Stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Justitieutskottets betänkande 2005/06:JuU17
Stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition 2005/06:111 Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning jämte fyra i ärendet väckta motioner.

I propositionen föreslås en ny lag med regler om vissa utökade möjligheter för polisen att begära stöd från Försvarsmakten vid terrorismbekämpning. Om polisen inte har tillgång till sådana särskilda resurser som behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott får Rikspolisstyrelsen begära stöd från Försvarsmakten med insatser som kan innebära användning av våld eller tvång mot enskilda. En sådan stödinsats skall stå under direkt ledning av polisen. Stöd får enligt huvudregeln begäras endast efter regeringens medgivande. Särskilda regler föreslås för brådskande fall.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2006.

Försvarsutskottet har avgivit yttrande till justitieutskottet över lagförslaget. Försvarsutskottet har därvid tillstyrkt propositionen och avstyrkt ett antal motionsyrkanden väckta med anledning av propositionen.

Vidare behandlas i betänkandet ett antal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år 2005 som rör frågor om terrorismbekämpning.

Justitieututskottet föreslår att riksdagen antar propositionen och avslår samtliga motionsyrkanden.

I ärendet finns 13 reservationer (m, fp, kd, v, c, mp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Avslag på propositionen
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju24 och 2005/06:Ju27 yrkande 1.

Reservation 1 (v, mp)

2.	Lagförslagen
	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning. Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:111.

3.	I huvudsak tillgodosedda motionsyrkanden
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju323, 2005/06:Ju480 yrkande 4, 2005/06:Ju534 yrkande 3 och 2005/06:Ju564 yrkande 2.

4.	Användning av militära resurser till annat än terrorismbekämpning
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju25, 2005/06:Ju26 yrkande 2, 2005/06:Ju410 yrkande 15 och 2005/06:Fö218 yrkande 7.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

5.	Parlamentarisk insyn i tillämpningen av stödbestämmelserna
	Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju26 yrkande 1.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

6.	Parlamentarisk insyn i underrättelse- och säkerhetstjänstverksamhet
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju480 yrkande 8 och 2005/06:Ju514 yrkande 37.

Reservation 4 (fp, c)

7.	Myndigheternas åtgärder mot terrorism
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju480 yrkandena 5 och 6, 2005/06:Ju534 yrkandena 1, 2, 6, 8 och 12-18, 2005/06:Ju564 yrkandena 3-5 och 11, 2005/06:U247 yrkandena 5 och 6, 2005/06:U289 yrkande 22 och 2005/06:U386 yrkande 32.

Reservation 5 (m)

Reservation 6 (fp)

Reservation 7 (v, mp)

Reservation 8 (kd)

8.	Den straffrättsliga regleringen av terrorism, m.m.
	Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ju534 yrkandena 10 och 11 samt 2005/06:Ju564 yrkande 14.

Reservation 9 (m)

Reservation 10 (kd)

9.	Definitionen av terroristbrott
	Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju27 yrkande 3.

Reservation 11 (v, mp)

10.	Domstolsprövning av frysning av tillgångar
	Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju419 yrkande 6.

Reservation 12 (kd, v, c, mp)

11.	Polisens förmåga att hantera ordningsstörande demonstrationer
	Riksdagen avslår motion 2005/06:Ju27 yrkande 2.

Reservation 13 (v, mp)

Stockholm den 25 april 2006

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp), Britta Lejon (s), Rolf Olsson (v), Margareta Persson (s), Beatrice Ask (m), Lennart Nilsson (s), Helena Frisk (s), Peter Althin (kd), Göran Norlander (s), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Joe Frans (s), Cecilia Magnusson (m), Kerstin Andersson (s), Leif Björnlod (mp), Christer Erlandsson (s) och Hillevi Engström (m).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Efter terroristdåden i USA den 11 september 2001 beslutade regeringen att tillsätta en utredning för att kartlägga och analysera myndigheternas och de övriga offentliga organens samlade beredskap och förmåga att förhindra, bekämpa och i övrigt hantera omfattande terroristattentat och andra liknande extraordinära händelser i Sverige. Utredningen antog namnet 11 september-utredningen. I betänkandet Vår beredskap efter den 11 september (SOU 2003:32) föreslog utredaren ett antal åtgärder, bl.a. en ny lag om vissa befogenheter för Försvarsmakten under fredstid. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2003/2990/PO).

Mot bakgrund av 11 september-utredningens överväganden och förslag om vissa befogenheter för Försvarsmakten under fredstid tillkallade regeringen i september 2004 en särskild utredare för att fortsätta och fördjupa utredningens arbete samt att ta fram ett slutligt förslag till lagstiftning. I utredningsuppdraget ingick att överväga vilket stöd polisen kan behöva från andra myndigheter, särskilt Försvarsmakten, när det gäller att förhindra och ingripa mot terroristattacker och andra sådana omfattande angrepp på samhället. Utredaren överlämnade i augusti 2005 betänkandet Polisens behov av stöd i samband med terrorismbekämpning (SOU 2005:70). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2005/7313/PO).

I ärendet behandlas förslagen i det sistnämnda betänkandet.

Lagrådet har i yttrande lämnat lagförslaget utan erinran.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa utökade möjligheter för polisen att begära stöd från Försvarsmakten vid terrorismbekämpning. Om polisen inte har tillgång till sådana särskilda resurser som behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott får Rikspolisstyrelsen begära stöd från Försvarsmakten med insatser som kan innebära användning av våld eller tvång mot enskilda. En sådan stödinsats skall stå under direkt ledning av polisen. Stöd får enligt huvudregeln begäras endast efter regeringens medgivande. Särskilda regler föreslås för brådskande fall. Förslagen innebär att en restriktiv syn även i fortsättningen skall råda beträffande militär medverkan i polisiär verksamhet. Utgångspunkten är alltså, liksom hittills, att Försvarsmakten inte utför uppgifter som innebär användande av våld eller tvång mot den egna befolkningen.

Utskottets överväganden

Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning. Samtidigt avstyrker utskottet motionsyrkanden om avslag på propositionen samt ett antal motionsyrkanden som i huvudsak tillgodoses genom förslagen i propositionen. Utskottet föreslår vidare att riksdagen avslår motionsyrkanden om att stöd från Försvarsmakten - innefattande våld och tvång mot enskilda - skall kunna begäras även vid civila krissituationer samt för bekämpning av organiserad brottslighet. Slutligen avstyrker utskottet motionsyrkanden rörande utökad parlamentarisk insyn i säkerhets- och underrättelsetjänstverksamhet, bl.a. med hänvisning till pågående beredningsarbete. Jämför reservationerna 1 (v, mp), 2 (m, fp, kd, c), 3 (m, fp, kd, c) och 4 (fp, c).

Inledning

Terrorismens utveckling ställer nya krav på myndigheternas agerande när det gäller våld eller hot mot svenska intressen eller mot utländska intressen i Sverige. Hotbilden mot svenska intressen i Sverige är för närvarande begränsad, men det finns en generellt sett förhöjd risk för terroristattentat riktade mot vissa länders intressen i Sverige. Oavsett den nu aktuella hotbilden är det nödvändigt att det i Sverige finns ett regelverk och en beredskap som gör det möjligt att ingripa på ett effektivt sätt mot hot och våldshandlingar om hotbilden skulle förändras.

I Sverige är det en uppgift för polisen att ingripa mot brott och därmed också mot hot och våld av terrorister. Så bör det enligt utskottets mening förbli. De senaste årens omfattande terroristattacker på andra håll i världen aktualiserar emellertid frågan om och i så fall hur polisens kompetens och resurser kan behöva kompletteras med insatser från andra myndigheter.

Redan i dag är det i viss utsträckning möjligt att använda resurser som Försvarsmakten och andra myndigheter förfogar över för sådana ändamål. Reglerna om detta har emellertid begränsningar, framför allt vad gäller möjligheten för andra myndigheter än polisen att använda våld eller tvång mot enskilda.

För att på bästa sätt kunna förhindra terroristattentat är det av stor betydelse att de resurser som finns i samhället tas till vara på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. I detta sammanhang har Försvarsmakten med sin speciella kompetens och sina unika resurser en särskilt viktig roll. Det bör därför övervägas om framför allt Försvarsmakten på ett mer långtgående sätt än vad som är möjligt i dag skall kunna lämna stöd till polisen i dess arbete med terrorismbekämpning. I det sammanhanget bör möjligheterna för Försvarsmakten att bistå polisen på ett sätt som medger att Försvarsmaktens personal i vissa situationer kan använda våld eller tvång mot enskilda tas upp till prövning.

En ny lag om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning

Propositionen och motionerna

Regeringen föreslår i propositionen att Rikspolisstyrelsen - efter samtycke från regeringen - skall få möjlighet att begära stöd från Försvarsmakten i form av insatser som kan innebära användning av våld eller tvång mot enskilda. Rikspolisstyrelsen föreslås få begära sådant stöd om stödet behövs för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan utgöra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott och ingripandet kräver resurser av särskilt slag som polisen inte har tillgång till. I sådana brådskande fall som kan innebära fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom föreslås Rikspolisstyrelsen få begära sådant stöd även utan regeringens samtycke, även om Rikspolisstyrelsen i sådana fall omedelbart skall underrätta regeringen om begäran. Regeringen skall då pröva huruvida beslutet att begära stöd skall undanröjas eller bestå. En enhet inom Försvarsmakten som ger stöd skall stå under befäl av en militär chef, som dock skall stå under direkt ledning av polisen. Den personal från Försvarsmakten som deltar i en sådan stödinsats skall ha de befogenheter som en polisman har enligt polislagen (1984:387). Den som deltar vid en sådan stödinsats skall ha samma befogenhet som en polisman att gripa personer. Vid utövande av de befogenheterna är polislagens regler om behov och proportionalitet tillämpliga.

I motionerna Ju24 (v) och Ju27 (mp) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna anför bl.a. att terroristbrott bör bekämpas inom ramen för det öppna civila samhället och att polisen därför också i fortsättningen bör vara ensamt ansvarig för brottsbekämpningen och att rätten att bruka våld eller tvång mot enskilda i princip uteslutande bör tillkomma polisen.

I motionerna Ju323 (m), Ju480 (fp), Ju534 (m) och Ju564 (kd) förespråkas en möjlighet för polisen att begära stöd från Försvarsmakten för att bekämpa terrorism.

Yttrande från försvarsutskottet

Justitieutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen jämte de motioner som väckts med anledning av propositionen.

Försvarsutskottet har i yttrande till justitieutskottet tillstyrkt propositionen och avstyrkt de ovan nämnda motionsyrkandena om avslag på propositionen. Försvarsutskottet anför i yttrandet i huvudsak följande.

Terrorismens utveckling ställer nya krav på myndigheternas agerande när det gäller våld eller hot mot svenska intressen - eller mot utländska intressen i Sverige. I Sverige är det en uppgift för polisen att ingripa mot brott och därmed också mot hot och våld av terrorister. För att fullt ut kunna möta hotet från den internationella terrorismen är det av stor betydelse att de resurser som finns i samhället tas till vara på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. I detta sammanhang har Försvarsmakten med sin speciella kompetens och sina unika resurser en särskilt viktig roll. Redan i dag är det i viss utsträckning möjligt att använda resurser som Försvarsmakten och andra myndigheter förfogar över för sådana ändamål. Reglerna för Försvarsmaktens biträde till polisen har emellertid sina begränsningar, framför allt vad gäller Försvarsmaktens möjligheter att använda våld eller tvång mot enskilda.

Försvarsutskottet anser att det, i likhet med exempelvis i de övriga nordiska länderna, måste finnas en lagreglering som gör det möjligt att använda Försvarsmaktens alla resurser för att stödja polisen i samband med terrorism. Det går inte att bortse från att även Sverige kan ställas inför sådana situationer där Försvarsmaktens förmågor blir nödvändiga att använda. Försvarsutskottet delar därför regeringens uppfattning att Försvarsmakten på ett mer långtgående sätt än vad som för närvarande är möjligt skall kunna lämna stöd till polisen i dess arbete med terrorismbekämpning. Försvarsmakten bör således ges rätt att bistå polisen på ett sätt som medger att Försvarsmaktens personal i dessa situationer kan använda våld eller tvång mot enskilda.

Justitieutskottets ställningstagande

I Sverige har det sedan länge betraktats som en allmän grundsats rörande militär medverkan vid polisiär verksamhet att väpnad trupp inte får sättas in mot den egna befolkningen eller andra civila. Denna grundsats framgår numera i 7 § förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet där det föreskrivs att när stöd lämnas enligt förordningen får Försvarsmaktens personal inte användas i situationer där det finns risk för att den kan komma att bruka tvång eller våld mot enskilda. Hjälp från det militära försvaret till polisen har därför i praktiken kommit att begränsas till logistiska stödåtgärder och till hjälpinsatser av räddningskaraktär där det är fråga om livshotande situationer.

Förebyggande och förhindrande samt utredning och lagföring av terroristhandlingar är och skall fortsättningsvis vara en polisiär uppgift. Någon avsikt att överföra polisiära uppgifter och ansvarsområden till Försvarsmakten finns således inte. Omvänt framstår det också som klart att de uppgifter som tillkommer Försvarsmakten i princip inte skall utföras av polisväsendets myndigheter. Den uppdelning av kompetensområden som framgår av gällande författningar och myndighetsinstruktioner skall således råda även fortsättningsvis.

Det är emellertid enligt utskottets mening naturligt att samhället använder sina samlade resurser för att förhindra sådana extrema och allvarliga gärningar som terroristhandlingar utgör. Polisen har förmåga att med egna resurser klara flera skilda slags terroristattentat, men inte alla. Regeringen redovisar i propositionen ett antal åtgärder som polisen vid mer omfattande eller svårbemästrade angrepp med nuvarande organisation och resurser inte klarar att utföra på egen hand. Det är framför allt vid händelser som utspelar sig i luftrummet eller till sjöss och vid vissa transportinsatser som polisens resurser inte räcker till. Polisen kan även behöva stöd vid åtgärder för bevakning, sanering och evakuering. Stöd kan även behövas vid sökande av personer som gömmer sig eller är på flykt i terrängen och med särskilda vapeninsatser vid gripanden. Det framstår enligt utskottet som rimligt att Försvarsmaktens resurser och kompetens kan tas i anspråk i dessa situationer. I sådana extraordinära situationer framstår det också som rimligt att militär personal kan ges befogenhet att använda våld eller tvång mot enskilda.

Det är emellertid mycket viktigt att en möjlighet för polisen att begära sådant stöd av Försvarsmakten omgärdas av tydliga regler om bl.a. befogenheter, ansvar och ledning. Enligt utskottets mening är den föreslagna regleringen utformad på ett sådant sätt att dessa krav tillgodoses. Av särskild vikt är att en enhet inom Försvarsmakten som ger sådant stöd står under direkt ledning av polisen.

Utskottet anser att lagförslaget även i övrigt har givits en lämplig utformning.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motion Ju24 samt motion Ju27 i nu behandlad del. Motionerna Ju323, Ju480, Ju534 och Ju564 i här behandlade delar får anses tillgodosedda genom förslagen i propositionen. Även de motionsyrkandena bör avslås av riksdagen.

Försvarsmaktens stöd till polisen i andra situationer än vid terroristhot

Motionsyrkanden

I motionerna Ju25 (fp) och Ju26 (c) anförs att Försvarsmakten bör ges utvidgade befogenheter - bl.a. innefattande rätt att bruka våld eller tvång mot enskilda - även i civila krissituationer, t.ex. i samband med allvarliga och omfattande olyckor eller vid smittspridning. I motion Fö218 (m, fp, kd, c) begärs att Försvarsmakten skall kunna bistå polisen såväl i samband med terroristattentat som vid civila krissituationer såsom allvarliga och omfattande olyckor. I motion Ju410 (m) anförs att polisen bör ges möjlighet att rekvirera militära resurser såväl i kampen mot terrorism som mot grov organiserad brottslighet.

Gällande regler m.m.

För sådana situationer som beskrivs i motionerna Ju25, Ju26 och Fö218 kan användande av beredskapspoliser aktualiseras. Beredskapspoliser är totalförsvarspliktiga som tjänstgör med civilplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Beredskapspolisernas huvudsakliga uppgift är att under höjd beredskap delta i sådan polisverksamhet som har anknytning till befolkningsskydd och räddningstjänst. De får emellertid tas i anspråk även för andra lämpliga polisuppgifter. De får också - utan att det föreligger höjd beredskap - användas då samhället har utsatts för eller riskerar att utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings- och säkerhetssynpunkt. En förutsättning är dock att de ingått avtal med Rikspolisstyrelsen om sådan tjänstgöring. För sådana fall beslutar regeringen att beredskapspolismän skall tas i anspråk. Vad som i lag eller annan författning är föreskrivet om polismän gäller i tillämpliga delar även beredskapspoliser.

I promemorian Utökad användning av beredskapspolisen (dnr Ju2005/78/P), som färdigställdes inom Justitiedepartementet i mars 2005, har en utökad användning av beredskapspolisen övervägts. I promemorian anförs bl.a. att beredskapspolisen inte bör användas som en allmän förstärkningsresurs vid stora poliskommenderingar, t.ex. vid stora ordningsstörande demonstrationer, utan att användningsområdena bör ligga nära de huvudsakliga uppgifterna befolkningsskydd och räddningstjänst. Det anförs att beredskapspolisernas utbildning och kompetens bör inriktas mot verksamhetsområden som utrymning, eftersök, avspärrning, registrering, åtgärder vid smittsamma djursjukdomar, utsläpp av kemikalier, skydd och bevakning. Det uttalas i promemorian att beredskapspoliser inte heller i framtiden bör utrustas med skjutvapen.

Regeringen anför i propositionen att beredskapspolisens användning och framtid för närvarande är föremål för överväganden inom Regeringskansliet (s. 9 f.). Utskottet har inhämtat från Justitiedepartementet att den ovan nämnda promemorian bereds inom Regeringskansliet.

Yttrande från försvarsutskottet

Försvarsutskottet har i yttrandet till justitieutskottet avstyrkt bifall till motionerna Ju25 och Ju26 i nu aktuella delar. Försvarsutskottet anför att regeringen har gjort en riktig avvägning att begränsa Försvarsmaktens stöd till polisen till att handla om terrorism. Det skall enligt försvarsutskottet inte råda någon tvekan om i vilka situationer som försvarsmaktens personal skall få använda våld och tvång mot enskilda. En sådan förstärkning av den ordinarie polisen som avses i motionerna bör tillgodoses med t.ex. beredskapspolisens resurser, inte med Försvarsmaktens.

Justitieutskottets ställningstagande

Utskottet delar försvarsutskottets uppfattning vad gäller Försvarsmaktens användning i samband med civila krissituationer. För sådana situationer som beskrivs i motionerna Ju25, Ju26 och Fö218 kan om erforderligt beredskapspolisen - efter beslut av regeringen - användas. Det är varken lämpligt eller nödvändigt att ge Försvarsmakten uppgifter i sådana situationer, innefattande en rätt att bruka våld eller tvång mot enskilda. Enligt utskottets mening skulle det också föra för långt att, som föreslås i motion Ju410, låta polisen begära stöd från Försvarsmakten, innefattande rätt att använda våld eller tvång mot enskilda, för bekämpande av organiserad brottslighet.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju25 samt till motionerna Ju26, Ju410 och Fö218 i nu behandlade delar.

Parlamentarisk insyn och granskning

I motion Ju26 (c) anförs att den parlamentariska insynen i tillämpningen av den föreslagna lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen bör säkerställas genom en skyldighet för regeringen att anmäla till riksdagen varje gång tillstånd enligt lagen ges.

Försvarsutskottet har i yttrandet till justitieutskottet avstyrkt bifall till motionen. Det ligger enligt försvarsutskottet i sakens natur att de händelser det är fråga om ändå kommer att komma till riksdagens kännedom.

Justitieutskottet delar i och för sig försvarsutskottets bedömning. Samtidigt är det viktigt att poängtera betydelsen av att eventuell tillämpning av den nya lagen följs upp noga. Sådan granskning kan bli aktuell bl.a. genom såväl konstitutionsutskottets verksamhet för granskning av regeringen och statsråden som justitieutskottets verksamhet för uppföljning och utvärdering (jfr 4 kap. 18 § riksdagsordningen). Utskottet är emellertid inte berett att förespråka en sådan rapporteringsskyldighet som motionärerna efterfrågar. Motion Ju26 bör avslås av riksdagen i nu behandlad del.

I motionerna Ju480 och Ju514 (båda fp) förespråkas ökad parlamentarisk insyn i säkerhets- och underrättelsetjänsternas verksamhet. I motion Ju480 förespråkas inrättande av ett särskilt parlamentariskt underrättelseråd, medan det i motion Ju514 i mer allmänna ordalag efterfrågas bättre parlamentarisk insyn i Säkerhetspolisens verksamhet.

I departementspromemorian Hemliga tvångsmedel m.m. under en stärkt parlamentarisk kontroll (Ds 2005:53) föreslås inrättande av en särskild tvångsmedelsnämnd under regeringen. Tvångsmedelsnämnden skall enligt promemorian ha till uppgift att granska användningen av hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning, postkontroll och överskottsinformation enligt regleringen i rättegångsbalken, lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning, lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll och lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. Granskningen skall enligt förslaget i promemorian syfta till att säkerställa att tvångsmedlen och överskottsinformation används i enlighet med gällande författningar. Granskningsarbetet föreslås resultera i allmänna omdömen om hur de hemliga tvångsmedlen har använts och hur författningarna har efterlevts. Nämnden skall ha en viss ärendeinsyn i enskilda pågående fall för att kunna utöva en principtillsyn men skall inte kunna ingripa i enskilda fall mot vad den anser vara en felaktig tillämpning av regelverken. Den skall vidare verka för att brister i lagstiftningen avhjälps. I promemorian föreslås att nämnden skall bestå av högst åtta ledamöter som utses av regeringen för en bestämd tid. Med hänsyn till de uppgifter som nämnden avses få föreslås det i promemorian att det parlamentariska inslaget i denna nämnd skall vara bredare än det är vid Registernämnden (av vars sex ledamöter två har parlamentarisk anknytning). Nämnden skall varje år före den 1 maj lämna en berättelse till regeringen om sin egen verksamhet och den verksamhet som har granskats under det närmast föregående kalenderåret och i övrigt lämna redovisningar till regeringen när den finner skäl för det.

Förslagen i promemorian har remissbehandlats. Regeringen har i proposition 2005/06:178 Hemlig rumsavlyssning aviserat att den avser att förstärka granskningen av användningen av hemliga tvångsmedel och att den inom kort kommer att presentera sin uppfattning om hur den förstärkta granskningen bör utformas. Det är regeringens avsikt att denna förstärkta granskning skall omfatta även sådan hemlig rumsavlyssning som föreslås i den propositionen.

I detta sammanhang förtjänar även att nämnas den tillsyn över polisens och Säkerhetspolisens verksamhet som Riksdagens ombudsmän (JO) utövar samt möjligheten för justitieutskottet att bedriva verksamhet för uppföljning och utvärdering inom sitt beredningsområde och att inhämta upplysningar från myndigheterna.

Här kan också nämnas att justitieutskottet vid två olika tillfällen under valperioden haft tillfälle att inhämta kunskaper om det brittiska parlamentariska underrättelse- och säkerhetstjänstrådet (UK Parliamentary Intelligence and Security Committee). Det har skett dels i samband med utskottets studieresa till London i september 2004, dels i samband med att flertalet ledamöter i det brittiska underrättelse- och säkerhetstjänstrådet besökte Stockholm i mars 2006.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att det finns en parlamentarisk insyn i verksamheter som innefattar olika former av intrång i enskildas privata sfär. I synnerhet gäller det användning av olika former av hemliga tvångsmedel. Utskottet kan konstatera att det inom Regeringskansliet bedrivs ett beredningsarbete i syfte att förstärka granskningen av användningen av hemliga tvångsmedel. Detta arbete bör inte föregripas. Utskottet är inte heller berett att nu ta ställning till frågan om inrättande av ett särskilt underrättelseråd med uppdrag att löpande övervaka Säkerhetspolisens verksamhet.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju480 och Ju514 i nu behandlade delar.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett antal motionsyrkanden rörande bl.a. olika myndighetsåtgärder för att förebygga och förhindra terroristattentat, ändrad straffrättslig reglering på området och rätt till domstolsprövning för personer som fått tillgångar frysta med stöd av FN-resolutioner. Jämför reservationerna 5-13 (m, fp, kd, v, c, mp).

Myndigheternas insatser mot terrorism, m.m.

I motion Ju534 (m) begärs ett stort antal åtgärder för att förbättra insatserna mot terrorism. Sålunda anförs att en nationell strategi mot bl.a. terrorism bör antas. Vidare anförs att en nationell metod bör utarbetas för genomförande av större insatser och att ett nationellt krishanteringscentrum med befogenheter att snabbt fatta och verkställa beslut vid allvarliga angrepp mot Sveriges inrikes säkerhet bör inrättas. Polis- och underrättelseväsendet måste enligt motionärerna bli effektivare och mer målinriktat samtidigt som polisens operativa metoder och teknik bör förbättras. Motionärerna efterfrågar också en utökad och mer flexibel operativ specialiststyrka för insatser mot organiserad brottslighet och internationell terrorism. Utbytet av information och underrättelser mellan brottsbekämpande myndigheter, nationellt och internationellt, måste också enligt motionärerna utvecklas ytterligare samtidigt som det europeiska samarbetet mot terrorism bör förbättras. I motionen föreslås också att forskningen om terrorism bör stimuleras. I motion U247 (m) efterfrågas bättre samverkan och informationsutbyte mellan polisen och Försvarsmakten. I motion U289 (m) förespråkas mer utbyte mellan olika nationella underrättelsetjänster. I motion U247 (m) begärs vidare att regeringen tillsätter en bred terrorskyddsutredning.

I motion Ju480 (fp) anförs att de brottsbekämpande underrättelse- och analysverksamheterna bör samordnas och organisatoriskt kopplas till Säkerhetspolisen samt att Säkerhetspolisens verksamhet bör blir effektivare och mer rättssäker.

I motion Ju564 (kd) efterfrågas en sammanhållen handlingsplan för bekämpande av terrorism och att en organisation innefattande myndighetsöverskridande ansvar för terrorismbekämpning skapas. Vidare anförs att spaning och infiltration bör prioriteras och att forskning om terrorism, särskilt om dess drivkrafter, bör intensifieras.

I motion U386 (mp) anförs att terrorismbekämpningen inte bör få bedrivas på sådant sätt att statens våldsanvändning eller kontrollen av civila utökas.

Enligt 2 § förordningen (2002:1050) med instruktion för Säkerhetspolisen har Säkerhetspolisen till uppgift att inom Rikspolisstyrelsen leda och bedriva polisverksamhet för att bl.a. förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet. Säkerhetspolisen skall även inom Rikspolisstyrelsen leda och bedriva polisverksamhet när det gäller terrorismbekämpning, bevaknings- och säkerhetsarbete som avser den centrala statsledningen eller som har samband med statsbesök och liknande händelser samt annat personskydd i den utsträckning som Rikspolisstyrelsen bestämmer.

Säkerhetspolisen samverkar med den öppna polisen genom att t.ex. lämna operativt stöd, främst spaningstjänst, i vissa ärenden. Säkerhetspolisen ansvarar vidare för merparten av de administrativa och tekniska frågor som rör hemlig teleavlyssning. Ett område där samverkan mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen är särskilt framträdande är våldsbenägna extremistorganisationer.

Ett centralt inslag i Säkerhetspolisens arbete är underrättelseverksamhet, inom vilket område man har en betydande kompetens. Ett tilltagande samarbete förekommer med andra myndigheter på säkerhetsunderrättelseområdet, såväl nationellt som internationellt. I början av år 2005 bildades Samverkansrådet för bekämpning av terrorism. På initiativ av Säkerhetspolisen har elva svenska myndigheter inlett ett formellt samarbete i samverkansrådet i syfte att bekämpa terrorism. Rådet skall bl.a. koordinera myndigheternas verksamhet och samordna informationsutbytet. De medverkande myndigheterna är Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets forskningsinstitut, Krisberedskapsmyndigheten, Kustbevakningen, Tullverket, Ekobrottsmyndigheten, Migrationsverket och Riksåklagaren. Samverkansrådet leds av Säkerhetspolisens generaldirektör. För närvarande finns det två arbetsgrupper inom samverkansrådet. Den ena gruppen består av Säkerhetspolisen, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) och Försvarets radioanstalt. Arbetsgruppen är permanent och arbetar med att ta fram en gemensam bedömning av terroristhotet mot Sverige och svenska intressen. Från och med juni 2005 presenteras bedömningarna för regeringen och ett flertal enheter inom Regeringskansliet var fjortonde dag. Den andra arbetsgruppen, som är tillfällig, arbetar med att genomlysa vilken myndighet som ansvarar för vad innan, under och efter ett eventuellt terroristattentat i Sverige. Arbetsgruppen är inom kort klar med sitt arbete. Arbetet kommer att ligga till grund för en vidareutveckling av koordineringen och samverkan mellan myndigheterna.

Säkerhetspolisen bedriver även ett bilateralt samarbete med ett antal säkerhets- och underrättelsetjänster runt om i världen. För att underlätta detta arbete har Säkerhetspolisen även sambandsmän stationerade utomlands. Det multilaterala samarbetet mellan Europas säkerhetstjänster sker till stor del inom ramen för den informella samarbetsgruppen Bernklubben, som i stort omfattar säkerhetstjänsterna i de 15 länder som före utvidgningen den 1 maj 2004 var medlemmar i EU. Det pågår även ett arbete med att utvidga antalet medlemmar med säkerhetstjänsterna i de tio nya EU-länderna. För närvarande fokuseras det internationella samarbetet på terrorismbekämpning. Säkerhetspolisen deltar i det arbetet och har kontakter med ett antal organisationer, arbetsgrupper och kommittéer - t.ex. Counter-Terrorist Group (CTG), Europol, Police Working Group on Terrorism (PWGT), EU:s Terrorism Working Group (TWG) och EU:s Situation Centre (SitCen).

Inom Säkerhetspolisen bedrivs analysverksamhet rörande bl.a. terrorism. Vid Totalförsvarets forskningsinstitut bedrivs forskning kring bl.a. terrorism.

Utskottet kan konstatera att det bedrivs ett ambitiöst arbete inom Säkerhetspolisen och andra brottsbekämpande myndigheter för att på olika sätt förebygga och bekämpa terrorism. Under de senaste åren har också det operativa samarbetet såväl mellan de nationella myndigheterna som internationellt utvecklats. Begäran i flera motioner om en ökad samordning och ett förbättrat samarbete mellan berörda myndigheter är enligt utskottets mening i stor utsträckning tillgodosedda. Utskottet kan inte se att det föreligger något behov av ett tillkännagivande från riksdagen vare sig i dessa eller andra frågor som berörs i detta sammanhang. Den uppfattning som redovisas i motion U386 om att terrorismbekämpningen inte får medföra att polisens våldsanvändning eller kontrollen av enskilda ökar kan utskottet dela som en grundläggande målsättning. Samtidigt måste de brottsbekämpande myndigheterna ha nödvändiga och tillräckliga medel och befogenheter för att kunna förhindra att terroristattentat utförs. Dessa åtgärder kan behöva innefatta såväl användande av tvång och våld som kontroll av misstänkta.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju480, Ju534, Ju564, U247, U289 och U386 i nu behandlade delar.

Den straffrättsliga regleringen av terrorism, m.m.

I motion Ju534 (m) anförs att lagstiftningen rörande planering och finansiering av terroristverksamhet bör förtydligas samt att straffen för grova brott bör skärpas. I motion Ju564 (kd) förespråkas att förhärligande av terrorism kriminaliseras. I motion Ju27 (mp) anförs att bestämmelserna i lagen om straff för terrroristbrott bör ändras så att definitionen av terroristbrott blir tydligare. Enligt motionärerna finns det med den lydelse lagen har i dag en risk för att legitima opinionsyttringar betraktas som terrorism.

Enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott döms den som begår vissa särskilt uppräknade brott för terroristbrott om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp, otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd eller allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation. Bland de uppräknade brotten återfinns bl.a. mord, dråp, grov misshandel, människorov, allmänfarlig ödeläggelse och spridande av gift eller smitta. Straffet för terroristbrott är fängelse på viss tid, lägst fyra år och högst tio år, eller på livstid. Är brottet mindre grovt är straffet fängelse, lägst två år och högst sex år. Om ett högre lägsta straff för gärningen har föreskrivits i brottsbalken gäller det i stället. Enligt 4 § är försök, förberedelse eller stämpling till samt underlåtenhet att avslöja terroristbrott kriminaliserat enligt bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken. Enligt 5 § skall det vid vissa förmögenhetsbrott, bl.a. rån, grovt rån och utpressning, respektive urkundsförfalskning och grov urkundsförfalskning, eller försök till sådant brott, betraktas som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet för brottet om brottet begås med uppsåt att främja terroristbrott.

Enligt 3 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. skall den som samlar in, tillhandahåller eller tar emot pengar eller andra tillgångar i syfte att dessa skall användas eller med vetskap om att de är avsedda att användas för att begå vissa i lagen uppräknade särskilt allvarliga brott, bl.a. terroristbrott, dömas till fängelse i högst två år. Om brottet bedöms grovt skall gärningsmannen dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Även försök till brott är kriminaliserat.

I detta sammanhang kan nämnas att regeringen den 9 februari 2006 beslutade om direktiv till en utredning med uppdrag att se över frågor som rör vilka åtgärder som behöver vidtas för att ytterligare effektivisera bekämpningen av penningtvätt och terrorismfinansiering. Den särskilda utredarens huvuduppgift är att analysera vilka ändringar som krävs i den nuvarande svenska regleringen för att genomföra ett EU-direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism och lämna förslag till hur sådana bestämmelser bör utformas. I uppgiften ingår dock inte frågor om den svenska kriminaliseringen av penningtvätt och terrorismfinansiering. Uppdraget skall redovisas senast den 29 december 2006 (dir. 2006:17).

Här kan också nämnas att justitieutskottets särskilda grupp för uppföljning och utvärdering har låtit genomföra en kartläggning av tillämpningen av lagen om straff för terroristbrott. Kartläggningen, som har redovisats i en promemoria, omfattar bl.a. samtliga åtal för terrroristbrott sedan lagens tillkomst. Av kartläggningen framgår bl.a. att lagen prövats av domstol endast vid ett fåtal tillfällen sedan den trädde i kraft den 1 juli 2003. Åtal om terroristbrott har enligt vad som inhämtats väckts endast vid två tillfällen, båda gångerna för förberedelse till terroristbrott. I ett av fallen ledde åtalet till fällande dom. Vidare framgår att två personer vid tiden för promemorians författande var häktade för stämpling till terroristbrott respektive stämpling och försök till terroristbrott. Promemorian återfinns i bilaga 4.

Utskottet kan konstatera att finansiering av terroristverksamhet är kriminaliserat. Förberedelse och stämpling till terroristbrott är också kriminaliserat. Utskottet kan inte finna annat än att de aktuella bestämmelserna - som dock endast varit i kraft några år - är ändamålsenligt utformade. Det kan samtidigt noteras att regeringen har tillsatt en utredning rörande åtgärder för att effektivisera bekämpningen av penningtvätt och terrorismfinansiering, även om utredningsuppdraget inte omfattar den straffrättsliga regleringen. När det gäller begäran i motion Ju564 om kriminalisering av förhärligande av terrorism kan utskottet konstatera att uttalanden som i mer allmänna ordalag förhärligar terroristhandlingar inte torde vara straffbara. Mot bakgrund av intresset av att upprätthålla den grundlagskyddade yttrandefriheten framstår det inte heller som rimligt att införa en sådan reglering. En annan sak är att vissa mer konkreta uppmaningar till terroristhandlingar kan utgöra brott, t.ex. som stämpling till terroristbrott. Utskottet kan inte finna annat än att farhågorna i motion Ju27 om att legitima opinionsyttringar skulle kunna klassas som terroristbrott är ogrundade. Vid tillämpning av lagen har domstol att, som vid all straffrättslig bedömning, beakta de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna samt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Motionerna Ju27, Ju534 och Ju564 bör avslås av riksdagen i här behandlade delar.

Rätt till domstolsprövning av frysta tillgångar

I motion Ju419 (v) anförs att personer som fått sina tillgångar frysta med stöd av EU-regler om terrorismfinansiering bör ha rätt att få sin sak prövad i svensk domstol.

Genom olika resolutioner av FN:s säkerhetsråd har bl.a. bestämmelser om frysning av tillgångar för personer, företag och organisationer kopplade till bl.a. Usama bin Ladin och al-Qaida och till finansiering av terrorism antagits.

FN har också instiftat två s.k. sanktionsregimer för att bekämpa terrorism. Båda dessa regelverk innehåller bestämmelser om frysning av tillgångar och förbud mot att tillgängliggöra tillgångar.

Den ena sanktionsregimen, 1267-regimen, är uppbyggd kring FN:s säkerhetsråds resolutioner 1267 (1999), 1333 (2000), 1363 (2001), 1390 (2002), 1452 (2002), 1455 (2003), 1456 (2003), 1526 (2004) och 1617 (2005) och innehåller sanktioner mot Usama bin Ladin, talibaner och al-Qaida samt personer, grupper, företag och enheter som har samröre med dem. För att kontrollera att sanktionerna efterlevs har FN skapat en sanktionskommitté, 1267-kommittén, som även fått i uppdrag att upprätta en lista över dem som träffas av sanktionerna. I 1267-kommittén deltar samma länder som är medlemmar i säkerhetsrådet.

Den andra sanktionsregimen, 1373-regimen, instiftades genom FN:s säkerhetsråds resolution 1373 (2001) som ett svar på attackerna den 11 september 2001. 1373-regimen innehåller sanktioner mot terrorister och terroristgrupper i allmänhet. FN har i detta fall överlåtit åt medlemsländerna själva att peka ut vilka som skall träffas av sanktionerna. FN har skapat en sanktionskommitté även för denna sanktionsregim, Counter-Terrorism Committee (CTC). Kommitténs uppgift är att övervaka implementeringen av resolution 1373. I CTC deltar samma länder som är medlemmar i säkerhetsrådet.

När säkerhetsrådet antog resolutionerna blev de folkrättsligt bindande. En sådan folkrättslig bundenhet medför dock inte att sanktioner blir direkt tillämpliga i Sverige, utan för det krävs att resolutioner genomförs, dvs. omvandlas till lagform, antingen i form av svensk lag eller EU-rätt. EU:s medlemsländer har valt att, så långt det är möjligt, genomföra båda sanktionsregimerna gemensamt. 1267-regimen har genomförts av EU genom en gemensam ståndpunkt (2002/402/GUSP) och en rådsförordning (881/2002). Rådsförordningen innehåller också en lista över dem som träffas av sanktionerna. Listan är en kopia av den konsoliderade FN-listan och uppdateras så snart en ändring skett i FN:s lista. Listan i rådsförordningen har hittills uppdaterats vid 64 tillfällen. 1373-regimen har genomförts av EU genom ett lagstiftningspaket bestående av två gemensamma ståndpunkter (2001/930/GUSP och 2001/931/GUSP) samt en rådsförordning (2580/2001). Reglerna om frysning och förbud mot tillhandahållande av tillgångar finns i de två sistnämnda dokumenten. Till dessa är knutna varsin lista över dem som skall träffas av sanktionerna. Listorna beslutas enhälligt av ministerrådet och har uppdaterats vid ett antal tillfällen. De senaste listorna återfinns i den gemensamma ståndpunkten (2005/936/GUSP) och i rådets beslut (2005/930/EG).

Tre svenska medborgare har med stöd av det ovan redovisade sanktionssystemet fått sina tillgångar frysta. Efter ändringar i förteckningarna har två av de tre svenska medborgarna avförts från listan och fått frysningen av tillgångarna hävd, men en person kvarstår alltjämt.

Den svenska regeringen har, såväl inom EU och FN som bilateralt, aktivt arbetat för bättre rättssäkerhet vid riktade sanktioner. Ansträngningarna har bl.a. rört utformningen av och beslutsordningen för internationella sanktioner riktade mot enskilda. I utrikesutskottets betänkande Internationell terrorism ges en mer utförlig redovisning av vilka åtgärder bl.a. Sverige vidtagit för att på olika sätt verka för att öka rättssäkerheten och värna de mänskliga rättigheterna vid terrorismbekämpning (bet. 2005/06:UU9 s. 36 f.).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att högre rättssäkerhetskrav måste kunna ställas vid riktade sanktioner. Som nämnts ovan verkar regeringen också aktivt internationellt för att uppnå detta. Mot bakgrund av de folkrättsliga åtaganden Sverige och EU har i förhållande till FN och världssamfundet framstår denna väg som den i sammanhanget lämpliga. Motion Ju419 bör avslås av riksdagen.

Polisens förmåga att hantera ordningsstörande demonstrationer

I motion Ju27 (mp) begärs att polisen skall förbättra sin förmåga att hantera ordningsstörande demonstrationer. Motionärerna anför att situationer liknande händelserna i Ådalen år 1931 utspelade sig i samband med Europeiska rådets möte i Göteborg i juni 2001 och att det finns en risk att sådana händelser inträffar på nytt om inte strukturella förändringar görs inom polisen.

Våren 2005 inleddes en utbildning i grundläggande bastaktik och särskild polistaktik vid Polishögskolan. Inom utbildningen läggs stor vikt vid kommunikation, konfliktlösning och mental träning. Utbildningen är ett samarbete mellan dansk och svensk polis och syftar bl.a. till att bygga upp en nationell förstärkningsorganisation som kan sättas in vid exempelvis demonstrationer och bemöta ordningsstörningar utifrån ett professionellt och situationsanpassat förhållningssätt. Utbildningen i särskild polistaktik är slutförd och ca 1 500 poliser från polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Skåne har genomgått utbildningen. Utbildningen i bastaktik - som samtliga poliser i yttre tjänst skall ha genomgått - pågår alltjämt och beräknas slutförd år 2008. Vidare pågår en utbildning för operativa chefer. Den utbildningsinsatsen beräknas vara slutförd i augusti 2006.

Utskottet har behandlat liknande motionsyrkanden tidigare, senast i november 2005 (bet. 2005/06:JuU3 s. 11 f.).

Utskottet vill inledningsvis betona att den i detta ärende föreslagna lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning inte är avsedd att tillämpas vid ordningsstörande demonstrationer. Något stöd för en sådan tillämpning finns inte heller i den föreslagna lagtexten. Det kommer således inte bli aktuellt att använda militära resurser för att i fredstid upprätthålla ordningen i samband med demonstrationer eller upplösa folksamlingar som stör den allmänna ordningen. Med det sagt kan utskottet instämma i vad motionärerna anför om betydelsen av att polisen utvecklar sin förmåga att hantera ordningsstörande demonstrationer. Utskottet kan inte se att det finns behov av lagändringar på detta område. Det är i stället på polisens operativa metoder som fokus bör riktas. Åtgärder för att förbättra polisens metoder och så långt möjligt minska inslagen av konfrontation har också vidtagits inom polisväsendet. Motion Ju27 i nu behandlad del bör avslås av riksdagen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.	Avslag på propositionen, punkt 1 (v, mp)
	av Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2005/06:111 och tillkännager för regeringen vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:Ju24 och 2005/06:Ju27 yrkande 1.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening angeläget att förebygga och förhindra att terroristattentat begås. På den punkten är vi eniga med majoriteten.

Enligt vår mening bör emellertid principen om att det är polisen som i fredstid skall bekämpa brott och upprätthålla ordningen inte frångås. Det är en ordning som sätter demokratin i centrum. Terrorism är brottsliga handlingar, inte krigshandlingar, och bör därför bekämpas inom ramen för det öppna, civila samhället. Polisen bör därför även fortsättningsvis ha våldsmonopol i samhället.

Det finns en uppenbar fara i att sammanblanda polisens och militärens roller i samhället. Risken med en sådan ordning är att våldet ökar och att oskyldiga drabbas i större utsträckning. Enligt vår mening bör i stället polisens egna resurser för att förhindra terroristhandlingar förbättras.

I beredningsunderlaget saknas dessutom enligt vår mening en tillräcklig analys av den befintliga lagstiftningen om vilka möjligheter polisen har att ta hjälp av Försvarsmakten.

Riksdagen bör mot bakgrund härav avslå propositionen.

2.	Användning av militära resurser till annat än terrorismbekämpning, punkt 4 (m, fp, kd, c)
	av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om användning av militära resurser vid civila krissituationer. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:Ju25, 2005/06:Ju26 yrkande 2 och 2005/06:Fö218 yrkande 7 och bifaller delvis motion 2005/06:Ju410 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi välkomnar förslagen i propositionen om en möjlighet för polisen att begära stöd från Försvarsmakten vid terrorismbekämpning.

Vi anser att Försvarsmaktens stöd till polisen även i andra situationer än vid terrorism måste övervägas. Det är beklagligt att lagförslaget endast berör de situationer som klassas som terrorismbekämpning. En större olycka eller naturkatastrof kan ställa större krav på polisiära resurser än vid de terroristbrott som regeringen motiverar sitt lagförslag med. Naturkatastrofer, pandemier eller större olyckor kan medföra så stora påfrestningar på samhället att de kan motivera att tvångsåtgärder kan behöva vidtas. Försvarsmakten bör kunna ge polisen verksamt stöd även vid sådana tillfällen, t.ex. för att upprätthålla avspärrningar av större områden, genomföra utrymningar av samhällen samt skydda dessa mot plundring. Även särskilda beredskapspolisen kan göra en insats vid civila kriser, men vid större och mer allvarliga situationer räcker inte särskilda beredskapspolisen till. Därför bör Försvarsmakten ges nödvändiga befogenheter i dessa sammanhang.

Det får ankomma på regeringen att låta utreda hur en sådan reglering bör utformas och därefter återkomma till riksdagen med förslag till erforderlig lagstiftning.

3.	Parlamentarisk insyn i tillämpningen av stödbestämmelserna, punkt 5 (m, fp, kd, c)
	av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om parlamentarisk insyn i tillämpningen av stödbestämmelserna. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Ju26 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det angeläget att säkerställa den parlamentariska insynen i tillämpningen av lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning. Det bör därför ankomma på regeringen att snarast efter att den fattar beslut om tillstånd till Rikspolisstyrelsen att inhämta stöd från Försvarsmakten informera riksdagen genom en skrivelse som innefattar en redogörelse för beslutsunderlaget.

4.	Parlamentarisk insyn i underrättelse- och säkerhetstjänstverksamhet, punkt 6 (fp, c)
	av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om parlamentarisk insyn i underrättelse- och säkerhetstjänstverksamhet. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:Ju480 yrkande 8 och 2005/06:Ju514 yrkande 37.

Ställningstagande

Vi anser att den parlamentariska insynen i bl.a. Säkerhetspolisens verksamhet måste förbättras. Vi anser därför att ett särskilt underrättelseråd bör inrättas med företrädare för samtliga riksdagspartier. Rådet skall kunna ta ett helhetsgrepp gällande insynen i den operativa verksamheten, administrationen och kostnaderna. Verksamheten bör samordnas med en eventuell framtida tvångsmedelsnämnd.

Det får ankomma på regeringen att ta initiativ till att ett sådant underrättelseråd inrättas.

5.	Myndigheternas åtgärder mot terrorism, punkt 7 (m)
	av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om myndigheternas åtgärder mot terrorism. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:Ju534 yrkandena 1, 2, 6, 8 och 12-18, 2005/06:U247 yrkande 5 och 2005/06:U289 yrkande 22, bifaller delvis motionerna 2005/06:Ju480 yrkandena 5 och 6 samt 2005/06:Ju564 yrkandena 3-5 och 11 samt avslår motionerna 2005/06:U247 yrkande 6 och 2005/06:U386 yrkande 32.

Ställningstagande

Enligt vår mening måste insatserna för att förebygga och förhindra terroristattacker intensifieras och samordnas bättre. I dag klarar Sverige inte av ett större terroristangrepp.

En nationell strategi mot organiserad brottslighet och internationell terrorism bör utformas som innefattar mer samordning mellan myndigheter, främst polisen, underrättelsetjänst och försvar och mer samordning inom Regeringskansliet. Det bör skapas nationella gemensamma metoder för genomförande av större insatser, och ett nationellt krishanteringscentrum bör inrättas med resurser och befogenheter att snabbt kunna fatta verkställbara beslut. Vidare bör forskningen om terrorism stimuleras.

Underrättelsearbetet inom polisen och andra myndigheter bör utvecklas och samordnas bättre. Det är angeläget att underrättelseinformation som erhålls inom en myndighet inte stannar där utan delas med andra myndigheter med uppgifter i arbetet mot bl.a. terrorism. Det är också viktigt att polisen använder rätt operativa metoder och teknik för ändamålet. Den nationella insatsstyrkan bör också utvecklas och bli mer flexibel och behovsanpassad för att bättre kunna användas mot organiserad brottslighet och internationell terrorism.

Samarbetet inom EU måste också intensifieras, bl.a. genom antagande av en europeisk strategi mot internationell terrorism och genomförande av EU:s handlingsplan mot internationell terrorism.

Det får ankomma på regeringen att i olika sammanhang nationellt och internationellt tillse att vad vi nu anfört beaktas.

6.	Myndigheternas åtgärder mot terrorism, punkt 7 (fp)
	av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om myndigheternas åtgärder mot terrorism. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Ju480 yrkandena 5 och 6, bifaller delvis motionerna 2005/06:Ju534 yrkandena 16 och 17, 2005/06:U247 yrkande 5 och 2005/06:U289 yrkande 22 och avslår motionerna 2005/06:Ju534 yrkandena 1, 2, 6, 8, 12-15 och 18, 2005/06:Ju564 yrkandena 3-5 och 11, 2005/06:U247 yrkande 6 och 2005/06:U386 yrkande 32.

Ställningstagande

Vi anser att de olika brottsbekämpande underrättelse- och analysenheterna bör samordnas till ett nationellt underrättelsecentrum. Det handlar om sådana enheter som i dag finns vid polisen, Säkerhetspolisen, Migrationsverket, Tullverket, Kustbevakningen, Ekobrottsmyndigheten, Must och FRA, m.fl. Detta nationella underrättelsecentrum bör organisatoriskt sortera under Säkerhetspolisen.

Vi anser vidare att Rikskriminalpolisens och Säkerhetspolisens organisationer och samarbetsformer måste bli bättre.

Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att tillse att vad vi nu anfört tillgodoses.

7.	Myndigheternas åtgärder mot terrorism, punkt 7 (v, mp)
	av Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om myndigheternas åtgärder mot terrorism. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:U386 yrkande 32 och avslår motionerna 2005/06:Ju480 yrkandena 5 och 6, 2005/06:Ju534 yrkandena 1, 2, 6, 8 och 12-18, 2005/06:Ju564 yrkandena 3-5 och 11, 2005/06:U247 yrkandena 5 och 6 samt 2005/06:U289 yrkande 22.

Ställningstagande

Terrorismen måste på olika sätt bekämpas. Självfallet måste de underliggande orsakerna till att vissa människor är villiga att begå terroristhandlingar uppmärksammas i detta arbete. Det handlar såväl om fattigdomsbekämpning och demokratistimulering som införande av en mer rättvis världsordning.

Samtidigt måste naturligtvis de brottsbekämpande myndigheterna ha rätt verktyg och tillräckliga resurser för att kunna förebygga och förhindra att terroristattentat begås. I ivern att ge de brottsbekämpande myndigheterna sådana verktyg får dock inte de grundläggande fri- och rättigheterna kränkas. Ytterligare skärpt övervakning av enskilda, inskränkningar i yttrande- och tryckfrihet samt bristande rättssäkerhet är inte ett acceptabelt pris för denna kamp.

Vi vill i stället att vikten av dialog, integration, respekt och delaktighet samt fortsatt öppenhet i samhällets reguljära verksamheter poängteras i kampen mot terrorism. Under alla förhållanden får statens våldsanvändning och kontroll av enskilda inte öka.

Det får ankomma på regeringen att såväl i samband med styrning av myndigheter som vid utarbetande av nya lagförslag på området beakta vad vi nu anfört.

8.	Myndigheternas åtgärder mot terrorism, punkt 7 (kd)
	av Peter Althin (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om myndigheternas åtgärder mot terrrorism. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Ju564 yrkandena 3-5 och 11, bifaller delvis motion 2005/06:Ju534 yrkandena 1 och 8 samt avslår motionerna 2005/06:Ju480 yrkandena 5 och 6, 2005/06:Ju534 yrkandena 2, 6 och 12-18, 2005/06:U247 yrkandena 5 och 6, 2005/06:U289 yrkande 22 och 2005/06:U386 yrkande 32.

Ställningstagande

Jag anser att en sammanhållen handlingsplan för hur Sverige skall möta hotet från terrorismen måste antas. Den samlade förmågan i samhället att förhindra terrorattentat måste utnyttjas.

Det är också angeläget att ett myndighetsöverskridande ansvarstagande uppnås. Dagens myndighetsstrukturer gör det mycket svårt att arbeta över myndighets- och organisationsgränserna. Det är bra att ett samverkansråd för bekämpning av terrorismen har skapats, men det löser inte de strukturella problemen.

Vidare anser jag att insatserna för spaning och infiltration i syfte att förebygga och förhindra terrordåd bör prioriteras. Jag anser också att forskningen om terrorismen, särskilt om dess orsaker, bör stimuleras.

Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att tillse att vad jag nu anför tillgodoses.

9.	Den straffrättsliga regleringen av terrorism, m.m., punkt 8 (m)
	av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om den straffrättsliga regleringen av terroristbrott. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Ju534 yrkandena 10 och 11 samt avslår motion 2005/06:Ju564 yrkande 14.

Ställningstagande

Vi anser att de straffrättsliga regler som syftar till att förebygga terroristbrott måste förbättras och förtydligas så att det blir klart att det i alla situationer är olagligt att planera och finansiera stöd till terroristverksamhet. Vidare bör straffen för grov brottslighet mer allmänt skärpas.

Det får ankomma på regeringen att genom tilläggsdirektiv ge den nyligen tillsatta utredningen rörande effektivisering av bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism uppdrag att även se över den straffrättsliga regleringen på området.

10.	Den straffrättsliga regleringen av terrorism, m.m., punkt 8 (kd)
	av Peter Althin (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om den straffrättsliga regleringen av terroristbrott. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Ju564 yrkande 14 och avslår motion 2005/06:Ju534 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Genom hatpropaganda underblåses enskildas ambitioner att begå terroristhandlingar. Att på detta sätt förhärliga och uppvigla till terrorism bör enligt min mening kriminaliseras.

Det får ankomma på regeringen att låta vidta erforderliga utredningsåtgärder och därefter återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning som tillgodoser vad jag nu anfört.

11.	Definitionen av terroristbrott, punkt 9 (v, mp)
	av Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om definitionen av terroristbrott. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Ju27 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår mening är utformningen av lagen om straff för terroristbrott alltför diffus. Som exempel kan nämnas att grov skadegörelse skulle kunna utgöra terroristbrott om gärningen kan anses skada en stat eller mellanstatlig organisation och gärningen görs med viss avsikt, såsom att injaga fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp.

I andra europeiska länder har bl.a. miljöorganisationers manifestationer innefattande civil olydnad klassats som terroristhandlingar. Med den utformning terroristbrottet har i dag är det enligt vår mening fullt möjligt att samma sak skulle kunna hända i Sverige. Det är inte rimligt i en demokrati.

Det får ankomma på regeringen att låta utreda en ny och tydligare reglering av lagen om straff för terroristbrott och snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört.

12.	Domstolsprövning av frysning av tillgångar, punkt 10 (kd, v, c, mp)
	av Rolf Olsson (v), Peter Althin (kd), Johan Linander (c) och Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om domstolsprövning av frysning av tillgångar. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Ju419 yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt vår mening är det orimligt att den som har fått sina tillgångar frysta med stöd av FN- och EU-regler om sanktioner mot enskilda inte kan få sin sak prövad i svensk domstol. En sådan möjlighet måste snarast införas. Regeringens insatser internationellt för att öka rättssäkerheten i dessa instrument är långt ifrån tillräckliga. I denna situation är det inte heller rimligt att anse att folkrätten tvingar Sverige att medverka till att enskildas egendomar fryses utan rätt till domstolsprövning.

Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma med ett förslag till lagstiftning som ger möjlighet till prövning av sanktionerna i svensk domstol.

13.	Polisens förmåga att hantera ordningsstörande demonstrationer, punkt 11 (v, mp)
	av Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om polisens förmåga att hantera ordningsstörande demonstrationer. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Ju27 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår mening visar bl.a. händelserna i samband med Europeiska rådets möte i Göteborg i juni 2001 att den svenska polisen har stora brister i sin förmåga att hantera ordningsstörande demonstrationer. Polisens agerande provocerar ofta fram våld från annars fredliga demonstranter samtidigt som oskyldiga demonstranter drabbas av polisens våldsanvändning.

Vi välkomnar att ett arbete inletts för att anamma en mer fredlig linje från polisens sida i samband med demonstrationer. Enligt vår mening är det emellertid inte tillräckligt. Problemen sitter djupare än så. Vi befarar också att den i detta ärende föreslagna lagen om Försvarsmaktens stöd till polisen någon gång i framtiden skulle kunna komma att medföra att militär återigen sätts in mot demonstranter.

Det får ankomma på regeringen att vidta lämpliga åtgärder med anledning av vad vi nu anfört.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2005/06:111 Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning :

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning.

Följdmotioner

2005/06:Ju24 av Rolf Olsson m.fl. (v):

Riksdagen avslår proposition 2005/06:111 Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning.

2005/06:Ju25 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anställd i Försvarsmakten i vissa fall skall kunna användas för civil krishantering och kunna inneha polismans befogenhet.

2005/06:Ju26 av Johan Linander m.fl. (c):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen efter varje bemyndigande avseende Försvarsmaktens stöd till polisen snarast skall informera riksdagen.
2.	Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag som i enlighet med motionen täcker in även de samhällshotande situationer som inte klassas som terrorism.

2005/06:Ju27 av Leif Björnlod m.fl. (mp):

1.	Riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition om att utvidga Försvarsmaktens stöd till polisen.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att återkomma med förslag på att åtgärda de strukturella bristerna inom polisen.
3.	Riksdagen begär att regeringen återkommer med en utredning om en tydligare definition av terroristbrott.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2005

2005/06:Ju323 av Peter Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snabbt skapa en organisation som har rätt att utnyttja hela samhällets resurser för att förebygga och reagera på terrorangrepp.

2005/06:Ju410 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

15.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisens möjligheter att samarbeta med militären.

2005/06:Ju419 av Lars Ohly m.fl. (v):

6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att enskild som utsätts för tvångsmedel såsom frysning av tillgångar eller listning på EU:s s.k. terroristlistor skall ha rätt att få sin sak prövad i svensk domstol.

2005/06:Ju480 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att polisen skall kunna avropa militärt stöd i kampen mot terrorismen.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samordna underrättelse- och analysenheterna vid berörda brottsbekämpande myndigheter inom ett nationellt underrättelsecentrum som skulle kunna ligga inom ramen för säkerhetspolisens organisation.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en vassare, effektivare och rättssäkrare säkerhetspolisorganisation.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utse ett särskilt parlamentariskt underrättelseråd.

2005/06:Ju514 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

37.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka insynen i Säpos arbete genom en parlamentarisk insynsgrupp.

2005/06:Ju534 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en tydlig nationell strategi mot gränsöverskridande brottslighet och internationell terrorism.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell metod för genomförande av större insatser.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anpassa svensk lagstiftning för att militärens resurser skall kunna användas vid svåra terrorhot mot Sverige.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nationellt krishanteringscentrum med befogenhet att snabbt fatta och verkställa beslut vid allvarliga angrepp mot Sveriges inre säkerhet.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning kring terrorism.
10.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs lagstiftning mot planering och finansiering av terrorverksamhet.
11.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skärpta straff för grov brottslighet.
12.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett effektivare och mer målinriktat polis- och underrättelseväsende.
13.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisens operativa metoder och teknik.
14.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en flexibel behovsanpassad specialiststyrka mot organiserad brottslighet och internationell terrorism.
15.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad tillgång till register för polis, tull och kustbevakning.
16.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om informationsutbyte mellan svenska och utländska brottsbekämpande myndigheter.
17.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stärkt polis- och underrättelsesamarbete inom EU.
18.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att intensifiera arbetet med en europeisk strategi mot internationell terrorism och genomförandet av EU:s handlingsplan mot internationell terrorism.

2005/06:Ju564 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstiftning som möjliggör militärens deltagande under civil ledning i kampen mot terrorism måste införas.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en sammanhållen policy/handlingsplan för hur Sverige skall möta terrorism måste utformas.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avsaknaden av en myndighetsöverskridande ansvarsfördelning i svensk antiterrorism.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att prioritera spaning och infiltrering.
11.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att forskningen om terrorism, i synnerhet terroristernas drivkraft, måste intensifieras.
14.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rättfärdiga och förhärliga terrorism måste ses som ett brott.

2005/06:U247 av Sten Tolgfors (m):

5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samverkan mellan militär och polis.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en terrorskyddsutredning.

2005/06:U289 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

22.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjliggöra ökat utbyte mellan nationella underrättelsetjänster för att bekämpa internationell terrorism.

2005/06:U386 av Peter Eriksson m.fl. (mp, -):

32.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbete mot terrorism och internationell kriminalitet inte bedrivs med sådana medel att statens våldsanvändning ökar eller dess rätt till kontroll mot civila utökas.

2005/06:Fö218 av Eskil Erlandsson m.fl. (c, m, fp, kd):

7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om användningen av Försvarsmakten i fred.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Försvarsutskottets yttrande 2005/06:FöU3y

Bilaga 3

Uppföljning av terroristbrottslagen