Teater-, dans- och musikfrågor

Betänkande 2006/07:KrU7

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
12 april 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
PDF

Beslut

Nej till motioner om teater, dans och musik (KrU7)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om teater, dans och musik. Skälet är gällande lagar och regler och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-03-01
Justering: 2007-03-27
Trycklov till Gotab och webb: 2007-04-02
Trycklov: 2007-04-02
Reservationer: 7
Betänkande 2006/07:KrU7

Alla beredningar i utskottet

2007-03-01

Nej till motioner om teater, dans och musik (KrU7)

Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om teater, dans och musik. Skälet är gällande lagar och regler och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-04-11
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:KrU7, Teater-, dans- och musikfrågor

Debatt om förslag 2006/07:KrU7

Webb-tv: Teater-, dans- och musikfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 121 Dan Kihlström (Kd)
Fru talman! Det är väl så att Gunilla Carlsson har en förmåga att ställa frågor och ta upp saker som inte finns med i betänkandet i dag. Jag kan konstatera att Gunilla Carlsson är bekymrad över mycket. Det har återkommit gång efter gång i Gunilla Carlssons anförande och repliker. Jag får säga vad Cecilia Wikström sade förut, nämligen att Gunilla Carlsson inte ska vara så bekymrad. Vi står också för kulturen, och vi kommer att arbeta för att utveckla den. När det gäller Moderaternas ställningstagande till avgiftsfria lån är det bättre att ställa frågan till Moderaterna i olika sammanhang än till oss kristdemokrater. Nu är det en kristdemokrat och en socialdemokrat som står här. Likadant är det med frågan om ett nationellt centrum för språk-, läs- och skrivutveckling som Gunilla Carlsson tar upp. Det är inte heller något som står på dagordningen i dag. Jag skulle också kunna kasta in olika saker som före detta ministrar i er regering och andra har gjort, men jag gör inte det. Jag försöker hålla mig till ämnet. Jag utgår från att utbildningsministern i det här sammanhanget - om det är så, jag vet faktiskt inte eftersom jag inte har följt med i den frågan - har andra förslag när det gäller förstärkning av skolan och så vidare. Jag vet att han jobbar mycket med att förstärka läsinsatser och annat i grundskolan. Det kommer säkert inte att bli sämre för barnen.

Anf. 122 Siv Holma (V)
Fru talman! Vi har en viss arbetsfördelning, som gör att vi också ska inleda de olika debatterna. Nu ska vi diskutera betänkande nr 7, som handlar om teater-, dans- och musikfrågor. I betänkandet behandlar utskottet nio förslag eller, som vi säger, motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2006. Samtliga dessa förslag avstyrks. Ett förslag går ut på att regeringen ska se över möjligheterna att lagstifta mot diskriminering på scenkonstområdet. Utskottet anser att den ordning som tillämpas i Sverige för styrning av kulturområdet fungerar väl och erinrar om att vi redan har generellt tillämpliga lagar som syftar till att motverka diskriminering. Då det gäller ett förslag om att professionell folk- och världsmusik respektive världsdans ska utredas hänvisar utskottet till att regeringen har utpekat etnisk och kulturell mångfald som ett centralt område för den statliga kulturpolitiken och att regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder i syfte att förtydliga det kulturpolitiska ansvaret i dessa avseenden. I betänkandet behandlas också förslag om långsiktiga bidrag till fria grupper respektive jämställdhet inom musiklivet. Det finns förslag om musikkommittén Nomus och om Opera på Skäret i Ljusnarsberg. I betänkandet finns sju reservationer och två särskilda yttranden. Några deltagare i debatten kommer säkert att lyfta fram dessa reservationer samtidigt som andra kommer att försvara majoritetstexten. Därmed får vi väl anse att inledningen är avklarad. Det är dags för debatt om teater, dans och musik!

Anf. 123 Anneli Särnblad (S)
Fru talman! Jag antar Dan Kihlströms utmaning och vill i debatten om detta betänkande säga följande. I betänkandet behandlas nio motionsyrkanden, varav åtta kommer från Vänsterpartiet. Vänsterpartiet driver den kulturpolitiska debatten framåt. Jag blev glad i går när jag läste Teaterförbundets öppna brev till kulturministern där de efterlyser visioner för jämställdhet inom scenkonsten. Nu är inte kulturministern här, men jag har vid ett flertal tillfällen tagit upp frågan med henne om när förslagen i betänkandet Plats på scen kommer att behandlas. Nu läser vi att hon har avvisat de viktigaste förslagen i detta betänkande. Hon avvisar förslaget om att införa 40-procentsmålet, det vill säga att alla produktioner under en treårsperiod ska vägas samman och att ettdera könet ska vara representerat till minst 40 procent inom respektive konstnärlig kategori på och bakom scenerna. Lika kallsinnig är kulturministern inför förslaget att Kulturrådet ska fungera som ansvarig myndighet för rapportering av jämställdhetsarbetet. JämO har granskat kulturen i två rapporter och skrev redan för drygt ett år sedan följande: "För utövande scenkonstnärer kan man tala om skilda arbetsmarknader för kvinnor respektive män när det gäller arbetstillfällen och anställningsvillkor. Få arbetsgivare inom scenkonstområdet presenterar i sina jämställdhetsplaner åtgärder som syftar till att rätta till detta missförhållande." Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, som går ut på att regeringen bör göra en översyn av vilka möjligheter det finns att i lag kräva att institutionerna ska vidta åtgärder för inkludering och mot diskriminering samt att institutionerna ska redovisa vilka åtgärder de vidtagit. Även möjligheten att införa påföljd bör ingå i översynen. Vi vill att scenkonsten ska vara icke-diskriminerande utifrån kön, klass, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder och så vidare. Vi har därför försökt lyfta blicken och frågat oss om de andra europeiska länderna har något att lära oss i Sverige om hur man kan åstadkomma en icke-diskriminerande scenkonst. I England har man antagit en lag som stadgar att institutionerna på ett aktivt sätt ska åta sig att följa en icke-diskriminerande, inkluderande ordning. Institutionerna redovisar varje år vilka åtgärder som de har vidtagit och hur de har uppfyllt kraven på mångfald. Om dessa krav inte har uppfyllts får institutionerna inte några bidrag. I utskottets ställningstagande avstyrker man vårt förslag om översyn med att rada upp en massa hinder. Det handlar om att statsbudgeten inte reglerar medelstilldelning i form av lag. Formerna för hur regeringen styr myndigheterna beskrivs. Kulturområdet styrs endast i begränsad utsträckning genom lag. Det finns en stor risk för att målformuleringar är för allmänt beskrivna. Vad betyder det konkret när utskottsmajoriteten skriver att "samtliga myndigheter och institutioner inom kulturområdet har dessutom i sina regleringsbrev fått inskrivet att ett jämställdhets- och ett mångfaldsperspektiv ska integreras i deras verksamhet"? För mig låter det som att man pliktskyldigast har skrivit in de här perspektiven. Jag förväntade mig ett mer nyanserat svar från utskottsmajoriteten. Om det inte går att göra som i till exempel England - av flera skäl än vårt budgetsystem - hade det varit intressant att ta fram en mer anpassad variant utifrån våra specifika förhållanden. Jag delar inte åsikten att det räcker med de förslag som kulturministern har redogjort för i massmedierna, som "nätverkande och förändrade attityder" eller att "följa den jämställdhetslag som finns". De förslagen har visat sig vara fullständigt otillräckliga. Utskottsmajoriteten, bestående av allianspartierna tillsammans med s och mp, anser att det är fullt möjligt att med det befintliga styrsystemet och med de intentioner som regeringen uttryckt uppnå att scenkonsten inte ska vara diskriminerande. Om det är fullt möjligt att uppnå en icke-diskriminerande scenkonst - upp till bevis! Kan ni som debatterar här - Anneli Särnblad, Solveig Ternström och Cecilia Wikström - redovisa vilka förslag ni har för att nå målet icke-diskriminering och inkludering inom scenkonsten? Hur vill ni konkret förändra rådande könsmaktsordning, där kvinnor som grupp är underordnade män som grupp? Fru talman! Utskottsmajoriteten hänvisar till pågående beredning inom Regeringskansliet vad avser Vänsterpartiets förslag om långsiktiga bidrag till fria grupper respektive jämställdhet inom musiklivet. När det gäller Vänsterpartiets förslag att inrätta nya musikgenrecentrum svarar utskottsmajoriteten att det är upp till regeringen att i anslutning till en samlad bedömning av musikpolitikens inriktning och utformning avgöra frågan. När det gäller förslaget att Rikskonserter och Länsmusiken ska träffa avtal om samarbete säger utskottsmajoriteten att nämnda verksamheter har inlett en förändringsprocess och att man avvaktar det resultatet. Vänsterpartiet har ett förslag om att den kompetens som den nedlagda nordiska musikkommittén har haft inte får gå förlorad, och där menar utskottsmajoriteten att Nordiska rådets kultur- och utbildningsutskott följer resultatet av nedläggningen. Vänsterpartiet står bakom samtliga reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall bara till den reservation som jag har redogjort för.

Anf. 124 Solveig Ternström (C)
Fru talman! Politik är att visa vilja och handlingskraft och se till att vara tydlig med vad man vill på de olika områdena. Kulturpolitik är ett näringspolitiskt, demokratiskt viktigt område som borde värderas högre på den politiska dagordningen. För oss riksdagsledamöter är den stora uppgiften att i parlamentet föra den politik och den ideologi som vi står för och hela tiden lyfta in folkets röster i de politiska debatterna - den representativa demokratin. Den ena verkligheten är inte alltid lik den andra. Dans, teater och musik, att kunna utöva dem, att ta del av olika genrer, är en sak som är viktig inom kulturpolitiken. Det gäller att vi på riksplanet har en inriktning där det poängteras att satsningarna inom kulturen är viktiga och att vi ser till att en likvärdighet finns inom hela landet. Oavsett om ett barn eller en vuxen lever i storstad eller glesbygd ska det finnas möjligheter att delta i eller, som jag sade, ta del av kulturupplevelser: spela ett instrument, sjunga, dansa, få se en teaterupplevelse, opera, världsmusik. Kultur åt alla är ett klassiskt socialdemokratiskt mål. Kultur erbjuder nya perspektiv, kunskaper om oss själva, vår historia och vår samtid. Ett samhälle utan konst och humanism är ett tråkigt, kallt och många gånger väldigt farligt samhälle. Det har historien visat oss. Därför är kultur inte en individuell utan en gemensam angelägenhet och ett gemensamt ansvar. Kulturlivet ska vara öppet för nya konstnärliga uttryck och nya sätt att möta publiken. Grunden för detta är en stark, offentligt finansierad kultursektor. Alla, oavsett var man bor eller vad man tjänar, ska ha rätt att ta del av också en icke-konventionell kulturpolitik. Man ska kunna ha råd att gå på teater, opera och en dansföreställning och också kunna spela det instrument som man alltid har drömt om. Det ska märkas i kulturlivet att Sverige består av människor som har sin bakgrund över hela världen, med många språk, traditioner och kulturer. Folkmusiken, dansen, världsmusiken och världsdansen är en enorm tillgång för vårt samhälle. Både amatörer och de professionella behövs. De berikar varandra. Detta gäller det att alltid ha med sig i den politiska debatten. Fru talman! Vad menade jag med att säga att den ena verkligheten inte är lik den andra? Jo, våra liv ser lite olika ut därute. Den socialdemokratiska regeringen genomförde reformen med fri entré på museerna, där bland annat Dansmuseet var med. Det ledde till en ökning av antalet besök med över 159 procent. Många var förstagångsbesökare. Det var ungdomar och besökare från alla olika delar av Sverige. Många som tidigare inte hade haft råd och känt sig inbjudna att ta del av vårt gemensamma arv gjorde det för första gången. Varför tar jag upp detta i den här debatten? Jo, för att man kan ana att det som hände med den reformen ska hända på de områden som diskuteras i betänkandet. Det är en mycket tydlig signal från den borgerliga regeringen när man nu återinför entréavgifterna. Man tycks inte vilja att kultur ska finnas för alla utan bara för dem som har råd att betala. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera. I debatten med mig jämförde kulturministern en inträdesavgift med en öl på krogen. Jag måste säga: Kulturen är alltför viktig för att man ska kunna göra en sådan jämförelse. Kulturen berikar människor och vårt samhälle på så många olika sätt och vis. Vi anser att barn och vuxna ska kunna utöva och ta del av musik, teater och dans oavsett hur mycket pengar de har i sin plånbok. Plånboken ska inte styra om barnet ska få utöva eller ta del av olika genrer. Det gäller att i det politiska livet veta om de olika verkligheterna därute. För verksamheterna i Sverige inom musik, teater och dans är långsiktighet viktig för att man ska kunna planera och veta vad som gäller. Inom den här sektorn har vi fått uppleva ett mycket tråkigt beslut i momsfrågan, som har drabbat många institutioner, särskilt teatern och länsmusiken. När det gäller Länsmusiken kommer en diskussion att ta fart rejält i och med Orkesterutredningen. Vi socialdemokrater har i det här betänkandet enbart ett särskilt yttrande. Vi har valt att inte reservera oss. I vårt särskilda yttrande beskriver vi och poängterar vikten av att hela Sverige ska leva med ett rikt utbud. Vi ser fram emot vad man från den borgerliga sidan kommer med i form av propositioner på grundval av de utredningar som har varit. Fru talman! Den moderatledda regeringen anser att gigantiska skattesänkningar har högsta prioritet. Det har vi hört i varenda kulturdebatt. Jag och mina socialdemokratiska kolleger har därför inga större förhoppningar på vårbudgeten. Det känns mycket tragiskt. Man har på många andra områden varit otroligt snabb i att köra fram reformarbetet. Det har gått så snabbt att inte ens Lagrådet alltid har hunnit med. Man säger hela tiden att det ska komma saker på kulturområdet. Vi väntar. Var den moderatledda regeringen till slut hamnar när det gäller kulturpolitiken återstår att se i de propositioner som ska komma. Vi väntar. Vi - i alla fall jag själv - har en känsla av att man ännu inte har visat någon vilja eller handlingskraft. Det är lite oansvarigt. Men en sak är säker: Vi får hoppas att regeringen och majoriteten i riksdagen inser vikten av satsningar på detta område och att man ser till att hela Sverige får leva kulturpolitiskt. Barn och unga måste få chanser i kulturlivet oavsett var i Sverige de bor. Man hoppas att den nya regeringen också inser att amatörkulturen har stor betydelse för den professionella sidan, och vice versa. När det gäller jämställdheten inom scenkonsten väntar vi oss att det kommer ett förslag. En utredning har sett över detta och beredning pågår. Vi kommer att vara tuffa och vara med i diskussionerna i debatten om jämställdhet på scenkonstområdet. Vi socialdemokrater anser att Sverige ska vara ett levande kulturland från norr till söder. Jag hoppas att man kommer att inse nyttan och lyfta upp kulturpolitiken så att man gör den till ett prioriterat politikområde. Kulturpolitiken betyder så mycket för vårt land, både näringspolitiskt och framför allt för dem som utövar och tar del av den. I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa, Anne Ludvigsson, Nikos Papadopoulos, Göran Persson i Simrishamn, Leif Pettersson och Lars Wegendal (alla s).

Anf. 125 Siv Holma (V)
Fru talman! När man blir väldigt arg, upprörd och förtvivlad över orättvisor och diskriminering är det faktiskt väldigt naturligt att man vill utropa: Jamen, det borde väl bli en lag om att detta inte ska få fortsätta? Det är väl egentligen så politik börjar - med att man vill förändra någonting. Jag har egen erfarenhet av scenkonsten och scenkonstinstitutionen. Jag har faktiskt upplevt denna vrede. Under 40 år inom teatern har jag upplevt och känt av diskriminering och ojämställdhet mellan könen. Men under de senaste tio åren har det faktiskt hänt något. Det har skett en märkbar förändring. Det kan jag själv intyga. Om jag skulle berätta om alla de förfärande och hårresande situationer som jag har varit med om tror jag att ni skulle gå ut härifrån allihop. Men det har hänt något. Det har hänt något i Sverige och inom teatern. I en kulturmotion från Siv Holma med flera vill motionärerna att regeringen ska se vilka möjligheter som finns att i lag kräva att scenkonstinstitutionerna ska vidta åtgärder mot diskriminering. Om kraven inte uppfylls ska inget bidrag utgå. Det hörde vi alldeles nyligen. Jag är glad och tacksam över motionärernas vilja att hugga tag i ojämställdhet inom scenkonsten. Det är väldigt bra. Men jag skulle vilja fråga: Behövs detta? Behövs det en lag i dag? Om Siv Holma hade kommit med förslaget för 25 år sedan hade jag jublat och sannerligen velat ha en lag. Jag ska berätta ett litet minne från 25 år tillbaka. Jag gick upp till min teaterchef, som var man, och bad om att få samma lön som min manlige kollega, som hade gått ut samma årsklass på elevskolan som jag. Det borde väl vara rättvist, tyckte jag. Dessutom hade jag haft större roller och arbetat mer än han det senaste året. Då svarade teaterchefen: Nej, du måste tänka på att han är familjeförsörjare! Då ilsknade jag till ordentligt och ropade: Det är ju jag också. Jag är också familjeförsörjare. Min man studerar och vi har barn. Det är jag som har lönen. Men teaterchefen lyssnade inte. Det fortsatte så i ganska många år. Det var en stor löneklyfta mellan kvinnliga och manliga skådespelare. I dag har klyftan äntligen blivit mindre. Det har hänt något. Jag vet att teatrarna i dag arbetar hårt med självsanering i de här sammanhangen. Kampen sker inte minst inom själva dramatiken. Det har alltså nyskrivits pjäser som handlar om just detta. Vi behöver bara nämna Jösses flickor som har gjorts två gånger. Här finns kampen. Här finns förslagen. Här finns vreden. Jag tror att det skulle vara svårt med påtvingande lagar i det här fallet i Sverige. Den nuvarande Dramatenchefen sade väldigt bekymrat: Hur ska vi nu kunna spela alla klassiker? Det är inte alltid man vill låta kvinnor spela män i Shakespearepjäser. Han var djupt bekymrad. Gunilla Röhr spelade ju Richard III på Stadsteatern. Det tyckte jag var mycket spännande, men man kan inte alltid göra så. Man måste få ha en fri vilja inom konsten. Den lilla ekonomiskt kämpande teatergruppen på tre personer blev helt förskräckt inför en diskrimineringslag: Då måste vi ju stänga teatern. Den lilla gruppen bestod av tre personer, två flickor och en man. Det är svårt. Det kan finnas många sådana problem. Jag tror faktiskt att teatern själv är en kamplysten konstart som kan gestalta de här problemen så att vi kanske inte behöver denna speciella lag inom konsten. Dessutom har vi ju en lag. Vi har en diskrimineringslag - förbud mot diskriminering - och vi har en jämställdhetslag. Fru talman! Jag vill också tala om de fria teater- och musikgrupperna i Sverige. De är en välsignelse. Utan dem skulle Sverige bli oerhört fattigt. Västanå Teater i Värmland, Tornedalsteatern i Norrbotten, Opera på Skäret i Ljusnarsberg och Momsteatern i Skåne - alla dessa små teatrar är helt ovärderliga. Vad gäller Siv Holmas motion begär Vänsterpartiet att Kulturrådet ska få i uppdrag att verka för treåriga bidrag till de fria grupperna. Det tycker jag låter bra. Kulturutskottet säger att Regeringskansliet bereder ett förslag från Kulturrådet om att ett bidragssystem ska inrättas som främjar långsiktighet för de fria grupperna. Det hoppas jag väldigt mycket på. Jag tror att hela alliansen skulle vilja detta. Till sist vill jag säga att de offentliga bidragen är oerhört viktiga för den fria scenkonstens överlevnad. Men vi har också tillväxten. Skulle inte också ett småföretagande inom scenkonsten kunna utvecklas med de rätta politiska och ekonomiska styrmedlen och bli en närande verksamhet i stället för en, som en del uppfattar det, tärande? Det tycker jag är en mycket viktig fråga som jag vill ta itu med så småningom. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Maria Kornevik Jakobsson och Stefan Tornberg (båda c).

Anf. 126 Solveig Ternström (C)
Fru talman! Solveig Ternström uttryckte att det har hänt väldigt mycket på 25 år. Det kan jag väl instämma i, men jag tycker att det har hänt otillräckligt. Jag kan förstå synpunkten att man inte kan ropa på lag i alla sammanhang. Men poängen med Vänsterpartiets motion var ju att man skulle göra en översyn. Jag hade hoppats att man utifrån de förutsättningar som har tagits fram i utskottsmajoritetens yttrande hade kunnat göra en översyn för att se på vilket sätt vi kan bli bättre på att arbeta med jämställdhetsfrågorna för att få en icke-diskriminerande ordning inom scenkonsten. Jag tror säkert att det i bidragssystemet finns möjlighet att göra tydligare målformuleringar för att erhålla de offentliga bidragen. Det vore ett sätt att få en ytterligare förändring på det här området. Jag undrar om ändå inte Solveig Ternström, som har sitt parti med i regeringen, skulle kunna medverka till att betänkandet Plats på scen skyndsamt bereds så att vi får förändringar till stånd inom scenkonsten.

Anf. 127 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag tycker att du har rätt i mycket. Det känns som om den lag som ni talar om i motionen skulle kunna bli något slags bestraffning i konstens värld som är så flexibel. Man måste få ha den här flexibiliteten. Det kan bli så tungt och orättvist med en lag i det här sammanhanget när man känner att det sker en utveckling inom scenkonsten. Om vi till exempel pratade om den ekonomiska delen och vem som äger pengarna skulle jag kanske diskutera utifrån ett annat håll. Men nu gäller det just diskrimineringen i den konstnärliga utformningen. Kan du mer konkret säga vad det är som ni känner är så diskriminerande?

Anf. 128 Solveig Ternström (C)
Fru talman! I betänkandet Plats på scen som jag nämnde finns det beskrivet vilka förhållanden som finns. Jag nämnde också i mitt anförande att JämO har granskat kulturen i två rapporter, både den offentliga och den privata. De skrev för ett år sedan - inte för 25 år sedan: För utövande scenkonstnärer kan man tala om skilda arbetsmarknader för kvinnor respektive män när det gäller arbetstillfällen och anställningsvillkor. Det finns skillnader som beror på kön. Då tycker jag att det är ett ansvar att söka åtgärder som gör att det blir förändring. Vår motion gick ut på att begära av regeringen att göra en översyn. Vad kan vi ta fasta på för att få en ändring till stånd? Vi tittade mycket på vad som händer i England. Men England har ju ett helt annat system, precis som utskottsmajoriteten beskriver i sitt svar. Jag hade förväntat mig, säger jag ännu en gång, att man hade förstått den ambition som vi är ute efter och att man hade tagit fasta på det för att göra något. Även om det är riktigt, som Solveig Ternström säger, att det har hänt väldigt mycket under de senaste åren - vi har Jösses flickor , och det finns Tornedalsteatern och allt möjligt i detta sammanhang - så har vi fortfarande dessa skevheter. Det är sådana grundläggande saker som bör tas på allvar. Det räcker inte att ändra på attityder, nätverkande eller den jämställdhetslag som finns. Den lagen har vi haft väldigt länge, men den har inte varit tillräcklig.

Anf. 129 Anneli Särnblad (S)
Fru talman! Jag är helt öppen för en översyn. Och vi ska hela tiden vara på vår vakt när det gäller att titta på detta. Det är självklart. Det handlar hela tiden om en politisk jämställdhet i vårt land. Och då ingår konsten också. Det är jag helt med på. Men när det gäller lagen och att man så att säga skulle straffas och att bidrag skulle dras in på grund av något fel, då kände jag att det kan bli väldigt tokigt.

Anf. 130 Solveig Ternström (C)
Fru talman! När det gäller jämställdhetsfrågan och den översyn som har gjorts och det beredningsarbete som pågår ser vi som sagt fram mot vad som komma ska. Solveig Ternström sade att hon hade känt en vrede, men att detta hade förändrats under de senaste tio åren med en socialdemokratisk regering. Det känner jag som något mycket positivt. Under den tiden satt vi tillsammans med Miljöpartiet i majoritet när dessa frågor var uppe på dagordningen. Det hoppas jag att ni fortsätter med, vilket sägs i betänkandet. Eftersom du representerar majoriteten här i dag har jag en fråga som gäller ett särskilt yttrande. I mitt anförande tog jag också upp momsfrågan och det som hänt på länsmusikområdet. Vi kan känna en viss farhåga när det gäller hur ni ser på en stark offentligt finansierad kultursektor när det gäller Länsmusiken och musiken runt om i hela Sverige. Kan du tala om för oss här i dag hur ni ser på den saken?

Anf. 131 Anneli Särnblad (S)
Fru talman! Jag uppskattade mycket ditt tal här tidigare om en oerhört betydelsefull kulturpolitik. Det är därför som jag står här eftersom jag vill ha det. Jag anser nämligen att kulturen är det viktigaste som vi har att utgå från. Du talade om musiken. Men då måste jag utgå från det som kulturutskottet har kommit fram till här, exempelvis om jämställdheten inom musiklivet. Man konstaterar att Orkesterutredningen har lagt fram förslag som bland annat rör jämställdhetsarbetet inom orkesterområdet. Och som jag kan se det är det ändå ett försök till att bearbeta detta. Det gäller även Rikskonserter och Länsmusiken. Det är också oerhört viktigt. Detta talas det också om i utskottets förslag, som jag ställer mig bakom. Rikskonserter har påbörjat en förändringsprocess som innebär att musikrådslag inrättas med olika delar av musiklivet, bland annat länsmusikinstitutionerna och även musikgenrecentrum. Jag tycker alltså att det finns en klar vilja att tänka på musiken också. Självklart är det så. Men det är en bit kvar. Kulturen är som sagt var ett oändligt område som ska genomsyra hela vårt samhälle.

Anf. 132 Solveig Ternström (C)
Fru talman! Jag ser också fram emot vad Orkesterutredningen kommer fram till. Jag tycker som du. Och jag tror att alla här tycker att kulturpolitiken är väldigt viktig. Vi har lite olika förslag när det gäller hur vi ska fixa en bra kulturpolitik. I det särskilda yttrande som vi har på detta område framgår att vi har en lite annorlunda syn än vad ni i majoriteten har. Därför är min fråga: Är majoriteten för en stark offentligt finansierad kultursektor på länsmusikområdet och på musikområdet i stort?

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-04-12
Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 8, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Icke-diskriminerande scenkonst

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Kr240 yrkande 1.
      • Reservation 1 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1100020
      m860011
      c24005
      fp21007
      kd21003
      v01705
      mp17002
      Totalt27917053
      Ledamöternas röster
    2. Långsiktiga bidrag till fria grupper

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Kr240 yrkande 2.
      • Reservation 2 (v)
    3. Jämställdhet inom musiklivet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Kr250 yrkande 1.
      • Reservation 3 (v)
    4. Samarbetet mellan Rikskonserter och länsmusiken

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Kr250 yrkande 2.
      • Reservation 4 (v)
    5. Utredning om musikgenrecentrum

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Kr250 yrkande 3.
      • Reservation 5 (v)
    6. Utredning om världsmusik och världsdans

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Kr242 yrkande 5.
      • Reservation 6 (v)
    7. Nomus kompetens

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Kr250 yrkande 5.
      • Reservation 7 (v)
    8. Nordisk symfoniorkester för folk- och världsmusik

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Kr242 yrkande 6.
    9. Opera på Skäret

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Kr267.