Skattefri kapitalvinst och utdelningpå näringsbetingade andelar

Fru talman! Det finns stora frågor och det finns små frågor. Det finns viktiga frågor och det finns oviktiga frågor. Det finns frågor som tilldrar sig ett stort politiskt intresse och frågor som passerar i stort sett helt spårlöst förbi. Det finns frågor som är lätta och det finns frågor som är tekniskt mycket svåra. Den fråga som vi ska diskutera här i dag faller inom kategorin tekniskt fruktansvärt komplicerade och politiskt tämligen ointressanta. Jag har i varje fall inte fått ett enda mejl, inte en enda påringning och över huvud taget inget livstecken från världen utanför riksdagen om vad man har för synpunkter på frågan. Jag har inte heller sett några demonstrationer vid Mynttorget där man har haft idéer om vad man ska göra med den här typen av skattefrågor. Den beräknade budgetmässiga kostnaden är också liten. Den är i stort sett noll, enligt propositionen. Den förändring som föreslås är egentligen bara en anpass- ning till den verklighet som vi lever i. Frågan som sådan är i det här sammanhanget alltså en ganska ointressant fråga. Men den är naturligtvis inte ointres- sant för alla de företag som verkar, inte minst globalt. Innan jag går in på vad vi moderater egentligen har för synpunkter på reglerna vill jag passa på till- fället att säga någonting om handläggningen av ären- det. Detta är ju ingen ny fråga. Den har utretts många gånger - åtminstone två. Det har kommit två utred- ningar, 1998 och 2001, två propositioner och två betänkanden. Det har gjorts enmansutredningar och det hela har utretts av en expert på området som till sitt förfogande har haft andra experter. Frågan är som sagt oerhört komplicerad. Vi fick propositionen för några månader sedan, och vi fick jämnt 14 dagar på oss att tränga in i materialet, att tänka på och tänka igenom de förslag som har lagts fram, att fundera på vilken syn vi ska ha på frågorna som sådana och att skriva några motioner. Till vårt förfogande hade åtminstone vi i den moderata skatte- gruppen en handläggare. Det ska jämföras med de oändliga resurser som ställs till regeringens förfogan- de i frågan. Regeringen har tillgång till de bästa ex- perterna och år av utredningar. Därtill kommer de resurser som finns inom Regeringskansliet, på uni- versitet, myndigheter, verk och alla andra organ som regeringen tar till sin hjälp för att utreda frågor av det här slaget. Det säger sig självt, fru talman, att med denna oändliga skevhet i resurser så kan det som vi har att komma med inte bli annat än ganska övergripande synpunkter på detta tekniskt komplicerade problem. Därmed går jag över till vad vi moderater tycker. Generellt tycker vi att regeringen har kommit med en ganska hyfsad proposition. Regeringen har gjort det som föregående talare precis påpekade - man har tagit bort onödiga skevheter. Egentligen kan vi bara konstatera att det var synd att man inte gjorde det här tidigare. Redan förra gången det begav sig var den allmänna synpunkten just att det radikala greppet vore att ta bort kedjebeskattningen. Då anförde man från regeringens sida att man saknade budgetmedel för detta. Man lät frågan bero och kom med någon form av halvmesyr. Det var därför frågan har kommit tillbaka. Den kritik som vi möjligtvis kan rikta gäller att man, trots att man har tagit detta, åtminstone ur re- geringens synvinkel, ganska stora steg har man fortfa- rande inte tagit ett tillräckligt stort steg. Man har lämnat kvar en hel den andelar, framför allt de så kallade kapitalandelarna. Skälet till att man lämnar dem utanför behandlingen är precis som tidigare att det saknas budgetmedel. Regeringen har också infört en rad konstigheter när det gäller behandling av fastigheter, som framför allt påverkar och är en nackdel för de små fastighets- ägarna. Därutöver är ett skäl till att man inte utvidgar synen på vad som är näringsbetingade andelar och vad som ska få omfattas av regeländringen är att man menar att de effektivitetsvinster som man skulle kun- na uppnå är ovissa. Framför allt menar regeringen att detta också skulle komma att påverka de så kallade 3:12-reglerna, som styr småföretagarverksamheten. Det är samma regler som har varit ett gissel för svensk företagsamhet i så många år. Nu visar reger- ingen på nytt en betydande ovilja inför att ändra dem. När det gäller synen på kapitalandelar har man också pekat på att om man skulle göra en förändring på den punkten som skulle innebära en generösare behandling så skulle det betyda att privatpersoner skulle kunna välja att utöva sitt sparande inom ramen för fåmansbolag och därmed komma i åtnjutande av skattemässiga fördelar. På nytt visas här den gamla vanliga synen från Socialdemokraternas sida att ka- pitalbildning ska ske i staten och inte hos det privata, för då minskar statens makt och då ökar den enskildes makt. Jag ställer mig naturligtvis bakom samtliga mode- rata reservationer men nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1.

Fru talman! Jag håller med Anne-Marie Pålsson om att det finns stora och små frågor. De frågor som vi diskuterar nu kan te sig små i jämförelse med många andra frågor, men för dem som det berör är det ju alltid viktigt. Det finns en formulering i utskottsbetänkandets majoritetsskrivning som är intressant. Det är tredje stycket, som jag nu läser upp: Den avdragsbegräns- ning som gällt för förluster på näringsbetingade an- delar i avvaktan på att motsvarande kapitalvinster skulle bli skattefria mjukas upp med - hör nu moti- veringen - hänsyn till att beredningen av reformen har tagit lång tid i anspråk. Det är en ganska fantastisk motivering att själva beredningsprocessen är det som är motivet för hur man hanterar en fråga! Det säger mycket om Social- demokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets syn på hur vi ska hantera frågorna. Det är som min parti- ledare sade häromdagen om vår käre finansminister: Han har ju aldrig gjort någonting självständigt - det är andra som tvingar fram det här! Detta är ett typex- empel på vad som borde ha gjorts för länge sedan. Man väntar alltså med hänvisning till att beredningen av reformen har tagit lång tid i anspråk. Det är också typiskt att Miljöpartiet inte har någon avvikande åsikt i frågan. Miljöpartiet skulle ju vara ett företagsvänligt småföretagarparti. Men i det här fallet har Miljöpartiet absolut ingen åsikt om någon enda fråga. Vänsterpartiet, som också ska vara småföretags- vänligt, har en väldigt intressant reservation. I reser- vation nr 5 säger man att man av symmetriskäl ska behålla gränsen på 25 procents ägarinnehav. Man vill inte ens sänka den till 10 %, som regeringen efter det att beredningen har tagit så lång tid går med på. Men Vänsterpartiet vill behålla 25 %. Vad ger det för sig- nal till småföretagare? Jo, att vi fortfarande ska be- skatta dem inpå bara kroppen. Vi ska inte göra nå- gonting annat över huvud taget. Vänsterpartiet har ju utåt sett en helt annan politik i de här frågorna, och vill vara småföretagsvänligt. Men när det kommer till kritan - hur man ska utforma skattereglerna - så gör Vänsterpartiet precis tvärtemot. Jag tycker att det är en småföretagarfientlig politik som Miljöpartiet och Vänsterpartiet bedriver. Jag är däremot glad över att Socialdemokraterna har tagit intryck av verkligheten och kommer med de här för- slagen. Det är ganska bra förslag. Sedan kan man alltid diskutera om de går tillräckligt långt. På den punkten har Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemo- kraterna några avvikande meningar. Det är inga jätte- lika förändringar i grunden. Det ska jag gärna medge. Man kan till exempel alltid diskutera vår reservation om att sänka den här gränsen ytterligare. Vi föreslår att man ska utreda om den kan sänkas till 5 %. Det beror på hur ägarförhållandena ser ut i olika företag. Jag menar att det är en lämplighetsfråga. Fru talman! Med detta vill jag säga att detta är ett ganska okontroversiellt och bra förslag. Men det visar att partierna ser väldigt olika på villkoren för hur små företag ska kunna fungera i det här landet. För att vinna tid avstår jag ifrån att yrka bifall till någon reservation. Jag inser att de förslag som vi kommer med inte skulle kunna vinna kammarens bifall.

Fru talman! Även om detta är mitt första anföran- de över ett betänkande från skatteutskottet vet jag att det inte är det första betänkandet från skatteutskottet som är av den här naturen, att lappa och laga. Det tycks lite grann vara vad skatteutskottet är till för. Regeringen har inte ett helhetsgrepp över skatte- politiken. De propositioner man överlämnar till riks- dagen på skattepolitikens område vittnar om detta. I slutet av förra året fick skatteutskottet ge amnesti åt en rad entreprenörer som fått betala mer än 100 % i skatt. För inte så länge sedan beslutade riksdagen att införa en begränsningsregel i fastighetskatten, och vi väntar konstigt nog fortfarande på en proposition om arvskattens avskaffande för makar. Jag skulle kunna göra listan längre. Ofta får alltså skatteutskottet hindra de värsta ha- verierna i skattepolitiken, ibland till och med retroak- tivt. Jag kommer till ytterligare ett sådant beslut av lappa-och-laga-karaktär. Den här gången rör det sig om att avskaffa kedjebeskattningen - viss sådan ska tillläggas. Det har, enkelt uttryckt, blivit klart för regeringen att man inte längre vill beskatta en vinst först i dotterbolaget där den uppstår, sedan i moder- bolaget dit den levereras och sist hos den fysiska ägaren i moderbolaget. Under nuvarande förhållanden beskattas vinsten alltså tre gånger - beskattning, be- skattning och beskattning. Detta avskaffar man således nu, och det är natur- ligtvis bra, men bara i de fall moderbolaget äger så kallade näringsbetingade andelar. Om moderbolagets röstetal understiger 10 % och moderbolaget inte har en rörelse i dotterbolaget som uppfyller det här be- tingandevillkoret är tydligen den här kedjebeskatt- ningen även fortsättningsvis att föredra. Kristdemokraterna välkomnar visserligen att re- geringen sänker gränsen för röstetalet från 25 % till 10 % men finner ändå att principen är lite underlig. Vi vill alltså befria alla företagsägda andelar från skatt och som ett första steg utreda detta ytterligare i enlighet med reservation 1. Utskottsmajoriteten mot- sätter sig detta då man är rädd för att det skulle kunna medföra ett skattebortfall. Det är klart att det finns en del oklarheter i den här propositionen. Men flera remissinstanser har påpekat att den så kallade sparbösseeffekten inte skulle bli särskilt stor. Det finns en rad fördelar med vårt för- slag som utskottsmajoriteten slår ifrån sig genom att konstatera att det är ovisst vad en skattefrihet för kapitalplaceringsandelar skulle medföra i form av effektivitetsvinster. Någon djupare analys av detta görs inte. Det är flera saker som är lämnade därhän vad gäller analys. I stället för att ytterligare utreda vad detta skulle kunna medföra föredrar man att bibehålla den här beskattningen på vissa av dessa andelar. Det finns nästan ett ointresse för det i propositionen som berör överlikviditet. Det är självklart att företag ibland har mer kapital än verksamheten kräver och lika själv- klart att Sverige nu går miste om mycket av den fi- nansiella injektion som detta kapital skulle kunna innebära. Jag tycker att det finns goda förslag och goda in- sikter i den här propositionen. Majoriteten säger sig vara mot principen om beskattning i fler led än två, den principiellt felaktiga kedjebeskattningen som man kallar det. Men tyvärr leder inte det fram till de rimliga slutsatser som vi andra drar. Skatteutskottets strävsamma ledamöter kommer nog att få stå här även i framtiden och lappa och laga, tror jag. Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Fru talman! Det verkar som om frågan är helt ny för vissa talare här som säger att man haft två veckor på sig att sätta sig in i problemen. Det är inte med sanningen överensstämmande. Jag tror att den här utredningen kom 1998, eller kanske till och med 1997. I det betänkandet förslogs i stort sett samma regelsystem som nu föreslås. Man har haft ganska lång tid på sig att sätta sig in i det. Dessutom har det varit en lagrådsremiss innan. Det där med att man har haft två veckor på sig att agera i ärendet är väl en sanning med viss modifikation. Det här betänkandet är faktiskt lite påverkat av Vänsterpartiet. Det handlar inte om småföretag i första hand utan om stora företag. När lagrådsremis- sen precis skulle skickas i väg hade man nämligen inte tänkt att ta hänsyn till detta och ändra stopplag- stiftningen och skjuta fram det här till den 1 decem- ber 2002. Förslaget som låg innebar att de underskott som hade uppstått i ren näringsverksamhet bara skulle få dras av mot kapital. Vi reagerade mot detta, precis som vissa företrädare för ett stort svenskt vit- varuföretag hade reagerat eftersom de faktiskt hade gjort en misslyckad investering som var helt närings- betingad i ett land i Sydamerika. De skulle alltså inte få dra av detta i näringsverksamhet. Vi tyckte att det var lite problematiskt, varvid regeringen ändrade i lagrådsremissen och skickade in det förslag som Svenskt Näringsliv och Vänsterpartiet stod bakom. Vi hade alltså större framgång när det gällde att ändra i det förslaget än vad Svenskt Näringslivs toppar hade haft. Sedan skulle vi vara småföretagsovänliga bara för att vi vill behålla en huvudägardefinition på 25 %. Det är väl ganska naturligt att om vi har olika defini- tioner av huvudägare i förmögenhetsbeskattning och olika typer av kapitalbeskattning blir det en väldigt knepig situation, i synnerhet som det finns en ventil i detta som säger att det kan vara långt under 10 %. Om det är ett rent dotterbolag som bedriver närings- verksamhet och man är beroende av det företaget finns det möjlighet att gå ned till 2-3 %. Huruvida den ligger på 10 %, som här föreslås, eller 25 % är ganska ointressant för direkt näringsverksamhet. Det handlar snarare om att dra gränsen mellan vad som är ren kapitalplacering och vad som är näringsbetingade aktier. Det är intressant att höra Jakob Forssmed som nu lanserar en ny politik från Kristdemokraterna. För några år sedan handlade det om att ta bort beskatt- ningen på näringsbetingade andelar. Det var det som var den stora grejen. Nu går man de borgerliga till mötes i den frågan och gör detta. Då måste ni hitta något annat som ni kan tjafsa om. Ni är inte trovärdi- ga längre. Ni måste ju inse att trovärdigheten försvin- ner totalt. När man genomför sådana saker som ni har tjatat om i flera år måste ni expandera lite grann yt- terligare. Sedan ska vi inte glömma att en av anledningarna till att detta kommer är att denna lagstiftning har gått med förlust. Företagare har haft all möjlighet i värl- den att komma undan beskattningen genom att sälja till utlandet. Vi har ett statligt företag som gjorde detta. Telia sålde Eniro, katalogföretaget, till ett dot- terbolag i Holland. Därmed kom det att omfattas av de holländska reglerna, och där var vidareförsäljning- en skattefri. Det var då som finansministern sade att vi tar igen detta i nästa skede. Han var väl då lite desinformerad. Så kunde man inte göra eftersom dotterbolaget om- fattades av holländsk lagstiftning och därför var skattebefriat. De företag som så har velat har alltså kunnat göra detta. När det har uppstått förluster har man däremot plockat hem dem till Sverige och kvittat dem. Denna lagstiftning har alltså varit en minusaffär för landet. Om man hade behållit gränsen vid 25 % hade den förändring som nu genomförts inneburit ett plus för staten om 200 miljoner i stället för som nu ett minus om 200 miljoner. Jag är lite osäker på om det gällde ett minus om 200 miljoner eller om 400 miljo- ner, men i det ena fallet är det i alla fall fråga om en plusaffär och i det andra en minusaffär. Frågan är naturligtvis huruvida även rena kapital- placeringar ska omfattas av detta, och det tycker vi är fel. Det skulle skapa en ojämnhet i lagstiftningen som inte är särskilt bra. Det finns vissa kommentarer att göra till detta. Gunnar Andrén pratade om processen. Att man går med på att skjuta fram de här förändringarna beror på att företag inte under en jättelång tid kan leva i en situation där förlusterna inte är avdragsgilla men där intäkterna är skattepliktiga. En sådan stopplagstift- ning kan man ha under några månader, men om den sträcker sig över ett år är det klart att man måste gå de berörda företagen till mötes. Det är inte avsett att vi ska en sådan typ av obalans i lagstiftningen. Också Gunnar Andrén vet att anledningen till att processen tog lång tid helt enkelt varit att CFC- lagstiftningen är så komplicerad och att det pågår mycket arbete runtom i Europa för att komma till rätta med detta. Det har inte minst bevisats genom ett TV-program - jag tror att det hette Dokument inifrån. Det visade sig där att flera ledamöter i skatteutskottet inte vet vad internprissättning är. Vet man inte det kan man självfallet avge en sådan reservation som Moderaterna står för. Det är ganska typiskt att man inte inser att det på- går en företagsverksamhet som beskattas i de länder där företagen vill bli beskattade. Vi i Vänsterpartiet anser att beskattning ska ske i de länder där vinsterna uppkommer, och då är det väldigt viktigt att man inför någon form av CFC-lagstiftning. Internprissättningsproblematiken har också upp- märksammats såväl inom OECD som inom EU, och det pågår där ett arbete med denna. Det tar lite tid att göra detta arbete internationellt och att få till stånd en gemensam lagstiftning runtom i Europa. Jag tycker dock att det var väldigt bra att man bröt ut detta och lade fram betänkandet i frågan. Det är vidare lite patetiskt när kristdemokraterna säger att man har gett amnesti för pomperipassaef- fekterna. Det har inte getts någon sådan amnesti. Man har i efterhand insett att en lagstiftning var felaktig och ändrat den så att samma regler ska gälla för alla. Det handlar här inte om amnesti. Jag yrkar avslutningsvis bifall till reservation nr 5. Jag har i min argumentation gentemot Gunnar And- rén, som tyckt att man eventuellt ska sänka gränsen för röstetalet, klargjort att vi inte kan ha olika huvud- ägarbegrepp i olika delar av skattelagstiftningen. Det vore väldigt knepigt. För dem som vill ha enhetliga regler i skattelagstiftningen, som de borgerliga ville, är den här typen av förändringar inte särskilt positiva.

Fru talman! Frågan är inte ny, sade Per Rosen- gren. Nej, det är klart, och det var det som jag sade. Det tillsattes en utredning 1992 av den dåvarande skatteministern Bo Lundgren. Den är självfallet inte ny för Per Rosengren, som suttit många år i riksda- gen, men den är ny för mig, som har suttit i riksdagen bara ett halvår. Jag tycker faktiskt att det finns anledning att ta upp en bredare diskussion, även om det kanske inte är rätt tidpunkt, om vilka resurser vi har att granska viktiga propositioner. Även om det inte är en propo- sition och ett betänkande som handlar om politiskt brännbara frågor, gäller det ändå en viktig fråga. Om vi i oppositionen ska kunna göra en god, rimlig och ingående analys av de förslag som det tagit år och åter år för regeringen att utreda, tycker jag att det vore bra om vi fick mera tid och mera resurser till vårt förfogande för att kunna göra den analys som jag anser nödvändig.

Fru talman! Jag har diskuterat den här frågan un- der föregående mandatperiod med Carl Erik Hedlund, som då representerade Moderaterna i skatteutskottet. Jag har naturligtvis inte några synpunkter på hur Moderaterna sköter samarbetet och kontakterna med före detta ledamöter, men om Anne-Marie Pålsson hade tagit kontakt med Carl Erik Hedlund skulle denne nog ganska snabbt ha kunnat sätta in Anne- Marie Pålsson i dessa frågor. Dessutom bör ni ha ett kansli med lite större kontinuitet än vad kanske riks- dagsledamöterna har. Mitt råd i all ödmjukhet till Anne-Marie Pålsson är, som sagt, att i dessa sammanhang ta kontakt med Carl Erik Hedlund. Han kan frågorna.

Fru talman! Jag har lite större ödmjukhet inför krav på kunskap, och jag har fått höra att de frågor som vi diskuterar är så komplicerade att det kanske är de fem vassaste skatterättsexperterna i Sverige som förstår dem rätt. Jag räknar mig inte till den skaran, och jag tror inte heller att Per Rosengren ingår i den skaran, fru talman. Vi måste därför känna respekt för den typ av materia som vi nu behandlar. Jag vill också ta tillfället i akt att påpeka några små felsägningar av Per Rosengren som det kanske kan vara viktigt att påtala. Det sades här, fru talman, att det här gäller en reform som inte kostar någonting, men skälet till att reformen inte genomfördes förra gången det begav sig var att man räknade med en kostnad om 1 ½ miljard. Trots att utredaren kom fram till samma slutsats då som nu såg betänkandet an- norlunda ut, vilket Per Rosengren säkert kommer ihåg trots att han sade fel från talarstolen, fru talman. Man lade inte fram samma förslag förra gången därför att man ansåg att den statsfinansierade kostna- den var för stor. Det är också precis detta som är skälet till att man i dag inte vill gå hela vägen ut, trots att utredaren anser att det vore rimligt att de här skat- tereglerna även omfattade kapitalandelar. Men skälet är precis detsamma nu som då: den statsfinansiella kostnaden.

Fru talman! Det är för oss fullkomligt naturligt att näringsbetingade andelar ska anses som icke kapital- andelar. Det har aldrig föresvävat oss att kapitalpla- ceringsandelar skulle omfattas av den här nya lag- stiftningen. Vad jag säger är att den förändring som nu sker hade varit i stort sett kostnadsneutral med lite plus, om man hade haft kvar det gamla huvudägarbe- greppet. Det framkom även i den utredning som ligg- er till grund för propositionen. När det sedan gäller komplexiteten i detta fall vill jag säga att det mest komplicerade de facto är CFC- lagstiftningen. Den har man ännu inte kommit fram till. Det handlar om mycket av internationella över- enskommelser för att man ska kunna lösa problemati- ken. Det är det som har gjort att ärendet har legat så pass länge och att vi inte har kommit fram ännu. Jag hoppas dock att det ska lösa sig under den här man- datperioden, så att skatt kommer att betalas i de län- der där vinsterna genereras.

Fru talman! Det är alltid intressant att diskutera med Per Rosengren. Det är också väldigt frustrerande att inte veta om Per Rosengren är majoritetstalesman- nen eller en av majoritetstalesmännen. Han vill ju framställa sig som majoritetstalesmannen. Jag instämmer naturligtvis i att processen med CFC-lagstiftningen tar tid. Likväl kan vi notera att, som du säger, utredningen på den här punkten kom 1998, för fem år sedan. Fem år är en väldigt lång tid, och företag kan inte leva med en sådan här osäkerhet så länge. Vi tycker att det nya förslaget i huvudsak är bra men att det borde ha kommit långt tidigare. Sedan kommer vi till frågan om sänkning av den schablonmässiga gränsen från 25 % till 10 % av rös- tetalet. Det finns en fundamental skillnad, som Per Rosengren inte har observerat, och det är att Folkpar- tiet vill ha bort förmögenhetsskatten. Vi vill ha bort förmögenhetsskatten, och ni vill behålla förmögen- hetsskatten. Det är det som är den centrala frågan. Det är ju beskedet från er till alla småföretagare, och även till storföretagare: Ni vill behålla förmögenhets- skatten, och vi vill avskaffa den. Sedan är det lite olika vad gäller kapitalbeskattning och sådant, men det är den ideologiska skillnaden. Sedan tycker herr Rosengren att det är bra att ni och inte Svenskt Näringsliv har kunnat göra föränd- ringar i en lagrådsremiss. Ja, men det beror ju på att Svenskt Näringsliv, som jag inte har något att göra med, såvitt jag förstår inte sitter i Regeringskansliet, men det gör ju ni. Det är väl inte så konstigt att ni kan göra det. Svenskt Näringsliv har ju ingen represen- tant, såvitt jag förstår, i Finansdepartementet, och det tycker jag inte att de ska ha heller. Jag ser inget kons- tigt i detta.

Fru talman! Ibland undrar man om inte Svenskt Näringsliv har någon placerad på departementet, men det är en annan sak! Gunnar Andrén säger att ni vill ta bort förmögen- hetsskatten. Men småföretag betalar ingen förmögen- hetsskatt på det kapital som ligger i småföretag. Det vet ju Gunnar Andrén. Det han pratar om är kapital- vinstbeskattning, och det har inte alls med förmögen- hetsskatten att göra. Så till frågan huruvida jag är majoritetstalesman eller ej. Det är väl alldeles klart att jag icke är tales- man för majoriteten i detta fall. Det är ju den som inte har någon reservation i betänkandet. Det torde framgå att jag faktiskt har en reservation i ett avseende - dock en reservation som naturligtvis inte kommer att leda till någon förändring i beslutet i förhållande till propositionen, eftersom vi är ganska ensamma om att tycka att vi ska ha gemensamma begrepp inom skat- telagstiftningen. Samma begrepp, majoritetsägare, ska i den ena delen av skattesystemet inte betyda en sak och i en annan del av skattesystemet en annan sak. Jag tycker det är ett orimligt resonemang. I kon- sekvensens namn skulle de som nu vill gå ned till 10 %, också när det gäller förmögenhetsbeskattning- en, gå in och sänka sig till ett huvudägarbegrepp som uppgår till 10 %, annars förstår jag inte konsekven- serna i majoritetens och även i minoritetens resone- mang i det här sammanhanget.

Fru talman! Det är uppenbart vem som är företrä- dare för Svenskt Näringsliv i Finansdepartementet. Det är uppenbarligen så att Svenskt Näringsliv förli- tar sig på Vänsterpartiet. Det är ju ni som har företrätt dem. Det var ju det herr Rosengren sade i sitt första inlägg. De har inga egna företrädare - det är uppen- barligen herr Rosengren. I det här fallet är det väl alldeles utmärkt. Men varför förneka att det är herr Rosengren som är företrädare för Svenskt Näringsliv i det här fallet i Finansdepartementet? Det har vi ju herr Rosengrens eget ord på. Jag håller med om det som herr Rosengren säger om förmögenhetsbeskattningen: Det är skillnad på enskilda personer och företag. Men så säger herr Rosengren i sitt eget första anförande att det är gans- ka ointressant - det var exakt det ordet som herr Ro- sengren använde - om gränsen ska vara 25 % eller 10 %. Det viktiga är att fastställa vad som är kapital- placering och inte. Det håller jag med om. Men då förstår jag inte varför ni håller fast vid 25 % och inte går med på 10 %. Detta har ju att göra med synen på företagandets villkor. Om det är ointressant är det ju den andra frågan som ni ska diskutera: Vad är kapi- talplacering?

Fru talman! Det är precis det jag säger: Har man en 25-procentsdefinition av huvudägarbegreppet sopar man undan det som är kapitalplaceringar. Då blir det rent näringsbetingat. Om det dessutom sedan finns andra indikatorer som visar att detta är rent näringsbetingat, till exempel om man har behov av produkterna och har ett intresse i det enskilda företa- get, så vet vi att det finns rättsfall som har visat att man har godkänt ned till 2-3 % som näringsbetingat. Då räcker väl det. Jag förstår inte varför man ska gå in och mixtra med att ha olika regelsystem och olika procentsatser för att definiera begreppet huvudägare. Man behöver lösa de verkliga problemen, och vi tycker att de ska lösas här, men vi kanske har olika uppfattning. Jag tycker att det är näringsbetingade aktier som ska skattebefrias i detta fall. Kapitalplaceringsaktier ska beskattas, precis som alla andra får skatta för kapitalplaceringar. De ska inte undantas från beskatt- ning. Sedan till frågan huruvida jag är företrädare för Svenskt Näringsliv i Finansdepartementet: Jag tror nog att Svenskt Näringsliv skulle ha haft en lite annan uppfattning och kanske skulle ha valt någon annan företrädare i det läget - om de själva hade fått välja.

Fru talman! Per Rosengren sade i sitt inlägg att vi inte är trovärdiga från Kristdemokraternas sida för att vi vill eftersträva att man tar bort trippel- eller kedje- beskattningen också på portföljandelarna. Det är väl i så fall ett problem vi får leva med helt enkelt, om Per Rosengren har den uppfattningen. Vi tycker, som jag också sade i mitt inlägg, att propositionen huvudsak- ligen är bra. Vi tycker att man kunde ha tagit ett yt- terligare steg och åtminstone utreda det här om man inte skulle kunna ta bort den här beskattningen också på de andra andelarna. Detta för att vi tror att detta skulle bli en finansiell injektion i svensk ekonomi i en situation då ekonomin blir mer internationaliserad. I betänkandet och propositionen skriver man ock- så att kedjebeskattningen är principiellt tveksam och felaktig, och det är väl någonting som också borde gälla dessa portföljandelar, kan man tycka.

Fru talman! De näringsbetingade aktierna och rena kapitalplaceringsaktier beskattas ju på olika sätt. Det jag vände mig emot är detta: Från början har kristdemokraterna förfäktat att det är näringsbetinga- de aktier det ska handla om. Så får vi nu en proposi- tion som går dem till mötes. Då verkar de undra: Hur ska vi nu göra för att ha en annan uppfattning? Då plötsligt expanderar man och börjar plocka in även kapitalplaceringsandelarna. Det är inte trovärdigt. Man ändrar alltså politiken bara för att det kommer en proposition som innehåller det som man själv har efterfrågat en gång i tiden. Den typen av politik är inte trovärdig. Sedan får Jakob Forssmed stå här och säga vad han vill. Jag hade tänkt använda ett kraftuttryck däremellan, men det gjorde jag inte. Han får säga vad han vill i detta läge, men det blir inte trovärdigt - absolut inte!

Fru talman! Det hedrar ju Per Rosengren att han avstår från kraftuttryck i det här sammanhanget. Det man kan komma till insikt om är att det här faktiskt kan betyda någonting för svensk ekonomi och bli en finansiell injektion. Som man också skriver i betänkandet vet man inte riktigt vilka de här effek- terna skulle bli. Man säger att det är ovisst hur det här skulle påverka svensk ekonomi. Man vet inte riktigt hur mycket skatteunderlag som är portföljandelar och som hur mycket skatteunderlag som de näringsbe- tingade andelarna bidrar med och så vidare. Det här är väl någonting som man i alla fall borde utreda och titta på om det här är någonting som fak- tiskt kan förbättra den svenska ekonomin och göra att kapital stannar i Sverige och så vidare. Sedan kan man tycka att det inte är trovärdigt att vilja utreda detta, men jag tycker att det i högsta grad är trovärdigt. Det är väl ganska seriöst om det kan innebära en finansiell injektion, vilket man också säger i propositionen och betänkandet att det troligen kommer att göra. Inflödet av kapital kommer troligen att öka med det, men man kan inte bedöma effekter- na.

Fru talman! När det gäller privatpersoner har vi kvar dubbelbeskattningen. Jag vet att det finns partier som argumenterar för att man ska ta bort dubbelbe- skattningen för privatpersoner, även om inte det hel- ler är särskilt trovärdigt med tanke på det arbete som pågår i Europa och inom EU och återinförandet av dubbelbeskattning i Tyskland och Holland och så vidare. Men att nu gå före och föreslå att man ska göra det för företagen på något sätt: Det blir inte bra om man förespråkar vissa typer av skatter. Tron att detta skulle bli en kapitalinjektion för svenskt näringsliv eller det svenska samhället - det där är ju bara nys. Det borde Jakob Forssmed också inse. Det finns ingenting som talar för att det över huvud taget skulle ha någon påverkan på ekonomin. Däremot tror jag att detta att skattebefria närings- betingade aktier är väldigt viktigt, inte minst för att man ska slippa konstruera kringgåenderörelser som man har gjort förut när man har sålt företag. De kringgåenderörelserna kan ju aldrig existera när det gäller kapitalplaceringsandelar på samma sätt. Att Kristdemokraterna tar upp detta just nu och ändrar sin politik när propositionen kommer tycker jag, som jag sagt förut, inte är särskilt trovärdigt.

Fru talman! Jag hörde att Folkpartiets representant i debatten inte tyckte att jag skulle prata så länge, i åtta minuter. Jag ska därför försöka ta det hela lite fortare. Som framgått av föregående talare i debatten handlar det betänkande som vi nu diskuterar om att avskaffa skatten på kapitalvinster på näringsbetingade innehav av andelar i andra företag. Det är lite krång- ligt, inte bara med tanke på formuleringen utan också beträffande det tekniska. Majoriteten i utskottet föreslår - och i det avseen- det är Per Rosengren inte majoritetsföreträdare - att reglerna för vilka andelar som ska vara näringsbe- tingade görs mer gynnsamma för företagen. Det schablonmässiga kravet på hur stort ägandet ska vara för att betraktas som näringsbetingat föreslås sänkas från 25 % till 10 %. Därmed kommer också den skattefrihet som redan i dag finns för utdelningar på näringsbetingade andelar att utökas till att gälla fler företag. Fru talman! Att modernisera och förbättra skatte- systemet är ett kontinuerligt arbete. Det sitter nästan alltid några utredningar och tittar över vårt skattesy- stem. Vi har ett fortlöpande behov av att i takt med utvecklingen förändra lagar och regler. Det finns flera skäl till de nu föreslagna föränd- ringarna, vilket vi också hört tidigare i debatten. Ett sådant skäl handlar om det principiellt felaktiga sättet att kedjebeskatta i företagsledet. Det kan dessutom ske i flera led. I en koncern som har barnbarn, där det alltså finns dotterdotterbolag, kan en vinst beskattas fyra gånger. Utskottets majoritet vill nu undanröja detta, bland annat för att en önskvärd, nödvändig och sund omstrukturering i företagssektorn inte ska riske- ra att förhindras av kedjebeskattningen. Ett annat skäl till de nya reglerna är att minska möjligheterna till internationell skatteplanering ge- nom att förslaget undanröjer en obalans i dagens skatteregler. I dag kan en försäljning av näringsbe- tingade andelar som ger vinst ske genom ett utländskt dotterbolag, och därmed undgår man beskattning i Sverige. Om försäljningen däremot skulle medföra en förlust kvittar man den här hemma. Detta medför en oacceptabel ordning där vinster "privatiseras" medan förluster "socialiseras" och får bäras av oss alla. Genom förändringarna blir det förmånligare att äga ett dotterbolag från Sverige. De nya reglerna innebär att svenska företag inte behöver ta omvägen via exempelvis Nederländerna för att skatteplanera sin vinst. Det gynnar inte minst de mindre företag som har små eller kanske inga möjligheter att göra den typen av transaktioner. Tillsammans med bra dubbelbeskattningsavtal och en relativt låg skatt på bolagsvinster stärker de nya reglerna också, åtminstone på marginalen, våra möjligheter att klara oss i den internationella konkur- rensen. Dessutom kan det ske utan att någon egentlig statsfinansiell kostnad uppstår. Fru talman! Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet är inte nöjda med de förslag som innebär att vinster på näringsbetingade andelar görs skattefria. Eftersom skattefriheten inte gäller företagens kapital- placeringar, utan bara av näringen betingade innehav, räcker det inte riktigt. Det räckte tidigare, men det räcker inte nu. Om det finns en möjlighet att sänka skatter måste Moderater, Kristdemokrater och Folkpartister ta den möjligheten, eller i alla fall få det att se ut som om de tar den. Så tycks den politiska logiken se ut. Omvänt kan man då säga att vi är lite mer motsträviga. Det finns väl en viss logik i det också. Nu har man alltså i reservation 1 enats om en minsta gemensam nämnare, nämligen att kräva att regeringen utreder hur det skulle gå till att göra dessa vinster på företagsägda aktier och andelar skattefria, oavsett om de är näringsbetingade eller inte. Vi ser inget behov av en sådan utredning eftersom de fakta som redan i dag finns visar att det både ur ett statsfinansiellt och ett samhällsekonomiskt perspektiv vore ekonomiskt oansvarigt - för att uttrycka det något kraftigt. För statens del skulle det, om vi an- vänder oss av den senaste statistiken, handla om att vinster och utdelningar på sammanlagt 60 miljarder kronor helt skattebefriades. Detta är ju helt orimligt till och med ur ett borger- ligt perspektiv, för även om de har stora skattesänk- ningar i sina program och budgetalternativ så har i vart fall inte jag sett att de reserverat något utrymme för den här typen av skattebefrielse. Kanske kommer det längre fram, men jag antar att det trots allt beror på att de i andra sammanhang delar utskottets be- dömning att en sådan skattebefrielse har små och ovissa effektivitetsvinster. Det kostar alltså betydligt mer än det smakar. I reservationen bortser de tre borgerliga partierna - Centerpartiet kanske ansluter sig i efterhand, vad vet jag - dessutom helt från risken av en så kallad sparbösseeffekt. Genom att göra kapitalplaceringar i aktier skattefria för företag skapar man en asymmetri i skattesystemet som gynnar juridiska personer. Det kan alltså bli lönsamt för den som sparar i aktier att sätta sitt sparande i ett bolag för att på det sättet slip- pa en löpande beskattning av de vinster man gör och de utdelningar man får. På det viset vinner man en ränteeffekt. För att Gunnar Andrén ska bli lite gladare stannar jag där och yrkar bifall till skatteutskottets förslag i betänkande nr 14 och avslag på samtliga reservatio- ner.

Fru talman! Jag ska också försöka fatta mig kort. Det är bra att man från regeringens sida har lagt fram detta förslag. Det finns många delar i det som är klart intressanta, genomtänkta och kloka. Skälet till att vi trots allt har synpunkter är att vi menar att man kanske skulle kunna vara steget före, inte steget efter. Vi ser nämligen hela tiden att det råder en ovillig anpassning till verkligheten. Den har trängt sig på så till den milda grad att de regler man hade tidigare enkelt kunde kringgås genom disposi- tion inom ramen för företaget. Alltså gör man denna förändring för att anpassa sig till verkligheten. Utredningen konstaterar att man skulle göra detta även i fråga om kapitalandelar. I propositionen säger också regeringen att det vore rimligt, men man pekar på just den statsfinansiella aspekten på det hela. Den har man dock inte gått igenom så förskräckligt noga. Man pekar naturligtvis också på, vilket jag har påpekat tidigare, att det skulle innebära att man fick se över 3:12-reglerna. Likaså pekar man på sparbös- seeffekterna. Just 3:12-reglerna och sparbösseeffek- terna är argument som inte är särskilt giltiga i sam- manhanget. Slutligen vill jag säga något om skattesänkning. Ja, vi moderater vill sänka skatten. Det är precis det vi vill. Vi vill alltid sänka skatten - så mycket vi kan och så fort vi kan. Samtidigt är även vi en smula ansvarskännande, vilket innebär att vi inte kan sänka skatten precis hur som helst. Vi vill inte gå i bräschen för en skattesänkning som skulle leda till allvarliga konsekvenser för den enskilde medborgaren. Vi vill sänka skatten eftersom vi vill begränsa statens makt och öka den enskildes makt. Därför vill vi sänka skatten.

Fru talman! Det hedrar Anne-Marie Pålsson att hon inte vill sänka alla skatter, åtminstone inte på en gång. Regeringen skriver i sin proposition - och utskot- tet tycker i det fallet som regeringen - att det skulle handla om ganska ansenliga belopp om skattefriheten också skulle gälla företagsägda kapitalplaceringsan- delar. Enligt den senaste statistiken handlar det om 60 miljarder som då skulle beskattas. Men det räcker inte att bara göra en statisk be- skattning. Det gäller också att ta hänsyn till andra effekter. En sådan är sparbösseeffekten. En annan är att vi riskerar ett förändrat beteende när det gäller hur näringslivet använder sitt kapital. I stället för att satsa pengarna i kärnverksamheter, att bygga lastbilar eller sälja kläder eller vad det nu är man gör, väljer man att satsa på en skattebefriad och spekulativ kapitalför- valtning. Jag undrar varför Anne-Marie Pålsson och Mode- raterna tycker att det är bra att göra det lönsamt för företagen att ägna sig åt sådan verksamhet i stället för åt kärnverksamheter.

Fru talman! Just sparbösseeffekten är ganska in- tressant. Det man vänder sig mot är nämligen den omständigheten att en enskild person, det kan vara Fredrik eller jag, kan spara i aktier genom att starta ett eget bolag. Då sparar vi i aktier i detta bolag. Man kan se det som att vi har vårt eget investmentbolag. Inom ramen för detta bolag säljer och köper vi se- dan aktier allteftersom vi tycker att företaget utveck- las väl eller mindre väl. Vi kan också sälja aktier för att vi tycker att företagsledningen beter sig oetiskt, och vi vill vi markera detta genom att sälja aktier i företag där ledningen tar ut ohemula ersättningar. Detta skulle man kunna göra om lagförslaget hade tillämpats även på kapitalandelar. Men det innebär inte att det blir skattefritt. Den dagen jag lyfter pengar från mitt fåmansbolag slår ju skattekraften till precis som tidigare. I själva verket skulle man kunna tycka att detta vore ett utomordentligt sätt att sprida ägarmakten till den enskilde, att göra det bättre för den enskilde, lättare och mer skattefördelaktigt än vad fallet är i dag att äga aktier. Därmed skulle man kanske kunna bli en lite mer effektiv ägare än de stora institutionella ägare som vi ser i dag och som har blivit så kritisera- de från så många håll därför att man inte vill driva på företagen i den riktning som är lämplig. Vi tror många gånger att den enskilde är bättre på den saken.

Fru talman! Sparbösseeffekten leder i praktiken till att man skjuter upp sin beskattning. Om man skjuter upp sin beskattning väldigt länge blir det ju i princip skattefritt. Vid ett ögonblick, då man säljer och realiserar sin vinst, får man betala skatt. Men jämfört med hur systemet fungerar i dag innebär det ändå en avsevärd skattelättnad om man skulle äga företag på det sätt som Anne-Marie Pålsson talar om. Jag förstår om Anne-Marie Pålsson och Moderaterna tycker att det är bra, men där skiljer vi oss som sagt åt.

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att få diskutera även med herr Olovsson. Han framstår som en mycket god representant för den socialdemokratis- ka skattepolitiken. Jag tycker mig se att det är väl försörjt för återväxten på den här punkten. I takt med utvecklingen, var en mening som herr Olovsson använde. Man kan säga ungefär som Anne- Marie Pålsson att Socialdemokraterna har en väldig förmåga att alltid ligga efter. Jag tycker att man ibland måste gå tillbaka till sådana saker som Folk- partiet och Socialdemokraterna har gjort gemensamt, som 1990 års stora skattereform. Den var väldigt bra, för den var väldigt framåtsyftande. Om man alltid hamnar på efterkälken blir det den här typen av lag- stiftning som behövs med ändring av skattefri kapi- talvinst och utdelning som vi nu diskuterar. I själva verket är det omtanken om statens intäkter som hela tiden styr. Eniro-affären, som inte herr Olovsson använde men som herr Rosengren använde som ex- empel, innebär att man flyttar en vinst mellan olika statliga konton. Får jag lov att säga en annan sak för att förtydliga vad som är viktigt med skattepolitiken. Vi vill inte sänka skatterna för skattesänkningens egen skull utan för att få en bättre fungerande ekonomi. Vi vill inte sänka alla skatter. Det är en felaktig beskrivning helt enkelt. Det finns många skatter som är bra. Men jag tycker att 1990 års skattereform var ett väldigt bra exempel. Ibland måste man gå in och göra saker för att det ska bli en bättre fungerande ekonomisk politik. Vi ansluter oss till det här betänkandet i allt väsent- ligt. Det är bra, men det är för sent.

Fru talman! Min kommentar om att man alltid vill sänka skatter var riktad till Anne-Marie Pålsson i föregående replikskifte. Vi har ju en trevlig historia tillsammans, Socialdemokraterna och Folkpartiet, på skatteområdet. Jag tycker att det är bra om vi kan ha en öppenhjärtig diskussion om hur vi ska forma det framtida skattesystemet. Det är bra om det finns en bred enighet i riksdagen om det också. När det gäller kapitalplaceringsandelar för företa- gen skulle anledningen vara att man får en bättre fungerande ekonomi, säger Gunnar Andrén. Men jag sade också i föregående replikskifte att det riskerar att ändra beteendet när det gäller hur man hanterar sin kapitalanvändning. Varför ska det bli mer lönsamt för företagen att ägna sig åt spekulativ kapitalförvalt- ning? Den vill ni ju skattebefria. Men man får fortfa- rande betala skatt i kärnverksamheten.

Fru talman! Det är en intressant fråga. Det är en välskriven, välformulerad och i förväg presenterad fråga som ställs till mig här nu. Jag vill i första hand, herr Olovsson, att det ska vara lönsamt att arbeta. Den form av skatteplanering som vi har sett i det holländska fallet är ingenting som Folkpartiet tycker är bra. Vi tycker att det är dåligt. Därför är den här reformen bra och att man skapar möjlighet att flytta hem den här typen av bra beskattning till Sverige. Vi tycker att det här är bra. Jag förstår egentligen inte frågan. Den är väldigt provocerande. Den tillvitar oss att vi skulle ha ett dolt syfte med det här. Då har ju ni haft ett dolt syfte med att ha de här reglerna tidigare. Det här är en bra reform egentligen. Det har vi sagt hela tiden. Men man kan diskutera om man har gått tillräckligt långt. Det är viktigt att vi får en bättre och mer rationellt utformad skattepolitik överlag som gör att spekula- tion och skatteplanering inte lönar sig. Däremot ska det löna sig att arbeta hederligt och bra. Det står jag för. Det är det som Folkpartiet står för i all sin politik där detta över huvud taget är möjligt. Vi är emot svartarbete. Vi är emot skalbolagsplaceringar som sker bara för att man ska komma undan lagstiftning- en. Jag tycker att frågan är mycket insinuant. I den ligger att vi skulle ägna oss åt att gynna spekulativ verksamhet i den olagliga meningen. Jag vänder mig emot den. Jag hoppas att vi ska slippa den typen av diskussion. Jag tycker att det var ett väl formulerat anförande som herr Olovsson hade från början.

Fru talman! Jag tycker också att frågan var oer- hört väl formulerad. Det kanske Gunnar Andréns reaktion vittnar om. Jag menar ingenting annat än att spekulativ verksamhet mycket väl kan vara laglig. Det är inget som hindrar att man spekulerar med sitt kapital, åtminstone inte om man håller sig inom la- gens råmärken. Det är ändå intressant att man hävdar att man vill gå ett steg längre för att öka effektiviteten i ekonomin. Man kan just ställa frågan om det inte också leder till andra effekter, nämligen att det blir mer gynnsamt att ägna sig åt att spekulera med sitt kapital än att använda det i kärnverksamheten.

Fru talman! Fredrik Olovsson hävdar att om det finns en chans att sänka skatten så gör Kristdemo- kraterna det, eller i alla fall kräver detta. Det är ju icke med sanningen överensstämmande. Det vet Fredrik Olovsson. Om man läser vårt budgetförslag märker man att vi till och med höjer vissa skatter och sänker andra. Men det stämmer att vi vill sänka skat- tetrycket. Det är korrekt. Fredrik Olovsson hävdar vidare att vårt förslag i reservation 1 är ekonomiskt oansvarigt. Det skulle alltså vara ekonomiskt oansvarigt att utreda den här frågan. Sanningen är ju den att majoriteten, inklusive Fredrik Olovsson tror jag, inte riktigt vet vad de här förslagen kommer att innebära. Om man läser på s. 9 i betänkandet kan man läsa ord som oklart, ovisshet, inte specificerat, inte tillmätts, indikation och omöj- ligt att uttala sig om, detta på en sida. Dessa ord, om något, indikerar väl att detta borde vara någonting som man skulle utreda innan man avslår det? Det tycker i alla fall jag. Det är en slutsats jag drar av detta. Fredrik Olovsson däremot har väldigt tydliga siff- ror på vad detta skulle innebära statsfinansiellt. Jag tycker mot bakgrund av detta att det är lite märkligt hur man med sådan säkerhet kan slå fast att det inte skulle innebära den injektion i ekonomin som vi häv- dar.

Fru talman! Det stämmer inte att det inte finns några siffror. Om man läser i propositionen ser man att det väldigt tydligt redogörs för en massa siffror. Man använder sig av den senaste statistiken och kon- staterar att det i fråga om kapitalvinster för företagen handlar om 48 miljarder kronor från 2001. I fråga om utdelningar handlar det om 12 miljarder kronor. Till- sammans blir det 60 miljarder kronor. Det väljer man att inte beskatta om man gör det Kristdemokraterna vill göra och de två andra borgerliga partierna som står bakom reservationen. Det har en tydlig statsfi- nansiell effekt. Man kan inte uttala sig om hur den ser ut för varje år eftersom vinsterna och utdelningarna förändras. Men vi hoppas att det ska gå bra för Sverige. Det innebär också att det blir vinster att beskatta, för oss i alla fall. För er är det ju betydligt mer oklart. Ni vill ju ta bort den här typen av beskattning.

Fru talman! Ja, den siffra som Fredrik Olovsson refererar till stämmer. Däremot står det här att det inte finns specificerat hur stor del av denna summa som belöper sig på just kapitalplaceringsandelar. Inte heller vet man riktigt vad inflödet av kapital skulle bli. När vi vet att väldigt mycket kapital befinner sig utomlands som skulle kunna vara i Sverige, enligt Riksskatteverket mellan 400 och 500 miljarder kro- nor, är det väl ändå någonting som indikerar, om man får använda det ordet, att en del av detta skulle kunna placeras i Sverige och faktiskt innebära en injektion och ge ökad effektivitet i den svenska ekonomin. Jag tycker att det är märkligt att man inte ens vill utreda detta och titta på hur det skulle kunna förbättra läget för investeringar och liknande i den svenska ekono- min.

Fru talman! Här har vi lite olika uppfattningar; det är uppenbart. När det gäller hur stor del av de summor jag tidi- gare redovisade som i själva verket handlar om kapi- talplaceringar vet man faktiskt en del i alla fall. Man har ingen exakt siffra, men att det är en stor andel, antagligen mer än hälften, kan man göra väldigt tro- ligt. Om man ska utreda saker ska man också vilja genomföra dem. Vi vill inte genomföra att ta bort denna beskattning av kapitalvinster eftersom det ger negativa effekter, exempelvis - och det är samma resonemang som jag fört i övriga replikomgångar - att det kan påverka hur företagen agerar och göra att man snarare ägnar sig åt kapitalplaceringar och spe- kulation på det området än att satsa pengarna i kärn- verksamheten.

Fru talman! Ledamöter och åhörare! Jag tycker att det här betänkandet och den här propositionen i hu- vudsak är bra. Man undanröjer kedjebeskattningen och möjligheterna, till största delen i alla fall, att skatteplanera mellan moder- och dotterbolag i Sveri- ge och utomlands. Det tycker jag är bra. Det jag inte tycker är bra i propositionen och be- tänkandet är att man inför vad som kallas en kvitt- ningsfålla för fastigheter. Som ny i riksdagen och i skatteutskottet tycker jag att en av skatteutskottets viktigaste uppgifter är att förenkla regelverket. Det behövs verkligen. En tumregel kan sägas vara att små företag i Sverige lägger ned ungefär 30 000 kr per anställd och år på att administrera olika regler, där- ibland skatteregler. Då tycker jag att det är viktigt att lyfta fram att utskottsmajoriteten och regeringen i det här sammanhanget har misslyckats med att förenkla regelverket. Tvärtom har man lyckats krångla till en befintlig regel som är lätt att förstå och lätt att tilläm- pa. Enligt gällande regler får en kapitalförlust på en fastighet i ett aktiebolag kvittas mot eventuella drifts- överskott i verksamheten. Motsvarande gäller att en kapitalvinst får kvittas mot driftsunderskott. Med detta förslag kommer det i framtiden bara att vara möjligt att kvitta en kapitalförlust på en fastighet mot en kapitalvinst på en fastighet. Det är detta som kallas för en kvittningsfålla för fastigheter. Detta innebär att man särbehandlar fastighetsför- valtning. Det innebär att det särskilt drabbar småfö- retag. Det innebär också att det drabbar företag som är verksamma på landsorten och i småstäder. Där är det vanligt med kapitalförluster på fastigheter, men det är mindre vanligt med kapitalvinster på fastighe- ter. Därmed finns det inte heller någonting att kvitta förlusten mot. Detta tycker jag är oöverlagt. När Centerpartiet lägger fram förslag gör vi alltid en regional och en social analys och också en jämställdhetsanalys. Det är klockrent att här inte har gjorts någon sådan analys. Sedan är det också viktigt att regeringen och ma- joriteten lägger fram ett undantag. Denna begränsning i avdragsrätten ska inte gälla om fastigheten i bety- dande omfattning under de tre år som föregått avytt- ringen har använts för produktions- eller kontorsän- damål eller liknande hos avyttrande företag eller ett företag i intressegemenskap - det var ett ungefärligt citat. Man kan då fråga sig om ett hyreshus kommer att räknas som produktionsändamål. Jag tror inte det. Hyreshus och hyresrätter är viktiga för Socialdemo- kraterna, så hade det gjort det hade det nog framhål- lits här. Det är just denna typ av undantag, sådana som fordras om huvudregeln inte går att tillämpa generellt, som gör den svenska skattelagstiftningen så komplicerad. På just den här punkten, kvittningsfållan för fas- tigheter, kan jag inte ge det här förslaget godkänt. Därför vill jag yrka bifall till reservation 7.

Fru talman! Detta betänkande rör, precis som Anne-Marie Pålsson inledde med att säga, en tekniskt komplicerad proposition och ett förslag som kanske inte väcker så jättemycket känslor ute bland allmän- heten. Det är dock onekligen ganska viktigt för dem som berörs, såsom det ju ofta är med skattefrågor. Vi i Miljöpartiet stöder den här propositionen och dess förslag utifrån det samarbete vi har med reger- ingen. Vi har därför inte någon egen motion eller några reservationer. Så fungerar det ju ofta i ett sam- arbete. Gunnar Andrén tyckte att vi svek småföretagarna. Jag förstod inte riktigt den debatten. För det första kanske Gunnar Andrén behöver en kurs i hur man samarbetar innan en proposition läggs fram. Det är nämligen där man kanske kan påverka allra mest. För det andra jobbar Miljöpartiet väldigt mycket för små- företagandet utifrån vår möjlighet att påverka genom vår regeringssamverkan. Tidigare har vi gjort det i opposition i riksdagen. Jag kan ganska tydligt se att vi i nuvarande läge påverkar betydligt mycket mer än när vi skrev egna reservationer till betänkanden som ganska snart var bortglömda eftersom de inte påver- kade småföretagarnas möjligheter att arbeta. Det är oftast de förslag som regeringen lägger fram och som blir majoritetsförslag som ger de största effekterna, och i det här fallet stöder vi regeringen.

Fru talman! Jag ska inte stressa Gunnar Andrén med att vara långrandig. Jag vill bara yrka bifall till reservation 9 under punkt 7.

Fru talman! Vi har nu framför oss ett betänkande som behandlar propositionen Administrativa avgifter på skatte- och tullområdet. Det behandlar även en motion av Moderaterna, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet samt tre motio- ner från allmänna motionstiden. Utskottet föreslår att alla motioner avstyrks. I propositionen som i väsentliga delar bygger på 1999 års skattekommittés betänkande föreslår man ändringar av bestämmelserna om skattetillägg i taxe- ringslagen och skattebetalningslagen. Även ändringar i fordonsskattelagen föreslås. Skattetillägg är den avgift som man får betala om man bedöms ha lämnat felaktiga uppgifter avsiktligt eller oavsiktligt eller vid skönstaxering. Huvudsyftet med skattetilläggssystemet kommer även i fortsätt- ningen att vara att garantera att vi medborgare fullgör vår uppgiftsskyldighet på ett riktigt sätt. Förslagen innebär också möjlighet att göra nyan- serade bedömningar av skattetillägg, och det förbätt- ras då i varje enskilt fall. Grunderna för befrielse kommer att bli tydligare och utökas med nya grunder för när man kan bli befriad från skattetillägg. Man föreslår här också rätt att erhålla anstånd med betal- ning av skattetillägg tills länsrätten har prövat frågan. Strävan är att förfarandereglerna på skatte-, av- gifts- och tullområdet ska vara så likformiga som möjligt. Man föreslår också ändrade avgifter för för sent inkommen deklaration. Dessa föreslagna ändringar kommer att vara en fördel för alla, och inte minst för de små företagen. Men även i fortsättningen kommer skattetillägg att få betalas om man har lämnat oriktiga uppgifter oberoende av om det har skett med uppsåt eller om man har gjort det med oaktsamhet. Den skattskyldige kan få slippa skattetillägg och förseningsavgift helt eller delvis om det som man har gjort framstår som ursäktligt. Även förslagen om ändringar i bestämmelserna om tulltillägg innebär positiva förändringar för de små företagen. De redan nu gällande reglerna om befrielse görs tydligare, och de kompletteras dessut- om med nya grunder. Tullverket får i och med detta större möjlighet att göra nyanserade bedömningar i varje enskilt fall. Utskottet delar regeringens uppfattning om att ett skattetilläggssystem behövs för att garantera att de skattskyldiga fullgör sin uppgiftsskyldighet på ett korrekt sätt. Men reglerna bör reformeras för att göra systemet mer rimligt, mer rättvist och mer legitimt. Det förslag som föreligger är också helt förenligt med artikel 6 i Europakonventionen, och ändringarna föreslås från den 1 juli 2003. Fru talman! I och med denna inledning överläm- nar jag ärendet till kammaren för en debatt.