Särskilt ömmande omständigheter

Betänkande 2013/14:SfU21

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
4 juni 2014

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Lättare för barn att få uppehållstillstånd (SfU21)

Utlänningslagen ändras för att göra det möjligt för fler barn att få stanna i Sverige. I fortsättningen ska det räcka med att det finns "särskilt ömmande omständigheter" i stället för "synnerligen ömmande omständigheter" för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas barn upp till 18 år.

Lagreglerna om verkställighetshinder ändras också. Enligt gällande regler kan personer som har fått ett utvisnings- eller avvisningsbeslut få beslutet omprövat om nya omständigheter kommer fram. Det kan handla om sjukdom eller andra orsaker som gör att beslutet inte bör verkställas. De nya reglerna innebär att kraven på nya omständigheter kommer att sänkas för barn.

Syftet med lagändringarna är att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet och fokusera på barnets bästa.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag. Det börjar att gälla den 1 juli 2014.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2014-05-08
Justering: 2014-05-27
Trycklov: 2014-05-27
Justering: 2014-05-27
Trycklov: 2014-05-28
Trycklov till Gotab och webb: 2014-05-28
Trycklov: 2014-05-28
Reservationer: 2
Betänkande 2013/14:SfU21

Alla beredningar i utskottet

2014-05-08

Lättare för barn att få uppehållstillstånd (SfU21)

Utlänningslagen ändras för att göra det möjligt för fler barn att få stanna i Sverige. I fortsättningen ska det räcka med att det finns "särskilt ömmande omständigheter" i stället för "synnerligen ömmande omständigheter" för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas barn upp till 18 år.

Lagreglerna om verkställighetshinder ändras också. Enligt gällande regler kan personer som har fått ett utvisnings- eller avvisningsbeslut få beslutet omprövat om nya omständigheter kommer fram. Det kan handla om sjukdom eller andra orsaker som gör att beslutet inte bör verkställas. De nya reglerna innebär att kraven på nya omständigheter kommer att sänkas för barn.

Syftet med lagändringarna är att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet och fokusera på barnets bästa.

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag. Det föreslås börja gälla den 1 juli 2014.

Förslagspunkter

1. Avslag på propositionen
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).
  • Reservation 1 (SD)
2. Utvärdering m.m.
Utskottets förslag:
  • Reservation 2 (S, V)
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2014-06-03
Debatt i kammaren: 2014-06-04
Debatt i kammaren: 2014-06-04
Stillbild från Debatt om förslag 2013/14:SfU21, Särskilt ömmande omständigheter

Debatt om förslag 2013/14:SfU21

Webb-tv: Särskilt ömmande omständigheter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 48 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! För mig som socialdemokrat har alla år i politiken handlat om att stärka barns rättigheter och jobba för en förändring på det området. Sverige är ett bra land på väldigt många sätt. Men vi har också mycket kvar att göra, inte minst när det gäller villkoren för våra barn och unga. I dag sjunker skolresultaten. Arbetslösheten stiger och välfärden brister. Barn får inte den hjälp de behöver i skolan. Att föräldrar blir arbetslösa och utförsäkrade leder till en barnfattigdom som växer, och stödet till barn som far illa är inte alltid vad det borde. Utöver rätten till delaktighet och inflytande, en bra fritid och det stöd man behöver i skolan för att nå resultaten vill jag tala om migration som ett område där barns rättigheter behöver stärkas och praxis rörande barn mildras. Barn väljer inte att bli migranter. Barn väljer inte sina föräldrar eller den situation de befinner sig i. För oss socialdemokrater är det därför viktigt att barns rättigheter stärks. Alla barn som bor i Sverige ska ha samma rättigheter, och barns bästa ska vara vägledande vid alla beslut som rör barn. Här har vi ett viktigt arbete att göra inom lagstiftningen och för myndigheter där barns välfärd regleras. Att göra barnkonventionen till lag löser inte allt. Men en inkorporering av barnkonventionen i svensk lagstiftning är ett viktigt steg. Det skulle stärka barns rättigheter i samhället och tvinga hela vuxenvärlden att lära sig mer om barnperspektiv och att lyssna på och tillvarata barnens åsikter. Herr talman! I dag debatterar vi särskilt ömmande omständigheter. Förändringen 2006 från humanitära skäl till synnerligen ömmande omständigheter blev inte bra. Lagen har kommit att tolkas alltför restriktivt, har många av partierna tyckt, dock inte alla. För lite mer än ett år sedan var den blågröna migrationsuppgörelsen på väg att spricka just på grund av denna fråga. Moderaterna hade motvilligt gått med på att göra en översyn och stod fast vid att praxis inte förskjutits och att inga förändringar skulle behöva göras. I dag är det annat ljud i skällan. I dag är enigheten stor. Och låt det vara så! Vi gör i dag en viktig förändring som förhoppningsvis kommer att förändra livet och villkoren för en del barn i detta land. Men visst skulle det vara intressant att få höra vad det var för insikt som fick migrationsministern och regeringen att tänka om, ändra uppfattning och ansluta sig till oss andra som drivit på för denna förändring. När de vanliga skydds- eller flyktingskälen inte räcker måste det finnas möjlighet att göra undantag i vissa speciella fall. Dagens förändring innebär att Migrationsverket och domstolarna ges ett lite större utrymme att göra undantag i speciella asylärenden. Herr talman! När vi är i kammaren eller när vi som migrationspolitiska talespersoner är ute och diskuterar migration blir det många gånger kanske diffust och handlar om stora frågor men också lagparagrafer. Det handlar dock hela tiden om människor och möjligheter. Vi kan ta snart 3-åriga Maria som exempel. Hon bor i ett familjehem i byn Blåsmark utanför Piteå, hemma i min del av landet. Där har hon bott sedan hon var en vecka gammal. Maria föddes i Sverige av armeniska föräldrar, men hon och hennes bror är fosterhemsplacerade, i olika familjer, eftersom svenska myndigheter har gjort bedömningen att föräldrarna inte kan ta hand om barnen. Här under våren kom det slutliga beskedet. Maria och hennes familj ska utvisas. Hon utvisas tillsammans med de föräldrar som en annan myndighet har bedömt som inte kapabla att ta hand om sina barn. Likt Barnombudsmannen är jag glad att ett exempel på nya omständigheter som kan få betydelse vid bedömningen särskilt nämner att barn är omhändertaget av sociala myndigheter. Det kan förändra livet för Maria och många andra i hennes situation. Men det räcker inte med den förändringen. Mer måste göras. Jag är också starkt kritisk till den bristande samverkan som finns mellan våra myndigheter i situationer då placerade barn riskerar avvisning eller utvisning. Att avvisa eller utvisa ett barn under pågående vård utan att försäkra sig om att vårdbehovet kan tillgodoses i hemlandet kan inte vara den svenska modell där vi säger att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet. Barnombudsmannen har sedan några år tillbaka lyft upp frågan. Men ärligt talat: För lite händer. Här måste migrationsministern agera. Jag hade hoppats att han skulle finnas med här i kammaren i dag så att vi också skulle få tydligt besked om att han är beredd att göra det. Vi kan förändra lagen, men myndigheterna behöver också bli bättre på att samverka. Och där brister man i alltför stor omfattning när det handlar om omhändertagna barn. Avslutningsvis ska jag beröra vår reservation som vi lägger på detta område. Det är ingen hemlighet att vi har sett behovet av förändringen och att vi inte tror på den åldersbegränsning som nu införs. Att säga att denna lagförändring bara omfattar barn upp till 18 år bygger in nya svårigheter. Alla vi som jobbar med migrationsfrågor vet redan i dag svårigheterna, debatterna och diskussionerna när det handlar om ensamkommande barn och åldersbestämning. Det finns inga bra och säkra metoder för att göra en bedömning av ålder så att man prickar in alla barn under 18 år. Mot bakgrund av risken för att dessa lagförändringar leder till stora avgränsningssvårigheter bör en utvärdering genomföras av den tillämpning som nu kommer att följa. Vi vill också att regeringen utreder vilka konsekvenser begreppet särskilt ömmande omständigheter utan åldersgräns skulle få. Jag yrkar bifall till vår reservation nr 2. (Applåder)

Anf. 48 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! För mig som socialdemokrat har alla år i politiken handlat om att stärka barns rättigheter och jobba för en förändring på det området. Sverige är ett bra land på väldigt många sätt. Men vi har också mycket kvar att göra, inte minst när det gäller villkoren för våra barn och unga. I dag sjunker skolresultaten. Arbetslösheten stiger och välfärden brister. Barn får inte den hjälp de behöver i skolan. Att föräldrar blir arbetslösa och utförsäkrade leder till en barnfattigdom som växer, och stödet till barn som far illa är inte alltid vad det borde. Utöver rätten till delaktighet och inflytande, en bra fritid och det stöd man behöver i skolan för att nå resultaten vill jag tala om migration som ett område där barns rättigheter behöver stärkas och praxis rörande barn mildras. Barn väljer inte att bli migranter. Barn väljer inte sina föräldrar eller den situation de befinner sig i. För oss socialdemokrater är det därför viktigt att barns rättigheter stärks. Alla barn som bor i Sverige ska ha samma rättigheter, och barns bästa ska vara vägledande vid alla beslut som rör barn. Här har vi ett viktigt arbete att göra inom lagstiftningen och för myndigheter där barns välfärd regleras. Att göra barnkonventionen till lag löser inte allt. Men en inkorporering av barnkonventionen i svensk lagstiftning är ett viktigt steg. Det skulle stärka barns rättigheter i samhället och tvinga hela vuxenvärlden att lära sig mer om barnperspektiv och att lyssna på och tillvarata barnens åsikter. Herr talman! I dag debatterar vi särskilt ömmande omständigheter. Förändringen 2006 från humanitära skäl till synnerligen ömmande omständigheter blev inte bra. Lagen har kommit att tolkas alltför restriktivt, har många av partierna tyckt, dock inte alla. För lite mer än ett år sedan var den blågröna migrationsuppgörelsen på väg att spricka just på grund av denna fråga. Moderaterna hade motvilligt gått med på att göra en översyn och stod fast vid att praxis inte förskjutits och att inga förändringar skulle behöva göras. I dag är det annat ljud i skällan. I dag är enigheten stor. Och låt det vara så! Vi gör i dag en viktig förändring som förhoppningsvis kommer att förändra livet och villkoren för en del barn i detta land. Men visst skulle det vara intressant att få höra vad det var för insikt som fick migrationsministern och regeringen att tänka om, ändra uppfattning och ansluta sig till oss andra som drivit på för denna förändring. När de vanliga skydds- eller flyktingskälen inte räcker måste det finnas möjlighet att göra undantag i vissa speciella fall. Dagens förändring innebär att Migrationsverket och domstolarna ges ett lite större utrymme att göra undantag i speciella asylärenden. Herr talman! När vi är i kammaren eller när vi som migrationspolitiska talespersoner är ute och diskuterar migration blir det många gånger kanske diffust och handlar om stora frågor men också lagparagrafer. Det handlar dock hela tiden om människor och möjligheter. Vi kan ta snart 3-åriga Maria som exempel. Hon bor i ett familjehem i byn Blåsmark utanför Piteå, hemma i min del av landet. Där har hon bott sedan hon var en vecka gammal. Maria föddes i Sverige av armeniska föräldrar, men hon och hennes bror är fosterhemsplacerade, i olika familjer, eftersom svenska myndigheter har gjort bedömningen att föräldrarna inte kan ta hand om barnen. Här under våren kom det slutliga beskedet. Maria och hennes familj ska utvisas. Hon utvisas tillsammans med de föräldrar som en annan myndighet har bedömt som inte kapabla att ta hand om sina barn. Likt Barnombudsmannen är jag glad att ett exempel på nya omständigheter som kan få betydelse vid bedömningen särskilt nämner att barn är omhändertaget av sociala myndigheter. Det kan förändra livet för Maria och många andra i hennes situation. Men det räcker inte med den förändringen. Mer måste göras. Jag är också starkt kritisk till den bristande samverkan som finns mellan våra myndigheter i situationer då placerade barn riskerar avvisning eller utvisning. Att avvisa eller utvisa ett barn under pågående vård utan att försäkra sig om att vårdbehovet kan tillgodoses i hemlandet kan inte vara den svenska modell där vi säger att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet. Barnombudsmannen har sedan några år tillbaka lyft upp frågan. Men ärligt talat: För lite händer. Här måste migrationsministern agera. Jag hade hoppats att han skulle finnas med här i kammaren i dag så att vi också skulle få tydligt besked om att han är beredd att göra det. Vi kan förändra lagen, men myndigheterna behöver också bli bättre på att samverka. Och där brister man i alltför stor omfattning när det handlar om omhändertagna barn. Avslutningsvis ska jag beröra vår reservation som vi lägger på detta område. Det är ingen hemlighet att vi har sett behovet av förändringen och att vi inte tror på den åldersbegränsning som nu införs. Att säga att denna lagförändring bara omfattar barn upp till 18 år bygger in nya svårigheter. Alla vi som jobbar med migrationsfrågor vet redan i dag svårigheterna, debatterna och diskussionerna när det handlar om ensamkommande barn och åldersbestämning. Det finns inga bra och säkra metoder för att göra en bedömning av ålder så att man prickar in alla barn under 18 år. Mot bakgrund av risken för att dessa lagförändringar leder till stora avgränsningssvårigheter bör en utvärdering genomföras av den tillämpning som nu kommer att följa. Vi vill också att regeringen utreder vilka konsekvenser begreppet särskilt ömmande omständigheter utan åldersgräns skulle få. Jag yrkar bifall till vår reservation nr 2. (Applåder)

Anf. 49 David Lång (SD)
Herr talman! Vi har i utskottets betänkande SfU 21 behandlat regeringens proposition Särskilt ömmande omständigheter . Jag yrkar bifall till reservation 1. Regeringen föreslår i propositionen att lydelsen synnerligen ömmande skäl vad gäller möjligheten till utländska barns uppehållstillstånd ska ändras till särskilt ömmande. Det innebär i praktiken att det blir lättare för unga utlänningar att få stanna i Sverige. Som skäl till detta anger regeringen att nuvarande regelverk bör justeras för att förtydliga barnrättsperspektivet och principen om barnets bästa. Det är en komplex fråga, och jag menar att det finns två olika aspekter att särskilt lyfta fram. Till att börja med ska det naturligtvis tas hänsyn till barnets bästa vid en prövning av uppehållstillstånd. Med dagens synnerligen ömmande skäl menas aspekter på hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. Nuvarande lagstiftning medger också att det ska vara lättare för minderåriga att få uppehållstillstånd genom att skälen för att få stanna i Sverige inte behöver vara av samma allvar och tyngd som för en vuxen. Att som regeringen föreslår ändra lagstiftningen från synnerligen till särskilt ömmande gör lagstiftningen mer svårtolkad. Vad som kan tolkas i ordet särskilt är betydligt mer omfattande än vad som kan tolkas in i ordet synnerligen. Vad konsekvenserna av det kan bli har även flera remissinstanser efterfrågat analyser på. Rädda Barnen har också efterfrågat ett mer konkretiserat lagförslag med exempel. Den andra aspekten är vilken generell invandringspolitik Sverige bör ha. Hur hjälper man flest, både vuxna och minderåriga? För Sverigedemokraterna är det självklart att vi ska hjälpa utsatta människor. Men till skillnad från de flesta andra fokuserar vi på att hjälpa på plats eller i närområdet. När regeringen förra året släppte sin höstbudget hade de bara på utgiftsområde 8 Migration anslagit 9,9 miljarder endast för i år. Som om det inte räckte aviserade de nyligen i sin vårändringsbudget ytterligare 2,7 miljarder. För betydligt mindre resurser än så kan vi hjälpa många fler och samtidigt reparera det välfärdssamhälle som har fått stryka på foten när regeringens politik ska finansieras. Även föregående talare berörde välfärdssamhället i sitt anförande. Sverige behöver en ansvarsfull invandringspolitik som fokuserar mer på hjälp i närområdet, betydligt mer än i dag. I Sverige ska människor med starka skyddsbehov kunna få skydd om de uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention och därutöver även ett mindre antal kvotflyktingar enligt avtal med UNHCR. Vi förespråkar en behovsprövad och högkvalificerad arbetskraftsinvandring. Vi anser att anhöriga till här boende utrikes födda ska kunna komma hit under vissa, för många, självklara förutsättningar. Som exempel måste den här boende kunna ta ett absolut försörjningsansvar, vilket jag tror att många tycker är en fullt rimlig hållning. Utrikes födda ska också kunna erhålla svenskt medborgarskap, inte per automatik efter en viss tid som fallet är i dag, utan när de har tillräckliga kunskaper om våra lagar, vår kultur, vår nation och vårt folk och när vederbörande också har visat sig villig och kapabel att assimileras. Vad vi dock inte kan ställa oss bakom och vad vi motsätter oss är den massinvandringspolitik som nuvarande och tidigare regeringar har fört. Vi ska ha en human inställning till andra länder och deras medborgare och invånare, men vi får av det skälet inte glömma våra egna landsmän. När det gäller den proposition som vi nu debatterar menar jag att nuvarande bestämmelser redan tillgodoser barnrättsperspektivet. På det sätt som förslaget är uppbyggt i nuläget kan det bara ses som en fortsättning på den invandringspolitik som Sverige inte längre klarar av. Av dessa skäl bör regeringens proposition avslås.

Anf. 49 David Lång (SD)
Herr talman! Vi har i utskottets betänkande SfU 21 behandlat regeringens proposition Särskilt ömmande omständigheter . Jag yrkar bifall till reservation 1. Regeringen föreslår i propositionen att lydelsen synnerligen ömmande skäl vad gäller möjligheten till utländska barns uppehållstillstånd ska ändras till särskilt ömmande. Det innebär i praktiken att det blir lättare för unga utlänningar att få stanna i Sverige. Som skäl till detta anger regeringen att nuvarande regelverk bör justeras för att förtydliga barnrättsperspektivet och principen om barnets bästa. Det är en komplex fråga, och jag menar att det finns två olika aspekter att särskilt lyfta fram. Till att börja med ska det naturligtvis tas hänsyn till barnets bästa vid en prövning av uppehållstillstånd. Med dagens synnerligen ömmande skäl menas aspekter på hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. Nuvarande lagstiftning medger också att det ska vara lättare för minderåriga att få uppehållstillstånd genom att skälen för att få stanna i Sverige inte behöver vara av samma allvar och tyngd som för en vuxen. Att som regeringen föreslår ändra lagstiftningen från synnerligen till särskilt ömmande gör lagstiftningen mer svårtolkad. Vad som kan tolkas i ordet särskilt är betydligt mer omfattande än vad som kan tolkas in i ordet synnerligen. Vad konsekvenserna av det kan bli har även flera remissinstanser efterfrågat analyser på. Rädda Barnen har också efterfrågat ett mer konkretiserat lagförslag med exempel. Den andra aspekten är vilken generell invandringspolitik Sverige bör ha. Hur hjälper man flest, både vuxna och minderåriga? För Sverigedemokraterna är det självklart att vi ska hjälpa utsatta människor. Men till skillnad från de flesta andra fokuserar vi på att hjälpa på plats eller i närområdet. När regeringen förra året släppte sin höstbudget hade de bara på utgiftsområde 8 Migration anslagit 9,9 miljarder endast för i år. Som om det inte räckte aviserade de nyligen i sin vårändringsbudget ytterligare 2,7 miljarder. För betydligt mindre resurser än så kan vi hjälpa många fler och samtidigt reparera det välfärdssamhälle som har fått stryka på foten när regeringens politik ska finansieras. Även föregående talare berörde välfärdssamhället i sitt anförande. Sverige behöver en ansvarsfull invandringspolitik som fokuserar mer på hjälp i närområdet, betydligt mer än i dag. I Sverige ska människor med starka skyddsbehov kunna få skydd om de uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention och därutöver även ett mindre antal kvotflyktingar enligt avtal med UNHCR. Vi förespråkar en behovsprövad och högkvalificerad arbetskraftsinvandring. Vi anser att anhöriga till här boende utrikes födda ska kunna komma hit under vissa, för många, självklara förutsättningar. Som exempel måste den här boende kunna ta ett absolut försörjningsansvar, vilket jag tror att många tycker är en fullt rimlig hållning. Utrikes födda ska också kunna erhålla svenskt medborgarskap, inte per automatik efter en viss tid som fallet är i dag, utan när de har tillräckliga kunskaper om våra lagar, vår kultur, vår nation och vårt folk och när vederbörande också har visat sig villig och kapabel att assimileras. Vad vi dock inte kan ställa oss bakom och vad vi motsätter oss är den massinvandringspolitik som nuvarande och tidigare regeringar har fört. Vi ska ha en human inställning till andra länder och deras medborgare och invånare, men vi får av det skälet inte glömma våra egna landsmän. När det gäller den proposition som vi nu debatterar menar jag att nuvarande bestämmelser redan tillgodoser barnrättsperspektivet. På det sätt som förslaget är uppbyggt i nuläget kan det bara ses som en fortsättning på den invandringspolitik som Sverige inte längre klarar av. Av dessa skäl bör regeringens proposition avslås.

Anf. 50 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! Den här debatten handlar om barn som finns här i vårt land. Det är inte barn som finns kvar i krig. Det är inte barn som är kvar i flyktingförläggningar i länderna runt omkring. Det är barn här hemma i Sverige som har synnerligen ömmande skäl för att få stanna. Bedömningen och förändringen som vi gjorde har inneburit att väldigt få av dessa får den möjligheten. Trots sjukdom, trots utsatthet, trots att de har fötts här, lever här och har föräldrar som kanske inte kan ta hand om dem ska vi utvisa dem tillsammans med samma föräldrar till länder där vi vet att sjukvården eller stödet inte är tillräckligt. Min fundering till dig, David Lång, är denna: Vad vill du i sakfrågan? Det handlar om att ta debatten om massinvandringen eller att ni vill hjälpa människor någon annanstans. Vad vill du alltså i sakfrågan? Och vad är humant i ditt ställningstagande när du ändå talar om att ni vill ha en human invandrings- och flyktingpolitik?

Anf. 50 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! Den här debatten handlar om barn som finns här i vårt land. Det är inte barn som finns kvar i krig. Det är inte barn som är kvar i flyktingförläggningar i länderna runt omkring. Det är barn här hemma i Sverige som har synnerligen ömmande skäl för att få stanna. Bedömningen och förändringen som vi gjorde har inneburit att väldigt få av dessa får den möjligheten. Trots sjukdom, trots utsatthet, trots att de har fötts här, lever här och har föräldrar som kanske inte kan ta hand om dem ska vi utvisa dem tillsammans med samma föräldrar till länder där vi vet att sjukvården eller stödet inte är tillräckligt. Min fundering till dig, David Lång, är denna: Vad vill du i sakfrågan? Det handlar om att ta debatten om massinvandringen eller att ni vill hjälpa människor någon annanstans. Vad vill du alltså i sakfrågan? Och vad är humant i ditt ställningstagande när du ändå talar om att ni vill ha en human invandrings- och flyktingpolitik?

Anf. 51 David Lång (SD)
Herr talman! Jag förstår att Fredrik Lundh Sammeli har för avsikt att göra gott. Men ibland kan också en alltför ivrig strävan efter att göra gott i själva verket leda till någonting negativt. Till exempel anges i den proposition som vi nu debatterar att man särskilt ska beakta om utlänningen under lång vistelsetid i Sverige har anpassat sig till svenska förhållanden. Vi ska alltså först låta dem uppehålla sig i Sverige under en lång tid och därefter besluta om de ska få uppehållstillstånd. När beslutet fattas ska det tas hänsyn till om utlänningen i fråga har rotat sig i Sverige och om det vore en traumatisk upplevelse att åka hem igen. Fredrik Lundh Sammeli gav också exempel på fall då barn har skadats eller har dåliga föräldrar. Problemet med det är att föräldrar kanske rent av kan tänkas bete sig på ett sätt som gynnar deras möjligheter att få stanna i Sverige. Vi ska inte underskatta den risken. Fredrik Lundh Sammeli nämnde i sitt anförande att välfärden håller på att urholkas. Den typ av steg som propositionen innebär i riktning mot ytterligare möjligheter för utlänningar att stanna i Sverige och leva i Sverige på svenska skattebetalares bekostnad innebär att pengarna måste tas någonstans ifrån. Jag undrar: Är inte välfärden mer värd för Socialdemokraterna och Fredrik Lundh Sammeli? Är det detta som är kvar av det som tidigare kallades för arbetarpartiet?

Anf. 51 David Lång (SD)
Herr talman! Jag förstår att Fredrik Lundh Sammeli har för avsikt att göra gott. Men ibland kan också en alltför ivrig strävan efter att göra gott i själva verket leda till någonting negativt. Till exempel anges i den proposition som vi nu debatterar att man särskilt ska beakta om utlänningen under lång vistelsetid i Sverige har anpassat sig till svenska förhållanden. Vi ska alltså först låta dem uppehålla sig i Sverige under en lång tid och därefter besluta om de ska få uppehållstillstånd. När beslutet fattas ska det tas hänsyn till om utlänningen i fråga har rotat sig i Sverige och om det vore en traumatisk upplevelse att åka hem igen. Fredrik Lundh Sammeli gav också exempel på fall då barn har skadats eller har dåliga föräldrar. Problemet med det är att föräldrar kanske rent av kan tänkas bete sig på ett sätt som gynnar deras möjligheter att få stanna i Sverige. Vi ska inte underskatta den risken. Fredrik Lundh Sammeli nämnde i sitt anförande att välfärden håller på att urholkas. Den typ av steg som propositionen innebär i riktning mot ytterligare möjligheter för utlänningar att stanna i Sverige och leva i Sverige på svenska skattebetalares bekostnad innebär att pengarna måste tas någonstans ifrån. Jag undrar: Är inte välfärden mer värd för Socialdemokraterna och Fredrik Lundh Sammeli? Är det detta som är kvar av det som tidigare kallades för arbetarpartiet?

Anf. 52 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! Frågan till David Lång kvarstår: Vad är humant i din politik som du här står och framför? Vi talar om en lagförändring som skulle ge några fler barn möjlighet att stanna i detta land. Det är barn som inte kan få den vård de behöver för att klara sig i det land de utvisas till, som ett exempel. David Lång pekar på att välfärden brister, och det gör den på många områden. Den gör det därför att vi har en regering som har sänkt skatterna med 140 miljarder. Sveriges problem är inte att människor kommer hit. Sveriges framgång bygger på att människor kommer till Sverige. Vi ska vara ofantligt glada att vi är ett land som människor vill komma till. Samtidigt som 111 000 människor kom hit år 2012 lämnade 50 000 människor Sverige. Vi har en liten ökning av befolkningen årligen, och det ska vi vara ofantligt glada för. I mitt hemlän, Norrbotten, ska vi till 2025 rekrytera 41 000 nya medarbetare för att klara att bibehålla den nivå vi har. Det kommer vi aldrig att klara om vi inte tar till vara på varje människa som finns i detta land och om inte Sverige är ett land som människor vill komma till. Jag går tillbaka till sakfrågan. Du står och säger att du vill hjälpa dem som är någon annanstans - de som är kvar i länderna - och att det är det fina med Sverigedemokraternas politik. Men denna lagförändring handlar om de barn som lever här och nu, i Sverige. Vad är problemet? Varför är inte denna förändring någonting som ni står bakom? Jag vet inte om du har egna barn. Men att stå och säga att föräldrar är beredda att utsätta sina barn för otroliga övergrepp för att få stanna - det är för mycket.

Anf. 52 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! Frågan till David Lång kvarstår: Vad är humant i din politik som du här står och framför? Vi talar om en lagförändring som skulle ge några fler barn möjlighet att stanna i detta land. Det är barn som inte kan få den vård de behöver för att klara sig i det land de utvisas till, som ett exempel. David Lång pekar på att välfärden brister, och det gör den på många områden. Den gör det därför att vi har en regering som har sänkt skatterna med 140 miljarder. Sveriges problem är inte att människor kommer hit. Sveriges framgång bygger på att människor kommer till Sverige. Vi ska vara ofantligt glada att vi är ett land som människor vill komma till. Samtidigt som 111 000 människor kom hit år 2012 lämnade 50 000 människor Sverige. Vi har en liten ökning av befolkningen årligen, och det ska vi vara ofantligt glada för. I mitt hemlän, Norrbotten, ska vi till 2025 rekrytera 41 000 nya medarbetare för att klara att bibehålla den nivå vi har. Det kommer vi aldrig att klara om vi inte tar till vara på varje människa som finns i detta land och om inte Sverige är ett land som människor vill komma till. Jag går tillbaka till sakfrågan. Du står och säger att du vill hjälpa dem som är någon annanstans - de som är kvar i länderna - och att det är det fina med Sverigedemokraternas politik. Men denna lagförändring handlar om de barn som lever här och nu, i Sverige. Vad är problemet? Varför är inte denna förändring någonting som ni står bakom? Jag vet inte om du har egna barn. Men att stå och säga att föräldrar är beredda att utsätta sina barn för otroliga övergrepp för att få stanna - det är för mycket.

Anf. 53 David Lång (SD)
Herr talman! Vi ska inte underskatta de kulturella skillnaderna mellan svenskar och andra från den civiliserade delen av världen och dem som kommer hit utifrån. Fredrik Lundh Sammeli har kanske hört talas om att det finns föräldrar som åker tillbaka till sina hemländer med sina barn, och när de kommer tillbaka till Sverige har de lämnat sina barn på plats. Det är ett fenomen som var okänt för oss svenskar innan massinvandringen tog fart. Även fenomenet med apatiska flyktingbarn var helt okänt fram till för ungefär tio år sedan. Fredrik Lundh Sammeli frågade mig vad som är humant. Jag sade det i mitt anförande: I Sverige ska man, om man har starka skyddsbehov, kunna få skydd om man uppfyller kriterierna i flyktingkonventionen. Vi säger också ja till ett mindre antal kvotflyktingar enligt avtal med UNHCR och, som sagt, till hjälp i närområdet. Fredrik Lundh Sammeli verkar nu tro att det bara är genom att anta och bifalla denna proposition som Sverige blir ett humant land. Har vi alltså varit inhumana fram till nu? Kommer vi att vara inhumana fram till den 30 juni, och den 1 juli blir vi humana för första gången någonsin? Jag vet att Fredrik Lundh Sammeli inte kan svara på den frågan nu, men jag tycker att det verkar vara ungefär det som är resonemanget. Jag menar att Sverige för en mer extrem invandringspolitik än alla andra länder. Menar Fredrik Lundh Sammeli att Finland inte är humant? Är inte Danmark humant? Är inget annat land i världen heller humant, och inte ens Sverige fram till den 1 juli i år? Jag tycker att det är en konstig hållning.

Anf. 53 David Lång (SD)
Herr talman! Vi ska inte underskatta de kulturella skillnaderna mellan svenskar och andra från den civiliserade delen av världen och dem som kommer hit utifrån. Fredrik Lundh Sammeli har kanske hört talas om att det finns föräldrar som åker tillbaka till sina hemländer med sina barn, och när de kommer tillbaka till Sverige har de lämnat sina barn på plats. Det är ett fenomen som var okänt för oss svenskar innan massinvandringen tog fart. Även fenomenet med apatiska flyktingbarn var helt okänt fram till för ungefär tio år sedan. Fredrik Lundh Sammeli frågade mig vad som är humant. Jag sade det i mitt anförande: I Sverige ska man, om man har starka skyddsbehov, kunna få skydd om man uppfyller kriterierna i flyktingkonventionen. Vi säger också ja till ett mindre antal kvotflyktingar enligt avtal med UNHCR och, som sagt, till hjälp i närområdet. Fredrik Lundh Sammeli verkar nu tro att det bara är genom att anta och bifalla denna proposition som Sverige blir ett humant land. Har vi alltså varit inhumana fram till nu? Kommer vi att vara inhumana fram till den 30 juni, och den 1 juli blir vi humana för första gången någonsin? Jag vet att Fredrik Lundh Sammeli inte kan svara på den frågan nu, men jag tycker att det verkar vara ungefär det som är resonemanget. Jag menar att Sverige för en mer extrem invandringspolitik än alla andra länder. Menar Fredrik Lundh Sammeli att Finland inte är humant? Är inte Danmark humant? Är inget annat land i världen heller humant, och inte ens Sverige fram till den 1 juli i år? Jag tycker att det är en konstig hållning.

Anf. 54 Christina Höj Larsen (V)
Herr talman! Det är ett oerhört viktigt framsteg som sker i dag när det snäva begreppet "synnerligen ömmande omständigheter" ändras till "särskilt ömmande". Detta är en fråga vi har diskuterat länge. Vänsterpartiet välkomnar förändringen mycket varmt, men vi menar att förändringen bör gälla alla - även personer som är över 18 år. Svårigheterna med gränsdragningen kring 18-årsgränsen har redan berörts i ett tidigare anförande, och jag håller fullständigt med. Som en del av asylrörelsen har Vänsterpartiet drivit frågan länge, också tillsammans med andra partier. I samband med det uppmärksammade fallet om den 90-åriga senildementa och svårt hjärtsjuka Ganna som hotades av utvisning lade vi fram ett konkret utskottsinitiativ för att vidga begreppet "särskilt ömmande" för alla - både barn och vuxna. Tyvärr fick initiativet endast stöd av Socialdemokraterna. Vi har dessutom fortsatt att föreslå att denna förändring ska ske, senast för bara drygt en månad sedan i vår flyktingpolitiska motion som behandlades i samband med betänkandet. Även om dagens förslag innebär en förändring som är mycket viktig ur ett barnperspektiv är situationen för de vuxna densamma. Vuxna med extremt svåra livsöden eller sjukdomsbilder fortsätter att bedömas inom ramen "synnerligen ömmande". För människor som Ganna kommer dagens förändring tyvärr inte att göra någon skillnad. Jag tror att alla vi som är verksamma inom asylpolitiken träffar på människor som berörs av detta. Det är svårt att inte bära med sig berättelserna. Jag tänker särskilt på en kvinna som jag har träffat. Hon har utsatts för misshandel och våldtäkt inför sin familj, och nu ligger hon apatisk. Livslusten har fullständigt övergivit henne. Det är viktigt för mig att vi skapar en förändring som även gäller henne. Jag tänker också på den svårt njursjuka kvinna som jag har träffat och som aldrig kommer att få möjlighet till en behandling i hemlandet. Behandlingen finns visserligen för ganska få, men hon har ingen möjlighet att någonsin kunna betala den. Det är viktigt att vi skapar en förändring även för henne. För dessa människor måste arbetet för en vidgning av begreppet oförtrutet fortsätta. Jag tror att det finns partier här i kammaren som kommer att fortsätta göra det, och vi är ett av dem. Som ett steg på vägen väljer vi i dag att ställa oss bakom Socialdemokraternas förslag om en utvärdering. Dessutom är det tydligt att barnkonventionen behöver göras till lag. LVU måste tydligt stå över utlänningslagen så att inga barn far illa i processen. Med detta yrkar jag bifall till reservation 2 och hänvisar till Vänsterpartiets särskilda yttrande.

Anf. 54 Christina Höj Larsen (V)
Herr talman! Det är ett oerhört viktigt framsteg som sker i dag när det snäva begreppet "synnerligen ömmande omständigheter" ändras till "särskilt ömmande". Detta är en fråga vi har diskuterat länge. Vänsterpartiet välkomnar förändringen mycket varmt, men vi menar att förändringen bör gälla alla - även personer som är över 18 år. Svårigheterna med gränsdragningen kring 18-årsgränsen har redan berörts i ett tidigare anförande, och jag håller fullständigt med. Som en del av asylrörelsen har Vänsterpartiet drivit frågan länge, också tillsammans med andra partier. I samband med det uppmärksammade fallet om den 90-åriga senildementa och svårt hjärtsjuka Ganna som hotades av utvisning lade vi fram ett konkret utskottsinitiativ för att vidga begreppet "särskilt ömmande" för alla - både barn och vuxna. Tyvärr fick initiativet endast stöd av Socialdemokraterna. Vi har dessutom fortsatt att föreslå att denna förändring ska ske, senast för bara drygt en månad sedan i vår flyktingpolitiska motion som behandlades i samband med betänkandet. Även om dagens förslag innebär en förändring som är mycket viktig ur ett barnperspektiv är situationen för de vuxna densamma. Vuxna med extremt svåra livsöden eller sjukdomsbilder fortsätter att bedömas inom ramen "synnerligen ömmande". För människor som Ganna kommer dagens förändring tyvärr inte att göra någon skillnad. Jag tror att alla vi som är verksamma inom asylpolitiken träffar på människor som berörs av detta. Det är svårt att inte bära med sig berättelserna. Jag tänker särskilt på en kvinna som jag har träffat. Hon har utsatts för misshandel och våldtäkt inför sin familj, och nu ligger hon apatisk. Livslusten har fullständigt övergivit henne. Det är viktigt för mig att vi skapar en förändring som även gäller henne. Jag tänker också på den svårt njursjuka kvinna som jag har träffat och som aldrig kommer att få möjlighet till en behandling i hemlandet. Behandlingen finns visserligen för ganska få, men hon har ingen möjlighet att någonsin kunna betala den. Det är viktigt att vi skapar en förändring även för henne. För dessa människor måste arbetet för en vidgning av begreppet oförtrutet fortsätta. Jag tror att det finns partier här i kammaren som kommer att fortsätta göra det, och vi är ett av dem. Som ett steg på vägen väljer vi i dag att ställa oss bakom Socialdemokraternas förslag om en utvärdering. Dessutom är det tydligt att barnkonventionen behöver göras till lag. LVU måste tydligt stå över utlänningslagen så att inga barn far illa i processen. Med detta yrkar jag bifall till reservation 2 och hänvisar till Vänsterpartiets särskilda yttrande.

Anf. 55 Statsrådet Tobias Billström (M)
Herr talman! Särskild hänsyn ska alltid tas till barn, och barnets bästa ska beaktas i alla situationer. Det är en viktig princip som gäller redan i dag. I utlänningslagen finns en så kallad portalparagraf som anger att i fall som rör barn ska hänsyn tas särskilt till barnets hälsa och utveckling samt till vad som krävs i övrigt för barnets bästa. Den bestämmelsen är tillämplig i samtliga ärenden på migrationsområdet. När det gäller bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter finns en särskild reglering för barn. Den innebär att barn får beviljas uppehållstillstånd även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer. För att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet och framhålla principen om barnets bästa föreslår regeringen i propositionen Särskilt ömmande omständigheter att bestämmelserna i utlänningslagen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter och uppehållstillstånd vid verkställighetshinder ska justeras. Bakgrunden till att vi föreslår en justering är att det har förekommit fall där barn med särskilt ömmande omständigheter i svåra situationer har fallit utanför bestämmelsernas tillämpningsområde. Regeringens förslag innebär därför att bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter justeras så att särskilt ömmande används i stället för synnerligen ömmande när det gäller just barn. Förslagen innebär också ett tillägg i bestämmelsen om uppehållstillstånd vid verkställighetshinder. Bestämmelsen justeras så att det uttryckligen framgår att de nya omständigheter i ett barns ärende som innebär att det finns medicinska hinder eller någon annan särskild anledning till att ett beslut om avvisning eller utvisning inte bör verkställas inte behöver vara av samma allvar och tyngd som krävs för att uppehållstillstånd ska beviljas vuxna personer. Justeringarna ska möjliggöra att fler barn ska kunna omfattas av bestämmelserna och beviljas uppehållstillstånd. Det är viktigt att komma ihåg att det är omständigheterna i det enskilda fallet som ska ligga till grund för bedömningen av om uppehållstillstånd ska beviljas eller inte. Det är därför inte lämpligt att mer detaljerat reglera hur bedömningen med beaktande av barnets bästa närmare bör göras. Som sägs i propositionen finns det skäl att noggrant följa rättsutvecklingen av de föreslagna lagändringarna. Därefter får vi ta ställning till om det föreligger behov av en eventuell utvärdering eller uppföljning. Herr talman! Det har framförts att det förhållandet att begreppet särskilt ömmande omständigheter bara ska omfatta barn och inte vuxna riskerar att skapa en ny rättosäkerhet, ytterligare avgränsningssvårigheter och många nya krav på åldersbedömningar. Jag vill med anledning av detta framhålla att redan nuvarande regelverk innehåller särbestämmelser för barn. Som nämnts får barn enligt bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter beviljas uppehållstillstånd även om det som framkommit inte varit tillräckligt för att bevilja tillstånd för en vuxen person. Portalparagrafen om barnets bästa innebär också att det även i verkställighetsärenden ska tas särskild hänsyn till barnets hälsa och utveckling samt vad som krävs i övrigt för barnets bästa. Regeringens förslag innebär alltså ingen ändring i det avseendet att barn och vuxna delvis omfattas av olika regler, och så måste det nog också vara. När det gäller barn måste särskild hänsyn tas. Herr talman! 2005 års utlänningslag skiljer tydligt mellan olika grunder för uppehållstillstånd. Skyddsgrunderna gavs en mer framträdande plats än tidigare. Samtidigt infördes bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter, och avsikten med begreppet synnerligen ömmande omständighet var att markera att det rör sig om en bestämmelse av undantagskaraktär. Bestämmelsen är avsedd att användas för de situationer som inte omfattas av någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd. Om bestämmelsen skulle ändras så att särskilt ömmande används även för vuxna finns en risk att bestämmelsens undantagskaraktär går förlorad och att fokus flyttas från skyddsgrunderna till helt andra skäl som rör exempelvis hälsa eller andra omständigheter av humanitär art. Huvudregeln i svensk migrationsrätt är att en utlänning som vill ha uppehållstillstånd av andra skäl än skyddsskäl ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan. Det finns vissa undantag från den regeln, bland annat när uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter bör beviljas. En ändring av bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter till särskilt ömmande även för vuxna skulle kunna undergräva den nuvarande huvudregeln. Regeringen står upp för den svenska traditionen att ge skydd åt människor som flyr undan krig och förföljelse men också för att skyddsskäl ska vara grunden när detta beviljas. Det måste också påpekas att en ändring där även vuxna omfattas skulle medföra en avsevärd ökning av kostnaderna. Våra resurser behövs i dag för asylprövning och mottagning för de många människor som söker skydd i Sverige. Låt oss inte glömma att Sverige erbjuder skydd i större utsträckning än vad internationella överenskommelser kräver och också tar ett stort ansvar för att i samarbete med FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, genom vidarebosättning ge skydd åt personer som befinner sig på flykt utanför sitt hemland och som inte har tillgång till varaktigt skydd. Sammanfattningsvis vill jag säga följande: När det gäller barn finns det dock skäl att justera bestämmelsen så att särskilt ömmande används i stället för synnerligen ömmande, vilket alltså föreslås i den nu aktuella propositionen. (Applåder)

Anf. 55 Statsrådet Tobias Billström (M)
Herr talman! Särskild hänsyn ska alltid tas till barn, och barnets bästa ska beaktas i alla situationer. Det är en viktig princip som gäller redan i dag. I utlänningslagen finns en så kallad portalparagraf som anger att i fall som rör barn ska hänsyn tas särskilt till barnets hälsa och utveckling samt till vad som krävs i övrigt för barnets bästa. Den bestämmelsen är tillämplig i samtliga ärenden på migrationsområdet. När det gäller bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter finns en särskild reglering för barn. Den innebär att barn får beviljas uppehållstillstånd även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer. För att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet och framhålla principen om barnets bästa föreslår regeringen i propositionen Särskilt ömmande omständigheter att bestämmelserna i utlänningslagen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter och uppehållstillstånd vid verkställighetshinder ska justeras. Bakgrunden till att vi föreslår en justering är att det har förekommit fall där barn med särskilt ömmande omständigheter i svåra situationer har fallit utanför bestämmelsernas tillämpningsområde. Regeringens förslag innebär därför att bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter justeras så att särskilt ömmande används i stället för synnerligen ömmande när det gäller just barn. Förslagen innebär också ett tillägg i bestämmelsen om uppehållstillstånd vid verkställighetshinder. Bestämmelsen justeras så att det uttryckligen framgår att de nya omständigheter i ett barns ärende som innebär att det finns medicinska hinder eller någon annan särskild anledning till att ett beslut om avvisning eller utvisning inte bör verkställas inte behöver vara av samma allvar och tyngd som krävs för att uppehållstillstånd ska beviljas vuxna personer. Justeringarna ska möjliggöra att fler barn ska kunna omfattas av bestämmelserna och beviljas uppehållstillstånd. Det är viktigt att komma ihåg att det är omständigheterna i det enskilda fallet som ska ligga till grund för bedömningen av om uppehållstillstånd ska beviljas eller inte. Det är därför inte lämpligt att mer detaljerat reglera hur bedömningen med beaktande av barnets bästa närmare bör göras. Som sägs i propositionen finns det skäl att noggrant följa rättsutvecklingen av de föreslagna lagändringarna. Därefter får vi ta ställning till om det föreligger behov av en eventuell utvärdering eller uppföljning. Herr talman! Det har framförts att det förhållandet att begreppet särskilt ömmande omständigheter bara ska omfatta barn och inte vuxna riskerar att skapa en ny rättosäkerhet, ytterligare avgränsningssvårigheter och många nya krav på åldersbedömningar. Jag vill med anledning av detta framhålla att redan nuvarande regelverk innehåller särbestämmelser för barn. Som nämnts får barn enligt bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter beviljas uppehållstillstånd även om det som framkommit inte varit tillräckligt för att bevilja tillstånd för en vuxen person. Portalparagrafen om barnets bästa innebär också att det även i verkställighetsärenden ska tas särskild hänsyn till barnets hälsa och utveckling samt vad som krävs i övrigt för barnets bästa. Regeringens förslag innebär alltså ingen ändring i det avseendet att barn och vuxna delvis omfattas av olika regler, och så måste det nog också vara. När det gäller barn måste särskild hänsyn tas. Herr talman! 2005 års utlänningslag skiljer tydligt mellan olika grunder för uppehållstillstånd. Skyddsgrunderna gavs en mer framträdande plats än tidigare. Samtidigt infördes bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter, och avsikten med begreppet synnerligen ömmande omständighet var att markera att det rör sig om en bestämmelse av undantagskaraktär. Bestämmelsen är avsedd att användas för de situationer som inte omfattas av någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd. Om bestämmelsen skulle ändras så att särskilt ömmande används även för vuxna finns en risk att bestämmelsens undantagskaraktär går förlorad och att fokus flyttas från skyddsgrunderna till helt andra skäl som rör exempelvis hälsa eller andra omständigheter av humanitär art. Huvudregeln i svensk migrationsrätt är att en utlänning som vill ha uppehållstillstånd av andra skäl än skyddsskäl ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan. Det finns vissa undantag från den regeln, bland annat när uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter bör beviljas. En ändring av bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter till särskilt ömmande även för vuxna skulle kunna undergräva den nuvarande huvudregeln. Regeringen står upp för den svenska traditionen att ge skydd åt människor som flyr undan krig och förföljelse men också för att skyddsskäl ska vara grunden när detta beviljas. Det måste också påpekas att en ändring där även vuxna omfattas skulle medföra en avsevärd ökning av kostnaderna. Våra resurser behövs i dag för asylprövning och mottagning för de många människor som söker skydd i Sverige. Låt oss inte glömma att Sverige erbjuder skydd i större utsträckning än vad internationella överenskommelser kräver och också tar ett stort ansvar för att i samarbete med FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, genom vidarebosättning ge skydd åt personer som befinner sig på flykt utanför sitt hemland och som inte har tillgång till varaktigt skydd. Sammanfattningsvis vill jag säga följande: När det gäller barn finns det dock skäl att justera bestämmelsen så att särskilt ömmande används i stället för synnerligen ömmande, vilket alltså föreslås i den nu aktuella propositionen. (Applåder)

Anf. 56 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! Eftersom migrationsministern missade inledningen av debatten tänkte jag ta upp två frågor riktade till ministern som jag ställde i mitt anförande. Den ena handlar om att resan fram till i dag har varit rätt lång och delvis turbulent. Det har inte varit en självklarhet att översynen skulle göras. När den var gjord lämnade inte den blågröna uppgörelsen en samlad bild av vad problemet var. Därför skulle det vara intressant att få höra vilken insikt ministern och regeringen har fått som har lett till att man ändå har ändrat ståndpunkt och nu ansluter sig till oss övriga som har drivit denna fråga om en förändring. Den andra handlar om ett önskemål som jag framförde i mitt anförde. Jag nämnde Maria, som är en liten snart treårig tjej utanför Blåsmark i Piteå, som ett exempel där denna lagförändring kan göra skillnad. Men det handlar inte bara om lagförändringar, utan mer måste göras. Barnombudsmannen har i några år varit kritisk till att de myndigheter som berörs när det handlar om utvisning och omhändertagande av barn inte samverkar tydligt nog. Det är en kritik som jag delar. Det är mycket viktigt att man säkerställer exempelvis att vårdbehov och så vidare kan tillgodoses. Det kan inte vara en svensk modell att dessa två myndigheter landar på helt olika områden. Den ena säger att föräldrarna inte är kapabla att ta hand om barnen. Men barnen ska ändå utvisas tillsammans med sina föräldrar. Jag vill veta om ministern är beredd att trycka på myndigheterna så att det blir en än bättre samverkan.

Anf. 56 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! Eftersom migrationsministern missade inledningen av debatten tänkte jag ta upp två frågor riktade till ministern som jag ställde i mitt anförande. Den ena handlar om att resan fram till i dag har varit rätt lång och delvis turbulent. Det har inte varit en självklarhet att översynen skulle göras. När den var gjord lämnade inte den blågröna uppgörelsen en samlad bild av vad problemet var. Därför skulle det vara intressant att få höra vilken insikt ministern och regeringen har fått som har lett till att man ändå har ändrat ståndpunkt och nu ansluter sig till oss övriga som har drivit denna fråga om en förändring. Den andra handlar om ett önskemål som jag framförde i mitt anförde. Jag nämnde Maria, som är en liten snart treårig tjej utanför Blåsmark i Piteå, som ett exempel där denna lagförändring kan göra skillnad. Men det handlar inte bara om lagförändringar, utan mer måste göras. Barnombudsmannen har i några år varit kritisk till att de myndigheter som berörs när det handlar om utvisning och omhändertagande av barn inte samverkar tydligt nog. Det är en kritik som jag delar. Det är mycket viktigt att man säkerställer exempelvis att vårdbehov och så vidare kan tillgodoses. Det kan inte vara en svensk modell att dessa två myndigheter landar på helt olika områden. Den ena säger att föräldrarna inte är kapabla att ta hand om barnen. Men barnen ska ändå utvisas tillsammans med sina föräldrar. Jag vill veta om ministern är beredd att trycka på myndigheterna så att det blir en än bättre samverkan.

Anf. 57 Statsrådet Tobias Billström (M)
Herr talman! Jag tackar för frågorna. Jag kan konstatera att det är mycket bra att vi i samverkan med Miljöpartiet har kunnat lägga fram denna proposition. Det visar sig väldigt tydligt här vem som har det säkra regeringsunderlaget när det gäller att ha en humanitär och välfungerande migrationspolitik och som klarar av att leverera en regeringsduglighet på detta område. Fredrik Lundh Sammeli satt kanske inte i riksdagen 2005 när utlänningslagen beslutades, men det kommer jag ihåg. Jag minns mycket väl de konvulsioner som då ägde rum och hur svårt det var att komma överens. Efter tio års debatt lyckades till slut den socialdemokratiska regeringen pressa ur sig en ny utlänningslag och etablera ett nytt system med migrationsdomstolar, vilket stärkte rättssäkerheten. Vi fick en ny ordning där Migrationsöverdomstolen inrättades så att regeringen inte längre skulle fatta beslut om när och hur lagen skulle tillämpas. I detta perspektiv tycker jag att den ganska korta tidsrymd som den här regeringen har tagit på sig för att komma fram till detta framstår som helt rimlig. Att det har varit en politisk debatt kring frågan är inte heller konstigt. Så blir det när man har ett sådant samarbete som vi har haft med Miljöpartiet. Men jag tycker att den lösning som vi har landat i är bra. Det är aldrig fel att man går tillbaka och tittar på hur bestämmelserna var tänkta att fungera och tillämpas och sedan drar sina slutsatser av detta. Men, som sagt, det tog tio år för Socialdemokraterna att inse att regeringen inte skulle vara den instans som i detta fall överprövar Utlänningsnämndens fattade beslut i dessa frågor utan att det skulle vara en oberoende domstol. Jag tycker att det talar sitt tydliga språk. Avslutningsvis när det gäller samverkan mellan myndigheter är det en fråga som vi ständigt tittar på i Regeringskansliet. Jag har inte här och nu för avsikt att föregripa det arbete som redan är igångsatt och som handlar om att Socialstyrelsen och Migrationsverket måste samverka mera. Jag har redan gett instruktion om detta, och det arbetet pågår.

Anf. 57 Statsrådet Tobias Billström (M)
Herr talman! Jag tackar för frågorna. Jag kan konstatera att det är mycket bra att vi i samverkan med Miljöpartiet har kunnat lägga fram denna proposition. Det visar sig väldigt tydligt här vem som har det säkra regeringsunderlaget när det gäller att ha en humanitär och välfungerande migrationspolitik och som klarar av att leverera en regeringsduglighet på detta område. Fredrik Lundh Sammeli satt kanske inte i riksdagen 2005 när utlänningslagen beslutades, men det kommer jag ihåg. Jag minns mycket väl de konvulsioner som då ägde rum och hur svårt det var att komma överens. Efter tio års debatt lyckades till slut den socialdemokratiska regeringen pressa ur sig en ny utlänningslag och etablera ett nytt system med migrationsdomstolar, vilket stärkte rättssäkerheten. Vi fick en ny ordning där Migrationsöverdomstolen inrättades så att regeringen inte längre skulle fatta beslut om när och hur lagen skulle tillämpas. I detta perspektiv tycker jag att den ganska korta tidsrymd som den här regeringen har tagit på sig för att komma fram till detta framstår som helt rimlig. Att det har varit en politisk debatt kring frågan är inte heller konstigt. Så blir det när man har ett sådant samarbete som vi har haft med Miljöpartiet. Men jag tycker att den lösning som vi har landat i är bra. Det är aldrig fel att man går tillbaka och tittar på hur bestämmelserna var tänkta att fungera och tillämpas och sedan drar sina slutsatser av detta. Men, som sagt, det tog tio år för Socialdemokraterna att inse att regeringen inte skulle vara den instans som i detta fall överprövar Utlänningsnämndens fattade beslut i dessa frågor utan att det skulle vara en oberoende domstol. Jag tycker att det talar sitt tydliga språk. Avslutningsvis när det gäller samverkan mellan myndigheter är det en fråga som vi ständigt tittar på i Regeringskansliet. Jag har inte här och nu för avsikt att föregripa det arbete som redan är igångsatt och som handlar om att Socialstyrelsen och Migrationsverket måste samverka mera. Jag har redan gett instruktion om detta, och det arbetet pågår.

Anf. 58 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! När det handlar om regeringsunderlag blir den debatten alltmer intressant. Jag är glad att antalet tilltänkta vänner på mitt håll ligger på en bra bit över 4 procent, jämfört med några av ministerns tilltänkta vänner efter valet. Så vi kan väl invänta valdagen, och sedan får vi se vilket underlag det finns för att bilda en bra regering för ett Sverige för alla. När det gäller dagens lagändring, som vi nu diskuterar, är jag glad över att vi i bred enighet kan anta det förslaget. Det är en viktig förändring. Det har varit en resa fram till i dag, och som har sagts i den tidigare debatten är vår ståndpunkt att det blir ett problem när man inför en 18-årsgräns. Ministern är tydlig med att om åldersgränsen skulle breddas skulle det innebära en mycket större kostnad. Det vore intressant att höra vilket underlag som ministern grundar sig på. Vad är ministerns bedömning av hur många människor som skulle omfattas vid en slopad åldersgräns? Hur många miljoner skulle det kosta? Vår reservation bygger på att vi ser problemet med en åldersgräns, och vi vill att regeringen gör en rejäl utredning för att säkerställa vad en förändring till en slopad åldersgräns skulle innebära. Men har ministern redan ett underlag, som gör att du kan säga att den förändringen skulle vara väldigt kostsam i förhållande till migrationspolitiken i stort, är det givetvis intressant för riksdagen att få ta del av det underlaget och tankarna bakom det.

Anf. 58 Fredrik Lundh Sammeli (S)
Herr talman! När det handlar om regeringsunderlag blir den debatten alltmer intressant. Jag är glad att antalet tilltänkta vänner på mitt håll ligger på en bra bit över 4 procent, jämfört med några av ministerns tilltänkta vänner efter valet. Så vi kan väl invänta valdagen, och sedan får vi se vilket underlag det finns för att bilda en bra regering för ett Sverige för alla. När det gäller dagens lagändring, som vi nu diskuterar, är jag glad över att vi i bred enighet kan anta det förslaget. Det är en viktig förändring. Det har varit en resa fram till i dag, och som har sagts i den tidigare debatten är vår ståndpunkt att det blir ett problem när man inför en 18-årsgräns. Ministern är tydlig med att om åldersgränsen skulle breddas skulle det innebära en mycket större kostnad. Det vore intressant att höra vilket underlag som ministern grundar sig på. Vad är ministerns bedömning av hur många människor som skulle omfattas vid en slopad åldersgräns? Hur många miljoner skulle det kosta? Vår reservation bygger på att vi ser problemet med en åldersgräns, och vi vill att regeringen gör en rejäl utredning för att säkerställa vad en förändring till en slopad åldersgräns skulle innebära. Men har ministern redan ett underlag, som gör att du kan säga att den förändringen skulle vara väldigt kostsam i förhållande till migrationspolitiken i stort, är det givetvis intressant för riksdagen att få ta del av det underlaget och tankarna bakom det.

Anf. 59 Statsrådet Tobias Billström (M)
Herr talman! Som ju har nämnts här tidigare i debatten har jag flera gånger gett uttryck för den åsikten att man måste ha en stor försiktighetsmarginal när man föreslår den här typen av förändringar. Men det tycker jag inte att Socialdemokraterna har när de vill uppgradera och gå ett steg längre och även inkludera vuxna. Jag tar gärna den diskussionen var som helst. Det handlar inte om utgifter bara på det här utgiftsområdet, vilket Fredrik Lundh Sammeli säkert inser, utan det handlar om utgifter som kommer att falla in under utgiftsområden som berör medicinsk vård och motsvarande. Dessutom kommer det inte bara att handla om statens kostnader, utan även om landstingens och kommunernas kostnader. Jag skulle kunna vända på frågan. Hur har Socialdemokraterna resonerat i dessa frågor? Sedan ska man inte förlita sig alltför mycket på opinionsundersökningar. De kommer och går, men det riktigt intressanta är naturligtvis vad man har för faktiskt regeringsunderlag. En samverkan mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i migrationsfrågor vore en syn för sägen, i synnerhet med tanke på hur det har sett ut under de senaste åren. Då har skillnaderna varit väldigt tydliga, inte minst när det gäller arbetskraftsinvandringsfrågor. Det som vi diskuterar här i dag är en fråga där det råder en stor samsyn i kammaren, och det ska vi vara glada över. Jag tycker att det är väldigt bra att vi har kommit fram till detta. Men jag tycker inte att man ska förhäva sig på det här området, utan man ska vara väldigt försiktig. Det är min och regeringens avsikt att föra en försiktig migrationspolitik även framgent. När man genomför förändringar ska man ha helt klart ha ett bra underlag. Men man ska också vara medveten om att en grupp som skulle omfatta även vuxna är en väsentligt mycket större grupp än en grupp som omfattar barn. Det räcker med att titta på migrationsstatistiken för de senaste åren för att förstå att det förhåller sig på det viset.

Anf. 59 Statsrådet Tobias Billström (M)
Herr talman! Som ju har nämnts här tidigare i debatten har jag flera gånger gett uttryck för den åsikten att man måste ha en stor försiktighetsmarginal när man föreslår den här typen av förändringar. Men det tycker jag inte att Socialdemokraterna har när de vill uppgradera och gå ett steg längre och även inkludera vuxna. Jag tar gärna den diskussionen var som helst. Det handlar inte om utgifter bara på det här utgiftsområdet, vilket Fredrik Lundh Sammeli säkert inser, utan det handlar om utgifter som kommer att falla in under utgiftsområden som berör medicinsk vård och motsvarande. Dessutom kommer det inte bara att handla om statens kostnader, utan även om landstingens och kommunernas kostnader. Jag skulle kunna vända på frågan. Hur har Socialdemokraterna resonerat i dessa frågor? Sedan ska man inte förlita sig alltför mycket på opinionsundersökningar. De kommer och går, men det riktigt intressanta är naturligtvis vad man har för faktiskt regeringsunderlag. En samverkan mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i migrationsfrågor vore en syn för sägen, i synnerhet med tanke på hur det har sett ut under de senaste åren. Då har skillnaderna varit väldigt tydliga, inte minst när det gäller arbetskraftsinvandringsfrågor. Det som vi diskuterar här i dag är en fråga där det råder en stor samsyn i kammaren, och det ska vi vara glada över. Jag tycker att det är väldigt bra att vi har kommit fram till detta. Men jag tycker inte att man ska förhäva sig på det här området, utan man ska vara väldigt försiktig. Det är min och regeringens avsikt att föra en försiktig migrationspolitik även framgent. När man genomför förändringar ska man ha helt klart ha ett bra underlag. Men man ska också vara medveten om att en grupp som skulle omfatta även vuxna är en väsentligt mycket större grupp än en grupp som omfattar barn. Det räcker med att titta på migrationsstatistiken för de senaste åren för att förstå att det förhåller sig på det viset.

Anf. 60 Mikael Cederbratt (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. EU-valet den 25 maj gav en indikation på att de mörka politiska krafterna vinner mark i Europa. För knappt hundra år sedan hände samma sak, nämligen att kommunister och nazister flyttade fram sina positioner. Då uppfattade man inte att de var så farliga, så man mobiliserade inte ett tillräckligt stark motstånd i början. Det straffade sig, och i maj 1945 kunde vi se de förödande konsekvenserna. Och inte förrän muren föll 1989 blev Europa en öppen kontinent igen. I mars 1990 stod jag på Brandenburger Tor och hackade bitar ur muren. För mig är detta och min farfars berättelser - när han som taxichaufför i Strömstad i mörkret hämtade hjemmefrontare vid den norska gränsen och körde dem till hemliga adresser i Sverige - två påtagliga påminnelser om att fred och frihet inte är självklart. Så denna gång är det viktigt att de goda krafterna inte sitter still i båten utan mobiliserar sig med full kraft. De mörka krafterna har i dessa dagar fått luft under vingarna. I Ekots lördagsintervju verkar det som att Sverigedemokraterna med sin partiledare i spetsen fått blodad tand, i dubbel bemärkelse. På en fråga svarar han: "Vi skall inte ge dem uppehållstillstånd". SD vill alltså stoppa asylinvandringen från Syrien till Sverige. Eftersom vi svenskar bor i en annan del av världen menar Sverigedemokraternas partiledare att Syriens grannländer ska ta hand om alla de miljoner människor som flyr. Dessa grannländer, inte minst Libanon, sviktar under flyktingstrycket. Libanon, ett land med fyra miljoner invånare, tar nu ensamt emot över en miljon flyktingar från Syrien. Vad händer om Libanon som stat kollapsar? Hur påverkar det EU:s östra gränser? Syriens grannländer tar sammantaget emot 2,7 miljoner flyktingar, och inne i Syrien finns det över fyra miljoner internflyktingar. Vi i Sverige har en reglerad invandring där skyddsbehovet styr om man får stanna. Sverigedemokraterna vill minska invandringen med 90 procent utan att ta hänsyn till skyddsbehoven. Vad händer när kvoten är fylld? Ska de som kommer i januari få skydd, medan de som kommer i februari skickas tillbaka till det krig som de har flytt från, trots att de uppfyller de internationellt uppställda kraven för att få asyl? Sverigedemokraternas politik är ett direkt brott mot internationella konventioner och i direkt strid med svensk utlänningslag. Vi sätter människor före siffror. Sverigedemokraterna sätter siffror före människor. För man en sådan politik som Sverigedemokraterna föreslår måste man vara beredd att skicka män kvinnor och barn tillbaka dit där de riskerar att bli mördade, våldtagna och torterade. Så min fråga till David Lång blir: Är du beredd att skicka tillbaka män, kvinnor och barn med risk för att de blir mördade, våldtagna och torterade? Herr talman! Står man upp för humanitet och låter behovet av skydd vara styrande kan man inte fullt ut säga hur många som kommer till Sverige, eftersom det styrs av hur vår omvärld ser ut. Vid svåra konflikter kommer det fler och när det blir lugnare kommer det färre. Just nu har vi ett hårt tryck på mottagningssystemet vilket innebär en stor belastning på Migrationsverket och våra kommuner. Det finns ingen quick fix, utan här får alla dra sitt strå till stacken och i samförstånd lösa de utmaningar som kommer under vägen. Det är nödvändigt att skaffa fram fler kommunplaceringar och att återvändandet måste bli mer effektivt. Alliansregeringen har tillsammans med Miljöpartiet successivt förbättrat barns rättigheter på asyl- och migrationsområdet, bland annat genom alla barns rätt till skola och så nu förslaget att ändra synnerligen ömmande omständigheter till särskilt ömmande omständigheter. Det är rimligt att denna förändring görs med hänsyn till barnens bästa, då behovet av skydd i normalfallet är större för barn än för vuxna. Enligt detta lagrum ska man bedöma hur situationen ser ut i hemlandet, barnens hälsa eller hur stark anknytningen barn har till Sverige. Man ska vara medveten om att detta lagutrymme används först när man har prövat skyddsbehovet och funnit att det inte finns tillräckligt starka skäl att få stanna på grund av övriga skyddsskäl. Därför är vi inte beredda att ändra lagen för vuxna. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Anf. 60 Mikael Cederbratt (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. EU-valet den 25 maj gav en indikation på att de mörka politiska krafterna vinner mark i Europa. För knappt hundra år sedan hände samma sak, nämligen att kommunister och nazister flyttade fram sina positioner. Då uppfattade man inte att de var så farliga, så man mobiliserade inte ett tillräckligt stark motstånd i början. Det straffade sig, och i maj 1945 kunde vi se de förödande konsekvenserna. Och inte förrän muren föll 1989 blev Europa en öppen kontinent igen. I mars 1990 stod jag på Brandenburger Tor och hackade bitar ur muren. För mig är detta och min farfars berättelser - när han som taxichaufför i Strömstad i mörkret hämtade hjemmefrontare vid den norska gränsen och körde dem till hemliga adresser i Sverige - två påtagliga påminnelser om att fred och frihet inte är självklart. Så denna gång är det viktigt att de goda krafterna inte sitter still i båten utan mobiliserar sig med full kraft. De mörka krafterna har i dessa dagar fått luft under vingarna. I Ekots lördagsintervju verkar det som att Sverigedemokraterna med sin partiledare i spetsen fått blodad tand, i dubbel bemärkelse. På en fråga svarar han: "Vi skall inte ge dem uppehållstillstånd". SD vill alltså stoppa asylinvandringen från Syrien till Sverige. Eftersom vi svenskar bor i en annan del av världen menar Sverigedemokraternas partiledare att Syriens grannländer ska ta hand om alla de miljoner människor som flyr. Dessa grannländer, inte minst Libanon, sviktar under flyktingstrycket. Libanon, ett land med fyra miljoner invånare, tar nu ensamt emot över en miljon flyktingar från Syrien. Vad händer om Libanon som stat kollapsar? Hur påverkar det EU:s östra gränser? Syriens grannländer tar sammantaget emot 2,7 miljoner flyktingar, och inne i Syrien finns det över fyra miljoner internflyktingar. Vi i Sverige har en reglerad invandring där skyddsbehovet styr om man får stanna. Sverigedemokraterna vill minska invandringen med 90 procent utan att ta hänsyn till skyddsbehoven. Vad händer när kvoten är fylld? Ska de som kommer i januari få skydd, medan de som kommer i februari skickas tillbaka till det krig som de har flytt från, trots att de uppfyller de internationellt uppställda kraven för att få asyl? Sverigedemokraternas politik är ett direkt brott mot internationella konventioner och i direkt strid med svensk utlänningslag. Vi sätter människor före siffror. Sverigedemokraterna sätter siffror före människor. För man en sådan politik som Sverigedemokraterna föreslår måste man vara beredd att skicka män kvinnor och barn tillbaka dit där de riskerar att bli mördade, våldtagna och torterade. Så min fråga till David Lång blir: Är du beredd att skicka tillbaka män, kvinnor och barn med risk för att de blir mördade, våldtagna och torterade? Herr talman! Står man upp för humanitet och låter behovet av skydd vara styrande kan man inte fullt ut säga hur många som kommer till Sverige, eftersom det styrs av hur vår omvärld ser ut. Vid svåra konflikter kommer det fler och när det blir lugnare kommer det färre. Just nu har vi ett hårt tryck på mottagningssystemet vilket innebär en stor belastning på Migrationsverket och våra kommuner. Det finns ingen quick fix, utan här får alla dra sitt strå till stacken och i samförstånd lösa de utmaningar som kommer under vägen. Det är nödvändigt att skaffa fram fler kommunplaceringar och att återvändandet måste bli mer effektivt. Alliansregeringen har tillsammans med Miljöpartiet successivt förbättrat barns rättigheter på asyl- och migrationsområdet, bland annat genom alla barns rätt till skola och så nu förslaget att ändra synnerligen ömmande omständigheter till särskilt ömmande omständigheter. Det är rimligt att denna förändring görs med hänsyn till barnens bästa, då behovet av skydd i normalfallet är större för barn än för vuxna. Enligt detta lagrum ska man bedöma hur situationen ser ut i hemlandet, barnens hälsa eller hur stark anknytningen barn har till Sverige. Man ska vara medveten om att detta lagutrymme används först när man har prövat skyddsbehovet och funnit att det inte finns tillräckligt starka skäl att få stanna på grund av övriga skyddsskäl. Därför är vi inte beredda att ändra lagen för vuxna. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Anf. 61 David Lång (SD)
Herr talman! Det var värst vad många ovidkommande floskler som Mikael Cederbratt hävde ur sig. Det mesta hade inte ett dugg med dagens debatt att göra. Jag kunde inte låta bli att ändå begära replik. Mikael Cederbratt sade att Sverigedemokraternas politik innebär ett brott mot internationella konventioner. Men om vår politik innebär ett brott mot internationella konventioner eller andra överenskommelser bara för att vi säger nej till den proposition som vi nu behandlar har Sverige brutit mot internationella konventioner i alla tider. Alla länder i världen bryter också mot internationella konventioner, och Sverige kommer att fortsätta att bryta mot dem fram till den 1 juli när den nya lagen börjar gälla. Om vi tillstyrker propositionen följer vi för första gången någonsin konventionen, är det detta som är Mikael Cederbratts poäng?

Anf. 61 David Lång (SD)
Herr talman! Det var värst vad många ovidkommande floskler som Mikael Cederbratt hävde ur sig. Det mesta hade inte ett dugg med dagens debatt att göra. Jag kunde inte låta bli att ändå begära replik. Mikael Cederbratt sade att Sverigedemokraternas politik innebär ett brott mot internationella konventioner. Men om vår politik innebär ett brott mot internationella konventioner eller andra överenskommelser bara för att vi säger nej till den proposition som vi nu behandlar har Sverige brutit mot internationella konventioner i alla tider. Alla länder i världen bryter också mot internationella konventioner, och Sverige kommer att fortsätta att bryta mot dem fram till den 1 juli när den nya lagen börjar gälla. Om vi tillstyrker propositionen följer vi för första gången någonsin konventionen, är det detta som är Mikael Cederbratts poäng?

Anf. 62 Mikael Cederbratt (M)
Herr talman! Jag har hört David Lång vid flera tillfällen tala om att vi ska minska invandringen med 90 procent. Går vi in och tittar på siffrorna ser vi att man kommer att säga nej även till konventionsflyktingar. Det du säger hänger alltså inte ihop, David Lång. Därför måste jag fråga: Vad gör du med dem som faktiskt har ett skyddsbehov? Ska de ändå ut om de kommer i februari? Sverigedemokraterna säger att man ska hjälpa flyktingarna på plats. Ja, det går kanske an om det inte är fullt krig, men när din partiledare säger att vi inte ska ha någon asylinvandring från Syrien och alla vittnar om den kaotiska situationen där blir du svaret skyldig. Många från Syrien som du vill neka möjligheten att komma hit är barn, vilket är ytterst relevant för den här debatten.

Anf. 62 Mikael Cederbratt (M)
Herr talman! Jag har hört David Lång vid flera tillfällen tala om att vi ska minska invandringen med 90 procent. Går vi in och tittar på siffrorna ser vi att man kommer att säga nej även till konventionsflyktingar. Det du säger hänger alltså inte ihop, David Lång. Därför måste jag fråga: Vad gör du med dem som faktiskt har ett skyddsbehov? Ska de ändå ut om de kommer i februari? Sverigedemokraterna säger att man ska hjälpa flyktingarna på plats. Ja, det går kanske an om det inte är fullt krig, men när din partiledare säger att vi inte ska ha någon asylinvandring från Syrien och alla vittnar om den kaotiska situationen där blir du svaret skyldig. Många från Syrien som du vill neka möjligheten att komma hit är barn, vilket är ytterst relevant för den här debatten.

Anf. 63 David Lång (SD)
Herr talman! Vi vill minska flykting- och anhöriginvandringen med 90 procent, det är korrekt, och det kan vi lösa ganska enkelt genom att följa de internationella överenskommelserna, till exempel Dublinförordningen. De flesta kommer till Sverige landvägen från något annat EU-land. Det innebär att de borde ha fått sin asylansökan prövad där. Sedan kommer ytterligare 16 procent från något EU-land via flyg. Redan där är vi alltså uppe i 86 procent. När det gäller Syrien hänvisar Mikael Cederbratt till en intervju med min partiledare Jimmie Åkesson. Vi ska inte ta emot alla syrier som kommer hit. Inget annat land gör det, så varför ska Sverige vara ensamt om den saken? Självklart ska vi ge asyl till dem som verkligen behöver skydd. Jag har också sagt i mitt anförande och vi har skrivit i alla våra motioner att om man uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention kan man beviljas asyl. Vi accepterar även ett antal kvotflyktingar enligt avtal med UNHCR. Flyktingströmmen till Sverige kommer inte att vara konstant om vi anpassar vår lagstiftning till resten av den civiliserade delen av världen. Erfarenheterna från till exempel Danmark visar att när man börjar föra en mer ansvarsfull invandringspolitik, en mer ansvarsfull flyktingpolitik, minskar asyltrycket. I Danmark minskade det med två tredjedelar på två år.

Anf. 63 David Lång (SD)
Herr talman! Vi vill minska flykting- och anhöriginvandringen med 90 procent, det är korrekt, och det kan vi lösa ganska enkelt genom att följa de internationella överenskommelserna, till exempel Dublinförordningen. De flesta kommer till Sverige landvägen från något annat EU-land. Det innebär att de borde ha fått sin asylansökan prövad där. Sedan kommer ytterligare 16 procent från något EU-land via flyg. Redan där är vi alltså uppe i 86 procent. När det gäller Syrien hänvisar Mikael Cederbratt till en intervju med min partiledare Jimmie Åkesson. Vi ska inte ta emot alla syrier som kommer hit. Inget annat land gör det, så varför ska Sverige vara ensamt om den saken? Självklart ska vi ge asyl till dem som verkligen behöver skydd. Jag har också sagt i mitt anförande och vi har skrivit i alla våra motioner att om man uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention kan man beviljas asyl. Vi accepterar även ett antal kvotflyktingar enligt avtal med UNHCR. Flyktingströmmen till Sverige kommer inte att vara konstant om vi anpassar vår lagstiftning till resten av den civiliserade delen av världen. Erfarenheterna från till exempel Danmark visar att när man börjar föra en mer ansvarsfull invandringspolitik, en mer ansvarsfull flyktingpolitik, minskar asyltrycket. I Danmark minskade det med två tredjedelar på två år.

Anf. 64 Mikael Cederbratt (M)
Herr talman! Jag får fortfarande inte svar på frågan om 90 procent. Går man in och tittar på hur många som kommer i de olika kategorierna och minskar antalet med 90 procent inser man att man kommer att behöva utvisa konventionsflyktingar. Det är bara att räkna. De flesta partier i Sveriges riksdag tycker att det är bra att vi har en gemensam asyl- och migrationspolitik i EU. David Lång säger att efterlevnaden av Dublinförordningen kanske inte fungerar, men om vi inte hade en gemensam politik på området vore vi helt i händerna på hur de andra länderna agerade. Det skulle i så fall ge mindre möjlighet för oss att påverka hur Europa hanterar asyl- och flyktingfrågorna. David Lång säger att vi inte kan ta emot alla. Jag minns inte om det är 12 000 eller 14 000 från Syrien som fått stanna. Libanon, ett land med fyra miljoner invånare, har tagit emot en miljon. Proportioner saknas! (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Anf. 64 Mikael Cederbratt (M)
Herr talman! Jag får fortfarande inte svar på frågan om 90 procent. Går man in och tittar på hur många som kommer i de olika kategorierna och minskar antalet med 90 procent inser man att man kommer att behöva utvisa konventionsflyktingar. Det är bara att räkna. De flesta partier i Sveriges riksdag tycker att det är bra att vi har en gemensam asyl- och migrationspolitik i EU. David Lång säger att efterlevnaden av Dublinförordningen kanske inte fungerar, men om vi inte hade en gemensam politik på området vore vi helt i händerna på hur de andra länderna agerade. Det skulle i så fall ge mindre möjlighet för oss att påverka hur Europa hanterar asyl- och flyktingfrågorna. David Lång säger att vi inte kan ta emot alla. Jag minns inte om det är 12 000 eller 14 000 från Syrien som fått stanna. Libanon, ett land med fyra miljoner invånare, har tagit emot en miljon. Proportioner saknas! (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Anf. 65 Maria Ferm (MP)
Herr talman! När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen efter förra valet var vi i Miljöpartiet oroade för att vi skulle få se en likadan utveckling i Sverige som den vi sett i flera andra europeiska länder, det vill säga att själva förekomsten av ett främlingsfientligt parti i riksdagen skulle göra att de etablerade partierna började anpassa sin politik och retorik efter de främlingsfientliga. Det skulle förpesta hela debattklimatet och vrida politiken i en mer restriktiv riktning. Vi ville motverka en sådan utveckling i Sverige genom att göra det rakt motsatta. Vi hade två viktiga skäl till att inleda ett samarbete med regeringen om migrationspolitiken. För det första ville vi genomföra konkreta, viktiga förändringar som vi visste skulle påverka människors liv oerhört mycket. Dessa frågor handlar ofta om liv eller död. Vi kunde inte ställa oss vid sidan av under en hel mandatperiod utan kände ett ansvar att göra det vi kunde för att stärka människors rättigheter. Papperslösas rätt till sjukvård och skolgång, familjers rätt att kunna återförenas och svårt utsatta och sjuka människors möjlighet att få bygga sina liv i Sverige var viktiga anledningar för oss att inleda ett samarbete. Samarbetet har gjort politiken mer human och öppen - human, rättssäker och ordnad. Vi har mött främlingsfientligheten med det den inte tål, mer humanitet och mer öppenhet. Det är syftet med det samarbete vi har ingått i. Det ger konkreta resultat för de människor som berörs, och det bidrar till att den migrationspolitiska debatten förskjuts i en mer human riktning. Nu genomförs de sista delarna i det migrationspolitiska samarbetet, och vi konstaterar att många förändringar har gjorts. Politiska samarbeten är sällan enkla, och kompromisser blir sällan exakt så som en skulle vilja, men de förändringar som vi har genomfört och nu genomför gör politiken mer öppen och human och innebär viktiga förändringar för utsatta personer. När det gäller rörlighet för arbete och studier får internationella studenter stanna kvar och söka arbete i ett halvår. Det blir lättare för exempelvis doktorander att få permanent uppehållstillstånd. Spårbyte från asylsökande till arbetskraftsinvandrare blir lättare. Tiden som man behövt ha ett arbete för att kunna byta spår sänks från sex månader till fyra månader. Det blir lättare för arbetskraftsinvandrare att få permanent uppehållstillstånd. I stället för att du ska ha arbetat i fyra av fem år ändras det till fyra av sju år. Åtgärder för att motverka missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring införs med bland annat efterhandskontroller och sanktioner mot arbetsgivare. För papperslösa har flera förändringar gjorts. Papperslösa ges nu rätt till subventionerad vård som inte kan anstå, precis som asylsökande, och papperslösa barn ges rätt att gå i skola på samma villkor som andra. En fjärde migrationsdomstol har inrättats i Luleå, och Migrationsverkets landinformation har förbättrats. Somaliska familjer kan äntligen återförenas. Tidigare gick det inte eftersom deras id-handlingar inte accepterades för att styrka identiteten. Inte heller dna-tester accepterades tidigare för att styrka identiteten. Ett arbete för att ändra lagstiftningen påbörjades men behövdes inte då Migrationsöverdomstolen kom med en dom som innebär att dna-tester tillåts. Det har gjort att de flesta nu kan återförenas. Dessutom blir det nu möjligt att överklaga främlingspass. Familjesplittring motverkas då vårdnadshavare med barn i Sverige kommer att kunna söka uppehållstillstånd från Sverige och behöver alltså inte återvända till hemlandet för att därifrån söka uppehållstillstånd. Dessa förändringar är viktiga för dem som berörs, och de är också viktiga för Sveriges utveckling. Öppenhet mot omvärlden är en förutsättning för utveckling. Samhällen som sluter sig mot omvärlden stagnerar i utveckling och skrumpnar ihop när fientlighet och rädsla tillåts styra politiska beslut. Och vad är egentligen ett samhälle värt om inte medmänskligheten räcker till för samhällets mest utsatta? Slutligen vill jag ta upp att för svårt utsatta och sjuka barn ändras bestämmelsen synnerligen ömmande omständigheter till det bredare särskilt ömmande omständigheter. Det är den ändringen vi i dag äntligen debatterar och beslutar om. Syftet är att fler ska omfattas och att fler barn som behöver det ska kunna få uppehållstillstånd. Sedan många år har svårt utsatta eller sjuka barn, som kanske bott i Sverige i många år, avvisats eftersom deras skäl inte har bedömts vara tillräckligt ömmande. Jag har träffat många barn som bott i Sverige i sju till tio år, är etablerade här, har sina liv här, går i skolan här och har alla sina minnen och framtidsdrömmar här, men de får ändå inte stanna. Det är det vi i dag ändrar på. En mer human bedömning kommer också att göras för barn när det gäller verkställighetshinder. De som fått avslag i alla instanser kan ansöka om verkställighetshinder av till exempel medicinska eller andra särskilda skäl. Dessa ska inte behöva vara lika allvarliga för barn som för vuxna. Den 1 juli 2014 ändras alltså reglerna så att barn får beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande i stället för synnerligen ömmande. Ändringen syftar till att underlätta bedömningarna och möjliggöra att barn som har tungt vägande skäl och som i nuvarande ordning skulle riskera att hamna utanför bestämmelsens tillämpningsområde ska beviljas uppehållstillstånd framöver. Det ska bli lättare för utsatta barn att kunna få uppehållstillstånd eftersom begreppet särskilt är bredare än synnerligen och omfattar fler. Det kan handla om hälsotillstånd, om barnet är omhändertaget av sociala myndigheter, om barnet vistats lång tid i Sverige eller om barnet har fått ett nätverk i Sverige och att avsaknaden av detta nätverk allvarligt skulle äventyra barnets framtida psykosociala utveckling. Samtidigt genomförs en förändring i bestämmelsen om verkställighetshinder som innebär att det inte kommer att ställas lika höga krav som med nuvarande bestämmelse för att ett barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd efter att ett beslut om avvisning eller utvisning vunnit laga kraft. Det kan handla om att ett barns föräldrar drabbas av allvarliga psykiska problem och det inte finns någon som kan sörja för barnet eller att ett barn är omhändertaget av sociala myndigheter. En annan omständighet ska kunna vara om ett barn lider av ett allvarligt sjukdomstillstånd som uppkommit eller förvärrats efter ett beslut om avvisning eller utvisning och det är oklart om barnet kan få tillgång till vård i hemlandet. Exemplifieringen av omständigheter är alltså inte avsedd att vara en uttömmande uppräkning vare sig när det gäller verkställighetshinder eller särskilt ömmande omständigheter. Det är viktigt att se till situationen i varje enskilt barns ärende. För att uppehållstillstånd ska beviljas enligt bestämmelsen om verkställighetshinder krävs att det kommer fram nya omständigheter som innebär att det finns medicinska hinder eller annan särskild anledning. De omständigheter som rör barn behöver från och med den 1 juli 2014 inte vara av samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer. När ett barn beviljats uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter eller vid ett verkställighetshinder bör det också finnas förutsättningar att ge uppehållstillstånd till barnets förälder. Familjen behandlas nämligen som en enhet. I går besökte jag Älvsbyn i Norrbotten för att få mer information om en familj som avvisades för en månad sedan från Älvsbyn till Bagdad efter att ha bott i Sverige i sju år. Jag är fortfarande tagen av familjens öde. Barnen, Taha, Naba och Hassan, är 10-15 år. De hade bott i Sverige i sju år och var aktiva i föreningslivet. De hade många vänner och hela sina liv i Älvsbyn. En morgon kom 15 poliser och hämtade dem. De fick inte säga hej då till sina kompisar, fick inte förbereda sig och var tvungna att lämna allt de hade och allt de ville ha. Tre dagar senare hade deras asylfall preskriberats, och de hade kunnat söka asyl på nytt om de hade varit kvar i Sverige. Det är inget annat än en omänsklig och ovärdig behandling och en skam för Sveriges migrationspolitik. Detta är ett tydligt exempel på varför den nya lagstiftningen behövs och på att fler förändringar behöver göras framöver. Människor hamnar i kläm, behandlas inte människovärdigt och vår nuvarande lagstiftning är för restriktiv. Det är ett mycket viktigt steg vi i dag tar i riksdagen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Anf. 65 Maria Ferm (MP)
Herr talman! När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen efter förra valet var vi i Miljöpartiet oroade för att vi skulle få se en likadan utveckling i Sverige som den vi sett i flera andra europeiska länder, det vill säga att själva förekomsten av ett främlingsfientligt parti i riksdagen skulle göra att de etablerade partierna började anpassa sin politik och retorik efter de främlingsfientliga. Det skulle förpesta hela debattklimatet och vrida politiken i en mer restriktiv riktning. Vi ville motverka en sådan utveckling i Sverige genom att göra det rakt motsatta. Vi hade två viktiga skäl till att inleda ett samarbete med regeringen om migrationspolitiken. För det första ville vi genomföra konkreta, viktiga förändringar som vi visste skulle påverka människors liv oerhört mycket. Dessa frågor handlar ofta om liv eller död. Vi kunde inte ställa oss vid sidan av under en hel mandatperiod utan kände ett ansvar att göra det vi kunde för att stärka människors rättigheter. Papperslösas rätt till sjukvård och skolgång, familjers rätt att kunna återförenas och svårt utsatta och sjuka människors möjlighet att få bygga sina liv i Sverige var viktiga anledningar för oss att inleda ett samarbete. Samarbetet har gjort politiken mer human och öppen - human, rättssäker och ordnad. Vi har mött främlingsfientligheten med det den inte tål, mer humanitet och mer öppenhet. Det är syftet med det samarbete vi har ingått i. Det ger konkreta resultat för de människor som berörs, och det bidrar till att den migrationspolitiska debatten förskjuts i en mer human riktning. Nu genomförs de sista delarna i det migrationspolitiska samarbetet, och vi konstaterar att många förändringar har gjorts. Politiska samarbeten är sällan enkla, och kompromisser blir sällan exakt så som en skulle vilja, men de förändringar som vi har genomfört och nu genomför gör politiken mer öppen och human och innebär viktiga förändringar för utsatta personer. När det gäller rörlighet för arbete och studier får internationella studenter stanna kvar och söka arbete i ett halvår. Det blir lättare för exempelvis doktorander att få permanent uppehållstillstånd. Spårbyte från asylsökande till arbetskraftsinvandrare blir lättare. Tiden som man behövt ha ett arbete för att kunna byta spår sänks från sex månader till fyra månader. Det blir lättare för arbetskraftsinvandrare att få permanent uppehållstillstånd. I stället för att du ska ha arbetat i fyra av fem år ändras det till fyra av sju år. Åtgärder för att motverka missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring införs med bland annat efterhandskontroller och sanktioner mot arbetsgivare. För papperslösa har flera förändringar gjorts. Papperslösa ges nu rätt till subventionerad vård som inte kan anstå, precis som asylsökande, och papperslösa barn ges rätt att gå i skola på samma villkor som andra. En fjärde migrationsdomstol har inrättats i Luleå, och Migrationsverkets landinformation har förbättrats. Somaliska familjer kan äntligen återförenas. Tidigare gick det inte eftersom deras id-handlingar inte accepterades för att styrka identiteten. Inte heller dna-tester accepterades tidigare för att styrka identiteten. Ett arbete för att ändra lagstiftningen påbörjades men behövdes inte då Migrationsöverdomstolen kom med en dom som innebär att dna-tester tillåts. Det har gjort att de flesta nu kan återförenas. Dessutom blir det nu möjligt att överklaga främlingspass. Familjesplittring motverkas då vårdnadshavare med barn i Sverige kommer att kunna söka uppehållstillstånd från Sverige och behöver alltså inte återvända till hemlandet för att därifrån söka uppehållstillstånd. Dessa förändringar är viktiga för dem som berörs, och de är också viktiga för Sveriges utveckling. Öppenhet mot omvärlden är en förutsättning för utveckling. Samhällen som sluter sig mot omvärlden stagnerar i utveckling och skrumpnar ihop när fientlighet och rädsla tillåts styra politiska beslut. Och vad är egentligen ett samhälle värt om inte medmänskligheten räcker till för samhällets mest utsatta? Slutligen vill jag ta upp att för svårt utsatta och sjuka barn ändras bestämmelsen synnerligen ömmande omständigheter till det bredare särskilt ömmande omständigheter. Det är den ändringen vi i dag äntligen debatterar och beslutar om. Syftet är att fler ska omfattas och att fler barn som behöver det ska kunna få uppehållstillstånd. Sedan många år har svårt utsatta eller sjuka barn, som kanske bott i Sverige i många år, avvisats eftersom deras skäl inte har bedömts vara tillräckligt ömmande. Jag har träffat många barn som bott i Sverige i sju till tio år, är etablerade här, har sina liv här, går i skolan här och har alla sina minnen och framtidsdrömmar här, men de får ändå inte stanna. Det är det vi i dag ändrar på. En mer human bedömning kommer också att göras för barn när det gäller verkställighetshinder. De som fått avslag i alla instanser kan ansöka om verkställighetshinder av till exempel medicinska eller andra särskilda skäl. Dessa ska inte behöva vara lika allvarliga för barn som för vuxna. Den 1 juli 2014 ändras alltså reglerna så att barn får beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande i stället för synnerligen ömmande. Ändringen syftar till att underlätta bedömningarna och möjliggöra att barn som har tungt vägande skäl och som i nuvarande ordning skulle riskera att hamna utanför bestämmelsens tillämpningsområde ska beviljas uppehållstillstånd framöver. Det ska bli lättare för utsatta barn att kunna få uppehållstillstånd eftersom begreppet särskilt är bredare än synnerligen och omfattar fler. Det kan handla om hälsotillstånd, om barnet är omhändertaget av sociala myndigheter, om barnet vistats lång tid i Sverige eller om barnet har fått ett nätverk i Sverige och att avsaknaden av detta nätverk allvarligt skulle äventyra barnets framtida psykosociala utveckling. Samtidigt genomförs en förändring i bestämmelsen om verkställighetshinder som innebär att det inte kommer att ställas lika höga krav som med nuvarande bestämmelse för att ett barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd efter att ett beslut om avvisning eller utvisning vunnit laga kraft. Det kan handla om att ett barns föräldrar drabbas av allvarliga psykiska problem och det inte finns någon som kan sörja för barnet eller att ett barn är omhändertaget av sociala myndigheter. En annan omständighet ska kunna vara om ett barn lider av ett allvarligt sjukdomstillstånd som uppkommit eller förvärrats efter ett beslut om avvisning eller utvisning och det är oklart om barnet kan få tillgång till vård i hemlandet. Exemplifieringen av omständigheter är alltså inte avsedd att vara en uttömmande uppräkning vare sig när det gäller verkställighetshinder eller särskilt ömmande omständigheter. Det är viktigt att se till situationen i varje enskilt barns ärende. För att uppehållstillstånd ska beviljas enligt bestämmelsen om verkställighetshinder krävs att det kommer fram nya omständigheter som innebär att det finns medicinska hinder eller annan särskild anledning. De omständigheter som rör barn behöver från och med den 1 juli 2014 inte vara av samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer. När ett barn beviljats uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter eller vid ett verkställighetshinder bör det också finnas förutsättningar att ge uppehållstillstånd till barnets förälder. Familjen behandlas nämligen som en enhet. I går besökte jag Älvsbyn i Norrbotten för att få mer information om en familj som avvisades för en månad sedan från Älvsbyn till Bagdad efter att ha bott i Sverige i sju år. Jag är fortfarande tagen av familjens öde. Barnen, Taha, Naba och Hassan, är 10-15 år. De hade bott i Sverige i sju år och var aktiva i föreningslivet. De hade många vänner och hela sina liv i Älvsbyn. En morgon kom 15 poliser och hämtade dem. De fick inte säga hej då till sina kompisar, fick inte förbereda sig och var tvungna att lämna allt de hade och allt de ville ha. Tre dagar senare hade deras asylfall preskriberats, och de hade kunnat söka asyl på nytt om de hade varit kvar i Sverige. Det är inget annat än en omänsklig och ovärdig behandling och en skam för Sveriges migrationspolitik. Detta är ett tydligt exempel på varför den nya lagstiftningen behövs och på att fler förändringar behöver göras framöver. Människor hamnar i kläm, behandlas inte människovärdigt och vår nuvarande lagstiftning är för restriktiv. Det är ett mycket viktigt steg vi i dag tar i riksdagen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Anf. 66 Hans Backman (FP)
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet SfU21. Jag vill också börja med att säga att vi i Folkpartiet är mycket glada över detta betänkande som innehåller förslag som är ett led i arbetet med en förbättrad och ytterligare mer human invandringspolitik i Sverige. Vi i Folkpartiet har tillsammans med övriga partier inom Alliansen och Miljöpartiet beslutat att ändra formuleringen i utlänningslagen från "synnerligen ömmande omständigheter" till "särskilt ömmande omständigheter" när det gäller barn. Det är en stor framgång och kommer att leda till att fler barn kan få stanna här. Det juridiska begreppet "synnerligen ömmande" har varit alltför snävt. Asylsökande har visserligen kunnat beviljas uppehållstillstånd, även om de inte behöver skydd mot förföljelse. Men det har inskränkt sig till väldigt allvarliga fall, som exempelvis ett mycket allvarligt hälsotillstånd. Med formuleringen "särskilt ömmande omständigheter" kommer lagen inte längre vara det nålsöga den tidigare har varit. Det ser vi i Folkpartiet som ett steg i rätt riktning för alla oss som arbetar för en mer liberal och human asylpolitik. Men det är framför allt en seger för alla de barn som trots ett oerhört tufft läge och oerhört tuffa omständigheter vad gäller hälsa, situation i hemlandet och långvarig vistelse i Sverige riskerat att få avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Fru talman! Det föreslås i betänkandet att bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter i utlänningslagen ändras när det gäller barn så att uppehållstillstånd får beviljas om omständigheterna är särskilt ömmande. Vidare föreslås en ändring i utlänningslagen så att barn får beviljas permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd efter ett beslut om avvisning eller utvisning som fått laga kraft när det kommer fram nya omständigheter som innebär att det finns medicinska hinder eller någon annan särskild anledning till att beslutet inte bör verkställas, även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att uppehållstillstånd ska beviljas till vuxna personer. Syftet med förslaget är att lyfta fram barnperspektivet, framhålla principen om barnets bästa och därmed möjliggöra att fler barn ska kunna omfattas av bestämmelserna och beviljas uppehållstillstånd. Fru talman! Anledningen till detta är att det har förekommit fall där barn med ömmande omständigheter i svåra situationer har fallit utanför bestämmelsernas tillämpningsområde. Det är därför mycket bra med regeringen förslag tillsammans med Miljöpartiet som innebär att det inte kommer att ställas lika höga krav som enligt nu gällande regler för att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd i dessa fall. Genom förslagen betonas att en annan bedömning ska göras när det gäller barn, och principen om barnets bästa får därmed ett större genomslag. Regeringen har också framfört att det finns skäl att noggrant följa rättsutvecklingen av de nu föreslagna lagändringarna för att därefter ta ställning till om det eventuellt finns behov av utvärdering eller uppföljning av lagen. Det har också här i talarstolen kommit fram oro från Sverigedemokraterna om kostnaderna för invandring generellt. Jag skulle därför vilja citera en tidningsartikel från mitt hemlän Gävleborg om Sandviken. Där har en studie gjorts. Jag citerar: "En studie har gjorts av kostnader och intäkter kring invandringen i Sandvikens kommun. Vinsten ligger på 511 miljoner kronor - årligen. - En god samhällsekonomi går alltså att förena med att erbjuda skydd, säger förvaltningschef Leif Jansson. Det är revisionsbolaget PWC som gjort den särskilda studien. Resultatet visar att de nästan 4 300 personer som är födda i ett annat land ger ett rejält samhällsekonomiskt överskott. Enligt studien ger invandrarna intäkter på 621 miljoner kronor medan de årliga kostnaderna ligger på 110 miljoner kronor. I ett meddelande skriver Sandvikens kommun att överskottet främst beror på att det är betydligt fler av invandrarna i arbetsför ålder som har arbete och egen försörjning än de som är arbetslösa. I rapporten tas som exempel att invandringen ger 62 miljoner kronor i hyresintäkter och skapar underlag för omkring 20 tjänster inom Sandvikenhus. - Även om huvudanledningen till flyktingmottagningen har rent humanitära skäl så är det positivt att invandringen också samhällsekonomiskt är en tillgång för oss i Sandviken, säger Leif Jansson, förvaltningschef på Arbetsmarknads- och trafikförvaltningen. - Vi är alla vinnare i ett tolerant och människovänligt samhälle som tar tillvara individers utvecklingsmöjligheter och engagemang, oavsett vilken bakgrund man har. En god samhällsekonomi går med andra ord att förena med att samtidigt erbjuda skydd för vuxna och barn som flyr från krig och övergrepp." Det förslag som vi i dag har debatterat och ska besluta om är ytterligare ett sätt att stärka humaniteten i invandringspolitiken och också ge möjligheter för Sverige att bevara den välfärd vi har och vill ha även i framtiden. Som Maria Ferm sade blir ett land som stänger in sig och bygger murar ett inskränkt samhälle som i framtiden inte kommer att ha möjligheter att vara rikt som vi är i dag som ett öppet land. (Applåder)

Anf. 66 Hans Backman (FP)
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet SfU21. Jag vill också börja med att säga att vi i Folkpartiet är mycket glada över detta betänkande som innehåller förslag som är ett led i arbetet med en förbättrad och ytterligare mer human invandringspolitik i Sverige. Vi i Folkpartiet har tillsammans med övriga partier inom Alliansen och Miljöpartiet beslutat att ändra formuleringen i utlänningslagen från "synnerligen ömmande omständigheter" till "särskilt ömmande omständigheter" när det gäller barn. Det är en stor framgång och kommer att leda till att fler barn kan få stanna här. Det juridiska begreppet "synnerligen ömmande" har varit alltför snävt. Asylsökande har visserligen kunnat beviljas uppehållstillstånd, även om de inte behöver skydd mot förföljelse. Men det har inskränkt sig till väldigt allvarliga fall, som exempelvis ett mycket allvarligt hälsotillstånd. Med formuleringen "särskilt ömmande omständigheter" kommer lagen inte längre vara det nålsöga den tidigare har varit. Det ser vi i Folkpartiet som ett steg i rätt riktning för alla oss som arbetar för en mer liberal och human asylpolitik. Men det är framför allt en seger för alla de barn som trots ett oerhört tufft läge och oerhört tuffa omständigheter vad gäller hälsa, situation i hemlandet och långvarig vistelse i Sverige riskerat att få avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Fru talman! Det föreslås i betänkandet att bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter i utlänningslagen ändras när det gäller barn så att uppehållstillstånd får beviljas om omständigheterna är särskilt ömmande. Vidare föreslås en ändring i utlänningslagen så att barn får beviljas permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd efter ett beslut om avvisning eller utvisning som fått laga kraft när det kommer fram nya omständigheter som innebär att det finns medicinska hinder eller någon annan särskild anledning till att beslutet inte bör verkställas, även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att uppehållstillstånd ska beviljas till vuxna personer. Syftet med förslaget är att lyfta fram barnperspektivet, framhålla principen om barnets bästa och därmed möjliggöra att fler barn ska kunna omfattas av bestämmelserna och beviljas uppehållstillstånd. Fru talman! Anledningen till detta är att det har förekommit fall där barn med ömmande omständigheter i svåra situationer har fallit utanför bestämmelsernas tillämpningsområde. Det är därför mycket bra med regeringen förslag tillsammans med Miljöpartiet som innebär att det inte kommer att ställas lika höga krav som enligt nu gällande regler för att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd i dessa fall. Genom förslagen betonas att en annan bedömning ska göras när det gäller barn, och principen om barnets bästa får därmed ett större genomslag. Regeringen har också framfört att det finns skäl att noggrant följa rättsutvecklingen av de nu föreslagna lagändringarna för att därefter ta ställning till om det eventuellt finns behov av utvärdering eller uppföljning av lagen. Det har också här i talarstolen kommit fram oro från Sverigedemokraterna om kostnaderna för invandring generellt. Jag skulle därför vilja citera en tidningsartikel från mitt hemlän Gävleborg om Sandviken. Där har en studie gjorts. Jag citerar: "En studie har gjorts av kostnader och intäkter kring invandringen i Sandvikens kommun. Vinsten ligger på 511 miljoner kronor - årligen. - En god samhällsekonomi går alltså att förena med att erbjuda skydd, säger förvaltningschef Leif Jansson. Det är revisionsbolaget PWC som gjort den särskilda studien. Resultatet visar att de nästan 4 300 personer som är födda i ett annat land ger ett rejält samhällsekonomiskt överskott. Enligt studien ger invandrarna intäkter på 621 miljoner kronor medan de årliga kostnaderna ligger på 110 miljoner kronor. I ett meddelande skriver Sandvikens kommun att överskottet främst beror på att det är betydligt fler av invandrarna i arbetsför ålder som har arbete och egen försörjning än de som är arbetslösa. I rapporten tas som exempel att invandringen ger 62 miljoner kronor i hyresintäkter och skapar underlag för omkring 20 tjänster inom Sandvikenhus. - Även om huvudanledningen till flyktingmottagningen har rent humanitära skäl så är det positivt att invandringen också samhällsekonomiskt är en tillgång för oss i Sandviken, säger Leif Jansson, förvaltningschef på Arbetsmarknads- och trafikförvaltningen. - Vi är alla vinnare i ett tolerant och människovänligt samhälle som tar tillvara individers utvecklingsmöjligheter och engagemang, oavsett vilken bakgrund man har. En god samhällsekonomi går med andra ord att förena med att samtidigt erbjuda skydd för vuxna och barn som flyr från krig och övergrepp." Det förslag som vi i dag har debatterat och ska besluta om är ytterligare ett sätt att stärka humaniteten i invandringspolitiken och också ge möjligheter för Sverige att bevara den välfärd vi har och vill ha även i framtiden. Som Maria Ferm sade blir ett land som stänger in sig och bygger murar ett inskränkt samhälle som i framtiden inte kommer att ha möjligheter att vara rikt som vi är i dag som ett öppet land. (Applåder)

Anf. 67 Emma Henriksson (KD)
Fru talman! Vi är privilegierade, vi som har fått förmånen att bo och leva i Sverige. Bara under de år som alliansregeringen har styrt har vi kunnat satsa 45 miljarder mer bara på välfärdsområdet, tack vare de viktiga skattesänkningar på jobb som vi har gjort, så att fler människor är i arbete och tack vare de människor som har arbetskraftsinvandrat till vårt land och är med och bygger vår välfärd, något som Socialdemokraterna och Vänstern hela tiden är motsträviga till. Sverige är i internationella rankningar världens absolut bästa land att åldras i. I den senaste mätning som jag såg kommer vi fyra vad gäller vilket land som är bäst att växa upp i. Mot den bakgrunden är det inte så konstigt om man trodde att väldigt stora andelar av världens befolkning skulle vilja komma och leva i Alliansens Sverige. Men det är inte riktigt så. De allra flesta av oss människor har en tendens att vilja vara kvar där våra rötter finns. Så länge FN:s organ för befolkning har kunnat mäta är det någonstans runt 3 procent av världens befolkning som lever sina liv i huvudsak någon annanstans än där man föddes. Av dem som flyttar är det många som gör det i sitt närområde. Det är svenskar som drar till Norge, engelsmän som flyttar till USA eller tanzanier som flyttar till Kenya. Man håller sig nära det som är hemvant. Sedan finns det de som hittar kärleken eller hittar ett arbete någon annanstans och flyttar på helt frivillig väg. Men det är inte det vi pratar om i dag. I dag pratar vi om människor som inte i första hand flyttar till utan människor som flyr från något, som lämnar något. Jag är stolt över att vi är ett land som tar stort ansvar. Vi både har och tar ett stort ansvar för våra medmänniskor. Det är inte bara så att vi lever upp till FN:s kriterier om vad som ger rätt till asyl, utan vi har också, både själva och på EU-nivå, ett antal regleringar som säger vilka människor vi menar har rätt till skydd i vårt land. Många gånger finns det ett gap mellan vilka kriterier vi har satt upp för vem som har rätt till skydd och vilka människor som själva upplever att de har en situation som inte går att leva kvar i. Det är här det blir riktigt svårt. Vi kristdemokrater för gärna diskussionen om vilka grunder för skydd vi ska ha i vårt land. Vi ser ett antal områden där vi vill vidga skyddsskälen. Ganna känner många till. Det var en sådan situation där våra regler inte riktigt räckte till, som vi kristdemokrater ser det. Vi menar att vi människor har ett behov av våra nära och kära, av vår närmaste familj, även när vi blir gamla. Men vi menade inte att detta ska omfattas av någon allmän, extraordinär, tänjbar regel, utan det handlar om en specifik situation som borde regleras specifikt: Människor har rätt att återförenas med sin familj i slutet av livet, när man är ensam kvar i sitt hemland. Vi tar också gärna diskussionen om sjukdom allmänt ska ge rätt till uppehållstillstånd. Men ska vi införa en sådan regel ska det vara en specifik regel som handlar om sjukdom i sig. Kommer du från ett land som inte har den utmärkta vård som vi har i Sverige, ska det ge rätt till uppehållstillstånd i Sverige? Det är den svåra diskussionen vi måste ta. Vår slutsats så här långt är att vi inte riktigt förmår gå så långt. När det kommer till situationen för barn pratar vi om något annat, och det är det propositionen handlar om. Barn är inte själva ansvariga för den situation som gör att de finns här i vårt land, utan det är någon annan som har tagit beslutet, det är någon annan som har sett till att barnet finns här, och vi har ett extra stort ansvar för barn. Sverige var det första land i världen som skrev under barnkonventionen. Enligt barnkonventionen har vi ett ansvar för att barnen får sina rättigheter tillgodosedda. Därför är vi kristdemokrater mycket stolta över att vi nu kan ändra de regler som innebär att vi i dag faktiskt inte lever upp till barnkonventionen fullt ut när det gäller de barn som är här. Vi ändrar nu så att vi kan se mer till hela barnets situation, så att alla barn som trots att de inte har specifika skyddsskäl ändå kan få rätt att stanna här, när det är det som krävs för att vi ska leva upp till barnkonventionen. Jag blir otroligt illa berörd när jag hör David Långs insinuationer om vissa föräldrar. Han insinuerar att illvilja mot ens egna barn skulle göra att barn blir apatiska. När debatten om apatiska barn första gången dök upp i Sverige påstods det att det var ett helt nytt fenomen och att det säkert var förgiftning eller något annat som gjorde att föräldrarna tvingade barnen till detta. Det är helt klart fastställt att det inte finns en tillstymmelse till sanning i det! Barn blir inte apatiska därför att de vill. De blir inte apatiska därför att deras föräldrar har gjort något fel. De blir apatiska därför att de lever i en situation som är helt omöjlig. Både barn och vuxna blir apatiska, inte bara i Sverige utan också i andra länder, när lusten att leva försvinner totalt, när allt har ryckts undan, när det inte finns någon fast mark att stå på längre utan allt bara är ett stort, svart hål. Måla inte upp att föräldrar, bara därför att de kommer någon annanstans ifrån, vill något annat än sina barns bästa! Barnen är det bästa vi har, både våra egna och alla världens ungar. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Anf. 67 Emma Henriksson (KD)
Fru talman! Vi är privilegierade, vi som har fått förmånen att bo och leva i Sverige. Bara under de år som alliansregeringen har styrt har vi kunnat satsa 45 miljarder mer bara på välfärdsområdet, tack vare de viktiga skattesänkningar på jobb som vi har gjort, så att fler människor är i arbete och tack vare de människor som har arbetskraftsinvandrat till vårt land och är med och bygger vår välfärd, något som Socialdemokraterna och Vänstern hela tiden är motsträviga till. Sverige är i internationella rankningar världens absolut bästa land att åldras i. I den senaste mätning som jag såg kommer vi fyra vad gäller vilket land som är bäst att växa upp i. Mot den bakgrunden är det inte så konstigt om man trodde att väldigt stora andelar av världens befolkning skulle vilja komma och leva i Alliansens Sverige. Men det är inte riktigt så. De allra flesta av oss människor har en tendens att vilja vara kvar där våra rötter finns. Så länge FN:s organ för befolkning har kunnat mäta är det någonstans runt 3 procent av världens befolkning som lever sina liv i huvudsak någon annanstans än där man föddes. Av dem som flyttar är det många som gör det i sitt närområde. Det är svenskar som drar till Norge, engelsmän som flyttar till USA eller tanzanier som flyttar till Kenya. Man håller sig nära det som är hemvant. Sedan finns det de som hittar kärleken eller hittar ett arbete någon annanstans och flyttar på helt frivillig väg. Men det är inte det vi pratar om i dag. I dag pratar vi om människor som inte i första hand flyttar till utan människor som flyr från något, som lämnar något. Jag är stolt över att vi är ett land som tar stort ansvar. Vi både har och tar ett stort ansvar för våra medmänniskor. Det är inte bara så att vi lever upp till FN:s kriterier om vad som ger rätt till asyl, utan vi har också, både själva och på EU-nivå, ett antal regleringar som säger vilka människor vi menar har rätt till skydd i vårt land. Många gånger finns det ett gap mellan vilka kriterier vi har satt upp för vem som har rätt till skydd och vilka människor som själva upplever att de har en situation som inte går att leva kvar i. Det är här det blir riktigt svårt. Vi kristdemokrater för gärna diskussionen om vilka grunder för skydd vi ska ha i vårt land. Vi ser ett antal områden där vi vill vidga skyddsskälen. Ganna känner många till. Det var en sådan situation där våra regler inte riktigt räckte till, som vi kristdemokrater ser det. Vi menar att vi människor har ett behov av våra nära och kära, av vår närmaste familj, även när vi blir gamla. Men vi menade inte att detta ska omfattas av någon allmän, extraordinär, tänjbar regel, utan det handlar om en specifik situation som borde regleras specifikt: Människor har rätt att återförenas med sin familj i slutet av livet, när man är ensam kvar i sitt hemland. Vi tar också gärna diskussionen om sjukdom allmänt ska ge rätt till uppehållstillstånd. Men ska vi införa en sådan regel ska det vara en specifik regel som handlar om sjukdom i sig. Kommer du från ett land som inte har den utmärkta vård som vi har i Sverige, ska det ge rätt till uppehållstillstånd i Sverige? Det är den svåra diskussionen vi måste ta. Vår slutsats så här långt är att vi inte riktigt förmår gå så långt. När det kommer till situationen för barn pratar vi om något annat, och det är det propositionen handlar om. Barn är inte själva ansvariga för den situation som gör att de finns här i vårt land, utan det är någon annan som har tagit beslutet, det är någon annan som har sett till att barnet finns här, och vi har ett extra stort ansvar för barn. Sverige var det första land i världen som skrev under barnkonventionen. Enligt barnkonventionen har vi ett ansvar för att barnen får sina rättigheter tillgodosedda. Därför är vi kristdemokrater mycket stolta över att vi nu kan ändra de regler som innebär att vi i dag faktiskt inte lever upp till barnkonventionen fullt ut när det gäller de barn som är här. Vi ändrar nu så att vi kan se mer till hela barnets situation, så att alla barn som trots att de inte har specifika skyddsskäl ändå kan få rätt att stanna här, när det är det som krävs för att vi ska leva upp till barnkonventionen. Jag blir otroligt illa berörd när jag hör David Långs insinuationer om vissa föräldrar. Han insinuerar att illvilja mot ens egna barn skulle göra att barn blir apatiska. När debatten om apatiska barn första gången dök upp i Sverige påstods det att det var ett helt nytt fenomen och att det säkert var förgiftning eller något annat som gjorde att föräldrarna tvingade barnen till detta. Det är helt klart fastställt att det inte finns en tillstymmelse till sanning i det! Barn blir inte apatiska därför att de vill. De blir inte apatiska därför att deras föräldrar har gjort något fel. De blir apatiska därför att de lever i en situation som är helt omöjlig. Både barn och vuxna blir apatiska, inte bara i Sverige utan också i andra länder, när lusten att leva försvinner totalt, när allt har ryckts undan, när det inte finns någon fast mark att stå på längre utan allt bara är ett stort, svart hål. Måla inte upp att föräldrar, bara därför att de kommer någon annanstans ifrån, vill något annat än sina barns bästa! Barnen är det bästa vi har, både våra egna och alla världens ungar. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Anf. 68 Abir Al-Sahlani (C)
Fru talman! Centerpartiet och jag är mycket glada över detta betänkande. Jag vill därför börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. Centerpartiet och jag är också glada över att Miljöpartiet har varit mycket villigt och har samarbetat med Alliansen i de här frågorna, speciellt med tanke på det bruna resultatet i Europaparlamentsvalet. Det känns jättebra att det finns partier som tar ansvar för denna del av politiken och inte bara försöker ta lättvunna politiska poäng för att komma upp i valet. Jag har själv varit i sitsen att vara ung och komma ensam till Sverige. Jag tror att vi på läktaren har ett gäng ungdomar som kanske är i åldern 15-17 år. Jag var i er ålder när jag själv kom till Sverige. Jag flydde undan politiskt förtryck och krig. Jag kände mig väldigt utsatt och var utlämnad och mycket ensam. Jag kände ansvaret för hela min familj. Lagändringen kommer att innebära mindre risk för att fler ungdomar i er ålder eller yngre känner den ensamheten, den utsattheten. Detta innebär större generositet. Detta innebär större öppenhet. De barn som kommer hit med sina föräldrar har inte gjort valet att fly eller att komma till Sverige, utan de följer med sina föräldrar. För att kunna säkra deras rätt, säkra att deras röst hörs i avgörandet av deras ärende, är den här lagändringen mycket viktig. Jag skulle hellre ha haft ett annat arbetssätt. Kanske hade det varit mycket bättre om Sverige hade kunnat inkorporera åtminstone barnkonventionens fyra portalparagrafer i den svenska lagstiftningen. Då hade vi kanske kunnat hantera den här typen av ärenden på ett helt annat sätt och hade kunnat ta ett helhetsgrepp om barnrättsperspektivet i alla delar av den svenska lagstiftningen, oavsett om det gäller flyktingpolitiken eller socialtjänstlagen. Jag skulle även vilja - detta är ett medskick till nästa regering, till alliansregeringen och de partier som kommer att finnas i oppositionen - att man lyfter blicken högre vad gäller den här typen av lagstiftning, speciellt utlänningslagen, som jag och Centerpartiet känner ett stort behov av att göra en revision av. Under den tid vi har haft utlänningslagen i Sverige har vi varje gång det har varit något fel gått in och ändrat och gjort punktinsatser i lagstiftningen. Det gör det svårt att se helheten och få bilden av vad Sverige är bekräftad. Ibland faller människor mellan stolarna, och då rycker vi in akut för att ändra just den biten. En helhetsrevidering av lagen vore på sin plats. Jag hoppas att nästa alliansregering orkar med det, för det är ett mycket stort arbete. SD framför sin retorik även här, och jag undrar: Vad är det som krävs? Även barn som är sjuka ska utvisas. Vad krävs för att ni ska se att det finns en mänsklighet som vi svenskar gärna vill förhålla oss till och som vi tycker att vi står för. Jag vill avsluta med att säga att detta är mitt sista anförande och min sista debatt i riksdagen. Det känns jätteskönt att jag denna gång avslutar min karriär med en sådan här debatt och ett sådant här betänkande, som leder till ett mer mänskligt och öppet Sverige. (Applåder)

Anf. 68 Abir Al-Sahlani (C)
Fru talman! Centerpartiet och jag är mycket glada över detta betänkande. Jag vill därför börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. Centerpartiet och jag är också glada över att Miljöpartiet har varit mycket villigt och har samarbetat med Alliansen i de här frågorna, speciellt med tanke på det bruna resultatet i Europaparlamentsvalet. Det känns jättebra att det finns partier som tar ansvar för denna del av politiken och inte bara försöker ta lättvunna politiska poäng för att komma upp i valet. Jag har själv varit i sitsen att vara ung och komma ensam till Sverige. Jag tror att vi på läktaren har ett gäng ungdomar som kanske är i åldern 15-17 år. Jag var i er ålder när jag själv kom till Sverige. Jag flydde undan politiskt förtryck och krig. Jag kände mig väldigt utsatt och var utlämnad och mycket ensam. Jag kände ansvaret för hela min familj. Lagändringen kommer att innebära mindre risk för att fler ungdomar i er ålder eller yngre känner den ensamheten, den utsattheten. Detta innebär större generositet. Detta innebär större öppenhet. De barn som kommer hit med sina föräldrar har inte gjort valet att fly eller att komma till Sverige, utan de följer med sina föräldrar. För att kunna säkra deras rätt, säkra att deras röst hörs i avgörandet av deras ärende, är den här lagändringen mycket viktig. Jag skulle hellre ha haft ett annat arbetssätt. Kanske hade det varit mycket bättre om Sverige hade kunnat inkorporera åtminstone barnkonventionens fyra portalparagrafer i den svenska lagstiftningen. Då hade vi kanske kunnat hantera den här typen av ärenden på ett helt annat sätt och hade kunnat ta ett helhetsgrepp om barnrättsperspektivet i alla delar av den svenska lagstiftningen, oavsett om det gäller flyktingpolitiken eller socialtjänstlagen. Jag skulle även vilja - detta är ett medskick till nästa regering, till alliansregeringen och de partier som kommer att finnas i oppositionen - att man lyfter blicken högre vad gäller den här typen av lagstiftning, speciellt utlänningslagen, som jag och Centerpartiet känner ett stort behov av att göra en revision av. Under den tid vi har haft utlänningslagen i Sverige har vi varje gång det har varit något fel gått in och ändrat och gjort punktinsatser i lagstiftningen. Det gör det svårt att se helheten och få bilden av vad Sverige är bekräftad. Ibland faller människor mellan stolarna, och då rycker vi in akut för att ändra just den biten. En helhetsrevidering av lagen vore på sin plats. Jag hoppas att nästa alliansregering orkar med det, för det är ett mycket stort arbete. SD framför sin retorik även här, och jag undrar: Vad är det som krävs? Även barn som är sjuka ska utvisas. Vad krävs för att ni ska se att det finns en mänsklighet som vi svenskar gärna vill förhålla oss till och som vi tycker att vi står för. Jag vill avsluta med att säga att detta är mitt sista anförande och min sista debatt i riksdagen. Det känns jätteskönt att jag denna gång avslutar min karriär med en sådan här debatt och ett sådant här betänkande, som leder till ett mer mänskligt och öppet Sverige. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2014-06-04
Beslut: 2014-06-04
Förslagspunkter: 4, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Avslag på propositionen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).
    • Reservation 1 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S950017
    M910016
    MP19006
    FP20004
    C19004
    SD01802
    KD17002
    V17002
    Totalt27818053
    Ledamöternas röster
  2. Avslag på propositionen
    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).
    • Reservation 1 (SD)
  3. Utvärdering m.m.
    Utskottets förslag:
    • Reservation 2 (S, V)
  4. Utvärdering m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    • Reservation 2 (S, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S095017
    M910016
    MP19006
    FP20004
    C19004
    SD18002
    KD17002
    V01702
    Totalt184112053
    Ledamöternas röster