Unga lagöverträdare

Herr talman! Det är en självklarhet att det på ett grovt brott ska följa ett straff som står i proportion till den begångna handlingen. Det är någonting jag har lyft fram och påpekat många gånger. Det handlar om att visa brottslingar att de har agerat fel. Det handlar om att förhindra att nya offer kränks. Det handlar också om upprättelse för brottsoffer och anhöriga samt om att upprätthålla förtroendet för hela det svenska rättsväsendet. För att täppa till de luckor i lagen som i dag gör att unga men tyvärr synnerligen grovt belastade brottslingar helt kan slippa straff, eller komma undan med mycket lindriga straff, föreslår Sverigedemokraterna tre saker: 1. 15-18-åringar som döms för mycket grova vålds- och sexualbrott ska i vissa fall kunna dömas som vuxna. 2. Ungdomsrabatten på straff för dem som har fyllt 18 men inte 21 ska helt avskaffas. 3. Straffmyndighetsåldern ska sänkas från 15 till 13 år. Jag har varit tydlig tidigare, och jag vill vara tydlig också i dag: Naturligtvis ska unga lagöverträdare i första hand ges vård och hjälp att ta sig ur sitt destruktiva beteende. Här spelar givetvis inte minst skolan en oerhört central roll. Det handlar såklart om att ge barn och ungdomar utbildning och trygghet - den trygghet de kanske inte har hemma - men också om att fånga upp dem tidigt. Vi ska fånga upp barn med särskilda behov, inte minst barn och ungdomar som har adhd. Det var intressant att lyssna på den debatt vi precis hade, och det är ganska intressant när man ser hur många intagna som faktiskt har diagnoser - inte minst adhd. Det är ganska skrämmande: Denna grupp, som när man ser till det stora antalet barn och ungdomar eller för den delen antalet vuxna i skolan, är ganska liten men oerhört överrepresenterad i våra fängelser och bland grova brottslingar. Naturligtvis ska vi, precis som många tog upp i förra debatten, jobba med detta när de väl är intagna. Men det är ännu viktigare att vi jobbar med det när de är unga. Därför är det oerhört tråkigt att se hur skolan tyvärr gång på gång brister i att fånga upp de här barnen och ge dem den trygghet och det stöd de behöver redan i skolan. Trots det kommer det dock att hända att barn och ungdomar begår grova brott. Även om det är ganska sällsynt begår ibland väldigt unga människor grova vålds- och sexualbrott. Jag menar att man om man är kapabel att begå de här väldigt grova brotten också är kapabel att ta konsekvenserna av sitt handlande. Det är viktigt. Vad vi än tycker om det är det nämligen så att förövarna ibland är ganska unga när det gäller de väldigt grova brott vi kan läsa om i våra tidningar. Det kan handla om rån, misshandel, våldtäkter, gruppvåldtäkter och ibland också mord. Trots att det är ganska ovanligt händer det alltså att förövarna är ganska unga; ibland är de till och med under 15 år. Det är såklart viktigt att samhället då är tydligt med och att denna unga människa känner och märker att det här inte är acceptabelt - att det inte är OK. Jag har tidigare tagit upp till exempel Kortedalamisshandeln vid ett par tillfällen, och jag kan nämna den i dag också. Begår man det grova brottet att som ett gäng ungdomar i grupp nästan slå ihjäl en förtidspensionär - man sparkar på hans huvud ungefär som om det vore en fotboll - tror jag inte att man lär sig att man har gjort fel när man får ett straff som inte är något straff. Man har inte lärt sig att man har gjort fel när man sitter och skrattar i rättssalen och lägger ut bilderna på Facebook. Samhället måste i de fallen vara väldigt tydligt med att det de har gjort är väldigt grovt. Vi ska visa att det inte är okej, och då ska man få ett straff som motsvarar den handling man har begått. Det är väldigt viktigt. Samtal med socialsekreterare och några timmars krattande av rabatter är inte ett straff som motsvarar det brott killarna i det här fallet begick. Detta rubbar inte minst medborgarnas tilltro till rättssystemet. Om vi ska ha en tilltro till rättssystemet från medborgarna, om trovärdigheten i påföljderna ska kunna upprätthållas och om acceptansen för domstolarnas påföljdsbestämning ska kunna vara hög förutsätter det, än en gång, att påföljden ger uttryck för gärningens allvar - även när vi talar om unga brottslingar. Det är mycket viktigt. Jag vill avsluta med att ta upp en artikel från i somras - ni har säkert läst den - där den tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem kommenterar att fem tonårspojkar dömdes till ungdomsvård efter en väldigt grov våldtäkt i Tensta. Jag tänkte kort citera Alhem. Han säger: "För brottsoffret är det ingen skillnad om det är ett barn eller vuxen som dödar eller skadar någon . Det finns inget så grovt brott som grov våldtäkt där brottsoffret överlever, det är viktigt att säga. Detta är ett exempel på den disharmoni mellan vad man kan förvänta sig som vanlig människa och den möjlighet som finns påföljdsmässigt för domstolarna." Han säger också: "Man behöver se över lagen på något sätt så att det finns en längre tids möjlighet att utbilda och frihetsberöva ungdomar, som en strängare variant av sluten ungdomsvård." Med det vill jag yrka bifall till reservationen.

Herr talman! I kväll ska vi debattera betänkandet Unga lagöverträdare som handlar om brottsförebyggande arbete, handläggningstider, ungdomsdomstolar och påföljder. Mitt anförande kommer att vara inriktat på betydelsen av brottsförebyggande arbete. Herr talman! Det finns flera faktorer som kan påverka och förklara varför unga personer lockas att hamna i någon form av kriminalitet. Faktorer som hög arbetslöshet, bristande stöd i skolan och ökade klyftor i samhället är några exempel som gör att unga människor riskerar att rekryteras av kriminella nätverk och hamna i kriminalitet. För att långsiktigt få ned brottsligheten måste arbetslösheten och klyftorna i samhället minska. Genom satsningar på välfärden skapar vi förutsättningar för en trygg uppväxt för barn och ungdomar som får dem att växa och utvecklas. Vi socialdemokrater är övertygade om att en helhetssyn på de politiska lösningarna krävs för att nå ett tryggt och framgångsrikt samhälle. Ett samhälle där alla får del av välfärden minskar risken för unga människor att hamna i kriminalitet; på det sättet hänger välfärdspolitiken och kriminalpolitiken ihop. Den skattesänkarpolitik som bedrivits under den borgerliga regeringsperioden har dragit isär landet och ökat klyftorna i samhället. Därför är jag djupt oroad över det samhälle vi ser i dag som sakta dras isär och där klyftorna ökar. Det råder en hög ungdomsarbetslöshet, och många klarar inte skolan. Det satsas för lite på ungdomar i dag. Ungdomsarbetslösheten är hög, skolresultaten blir sämre och ungdomsgårdar läggs ned. Det behövs mer till skolan och större satsningar mot ungdomsarbetslöshet. Det blir enklare att begå kriminella handlingar om man känner att det man gör inte har någon betydelse. Om ungdomar dessutom inte har någonting att sysselsätta sig med på sin fritid är det lätt att de söker spänning på annat håll. Herr talman! Handläggningstiderna går åt rätt håll, men de är fortfarande för långa för unga lagöverträdare. Regeringen har ökat resurserna till rättsväsendet och polisen, men effektiviteten har blivit allt sämre. Om det beror på bristande ledning, bristande styrning, ointresse eller passivitet är svårt att veta. Den kanske allra viktigaste frågan är det brottsförebyggande arbetet. Om vi inte lyckas förhindra att unga hamnar i kriminalitet eller ingripa tidigt för att bryta destruktiva mönster kommer vi inte att lyckas skapa trygghet i samhället, oavsett de resurser som ges till polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. Det är också jätteviktigt att reagera tidigt och snabbt när unga begår brott, och det finns ett behov av tydlighet i reaktionen. Det är viktigt att samhällets reaktion sker snabbt, speciellt när det gäller unga lagöverträdare. Ett annat område är återfallsförebyggande. En viktig förutsättning för att lyckas med det återfallsförebyggande arbetet är att samhällets olika aktörer samverkar för att erbjuda ett effektivt återfallsförebyggande stöd med individanpassade åtgärder i rätt tid, till exempel skola, jobb och bostad. Herr talman! Med ett bättre samarbete mellan socialtjänsten, skolan, polisen och det civila samhället kan man leda ungdomar till ett bättre och rikare liv i stället för kriminalitet. En modern polis som speglar samhällets mångfald och som syns på gator och torg har bättre förutsättningar att lyckas i det brottsförebyggande arbetet. Närheten till barn, ungdomar, skola och föräldrar spelar en viktig roll för att polisens arbete ska vara effektivt och för att kunna skapa förtroende. Därför tycker vi socialdemokrater att en lokal polis bör knytas till varje skola, en så kallad kontaktpolis. Dessa skulle arbeta brottsförebyggande genom att åka ut och informera om alkohol och droger inför till exempel valborg och lucia men också delta i andra aktiviteter på skolan med målsättningen att bygga förtroende och relationer. Vi tycker också att frivilligorganisationerna och föreningslivet ska betraktas som viktiga aktörer i det brottsförebyggande arbetet. Deras roll bör stärkas. Det är där de goda förebilderna finns. Jag har sett dem på Fryshuset under min tid där. Det blir enklare att begå kriminella handlingar om man känner att det man gör inte har någon betydelse. Om ungdomar dessutom inte har någonting att sysselsätta sig med på sin fritid är det lätt att de söker spänning på annat håll. Det är viktigt att det finns välfungerande meningsfulla mötesplatser och miljöer där ungdomarna känner ett eget ansvar samtidigt som de upplever vuxnas närvaro. Man bör satsa på fritidssysselsättningar för ungdomar. Det kan handla om fritidsgårdar, sportaktiviteter och dylikt. Ungdomar som har någonstans att vara eller är aktiva i fritidsintressen är inte lika intresserade av att begå brott. Idrott och andra fritidsintressen kan även öka motivationen och viljan att prestera bättre i skolan. Det är också en möjlighet för ungdomar att träffas och umgås med andra. Herr talman! Moderaterna lovade lägre arbetslöshet och minskade klyftor. Det lät bra, men i flera år har de i stället prioriterat skattesänkningar före investeringar i jobb och utbildning. Därför har den moderatledda regeringen misslyckats med att skapa jobb för unga. Klyftorna har ökat och skolresultaten försämrats kraftigt. Det är fel väg att gå för Sverige och ett svek mot de ungdomar som har tuffast förutsättningar. För att få ned kriminaliteten bland unga krävs en kraftfull jobbpolitik, investeringar i skolan och ett långsiktigt brottsförebyggande arbete. Om vi inte lyckas fånga upp unga människor på glid och förhindra att de hamnar i kriminalitet kommer vi inte att lyckas med att skapa ett tryggare samhälle. (Applåder)

Herr talman! Unga måste ha en framtidstro och inte se brott som en väg till ett lyckat och bra liv. Därför måste vi markera när unga är på fel väg och arbeta för ett bra samhälle där unga är trygga och inte lockas av kriminalitet. För att tidigt upptäcka när en ung kan vara på fel väg måste olika delar av samhället samarbeta. När ett ärende kommer till polisen har det ofta gått för långt. Få uppgifter är mer angelägna än att förebygga brott och minimera återfall i brott. En trygg uppväxt med goda förebilder som förmedlar normer och värderingar med respekt för andra människors värde och integritet kan inte överskattas. Om inte föräldrarna fungerar i det avseendet är det viktigt att det finns andra vuxna runt omkring barnet som tar på sig ansvaret. Det kan vara en släkting, en lärare, en idrottsledare, grannar eller till och med någon som har med myndigheten att göra. Kontakten med en enda pålitlig vuxen under uppväxten kan betyda skillnaden mellan ett liv i och utan kriminalitet. Det vittnar väldigt många om som sitter på våra fängelser i dag. Det brottsförebyggande arbetet är otroligt viktigt och bör prioriteras. Det bör inte ses som isolerade företeelser, utan allt hänger ihop. Alliansen har gjort en hel del på detta område med fokus på tidiga och tydliga insatser, och jag vill särskilt nämna åtta av dem. Vi har sett till att föräldrars ansvar har ökat genom ett förtydligat skadeståndsansvar när deras barn har begått brott. För att ytterligare förtydliga föräldrarollen vill vi att föräldrar till unga ska vara med vid polisförhör. I budgetpropositionen för 2014 framgår också att regeringen har utarbetat en nationell strategi för föräldrastöd. En annan åtgärd som jag vill nämna är att Riksåklagaren har fått i uppdrag i regleringsbrevet för 2013 att kartlägga i vilken utsträckning vårdnadshavare närvarar vid rättsväsendets åtgärder när deras barn är misstänkta för brott. Vi har skapat sociala insatsgrupper som mycket snabbt ska kunna ingripa när unga människor är på väg åt fel håll. Vi har även förra året brutit ned sekretesshinder som gör det möjligt att agera snabbt när unga behöver hjälp. Vi har även gjort ett förtydligande som ger polisen möjlighet att omhänderta unga som befinner sig i uppenbart skadliga miljöer. Vi har förbättrat och fokuserat på förutsättningarna för kommunerna att ta ett större ansvar för utslussning. Det är viktigt att återkopplingen mellan brott och straff ligger nära i tid. Ju längre tid som går mellan brott och straff, desto sämre blir straffets normativa effekt. Regeringen har gett tydliga uppdrag till berörda myndigheter att verkligen prioritera fall där unga har begått brott eller utsatts för brott. Lagen är tydlig. Det är sex veckor och inget annat som gäller. Tyvärr är det väldigt sällan som tidsfristen hålls. Som Socialdemokraterna sade går det åt rätt håll. Regeringen har gett tydliga uppdrag till alla berörda myndigheter att prioritera fall där unga är inblandade. Det har sedan 2011 krävts i regleringsbreven till Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen att de ska redovisa i vilken utsträckning de lagstadgade tidsfristerna har hållits. Även Domstolsverket har i sina regleringsbrev för 2013 och 2014 fått i särskilt uppdrag att redovisa handläggningstiderna. I budgetpropositionen är vi tydliga. Genomströmningen har blivit kortare, men det finns självklart utrymme för ytterligare förbättringar. Som framgår av betänkandet har vi tagit steg i rätt riktning. Det är dock viktigt att titta på varför tidsfristen inte kan hållas och att föra samtal mellan olika myndigheter. Jag träffade representanter för Åklagarmyndigheten tidigare i våras. De sade att det ofta är först när de sätter sig ned och pratar med polisen som de får veta att medling är positivt, och då kan de diskutera polisens och åklagarens roll och när detta ska komma in i en rättsprocess. Det är viktigt att vi får ännu mer specialutbildad personal som jobbar med ungdomsmål och att de också träffas med jämna mellanrum. Ofta är det glappen vid överlämnandet som tar för lång tid. På de ställen där detta funkar bra, bland annat i södra Sverige där jag har varit, har de ett väletablerat samarbete sinsemellan. De vet precis vem de ska ta kontakt med, och därför lyckas de hålla tidsfristen på sex veckor. Det är ingen orimlig tid, utan det är en viktig tid att hålla. För unga människor är sex veckor en lång tid, oavsett om man är brottsoffer eller gärningsman. Vi är på rätt väg, men det finns mycket mer att göra. Låt mig understryka att regleringsbrev är något som regeringen kan använda för att styra sina myndigheter, och det är ett första steg. Men det är också viktigt med myndighetssamverkan. Jag yrkar bifall på utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Herr talman! Att jobba med unga människor som är på väg in i en kriminell karriär är ett av de viktigaste områdena inom rättspolitiken. Det är en investering i framtiden. Men det är samtidigt ett av de svåraste områdena att arbeta med eftersom unga människor inte är straffmyndiga, och då är det svårare att vidta åtgärder och få dem att komma dit vi vill. Många ungdomar begår en dumhet och inget mer. Det räcker med en tillrättavisning hos åklagaren, och sedan är saken klar. Det finns dock ett antal brottsaktiva ungdomar som man ganska snart ser vart de är på väg. De begår många av de så kallade strategiska brotten: fordonsstölder, mened samt hot och våld mot jämnåriga och ibland även mot tjänstemän. Det sker ofta före 15 års ålder. Ett kännetecken är att de ofta har problem med skolan. Visserligen har de stora sociala nätverk, men i dessa nätverk ägnar man sig huvudsakligen åt att skolka och att använda alkohol och droger. Många har dålig relation med föräldrarna, bristande föräldrakontakt och saknar föräldrastöd. Dessa ungdomar är svåra att nå, men det är viktigt att försöka vidta de åtgärder som behövs för att börja bearbeta dem. En del är fritidssysselsättningen, men framför allt är skolan viktig. Skolan måste snabbt gå in med insatser när man ser att ungdomar är på glid. Skolan måste även ha en god dialog med andra myndigheter, och där brister det ofta. Kommunala myndigheter, skola och socialtjänst har inte dessa diskussioner, och det går för lång tid utan att åtgärder sätts in. Ofta är också samarbetet med polisen begränsat. Därför har vi velat vidta ett antal åtgärder, och en har varit sociala insatsgrupper. Det är inte för att bygga på ett till organisatoriskt rör utan för att försöka få dessa verksamheter att börja arbeta tillsammans för att lösa dessa ungdomars problem. Vi skulle vilja se att detta arbetssätt permanentas och etableras på fler platser i landet. Det går säkert att göra det annorlunda, och det går säkert att vidareutveckla arbetet och göra det bättre. Vi tror dock att det är viktigt för att fånga upp de unga, oftast grabbar, som är på glid och riskerar att göra kriminell karriär. Vi vill också att det ska genomföras riktiga förundersökningar för gärningsmän under 15 år. Det ger upprättelse åt brottsoffret, som i regel är i samma ålder, och är en tydlig signal till ungdomarna att det spelar roll vad de gör: Vi ser dig, och det du gör har betydelse. Det är också viktigt att se till att dessa ungdomar får en chans efteråt. Lyckas vi bryta den kriminella karriären måste det finnas en chans att etablera sig, att stiga upp på morgonen, duscha och gå till ett jobb. Det är förstås problematiskt att få jobb när man finns i belastningsregistret. En av regeringens viktigaste åtgärder var därför att kapa tiden som man finns i belastningsregistret så att man ska kunna börja etablera sig i samhället snabbare om man är skötsam. Genom åren har vi haft en berättigad diskussion om att handläggningstiderna inom rättsväsendet många gånger är för långa. Det brister inte bara i kontakten mellan skola och socialtjänst. Även rättsväsendet har varit dåligt på att leverera bra handläggningstider. Vi ser dock en positiv utveckling, även om det kan bli bättre. Enligt regleringsbreven är Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen sedan 2011 ålagda att redovisa handläggningstiderna för regeringen. I dag håller 85 procent av de ärenden som polisen får in tidsfristen mot 62 procent hos åklagarna. Sedan något år tillbaka har Domstolsverket samma uppdrag. Vi är dock inte nöjda utan ser över systemet. Tidsfrister ska också gälla när minderåriga brottsoffer, målsägande, är inblandade. Vi skulle också vilja införa en så kallad 24-timmarsgaranti, och det är något som vi skulle kunna arbeta med under nästa mandatperiod. Påföljdssystemet har diskuterats, och det är väl dags att gå vidare med åtminstone en del av de förslag som kom i Påföljdsutredningen. Det finns ett glapp i dag mellan att dömas till ungdomstjänst - en ungdomstjänst som man kanske inte ens dyker upp på - och nästa steg som är sluten ungdomsvård, vilket i praktiken är ett fängelsestraff för ett grovt brott. Man kan tala om helgavskiljning eller åtgärder som innebär att någon ska befinna sig på en plats vid en viss tidpunkt, till exempel på skola eller träning. Här tror vi att elektronisk fotboja som påföljd inte behöver vara en belastning utan kan vara en hjälp för ungdomar att göra det de ska göra. Det finns även anledning att se över påföljdssystemet för dem som är över 18 år. Det är viktigt att stötta unga som försöker lämna sin gäng- eller ligaidentitet. Nästa mandatperiod kan vi göra en hel del för att stödja och utveckla avhopparverksamheten. Herr talman! Bristen på reservationer visar att vi är på rätt väg. Oppositionen brukar inte vara blyg när det gäller reservationer eller tillkännagivanden, men det finns ingen större mängd sådana i dag. Det tyder på att den politiska kursen är rätt, och jag tar det som ett erkännande från oppositionen. Vi tackar. Låt mig ändå kommentera att Socialdemokraterna i brist på politik i detta fall börjar tala om de skattesänkningar de vill behålla men glömmer bort den ungdomsskatt de vill införa som kommer att leda till färre jobb för ungdomar och, med den retorik som har använts, sannolikt också till högre brottslighet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Vi ska inte ha en lång skattedebatt här. Men det är nog ganska uppenbart att det finns möjligheter att jobba med ungdomsarbetslöshet på andra sätt än med de mest ineffektiva metoderna, om vi börjar i den ändan. Just nu behandlar vi justitieutskottets betänkande 19, Unga lagöverträdare . Miljöpartiet har inga reservationer där, utan jag yrkar bifall till utskottets förslag. Trots det vill jag gärna påminna om en del av det jag anförde under den förra debatten om kriminalvård, framför allt den problematik som finns när det gäller unga i arrest och häkte men kanske allra mest vikten av att starta tidigt med förebyggande arbete. De som hamnar i fängelse har ofta en lång historik av problem. Många här pratade tidigare om hur oerhört viktigt det är med förebyggande arbete och att man får ut insatser som samhället står för. Det är väldigt mycket som i dag sker på frivillig basis. Jag menar saker som att tidigt identifiera narkotika- och alkoholberoende och att stimulera unga avhoppare att hoppa av från gäng. Det är bra om en sådan sak som att jobba med att ta sig ur spelberoende sker mer systematiskt och ihop med samhället. Vi menar att många av skolans bortrationaliserade kuratorer, speciallärare och skolsköterskor är centrala för att kunna minska detta med att unga avskärmas från det vanliga samhället. Som vi skriver i betänkandet är det oerhört centralt att rättsprocessen blir mer begriplig för den unge och att handläggningstiderna kortas. Här har berättigad kritik kommit från Riksrevisionen. Caroline Szyber lyfte fram uppdraget att kartlägga om vårdnadshavare är närvarande vid rättsprocesser. Jag tror att det också är viktigt att kartlägga varför de inte är närvarande. Om de inte ens har blivit kontaktade är det riktigt fatalt, som Barnombudsmannen konstaterade i sin rapport. Det är också oerhört viktigt att man ser till att det finns rättsliga ombud för den unge. Barnombudsmannen har konstaterat att det till och med nästan utövas utpressning. Det finns åtminstone fall där man har sagt: Om du ska ha ett rättsligt ombud får du stanna här ett par dagar till. Då känns det så fruktansvärt att den unge väljer att gå vidare utan ett ombud. Det är inte en rättssäker process om det är på det sättet. Därför menar jag att det kommer att finnas all anledning att följa upp det här arbetet framöver. Men nu yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Jag ser att det har tunnats ut här i kammaren, men vi är några som kämpar på. Vi pratar om något väldigt viktigt: unga lagöverträdare. Vad gör vi med detta normbrytande beteende när små olyckor riskerar att bli stora katastrofer om vi inte är tidiga och tydliga i våra reaktioner från samhällets sida, när föräldrarna inte har kraften eller förmågan att själva agera? Det kan bero på föräldrarnas tillkortakommanden men också på att ungdomarna, som tidigare sagts, har egna konstitutionella problem såsom funktionshinder av olika slag. Först tycker jag att man ska klarlägga hur det har sett ut i Sverige. Vad har vi gjort sedan 1995, till exempel, då Sverige såg annorlunda ut? Sedan dess har det gjorts enorma insatser från kommuner, landsting, riksdag, ideella föreningar och samhället i övrigt. Brottsligheten bland ungdomar har minskat rejält sett över det breda fältet. Brottsförebyggande rådets forskning och rapporter om dagens ungdomar visar att brottsligheten har gått ned ganska brett, med 20-30 eller nästan 40 procent. Det tycker jag att vi ska vara stolta över. Det kallar jag socialt förebyggande arbete, ja nästan social ingenjörskonst. Det är väl att överdriva lite, herr talman, men man kan åtminstone kalla det att man tidigt och tydligt gjort insatser man tror är bra: hårdhet mot droger och tydlighet med att man ska ställa allt mer krav på ungdomarna och att man förväntar sig någonting av dem. Man har gjort insatser för att stötta föräldrar, inte minst i socialt utsatta områden. Detta har varit en framgångssaga, herr talman. Tyvärr finns det en kärna hos de ungdomar som kanske befinner sig i det tuffaste utanförskapet där kriminaliteten snarare har blivit värre. Jag tycker att vi ska fokusera på det och vara tydliga med att det inte finns något bra som inte kan bli mycket bättre. Det är klart att vi alla förfäras när vi ser hur tolvåringar säljer narkotika och utnyttjas som hantlangare åt den grova organiserade brottsligheten för att sedan tas upp som fullfjädrade medlemmar och i rasande takt förstöra livet för sig själva och andra. Det är viktigt att framhålla i en sådan här debatt att politiska beslut i denna kammare, i fullmäktigesalar runt om i Sverige och i regioner och landsting spelar roll. Vi ska framhålla att vi kan tro på politiken. Vad har vi då gjort? Jo, vi har nämnt de sociala insatsgrupperna. Vi utreder fler allvarliga brott bland unga under 15 år för att se vad som har hänt och kunna släppa in socialtjänstens insatser. Vi har förstärkt föräldraansvaret med det partiella skadeståndsansvaret. Föräldrar är ansvariga för sina barn. Det är väldigt viktigt. En del pratar om skolan, andra pratar om samhället, polisen eller politiken, men det är föräldrarna som är ansvariga för barnen. Vi har möjliggjort drogtester för att som Miljöpartiet efterlyste tidigt komma till upptäckt när det värsta händer. Det finns inga sociala problem som är så dåliga, herr talman, att de inte kan bli ännu sämre genom att man för in droger i miljön. Det går faktiskt att försämra allting. Därför är drogtester för ungdomar nödvändiga ibland och kan användas som ett skydd så att de inte prövar droger, vilket tyvärr förekommer. Vi har gjort det lättare för socialtjänsten och polisen att rycka upp ungdomar ur sociala misärmiljöer. Man behöver inte fråga vad de gör där utan kan köra hem dem till föräldrarna. Förstärkt utslussning har jag nämnt, och som också nämndes nyss har vi kapat den tid man finns med i belastningsregistret för att ge en andra och kanske också en tredje chans. Herr talman! Det som fortfarande brister, enligt Folkpartiet, är insatserna när en ung gärningsman eller gärningskvinna är under 15 år. Där finns för lite som kan göras, och för lite kraft kan sättas bakom eftersom den unge inte är straffmyndig. Socialtjänsten har ytterst bara att laborera med ett tvångsomhändertagande, och då har det i regel gått väldigt långt. Folkpartiet menar att man måste fundera på att införa någon form av mellantvång inom ramen för socialtjänsten. Där får vi ta en debatt om socialtjänstlagen för att sätta kraft i åtgärder för unga som begår ganska allvarliga brott. Trots att barnkonventionen firar 25 år väger föräldrars rätt att säga nej till hjälp tyngre än barns rätt att få hjälp. Jag menar att det är ett rop på hjälp när tolvåringar säljer narkotika eller trettonåringar rånar andra. Då duger det inte att föräldrar kan säga nej till socialtjänsten, utan då krävs det att barnet har rätt. Det kan man påminnas om en dag när vi firar barnkonventionens 25-årsjubileum i Sverige - mer mellantvång. Jag tror också att vi måste se över ungdomsvården och ungdomstjänsten ännu en gång. Är de relevanta, innehåller de nödvändiga element och kan de förstärkas och kopplas till det som Krister Hammarbergh nämnde om helgavskiljning med eller utan elektronisk övervakning? Herr talman! Vi är i stort sett rörande överens om detta betänkande. Om jag ska peka på ytterligare något område är det kanske processordningen, som vi kan behöva förstärka under kommande år. Det är bland annat det som drar ut på tiden. Här finns det möjlighet att titta på det så kallade ungdomsdomstolsspåret, vilket betyder att man har nya åtgärder hela vägen från brott till verkställighet av påföljd via en särskild processordning i domstol som underlättar rehabilitering för de unga. Avhopparverksamhet har nämnts. Som jag sade är det en liten kärna av ungdomar som far alltmer illa och går än djupare in i kriminalitet. Det tror jag att vi behöver titta på. Folkpartiet ser gärna att vi ytterligare förstärker frågan om utslussning. Vi ser gärna krav på obligatorisk eftervård. Det tar många goda år att bygga upp en ung människa på en institution som sedan snabbt kan brytas ned därför att det är en liten kommun som saknar resurser eller kraft för att vidta de åtgärder som behövs, för att bryta det negativa beteendet. Det är faktiskt rätt mycket som har gått åt rätt håll, och det är flera här i kammaren som kan ta på sig detta. Men det finns ingenting som inte kan bli bättre, och jag har pekat på några saker som Folkpartiet har initierat. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen. (Applåder)

Herr talman! Äntligen har de rödgröna i oppositionen kunnat medge att alliansregeringen gör ett bra jobb - inte en enda reservation från dem. Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen. (Applåder)