Titel saknas
Betänkande 2003/04:MJU22
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 19 juni 2004
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Beslut
Halvtidsöversynen av EU:s jordbrukspolitik (MJU22)
Regeringen har redovisat för riksdagen hur regeringen tycker att EU:s nya jordbrukspolitik ska tillämpas i de delar där Sverige ska ta ställning till olika alternativ. Förslagen innebär att ett frikopplat gårdsstöd bör införas enligt en så kallad blandmodell. Modellen innebär i huvudsak en regionalisering av nuvarande stöd där all åkermark inom en region får samma grundstöd per hektar men där viss del av stöden inom främst animaliesektorn förblir gårdskopplade. Riksdagen avslutade ärendet genom att lägga regeringens skrivelse till handlingarna.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottet
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 6
Motioner från ledamöterna
- Motion 2003/04:MJ54 av Ulla Löfgren och Jan-Evert Rådhström (M) med anledning av skr. 2003/04:137 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i Sverige
- Motion 2003/04:MJ55 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (M) med anledning av skr. 2003/04:137 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i Sverige
- Motion 2003/04:MJ56 av Jan Andersson m.fl. (C) med anledning av skr. 2003/04:137 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i Sverige
- Motion 2003/04:MJ57 av Annika Qarlsson (C) med anledning av skr. 2003/04:137 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i Sverige
- Motion 2003/04:MJ58 av Sven Gunnar Persson m.fl. (KD) med anledning av skr. 2003/04:137 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i Sverige
- Motion 2003/04:MJ59 av Anita Brodén m.fl. (FP) med anledning av skr. 2003/04:137 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i Sverige
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2004-05-11
Justering: 2004-06-01
Trycklov till Gotab och webb: 2004-06-09
Trycklov: 2004-06-09
Justering: 2004-06-01
Trycklov till Gotab och webb: 2004-06-09
Trycklov: 2004-06-09
Reservationer: 30
Betänkande 2003/04:MJU22
Betänkande 2003/04:MJU22
Alla beredningar i utskottet
2004-05-11
Halvtidsöversynen av EU:s jordbrukspolitik (MJU22)
Regeringen har redovisat för riksdagen hur regeringen tycker att EU:s nya jordbrukspolitik ska tillämpas i de delar där Sverige ska ta ställning till olika alternativ. Förslagen innebär att ett frikopplat gårdsstöd bör införas enligt en så kallad blandmodell. Modellen innebär i huvudsak en regionalisering av nuvarande stöd där all åkermark inom en region får samma grundstöd per hektar men där viss del av stöden inom främst animaliesektorn förblir gårdskopplade. Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet genom att lägga regeringens skrivelse till handlingarna.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2004-06-17
Debatt om förslag 2003/04:MJU22
Webb-tv: Titel saknas
Dokument från debatten
- 2004-06-17Protokoll 2003/04:130
Protokoll från debatten
Anf. 215 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Den här debatten handlar om halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. I juni 2003 kom EU:s jordbruksministrar överens om en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Utgångspunkten för förslaget till reformen var en strategi om hållbar utveckling som Europeiska rådet enades om i Göteborg våren 2001. Övergripande mål med reformen var att stärka konkurrenskraften i europeiskt jordbruk.
Överenskommelsen innebär två principiellt viktiga förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den ena förändringen består i att de nuvarande växtstöden till jordbrukaren omvandlas till ett inkomststöd, alltså det nya, frikopplade gårdsstödet. Stödet utgår till jordbrukaren oberoende av produktionens inriktning eller omfattning. Villkoret för att stödet ska betalas ut är att de så kallade tvärvillkoren uppfylls.
Den andra förändringen är att medlemsstaterna ges större inflytande över hur jordbrukspolitiken ska utformas i det egna landet.
Den politiska överenskommelsen innebär dessutom att direktstöden genom den så kallade moduleringen kommer att dras ned successivt med 3 %, för att år 2007 dras ned med ca 5 %. De medel som därigenom frigörs kan användas till att förstärka medlemsländernas miljö- och landsbygdsprogram. Genom reformen tas ett steg mot att begränsa en kostsam överproduktion. Frikopplingen av produktionsstödet innebär större frihet för lantbrukarna att producera det konsumenterna efterfrågar och innebär därmed ett mer konsumentanpassat utbud samt mindre handelsstörningar, vilket gynnar handeln med livsmedel.
Mat behöver vi alla. Frågan är hur och var den produceras.
Anf. 216 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jag vill först yrka bifall till reservation nr 16.
Herr talman och vänner här i kammaren! Det har talats om den här halvtidsöversynen under ganska lång tid nu. Vi hade en reform som började gälla 2000, som också hette Agenda 2000 och som skulle vara till och med 2006. Det var alltså en överenskommelse med Europas bönder, men halvtidsöversynen skulle alltså genomföras.
En halvtidsöversyn behöver ju nödvändigtvis inte innebära några dramatiska förändringar, men i det här fallet blev det en mycket omfattande förändring. Det blev en fullständig reform, som nu är på väg att sättas i sjön.
Översynen är mycket omfattande, men den är också omvälvande av det skälet att för den enskilde lantbrukarens resultaträkning och budgeterande kommer det att vara stor skillnad jämfört med hur man har gjort tidigare. Jag är inte säker på att alla har riktigt greppat detta ännu. Det har myntats ett uttryck som lyder "the devils are in the details", och man kan nog bara skriva under på det. Jag tror att många kommer att få en och annan överraskning när man ska sätta det här i sjön för sitt eget företag.
Vi hade från moderat håll hellre sett en annan lösning på det här förändringsarbetet, nämligen att det inte skulle genomföras under pågående avtalsperiod, att man hade avvaktat den här periodens utgång, alltså fram till och med 2006, och därefter gjort förändringar. Vi förespråkade, när de här reglerna var långtifrån färdigförhandlade och regeringen satt i diskussion med kommissionen och övriga länders representanter, att man i stället borde ha behållit de nuvarande reglerna och kanske gjort en neddragning med ungefär 5 % per år. Då hade vi inte alls skapat en sådan oreda och en sådan förändring som det nu kommer att bli. Det blir dessutom en väldigt dyr lösning rent administrativt, ska vi ha klart för oss. Det kommer att kosta betydligt mycket mer att administrera det här nya förslaget. Då hade vi också fått en neddragning av stöden. Långsiktigt är det ju inte rimligt att nästan hälften av EU:s budget upptar just stöd till jordbruket.
Men regeringen valde att inte lyssna, eller åtminstone inte framföra de här synpunkterna där nere - vad jag vet. Det är möjligt att ministern kan ge oss en annan bild av det. Nu står vi inför den förutsättning som kommissionen har föreslagit och som rådet har beslutat, och det innebär att vi har befäst en bidragsnivå som är ganska hög som vi nu kommer att få leva med framöver.
Jag tror inte att de svenska bönderna egentligen är intresserade av de här bitarna. Jag har inte fått någon reaktion om att man vill ha mer bidrag. Tvärtom möter jag allt oftare uppfattningen att vi måste avreglera den här marknaden. Man vill vara företagare fullt ut och också få betalt för sina produkter.
Sedan är jag naturligtvis fullständigt medveten om att vi inte ensidigt kan göra detta. Vi måste naturligtvis göra det gemensamt i Europa, men vi måste också göra det tillsammans med övriga världen för att vi inte ska få obalanser.
Herr talman! Långsiktigheten är nu borta när det gäller jordbrukspolitiken. Det har varit ganska lugnt och stillsamt från 1995 och fram tills nu, vilket jag vet att jordbrukarkåren uppskattat. Man har kunnat veta att reglerna stämmer någorlunda år efter år. Nu får vi den här förändringen. Sedan ska vi ha en översyn av landsbygdsutvecklingsprogrammen. Det kommer en ny finansiell period som förmodligen kommer att påverka nivåerna, och sedan, 2009 om jag inte missminner mig, ska vi ha nästa avstämning, vilket gör att man nu allt snabbare kommer att få översyner etcetera.
Jag vågar påstå att det är en onödig omväg att som företagare behöva vara beroende av politiska beslut för sin dagliga gärning för att man ska få stöd. Det är ingen som egentligen önskar detta.
Jag vill dock ge regeringen och ministern en eloge för tillskapandet av den referensgrupp som riksdagen hade möjlighet att delta i med representanter från de olika partierna. Jag tyckte att det var ett klokt beslut. Det gav oss också möjlighet att fortlöpande under diskussionen om hur implementeringsreglerna skulle utformas för Sverige ha ett tankeutbyte. Jag vill också nämna att statssekreterare Ingrid Petersson gjorde ett bra arbete i detta sammanhang, naturligtvis med sina medarbetare.
Herr talman! Jag ska också säga något om sakinnehållet i detta. Vi tycker att det är märkligt att regeringen inte kan tillmötesgå de svenska lantbrukarna vad gäller att kunna få en utbetalning i euro. Vi tycker att det är ogint, när vi dessutom föreslår att i den mån det skulle innebära en merkostnad får man ta det själv. Jag förstår inte varför man inte kan ha den möjligheten.
Vi är kritiska till regeringens sätt att använda lantbrukarnas pengar som regleringspost när statsfinanserna inte hänger ihop över jul och nyår. Det är inte rimligt att Sveriges bönder ska vara en utjämningsfaktor åt en regering som inte kan hålla finanserna i styr. Därför kräver vi att man ska ha utbetalning samma år som stöden gäller.
När det gäller konkurrensvillkoren ville jag i ett tidigt skede i referensgruppen ta upp de här frågorna och att vi skulle ta dem samtidigt, därför att det tror jag skulle gagna frågan väldigt mycket. Nu gick det fram till februari, och då förstod jag att ministern tog till sig LRF Konsults rapport och medgav att vi har konkurrensproblem, och sedan började det talas om sänkt dieselskatt. Och det var väl gott så, men det har varit mycket prat genom åren och väldigt lite verkstad. Jag har inte sett någonting än, och jag hoppas att det kommer. Men det gäller inte bara dieselskatten utan andra skatter också, och det handlar också om andra miljövillkor etcetera där vi pinar de svenska bönderna.
Nationell reserv anser vi att man ska ha på minst 3 %. Från moderat håll menar vi att man som företagare ska kunna vara försäkrad om att man inte får en sänkning på mer än max 20 % av stöden. Man skulle då använda den nationella reserven till att kunna gå in och täcka detta så att man har en förutsägbarhet.
Beträffande nationellt kuvert är det återigen den avbetalning som Socialdemokraternas hämningslösa trånad efter regeringsmakten lägger på Sveriges medborgare att betala som en avbetalningskostnad för samarbetet med Vänstern och Miljöpartiet. Det är ett otal felaktiga lösningar som det här samarbetet kostar. Man säger så här: Nu är det bara 0,5 %. Men vi vet också att samarbetspartierna ville ha 10 %. Det var de som sade, en gång i tiden när momsen infördes: Det är ju bara 3 %. Ja, sade någon, men den kan till och med bli 10 %! Sedan behöver jag inte säga mer. Inför man verktyget så finns det där, och då kommer man också att använda det.
Avslutningsvis, herr talman, tycker vi att det är osmakligt att produktionsjordbrukets pengar, som man betalat in i form av olika avgifter för sina produktionsmedel, ska användas till landsbygdsutveckling. Det innebär alltså att man lägger en extra börda på produktionsjordbruket i Sverige, något som andra inte behöver bära. Det är okej med de modulerade medlen - dem har vi ingenting emot - men att ta pengar från produktionsjordbruket för landsbygdsutveckling är direkt stötande.
Anf. 217 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Äntligen! Efter åtskilliga turer där EU-jordbrukets framtid stötts och blötts under lång tid, och där många engagerat sig, är det dags för ett slutgiltigt ställningstagande i kammaren.
Jag vill börja med några internationella utblickar innan jag landar i den svenska myllan.
Det råder nog ingen tvekan om att Folkpartiet energiskt driver frågan om ett återupptagande av WTO-förhandlingarna, förhandlingar som har betydelse inte minst för om tredje världens bönder ska beredas möjlighet att odla och sälja sina produkter och som har direkt bäring på om världsfattigdomen ska kunna minskas radikalt.
Jag vill i detta sammanhang också säga att vi anser att det är mycket viktigt att sockerodlingen snabbt reformeras.
Det råder nog inte heller någon tvekan om att Folkpartiet verkat för en kraftig reformering av EU:s jordbrukspolitik. Folkpartiet önskar en snabbare avreglering och har satt 2013-2015 som en möjlig tidsperiod. Skulle utvecklingen visa att det vore möjligt med en snabbare gemensam avreglering välkomnar vi naturligtvis det.
Folkpartiet anser att den reformering som nu görs är ett första viktigt steg mot att duktiga företagare och tydliga konsumentkrav ska styra produktion och utveckling i stället för ett snårigt bidragssystem. Ett bidrag som för övrigt snabbt måste avvecklas är exportbidraget.
Folkpartiet säger nej till en åternationalisering av jordbrukspolitiken, eftersom det skulle innebära en återgång till nationella subsidier. Det skulle dessutom minska möjligheterna för viktiga gemensamma beslut samt försvåra för en konkurrensutsatt gemensam marknad.
Så till den svenska myllan. Det är en mylla fylld av möjligheter, för det är just möjligheterna som vi vill lyfta fram. Alltför ofta talas i debatten om jordbruks- och landsbygdsproblemen. Vi har ett stort politiskt ansvar att vända den debatten och nu erbjuda möjligheter. Det handlar om möjligheter till tillväxt på landsbygden - i dubbel bemärkelse - vilket också i stor utsträckning bidrar till landets BNP.
Landsbygden kan bara utvecklas om det finns livskraftiga jord- och skogsbruk. När jag frågar bönder runtom i landet vad de allra mest behöver för att kunna fortsätta och utveckla sitt företagande svarar alla med en mun: Långsiktiga och förenklade regelverk och likvärdiga villkor. Folkpartiet har deltagit i den referensgrupp som vi hörde om tidigare, och det har vi uppskattat. Där har vi kunnat diskutera och framföra våra synpunkter.
Folkpartiet förordar en blandmodell, eftersom den mer baseras på nuläge och framtid än på historik. Vi har envist upprepat det orimliga i regelverket, som innebär att exempelvis am- och dikoersättningarna kommer att baseras på gårdsnivå. Vi anser fortfarande att jordbruksministern ska försöka få till stånd en ändring på denna punkt i EU.
Vi accepterar fem arealstödsområden men anser att de på sikt bör minskas och bli lika i hela EU.
En av utgångspunkterna för implementeringen av den nya jordbrukspolitiken var administrativa förenklingar för såväl lantbrukare som myndigheter. Folkpartiet har därför yrkat på att en målsättning och en plan för ett förenklat regelverk och förenklad byråkrati ska upprättas. Vi ställer oss också frågande till den stora summa - 150 miljoner kronor 2004-2005 - som nu kommer att användas till att utöka administrationen. Vi förstår att den hade behövts om gårdsmodellen valts, för då hade vi kunnat förvänta oss ett stort antal överklaganden. Nu känns summan emellertid inte befogad.
Folkpartiet har varit kritiskt till att moduleringsmedel avsedda för miljö- och landsbygdsåtgärder skulle användas till administrativa utgifter. Så blev inte fallet, vilket vi välkomnar. Däremot anser vi att det är fel att detaljstyra användningen av LBU-medlen. Vi tror mer på målstyrning. Folkpartiet anser också att bönderna ska ersättas för sina allmänna nyttigheter.
Vad gäller det nationella kuvertet, som nämnts tidigare i debatten, har vi varit öppna för diskussioner. Vi tycker att det är en klok landning som regeringen gjort på 0,5 %, men eftersom vi förstått att detta blivit en symbolfråga gör vi bedömningen att regeringen bör återkomma till riksdagen om det finns förslag till en ändring av procentsatsen.
Den nationella reserven har kommit att bli en livlina för flera bönder. Vi vill därför understryka vikten av att jordbruksministern driver detta i EU så att möjligheter öppnas upp för bönder som drabbas hårt av reformeringen på grund av ändrade spelregler.
Vid alla reformer har det visat sig att olika grupper drabbas och kommer i kläm. Jag vill lyfta fram ett exempel där en lösning ännu inte är nådd. Foderärter klassas som spannmål, medan konservärter klassas som grönsaker. Detta visar hur viktigt det är att vi fortsätter med förenklingen och förändringen av jordbrukspolitiken för att befria bönderna så att de själva kan besluta om vad de ska odla. I denna specifika fråga kan man inte vänta på framtida revidering 2009, utan det behövs en snabb lösning.
Sist, men inte minst, herr talman, handlar det om bättre konkurrensvillkor, men också om möjligheter att bedriva företagsamhet. Folkpartiet är övertygat om att det viktigaste för enmans- och fåmansföretagen - där merparten finns på landsbygden - är en mer företagarvänlig politik. Den problemställningen löses snabbast genom ett regimskifte.
Vi är förvånade över att majoriteten inte mer utnyttjat möjligheterna att genom ännu tydligare ekonomiska incitament övergå till alternativa drivmedel. Vi har ofta talat om och pekat på RME, rapsmetylester, som ett exempel på förnybara drivmedel som skulle kunna användas. EG-direktivet om en ökad användning driver på utvecklingen. Enligt den senaste rapporten kommer Sverige inte att nå de uppsatta målen. Varför föreslår inte majoriteten förbättrade konkurrensvillkor i kombination med ett rejält kliv från det fossila användandet?
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att den svenska bondenäringen står inför ännu en omställning. Det är ett luttrat släkte, som många gånger tvingats anpassa sig till nya beslut. För att möta framtidens utmaningar och krav vad gäller miljö, djurskydd och livsmedelssäkerhet i ett lönsamt företagande krävs både stor yrkesskicklighet och kreativitet i kombination med långsiktiga spelregler, bättre konkurrensvillkor och medvetna konsumenter. Det är både en företagsmässig och en politisk utmaning.
Jag står givetvis bakom Folkpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 16.
Anf. 218 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Hur mycket kommer dieselskatten för jordbrukets arbetsmaskiner att sänkas, och kommer skogsbrukets arbetsmaskiner också att få en sänkning? Hur avser regeringen att utforma den nationella reserven, skyddsnätet för dem som råkar mest illa ut vid genomförandet av reformen?
Vad har regeringen egentligen för avsikter med det nationella kuvertet? Kan jordbruksministern i dag lova att det så kallade kuvertet inte kommer att användas för ytterligare överföringar från produktionsjordbruket till finansiering av exempelvis satsningar inom landsbygdsutvecklingsprogrammet?
Kommer regeringen att ytterligare försämra de svenska jordbruksföretagens konkurrensvillkor genom strängare tvärvillkor än andra länder för att få eller gå miste om stödrättigheterna?
Kommer regeringen att fortsätta att använda utbetalningstidpunkten för jordbruks- och landsbygdsstöden som regulator för att klara utgiftstaken med den osäkerhet för enskilda företagare som detta för med sig?
Hur ser regeringen på tendenserna till åternationalisering av jordbrukspolitiken?
Herr talman! Även om de stora pusselbitarna i tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken snart finns på plats vill jag med de frågorna peka på de osäkerheter som fortfarande råder hos en näring som är satt under ett mycket stort tryck vad gäller lönsamhet och andra möjligheter att bedriva sin verksamhet och bedriva den vidare. Jag hoppas att jordbruksministern eller Rolf Lindén kan prioritera att svara på de frågorna i sina anföranden framför att återupprepa det som redan är känt och som vi arbetat med under något års tid.
För oss kristdemokrater är svenskt jordbruk en mycket viktig basnäring, som framför allt producerar livsmedel av hög kvalitet med kanske världens bästa djuromsorg och högsta miljökrav. Under lång tid har den socialdemokratiska regeringen bestraffat svenska jordbruksföretagare för detta genom högre produktionsskatter än i de viktigaste konkurrentländerna och ett företagsklimat som i övrigt befinner sig i strykklass när det gäller skatter, byråkrati och krångel. När nu de nya förutsättningarna för jordbruksstöden börjar komma på plats, där frikopplingen är den avgörande faktorn, kommer konkurrenssnedvridande särregler och pålagor att få en avgörande betydelse för de svenska jordbruksföretagens möjligheter att hävda sig.
Det är alltså helt nödvändigt att den av regeringen utlovade dieselskattesänkningen kommer snabbt och att den ger en nivå på högst den genomsnittliga EU-nivån. Handelsgödselmedelsskatten måste återföras fullt ut eller avskaffas och inte, som föreslås, omfördelas till olika insatser inom miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet. Förenklingar av regelverket och sänkningar av vissa tillväxtfientliga skatter måste också finnas med när det gäller att förbättra företagsklimatet.
Egendomsskattekommitténs förslag när det gäller arvs- och gåvoskatten är lovande. Men vis av erfarenheten kan jag inte förmå mig att tro på förbättringar förrän de finns på plats. Denna brist på förtroende för regeringen gäller också i hög grad dieselskatten, där löften har svikits gång på gång, på gång.
Herr talman! De olika modeller som var möjliga att välja inom ramen för den beslutade reformen har alla sina för- och nackdelar. Regeringen och stödpartierna valde snabbt bort den så kallade gårdsmodellen och lade inte ned så mycket arbete på att analysera hur denna modell kunde utvecklas vidare för att komma till rätta med de uppenbara brister som initialt kunde konstateras.
Kristdemokraterna kan acceptera den blandmodell som regeringen föreslår som en kompromiss mellan en renodlad gårdsmodell respektive regionmodell. Den valda modellen innebär fortfarande en viss omfördelning från produktionsjordbruket till mer extensiv naturvård. Detta leder till att jordbruksföretag som utvecklat, utvecklats och investerat enligt de förutsättningar som gällt hittills kan få uppenbara lönsamhetsproblem. Här måste den nationella reserven under en övergångstid kompensera dem som råkar mest illa ut. Det ser jag som ett anständighetskrav. Jag hoppas att socialdemokratiska representanter i debatten kan ge ett entydigt besked om ambitionerna på den punkten.
Regeringens förslag innebär att fördelning av stödrättigheter kommer att bestämmas utifrån vem som brukar marken vid ansökningstidpunkten det år systemet träder i kraft. Det innebär att ytterligare tid ges för markägare att säga upp arrendatorer för att själva kunna tillgodoräkna sig stödrätterna. Det kan leda till att mark som aktivt brukas tas ur produktion. Regeringen bör överväga möjligheten att fastställa ett tidigare datum som grund för fördelningen för att möta detta problem.
Herr talman! Senast den 1 augusti i år ska regeringen redovisa till kommissionen hur reformen kommer att tillämpas i vårt land. Jag tar mig därför friheten att skicka med ett antal synpunkter på sådant som regeringen bör fundera en gång till på innan slutversionen skickas in.
Hur kan det vara möjligt att redan i föreliggande skrivelse slå fast att handjursbidragen ska frikopplas helt år 2009? Det gäller att har fjärrsyn. Är det inte marknadssituationen för kött och slaktverksamheten som ska bestämma detta?
Regeringen bör vidare skaffa sig utrymme att vidta särskilda åtgärder för stöd till vallfröodlingen, framför allt timotejfrö, om Finland skulle få för sig att rikta särskilt stöd till denna produktion.
Odlare av stärkelsepotatis får med nuvarande förslag konkurrensnackdelar i förhållande till andra länder. Förslagsvis 15 % av det frikopplade stödet till denna näringsgren bör därför utgå som gårdsstöd.
Det är vidare viktigt att det finns gemensamma regler för vilka krav som ska ställas på jordbruksföretagen för att erhålla de nya EU-stöden. De krav som anges i direktiv och förordningar bör gälla som grund för kontroll, sanktioner och utbetalningar av frikopplade ersättningar. Överträdelser av svensk lagstiftning där den går utöver EU:s krav bör hanteras av svenskt rättsväsende.
Herr talman! Min utmätta tid börjar närma sig sitt slut. Med förhoppning om att få svar på de inledande frågorna vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservation nr 16.
Anf. 219 Jan Andersson (C)
Herr talman! Jag ska börja med mitt yrkande. Även om jag står bakom samtliga reservationer yrkar jag bifall endast till reservation 16.
De förändringar som vi nu har att debattera vad gäller den framtida jordbrukspolitiken är sannolikt de största förändringarna för svensk lantbruksnäring sedan EU-inträdet. De har oerhörd betydelse för lantbrukssektorn. De kommer också att ha stor betydelse för om svenska konsumenter i framtiden kommer att ha möjlighet att välja svenska råvaror och svensk mat av god kvalitet.
Det som var sagt skulle vara en halvtidsöversyn blev en helrenovering av jordbrukspolitiken. Det kommer självklart att påverka mycket. Jag vill börja med att beskriva tre inriktningar som jag ser för svenskt jordbruk, svensk landsbygd och svenskt lantbruk framöver.
Den första inriktningen är den som kanske syns tydligast. Det är större produktionsenheter och strukturrationalisering. Det är en positiv utveckling om vi ska lyckas konkurrera på världsmarknaden och den lokala marknaden.
Den andra inriktningen är nischföretag där det inte handlar om volymerna utan där man siktar mer på att vidareförädla och höja förädlingsvärdet på det man producerar.
Den tredje inriktningen är vad jag kallar intresselantbruk. Där har man sitt lantbruk inte för det ekonomiska utbytet utan därför att man värderar boendet, har det som avkoppling och så vidare.
Ibland målar vi upp konflikter de olika typerna emellan. Det tycker jag inte att vi behöver göra. De olika inriktningarna behöver varandra. De som producerar de stora volymerna kan mycket väl dra nytta av den glans som nischprodukterna ger. De som kanske har sitt intresselantbruk bidrar självklart på ett bra vis till den sociala strukturen på landsbygden som bryts ned om vi bara har stora enheter med långt mellan varandra. Jag tycker inte att vi ska måla upp motsättningar som kanske egentligen inte finns.
När vi nu ändrar politik är det alldeles uppenbart att det är den första kategorin, de lite större och intensivare enheterna, som riskerar att ta stryk.
Som jag bedömer det är det frikopplingen som är det dramatiska i förändringen, om man ser till helheten och sektorerna. Det är en frikoppling som har till syfte att det som produceras mer ska styras av vad marknaden efterfrågar och mindre av bidragssystemen. Det tycker jag är en bra utveckling.
Samtidigt är det ju så att när vi gör oss mer beroende av marknaden är det mer betydelsefullt vilka konkurrensvillor vi har på marknaden. Det har vi varit inne på tidigare.
Det är oerhört viktigt att sektorn får konkurrensvillkor som gör att man på ett vettigt sätt kan konkurrera på den marknad som vi nu ska närma oss och låta oss styras mer av.
Som vi vet handlar den gröna sektorn om 8-10 % av BNP. Det har självklart stor betydelse både för kringnäringar som slakterier och livsmedelsförädling och för sysselsättningen att produktionsvolymerna hålls uppe.
Vi står helt bakom majoritetens förslag till modell. Det är en blandmodell som vi tycker är det vettiga på sikt.
Det ställs dock stora krav på att vi kan hantera de företag som kanske tappar mest i ersättningsnivå. Det är ofta företag som har investerat stora belopp och som är förhållandevis nystartade. Som företagare i lantbrukssektorn har man avskrivningstider att förhålla sig till. Det finns en avskrivningstid för byggnader. Hur länge håller byggnaden? 20, 25 eller 30 år? Det finns en ekonomisk avskrivningstid för hur länge utrustningen är ekonomiskt effektiv. Det kan röra sig om 10, 12 eller 15 år. Den kortaste avskrivningstiden är den politiska avskrivningstiden. Hur snabbt ändrar sig de politiska besluten? Tyvärr hänger de inte ihop.
Jag är oroad över att den politiska avskrivningstiden blir kortare och kortare, särskilt med det sällskap som regeringen har i de här frågorna. Det är tveklöst så att man som enskild företagare har med detta i sina beräkningar. Det kommer att vara en av de större frågorna, att se till att vi har långsiktiga beslut som gör att man vågar investera långsiktigt utan att behöva vara rädd för att den politiska avskrivningen ska bli kortare.
Det handlar alltså om den nationella reserven och hur vi ska nyttja den för att på bästa sätt kunna fånga upp de företag som riskerar att tappa kanske hundratusentals kronor i ersättning. Hur ska vi göra för att de här företagen ska klara övergångarna?
Swedish Meats har kontaktat oss i utskottet och pekat på att det rör sig om 250-300 företag som i snitt tappar en halv miljon kronor. Det rör då nötköttssektorn.
Det är bra att vi har ministern närvarande som kan ge ett svar till svenska lantbrukare om hur den nationella reserven kommer att nyttjas. Kommer man att arbeta för att den ska bli tillräckligt stor och effektiv för att kunna fånga upp de här företagen?
Anf. 218 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Hur mycket kommer dieselskatten för jordbrukets arbetsmaskiner att sänkas, och kommer skogsbrukets arbetsmaskiner också att få en sänkning? Hur avser regeringen att utforma den nationella reserven, skyddsnätet för dem som råkar mest illa ut vid genomförandet av reformen?
Vad har regeringen egentligen för avsikter med det nationella kuvertet? Kan jordbruksministern i dag lova att det så kallade kuvertet inte kommer att användas för ytterligare överföringar från produktionsjordbruket till finansiering av exempelvis satsningar inom landsbygdsutvecklingsprogrammet?
Kommer regeringen att ytterligare försämra de svenska jordbruksföretagens konkurrensvillkor genom strängare tvärvillkor än andra länder för att få eller gå miste om stödrättigheterna?
Kommer regeringen att fortsätta att använda utbetalningstidpunkten för jordbruks- och landsbygdsstöden som regulator för att klara utgiftstaken med den osäkerhet för enskilda företagare som detta för med sig?
Hur ser regeringen på tendenserna till åternationalisering av jordbrukspolitiken?
Herr talman! Även om de stora pusselbitarna i tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken snart finns på plats vill jag med de frågorna peka på de osäkerheter som fortfarande råder hos en näring som är satt under ett mycket stort tryck vad gäller lönsamhet och andra möjligheter att bedriva sin verksamhet och bedriva den vidare. Jag hoppas att jordbruksministern eller Rolf Lindén kan prioritera att svara på de frågorna i sina anföranden framför att återupprepa det som redan är känt och som vi arbetat med under något års tid.
För oss kristdemokrater är svenskt jordbruk en mycket viktig basnäring, som framför allt producerar livsmedel av hög kvalitet med kanske världens bästa djuromsorg och högsta miljökrav. Under lång tid har den socialdemokratiska regeringen bestraffat svenska jordbruksföretagare för detta genom högre produktionsskatter än i de viktigaste konkurrentländerna och ett företagsklimat som i övrigt befinner sig i strykklass när det gäller skatter, byråkrati och krångel. När nu de nya förutsättningarna för jordbruksstöden börjar komma på plats, där frikopplingen är den avgörande faktorn, kommer konkurrenssnedvridande särregler och pålagor att få en avgörande betydelse för de svenska jordbruksföretagens möjligheter att hävda sig.
Det är alltså helt nödvändigt att den av regeringen utlovade dieselskattesänkningen kommer snabbt och att den ger en nivå på högst den genomsnittliga EU-nivån. Handelsgödselmedelsskatten måste återföras fullt ut eller avskaffas och inte, som föreslås, omfördelas till olika insatser inom miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet. Förenklingar av regelverket och sänkningar av vissa tillväxtfientliga skatter måste också finnas med när det gäller att förbättra företagsklimatet.
Egendomsskattekommitténs förslag när det gäller arvs- och gåvoskatten är lovande. Men vis av erfarenheten kan jag inte förmå mig att tro på förbättringar förrän de finns på plats. Denna brist på förtroende för regeringen gäller också i hög grad dieselskatten, där löften har svikits gång på gång, på gång.
Herr talman! De olika modeller som var möjliga att välja inom ramen för den beslutade reformen har alla sina för- och nackdelar. Regeringen och stödpartierna valde snabbt bort den så kallade gårdsmodellen och lade inte ned så mycket arbete på att analysera hur denna modell kunde utvecklas vidare för att komma till rätta med de uppenbara brister som initialt kunde konstateras.
Kristdemokraterna kan acceptera den blandmodell som regeringen föreslår som en kompromiss mellan en renodlad gårdsmodell respektive regionmodell. Den valda modellen innebär fortfarande en viss omfördelning från produktionsjordbruket till mer extensiv naturvård. Detta leder till att jordbruksföretag som utvecklat, utvecklats och investerat enligt de förutsättningar som gällt hittills kan få uppenbara lönsamhetsproblem. Här måste den nationella reserven under en övergångstid kompensera dem som råkar mest illa ut. Det ser jag som ett anständighetskrav. Jag hoppas att socialdemokratiska representanter i debatten kan ge ett entydigt besked om ambitionerna på den punkten.
Regeringens förslag innebär att fördelning av stödrättigheter kommer att bestämmas utifrån vem som brukar marken vid ansökningstidpunkten det år systemet träder i kraft. Det innebär att ytterligare tid ges för markägare att säga upp arrendatorer för att själva kunna tillgodoräkna sig stödrätterna. Det kan leda till att mark som aktivt brukas tas ur produktion. Regeringen bör överväga möjligheten att fastställa ett tidigare datum som grund för fördelningen för att möta detta problem.
Herr talman! Senast den 1 augusti i år ska regeringen redovisa till kommissionen hur reformen kommer att tillämpas i vårt land. Jag tar mig därför friheten att skicka med ett antal synpunkter på sådant som regeringen bör fundera en gång till på innan slutversionen skickas in.
Hur kan det vara möjligt att redan i föreliggande skrivelse slå fast att handjursbidragen ska frikopplas helt år 2009? Det gäller att har fjärrsyn. Är det inte marknadssituationen för kött och slaktverksamheten som ska bestämma detta?
Regeringen bör vidare skaffa sig utrymme att vidta särskilda åtgärder för stöd till vallfröodlingen, framför allt timotejfrö, om Finland skulle få för sig att rikta särskilt stöd till denna produktion.
Odlare av stärkelsepotatis får med nuvarande förslag konkurrensnackdelar i förhållande till andra länder. Förslagsvis 15 % av det frikopplade stödet till denna näringsgren bör därför utgå som gårdsstöd.
Det är vidare viktigt att det finns gemensamma regler för vilka krav som ska ställas på jordbruksföretagen för att erhålla de nya EU-stöden. De krav som anges i direktiv och förordningar bör gälla som grund för kontroll, sanktioner och utbetalningar av frikopplade ersättningar. Överträdelser av svensk lagstiftning där den går utöver EU:s krav bör hanteras av svenskt rättsväsende.
Herr talman! Min utmätta tid börjar närma sig sitt slut. Med förhoppning om att få svar på de inledande frågorna vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservation nr 16.
Anf. 220 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Låt mig inledningsvis konstatera att jordbruket är viktigt för Sverige. Sammantaget står den gröna näringen för så mycket som 10 % av BNP och 10 % av sysselsättningen. Ca 70 % av råvarorna till den svenska livsmedelsindustrin är inhemska. Livsmedelsindustrin med sin omslutning på 129 miljarder kronor är den fjärde största industrisektorn om man ser till omsättning, och den är större än klassiska svenska näringar som pappers- och metallindustrin.
Jag vill också lyfta fram att det svenska jordbruket producerar mat av högsta kvalitet med stor hänsyn till miljön och med en världsledande omsorg om djuren.
Den förändring som vi nu ska genomföra skulle jag vilja kalla lika nödvändig som radikal. Vi tar de första viktiga stegen bort från en föråldrad jordbrukspolitik som inte är långsiktigt hållbar. Den nya politiken innebär att Europas jordbrukare ska producera det som konsumenterna efterfrågar, inte det som ger de största bidragen.
En annan principiellt viktig förändring är ju att medlemsländerna ges ett större inflytande över hur jordbrukspolitiken ska utformas i det egna landet. Det gör att vi måste göra ett antal nationella val. Vi har arbetat hårt med att hitta den rätta modellen för Sverige. Vi har valt blandmodellen.
Jag vill i det här sammanhanget passa på att tacka de ledamöter från riksdagens samtliga partier som har deltagit i den här parlamentariska kontaktgruppen. Jag tycker att vi har haft ett positivt och resultatinriktat arbetsklimat. Jag vågar påstå att vårt arbete har varit framgångsrikt.
Den skrivelse som vi diskuterar här i dag och som bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har mottagits väl och har beskrivits som en balanserad lösning av företrädare både för jordbruket och för miljöintressen.
Strukturrationaliseringen i svenskt jordbruk har pågått i en relativt jämn takt under hela efterkrigstiden. Färre och större jordbruk, investeringar för mer rationell produktion, satsning på mer högavkastande djur och växtmaterial och skickliga företagare har gett en ökande produktivitet.
Vi vet alla att priserna på insatsvaror har ökat mer än avräkningspriserna, och generellt är lönsamheten i svenskt jordbruk ansträngd. Det finns uppenbara behov av att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.
Regeringens linje är offensiv när det gäller att nationellt genomföra den beslutade EU-reformen. Vi föreslår att den nya modellen införs redan den 1 januari 2005.
Ersättningarna till bönderna riktas så att problematiska omfördelningar och svårigheter för framför allt produktionen av kött och mjölk undviks. Sambanden är enkla. Primärproduktionen ger inhemsk livsmedelsförädling som ger arbetstillfällen och konsumenterna mat av hög kvalitet. De svenska mervärdena - säker mat, god djuromsorg och miljöhänsyn - kan, om de förmedlas till konsumenterna, ge det svenska jordbruket konkurrensfördelar och även en potential för export av livsmedel.
Regeringen vill använda 30 miljoner kronor för att förmedla de mervärdena. Vi vill värna konkurrenskraften genom att sänka dieselskatten för jordbrukets arbetsmaskiner från och med den 1 januari 2005.
Jordbruket och framför allt de betande djuren ger oss förutom livsmedel ett öppet landskap och en biologisk mångfald. Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik innebär att det kommer att läggas mer resurser på ersättningar som går till en hållbar utveckling av landsbygden.
Det handlar om insatser för att hålla landskapet öppet, förbättra miljön och utveckla landsbygden. Moduleringsmedlen tillsammans med det nationella tillskott som vi föreslår innebär att 400 miljoner kronor kommer att tillföras miljö- och landsbygdsutveckling.
Regeringen har höga ambitioner när det gäller att skapa tillväxt och sysselsättning i alla delar av vårt land. Här finns kopplingarna till lantbruket. Två tredjedelar av befolkningen på landsbygden är sysselsatt i småföretag. Vart femte arbete i glesbygd har sin bas i jord- och skogsbruket. En levande landsbygd och goda förutsättningar för lantbruket går alltså hand i hand.
Redan i dag har många jordbruk spännande verksamheter som kompletterar den traditionella produktionen. Ett bra exempel är den utvecklingskraft som för närvarande finns i företag som har verksamhet kopplad till hållande av hästar.
Landsbygden behöver jordbruket och övriga areella näringar men också en bredare bas för att kunna utvecklas. Regeringen vill ta ett samlat grepp för att skapa ökade möjligheter att med jordbruket som bas skapa förutsättningar för en mångsidig utveckling på landsbygden, och regeringen har i dag beslutat att tillsätta en parlamentarisk utredning som ska utarbeta en långsiktig strategi för den nationella politiken för landsbygdsutvecklingen. Utredningen ska identifiera såväl hinder som möjligheter för företagande i landsbygd och lämna förslag som bidrar till framtidstro när det gäller att bo och verka på landsbygden. För att skapa ett attraktivt boende ska kulturmiljöns betydelse särskilt uppmärksammas.
Myndigheternas roll och former för samarbete i frågor som rör landsbygdens utveckling ska beaktas. Och jag väntar mig idéer som minskar byråkratin och kortar vägarna från idé till handling. Jag ser också fram mot förslag som stärker kvinnors och mäns lika förutsättningar, ungdomars möjligheter att bo och verka på landsbygden och förslag som gör att människor med utländsk bakgrund ses som en resurs för att utveckla landsbygden. Behovet av mångsidighet och utveckling av produktion inom såväl livsmedelssektorn som andra områden ska övervägas. Förslagen från utredningen kommer att hamna inom ett brett fält. Det kan handla om exempelvis att underlätta för turism, småskalig livsmedelsproduktion och utveckling av service på landsbygden.
Regeringen pekar särskilt på behovet av ett ekologiskt hållbart och etiskt försvarbart jordbruk. Konsumenternas efterfrågan på säkra produkter av hög kvalitet, krav på god djuromsorg, skyddet av miljön och hänsyn till den globala utvecklingen ska vägas in i utredningens förslag.
Herr talman! Fortfarande står den gemensamma jordbrukspolitiken för halva EU:s budget. Vi hörde siffran här tidigare. Regeringen kommer att fortsätta att med kraft driva att EU ska minska och avveckla sina handelsstörande jordbruksstöd och tullmurar. Det gynnar alla, inte minst utvecklingsländerna. Vi socialdemokrater verkar för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU som är långsiktigt hållbar också ur ett globalt perspektiv. Vi vill fortsätta att utveckla jordbrukspolitiken i riktning mot ökad rättvisa.
I de flesta u-länder är jordbruket den viktigaste försörjningskällan och en viktig drivkraft för utveckling av handel, transporter och småindustri. Det är därför inte acceptabelt att varor dumpas på världsmarknaden och därigenom slår undan benen för framför allt småjordbrukare i u-länder, att EU:s gränsskydd försämrar exportmöjligheter för odlare i u-länder och att den så kallade tulleskaleringen hindrar utvecklingen av förädlingsindustrin i u-länderna.
Jag menar att det jordbrukspolitiska beslut som togs i EU i juni förra året ger ett bra läge för att gå på offensiven i jordbruksfrågor inom ramen för WTO-förhandlingarna. Det gynnar alla, särskilt utvecklingsländerna. Sverige stöder därför kommissionens initiativ som innebär att EU är berett att fasa ut samtliga exportstöd under förutsättning att exportkrediter, livsmedelsbistånd och statshandelsföretag omfattas och ett balanserat slutresultat kan nås.
Herr talman! När man talar om en hållbar jordbrukspolitik kan man inte bara tala om produktionsjordbruk eller miljövärden. Både ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter måste finnas med ur både det nationella och globala perspektivet. Regeringen har varit mån om att ta fram ett balanserat förslag om hur EU:s jordbruksreform ska genomföras i Sverige.
Anf. 221 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jag vill tacka ministern först och främst för att hon har valt att skjuta upp sin resa ett par timmar för att kunna vara med här i dag. Men jag vet att det är tajt, och jag ska därför försöka att skynda på för mina andra vänners skull.
Jag skulle ändå vilja att ministern kunde lova att ge en utfästelse till svenskt lantbruk att EU-stöden i fortsättningen kommer att betalas ut på rätt sida om årsskiftet. Eller är det så att jordbruksministern går i ledband på Bosse Ringholm i den frågan?
Sven Gunnar Persson tog upp tvärvillkoren. Anser ministern att det är rimligt att svenskt jordbruk ska ha en annan regelbedömning av om EU-stöden ska betalas ut än deras yrkesbröder i övriga länder? Jag tycker inte det. Kan jordbruksministern inte vara överens med mig och stödja den tanken?
Sedan har jag en fråga om det nationella kuvertet. Vad ser ministern i framtiden? Kommer det att bli 10 %, eller vad blir det?
Ministern nämnde att det är pressat för jordbruket. Ändå fortsätter ministerns parti och regeringen att pressa jordbruket med de höga avgifterna. Då är frågan: Kommer jordbruksministern att omvärdera behovet av att sänka övriga avgifter också som just svenskt jordbruk har?
Anf. 222 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Det är alltid lätt att säga att man inte ska ta hänsyn till olika budgetkonsekvenser beroende på hur man hanterar utbetalningar. Vi har noga analyserat hur vi ska hantera den frågan. Vi har ett problem när det gäller att hantera de budgettekniska frågorna på en generell nivå. Vi har en budgetlag att följa. När man tittar på dessa stöd finns det ett utrymme inom ramen för EG-regelverket att utbetala vid olika tidpunkter. Vi följer EG-regelverket, och vi tar ett ansvar för den svenska ekonomin, och vi ger också bönderna ett besked i god tid. Det tycker jag är angeläget att göra.
När det gäller tvärvillkoren har jag lite svårt att förstå den här upprördheten. Jag tycker att det skulle vara väldigt utmanande om vi inte hade en ambition att säga att om vi har en svensk lag är det rimligt att man följer den lagen om man ska kunna få dessa bidrag. Det skulle vara väldigt utmanande om vi hamnade i ett annat läge. Sedan tycker inte jag att man ska överdriva detta problem. Vi sitter för närvarande på departementet och analyserar vilka rent faktiska problem som vi kan hamna i. Och jag vill inte säga att de är omfattande. Det är klart att vi ska minimera problemen, men att säga att det är okej att få dessa bidrag även om man bryter mot svensk lag tycker jag är utmanande. Vi har redan haft en diskussion om djurförbud och utbetalning av bidrag.
När det gäller det nationella kuvertet är förslaget nu att det ska vara 30 miljoner. Något annat finns inte. Sedan är det klart att vi vill ha en öppenhet inför framtiden om vi har andra behov. Men i dag är det 30 miljoner som gäller.
Anf. 223 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Det är nog få som sitter i en likviditetskris och som säger: Jag fick i alla fall beskedet i tid.
Det hjälper inte när räkningarna ska betalas att veta att det kommer pengar, därför att pengarna behövs, annars får man själv ligga ute med dem och betala ränta. Därför tycker jag att det är synd att regeringsföreträdaren inte kan ha så pass mycket finansiell disciplin att man faktiskt klarar detta. Det handlar nämligen om likviditetsplanering även från regeringens sida. Men nu lägger man över det på jordbruket i stället, och det får vi uppenbarligen leva med.
Talartiden gick ut för ministern så jag fick inget svar på frågan: Är det Socialdemokraternas uppfattning att det är pressat för jordbruket och varför, om det är så, deltar man i denna press genom att behålla höga skatter som ligger utöver vad andra länders jordbrukare har? Det är ju ingen "marknadsomständighet" som har skapat denna situation, utan det är regeringen som har skapat det som alltså ger det svenska jordbruket en tagelskjorta.
Vidare skulle det vara intressant om ministern, åtminstone mycket kort, kunde berätta vilka idéer som finns när det gäller den nya utredning som regeringen uppenbarligen har beslutat om i dag. Är det en parlamentarisk grupp, eller är det en enmansutredare? Vilka är tankarna?
Anf. 224 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! När det gäller avgifter vidtas ett antal åtgärder. Vi har ett program för återföring av gödselmedelsavgifter och bekämpningsmedelsavgifter, och tidigare har vi haft växtodlingsplaner. Den fasen är nu över. Nu återför vi de här pengarna i en annan form och då för väldigt angelägna ändamål. Vi kommer att sänka dieselskatten, att gälla från och med den 1 januari. Också andra åtgärder vidtas för att underlätta för företagande i allmänhet. Jag tycker därför att det är en felaktig bild som här tecknas - det var den delen.
Den sista frågan gällde utredningen. Jag sade, hoppas jag, i mitt anförande att det ska vara en parlamentarisk utredning som ska titta på landsbygdsutvecklingsfrågorna. Det är klart att det finns en koppling till nästa finansiella perspektiv och LBU.
Anf. 225 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Först vill jag returnera tacket för arbetet i kontaktgruppen. Också jag tycker att det var väldigt konstruktivt. Det var imponerande att se det arbete som ministern, statssekreteraren och medhjälpare utfört under den här perioden.
Men sedan blir jag "lite ledsen i ögat". Jag måste säga att jag är innerligt trött på talet om bönder som något slags dreglande Pavlovska hundar betingade att stoppa plogen i jorden bara där bidragen är som störst - som ju framgick av ministerns anförande. Har inte ministern träffat tillräckligt många halvt ihjälslitna lantbrukare som trots minimala stöd och bidrag kämpar på fädernegården för att hålla marken öppen, odla och fortsätta arbetet? Nej, här målas en bild upp av bönder som bara satsar på det som ger största bidragen!
Jag skulle vilja ha svar på några av de frågor som jag ställde i mitt anförande. På frågan om hur mycket dieselskatten kommer att sänkas lär jag väl inte få något svar, men kanske kunde jag få en liten inriktningsbeskrivning.
Sedan vill jag ställa samma fråga som den som Bengt-Anders inte fick svar på, nämligen hur man tänker utforma den nationella reserven. Hur mycket ska man alltså behöva förlora i det här systemet?
Vidare gäller det frågan om hur jordbruksministern ser på användningen av det nationella kuvertet. Kan jordbruksministern garantera att det nationella kuvertet inte kommer att användas till fortsatta överföringar från produktionsjordbruket till miljöprogrammet?
Anf. 226 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! När det gäller bidragsbehovet måste vi konstatera att svenskt jordbruk i dag i stor utsträckning är bidragsberoende. Samtidigt tycker jag att det framgår när jag träffar bönder - och jag träffar väldigt många bönder -att det finns en framtidstro, ett engagemang och en kreativitet. Många säger: Javisst är detta med dieselskatten och en sänkning av dieselskatten viktigt. Men detta har också väldigt mycket blivit en symbolfråga. Jag tror således att det bland många jordbrukare inte riktigt är samma dystra bild som vi här får höra Sven Gunnar Persson tala om.
Vi har varit väldigt angelägna om att utforma den nationella reserven på ett sådant sätt att vi får ett effektivt och rationellt användande av pengarna. Om vi får en alltför stor nationell reserv undandrar det ju pengar från annan verksamhet. Någonstans blir det mindre pengar till de aktiva bönderna.
Här har Statens jordbruksverk gjort bedömningen att vi har behov av en nationell reserv som kan vara mindre än 1 %. Siffran 20 % verkar mycket överdriven. Vi vill använda den nationella reserven för dem som har utökat och för dem som är nyinvesterare, nykomlingarna, och vi prövar givetvis om vi kan hjälpa dem som på något sätt har drabbats. Men hela blandmodellen går också ut på att minimera antalet jordbrukare som kommer negativt ut ur den här reformen.
När det sedan gäller det nationella kuvertet har vi sagt att det ska vara till för marknadsfrämjande åtgärder. Det gäller då generellt. Sedan prövar vi var pengarna gör bästa nyttan.
Anf. 227 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Vad jag reagerade på i jordbruksministerns anförande är det som hon nämnt i alla anföranden som jag hört henne hålla, nämligen att nu kan bönderna producera det som konsumenterna vill ha, inte producera det som ger mest bidrag. Det är i det avseendet som jag gör tolkningen om de Pavlovska hundarna.
När det gäller den nationella reserven är det ingen som nämnt 20 % storlek, utan det gällde en 20-procentig stödminskning. De som får mer än 20 % minskning skulle kunna komma i fråga för den nationella reserven. Vi får tydligen inget besked om hur man tänkt utforma den nationella reserven. Att den ska finnas är vi överens om. Men hur mycket ska man behöva förlora i det nya systemet för att kunna få kompensation, en stötdämpare, från den nationella reserven?
Frågan var om jordbruksministern kan garantera att det nationella kuvertet i framtiden inte kommer att användas till överföringar från produktionsjordbruk till miljöprogram.
Anf. 228 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Detta med att det är konsumenternas efterfrågan som ska styra trodde jag att vi var alldeles överens om i denna kammare. Det fina med den här reformen är att vi kommer bort från de här direktbidragen som direkt styr produktionen och där vi får en överkapacitet som inte är till nytta för våra konsumenter i Europa och som också drabbar fattiga länder.
Sedan har vi diskussionen om att pengar förs bort från produktionsjordbruket och kommer till någon annan typ av produktion. Jag hörde också i något av anförandena här slutsatsen att det finns en fördel med att vi har ett produktionsjordbruk som kompletterar ett mer småskaligt - och det tycker jag är väldigt klokt. Jag tycker inte att vi ska göra den här uppdelningen, utan vi ska se till att vi får en jordbrukspolitik som är balanserad och som stöttar det hållbara jordbruket. Då kan det gälla satsningar såväl på produktionsjordbruket som på annan, mer småskalig, produktion. Vi ska inte underskatta kraften i den småskaliga produktionen i Sverige. Det finns ett antal entreprenörer som till och med är av den digniteten att de hittar sina nischer på exportmarknaden.
Anf. 229 Jan Andersson (C)
Herr talman! Jag tror att vi måste borra ytterligare lite grann i detta med den nationella reserven. Endera är det jag eller också är det ministern som inte har förstått det här fullt ut. Hur avser man att utforma den? Det var en väldig sammanblandning av procentsatser hit och dit. Vi är väl nyfikna. Men framför allt är väl också de som är beroende av den nationella reserven, kanske för att företaget inte ska gå i konkurs, oerhört nyfikna på hur den kommer att utformas.
Jag måste också säga att jag reagerar på inställningen till utbetalningstidpunkten. Om man ser på detta omvänt och ser till de företagare som ska betala till staten, vad tycker då ministern om att få skjuta lite grann på betalningen bara man talar om det i god tid innan?
Anf. 230 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! För den nationella reserven har vi ett regelverk som säger att den kan användas av företag som har investerat eller utökat sin produktion, så ställer vi frågan: Är det rimligt att reserven används för dem som har fått en stödminskning, dem som vi inte har lyckats hjälpa med vår blandmodell? Jag är medveten om att för stödminskning har siffran "större än 20 %" nämnts.
Jag är inte negativ till att hitta en modell för att hjälpa dem som får en stödminskning. Men det innebär att vi måste hitta en modell som är förenlig med regelverket, det regelverk som är gemensamt inom EU. Där har vi ännu inte fått de besked som vi behöver. Men generellt är jag väldigt angelägen om att vi använder pengarna effektivt och att vi inte bygger upp en nationell reserv som ger oss ett större utrymme än vad vi egentligen behöver.
Vad gäller dessa tre - de som har investerat, de som har utökat och de som har fått en stödminskning - tycker jag att det är rimligt att vi också prövar om de senare kan omfattas av systemet.
Vad gäller utbetalningstidpunkten har jag inget ytterligare att tillägga. Vi har i vårbudgeten redovisat våra bevekelsegrunder, och vi har redovisat den modell som vi tycker är rimlig. Har man några andra, ännu bättre idéer om hur man ska kunna hantera de budgettekniska frågorna kommer det att finnas ett utrymme för att framföra de synpunkterna.
Anf. 231 Jan Andersson (C)
Herr talman! Man kan av det dra slutsatsen att lantbrukarkåren är den enskilda kår av personer som ska dra det tyngsta lasset för att vara budgetregulator. Det tycker jag är en ganska cynisk inställning.
Det hade varit väldigt intressant att få en liten
hint
om nivån på dieselskattesänkningen. Jag tycker dessutom att trovärdigheten i löftet är oerhört begränsad. Vad som har utställts är ett gammalt - med betoning på gammalt - löfte som har upprepats. Vad som har hänt i verkligheten är att vi sedan 2000 inte fått en sänkning utan tvärtom en höjning av dieselskatten på i runda slängar 40 öre. Då rör det sig om trekronorsstrecket i nivå. Det är en märkbar höjning trots att löften har utställts om sänkning. Tror ministern att trovärdigheten kommer att öka efter nyår?
Anf. 232 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att trovärdigheten kommer att öka. Regeringen har tillsammans med samarbetspartierna Miljöpartiet och Vänsterpartiet uttalat att dieselskatten ska sänkas den 1 januari 2005. Det är mitt svar på frågan.
Anf. 233 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka jordbruksministern för att ministern är närvarande under denna debatt. Det känns oerhört värdefullt.
Ett par frågor skulle jag vilja få belysta här. Hur avser ministern att arbeta eller att göra en plan för att administrationen över huvud taget ska förenklas? Jag nämnde också utgifterna. Finns det någon plan? Finns det någon målsättning för detta arbete?
Den andra frågan som jag skulle vilja ta upp handlar om diesel. Vi har här hört talas om dieselskatteminskning. I mitt anförande nämnde jag min förvåning över att man inte passat på tillfället att kombinera en skattelättnad med att arbeta för att bli av med användandet av det fossila, eller att åtminstone minska radikalt på det. Det går att använda morötter i detta sammanhang också.
Anf. 234 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! När det gäller administrationen är jag den första att beklaga att vi inte kunde få ett suveränt enkelt system när vi reformerar EU:s jordbrukspolitik. Det hade jag önskat. Det som var bäst för det svenska jordbruket, blandmodellen, hade den konsekvensen att vi fick en del krångligheter. Men givetvis ska vi se till att vi bygger upp det enklaste systemet. Vi är duktiga på att använda ny teknik. Det finns också en topp, och när vi kommer in i systemet och börjar tillämpa det, så planar det hela ut. Jag hoppas att vi till och med ska kunna göra det lite mer kostnadseffektivt efter några år. Jag är hoppfull om att kunna begränsa administrationskostnaderna.
De förnyelsebara energikällorna är någonting mycket spännande, och där har vi ett arbete som pågår i departementet. En del av de 400 miljoner kronor som nu tillförs genom modellering och de nationella tillskotten ska användas för att jobba med de förnyelsebara energikällorna. Det är en kraft, och det finns mycket spännande på gång.
Morötter har jag inte hört om, men om havre, raps och andra förnyelsebara energikällor som har varit en stor framgång. Det här är någonting som vi arbetar med.
Anf. 235 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Ministern säger att hon är hoppfull, men finns det någon skarp målsättning vad gäller just byråkratin och administrationen? Ämnar man ha en ordentlig plan för hur man ska kunna minska radikalt från år till år genom att både samordna och genom ett effektivt regelverk så att byråkratin inte bara växer?
Vad gäller diesel kan jag ändå tycka att det är förunderligt att man inte tar det här tillfället och ställer krav och säger att om vi sänker skatten och ger skattelättnader förväntar vi oss, eller kräver, en inblandning av förnybara drivmedel. Det är på det viset, genom ekonomiska incitament, som vi kan peka på en färdriktning, och då slår vi två flugor i en smäll. Vi underlättar för bönderna, som får möjligheten till likvärdiga och bättre villkor, och vi gynnar miljön.
Anf. 236 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Vi har en mycket bra dialog med Jordbruksverket, och givetvis har vi en plan för hur Jordbruksverket ska arbeta med de administrativa frågorna. Jag ser fram emot att i relation till Jordbruksverket och länsstyrelserna hantera de frågorna. Men man kan inte trolla med knäna. Det är komplicerade regler som vi ska tillämpa, och vi kommer inte att få ett helt enkelt system. Men vi kommer att kunna hålla i kostnaderna på ett bra sätt.
Sänkningen av dieselskatten och relationen till förnyelsebara energikällor finns givetvis med i de överväganden vi gör, men vi har ännu inte presenterat förslaget. Jag vill inte i detalj kommentera vad som kan bli resultatet av det arbete som vi nu har i departementet.
Anf. 237 Rolf Lindén (S)
Herr talman! När vi talar om jordbruk i dag kan vi inte bara prata om svenska förhållanden. Vi har med en internationell utblick i det - Anita var också inne på det.
Jordens befolkning ökar med ungefär 80 miljoner om året. Större delen av ökningen sker i utvecklingsländerna. Dessa länders andel av jordbruksproduktionen kommer naturligtvis att öka, och också betydelsen av handel med livsmedel kommer att öka. Jordbrukets betydelse kan inte nog understrykas om de fattiga länderna ska ha en chans att utveckla sina ekonomier och försörja sin befolkning.
Det finns redan i dag u-länder som kan konkurrera med utvecklade länder när det gäller jordbruksprodukter. Men om vi ska få det som vi kallar livsmedelssäkerhet i världen krävs det att vi tar ytterligare steg på vägen mot frihandel. Reformeringen av EU:s jordbruksstöd är ett sådant steg på vägen.
Vi har snart varit medlemmar i EU i tio år och kunnat ta del av den gemensamma jordbrukspolitiken och tillämpat den. När de nya medlemsländerna kom med i våras utökades jordbruksarealen med 40 %, och det blev 74 % fler gårdar och 53 % fler jordbrukare. Men här finns problem.
Produktiviteten är låg, priserna har börjat att närma sig EU-nivå och man lider brist på insatsvaror såsom bekämpningsmedel och gödsel. Många produkter har bristande kvalitet, och behovet av att förbättra den hygieniska standarden är stor i många anläggningar.
Mot den bakgrunden menar jag att det svenska jordbruket har ett försprång. Internationaliseringen på livsmedelsområdet har kommit för att stanna. Det ger oss möjligheter, men det innebär också hot.
Vi kommer att möta en stenhård konkurrens när vi exporterar. Likaså kommer konkurrensen på hemmamarknaden att skärpas genom importen. Men man ska inte heller glömma att vi nu har 75 miljoner nya konsumenter på den gemensamma marknaden. Även om de för närvarande har låg köpkraft är jag alldeles övertygad om att den kommer att stärkas på sikt. Detta gynnar det svenska jordbruket med sin kvalitet och effektivitet.
Herr talman! Det är allom bekant att det svenska jordbruket för närvarande brottas med lönsamhetsproblem - flera av er har tagit upp det tidigare. En fortsatt strukturomvandling, ansträngningar för att minska kostnaderna och öka produktiviteten är nödvändigt för att öka intäkterna.
Men jordbrukets konkurrenskraft vilar inte bara på åtgärder som näringen själv kan vidta. En rad andra faktorer påverkar också. Vid sidan av lagar och regler, som kan tynga den svenska jordbrukaren, är det givetvis en fördel med de låga mark- och arrendepriserna och den låga belåning av jordbruksfastigheter som vi har i Sverige.
Främst är det dock punktskatter som varit i fokus när det gäller jordbrukets konkurrensförutsättningar. Man har då talat om den så kallade ryggsäcken, och den har varit uppe också i dag.
Skatterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel har börjat att återföras. Jordbrukarna har fått stöd för 30 000 växtodlingsplatser, och medel har återförts kollektivt till näringen. Elskatten och skatten på eldningsolja har återförts, något som har inneburit lättnader för jordbruket på mer än 400 miljoner kronor per år. Man glömmer ofta bort att den här återföringen har påbörjats. Nu tar vi ytterligare ett steg genom sänkningen av dieselskatten från den 1 januari 2005.
Herr talman! Miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU22 handlar om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Motiven för reformen är kända, men de tål att upprepas. Ytterst handlar det om att stärka konkurrenskraften i det europeiska jordbruket. Genom att frikoppla stöden från produktionskraven kan vi få ett mer konsument- och marknadsorienterat jordbruk. Bonden kommer alltså i större utsträckning att producera det som konsumenten vill köpa.
I betänkandet förordar utskottet att Sverige väljer en blandmodell. Om vi hade valt en ren regionmodell skulle sannolikt omfördelningseffekterna ha fått en sådan omfattning att många existerande företag skulle få stora problem med likviditeten. En gårdsmodell där stöden fördelas utifrån den verksamhet som fanns i företaget 2000-2002 kan i extrema fall leda till att stöden helt faller bort från den enskilda lantbrukaren.
Detta undviker vi med blandmodellen eftersom stödrättigheterna kommer att bestämmas utifrån vem som brukar marken vid ansökningstidpunkten det år då systemet träder i kraft, nämligen nästa år.
Det är sant att blandmodellen i sig också medför en stor omfördelning av stöden från regionerna 1, 2 och 3 till regionerna 4 och den nya 5:an, eller om vi så vill från syd till nord. Samtidigt är det sannolikt så att den kommande sänkningen av dieselskatten gynnar framför allt bönderna i syd.
Bland fördelarna med blandmodellen kan nämnas att all mark ges ett relativt högt grundstöd som omfattar i princip all jordbruksmark. Dessutom får betesmarkerna också stödrättigheter. En annan fördel är att de förändringar som skett efter referensperioden 2000-2002 kan till stora delar beaktas. Detta minskar behovet av en nationell reserv, vilket flera debattörer varit inne på tidigare.
Herr talman! En annan viktig del är den så kallade moduleringen. Den innebär bland annat en avtappning från direktstöden till landsbygdsutveckling. Det har nämnts tidigare att de minskar med 3 % redan nästa år, med 4 % 2007 och från 2007 minskar det med 5 %. Det innebär att överföringen till landsbygdsutveckling kommer att ligga någonstans runt 3 ½ miljarder.
Inom ramen för reformen har varje medlemsland också möjlighet att utnyttja ett nationellt kuvert som får uppgå till högst 10 % av det totala direktstödet. Hade vi valt gårdsmodellen hade vi sannolikt behövt att utnyttja denna möjlighet. Men i blandmodellen är behovet av ett nationellt kuvert inte så framträdande eftersom denna modell också ger ett garanterat lägsta stödvärde även på betesmarker.
Men vi vill inte stänga dörren helt för ett nationellt kuvert. Om det visar sig att vi behöver det i framtiden ska vi också ha möjlighet att använda det. Men ingen av oss vet hur vi tänker 2009 när denna översyn ska göras. Därför ska vi inte stänga dörrarna helt för detta.
Som har sagts tidigare föreslår vi alltså ett begränsat kuvert på 30 miljoner kronor för säljfrämjande åtgärder, till exempel informationskampanjer om svenska jordbruksprodukters kvalitet och utmärkta egenskaper.
Herr talman! Vi har under ett års tid arbetat med den här reformen i en arbetsgrupp där samtliga av riksdagens partier har varit representerade. Jag tycker att det har varit en väldigt bra form med stor öppenhet och mycket konstruktiva diskussioner.
Som företrädare för majoriteten vill jag också tacka alla som har varit med i arbetsgruppen och bidragit med de djupa kunskaper som finns i det här gänget. Vi har haft ett gott samarbete. Vi är överens om de stora dragen i reformen, men vi skiljer oss på en del punkter, som den här debatten har visat, och så ska det vara. Men i det stora hela är vi överens. Skillnaderna är inte större än att jag hoppas att vi vid kommande översyner av jordbrukspolitiken kan arbeta i samma konstruktiva andra.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 238 Jan Andersson (C)
Herr talman! Rolf Lindén sade i sitt anförande att via blandmodellen undviker man att brukare blir helt utan ersättning.
Då måste jag fråga Rolf Lindén: Vad säger du till de brukare som blir helt utan mark därför att man på grund av fördelningstidpunkten för stödrättigheterna blir uppsagd från arrendet av en markägare som har för avsikt att bara bruka oerhört extensivt, som inte har någon som helst avsikt att bedriva produktion utan bara vill plocka in det frikopplade stödet? Vad säger du till dessa arrendatorer?
Anf. 239 Rolf Lindén (S)
Herr talman! Jag har rest runt rätt mycket i landet under den period som vi har jobbat med dessa frågor, men jag har inte stött på detta. Jag tror att det är överdrivet att det skulle vara så många som så att säga plockade hem sin arrenden. Det är självklart att det kan finnas en och annan som gör det, men jag tror att problemet är klart överdrivet. Vi ska inte blåsa upp det för mycket. Men ibland kan det låta som att det är detta som kommer att hända.
Anf. 237 Rolf Lindén (S)
Herr talman! När vi talar om jordbruk i dag kan vi inte bara prata om svenska förhållanden. Vi har med en internationell utblick i det - Anita var också inne på det.
Jordens befolkning ökar med ungefär 80 miljoner om året. Större delen av ökningen sker i utvecklingsländerna. Dessa länders andel av jordbruksproduktionen kommer naturligtvis att öka, och också betydelsen av handel med livsmedel kommer att öka. Jordbrukets betydelse kan inte nog understrykas om de fattiga länderna ska ha en chans att utveckla sina ekonomier och försörja sin befolkning.
Det finns redan i dag u-länder som kan konkurrera med utvecklade länder när det gäller jordbruksprodukter. Men om vi ska få det som vi kallar livsmedelssäkerhet i världen krävs det att vi tar ytterligare steg på vägen mot frihandel. Reformeringen av EU:s jordbruksstöd är ett sådant steg på vägen.
Vi har snart varit medlemmar i EU i tio år och kunnat ta del av den gemensamma jordbrukspolitiken och tillämpat den. När de nya medlemsländerna kom med i våras utökades jordbruksarealen med 40 %, och det blev 74 % fler gårdar och 53 % fler jordbrukare. Men här finns problem.
Produktiviteten är låg, priserna har börjat att närma sig EU-nivå och man lider brist på insatsvaror såsom bekämpningsmedel och gödsel. Många produkter har bristande kvalitet, och behovet av att förbättra den hygieniska standarden är stor i många anläggningar.
Mot den bakgrunden menar jag att det svenska jordbruket har ett försprång. Internationaliseringen på livsmedelsområdet har kommit för att stanna. Det ger oss möjligheter, men det innebär också hot.
Vi kommer att möta en stenhård konkurrens när vi exporterar. Likaså kommer konkurrensen på hemmamarknaden att skärpas genom importen. Men man ska inte heller glömma att vi nu har 75 miljoner nya konsumenter på den gemensamma marknaden. Även om de för närvarande har låg köpkraft är jag alldeles övertygad om att den kommer att stärkas på sikt. Detta gynnar det svenska jordbruket med sin kvalitet och effektivitet.
Herr talman! Det är allom bekant att det svenska jordbruket för närvarande brottas med lönsamhetsproblem - flera av er har tagit upp det tidigare. En fortsatt strukturomvandling, ansträngningar för att minska kostnaderna och öka produktiviteten är nödvändigt för att öka intäkterna.
Men jordbrukets konkurrenskraft vilar inte bara på åtgärder som näringen själv kan vidta. En rad andra faktorer påverkar också. Vid sidan av lagar och regler, som kan tynga den svenska jordbrukaren, är det givetvis en fördel med de låga mark- och arrendepriserna och den låga belåning av jordbruksfastigheter som vi har i Sverige.
Främst är det dock punktskatter som varit i fokus när det gäller jordbrukets konkurrensförutsättningar. Man har då talat om den så kallade ryggsäcken, och den har varit uppe också i dag.
Skatterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel har börjat att återföras. Jordbrukarna har fått stöd för 30 000 växtodlingsplatser, och medel har återförts kollektivt till näringen. Elskatten och skatten på eldningsolja har återförts, något som har inneburit lättnader för jordbruket på mer än 400 miljoner kronor per år. Man glömmer ofta bort att den här återföringen har påbörjats. Nu tar vi ytterligare ett steg genom sänkningen av dieselskatten från den 1 januari 2005.
Herr talman! Miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU22 handlar om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Motiven för reformen är kända, men de tål att upprepas. Ytterst handlar det om att stärka konkurrenskraften i det europeiska jordbruket. Genom att frikoppla stöden från produktionskraven kan vi få ett mer konsument- och marknadsorienterat jordbruk. Bonden kommer alltså i större utsträckning att producera det som konsumenten vill köpa.
I betänkandet förordar utskottet att Sverige väljer en blandmodell. Om vi hade valt en ren regionmodell skulle sannolikt omfördelningseffekterna ha fått en sådan omfattning att många existerande företag skulle få stora problem med likviditeten. En gårdsmodell där stöden fördelas utifrån den verksamhet som fanns i företaget 2000-2002 kan i extrema fall leda till att stöden helt faller bort från den enskilda lantbrukaren.
Detta undviker vi med blandmodellen eftersom stödrättigheterna kommer att bestämmas utifrån vem som brukar marken vid ansökningstidpunkten det år då systemet träder i kraft, nämligen nästa år.
Det är sant att blandmodellen i sig också medför en stor omfördelning av stöden från regionerna 1, 2 och 3 till regionerna 4 och den nya 5:an, eller om vi så vill från syd till nord. Samtidigt är det sannolikt så att den kommande sänkningen av dieselskatten gynnar framför allt bönderna i syd.
Bland fördelarna med blandmodellen kan nämnas att all mark ges ett relativt högt grundstöd som omfattar i princip all jordbruksmark. Dessutom får betesmarkerna också stödrättigheter. En annan fördel är att de förändringar som skett efter referensperioden 2000-2002 kan till stora delar beaktas. Detta minskar behovet av en nationell reserv, vilket flera debattörer varit inne på tidigare.
Herr talman! En annan viktig del är den så kallade moduleringen. Den innebär bland annat en avtappning från direktstöden till landsbygdsutveckling. Det har nämnts tidigare att de minskar med 3 % redan nästa år, med 4 % 2007 och från 2007 minskar det med 5 %. Det innebär att överföringen till landsbygdsutveckling kommer att ligga någonstans runt 3 ½ miljarder.
Inom ramen för reformen har varje medlemsland också möjlighet att utnyttja ett nationellt kuvert som får uppgå till högst 10 % av det totala direktstödet. Hade vi valt gårdsmodellen hade vi sannolikt behövt att utnyttja denna möjlighet. Men i blandmodellen är behovet av ett nationellt kuvert inte så framträdande eftersom denna modell också ger ett garanterat lägsta stödvärde även på betesmarker.
Men vi vill inte stänga dörren helt för ett nationellt kuvert. Om det visar sig att vi behöver det i framtiden ska vi också ha möjlighet att använda det. Men ingen av oss vet hur vi tänker 2009 när denna översyn ska göras. Därför ska vi inte stänga dörrarna helt för detta.
Som har sagts tidigare föreslår vi alltså ett begränsat kuvert på 30 miljoner kronor för säljfrämjande åtgärder, till exempel informationskampanjer om svenska jordbruksprodukters kvalitet och utmärkta egenskaper.
Herr talman! Vi har under ett års tid arbetat med den här reformen i en arbetsgrupp där samtliga av riksdagens partier har varit representerade. Jag tycker att det har varit en väldigt bra form med stor öppenhet och mycket konstruktiva diskussioner.
Som företrädare för majoriteten vill jag också tacka alla som har varit med i arbetsgruppen och bidragit med de djupa kunskaper som finns i det här gänget. Vi har haft ett gott samarbete. Vi är överens om de stora dragen i reformen, men vi skiljer oss på en del punkter, som den här debatten har visat, och så ska det vara. Men i det stora hela är vi överens. Skillnaderna är inte större än att jag hoppas att vi vid kommande översyner av jordbrukspolitiken kan arbeta i samma konstruktiva andra.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 240 Jan Andersson (C)
Herr talman! Så svaret till de brukare som blir uppsagda från arrendet är att det hela är överdrivet?
Anf. 242 Sven-Erik Sjöstrand (V)
Herr talman! EU:s jordbrukspolitik blev efter BSE-kriser, djurtransportskandaler och mul- och klövsjukeutbrott oerhört ifrågasatt av konsumenter och medborgare inom EU. Jag tror att kommissionen och andra strukturer inom EU för en gångs skull började lyssna på medborgarna och såg en del av konsumenternas problem.
Den uppgörelse som EU:s jordbruksministrar kom överens om i juni 2003 syftade också till en budgetdisciplin; ett tak har satts för jordbruksbudgeten. Men MTR handlar också om anpassning till WTO där stora krav ställs på att produktionsgynnande stöd ska avvecklas, vilket betyder att direktstöd och exportstöd ska fasas ut. Ytterligare en anledning till reformen är en anpassning till marknaden, det vill säga konsumenternas efterfrågan.
I Vänsterpartiet har vi varit positiva till reformen. Mycket mer hade egentligen behövt göras, men reformen i sig är ett steg i rätt riktning. I stället för att låta ibland orättvisa bidragssystem styra produktionen ska produktionen orienteras mot det som konsumenterna efterfrågar. Reformen innebär också att när de direkta produktionsstöden successivt dras ned kommer det att skapa ett ökat utrymme för miljö- och landsbygdsutvecklingen.
I Vänsterpartiet hoppas vi även att jordbruksreformen kan genomföras på ett sådant sätt att den ger goda konkurrensvillkor för näringen, att den bidrar till biologisk mångfald, ett öppet landskap och en utveckling i hela landet.
Det finns säkert både vinnare och förlorare av reformen, men de kommentarer som jag har mött har mest varit positiva. En snabb avveckling eller den så kallade frikopplingen av direktstöden skulle samtidigt innebära svårigheter för de enskilda brukarna i Sverige att kunna anpassa sig och ändra färdriktningen i sin produktion i syfte att möta de nya kraven. Och för att så många som möjligt ska klara kraven har vi ansett att en viss koppling måste finnas kvar under en övergångstid. Här gäller det i första hand nötkött och mjölk. Däremot anser vi att det är bra att vi så snabbt som möjligt utnyttjar maximal modulering. Detta innebär att vi, förutom att flytta pengar mellan direktstöden och miljö- och landsbygdsprogrammen, måste matcha EU-medel med nationella medel, då miljö- och landsbygdsprogrammet till cirka 50 % kräver en nationell medfinansiering.
Herr talman! Som marknaden ser ut i dag tas det inte någon hänsyn till människors hälsa, god miljö och djuromsorg. I stället för att som brukare ha en konkurrensfördel om hänsyn tas till dessa kvaliteter är förhållandet det omvända i dag. Det är i regel mindre lönsamt för en brukare att vidta åtgärder för att minska spridningen av bekämpningsmedel i grundvattnet eller att hålla sina djur mer friska genom att hålla en lägre tillväxttakt än vad det är för en brukare med en intensiv produktion.
Jag tror att så länge som konsekvenserna för människors hälsa och miljö inte avspeglas i priset måste LBU finnas kvar och stärkas. Annars tror jag inte att det svenska jordbruket med det klimat som råder - arbetskostnader, skatt på insatsmedel samt miljö- och djurskyddskrav - kan konkurrera med övriga EU. Samhället måste betala för vissa viktiga kollektiva nyttigheter.
Det är en historisk reform som genomförs, och medlemsstaterna ges för en gångs skull lite större inflytande över hur jordbrukspolitiken ska utformas i det egna landet. När jag ser lite mer demokrati och konsumentmakt blir jag som vänsterpartist jätteglad. Riksdagsåret kan ju inte sluta bättre.
Avslutningsvis vill jag tacka Socialdemokraterna och Miljöpartiet för ett, som jag tycker, konstruktivt samarbete. Men samarbetet i utskottets kontaktgrupp har också varit bra. Trots att man riskerar att få tuffa och skarpa repliker från vissa av partierna, är det väl inte så att vi är som hund och katt i alla sammanhang, utan i denna fråga har vi alla varit ganska överens.
Sist men inte minst vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Anf. 243 Gunnar Goude (Mp)
Herr talman! Innan Sverige blev medlem i EU hade vi långt gångna planer på en avreglering av jordbruket. De här planerna fick vi avbryta när vi blev medlemmar, och sedan dess har vi haft en i detalj reglerad jordbrukspolitik där böndernas verksamhet har styrts genom olika bidrag.
Det finns inget politiskt parti som anser att EU:s jordbrukspolitik är i linje med det som vi skulle vilja ha. Och nu kommer alltså från EU förslaget om en förändring av jordbrukspolitiken. Det ligger fortfarande en bra bit ifrån det som vi från svensk sida skulle vilja se.
Man skulle möjligen kunna se förslaget som ett första steg till en avreglering, men det är oklart om det har varit syftet. Om frikopplingen underlättar en framtida mer långtgående avreglering är i dag svårt att se. Bengt-Anders Johansson påpekade den svårigheten och var också undrande inför om det här är ett genomtänkt första steg mot en avreglering.
Den förändring som nu föreslås är emellertid viktig och välkommen av andra skäl. Genom den frikoppling av jordbruksstödet från riktade bidrag för vissa produkter till arealstöd som nu föreslås ökar bondens frihet att anpassa produktionen efter samhällets behov och gårdens möjligheter.
Naturligtvis kommer Sveriges bönder även i fortsättningen att producera vegetabilier, kött och mjölk för den inhemska livsmedelskonsumtionen. Det finns för närvarande en väl tilltagen kapacitet för att klara uppgiften, och det är naturligtvis viktigt att de nya reglerna för jordbruksstöd inte försvagar de ekonomiska förutsättningarna för den här verksamheten. Fördelningen mellan gårdsstöd och arealbidrag, enligt det nu liggande förslaget, bör tillsammans med den nationella reserven kunna uppfylla det kravet.
I takt med samhällets utveckling uppstår nya behov som öppnar för nya verksamheter inom lantbruket, och jag skulle vilja ta upp den sidan av det framtida svenska lantbruket. Så har till exempel människors ökade fritid i kombination med en fortsatt inflyttning till städerna ökat behovet av tillgång till natur och landsbygd för rekreation och friluftsliv. Biologisk mångfald och en levande landsbygd har ett värde i sig, men har också stor betydelse för den framtida utvecklingen av turistnäringen. Så kallad ekoturism såväl som turistattraktioner med anknytning till gårdens och bygdens olika kulturella värden kommer med säkerhet att vara en framtidsbransch.
Det är på bondgården som kompetens och resurser finns att utföra de många nya uppgifter som det moderna samhället har ett växande behov av. Det behövs såväl små som medelstora gårdar fördelade över hela landet som kan ta hand om det utvecklingsarbete och den skötsel som gårdens och lantbrukets tillgångar kräver. Det kan gälla allt från bevarande av biologisk mångfald och värdefulla kulturmiljöer till egen förädling och försäljning av gårdens produkter. Man har redan nu börjat tala om bondens nya uppgift. Kanske skulle man snarare kalla det för bondens nya marknad för att poängtera att det gamla bidragstänkandet måste bort om lantbruket ska vitaliseras. Bonden ska ha betalt för det som han eller hon producerar, och kunderna är inte bara privatpersoner eller företag, utan det är också samhället som ska betala för olika tjänster, till exempel när det gäller bevarande av natur- och kulturlandskap.
I samband med den nu aktuella omställningen av jordbruksstödet har det avsatts närmare 400 miljoner kronor för bevarande av naturbeten för att stimulera utvecklingen av lokal livsmedelsförädling för att kompensera lantbruk i mindre gynnade områden i de norra och mellersta delarna av landet och för stöd till vallodling och utveckling av speciellt goda djurmiljöer - åtgärder som ger det föreslagna jordbruksstödet en nationell grön profil.
Riktlinjerna för den framtida omställningen av lantbruket har skisserats i en departementsskrivelse som Janken Myrdal på uppdrag av jordbruksministern skrev 2001 om jordbrukets framtid i ett historiskt perspektiv. Den hade titeln
Den nya produktionen - det nya uppdraget
och ger en utmärkt analys av de nya uppgifter som sannolikt väntar lantbruket. I skrivelsen påpekar Myrdal att vi behöver en fördjupad, mer omfattande utredning för att i mer preciserad och konkret form ta fram förslag till hur en landsbygdspolitik som inkluderar de areella näringarna ska utformas. Regeringen kommer, som jordbruksministern just har talat om, att tillsätta den utredningen. Det är en parlamentarisk utredning, och vi väntar naturligtvis med intresse på vad utredningen kan komma fram till.
Den frikoppling av EU:s jordbruksstöd som föreslås i propositionen kan i det här perspektivet ses som en bra öppning av möjligheterna för Sveriges lantbruk att utvidga sitt verksamhetsfält. Med den nationella inriktning som stödet nu får skapas utrymme för initiativ från lantbrukens sida att pröva nya ramar för verksamheten. Propositionen har arbetats fram i samverkan mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Den har stöd av en bred majoritet i utskottet, och jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.
Anf. 244 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Det var en del ledamöter från miljö- och jordbruksutskottet som hade möjlighet att besöka Ungern och Slovakien för en tid sedan. Då fick vi tillfälle att möta parlamentariker och ministrar. Det som då framkom var med vilken kraft man hade accelererat miljö-, djurskydds- och livsmedelssäkerhetsarbetet tack vare att man skulle gå in i den europeiska gemenskapen, i EU. Min fråga till Miljöpartiet mot bakgrund av detta ställs då till Gunnar Goude: Vilka slutsatser drar Gunnar Goude om hur vi framöver skulle kunna fatta sådana här gemensamma beslut i dessa viktiga frågor om vi skulle lämna EU?
Min andra frågeställning till Gunnar Goude handlar om diesel och det som vi också har varit inne på tidigare med vår jordbruksminister. Varför verkar inte Miljöpartiet för att kunna kombinera skattelättnader och bättre konkurrensvillkor för bondenäringen med ett miljöarbete där man kan få tydliga miljövinster och minimera, eller åtminstone minska, användandet av fossila bränslen?
Anf. 245 Gunnar Goude (Mp)
Herr talman! Dagsläget är väl inte riktigt sådant att vi kan gå in på vad som händer om vi inte är med i EU. Vi har ju en planering för en avreglering av jordbruket i Sverige. Det har vi sedan gammalt. Att det föreligger vissa hinder på grund av medlemskapet när det gäller att gå före i miljöarbetet känner vi till. Jag måste personligen säga att det intressanta nu är att vi i den situation som vi är i kan utnyttja möjligheterna så gott det går att få en bra planering av den framtida landsbygdspolitiken så vi får en långsiktigt hållbar lösning på frågan om samverkan mellan de areella näringarna och landsbygdens utveckling, inklusive miljöproblemen. Den nu tillsatta utredningen är väl ett exempel på hur man i samverkan kan komma framåt på den punkten. Vi ser fram emot att delta i det arbetet.
När det gäller de fossila bränslena pågår det ju en lång rad aktiviteter - inte bara från Miljöpartiet men självklart från oss också - för att komma framåt och få en avveckling av de fossila bränslena och få de alternativa bränslena till hands. Det gäller allt från handel med utsläppsrätter och skatteväxling till stöd för alternativa bränslen, forskningsstöd till alternativ energi som går till Energimyndigheten och så vidare. Självklart har vi där ett gemensamt intresse, och vi deltar tillsammans i det arbetet.
Anf. 246 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Det är inte dagsläge, säger Gunnar Goude. Men det här handlar ju både om dagsläge och framtidsfrågor. De punkter jag tog upp, som handlar om djurskydd, miljö och livsmedelssäkerhet, är ju övergripande beslut som vi gemensamt har att fatta. Det är då jag menar att EU är ett oerhört bra verktyg som gör att vi kan klara av det. Det var därför jag tyckte att det var intressant att höra Gunnar Goudes reflexioner kring detta eftersom det hade skett en så påtaglig förbättring. Ministrarna sade att man hade fördubblat sina arbetsinsatser för att kunna nå de mål som var uppsatta.
Den riktigt konkreta frågan handlar just om det här med dieselskattesänkningar, där Folkpartiet tycker att det är viktigt att vi ger likvärdiga och bättre konkurrensvillkor. Det är där vi också skulle vilja kombinera med att minska användandet av fossila bränslen. Det exemplifierade jag med bland annat RME, rapsmetylester, men det finns också andra exempel. Det var här jag var intresserad av att höra hur Miljöpartiet hade resonerat.
Anf. 247 Gunnar Goude (Mp)
Herr talman! När det först gäller djurskyddet och livsmedelssäkerheten är det naturligtvis så att vi ska arbeta inom EU för att få en förbättring. Vi har ju gjort starka insatser från EU:s sida. Alla partier är väl i stort sett eniga om sådana saker som till exempel djurtransporterna. Där har det skett förändringar. I fråga om livsmedel har vi vissa problem med att få igenom de krav som vi i Sverige är vana vid att ställa i EU. Det kan vi väl se som ett arbete som det i detta hänseende är viktigt att vi kan vara föregångsland i. Kemikaliedirektivet, som vi arbetar med nu, berör de här frågorna. Du vet väldigt väl vilka svårigheter som finns att komma fram där. Det får vi gemensamt lägga kraft bakom.
När det gäller dieselskattesatsen är det intressant att vi ser en lösning på problemet. Något detaljförslag har jag inte rörande hur man skulle gå in och ha speciella möjligheter i fråga om alternativa bränslen för just den del av dieselanvändningen som sker inom lantbruket. Vi har tidigare arbetat med frågan om hur man kan ersätta diesel med alternativa bränslen i stor skala. Jag kan tänka mig att det är den väg som man i första hand ska gå. Dieselanvändningen är ju rätt stor i andra verksamheter än just lantbruket. Men jag har inte något konkret förslag om vilken strategi som är den mest effektiva för att få in det. Det låter lockande och trevligt. Jag skulle gärna vara med på den diskussionen.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2004-06-19
Förslagspunkter: 25, Acklamationer: 24, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2004-06-19Protokoll 2003/04:132
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Utbetalning av stöd utbetalade i euro
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 8, 2003/04:MJ58 yrkande 13 och 2003/04:MJ59 yrkande 7.- Reservation 1 (m, fp, kd)
Tidpunkt för utbetalning av stöd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 9 och 2003/04:MJ58 yrkande 12.- Reservation 2 (m, c, fp, kd)
Avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkandena 1 och 6.- Reservation 3 (fp)
Konkurrensvillkor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 12, 2003/04:MJ56 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:MJ59 yrkande 2.- Reservation 4 (m)
- Reservation 5 (fp)
- Reservation 6 (c, kd)
Konsumentperspektiv
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 4.- Reservation 7 (fp)
Exportsubventioner för djurtransporter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 3.- Reservation 8 (fp)
Produktionsstöd till stärkelsepotatis
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 4, 2003/04:MJ56 yrkande 3 och 2003/04:MJ58 yrkande 6.- Reservation 9 (m, c, kd)
Frikoppling av utsädesstöd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkandena 6 och 8, 2003/04:MJ57 och 2003/04:MJ58 yrkande 5.- Reservation 10 (m, c, kd)
Plantskoleproduktion m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkandena 15 och 16.- Reservation 11 (kd)
Tidpunkt för fördelning av stödrättigheter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ55 yrkande 1.- Reservation 12 (m, fp)
Övergångsregler för slakt inom nötköttsområdet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 2 och 2003/04:MJ58 yrkande 17.- Reservation 13 (m, c, kd)
Fördelning av stödrättigheter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 5, 2003/04:MJ58 yrkande 1 och 2003/04:MJ59 yrkande 5.- Reservation 14 (fp)
- Reservation 15 (c, kd)
Stödrättigheternas skattekonsekvenser
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 14.Nationell reserv
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 5, 2003/04:MJ56 yrkande 7, 2003/04:MJ58 yrkande 9 och 2003/04:MJ59 yrkande 10.- Reservation 16 (m, c, fp, kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 16 (m, c, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 114 0 0 30 m 0 47 0 8 fp 0 42 0 6 kd 0 28 0 5 v 23 0 0 7 c 0 1 0 21 mp 13 0 1 3 Totalt 150 118 1 80 Justering av ersättningsbelopp för åkermark
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 4 och 2003/04:MJ58 yrkande 2.- Reservation 17 (m, c, kd)
Frikoppling inom nötköttsproduktion
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 3.- Reservation 18 (c, kd)
Frikoppling av tackbidrag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 4.- Reservation 19 (kd)
Nationellt kuvert
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 6, 2003/04:MJ58 yrkande 7 och 2003/04:MJ59 yrkande 9.- Reservation 20 (m, c, kd)
- Reservation 21 (fp)
Finansiering av kvalitets- och marknadsfrämjande åtgärder m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 8.- Reservation 22 (kd)
Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkandena 10 och 11, 2003/04:MJ56 yrkandena 9 och 10, 2003/04:MJ58 yrkandena 10 och 19 samt 2003/04:MJ59 yrkande 8.- Reservation 23 (m)
- Reservation 24 (fp)
- Reservation 25 (kd)
- Reservation 26 (c)
Hävdkrav på naturbetesmarker
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ55 yrkande 3.- Reservation 27 (m)
Tvärvillkor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 7 och 2003/04:MJ58 yrkande 11.- Reservation 28 (m, c, kd)
Produktionsmedelsskatter inom jordbruket
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ54, 2003/04:MJ56 yrkande 11 och 2003/04:MJ58 yrkande 18.- Reservation 29 (m, c, kd)
Skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 11.- Reservation 30 (fp)
Skrivelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:137 till handlingarna.