Säkerheten vid vattenkraftsdammar

Betänkande 2007/08:FöU5

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
5 mars 2008

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Säkerheten vid vattenkraftsdammar (FöU5)

Riksdagen vidtar inte några åtgärder med anledning av Riksrevisionens framställning om säkerheten vid vattenkraftsdammar. Skälet är att regeringen redan har påbörjat arbete inom området. Riksrevisionen har granskat de statliga insatserna för dammsäkerhet och menar att det finns brister i arbetet med säkerheten vid dammarna. Riksrevisionen föreslår att regeringen tar initiativ till en översyn av de statliga insatserna.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på framställningen och motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2008-02-12
Justering: 2008-02-19
Trycklov till Gotab och webb: 2008-02-20
Trycklov: 2008-02-20
Reservationer: 1
Betänkande 2007/08:FöU5

Alla beredningar i utskottet

2008-01-29, 2008-02-12

Säkerheten vid vattenkraftsdammar (FöU5)

Försvarsutskottet föreslår att riksdagen inte vidtar några åtgärder med anledning av Riksrevisionens framställning om säkerheten vid vattenkraftsdammar. Skälet är att regeringen redan har påbörjat arbete inom området. Riksrevisionen har granskat de statliga insatserna för dammsäkerhet och menar att det finns brister i arbetet med säkerheten vid dammarna. Riksrevisionen föreslår att regeringen tar initiativ till en översyn av de statliga insatserna.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2008-03-05
Stillbild från Debatt om förslag 2007/08:FöU5, Säkerheten vid vattenkraftsdammar

Debatt om förslag 2007/08:FöU5

Webb-tv: Säkerheten vid vattenkraftsdammar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 113 Peter Jeppsson (S)
Herr talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande Säkerheten vid vattenkraftsdammar . Sverige har i många hänseenden en unik kunskap och kompetens vad gäller drift och skötsel av vattenkraftsdammar. Det är inte så konstigt med tanke på att vi under lång tid producerat elenergi genom de svenska vattenkraftverken, stora som små. Riksrevisionen har nyligen granskat de statliga insatserna för dammsäkerheten. Vi anser att revisionen i sin rapport pekat på många allvarliga brister i säkerheten bland annat vad gäller tillsyn, svag statlig egenkontroll och kompetens. I senaste numret av Elforsk Perspektiv beskrivs bland annat risken med extrema flöden kopplad till de hotande klimatförändringarna. Herr talman! Höga vattenflöden kan innebära att jord och träd sugs med av de framrusande vattnen. Stora mängder drivgods kan med andra ord innebära ett stort hot mot dammarnas säkerhet. Riksrevisionen har lämnat förslag på en översyn av de statliga insatserna för dammsäkerheten i avsikt att pröva om nuvarande system för dammsäkerhet svarar mot de krav på säkerhet som samhället ställer i dag. Dagens system vilar i hög grad på att dammägarna själva preciserar nivån på och omfattningen av säkerhetsarbetet. Vi anser att översynen också bör pröva samhällets behov av att tydligare reglera dammägarnas egenkontroll samt pröva tillsynens omfattning, organisation och kompetenskrav. Översynen bör även ge svar på hur tillsynen ska finansieras. Visserligen har regeringen gett Svenska kraftnät ett uppdrag, men vi anser inte att detta är tillräckligt. En brist i uppdraget till Svenska kraftnät är att regeringen inte preciserat kraven på dammsäkerhet. Detta menar vi gör översynen tandlös. Vi anser att riksdagen bör begära att regeringen låter göra en bredare översyn, och vi vill att den översynen återrapporteras till riksdagen. Vi anser också att dammsäkerheten måste ses i ett större perspektiv, där varje enskilt objekt borde ingå i en större nationell översyn. Kritisk infrastruktur kräver särskilda åtgärder för att minska vår sårbarhet och öka vår säkerhet. Herr talman! Med anledning av detta yrkar jag avslag på förslaget i utskottets betänkande och bifall till oppositionens gemensamma reservation.

Anf. 114 Patrik Forslund (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på den gemensamma reservationen. Som Peter Jeppsson tidigare nämnt debatterar vi i dag Riksrevisionens framställning angående säkerheten vid de svenska vattenkraftsdammarna. I Sverige finns i dag ca 100 000 dammar av varierande storlek och ålder. De flesta av dessa dammar används av kraftindustrin för att producera el. Ungefär 46 procent av den svenska elproduktionen kommer i dag från vattenkraft. Det är en siffra som tydligt visar att vi är kraftigt beroende av just vattenkraft. All energiproduktion, vattenkraft såväl som kärnkraft, har eller kan ha påverkan på miljön på olika sätt. I världen sker ett större dammbrott per år. Sverige har dock hittills endast drabbats av ett fåtal mindre dammbrott. Om ett dammbrott inträffar vid en av landets större dammanläggningar innebär det risk för förlorade människoliv och skador på miljö och egendom. Ett dammbrott kan också riskera att störa elförsörjningen och därmed många viktiga samhällsfunktioner. Dammbrott som orsakar skador på människor eller mer omfattande skador på egendom ska enligt regeringens och riksdagens målsättning för dammsäkerheten inte inträffa. Det är detta som är bakgrunden till Riksrevisionens granskning av de statliga insatserna för dammsäkerheten, som vi diskuterar nu. Som Peter Jeppsson tidigare sagt är Riksrevisionens granskning ingen betryggande läsning för dem som värnar om svensk dammsäkerhet. När man läser granskningen blir man faktiskt lite orolig över hur säkerheten sköts vid de 200 dammar som Riksrevisionen granskat. Alliansen är på denna punkt mycket tydlig i betänkandet. Vi anser inte att det är acceptabelt att det finns några som helst brister i säkerheten vid dammarna. Särskilt allvarligt är det att länsstyrelsernas tillsyn är så bristfällig att länsstyrelsernas arbete med dammsäkerhet normalt är begränsat till blankettgranskning och att alla länsstyrelser heller inte ens har begärt in uppgifter från alla dammägare. Detta är anmärkningsvärt. Dammbrott som orsakar skador på människor eller mer omfattande skador på egendom ska enligt regeringens och riksdagens målsättning för dammsäkerheten inte inträffa, som jag tidigare nämnt. Detta är grunden i säkerhetsarbetet. Med anledning av Riksrevisionens rapport har även regeringen agerat. Alliansregeringen har på detta område visat handlingskraft och tagit initiativ till en översyn av de statliga insatserna för dammsäkerhet. På punkt efter punkt tillgodoser regeringen Riksrevisionens krav i en översyn. Utskottet välkomnar denna översyn och anser att uppdraget ligger helt i linje med Riksrevisionens förslag om att regeringen bör ta initiativ till en översyn av de statliga insatserna för dammsäkerheten. I och med att regeringen tydligt har visat att man är orolig över bristen på säkerhet och har påbörjat arbetet med att se över säkerhetsarbetet känner vi alliansledamöter i utskottet tillfredsställelse i att ha en regering som tar säkerheten vid de svenska vattenkraftsdammarna på allvar. Målsättningen när det gäller dammsäkerheten är, som jag tidigare nämnt, att dammbrott som orsakar skador på människor eller mer omfattande skador på egendom inte ska inträffa i Sverige. Detta är vi eniga om.

Anf. 115 Eva Selin Lindgren (C)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och konstatera att det framgår av försvarsutskottets betänkande att säkerheten vid vattenkraftsdammarna när den granskats av Riksrevisionen har visat sig vara väldigt bristfällig. I Sverige finns ett stort antal dammar, och flera av de större dammarna används av kraftindustrin för elproduktion. Om det sker ett brott eller en skada på någon av dessa kan stora värden gå till spillo i form av människoliv och natur- och kulturmiljö. I Sverige har vi varit hittills varit förskonade från större dammbrott, men de kan mycket väl komma att inträffa, i synnerhet när klimatet ändras med stigande vattennivåer och större flöden samt ändrade egenskaper hos mark, vegetation och djurliv. Översvämningar på förorenad mark, till exempel gamla industritomter, kan också medföra att dricksvattnet blir ohälsosamt för att smittämnen och giftiga substanser sprids okontrollerat till våra vattentäkter och i naturen. Eftersom ett dammbrott kan leda till så stora skadeverkningar under långa tider är säkerheten kring dammarna av fundamental betydelse. Därför är också de brister som man funnit i säkerheten så allvarliga. Bristerna har redan påtalats här, men jag vill lyfta fram att det är en otydlig ansvarsfördelning, en svåröverskådlig organisation, brister i kunskaperna hos berörda ansvariga aktörer och en gammalmodig lagstiftning. Åtgärder måste därför vidtas på kort, medellång och lång sikt, och man måste identifiera både akuta och mer långsiktiga hot mot säkerheten. I betänkandet läggs en tung skuldbörda på dammägarna och länsstyrelserna och deras bristande kompetens och engagemang. Men även staten har ett stort ansvar, och Riksrevisionens styrelse anser att de statliga insatserna för dammsäkerheten måste ses över. Det saknas ett tydligt ledarskap, och det verkar finnas många aktörer, som dock inte samverkar effektivt. Detta gör att ansvarsfrågan riskerar att hamna mellan stolarna. Dammägarnas egenkontroll har kommenterats och är på sina håll mycket bristfällig. De riktlinjer som dammägarna ska följa i säkerhetsarbetet har till största delen utfärdats av dem själva och är inte bindande. De tar heller inte hänsyn till den pågående och förväntade klimatändringen. Men för en vanlig medborgare är det anmärkningsvärt att den som driver en verksamhet med potential att skada ett stort antal människor och förstöra naturmiljön och stora delar av den byggda miljön själv utfärdar sina egna riktlinjer för säkerheten och att de som har den operativa tillsynen över säkerhetsarbetet, nämligen länsstyrelserna, i flera fall inte utövat denna tillsyn. Detta står i skarp kontrast till vad som gäller inom övriga områden i vårt samhälle, till exempel när vi medborgare är trafikanter, vilket också medför risker för andra. Då finns det gemensamma riktlinjer för hur man ska färdas i trafiken, för fordonskontroll och för körkort. Samma riktlinjer gäller för oss alla. Då kan inte varje trafikant utfärda sina egna riktlinjer. De lagar som länsstyrelserna skulle luta sig mot i samband med ett dammbrott är miljöbalken och lagen om skydd mot olyckor, men dessa är trubbiga både när det gäller de mer långsiktiga förebyggande åtgärder som måste till för att förhindra dammbrott och de akuta åtgärder som måste sättas in när man bedömer att risken för dammbrott och andra geotekniska händelser är överhängande. Såvitt jag har förstått har länsstyrelserna inte haft mandat att ingripa när de sett en hotande fara för dammbrott, som kanske utvecklar sig under någon eller några veckor. Den beskrivs då inte som en olycka, eftersom den enbart är ett hot. Om en länsstyrelse ändå ingrep skulle det ske en domstolsprövning i efterhand. Detta har varit en byråkratisk och krånglig process. Lagstiftningen har helt enkelt inte varit anpassad till de risker vi nu upplever. Det är därför glädjande att konstatera att regeringen har vidtagit flera åtgärder för att stärka arbetet med att förebygga risker för klimatrelaterade olyckor och problem. Man genomför ändringar i plan- och bygglagen och avser att beakta förslag som framkommit ur Klimat- och sårbarhetsutredningen om tydligare risktänkande i lagstiftningen och om inrättande av en klimatanpassningsdelegation på länsstyrelserna. Men problematiken med risker för översvämningar, ras, skred och erosion gäller inte bara vattenkraftsdammarna utan naturligtvis även alla andra sjöar och vattendrag. Detta har vi under senare år fått åtskilliga exempel på. Där finns ofta en komplex ägarbild där kommuner och länsstyrelser är de viktigaste aktörerna. Riksrevisionen anmärker på att det saknas kompetens i tillsynen. Dock finns det kompetens att anlita till exempel hos Statens geotekniska institut som specialiserat sig på sådana frågor och som årligen håller konferenser inom geoteknik också för kommuner och länsstyrelser. På lång sikt kan man dock vara bekymrad över att kunskaperna inom säkerhets- och riskområdet urholkas ytterligare genom de ungas vikande intresse för teknisk utbildning och forskning. Här behövs krafttag. Jag hoppas att regeringen tar denna fråga på allvar och låter det komma till uttryck i den kommande forskningspolitiska propositionen. Med hänsyn till att det säkerhetshöjande arbetet redan har påbörjats av regeringen tillstyrker jag utskottets förslag till beslut.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2008-03-05
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 2, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Riksrevisionens styrelses framställning angående säkerheten vid vattenkraftsdammar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår framställning 2007/08:RRS5 och motionerna 2007/08:Fö4 yrkandena 1 och 2 samt 2007/08:Fö5 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0108022
    m870010
    c25004
    fp23005
    kd21003
    v01903
    mp01504
    Totalt156142051
    Ledamöternas röster
  2. Vattennivån i Vänern

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fö218 och 2007/08:Fö248.
  3. Beredskap för och uppföljning av översvämningar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:C368 yrkande 2, 2007/08:Fö235 och 2007/08:Fö239.