Anf. 145 Ewa Björling (M)
Fru talman! Sverige är ett föregångsland inom många områden. Det gäller även arbetet med frågor som rör exportkontroll och icke-spridning.
Ibland tror jag att vi tenderar att ta vissa saker för givna. Vi glömmer bort hur snabbt utvecklingen har gått och hur väl vi ofta står oss i en internationell jämförelse.
Dagens debatt i kammaren är ett exempel på just detta. För i år fyller den skrivelse vars innehåll vi är här för att diskutera 25 år. Ända sedan 1985 har den svenska regeringen, oavsett politisk färg, på ett öppet sätt redovisat det gångna årets aktiviteter på exportkontrollområdet.
Det här är viktigt, inte minst eftersom en större öppenhet och en mer välunderbyggd debatt bidrar till en bättre förankring och ett större förtroende för det sätt på vilket vi valt att arbeta med de här viktiga frågorna.
Under den nuvarande mandatperioden har just transparensen, öppenheten och överskådligheten dessutom ökat påtagligt.
Informationen som redovisas för riksdagen är sedan 2006 mer specificerad och behandlar ett antal områden mer ingående. När det gäller försvarsmateriel omfattar den numera även leasing och upplåtelsen av tillverkningsrätter utanför Sverige. Den speglar också på ett utförligare sätt kontrollen av produkter med dubbla användningsområden.
Vi kan ha olika uppfattningar om vissa nog så viktiga inslag inom exportkontrollen i Sverige, men för en utomstående betraktare måste det ändå vara påtagligt att det finns, och länge har funnits, en bred enighet kring de stora och viktiga dragen.
Det finns en bred samstämmighet, inte bara kring betydelsen av transparens och öppenhet, utan även när det gäller vikten av en restriktiv och ansvarsfull tillståndsprövning, en prövning som tar sin utgångspunkt i Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressen.
Respekten för de mänskliga rättigheterna är ett centralt villkor för export. Tillstånd bör inte ges för utförsel av krigsmateriel till stater där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter eller där det råder väpnad konflikt.
Det här är och ska vara centrala element som vägs in i tillståndsprövningen. En annan faktor att beakta är om den hållbara utvecklingen i ett mottagarland riskerar att allvarligt hindras, och i tillståndsprövningen ska alla betydelsefulla omständigheter vägas in i en helhetsbedömning.
Då olika faktorer ska vägas samman kan vissa saker tala för att en viss export ska tillåtas och andra emot. Därför är det bra att vi har utformat vårt system på det sätt som vi har gjort med den självständiga myndigheten Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som fått till uppgift att utifrån vår lagstiftning, våra riktlinjer och EU:s gemensamma ståndpunkt svara för tillståndsprövningen och de enskilda besluten.
Möjligheten för ISP att rådgöra med Exportkontrollrådet, där samtliga i riksdagen representerade partier finns med, är ytterligare en styrka i vårt system. Det bidrar till den parlamentariska förankringen och innebär en insyn i tillståndsprövningen som få andra länder kan mäta sig med.
Slutligen vill jag även nämna att vi dessutom valt att dela upp regeringens ansvar mellan statsråden. Som ni vet ansvarar jag själv för lagstiftningen och myndigheten ISP, medan utrikesministern ansvarar för enskilda ärenden som överlämnas till regeringen för prövning.
Fru talman! För en tid sedan presenterades en undersökning som visade på ett förhållandevis starkt motstånd mot att Sverige exporterar försvarsmateriel. Något år tidigare kom å andra sidan en annan undersökning som visade på ett starkt stöd för att Sverige även i framtiden ska ha en stark försvarsindustri.
Hur kan det vara möjligt att vi inom en så kort tidsperiod fått se så fundamentalt olika resultat? Kanske är det så att skillnaden mellan de bägge undersökningarna ligger i hur frågorna ställts, i vilket sammanhang och med hjälp av vilket ordval.
Min slutsats är att vi som tror att det finns ett stort värde i att Sverige även i framtiden har en framgångsrik och teknikdrivande försvarsindustri måste bli ännu bättre på att teckna en fullständig och korrekt bild av verkligheten. Vi måste berätta att Sverige valt att tillåta export av försvarsmateriel mot bakgrund av att det stärker Sveriges långsiktiga utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressen, att vi gjort det därför att det gör Sverige mer intressant och kapabelt att delta i internationella samarbeten samtidigt som det bidrar till att vi kan upprätthålla en tekniknivå som är internationellt konkurrenskraftig.
Sedan har vi det där med ordval. Vår lagstiftning använder ett lite ålderdomligt språk och talar om krigsmateriel även när vi menar skyddande fordon, radarutrustningar och simulatorer. Det kan tyckas som en bagatell, men jag tror inte att det är någonting som ska förringas i sammanhanget.
Vi har en uppdelning mellan krigsmateriel för strid - det är alltså de produkter som de flesta av oss vanligtvis tänker på som just vapen, det vill säga produkter med förstörelsebringande verkan - och övrig krigsmateriel, produkter som fram till 1993 exporterades som normala civila handelsvaror, exempelvis skyddsmateriel och övningsutrustning.
Det är lätt, näst intill tacksamt för vissa, framstår det som ibland, att hemfalla till förenklingar och snäva resonemang där en mindre del av helheten tas till intäkt för att hela systemet är fel. Debatten om exporten av försvarsmateriel bär ibland den prägeln.
Tanken på en värld utan brott, krig, konflikter och övergrepp må vara nog så lockande och värd att sträva efter, men den visionen speglas inte i den verklighet vi lever i. Lika lite som vi bör kapitulera inför brottsligheten och lägga ned polisen bör vi därför foga oss i förekomsten av pirater, terrorister och förtryck, tycker jag. Vi behöver bra verktyg för att kunna möta dessa hot. Inom den överskådliga framtiden kommer försvarsmateriel därför att behövas.
Fru talman! Ibland kan det framstå som - i alla fall är det inte en helt ovanlig bild i medierna - att Sveriges export av försvarsmateriel primärt går till omdiskuterade länder. Så är det inte. Årets exportstatistik talar ett väldigt tydligt språk.
En överväldigande del av exporten, runt två tredjedelar, gick 2009, precis som de senaste åren, till EU:s medlemsstater, till Norge och till Schweiz samt till ett begränsat antal väletablerade samarbetsländer som Sydafrika, USA, Kanada, Australien och Sydkorea.
Vi kan titta på exporten av krigsmateriel för strid, de produkter som de flesta av oss tänker på när vi pratar om vapen. Den gick nästan helt uteslutande till dessa länder. 95 procent rör det sig om.
Hela 67 procent av exporten gick till höginkomstländer, resten till medelinkomstländer. Ingen export skedde till det som Världsbanken betecknar som låginkomstländer.
Företagen i försvars- och säkerhetsbranschen har omkring 30 000 anställda. Om man inräknar underleverantörer handlar det uppskattningsvis om ca 100 000 anställda som i olika omfattning är engagerade i försvars- och säkerhetsbranschen.
Försvarsindustrin är också viktig för civil teknisk utveckling. Några exempel på civila tillämpningar som följt av ursprungligen militär teknik kan nämnas:
den breda flygkompetens som tillvaratagits för utveckling av civila flygplan under årens lopp
radarteknik som legat till grund för utvecklingen av den nya telekommunikationstekniken
biltullssystem baserat på svensk teknik.
Fru talman! Att jag beskriver Sverige som ett föregångsland betyder inte att jag inte ser utrymme för förbättringar. Ett av de mest effektiva sätten att bidra till sådana är genom ett starkt internationellt engagemang.
För även om vi bör sträva efter att bli ännu bättre här hemma är det antagligen genom att påverka andra länder med en helt annan syn på exportkontroll och icke-spridning som vi kan göra den största skillnaden. Därför är det arbete som bedrivs inom EU, inom FN och inom de olika exportkontrollregimerna så viktigt och så prioriterat för regeringen.
Det är därför som vi har lagt så stor kraft på att vara pådrivande i den FN-process som pågår med målsättningen att nå fram till en internationell uppgörelse om ett globalt folkrättsligt bindande vapenhandelsfördrag, ett Arms Trade Treaty. Här har vi också gjort tydliga framsteg under förra året, vilket är mycket glädjande.
Även inom EU pågår ständiga ansträngningar för att förbättra exportkontrollen, inte minst som ett verktyg för att förhindra spridning av massförstörelsevapen. Det här har nyligen utmynnat i en proposition om förstärkning av lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden.
Regeringen välkomnar givetvis att även EU:s uppförandekod om vapenexport kunde antas som gemensam ståndpunkt i slutet av 2008. Den gemensamma ståndpunkten ger medlemsländerna förutsättningar för mer likartad tillämpning av den nationella lagstiftningen på området.
Inom ramarna för EU-samarbetet bedriver vi även en uppsökande verksamhet, så kallad outreach för att i samarbete med andra länder bistå dem med att etablera noggrann exportkontroll. Sverige har varit väldigt aktivt i det här arbetet, inte minst under vårt ordförandeskap i höstas. Det är i det här sammanhanget viktigt att skilja mellan å ena sidan illegal eller okontrollerad överföring av vapen och å andra sidan legitim handel.
Alla stater har rätt till självförsvar. Det slås bland annat fast i FN-stadgan. Möjligheten att delta i fredsbevarande operation och ansvaret för att värna sitt territorium och sitt luftrum från pirater, terrorister och andra kränkningar är även det viktigt.
Fru talman! Mot bakgrund av vår restriktiva och ansvarsfulla exportkontroll är det glädjande att det går bra för en så kunskapsintensiv och forskningsinriktad bransch som säkerhets- och försvarsindustrin. Det bidrar både till svenska arbetstillfällen och till säkerhet och stabilitet här hemma såväl som på många håll runt om i världen. Det är något som vi bör vara stolta över, precis som det system vi tillsammans byggt upp för kontroll och tillståndsgivning och det arbete vi nu utför för att hindra spridning av massförstörelsevapen.