Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv (prop. 1996/97:1)
Betänkande 1996/97:AU1
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1996/97:AU01
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv (prop. 1996/97:1)
Innehåll
1996/97 AU1
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet, inom den ram som riksdagen den 22 november 1996 beslutat om, regeringens budgetproposition med förslag om anslag på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Propositionen knyter an till den inriktning av arbetsmarknadspolitiken och de förslag som lämnades i sommarens proposition 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000. Utskottet behandlar också i betänkandet ett stort antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden med synpunkter på olika delar av arbetsmarknadspolitiken. I betänkandet tar utskottet också ställning till regeringens proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle i de delar som överlämnats till utskottet för behandling. För arbetsmarknadsutskottets vidkommande innebar riksdagens beslut den 22 november den ändringen i förhållande till propositionen att ramen för utgiftsområde 14 höjts med 231 miljoner kronor. Höjningen är föranledd av riksdagens ställningstagande beträffande förändringarna av arbetslöshetsersättningen. Efter höjningen beräknas ramen för utgiftsområdet för budgetåret 1997 till avrundat 52,3 miljarder kronor. Dessa förändringar föranleder kostnadsökningar som för ifrågavarande utgiftsområde hänför sig till anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Anslagen på utgiftsområdet hänför sig till arbetsmarknadsområdet, arbetslivsområdet, jämställdhetsområdet och området statliga arbetsgivarfrågor. Utskottet godtar, med ett par undantag, regeringens förslag till medelsanvisning på anslagen för nästa budgetår. Utskottet förordar justeringar i förhållande till propositionen av anslagen A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och B 5. Bidrag till Samhall AB. I anslutning till de olika anslagen behandlas ca 120 motionsyrkanden.
Arbetsmarknad
Beträffande anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anser utskottet att anslaget i enlighet med riksdagens nämnda beslut bör ökas med 231 miljoner kronor. Utskottet föreslår vidare att ett belopp om 75 miljoner kronor skall minska anslaget och i stället förstärka anslaget B 5. Bidrag till Samhall AB i syftet att förhindra uppsägningar av arbetshandikappade vid företaget. Budgetpropositionen innebär ett minsta volymkrav för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. För 1997 föreslås att Arbetsmarknadsverket skall ge minst 228 000 personer i genomsnitt per månad lämplig utbildning, praktik eller sysselsättning genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller yrkesinriktad rehabilitering. Därav skall minst 26 000 vara arbetshandikappade. Utskottet bedömer att volymkravet är högt ställdt i förhållande till anvisade medel och kan resultera i att utrymmet för kvalitétsinriktade åtgärder blir för litet. Utskottet föreslår att regeringen återkommer till riksdagen i frågan om det visar sig svårt att nå den föreslagna totalvolymen. Utskottet biträder ett motionsförslag (m, c, fp, v, mp, kd) som rör invandrarkvinnornas situation på arbetsmarknaden och innebär att regeringen bör initiera en studie av frågan. Studien skall belysa frågan om dubbel diskriminering, dvs. diskriminering på grund av etnisk bakgrund och kön. Utskottet ställer sig bakom propositionens förslag om att tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten sker från anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och inte som riksdagen tidigare beslutat från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. På det forskningspolitiska området tillstyrker utskottet regeringens förslag om att det inrättas ett sektoriellt forskningsråd under Arbetsmarknadsdepartementet. Institutet benämns Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering och ersätter Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingar (EFA) som avvecklas under 1997. De tillgängliga forskningsmedlen läggs samman i det nya institutet. Utskottet ställer sig i sammanhanget också bakom att Rådet för arbetslivsforskning även skall kunna stödja forskning om arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsliv
Utskottet biträder propositionens förslag om att möjligheten till bibehållna lönebidragsnivåer för arbetshandikappade anställda inom allmännyttiga organisationer skall förlängas till den 30 juni 1997. Syftet är att ge den s.k. Losamutredningen tillfälle att fullfölja sitt uppdrag. Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att riksdagen före halvårsskiftet 1997 skall ha fått ta ställning till ett förslag i frågan. För att förhindra uppsägningar av arbetshandikappade från Samhall föreslår utskottet ett minskat sparbeting för företaget. Utskottet föreslår att ytterligare medel om 75 miljoner kronor anvisas på anslaget B 5. Bidrag till Samhall AB. Medlen omfördelas som framgått från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessutom föreslår utskottet att ett sparbeting på företaget på ca 100 miljoner kronor skjuts upp från år 1998 till år 1999. När det gäller anslaget till arbetslivsforskning, B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, anser utskottet att riksdagen bör godkänna att medlen skall anvisas i form av ett ramanslag och inte som föreslagits i propositionen som ett obetecknat anslag. Utskottet tar i det sammanhanget också initiativ till ett bemyndigande för Arbetslivsinstitutet och Rådet för arbetslivsforskning att under budgetåret 1997 inom angivna ramar göra ekonomiska åtaganden för budgetåren 1998-2001.
Jämställdhet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om förstärkta resurser till Jämställdhetsombudsmannen (JämO). Anslaget ökas med 5 miljoner kronor.
Reservationer och särskilda yttranden
Moderata samlingspartiet
Moderata samlingspartiets förslag inom utgiftsområdet för 1997 hänför sig till en ram som är drygt 1,6 miljarder kronor lägre än regeringens förslag. Partiet föreslår bl.a. en reformerad arbetsmarknadspolitik som en del i en samlad strategi med flera beståndsdelar för fler riktiga arbeten. Moderaterna konstaterar att det inte finns skäl för partiet att delta i detaljbesluten efter riksdagens beslut den 22 november som innebär en annan inriktning av politiken. Partiet följer därför upp sina parti- och kommittémotioner genom reservationer endast såvitt avser vissa inledande frågor. Partiet reserverar sig också till förmån för ett yrkande om ekonomiska frizoner och yrkanden som gäller propositionens förslag om den arbetsmarknadspolitiska forskningen. I övrigt, bl.a. när det gäller anslagen, redovisar Moderaterna sin politik i ett särskilt yttrande.
Folkpartiet
Folkpartiet föreslår en kursomläggning och förordar bl.a. att arbetsmarknadspolitiken genomförs med mindre resurser. Partiets ram för utgiftsområdet för 1997 är 5,7 miljarder kronor lägre än regeringens förslag. Folkpartiets politik sägs innebära tillskott av arbeten och att efterfrågan på traditionell arbetsmarknadspolitik därmed blir mindre. Folkpartiet följer upp sin partimotion, bl.a. såvitt gäller anslagsfrågorna, i en reservation och avger även ett särskilt yttrande i ett par frågor.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet föreslår en utgiftsram för 1997 som är drygt 3,5 miljarder kronor högre än regeringen föreslår. Partiet motiverar sin politik med behovet av att arbetslösa erbjuds aktiva åtgärder istället för passiv arbetslöshetsersättning, behovet av medelstillskott för att klara volymkraven och upprätthålla en rimlig kvalitét på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt behovet av att öka kommunernas ekonomiska handlingsfrihet. Vänsterpartiet följer upp vissa förslag i reservationer. När det gäller de anslagsanknutna frågorna redovisar Vänsterpartiet sin politik i ett särskilt yttrande.
Miljöpartiet
Miljöpartiets utgiftsram är 600 miljoner kronor lägre än regeringens förslag. Partiet vill förnya arbetsmarknadspolitiken genom bl.a. en total omorganisation på lokal nivå innebärande en sammanslagning av arbetsförmedling, försäkringskassa och delar av den kommunala socialtjänsten. I partiets politik ingår förslag om arbetsdelning genom en arbetstidsförkortning. Miljöpartiet följer upp sina motionsyrkanden, bl.a. i anslagsfrågorna, i en reservation. Partiet avger också ett särskilt yttrande.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsram för 1997 som är 3,9 miljarder kronor lägre än regeringen föreslår. Minskningen hänför sig i allt väsentligt till anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och motiveras av partiets förslag för ökad tillväxt som sägs innebära ökad sysselsättning. Kristdemokraterna avger en reservation i förhållande till ett förslag om att volymen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall anges i intervall. Partiet redovisar i övrigt, bl.a. i anslagsfrågorna, sin politik i ett särskilt yttrande.
Propositionerna
Proposition 1996/97:1
I proposition 1996/97:1 föreslår regeringen att riksdagen
för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
dels 1. godkänner att finansieringen under budgetåret 1997 av tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten sker från anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och inte, som riksdagen tidigare har beslutat (bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307, från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (avsnitt A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder), 2. godkänner vad regeringen anfört om bibehållna lönebidragsnivåer för arbetshandikappade anställda inom allmännyttiga organisationer (avsnitt A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade), 3. bemyndigar regeringen att träffa överenskommelse med Finland och Norge om verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten under åren 1997-1999 (avsnitt B 10. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten),
dels 4. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning:
Anslag Ansla Anslags gstyp belopp A Arbetsmarknadsv raman 4 418 118 1. erkets slag 000 förvaltningskos tnader A Arbetsmarknadsp raman 25 456 2. olitiska slag 727 000 åtgärder
A Särskilda raman 6 486 527 3. åtgärder för slag 000 arbetshandikapp ade A Europeiska raman 1 981 265 4. socialfonden slag 000 A Vissa kostnader raman 14 917 5. för avveckling slag 000 av AMU-gruppen som myndighet A Institutet för raman 8 083 000 6. arbetsmarknadsp slag olitisk utvärdering B Arbetarskyddsve raman 371 194 1. rket slag 000 B Arbetslivsinsti raman 212 308 2. tutet slag 000 B Rådet för raman 25 972 3. arbetslivsforsk slag 000 ning B Forskning och obete 522 785 4. utveckling inom cknat 000 arbetslivsområd ansla et g B Bidrag till raman 4 349 419 5. Samhall AB slag 000 B Arbetsdomstolen raman 15 253 6. slag 000 B Statens raman 2 317 000 7. förlikningsmann slag aexpedition B Statens nämnd raman 57 000 8. för slag arbetstagares uppfinningar B Internationella raman 24 195 9. avgifter slag 000 B Bidrag till obete 4 000 000 10. Stiftelsen cknat Utbildning ansla Nordkalotten g C Jämställdhetsom raman 14 039 1. budsmannen slag 000 C Särskilda raman 13 706 2. jämställdhetsåt slag 000 gärder C Bidrag till obete 3 432 000 3. kvinnoorganisat cknat ionernas ansla centrala g verksamhet D Stabsuppgifter raman 3 000 000 1. vid slag Arbetsgivarverk et D Vissa obete 14 500 2. avtalsstyrda cknat 000 anslag ansla g D Statliga raman 8 027 000 3. tjänstepensione slag 000 r m.m. D Bidrag till raman 77 685 4. förnyelsefonder slag 000 på det statligt reglerade området Summa för 52 046 utgiftsområdet 499 000
Proposition 1996/97:5
I proposition 1996/97:5 föreslår regeringen att riksdagen godkänner 10. inrättandet av det föreslagna institutet för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken, och avvecklingen av Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA) (avsnitt 12.2), 11. den föreslagna inriktningen avseende Rådet för arbetslivsforsknings stöd till arbetsmarknadspolitisk forskning (avsnitt 12.2).
Under ärendets beredning har utskottet mottagit ett antal skrivelser från företag, organisationer och privatpersoner.
Motioner
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1996/97:A201 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslösa akademiker.
1996/97:A202 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sabbatsår skall införas.
1996/97:A203 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om detaljstyrning och mål för arbetsmarknadspolitiken.
1996/97:A204 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av 4 miljoner kronor för vart och ett av åren 1997-1999 ur anslaget A 2, utgiftsområde 14, för upprättande av fördjupade verksamhetsplaner i fjällområdet.
1996/97:A205 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att utnyttja ungskogsröjning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
1996/97:A206 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa förbehållet att arbetsgivare ej kan erhålla bidrag för arbetsbiträde till lönebidragsanställda, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa begränsningen att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde ej kan överstiga den totala lönesumman, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att knyta högsta bidrag för arbetsbiträde till två basbelopp.
1996/97:A207 av Sigrid Bolkéus och Agneta Brendt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lönebidrag till Galaxenverksamhet.
1996/97:A209 av Agneta Brendt och Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skogliga beredskapsarbeten.
1996/97:A211 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en analys av målkonflikten mellan arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A213 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn om fullgod företagshälsovård åt alla anställda.
1996/97:A214 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att arbetsmarknadsmedel skall kunna utnyttjas inom vårdsektorn.
1996/97:A215 av Ingrid Andersson och Tone Tingsgård (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till aktivitetscentrum för arbetssökande genom omfördelning av resurser.
1996/97:A216 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en parlamentarisk utredning med syfte att möjliggöra lokala lösningar såsom den refererade sopåkarmodellen.
1996/97:A217 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anställningsstopp vid Samhall AB.
1996/97:A218 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård.
1996/97:A220 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Västernorrlandsförsöket.
1996/97:A221 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens "tre ben", 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet för arbetsmarknadspolitiken måste vara att pressa ner den totala arbetslösheten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundsynen på arbetslösheten, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en särproposition under våren 1997, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfattningen av den traditionella arbetsmarknadspolitiken, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tjänstejobb, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetensutveckling, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens utformning, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rörligheten på arbetsmarknaden, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en konkret plan med insatser för att bryta den traditionella köns- uppdelningen på arbetsmarknaden, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildningen (AMU), 12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av regelverket kring arbetslivsutvecklingen (ALU) enligt vad i motionen anförts, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av ALU, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldres arbetslöshet, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomars situation på arbetsmarknaden, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till kvinnligt företagande, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att lönebidragsanställningar i första hand skall erbjudas arbetshandikappade, 20. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt uppställning:
Anslag Regeri Anslag ngens s- försla föränd g ring (tusen (tusen tal tal kr) kr) A Arbetsmarknadsver 4 418 118 -200 1. kets förvalt 000 ningskostnader A Arbetsmarknadspol 25 456 727 -5 800 2. itiska åtgärder 000 A Särskilda 6 486 527 +200 3. åtgärder för 000 arbetshandikappad e B Bidrag till 4 349 419 +50 000 5. Samhall AB Summa för 52 046 499 -5 750 utgiftsområdet 000
1996/97:A222 av Eva Björne (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att i budgetpropositionen 1996/97 utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv anslaget C 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder överförs till anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar att anslaget C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet avvecklas under två år och att anslaget för år 1997 behålls på samma nivå som för år 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A223 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationell samordning och lokal frihet att styra resurserna till utbildning och arbete, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att omgående utreda hur kostnaderna för passiv arbetslöshet kan omvandlas till resurser för kommuner och landsting.
1996/97:A227 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att komma till rätta med arbetslösheten bland invandrare.
1996/97:A228 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förutsättningarna för en anpassning av lagarna som reglerar arbetsmarknadens funktionssätt i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A229 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiv arbetsmarknadspolitik genom effektivare användning av offentliga arbetsmarknadsmedel.
1996/97:A230 av Mariann Ytterberg och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att en förlängning av den tillfälliga lösningen övervägs om motionens villkor inte uppfylls.
1996/97:A231 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett flexiblare system för arbetsmarknadspolitiska stödformer.
1996/97:A233 av Helena Frisk m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens särskilda ansvar för orter där försvarsindustrin är dominerande.
1996/97:A234 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att det s.k. 55- plusförsöket utvecklas så att viktiga samhällsuppgifter kan fullgöras, den enskilde ges meningsfulla arbetsuppgifter och respekten för den offentliga arbetsmarknaden upprätthålls, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försöksverksamheten skall utgöra ett komplement till och inte en ersättning för andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för den äldre arbetskraften.
1996/97:A235 av Marie Granlund och Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett arbetsmiljöcentrum.
1996/97:A236 av Kenth Skårvik och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om situationen för Samhall AB, 2. att riksdagen till B 5. Bidrag till Samhall AB (utgiftsområde 14) för budgetåret 1997 anvisar 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 399 419 000 kr.
1996/97:A237 av Kristina Nordström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta till vara arbetsmarknadens parter som kunskapsresurs.
1996/97:A238 av Tomas Eneroth (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas inflytande i arbetsförmedlingsnämnderna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökad försöksverksamhet med lokal samverkan.
1996/97:A239 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förändringar inom Samhall, som medför så stora förändringar för de arbetshandikappade, inte genomförs innan utredningen om Samhall och lönebidrag presenterats.
1996/97:A240 av Lars U Granberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om friår.
1996/97:A243 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av ansvar och befogenheter i de nya arbetsförmedlingsnämnderna.
1996/97:A244 av Torgny Danielsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av regelverket för arbetsmarknadspolitiken.
1996/97:A245 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för långtidsarbetslösa enligt den danska modellen med "puljejobs".
1996/97:A246 av Göran Magnusson m.fl. (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra bidrag till samlingslokaler.
1996/97:A247 av Göthe Knutson och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i reglerna för s.k. ALU-stöd till ideella föreningar, syftande till att exempelvis kriminellt anfrätta mc-klubbar inte kan bli mottagare av sådant statligt bidrag.
1996/97:A248 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett center för rådgivning för dansare.
1996/97:A249 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för en gemensam nordisk arbetsmarknad.
1996/97:A250 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en studie av invandrarkvinnors situation på arbetsmarknaden och förekomsten av dubbel diskriminering av invandrarkvinnor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete mellan JämO och DO.
1996/97:A251 av Bo Nilsson och Barbro Hietala Nordlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att antalet anställda arbetshandikappade bibehålls på minst nuvarande nivå.
1996/97:A252 av Sven-Erik Österberg och Berit Oscarsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnornas situation på dagens och morgondagens arbetsmarknad.
1996/97:A253 av Ulf Kristersson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra Stockholms stad och län till försöksregion med ekonomiska frizoner, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksperiodens längd, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att om försöket utfaller positivt skall en generell sänkning av skatter och avgifter på företagande och arbete ske i hela landet.
1996/97:A254 av Siw Wittgren-Ahl och Marie Granlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om volontär- och fredskårsarbete.
1996/97:A255 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att stödja svensk byggexport till andra Östersjöländer.
1996/97:A256 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de mindre företagen.
1996/97:A257 av Margareta E Nordenvall och Inger Koch (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre villkor för småföretagandet i Stockholmsområdet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fler högskoleplatser till Stockholmsområdet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad rörlighet på arbetsmarknaden och inom utbildningsväsendet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i arbetsrättslagstiftningen.
1996/97:A259 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att som fristående enhet eller som avdelning vid arbetsförmedlingskontor inrätta rådgivningscentrum för dansare.
1996/97:A261 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar bör ges större frihet att fördela tillgängliga medel till angelägna ändamål.
1996/97:A262 av Håkan Holmberg och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utbildningen vid kvalificerade hantverksskolor kan fortsätta i samma omfattning som hittills.
1996/97:A263 av Siri Dannaeus och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de särskilda medel som ges till AMS för s.k. brytprojekt i ökad utsträckning skall riktas mot män i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A266 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös utredning om Samhalls verksamhet, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A267 av Kristina Nordström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändiga åtgärder för att sätta Stockholmsregionen i arbete.
1996/97:A268 av Ola Ström (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge Örebro län status som frilän inom i motionen redovisade områden.
1996/97:A269 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombyggnadsstöd till landsarkivet i Göteborg.
1996/97:A272 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativa företag inom tjänstesektorns möjligheter till ökad sysselsättning.
1996/97:A273 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur de lönebidragsanställdas situation skall kunna stärkas och utvecklas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även lönebidragsanställningar inom allmännyttiga organisationer som varat kortare tid än fyra år skall kunna kvarstå efter den 1 juli 1997.
1996/97:A274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv för åren 1998 och 1999, i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet för den totala arbetslösheten.
1996/97:A275 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsrotation på arbetsmarknaden.
1996/97:A276 av Gunnar Goude (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Uppsala kommun och Uppsala län.
1996/97:A277 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för nya arbetstillfällen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningar för en flexibel lönebildning, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för konfliktåtgärders utlösande i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot sympatiåtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om analyser av sociala ersättningars, skatters och inkomstrelaterade avgifters inverkan på lönebildning och arbetslöshet, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en stramare arbetsmarknadspolitik, 15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett modernt lärlingsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen, 16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för äldre arbetslösa i enlighet med vad som anförts i motionen, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för en fokuserad arbetsmarknadsutbildning, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för arbetshandikappade, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalificerad forskning kring arbetsmarknadsrelaterade problem och utvärdering av arbetsmarknadspolitisk verksamhet, 22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny organisation för arbetsmarknadspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
1996/97:A279 av Ingemar Josefsson och Lena Sandlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de statliga verksamheterna skall sträva efter att förutom budgetansvar också ta ett samhällsekonomiskt ansvar och i nuläget inte säga upp personal, då det leder till högre arbetslöshet och ökade samhälleliga kostnader.
1996/97:A281 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om åtgärder för en tillfällig, frivillig pension från 60 år.
1996/97:A282 av Magnus Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer flexibel användning av resurserna i arbetsmarknadspolitiken.
1996/97:A283 av Karin Olsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan i samband med att starta eget.
1996/97:A284 av Monica Widnemark (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ideella föreningar och organisationer då det gäller offentliga tillfälliga arbeten för äldre s.k. 55 plus.
1996/97:A285 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning och flexibilitet för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad.
1996/97:A286 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom ramen för arbetsmarknadspolitiken öka beredskapsarbetena inom skogsvården.
1996/97:A287 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för utbildningsvikariaten.
1996/97:A289 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av kretsen som får ta emot arbetslösa över 55 år.
1996/97:A290 av Kjell Ericsson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapsarbeten inom skogsbruket och miljövården.
1996/97:A292 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktat anställningsstöd.
1996/97:A293 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokal anpassning av arbetsmarknadspolitiken.
1996/97:A297 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet att halvera den totala arbetslösheten till år 2000, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärlingssystem, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomslöner, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag för arbetsdelning inom offentliga sektorn, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ange nivån på antalet arbetsmarknadsåtgärder i intervall i stället för fixa tal, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kostnadseffektiv syn på arbetsmarknadsåtgärderna i form av avläsning av hur många som får reguljärt arbete efter en åtgärd, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pendelbidrag och startbidrag, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sabbatsår, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentliga tillfälliga arbeten, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning/kompetensutveckling för personal inom kommunernas och landstingens vård- och omsorgsverksamhet, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i förordningen för lönebidragsanställda införa en paragraf som innebär att om det vid en omförhandling av nivån på lönebidrag föreligger risk för uppsägning skall en sänkning av lönebidrag ej genomföras, 13. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättandet av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens agerande i arbetsmarknadsfrågor gentemot EU, 16. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområdet 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt uppställning:
Anslag Regeri Ansla ngens gs- försla förän g dring (tusen (tuse tal ntal kr) kr) A Arbetsmarknadsverket 4 418 -100 1. s förvaltnings 118 000 kostnader A Arbetsmarknadspoliti 25 456 -3 910 2. ska åtgärder 727 000 A Särskilda åtgärder 6 486 +20 3. för 527 000 arbetshandikappade A Institutet för 8 083 -8 083 6. arbetsmarknadspoliti sk utvärdering B Forskning och 522 785 -60 4. utvärdering inom ar 000 betslivsområdet B Bidrag till Samhall 4 349 + 100 5. AB 419 000
1996/97:A300 av Christina Axelsson och Carina Moberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utredningen som arbetar med lönebidragsreglerna även bör se över reglerna för anställda.
1996/97:A301 av Christina Axelsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandlingsskyldighet när en provanställning eller API inte leder till fortsatt arbete, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt för arbetstagare med API eller provanställning att söka annat arbete under den sista anställningstiden,
1996/97:A302 av Christina Axelsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att endast arbetsgivare med fullgod försäkring får ta emot arbetsmarknadsstöd.
1996/97:A303 av Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och arbetsmarknad för ungdomar i Södermanland.
1996/97:A304 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget A1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader till 4 366 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i arbetsmarknadspolitiken, 5. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 24 252 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade till 6 466 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 1. Arbetarskyddsverket till 250 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 2. Arbetslivsinstitutet till 143 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 3. Rådet för arbetslivsforskning till 18 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet till 351 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget C 1. Jämställdhetsombudsmannen till 9 295 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997 under utgiftsområde 14 fastställa anslaget C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet till 2 659 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny sysselsättningspolitisk inriktning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden som ett fjärde mål för AMV, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt kompetensutvecklingsprogram riktat till kvinnor, 5. att riksdagen beslutar att bidraget till utbildningsvikariat skall uppgå till högst 500 kr per dag och 80 kr per studietimme, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rekryteringsstöd, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om volym och kvalitet på arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av riktade insatser till ungdomar och invandrare, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om OTA, 10. att riksdagen till anslag A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1997 anvisar 3 000 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 28 456 727 000 kr, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetshandikappade, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återtagande av förändring i förordningen om lönebidrag, 13. att riksdagen till anslag A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1997 anvisar 300 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 6 786 527 000 kr, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatoriska praktikplatser, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslivsforskningens inriktning, 20. att riksdagen till anslag B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet för budgetåret 1997 anvisar 10 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 532 785 000 kr, 21. att riksdagen till anslag B 5. Bidrag till Samhall AB för budgetåret 1997 anvisar 200 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 549 419 000 kr, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en särskild avdelning för lönefrågor hos JämO, 23. att riksdagen till anslag C 1. Jämställdhetsombudsmannen för budgetåret 1997 anvisar 3 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 17 039 000 kr.
1996/97:A306 av Margareta Israelsson m.fl. (s, c, fp, v, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiken och de arbetslösas barn.
1996/97:A409 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöområdet.
1996/97:A703 av Tuve Skånberg och Fanny Rizell (kd) vari yrkas att riksdagen som din mening ger regeringen till känna vad i motionen anförtsom att skyndsamt tillsätta en utredning om sabbatsår.
1996/97:A710 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förhandlingslag om nyanställning i samband med arbetstidsförkortning.
1996/97:A711 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskad arbetslöshet genom sänkt arbetstid,
1996/97:A714 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förskolan skall omfattas av arbetsmiljölagen (AML).
1996/97:A719 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet,
1996/97:A720 av Christina Axelsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande företagshälsovård.
1996/97:A721 av Björn Ericson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till den framtida regionala skyddsombudsverksamheten.
1996/97:A801 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa JämO och dess kringorganisationer i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av arbetsmarknadsåtgärderna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor inom kommuner och landsting, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. friår och möjlighet till tjänstledighet med ekonomiskt stöd under ett år,
1996/97:A808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen till anslag C 1. Jämställdhetsombudsmannen anvisar 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A811 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvinnorna erbjuds arbete och lön i stället för bidrag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvinnorna erbjuds arbete i den offentliga sektorn, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en omdisponering av arbetsmarknadsmedel görs, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för att inga uppsägningar görs i offentlig sektor.
1996/97:A814 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning med uppdrag att redovisa konsekvenser för offentliga sektorns verksamhet och kvinnors sysselsättning i det fall att överenskommelser mellan regeringen och kommun- och landstingsförbunden angående uppsägningsstopp av fast anställd personal åren 1997 och 1998 inte kan fullföljas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsförmedlingsnämnderna skall ha en jämn könsfördelning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de arbetsmarknadspolitiska resurserna skall fördelas rättvist mellan könen,
1996/97:A819 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade arbetsmarknadsinsatser, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning.
1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av frizoner, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Norra Botkyrka bör ges möjlighet att bilda frizon.
1996/97:Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsförmedlingsnämndernas ansvar och handlingsfrihet.
1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 8. att riksdagen upphäver lagen om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa.
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett sysselsättningsprogram omfattande 20 miljarder kronor i enlighet med vad i motionen anförts (avsnitt 3.1), 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbete och generell välfärd (avsnitt 3.2), 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstider (avsnitt 3.3), 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsrätten (avsnitt 3.4).
1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgränsen vid offentliga tillfälliga arbeten för äldre.
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 6. att riksdagen avslår regeringens förslag om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokal samverkan kring arbetslösheten, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomsarbetslösheten, 20. att riksdagen beslutar om ett återförande av utbildningsbidrag med låneandel i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet.
1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetslösheten i Sverige skall bekämpas med ett program som vilar på samtliga fem Essenpunkter, dvs. utbildning, sysselsättningsintensiv tillväxt, sänkta indirekta lönekostnader, arbetsmarknadspolitisk effektivitet och satsningar på utsatta grupper,
1996/97:Sf241 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga besparingar skall göras inom lönebidragsområdet.
1996/97:Sf613 av Pär-Axel Sahlberg och Juan Fonseca (s) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskild strategi för de högutbildade invandrarna,
1996/97:Sf632 av Ingrid Skeppstedt m.fl. (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att invandrare skall prioriteras inom arbetsmarknadspolitiken,
1996/97:So277 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning som utreder företagshälsovårdens framtida inriktning, finansiering m.m. (avsn. 44).
1996/97:So279 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i arbetsmiljölagen att den även omfattar förskolebarnen.
1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk hälsovård.
1996/97:Kr4 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stöd till kulturutövare skall flyttas över från Arbetsmarknads- till Kulturdepartementet.
1996/97:Kr218 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilda medel bör avsättas hos länsarbetsnämnderna till kollektivverkstädernas praktiska vidare utbildning av yrkesverksamma konstnärer och konsthantverkare.
1996/97:Kr510 av Michael Stjernström m.fl. (kd) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ideella organisationer permanent bör undantas från sänkningen av lönebidragsnivån.
1996/97:Kr511 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en 90-procentig lönebidragsnivå för anställda i ideella organisationer.
1996/97:Ub246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning enligt vad i motionen anförts om ungdomars rätt till egen försörjning.
1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetet som integrationsfaktor, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samlat statligt initiativ för service i utsatta förorter.
1996/97:Ub411 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 9. att riksdagen avslår regeringens förslag om inriktningen avseende Rådet för arbetslivsforskningsstöd till arbetsmarknadspolitisk forskning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:N212 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stabila spelregler och förenklingar av regelverken för småföretagare.
1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avsätta särskilda resurser till några av arbetslöshet hårt ansatta kommuner för att där pröva nya metoder med ett processinriktat arbetssätt för att skapa nya arbetstillfällen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om starta-vårat-bidrag och riskkapital till kooperativa nystarter.
1996/97:N271 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om egenförsörjaren.
Motion väckt med anledning av proposition 1996/97:5
1996/97:Ub7 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsforskningens inriktning.
Utskottet
Regeringens förslag till riksdagsbeslut framgår ovan av inledningen till detta betänkande.
Innan utskottet kommer in på de olika anslagen behandlar utskottet under ett arbetsmarknadsavsnitt respektive ett arbetslivsavsnitt frågor som har att göra med politikens allmänna förutsättningar och inriktning. Därefter följer två avsnitt om jämställdhetsfrågor respektive statliga arbetsgivarfrågor. Betänkandet avslutas med ett avsnitt där utskottet samlat tar ställning till regeringens respektive motionärernas förslag till anslag under utgiftsområdet.
Som bilaga 1 till betänkandet har fogats Utskottets förslag till anslag under utgiftsområdet.
ARBETSMARKNAD
Inledning
Propositionen
I propositionen beskrivs arbetsmarknadspolitiken som ett centralt instrument för att nå regeringens övergripande mål om tillväxt, stabilitet och rättvis fördelning. Arbetsmarknadspolitiken skall ses som en integrerad del av den ekonomiska politiken. Uppgiften är att förmedla lediga platser och att främja arbetskraftens anpassning till den reguljära arbetsmarknadens krav. Därmed kan sysselsättningen höjas och arbetslösheten minska utan att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår. Arbetsmarknadspolitiken har också till uppgift att i samverkan med andra politikområden utjämna konjunkturerna genom att omfattningen av åtgärderna anpassas till konjunkturutvecklingen. Arbetsmarknadspolitiken skall främja jämställdheten mellan kvinnor och män. Den skall bidra till att även arbetssökande som har svårigheter t.ex. i form av handikapp får möjligheter att arbeta. Den skall också ge vissa arbetssökande inkomsttrygghet under omställningen från arbetslöshet till arbete. I propositionen erinrar regeringen om de förändringar i arbetsmarknadspolitiken som beslutades i somras på grundval av den s.k. sysselsättningspropositionen (prop. 1995/97:222, FiU15). Arbetsförmedlingens resurser säkerställdes samtidigt som den centrala och regionala nivån koncentrerades till lednings- och stabsfunktioner. Kommunerna har fått ett större inflytande och därmed delaktighet i genomförandet av den nationella politiken på området. En ny åtgärd, OTA, infördes för äldre arbetslösa och en möjlighet gavs arbetslösa mellan 25 och 55 år att studera ett år på grund- och gymnasieskolenivå med särskilt utbildningsbidrag motsvarande nivån på arbetslöshetsersättningen. Arbetslösheten är vår tids största plåga, sägs det i propositionen. Värst är öppen arbetslöshet. Därför är det viktigt att de arbetslösa aktiveras i så stor utsträckning som möjligt. Samtidigt är det viktigt att åtgärderna håller sådan kvalitet att möjligheterna påtagligt förbättras att få ett ordinarie arbete. Sverige har goda möjligheter att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, sägs det i propositionen. Den långsiktiga målsättningen är full sysselsättning. Genom sysselsättningspropositionen, som riksdagen ställt sig bakom, har grunden lagts för en halvering av arbetslösheten.
Motioner
I partimotioner utvecklar oppositionspartierna sin mera övergripande syn på sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken enligt följande.
Moderata samlingspartiet ser arbetslösheten som ett av Sveriges allvarligaste problem. Socialdemokraterna har misslyckats med bekämpningen av arbetslösheten. En av orsakerna till misslyckandet är bristen på förståelse för företagandets och skapandets villkor, men också historiska och ideologiska bindningar till samhällsförhållanden som inte längre gäller. I motion A277 anger Moderaterna fyra förutsättningar för att få fler arbeten. De skall ses som en helhet. Lägre skatter på arbete och företagande, gedigna förutsättningar för en högkvalitativ kunskapstillväxt, en öppnare arbetsmarknad som utgår från den enskildes roll och betydelse samt en arbetsmarknadspolitik som stödjer de arbetslösa och öppnar möjligheter till nyanställning i företagen. Tyngdpunkten måste ligga på att öka tillväxten i företagen. - Den svenska arbetsmarknaden fungerar illa. Obalansen i maktförhållandena till de fackliga organisationernas förmån är en huvudorsak till att lönebildningen inte fungerar. De stora svårigheterna att sluta enskilda avtal mellan företag och medarbetare hämmar företagens utvecklingsmöjligheter och slår ut arbeten. Anställningströskeln är för hög, vilket leder till att anställningar inte kommer till stånd. De arbetsrättsliga reglerna är en huvudorsak till att arbetslösheten inte minskar. - Utöver lönebildningen och en liberalisering av arbetsrätten är vissa faktorer särskilt betydelsefulla. Arbetslöshetsförsäkringen måste utformas så att den - tillsammans med de andra delarna i partiets politik - ger incitament till arbete och till en lönebildning som inte leder till arbetslöshet. - Det är också angeläget att analysera sociala ersättningars, skatters och inkomstrelaterade avgifters inverkan på lönebildning och arbetslöshet. - Arbetsmarknadspolitiken måste förändras och bli mera effektiv. Den nuvarande politiken på området ger inte resultat, åtgärderna tycks många gånger sättas in för att kvalificera för en ny ersättningsperiod i arbetslöshetsförsäkringen. Om de företagsstimulerande åtgärderna införs är en effektivare arbetsförmedling, som även innefattar personaluthyrningsföretag, tillräckligt stöd för merparten av de arbetslösa. De mera aktiva åtgärderna kan då mera entydigt inriktas mot yngre med brister i utbildningen genom ett modernt lärlingssystem, mot äldre bl.a. genom återbäring av arbetsgivaravgiften och mot handikappade. Denna striktare arbetsmarknadspolitik bör administreras av en ny myndighet, vars centrala roll är förmedlingsverksamheten (yrk. 1 delv., 13, 14 och 22). Liknande synpunkter framförs i partiets kommittémotion A304 (yrk. 4) av Per Unckel m.fl.
Folkpartiet liberalerna anser i motion A221 att det endast är genom fler arbeten som man kan få rätsida på Sveriges problem. Socialdemokraterna sätter enligt partiet alltför stor tilltro till statliga system och att dessa skall kunna ingripa på arbetsmarknaden. I motionen sägs det att arbetsmarknadspolitiken vilar på tre ben: En aktiv arbetsmarknadspolitik, ett gynnsamt näringslivsklimat samt sunda och sanerade statsfinanser. Med en riktig politik för tillväxt kombinerad med en offensiv arbetsmarknadspolitik går det att minska arbetslösheten. En förutsättning är att man inser att de bakomliggande orsakerna inte bara är konjunkturella utan även strukturella. Folkpartiet anser att riksdagen med hänsyn till osäkerheten om regeringens politik bör begära en särproposition under våren 1997 med en lägesbeskrivning och eventuella förslag om åtgärder. - Enligt Folkpartiet är och förblir arbetsmarknadspolitiken en nationell uppgift. Decentralisering är bra, men måste fungera i praktiken. Den traditionella arbetsmarknadspolitiken bör kunna genomföras med mindre resurser genom decentralisering, avbyråkratisering och mindre detaljstyrning. Samverkan kan ske med kommuner och näringslivsorganisationer. Större utrymme bör ges för upphandling i konkurrens, och strävan bör vara att välja billigare åtgärder framför dyrare. De medel som frigörs används för insatser för handikappade. - Det är framför allt på tjänste- och servicesektorn som de nya arbetena växer fram, vilket ställer nya krav på arbetsmarknadspolitiken. Den måste svara mot de allt högre kraven på kunskaper och personliga färdigheter. I den utveckling som pågår med täta arbetsbyten, varvade med utbildning och arbetssökande, blir uppgiften att öka den yrkesmässiga och geografiska rörligheten allt viktigare för att nya branscher och företag skall kunna utvecklas. - När nu kvinnornas arbetslöshet håller på att bli större än männens är det enligt Folkpartiet viktigare än någonsin att bryta det traditionella könsmönstret på arbetsmarknaden (yrk. 1-10).
Vänsterpartiets politik på det arbetsmarknadspolitiska området läggs fram i motionerna Fi212 (yrk. 20 och 21) och A305. Partiet ser massarbetslösheten som det stora hotet mot välfärden och jämställdheten - arbetet är grunden för all välfärd. I motion Fi212 föreslås ett 20-miljarderspaket för nya arbeten. Detta består bl.a. av sänkta arbetsuppgifter för kommuner, landsting och privat sektor, kreditstöd till småföretag, försöksverksamhet med arbetstidsförkortning, ett grönt investeringsprogram, näringspolitiska satsningar och en aktiv arbetsmarknadspolitik som innefattar kvinnosatsning, stöd till arbetshandikappade och utbildningsbidrag m.m. - Vänsterpartiet betonar att sysselsättningspolitiken måste vara integrerad med övriga politikområden. Det går inte att öka sysselsättningen om den ekonomiska politiken verkar i annan riktning. Detsamma gäller den välfärdspolitik som regeringen bedriver. Näringslivet måste utvecklas aktivt. Det krävs nya strukturella grepp. En begränsning av övertidsuttaget och en successiv arbetstidsförkortning är viktiga delar i partiets sysselsättningsstrategi, arbetsrätten bör utvecklas och inte nedmonteras. Arbetsmarknadspolitiken får inte överbelastas utan skall vara en del i den övergripande sysselsättningspolitiken som har sin grund i den ekonomiska politiken. Det reguljära arbetslivet tar för litet ansvar; så borde t.ex. introduktionen i arbetslivet för de nytillträdande kunna klaras av arbetsgivarna. Satsningarna på kompetensutveckling måste öka och fördelas jämnare och kompletteras med ett system med framtidsfonder. - Med regeringens förslag går det inte att upprätthålla den kvalitet som arbetsmarknadsåtgärderna måste ha för att vara verksamma. Det behövs mer otraditionella insatser för invandrare och ungdomar. Det behövs också riktade satsningar för att öka kvinnornas möjligheter. - Vänsterpartiet vill också betona vikten av att de nationella målen upprätthålls i arbetsmarknadspolitiken nu när kommunerna får ett allt större ansvar. - Slutligen anser Vänsterpartiet att den övergripande arbetsmarknadspolitiken bör kompletteras med ett fjärde mål, att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Detta är nödvändigt för att förhindra diskriminerande effekter.
Miljöpartiet de gröna anser enligt sin motion A274 att det är orealistiskt att tro att problemen på arbetsmarknaden skulle kunna lösas med ökad ekonomisk tillväxt. Den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra sysselsättningen är att förkorta arbetstiden. Fram till sekelskiftet bör arbetstiden förkortas till 35 timmar. Det behövs också åtgärder för att stärka de små och medelstora företagens konkurrensmöjligheter. En ekonomisk omställning till ett kretsloppssamhälle är nödvändig för att Sverige skall kunna behålla och stärka sin internationella konkurrenskraft. Partiet vill mildra verkningarna av planerade nedskärningar i kommuner och landsting vilket innebär att 20 000 arbeten kan räddas. - Arbetsmarknadspolitiken måste förnyas med en total omorganisation på lokal nivå med sammanslagning av arbetsförmedling, försäkringskassa och delar av socialtjänsten. De olika ersättningssystemen måste samordnas.Vissa delar av arbetsrätten måste reformeras, t.ex. förlängning av den längsta tillåtna tiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning. - Miljöpartiet anser att målet om halvering av den öppna arbetslösheten till år 2000 bör kompletteras med ett mål för den totala arbetslösheten, som bör uppgå till högst 7 % (yrk. 12). I partiets näringspolitiska motion N270 (yrk. 6) betonas att lokaliserings- och näringspolitiken måste processinriktas för att nya arbetstillfällen skall kunna skapas. Särskilda resurser bör avsättas för en försöksverksamhet i särskilt drabbade kommuner.
Kristdemokraterna anser enligt sin motion A297 att en framgångsrik politik för nya arbeten också måste inbegripa en sund näringspolitik. Rimliga förutsättningar måste ges för att nya företag skall kunna startas och befintliga företag växa. Regeringens politik har försämrat företagsklimatet. Det är också nödvändigt med en skatteväxling med sänkta skatter på arbete. Många beslut av regeringen har slagit hårt regionalpolitiskt. I stället för flyttlasspolitik behövs en regionalpolitisk helhetssyn på närings- och arbetsmarknadspolitiken. - En aldrig så stor satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan inte ersätta de arbetstillfällen som kan skapas med riktiga förutsättningar för framför allt den privata sektorn. Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras och stimulera rörlighet och samhällets strukturomvandling. Den måste utgå från subsidiaritetssprincipen. Arbetsmarknadsområdet är i dag genomreglerat. En omprövning måste ske. - För att förhindra långtidsarbetslöshet krävs insatser i form av kompetenshöjning och särskilda projekt. Ungdomsarbetslösheten bör motarbetas med lägre ingångslöner och ett nytt lärlingssystem. - Enligt Kristdemokraterna skall målet vara att halvera den totala arbetslösheten till år 2000, (yrk. 1, 2 delv. och 11). - I ett från utrikesutskottet överlämnat motionsyrkande, U515 (yrk. 27), begär Kristdemokraterna ett tillkännagivande om att arbetslösheten i Sverige skall bekämpas med ett program som vilar på samtliga fem Essenpunkter, dvs. utbildning, sysselsättningsintensiv tillväxt, sänkta direkta lönekostnader, arbetsmarknadspolitisk effektivitet och satsningar på utsatta grupper. Partiet menar att Sverige ignorerar dessa punkter, nämligen de som gäller minskade indirekta lönekostnader och arbetsmarknadspolitisk flexibilitet och effektivitet.
Utskottets överväganden
Inledning
Arbetsmarknadsläget är fortsatt dystert. Enligt SCB:s statistik var 326 000 personer öppet arbetslösa i oktober 1996, motsvarande 7,6 % av arbetskraften. Jämfört med samma månad förra året var arbetslösheten oförändrad. Arbetslösheten bland män var i oktober 8,3 % och bland kvinnor 6,8 %. Av de arbetslösa hade 118 000 varit arbetslösa mer än 6 månader, vilket innebär en ökning med 13 000 personer från förra året. Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick i oktober till 196 000 personer, vilket är 15 000 fler än för ett år sedan. Arbetskraften (sysselsatta och arbetslösa) uppgick i oktober till 4 294 000 personer, vilket innebär att 77,5 % av befolkningen i åldersgruppen 16-64 år fanns i arbetskraften. I AMS prognos den 20 november för utvecklingen på arbetsmarknaden består obalansen nästa år. Den svenska konjunkturen förstärks, men inte tillräckligt för att nedbringa den höga arbetslösheten. För innevarande år beräknas arbetslösheten uppgå till 8 % och till 7,1 % nästa år. Hela minskningen beror enligt AMS på en överströmning av personer till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Nedgången förutsätter att andelen i åtgärder ökar från 4,5 till 5,5 % mellan 1996 och 1997. Obalansen kommer därmed att uppgå till 12,6 % av arbetskraften under 1997 jämfört med 12,5 % under innevarande år. AMS rapporterar om en optimism hos företagen. Enligt en intervjuundersökning av drygt 9 000 arbetsställen inom det privata näringslivet tror företagen på en tydlig ökning av produktion/försäljning och de planerar för ökade investeringar. De planerar dock att möta den ökade efterfrågan med befintlig personal. Inom flera branscher minskar antalet anställda. Enligt AMS-prognosen dröjer det en bra bit in på 1997 innan sysselsättningen ökar. Utvecklingen inom den offentliga tjänstesektorn motverkar en mer gynnsam utveckling på arbetsmarknaden. Under 1997 beräknas sysselsättningen inom offentlig sektor att minska med ca 18 000 personer.
Det som avgör hur mycket arbetslösheten kan pressas ned är enligt AMS möjligheterna att skapa fler arbetstillfällen för korttidsutbildade. Arbetsförmedlingen har 285 000 inskrivna med grundskola som högsta utbildningsnivå. Många utomnordiska invandrare har kort utbildning. Bilden är till stor del likartad för arbetshandikappade. Den kraftiga ökningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder leder till färre personer i arbetskraften. Detta beror på att flertalet av åtgärderna klassificeras som utbildning. Sådana åtgärder där deltagarna definieras som sysselsatta (rekryteringsstöd, beredskapsarbete, utbildningsvikariat) minskar. AMS beräknar att arbetskraften minskar kraftigt, eller med ca 30 000 personer 1997.
Utskottet kan konstatera att arbetslösheten i Sverige nu ligger på samma nivåer som genomsnittet för EU- länderna, vilket under inga omständigheter kan accepteras. Målet att halvera den öppna arbetslösheten till år 2 000 ligger fast. Utskottet delar regeringens uppfattning att bekämpandet av massarbetslösheten är och förblir den viktigaste uppgiften. Ytterligare åtgärder måste vidtas under de år som återstår fram till år 2000 för att förhindra att arbetslösheten permanentas på en hög nivå.
Riksdagens beslut om utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna
Riksdagen har i dagarna godkänt finansutskottets betänkande 1996/97:FiU1 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna. Riksdagen har ställt sig bakom regeringens förslag när det gäller de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Oppositionspartiernas motioner på området har samtidigt avslagits. De i detta ärende behandlade partimotionerna innehåller i stora delar ståndpunkter som även utvecklats i partiernas ekonomisk-politiska motioner. Det innebär att det nyssnämnda riksdagsbeslutet innefattar ställningstaganden till ganska stora delar av de allmänna utgångspunkter som de arbetsmarknadspolitiska motionerna bygger på. I korthet innebär riksdagens ställningstagande om den ekonomiska politiken följande vad avser frågor med anknytning till arbetsmarknaden.
- Målet för den ekonomiska politiken är att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000. Att bekämpa massarbetslösheten är den ekonomiska politikens främsta uppgift. En viktig förutsättning för att klara detta mål är att åstadkomma en förbättrad ekonomisk tillväxt under de kommande åren. Detta kräver fortsatt arbete för att förbättra ekonomins sätt att fungera. Viktiga beslut måste fattas rörande bl.a. lönebildningen, arbetsmarknaden och den offentliga sektorn. - Ett uppskov bör ske med förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen. De förändringar som beslutades i juli 1996 bör inte träda i kraft utan skjutas upp för att ge riksdagen tillfälle att ta ställning till ett sammanhållet förslag under våren 1997. - Tydliga och stabila välfärdssystem behövs, t.ex. vid arbetslöshet. - Arbetsrätten måste anpassas till förändringar på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottets syn på oppositionens förslag om inriktning av politiken
Utskottet anser att Moderaternas politik med kraftiga skattesänkningar i förening med nedskärningar i en offentlig sektor som redan drabbats svårt till följd av lågkonjunkturen skulle innebära att den generella välfärdspolitiken måste överges. I kombination med de förändringar i lönebildningen som Moderaterna förordar kommer partiets politik sannolikt att öka klyftorna vad gäller levnadsvillkoren för olika grupper i samhället. Att välfärdssystemen är stabila har stor betydelse. Medborgarnas tilltro till olika försäkringssystem måste stärkas. Tydliga och stabila regler måste gälla bl.a. vid arbetslöshet. Vad gäller arbetslöshetsförsäkringen kan utskottet konstatera att det nyssnämnda riksdagsbeslutet förutsätter att regeringen under våren 1997 återkommer med ett samlat förslag till hur försäkringen skall utformas på längre sikt. Arbetsmarknadsutskottet tar upp denna fråga i anslutning till behandlingen av anslagen inom utgiftsområde 13.
Med anledning av vad Moderaterna anfört om att arbetsmarknadspolitiken måste bli mera effektiv kan utskottet konstatera att ett kontinuerligt förnyelsearbete pågår, i vilket man också tar till vara erfarenheterna från 1990-talets omfattande insatser på området. Förmedlingen av de lediga platserna är det första steget i en offensiv arbetsmarknadspolitik. Det är helt avgörande att de lediga platserna snabbt blir tillsatta och att de arbetssökande kommer i arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Utskottet kan inte dela Moderaternas uppfattning att man skulle kunna inrikta de mera aktiva åtgärderna enbart mot vissa kategorier av sökande. Huvuduppgiften måste vara att främja tillväxt och sysselsättning genom att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, bryta obalanser på de olika delarbetsmarknaderna, motverka inflationsdrivande flaskhalsar och stärka arbetskraftens kompetens. Även arbetslösa som inte tillhör de av Moderaterna angivna grupperna men som t.ex. har bristfällig eller föråldrad utbildning måste kunna få del av de mera aktiva insatserna så att de kan svara mot det nya arbetslivets krav. Att arbetsmarknadspolitiken har denna roll i den ekonomiska politiken utesluter inte att den skall ha särskild inriktning mot äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. En av Folkpartiets huvudlinjer är att arbetsmarknadspolitiken kan genomföras med mindre resurser genom decentralisering, avbyråkratisering och mindre detaljstyrning, genom samverkan med kommuner och näringslivsorganiationer och genom att välja billigare åtgärder framför dyrare. Utskottet kan konstatera att även med en långt driven decentralisering, avbyråkratisering etc., vilket ingår i den reformering av arbetsmarknadspolitiken som genomförs för närvarande, innebär de aktiva insatserna ofrånkomliga kostnader för utbildningsbidrag och aktivitetsstöd till dem som deltar i åtgärderna. Storleken på stöden, som i själva verket utgör en väsentlig del av de totala utgifterna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, styrs av reglerna i arbetslöshetsförsäkringen och KAS. De kostnadsminskningar som skulle kunna åstadkommas på det sätt som föreslås av Folkpartiet bedömer utskottet som tämligen begränsade. I övrigt innehåller Folkpartiets partimotion synpunkter som i delar sammanfaller med regeringens politik på området.
Förutom ett 20-miljarderspaket för nya arbeten är en begränsning av övertidsuttaget och en successiv arbetstidsförkortning en del i Vänsterpartiets strategi för ökad sysselsättning. Utskottet återkommer till denna fråga i ett kommande avsnitt. Utskottet delar motionärernas uppfattning att arbetsmarknadspolitiken inte får överbelastas. Den successiva förnyelsen av politiken med ett större inflytande för kommunerna är ett led i strävan att höja kvaliteten i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Att kommunerna får ett större ansvar innebär inte en nedtoning av de nationella målen, vilket Vänsterpartiet befarar. Försöksverksamheten med lokal samverkan mot arbetslöshet bygger på att de nationella målen för arbetsmarknadspolitiken utgör basen. I budgetpropositionen anges nu att ledamöterna i arbetsförmedlingsnämnderna och länsarbetsnämnderna på sin respektive nivå måste kunna få grepp om hur den egna verksamheten ligger till i förhållande till de nationella målen. Detta är ett skäl till att verksamhetsmålen måste vara tydliga och mätbara på olika nivåer i organisationen, sägs det i propositionen. Utskottet återkommer till denna fråga.
Regeringen föreslår som nämnts att Arbetsmarknadsverket skall ha tre övergripande mål för sin verksamhet; förkortade vakanstider, minskad långtidsarbetslöshet och motverkande av långa tider utan arbete. Med anledning av Vänsterpartiets förslag om ett fjärde mål, att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, kan utskottet konstatera att de övergripande målen skall kompletteras med ett antal mätbara verksamhetsmål. Utskottet delar regeringens uppfattning att den ökade arbetslösheten bland kvinnor ställer ytterligare krav på Arbetsmarknadsverket att bryta den inriktning av de arbetsmarknadspolititiska åtgärderna som lett till att arbetslösa män kommit i fråga för åtgärderna i större omfattning än arbetslösa kvinnor. I de mera generella riktlinjerna för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ingår också att verka för mäns och kvinnors rätt till arbete på lika villkor och att motverka en könsuppdelad arbetsmarknad.
Även Miljöpartiet anser att arbetslösheten skall bekämpas bl.a. med en generell arbetstidsförkortning. Utskottet återkommer som nämnts till denna fråga. Med anledning av partiets uppfattning att det behövs en total omorganisation på lokal nivå med sammanslagning av arbetsförmedling, försäkringskassa och delar av socialtjänsten vill utskottet hänvisa till den pågående försöksverksamheten i kommunerna. Det säger sig självt att en så radikal omläggning av arbetsmarknadspolitiken som Miljöpartiet förordar inte kan ske i ett slag. Det pågår redan ett successivt förnyelsearbete. Försöksverksamheten i kommunerna måste utvärderas innan man kan ta ställning till en generell utvidgning. En arbetsgrupp skall också ha till uppgift att följa och utvärdera försöksverksamheten. Arbetsmarknadsutskottet har vid sin behandling av frågan i våras också uttalat att det är angeläget att i ett forskningsuppdrag göra en utvärdering av verksamheten. När det slutligen gäller Miljöpartiets förslag om att politiken kompletteras med ett mål för den totala arbetslösheten på 7 % vill utskottet hänvisa till vad finansutskottet tidigare anfört i denna fråga. I korthet går resonemanget ut på att ett mål av detta slag måste kunna kvantifieras utan att kunna misstolkas samtidigt som det måste kunna uppnås med tillgängliga medel. Den öppna arbetslösheten fyller det kravet. I internationell statistik är den öppna arbetslösheten den vanligaste kvantifieringen. Finansutskottet tillade att det finns ytterst få ekonomer som påstår sig med säkerhet kunna ange hur stor minskningen av den totala arbetslösheten skulle bli efter en given tidsperiod på grund av t.ex. förbättrade villkor för företag och företagande (1995/96:FiU15, s. 38). Som framgått av motionsreferatet ovan betonar Kristdemokraterna betydelsen av att det ges rimliga förutsättningar för att nya företag skall kunna startas och befintliga växa. Utvecklingen i tjänstesektorn är enligt utskottets mening särskilt viktig för att klara en halvering av arbetslösheten. Det är därför med tillfredsställelse som utskottet kan konstatera att regeringen har tillsatt en utredning som bl.a. skall analysera den privata tjänsteproduktionens betydelse för sysselsättningen. I uppdraget ingår också att analysera effekterna av olika tänkbara regeländringar som syftar till att främja utbud och efterfrågan på privata tjänster och sysselsättningen i denna del av ekonomin. Utskottet har ingen annan uppfattning än Kristdemokraterna när det gäller arbetsmarknadspolitikens begränsning - de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan inte ersätta reguljära arbetstillfällen. Partiets önskan om en reformering av arbetsmarknadspolitiken ger utskottet anledning att påminna om det successiva förnyelsearbetet på området. Utskottet kan inte oreserverat instämma i att arbetsmarknadspolitiken, som Kristdemokraterna uttrycker det, skall utgå från subsidiaritetsprincipen. Om arbetsmarknadspolitiken alltjämt skall vara en del i den ekonomiska politiken och huvudsakligen finansieras med statliga medel måste också de nationella målen vara styrande. Detta är också som utskottet ser det en förutsättning för att de uppställda målen skall kunna uppnås. Arbetsmarknadspolitiken kan knappast utgå från den lägre nivån, men väl förbättras om den lokala förankringen stärks. Utskottet delar inte heller uppfattningen att en omfattande avreglering skulle leda till en bättre fungerande arbetsmarknad. Vad gäller Kristdemokraternas åsikt att målet skall vara en halvering av den totala arbetslösheten till år 2000 vill utskottet hänvisa till vad som sagts ovan i anslutning till Miljöpartiets motion. Kristdemokraternas kritik mot regeringen på denna punkt baserar sig delvis på att regeringspolitiken skulle kunna utmynna i att människor enbart flyttas från öppen till dold arbetslöshet, det som i finansutskottet återges som kreativ bokföring . Ett ytterligare skäl till att välja den öppna arbetslösheten som mål för regeringen och riksdagen är synen på arbetslöshet. Arbetslinjen är en given grundpelare. I en alltmer internationaliserad omgivning ställs stora krav på strukturförändringar på arbetsmarknaden. Det innebär att arbetslinjen måste utvecklas till att bli en arbets- och kompetenslinje. Människor som är i utbildning, vare sig detta beror på att de vill bredda sina möjligheter på arbetsmarknaden eller därför att de tvingats till det på grund av förändrad arbetssituation, utför ett värdefullt arbete både för sig själva och samhället. Det är enligt utskottet en felsyn att människor i utbildning bara skulle flyttas från öppen till dold arbetslöshet. I ett avsnitt nedan kommer utskottet till sitt sammanfattande ställningstagande om den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet övergår nu till frågan om arbetsrätten och sysselsättningen.
Arbetsrätten och sysselsättningen
I budgetpropositionen understryker regeringen att arbetsrätten måste ha en ändamålsenlig utformning som balanserar löntagarnas behov av rättssäkerhet, trygghet och inflytande med verksamheternas och företagens behov av flexibilitet. Reglerna får inte försvåra för företag att expandera och nyanställa. Sverige skall konkurrera med kompetens och får inte bli ett land där låga löner och otrygga anställningsförhållanden ger konkurrensfördelar.
I sitt betänkande AU4 behandlar utskottet just nu regeringens förslag i proposition 1996/97:16 En arbetsrätt för ökad tillväxt samt ett stort antal motioner väckta både under den allmänna motionstiden och med anledning av propositionen. Den frågeställning som berörs här är arbetsrättens eventuella samband med sysselsättningen och de motionsyrkanden som särskilt rör denna fråga. Moderata samlingspartiet anser i motion A277 (yrk. 1 delv.) att en avreglering måste ske i liberaliserande riktning. Partiet betraktar den svenska arbetsmarknaden som extremt reglerad, inte bara av lagstiftning utan också av ett nät av kollektivavtal. Det totala regelverket blir för många företagare nästan omöjligt att genomskåda. Därmed bidrar arbetsrätten till att öka företagens osäkerhet, vilket verkar avhållande på benägenheten att nyanställa. En stor del av lagstiftningen härrör dessutom från en arbetsmarknad som inte längre finns. En överreglering i en snabbt föränderlig global ekonomi skapar obönhörligen en hög arbetslöshet, anser Moderaterna. Även ett antal enskilda motioner tar upp liknande synpunkter på sambandet mellan arbetsrätten och dess effekter på sysselsättningen. Det är N212 (yrk. 2) av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd), A228 respektive A256 av Carl Erik Hedlund (m) och A257 (yrk. 4) av Margareta Nordenvall och Inger Koch (m). I A256 föreslår motionären att företag med mindre än 5 anställda undantas från regelverket. Vänsterpartiet begär i motion Fi212 (yrk. 23) ett tillkännagivande om arbetsrätten. Att arbetsrätten skulle förhindra eller försvåra nyanställningar och att försämringar skulle öka arbetstillfällena är en mytbildning som står i skarp kontrast till forskningen inom området. Partiet anser i stället att den nya situationen på arbetsmarknaden ställer krav på en utvidgad arbetsrätt som vidgar arbetstagarbegreppet och fångar upp löntagarnas legitima behov av trygghet och inflytande. Arbetsrätten är kärnan i demokratin. Makten över anställningen ligger kvar hos arbetsgivaren.
Utskottets överväganden
Moderaternas utgångspunkt i motion A277 är att arbetsrätten, liksom även arbetsmarknadsregleringen i övrigt, verkar dämpande på sysselsättningen och att överregleringen skapar en hög arbetslöshet. Detta är synpunkter som även återkommer i de enskilda motionerna. Vänsterpartiet för sin del anser att detta är en mytbildning.
I debatten har frågan ofta ställts vilken inverkan de arbetsrättsliga reglerna har på arbetslöshetsnivån. Något entydigt svar har knappast getts, mer än att regler som rör anställningsskyddet kan ha effekter sett över en konjunkturcykel; benägenheten att anställa i en konjunkturuppgång skulle med andra ord vara större med liberalare regler. Utskottet vill därför inte ge vare sig Moderaterna eller Vänsterpartiet medhåll i deras ytterlighetsuppfattningar. Även om enkla samband av detta slag saknas kan det ändå ha sin betydelse att arbetsrätten förändras för att svara mot det nya arbetslivet. Dagens arbetsrättsliga lagstiftning kom i allt väsentligt till under 1970-talet. Stora förändringar har skett sedan dess genom ökad internationalisering och genom nytt arbetssätt, ny organsation och ny teknik m.m. Enligt utskottets mening är det viktigt att arbetsrätten anpassas till förändringar på arbetsmarknaden, men någon radikal förändring som Moderaterna föreslår behövs inte. Föreställningen att den enskilde personligen förhandlingsvägen skall kunna nå goda villkor av betydelse utöver vad som skulle regleras i en förenklad arbetsrätt måste för stora grupper av arbetstagare vara helt verklighetsfrämmande. Inriktningen av den nya arbetsrätt som regeringen lägger fram är att göra det lättare att anställa, inte lättare att säga upp. Inte heller kan utskottet ställa sig bakom Vänsterpartiets krav som innebär utökad lagreglering. Utskottet står fast vid sin tidigare uppfattning att strävan bör vara att söka lösningar avtalsvägen. Det är så man kan få stabila och väl fungerande regler. Utskottet kan således inte ställa sig bakom de synpunkter som de nu berörda motionerna innehåller.
Lönebildningen
Regeringens uppfattning enligt propositionen är att lönebildningen inte fungerar tillfredsställande. Under en lång följd av år har löneökningarna legat högre än i våra viktigaste konkurrentländer medan produktiviteten ökat långsammare. Sveriges möjligheter att även i framtiden framstå som ett väl utvecklat välfärdssamhälle med hög sysselsättning och låg arbetslöshet beror på hur lönebildningen kommer att fungera. Det behövs en sund balanserad lönebildning på god europeisk nivå. Lönebildningen måste också förhindra osakliga löneskillnader. Regeringen betonar att det är parterna på arbetsmarknaden som har ansvaret att finna formerna för en lönebildning som inte är inflationsdrivande och som bidrar till att minska arbetslösheten.
Moderata samlingspartiet anser i motion A277 att lönebildningen är alltför centraliserad. En mer ändamålsenlig lönebildning är en förutsättning för fler riktiga arbeten. Lönesättningen skall utgå från personlig kapacitet, kompetens, utvecklingsvilja och arbetsinsats. Ytterst är det en angelägenhet för arbetsgivare och medarbetare. En större lönevariation ger utrymme för fler arbeten och främjar dessutom rörlighet. Moderaterna säger sig vara starkt tveksamma till den typ av maktutövning som regeringens samtal med arbetsmarknadens parter om lönebildningen innebär. Det intressanta är vilka legala eller skattemässiga förändringar som skulle behövas. De spelregler som nu gäller, framför allt vad gäller konfliktreglerna, har bidragit till lönekostnadsökningarna. De fackliga organisationerna kan ta till konflikt utan att motparten i realiteten kan utlösa de motåtgärder som balansen mellan parterna förutsätter. Stor effekt kan åstadkommas med mycket begränsade konflikter i termer av antalet deltagande arbetstagare och därmed med små uttag ur strejkfonderna. Konfliktreglerna behöver förändras, t.ex. genom krav på medlemsomröstning före strejk, förlängda varseltider och ett annat medlingsförfarande. Sympatiåtgärder bör förbjudas (yrk. 2-4). Det är också nödvändigt att analysera vilken inverkan sociala ersättningar, skatter och inkomstrelaterade avgifter har på lönebildningen och arbetslösheten. Enligt Moderaterna bör en sådan analys presenteras för riksdagen senast hösten 1997 (yrk. 13).
Kristdemokraterna vill ha ökad flexibilitet i lönesättningen för ungdomar. En lägre ingångslön bör enligt partiet kunna vara ett verksamt sätt att få flera unga i arbete. Om det inte blir löst avtalsvägen bör lagstiftning övervägas, anser Kristdemokraterna (motion A297 yrk. 3).
Utskottet kan i och för sig hålla med Moderaterna om att lönebildningen inte fungerar tillfredsställande. Att huvudorsaken till det skulle vara en obalans i maktförhållandena till de fackliga organisationernas förmån är dock en felsyn. Lönebildningen är i första hand ett gemensamt ansvar för arbetsmarknadens parter. Det kommer till uttryck genom det uppdrag som regeringen givit parterna att fram till den 31 mars 1997 gemensamt formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet. Som ett första steg har den s.k. Edin-gruppen fått uppdrag att under innevarande höst granska utfallet av den senaste lönerörelsen. Utskottet noterar att Moderaterna ställer långtgående krav på inskränknin gar i rätten att vidta arbetskonflikter. Utskottet utgår från att förhandlings-, medlings- och konfliktreglerna kommer att diskuteras i samband med det nyssnämnda uppdraget till arbetsmarknadens parter. Det finns därför inte anledning för riksdagen att nu göra något uttalande i den frågan. Slutligen tar utskottet avstånd från tanken hos Kristdemokraterna att - för det fall lägre ingångslön inte kan regleras avtalsvägen - lagstifta i frågan. Detta skulle innebära ett första steg mot en statlig inkomstpolitik. Det skulle dessutom innebära ett avsteg från den sedan lång tid gällande principen på svensk arbetsmarknad att det är parternas sak att reglera lönefrågorna. Utskottet kan således inte ställa sig bakom de synpunkter som framförts i de nu behandlade partimotionerna.
Arbetstiden och sysselsättningen
I propositionen redovisas det uppdrag som Arbetstidskommittén haft att analysera de långsiktiga konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar, att undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning och att utreda konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet. När utskottet här tar upp arbetstidsfrågan är det huvudsakligen från ett sysselsättningsperspektiv. Det har också väckts motioner med förslag som avser arbetstiden mera sedd som välfärdsfråga eller som avser lagregleringsfrågor. Utskottet kommer att behandla dessa motioner i ett senare sammanhang.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet för fram förslag om förkortad arbetstid som ett sätt att öka sysselsättningen.
Vänsterpartiet framhåller i motion Fi212 att den ordinarie arbetstiden i Sverige tillhör de längsta i Europa. Flera länder har sänkt arbetstiden för att öka välfärden och minska arbetslösheten. Enligt teoretiska studier som ledande politiker hänvisar till är det osäkert om arbetstidsförkortning ger fler arbetstillfällen. Däremot visar genomförda arbetstidsförkortningar både i och utanför Sverige att de leder till ökad sysselsättning även om utfallet varierar. Partiet vill påbörja en utvidgad försöksverksamhet med förkortad arbetstid som finansieras via avdrag på arbetsgivaravgiften. Enligt förslaget i det s.k. sysslsättningspaketet bör 2 miljarder kronor avsättas för ändamålet (yrk. 22). Förslaget om en försöksverksamhet framförs även i partiets motion A719 (yrk. 3).
Miljöpartiet anför i sin motion A711 sysselsättningsskäl för en arbetstidsförkortning. I dagens läge på arbetsmarknaden skulle en arbetstidsförkortning aktivt kunna bidra till en sänkning av arbetslösheten. De senaste årens utveckling visar enligt partiet att traditionella medel som ökad ekonomisk tillväxt inte längre förmår komma till rätta med arbetslösheten. (yrk. 1).
Kristdemokraterna vill enligt motion A297 avvakta en proposition om arbetstider och framför därför inga yrkanden i de principiella frågorna. Däremot ser partiet det som önskvärt med fler projekt och försök med förkortad arbetstid och arbetsdelning i offentlig sektor. Partiet anser att ett särskilt stimulansstöd bör utges till verksamheter inom offentlig sektor som prövar arbetsdelning för att få fler i arbete. Finansiering bör ske inom ramen för de särskilda insatserna för omstrukturering i den kommunala verksamheten. (yrk. 4).
Frågan om arbetstidsförkortning tas även upp i en enskild motion A710 av Sigge Godin (fp). En arbetstidsförkortning löser inte den totala arbetslösheten, men alla vägar måste prövas, anser motionären. Regeringen bör ges i uppdrag att utreda ett förslag till lagstiftning som öppnar för förhandlingar på lägsta nivå inom företaget. En framförhandlad arbetstidsförkortning som leder till nyanställningar skulle t.ex. kunna ge arbetsgivaren rätt till viss skattefri vinstutdelning.
Utskottet vill med anledning av de behandlade motionsförslagen anföra följande. Arbetstidskommittén lade fram sitt slutbetänkande (SOU 1996:145) i september innevarande år. Kommittén har gjort en fördjupad studie av en lagstadgad generell arbetstidsförkortning. Utgångspunkten i denna del är nationalekonomisk teori samt sammanställningar av såväl teoretisk som empirisk forskning på området. Utredningen noterar att det med utgångspunkt i teoretisk forskning inte är möjligt att förorda en generell arbetstidsförkortning i syfte att öka sysselsättningen. De positiva sysselsättningseffekterna av en generell arbetstidsförkortning är som störst när arbetsmarknadsläget är som mest gynnsamt, exempelvis under en högkonjunktur eller i regioner med låg arbetslöshet. De empiriska resultaten är däremot mera skiftande och i många europeiska länder där arbetstidsförkortningar har genomförts visar resultaten på positiva sysselsättningseffekter, om än lägre än vad som förväntats. Utredningen kan därför inte utesluta att en förkortad arbetstid skulle kunna ge ett bidrag till att minska arbetslösheten. Vänsterpartiet synes ha tagit fasta på de empiriska resultaten eftersom man förordar medel för försöksverksamhet på området. Utskottet anser att det finns skäl att uppmuntra olika försök med förkortad arbetstid. Det statsfinansiella läget medger dock inte att omfattande resurser satsas för ändamålet - särskilt som de empiriska resultaten inte verkar helt entydiga. Utredningen skriver i sitt betänkande att man måste vara medveten om att mätningen av sysselsättningseffekter av en arbetstidsförkortning är förknippad med många problem. Det är svårt att avgöra om en effekt på sysselsättningen härrör från en arbetstidsförkortning och inte från någon annan förändring i ekonomin. Dessutom, sägs det, varierar uppskattningarna beroende på om exempelvis arbetstagar- eller arbetsgivarparterna bedömer effekterna (s. 111). Enligt utskottets mening bör man kunna utgå från den analys som redovisas i utredningsbetänkandet. Arbetsmarknadsutskottet kan därför inte dela Miljöpartiets tro på arbetstidsförkortning som den givna vägen ut ur arbetslösheten. Utskottet uttalade nyss sin positiva syn på olika försök med arbetstidsförkortning, och instämmer därmed med Kristdemokraterna. Utskottet är däremot av skäl som anförts ovan inte berett att göra något uttalande om ett särskilt stimulansstöd till verksamheter inom offentlig sektor som prövar arbetsdelning för att få fler i arbete. Med hänvisning till vad som sagts ovan om svårigheterna att avgöra sambandet mellan en arbetstidsförkortning och en sysselsättningsökning har utskottet svårt att se fördelarna med Sigge Godins förslag. I vart fall ger inte motionen underlag för något mera bestämt ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet vill slutligen hänvisa till att ett förslag från regeringen rörande arbetstiden är att vänta under senare delen av nästa år. Det anförda innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom de nu behandlade motionerna, i förekommande fall i berörda delar.
Andra övergripande frågor rörande arbetsmarknadspolitiken
Även i ett antal enskilda motioner finns förslag och mera övergripande synpunkter på detta område.
Anita Johansson m.fl. (s) ser i motion A275 arbetsrotation med arbete/utbildning/fritid som ett sätt att fördela arbetsuppgifterna på de arbetsföra. Ytterligare forskning behövs om hur arbetstillfällena kan fördelas mera rättvist.
Med utgångspunkt i situationen på arbetsmarknaden i Örebro län framhåller Hans Karlsson m.fl. (s) i motion A223 att det behövs nationell samordning av resurserna inom närings-, regional-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken och större lokal frihet i att styra resurserna för att nå de gemensamma målen (yrk.1).
Eva Björne (m) vänder sig i motion A203 mot detaljstyrningen och volymmålen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Beslut om vilken åtgärd som är bäst måste fattas av den enskilde arbetsförmedlaren medan AMS skall fatta de mera övergripande besluten.
Maud Ekendahl och Elisabeth Nyström (m) vill enligt A231 ha ett tillkännagivande om ett flexiblare system för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Kristina Nordström (s) anser i motion A237 att man i samband med decentraliseringen av arbetsmarknadspolitiken till den regionala nivån bör utnyttja den kunskap som finns hos arbetsmarknadens parter vid beslut om bidrag.
Carl-Johan Wilson (fp) vill i motion A261 att länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna, inom de för respektive län fastlagda ramarna, skall ges större frihet att fördela medel till angelägna ändamål.
Kerstin Warnerbring (c) efterlyser i motion A285 en bättre samordning mellan departement, nämnder och förvaltningar. Gränsdragningar och olika budgetansvar är hinder. Dessutom krävs flexibilitet för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad.
Eva Arvidsson m.fl. (s) begär i motion A293 ett tillkännagivande om lokal anpassning av arbetsmarknadspolitiken. Regelverket bör luckras upp och en omfördelning ske för att väsentligt utöka ramen för otraditionella medel.
Margareta Israelsson m.fl. (s, c, fp, v, kd) tar upp arbetslöshetens effekter på barnen i motion A306. Undersökningar visar att föräldrarnas arbetslöshet spelar stor roll för barnens framtid. De sociala konsekvenserna blir allt tydligare. De tillgängliga resurserna måste användas så att barnens situation inte glöms bort. Samverkan mellan myndigheter bör gälla även vid arbetsmarknadspolitiska insatser.
Sten Tolgfors (m) framhåller i motion A211 den målkonflikt som han ser mellan arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken; skatten höjs för att finansiera den förra. Motionären anser att det behövs en granskning av effektivitet, undanträngningseffekter och kostnader.
Utskottets överväganden
Förslaget i A275 om arbetsrotation som ett sätt att fördela arbetsuppgifterna kan som utskottet ser det vara en modell att pröva på arbetsmarknaden. Det pågår redan en rad försök med alternativa arbetstids- och arbetsdelningsmodeller, vilket utskottet ser positivt på. Utskottet skulle också välkomna ytterligare försök med ett aktivt stöd från forskare under försöksperioden. Som ett exempel på samordning av nationella resurser som Hans Karlsson m.fl. (s) efterlyser i motion A223 kan nämnas den omfattande utbildningssatsning med 100 000 platser i vuxenutbildningen och 30 000 nya platser i högskolan, som riksdagen beslutade om i somras. Finansieringen av denna satsning sker i huvudsak inom arbetsmarknadsområdet. Med anledning av den i nyssnämnda motionen framförda åsikten att det behövs större lokal frihet att styra resurserna och kritiken i Eva Björnes (m) motion A203 mot detaljstyrningen kan utskottet bara konstatera att ett fasthållande vid de nationella målen för arbetsmarknadspolitiken förutsätter viss styrning. Enligt utskottets mening bör dock den överordnade nivån inskränka detaljregleringen till vad som kan anses nödvändigt. Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motion A237 av Kristina Nordström (s) om att den kunskap som finns hos arbetsmarknadens parter bör utnyttjas vid beslut om bidrag och stöd av olika slag. Utskottet kan peka på vad som anges i förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Enligt 11 § skall arbetsmarknadsmyndigheterna i sina uppgifter samverka med parterna på arbetsmarknaden. Utskottet delar Kerstin Warnerbrings (c) uppfattning i motion A285 att flexibiliteten måste öka för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad. Att öka samordningen mellan försäkringskassa, socialtjänst och arbetsförmedling är en av tankarna bakom försöket med lokal samverkan mot arbetslöshet. Utskottet delar oron hos Margareta Israelsson och medmotionärer (s, c, fp, v, kd) i A306 för arbetslöshetens effekter på barnen. Med anledning av synpunkten att samverkan mellan myndigheterna bör gälla även vid arbetsmarknadspolitiska insatser kan utskottet hänvisa till vad som förutsätts enligt den nyssnämnda förordningen. Arbetsmarknadsmyndigheterna skall enligt dessa regler samverka med skolan och med sociala och andra myndigheter liksom med enskilda organisationer. Vad slutligen gäller Sten Tolgfors (m) synpunkt i motion A211 om att det skulle finnas en målkonflikt mellan arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken och att det behövs en granskning av effektivitet, undanträngningseffekter och kostnader kan utskottet hänvisa till att frågan är uppmärksammad i flera sammanhang. I den arbetsmarknadspolitiska kommitténs slutbetänkande 1996:34 finns ett särskilt avsnitt om utvärdering och uppföljning där det konstateras att det under de senaste fem åren förmodligen gjorts fler studier av den aktiva arbetsmarknadspolitiken i Sverige än under alla tidigare år sedan den introducerades i början av 1950-talet. Nämnas bör också dels en helt färsk rapport från Riksdagens revisorer om undanträngningseffekter på arbetsmarknaden, dels ett förslag från revisorerna som rör effekter av arbetsmarknadsutbildning.
Utskottets sammanfattande ställningstagande rörande den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken
Utskottet kan med det anförda konstatera att något samlat alternativ till regeringens inriktning och förslag beträffande arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken inte föreligger. Mot den bakgrunden finns det inte någon anledning att göra några närmare uttalanden om den framtida politiken på grundval av partimotionerna. Detta innebär att motionerna A277, A304, A221, Fi212, A274, N270, A297, A791, A710, A711 och U515 avstyrks i berörda delar.
Inte heller de i sammanhanget behandlade enskilda motionerna ger anledning till något uttalande från riksdagens sida. Motionerna A203, A211, A223, A228, A231, A237, A256, A257, A261, A275, A285, A293, A306 och N212 avstyrks således, också de i förekommande fall i berörda delar.
Nedskärningar inom offentlig sektor - arbetsmarknadsmedel
I ett antal motioner framförs förslag och synpunkter på hur arbetsmarknadsmedel bör överföras till den offentliga sektorn för att motverka nedskärningar. Kristdemokraterna kommer in på frågan i motion A297 i samband med att man utvecklar sin syn på den nya åtgärden OTA (offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa). I stället för att upprätta särskilda arbetslag som skall ägna sig åt verksamhet som enligt kommunernas, landstingens och statens synsätt egentligen är obehövlig bör man enligt Kristdemokraterna säkerställa resurser för kommuner och landsting så att man kan upprätthålla en god personalbemanning inom prioriterade områden som vård och omsorg och på så sätt förhindra arbetslöshet för de 30 000 personer som regeringen räknar med skall friställas under de närmaste åren. Att förhindra sådana uppsägningar med särskilda utbildnings- och kompetenshöjande insatser bör vara ett redskap i den arbetsmarknadspolitiska arsenalen. Länsarbetsnämnden skall tillåtas skriva avtal med kommunerna och landstingen om detta när alternativet är öppen arbetslöshet (yrk. 11).
Fem enskilda s-motioner tar också upp frågan. Ingrid Andersson m.fl. anser enligt motion A214 att regelverket för t.ex. utbildningsvikariat och arbetsmarknadsutbildning liksom lönesättningen och studiestödssystemet för anställda som är under utbildning försvårar möjligheterna att hantera problemet med övertalig personal. Trots regeringens signaler om ökade möjligheter att använda arbetsmarknadsmedel inom vårdsektorn kvarstår formella hinder, anför motionärerna. - Hans Karlsson m.fl. utgår i motion A223 från arbetsmarknaden i Örebro län. Om den kreativitet som människorna besitter skall kunna frigöras måste regelverken och förhållningssättet i arbetsmarknadspolitiken förändras. Resurser måste omfördelas från passivitet till aktivitet. Staten bör utreda hur det passiva stödet kan omvandlas till resurser för kommuner och landsting (yrk. 2). - Ingemar Josefsson och Lena Sandlin framhåller i motion A279 att de stora nedskärningarna på den statliga sektorn hotar kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Ett temporärt uppsägningsstopp leder till stärkta statsfinanser och effektivare statlig verksamhet, t.ex. vid skatte- och kronofogdemyndigheterna och arbetsförmedlingarna. De statliga verksamheterna skall även ta ett samhällsekonomiskt ansvar. - Inger Segelström m.fl. anser i motion A811 att de medel som i dag används för arbetslöshetsersättning, utbildningsstöd, socialbidrag m.m. bör disponeras om så att kvinnor kan gå tillbaka till den offentliga sektorn. Skillnaden mellan kostnaden för att anställa en person med avtalsenlig lön och att betala ut kontantstöd kan finansieras med arbetsmarknadsmedel. På detta sätt kan man klara målet om en halvering av arbetslösheten till år 2000. - I motion A814, också av Inger Segelström m.fl., begärs en utredning om konsekvenserna för offentliga sektorns verksamhet och kvinnornas sysselsättning för det fall att överenskommelserna mellan regeringen och kommun- och landstingsförbunden om uppsägningsstopp under åren 1997 och 1998 inte kan fullföljas.
Utskottet kan i och för sig förstå och känna sympati med de tankar som de nu berörda motionerna ger uttryck för. Det är inte svårt att se en motsättning i att samtidigt som nedskärningar görs i den offentliga sektorn med uppsägningar som följd, betydande belopp måste betalas ut till dem som blir arbetslösa till följd av nedskärningarna. De flesta instämmer säkert i som en allmän princip att det är bättre att människor får stanna kvar i sina arbeten än att de uppbär passivt kontantstöd. Det går dock inte att därifrån komma fram till att de resurser som anslagits för arbetsmarknadspolitiska ändamål mera allmänt skall användas till att förhindra, minska eller skjuta på offentliga neddragningar. Detta skulle vara möjligt bara om de arbetsmarknadspolitiska resurserna vore obegränsade. Med de begränsade arbetsmarknadspolitiska resurser som står till buds måste prioriteringar göras. Resurserna måste satsas där behoven är som störst - både med hänsyn till individen och till arbetsmarknaden. Om man någonstans inom den offentliga sektorn bedömer att nedskärningar måste göras är det inte givit att det är de som drabbas där som har de största behoven. Alternativ sysselsättning kan ju vara tänkbar. I vad mån den offentliga sektorn åter skall ha möjlighet att expandera, och därigenom även ge kvinnor ökade möjligheter till sysselsättning, avgörs inte av de arbetsmarknadspolitiska resurserna, utan av samhällsekonomin som helhet.
Det utskottet nu anfört avser den mera generella frågeställningen. Ingenting utesluter mera punktvisa insatser t.ex. för kompetenshöjning av personal som hotas av uppsägning, så som skedde för några år sedan i avtal med kommuner och landsting.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna A214, A223 yrkande 2, A279, A297 yrkande 11, A811 och A814.
Kommunernas medverkan - arbetsförmedlingsnämnder
Centerpartiet framhåller i motion Fi210 att den ökade decentraliseringen av arbetsmarknadspolitiken helt ligger i linje med partiets ideologiska inriktning. Att besluten förs närmare de arbetslösa bör också innebära att resurserna kan användas mera träffsäkert. Det är viktigt att det finns en verklig handlingsfrihet för den lokala nivån. Arbetsförmedlingsnämnderna bör ha så få restriktioner som möjligt (yrk. 4).
Kristdemokraterna anser att alla kommuner som så önskar borde få medverka i den lokala samverkan mot arbetslösheten. Staten kan aldrig avhända sig det nationella ansvaret för arbetsmarknadspolitiken, men väl se till att kommunerna får möjlighet att göra det bästa av situationen. Partiet anser att inom försöksverksamhetens ram de arbetsmarknadspolitiska medlen borde få användas till kompetensutveckling för personalgrupper som sägs upp från kommuner och landsting (yrk. 15).
Frågor som berör den lokala samverkan mot arbetslöshet har också tagits upp i sju enskilda s-motioner.
Britta Sundin m.fl. hänför sig till det s.k. Västernorrlandsförsöket i motion A220. Från länet har det lagts fram ett förslag till regeringen hur de totala resurserna för sysselsättningsåtgärder genom att blanda pengar kan användas i arbetslöshetsbekämpningen. Genom att samordna alla de parter som på något sätt är engagerade inom arbetsmarknadspolitiken kan stora fördelar vinnas. Det sker genom ett arbetsförbund mellan länsarbetsnämnden, försäkringskassan, kommunen och landstinget. Förutsättningen är dock att länets samtliga kommuner kan beredas tillfälle att delta i försöket. Motionärerna anser att det skulle vara av värde att få pröva detta. - Tomas Eneroth anför i motion A238 att det finns många exempel på att rollfördelningen mellan länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsnämnderna inte uppfattats inom Arbetsmarknadsverket, trots uttalanden i propositionen om den lokala samverkan. Kommunernas reella makt beskärs väsentligt. Motionären anser även att försöksverksamheten borde utsträckas till att även gälla samordning av resurserna inom arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. - Bo Sifverstrand och Bo Nilsson efterlyser ett klarläggande av arbetsförmedlingsnämndernas ansvar och befogenheter i motion A243. Trots uttalanden av riksdagen råder det oklarheter. T.ex. ser länsarbetsnämnderna på sina håll som en självklarhet att arbetsförmedlingen skall svara för sekreterarskapet i arbetsförmedlingsnämnderna. Motionärerna, som anser att det i stället borde vara en kommunal befattningshavare som har denna uppgift, vill ha ett förtydligande i Arbetsmarknadsverkets instruktion. - Torgny Danielsson m.fl. anför i motion A244 att inslagen av regel- och detaljstyrning har upplevts så starkt att det uppstått tvekan från vissa kommuners sida om att ingå i försöksverksamheten. En ökad decentralisering kräver regelverk som innefattar målstyrning mera än detaljstyrning. En översyn behövs av regelverket. - Magnus Johansson m.fl. anser i motion A282 att samverkan mellan kommunen, arbetsförmedlingen och försäkringskassan blir bättre med ett mer flexibelt regelverk. - Även Magnus Johansson m.fl. efterlyser ett mer flexibelt regelverk i motion A282. Det måste dock även i framtiden finnas centrala målsättningar. - Eva Arvidsson m.fl. anför i motion A293 att regelverket är det stora hindret för utveckling och flexibilitet. Resurserna måste omfördelas så att ramen för otraditionella medel ökas väsentligt. Regeringen, AMS och länsarbetsnämnderna får inte sätta upp mål och riktlinjer som inte överensstämmer med riksdagens beslut om en starkare roll för kommunerna. - Inger Segelström m.fl. framför slutligen i motion A814 att arbetsförmedlingsnämnderna skall ha en jämn könsfördelning. I den lokala samverkan måste också varje kön garanteras sin rättmätiga del av insatserna. En konsekvent redovisning måste ske av åtgärderna från ett könsperspektiv (yrk. 5 och 6).
Med anledning av de nu behandlade motionerna vill utskottet anföra följande. Några återkommande teman i motionerna dr önskvärdheten av en större handlingsfrihet på den lokala nivån och en klarare rollfördelning mellan Arbetsmarknadsverket och de lokala aktörerna. Det framställs också förslag om att alla kommuner som så vill borde få delta i verksamheten. Försöksverksamheten med lokal samverkan mot arbetslösheten beslutades för lite mer än ett halvår sedan (prop. 1995/96:148, AU13). Arbetsmarknadsutskottet uttalade i sitt betänkande bl.a. att det är av stor vikt för en försöksverksamhet av det slag som det här är fråga om att antalet projekt inte blir alltför stort och därigenom svårt att överblicka. Samtidigt får projekten inte bli så få att man inte kan få ett bra resultat av försöken. Därför föreslog utskottet att ytterligare ett antal kommuner utöver de cirka tio som regeringen föreslog borde få ingå i försöksverksamheten. Utskottet står fast vid att antalet deltagande kommuner bör vara begränsat, vilket innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom Kristdemokraternas uppfattning att alla kommuner som vill skall få delta i verksamheten. Det får ankomma på regeringen att avgöra om samtliga kommuner i ett visst bestämt län, såsom förordas i motion A220, skall kunna delta i ett visst projekt. Efter förslag i sysselsättningspropositionen i somras har instruktionen för Arbetsmarknadsverket ändrats. Förutom att det bör finnas en arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun finns regler om att ordföranden och en majoritet av ledamöterna i nämnden alltid skall utses efter förslag av kommunen. På det sättet får kommunen ett avgörande inflytande över nämndens verksamhet. Enligt instruktionen skall det i nämnden också finnas representanter för det lokala näringslivet och arbetstagarorganisationer. När det gäller en sådan fråga som sekreterarskapet i nämnden är det utskottets uppfattning att detta måste lösas lokalt. Idén med försöksverksamheten skulle bli något förfelad om riksdagen angav mera detaljerade regler om ansvarsfördelning och om sättet att organisera arbetet - för övrigt efterlyser man ju mindre detaljreglering. Det bör i sammanhanget nämnas att försöksverksamheten förutsätter att arbetsförmedlingsnämnderna om de så önskar skall kunna inrätta olika slag av samrådsgrupper. Utskottet instämmer med Centern i att arbetsförmedlingsnämnderna bör ha så få restriktioner som möjligt. Tanken är att genom decentralisering och lokal förankring öka träffsäkerheten och kvaliteten i åtgärderna och att undvika detaljstyrning från den centrala nivån. Utskottet vill med kraft understryka att arbetsförmedlingsnämnderna, med utgångspunkt i den nationella arbetsmarknadspolitiken, måste ges största möjliga frihet att utveckla den lokala samverkan mot arbetslösheten. Detta bör ges regeringen till känna.
I ett hänseende vill utskottet uttala sin bestämda åsikt. Det gäller frågan om könssammansättningen i arbetsförmedlingsnämnderna, som väckts av Inger Segelström m.fl. i motion A814. Utskottet anser att en allmän strävan bör vara att åstadkomma en jämn könsfördelning inom alla beslutsorgan i samhället, inom såväl privat som offentlig sektor. Det gäller givetvis också arbetsförmedlingsnämnderna. Möjligheterna att detaljstyra och direkt påverka utvecklingen på detta område är dock begränsade utom i de fall där regeringen själv utser personerna i fråga. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att de angivna principerna blir vägledande när nämnderna sätts samman eller när nya ledamöter skall väljas in. I sammanhanget noterar utskottet dessutom att regeringen, enligt vad som uppges i skrivelsen om jämställdhetspolitiken (1996/97:41), i oktober 1996 avsatt medel från anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder till Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet för ett projekt som syftar till att stimulera ett mer aktivt jämställdhetsarbete för bl.a. ökad kvinnorepresentation i kommunala nämnder och styrelser i tre kommuner och två landsting. Erfarenheterna från projektet skall spridas över landet och en utvärdering skall redovisas före 1998 års riksdagsval.
När det gäller den i samma motion väckta frågan om fördelning och redovisning av insatserna från ett könsperspektiv är det utskottets uppfattning att inriktningen här, liksom när det gäller åtgärderna i stort, måste vara att resurserna fördelas på ett sätt som svarar mot kvinnornas andel av de arbetslösa.
Enligt utskottet bör den grupp inom Arbetsmarknadsdepartementet som skall följa försöksverksamheten med lokal samverkan mot arbetslösheten vara uppmärksam både på frågan om könssammansättningen i nämnderna och på fördelningen av resurserna mellan kvinnor och män. Något uttalande utöver detta kan inte anses påkallat med anledning av motion A814.
Med det anförda avstyrker arbetsmarknadsutskottet de nu behandlade motionerna A220, A238, A243, A244, A282, A293, A814, Fi210 och Fi214, i förekommande fall i berörda delar.
Insatser på särskilda orter
I tre enskilda motioner föreslås arbetsmarknadspolitiska insatser på särskilda orter. Kristina Nordström m.fl. (s) efterlyser i motion A267 åtgärder för att sätta Stockholmsregionen i arbete. Satsningar där innebär i praktiken ett stöd för utvecklingen i hela landet, anser motionärerna. Arbetslösheten är lika hög som genomsnittet i landet och dessutom finns särskilda problem med etnisk och social segregation. Motionärerna pekar ut ett antal tänkbara satsningar bl.a. på utbildningsområdet och miljöområdet. De vill också att ett EU-organ och Östersjörådets permanenta sekretariat förläggs till Stockholm. Margareta Nordenvall och Inger Kock (m) tar i motion A257 (yrk. 1-3) också upp situationen i Stockholms län. De anser att det behövs bättre villkor för småföretagandet i området. För att de små och medelstora företagen skall kunna bidra till nya arbetstillfällen måste de politiska signalerna vara positiva, klara och långsiktiga. Fler högskoleplatser är nödvändiga. Rörligheten på arbetsmarknaden måste öka. Helena Frisk m.fl. (s) påtalar i motion A233 behovet av särskilda insatser för omställning på orter med minskad försvarsindustri, inte minst Karlskoga. Försvarspropositionen innebär ytterligare negativa konsekvenser. Staten har ett särskilt ansvar för orter som är beroende av försvarsindustrin. Speciella medel bör avsättas för att ge möjligheter till omställning. Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) framhåller i motion A409 den mycket höga arbetslösheten i Malmöhus län med föråldrad industristruktur, låg utbildningsnivå och omfattande segregation. Arbetsmarknaden för kvinnor är ogynnsam. Både inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken måste åtgärder vidtas. Regeringen måste också ta ett särskilt ansvar för Kockums utveckling.
Utskottet ifrågasätter i och för sig inte angelägenheten av de behov som pekas ut i de olika motionerna. Utskottet vill emellertid hänvisa till att det ankommer på AMS att fördela resurserna för arbetsmarknadspolitiska insatser i de olika länen. Fördelningen skall ske med hänsyn till den arbetsmarknadspolitiska situationen i respektive län.
Med detta avstyrks de nu behandlade motionerna A233, A257 i berörda delar, A267 och A409.
Nordisk arbetsmarknad
Kent Olsson m.fl. (m) anser i motion A249 att det behövs förbättringar för att den nordiska arbetsmarknaden skall fungera. Flera svårigheter kan drabba dem som bor i ett land och arbetar i ett annat, vilket blir allt vanligare. Det gäller bl. a. formalia för att få a- kassa samt avdragsrätten för resor, räntor och pensionsförsäkringar.
Utskottet vill med anledning av denna motion anföra följande. Sverige måste som medlem i Nordiska rådets följa de samordningsregler som finns i en förordning som reglerar samordning av system för social trygghet, bl.a. arbetslöshetsförsäkring. Regler om exempelvis gästarbetare finns i denna förordning. En rapport från den s.k. uppföljningsgruppen rörande socialförsäkringen (Nordiska ministerrådet) har nyligen remissbehandlats. Enligt vad utskottet inhämtat kommer några regeländringar inte att vidtas, men synpunkter kommer att beaktas som eventuellt kan få genomslag i det praktiska arbetet. Rapporten avsåg bl.a. frågor om arbetslöshetsförsäkringen och pensioner. Samarbete i nordiska sociala frågor sker i olika konstellationer. Sedan våren 1996 finns ett informellt kontaktorgan på departementsnivå för frågor om koordination av socialförsäkringarna. Utskottet är medvetet om att det kan förekomma problem av det slag som motionären påtalat. Delvis kan problemen säkert hänföras till bristande kännedom om regelverken hos dem som skall hantera frågorna på det lokala planet. Utskottet utgår från att dessa mera informella kontaktorgan med sitt arbete skall kunna bidra till att svårigheter och komplikationer inte uppstår i onödan för den berörda kategorin arbetstagare. Något uttalande härutöver kan inte anses påkallat av motionen, som således avstyrks.
EU-frågor m.m.
Kristdemokraterna förklarar i motion A297 att partiet inte vill låsa sig vid vilken linje som skulle vara den rätta i den pågående diskussionen inom EU om hur man skall kunna komma till rätta med den höga arbetslösheten. Åtgärder behövs såväl på utbuds- och efterfrågesidan som i arbetsmarknadspolitik och utbildning. Partiet vill dock betona vikten av åtgärder på skatteområdet, flexiblare arbetsrätt och arbetstider och en fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik. Sverige bör inta en mer aktiv roll i debatten när det gäller åtgärder på efterfrågesidan, eftersom man på senare tid varit tvehågsen inför sådana insatser. I motionen begärs ett tillkännagivande om regeringens agerande i arbetsmarknadsfrågor gentemot EU (yrk. 15).
Med anledning av denna motion vill utskottet för sin del uttala att Sverige har en aktiv och pådrivande roll i det europeiska samarbetet för ökad tillväxt och sysselsättning. Ett starkt europeiskt samarbete kan stödja de nationella ansträngningarna i kampen mot arbetslösheten. Regeringen har givit sysselsättningsfrågan högsta prioritet i EU:s regeringskonferens. När det gäller vilken position som bör intas i diskussionen är det även utskottets uppfattning att man inte bör binda sig för hårt. Att den vägledande principen skall vara aktiva åtgärder framför passivt kontantstöd får det dock inte råda något tvivel om. I sammanhanget kan nämnas att Sverige under hösten har överlämnat ett uppdaterat sysselsättningsprogram till den Europeiska kommissionen. Sysselsättningsprogrammet tar sin utgångspunkt i de riktlinjer som antogs i Essen 1994. Motion A297 föranleder inte något uttalande härutöver och avstyrks således i berörd del (yrk. 15).
Arbetsmarknaden för vissa grupper
Arbetsmarknaden för ungdomar
Propositionen
Antalet ungdomar som varit arbetslösa i mer än 100 dagar har enligt propositionen minskat kraftigt under verksamhetsåret - från 25 200 i genomsnitt per månad under budgetåret 1994/95 till 15 800 under budgetåret 1995/96. Hela minskningen har skett under våren 1996 i och med att de nya ungdomsåtgärderna kommit i gång. Ungdomarna har i större utsträckning än andra åldersgrupper fått del av de lediga jobben. Den reguljära skolans utbildning och det kommunala ansvaret för ungdomar har också haft positiva effekter. Regeringens långsiktiga ambition är, sägs i propositionen, att inga ungdomar skall gå utan meningsfull sysselsättning i mer än 100 dagar. Vikten av att ungdomar får möjlighet till feriearbete i anslutning till avslutad utbildning påpekades redan i sysselsättningspropositionen. Arbetsgivare bör stimuleras till att ta fram lämpliga feriearbeten och ungdomarna skall kunna få impulsen att söka upp arbetsförmedlingen. Regeringen kommer, slutligen enligt propositionen, att se över formerna för Europastipendier för arbetslösa ungdomar.
Motioner
Folkpartiet begär i motion A221 ett tillkännagivande om ungdomars situation på arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten har vuxit till alarmerande proportioner. Risken är att många inte får fotfäste på arbetsmarknaden och därför slås ut för lång tid. Detta är tragiskt för berörda individer och kan få svåröverblickbara konsekvenser för samhället. Budgetpropositionen innehåller inga nya förslag för att lösa ungdomsarbetslösheten. Folkpartiets politik innebär en chans för ungdomar på arbetsmarknaden genom att fler företag skapas. I kombination med andra reformer som en reformerad arbetsrätt ökar de ungas möjligheter (yrk. 15).
Vänsterpartiet konstaterar i motion A305 att stora grupper av ungdom och invandrare i dag ställs utanför arbetsmarknaden. Partiet föreslår en förstärkning av de otraditionella medlen för att i ett utvecklat samarbete med kommunerna kunna rikta sysselsättningsprojekt till bl.a. ungdomar och invandrare inom ramen för det Agenda-21-program som Vänsterpartiet vid upprepade tillfällen föreslagit (yrk. 8).
Vänsterpartiet återupprepar vidare sitt förslag om obligatoriska praktikplatser på medelstora och stora företag i näringslivet. Systemet innebär att produktionen får både ett ekonomiskt och praktiskt ansvar för ungdomars och invandrares sysselsättning. Verksamheten skall ge deltagarna både praktik och kompetenshöjning och deltagarna skall få avtalad praktikantlön. Parterna skall reglera villkoren för ersättning och utbildningsinnehåll i praktikantavtal. Förslaget kan beräknas omfatta ca 50 000 praktikplatser (yrk. 14).
Vänsterpartiet framhåller vidare i motion Ub246 att arbetslöshet är den vanligaste orsaken till att ungdomar i dag inte klarar det egna uppehället. Vänsterpartiet föreslår att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att se över ersättningarna till ungdomar utan arbete och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i syfte att ta fram ett system som garanterar alla ungdomar rätt till egen försörjning (yrk. 5).
Kristdemokraterna betonar i motion Fi214 (yrk. 16) att kampen mot ungdomsarbetslösheten måste prioriteras. Ungdomar måste få ett fotfäste på arbetsmarknaden för att sedan kunna utveckla sin yrkesroll. Kristdemokraternas förslag om lärlingsutbildning är därvid centralt för att försäkra alla ungdomar en möjlighet att komma in på ett företag. Partiet vill i detta syfte också förlänga möjligheten till visstidsanställning från sex månader till 24 månader.
Elisa Abascal Reyes föreslår i motion A303 (mp) att ett utbildningscenter förläggs till Flens kommun och att regeringen får i uppdrag att återkomma till riksdagen med åtgärder för att förbättra situationen för ungdomar vad gäller utbildning och arbetsmarknad i Södermanland.
Arbetsmarknadsutskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ingen annan uppfattning än den Folkpartiet redovisar om allvaret i den aktuella arbetsmarknadssituationen, bl.a. för ungdomar. Enighet råder också om att kampen mot arbetslösheten är en fråga om samordning och samverkan av politiken på en rad områden. Utskottet erinrar därvid om att riksdagen behandlar förslag från regeringen på arbetsrättens område. Arbetsmarknadspolitiken har en central roll för att skapa en väl fungerande arbetsmarknad. Den relativa arbetslösheten bland ungdomar 16-24 år har länge legat i topp. Till de glädjande utvecklingstendenserna hör att arbetslösheten på senare tid minskat mest i denna grupp. Den minskande arbetslösheten bland ungdomar är resultatet av medvetna satsningar på utbildningsåtgärder och arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar. Ungdomar har också i större utsträckning än andra grupper fått del av de lediga jobben. Satsningen på att ge ungdomar fotfäste på arbetsmarknaden måste även fortsättningsvis vara en prioriterad fråga. Inriktningen är klar: ungdomar skall inom 100 dagar efter det att de anmält sig som arbetslösa på arbetsförmedlingen ha erbjudits ett arbete, en utbildningsplats eller en åtgärd. Enligt utskottets mening förefaller ett tillkännagivande till regeringen obehövligt. Motion A221 i berörd del avstyrks därmed.
Vänsterpartiet föreslår i motion A305 en förstärkning av de otraditionella medlen för projekt till ungdomars arbete med Agenda 21. Någon precisering av hur stor medelsförstärkning som behövs lämnas inte.
Utskottet anser givetvis att arbetet med Agenda 21 är betydelsefullt och har inget att invända om verksamheten bedrivs inom ramen för otraditionella medel. Enligt utskottets mening kan det vverlämnas till regeringen att bedöma hur stor del av resurserna som bör användas i detta syfte. Utskottet biträder således inte motion A305 i aktuell del och återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Vänsterpartiet föreslår i samma motion också praktikplatser inom ramen för ett obligatoriskt system. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att berörda parter på arbetsmarknaden tar initiativ och visar engagemang i denna fråga. Utskottet har i tidigare sammanhang intagit ståndpunkten att man bör fortsätta på den inslagna vägen beträffande ungdomars praktikplatser, nämligen att näringslivet och kommunerna tar ansvar för praktikplatser utan tvingande regler. Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan. Den 1 juli 1995 ersattes bl.a. åtgärderna ungdomspraktik och invandrarpraktik av en ny praktikåtgärd benämnd arbetsplatsintroduktion. Åtgärden riktar sig till arbetslösa personer som har fyllt 20 år och består av praktik under högst sex månader. I maj 1996 fick ca 42 000 personer praktik inom ramen för arbetsplatsintroduktion. Före den 1 september 1996 fick åtgärden, med vissa undantag, bara beviljas ungdomar under 25 år om den följdes av en anställning som varade minst sex månader. Riksdagen har beslutat att från nämnda dag slopa anställningskravet (1995/96:FiU15, (AU6y), rskr. 307) för ungdomar i åldern 20-25 år med hänvisning bl.a. till att motsvarande anställningskrav inte fanns vare sig för äldre eller dem som är yngre än 20 år och har praktik inom ramen för det kommunala uppföljningsansvaret. Utskottet räknar med att ungdomar i arbetsplatsintroduktion härigenom kommer att ytterligare öka. Utskottet avstyrker således den nu berörda delen av motion A305. Utskottet avstyrker bifall till Vänsterpartiets förslag i motion Ub246 om en utredning med uppgift att se över ersättningarna till ungdomar utan arbete och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet har redan uttalat sig för Kristdemokraternas åsikt om betydelsen av att ungdomsarbetslösheten fortsatt prioriteras och vikten av att ungdomar får fotfäste på arbetsmarknaden. Kristdemokraternas förslag om lärlingsutbildning konkretiseras i partiets motion A297 och utskottet har haft tillfälle att kommentera förslaget i det inledande avsnittet rörande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning. Utskottet biträder inte motion Fi214 i här berörd del och återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Utskottet är slutligen inte berett att ställa sig bakom sådana geografiska punktinsatser som förslås i motion A303. Ungdomsarbetslösheten är ett nationellt problem och bör i första hand bekämpas utifrån ett nationellt perspektiv. Det är regeringens sak att fördela medlen efter de regionala behov som finns. Utskottet återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Arbetsmarknaden för kvinnor
Propositionen
I augusti 1996 var enligt propositionen fler kvinnor än män registrerade som arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Andelen kvinnor i åtgärder har dock ökat under budgetåret. Kvinnornas andel i åtgärder är dock lägre än deras andel av antalet utan arbete. Ökningen av arbetslösheten bland kvinnor ställer enligt propositionen ytterligare krav på AMV att bryta den inriktning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som lett till att arbetslösa män kommit i fråga för åtgärder i större omfattning än arbetslösa kvinnor. Inom AMV drivs projekt som syftar till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Projekten har varit inriktade på vägledning och utbildning. Utvärdering har visat att positiva resultat har uppnåtts för deltagarna. AMS planerar en genomgripande genomgång av resultatet. Det är nödvändigt, sägs vidare i propositionen, att arbetet med att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden fortsätter och att medel avsätts till fortsatt projektverksamhet. Det är särskilt viktigt att kvinnors och mäns yrkesval breddas för att öka möjligheterna till sysselsättning. Regeringen beräknar högst 30 miljoner kronor under A 2-anslaget för denna verksamhet.
Motioner
Folkpartiet framhåller i motion A221 att förhållandet att det är män som drabbas hårdast av arbetslöshet håller på att vända i takt med att det skett neddragningar i offentlig sektor. Budgetpropositionen saknar förslag om hur man skall bekämpa den ökande arbetslösheten bland kvinnor. Det är nu viktigare än någonsin att bryta det traditionella könsmönstret på arbetsmarknaden så att kvinnor söker sig till traditionellt mansdominerade yrken och tvärtom. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en konkret plan för att bryta detta könsmönster (yrk. 10). Fler kvinnor måste få möjlighet att starta företag. Stöd bör utgå till alla kvinnor som är långtidsarbetslösa och inte bara dem som tidigare arbetat i offentlig sektor. Åtgärder och stöd till kvinnor som vill bli företagare utformas med utgångspunkt i kvinnors förutsättningar och krav (yrk. 16).
Vänsterpartiet föreslår i motion A305 ett ökat ekonomiskt utrymme för ett riktat stöd till kompetensutveckling för kvinnor som drabbats av strukturrationaliseringen inom bl.a. kontorsadministration och vård och omsorg. Denna riktade satsning beräknas kosta 1 miljard kronor. Medlen avsätts öronmärkta under anslaget A 2. (yrk. 4).
Elving Andersson m.fl. påtalar i motion A819 (c) att de satsningar inom byggbranschen som gjorts i form av ROT- bidrag etc. ibland upplevs som åtgärder endast för män. För att stärka kvinnors situation föreslås i kommittémotionen riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor i samma utsträckning som för män. Det kan t.ex. vara fråga om tillfälligt stöd till vården inom äldreomsorgen (yrk. 7).
Sven-Erik Österberg och Berit Oscarsson begär i motion A252 (s) ett tillkännagivande om vad som sägs i motionen om kvinnors situation på dagens och morgondagens arbetsmarknad.
Ingbritt Irhammar m.fl. påtalar i motion A807 (c) den snedvridna fördelningen mellan kvinnor och män när det gäller arbetsmarknadsinsatser. Kvinnor kommer enligt en undersökning inte i fråga för dyrare arbetsmarknadsinsatser i samma utsträckning som män. Kvinnor får ofta erbjudanden om kallas vid behov - arbeten. De får kortare arbetsmarknadsutbildningar och deltar inte lika ofta som män i projektanställningar (yrk. 1). Enligt motionären behövs det vidare riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor i kommuner och landsting av minst samma omfattning som riktats till män genom t.ex. ROT-programmet (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att tendensen under senare tid varit att den relativa arbetslösheten bland kvinnor närmat sig arbetslösheten för män. I augusti 1996 var till och med fler kvinnor än män registrererade som arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Den sysselsättningsminskning för oktober månad 1996 som kunnat konstateras drabbade emellertid enbart männen medan kvinnors sysselsättning var oförändrad. Den främsta orsaken till utvecklingen av arbetslösheten bland kvinnor är de många personalinskränkningarna i kommuner och landsting, där den kvinnliga arbetskraften dominerar, medan den mansdominerade tillverkningsindustrin länge hävdat sig relativt väl i den gynnsamma exportkonjunkturen. Enligt AMS bedömning (Ura 1996:12) kommer arbetstillfällena under 1997 att bli färre inom kvinnodominerade områden medan det tillkommer arbetstillfällen inom mansdominerade områden. Enligt AMS bedömning kommer sannolikt obalanstalen (arbetslösa och i åtgärder) sannolikt att under 1997 passera männens. Utskottet har vid flera tillfällen varnat för denna utveckling och framhållit vikten av att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Utskottet ser positivt på den projektverksamhet som bedrivs inom Arbetsmarknadsverket för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och att medel tillskjuts för ändamålet. Den ökande arbetslösheten bland kvinnor påkallar ett ytterligare intensifierat arbete på området. Det finns generella riktlinjer för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten i två förordningar (SFS 1988:1139 och SFS 1987:405). Enligt förordning (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall arbetsmarknadsmyndigheterna verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad. Det innebär att målet att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden ingår som en röd tråd i AMV:s samtliga verksamheter. I regeringens proposition 1996/97:16 En arbetsrätt för ökad tillväxt, som utskottet nyligen har börjat behandla, finns förslag som avser att främja sysselsättningen för bl.a. kvinnor. Utskottet anser således att frågan är uppmärksammad och att det inte är nödvändigt att riksdagen påkallar en konkret plan för arbetet som Folkpartiet föreslår. Motion A221 i berörd del avstyrks således. Folkpartiets förslag om stöd till fler kvinnor som vill starta företag tar sikte på det nyligen av riksdagen beslutade starta-eget- bidrag/aktivitetsstöd för att öka kvinnors företagande (1995/96:FiU15, AU6y, rskr. 307). Stödet riktar sig till kvinnor som varit anställda inom offentlig sektor. Stödet lämnas under högst tolv månader till kvinnor som varit inskrivna på arbetsförmedlingen i mer än två år och som vill starta företag eller kooperativ. Folkpartiet framförde även i samband med den nämnda riksdagsbehandlingen som föregick införandet av stödet förslag om att stödet skulle omfatta alla långtidsarbetslösa kvinnor och inte främst kvinnor som varit anställda i offentlig sektor. Utskottets uppfattning, vilken delades av riksdagen, var att det var angeläget att åtgärden främst riktade sig till den senare målgruppen. Utskottet vidhåller detta ställningstagande och kan därför inte biträda motion A221 i den delen. Utskottet återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Utskottet kan inte ställa sig bakom Vänsterpartiets miljardsatsning på kompetensutveckling riktad till kvinnor som drabbats av strukturrationalisering inom bl.a. kontorsadministration och vård och omsorg. Utskottet erinrar om den generella utbildningssatsning som riksdagen nyligen beslutat om. Arbetslösa kvinnors utbildningsbehov kan också tillgodoses inom ramen för den ordinarie arbetsmarknadsutbildningen. Förslaget i denna del av motion A305 avvisas således, och utskottet återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Utskottet delar uppfattningen i motionerna A807 och A819 att de satsningar som har gjorts i byggbranschen i form av ROT-program på ett alldeles påtagligt sätt gynnat arbetslösa män. Som utskottet inledningsvis redovisat kan man befara att arbetslösheten för kvinnor under 1997 kommer att fortsätta att öka till följd av fortsatta neddragningar inom kvinnodominerade områden. Utskottet är inte främmande för tanken på riktade insatser för kvinnor t.ex. inom vård och omsorg. Utskottet anser att regeringen noga bör följa utvecklingen och överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att förhindra en ökad arbetslöshet bland kvinnor. Motionerna A819 och A807 i berörda delar avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet nu anfört. Utskottet återkommer till yrkandena nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Med anledning slutligen av vad som sägs i motion A807 om den snedvridna fördelningen mellan kvinnor och män när det gäller arbetsmarknadsinsatser vill utskottet framhålla vikten av ökade kunskaper om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett könsperspektiv. Utskottet erinrar om att RRV av regeringen fått i uppdrag att göra en översyn av åtgärderna ur denna synvinkel. Ett tillkännagivande i frågan som föreslås i motionen bedömer utskottet vara obehövligt. Motion A807 avstyrks därför i berörd del. Ett tillkännagivande från riksdagen om arbetsmarknadssituationen för kvinnor som föreslås i motion A252 förefaller obehövligt. Utskottet avstyrker därför slutligen bifall till motionen.
Arbetsmarknaden för invandrare
Propositionen
Enligt propositionen har andelen utomnordiska medborgare av samtliga utan arbete hittills under budgetåret 1995/96 varit 12,7 %. Andelen i åtgärder har under samma tid varit 13,8 % men har sjunkit för varje kvartal. Det totala antalet utomnordiska medborgare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har dock ökat något under perioden. Antalet i gruppen som har fått arbete har enligt propositionen också ökat successivt under perioden.
Motioner
Rose-Marie Frebran m.fl. framhåller i motion A250 (kd, m, c, fp, v, mp) att under 1970-talet började arbetskraftsdeltagandet bland personer med utländsk bakgrund att sjunka. Under 1990-talet har förändringen varit närmast dramatisk. Sysselsättningsgraden bland utländska kvinnor sjönk under fem år från 70 till 43 %. Det finns i dag ingen fullständig bild av invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden. Man kan misstänka att denna grupp drabbas av diskriminering både på grund av etniskt ursprung och kön. Regeringen bör initiera en studie av kvinnliga invandrares situation på arbetsmarknaden som även belyser frågan om dubbel diskriminering (yrk. 1). Om sådan diskriminering förekommer bör regeringen överväga att uppdra åt JämO och DO att inleda ett samarbete i frågan (yrk. 2).
Ingrid Skeppstedt m.fl. begär i kommittémotion Sf632 (yrk. 7) (c) ett tillkännagivande om att invandrare skall prioriteras inom arbetsmarknadspolitiken. I motionen sägs att arbetslösheten är det största problemet för invandrarna i Sverige. Frågan är nära kopplad till möjligheterna till integration i det svenska samhället. Arbetsförmedlingen bör prioritera invandrare. Invandrare har en högre benägenhet att starta och driva företag än genomsnittligt. Denna företagsamhet måste uppmuntras och stimuleras. Det kan ske genom utbildning, kontaktverksamhet och ett förändrat regelverk som underlättar företagande. Centerns förslag om företagsgaranti skulle kunna ge invandrare bättre möjligheter till kapital.
Juan Fonseca begär i motion A227 (s) ett tillkännagivande om vad som sägs i motionen om åtgärder för att komma till rätta med arbetslösheten bland invandrare.
Pär Axel Sahlberg och Juan Fonseca föreslår i motion Sf613 (s) en särskild strategi för högutbildade invandrare i syfte att öka gruppens möjligheter att få arbete. AMS bör ges i uppdrag att i samarbete med parterna på arbetsmarknaden diskutera olika typer av överenskommelser som gäller t.ex. provtjänstgöring, praktik och utbildning. Formella behörigheter och meriter bör erkännas och eventuellt kompletteras (yrk. 4).
Karin Pilsäter framhåller i motion Ub247 (fp) arbetets betydelse som integrationsfaktor för invandrare (yrk. 7). I motionen föreslås vidare ett statligt initiativ för ett samlat agerande för att upprätthålla en basservice i utsatta förorter (yrk. 8).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknaden för invandrare, särskilt kvinnor, är mycket bekymmersam. Sett i ett något längre perspektiv än det propositionen redovisar har arbetsmarknadssituationen för invandrare drastiskt försämrats under 1990-talet. Enligt AKU var nästan 30 % av de utomnordiska medborgarna arbetslösa under år 1995, vilket kan jämföras med knappt 5 % år 1990. År 1995 hade mindre än var tredje kvinna med utomnordiskt medborgarskap ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Invandrarnas sysselsättningssituation har påverkats av bl.a. arbetslivets stigande krav på utbildnings- och arbetslivserfarenhet samt på kunskaper i svenska språket. Som en positiv utvecklingstendens kan nämnas att arbetsplatsintroduktionen hittills under innevarande budgetår visat sig ge större möjligheter för utomnordiska medborgare än den tidigare invandrarpraktiken. Antalet utomnordiska medborgare i åtgärden är större än antalet i invandrarpraktik samtidigt som fler får arbete direkt efter arbetsplatsintroduktionen. Det finns tecken på att invandrare diskrimineras av många arbetsgivare. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion A250 att kunskapen om invandrarkvinnornas situation är bristfällig och att det vore värdefullt med en kartläggning som också sprider ljus över frågan om dubbel diskriminering. Regeringen bör få i uppdrag att initiera en studie med sådan inriktning. Detta bör riksdagen med anledning av motion A250 i motsvarande del som sin mening ge regeringen tillkänna. Frågan om hur resultatet av studien skall hanteras bör enligt utskottet tills vidare anstå. Motionen avstyrks således i den senare delen. Motionerna i övrigt innehåller en rad förslag om invandrares arbetsmarknad. I motion Sf632 talas om en prioritering av gruppen inom arbetsmarknadspolitiken. I motion A227 talas om åtgärder för att komma till rätta med arbetslösheten bland invandrare, i Sf613 talas om en särskild strategi för högutbildade invandrare och i Ub247 slutligen betonas arbetets betydelse som integrationsfaktor för invandrare och initiativ för att upprätthålla basservice i utsatta förorter. Motionerna innehåller många goda uppslag och synpunkter som utskottet finner beaktansvärda. Synpunkterna om arbetets stora betydelse från integrationssynpunkt är närmast självklar. Utskottet har i tidigare sammanhang uttalat sig för att en ökande del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utnyttjas för flyktingar och invandrare. Detta har också varit AMS verksamhetsmål. I regeringens proposition 1996/97:16 En arbetsrätt för tillväxt, som utskottet i dagarna har börjat behandla, finns förslag som kan få betydelse för att främja invandrares sysselsättning. Inom regeringskansliet pågår för närvarande ett beredningsarbete på grundval av förslag från Invandrarpolitiska kommittén. Kommittén lade under våren 1996 fram sitt slutbetänkande (SOU 1996:55) Sverige, framtiden och mångfalden. I betänkandet föreslår kommittén en rad åtgärder för att stödja gruppen invandrare. Regeringen har aviserat sin avsikt att återkomma till riksdagen sedan beredningsarbetet avslutats. Utskottet anser att riksdagen bör avvakta förslag från regeringen på området och avstyrker bifall till motionerna A227, Ub247 i berörda delar, Sf613 i berörd del och Sf632 i berörd del.
Arbetsmarknaden för akademiker m.fl.
Motioner
Bengt Harding Olson framhåller i motion A201 (fp) bl.a. att de arbetslösa akademikerna är av strategisk betydelse eftersom satsningar på denna grupp kan skapa flera jobb åt många andra arbetslösa. Därför bör regeringen ingående analysera situationen för arbetslösa akademiker och föreslå åtgärder.
Charlotta L Bjälkebring m.fl. föreslår i motion A248 (v) att en utredning undersöker förutsättningarna för ett center där stöd och rådgivning kan erbjudas före detta dansare i syfte att hitta en ny yrkesinriktning.
Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik tar i motion A259 (fp) upp samma tema och föreslår att en utredning undersöker frågan om att vid arbetsförmedlingen inrätta en enhet eller avdelning för rådgivning till yrkesdansare som efter yrkeskarriärens slut vill byta yrke.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet delar uppfattningen i motion A201 om att landets högutbildade är en viktig resurs med särskilda förutsättningar inte minst när det gäller att generera ny sysselsättning. Utskottet utgår från att insikter om detta finns inom regeringskansliet och att ett särskilt uttalande från riksdagen i frågan inte är påkallat. Med detta avstyrks motion A201.
Utskottet bedömer att dansare som vill byta yrkesinriktning kan få hjälp med det inom ramen för den befintliga arbetsförmedlingsverksamheten. Utskottet avstyrker bifall till motionerna A248 och A259.
Ekonomiska frizoner m.m.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i kommittémotion Fi207 att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av frizoner (yrk. 6). I ett första förslag bör ingå att Norra Botkyrka får möjlighet att bilda frizon (yrk. 7). I motionen anförs att införandet av frizoner är ett led i arbetet mot social segregation. Motiven för att införa frizon, höga skatter, alltför litet utrymme för företagande och enskild valfrihet samt ett undanträngt civilt samhälle, är egentligen problem som präglar hela det svenska samhället. I vissa bostadsområden och kommundelar är de sociala problemen så tydliga att det är motiverat att nödvändiga reformer åtminstone genomförs i geografiskt avgränsade områden. De resultat som uppnås kan därefter bli talande argument för hela samhället. Frågan om frizon är inte en invandrarfråga, en skattefråga eller företagarfråga utan en samhällsfråga i ordets verkliga bemärkelse. Det handlar om att undanröja hinder för ett samhälles möjligheter att faktiskt fungera som samhälle, att skapa möjlighet för alla människor att förbättra sin egen situation och leva ett liv som är socialt berikande både för dem själva och för omgivningen. Frizonförsök bör bl.a. inkludera möjligheter för fler friskolor, med ökad valfrihet genom statlig skolpeng, samt långtgående avregleringar, slopad fastighetsskatt och andra skattesänkningar för att stimulera både nyföretagande och tillväxt inom befintliga företag.
Ulf Kristersson föreslår i motion A253 (m) ett försök med Stockholms stad och län som ekonomisk frizon (yrk. 1). Försöket bör genomföras under en femårsperiod (yrk. 2) och skall innebära lägre arbetsgivaravgifter och egen avgifter samt sänkt skatt på arbete. Om försöket faller väl ut föreslås en generell sänkning av skatter och avgifter på företagande genomföras i hela landet (yrk. 3).
Ola Ström föreslår för sin del i motion A268 (fp) att Örebro län skall bli ett fullskaleprojekt i företagande och få status som frilän inom i motionen redovisade områden.
Gunnar Goude anser i motion A276 (mp) att Uppsala kommun skall bli pilotkommun och provlän för nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I motionen nämns sänkt arbetstid, lokal skatteväxling, sabbatsår och lärlingssystem.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att förslagen om ekonomiska frizoner, frilän eller pilotkommun innefattar förslag om åtgärder på en rad områden. Det rör sig om åtgärder som bl.a. skattesänkningar på fastigheter och företag, skatteväxling, avregleringar i allmänhet, möjlighet till fler friskolor, sänkt arbetstid, sabbatsår och lärlingssystem. m.m. Många av åtgärderna bl.a. på skatte- och skolområdet ligger utanför utskottets beredningsområde. Utskottets ställningstagande blir därför av principiell natur. Ur arbetsmarknadspolitisk synvinkel kan utskottet inte se några fördelar med lokala arbetsmarknader med regler och förutsättningar som på så vitala områden skiljer sig från landet i övrigt, som föreslås i framför allt den moderata kommittémotionen. Tanken att inom områden, som inte hör till något stödområde, införa förmånligare regler för företagande förefaller vidare vara en tvivelaktig politik ur konkurrenssynpunkt. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi207 i berörda delar, A253 och A268. Förslaget i motion A276 om att prova nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom geografiskt begränsade områden förefaller utskottet fullt tänkbart. Utskottet erinrar om den pågående försöksverksamheten med förkortad arbetstid. Förslag från Arbetstidskommittén bereds för närvarande inom regeringskansliet och utskottet vill i övrigt inte föregripa detta arbete. När det gäller förslagen om sabbatsår och lärlingssystem tar utskottet upp frågan nedan i avsnittet om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med detta avstyrks också motion A276.
A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Propositionen
1994/95 Utgi 3 159 648 Anslagss 1) ft 2) parande 3 920 1995/96 Ansl 5 544 488 Utgiftsp 5 624 ag rognos 488 därav 3 808 1996 000
1997 Förs 4 418 118 lag 1998 Berä 3 561 829 knat 1999 Berä 3 688 134 knat 1) Avser anslagen A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och B 3. Yrkesinriktad rehabilitering 2) Beloppen anges i tusental kr
Av konjunkturella skäl har 600 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten beräknats under anslaget för 1997. Vidare har 20 miljoner kronor för projekt som syftar till att stimulera effektivare arbetsformer vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten engångsvis beräknats under anslaget för 1997. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att finansieringen under budgetåret 1997 av tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten sker från anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och inte som riksdagen tidigare har beslutat (bet. 1995/96:FiU15, rskr. 307), från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (avsnitt A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder).
Från anslaget finansieras:
1. Kostnader för personal och lokaler samt andra förvaltningskostnader vid AMS, LAN, AF och Ami. Under anslaget bokförs också den avgiftsfinansierade verksamheten vid Aske kursgård.
2. Från och med 1997 utgifter för verksamheten i arbetsförmedlingsnämnderna riksdagen beslutat om. Antalet nämnder ökar till i princip en nämnd per kommun. Antalet ledamöter ökar i varje nämnd jämfört med nuvarande sammansättning.
3. Ami:s verksamhet avseende metodutveckling och forskning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen samt personalutbildning vid Ami, kostnader för tillsyn av arbetslöshetsförsäkringen samt för AMS verksamhet i samband med överklagande av a-kassa:s, LAN:s och förvaltningsdomstols beslut om a- kasseersättning eller medlemskap i kassa.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A304 (yrk. 3) att riksdagen för 1997 under anslaget A 1. anvisar 4 366 000 000 kr. Partiet framhåller arbetsförmedlingarna som arbetsmarknadspolitikens mest betydelsefulla inslag. Moderaterna har emellertid avvisat de obligatoriska arbetsförmedlingsnämnderna varför partiets anslagsalternativ minskas med utgifterna för nämnderna. Partiet förespråkar vidare en reformering av de arbetsmarknadspolitiska insatserna vilket också minskar utgiftsbehovet under anslaget.
Folkpartiet föreslår i motion A221 (yrk. 20 delvis) att riksdagen för 1997 under anslaget A 1. anvisar 4 218 118 000 kr. De 200 miljoner kronor partiet vill minska A 1-anslaget med skall i stället tillföras anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
Miljöpartiets motion A274 (yrk. 4 delvis) innebär ett i förhållande till propositionen oförändrat anslag för år 1997. Miljöpartiet föreslår att det för år 1999 under A 1-anslaget anvisas 180 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Partiet har i en särskild kommittémotion föreslagit att arbetsförmedlingar och försäkringskassor på lokal nivå slås samman och kommunaliseras. Det bör leda till avsevärt minskade administrativa kostnader på lokal nivå.
Kristdemokraterna föreslår i motion A297 (yrk. 16 delvis) att riksdagen för 1997 under anslaget A 1. anvisar 4 318 118 000 kr. Partiet vill att AMS som central myndighet får mer av stabskaraktär vilket beräknas spara 10 miljoner kronor redan 1997. Länsarbetsnämnderna föreslås antingen regionaliseras eller samordnas med länsstyrelsernas verksamhet. Det möjliggör en besparing med 90 miljoner kronor under 1997 vilken kan bli betydligt större kommande år. Förslaget tydliggör att det är fältarbetet på arbetsförmedlingarna som skall prioriteras.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ställt sig bakom införandet av arbetsförmedlingsnämnder och redan härav följer att utskottet inte kan dela Moderata samlingspartiets bedömning av medelsbehovet. Utskottet avvisar i ett kommande avsnitt om anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade Folkpartiets förslag om ytterligare medel till lönebidrag. Medlen skall enligt Folkpartiet belasta anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Miljöpartiets anslagsyrkande under anslaget för 1997 sammanfaller med regeringens förslag. Ett tillkännagivande till regeringen angående partiets anslagsförslag för 1999 bedömer utskottet inte vara påkallat. Utskottet biträder således regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget och avvisar motionärernas förslag i den delen. Utskottet återkommer till anslaget och de här berörda delarna av motionerna A221, A304, A274 och A297 nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Propositionen
1994/9 Utgi 26 945 Reserva 4 429 5 ft 103 1 tion 221 1995/9 Ansl 34 352 Utgifts 34 140 6 ag 016 prognos 000 därav 23 415 1996 500
1997 Förs 25 456 lag 727 1998 Berä 21 199 knat 198 1999 Berä 20 567 knat 556 1) Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder finansieras åtgärder såsom arbets marknadsutbildning (AMU), arbetsplatsintroduktion (API), datortek, arbetslivsutveckling (ALU) och starta- eget-bidrag. Vidare finansieras från anslaget rekryteringsstöd, beredskapsarbete, utbildningsvikariat och bidrag till utbildning i företag. Dessa stöd betalas till arbetsgivare för att subventionera en viss del av lönekostnaden när de anställer en arbetslös eller utbildningskostnaden när de anordnar utbildning för sin personal. Därutöver finansieras från anslaget kommuners och landstings omkostnader i samband med anordnande av offentliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) samt ersättning till kommunerna för deras ansvar för ungdomar. Slutligen finansieras från anslaget flyttningsbidrag, utredningskostnader, otraditionella insatser, försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder samt särskilda medel. Vid medelsberäkningen för år 1997 har regeringen tagit hänsyn till de besparingar som riksdagen har beslutat om i enlighet med förslag i den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) och sysselsättningspropositionen (1995/96:222). Besparingarna uppgår till drygt 2 miljarder kronor. Dessa besparingar omfattar de beslutade förändringarna i reglerna för det kontanta stödet vid arbetslöshet, lägre bidragsnivåer i samband med utbildningsvikariat, effektivisering av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, det förändrade rekryteringsstödet samt besparingen inom den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen.
Omfattningen och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna budgetåret 1997
AMV tilldelades för budgetåret 1995/96 resurser så att verket skulle klara av att sysselsätta 240 000 personer i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En lägre volym av arbetssökande i åtgärder under början av budgetåret ledde till att AMV inte nådde volymkravet. Datorteken och de kommunala ungdomsavtalen var två arbetsmarknadspolitiska åtgärder för vilka det var svårt att uppfylla volymkraven. Antalet ungdomar under 20 år som var aktuella för kommunala ungdomsprogram blev betydligt lägre än vad regeringen beräknat. De resurser som inte hade förbrukats togs tillbaka från åtgärdsanslaget. I samband med återtagandet justerade regeringen volymkravet för budgetåret 1995/96 till att i genomsnitt 215 000 personer per månad skulle vara sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under perioden juli 1995 t.o.m. juni 1996 omfattades 199 400 personer i genomsnitt per månad av konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under budgetåret 1997 skall AMV inom ramen för tilldelade medel under anslaget kunna ge minst 228 000 personer i genomsnitt per månad lämplig utbildning, praktik eller sysselsättning genom konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller yrkesinriktad rehabilitering. Därav skall minst 26 000 personer vara arbetshandikappade.
Motioner
Vänsterpartiet påtalar i motion A305 (yrk. 7) att det är viktigt att de upphandlade aktiva åtgärderna måste kunna läggas på en högre nivå för att minska belastningen på arbetslöshetsförsäkringen. Det är särskilt viktigt att den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen inte tillåts gå ner alltför lågt i volym. Kristdemokraterna begär i motion A297 ett tillkännagivande om att nivån på antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall anges i intervall i stället för i fixa tal (yrk. 5). Vidare begär Kristdemokraterna ett tillkännagivande om att det skall anläggas en helhetssyn på utvärderingen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så att det därmed går att avläsa hur många som erhåller reguljärt arbete efter att ha genomfört en sådan åtgärd (yrk. 6)
I flera motioner behandlas frågor kring hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall vara utformade och att det bör tillskapas nya åtgärdsformer. Siw Wittgren-Ahl och Marie Granlund (s) föreslår i motion A254 att det skall vara möjligt att inom arbetsmarknadsområdets budgetramar kunna bedriva projekt som handlar om volontär- och fredskårsarbete. Ronny Olander m.fl. (s) begär i motion A255 ett tillkännagivande om ågärder för att stödja svensk byggexport till andra Östersjöländer. Syftet med detta är att stimulera byggnadsverksamheten och därigenom nedbringa arbetslösheten. Göran Magnusson m.fl. (c) föreslår i motion A246 att det införs en extra bidragsform för ideella och allmännyttiga föreningar som skall användas för att färdigställa allmänna samlingslokaler. Bidraget skall finansieras genom att det avdelas 25-30 miljoner kronor ur anslaget. Torsten Gavelin (fp) föreslår i motion A204 att ur anslaget skall för vart och ett av åren 1997-1999 användas 4 miljoner kronor till fördjupade verksamhetsplaner i fjällområdet. Han föreslår vidare i motion A205 ett tillkännagivande om det angelägna i att utnyttja ungskogsröjning som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Erling Bager (fp) föreslår i motion A269 att det görs en skyndsam utredning om möjligheterna att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder prioritera ombyggnadsstöd till landsarkivet i Göteborg. Per Lager m.fl. (mp) föreslår i motion Kr218 att särskilda medel avsätts hos länsarbetsnämnderna till kollektivverkstädernas praktiska vidareutbildning av konstnärer och konsthantverkare.
I tre motioner behandlas nödvändigheten av att flexiblare kunna anpassa de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna till rådande förhållanden. Ingrid Andersson och Tone Tingsgård (s) föreslår i motion A215 att man genom omfördelning av resurser ger stöd till aktivitetscentrum. Christna Axelsson (s) föreslår i motion A302 att endast arbetsgivare med fullgott försäkringsskydd får ta emot arbetsmarknadsstöd. Siri Dannaeus och Margitta Edgren (fp) uppger i motion A263 att könsfördelningen i läraryrket bör bli jämnare. För att ändra på den ojämna könsfördelningen och intressera män för att välja yrken inom skola och barnomsorg föreslås att de särskilda medel som ges till AMS för s.k. brytprojekt i ökad utsträckning skall riktas mot män som önskar att byta till ett sådant yrke.
Utskottets överväganden
Utskottet tar inledningsvis upp frågan om vilka volymkrav som kan ställas på AMV vad gäller den mängd arbetsmarknadspolitiska åtgärder som verket skall uppnå inom ramen för tilldelade medel. Regeringen har föreslagit att verket skall ge minst 228 000 personer i genomsnitt per månad lämplig utbildning, praktik eller sysselsättning genom konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av dessa skall minst 26 000 personer vara arbetshandikappade. Eftersom den största delen av åtgärdsmedlen åtgår till de kontanta stöd som de anvisade erhåller innebär besparingar i detta anslag kombinerat med volymkrav att möjligheten att erbjuda dyrare åtgärder begränsas. Detta får till följd att antalet utbildningsplatser måste reduceras. Enligt uppgifter från AMS innebär volymkravet en drastisk minskning av möjlig genomsnittsvolym för köpt utbildning. Beroende på vilket antagande som görs av genomsnittlig kurskostnad finns enligt AMS endast utrymme att bereda ca 15 000-16 000 personer plats i sådan utbildning. Denna volym på utbildningen kan jämföras med att det beräknade genomsnittet för år 1996 var ca 42 000 personer. Vidare framgår av AMS uppgifter att ett minskat volymkrav leder till att det är möjligt att öka utbildningsinsatserna. Detta kan beskrivas på följande sätt:
Veckokostnad och antal platser i köpt utbildning vid olika volymkrav och kurs kostnad
Volym Veckokos Antal tnad platser 228 2 300 kr 16 000 000 220 2 300 kr 23 500 000 215 2 200 kr 29 000 000 210 2 100 kr 35 500 000
Följden av regeringens volymkrav är enligt AMS att huvuddelen av de personer som omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att erhålla åtgärderna arbetslivsutveckling eller arbetplatsintroduktion. Utskottet anser att regeringens volymkrav är högt ställt i förhållande till de resurser som ställs till förfogande. Volymkravet får inte ställas så högt att kvaliteten i åtgärderna äventyras. Särskilt viktigt är det att tillräckligt utrymme skapas för arbetsmarknadsutbildning i form av kvalificerad yrkesutbildning. Om det visar sig bli svårt för AMV att nå den avsedda totalvolymen utgår utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. Detta kan lämpligen ske i anslutning till den halvårsvisa avrapportering till riksdagen som regeringen åtagit sig i förhållande till målet om halverad arbetslöshet (prop. 1995/96:207). Före den redovisning som regeringen skall göra i anslutning till budgetpropositionen hösten 1997 bör oförbrukade medel för budgetåret 1997 inte kunna tas tillbaka från anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller användas för andra ändamål utan riksdagens godkännande. Utskottet återkommer med ett tillkännagivande i frågan nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Utskottet tar härefter upp de motionsförslag som lämnats och som innebär att det skall införas nya former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Gemensamt för ett flertal av dessa motioner är att man vill att riksdagen skall peka ut vissa särskilda användningsområden för de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedlen. Det är fråga om olika angelägna projekt. Utskottet vill inte gå in på en bedömning av de olika behov som påtalas och förslag som förs fram. Liksom tidigare vill utskottet understryka att utnyttjandet av de arbetsmarknadspolitiska resurserna skall bedömas från arbetsmarknadssynpunkter och inte betraktas som en resurs för i och för sig angelägna samhällsbehov. Utskottet kan konstatera att det ankommer på AMS att fördela resurserna för arbetsmarknadspolitiska insatser i de olika länen. Det får förutsättas att AMS därvid också beaktar jämställdhetsaspekter. Utskottet går inte in på en närmare bedömning av de olika behov och förslag som förs fram i motionerna A204, A205, A215, A246, A254, A255, A263, A269, A305 och Kr218 (de två sistnämnda i berörda delar). Utskottet avstyrker bifall till motion A269 och återkommer beträffande de övriga motionerna nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Vad sedan gäller frågan om att arbetsgivarna skall ha ett fullgott försäkringsskydd förutsätter utskottet att AMS tillser att arbetsgivarna på ett godtagbart sätt uppfyller de krav som följer av den nuvarande lagstiftningen. Utskottet anser att det inte krävs något särskilt tillkännagivande i denna del och biträder därför inte motion A302. Utskottet återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Kristdemokraterna har föreslagit att man skall utveckla nya beräkningssätt och utvärderingssystem vad gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Utskottet gör följande bedömning. Regeringen har tidigare aviserat att den kommer att ytterligare utveckla mätmetoder som beskriver resultaten av arbetsmarknadspolitiken. Ett sådant utvecklingsarbete kommer att ske kontinuerligt. Regeringen har även i den forskningspolitiska propositionen 1996/97:5 föreslagit att det inrättas ett nytt oberoende institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken. Utskottet, som behandlar detta förslag i avsnittet Arbetsmarknadspolitisk forskning och utveckling, är positivt till inrättandet av ett sådant institut. Utskottet förutsätter att regeringen och det institut som skall inrättas kommer att redovisa sina resultat på ett adekvat sätt. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A297 i berörda delar.
Rekryteringsstöd och beredskapsarbete
Propositionen
Antalet personer med rekryteringsstöd har minskat kraftigt under budgetåret 1995/96. Minskningen beror på svagare efterfrågan på arbetskraft samt förändrade regler för rekryteringsstödet. Regelförändringarna genomfördes av statsfinansiella skäl och för att anpassa regelverket till EG:s regler om statsstöd. De innebar bl.a. att bidragsnivåerna sänktes samt att reglerna avseende vilka anställda en arbetsgivare kan erhålla stöd för skärptes. Vidare bestämdes att åtgärden fick kosta högst 300 miljoner kronor år 1997. Vad gäller beredskapsarbeten kan konstateras att antalet personer i sådant arbete har minskat i jämförelse med tidigare budgetår. Orsaken till denna minskning är framför allt att beredskapsarbeten har ersatts av andra åtgärder.
Motioner
Vänsterpartiet anser i motion A305 (yrk. 6) att det är olyckligt att den högsta volymen för rekryteringsstödet bestäms till 300 miljoner kronor. Vidare anser partiet att de beslutade förändringarna inte var genomtänkta.
Leif Marklund m.fl. (s) föreslår i motion A286 att beredskapsarbetena inom skogsvården skall ökas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.
Agneta Brendt och Sigrid Bolkéus (s) konstaterar i motionen A209 att de ändringar som genomfördes under förra året innebar förändrade möjligheter för Skogsvårdsstyrelserna att bedriva skogliga beredskapsarbeten vilket fick till följd att dessa minskade. Eftersom behovet av dem är mycket stort bör de öka.
Kjell Ericsson och Sivert Carlsson (c) uppger i motion A290 att beredskapsarbeten inom skogsbruk och miljövård har minskat. Motionärerna begär ett tillkännagivande om nödvändigheten av beredskapsarbeten inom skogsbruket och miljövården.
I motion A292 föreslår Anders Ygeman (s) att delar av de medel som i dag används till arbetsmarknadsstöd skall omvandlas till ett riktat anställningsstöd för att fylla kommunernas behov av personal.
Utskottets överväganden
Reglerna för statsbidrag avseende rekryteringsstöd och beredskapsarbete av tjänstekaraktär förändrades den 1 juli 1995. Förändringarna innebar att storleken på statsbidraget reducerades från högst 65 % av lönekostnaderna under sex månader, dock högst 14 300 kr per månad, till högst 50 % av lönekostnaderna under sex månader, dock med högst 7 000 kr per månad. Syftet med förändringarna var att minska statens kostnader för dessa bidrag. Den totala kostnadsminskningen för budgetåret 1995/96 beräknades till 1 789 miljoner kronor. Som framgår ovan har riksdagen beslutat om ytterligare förändringar av reglerna för statsbidrag avseende rekryteringsstöd och beredskapsarbete av tjänstekaraktär. Förändringarna, som skall träda i kraft den 1 januari 1997, innebär att en arbetsgivare får beviljas rekryteringsstöd med högst 50 % av lönekostnaden, inklusive sociala avgifter och semesterersättning, i högst sex månader om arbetsgivaren anställer en person som arbetsförmedlingen/arbets marknadsinstitutet anvisar. Vid deltidsarbete reduceras rekryte ringsstödet i proportion till arbetstiden. Motsvarande regler införs för statsbidrag till beredskapsarbete av tjänstekaraktär. Syftet med förändringen av rekryteringsstödets inriktning innebär enligt propositionen en besparing motsvarande 600 miljoner kronor under budgetåret 1997. Denna besparing skall användas som delfinansiering av utbildningssatsningen. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte bör vidtas några förändringar av gällande regler. Utskottet biträder därför inte motionen A305 i berörd del, och utskottet återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Vad sedan gäller övriga yrkanden vill utskottet anföra följande. Utskottet gör ingen bedömning av de olika behov och förslag som förs fram i motionerna. Utskottet kan konstatera att det ankommer på AMS att fördela resurserna för arbetsmarknadspolitiska insatser i de olika länen. I AMS uppgift ingår att ta hänsyn till den arbetsmarknadspolitiska situationen i respektive län. Strävan för AMS måste vara att få till stånd så mycket sysselsättning som möjligt för de insatta resurserna. Vid denna avvägning kan det bli svårt att genomföra vissa åtgärder och samtidigt bibehålla de volymer som AMS är förpliktad att hålla. Sammanfattningsvis anser utskottet att motionerna A209, A286, A290 och A292 inte bör föranleda någon riksdagens etgärd. Utskottet återkommer till motionerna nedan i avsnittet Anslag under utgiftsområde 14.
Arbetslivsutveckling (ALU)
Bakgrund
Arbetslivsutveckling är till för att den som är arbetslös skall få möjlighet till aktiviteter och utveckling dels för att stärka och bibehålla kontakten med arbetslivet, dels för att få ett skydd mot utförsäkring. Arbetslivsutveckling kan anordnas hos ideella organisationer, föreningar, kommuner, staten, fackliga organisationer, företag m.fl. Åtgärden skall i första hand inriktas mot grupper som riskerar att slås ut från arbetsmarknaden. Arbetslivsutveckling är en sistahandsåtgärd som dock kan användas så snart arbetsförmedlingen bedömt att arbete eller annan åtgärd inte kan erbjudas. Arbetslivsutveckling får inte användas för att ersätta annan arbetskraft eller för att utföra ordinarie arbetsuppgifter.
Riksdagen beslöt våren 1996 att tillstyrka ett förslag om försöksverksamhet i ett antal kommuner för att finna former för lokal samverkan inom arbetsmarknadspolitiken. Förslaget innebar dock inte att försökskommunerna skulle tillföras ytterligare resurser. Avsikten var att skapa möjligheter till samordning med existerande medel. Länsarbetsnämnderna skulle i vissa försökskommuner kunna anvisa arbetslivsutveckling på ett mer obundet sätt. Kravet på att arbetslivsutveckling skulle vara en sistahandslösning slopades. Vidare skulle det inte finnas någon tidsgräns för åtgärden. Det skulle även vara möjligt att bedriva kompetenshöjande arbetslivsutvecklingsprojekt. Arbetsplatsintroduktion infördes den 1 juli 1995 och ersätter bl.a. ungdomsintroduktion, ungdomspraktik m.m. Arbetsplatsintroduktionen syftar till att arbetslösa som är anmälda som arbetssökande hos arbetsförmedlingen skall få yrkesorientering/praktik och arbetslivserfarenhet som kan leda till arbete.
Propositionen
Under andra kvartalet 1996 befann sig i genomsnitt 53 700 personer i arbetslivsutveckling. Detta betyder att antalet personer som erhåller denna åtgärdsform är betydligt fler än den för budgetåret beräknade volymen om 30 000 personer. Antalet personer som erhåller arbetsplatsintroduktion har ökat kraftigt under våren 1996 och överstiger nu i genomsnitt 40 000 per månad.
Motioner
Folkpartiet uppger i motionen A221 att arbetslivsutveckling har visat sig vara smidigt och flexibelt att tillgripa som en sista åtgärd när andra åtgärder redan är prövade. Genom förändringarna som infördes den 1 juli 1996 avseende arbetslivsutvecklingen och som tillämpas i vissa försökskommuner är denna åtgärdsform inte längre att betrakta som en sistahandsåtgärd. Folkpartiet begär därför ett tillkännagivande om förändring av regelverket så att bestämmelserna återställs till vad som gällde före den 1 juli 1996 (yrk. 12). Vidare föreslås ett tillkännagivande om behovet av en utvärdering av arbetslivsutveckling och hur den har fungerat (yrk. 13).
Göthe Knutson och Jeppe Johnsson (m) begär i motionen A247 ett tillkännagivande om att reglerna för arbetslivsutveckling till ideella föreningar bör ändras så att, exempelvis Skriminellt anfrätta mc-klubbar inte kan bli mottagare av statligt stöd.
Christina Axelsson (s) föreslår i motion A301 (yrk. 1) att det skall föreligga förhandlingsskyldighet om en arbetsplatsintroduktion inte leder till fortsatt arbete och att företagen måste ange någon form av saklig grund varför åtgärden inte leder till någon tillsvidareanställning. Vidare föreslås att arbetstagare som har en arbetsplatsintroduktion skall ha rätt att söka arbete under slutet av anställningstiden (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Som framgår av den inledande bakgrundsbeskrivningen är möjligheterna att anvisa arbetslivsutveckling på ett mer obundet sätt begränsade till de kommuner där man bedriver försöksverksamhet. Utskottet, som ställde sig bakom denna försöksverksamhet och som förklarade att det var bra att man i en begränsad omfattning prövade en mer obunden användning av arbetslivsutveckling, anser att det inte bör ske några inskränkningar innan försöket har utvärderats. Vad sedan gäller frågan om att det bör göras en mer generell utvärdering av åtgärden arbetslivsutveckling hänvisas till vad utskottet ovan anfört om det generella behovet av forskning och utvärdering. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A221 i berörda delar. Utskottet återkommer beträffande motionens förstnämnda yrkande nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
I motion A247 berörs frågan om vilka ideella föreningar som skall kunna vara anordnare av arbetslivsutveckling. Utskottet utgår från att de myndigheter som har att besluta i dessa frågor ser till att ingen olämplig anordnare utses. Det ankommer på AMS och länsarbetsnämnderna att utfärda de anvisningar som eventuellt erfordras. Utskottet anser inte att det behövs något tillkännagivande från riksdagen i denna fråga. Utskottet återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Utskottet övergår slutligen till motionsyrkandena som rör arbetsplatsintroduktionen. Som framgår av inledningen är syftet med åtgärden att ge arbetssökande yrkesorientering/praktik och arbetslivserfarenhet som kan leda till arbete. Den som anvisas arbetsplatsintroduktion betraktas inte som arbetstagare. Något anställningskrav efter praktikperioden finns inte. Tidigare krävdes för att en arbetssökande som var under 25 år skulle beviljas arbetsplatsintroduktion att arbetsgivaren förband sig att anställa honom eller henne under minst sex månader efter praktiktidens utgång. Denna regel togs bort den 1 juli 1996. Skälet till detta var att anställningskravet ansågs vara en återhållande faktor när arbetsgivaren övervägde att ta emot ungdomar i den aktuella åldersgruppen. Utskottet anser, mot bakgrund av att det kan vara svårt att förmå arbetsgivare att ta emot praktikanter, att det är mindre lämpligt att i nuläget införa regler som av arbetsgivarna skulle kunna uppfattas som försvårande och leda till att arbetsgivarna avstod från att ta emot arbetssökande som praktikanter. Utskottet avstyrker därför motion A301 i berörda delar.
Starta-eget-bidrag
I propositionen konstateras att antalet personer som erhåller starta-eget-bidrag har varit relativt konstant under budgetåren 1994/95 och 1995/96.
Motioner
Flera motioner innehåller förslag till förändringar av reglerna för att anvisa starta-eget-bidrag. Vänsterpartiet föreslår att kretsen av personer som kan erhålla bidrag vidgas. Vänsterpartiet föreslår vidare i motion N271 (yrk. 6) att anställda skall ges en lagstadgad rätt till tjänstledighet under tolv månader för att utveckla en egen näringsverksamhet. Miljöpartiet föreslår i motion N270 (yrk. 12) att reglerna för starta-eget- bidrag ändras så att arbetsförmedlingarna vid kooperativa etableringar kan bevilja ett s.k. starta- vårat-bidrag. Vidare föreslås att det införs en särskilt anpassad stödform för nystartade medarbetarägda och kooperativa företag för att ge dem möjlighet att erhålla riskkapital. Karin Olsson m.fl. (s) föreslår i motion A283 att den kooperativa företagsformen framhålls i all rådgivningsverksamhet som till någon del är finansierad med allmänna medel. Karin Olsson m.fl. (s) föreslår i motion A272 att det i syfte att stimulera start av företag som säljer tjänster till hushållen bör övervägas om arbetslöshetsersättning bör omvandlas till företagsstart-bidrag.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar, vad gäller yrkandet i motion N271 om ett utvidgat användningsområde för åtgärden, att utskottet så sent som i maj 1996 behandlat denna fråga. Dessförinnan var frågan aktuell våren 1995. Utskottet har vid dessa tillfällen inte kunnat ställa sig bakom förslaget om en lagstadgad rätt till tjänstledighet för att utveckla egen verksamhet. Utskottet vidhåller sitt ställningstagande. Vad sedan gäller frågorna om införandet av en ny stödform vid kooperativa etableringar är utskottet inte berett att i nuläget föreslå en sådan förändring. Utskottet vill avslutningsvis påpeka att det måste vara den enskilde rådgivaren som i varje enskilt fall får avgöra vad han eller hon vill rekommendera för slags företagsform. Utskottet avstyrker därför bifall till motion A283. Utskottet biträder inte heller motionerna A272, N270 och N271, de två sistnämnda i berörda delar och återkommer till dessa yrkanden nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Utbildningsvikariat
Bakgrund
Riksdagen har, som delfinansiering av den under våren beslutade utbildningssatsningen, beslutat att sänka de avdrag från arbetsgivaravgiften en arbetsgivare får göra vid utbildningsvikariat som påbörjas under andra halvåret 1996 (1995/96:FiU10, AU4y, rskr. 304). Avdraget från arbetsgivaravgiften för den vikarie som anställs sänktes från 500 kr till 400 kr per dag. Avdraget för arbetsgivarens utbildningskostnader för den som som utbildas sänktes samtidigt från högst 75 kr till högst 35 kr per utbildningstimme. Det totala avdraget i det sistnämnda hänseendet sänktes slutligen från högst 40 000 kr till högst 20 000 kr för varje anställd som deltar i utbildning. Åtgärden utbildningsvikariat finansieras t.o.m. innevarande budgetår genom att arbetsgivaren får göra ett avdrag på de arbetsgivaravgifter han skall betala. Riksdagen har beslutat (prop. 1995/96:222, FiU15, AU6y, rskr. 307) att arbetsgivare som från ersskiftet 1996/97 utnyttjar utbildningsvikariat istället skall få ett bidrag - ett vikariatsstöd. Stödet lämnas med högst 350 kr per heldag som vikarien arbetar, dock högst 50 % av lönekostnaden inklusive sociala avgifter och semesterersättning per månad. Vid deltidsarbete reduceras stödet i proportion till arbetstiden. Enligt propositionen kommer utgifterna för utbildningsvikariat som t.o.m. innevarande budgetår redovisats som skatteavvikelse, att öka anslaget med 3,7 miljarder kronor. Under innevarande budgetåret har hittills enligt propositionen i genomsnitt 10 000 personer per månad deltagit i utbildningsvikariat. Det är betydligt färre än den beräknade volymen om 20 000 människor. Enligt propositionen är mer än 70 % av deltagarna kvinnor.
Motioner Vänsterpartiet anser i motion A305 (yrk. 5) att det var ett misstag att minska ersättningsnivåerna för utbildningsvikariat. Det bidrar till en sjunkande volym. Kombinationen av utbildning och praktik är värdefull och speciellt kvinnor har kunnat dra nytta av åtgärden. Både kommunsektorn och mindre företag är känsliga för den kostnadsökning sänkta ersättningsnivåer medför. Vänsterpartiet föreslår att bidraget till utbildningsvikariat skall uppgå till högst 500 kr per dag och 80 kr per studietimme.
Eva Johansson och Christina Axelsson påtalar i motion A287 (s) att det till följd av de regelförändringar som skett på senare tid blivit allt svårare för kommunerna att använda sig av utbildningsvikariat. En översyn av reglerna för utbildningsvikariat bör därför göras i syfte att åstadkomma större flexibilitet i systemet och därigenom möjliggöra en större omfattning av verksamheten.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att riksdagen så sent som i juli innevarande år godkände en omläggning från årsskiftet av utbildningsvikariaten från ett system med avdrag för arbetsgivaravgiften till ett bidragssystem. Riksdagen godkände vid det tillfället också de bidragsnivåer och bidragsvillkor som skall gälla från samma tid. I det sammanhanget avstyrkte utskottet motsvarande förslag om höjt vikariatsstöd som Vänsterpartiet nu för fram i motion A305. Utskottet kan inte heller nu ställa sig bakom förslaget och återkommer till yrkandet nedan i i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Utskottet utgår från att AMS tar initiativ till de förändringar i förordningen om utbildningsvikariat som fordras för att eliminera eventuella brister i regelsystemet. Något uttalande från riksdagen om detta fordras inte varför utskottet inte kan biträda motion A287. Utskottet återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Arbetsmarknadsutbildning
Propositionen
Regeringen redovisar att den i samband med sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) meddelat sin avsikt att inom ramen för den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen göra en besparing motsvarande 300 miljoner kronor. Enligt propositionen kommer besparingen att tas ut genom att regeringen i regleringsbrevet för Arbetsmarknadsverket för 1997 anger ett högsta belopp för vilket arbetsmarknadsutbildning får upphandlas. Regeringen redovisar i propositionen vidare att riksdagen med anledning av sysselsättningspropositionen beslutat att utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet i form av arbetsmarknadsutbildning fr.o.m. 1997 endast skall beviljas utomnordiska medborgare som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst två år och arbetslösa arbetshandikappade. De medel som för innevarande budgetår använts till reguljär arbetsmarknadsutbildning för andra grupper än de nämnda skall fr.o.m. år 1997 i stället beräknas under utgiftsområde 15 Studiestöd. I propositionen anges inte något krav på minsta volym för arbetsmarknadsutbildningen för nästa budgetår. Som framgått av den tidigare framställningen uppställs däremot ett sammanlagt mål rörande omfattningen som innebär att de medel som föreslås tilldelade under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall minst 228 000 personer i snitt per månad ges lämplig utbildning, praktik eller sysselsättning genom konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller yrkesinriktad rehabilitering.
Motioner
Moderata samlingspartiet skisserar i motion A277 (yrk. 17) som ett led i en förnyad arbetsmarknadspolitik riktlinjer för en fokuserad arbetsmarknadsutbildning. Enligt partiets förslag skall utbildningen vara styrd mot ett klart definierat arbetsmarknadsbehov. Utbildningen skall genomföras tillsammans med företagen och utbildningens inriktning skall styras av företagens behov. Arbetsmarknadsutbildning skall erbjudas den som är över 25 år och som varit arbetslös mer än sex månader. Deltagaren skall under utbildningen kunna få ett aktivitetsstöd motsvarande arbetslöshetsersättning. Utbildning av arbetslösa bör även kunna ske i traineeform. En sådan kan finansieras med hjälp av s.k. utbildningscheckar som efter prövning tilldelas den arbetslöse med specifika utbildningsbehov.
Folkpartiet anser i motion A221 (yrk. 11) att arbetsmarknadsutbildningen i alltför hög grad präglats av en inriktning mot utbildningar som har varit anpassade efter gårdagens arbetsmarknad. En viss förändring i positiv riktning har dock skett då man nu försöker sträva efter att arbetsmarknadsutbildningen skall vara anpassad till den enskildes behov och till förutsättningarna och kraven på arbetsmarknaden. Det är nödvändigt att denna förändring av arbetsmarknadsutbildningen får fortsätta. Många av dagens utbildningar tar som utgångspunkt att man skall sysselsätta en stor kvantitet arbetslösa. Folkpartiet föreslår att antalet personer i arbetsmarknadsutbildningar minskas samtidigt som kvaliteten på utbildningarna höjs.
Kristdemokraterna anser A297 (yrk. 7) att arbetsmarknadsutbildningens roll bör vara att underlätta strukturomvandlingar i samhället och inte att ersätta det ordinarie utbildningssystemet. Partiets uppfattning är att arbetsmarknadsutbildningen bör knytas närmare och på sikt bli en del av det reguljära utbildningsväsendet. Det reguljära utbildningsväsendet får på så sätt en naturlig inriktning mot arbetsmarknaden som den i dag i långa stycken saknar. Kristdemokraterna föreslår vidare i motion Fi214 (yrk. 20) ett återinförande av utbildningsbidrag med låneandel i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet.
Elving Andersson m.fl. framhåller i Centerns kommittémotion A819 (yrk. 8) att män i högre grad än kvinnorna får tillgång till dyrare arbetsmarknadsutbildning. Kvinnors utbildning är också oftare kortare än mäns. Det finns enligt motionen anledning att se över upphandlingen av arbetsmarknadsutbildning och fördelningen av arbetsmarknadsinsatser från ett jämställdhets-perspektiv.
Håkan Holmberg och Eva Flyborg framhåller i motion A262 (fp) betydelsen av att arbetsmarknadsutbildningen vid kvalificerade hantverksskolor kan fortsätta i samma omfattning som hittills. Det finns, enligt motionen, tecken på svårigheter att rekrytera elever till kvalificerad hantverksutbildning till följd av att AMS inte har pengar att anvisa arbetslösa till den här typen av utbildning.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet bedömer att arbetslösheten till viss del är strukturell i den meningen att den arbetslösa arbetskraften i inte obetydlig utsträckning saknar en i förhållande till efterfrågan relevant utbildning. Inom flera branscher finns betydande flaskhalsar där behovet av arbetskraft med rätt kompetens inte kan tillgodoses. Utskottet har mot den nämnda bakgrunden, som framgått av inledningen till avsnittet om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, föreslagit att riksdagen skall ge regeringen till känna vikten av att tillräckligt utrymme skapas för arbetsmarknadsutbildning i form av kvalificerad yrkesutbildning, för att flaskhalsproblem skall undvikas. Utrymmet för sådan utbildning är avhängigt av vilket krav på minsta volym för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna regeringen ålägger Arbetsmarknadsverket. Utskottet utgår från att regeringen noga följer effekterna av förslaget om en minsta åtgärdsvolym på 228 000 personer i genomsnitt per månad och återkommer till riksdagen om det visar sig svårt att nå den avsedda totalvolymen.
I Moderata samlingspartiets motion A277 betonas vikten av arbetsmarknadsutbildningens relevans för arbetsmarknaden och företagen. I det avseendet sammanfaller ståndpunkten med utskottets uppfattning. Utskottet erinrar om vad som uttalades beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning i anslutning till proposition 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000. Regeringen framhöll här att arbetsmarknadsutbildning skall vara anpassad till den arbetssökandes behov samt till kraven på arbetsmarknaden. Den arbetsmarknadspolitiska profilen markerades, enligt regeringen, av att utbildningsvalet skall ske inom bestämda ramar och skall syfta till att stärka den enskildes möjligheter att få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Regeringen betonade i det nämnda ärendet också att ett utökat samarbete med kommunerna och de lokala arbetsmarknadsparterna var grunden för val och inriktning för arbetsmarknadsutbildningen. Kunskaperna om kompetensbehoven bedömdes finnas där. Utskottet vill även för egen del understryka betydelsen av att arbetsmarknadsutbildningen motsvarar marknadens efterfrågan. Det initiativ utskottet tagit för att åstadkomma tillräcklig volym kvalificerad yrkesutbildning syftar till att tillgången på efterfrågade yrkesarbetare skall matchas mot efterfrågan. Moderata samlingspartiets förslag till fokuserad arbetsmarknadsutbildning innebär vidare att arbetsmarknadsutbildningen skall knytas till företagen. Utskottet är i den delen inte övertygat om att förslaget är fullt genomförbart. Behovet bland arbetslösa av arbetsmarknadsutbildning är oerhört skiftande och spänner över ett vitt område och utskottet är inte säkert på att det helt kan tillgodoses inom ramen för en företagsutbildning. Arbetsmarknadsutbildning som genomförs i företag är i och för sig ingen nyhet. Sådan utbildning upphandlad från företag i form av praktik varvad med teoretiska inslag kan erbjudas arbetslösa enligt det nuvarande systemet för arbetsmarknadsutbildning. Regeringen uttalade sig i den nämnda propositionen 222 för att sådan varvad utbildning borde kunna få ett större utrymme. Den varvade utbildningen kan fungera som ett slags lärlingsutbildning för dem som fyllt 20 år. En viktig sak är också att företagen har möjlighet att anpassa utbildningen till sina behov. Utskottet erinrar också om sådan företagsutbildning där företaget får bidrag för utbildning åt anställda för att upprätthålla sysselsättningen. Utskottet kan således inte biträda motion A277 i berörd del och återkommer nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Folkpartiet förordar i motion A221 en minskning av antalet personer i arbetsmarknadsutbildning samtidigt som kvaliteten på utbildningen höjs. Det initiativ utskottet nyss tagit genom tillkännagivandet till regeringen om vikten av ett tillräckligt antal arbetslösa personer får möjlighet att genomgå kvalificerad yrkesutbildning inom ramen för köpt arbetsmarknadsutbildning bör kunna innebära en kvalitetshöjning i utbildningen. Motion A221 i berörd del avvisas i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet nu anfört. Utskottet återkommer till frågan nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Kristdemokraterna berör i motion A297 förhållandet mellan arbetsmarknadsutbildning och det reguljära utbildningssystemet. Partiet anser att arbetsmarknadsutbildningen på sikt skall bli en del av det reguljära utbildningssystemet. Utskottet är inte säkert på att en integrering av arbetsmarknadsutbildningen i den reguljära utbildningen löser det problem motionärerna tar upp nämligen att skolan inte är tillräckligt inriktad mot arbetsmarknaden. Betydelsen av denna brist är dock klar. Ju sämre det ordinarie utbildningsväsendet är anpassat till arbetsmarknadens behov och i ju mindre grad ungdomarnas yrkesval är målmedvetna och realistiska, desto större krav kommer att ställas på kompletterande arbetsmarknadsutbildning. Förhållandet mellan arbetsmarknadsutbildningen och den reguljära utbildningen behandlas av Arbetsmarknadspolitiska kommittén i betänkandet (SOU 1996:34) Aktiv arbetsmarknadspolitik. Betänkandet bereds inom regeringskansliet och utskottet anser, med avvisande av motion A297 i berörd del, att detta beredningsarbete bör avvaktas. Utskottet återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. När det gäller motion Fi214 erinrar utskottet om att riksdagen i december 1994 beslutade att utbildningsbidrag med lånedel skulle upphöra fr.o.m. den 1 januari 1995. Utskottet har senast i maj 1995 behandlat motionsförslag om ett återinförande av utbildningsbidrag med lånedel. Utskottet avvisade förslaget i det av riksdagen godkända betänkandet 1994/95:AU15 med hänvisning förutom till pågående översynsarbete till vissa nackdelar med systemet. Enligt utskottets uppfattning avstod många arbetslösa från studier, när utbildningsbidraget innefattade en lånedel, och valde i stället att behålla arbetslöshetsersättningen. Utskottet är inte berett att ompröva sitt ställningstagande och biträder därför inte motion Fi214 i berörd del. Utskottet återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. I motion A819 (c) begärs ett tillkännagivande om att jämställdhetssynpunkter skall beaktas vid fördelningen av arbetsmarknadsutbildning. Utskottet erinrar om att jämställdhetssynen skall prägla hela AMV:s verksamhet med stöd av de riktlinjer för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten som finns i de två förordningarna om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Utskottet förutsätter att regeringen och AMV följer utvecklingen beträffande jämställdhetsaspekten inom arbetsmarknadsutbildningen. Ett uttalande från riksdagen i frågan när det gäller fördelningen av arbetsmarknadsutbildning bedömer utskottet därför inte vara nödvändigt. Motion A819 i berörd del avstyrks i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört. Utskottet bedömer att det initiativ utskottet tagit för att åstadkomma ett tillräckligt antal platser i köpt arbetsmarknadsutbildning kan innebära att det blir lättare att rekrytera till den typ av kvalificerade hantverksskolor som berörs i motion A262. Motionen bör avstyrkas i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört, och utskottet återkommer till yrkandet nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA)
Bakgrund
Efter förslag i regeringens s.k. sysselsättningsproposition (prop 1995/96:222) beslutade riksdagen i somras om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten för äldra arbetslösa. (yttr. 1995/96:AU6y, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Åtgärden vänder sig till personer över 55 år som varit inskrivna som arbetssökande vid arbetsförmedlingen i 24 månader eller längre. Åtgärden skall finnas under åren 1997 och 1998. De som deltar i åtgärden skall enligt förslaget i sysselsättningspropositionen få ett aktivitetsstöd som motsvarar nivån på arbetslöshetsersättningen. Arbetsförmedlingen skall anvisa åtgärden. Den som har anvisats ett offentligt tillfälligt arbete skall inte anses som arbetstagare utom såvitt avser arbetsmiljölagen. Enligt riksdagens beslut skulle lagen träda i kraft den 1 januari 1997. Enligt sysselsättningspropositionen räknade regeringen med att upp till 40 000 personer i genomsnitt per månad skulle omfattas av åtgärden. Vid full omfattning beräknades kostnaden för åtgärden vara 150 miljoner kronor. Riksdagen har på förslag av regeringen i budgetpropositionen (prop. 1996/97:1) beslutat tidigarelägga starten av åtgärden (bet. 1996/97:AU5, rskr. 12). Vidare har riksdagen beslutat att de som deltar i åtgärden skall erhålla en stimulansersättning. Stimulansersättning är ett tillägg på aktivitetsstödet med 45 kr per dag. Slutligen beslutade riksdagen efter initiativ från arbetsmarknadsutskottet att offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa även skall kunna anordnas av de allmänna försäkringskassorna. Efter de genomförda förändringarna kan som anordnare av åtgärden vara staten, kommuner, landsting och allmänna försäkringskassor. Däremot kan inte kyrkliga kommuner och inte heller statliga, kommunala eller landstingskommunala bolag, stiftelser, föreningar eller liknande privaträttsliga organ vara anordnare. Däremot kan statliga affärsdrivande verk vara anordnare.
Motioner
Folkpartiet föreslår i motionerna A221 (yrk. 14) och Fi211 (yrk. 8) att åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa avskaffas. Det finns en risk för att dessa arbeten tränger undan ordinarie arbeten från den offentliga sektorn. Även Kristdemokraterna föreslår i motionerna A297 (yrk. 10) och Fi214 (yrk. 6) att åtgärden skall avskaffas och hänvisar till att den bl.a. kan leda till stora undanträngningseffekter. Miljöpartiet föreslår i motion Fi213 (yrk. 24) att även personer under 55 år bör kunna erhålla OTA. Vänsterpartiet, som är kritisk till åtgärden, påpekar i motion A305 (yrk. 9) att det alltjämt kvarstår vissa frågetecken vad gäller möjligheten för den som anvisas åtgärden att tacka nej. Vidare påpekas att det är oklart vad som händer efter två år när åtgärden tas bort. Det är även oklart hur den s.k. bortre parentesen skall tillämpas. Det finns även inlåsningseffekter och det är risk att den placerade tappar kontakten med den ordinarie arbetsmarknaden. Vänsterpartiet föreslår därför att åtgärden i dess nuvarande form avskaffas. För det fall åtgärden inte avskaffas föreslår vänsterpartiet att stimulansersättningen höjs till 65 kr per dag. Inger Lundberg m.fl. (s) begär i motion A234 ett tillkännagivande om vikten av att åtgärden utvecklas så att viktiga samhällsuppgifter kan fullgöras, den enskilde ges meningsfulla uppgifter och respekten för den offentliga arbetsmarknaden upprätthålls (yrk. 1) Vidare begärs ett tillkännagivande om att försöksverksamheten skall utgöra ett komplement till och inte ersättning för andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder avseende äldre arbetskraft (yrk. 2). I motion A284 föreslår Monica Widnemark (s) att det bör övervägas om det inte skall vara möjligt för ideella föreningar och organisationer att erbjuda OTA. Liknande tankar framförs av Anders Svärd i motion A289 där han förutom ideella organisationer även föreslår att Svenska kyrkan skall kunna anordna OTA.
Lennart Beijer m.fl (v) begär i motion A281 ett tillkännagivande om att det skall tillsättas en utredning som skall se över möjligheten att införa en tillfällig pension för personer som har fyllt 60 år.
Utskottets överväganden
Som framgår av den inledande redogörelsen har riksdagen nyligen behandlat åtgärden och beslutat att tidigarelägga denna samt att utvidga kretsen som kan vara anordnare. Vidare har beslutats om en stimulansersättning till de personer som anvisas åtgärden. Utskottet, som tog initiativ till utvidgningen, anser att det för närvarande inte finns skäl till ytterligare förändringar av reglerna för att vidga kretsen av anordnare. Inte heller finns det skäl att höja stimulansersättningen. Utskottet anser vidare att åldersgränsen bör behållas eftersom syftet är att prioritera äldre arbetslösa. Vid bedömningen av om en arbetslös skall anvisas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd skall det göras en individuell prövning. Arbetsförmedlaren skall efter samråd med den arbetslöse anvisa den åtgärd som befinnes vara lämpligast. Detta innebär nödvändigtvis inte att den lämpligaste åtgärden för en äldre arbetslös alltid är OTA. Som utskottet konstaterade vid behandlingen av sysselsättningspropositionen kan en arbetslös avstängas från arbetslöshetsersättning om han eller hon avvisar en lämplig åtgärd. Utskottet ansåg att man bör se betydligt mildare på de vägransfall som avser OTA än på övriga fall. Enligt utskottets mening är det inte oklart vad som gäller i de fall någon äldre arbetslös avvisar ett lämpligt erbjudande om OTA. Utskottet kan ställa sig bakom de synpunkter som framförs i motion A234 men anser inte att det behövs några tillkännagivanden i dessa avseenden. Vad gäller frågorna om vad som skall hända efter det att försöksverksamheten avslutats respektive efter den s.k. bortre parentesen vill utskottet anföra följande. Regeringen har aviserat att den under våren 1997 kommer att lämna ett samlat förslag på en ny arbetslöshetsförsäkring. I samband med detta kommer regeringen att lämna besked om vad som skall gälla efter utförsäkring. I avvaktan på detta förslag vill utskottet inte göra några uttalanden i denna del. Vad gäller frågan om införandet av en tillfällig pensionsform av arbetsmarknadspolitiska skäl vill utskottet erinra om att frågor rörande förtidspension för närvarande bereds inom regeringskansliet och i riksdagen. Utskottet anser därför inte att det finns skäl att i detta sammanhang göra några särskilda uttalanden i den väckta frågan. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna A234 och A281. Utskottet biträder inte heller motionern A221, A284, A289, A297, A305, Fi211, Fi213 och Fi214 i förekommande fall i berörda delar och återkommer till de senare yrkandena nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Sabbatsår - friår
Motioner
Förslag om s.k. sabbatsår eller friår läggs av flera motionärer bl.a. Miljöpar tiet och Kristdemokraterna. Miljöpartiet föreslår i motion A202 att det införs ett sabbatsår. Syftet skulle vara att minska arbetslösheten i Sverige. Ersättningsnivån skall vara 85 % av den ersättning den ledige skulle ha erhållit i arbetslöshetsersättning. Staten skall inte kunna bestämma vad ledigheten skall användas till. Kristdemokraterna föreslår också i motion A297 (yrk. 9) att det införs ett sabbatsår för personer mellan 45 och 55 år. Genom införandet av en sådan åtgärd skulle det ges en möjlighet för många att komma in på en ny yrkesmässig bana samtidigt som vikariatsmöjligheten skulle minska arbetslösheten. Sabbatsåret skulle kunna bekostas av arbetsmarknadspolitiska medel eller genom förtida pensionsuttag. Lars U Granberg m.fl. (s) föreslår i motion A240 att det införs ett friår. För att minska rädslan för en sådan åtgärd föreslås att den enskilde skall kunna varva ledighet med arbete. Även Ingbritt Irhammar m.fl. (c) föreslår i motion A807 (yrk. 3) att det införs ett friår som innebär att den enskilde skall kunna vara tjänstledig från sitt arbete för att kunna studera eller pröva på nyföretagande. Under denna tid skall den enskilde erhålla arbetslöshetsersättning. Tuve Skånberg och Fanny Rizell (kd) föreslår i motion A703 att det tillsätts en utredning om sabbatsår.
Utskottets överväganden
Utskottet har i sitt yttrande till finansutskottet (1995/96:AU6y) i samband med behandlingen av regeringens sysselsättningsproposition (prop. 1995/96:222) berört frågan om sabbatsår som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Utskottet konstaterade då att arbetsmarknadspolitiska åtgärder där ersättningen utgår i relation till arbetslöshetsersättningen är inriktade på utbildning, arbetslivskontakt eller företagande. En sådan användning ansåg utskottet vara betydligt mer framtidsinriktat. Utskottet anser att ingenting hittills har framkommit som ändrar denna bedömning. Utskottet vill dock inte utesluta att man på sikt bör undersöka om i vilken mån sabbatsår/friår kan användas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att skapa flera arbeten. Utskottet har vid kontakter med Arbetsmarknadsdepartementet upplysts om att det för närvarande pågår diskussioner där om att närmare utreda möjligheten att införa någon form av sabbatsår men att dessa inte har lett till någon mer konkretiserad beredning. I avvaktan på vad dessa diskussioner kan leda till anser utskottet att det på nuvarande stadium inte finns skäl att föreslå något tillkännagivande i denna del. Utskottet avstyrker därför bifall till motion A703. Utskottet biträder inte heller motionerna A202, A240, A297 i berörd del och A807 och återkommer till dessa yrkanden nedan under avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Lärlingssystem
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A277 att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett modernt lärlingsprogram. Partiet ifrågasätter effektiviteten i de arbetsmarknadsinsatser som riktar sig till unga arbetslösa. Dessa insatser bör därför ersättas av ett nytt system för att introducera unga medarbetare i företagen (yrk. 15). Systemet skall vara öppet för ungdomar mellan 20 och 25 år och innehålla både arbete och utbildning under normalt ett år. Under tiden skall lärlingslön utgå motsvarande arbetsinsatsen. Företaget skall ersättas för den utbildning som erbjuds. Lärlingsutbildningen för arbetslösa skall samordnas med den lärlingsutbildning inom gymnasieskolan som partiet föreslår i en annan motion.
Kristdemokraterna anser i motion A297 att det bör utvecklas ett system med treårig utbildning/lärlingstid i dualssystem enligt exempelvis den tyska modellen. Att utveckla praktiksystemet ytterligare och att få till stånd en lärlingsutbildning ute på företagen är enligt motionen ett sätt att garantera ungdomar arbetsmöjligheter och framtida anställning, (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att frågan om lärlingssystem har aktualiserats inom regeringskansliet genom att Arbetsmarknadspolitiska kommittén tagit upp frågan i det nyss nämnda betänkandet (SOU 1996:34). Kommittén föreslår ett lärlingssystem som komplement till den nuvarande arbetsplatsförlagda utbildningen (APU). Utskottet anser inte att ett initiativ i frågan från riksdagens sida är påkallat och kan därför inte ställa sig bakom motionerna A277 och A297 i berörda delar. Utskottet återkommer till yrkandena nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Nya former av sysselsättning åt arbetslösa
Motioner
I ett flertal motioner har olika förslag på nya former av sysselsättning åt arbetslösa framförts. Moderata samlingspartiet föreslår i motionen A277 (yrk. 16) att det införs ett program för äldre arbetslösa som innebär att företag får återbäring på arbetsgivaravgifterna med 50 % när de anställer äldre arbetskraft. Miljöpartiet behandlar i motion Kr4 (yrk. 16) kulturarbetarnas behov av ekonomisk trygghet. Miljöpartiet föreslår att det införs ett generellt konstnärstillägg för professionella kulturutövare inom litteratur, film, musik, scen- och bildkonst. För att finansiera detta tillägg föreslås att medel från AMV åtgärdsprogram tas i anspråk. Miljöpartiet hemställer att detta stöd skall flyttas från Arbetsmarknadsdepartementet till Kulturdepartementet. Miljöpartiet föreslår i motion A245 att det införs en ny form av åtgärder för långtidsarbetslösa. Åtgärderna skall vara utformade i enlighet med den modell som finns i Danmark och som benämns puljejobs . Miljöpartiet tar i motion A216 upp frågan om arbetsdelning och föreslår att det genomförs en utredning om möjligheterna till arbetsdelning enligt den danska s.k. sopåkarmodellen. Karl-Göran Biörsmark (fp) föreslår i motion A229 att det skall vara möjligt att använda passiva arbetsmarknadsåtgärder såsom arbetslöshetsersättning i större utsträckning för aktiva insatser. Genom att tillåta att arbetslöshetsersättningen används som dellön och att arbetsgivaren skjuter till resten för personer som riskerar att bli arbetslösa ges en möjlighet för dessa personer att behålla sina arbetsuppgifter till dess arbetssituationen förbättras.
Utskottets överväganden
Moderata samlingspartiet lade i samband med behandlingen av sysselsättningspropositionen fram ett förslag som i princip överensstämmer med motion A277 i berörd del.Vid utskottets behandling av motionen avstyrktes förslaget med motiveringen att det hade vissa likheter med rekryteringsstödet och att det inte fanns skäl att ytterligare utöka åtgärdsarsenalen. Utskottet är av samma uppfattning i dag och biträder inte förslaget. Även Miljöpartiets förslag om arbetsdelning har behandlats av utskottet i samband med utskottets behandling av sysselsättningspropositionen. Utskottet avstyrkte i det sammanhanget förslaget och påtalade att införandet av en sådan modell skulle leda till en delfinansiering av verksamheten. Samma synsätt kan läggas på Karl-Göran Biörsmarks förslag om att använda arbetslöshetsersättning som löneutfyllnad. Enligt utskottets mening bör motionerna A216 och A229 avstyrkas. Utskottet anser inte heller att de arbetsmarknadspolitiska medlen skall, som föreslås i motion Kr4, användas till att införa ett generellt konstnärstillägg. En sådan ordning skulle innebära att åtgärdsmedlen kom att bli en form av kulturstöd, vilket de inte är avsedda att vara. Utskottet återkommer till alla de nu berörda yrkandena nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Utskottet övergår härefter till att behandla Miljöpartiets förslag om införandet av en ny form av åtgärder för långtidsarbetslösa enligt dansk modell, s.k. puljejob. Puljejob är arbeten som erbjuds personer som har varit arbetslösa mer än två år. Dessa arbeten finns inom vissa områden såsom miljö, natur, kultur, energi, kollektivtrafik, bostäder, utbildning, arbetsmarknad samt hälso- och sjukvård. Ersättningen för personer som är sysselsatta i puljejob motsvarar full dagpenning. Ett puljejob kan vara upp till tre år. Det finns två syften med åtgärden dels att aktivera långtidsarbetslösa, dels att höja servicenivån i den offentliga sektorn. Enligt utskottets mening är det viktigt att långtidsarbetslösa aktiveras och att de kan erhålla en meningsfull sysselsättning. Som framgår av beskrivningen påminner puljejob om den nyligen införda åtgärden offentliga arbetena för äldre arbetslösa (OTA). Därför är det inte meningsfullt att för de äldre långtidsarbetslösa införa ytterligare en åtgärd. För övriga långtidsarbetslösa är det viktigare att försöka att aktivera dem i åtgärder som kan leda till en återgång till ett ordinarie arbete. De arbetsmarknadspolitiska åtgärder som för närvarande finns är enligt utskottets mening tillräckliga. Utskottet biträder därför inte motion A245 och återkommer nedan i avsnittet Anslag på tgiftsområde 14.
Medelsanvisningen på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Motioner
Moderata samlingspartiet förordar i motion A304 (yrk. 5) en omfattande reformering av arbetsmarknadspolitiken som tillsammans med de åtgärder för stimulans åt företag och kunskapsutveckling skall öka de arbetslösas möjligheter att återkomma till arbeslivet. De föreslagna förändringarna av arbetsmarknadsutbildningen innebär en besparing med 620 miljoner kronor. Genom att inte införa åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) sparas 362 miljoner kronor. Dessa nettobesparingar innebär enligt Moderata samlingspartiet att anslaget för budgetåret 1997 bör fastställas till 24 252 000 kr. Folkpartiet förordar i motion A221 (yrk. 20 delvis) att den traditionella arbetsmarknadspolitiken bör genomföras med något mindre resurser. Detta kan åstadkommas genom en förändrad arbetsmarknadspolitik som leder till fler arbeten så att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Den förändrade arbetsmarknadspolitiken bör vara så inriktad att den underlättar för nya företag att snabbt rekrytera arbetskraft. Besparingar kan även uppnås genom en kraftfull decentralisering och avbyråkratisering av upphandlingen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt en strävan att där det är möjligt och lämpligt välja billigare åtgärder framför dyrare. Folkpartiet beräknar att dessa förändringar kan leda till en besparing med 5 800 miljoner kronor. Folkpartiet vill att av de föreslagna minskningarna skall 50 miljoner kronor tillföras anslaget B 5. Bidrag till Samhall AB.
Vänsterpartiet föreslår i motion A305 (yrk. 10) att riksdagen för budgetåret 1997 under anslaget A 2. anvisar ytterligare 3 miljarder kronor utöver vad regeringen föreslagit. Vänsterpartiet föreslår ett riktad stöd till kompetensutveckling för kvinnor som har drabbats av strukturrationaliseringar. Omfattningen av denna satsning är 1 miljard kronor. Vidare föreslås volymhöjningar och etgärdsförstärkningar av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i en omfattning som motsvarar 2 miljarder kronor.
Miljöpartiet föreslår i motion A274 (yrk. 3 delvis) att riksdagen för budgetåret 1997 under anslaget anvisar 24 757 miljoner kronor. Vidare beräknar Miljöpartiet anslaget för åren 1998 och 1999 till 18 819 miljoner kronor respektive 14 228 miljoner kronor (yrk. 4 delvis). Partiet gör gällande att anslagsförbrukningen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskas av två skäl. För det första innebär partiets förslag om sänkt arbetstid att arbetslösheten minskar. För det andra innebär partiets förslag till ökade ekonomiska ramar för kommunsektorn att arbetslösheten minskar.
Kristdemokraterna föreslår i motion A297 (yrk. 16 delvis) att riksdagen för budgetåret 1997 under anslaget reducerar det föreslagna anslaget med 3 910 miljoner kronor. Kristdemokraterna anser att det är oklart om regeringen har räknat med det s.k. startbidraget eller pendlingsstödet. Enligt Kristdemokraterna bör dessa stöd tas bort, vilket skulle innebära en besparing med i vart fall 220 miljoner kronor (yrk. 8). Till detta kommer att endast 15 ungdomar har erhållit s.k. EU- stipendier, vilket motsvarar en besparing med 110 miljoner kronor. Övriga besparingar uppnås genom de tillväxtförslag som partiet har lämnat och som innebär en ökad sysselsättning.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat från Arbetsmarknadsdepartementet att kostnaderna för starthjälp och pendlingsstöd finansieras över A 2.- anslaget. Utskottet kan inte godta Kristdemokraternas förslag om att slopa starthjälpen och pendlingsstödet.
Riksdagen har i samband med behandlingen av statsbudgetens ramar beslutat att justera upp ramen för utgiftsområdet 13 och 14 (bet.1996/97:FiU1, yttr. AU2y) med sammanlagt 1 155 miljoner kronor. Av höjningen bör enligt riksdagsbeslutet 231 miljoner kronor hänföra sig till utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Beloppet hänför sig i allt väsentligt till anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Skälet till kostnadsökningarna på A 2.- anslaget är att riksdagen beslutat att de förändringar som riksdagen tidigare beslutat om i samband med behandlingen av regeringens proposition 222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, rörande ersättningen vid arbetslöshet, inte skall träda i kraft den 1 januari 1997. En stor del av av kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna hänför sig till det kontanta stöd som den enskilde erhåller när han eller hon deltar i en åtgärd, vilket i sin tur påverkas av regelverket för arbeslöshetsersättningen. Utskottet anser att beloppet om 231 miljoner kronor skall tillföras det nu behandlade anslaget. Utskottet kommer i ett följande avsnitt att förorda att anslaget B 5. Bidrag till Samhall AB skall höjas med 75 miljoner kronor för att förhindra uppsägningar av arbetshandikappade från Samhall. Utskottet föreslår därvid att medlen omfördelas från det nu behandlade anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ett belopp om 75 miljoner kronor skall således minska det nu behandlade anslaget. Utskottet ställer sig med de nu redovisade förändringarna av propositionens förslag till anslag bakom regeringens bedömning av medelsbehovet på A 2.-anslaget. Utskottet anser att motionärernas förslag i denna del bör avstyrkas. Utskottets återkommer till anslagsfrågan och de nu aktuella motionerna A304, A221, A274, A297, A305 samtliga i berörda delar nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
A 4. Europeiska socialfonden
Propositionen
1995/ Nytt 593 000 Utgiftspro 363 96 ansla 1) gnos 000 g därav 1996 363 000
1997 Försl 1 981 265 ag 1998 Beräk 1 902 143 nat 1999 Beräk 1 999 245 nat ¹) Beloppen anges i tusental kr
Under detta anslag redovisas utbetalningarna från Europeiska socialfonden som är en av EG:s strukturfonder. Socialfonden skall bidra till utveckling av mänskliga resurser i vid mening. Den inriktas bl.a. på åtgärder som syftar till att förbättra möjligheterna för arbetslösa att få arbete, skapa lika förutsättningar på arbetsmarknaden och medverka till kompetensutveckling. Medlen från anslaget avser delfinansiering av insatser inom ramen för strukturfondsmålen 2, 3, 4, 5b och 6 samt ett antal gemenskapsinitiativ.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avnittet Anslag på utgiftsområde 14.
A 5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet
Propositionen
1994/95 Utgi 166 058 1) Utgiftsp 35 ft rognos 009 1995/96 Ansl därav 35 ag 1 2) 1996 009
1997 Förs 14 917 lag 1998 Berä 9 604 knat 1999 Berä 7 473 knat 1) Beloppen anges i tusental kr 2) Förslagsanslag om 1 000 kr t.o.m. budgetåret 1995/96
AMU-gruppen ombildades till aktiebolag den 1 juli 1993 och ändrade då namn till AmuGruppen AB. Företaget består av ett moderbolag och ett antal dotterbolag. Överlåtelsen av verksamheten regleras i ett avtal mellan staten och AmuGruppen AB. De utgifter som belastar anslaget är avvecklingen av AmuGruppen AB:s outhyrda lokaler, s.k. överytor. Staten skall enligt avtalet stå för 2/3 av hyreskostnaderna. Regeringen anser att det är av yttersta vikt att AmuGruppen AB fortsätter arbetet med att intensifiera avvecklingen av de övertaliga lokalerna. Detta arbete måste ges en fortsatt hög prioritet. I sammanhanget bör nämnas att utskottet i betänkande 1996/97:AU6 behandlar regeringens förslag om kapitaltillskott till AMU-gruppen AB.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Arbetsmarknadspolitisk forskning och utveckling
Proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle
Innan arbetsmarknadsutskottet behandlar budgetpropositionens anslagsförslag under avsnittet A 6. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, tar utskottet upp avsnitt 12 i regeringens forskningspolitiska propositionen 1996/97:5 som i den delen har överlämnats till utskottet. I proposition 5 återfinns bl.a. förslag om att inrätta det nya Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.
Arbetsmarknadspolitisk forskning (avsnitt 12.2)
Regeringen föreslår i proposition (1996/97:5) Forskning och samhälle att ett nytt oberoende institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken inrättas den 1 januari 1997 under Arbetsmarknadsdepartementet och att EFA dvs. Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingar avvecklas under år 1997. RALF dvs. Rådet för arbetslivsforskning föreslås även stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA)
EFA har enligt propositionen som främsta uppgift att initiera och biträda vid utvärderingsstudier inom arbetsmarknadspolitikens område, samt se till att resultaten blir tillgängliga och kända. Forskningsprogrammen innefattar utvärderingar, effekter och utfall av såväl enskilda åtgärder och politikområden som arbetsmarknadspolitikens roll i ett större sammanhang. EFA:s uppdrag riktar sig främst mot mikroorienterade utvärderingsstudier medan Humanistiska samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) arbetsmarknadsgrupp bedriver makroorienterade studier och studier kring arbetsmarknadens funktionssätt.
Behovet av förnyad organisation av utvärdering
Utredningen om forskning och pengar (SOU 1996:29) har, enligt propositionen, föreslagit att de medel som EFA, Humanistiskt samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Rådet för arbetslivsforskning (RALF) disponerar för forskning om arbetsmarknaden läggs samman i ett sektoriellt forskningsråd under arbetsmarknadsdepartementet, samtidigt som EFA avvecklas. Enligt propositionen har utvecklingen med ökade resurser till arbetsmarknadspolitiken, nya och utökade åtgärder, högre nivåer, medfört att tidigare utvärderingar inte är tillämpliga. Vidare har kommunerna fått större roll i genomförandet. Sammantaget finns ett väsentligt ökat behov av utvärderingsstudier och annat underlagsmaterial inför utformningen av arbetsmarknadspolitiken. Rådet för arbetslivsforskning föreslås enligt propositionen få ett utvidgat uppdrag att stödja forskning inom arbetslivsforskningens område. Rådet skall således även stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Allmänna riktlinjer för forskningspolitiken
I ett avsnitt 3.4 Mål för forskningen och riktlinjer för forskningspolitiken i proposition 5 lämnas bl.a. förslag till allmänna riktlinjer för forskningspolitiken. Här sägs bl.a. att jämställdheten inom forskningen skall öka liksom forskning med ett genusperspektiv. Litet längre fram i avsnittet konkretiseras det allmänna målet något. Här sägs bl.a. att en riktlinje för forskningspolitiken måste vara att verka för att samtliga nivåer i forskningssystemet arbetar systematiskt med konkreta insatser för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är även angeläget att ett genusperspektiv i ökad utsträckning införs i forskningen. Ett sådant perspektiv öppnar möjligheter att skapa ny kunskap - kunskap som annars saknar förutsättningar att kunna genereras. Det är också viktigt för vetenskapens samhällsrelevans. Detta gäller såväl naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning som inom kulturvetenskaperna .
Motioner
Moderata samlingspartiet framhåller i motion A277 att en kontinuerlig utvärdering av de arbetsmarknadsrelaterade problemen är av stor betydelse för arbetsmarknadspolitikens träffsäkerhet. Utvärdering har hittills förekommit i begränsad utsträckning och då främst av AMS och EFA. Med anledning av förslaget om att ersätta EFA med ett institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering knutet till Arbetsmarknadsdepartementet betonar partiet vikten av att forsknings- och utvärderingsverksamhet sker helt oberoende av ansvariga departement och myndigheter. Det föreslagna institutet bör ges en helt fri ställning eller inordnas i ett universitet (yrk. 21).
I motion Ub411 föreslår Moderata samlingspartiet att riksdagen skall avslå förslaget när det gäller inriktningen avseende Rådet för arbetslivsforsknings stöd till arbetsmarknadspolitisk forskning (yrk. 9).
Vänsterpartiet anser i motion Ub7 att som komplement till AMS och den fria akademiska forskningen där kontinuitet saknas bör ett oberoende institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken prövas. Det är viktigt att institutet får tillgång till en forskningsenhet så att metodutveckling och forskningsresultat kvalitetssäkras och håller vetenskapligt god nivå. Partiet tolkar uttrycket oberoende institut som att verksamheten garanteras oberoende och integritet när det gäller att genomföra sitt uppdrag, även om det inte är administrativt fristående utan läggs under Arbetsmarknadsdepartementet. En politiskt styrd utvärdering skulle vara förödande för trovärdigheten och även försvåra en kompetent rekrytering. I motionen noteras att en referensgrupp möjliggör parternas medverkan vilket är viktigt för bedömning av relevans och för att ge spridning åt forskningsresultaten. Motionärerna förutsätter att även AMS finns representerad i verksamheten (yrk. 7).
Kristdemokraterna avvisar i motion A297 förslaget om att inrätta Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (yrk. 13, 16 delvis). Partiets uppfattning är att det är bättre att man lägger ut utvärderings- och forskningsuppdrag på fristående organisationer, myndigheter och universitet.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet delar propositionens uppfattning att situationen på dagens arbetsmarknad ställer ökade krav på utvärderingsstudier och annat underlagsmaterial för att förbättra effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken. Det torde inte råda några delade meningar om detta behov. Såvitt utskottet tolkar de väckta motionerna finns en betydande politisk enighet också om åtgärden att inrätta det nya institutet. Endast Kristdemokraterna yrkar avslag på förslaget. Förslaget om att det nya oberoende institutet skall inrättas under Arbetsmarknadsdepartementet har däremot väckt negativa reaktioner. Utskottet anser att det är viktigt att den verksamhet institutet kommer att bedriva kan komma till praktisk nytta i det arbetsmarknadspolitiska arbetet. Verksamheten bör därför präglas av kontinuitet, dvs. utvärderingen skall ske löpande och vara aktuell. Från en sådan utgångspunkt kan utskottet se fördelar med att institutet inte inordnas i den akademiska forskningen utan administrativt knyts till Arbetsmarknadsdepartementet. Utskottet utgår från att institutet även med den föreslagna placeringen kan garanteras oberoende när det gäller att utföra sitt uppdrag. Något annat vore oacceptabelt. Inom AMS finns stor sakkunskap på detaljnivå om bl.a. de arbetsmarknadspolitiska regelsystemen, och utskottet räknar med att den sakkunskapen kommer att tas tillvara antingen i institutets referensgrupp eller på annat sätt i verksamheten. Något särskilt uttalande från riksdagen om detta krävs knappast.
Utskottet anser med hänvisning till det sagda att riksdagen bör godkänna att det fr.o.m. den 1 januari 1997 inrättas ett nytt oberoende institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken samtidigt som EFA avvecklas under 1997. Utskottet avstyrker bifall till motionerna A277 i berörd del. Motion Ub7 i berörd del avstyrks också i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört. Utskottet biträder inte heller motion A297 i här berörda delar.
Utskottet återkommer till motion A297 i här berörda delar nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Utskottet anser slutligen att riksdagen skall godkänna att RALF i sin verksamhet även skall stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Motion Ub411 i berörd del avstyrks följaktligen.
Forskning och utveckling på arbetslivsområdet (avsnitt 12.3)
Propositionen
Regeringens bedömning såvitt anges i proposition 5 under ifrågavarande avsnitt är att de arbetsorganisatoriska frågorna har stor betydelse för att främja framtida sysselsättningsutveckling och en god arbetsmiljö. Forsknings- och utvecklingsmyndigheterna inom arbetslivsområdet bör därför, sägs i propositionen, inom sina respektive ansvarsområden särskilt prioritera dessa frågor. Stöd till arbetsplatsanknutet förändrings- och utvecklingsarbete i samverkan med företag och den offentliga sektorn samt effektiva former för erfarenhetsutbyte och kunskapsspridning mellan forskning och arbetsliv bör ges särskild uppmärksamhet. Frågor som berör individens villkor och arbetsmarknadens funktionssätt är, enligt propositionen, vidare viktiga områden för arbetslivsforskningen och bör belysas ur ett brett perspektiv. Ett viktigt område för arbetslivsforskningen är enligt regeringens bedömning kvinnors villkor i arbetslivet. I enlighet med vad som sägs i avsnitt 3.7 bör genusperspektivet beaktas inom samtliga forsknings- och utvecklingsområden.
Motioner
Vänsterpartiet föreslår i motion A305 att arbetslivsforskningens inriktning kompletteras i enlighet med de synpunkter som partiet lämnat i motion Ub7 till forskningspropositionen, (yrk. 19). I motion Ub7 (yrk. 8) framhåller Vänsterpartiet beträffande arbetsmarknadsforskningen (prop. avsnitt 12.3) sammanfattningsvis att mycket av vad som sägs i propositionen är viktigt och relevant, inte minst när det gäller köns- och genusperspektivet, men det borde kompletteras och konkretiseras. Arbetslivets demokratiproblem bör enligt motionen utgöra ett prioriterat område. Ett betydelsefullt forskningstema bör vidare vara arbetsgivarens sociala och finansiella ansvar i ett föränderligt arbetsliv. Det rör sig om kostnadsansvar beträffande rehabilitering av arbetsskadade och tillskapande av anpassade arbetsplatser för personer med funktionshinder, inrättande av praktikplatser för nytillträdande på arbetsmarknaden t.ex. ungdomar och invandrare, och nya system för kompetensutveckling i arbetslivet. För att åstadkomma en välbehövlig arbetsorganisatorisk utveckling och för att få ett jämlikt och jämställt arbetsliv behövs forskning som syftar till att ta fram könsneutrala arbetsvärderingar. Forskning kring arbetstidsfrågan bör enligt motionen slutligen pekas ut som ett högprioriterat område.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att regeringen i proposition nr 5 lämnar riksdagen en redovisning av sin bedömning av vad forsknings- och utvecklingsmyndigheterna på arbetslivsområdet skall prioritera. I inledande avsnitt i proposition 5 föreslås mål och riktlinjer för forskningspolitiken i stort som riksdagen föreslås godkänna. Här skisseras allmänna riktlinjer för forskningspolitiken. Det sägs bl.a. att jämställdheten inom forskningen skall öka liksom forskning med ett genusperspektiv. Utbildningsutskottet bereder de nu nämnda delarna av propositionen. De forskningsområden som Vänsterpartiet i motion A305 föreslår kom-plettera det propositionen tar upp, framstår i hög grad som väsentliga. Utskottet utgår från att de forskningsteman motionen berör ryms inom det uppdrag som gäller för bl.a. den sektorsbedrivna arbetslivsforskningen. Utskottet finner inte skäl att föreslå ett tillkännagivande i frågan och avstyrker bifall till motionerna A305 och Ub7 i motsvarande delar.
A 6. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Propositionen
1997 1) Förslag 8 083 2) 1998 Beräkna 8 083 t 1999 Beräkna 8 083 t 1) Nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1997 2) Beloppen anges i tusental kr
Finansieringen av ett nytt institut sker genom neddragning av anslagen Regeringskansliet m.m. och Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Regeringen avser återkomma under 1997 med förslag om en långsiktig finansiering av institutet. Institutet skall huvudsakligen initiera och genomföra kvalificerade oberoende utvärderingar av arbetsmarknadspolitiskt motiverade insatser inom Arbetsmarknads- , Utbildnings- och andra departements verksamhetsområden. Verksamheten bör omfatta ett brett spektrum av utvärderingar, från bredare studier av arbetsmarknadspolitikens samhällsekonomiska effekter till specifika effektivitetsundersökningar av enskilda åtgärder. Till institutet knyts en referensgrupp med representanter från bl.a. arbetsmarknadens parter. Under institutets uppbyggnadstid får pågående projekt slutföras för att senare utvärderas och analyseras.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har tidigare, med avstyrkan till Kristdemokraternas avslagsyrkande i motion A297, ställt sig bakom att ett Institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering inrättas.
Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
ARBETSLIVSFRÅGOR
Inriktningen av arbetslivspolitiken
Propositionen
Det aktiva arbetsmiljöarbetet och förnyelsen av arbetslivet är enligt propositionen en viktig del av de samlade insatserna för ökad produktivitet, tillväxt och sysselsättning. Grundläggande krav på arbetet är utöver trygghet i anställningen en arbetsmiljö utan risk för ohälsa och olycksfall. God arbetsmiljö, ett livslångt lärande och flexibla arbetstider som kombinerar arbetstagarnas krav på trygghet och inflytande med företagens krav är grundstenar i arbetet med att halvera arbetslösheten. Förnyelsen av arbetslivet måste fortsätta, sägs i propositionen. För arbetsgivare är det viktigt att satsa på arbetsmiljön och personalens kompetensutveckling. Skillnader mellan kvinnors och mäns ohälsa och villkor i arbetslivet skall beaktas när arbetsmiljön utformas. En förbättrad arbetsmiljö innebär också att kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetsskadeförsäkring och sjukförsäkring sjunker. En utvecklad arbetsorganisation och friare arbetstidsförläggning har betydelse för kvinnors och mäns möjligheter att förena förvärvsarbete med ansvar för hem och barn. I propositionen aviserar regeringen att man återkommer till riksdagen med en samlad proposition om arbetstiden med anledning av arbetstidskommitténs slutbetänkande. Regeringen finner det angeläget att personer med funktionshinder får ett fortsatt riktat stöd genom deltagande i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att stärka deras möjligheter att få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. Regeringen konstaterar att AMS trots det kärva arbetsmarknadsläget kunnat bedriva verksamheten på sådant sätt att målen uppnåddes under budgetåret 1994/95. Insatserna för arbetshandikappade skall fortsatt prioriteras och inriktas på att fler skall få arbete eller utbildning.
Motioner
Moderata samlingspartiet framhåller i motion A277 att arbetshandikappade hos Samhall eller med lönebidragsanställningar möter en allt hårdare konkurrens på marknaden vilket försvårar en återgång till reguljärt arbete. Moderaterna anser att en samordning är nödvändig av olika statliga och kommunala myndigheters ansträngningar att rehabilitera arbetslösa, förtidspensionerade och långtidssjukskrivna. Om försäkringskassan får utbetalningsansvaret för alla socialförsäkringar och statliga bidragssystem underlättas uppföljning och samordning. Ökad effektivitet och kontroll kan öka genomströmningen och fler rehabiliteras till lönearbete. Moderaterna ifrågasätter om det är ändamålsenligt att efter flera års rehabilitering i Samhall anvisa en lönebidragsanställning. Ett alternativ kan vara att aktivt satsa på rehabilitering ute på befintliga arbetsplatser. Det är nödvändigt att konstruktivt ompröva de olika rehabiliteringsåtgärder som står till buds. Målet för omprövningen skall vara att sätta upp realistiska mål utifrån ett samhällsekonomiskt hållbart alternativ (yrk. 19).
Folkpartiet begär i motion A221 ett tillkännagivande om de arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden. Statens insatser för att stärka handikappades ställning på arbetsmarknaden är viktiga och bör alltid vara prioriterade. Arbetslinjen skall gälla även denna grupp och förtidspensioneringar skall undvikas. Både lönebidrag och anställning inom Samhall är värdefulla lösningar för många arbetshandikappade. Folkpartiet har under de senaste riksmötena prioriterat de handikappade och har gått emot regeringens besparingar på lönebidrag och Samhall (yrk. 17).
Vänsterpartiet begär i motion A305 ett tillkännagivande om vad som anförs om arbetshandikappades situation (yrk. 11). Arbetsmarknaden för arbetshandikappade är mycket svår. Även i tider då arbetsmarknadsläget är relativt bra, har arbetshandikappade svårt att delta på lika villkor i arbetslivet. De senaste årens strukturella och konjunkturella förändringar har förstärkt orättvisorna på arbetsmarknaden. Regeringen har mött förändringarna med försämringar av lönebidragen. På ett år har antalet lönebidragsanställda minskat med 10 %. Minskningen måste hejdas och ingen skall riskera uppsägning.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet delar motionärernas oro över den allt hårdare verklighet som möter arbetshandikappade på arbetsmarknaden. I en tid med mycket hög arbetslöshet och hård konkurrens om jobben har personer med någon form av funktionshinder det särskilt besvärligt att få och behålla ett arbete. Dessutom har de senaste årens arbete med att sanera statens finanser medfört att också de arbetshandikappade fått känna av den ekonomiska åtstramningen. Staten satsar alltjämt stora belopp på att skapa arbetstillfällen för arbetshandikappade dels genom satsningar direkt avsedda för arbetshandikappade i form av exempelvis lönebidrag och Samhallanställningar, dels genom de betydande belopp som satsas på de reguljära arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, som också kommer arbetshandikappade till del. Inriktningen är att 26 000 arbetshandikappade skall få del av de reguljära arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. De ekonomiska besparingar som har gjorts på området har självfallet varit smärtsamma genom att de drabbat en av de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. För att långsiktigt trygga sysselsättningen för både arbetshandikappade och icke arbetshandikappade är det enligt utskottets mening nödvändigt med statsfinanser i balans. Knappheten på resurser gör det särskilt viktigt att tillgängliga medel används så effektivt som möjligt, inte minst av omsorg om de arbetshandikappade. Samordning och effektivisering av rehabiliteringsinsatserna är i det sammanhanget också viktigt. Utskottet noterar att Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag på området för närvarande bereds inom regeringskansliet. Detsamma gäller förslag om samordnad rehabilitering som lämnats av den arbetsmarknadspolitiska kommittén. Målsättningen är självklart att så många arbetshandikappade som möjligt skall kunna övergå till arbete utan statlig subvention. Utskottet kan så långt dela de synpunkter som framförs i Moderata samlingspartiets motion A277. Samhällets ansvar för arbetshandikappade går enligt utskottets mening emellertid längre än vad den moderata motionen ger intryck av. Definitionsmässigt är arbetshandikappade arbetssökande som på grund av fysiska, psykiska, förståndsmässiga eller socialmedicinska funktionshinder har svårt att få eller behålla en anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Gruppen arbetshandikappade är inte homogen. Det rör sig om människor med mycket skiftande förutsättningar, med allt från lättare till mycket grava funktionshinder. För många i gruppen kommer de statligt subventionerade arbetstillfällena att vara den enda möjligheten att över huvudtaget komma ut på arbetsmarknaden. De statliga insatserna syftar således inte alltid i första hand till att rehabilitera den enskildes funktionshinder utan till att överbrygga motståndet på arbetsmarknaden mot att anställa människor ur denna grupp. Detta motstånd har sannolikt ofta sin orsak i att kunskapen på arbetsmarknaden är bristfällig om hur dagens moderna teknik och moderna hjälpmedel kan användas för att minska eller eliminera svårigheterna för funktionshindrade att sköta ett arbete. Utskottet anser att en fokusering kring dessa frågor kan leda till fler anställningar bland funktionshindrade. Det är därför bl.a. angeläget att information om vad som kan åstadkommas med modern arbetsanpassning når ut till arbetsgivare. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion A277 i berörd del. Den uppfattning om de arbetshandikappades situation som förmedlas i Folkpartiets motion sammanfaller i princip med utskottets bedömning. Utskottet har vid tidigare tillfällen avvisat Folkpartiets krav om ytterligare medel till arbetshandikappade. Utskottet är inte heller i detta sammanhang berett att biträda krav om ytterligare medel. Utskottet återkommer till frågan nedan under avsnittet A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Utskottet återkommer också till i frågavarande del av motion A221 nedan i avsnittet Anslag under utgiftsområde 14. Utskottet delar också i huvudsak det synsätt som kommer till uttryck i Vänsterpartiets motion. Vänsterpartiet framhåller i motionen att antalet lönebidragsanställningar minskat under det senaste året. Utskottet gör samma bedömning men sätter till skillnad från Vänsterpartier inte minskningen i första hand i samband med besparingar på området. Utskottet erinrar om den obalans som på senare tid rått mellan antalet lönebidrag och de medel riksdagen anvisat för ändamålet. Under andra halvåret 1994 inleddes en kraftig expansion av volymen. Från en volym på mellan 42 000 och 43 000 lönebidrag under de första åren på 1990 talet uppgick antalet lönebidragsanställda till över 50 000 vid utgången av budgetåret 1994/95. Volymökningen skedde samtidigt som den genomsnittliga bidragsnivån totalt sett inte minskade. Obalansen i systemet medförde att riksdagen under hösten 1995 omfördelade 325 miljoner kronor till nya lönebidragsanställningar. Den minskning av antalet lönebidrag som kunnat noteras under det senaste året är enligt utskottets mening resultatet av Arbetsmarknadsverkets arbete med att anpassa volymen till anvisade medel. Vänsterpartiets politik på området innebär att ytterligare medel anvisas till arbetshandikappade. Utskottet kan inte ställa sig bakom detta och återkommer i frågan nedan under avsnittet A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Utskottet återkommer också till ifrågavarande del av motion A305 nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Företagshälsovård
Propositionen
Regeringen har enligt propositionen givit Statskontoret förnyat uppdrag angående företagshälsovården. I uppdraget ingår bl.a. att belysa och analysera företagshälsovårdens tjänsteutbud samt arbetssätt i förhållande till företag och förvaltningar och deras anställda. I uppdraget ingår även att belysa benägenheten hos olika kategorier av företag att anlita företagshälsovården samt företagshälsovårdens täckningsgrad i olika delar av landet. Uppdraget, som skall utföras i nära samarbete med Arbetarskyddsstyrelsen, skall redovisas till Arbetsmarknadsdepartementet senast den 15 december 1996.
Motioner
Folkpartiet föreslår i motion So277 en utredning med uppgift att se över företagshälsovårdens ställning, inriktning och framtida finansiering. Frågan om företagshälsovården kan anslutas till försäkringskassan eller få vårdavtal med landstingen bör därvid belysas (yrk. 42).
Vänsterpartiet framhåller i motion So672 att företagshälsovården har stora möjligheter att tidigt nå människor med begynnande alkoholproblem. På senare tid har fler och fler avtal träffats om nedläggningar av företagshälsovården. Allt färre anställda får härigenom del av hälsovård. Med en lag om obligatorisk företagshälsovård skulle flertalet förvärvsarbetande ha tillgång till sådan hälsovård på sin arbetsplats. Genom lagstiftning skulle det bli möjligt att nå de 10 % av befolkningen som svarar för hälften av den totala alkoholkonsumtionen (yrk. 3).
Mona Berglund Nilsson m.fl. (s) begär i motion A213 ett tillkännagivande om en översyn av behovet av företagshälsovård.
Hans Stenberg m.fl. (s) begär i motion A218 ett tillkännagivande om behovet av en lagstiftning om obligatorisk företagshälsovård.
Christina Axelsson (s) begär i motion A720 ett tillkännagivande om att regeringen skall föreslå lagstiftning om företagshälsovård när parterna inte kunnat träffa avtal.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att det generella statsbidraget till företagshälsovården avvecklades den 1 januari 1993. Frågan om vilka åtgärder som skall vidtas för att upprätthålla en bra företagshälsovård bereds inom regeringskansliet. Statskontoret fick i februari 1994 den dåvarande regeringens uppdrag att undersöka hur företagshälsovården hade påverkats av det slopade bidraget och av det förhållandet att kollektivavtal om företagshälsovård saknas för stora delar av arbetsmarknaden. Resultatet av undersökningen redovisades i rapporten Företagshälsovård utan statsbidrag (1994:17). Enligt propositionen har regeringen givit Statskontoret ett förnyat utredningsuppdrag rörande företagshälsovården. Utskottet har haft frågan om införande av en obligatorisk företagshälsovård uppe till diskussion med anledning av ett motionsyrkande senast i november 1995. Utskottet redovisade i det av riksdagen godkända betänkandet (1995/96:AU2, rskr. 29) den ståndpunkt som varit vägledande de senaste åren, nämligen att statsmakterna borde avvakta möjligheterna att få till stånd en mer allmän avtalsreglering av företagshälsovården. Utskottet redovisade vidare en kartläggning av vilka avtal som då fanns på arbetsmarknaden om företagshälsovård. Slutligen uttalade utskottet att det fick ankomma på regeringen att noga följa den fortsatta utvecklingen och om det bedöms nödvändigt återkomma till riksdagen i frågan. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna A213, A218, A720, So277 delvis och So672 delvis.
Regionala skyddsombud
På små arbetsställen där det inte tillsatts någon skyddskommitté får den fackliga avdelningen utse skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare på arbetstället, s.k. regionalt skyddsombud. Bestämmelsen finns i 6 kap. 2 § Arbetsmiljölagen.
Björn Ericson m.fl. i motion A721 (s) begär ett tillkännagivande om att de resurser som i dag satsas på regional skyddsombudverksamhet bibehålls på minst nuvarande nivå till dess det statsfinansiella läget medger en förstärkning. Verksamheten bör även i fortsättningen finansieras via arbetarskyddsavgiften och inte över statsbudgeten.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att fram till den 1 juli 1994 gällde enligt socialavgiftslagen att drygt hälften av influtna arbetarskyddsavgifter skulle föras till staten för finansiering av Arbetarskyddsverket, Arbetsmiljöinstitutet och Arbetslivscentrum. Resten av arbetarskyddsavgiften fördes till Arbetsmiljöfonden vars tillgångar enligt lagen skulle användas förutom till bl.a. forskning och utveckling även till bl.a. kostnaderna för skyddsarbete som utförs av regionala skyddsombud. Från fonden ställdes medel till förfogande för bidrag till de fackliga organisationer som utsett regionalt skyddsombud. I samband med att riksdagen beslöt om den nya forskningsorganisationen på arbetslivsområdet då bl.a. Arbetsmiljöfondens medelsbeviljande funktion övergick på Rådet för arbetslivsforskning ändrades socialavgiftslagen så att arbetarskyddsavgiften från den 1 juli 1995 i sin helhet förs till staten för finansiering av Arbetarskyddsverkets och övriga arbetslivsmyndigheters verksamhet. Utskottet betonade i sitt av riksdagen godkända betänkande (1994/95:AU9, rskr. 336) vikten av att de nya forskningsmyndigheterna stödde verksamheten med regionala skyddsombud. Av regleringsbrevet enligt statsliggaren för 1995/96 framgår att Arbetslivsinstitutet får avsätta högst 110 miljoner kronor till verksamheten med regionala skyddsombud. Beträffande förslaget i motion A721 kan utskottet sträcka sig så långt som att upprepa uppfattningen att verksamheten med regionala skyddsombud även fortsättningsvis skall stödjas. Med detta anser utskottet att motionen bör avstyrkas.
Övriga arbetslivsfrågor
Marie Granlund och Ronny Olander framhåller i motion A235 (s) betydelsen av att arbetsgivare och arbetstagare, redan innan investeringar sker i nya arbetsplatser, kan få tillfälle att se hur arbetsplatsen kommer att fungera i verkligheten ur arbetsmiljösynpunkt. Motionärerna föreslår att förutsättningarna att starta ett arbetsmiljöcentrum efter dansk förebild skall undersökas. Syftet är att framtidens arbetsplatser skall formas efter människans förutsättningar.
Gudrun Lindvall m.fl. anser i kommittémotion So279 (mp) att många skolor och daghem har dåliga inomhusmiljöer som drabbar barn med allergier. Arbetsmiljölagen som för närvarande omfattar barn i skolåldern bör enligt motionärerna utvidgas till att omfatta förskolebarn (yrk. 3). I motionen skisseras en skyddsorganisation med vuxna som lokala barnskyddsombud.
Även Barbro Johansson m.fl. påtalar i motion A714 (mp) behovet av att förskolan skall omfattas av Arbetsmiljölagen.
Arbetsmarknadsutskottet anser att de i motion A235 framförda tankarna berör det större problemkomplexet hur kunskapsspridning och kompetensfrågor skall organiseras och finansieras i svenskt arbetsliv. Frågan har fått särskild aktualitet efter riksdagens beslut om att fr.o.m. den 1 juli 1995 avveckla Arbetslivsfonden. Utskottet har i tidigare sammanhang behandlat en rad motioner med förslag om hur kunskapsspridningen skall kunna ske. Olika organisationsmodeller har därvid skisserats under olika benämningar t.ex. lokala eller regionala kunskapscentra. Utskottets ståndpunkt har hittills varit att avvakta det beredningsarbete som pågår i dessa frågor inom regeringskansliet. Utskottet finner att förslaget i motion A235 ligger i linje med detta beredningsarbete och avstyrker därför bifall till motionen. När det gäller förslaget i motionerna So279 och A714 konstaterar utskottet att bl.a. elever från och med grundskolans årskurs 1 i Arbetsmiljölagen likställs med arbetstagare. De är dock undantagna från tillämpningen av vissa regler. Utskottet är för närvarande inte berett att föreslå en utvidgning av lagens tillämpningsområde till förskoleområdet i den meningen att lagens bestämmelser skulle bli tillämpliga på barnen. Arbetsplatserna inom förskolan omfattas redan av Arbetsmiljölagen genom att förskolepersonalen omfattas av lagens bestämmelser. Utskottet avstyrker därmed bifall till motionerna A714 och So279 i berörd del.
A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Propositionen
1994/ Utgif 7 170 832 95 t 1) 1995/ Ansla 10 366 081 Utgiftsp 10 058 96 g rognos 850 därav 7 1996 028 650
1997 Försl 6 486 527 ag 1998 Beräk 6 629 230 nat 1999 Beräk 6 775 073 nat 1) Beloppen i tusental kr
Från anslaget bekostas arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade, näringshjälp, anställning med lönebidrag, statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) samt utbildningsbidrag till inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut (Ami). Utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami beräknas under anslaget A 2. fr.o.m. 1997.
Lönebidrag inom allmännyttiga organisationer
Inledning
Riksdagen har beslutat att nya lönebidrag fr.o.m. den 1 juli 1995 får beviljas med högst 80 % av lönekostnaden. Arbetsgivare som anställt personer med lönebidrag före nämnda dag kan få bidrag med högst 90 % av lönekostnaden. Sedan den 1 januari 1996 gäller emellertid att lönebidrag som förlängs efter de första fyra åren får lämnas med högst 80 % av lönekostnaden. För vissa grupper med svårare funktionshinder kan alltjämt bidrag lämnas med upp till 100 % av lönekostnaden. För att förhindra uppsägningar av arbetshandikappade inom allmännyttiga organisationer beslöt riksdagen (1995/96:AU15 rskr. 276 och 1995/96:FiU 15 (AU6y), rskr. 307) i maj 1996 att lönebidrag för en arbetshandikappad som varit anställd med lönebidrag i minst fyra år, och för vilken bidrag utgick med mer än 80 % av lönekostnaden, i samband med omförhandling skulle kunna lämnas med ett oförändrat belopp året ut. Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen skall godkänna en förlängning till den 30 juni 1997 när det gäller möjligheten till bibehållna lönebidragsnivåer för arbetshandikappade anställda inom allmännyttiga organisationer.
Motioner
Moderata samlingspartiet motsätter sig den föreslagna förlängningen av bibehållna lönebidragsnivåer inom allmännyttiga organisationer. Kristdemokraterna vill för sin del ytterligare förlänga beslutet. Utskottet behandlar moderaternas motion A304 och Kristdemokraternas motion A297 nedan under avsnittet Medelsanvisning.
Andreas Carlgren m.fl. anser i kommittémotion Kr511 (c) att lönebidrag i ideella organisationer skall kunna lämnas med 90 % av lönekostnaden även efter den 30 juni 1997 (yrk. 9).
Motsvarande yrkande framförs av Michael Stjernström m.fl. i kommittémotion Kr510 (kd). Motionärerna föreslår således att ideella föreningar även efter den 1 juli 1997 skall undantas från sänkningen av lönebidragsnivån (yrk. 15).
Mariann Ytterberg och Bo Nilsson föreslår i motion A230 (s) ett tillkännagivande om att överväga en förlängning av den temporära lösningen för lönebidrag i allmännyttiga organisationer om det finns risk för nytt kaos i lönebidragsfrågan till följd av att Losamutredningen inte hinner bli klar i tid.
Även Barbro Johansson m.fl. tar upp samma tema. I motion A273 (mp) föreslås att det högre lönebidraget inom allmännyttiga organisationer som riksdagen beslutat om skall kunna lämnas även till handikappade som varit anställda kortare tid än fyra år och också efter den 1 juli 1997 (yrk. 2).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag om en förlängning till den 30 juni 1997 av möjligheten till oförändrat lönebidrag i allmännyttiga organisationer. Utskottet erinrar om att riksdagens beslut beträffande de allmännyttiga organisationerna var avsett som en temporär insats i avvaktan på en långsiktig lösning av frågan. Den av regeringen tillsatta utredningen, den s.k. Losamutredningen, bör få tillfälle att lägga fram ett förslag om hur man bedömer att en långsiktig lösning av lönebidragsfrågan bör se ut. Det är angeläget att berörda arbetsgivare och anställda inte under onödigt lång tid skall behöva sväva i ovisshet om hur frågan kommer att lösas. Utskottet förutsätter att riksdagen före halvårsskiftet 1997 haft tillfälle att ta ställning till ett förslag från regeringen i frågan.
Utskottet återkommer nedan dels med ett tillkännagivande i frågan, dels till de nu behandlade motionerna A230, A273 i berörd del, Kr510 i berörd del och Kr511 i berörd del, i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Lönebidrag till icke arbetshandikappade
Motion
Folkpartiet anser i motion A221 att även om lönebidrag skall kunna utgå till arbetslösa som fyllt 60 år bör lönebidragsanställningar i första hand erbjudas arbetshandikappade (yrk. 18).
Utskottets överväganden
Riksdagens beslut våren 1995 om att vidga målgruppen för lönebidrag till att omfatta långtidsarbetslösa som fyllt 60 år och som uppbar ersättning från arbetslöshetskassa var en tillfällig åtgärd under budgetåren 1995/96-1997 och relaterad till ett bekymmersamt arbetsmarknadsläge. Utskottet redovisade, i sitt av riksdagen godkända betänkande (1994/95:AU15 rskr. 398, 399), som sin principiella ståndpunkt att lönebidrag endast bör tillkomma gruppen arbetshandikappade. Utskottet uttalade också att de traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna borde prövas i första hand och att först därefter lönebidrag till den aktuella kategorin borde komma i fråga. I lönebidragsförordningen (1991:333) föreskrivs i 2 § att lönebidrag får lämnas för den här aktuella personkretsen endast om deras sysselsättningssituation inte kan lösas på något annat sätt . Vad utskottet nu anfört tillgodoser väl intentionerna i motion A221 varför riksdagen bör lämna motionen i motsvarande del utan vidare åtgärd.
Omförhandling av lönebidrag
Motioner
Vänsterpartiet begär i motion A305 ett tillkännagivande om att återinföra bestämmelsen i lönebidragsförordningen om att risken för uppsägning skall beaktas vid omförhandling av lönebidrag (yrk. 12).
Kristdemokraterna anser i motion A297 likaledes att en bestämmelse på nytt skall införas i lönebidragsförordningen om att risken för uppsägning skall beaktas vid omförhandling av lönebidrag (yrk. 12).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet behandlade och avstyrkte motsvarande yrkanden så sent som i juni innevarande år i ett yttrande (1995/96:AU6y) till finansutskottet med anledning av regeringens proposition 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000. Utskottet påminde, i sitt av riksdagen godkända ställningstagande (FiU15, rskr. 307), då om att den förutvarande 17 a § i lönebidragsförordningen bara gällde vid omprövning av beslut om lönebidrag som beviljats före den 1 juli 1991. Dessutom ansåg utskottet att bestämmelsen hade betydande nackdelar genom att skapa oklarhet om vilka bidragsnivåer som skulle gälla. Bestämmelsen var härigenom svår att hantera för arbetsförmedlingen. Utskottet bedömde slutligen att det inte kunde uteslutas att den aktuella bestämmelsen bidragit till att motverka vissa av de av riksdagen uppsatta målen med det flexibla lönebidraget. Utskottet gör samma bedömning i dag och avvisar således förslagen i motionerna A305 och A297 i berörda delar. Utskottet återkommer till de aktuella delarna av motionerna A297 och A305 nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Övriga lönebidragsfrågor
Motion
Sigrid Bolkéus och Agneta Brendt i motion A207 (s) begär ett tillkännagivande om behovet av lönebidrag till byggnadsarbetare med arbetshinder inom ramen för Galaxenverksamheten.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att riksdagen under 1991/92 års riksmöte beslutade att avveckla det särskilda strukturstödet till Galaxenverksamheten och att arbetshandikappade byggnads- och anläggningsarbetare skall omfattas av samma regler för lönebidrag som andra arbetshandikappade. Utskottet har senast i november 1995 i sitt av riksdagen godkända betänkande (1995/96:AU4, rskr. 61) avvisat tanken på att ompröva riksdagens beslut och omfördela lönebidragsmedel till särskilda yrkesgrupper. Utskottet vidhåller detta ställningstagande och återkommer till motion A207 nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Motioner
Barbro Johansson m.fl. anser enligt motion A273 (mp) att ett tillkännagivande om att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om hur de lönebidragsanställdas situation skall kunna stärkas och utvecklas (yrk. 1).
Christina Axelsson och Carina Moberg i motion A300 (s) slutligen föreslår att den pågående lönebidragsutredningen skall ges i uppdrag att se över frågan om att lönebidrag skall kunna prövas för redan anställda. Motionärerna framhåller att företag i dag får rådet att anlita en konsult från AMI som får utreda förhållandena och förutsättningarna för lönebidrag eller annan åtgärd. Många små företag har inte råd med kostnaderna utan väljer i stället att varsla och säga upp den handikappade från anställningen.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet bedömer att motionerna A273 och A300 tillgodoses av den pågående Losamutredningen. Beträffande yrkandet i den senare motionen erinrar utskottet om att vad som gäller om lönebidrag till den som redan är anställd enligt den gällande lönebidragsförordningen (1991:333). Enligt ett allmänt villkor får lönebidrag lämnas till arbetsgivare som nyanställer en arbetshandikappad. Fram till årsskiftet får emellertid lönebidrag även lämnas för en arbetshandikappad anställd som riskerar att förlora anställningen i samband med personalminskningar eller omstruktureringar av verksamheten och som bedöms därefter bli långvarigt arbetslös. Härutöver får lönebidrag lämnas för en arbetshandikappad som redan är anställd endast om den anställde återgår till arbetet efter att ha haft helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring (1962:381) och bedöms inte kunna behålla anställningen utan lönebidrag. Losamutredningen skall bl.a. pröva lönebidragets effektivitet som arbetsmarknadspolitiskt medel för arbetshandikappade och föreslå regeländringar. Utskottet utgår från att utredningen även kommer in på hur reglerna fungerar för och behoven av lönebidrag för redan anställda arbetshandikappade. Med detta avstyrker utskottet bifall till motionerna A273 i berörd del och A300.
Arbetsbiträde
Inledning
Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas med högst 50 000 kr per år till arbetsgivare som anställer en handikappad eller har en handikappad anställd. Enligt en huvudregel får bidrag inte lämnas för arbetshandikappad för vilken lämnas lönebidrag. Undantag görs för gravt handikappade där bidragen kan kombineras. I fall av kombinerade bidrag får den sammanlagda bidragssumman inte överstiga lönekostnaden (inkl. lönebikostnaden) för den handikappade.
Motion
Tanja Linderborg m.fl. anser i motion A206 (v) ett slopande av förbehållet att arbetsgivare som huvudregel inte kan få bidrag för arbetsbiträde till lönebidragsanställda (yrk.1). Vidare föreslås i motionen att i de fall bidrag till arbetsbiträde medges till lönebidragsanställda med svårare funktionshinder begränsningsregeln slopas som innebär att den totala bidragssumman inte får överstiga lönekostnaden (yrk. 2). Slutligen föreslår motionärerna att ersättningstaket för arbetsbiträde höjs från högst 50 000 kr per år till två basbelopp (yrk. 3).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har behandlat motsvarande yrkande under en följd av år, senast under 1994/95 års riksmöte. Utskottet avstyrkte då i sitt av riksdagen godkända betänkande (1994/95:AU12, rskr. 227) att bidragsgivningen vidgades på det sätt motionärerna begärt. Utskottet vidhåller sitt ställningstagande och återkommer till motion A206 nedan under avsnittet Anslag under utgiftsområde 14.
Medelsanvisning på anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A304 att riksdagen för 1997 under anslaget A 3. anvisar 6 466 000 000 kr (yrk. 6). Moderaterna motsätter sig en förlängning av rätten till oförändrat lönebidrag i allmännyttiga organisationer till att gälla också under första halvåret 1997.
Folkpartiet föreslår i motion A221 att riksdagen för 1997 skall anvisa 200 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget A 3. (yrk. 20 delvis). Folkpartiet framhåller att det är viktigt att de arbetshandikappade i fortsättningen får ett välbehövligt stöd.
Vänsterpartiet anser i motion A305 att riksdagen för 1997 bör anvisa 300 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget A 3. (yrk. 13). Vänsterpartiet vill hejda minskningen av antalet anställda med lönebidrag. Lönebidrag bör kunna lämnas med 90 % av lönekostnaden. I avvaktan på det aviserade förslaget från Losamutredningen anser Vänsterpartiet att en bestämmelse återinförs i lönebidragsförordningen om att risken för uppsägning skall beaktas vid omförhandling av bidraget.
Vänsterpartiet föreslår vidare i motion Sf241 ett tillkännagivande om att inga besparingar skall göras inom lönebidragsområdet (yrk. 12).
Miljöpartiet anser enligt motion A274 att riksdagen för 1997 skall anvisa 100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget A 3. (yrk. 3 delvis). Partiet begär också ett tillkännagivande om att partiet för vart och ett av åren 1998 och 1999 under anslaget vill anvisa 200 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrk. 4 delvis). I motionen sägs att det är oklokt att ställa så höga krav på arbetsgivare att arbetshandikappade sägs upp och förorsakar samhället andra kanske högre kostnader.
Kristdemokraterna slutligen föreslår i motion A297 att riksdagen för 1997 anvisar 20 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget A 3. (yrk. 16 delvis). Den anslagsförstärkning som föreslås motsvarar dels merkostnaden för att i lönebidragsförordningen återinföra en regel om att risken för uppsägning skall beaktas vid omförhandling av bidraget, dels att bibehålla rätten till oförändrat lönebidrag i allmännyttiga organisationer under hela år 1997.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ovan redovisat sin inställning till två av Moderata samlingspartiets, Vänsterpartiets och Kristdemokraternas anslagspåverkande förslag. Det gäller frågan om lönebidrag inom allmännyttiga organisationer. Det gäller också frågan om att återinföra en bestämmelse motsvarande den numera avskaffade 17 a § i lönebidragsförordningen. Härutöver finns i Folkpartiets, Vänsterpartiets och Miljöpartiets motioner mer allmänt hållna krav på högre anslag till arbetshandikappade främst till lönebidragsanställningar. Utskottet har ovan under ett avsnitt om inriktningen av arbetslivspolitiken avvisat Folkpartiets begäran om ytterligare medel. Vänsterpartiets förslag om högre volymer lönebidragsanställningar har utskottet kommenterat och avvisat under samma avsnitt. Utskottet kan inte heller biträda Vänsterpartiets förslag om en generell höjning av lönebidragsnivån till 90 % av lönekostnaden. Sammantaget leder utskottets uppfattning till att utskottet förordar den av regeringen föreslagna medelsanvisningen under anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Utskottet återkommer nedan till anslaget och motionerna A221, A304, A305, A274, A297 och Sf241 alla i berörda delar i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
B 1. Arbetarskyddsverket
Propositionen
1994/ Utgi 385 710 1) Anslagsspa 50 95 ft rande 700 1995/ Ansl 558 096 Utgiftspro 555 96 ag gnos 000 därav 1996 378 500
1997 Förs 371 194 lag 1998 Berä 367 442 knat 1999 Berä 379 201 knat 1) Beloppen anges i tusental kr
Arbetarskyddsverket består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och Yrkesinspektionen (YI). ASS är central förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor, utom i fråga om fartygsarbete, samt chefsmyndighet för YI.
Arbetarskyddsverkets övergripande mål är: - riskerna för ohälsa och olycksfall skall minska, - arbetsmiljön skall förbättras sedd ur ett helhetsperspektiv, dvs. från såväl fysisk, psykisk som social och arbetsorganisatorisk synpunkt.
Arbetsställena med de sämsta arbetsmiljöerna har fortsatt att stå i fokus och insatserna för att nå de övergripande målen har varit omfattande. Även om det kan vara förknippat med svårigheter att mäta slutliga effekter av verkets insatser har verksamheten haft en inriktning som mycket väl svarar mot målen.
Motion
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A304 att riksdagen, som del av en större besparing på 370 miljoner kronor på arbetslivsområdet, för 1997 under anslaget B 1. anvisar 250 000 000 kr (yrk. 7).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet avvisar Moderata samlingspartiets förslag till besparing bl.a. när det gäller Arbetarskyddsverket. Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottets återkommer nedan till anslaget och motion A304 i berörd del i avsnittet Anslag under utgiftsområde 14.
B 2. Arbetslivsinstitutet
Propositionen
1995 Ansl 319 518 1) Anslagss 24 /96 ag parande 903 Utgiftsp 319 rognos 500 därav 219 1996 500
1997 Förs 212 308 lag 1998 Berä 208 415 knat 1999 Berä 209 385 knat 1) Beloppen anges i tusental kr
Anslaget avser institutets förvaltningskostnader.
Arbetslivsinstitutet inrättades den 1 juli 1995 samtidigt som Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden lades ned. Institutet är en forskningsutförande myndighet med uppgift att bedriva och främja forskning, utbildning, och utveckling som rör arbetsliv, arbetsmiljö och relationer. Det övergripande målet är att inom sitt område bedriva och främja en långsiktig kunskaps- och kompetensuppbyggnad. Institutets forskning skall vara mångvetenskaplig och äga relevans för problem och utvecklingstendenser i arbetslivet. Institutet skall utöver egen forskningsverksamhet även stimulera till utbildnings- och utvecklingsinsatser i samarbete med externa aktörer. En viktig del av institutets verksamhet är att sprida information och kunskap om arbetslivets utveckling.
Motion
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A304 att riksdagen, som en del i en större besparing på 370 miljoner kronor på arbetslivsområdet (anslagen B 1.-B 4.), för 1997 under anslaget B 2. anvisar 143 000 000 kr (yrk. 8).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ovan i anslutning till avsnittet A 6. Institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering tagit upp de delar av den forskningspolitiska propositionen 1996/97:5 Forskning och samhälle som vverlämnats till utskottet för behandling. I propositionen redovisas regeringens bedömning av inriktningen på Arbetslivsinstitutets forsknings- och utvecklingsarbete. Regeringen anser att vissa förskjutningar avseende tyngdpunkten för forsknings- och utvecklingsarbetet successivt skall genomföras. En ökad satsning bedöms angelägen inom områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad medan resurserna för de traditionella arbetsmiljöfrågorna minskas. Regeringen redovisar att man fr.o.m. 1997 avser att ge institutet i uppdrag att få till stånd data och kunskapsunderlag som rör könsrelaterad löneutveckling och lönestatistik.
Arbetsmarknadsutskottet kan inte heller biträda den här delen av Moderata samlingspartiets besparingsförslag på arbetslivsområdet. Utskottet biträder istället regeringens förslag till medelsanvisning på anslaget. Utskottet återkommer nedan till anslaget och motion A304 i här berörd del i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
B 3. Rådet för arbetslivsforskning
Propositionen
1995 Ansl 39 000 1) Utgifts 35 000 /96 ag prognos därav 22 000 1996
1997 Förs 25 972 lag 1998 Berä 25 328 knat 1999 Berä 26 189 knat 1) Beloppen anges i tusental kr
Rådet inrättades den 1 juli 1995 samtidigt som Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden lades ned, är en medelsbeviljande myndighet. Rådet skall planera, initiera och stödja forskning och utveckling som är av betydelse på arbetslivets område. Enligt propositionen är det övergripande målet att initiera och stödja sådan forskning och utveckling samt anslutande kunskapsförmedling som har betydelse för arbetslivets utveckling i vid mening så att arbetslivet kan anpassas till människans behov och förutsättningar. Rådet har, sägs i propositionen, byggt upp sin organisation kring tre olika programområden; arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsmarknad. Kvalitetsbedömning av ansökningar sker huvudsakligen i vetenskapliga prioriteringskommittéer. Rådet avser enligt propositionen att ytterligare förbättra formerna för kunskapsspridning och att ytterligare stärka kraven på samhällsnytta i samband med bidragsgivning.
I proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle redovisas regeringens bedömning av inriktningen av forsknings- och utvecklingsarbetet inom arbetslivsområdet samt lämnas förslag om att Rådet för arbetslivsforskning även skall stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt regeringens bedömning i proposition 5 bör en ökad prioritering av forsknings- och utvecklingsverksamheten mot faktorer som har att göra med arbetsorganisation och arbetsmarknad genomföras successivt. Den arbetsmarknadspolitiska forskning som fått stöd från Rådet har tidigare begränsats till forskning relaterad till arbetsmarknadspolitiska åtgärder för individer i sysselsättning och arbetsplatser.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A304 att riksdagen, som del av en större besparing på 370 miljoner kronor på arbetslivsområdet (anslagen B 1.-B 4.), för 1997 under anslaget B 3. anvisar 18 000 000 kr (yrk. 9).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ovan tillstyrkt förslaget rörande Rådet för arbetslivsforskning stöd till forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet har i övrigt noterat regeringens bedömning av inriktningen av den forskningsverksamhet som bör bedrivas inom arbetslivsområdet. Utskottet avvisar även ifrågavarande del av Moderata samlingspartiets förslag till besparing på arbetslivsområdet. Utskottet biträder i stället regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer nedan till anslaget och motion A304 i här berörd del i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet
Propositionen
1995 Ansl 891 965 1) Utgiftsp 749 /96 ag rognos 400 därav 482 1996 800 1997 Förs 522 785 lag 1998 Berä 463 777 knat 1999 Berä 463 763 knat 1) Beloppen anges i tusental kr
Anslaget avser medel för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Anslaget disponeras av den medelsbeviljande myndigheten Rådet för arbetslivsforskning samt den forskningsutförande myndigheten Institutet för arbetslivsforskning. I proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle redovisas i huvudsak regeringens bedömning av arbetslivsforskningens inriktning.
Motioner
Moderata samlingspartiet föreslår i motion A304 att riksdagen, som del av en större besparing på 370 miljoner kronor på arbetslivsområdet (anslagen B 1.-B 4.), för 1997 under anslaget B 4. anvisar 351 000 000 kr (yrk. 10).
Vänsterpartiet föreslår i motion A305 att riksdagen för 1997 skall anslå 10 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget B 4. (yrk. 20). Medlen skall användas för forskning kring sjukdomen fibromyalgi och kring elkänslighet.
Kristdemokraterna slutligen föreslår i motion A297 att riksdagen för 1997 skall anslå 60 000 000 kr mindre än regeringen föreslagit under anslaget B 4. (yrk. 16 delvis).
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet har ovan i anslutning till avsnittet A 6. Institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, behandlat den forskningspolitiska propositionen nr 5 i de delar som överlämnats till utskottet.
Arbetsmarknadsutskottet avvisar de kraftiga besparingar på bl.a. arbetslivsforskningens område som främst Moderata samlingspartiet men i viss mån även Kristdemokraterna föreslår i sina motioner. Utskottet kan inte heller ställa sig bakom Vänsterpartiets förslag om en anslagsförstärkning på 10 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag för forskning om fibromyalgi och elkänslighet. Den forskning Vänsterpartiet här för fram kan med säkerhet utföras inom ramen för det forskningsanslag regeringen föreslår. Det är emellertid i första hand en fråga för den forskningsutförande respektive medelsbeviljande myndigheten att göra de nödvändiga prioriteringarna. Utskottet biträder således regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer nedan till anslaget och motionerna A304, A305 och A297 i berörda delar i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Medlen under anslaget bör enligt utskottets mening anvisas i form av ett ramanslag och inte som ett obetecknat anslag. Detta bör riksdagen godkänna. Utskottet återkommer nedan i frågan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Utskottet har vidare noterat att det i propositionen saknas förslag om att riksdagen skall bemyndiga regeringen att låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling på området. Utskottet återkommer nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14 med ett förslag till bemyndigande.
B 5. Bidrag till Samhall AB
Propositionen
1994/ Utgi 4 821 000 95 ft 1) 1995/ Ansl 6 774 628 Utgifts 6 774 96 ag prognos 628 därav 4 516 1996 400
1997 Förs 4 349 419 lag 1998 Berä 4 256 419 knat 1999 Berä 4 262 419 knat 1) Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget utgår bidrag till Samhall AB för kostnader för anordnande och drift av verksamheten med att ge arbete åt arbetshandikappade m.m. Målet för Samhall AB är att anordna, leda och samordna verksamhet som bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt arbetshandikappade där behoven finns.
Statens krav: - minsta sysselsättningsvolym för arbetshandikappade på 31,9 miljoner arbetstimmar (12 mån.), - minst 40 % rekrytering från de prioriterade grupperna, - minst 3 % övergångar till den reguljära arbetsmarknaden, - ökad effektivitet och bättre resursutnyttjande med inriktning på successiv nedtrappning av statens ersättning.
Regeringen bedömer att Samhall har uppfyllt de resultatkrav som ställts på verksamheten för budgetåret 1994/95 och återstoden av 1995. För 1996 kan Samhall dock möta svårigheter att uppfylla kraven beträffande övergångar till reguljärt arbete, bl.a. på grund av arbetsmarknadsläget och bristande tillgång till lönebidrag. De övergripande målen för Samhall och de resultatkrav, som nu gäller för verksamheten, bör gälla även för 1997. Därutöver skall Samhall eftersträva att en eventuell minskning av antalet arbetshandikappade anställda skall kunna ske genom naturlig avgång.
Besparingskraven på Samhall och medelsanvisning
Propositionen
Samhall har sedan bolagiseringen haft ett löpande årligt besparingskrav på 125 miljoner kronor. På senare år har statsmakterna härutöver ställt en rad besparingskrav på företaget. Regeringens medelsberäkning för 1997 (drygt 4,3 miljarder kronor) innebär ett ytterligare skärpt effektivitetskrav på Samhall.
Motioner
En rad motioner har väckts med anledning av regeringens anslagsförslag för Samhall. Motionerna har det gemensamt att de befarar att kraven på företaget kommer att leda till en minskning av antalet anställda arbetshandikappade och till och med uppsägningar. I några motioner finns krav på att tillföra ytterligare medel under anslaget.
Folkpartiet anser i motion A221 att Samhallanställningar utgör en viktig komponent i strävan att hävda arbetslinjen för arbetshandikappade och att förhindra förtidspensioneringar i denna grupp. Folkpartiet anser att riksdagen för att lätta på sparkravet bör anvisa 50 miljoner kronor utöver vad regeringen anvisat under anslaget B 5. Medlen skall tas från anslaget A 2. (yrk. 20 delvis).
Vänsterpartiet anför i sin motion A305 att det är en oanständig politik att arbetshandikappade skall behöva förlora de arbetstillfällen som skapats med statliga medel. Vänsterpartiet föreslår att riksdagen för 1997 bör anvisa 200 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget B 5. för att förhindra att antalet arbetsplatser för arbetshandikappade minskar (yrk. 21).
Kristdemokraterna erinrar i motion A297 om att arbetsmarknadsutskottet i tidigare sammanhang utgått från att arbetshandikappade inte skulle behöva riskera uppsägning. Kristdemokraterna föreslår att riksdagen för år 1997 bör anvisa 100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget B 5. (yrk. 16 delvis).
Kenth Skårvik och Isa Halvarsson (fp) i motion A236 föreslår att riksdagen för 1997 anvisar 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget B 5. (yrk. 2).
I två motioner anser motionärerna att riksdagen genom tillkännagivanden till regeringen bl.a. skall påtala vilka följdverkningar de ställda besparingskraven får för Samhalls verksamhet.
Leo Persson m.fl. (s) framhåller således i motion A217 att besparingar och intensifierat arbete med att bereda fler arbetshandikappade reguljärt arbete inte får leda till anställningsstopp vid Samhall AB.
Kenth Skårvik och Isa Halvarsson (fp) i motion A236 föreslår slutligen ett tillkännagivande angående situationen för Samhall AB med anledning av statsmakternas resultatförbättringskrav på koncernen (yrk. 1).
I två andra motioner förordas att besparingskraven på Samhall skall anstå i avvaktan på att den s.k. Losamutredningen blir klar.
Monica Öhman m.fl. (s) föreslår i motion A239 att planerade neddragningar inom Samhall till följd av statens besparingar inte skall genomföras innan den pågående utredningen om stödet till arbetshandikappade är klar.
Bo Nilsson och Barbro Hietala Nordlund (s) föreslår i motion A251 i första hand att staten skall vänta med att ställa besparingskrav på Samhall i avvaktan på att konsekvenserna prövats i den pågående utredningen. I andra hand bör åtgärder vidtas för att antalet anställda i Samhall bibehålls på minst nuvarande nivå.
Frågan om Samhallkoncernens effekter på den konkurrensutsatta marknaden och på samhällsekonomin berörs i motion A266 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp). I motionen föreslås att riksdagen bör begära en förutsättningslös utredning om vilka effekter Samhall har i nämnda avseende.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att regeringen nu föreslår besparingar på Samhallkoncernen som är större än vad som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150). Utskottet framhöll i det sammanhanget (1995/96:AU4y) att de besparingskrav som aviserades kunde få stora konsekvenser för Samhalls verksamhet. Utskottet förutsatte att regeringen i sin slutliga beräkning av utgifterna på området skulle väga in konsekvenserna av olika besparingskrav så att arbetshandikappade utan chans till arbete på den reguljära arbetsmarknaden så långt möjligt inte skulle behöva riskera uppsägning. Utskottet vill med eftertryck erinra om de arbetshandikappades besvärliga situation på arbetsmarknaden. Statliga insatser är nödvändiga för att hävda arbetslinjen och så långt det är möjligt förhindra passivitet och t.ex. förtidspensioneringar i denna grupp. Behovet av subventionerade arbetsplatser för arbetshandikappade är mycket stort. Det står klart att regeringens förslag till medelsanvisning för Samhall skulle innebära stora konsekvenser för anställda arbetshandikappade. Man får enligt vad utskottet erfarit räkna med att företaget tvingas säga upp ca 1 000 anställda. Det är enligt utskottets mening angeläget att uppsägningar av arbetshandikappade undviks och utskottet anser därför att besparingskravet på Samhall bör minskas genom följande åtgärder. För det första bör anslaget B 5. Bidrag till Samhall AB för budgetåret 1997 höjas med 75 miljoner kronor. Medlen omfördelas från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För budgetåret 1997 skall således på anslaget B 5. anvisas 4 424 419 000 kr. För det andra bör det sparbeting, som följer av att anslaget för år 1998 enligt propositionen beräknas till 4 256 419 000 kr, dvs. i fasta priser ca 100 miljoner kronor mindre än det i propositionen föreslagna anslaget för år 1997, skjutas fram till år 1999. Utskottet förutsätter att de åtgärder utskottet här föreslagit leder till att Samhall inte fullföljer de ifrågavarande uppsägningarna. Utskottet återkommer med ett tillkännagivande i frågan nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14. Det är enligt utskottets mening också angeläget att Samhall vid en eventuell omstrukturering av verksamheten om möjligt tar regionalpolitisk hänsyn. Nedläggningar av verksamhet bör om möjligt undvikas på orter med svagare arbetsmarknad. Utskottet biträder med denna justering regeringens förslag till medelsanvisning på anslaget B 5. Bidrag till Samhall AB. Utskottet återkommer nedan till anslaget och motionerna A221 (fp), A305 (v), A297 (kd) och A236 (fp) alla i motsvarande delar i avsnittet Anslag under utgiftsområde 14.
Utskottet anser att situationen vid Samhall är väl känd och att det inte finns någon anledning för riksdagen att särskilt påtala vilka följdverkningar de ställda besparingskraven får för Samhalls verksamhet. Motionerna A217 och A236 i berörd del avstyrks följaktligen.
Utskottet kan inte, i vidare mån än vad utskottets initiativ till minskat besparingskrav på Samhall innebär, biträda förslagen om att besparingskraven skall anstå i avvaktan på att Losamutredningen blir klar. Utskottet utgår från att regeringen vid sin medelsberäkning beträffande Samhall övervägt den möjlighet motionärerna påtalar. Ett tillkännagivande i frågan förefaller därför inte meningsfullt. Det ankommer på Samhalls ledning att hantera företagets verksamhet om riksdagen beslutar i enlighet med den medelsanvisning utskottet nyss ställt sig bakom. Utskottet återkommer nedan till motionerna A239 och A251 i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Förslaget om en utredning om Samhalls effekter på den konkurrensutsatta marknaden och samhällsekonomin förefaller huvudsakligen tillgodosett genom det uppdrag som den nämnda Losamutredningen (dir. 1996:56) har. Enligt direktiven (s. 14) skall utredaren undersöka om Samhalls verksamhet tränger undan eller konkurrerar ut annan, icke subventionerad verksamhet. Med det anförda avstyrker utskottet slutligen motion A266.
B 6. Arbetsdomstolen
Propositionen
1994 Utgi 14 175 1) Anslagsspa /95 ft rande 437 1995 Ansl 22 399 Utgiftspro 21 800 /96 ag gnos därav 1996 15 000
1997 Förs 15 253 lag 1998 Berä 15 398 knat 1999 Berä 16 000 knat 1) Beloppen anges i tusental kr
AD prövar mål rörande kollektivavtal samt andra arbetstvister enligt lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
B 7. Statens förlikningsmannaexpedition
Propositionen
1994 Utgi 1 481 1) /95 ft 1995 Ansl 2 561 Utgiftsp 3 200 /96 ag rognos därav 2 250 1996
1997 Förs 2 317 lag 1998 Berä 2 321 knat 1999 Berä 2 375 knat 1) Beloppen anges i tusental kr
Statens förlikningsmannaexpedition är central myndighet för det statliga förlikningsväsendet. Myndigheten förordnar förlikningsmän vid medlingar i arbetstvister mellan arbetstagare och arbetsgivare enligt medbestämmandelagen (MBL).
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
B 8. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar
Propositionen
1994 Utgi 37 1) /95 ft 1995 Ansl 83 Utgiftspr 80 /96 ag ognos därav 55 1996
1997 Förs 57 lag 1998 Berä 55 knat 1999 Berä 57 knat 1) Beloppen anges i tusental kr
Nämnden avger utlåtanden i frågor som avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. I tvist mellan arbetstagare och arbetsgivare kan någon av parterna inhämta utlåtande från nämnden.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
B 9. Internationella avgifter
Propositionen
1994 Utgif 21 117 1) /95 t 1995 Ansla 24 195 Utgiftsp 23 /96 g rognos 138 därav 23 1996 138
1997 Försl 24 195 ag 1998 Beräk 24 195 nat 1999 Beräk 24 195 nat 1) Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
B 10. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
Propositionen
1994 Utgif 4 000 1) /95 t 1995 Ansla 6 000 Utgiftsp 6 000 /96 g rognos därav 4 000 1996
1997 Försl 4 000 ag 1) Beloppen anges i tusental kr
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är en gemensam institution för Sverige, Finland och Norge med uppgift att anordna och utveckla arbetsmarknadsutbildning för i första hand de nordligaste delarna av de tre länderna. Stiftelsen ligger i Övertorneå kommun. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa ny överenskommelse med Finland och Norge om verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten under åren 1997-1999.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget och det bemyndigande regeringen begärt nedan i avsnittet i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR
Propositionen
I propositionen slås fast att en jämn fördelning av makt och inflytande i samhället och lika villkor för kvinnor och män i utbildningar, på arbetsmarknaden och i arbetslivet är centrala mål för jämställdhetspolitiken. Vidare slås fast att Jämställdhetsombudsmannen (JämO) har en viktig uppgift i att motverka könsdiskriminering i arbetslivet och att tillse att jämställdhetslagens föreskrifter om aktiva åtgärder följs. Ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla politikområden och alla delar av regeringens politik. I propositionen utlovades att regeringen skulle överlämna en särskild skrivelse till riksdagen med en redovisning av hur jämställdhetspolitiken har utvecklats hittills under mandatperioden. Regeringen överlämnade den 24 oktober 1996 till riksdagen en skrivelse avseende jämställdhetspolitiken (regeringens skrivelse 1996/97:41). Skrivelsen kommer att behandlas av utskottet under våren 1997.
C 1. Jämställdhetsombudsmannen
Propositionen
1994/ Utgif 8 996 Anslagss 95 t 1) parande 782 1995/ Ansla 13 489 Utgiftsp 13 489 96 g rognos därav 8 1996 998 1997 Försl 14 039 ag 1998 Beräk 14 012 nat 1999 Beräk 14 298 nat 1) Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget betalas kostnaderna för JämO med kansli och för Jämställdhetsnämnden. JämO:s övergripande mål är att främja jämställdheten mellan kvinnor och män i arbetslivet och att verka för att jämställdhetslagens föreskrifter följs dels genom information och rådgivning, dels genom uppföljning av kraven på aktiva åtgärder och dels genom att bistå arbetstagare och arbetssökande som anmäler överträdelse av förbuden mot könsdiskriminering. Den 1 juli 1994 infördes en förändring i jämställdhetslagen som innebär att JämO numera har tillsyn över hela arbetsmarknaden när det gäller lagens krav på aktiva jämställdhetsåtgärder och upprättandet av årliga jämställdhetsplaner. Detta gäller även arbetsplatser som träffat kollektivavtal på jämställdhetsområdet. Förändringen har lett till väsentligt ökad arbetsbelastning för JämO. Vidare har myndighetens arbete med lönefrågor intensifierats både på grund av lagändringen och på grund av det ökade antalet anmälningar om lönediskriminering. Det har även skett en ökning av efterfrågan på information och medverkan i utbildnings- och konferensverksamhet. För att kunna möta de ökade krav som bl.a. förändringen i jämställdhetslagen inneburit krävs att JämO erhåller ökade resurser.
Motioner
Moderata samlingspartiet anser att en ökning av JämO:s anslag med 50 % är anmärkningsvärt och föreslår därför i motion A304 (yrk. 11) att anslaget till JämO för budgetåret 1997 skall bibehållas på nuvarande nivå, dvs. 9 295 000 kr.
Vänsterpartiet föreslår i motionerna A305 (yrk. 22, 23) och A808 (yrk. 6) att anslaget bör tillföras 3 000 000 kr för att inrätta en särskild avdelning för lönefrågor. Avdelningen skall bestå av av fyra handläggartjänster och två assistenttjänster. JämO:s instruktion bör dessutom ändras så att det klart framgår att en avdelning uteslutande skall arbeta med lönefrågor.
Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) anser att jämställdhetsarbetet kan bedrivas på ett annat sätt och föreslår i motion A801 att JämO och dess kringorganisationer avskaffas.
Utskottets överväganden
Inledningsvis kan utskottet i likhet med regeringen konstatera att JämO har en mycket viktig uppgift att motverka könsdiskriminering i arbetslivet och att tillse att lagens föreskrifter om aktiva åtgärder följs. JämO:s betydelse för jämställdhetsarbetet kan inte nog understrykas. Utskottet delar därför inte den uppfattning som kommer till uttryck i motion A801, varför motionen avstyrks. Den förändring som genomförts i jämställdhetslagen har som framgått ovan lett till att JämO:s arbetsuppgifter väsentligt utökats och att det därför krävs utökade resurser. Utskottet anser att detta arbete är mycket angeläget och att det är viktigt att tillse att JämO erhåller nödvändiga resurser. En reducering av anslaget på det sätt Moderata samlingspartiet föreslår skulle därför leda till att JämO inte kan fullfölja sina uppgifter. Utskottet, som inte kan ställa sig bakom förslaget i Vänsterpartiets motion om ökat anslag till JämO, delar regeringens bedömning i fråga om medelsbehovet. Utskottet återkommer till anslaget och motionerna A304, A305, A801 och A808 samtliga i berörda delar nedan i avsnittet Anslag under utgiftsområde 14.
C 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder
Propositionen
1994/ Utgif 5 500 Reservation 28 95 t 1) 541 1995/ Ansla 20 559 Utgiftsprog 20 96 g nos 559 därav 1996 13 706 1997 Försl 13 706 ag 1998 Beräk 13 706 nat 1999 Beräk 13 706 nat 1) Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget betalas kostnader för särskilda åtgärder som syftar till att främja jämställdheten mellan kvinnor och män. Inom ramen för projektverksamhet som bedrivs med stöd av anslaget prövas nya metoder och modeller för jämställdhetsarbetet. Inriktningen för år 1997 bör vara fortsatt satsning på utvecklings- och förändringsarbete som syftar till att främja jämställdheten mellan kvinnor och män.
Motioner
Eva Björne (m) föreslår i motion A222 (yrk. 1) att anslaget för särskilda jämställdhetsåtgärder skall överföras till anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder eftersom det skulle kunna användas betydligt bättre där.
Utskottets överväganden
Utskottet vill betona vikten av att det finns resurser så att det är möjligt att på ett övergripande sätt bedriva olika projekt för att främja jämställdheten. Av detta följer att denna verksamhet inte bara bör vara inriktad mot arbetslösa, vilket skulle bli fallet om medlen i stället användes inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Mot denna bakgrund anser utskottet att anslaget inte bör överföras till anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet kan således inte ställa sig bakom motion A222 i berörd del. Enligt utskottets mening är regeringens förslag väl avvägt. Utskottet återkommer till anslaget och motion A222 i aktuell del nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
Propositionen
1994/ Utgif 3 4321) Reservatio 0 95 t n 1995/ Ansla 5 148 Utgiftspro 5 96 g gnos 148 därav 1996 2 574 1997 Försl 3 432 ag 1998 Beräk 3 432 nat 1999 Beräk 3 432 nat 1) Beloppen angivna i tusental kr
Bidraget används till kostnader för kvinnororganisationernas centrala verksamhet samt till förnyelse och utveckling av denna verksamhet. Under innevarande år har 19 kvinnoorganisationer beviljats stöd. Stödet utgörs av ett grundbidrag och ett rörligt bidrag. Kvinnorganisationerna fortsätter att förlora medlemmar även om bilden inte är entydig. Antalet medlemmar har ökat inom bl.a. organisationer med internationell verksamhet, invandrarverksamhet och förbund riktade till yrkeskvinnor. För att göra det möjligt att arbeta i andra former och engagera nya grupper av kvinnor har stödets inrikting delvis förändrats. Det rörliga bidraget har från att ha varit ett medlemsbaserat bidrag omvandlats till ett projektbidrag för förnyelse och utveckling av kvinnoorganisationernas arbete. En särskild utvärdering av projektstödet skall genomföras. Kvinnoorganisationernas arbete med att utveckla och förnya sin verksamhet bör ges fortsatt stöd.
Motioner
Moderata samlingspartiet anser att det är en tveksam princip att tillföra ytterligare ekonomiska medel till ideella organisationer som fortsätter att förlora medlemmar. Moderata samlingspartiet föreslår i motion A304 (yrk. 12) att riksdagen för budgetåret 1997 fastställer anslaget till 2 659 000 kr.
Eva Björne (m) föreslår i motion A222 (yrk. 2) att anslaget för budgetåret 1997 bibehålls på samma nivå som år 1996 och att anslaget därefter avvecklas under två år.
Utskottets överväganden
Utskottet, som anser att arbetet med att utveckla och förnya kvinnorganisationernas verksamhet även i fortsättningen bör stödjas, finner regeringens förslag väl avvägt. Utskottet kan således inte ställa sig bakom de förslag som framförts i motionerna A304 och A222 i berörda delar. Utskottet återkommer till anslaget och motionerna A304 och A222 i aktuella delar i avsnittet Anslag under utgiftsområde 14.
STATLIGA ARBETSGIVARFRÅGOR
D 1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket
Propositionen
1994/ Utgif 811 95 t 1) 1995/ Ansla 5 745 Utgiftspro 2 818 96 g gnos därav 1996 2 818
1997 Försl 3 000 ag 1998 Beräk 3 000 nat 1999 Beräk 3 000 nat 1) Beloppen anges i tusental kr
Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som regeringen kan komma att efterfråga hos arbetsgivarverket och som normalt inte ingår i verkets arbete. De utgifter som belastar anslaget är bl.a. medlemsavgifter för de samnordiska institutionerna, särskilt beställningar/uppdrag från regeringen, utgivning av författningssamling, överklagandeärenden och funktion enligt beredskapsförordningen.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
D 2. Vissa avtalsstyrda anslag
Propositionen
1994/ Utgi 133 900 1) 95 ft 1995/ Ansl 21 751 Utgiftsp 22 96 ag rognos 751 därav 7 1996 773
1997 Förs 14 500 lag 1998 Berä 14 500 knat 1999 Berä 14 500 knat 1) Beloppen anges i tusental kr
Anslaget omfattar innevarande budgetår de två anslagsposterna, Avgångsbidrag på grund av vilande rätt och Administration av statens personskadeförsäkring m.m. Fr.o.m. budgetåret 1997 återfinns enbart den sistnämnda anslagsposten under anslaget. Anslaget täcker kostnader för Arbetsmarknadsförsäkringars (AMF- trygghetsförsäkring) medverkan i administrationen av statens personskadeförsäkring m.m. AMF:s medverkan är reglerad i ett avtal den 11 december 1987. Utredningen om arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter har föreslagit (SOU 1995:9) att Arbetsgivarverket skall utarbeta förslag till en försäkringslösning för att finansiera ersättning enligt Personskadeavtalet. Utredningen föreslår att nuvarande kollektiva finansiering, inkl. kostnaderna för administrationen, upphör. Anslaget försvinner den 1 januari 1998 som en konsekvens av det förslag som nu ligger.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
D 3. Statliga tjänstepensioner m.m.
Propositionen
199 Försl 8 027 7 ag 0001) 199 Beräk 8 118 000 8 nat 199 Beräk 8 108 000 9 nat 1) Beloppen anges i tusental kr
Anslaget avser utgifter för personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på pensionskostnader m.m. Personalpensionsförmånerna styrs av kollektivavtal. Utgifterna redovisades tidigare på inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto, och tas fr.o.m. budgetåret 1997 upp som ett anslag på statsbudgeten i enlighet med principen att redovisa statens inkomster och utgifter brutto.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottet återkommer till anslaget nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
D 4. Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området
Propositionen
1994/95 Utg 21 997 Utgiftsprogn 24 ift 1) os 1995/96 000 därav 1996 16 000
1997 För 77 685 sla g 1) Beloppen anges i tusental kr
Nämnden för statliga förnyelsefonder finansieras med bidrag som avsätts efter förhandlingar mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna på det statliga förhandlingsområdet.
Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget. Utskottets samlade ställningstagande till anslagen på utgiftsområde 14 återfinns nedan i avsnittet Anslag på utgiftsområde 14.
Anslag på utgiftsområde 14
Arbetsmarknadsutskottet anser med hänvisning till vad utskottet anfört ovan att riksdagen med avslag på motionerna enligt bilaga 2 för budgetåret 1997 skall anvisa medel under utgiftsområde 14 i enlighet med Utskottets förslag till anslag, bilaga 1.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag att finansieringen under budgetåret 1997 av tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten sker från anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och inte, som riksdagen tidigare har beslutat, från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om förlängning till den 30 juni 1997 av beslutet om bibehållna lönebidragsnivåer för arbetshandikappade som varit anställda mer än fyra år inom allmännyttiga organisationer. Utskottet anser också att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad utskottet i avsnittet A 3. särskilda åtgärder för arbetshandikappade anfört om ett förslag i lönebidragsfrågan före halvårsskiftet 1997.
Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen skall bemyndiga regeringen att träffa överenskommelse med Finland och Norge om verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten under åren 1997-1999.
Utskottet anser att riksdagen skall godkänna att medlen under anslaget B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet anvisas i form av ett ram-anslag och inte som föreslagits ett obetecknat anslag.
Utskottet tillstyrker inrättandet av det föreslagna Institutet för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken och avvecklingen av Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA) (prop. 1996/97:5).
Utskottet anser att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad utskottet ovan i avsnittet A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anfört om volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och kvalificerad yrkesutbildning.
Utskottet anser vidare att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad utskottet ovan i avsnittet B 5. Bidrag till Samhall AB anfört om minskat besparingskrav på Samhall.
Utskottet anser slutligen att riksdagen skall bemyndiga regeringen att för budgetåren 1998-2001 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning som finansieras från anslaget B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Under budgetåret 1997 får Arbetslivsinstitutet besluta om medel inom en total ram av högst 150 miljoner kronor och Rådet för arbetslivsforskning inom en total ram av högst 160 miljoner kronor avseende den angivna tidsperioden.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A203, 1996/97:A211, 1996/97:A221 yrkandena 1-9 och 10 delvis, 1996/97:A223 yrkande 1, 1996/97:A228, 1996/97:A231, 1996/97:A237, 1996/97:A256, 1996/97:A257 yrkande 4, 1996/97:A261, 1996/97:A274 yrkande 12, 1996/97:A275, 1996/97:A277 yrkandena 1-4, 13, 14 och 22, 1996/97:A285, 1996/97:A293, 1996/97:A297 yrkandena 1-4, 1996/97:A304 yrkande 4, 1996/97:A305 yrkandena 1-3, 1996/97: A306 yrkande 1, 1996/97:A710, 1996/97:A711 yrkande 1, 1996/97: A719 yrkande 3, 1996/97:Fi212 yrkandena 20-23, 1996/97:U515 yrkande 27, 1996/97:N212 yrkande 2 samt 1996/97:N270 yrkande 6, res. 1 (m) res. 2 (fp) res. 3 (v) res. 4 (mp) res. 5 (kd) 2. beträffande nedskärningar inom offentlig sektor att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A214, 1996/97:A223 yrkande 2, 1996/97:A279, 1996/97:A297 yrkande 11, 1996/97:A811 och 1996/97:A814 yrkande 1, res. 6 (kd) 3. beträffande arbetsförmedlingsnämnderna att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fi210 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1996/97:A220, 1996/97:A238, 1996/97: A243, 1996/97:A244, 1996/97:A282, 1996/97:A814 yrkandena 5 och 6 och 1996/97:Fi214 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande insatser på särskilda orter att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A233, 1996/97:A257 yrkandena 1-3, 1996/97:A267 och 1996/97:A409,
5. beträffande nordisk arbetsmarknad att riksdagen avslår motion 1996/97:A249,
6. beträffande EU-frågor m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A297 yrkande 15, res. 7 (kd) 7. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A221 yrkande 15, 1996/97: A305 yrkande 14 och 1996/97:Ub246 yrkande 5, res. 8 (fp) res. 9 (v) 8. beträffande kvinnors arbetsmarknad att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A221 yrkande 10 delvis, 1996/97:A252 och 1996/97:A807 yrkande 1, res. 10 (fp) 9. beträffande invandrares arbetsmarknad att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A227, 1996/97:A250 yrkande 2, 1996/97:Sf613 yrkande 4, 1996/97:Sf632 yrkande 7 och 1996/97:Ub247 yrkandena 7 och 8,
10. beträffande invandrarkvinnornas situation att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A250 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande arbetsmarknaden för akademiker m.fl. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A201, 1996/97:A248 och 1996/97:A259, res. 11 (fp) 12. beträffande ekonomiska frizoner att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A253, 1996/97:A268, 1996/97:A276 och 1996/97:Fi207 yrkandena 6 och 7, res. 12 (m) res. 13 (mp) 13. beträffande volymangivelse i intervall för arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A297 yrkandena 5 och 6, res. 14 (kd) 14. beträffande möjligheten att prioritera ombyggnadsstöd till Landsarkivet i Göteborg att riksdagen avslår motion 1996/97:A269,
15. beträffande utvärdering av arbetslivsutveckling att riksdagen avslår motion 1996/97:A221 yrkande 13, res. 15 (fp) 16. beträffande förhandlingsskyldighet vid arbetsplatsintroduktion m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A301 yrkandena 1 och 2 delvis,
17. beträffande den kooperativa företagsformen och starta-eget- bidrag att riksdagen avslår motion 1996/97:A283,
18. beträffande upphandling av arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motion 1996/97:A819 yrkande 8,
19. beträffande vikten av att etgärden OTA utvecklas m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A234 yrkandena 1 och 2,
20. beträffande en tillfällig pension för personer över 60 år att riksdagen avslår motion 1996/97:A281,
21. beträffande en utredning om sabbatsår att riksdagen avslår motion 1996/97:A703,
22. beträffande Rådet för arbetslivsforsknings stöd till arbetsmarknadspolitisk forskning att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:5 i motsvarande del och med avslag på motion 1996/97:Ub411 yrkande 9 godkänner den föreslagna inriktningen avseende Rådet för arbetslivsforsknings stöd till arbetsmarknadspolitisk forskning, res. 16 (m) - delvis 23. beträffande oberoendet för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A277 yrkande 21 och 1996/97:Ub7 yrkande 7, res. 16 (m) - delvis 24. beträffande komplettering av arbetslivsforskningens inriktning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A305 yrkande 19 och 1996/97:Ub7 yrkande 8, res. 17 (v) 25. beträffande rehabilitering av förtidspensionerade och långtidssjukskrivna att riksdagen avslår motion 1996/97:A277 yrkande 19,
26. beträffande företagshälsovård att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A213, 1996/97:A218, 1996/97:A720, 1996/97:So277 yrkande 42 och 1996/97:So672 yrkande 3,
27. beträffande regionala skyddsombud att riksdagen avslår motion 1996/97:A721,
28. beträffande övriga arbetslivsfrågor att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A235, 1996/97:A714 och 1996/97:So279 yrkande 3, res. 18 (mp) 29. beträffande lönebidrag till icke arbetshandikappade att riksdagen lämnar motion 1996/97:A221 yrkande 18 utan vidare åtgärd, res. 19 (fp) 30. beträffande förslag om hur de lönebidragsanställdas situation skall kunna stärkas att riksdagen avslår motion 1996/97:A273 yrkande 1, res. 20 (mp) 31. beträffande lönebidrag för redan anställda att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A300,
32. beträffande tillkännagivande om följdverkningar av besparingskraven på Samhall AB att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A217 och 1996/97:A236 yrkande 1,
33. beträffande Samhallkoncernens effekter på marknaden och samhällsekonomin att riksdagen avslår motion 1996/97:A266,
34. beträffande anslag för budgetåret 1997 att riksdagen
a) med bifall till proposition 1996/97:1 Utgiftsområde 14 i motsvarande del godkänner att finansieringen under 1997 av tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten sker från anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och inte från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
b) dels med bifall till proposition 1996/97:1 Utgiftsområde 14 i motsvarande del godkänner vad regeringen anfört om bibehållna lönebidragsnivåer för arbetshandikappade anställda inom allmännyttiga organisationer,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett förslag i lönebidragsfrågan före halvårsskiftet 1997,
c) med bifall till proposition 1996/97:1 Utgiftsområde 14 i motsvarande del bemyndigar regeringen att träffa överenskommelse med Finland och Norge om verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten under åren 1997-1999,
d) med bifall till proposition 1996/97:5 i motsvarande del godkänner inrättandet av Institutet för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken och avvecklingen av Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA),
e) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och kvalificerad yrkesutbildning,
f) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare medel till Samhall,
g) bemyndigar regeringen att för budgetåren 1998-2001 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning som finansieras från anslaget B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet; under budgetåret 1997 får Arbetslivsinstitutet besluta om medel inom en total ram av högst 150 000 000 kr och Rådet för arbetslivsforskning inom en total ram av högst 160 000 000 kr avseende den angivna tidsperioden,
h) godkänner att medlen under anslaget B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet anvisas i form av ett ramanslag och inte som föreslagits i propositionen ett obetecknat anslag,
i) med anledning av proposition 1996/97:1 utgiftsområde 14 i motsvarande del anvisar medel i enlighet med vad utskottet anfört (bilaga 1),
j) avslår de i bilaga 2 upptagna motionsyrkandena. res. 21 (fp) res. 22 (mp)
Stockholm den 3 december 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd).
Reservationer
1. Den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken under rubrikerna Lönebildningen respektive Arbetsrätten och sysselsättningen bort ha följande lydelse:
Lönebildningen
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i Moderata samlingspartiets uppfattning i motion A277 att lönebildningen inte fungerar på den svenska arbetsmarknaden. Det är viktigt att åtgärder vidtas som främjar en angelägen löneflexibilitet. Lönebildningen är alltför centraliserad. En mer ändamålsenlig lönebildning är en förutsättning för fler riktiga arbeten. Lönesättningen skall utgå från personlig kapacitet, kompetens, utvecklingsvilja och arbetsinsats. En större lönevariation ger utrymme för fler arbeten och främjar dessutom rörligheten. Utskottet är starkt kritiskt till den typ av maktutövning som regeringens samtal med arbetsmarknadens parter om lönebildningen innebär. Regeringens uppgift är i stället att lägga fast nödvändiga spelregler för parterna vad gäller lagstiftning, t.ex. om skatterna. En förändrad och moderniserad arbetsrätt är också en viktig förutsättning för att komma till rätta med de problem som föreligger kring lönebildningen. Dagens regelverk på arbetsmarknadsområdet medför en ojämn maktbalans som lägger hinder i vägen när man på den enskilda arbetsplatsen önskar träffa överenskommelse om anpassning av löner och andra anställningsvillkor till de lokala förhållandena.
Moderata samlingspartiet har i samband med riksdagens pågående behandling av regeringens proposition 1996/97:16 En arbetsrätt för ökad tillväxt i en reservation tillsammans med Folkpartiet och Kristdemokraterna utvecklat en analys av den nuvarande arbetsrättsliga lagstiftningen och pekat på behoven av en ny inriktning på området. Där föreslås bl.a. att en parlamentarisk utredning skall tillsättas. Denna skall också sörja för att sådana konfliktregler utformas som skapar god balans mellan parterna. En analys bör slutligen göras av sociala ersättningars, skatters och inkomstrelaterade avgifters inverkan på lönebildningen och arbetslösheten. En sådan analys bör presenteras för riksdagen senast hösten 1997.
Arbetsrätten och sysselsättningen
Utskottet anser liksom Moderata samlingspartiet att det är nödvändigt med en fundamental förändring av inriktningen från det kollektiva i riktning mot det individuella om jobben skall blir fler och välståndet högre. I Sverige reglerar lagar och kollektivavtal villkoren för arbetet, ofta i minsta detalj. En avreglering måste komma till stånd för att främja tillväxten och därigenom nya arbetstillfällen.
Moderata samlingspartiet har i samband med riksdagens pågående behandling av regeringens proposition 1996/97:16 En arbetsrätt för ökad tillväxt, i en reservation till arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU4 tillsammans med Folkpartiet och Kristdemokraterna, närmare utvecklat en analys av den nuvarande arbetsrättsliga lagstiftningen och pekat på behoven av en ny inriktning på området. Där föreslås bl.a. att en parlamentarisk utredning utarbetar en modern arbetsrätt för 2000-talet. Utskottets utgångspunkt är att en ny lagstiftning skall uppmuntra flexibla lösningar. Reglerna bör också möjliggöra att överenskommelser kan träffas på alla arbetsplatser oavsett om arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal.
I den nämnda reservationen föreslås slutligen att den arbetsrättsliga reglering som infördes 1994 av den borgerliga regeringen bör återinföras i avvaktan på utredningens förslag. Utskottet instämmer i detta och tillstyrker därmed motion A277 i den berörda delen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A277 yrkandena 1-4 , 13, 14 och 22 och 1996/97:A304 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1996/97:A203, 1996/97:A211, 1996/97:A221 yrkandena 1-9 och 10 delvis, 1996/97:A223 yrkande 1, 1996/97:A228, 1996/97:A231, 1996/97:A237, 1996/97:A256, 1996/97:A257 yrkande 4, 1996/97:A261, 1996/97:A274 yrkande 12, 1996/97:A275, 1996/97:A285, 1996/97:A293, 1996/97:A297 yrkandena 1-4, 1996/97:A305 yrkandena 1-3, 1996/97:A306 yrkande 1, 1996/97:A710, 1996/97:A711 yrkande 1, 1996/97:A719 yrkande 3, 1996/97:Fi212 yrkandena 20-23, 1996/97:U515 yrkande 27, 1996/97:N212 yrkande 2 samt 1996/97:N270 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutskottets syn på oppositionens förslag om inriktning av politiken som börjar med En av Folkpartiets huvudlinjer och slutar med med regeringens politik på området borde ha haft följande lydelse: Politiken måste inriktas på att få fram riktiga jobb. Målet måste vara färre arbetslösa och fler i jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Detta är en uppfattning som kommer till klart uttryck i Folkpartiets partimotion och som utskottet ställer sig bakom. Genom en aktiv arbetsmarknadspolitik, ett gynnsamt näringslivsklimat samt sunda statsfinanser går det att uppnå det målet. Den arbetsmarknadspolitik som i dag förs är i alltför stor utsträckning inriktad på att åstadkomma statistiska och inte reella minskningar av arbetslöshetstalen genom att öppet arbetslösa temporärt förs över till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I stället är det dags att se till arbetslöshetens bakomliggande strukturella orsaker. Utifrån dessa förutsättningar bör regeringen i en särproposition våren 1997 presentera en analys och eventuella åtgärdsförslag som föranleds av analysen.
Genom att en aktiv arbetsmarknadspolitik kombineras med ett gott näringslivsklimat och sunda statsfinanser ökar antalet riktiga jobb samtidigt som den traditionella arbetsmarknadspolitiken kräver mindre resurser och anslagen till AMS kan minskas. Ytterligare besparingar är möjliga genom exempelvis kraftfull decentralisering och avbyråkratisering. Utskottet anser i likhet med Folkpartiet att vissa medel som frigörs genom dessa åtgärder bör användas för insatser för handikappade.
Ett uttryck för de strukturella förändringarna på arbetsmarknaden är att kraven på kunskaper och personliga färdigheter ökar. Arbetsmarknadspolitiken måste i än högre grad inriktas på den framväxande arbetsmarknaden och på att underlätta yrkesmässig och geografisk rörlighet. I prioriteringarna måste också ingå att bryta det traditionella könsmönstret på arbetsmarknaden. Utskottet anser vidare att öppenhet krävs i frågan om arbetstidsförkortning och instämmer i vad Sigge Godin anför i motion A710, nämligen att en arbetstidsförkortning inte löser den totala arbetslösheten, men att alla vägar måste prövas.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motion A221 i berörda delar samt motion A710 vilket bör ges regeringen till känna. Vidare avstyrks övriga i sammanhanget upptagna motioner.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A221 yrkandena 1-9 och 10 delvis och 1996/97:A710 samt med avslag på motionerna 1996/97:A203, 1996/97:A211, 1996/97:A223 yrkande 1, 1996/97:A228, 1996/97:A231, 1996/97:A237, 1996/97:A256, 1996/97:A257 yrkande 4, 1996/97:A261, 1996/97:A274 yrkande 12, 1996/97:A275, 1996/97:A277 yrkandena 1-4, 13, 14 och 22, 1996/97:A285, 1996/97:A293, 1996/97:A297 yrkandena 1-4, 1996/97:A304 yrkande 4, 1996/97:A305 yrkandena 1-3, 1996/97:A306 yrkande 1, 1996/97:A711 yrkande 1, 1996/97:A719 yrkande 3, 1996/97:Fi212 yrkandena 20-23, 1996/97:U515 yrkande 27, 1996/97:N212 yrkande 2 samt 1996/97:N270 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)
Hans Andersson (v) anser
dels att utskottets överväganden i avsnitten Riksdagens beslut om utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna, Arbetsmarknadsutskottets syn på oppositionens förslag om inriktning av politiken, Arbetsrätten och sysselsättningen, Arbetstiden och syssel sättningen, respektive utskottets sammanfattande ställningstaganden rörande den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken bort ha följande lydelse: Den stora bristen i regeringens politik är att den saknar krafttag mot arbetslösheten. Politiken leder till att könsorättvisorna fördjupas och att de sociala klyftorna ökar. Regeringen kommer inte ens att nå målet om att halvera den öppna arbetslösheten vid sekelskiftet. Regeringen prioriterar EMU- anpassningen framför värnandet av välfärd och sysselsättning. Utskottet anser liksom Vänsterpartiet att Sverige omedelbart behöver en ny politik som prioriterar sysselsättningen. Det av partiet framlagda 20-miljardersprogrammet för nya arbeten bör förverkligas. Det består bl.a. av ökade resurser till kommunerna, sänkta arbetsgivaravgifter på tjänstesektorn, sänkta egenavgifter för egenföretagare, grönt in vesteringsprogram, stöd till försöksverksamhet med arbetstidsförkortning och en mer omfattande aktiv arbetsmarknadspolitik med satsningar på kvinnor samt stöd till handikappade och till kompetensutveckling. Arbetet är grunden för all välfärd. I en svag ekonomi med hög arbetslöshet minskar utrymmet för kommunerna, och kvinnornas möjligheter till oberoende hotas. De fackliga organisationernas förhandlingsstyrka minskar och olika löntagargrupper ställs mot varandra. Regeringen har enligt utskottets mening varit alltför passiv för att förhindra att stora löneskillnader uppkommer. Ett alltför stort ansvar har lagts på parterna, inte bara för lönebildningen utan även när det gäller arbetsrätten. Utskottet utgår ifrån att de fackliga organisationernas konflikträtt inte urholkas i parternas överläggningar om förhandlingssystemet. Det förändringstryck som människorna utsätts för skall inte belasta de enskilda i form av arbetslöshet, utslagning och minskade inkomster. Individernas omställningskostnader skall finansieras och bäras kollektivt. Det finns en tendens att angripa de arbetslösa snarare än arbetslösheten genom marknadsliberala resonemang om incitament. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att arbetsmarknadspolitiken inte får överbelastas. Den skall bara vara en del i en övergripande sysselsättningspolitik. Det reguljära arbetslivet måste ta ett större ansvar och inte lasta över kostnaderna på stat, kommun och landsting. Ett exempel är att introduktionen för de nytillträdande bör kunna klaras av arbetsgivarna själva, där parterna genom praktikantavtal garanterar goda villkor. Ett annat exempel är ett system med framtidsfonder, finansierade genom vinst dispositioner, för att tillgodose en mer omfattande och jämnare fördelad kompetensutveckling i arbetslivet. Kvalitéten i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna blir allt sämre som en följd av minskade resurser och större volymkrav. Ytterligare medel borde avsättas för otraditionella insatser för invandrare och ungdomar. Riktade satsningar behövs för kvinnor vars yrkesområden har drabbats av en stark strukturrationalisering under senare år. Utskottet noterar med oro att regeringens volymkrav avseende åtgärder tycks vara beräknade utan att hänsyn tagits till möjligheten att upprätthålla en godtagbar kvalitet i arbetsmarknadspolitiken. Utskottet finner heller inget samband mellan riksdagens operationella mål för arbetsmarknadspolitiken och regeringens volymkrav. Utskottet delar regeringens uppfattning att AMV:s verksamhetsmål borde kompletteras med ett fjärde mål, att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Detta skall gälla såväl horisontellt som vertikalt och såväl vad gäller yrkestillhörighet, befattningskategori, löner, arbetstider som andra arbetsvillkor. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att arbetsgivarnas kampanj mot arbetsrätten bygger på ren mytbildning. Att arbetsrätten skulle förhindra eller försvåra nyanställningar står i skarp kontrast till all forskning på området. Det är i stället så att den nya situationen på arbetsmarknaden ställer krav på en utvidgad arbetsrätt som skyddar arbetstagarnas behov av trygghet och inflytande i förhållande till nya anställningsformer och beslutsnivåer. Det behövs också bättre regler för att säkra jämställdheten mellan könen i arbetslivet. Fortfarande ligger makten kvar hos arbetsgivaren, som ensam bestämmer när det är arbetsbrist. En successiv arbetstidsförkortning är nödvändig för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Arbetstiderna är också en viktig fördelningsfråga. Sverige hör till de länder i Europa som har längst ordinarie arbetstid. Begränsning av övertidsuttag och en successiv arbetstidsförkortning är vitalt för att öka sysselsättningen. Det handlar om att stimulera försöksverksamhet i olika branscher och att inleda en lagstiftad arbetstidsför kortning. Eftersom frågan rör både lag och avtal måste parterna involveras i detta arbete. Utskottet anser liksom Vänsterpartiet att 2 miljarder kronor bör avsättas för ändamålet som en del i sysselsättningsprogrammet. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna A305 och Fi212 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A305 yrkandena 1-3 och 1996/97:Fi212 yrkandena 20-23 samt med avslag på motionerna 1996/97:A203, 1996/97:A211, 1996/97:A221 yrkandena 1-9 och 10 delvis, 1996/97:A223 yrkande 1, 1996/97:A228, 1996/97:A231, 1996/97:A237, 1996/97:A256, 1996/97:A257 yrkande 4, 1996/97:A261, 1996/97:A274 yrkande 12, 1996/97:A275, 1996/97:A277 yrkandena 1-4, 13, 14 och 22, 1996/97:A285, 1996/97:A293, 1996/97:A297 yrkandena 1-4, 1996/97:A304 yrkande 4, 1996/97:A306 yrkande 1, 1996/97:A710, 1996/97:A711 yrkande 1, 1996/97:A719 yrkande 3, 1996/97:U515 yrkande 27, 1996/97:N212 yrkande 2 samt 1996/97:N270 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken under rubriken Arbetstiden och sysselsättningen som börjar med Utskottet vill och slutar med berörda delar bort ha följande lydelse: Arbetsmarknadsutskottet instämmer i Miljöpartiets uppfattning i motionerna A274 och A711 som poängterar att den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra sysselsättningen är en arbetstidsförkortning. Det är enligt utskottets uppfattning dags att frångå traditionella medel som ökad ekonomisk tillväxt som ett sätt att minska arbetslösheten. I dagens arbetsmarknadsläge skulle en arbetstidsförkortning i stället vara ett verkningsfullt medel att reducera arbetslösheten. I likhet med Miljöpartiet i motion N270 förordar utskottet vidare att särskilda resurser bör avsättas för att några av arbetslöshet hårt ansatta kommuner skall få möjlighet att pröva nya processinriktade metoder för att skapa nya arbetstillfällen.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motionerna A274, A711 och N270 i berörda delar. Utskottet avstyrker övriga i sammanhanget upptagna motioner.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A274 yrkande 12, 1996/97:A711 yrkande 1 och 1996/97:N270 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1996/97:A203, 1996/97:A211, 1996/97:A221 yrkandena 1-9 och 10 delvis, 1996/97:A223 yrkande 1, 1996/97:A228, 1996/97:A231, 1996/97:A237, 1996/97:A256, 1996/97:A257 yrkande 4, 1996/97:A261, 1996/97:A275, 1996/97: A277 yrkandena 1-4, 13, 14 och 22, 1996/97:A285, 1996/97:A293, 1996/97:A297 yrkandena 1-4, 1996/97:A304 yrkande 4, 1996/97: A305 yrkandena 1-3, 1996/97:A306 yrkande 1, 1996/97:A710, 1996/97:A719 yrkande 3, 1996/97:Fi212 yrkandena 20-23, 1996/97:U515 yrkande 27 och 1996/97:N212 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutskottets syn på oppositionens förslag om inriktning av politiken, Arbetsrätten och sysselsättningen och Lönebildningen bort ha följande lydelse: Arbetsmarknadsutskottet anser liksom Kristdemokraterna i motion A297 att en framgångsrik politik för nya arbeten också måste inbegripa en sund näringspolitik. Rimliga förutsättningar måste ges för att nya företag skall kunna startas och befintliga företag växa. Regeringens politik har försämrat företagsklimatet. Det är också som framhålls i motionen nödvändigt med en skatteväxling med sänkta skatter på arbete. Liksom Kristdemokraterna anser utskottet att bekämpningen av arbetslösheten kan grunda sig på ett program som utgår från samtliga fem Essenpunkter. - Många beslut av regeringen har slagit hårt regionalpolitiskt. I stället för flyttlasspolitik behövs en regionalpolitisk helhetssyn på närings- och arbetsmarknadspolitiken. - En aldrig så stor satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan inte ersätta de arbetstillfällen som kan skapas med riktiga förutsättningar för framför allt den privata sektorn. Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras och stimulera rörlighet och samhällets strukturomvandling. Den måste som framhålls av Kristdemokraterna utgå från subsidiaritetsprincipen. Arbetsmarknadsområdet är i dag genomreglerat. En omprövning måste ske. - För att förhindra långtidsarbetslöshet krävs insatser i form av kompetenshöjning och särskilda projekt. Ungdomsarbetslösheten bör motarbetas med lägre ingångslöner och ett nytt lärlingssystem. Utskottet anser liksom Kristdemokraterna att målet måste vara att halvera den totala arbetslösheten till år 2000.
Lönebildningen
Flexibiliteten i lönesättningen för ungdomar måste öka. Som framhålls skulle en lägre ingångslön kunna vara ett verksamt sätt att få flera unga i arbete. Om det inte blir löst avtalsvägen bör enligt utskottets mening lagstiftning övervägas.
Arbetstiden och sysselsättningen
Utskottet anser liksom Kristdemokraterna att det är önskvärt med fler projekt och försök med förkortad arbetstid och arbetsdelning i offentlig sektor. Man bör ta fasta på partiets förslag om ett särskilt stimulansstöd till verksamheter inom offentlig sektor som prövar arbetsdelning för att få fler i arbete. Finansiering bör ske inom ramen för de särskilda insatserna för omstrukturering i den kommunala verksamheten. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna A297 och U515 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A297 yrkandena 1-4 och 1996/97:U515 yrkande 27 samt med avslag på motionerna 1996/97:A203, 1996/97:A211, 1996/97:A221 yrkandena 1-9 och 10 delvis, 1996/97:A223 yrkande 1, 1996/97:A228, 1996/97:A231, 1996/97:A237, 1996/97:A256, 1996/97:A257 yrkande 4, 1996/97: A261, 1996/97:A274 yrkande 12, 1996/97:A275, 1996/97:A277 yrkandena 1-4, 13, 14 och 22, 1996/97:A285, 1996/97:A293, 1996/97: A304 yrkande 4, 1996/97:A305 yrkandena 1-3, 1996/97:A306 yrkande 1, 1996/97:A710, 1996/97:A711 yrkande 1, 1996/97:A719 yrkande 3, 1996/97:Fi212 yrkandena 20-23, 1996/97:N212 yrkande 2 samt 1996/97:N270 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Nedskärningar inom offentlig sektor (mom. 2)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nedskärningar inom offentlig sektor - Arbetsmarknadsmedel som börjar med Utskottet kan och slutar med och A814 bort ha följande lydelse: Arbetsmarknadsutskottet anser liksom Kristdemokraterna i motion A297 att man i stället för att upprätta särskilda arbetslag som t.ex. OTA - som ägnar sig åt verksamhet som enligt kommunernas, landstingens och statens synsätt egentligen är obehövlig - bör säkerställa resurser för kommuner och landsting så att man kan upprätthålla en god personalbemanning inom prioriterade områden som vård och omsorg och på så sätt förhindra arbetslöshet för de 30 000 personer som regeringen räknar med skall friställas under de närmaste åren. Av Kristdemokraternas samlade finanspolitik framgår att kommuner och landsting skall tillföras ytterligare 6,5 miljarder kronor. En sådan politik skulle enligt utskottets mening kunna säkerställa god kvalitet i vård och omsorg samt bidra till att bibehålla personal inom dessa sektorer. Ett sätt att ytterligare förhindra uppsägningar är att med särskilda utbildnings- och kompetenshöjande insatser låta länsarbetsnämnderna skriva avtal med kommunerna och landstingen om sådana åtgärder när alternativet är öppen arbetslöshet. Det anförda innebär att arbetsmarknadsutskottet tillstyrker motionen i den berörda delen.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande nedskärningar inom offentlig sektor att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A297 yrkande 11 samt med avslag på motionerna 1996/97:A214, 1996/97:A223 yrkande 2, 1996/97:A279, 1996/97:A811 och 1996/97:A814 yrkande 1,
7. EU-frågor m.m. (mom. 6)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet EU-frågor m.m. som börjar med Med anledning och slutar med (yrk. 15) bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening behövs, såsom påpekas i Kristdemokraternas motion A297, åtgärder såväl på utbuds- och efterfrågesidan som i arbetsmarknadspolitik och utbildning i EU-arbetet för att bekämpa arbetslösheten. Man bör dock betona vikten av åtgärder på skatteområdet, flexiblare arbetsrätt och arbetstider och en fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik. Sverige bör inta en mer aktiv roll i debatten när det gäller åtgärder på efterfrågesidan, eftersom man på senare tid varit tvehågsen inför sådana insatser. Det som utskottet nu anfört om regeringens agerande i arbetsmarknadsfrågor inom EU bör ges regeringen till känna (yrk. 15).
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande EU-frågor m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A297 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Arbetsmarknaden för ungdomar (mom. 7)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknaden för vissa grupper som börjar med Arbetsmarknadsutskottet har och slutar med avstyrks därmed bort ha följande lydelse: Vad ungdomar framför allt behöver är att få in en fot på arbetsmarknaden. Genom att utforma politiken så att fler företag skapas kan också ungdomarnas möjligheter att få arbete eller praktik vka. I enlighet med Folkpartiets uppfattning i motion A221 (yrk. 15) anser utskottet att bättre förutsättningar för företagande i kombination med andra reformer såsom en moderniserad arbetsrätt ökar de ungas möjligheter på arbetsmarknaden. Samtidigt som de föreslagna reformerna genomförs skall det dock även fortsättningsvis finnas arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildning som är anpassade till ungdomar och deras behov. Utskottet stöder Folkpartiets uppfattning när det gäller insatser för ungdomar och anser att detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A221 yrkande 15 och med avslag på motionerna 1996/97:A305 yrkande 14, och 1996/97:Ub246 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Arbetsmarknaden för ungdomar (mom. 7)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknaden för vissa grupper som börjar med Arbetsmarknadsutskottet har och slutar med utgiftsområde 14 bort ha följande lydelse: Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning i motion A305 (yrk. 14) att obligatoriska praktikplatser bör införas på medelstora och stora företag inom näringslivet. Det skulle kunna innebära att ca 50 000 praktikplatser tillskapas för ungdomar och invandrare. Praktikplatserna ger både praktik och kompetenshöjning. Villkoren skall regleras genom praktikantavtal mellan arbetsmarknadens parter. Systemet innebär att produktionen får både ett ekonomiskt och ett praktiskt ansvar för ungdomars och invandrares sysselsättning och framtida möjligheter på arbetsmarknaden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet har vidare i motion Ub246 (yrk. 5) föreslagit att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppdrag att se över ersättningarna till ungdomar som är öppet arbetslösa och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i syfte att ta fram förslag till ett system som garanterar alla ungdomar rätt till egen försörjning. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att en sådan utredning bör tillsättas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande arbetsmarknaden för ungdomar att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A305 yrkande 14 och 1996/97:Ub246 yrkande 5 och med avslag på motion 1996/97:A221 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Kvinnors arbetsmarknad (mom. 8)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknaden för vissa grupper som börjar med Arbetsmarknadsutskottet konstaterar och slutar med avstyrks således bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i likhet med vad som sägs i Folkpartiets motion A221 (yrk. 10) att kvinnor har under de senaste decennierna undan för undan stärkt sin ställning på arbetsmarknaden. Denna förstärkning har fortsatt även på 1990-talet. Under den djupa konjunkturnedgången i början av 1990-talet var det männen som drabbades hårdast av arbetslöshet. Denna utveckling har enligt utskottets mening nu vänt i takt med att neddragningar i den offentliga sektorn har skett. Nu är kvinnors arbetslöshet på väg att bli större än männens. Regeringen uppdrog i våras åt Riksrevisionsverket (RRV) att göra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhetsperspektiv. Detta är bra och viktigt då det ökar möjligheterna för att arbetsmarknadspolitiken kan möta kvinnors behov av aktiva åtgärder på ett rimligt sätt. Enligt utskottets mening krävs nu konkreta åtgärder som ökar arbetslösa kvinnors möjligheter att finna nya jobb. I propositionen säger sig visserligen regeringen vara djupt bekymrad över den ökade arbetslösheten bland kvinnor. Några förslag om hur man skall bekämpa kvinnors arbetslöshet framförs dessvärre inte. I motion A263 av Siri Dannaeus m.fl. (fp) ges konstruktiva uppslag hur kvinnodominerade yrken t.ex. inom barnomsorg och skola skall kunna få en starkare manlig influens. Det är enligt utskottets mening viktigare än någonsin att bryta det traditionella könsmönstret på arbetsmarknaden så att kvinnor söker sig till traditionella mansdominerade yrken och vice versa. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en konkret plan om hur man avser att bryta det traditionella könsmönstret. Detta bör riksdagen med anledning av motion A221 i berörd del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande kvinnors arbetsmarknad att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A221 yrkande 10 delvis och med avslag på motionerna 1996/97:A252 och 1996/97:A807 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Arbetsmarknaden för akademiker m.fl. (mom. 11)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknaden för vissa grupper som börjar med Arbetsmarknadsutskottet delar och slutar med motion 201 bort ha följande lydelse: Landets arbetslösa akademiker besitter enligt utskottets uppfattning en kompetens som inte utnyttjas. Detta leder till ett oförsvarligt slöseri ur såväl utbildningsekonomisk som privatekonomisk och samhällsekonomisk synvinkel. Satsningar på den strategiska grupp som de arbetslösa akademikerna utgör kan indirekt medföra att många andra arbetslösa får arbete. För att ta till vara de kvalifikationer som de arbetslösa akademikerna besitter bör dels åtgärder kunna föreslås redan nu, dels bör regeringen ingående analysera gruppens situation och föreslå åtgärdsförbättringar. Detta bör riksdagen med anledning av motion A201 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande arbetsmarknaden för akademiker m.fl. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A201 och med avslag på motionerna 1996/97:A248 och 1996/97:A259 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Ekonomiska frizoner (mom. 12)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet Ekonomiska frizoner som börjar med Arbetsmarknadsutskottet konstaterar och slutar med motion A276 bort ha följande lydelse: Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning finns det såsom framhävs i motion Fi207 skäl som talar för införande av ekonomiska frizoner. Frizoner kan vara ett led i arbetet mot social segregation. Frizoner kan motverka de problem som präglar hela det svenska samhället till följd av höga skatter, alltför litet utrymme för företagande och för den enskildes valfrihet samt ett undanträngt civilt samhälle. Frizoner kan dessutom motverka en destruktiv social utveckling som äger rum i vissa bostadsområden och kommundelar. Utskottet anser att formerna för hur frizoner skulle kunna bryta de nuvarande segregationstendenserna i det svenska samhället bör utvecklas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande ekonomiska frizoner att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fi207 yrkandena 6 och 7 och med avslag på motionerna 1996/97:A253, 1996/97:A268 och 1996/97:A276 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Ekonomiska frizoner (mom. 12)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Ekonomiska frizoner m.m. som börjar med Arbetsmarknadsutskottet konstaterar och slutar med motion A276 bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det behövs nyskapande åtgärder för att få ner arbetslösheten. I motion A276 föreslår Miljöpartiet att försöksverksamhet med sänkt arbetstid, skatteväxling, sabbatsår enligt dansk förebild samt lärlingsutbildning enligt tysk modell bör bedrivas i en del av landet - Uppsala län och kommun. Utskottet anser att förslaget skall prövas. I Uppsala kommun bör arbetstiden kunna sänkas, skatteväxling införas så att det blir billigare att anställa och dyrare att förstöra miljön samt nya typer av arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder prövas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande ekonomiska frizoner att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A276 och med avslag på motionerna 1996/97:A253, 1996/97:A268 och 1996/97:Fi207 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Volymangivelse i intervall för arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. (mom. 13)
Dan Ericsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Omfattningen och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna budgetåret 1997 som börjar med Utskottet tar och slutar med till känna bort ha följande lydelse: Utskottet anser att oavsett hur omfattande de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna än blir kan och skall de aldrig ersätta de arbetstillfällen som med rätta förutsättningar kan och måste skapas inom främst den privata sektorn. Utskottet anser också att de förslag Kristdemokraterna har lagt fram vid behandlingen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken ger goda förutsättningar för nya jobb. När det gäller omfattningen och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna budgetåret 1997 förordar utskottet att volymen på åtgärderna fastställs som ett intervall i stället för som nu är fallet i form av ett fixt tal. Utskottet föreslår ett intervall för 1997 på 170 000-230 000 åtgärdsplatser. Det är enligt utskottets mening angeläget att kostnadseffektiviteten hos de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna redovisas på ett sådant sätt att det framgår i vilken utsträckning deltagande i en åtgärd leder till reguljärt arbete.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande volymangivelse i intervall för arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A297 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Utvärdering av arbetslivsutveckling (mom. 15)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetslivsutveckling som börjar med Vad sedan och slutar med berörda delar bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i Folkpartiets uppfattning i motion A221 (yrk. 13) att en utvärdering av ALU bör göras eftersom åtgärden har funnits under en längre tid. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. risken är stor att ALU-projekt tränger ut på ordinarie arbetsmarknad om det får pågå under alltför lång tid.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande utvärdering av arbetslivsutveckling att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A221 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Rådet för arbetslivsforsknings stöd till arbetsmarknadspolitisk forskning och oberoendet för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.m. (mom. 22 och 23)
Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m) och Christel Anderberg (m) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitisk forskning och utveckling under rubriken Proposition 1996/97:5 Forskning och utveckling bort ha följande lydelse: Det är enligt utskottets mening angeläget att betona att den forsknings- och utvärderingsverksamhet som det nya institutet skall bedriva måste utföras helt självständigt i förhållande till ansvariga departement och myndigheter. Arbetsmarknadsutskottet instämmer således i Moderata samlingspartiets uppfattning i motionerna A277 och Ub7 att det föreslagna Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering måste ges en fristående ställning eller inordnas i ett universitet. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet avvisar i likhet med Moderata samlingspartiet i motion Ub411 förslaget om inriktningen avseende Rådet för arbetslivsforsknings stöd till arbetsmarknadspolitisk forskning.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande Rådet för arbetslivsforsknings stöd till arbetsmarknadspolitisk forskning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub411 yrkande 9 avslår proposition 1996/97:5 i motsvarande del och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande oberoendet för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:A277 yrkande 21 och 1996/97:Ub7 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Komplettering av arbetslivsforskningens inriktning (mom. 24)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Forskning och utveckling på arbetslivsområdet som börjar med Arbetsmarknadsutskottet konstaterar och slutar med motsvarande delar bort ha följande lydelse: Arbetslivsforskningens föreslagna inriktning bör kompletteras med en rad angelägna frågor, exempelvis arbetslivets demokratiproblem, det finansiella ansvaret för åtgärder i arbetslivet, arbetstiderna och kriterier för könsneutrala arbetsvärderingssystem. Arbetsmarknadsutskottet instämmer härmed i de förslag som har förts fram av Vänsterpartiet i motionerna A305 (yrk. 19) och Ub7 (yrk. 8). I fokus för arbetslivsforskningen bör arbetslivets demokratiproblem stå. Arbetstidsforskning bör vara ett högprioriterat område. Ett annat viktigt forskningsområde är arbetsgivarens sociala och finansiella ansvar i ett föränderligt arbetsliv. Här återfinns angelägna frågor som kostnadsansvaret vid rehabilitering av arbetsskadade, anpassning av arbetsplatser för personer med funktionshinder, inrättande av praktikplatser för nytillträdande på arbetsmarknaden och system för kompetensutveckling i arbetslivet. Ytterligare ett angeläget område gäller könsneutrala system för arbetsvärdering. Genom könsneutral arbetsvärdering underlättas utvecklingen av en modern arbetsorganisation liksom jämlikhet och jämställdhet i arbetslivet. Utskottet anser att de synpunkter på arbetslivsforskningens inriktning som här har redovisats bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande komplettering av arbetslivsforskningens inriktning att riksdagen med anledning av bifall till motionerna 1996/97:A305 yrkande 19 och 1996/97:Ub7 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Övriga arbetslivsfrågor (mom. 28)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga arbetslivsfrågor som börjar med Arbetsmarknadsutskottet anser och slutar med berörd del bort ha följande lydelse: Arbetsmiljölagens tillämpningsområde har successivt utökats och omfattar nu bl.a. elever från grundskolans årskurs 1. I likhet med motionärerna i A714 anser utskottet att ytterligare ett steg nu bör tas genom att göra arbetsmiljölagen tillämplig på barn i förskolan. Utskottet anser att detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande övriga arbetslivsfrågor att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A714 och 1996/97:So279 yrkande 3 och med avslag på motion 1996/97:A235 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Lönebidrag till icke arbetshandikappade (mom. 29)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Lönebidrag för icke arbetshandikappade som börjar med Vad utskottet och slutar med vidare åtgärd bort ha följande lydelse: Arbetslösheten stiger också bland de arbetshandikappade. Det är därför viktigt att lönebidragsanställningar i största möjliga utsträckning måste vara en åtgärd för arbetshandikappade. Arbetsmarknadsutskottet instämmer i Folkpartiets yrkande i motion A221 i denna del. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande lönebidrag till icke arbetshandikappade att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A221 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Förslag om hur de lönebidragsanställdas situation skall kunna stärkas (mom. 30)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga lönebidragsfrågor som börjar med Arbetsmarknadsutskottet bedömer och slutar med pågående Losamutredningen bort ha följande lydelse: När det gäller Miljöpartiets motion A273 instämmer utskottet i att det är angeläget att förslag utarbetas om hur de lönebidragsanställdas situation skall kunna stärkas och utvecklas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag i frågan. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: 30. beträffande förslag om hur de lönebidragsanställdas situation skall kunna stärkas att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A273 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknaden för Kvinnor bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med Folkpartiet liberalerna i motion A221 (yrk. 16) att det är angeläget att fler kvinnor får möjlighet att starta företag. I dag utgår starta-eget- bidrag/aktivitetsstöd till kvinnor som har varit anställda inom offentlig sektor. Sådant stöd bör kunna utgå till alla kvinnor som är långtidsarbetslösa och inte enbart till dem som har varit anställda inom offentlig sektor.
dels att utskottets yttrande i avsnittet A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bort ha följande lydelse: Utskottet delar Folkpartiets uppfattning i motion A221 (yrk. 20 delvis) att lönebidragsmedlen för 1997 bör förstärkas med ytterligare 200 miljoner kronor. Medlen bör överföras från anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader till anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Arbetslinjen måste gälla även för handikappade. Att få utföra ett efterfrågat arbete har utomordentligt stor betydelse för livskvaliteten. Även i fortsättningen måste de arbetshandikappade få ett välbehövligt stöd så att förtidspensioneringar i största möjliga utsträckning kan undvikas.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Arbetslivsutveckling (ALU), såvitt gäller regelverket för åtgärden, bort ha följande lydelse: Arbetslivsutveckling är en åtgärd som har visat sig vara smidig och flexibel att tillgripa i sista hand när andra åtgärder har prövats. Som framgår av utskottsbetänkandets inledande bakgrundsbeskrivning finns möjligheter att anvisa arbetslivsutveckling på ett mer obundet sätt i de kommuner som bedriver försöksverksamhet med lokal samverkan inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet anser i likhet med Folkpartiet i motion A221 (yrk. 12) att det innebär risk för undanträngning av arbetstillfällen från den ordinarie arbetsmarknaden om ALU-projekt får pågå under lång tid. Regelverket kring ALU bör därför återställas till vad som gällde före den 1 juli 1996, vilket bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsutbildning bort ha följande lydelse: Utskottet förordar i enlighet med Folkpartiets förslag i motion A221 (yrk. 11) en fortsatt förändring av arbetsmarknadsutbildningen så att den inriktas på framtidens och inte på gårdagens arbetsmarknad. Utgångspunkten för dagens arbetsmarknadsutbildning är ofta att man skall sysselsätta ett stort antal arbetslösa. Utskottet instämmer i Folkpartiets uppfattning att antalet personer i arbetsmarknadsutbildning inte får bli så stort att utbildningens kvalitet äventyras. Ett tillkännagivande är enligt utskottets uppfattning motiverat för att uppnå den önskvärda kvalitetshöjningen.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Medelsanvisning på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bort ha följande lydelse: Utskottet förordar i likhet med Folkpartiet i motion A221 (yrk. 20 delvis) att den traditionella arbetsmarknadspolitiken bör genomföras med något mindre resurser. Detta kan åstadkommas genom en förändrad arbetsmarknadspolitik som leder till fler arbeten så att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Den förändringen bör enligt utskottets mening vara så inriktad att den underlättar för nya företag att snabbt rekrytera arbetskraft. Besparingar kan även uppnås genom en kraftfull decentralisering och avbyråkratisering av upphandlingen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt en strävan att där det är möjligt och lämpligt välja billigare åtgärder framför dyrare. Utskottet delar Folkpartiets bedömning att sådana förändringar kan leda till besparingar med 5 800 miljoner kr. Härav skall enligt utskottet 50 miljoner kr tillföras anslaget B 5. Bidrag till Samhall AB.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Inriktningen av arbetslivspolitiken bort ha följande lydelse: Utskottet delar den bedömning av de arbetshandikappades situation som görs i Folkpartiets motion A221 (yrk. 17). Arbetslinjen måste gälla även för denna grupp. Att få utföra ett efterfrågat arbete har utomordentligt stor betydelse för livskvaliteten. Även i fortsättningen måste de arbetshandikappade få ett välbehövligt stöd så att förtidspensioneringar i största möjliga utsträckning kan undvikas. De statliga insatserna för arbetshandikappade måste prioriteras. Denna uppfattning bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Medelsanvisning på anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning Folkpartiet för fram i motion A221 (yrk. 20 delvis) att det är viktigt att de arbetshandikappade även i fortsättningen får ett välbehövligt stöd. Därför vill vi öka insatserna för denna grupp. Utskottet anser därför att riksdagen skall anslå 200 miljoner kronor extra till lönebidragen jämfört med utskottsmajoritetens förslag.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande anslag för budgetåret 1997
att riksdagen
a)-e) = utskottet,
f) med anledning av motion 1996/97:A221 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare medel till Samhall,
g)-h) = utskottet,
i) med anledning av motion 1996/97:A221 yrkande 20 och proposition 1996/97:1 Utgiftsområde 14 i motsvarande del anvisar medel i enlighet med vad som framgår av bilaga 1,
j) dels med anledning av motion 1996/97:A221yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Arbetsmarknaden för kvinnor,
dels med anledning av motion 1996/97:A221 yrkande 20 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
dels med anledning av motion 1996/97:A221 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Arbetslivsutveckling (ALU), såvitt gäller regelverket för åtgärden,
dels med anledning av motion 1996/97:A221 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Arbetsmarknadsutbildning,
dels med anledning av motion 1996/97:A221 yrkande 20 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Medelsanvisning på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
dels med anledning av motion 1996/97:A221 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Inriktningen av arbetslivspolitiken,
dels med anledning av motion 1996/97:A221 yrkande 20 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Medelsanvisning på anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
dels avslår övriga i bilaga 2 upptagna motionsyrkanden,
22. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknaden för ungdomar bort ha följande lydelse: Utskottet anser det angeläget att förbättra ungdomarnas arbetsmarknad. Regeringen bör i enlighet med vad som framförs i Miljöpartiets motion A303 få i uppdrag att presentera förslag till åtgärder för att förbättra situationen för ungdomar när det gäller utbildning och arbetsmarknad i län som är särskilt drabbade av ungdomsarbetslöshet, däribland Sörmlands län. Ett lärocenter för vidareutbildning bör enligt utskottets mening förläggas till Flens kommun. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Omfattningen och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna budgetåret 1997 bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det bör avsättas medel hos länsarbetsnämnderna till kollektivverkstädernas praktiska vidareutbildning av konstnärer och konsthantverkare. Läget i dag innebär att hantverkskooperativ eller musikteatergrupper kan söka stöd genom Statens Kulturråd. Den möjligheten har inte kollektivverkstäderna. Stödet från Bildkonstnärsfonden när det gäller investeringar i maskiner etc. som verkstäderna kan söka, kan inte jämföras med ett driftstöd via Kulturrådet. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av Miljöpartiets motion Kr218 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Starta-eget-bidrag bort ha följande lydelse: Utskottet föreslår i enlighet med Miljöpartiets motion N270 att regelsyst emet för starta-eget-bidrag ändras så att arbetsförmedlingen vid kooperativa etableringar kan bevilja ett s.k. starta- vårat-bidrag. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) som börjar med Som framgår och slutar med utgiftsområde 14 bort ha följande lydelse: Som sägs i den inledande redogörelsen har riksdagen nyligen beslutat att tidigarelägga åtgärden OTA och att utvidga kretsen som kan vara anordnare. Vidare har riksdagen beslutat om en stimulansersättning till de personer som anvisats åtgärden. Utöver denna utvidgning, som initierats av utskottet, finns det anledning att stödja det förslag som framförs av Miljöpartiet i motion Fi213 och som innebär att även personer under 55 år bör kunna anvisas till OTA. Det allvarliga arbetsmarknadsläget motiverar en sådan regelförändring. Det för utskottet väsentliga är att den som beviljas åtgärden härigenom har en realistisk möjlighet att återgå till den ordinarie arbetsmarknaden. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Sabbatsår - friår bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det är viktigt att människor skall kunna ta ett år ledigt för att studera, vara hemma med barnen, göra en resa eller något annat som var och en vill. Under tiden får en arbetslös arbete vilket i sin tur minskar statens kostnader för arbetslöshetsersättning. Utskottet stöder därför Miljöpartiets förslag i motion A202 om att ett sabbatsår bör införas i syfte att bl.a. minska arbetslösheten i Sverige. Ersättningsnivån skall vara 85 % av den ersättning som skulle ha utgått i arbetslöshetsersättning. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Nya former av sysselsättning åt arbetslösa som börjar med Även Miljöpartiet och slutar med utgiftsområde 14 bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till förslagen i Miljöpartiets motioner Kr4, A245 och A216 där kulturarbetarnas behov av ekonomisk trygghet, införandet av en ny åtgärd för långtidsarbetslösa samt arbetsdelning behandlas. I fråga om kulturarbetarnas ekonomiska trygghet delar utskottet uppfattningen att ett ekonomiskt stöd benämnt generellt konstnärstillägg bör utgå till professionella konstnärer inom alla konstformer. Stödet bör finansieras genom att medel förs över från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till anslag inom Kulturdepartementet. Utskottet anser vidare att det finns starka skäl att i Sverige införa den danska modellen med s.k. puljejobs som en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd riktad mot långtidsarbetslösa. Utskottet instämmer slutligen också i förslaget om att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att studera möjligheterna till arbetsdelning enligt den danska s.k. sopåkarmodellen. Vad utskottet här har anfört med anledning av de ovannämnda motionsyrkandena bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Medelsanvisning på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bort ha följande lydelse: Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning i motion A274 om medelsbehovet på anslaget. För budgetåret 1997 bör alltså 24 757 miljoner kronor anvisas på anslaget. Det är således 700 miljoner kronor lägre än propositionen. För de två följande budgetåren beräknar utskottet anslaget till 18 819 miljoner kronor respektive 14 228 miljoner kronor. De minskande anslagen motiveras enligt utskottet av förslagen om sänkt arbetstid och ökade ekonomiska ramar för kommunerna som kommer att innebära lägre arbetslöshet.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Lönebidrag inom allmännyttiga organisationer bort ha följande lydelse: Regeringen har föreslagit en förlängning till den 30 juni 1997 av möjligheten till oförändrat lönebidrag i allmännyttiga organisationer. Utskottet, som delar den uppfattning som förs fram i motion A273, anser att möjligheten till högre lönebidrag inom allmännyttiga organisationer, som riksdagen beslutat om, skall kunna lämnas även till handikappade som varit anställda kortare tid än fyra år och också efter den 1 juli 1997. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande i avsnittet Medelsanvisning på anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade bort ha följande lydelse: Arbetsmarknadsutskottet instämmer i Miljöpartiets uppfattning i motion A274 att det är angeläget att även i fortsättningen kunna bereda arbete åt arbetshandikappade i form av lönebidragsanställningar. Det är naturligtvis viktigt att verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt och att berörda arbetsgivare bidrar med en rimlig del av kostnaden. Utskottet anser dock att det är oklokt att ställa så höga krav på arbetsgivare att arbetstillfällen för arbetshandikappade går förlorade och som följd härav kostnader för samhället uppkommer på andra områden. Utskottet anser därför att riksdagen för 1997 bör anvisa ytterligare 100 miljoner kronor på anslaget utöver propositionens förslag. Dessutom förordar utskottet att det för de två kommande budgetåren anvisas 200 miljoner kronor på anslaget utöver propositionens förslag. Vad utskottet i sistnämnda hänseende anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande anslag för budgetåret 1997 att riksdagen a) = utskottet b) dels med bifall till proposition 1996/97:1 utgiftsområde 14 i motsvarande del godkänner vad regeringen anfört om bibehållna lönebidragsnivåer för arbetshandikappade anställda inom allmännyttiga organisationer, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett förslag i lönebidragsfrågan före halvårsskiftet 1997, dels med anledning av motion 1996/97:A273 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förhöjt lönebidrag till den som varit anställd med bidrag kortare tid än fyra år hos en allmännyttig organisation och vad i motionen anförts om förhöjt lönebidrag även efter den 1 juli 1997, c)-h) = utskottet
i) med anledning av motion 1996/97:A274 yrkande 3 och med anledning av proposition 1996/97:1 Utgiftsområde 14 i motsvarande del anvisar medel i enlighet med vad som framgår av bilaga 1,
j) dels med anledning av motion 1996/97:A303 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Arbetsmarknaden för ungdomar,
dels med anledning av motion 1996/97:Kr218 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Omfattningen och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna budgetåret 1997,
dels med anledning av motion 1996/97:N270 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Starta-eget- bidrag,
dels med anledning av motion 1996/97:Fi213 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA),
dels med anledning av motion 1996/97:A202 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Sabbatsår-friår,
dels med anledning av motionerna 1996/97:A216, 1996/97:A245 och 1996/97:Kr4 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Nya former av sysselsättning åt arbetslösa,
dels med anledning av motion 1996/97:A274 yrkande 3 och 4 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Medelsanvisning på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
dels med anledning av motion 1996/97:A274 yrkandena 3 och 4 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Medelsansvisning på anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
dels avslår övriga i bilaga 2 upptagna motionsyrkanden,
Särskilda yttranden
1. Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) (mom. 19)
Elver Jonsson (fp) anför:
Åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) ser ut att misslyckas. Från Folkpartiets sida anser vi att denna åtgärd inte innebär någon bra lösning för äldre arbetslösa. Risken är stor för undanträngning av ordinarie jobb i den offentliga sektorn.
2. Företagshälsovård (mom. 26)
Elver Jonsson (fp) anför:
Sedan 1993 arbetar företagshälsovården på en fri marknad. Detta har inneburit såväl fördelar som nackdelar. Bland nackdelarna kan nämnas att underprissättning förekommer och att läkarna inom företagshälsovården har blivit alltmer husläkare och allt mindre företagsläkare. Det finns också signaler om att såväl det förebyggande arbetsmiljöarbetet som rehabiliteringen blir eftersatt. Från Folkpartiets sida anser vi att en utredning bör tillsättas med uppgift att utreda företagshälsovårdens ställning, inriktning och framtida finansiering. Utredningens bör också överväga i vilken utsträckning företagshälsovården kan anslutas till försäkringskassan eller ingå vårdavtal med landstingen.
3. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anför:
Inledning
Den 22 november beslutade riksdagens majoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende 1997. Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999. Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk självständighet. Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till kraftiga skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vid de människor som är i störst behov av gemensamma insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som skall vara gemensamma. Rättsväsendet måste fungera tillfredsställande och försvaret skall vara så starkt att Sverige kan försvaras. När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 22 november valt en annan inriktning av politiken, deltar vi inte i detaljbesluten. I detta betänkande följer vi upp våra parti- och kommittémotioner endast såvitt avser vissa inledande frågor. Vi reserverar oss vidare i övrigt till förmån för ett yrkande om ekonomiska frizoner och yrkanden rörande propositionens förslag om den arbetsmarknadspolitiska forskningen. I detta yttrande redovisar vi i den övriga delen av vår politik som berör utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Sammanfattningsvis ger våra förslag följande budgeteffekter inom utgiftsområdet (miljoner kronor):
Besparing arbetsmarknadspolitiska 485 åtgärder Program för äldre arbetslösa -52 Fokuserad arbetsmarknadsutbildning 620 Avvisa OTA 362 Förändring lönebidrag 20 Oförändrad anslagsnivå till JämO 5 Oförändrade bidrag till 0,8 kvinnoorganisationernas centrala verksamhet Anslag till Arbetarskyddsverket, Arbetsmiljöinstitutet, Rådet för 370 arbetslivsforskning samt Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet
De synpunkter som vi nedan redovisar i vårt särskilda yttrande följer utskottsbetänkandets disposition.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Arbetsmarknadspolitikens inriktning diskuteras utförligt i flera motioner från Moderata samlingspartiet. I två reservationer har vi utvecklat vissa speciella frågor som saknar budgetkonsekvenser för nästkommande år. I övrigt har vi avstått från att kommentera vad utskottet anfört ifråga om inriktningen eftersom denna har direkta budgetkonsekvenser. Till de ekonomiska ramar vi föreslagit och som riksdagen avvisat finns en helt annan inriktning av arbetsmarknadspolitiken än den regeringen förordar kopplad. Moderata samlingspartiet föreslår en samlad strategi för fler riktiga arbeten. Strategin består av fyra delar: lägre skatter på arbete och företagande, gedigna förutsättningar för en högkvalitativ kunskapstillväxt, en arbetsmarknad som utgår från den enskilde samt en arbetsmarknadspolitik som stödjer de arbetslösa och öppnar möjligheter till nyanställningar i företagen. De fyra delarna är ömsesidigt beroende. Vår strategi för minskad arbetslöshet innebär en ökad betoning på insatser för att öka tillväxten i företagen vilket förbättrar förutsättningarna för fler arbeten. Arbetsmarknadspolitiken måste enligt vår mening reformeras, stramas upp och få en ny organisatorisk form. Den måste bli effektivare och i betydligt större utsträckning än i dag ge personliga incitament. Den måste också främja integrering på den ordinarie arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Från anslaget bekostas den offentliga arbetsförmedlingen vilken utgör arbetsmarknadspolitikens mest betydelsefulla inslag. Regeringen föreslår att anslaget belastas med utgifterna för de obligatoriska arbetsförmedlingsnämnderna. Moderata samlingspartiet motsätter sig införandet av dessa nämnder. På grund härav och reformeringen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna föreslår vi ett minskat anslag i förhållande till propositionen. På anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör anvisas 4 366 000 000 kr.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Moderata samlingspartiet vill genomföra en omfattande reformering av hela arbetsmarknadspolitiken innefattande en ny sammansättning av åtgärder. Detta sammantaget med de åtgärder för stimulans till företag och av kunskapsutveckling syftar till att öka möjligheterna för arbetslösa att åter komma ut i arbetslivet. Övergången till nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall ske successivt under de kommande tre åren.
Medelsanvisningen på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Vi förordar att anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör fastställas till 24 252 000 000 kr. Utöver de nettobesparingar som redovisats ovan frigörs medel i takt med att åtgärdsvolymen förändras.
Arbetsmarknadsutbildningen
Erfarenheterna av dagens arbetsmarknadsutbildning gör att det finns skäl att ifrågasätta utbildningens effektivitet. Som alternativ till en utbildning som årligen erbjuder stora volymer arbetslösa utbildningsprogram av skiftande kvalitét anser Moderata samlingspartiet att utbildningsinsatserna skall ges en fokuserad inriktning. Eftersom det är i företagen som de nya arbetena måste skapas skall utbildningen inriktas på klart definierade behov på arbetsmarknaden och i allt väsentligt genomföras tillsammans med företagen. Den bör kunna erbjudas arbetslösa över 25 år som har varit arbetslösa i minst sex månader.
Lärlingsprogram
Ett brett modernt lärlingssystem bör introduceras för unga arbetslösa. Systemet skall i sin helhet riktas mot företagen där de nya arbetena skall skapas. Lärlingen skall erbjudas både arbete och utbildning och lärlingstiden skall normalt vara ett år. Systemet skall vara öppet för åldrarna 20-25 år, lärlingslön skall utgå motsvarande det arbete som lärlingen utför. Företaget skall ersättas för den utbildning som lärlingen erhåller och lärlingsutbildningen för arbetslösa ungdomar samordnas med lärlingsutbildningen inom gymnasieskolan.
Ett program för äldre arbetslösa
Den rigida lönestrukturen är ett problem inte bara för unga utan också för många äldre. Moderata samlingspartiet föreslår att ett system introduceras varigenom företagen erbjuds en återbäring på arbetsgivaravgiften med förslagsvis 50 % om man anställer arbetssökande över 55 år som har varit arbetslös i minst nio månader. Åtgärden kan fullt genomförd 1999 beräknas belasta statsbudgeten med 1 miljard kronor.
Offentliga tillfälliga arbeten (OTA)
Moderata samlingspartiet avvisar förslaget om OTA. Äldre kan enligt vår mening göra en produktiv insats på en öppen arbetsmarknad, förutsatt att villkoren blir mera flexibla.
Arbetslivsfrågor
Inriktningen av arbetslivspolitiken måste utformas så att en samordning kan ske av olika statliga och kommunala myndigheters ansträngningar att rehabilitera arbetslösa, förtidspensionerade och långtidssjukskrivna personer till praktiskt arbete. Genom ökad effektivitet och kontroll kan genomströmningen öka och fler rehabiliteras till lönearbete. Vi menar att man måste ifrågasätta om det är ändamålsenligt att efter flera års rehabilitering i Samhall anvisa en lönebidragsanställning. I stället vore det kanske bättre att aktivt satsa på rehabilitering ute på befintliga arbetsplatser.
A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Vi motsätter oss en förlängning av möjligheten till bibehållna lönebidragsnivåer inom allmännyttiga organisationer efter årsskiftet. När det gäller medelsanvisningen avseende anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anser vi att 6 466 000 000 kr bör anvisas för 1997. Vår allmänna politik verkar stimulerande också på möjligheterna för arbetshandikappade att få arbete.
Myndigheterna på arbetslivsområdet
Vi förordar en annan nivå på anslagen på det här området. Sammanlagt bör 370 miljoner kronor sparas för 1997 på anslagen B 1.-B 4., dvs. anslagen B 1. Arbetarskyddsverket, B 2. Arbetslivsinstitutet, B 3. Rådet för arbetslivsforskning och B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Till Arbetarskyddsverket bör anvisas 250 000 000 kr, till Arbetslivsinstitutet 143 000 000 kr, till Rådet för arbetslivsforskning 18 000 000 kr och till Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet 351 000 000 kr.
Jämställdhetsfrågor
Anslaget C 1. Jämställdhetsombudsmannen bör enligt vår uppfattning inte öka med 50 % under 1997 utan bibehållas på nuvarande nivå, dvs. 9 295 000 kr. Vi anser att anslaget C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet inte bör tillföras ytterligare medel utan att anslaget bör bibehållas på samma nivå som 1996, alltså 2 659 000 kr.
4. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiets budgetalternativ på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv innebär satsningar som är drygt 3,5 miljarder större än regeringens förslag. Satsningen motiveras av behovet av aktiva åtgärder i stället för passiv arbetslöshetsersättning. Den motiveras också av behovet av ytterligare medel för att klara volymkraven och för att upprätthålla en rimlig kvalitét på åtgärderna. Slutligen måste kommunerna ha någon ekonomisk handlingsfrihet. Medlen fördelar vi på följande områden:
A Arbetsmarknadspolitiska +3 000 2. åtgärder 000 A Särskilda åtgärder för +300 3. arbetshandikappade 000 B Forskning och utveckling +10 000 4. inom arbetslivsområdet B Bidrag till Samhall AB +200 5. 000 C Jämställdhetsombudsmannen +3 000 1. Summa för utgiftsområdet +3 513 000
Arbetsmarknaden för vissa grupper
Ungdomar
Jag anser att de otraditionella medlen är otillräckliga. De måste förstärkas för att riktade sysselsättningsprojekt för invandrare och ungdomar skall kunna genomföras inom ramen för det Agenda 21- program som vårt parti har föreslagit vid upprepade tillfällen. Sysselsättningsprojekten skall genomföras i samarbete med kommunerna.
Kvinnor
Sedan 1990 har minst 80 000 kvinnor lämnat kontorsadministrativa yrken och över 100 000 personer, varav de flesta är kvinnor, har lämnat den offentliga sektorn. Skall alla dessa kvinnor ges en reell möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden krävs en bred och djup kompetenssatsning. Systemet med LAN- avtal måste kunna fortsätta och olika typer av utbildnings- och praktikformer användas. Vänsterpartiet anser att totalt 1 miljard kronor behöver avsättas för en satsning riktad till kvinnor.
Omfattningen och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna budgetåret 1997
I motion A305 framför Vänsterpartiet synpunkter när det gäller volymen och kvalitéten på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. För att minska belastningen på arbetslöshetsförsäkringen måste volymen på de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ligga på en acceptabel nivå. Särskilt viktigt är det att volymen upphandlad arbetsmarknadsutbildning inte tillåts minska alltför mycket, vilket också har framhållits av vårt parti. I många lägen är denna typ av åtgärd den absolut effektivaste insatsen inom ramen för en individuell handlingsplan, framför allt om det är möjligt att anordna praktik i anslutning till arbetsmarknadsutbildningen.
Rekryteringsstöd och beredskapsarbete
Det är olyckligt att bestämma rekryteringsstödets volym till högst 300 miljoner kronor. Inte heller de regeländringar som tidigare beslutats var genomtänkta. Rekryteringsstöd är tillsammans med utbildningsvikariat de två effektivaste arbetsmarknadspolitiska etgärderna.
Starta-eget-bidrag
Enligt min mening bör reglerna för starta-eget-bidrag ändras så att en vidgad krets kan omfattas av stödet. Anställda bör ges en lagstadgad rätt till tjänstledighet under 12 månader för att utveckla egen näringsverksamhet och bli egenförsörjare.
Utbildningsvikariat
Det var ett misstag att sänka ersättningsnivåerna för utbildningsvikariat. Sänkningen bidrar till sjunkande volymer på denna åtgärd som innebär en värdefull kombination av utbildning och praktik och som är av särskild nytta för kvinnor. Vänsterpartiet föreslår att de tidigare reglerna för utbildningsvikariat återinförs och att bidraget skall uppgå till högst 500 kr per dag och 80 kr per studietimme.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA)
Vänsterpartiet har kritiska synpunkter på åtgärden som framförs i motion A305. Det finns fortfarande en rad oklara punkter, bl.a. om den som anvisats OTA kan tacka nej; vad händer efter två år och hur kommer den s.k. bortre parentesen att tillämpas. Likaså finns det risk för att den som deltar i OTA drabbas av inlåsningseffekter och tappar kontakt med den ordinarie arbetsmarknaden. Slutligen menar jag att det är rimligt att en högre ersättning utgår för arbete som utförs även om det är av kompletterande och kvalitétshöjande karaktär. Ett tillägg på 65 kr per dag till aktivitetsstödet måste ses som en rimlig nivå.
Medelsanvisning på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Från Vänsterpartiets sida anser vi att riksdagen till anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1997 skall anvisa 3 miljarder kronor utöver vad regeringen har föreslagit. Satsningarna omfattar både volymhöjningar, åtgärdsförstärkningar, kvalitéts- och ersättningshöjningar på sammanlagt 2 miljarder kronor. Kompetensutvecklingssatsningen för kvinnor som har drabbats av strukturrationaliseringar beräknas kosta 1 miljard kronor. Förutom väsentligt högre aktivitet innebär förslaget mindre belastning på arbetslöshetsförsäkringen.
Inriktningen av arbetslivspolitiken
Arbetsmarknaden för arbetshandikappade är mycket svår och har försämrats under de senaste åren. Till följd av hårdare regler och besparingar har antalet lönebidragsanställda minskat med ca 10 % under ett år. Från Vänsterpartiets sida menar vi att minskningen av lönebidragsanställningarna måste hejdas. Det finns all anledning att fråga sig vad som annars blir följden för arbetshandikappades möjligheter på arbetsmarknaden. Vilka är alternativen? I stället för försämringar i lönebidragen förordar vi åtgärder som underlättar för de arbetshandikappade att få arbete. Vi anser att lönebidrag skall kunna utgå med 90 % när detta är motiverat. Nivån kan regleras inom ramen för det flexibla lönebidraget som omförhandlas varje år. Vid omförhandling av lönebidrag skall det tas hänsyn till om det finns risk för arbetslöshet. Arbetshandikappade skall inte få utnyttjas som billig arbetskraft. Många utför ett arbete som arbetsgivaren borde betala en större andel av lönen för. I vårt budgetalternativ anslår vi ytterligare 300 miljoner kronor till lönebidragsanställningar i förhållande till propositionen.
Företagshälsovård
Jag anser att företagshälsovården har stora möjligheter att förebygga alkoholproblem. Genom en lag om obligatorisk företagshälsovård skulle flertalet förvärvsarbetande få tillgång till sådan hälsovård på sin arbetsplats. Samhället bör stimulera företagshälsovården att prioritera arbetet med alkoholproblematiken och erbjuda ekonomiska möjligheter för detta. Därigenom skulle det bli möjligt att nå de 10 % av befolkningen som svarar för hälften av den totala alkoholkonsumtionen. Arbetet bör ske i linje med Världshälsoorganisationens (WHO) mål att minska alkoholkonsumtionen.
Omförhandling av lönebidrag
Jag kan konstatera att arbetsmarknaden för arbetshandikappade har försämrats så kraftigt att det nu är angeläget att återinföra en bestämmelse i lönebidragsförordningen som innebär att risken för uppsägning skall beaktas vid omförhandling av lönebidrag.
Arbetsbiträde
Enligt nu gällande huvudregel kan arbetsgivare som får bidrag vid nyanställning av arbetshandikappad (lönebidrag, skyddat arbete eller utbildning i företag) inte samtidigt få bidrag till arbetsbiträde. Jag anser att detta förbehåll skall slopas. Den grupp som skulle kunna komma i fråga för ett sådant bidrag är inte särskilt stor samtidigt som bidrag till arbetsbiträde skulle underlätta för funktionshindrade att få ett fotfäste på arbetsmarknaden. För svårt funktionshindrade som är anställda med lönebidrag är det däremot möjligt att bevilja bidrag till arbetsbiträde. Den totala bidragssumman får dock inte överstiga lönekostnaden. Detta förbehåll bör enligt min uppfattning slopas eftersom det utgör ett onödigt hinder för nyanställning av arbetshandikappade och motsvarande begränsning inte finns för bidrag till arbetshjälpmedel i kombination med lönebidrag.
Medelsanvisning på anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen för 1997 skall anvisa 300 miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit. Medlen skall användas till fler lönebidragsanställningar och en höjning av bidragsnivån till 90 % av lönekostnaden. Dessutom finansierar vi den kostnadsökning som kan följa av förslaget att i lönebidragsförordningen återinföra en bestämmelse om att risken för uppsägning skall beaktas vid omförhandling av bidraget. Vänsterpartiet föreslår också ett tillkännagivande till regeringen om att inga vidare besparingar skall göras inom detta område.
Medelsanvisning på anslaget B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet
I Sverige har mellan 150 000 och 200 000 personer fibromyalgi. Flertalet av dessa är kvinnor. Kunskapen om sjukdomen är relativt liten samtidigt som stora årliga belopp betalas ut i sjukersättning till gruppen fibromyalgisjuka. Även elkänslighet är ett stort problem. Vänsterpartiet anser att det är motiverat med en utveckling av forskningen kring de båda problemområdena. Utöver de pengar regeringen anvisar på anslaget anser vi att ytterligare 10 miljoner kronor skall anvisas till forskning på dessa områden.
Medelsanvisning på anslaget B 5. Bidrag till Samhall AB
Vänsterpartiet har flera gånger avvisat regeringens förslag om extra besparingar för Samhall utöver vad som är möjligt med en rimlig effektivisering av koncernen. Vi anser att det är oanständigt att föra en politik som medför att arbetshandikappade förlorar arbetstillfällen som har skapats med statliga medel riktade till just denna grupp. Det är naturligtvis glädjande att utskottet har samlat sig och föreslår att Samhall för 1997 skall få ytterligare anslag på 75 miljoner kronor. Vi hade hoppats att majoriteten skulle ha kunnat sträcka sig ytterligare något längre. Dessutom är det att beklaga att majoritetens förslag ytterligare urholkar A 2. anslaget. För vår del har vi föreslagit ett nytillskott av medel och att anslaget till Samhall för 1997 skall ökas med 200 miljoner kronor i förhållande till propositionen.
Medelsanvisning på anslaget C 1. Jämställdhetsombudsmannen
Det är enligt Vänsterpartiets mening dags att lyfta fram och belysa den lönediskriminering som pågår i samhället. Jämställdhetsombudsmannen kan bidra till denna belysning och bör tillföras ökade resurser för att bevaka och agera i frågor som rör lönediskriminering. Vänsterpartiet anser att JämO:s budget för 1997 bör förstärkas med ytterligare 3 miljoner kronor utöver utskottsmajoritetens förslag. Medlen skall användas för ytterligare fyra handläggartjänster och två assistenttjänster. Instruktionen för JämO bör vidare ändras så att där klart framgår att en avdelning uteslutande skall arbeta med lönefrågor inklusive information och opinionsbildning på området.
5. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Barbro Johansson (mp) anför:
Beträffande Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader anser Miljöpartiet i motion A274 att arbetsförmedlingar och försäkringskassor på lokal nivå skall slås samman och kommunaliseras. Detta bör, genom att ekonomiska medel inte längre kan styckas upp mellan olika huvudmän, på sikt leda till avsevärt lägre administrativa kostnader än i dag. Det kommer att ge större möjlighet till - för individen - skräddarsydda lösningar. Mot denna bakgrund föreslår utskottet för 1997 ett i förhållande till propositionen oförändrat belopp på anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. För år 1999 bör anslaget fastställas till ett belopp som ligger 180 miljoner kronor lägre än vad som sägs i propositionen. När det gäller Samhall AB har de senaste årens hårda besparingskrav i kombination med en otillräcklig medelstilldelning för 1997 ökat riskerna för att antalet arbetshandikappade i arbetslivet skall minska. Till och med uppsägningar kan komma att aktualiseras, vilket vore djupt olyckligt. Det är väsentligt att bidraget till Samhall är av sådan omfattning att riskerna för negativa sysselsättningseffekter för de arbetshandikappade kan undanröjas. . Miljöpartiet delar uppfattningen i motion A305 om betydelsen av forskning kring sjukdomen fibromyalgi och kring elöverkänslighet. Forskning på elektromagnetiska fält bedrivs i flera länder. I Sverige har forskare funnit att celler hos människan reagerar på elektromagnetiska fält. Biologiska effekter av lågfrekventa magnetfält har påvisats och redogjorts för i en avhandling av Umeåforskaren Ewa Lindström. Det är för tidigt att nu dra slutsatser om eventuella skador eller vilka effekterna blir, men att levande celler reagerar med koncentrationsförändringar av kemiska ämnen i cellen är påvisat. Att försiktighetsprincipen därmed bör gälla vid exponering för elektromagnetiska fält är uppenbart. Exponeringen från mobiltelefoner utgörs av s.k. radiofrekventa fält och från forskningshåll kan man inte bortse från att sådana fält har inverkan på människokroppen. Forskning behövs för att utröna hur alla tillkommande elektriska fält i luften interagerar i luften. Från digital TV kommer lodräta fält från satelliter och korsas av vågräta fält från elektrisk utrustning, bl.a. telefoner. Luften är nu så mättad, att de stora telefonbolagen får ta fram nya system. Man kan säga att hela mänskligheten ingår i ett gigantiskt jätteexperiment, där jorden med atmosfär kan liknas vid en enorm mikrovågsugn.
6. Anslag för budgetåret 1997 (mom. 34)
Dan Ericsson (kd) anför:
Kristdemokraternas budgetalternativ på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv innebär kostnader som är drygt 3,9 miljarder kronor lägre än regeringens förslag. Vårt alternativ ser ut så här:
A Arbetsmarknadsverkets -100 000 1. förvaltningskostnader A Arbetsmarknadspolitiska -3 910 2. åtgärder 000 A Särskilda åtgärder för +20 000 3. arbetshandikappade A Institut för -8 083 6. arbetsmaknadspolitisk utvärdering B Forskning och utveckling -60 000 4. inom arbetslivsområdet B Bidrag till Samall AB +100 000 5.
Arbetsmarknaden för vissa grupper
Ungdomar
Kristdemokraterna anser att ungdomsarbetslösheten skall sättas i främsta rummet. Ungdomar måste få ett fotfäste på arbetsmarknaden, annars är risken stor för livsvariga problem. I vår motion Fi214 föreslår vi att det införs ett system med lärlingsutbildning för att alla ungdomar skall kunna försäkras om en möjlighet att komma in på ett företag. Likaså anser vi att arbetsrätten skall ändras och att möjligheterna till visstidsanställning förlängs till 24 månader. Därigenom ökar de ungas möjligheter att etablera sig på arbetsplatsen utan att lagstiftningen tvingar en arbetsgivare som exempelvis är osäker på orderutvecklingen att avsluta anställningen redan inom sex månader, vilket i dag är fallet.
Medelsanvisning på anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Vi kristdemokrater förordar att AMS i egenskap av central myndighet får mer av stabsuppgifter vilket skulle möjliggöra ytterligare rationaliseringar och besparingar. Redan under 1997 skulle besparingen på central nivå kunna uppgå till 10 miljoner kronor. Länsarbetsnämnderna, som i dag utgör en mellannivå i Arbetsmarknadsverkets organisation, bör antingen slås samman till regioner eller samordnas med länsstyrelsernas verksamhet. Därigenom skulle en besparing på 90 miljoner kronor kunna göras 1997. Det är fältarbetet vid arbetsförmedlingarna som skall prioriteras vilket också är syftet med de besparingar vi föreslår.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetsmarknadsutbildning
Arbetsmarknadsutbildningen bör enligt Kristdemokraternas mening knytas närmare det reguljära utbildningsväsendet och på sikt ingå som en del i detta. Därigenom skulle den reguljära utbildningen få en naturlig inriktning mot arbetsmarknaden som den i dag i stor utsträckning saknar. Arbetsmarknadsutbildningens uppgift bör vara att underlätta strukturomvandling, inte att ersätta det ordinarie utbildningssystemet. Vi kristdemokrater vill vidare återinföra utbildningsbidrag med låneandel i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet.
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA)
Kristdemokraternas politik tar sikte på tillväxt genom att det skapas nya och växande företag. Regeringen försöker med konstgjorda medel ordna sysselsättning i stället för stabila arbeten. Tankarna på att upprätta ett särskilt arbetslag på arbetsmarknaden som skall ägna sig åt verksamhet som enligt kommunernas, landstingens och statens synsätt egentligen är obehövlig är inte tilltalande. Det är då bättre att som vi föreslår säkerställa resurser för kommuner och landsting så att man kan upprätthålla en god bemanning inom vård och omsorg och förhindra arbetslöshet för de 30 000 personer som regeringen räknar med skall friställas under 1996 och 1997. Enligt vår mening bör den arbetsmarknadspolitiska åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) avskaffas. Åtgärden riskerar snarast att förvärra arbetslöshetssituationen genom att bidra till undanträngning av reguljära jobb i kommuner och landsting.
Sabbatsår - friår
Från Kristdemokraternas sida förordar vi att ett s.k. sabbatsår införs som på försök kan bekostas med arbetsmarknadsmedel eller av den enskilde genom förtida pensionsuttag. Genom möjligheten till ett sabbatsår för personer mellan 45 och 55 år får många människor tillfälle att byta yrkesbana samtidigt som arbetslösa kan få arbete genom de vikariat som uppstår.
Lärlingssystem
Det är enligt vår mening angeläget att utveckla ett lärlingssystem med treårig utbildning/lärlingssystem enligt exempelvis tysk modell. I den tyska modellen omfattar varje lärlingsvecka tre dagar praktik och två dagar teori. Rimlig ersättning utgår och denna höjs successivt. Vi anser att ungdomar kan garanteras arbetsmöjligheter och framtida anställning genom att praktiksystemet utvecklas ytterligare och lärlingsutbildning kommer till stånd ute i företagen.
Medelsanvisningen på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Kristdemokraterna anser att A 2.- anslaget redan 1997 kan minskas med 3 910 miljoner kronor. Besparingarna kan uppnås genom de tillväxtförslag som vårt parti har lagt fram och som innebär ökad sysselsättning. Åtgärderna förstärkt flyttningsbidrag (s.k. startbidrag) och pendlingsstöd liksom Europastipendier för arbetslösa ungdomar bör tas bort.
Arbetsmarknadspolitisk forskning och utveckling
Kristdemokraterna avvisar förslaget om att inrätta ett nytt institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Vi vidhåller vår tidigare framförda uppfattning att forskning och utvärdering kring arbetsmarknadspolitik bör ske i form av uppdrag till fristående organisationer, myndigheter och universitet och inte vid ett institut som lyder direkt under Arbetsmarknadsdepartementet. För fristående utvärdering och forskning finns redan medel avsatta. Vårt förslag innebär således en besparing på drygt 8 miljoner kronor.
Medelsanvisning på anslaget B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet
Kristdemokraterna konstaterar att regeringen utan någon som helst precisering av hur dessa forskningsmedel skall fördelas föreslår en ökning av anslaget för 1997 med 40 miljoner kronor för att sedan för 1998 beräkna en sänkning av anslaget med 60 miljoner kronor. Mot bakgrund bl.a. av att regeringen valt att inte redovisa hur detta anslag används föreslår vi en minskning av anslaget med 60 miljoner kronor i förhållande till propositionen.
Lönebidrag inom allmännyttiga organisationer
Kristdemokraterna instämmer i det förslag som har lagts fram i motion Kr510 och som innebär att ideella föreningar även efter den 1 juli 1997 skall undantas från sänkningen av lönebidragsnivån.
Omförhandling av lönebidrag
Jag kan konstatera att arbetsmarknaden för arbetshandikappade har försämrats så kraftigt att det nu är angeläget att återinföra en bestämmelse i lönebidragsförordningen som innebär att risken för uppsägning skall beaktas vid omförhandling av lönebidrag. Ett förslag om detta finns i Kristdemokraternas motion A297.
Medelsanvisning på anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Det är nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade möjligheter till fortsatt aktivt arbetsliv. De förändringar som regeringen genomfört för lönebidragsanställda har försämrat situationen för denna grupp. En omprövning av politiken är nu nödvändig. Som Kristdemokraterna redan framhållit bör i lönebidragsförordningen en bestämmelse motsvarande den nu borttagna 17 a § återinföras. Möjligheten till oförändrat lönebidrag i ideella organisationer skall också kvarstå. Belastningen på anslaget för 1997 kan beräknas till 20 miljoner kronor vilket vi också föreslår skall tillföras anslaget.
Medelsanvisning på anslaget B 5. Bidrag till Samhall AB
Regeringen har i sitt budgetförslag föreslagit kraftigt ökade besparingar på Samhall. Det visar enligt min mening på en osedvanlig nonchalans mot det folkvalda parlamentet som tidigare uttalat att regeringen skulle pröva frågan att omdisponera medel till Samhall. Det är bra att utskottet nu samlat sig och föreslår en förstärkning av anslaget till Samhall på 75 miljoner kronor - men det är inte tillräckligt. Kristdemokraterna har i sin motion A297, för att förhindra uppsägningar av arbetshandikappade, föreslagit ett större tillskott på 100 miljoner kronor utöver propositionens förslag.
Utskottets förslag till anslag inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelning utom i de fall angivna anslag resp. belopp har kursiverats.
Reservanternas förslag i för hållande till utskottets förslag Utskot Res 21 Res 22 tets försla fp mp g
A Arbetsmarknad 1 Arbetsmarknadsv 4 418 erkets förvalt 118 -200 ningskostnader 000 (ram) 2 Arbetsmarknadsp 25 612 -5 956 -855 olitiska åtgär 727 000 727 der (ram) 3 Särskilda 6 486 +200 +100 åtgärder för 527 000 000 arbets handikappade (ram) 4 Europeiska 1 981 socialfonden 265 (ram) 5 Vissa kostnader 14 917 för avveckling av AMU-gruppen som myndighet (ram) 6 Institutet för 8 083 arbetsmarknads politisk utvärdering (ram)
B Arbetslivsfrågor 1 Arbetarskyddsve 371 rket (ram) 194 2 Arbetslivsinsti 212 tutet (ram) 308 3 Rådet för 25 972 arbetslivsforsk ning (ram) 4 Forskning och 522 utveckling inom 785 arbetslivsområd et (ram) 5 Bidrag till 4 424 -25 Samhall AB 419 000* (ram) 6 Arbetsdomstolen 15 253 (ram) 7 Statens 2 317 förlikningsmann a expedition (ram) 8 Statens nämnd 57 för arbetstagares uppfinningar (ram) 9 Internationella 24 195 avgifter (ram) 1 Bidrag till 4 000 0 Stiftelsen Utbildning Nordkalotten (obet.)
C Jämställdhetsfrågor 1 Jämställdhetsom 14 039 budsmannen (ram) 2 Särskilda 13 706 jämställdhetsåt gärder (ram) 3 Bidrag till 3 432 kvinnoorganisa tionernas centrala verksamhet (obet)
*+ 50 000 i förhållande till propositionen
Reservanternas förslag i för hållande till utskottets förslag Utskot Res 21 Res 22 tets fp mp försla g
D Statliga arbetsgivarfrågor 1 Stabsuppgifter 3 000 vid Arbetsgivarverk et (ram) 2 Vissa 14 500 avtalsstyrda anslag (obet.) 3 Statliga 8 027 tjänstepensione 000 r m.m. (ram) 4 Bidrag till 77 685 förnyelsefonder på det statliga området (ram) SUMMA 52 277 -5 981 -755 499 000 727
Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden, (mom. 34) i hemställan
Motion Motionärer Yrka nden
Arbetsmarknaden för vissa grupper Ungdomar 1996/97: av Gudrun Schyman 8 A305 m.fl. (v) 1996/97: av Elisa Abascal A303 Reyes (mp) 1996/97: av Alf Svensson 16 Fi214 m.fl. (kd) Kvinnor
1996/97: av Lars Leijonborg 16 A221 m.fl. (fp) 1996/97: av Gudrun Schyman 4 A305 m.fl. (v) 1996/97: av Ingbritt 2 A807 Irhammar m.fl. (c) 1996/97: av Elving Andersson 7 A819 m.fl. (c)
A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 1996/97: av Lars Leijonborg 20 A221 m.fl. (fp) delv . 1996/97: av Birger Schlaug 4 A274 m.fl. (mp) delv . 1996/97: av Alf Svensson 16 A297 m.fl. (kd) delv . 1996/97: av Per Unckel m.fl. 3 A304 (m)
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder Omfattningen och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna budgetåret 1997 1996/97: av Torsten Gavelin A204 (fp) 1996/97: av Torsten Gavelin A205 (fp) 1996/97: av Ingrid Andersson A215 och Tone Tingsgård (s) 1996/97: av Göran Magnusson A246 m.fl. (s, c) 1996/97: av Siw Wittgren-Ahl A254 och Marie Granlund (s) 1996/97: av Ronny Olander A255 m.fl. (s) 1996/97: av Siri Dannaeus A263 och Margitta Edgren (fp) 1996/97: av Christina A302 Axelsson (s) 1996/97: av Gudrun Schyman 7 A305 m.fl. (v) 1996/97: av Per Lager m.fl. 2 Kr218 (mp)
Rekryteringsstöd och beredskapsarbete 1996/97: av Agneta Brendt A209 och Sigrid Bolkéus (s) 1996/97: av Leif Marklund A286 m.fl. (s) 1996/97: av Kjell Ericsson A290 och Sivert Carlsson (c) 1996/97: av Anders Ygeman A292 m.fl. (s) 1996/97: av Gudrun Schyman 6 A305 m.fl. (v)
Arbetslivsutveckling (ALU) 1996/97: av Lars Leijonborg 12 A221 m.fl. (fp) 1996/97: av Göthe Knutson A247 och Jeppe Johnsson (m)
Starta-eget-bidrag 1996/97: av Karin Olsson A272 m.fl. (s) 1996/97: av Birger Schlaug 12 N270 m.fl. (mp) 1996/97: av Gudrun Schyman 6 N271 m.fl. (v)
Utbildningsvikariat 1996/97: av Eva Johansson A287 m.fl. (s) 1996/97: av Gudrun Schyman 5 A305 m.fl. (v)
Arbetsmarknadsutbildning 1996/97: av Lars Leijonborg 11 A221 m.fl. (fp) 1996/97: av Håkan Holmberg A262 och Eva Flyborg (fp) 1996/97: av Carl Bildt m.fl. 17 A277 (m) 1996/97: av Alf Svensson 7 A297 m.fl. (kd) 1996/97: av Alf Svensson 20 Fi214 m.fl. (kd)
Offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA) 1996/97: av Lars Leijonborg 14 A221 m.fl. (fp) 1996/97: av Monica Widnemark A284 (s) 1996/97: av Anders Svärd (c) A289 1996/97: av Alf Svensson 10 A297 m.fl. (kd) 1996/97: av Gudrun Schyman 9 A305 m.fl. (v) 1996/97: av Lars Leijonborg 8 Fi211 m.fl. (fp) 1996/97: av Marianne 24 Fi213 Samuelsson m.fl. (mp) 1996/97: av Alf Svensson 6 Fi214 m.fl. (kd)
Sabbatsår-friår 1996/97: av Marianne A202 Samuelsson m.fl. (mp) 1996/97: av Lars U Granberg A240 m.fl. (s) 1996/97: av Alf Svensson 9 A297 m.fl. (kd) 1996/97: av Ingbritt 3 A807 Irhammar m.fl. (c)
Lärlingssystem 1996/97: av Carl Bildt m.fl. 15 A277 (m) 1996/97: av Alf Svensson 2 A297 m.fl. (kd)
Nya former av sysselsättning åt arbetslösa 1996/97: av Barbro Johansson A216 (mp) 1996/97: av Karl-Göran A229 Biörsmark (fp) 1996/97: av Barbro Johansson A245 m.fl. (mp) 1996/97: av Carl Bildt m.fl. 16 A277 (m) 1996/97: av Birger Schlaug 16 Kr4 m.fl.
Medelsanvisning på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1996/97: av Lars Leijonborg 20 A221 m.fl. (fp) delv . 1996/97: av Birger Schlaug 3-4 A274 m.fl. (mp) delv . 1996/97: av Alf Svensson 8, A297 m.fl. (kd) 16 delv . 1996/97: av Per Unckel m.fl. 5 A304 (m) 1996/97: av Gudrun Schyman 10 A305 m.fl. (v)
Arbetsmarknadspolitisk forskning och utveckling Allmänna riktlinjer för forskningen 1996/97: av Alf Svensson 13, A297 m.fl. (kd) 16 delv .
Arbetslivsfrågor Inriktningen av arbetslivspolitiken 1996/97: av Lars Leijonborg 17 A221 m.fl. (fp) 1996/97: av Gudrun Schyman 11 A305 m.fl. (v)
Lönebidrag inom allmännyttiga organisationer 1996/97: av Mariann A230 Ytterberg och Bo Nilsson (s) 1996/97: av Barbro Johansson 2 A273 (mp) 1996/97: av Michael 15 Kr510 Stjernström (kd) 1996/97: av Andreas Carlgren 9 Kr511 m.fl. (c)
Omförhandling av lönebidrag 1996/97: av Alf Svensson 12 A297 m.fl. (kd) 1996/97: av Gudrun Schyman 12 A305 m.fl. (v)
Övriga lönebidragsfrågor 1996/97: av Sigrid Bolkéus A207 och Agneta Brendt (s)
Arbetsbiträde 1996/97: av Tanja Linderborg A206 m.fl. (v)
Medelsanvisning på anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 1996/97: av Lars Leijonborg 20 A221 m.fl. (fp) delv . 1996/97: av Birger Schlaug 3-4 A274 m.fl. (mp) delv . 1996/97: av Alf Svensson 16 A297 m.fl. (kd) delv . 1996/97: av Per Unckel m.fl. 6 A304 (m) 1996/97: av Gudrun Schyman 13 A305 m.fl. (v) 1996/97: av Gudrun Schyman 12 Sf241 m.fl. (v)
B 1. Arbetarskyddsverket 1996/97: av Per Unckel m.fl. 7 A304 (m)
B 2. Arbetslivsinstitutet 1996/97: av Per Unckel m.fl. 8 A304 (m)
B 3. Rådet för arbetslivsforskning 1996/97: av Per Unckel m.fl. 9 A304 (m)
B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet 1996/97: av Alf Svensson 16 A297 m.fl. (kd) delv . 1996/97: av Per Unckel m.fl. 10 A304 (m) 1996/97: av Gudrun Schyman 20 A305 m.fl. (v)
B 5. Bidrag till Samhall AB 1996/97: av Lars Leijonborg 20 A221 m.fl. (fp) delv . 1996/97: av Kenth Skårvik 2 A236 och Isa Halvarsson (fp) 1996/97: av Monica Öhman A239 m.fl. (s) 1996/97: av Bo Nilsson och A251 Barbro Hietala Nordlund (s) 1996/97: av Alf Svensson 16 A297 m.fl. (kd) delv . 1996/97: av Gudrun Schyman 21 A305 m.fl. (v)
Jämställdhetsfrågor C 1. Jämställdhetsombudsmannen 1996/97: av Per Unckel m.fl. 11 A304 (m) 1996/97: av Gudrun Schyman 22, A305 m.fl. (v) 23 1996/97: av Maud Ekendahl A801 och Elizabeth Nyström (m) 1996/97: av Gudrun Schyman 6 A808 m.fl. (v)
C 2. Särskilda jämställdhetsfrågor 1996/97: av Eva Björne (m) 1 A222
C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet 1996/97: av Eva Björne (m) 2 A222 1996/97: av Per Unckel m.fl. 12 A304 (m)