Riktlinjer för energipolitiken

Fru talman! Vi ska i dag debattera energipolitiken och i någon mening kanske också summera den intensiva period vi har haft under våren, då förhandlingar och utspel om energipolitiken har varit ett återkommande tema. Chansen och möjligheterna att få en historisk blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken fanns faktiskt under några få veckor, men regeringen satte tyvärr det kortsiktiga partitaktiska intresset framför det långsiktiga behovet av en stabil energipolitik. Det var synd eftersom de utmaningar som vi har på klimatområdet och det energipolitiska området onekligen kräver långsiktiga beslut om styrmedel och målsättningar, inte minst för att industrin ska kunna veta vad som gäller för framtida investeringar. Jag ska återkomma till energiförhandlingarna lite senare, men jag ska inledningsvis yrka bifall till reservationerna 1, 4, 6 och 7, som vi socialdemokrater tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet ställer oss bakom. Under debatten tidigare i dag har vi fått höra hur avgörande klimatfrågan är för vår överlevnad. Jag tycker att det är glädjande att vi i Sveriges riksdag inte har några politiska företrädare som vägrar inse hur avgörande det är för vår generation att agera för förändring: att minska utsläppen av växthusgaser, att energieffektivisera och växla över till det som är hållbart och förnybart. Det är vi i retoriken och till stor del också i praktiken relativt överens om. Det är bra, för så är det inte i alla nationella parlament. I grunden är detta en fråga om moraliskt ansvar. Det är ett moraliskt ansvar som vi har i vår generation för att nu göra insatser som begränsar skadeverkningarna på miljön framöver och inte vältra över det ansvaret på kommande generationer. Men det handlar också om att ta politiskt ansvar. Marknaden och marknadsekonomin kommer aldrig själv att ta miljöansvar såvida det inte kommer politiska riktlinjer, regler, ramar och styrmedel som styr och reglerar marknaden. I energipolitiken är det dessvärre tydligt att frånvaron av politiskt ansvarstagande och en alltför stor tilltro till marknadens egen förmåga att möta klimathotet har lett till en utveckling där man i stora delar av världen fortfarande investerar miljarder i ny kolkraft, nya kärnkraftverk och nya gasledningar. Det är först när vi vågar ta politiskt ansvar för utvecklingen som vi kan vända den negativa utvecklingen och skapa förutsättningar för det som är hållbart och förnybart. I Sverige har vi varit duktiga och framgångsrika. Vi har haft offentliga investeringspaket. Vi har använt styrmedel som gör att både hushåll och företag ser möjligheten att investera i ny miljöteknik eller energieffektivare system, och vi har kommit en bra bit på väg. Vi är det land bland EU:s medlemsländer som har lägst andel fossila bränslen i energitillförseln. Vi är dessutom ett av de ledande länderna i världen när det gäller biobränslen. Energin från biobränslen har bara sedan 1994 ökat med 30 terawattimmar. Det är en siffra som motsvarar uppvärmningen av en och en halv miljon villor under ett år. Sverige är ett föregångsland när det gäller energiomställningen. Det här har vi åstadkommit genom de senaste 10-15 årens radikala miljöpolitik oh omställningspolitik, ofta under hård kritik från framför allt Moderaterna men också från en del andra borgerliga företrädare och företrädare för näringslivet som inte sett vilken nytta det har varit att vara tydliga politiskt. Detta har gett resultat, dels ur klimatsynpunkt, dels genom att det har inneburit att vi i Sverige har en miljöteknikbransch som växer och som får stora exportframgångar på grund av de krav som vi har ställt här. Därmed blir energipolitiken något som inte bara handlar om vår egen hushållning, utan det blir i högsta grad också en näringspolitisk fråga. Det faktum att vi i Sverige har vågat gå före övriga Europa har bidragit till att vi har en växande miljöteknikexport. Sedan räcker det förstås inte att vi i Sverige ställer om. Det måste EU, USA och många andra länder också klara av. Därför är det bra att vi använder vårt medlemskap i EU till att driva fram 20-20-20-överenskommelser och tuffa klimatkrav inför Köpenhamnsöverläggningarna. Och visst inger det hopp när Obama presenterar en plan att lägga 150 miljarder dollar på förnybar energi - solenergi och vindkraft - med en tydlig målsättning att USA ska minska sitt oljeberoende och sitt kärnkraftsberoende. Det inger hopp. Samtidigt blir man bekymrad när man ser länder utanför och i Europa som avstår från investeringar i förnybar energi och fortsätter utbyggnaden av kol- och kärnkraft. Dessutom använder man finanskrisen som argument för att nu sänka ambitionsnivåerna. Här i Sverige kan vi se hur regeringen vill minska den nationella ambitionen till förmån för investeringar utomlands, som om det skulle vara någonting som står i motsatsställning till varandra. Det är tvärtom. Det är angeläget att vi gör investeringar utomlands men också att vi har en väldigt hög och tydlig ambition i Sverige. Det är ju vår höga ambitionsnivå i Sverige som har lett till att vi har starka miljöteknikföretag, som har lett till att vi förmår exportera produkter och kunnande, som har lett till att vi också förmår inspirera andra länder i Europa. Låt oss konstatera att den svenska ambitionsnivån måste vara fortsatt hög. Det går inte att sänka ambitionen nationellt, som Sverige har valt att göra med den regering vi nu har. Sedan kan vi konstatera att vi tappat tempo under de senaste åren. Vi har tappat tempo sedan vi fick en borgerlig regering som ägnade de första två åren åt att faktiskt inte göra någonting. Ja, det man gjorde var att man bröt den förra blocköverskridande överenskommelsen om energipolitiken, som var nog så viktig och bra. Dessutom avbröt man klimatinvesteringsprogrammen, och man minskade stöden till hushållens energiomställning. På område efter område minskade man ambitionsnivån när det gällde energiomställning. Vi fick två förlorade år under tiden som borgerligheten trätte inbördes om vilken energipolitik man skulle bedriva. Det gick så långt att jag som oppositionsföreträdare fick bjuda in till energisamtal för att se om det fanns förutsättningar att bedriva energiförhandlingar och få en blocköverskridande överenskommelse, men tyvärr kom inga borgerliga företrädare den gången. De kom inte förrän man sytt ihop en egen överenskommelse så hårt och så bundet att det dessvärre inte fanns något utrymme att rucka på den överenskommelsen när man sedan ville förhandla. Vi som var med i förhandlingarna - Kent, Per, jag och Maud som sitter här - kan vittna om det bristande förhandlingsmandat som regeringens företrädare hade. Uppenbarligen var regeringens partitaktiska intresse av att få en strid om kärnkraften viktigare än att få en bred överenskommelse om energipolitiken. För mig var det vägvalet obegripligt. Vi gick till förhandlingarna med tre tydliga ambitioner: Det ska vara en högre ambitionsnivå när det gäller utbyggnad av förnybar energi och kraftigare satsningar på energieffektiviseringar. Sveriges ska ha överskott av el, så att vi kan garantera konkurrenskraftiga priser till svensk industri. Inget beslut om att bygga ny kärnkraft är nödvändigt nu. Det riskerar i stället att innebära att man avstår från att investera i förnybar energi. Vi gick till förhandlingarna med ett tydligt mandat från våra partigrupper om att kunna förhandla och kompromissa för att få till stånd någonting som vi bedömde var väldigt viktigt, en bred överenskommelse. Men regeringspartiernas upplägg av förhandlingarna, snabba besked inom någon vecka, och val av prioriteringar förvånade väldigt. Jag ska ärligt säga att när regeringen under förhandlingarnas gång sade att en av de viktigaste frågorna handlade om att nu ge besked om att vi ska bygga tio nya reaktorer tog det mig med häpnad. Med all respekt för att vårt äldsta kärnkraftverk i Oskarshamn, OKG 1, som står för ungefär 3,5 terawattimmar behöver tas ur drift någon gång 2020-2025, kan väl ingen på allvar här hävda att det nu skulle vara nödvändigt eller till och med bråttom att ge besked om att bygga tio nya reaktorer? Det är knappast den mest angelägna frågan. Den frågan skulle kanske vara aktuell om 20-30 år. Regeringen själv sade att det tidigast 2015 är aktuellt att behöva ge besked. Och i ett läge när vi ser att de internationella erfarenheterna av kärnkraftsbyggen snarare tyder på förseningar och fördyringar tycker jag att det är tveksamt om det är den viktigaste prioriteringen just nu. Ändå valde regeringen att prioritera detta. Maud Olofsson och Andreas Carlgren som bara några månader tidigare hade haft en helt annan uppfattning var de som i förhandlingarna skulle hävda vikten av att bygga tio nya reaktorer, trots att regeringens eget underlag visade att det inte behövdes några beslut om detta förrän tidigast 2015 och trots att vi har kraftiga elöverskott. Jag tror att det ligger på ungefär 20 terawattimmar redan 2015, och sedan är det kraftigt ökade elöverskott. Det är ingen bristsituation. Det är inget akut läge. Snarare borde man ha använt förhandlingarna till att diskutera ambitionsnivån för elcertifikaten, insatser för energieffektiviseringar, investeringar i förnybar energi. Men det var uppenbart av lägre intresse för regeringen, trots att vi alla vet att det egentligen är det som kommer att vara avgörande satsningar de kommande 10-20 åren. Det faktum att regeringen dessutom inte var beredd att svara på om man ville sälja Vattenfall eller inte underlättade knappast samtalen. Nej, sanningen var nog den att Maud Olofsson och Andreas Carlgren inte hade fullt förhandlingsmandat. Det känner vi i och för sig igen från riksdagens övriga arbete. Den borgerliga regeringen förhandlar fast sig till den grad att det, när man kommer till riksdagen, inte finns utrymme för överenskommelser, vare sig det är energipolitiken, försvarspolitiken, skolpolitiken eller något annat. Jag beklagar det. Vi har ett intresse av en bred överenskommelse om energipolitiken. Om vi vinner valet 2010 kommer en rödgrön regering att bjuda in till energiöverläggningar. Och jag lovar er en sak. Vi kommer garanterat att ge mer än tre veckor för att förhandla om energipolitiken. För det finns ett starkt egenvärde i att få en överenskommelse. I betänkandet, som för övrigt debatteras här i dag, kan man säga att vi tydligt redovisar vår ambitiösa energipolitik. Det är en progressiv och ansvarsfull energipolitik som fortsätter på den väg som vi känner från Sverige, som har gjort att vi är föregångare. Vi lämnar inte över till marknaden, utan vi ser att det krävs ett politiskt ansvarstagande för att klara energiomställningen framöver. Regeringens kärnkraftssatsning kommer att äventyra detta, eftersom den skapar osäkerhet om förutsättningarna för investeringar i förnybar energi. Det kan vi se när det gäller vindkraften. Det kan vi se när det gäller andra investeringar. Vi anser att man måste vara tydlig här. Det behöver byggas ut minst 30 terawattimmar förnybar energi fram till 2020. För att det ska vara möjligt måste man höja ambitionsnivån när det gäller elcertifikatssystemen. Man måste överväga att ha ett fastprissystem för leveranser av förnybar energi. Det är klart att det finns tusen insatser som behöver göras för att få den stora mängd förnybar energi som kommer att vara nödvändig. Lite senare i debatten kommer Renée Jeryd från vår sida att särskilt redovisa hur vi ser på vindkraftsutbyggnaden, på de roliga frågor som handlar om stöd för havsbaserad vindkraft eller uttagsskatten för vindkraft. Men det är viktigt att komma ihåg att man måste vara tydlig i styrsystemen, och man måste vara tydlig i det politiska ansvarstagandet. Därför föreslår vi offentliga investeringsprogram. Klimpsatsningarna avvisades ju från regeringens sida och avbröts. Nu i ett läge när vi har finanskris och i ett läge när vi borde göra insatser som får fart på sysselsättningen och investeringarna skulle man ha mångdubbelt stora Klimpsatsningar. Man skulle definitivt satsa på att göra ett miljardprogram för miljonprogramsområdet och göra om ROT-systemet, så att det premierar ombyggnader när det gäller miljöteknik inte bara i villor utan också i bostadsrätter och i hyresrätter. Bostadssektorn står ju för en tredjedel av hela vår energianvändning. Här finns möjlighet att kombinera en aggressiv klimatpolitik med en offensiv jobbpolitik. Regeringen väljer i stället att minska ambitionsnivån när det gäller omställningar och framför allt att satsa sina ROT-pengar till hälften på hushållsnära tjänster i form av nybäddade sängar och nyklippta gräsmattor. Det ger varken klimatnytta eller några större exportmöjligheter för hemmamarknaden. För att få en väl fungerande elmarknad och energimarknad vill vi också göra en hel del insatser. Vi vill stärka Konkurrensverkets möjligheter att övervaka elmarknaden. Vi vill inrätta en elkundombudsman. Vi vill begränsa elbolagens möjligheter att teckna dyra tillsvidareavtal. Vi vill begränsa samägandet av kärnkraften. Vi vill få en ordentlig prisprövning av fjärrvärme; det är ett förslag som för övrigt den borgerliga majoriteten har röstat ned. Alla de sistnämnda förslagen har som genomgående tema att vi ser att elmarknaden och energimarknaden måste regleras och vara tydliga. Vi kan inte släppa hanteringen av detta till några få oligopolföretag. Det verkar som att regeringen har satt sig i deras knä i ett läge där vi nu verkligen måste övervaka den prisutveckling som vi ser. För över ett år sedan fick regeringen uppdraget att utreda tredjepartstillträde i fjärrvärmenätet. Den utredningen är vad jag vet ännu inte ens tillsatt. Jag hoppas att statsrådet kan ge besked om det. Men över ett år har gått, och vi har inte ens fått en utredning tillsatt, trots att vi vet att vi skulle behöva en ökad konkurrens i fjärrvärmenäten, en ökad möjlighet att använda spillvärme och en ökad möjlighet att koppla ihop regionala nät. Här ser vi en regering som vi får släpa fram till beslut, som tar lång tid på sig att komma till handling. Och det är onekligen frustrerande att man avstår från att använda de instrument man har. Tydligast kan det kanske beskrivas i form av det statliga bolaget Vattenfall, som vi tycker att vi borde använda som ett verktyg i omställningen. Vi medverkade till att Vattenfall fick nya ägardirektiv under förra mandatperioden i syfte att öka investeringarna i förnybar energi. Då tyckte Centerpartiet att det inte var tillräckligt, och Maud Olofsson sade: Jag kan inte heller tolerera att statligt ägda Vattenfall investerar i den smutsigaste energiproduktion vi känner till, även om det sker i andra länder. Så sade Maud Olofsson då. Nu är det ett annat läge. Nu investerar Vattenfall över 100 miljarder kronor i olja, kol och gas i Nuon, och jag ser inte någon kritisk kommentar från statsrådet. Vi vill gå vidare i att skärpa kraven på Vattenfall. Vi tycker att Vattenfall har en viktig roll i omställningsarbetet, genom sin egen verksamhet där vi kan skärpa kraven genom ägardirektiv men också genom det resultat som Vattenfall ger. Vi har föreslagit att vi tar 5 miljarder ur den vinst Vattenfall gör och skapar en miljöteknikfond som ska kunna användas som riskkapital och såddfinansiering för ny avancerad miljöteknik. Vi vill därutöver lägga över 1 ½ miljard mer än regeringen på energiforskning under kommande år. Det är ett sätt för oss att visa att Vattenfall kan vara ett användbart redskap. Vi talar också tydligt om vilken ambitionsnivå vi vill ha framöver i energipolitiken. I Sverige kan vi om vi vill. Vi skulle kunna vara ännu mycket bättre. Vi skulle kunna höja ambitionsnivån och göra fler satsningar än vad vi gör i dag, men vi har dessvärre en regering som alltför ofta hävdar att det är någon annan som har ansvaret, vare sig det är EU, andra länder eller marknaden. Vi säger: Yes, we can. Regeringspartierna verkar säga: No, we won't. Jag tror inte att passivitet är rätt sätt att möta klimathotet. Jag tror att vi måste kunna bättre. (Applåder)

Fru talman! Jag har ett anförande här som jag har räknat ut är på 25 minuter. Jag ska försöka att visa vad effektivisering betyder, om jag kan vara effektiv nog att korta ned det till den utsatta tiden på tolv minuter och föregå med gott exempel. Det hade jag önskat att regeringen hade gjort när det gäller energipolitiken. Jag vill börja med att yrka bifall till följande reservationer: 1, 4, 6 och 7. Men jag står givetvis bakom samtliga andra reservationer. Vi står i dag inför en rad utmaningar i världen. En del kallar det för kriser. Det är finanskrisen, klimatkrisen, energikrisen och vattenkrisen. Det går inte att urskilja en och säga att en enda är orsaken till de andra. Det hänger ihop. Alla de här kriserna hänger ihop och har ett samband med varandra. Man måste när man diskuterar energikrisen se den i sitt sammanhang. Den leder till att vi har matkris, och vi har vattenkris på grund av den. Jag vill belysa det genom att åtminstone referera till två utredningar som jag nyligen har läst. Alldeles nyligen kom IEA ut med en rapport som pekar på att det har varit en fördubbling av energiförbrukningen under de senaste 30 åren - en fördubbling av energiförbrukning. IEA visar också att inom de närmaste åren kommer energiförbrukningen ytterligare att fördubblas. Det säger sig självt att våra tillgångar av kol, olja och gas inte kommer att räcka till för att täcka det behovet. Det är en dyster utveckling med tanke på de fossila bränslenas inverkan på klimatet och att oljeepoken snart är över. IEA skriver: Mänsklighetens framtida välstånd hänger på hur framgångsrikt vi förmår att tackla två centrala energiutmaningar. Det handlar om att säkra tillgången på säker och billig energi och att åstadkomma en snabb övergång till ett energisystem som är effektivt och klimatvänligt. Vad som behövs är en energirevolution. Det kunde vi läsa i deras World Energy Outlook 2008. Den 29 maj 2009 kom ett pressmeddelande: Klimatförändringar orsakar över 300 döda per år. Det är undertecknat i London den 29 maj av Kofi Annan, President of the Global Humanitarian Forum. Den rapporten är den första rapporten som fokuserar på klimatförändringars påverkan på mänskligheten. Den visar på att över 300 miljoner människor påverkas allvarligt av klimatförändringarna till en kostnad av 125 miljarder dollar per år. Rapporten pekar också på att 2030 kommer antalet döda att uppgå till 500 000 per år. De som påverkas av klimatförändringarna uppgår då till 600 miljoner. Det finns en kostnad för det här: 300 miljarder dollar. Det är alltså betydligt mycket mer än vad finanskrisen kostar. Ändå pumpar vi in pengar i ett system som genererar sin egen undergång. Det behövs betydande insatser för att vi ska komma till rätta med klimatpolitiken och klimatorsakerna. Den politik som har förts runt om i världen är i allra högsta grad orättvis. Det är fattiga människor i utvecklingsländerna som bär 90 procent av bördan genom död, sjukdomar och ekonomisk förlust. Ändå är det inte de som är ansvariga för problemet. Det är i allra högsta grad högst orättvist. Jordens klimat är en fråga som berör hela befolkningen i världen. Den kan inte lösas utan internationella överenskommelser. Det är vi överens om. Men det innebär inte att Sverige stillasittande kan invänta internationella överenskommelser inom klimatenergiområdet eller att vi ska göra en del av vår hemläxa i andra länder för att räkna av det mot kraven på oss. Det håller inte. Det är osolidariskt mot andra länder. Vi måste göra både-och. Fru talman! Den viktigaste uppgiften måste vara att föra en energipolitik som bryter beroendet av fossila bränslen och ändå tillförsäkra att det finns en god tillgång till energi för att säkra välfärd och sysselsättning i Sverige och övriga världen. Därför behövs det en energipolitik som vilar på fyra ben. Det är en utbyggnad av förnybara energikällor som sol, vind och bioenergi. Det är en satsning på forskning och utveckling som är intimt förknippad med det första som jag sade. Det är ett klimatbistånd som går utanför det normala biståndsarbetet, som hjälper till att satsa i de länder som bäst behöver det, de som drabbas hårdast av utsläppen som orsakas av oss i den rika delen av världen. Men det behövs en energieffektivisering. Det är det som är den stora delen. Väldigt mycket av vår politik handlar om att vi börjar i fel ända. Så länge det är billigare att effektivisera än att nyproducera en kilowatttimme måste vi satsa på effektivisering. Hans Nilsson som är ordförande i Energieffektiviseringsföretagen har sagt att det går att spara ända upp till 50 procent av den energi som vi förbrukar i dag. Det ger långt mycket mer än vad regeringen har i sina förslag som egentligen bara bygger på att vi fortsätter på den inslagna vägen såsom det har varit tidigare. Det är inget ambitiöst mål när det finns så mycket mer. Det är inte bara de, utan det har också Naturskyddsföreningen visat på i sin rapport om energieffektiviseringens möjligheter. Jag träffade nyligen ABB och diskuterade vilka möjligheter industrin har att hjälpa till med energieffektivisering. En del av dem säger att det finns en stor möjlighet inom industrin att ytterligare effektivisera. Det är lönsamt, och det är en kort pay off-tid på de investeringarna. Det handlar om att ge signaler från regeringens sida. Det är obegripligt för mig att det är en så dålig målsättning när det gäller energieffektivisering från regeringens sida. Jag kan bara referera till vad IEA själva säger, att 30 procent inte är någon orimlighet. Det finns redan i dag lönsamhet för att klara av det. Sverige har goda förutsättningar att visa vägen mot en lösning på klimatproblemet om vi vågar satsa på den kunskap som redan finns inom en rad områden. Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet tagit fram en energiöverenskommelse som utgår från det faktum att vi inte kan fortsätta på den inslagna vägen. Det är en energiöverenskommelse som vi också har utvecklat i vår gemensamma energimotion. Det är en politik som vill bryta beroendet av fossila bränslen och samtidigt ge företagen bra förutsättningar till billig och fossilfri energi i framtiden, där kärnkraften har passerat bäst-före-datum för länge sedan. Det är en politik som kommer att skapa nya jobb i nya framåtriktade företag, med andra ord en politik för våra barn och barnbarns möjligheter att leva i en framtida värld. Det är en politik som är solidarisk mot fattiga länder och utvecklingsländer i tredje världen. Därför blir det för mig väldigt märkligt när regeringen öppnar för fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Jag har tidigare vid flera tillfällen diskuterat kärnkraft och kärnkraftens utveckling. Jag har alldeles nyligen läst en rapport av Jon Wellinghoff, som är ordförande i Ferc, det organ i USA som har översyn över energiföretag. Han konstaterar att det inte finns någon framtid för kärnkraft och kolkraft i USA. Det är ungefär samma sak i de rapporter som Standard & Poors och andra institut har kommit fram till. Den är dyr och farlig och kommer aldrig att vara det som löser problemen. För ett tag sedan tog jag fram en rapport, där riksdagens utredningstjänst tittade lite grann på kärnkraften och vad som händer med avfallet runt om i världen. IAEA, som är FN:s organ som kontrollerar vart kärnkraftsavfallet tar vägen, har en databas där det ska rapporteras in vart farligt avfall tar vägen, framför allt uran och plutonium. År 2006 hade man inrapporterat 1 080 incidenter från de deltagande staterna. Av dessa utgjordes 275 av otillåtet innehav och kriminell aktivitet, alltså smuggling och stöld av uran och plutonium. Ser man inte kärnkraftens utveckling och vad den ställer till med runt om i världen? Ändå öppnar man för detta. För mig är det obegripligt! Kärnkraften handlar inte bara om energi. Det finns i dag ytterligare en faktor som talar för att vi snabbt borde göra oss av med kärnkraften, nämligen terrorismen och terrorhotet. Det är därför det finns en illegal handel med uran och plutonium. I de fall som jag refererar till vet man inte vart det har tagit vägen. Så ser det ut. Dessutom är det för mig obegripligt att regeringen öppnar för kärnkraften samtidigt som man säger att uranbrytning inte får ske i Sverige; det är smutsigt och farligt. Men man accepterar att det sker i andra länder, Zimbabwe till exempel. Dessutom drivs urangruvorna med kolkraftverk. Det här är inte en klimat- och energipolitik som är hållbar. Den är inte heller solidarisk. Det är en farlig utveckling. Här borde regeringen ha haft möjlighet att gå före och ge en signal. Det behövs en rad åtgärder. Är då våra åtaganden som vi har föreslagit i vår motion helt gripna ur luften? Nej, vill jag säga. En av orsakerna är att energiförbrukningen kommer att öka, eftersom befolkningen ökar med ungefär tre miljarder fram till 2050. Oljan tar slut, det vet vi. En del tror att det kommer att gå betydligt snabbare än det gör i dag, att vi har passerat oljetoppen för länge sedan. Det innebär att vi snart står inför en rejäl matkris runt om i världen. Det kanske mest intressanta är att IEA i en rapport inför G 8-mötet i maj i år säger att de satsningar som görs på Green New Deal, det vill säga offensiva gröna energiinvesteringar i krisbekämpande syfte, är bra men otillräckliga. Man menar att sådana satsningar är som att slå tre flugor i en smäll. De förbättrar klimatet, ökar energisäkerheten och motverkar den ekonomiska nedgången. Det här är viktigt: Krisen innebär på kort sikt att utsläppen går ned. Det har vi sett. Men om man inte utnyttjar tillfället till offensiva satsningar ökar de ännu mer när krisen går över, eftersom det naturliga tillfället till förnyelse och förbättringar eftersatts. Därför är det så väldigt viktigt att vi satsar nu. Vi har i vår gemensamma energimotion visat att de satsningar som vi föreslår är en väg som ligger i linje med vad IEA säger.

Fru talman! Olof Palme myntade uttrycket "Politik är att vilja". Men man skulle lika gärna kunna säga att politik är att välja. Den politiska vilja som man har som parti eller som regeringsalternativ måste manifesteras genom att man vågar välja och också vågar välja bort. Just här, skulle jag vilja säga, ligger det stora problemet med regeringens energipolitik. Man försöker vara för allt, och resultatet blir att man inte lyckas prioritera något alls. Regeringspartiernas energiöverenskommelse vrider klockan tillbaka flera decennier i svensk energipolitik. I stället för att fokusera på det som alla egentligen säger sig stödja, framväxten av förnybar energiproduktion från skog, vind och sol, orsakar de borgerliga partierna i regeringen splittring och osäkerhet genom att öppna för ny kärnkraft, ny naturgas och ny torvkraft. I stället för en energipolitik serverar regeringen en icke-politik som öppnar för allt men inte ger goda förutsättningar för något alls. I dagsläget vet till exempel ingen om eller när nya kärnkraftverk kommer att byggas i Sverige, hur många reaktorer det i så fall skulle bli och hur stor varje sådan reaktor skulle kunna tänkas vara i framtiden. Det här skapar ett möjligt spann i framtiden mellan noll i produktion från kärnkraften till - i värsta fall, ur vårt perspektiv - flera hundra terawatttimmar ny kärnkraft. Vem vill investera i de nya energislagen med all denna osäkerhet framför sig? Vi ser redan i dag att viljan att investera i förnybar energi sjunker snabbt. Investeringarna i vindkraft minskade till exempel med en tredjedel på ett enda år mellan 2007 och 2008. Vi rödgröna vill i stället skapa trygghet och stabilitet på energimarknaden. För att göra det tydligt för marknaden åt vilket håll energisystemet ska röra sig säger vi klart och tydligt nej till kärnkraften i framtiden. Kärnkraften är en ohållbar och opålitlig energikälla. Det borde vara en självklarhet att respektera folkomröstningens resultat och fasa ut kärnkraften. Man undrar om minnet är så kort att regeringen redan har glömt bort den oerhört allvarliga händelsen på Forsmarks kärnkraftverk för nästan exakt tre år sedan. Enligt flera oberoende bedömare var Sverige i juli 2006 på randen av en härdsmälta. Varje år inträffar ett antal större och mindre incidenter i svensk kärnkraft. Så sent som i förrgår inträffade ett utsläpp av radioaktivt material i kärnbränslefabriken Westinghouses lokaler i Västerås. Kärnkraften är en olycka som väntar på att hända. Förutom den ständiga risken för olyckor innebär kärnkraften också ett fortsatt beroende av importerat uran från smutsiga gruvor runt om i världen. Sverige har dessutom ingen färdig lösning på hur det oerhört farliga kärnavfallet ska förvaras. Trots det har vi redan i dag producerat nära 5 000 ton av detta kärnavfall, som måste tas om hand i 100 000 år framöver. Man måste fråga: Är det rimligt att fortsätta att producera ständigt nytt avfall och att förlänga kärnkraften i kanske 60 år framöver när vi inte ens vet hur man ska ta hand om avfallet? Extra oförklarligt är det att regeringen har börjat öppna dörren för ny kärnkraft just nu när investeringarna i förnybar energi äntligen börjar ta fart. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring från näringsministern av varför just Sverige med sina exceptionellt goda förutsättningar för förnybar elproduktion ska öppna för ny kärnkraft. Vilka signaler tror ministern att det sänder till andra, mindre lyckligt lottade länder i vår värld? Redan nu kan man se hur det svenska beslutet skickar vågor till exempelvis Tyskland där kärnkraftsförespråkare hårt driver att man ska riva upp det tyska beslutet om kärnkraftsavveckling och pekar på Sverige. Näst på tur kanske är Vitryssland som också har sagt att de vill utveckla kärnkraft. Vilka argument ska Sverige använda mot de vitryska planerna när vi själva är beredda att satsa på ny kärnkraft? Resultatet av regeringens helomvändning riskerar att bli ökad kärnkraftsanvändning runt om i världen och därmed större risk för kärnvapenspridning och större risk för att radioaktivt material hamnar i fel händer och används i terrorhandlingar. Är det ett pris som regeringen är beredd att betala för kärnkraften? Jag är stolt över att den rödgröna oppositionen gemensamt vågar välja. Vi är överens om att fasa ut kärnkraften i takt med att vi får fram ny förnybar el. Det betraktar jag som en hållbar energipolitik. Fru talman! I stället för att krampaktigt hålla fast vid det gamla vill vi i de rödgröna partierna satsa på det nya. Vi vill satsa på att få en betydligt effektivare energianvändning och på en massiv utbyggnad av förnybar elproduktion. Vi är överens om att höja målen i elcertifikatssystemet kraftigt jämfört med regeringen. Det blir då mer lönsamt att investera i den förnybara elproduktionen som svenska folket uttalat vill ha. Vi vill också pröva ett fastprissystem för förnybar el, där den som producerar ren el från vind och sol får betalt med en fast summa för varje kilowattimme som levereras in på elnätet. Ett sådant system ger just den trygghet som investerare behöver. Man får ett garanterat pris under en längre tidsperiod och kan därför direkt avgöra om den investering man är på väg att göra lönar sig. Det är precis den stabiliteten som har gjort att länder som Danmark, Tyskland och Spanien, som är i världstopp när det gäller att satsa på vind och solkraft, har lyckats så bra med att få fram ny förnybar elproduktion. Med en rödgrön regering kan Sverige äntligen följa dem och bli en stor producent av el från sol och vind. Äntligen skulle vi kunna utnyttja den fantastiska potential som Sverige har för vindkraft. Äntligen skulle vi kunna dra nytta av att vi har världsledande forskning på solenergiområdet. Vi skulle kunna bygga upp en ny industri för förnybar energi i Sverige. Fru talman! Även när det gäller vindkraften sänder regeringen ut dubbla signaler. I dag drivs en tiondel av den svenska vindkraften av vindkraftskooperativ. Förutom att det här självklart ger ett starkt bidrag till produktionen av ren förnybar el bidrar det också till en ökad lokal förankring av vindkraften. Nyligen har Skattemyndigheten börjat ta ut en uttagsskatt på kooperativ vindkraft som helt drar undan mattan för den energikällan. På grund av skatten har ansökningarna om att bli medlem i ett kooperativt vindkraftverk fallit som en sten, till mindre än en tjugondel av vad det var tidigare. Regeringen ser tyvärr passivt på. Finansministern till och med välkomnar den nya skatten ungefär som om han tycker att den är rimlig med det skattesystem vi har och verkar inte bry sig om de effekter som den nya skatten får på vindkraftskooperativen. Effekten kan faktiskt bli att den kooperativa vindkraften helt försvinner i Sverige som energikälla, vilket vore otroligt olyckligt både för elkraftsproduktionen och för acceptansen för vindkraften. Som om inte det här var nog har regeringen dessutom nyligen infört ett kommunalt veto som gäller just för vindkraft. I stället för att stödja den förnybara elproduktionen ser vi hur regeringen håller på att dra undan mattan och möjligheterna för vindkraften i Sverige. Fru talman! När det gäller effektiviseringen har regeringen ännu lägre ambitioner. I stället för att se de enorma möjligheterna som Sverige har att använda elen effektivare har regeringen valt att inte ha någon högre ambitionsnivå än den som EU har föreslagit. Trots att svenskarna använder drygt dubbelt så mycket el som den genomsnittliga europén anser regeringen att vi inte kan ha några högre ambitioner än vad andra länder har. Det är oförsvarligt att ha en så låg ambition i ett land där man fortfarande värmer hus med direktverkande el och där det om och om igen har visat sig att åtminstone 30 procent av energin skulle kunna sparas samtidigt som man tjänar pengar på att göra de investeringarna. En rödgrön regering skulle satsa betydligt mer offensivt på både förnybar elproduktion och effektivisering. Med ett långsiktigt och ett målinriktat arbete är möjligheterna så stora att vi kan ersätta både kärnkraften och en stor del av de fossila fordonsbränslena med ren el och ändå ha ett överskott som ett stöd för den energiintensiva industrin. Vi skulle även kunna exportera till andra länder. Vi måste ställa oss frågan varför man inte utnyttjar de energislag där Sverige har stora fördelar jämfört med andra länder, såsom bioenergi och såsom vindkraft, i stället för att välja att fördjupa Sveriges beroende av importerade farliga och icke-förnybara energislag, som kärnkraften och naturgasen. Från den rödgröna oppositionens sida är vi beredda att välja. Vi deklarerar tydligt att vi väljer bort uranbrytning i Sverige. Vi väljer bort utvinning av fossila bränslen. Vi säger nej till en utbyggnad av fossilgasen. Vi vågar säga nej, och därför kan vi också säga ett tydligt ja. Men vad säger regeringen? När man tittar på tolkningen av den energiöverenskommelse som regeringspartierna har gjort ser man att det leder hur olika som helst. När man frågar centerpartister säger de att överenskommelsen inte kommer att leda till någon ny kärnkraft därför att kärnkraften är för dyr. Frågar man folkpartister säger de att det blir tio nya reaktorer och att de, var och en, kan vara fyra gånger så stora som de vi har i dag. Var är tydligheten? Var är långsiktigheten? Kort sagt, var är energipolitiken? Jag står bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men jag vill för tids vinnande yrka bifall till enbart reservationerna 1, 4, 6 och 7. I detta anförande instämde Jan Lindholm (mp).

Fru talman! Vi står sannerligen inför stora utmaningar, både när det gäller globaliseringen, den globala finanskrisen och klimathotet. Sällan blir väl globaliseringen så tydlig som när vi ska analysera klimatpolitiken och utforma den. Då ser vi hur oerhört beroende vi är av vad som händer runt om på vår jord och hur vårt eget agerande påverkar, inte bara här hemma utan på andra ställen. Fru talman! Jag tänkte försöka energieffektivisera tidsanvändningen här i kväll genom att helt och hållet instämma i de principiella resonemang som Anita Brodén tidigare förde fram om en liberal klimatpolitik och inte upprepa något av det. Klimatpolitiken och koldioxidutsläppen har att göra med väldigt många olika delar av vårt livsmönster. De har att göra med livsmedelsproduktionen, hur vi odlar, vad vi äter och hur mycket vi äter upp av det vi odlar, med transportsektorn, med uppvärmning och tillagning. Många delar av våra liv och våra livsval påverkar, och de påverkas förstås i sin tur av politiken, av den kunskap vi har, den vetskap, de prismekanismer vi skapar och de regelverk som finns. Energisektorn, som vi nu debatterar som delfråga, är naturligtvis oerhört viktig i den sammanhållna klimat- och energipolitiken, även om den är uppdelad på två propositioner, två betänkanden och två debatter, eftersom tillvaron i riksdag och regering är styckad på ett annat sätt än tillvaron ute i det verkliga livet. Det löser vi nu. Till grund för den sammanhållna klimat- och energipolitiken ligger också den väldigt viktiga energiöverenskommelse som har träffats mellan partierna i Allians för Sverige. Det innebär äntligen att vi har grävt upp oss själva ur de diken där debatten under mycket lång tid har suttit fast. Bakom det står naturligtvis den väldigt viktiga EU-överenskommelse där Sverige var väldigt pådrivande för att alla medlemsländerna före jul förra året verkligen satte ned fötterna ordentligt. Trots finanskris och trots stora ekonomiska påfrestningar ska den här överenskommelsen ligga fast och omsättas i praktisk handling steg för steg. Det handlar om minskade CO2-utsläpp, det handlar om en ökad andel förnybar energiproduktion och det handlar om ökad effektivisering av energianvändandet. Ibland tycker jag att det blir väldigt mycket slagsida, överslagsida, på diskussionen om just själva elproduktionen. Den svenska elproduktionen är i dag i stort sett helt fossilfri. Nära hälften kommer från vattenkraft och nära hälften kommer från kärnkraft. Ibland när man följer med i debatten men framför allt ute hos medborgarna verkar kunskapen vara ganska låg när det gäller att det är på det här viset. Man tror att det är den svenska elproduktionen som skapar CO2-utsläpp och utgör en del av klimathotet. Andelen förnybar energi ska nu öka till totalt 50 procent. Där är vattenkraften förstås den riktigt stora andelen. Men vi ska inte öka det förnybara genom att bygga ut några orörda älvar. I stället ska kärnkraften med hjälp av den här överenskommelsen fortsätta att vara denna viktiga del i elproduktionen så länge det behövs och så länge som det ekonomiskt går att motivera. Därför är det också viktigt att vi redan nu klargör att i den takt som de befintliga reaktorerna, en eller flera, helt enkelt faller för det tekniska och ekonomiska strecket ska de kunna ersättas av en ny reaktor. Givetvis deklareras det också att det inte kan vara fråga om några subventioner eller på något annat sätt förmånligare regler samt att det ska vara bästa tänkbara teknik och en noggrann prövning av allt. Det gäller likaså effekthöjningar. Planeringsmålet för vindkraft ökas kraftigt. Det handlar inte om att man från statsmakternas sida planerar fram själva vindkraftverken, utan det handlar om att i översiktsplaneringen skapa möjligheter för vindkraft. Elcertifikatssystemet ska upparbetas till en ny nivå på 25 terawattimmar, vilket faktiskt handlar om att öka tio gånger på tio år. Vi ska alltså tiodubbla vindkraften på tio år jämfört med vad man har lyckats med under alla åren fram till i dag. Det är ett oerhört ambitiöst mål. För att det ska fungera räcker det inte med elcertifikatsplanering, utan det handlar framför allt om alla konkreta förändringar som kommer nu. Var och varannan vecka kommer propositioner till olika utskott, förändringar i förordningar som snabbar upp planeringsprocesser, nättillträde och så vidare, för att det verkligen ska vara möjligt att genomföra. Per Bolund nämnde tidigare att utbyggnaden minskade mellan 2007 och 2008. Det kan förändras av att planeringsförutsättningarna är helt klarlagda, och det kan ha ett visst samband med att vi råkar stå mitt uppe i en finanskris där finansieringsfrågorna under framför allt den andra delen av 2008 var oerhört bekymmersamma. Jag överlåter åt energi- och näringsminister Maud Olofsson att lägga ut texten lite rundligare i dessa sakfrågor. Överenskommelsen är verkligen historisk. Jag tror att samlingen runt klimatkrisen som något viktigare har fått oss alla att inse att vi inte kan ha produktionsteknik som något slags överideologi. Nu gäller det att lösa klimathotet och se till att vi skapar bra och långsiktiga förutsättningar för en energipolitik som är bra för klimatet och bra för jobb och företagande i vårt land. Ingen är betjänt av att vi bedriver en energipolitik som driver företagen och tillverkningen ut ur vårt land och att den i stället sker på andra ställen, ofta med betydligt sämre förutsättningar för klimatneutral elförsörjning. Det hade förstås varit ännu mycket bättre - jag ska inte recensera Tomas Eneroths livfulla beskrivning av hur energiförhandlingarna har gått till, jag tror att en och annan inte riktigt känner igen sig - om det hade varit möjligt om hela eller delar av oppositionen hade kunnat sluta upp runt viktiga hörnstenar, men det var alltså inte möjligt. Att nu lämna besked om kärnkraftens framtid är mycket betydelsefullt eftersom det handlar om oerhört långa planeringstider. Hur mycket blir det? Det får vi se vad som säkerhetsmässigt och ekonomiskt kommer att vara genomförbart. Det ska vi inte planera fram. För svensk basindustri, för jobb och företagande, för inkomster för enskilda människor och för stat, kommun och landsting är det naturligtvis oerhört viktigt att vi har fått en sådan energiöverenskommelse på plats och att vi till och med ska bidra till minskad fossilanvändning i andra länder, till exempel i Baltikum. Det blir möjligt när kabeln dit blir klar inom inte alltför många år. Elproduktion är sannerligen inte allt. Transportsektorn tar sina delar. Vi har här ett program för omställning av transportsektorn. Uppvärmning tar sin del. Miljöteknikutvecklingen är otroligt viktig, inte bara för omställningen av energi- och klimatpåverkan utan också för att den är en viktig del i ett snabbväxande kunskapsintensivt globalt konkurrenskraftigt näringsliv. Det är något som vi i Sverige verkligen behöver få mer av. Fru talman! Jag tänkte säga några ord om energieffektivisering. Det pratas mycket om energiproduktion. Den bästa kilowattimmen är, som ofta påpekas, den som man inte använder över huvud taget. Det här är ett bra mål om energieffektivisering, men det viktiga är styrmedlen och genomförandet, inte vilka mål man sätter upp och sedan dividerar om hur exakt man ska mäta dem. Det handlar om att saker och ting faktiskt händer. Här föreslås nu ett femårigt program för energieffektivisering. Vi satsar 300 miljoner kronor per år på detta, vilket är mycket pengar. De viktiga punkterna är att förstärka det lokala och regionala arbetet, att förstärka insatserna för information och rådgivning. Det är ofta så att mycket är direkt lönsamt för hushåll och företag att göra men man känner inte till det. Det verkar som en konstig omväg om man ska införa olika typer av subventioner i stället för att satsa på ökad information. Det handlar också om teknikupphandling, marknadsintroduktion av nya produkter och energikartläggningscheckar - som kan vara ett sätt att ge en morot för att sätta i gång ett sådant arbete. Exakt hur pengarna ska användas kommer att preciseras i budgetpropositionen. Sist kan vi konstatera att en sak som oppositionen ganska konkret har lyckats enas om är att man vill ha någon form av nedsättning av uttagsbeskattningen för vindkraftskooperativ. Telge Energi är ett elhandelsbolag hemma hos mig på Södertörn. Jag blev lite förvånad när jag i båda Stockholmsmorgontidningarna i går såg stora helsidesannonser från Telge Energi om att vindkraftskooperativen ska särskilt ytterligare skattegynnas. Telge Energi är en del av Södertäljes kommunala bolag. På hemsidan meddelar man att man bidrar med 1:20 kronor på kommunalskatten med hjälp av sina överskott och att Telges uppdrag är att göra Södertälje mer attraktivt genom att erbjuda förstklassiga bastjänster. En sådan bastjänst är då tydligen att försöka övertala framför allt centerpartistiska riksdagsledamöter att rösta med oppositionen. Delar Södertäljes medborgare den uppfattningen? Den nuvarande oppositionen införde uttagsbeskattningen för tio år sedan. Nu när ni inser att det för vindkraft i ekonomiska föreningar inte blir fullt så förmånligt som ni har trott måste vi ändå ställa oss frågan varför ni tycker att just vindkraft i företagsformen ekonomisk förening ska ha ännu fler särskilt gynnade inkomstskatteregler. Den exakta tillämpningen av detta är naturligtvis oerhört viktig att följa, till exempel vilket baspris man använder som grund för uttagsbeskattningen. Vore det inte en rimlig ordning att över huvud taget fundera över att klargöra om ekonomiska föreningar ska ha en särskild beskattning när man säljer till sina egna medlemmar till subventionerat pris i stället för att ta ut överskott i form av beskattningsbar vinst? Fru talman! Energipolitiken är en viktig del av klimatpolitiken, politiken för jobb och företagande samt för en väl fungerande vardag. Jag yrkar bifall till förslaget i näringsutskottets betänkande och ser verkligen fram emot att politiken kan vara ett bra avstamp för Sveriges regering att framgångsrikt avsluta arbetet med en klimatöverenskommelse i Köpenhamn om ett halvår. I detta anförande instämde Gunnar Andrén och Anita Brodén (båda fp).

Fru talman! Jag kunde inte låta bli att begära replik när jag fick höra Karin Pilsäter prata om att kärnkraften är nästan fossilfri. Jag begriper faktiskt inte hur du räknar då. Ser du inte kärnkraften ur ett livscykelperspektiv från uranbrytning till bearbetning till användning i kärnkraften? Då är den definitivt inte fossilfri. Dessutom nämner du inte med ett ord uranbrytning i Sverige. Hur ser Karin Pilsäter på uranbrytning i Sverige? Är det okej att vi importerar vårt uran från Zimbabwe eller andra länder när vi vet att brytningen ställer till enorma miljökatastrofer? Arbetsmiljön är vidrig i många av gruvorna, och dödsfallen är många på grund av uranbrytningen. Dessutom funderar jag väldigt mycket på varför de som förespråkar kärnkraftsanvändning aldrig pratar om säkerhet. Terrorismen är i dag en realitet i världen. Vi vet att stölder, smuggling och handel med både uran och plutonium förekommer. Vi vet att det är så genom vår organisation. Ser inte ni i Folkpartiet i dag att det här är en väg som är väldigt farlig och som vi givetvis borde bryta? Se det också i skuggan av vad som händer när de bruna krafterna växer fram runt om i Europa, och även här i Sverige: Vad har vi med sådana politiska krafter för garantier i framtiden för att vi inte får en helt annan utveckling än den man kallar en fredlig användning av kärnkraft?

Fru talman! När det gäller uranbrytning klargör vi i detta betänkande, som i så många tidigare, att vi står fast vid befintlig gällande svensk lagstiftning som innebär att kommunerna har ett veto, förutom all annan miljöprövning. Uranbrytning är inte aktuellt - det är ingen som har ansökt om att få genomföra det. Såvitt jag förstår kommer den frågan, om det skulle bli aktuellt vid något tillfälle, att prövas enligt gällande miljölagstiftning. Jag förutsätter att övriga partier också anser att gällande svensk lagstiftning är det som man ska hålla sig till. När det gäller de andra frågorna som du tar upp, om internationell terrorism och så, är det naturligtvis stora och viktiga saker. Men jag tror inte att de påverkas särskilt mycket av om vi avvecklar eller har kvar de befintliga svenska kärnkraftverken. Det är oerhört viktigt att vi har mycket högt ställda säkerhetskrav. Jag tror att vår möjlighet att påverka internationellt handlar väldigt mycket om att vi här hemma är med och utvecklar mycket högt ställda säkerhetskrav.

Fru talman! När det gäller säkerhetskraven finns det flera rapporter som visar att Sverige har sämre säkerhetskrav än vad man har till exempel i USA. Så är det. Det som är lite oroväckande när jag lyssnar till svaret är det här: Okej, vi köper uran utifrån. Vi bryter inte själva. Vi tar de miljöriskerna - det får någon annan bära. Det är inte att ta ett internationellt ansvar. Det håller inte heller att säga att vad vi gör med kärnkraften här i Sverige påverkar inte i stort vad som händer ute i världen. Skulle vi föra över det resonemanget på alla övriga energiområden skulle vi inte göra någonting, för det spelar ingen roll. Men så är det ju inte! Det måste alltid vara någon som går före, som visar vägen, som törs bryta ny mark. Utan det får man ingen utveckling. Utan dem som vågar hade vi aldrig haft några nya uppfinningar över huvud taget. Utan dem som vågar tänka nya tankar stannar utvecklingen. Det här är en farlig väg. Jag tror också att Karin Pilsäter egentligen inser det om hon tänker efter hur det ser ut. Vi är väldigt snabba att säga att Nordkorea inte ska ha kärnkraft, för det är farligt, och i Iran är det livsfarligt. Men här i Sverige är det jättebra. Det är ett resonemang som inte håller i slutändan. Jag förstår inte varför ni håller fast vid kärnkraften. Ni sänder ut helt fel signaler. Det är bara vägen bort från de fossila bränslena och kärnkraften som är en väg till en hållbar ekonomisk utveckling som också är solidarisk med övriga världen. Vi kan inte fortsätta att använda energin på det sätt vi gör i dag.

Fru talman! Som jag nämnde tidigare, är det mål som vi nu sätter upp till exempel när det gäller vindkraften att vi ska öka volymerna tio gånger jämfört med den tidigare utbyggnadstakten. Om man vänder på steken då: Vad är ert alternativ? Jo, ni säger att det ska vara förbjudet med uranbrytning. Samtidigt föreslår ni inte att alla reaktorer ska stängas i morgon. Om ni vill avveckla hela den svenska kärnkraften över en hanterbar tid på 10, 15 eller 20 år - inte vet jag vad ni tycker nu - hur har ni då tänkt er att detta ska kunna ersättas med det som man inte klarar med effektivisering? Det går inte ihop. Vi har konstaterat att för att det här ska gå ihop, för att vi inte ska driva svensk industri ut ur landet och i stället arbeta med sämre villkor, är det nödvändigt att ge beskedet i dag att den svenska kärnkraften kan finnas kvar och att vi samtidigt genom elcertifikaten och genom olika typer av regelförändringar, teknikutvecklingsstöd och så vidare satsar på att få fram alternativ. Men det är ju sådana proportioner - om man tror att man kan ersätta kärnkraften med vindkraft på mycket kort tid är man helt ute i det blå.

Fru talman! Jag lyssnade med spänt intresse på replikskiftet och på kommentaren om uttagsskatt i anförandet. Det är väl uppenbart att Folkpartiet inte ser några som helst bekymmer i diskussionen om uttagsskatt och att den skulle vara något hinder för vindkraften. Det är ett intressant besked till alla dem som är entreprenörer och som engagerar sig för att vi ska få en fortsatt satsning på utbyggd vindkraft i Sverige. Det är i och för sig ingen hemlighet att Folkpartiet under lång tid inte har varit någon större älskare av vindkraften. Karin Pilsäter kommer från ett storstadsområde där fjärrvärmeutbyggnaden har minskat ganska ordentligt. I utskottet hanterade vi för ett år sedan frågan om prisprövning av fjärrvärme, och det avslog ni, trots att branschen var överens. Fjärrvärmenämnden skulle kontrollera priserna så att man får en legitimitet i marknaden. Såväl fastighetsägare och HSB som hyresgästerna men för den delen också fjärrvärmeföretagen var väldigt angelägna om att man skulle få en prisprövning. Det blev inte så - det avslog ni. Då begärde vi tillsättandet av en utredning om ökad konkurrens i fjärrvärmenäten, och den har heller inte tillsatts. Med anledning av det och med anledning av den kraftigt ökade prisbilden på fjärrvärme, inte minst i Stockholmsområdet, kan man ställa sig frågan: Finns det någon insats som ni gör för att skärpa konkurrensen på elmarknaden och på energimarknaden, inte minst för de boende i Stockholmsområdet? Kan ni ge något exempel?

Fru talman! Nu hör väl just frågan om den lokala fjärrvärmemarknaden på Södertörn möjligen hemma i kommunfullmäktiges sammanträdeslokaler. Jag är inte helt uppdaterad på hur man har resonerat i de olika kommunerna - jag ber om ursäkt för det - men jag kan säkert kontrollera det. Såvitt jag vet har vi fortfarande inte diskuterat att bygga ut någon fjärrvärme där jag bor, men du kanske har bättre kontakter med den socialdemokratiska kommunledningen där. När det gäller uttagsskatten sade jag inte alls att det är helt problemfritt - tvärtom. Utformningen av tillämpningen av det här måste man naturligtvis följa noga. Men själva grundfrågan är om man genom att starta företag i form av ekonomisk förening och i det företaget producerar just vindkraft ska ha radikalt annorlunda inkomstskatteregler än om man tillverkar någonting annat i den ekonomiska föreningen. Det är lite grann av en grundläggande principfråga. I så fall måste det ses i ett samlat sammanhang när det gäller vindkraftens arbetsförutsättningar. Jag tror visst att det kan finnas problem när detta tillämpas, men då kan man kasta bollen tillbaka: Varför införde ni den här skatten? Varför befriade ni inte vindkraften redan från början och gav dem annorlunda villkor? Och vad händer när det startas solcellskooperativ? Ska de också ha separata skatteregler? Hur är det med andra behjärtansvärda ändamål? Vi kanske får fundera lite på hur man ser på inkomstbeskattningen av vinster över huvud taget.

Fru talman! Tack för beskedet! Jag tror inte att någon kan tolka Karin Pilsäters inlägg som att hon ser det som angeläget att göra några insatser för att förändra problematiken med uttagsbeskattning. Nu frågade inte jag om fjärrvärmen i Södertörn utan om det faktum att vi i riksdagen hanterar frågorna om prisprövning och ökad konkurrens i fjärrvärmenäten. Jag frågade väldigt tydligt: Kan Karin Pilsäter ge något exempel på hur man ökar konkurrensen på elmarknaden så att fastighetsägare, villaägare och andra ska kunna få en bättre marknad att vända sig till? Jag hörde inte ett enda exempel. Tvärtom har den här regeringen försenat och försvårat möjligheterna att få en fungerande elmarknad. I mitt anförande redovisade jag en hel lista på insatser som man skulle kunna göra för att få en ökad konkurrens på elmarknaden. Men det är uppenbart att den regering som ändå har borgerliga företrädare som brukar prata om vikten av konkurrens har avstått från att göra insatser. Vi kan se hur Konkurrensverket i remissvar har kritiserat frånvaron av insatser. Vi kan se hur prisprövningen skulle kunna vara verkningsfull. Vi kan se hur tredjepartstillträde skulle kunna innebära fördelar både för att de som arbetar med återvunnen energi och spillvärme kan bidra med att använda resurserna på ett bättre sätt och för att kunna koppla ihop regionala nät för att inte minst i Stockholmsområdet - kanske inte enskilt Södertörn - få en bättre fungerande elmarknad, eftersom det är ett av de områden där elpriserna och energipriserna har stigit kanske mest i landet. Det är i det läget intressant att konstatera att Karin Pilsäter åtminstone i det första inlägget inte kunde komma på ett enda exempel på att man aktivt har bidragit till att öka konkurrensen på elmarknaden. Jag hoppas på bättre lycka denna gång.

Fru talman! Jag uppfattade frågan just formulerad som vad vi gör för att förbättra marknaden för fjärrvärme i Stockholm. Det var nämligen så Thomas Eneroth uttryckte sig. Nu hoppar han lite fram och tillbaka mellan elmarknaden och fjärrvärmemarknaden. Vi fattade beslut för nu drygt ett år sedan om fjärrvärmemarknaden, och jag hoppas verkligen att de olika förändringarna ska göra att det här tar steg framåt, för det var sannerligen avsikten. Sedan tycker jag att man också kan ställa lite krav på att parterna hittar lösningar och inte alltid springer till mamma staten och ber om en färdig lösning. Det skulle inte vara något hinder för parterna att hitta en gemensam lösning. Funkar inte det är det möjligt att man får gripa in senare. När det gäller tredjepartstillträdet har utskottet, som du vet, uttryckt viss kritik i betänkandet mot att en utredare ännu inte har kommit på plats. Det finns väl olika omständigheter som är en förklaring till det. Regeringen beställde förra året en samlad rapport från Konkurrensverket, och de har nu har lagt fram olika typer av förslag som ska beredas och genomföras. Jag tycker att det är oerhört viktigt. Att elpriset i Stockholm skulle ha stigit mer än på andra ställen är något som jag inte känner mig helt bekant med.

Fru talman! Jag skulle också vilja ställa en fråga om uttagsskatten för vindkraftskooperativ. Vindkraftskooperativen har ju haft en väl fungerande verksamhet i Sverige. Ungefär 10 procent av den svenska vindkraften i dag drivs av vindkraftskooperativ. Det har också varit en stabil efterfrågan. Många ansökningar har kommit in. Det intressanta med just den kooperativa vindkraften är också att den har visat på en stabilitet över konjunkturer, så att även i en ekonomisk nedgång och finanskris, som vi har haft nu, har det funnits en möjlighet och vilja att investera från ett stort antal privatpersoner. Det hade varit ett sätt att överbrygga den klyfta som finns just nu där vindkraftsinvesteringarna totalt sett nu går ned, vilket är väldigt tråkigt. Det sorgliga tycker jag är att uttagsskatten från regeringspartiernas sida bara är en principfråga som jag anser att man driver in absurdum. De facto ger det inga som helst intäkter till statskassan, möjligtvis första året, men sedan har man slagit ut den kooperativa vindkraften och får inte längre några skatteintäkter. Då är frågan: Är det verkligen värt att kämpa så hårt för den här principfrågan och slå undan marknaden för någonting som jag ändå uppfattar att vi alla i grunden tycker är positivt? Vi ser redan nu när hotet om uttagsskatten ligger på kooperativen att investeringsviljan sjunker till en tjugondel, än så länge, av vad den var tidigare. Det är troligt att det i framtiden inte kommer att bli några investeringar alls. Det intressanta är att om jag själv bygger ett vindkraftverk på min tomt ska jag inte betala någon uttagsskatt, men om jag väljer att göra det tillsammans med några grannar och vi gör det i form av en ekonomisk förening ska jag helt plötsligt beskattas. Det är för mig väldigt svårt att se den principiella skillnaden däremellan. Det är också uppenbart att det finns undantag i dag från uttagsskatten. När man har sett problem med den tidigare har man infört undantag, men nu är det helt plötsligt omöjligt från regeringens sida. Varför är den här principen så viktig att man är beredd att offra den kooperativa vindkraften?

Fru talman! Man skulle kunna vända lite på steken och säga: Hur kan det komma sig att den här skatten som knappt finns är av så avgörande betydelse och kommer att slå ut hela vindkraftsutbygganden, som det ibland låter? Jag tror att det kanske överdrivs lite från båda håll. Ja, jag ser problem, som jag tidigare har sagt, med hur den tillämpas. Jag vill ställa en motfråga. Om du och din granne kommer fram till att det verkar vara ett stabilare och bättre sätt att starta ett handelsbolag eller ett aktiebolag där ni äger 50 procent av aktierna var, varför ska ni då beskattas annorlunda än om ni gör det i form av en ekonomisk förening? Det är den frågeställningen som man också måste ha med. Jag tycker att man kan fundera över huvud taget på den här typen av skattefrågor. Jag är fullt beredd att säga att det kan hända att Skatteverket har tillämpat eller har för avsikt att använda olika tillämpning, såvitt jag förstår, från ställe till ställe och att det behöver tas något grepp om detta.

Fru talman! Den stora risken som regeringspartierna löper är bara att när man väl vågar ta i problemet och göra någonting åt det är det för sent, för vi ser ju en väldigt snabb utveckling där det går väldigt dåligt för den kooperativa vindkraften. Jag tycker att det är viktigare att se till verkligheten och den utveckling som vi faktiskt ser. Det är inte så att det är något påhitt att det skulle vara några problem, utan vi ser faktiskt hur antalet ansökningar sjunker som en sten från de nivåer där de låg tidigare. Då måste man som politiker ställa sig frågan: Är det värt att bevara den här principen i stället för att se till den effekt den får och vilja göra någonting åt det? Visst, det är positivt att man vill följa frågan och utvärdera den, men risken är som sagt att det kommer att vara för sent när man väl kommer till skott. Vi ser att uttagsskatten har fått negativa konsekvenser tidigare. Man har då gjort undantag för till exempel lantbrukare som använder gårdens spill till att värma sitt eget hus. Då behöver de inte betala någon uttagsskatt. Varför kan man då inte agera på samma sätt redan nu när man ser problemen och att de är så akuta som de är? Jag kan inte se att den här principen, som ju inte får några ekonomiska effekter för statskassan, kan vara så viktig att försvara att man är beredd att stillasittande se på hur den kooperativa vindkraften håller på att faktiskt försvinna från Sverige.

Fru talman! Vi får väl ta en fortsatt diskussion om det. Men jag tycker ändå att det känns som att det här problemet är kraftigt överdrivet. När det gäller varför själva företagsformen ska vara avgörande för att man ska vara ytterligare särskilt skattegynnad utöver vad man är i dag, tycker jag inte att ni kan lämna några svar. Varför ska en viss företagsform ha väldigt mycket förmånligare skatteregler än andra företagsformer? Det är klart att det också är en fråga för statskassan. Alternativet är ju att bygga ut vindkraften eller annan energiproduktion som de här människorna kommer att köpa, så det innebär ändå ett skifte beroende på om det kommer in inkomstskatter eller inte.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. När vi är fyra så eniga partier om en proposition blir det naturligtvis lite återupprepningar. Det markerar bara att vi i princip tycker lika inom alliansen, och det måste ju vara en styrka. Klimatet är en av våra stora, globala, politiska utmaningar. Klimatförändringarna påverkar människors hälsa, skapar konflikter och förstör naturen. FN:s klimatpanel konstaterar att ökningen av växthusgaser i atmosfären och jordens förhöjda medeltemperatur med 90 procents sannolikhet beror på olika utsläpp. Energianvändningen har varit en bidragande orsak till detta. Nu gäller det att förändra vårt sätt att använda olika energiformer så att vi minskar klimatpåverkan. Vi måste förändra transporternas klimatpåverkan genom koldioxidsnåla bränslen, effektiva motorer och tuffa krav på aktörerna på transportmarknaden. Vi måste underlätta för ökad andel koldioxidsnål energiproduktion. Vi måste använda klimatskatter och handel med utsläppsrätter och andra marknadsekonomiska verktyg i kampen mot utsläppen. Och vi måste effektivisera vår energianvändning och på det sättet minska kostnader och utsläpp. Min kollega Cecilie Tenfjord-Toftby kommer senare att utveckla den delen av betänkandet. Vårt välstånd bygger på att vi haft en god tillgång på energi i vårt land. Utbyggnaden av vattenkraften skedde parallellt med industrialiseringen och var en av förutsättningarna för vår välfärdsutveckling. Genom en tidig satsning på kärnkraft har vi också skapat en gynnsam utgångspunkt för arbetet med bättre klimat och miljö i vårt land. Sveriges beroende av fossila bränslen, som olja och kol, har minskat betydligt under de senaste åren. I dag är ca 95 procent av svensk elproduktion fossilfri, liksom stora delar av den energi som används i industrin och för uppvärmning av bostäder. Den stora fossilanvändaren är i dag transporterna som endast brukar 5 procent fossilfritt. Det finns alltså fortfarande stora utmaningar. Fru talman! Grunden för regeringens proposition om energipolitiken är den mycket offensiva överenskommelse som Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna ingick i februari. Propositionen föreslår en välavvägd energipolitik som ger förutsättningar för ett långsiktigt omställningsarbete inom energisektorn med sikte på att bidra till fortsatt utveckling av vårt välstånd och att våra barnbarn får möjlighet att leva under samma förhållanden som vi själva har gjort. Det är också viktigt att grunden för Sveriges politik på detta viktiga område ligger i fas med EU:s klimatpolitik. En utgångspunkt i vårt energi- och klimatarbete måste vara att öppna för och söka gemensamma åtgärder inom Europeiska unionen. Sverige har varit pådrivande för de höga ambitioner som EU har. Sverige arbetade hårt för att få till stånd ett energi- och klimatpaket. Energipolitiken ska inte reglera detaljerna utan ange riktningen och ramarna för utvecklingen. Den förnybara energin måste ges förutsättningar för en kraftfull utveckling samtidigt som kärnkraften länge kommer att vara en del av vår koldioxidfria elproduktion. Regeringens förslag att göra det möjligt att ersätta nuvarande kärnkraftsreaktorer samtidigt som man öppnar för en kraftfull vindkraftsutbyggnad gör att producenterna inom energisektorn kan bibehålla och vidareutveckla en fossil- och koldioxidfri elproduktion i vårt land. Till detta kommer biomassa, vågenergi och solenergi som komplement. Vi har också sett en breddad acceptans i samhället för denna offensiva politik för att snabbt ställa om till ett samhälle utan fossila bränslen på ett marknadsmässigt bra sätt. Politiken ska inte enbart drivas med pekpinnar och förbud, utan ska stimulera och ge ekonomiska morötter till den som väljer att ställa om till ett mer hållbart samhälle. Propositionen ger en möjlighet för både producenter och konsumenter att överblicka politiken för en lång tid framöver. Den ger en stabil situation på energimarknaden som garanterar såväl en grön utveckling som en stabil energiförsörjning. Spelregler som ofta ändras leder till uteblivna investeringar och en osäkerhet för producenterna som innebär högre elpriser och en fördröjd positiv utveckling. Några viktiga mål är att andelen förnybar energi ska utgöra minst 50 procent av energianvändningen år 2020, vilket är ett mer ambitiöst mål än det som Europeiska unionen beslutade om för Sverige. Andelen förnybar energi inom transportsektorn ska vara minst 10 procent 2020. Dessa mål är tydliga och långsiktiga, vilket gör det lätt för producenterna att planera inför framtiden och våga göra nödvändiga investeringar. Herr talman! Det är framför allt viktigt att transportsektorn släpper sitt beroende av fossila bränslen. År 2007 kom hela 32 procent av Sveriges samlade utsläpp från just transportsektorn. Regeringen har som ambition att transportsektorn bör vara oberoende av fossila bränslen år 2030. Elhybrider och eldrivna bilar är ett sätt att åstadkomma detta. Man läser dagligen om framsteg på detta område. Svensk industri har flera intressanta utvecklingsprojekt på gång. Trycket både från konsumenter och från regering är stort i denna fråga. Elcertifikatssystemet har visat sig vara ett effektivt och kraftfullt styrmedel för att snabba på produktionen av den förnybara elproduktionen. Därför har regeringen i propositionen skrivit att ett nytt mål om att öka den förnybara elproduktionen i nivå med 25 terawattimmar till 2020 jämfört med läget 2002 vore att kraftigt öka ambitionen på detta område jämfört med de tidigare målen till 2016. En viktig del i den svenska energimixen är kärnkraften. Den beräknas stå för ca 68 terawattimmar nästa år. Den kommer även att spela en stor roll i vår energiförsörjning för en lång tid framöver. Kärnkraften uppfyller ett av de viktigaste kriterierna i dagens klimatdebatt, nämligen att den nästan är helt fri från koldioxidutsläpp. Det är därför positivt att regeringen avser att utreda borttagandet av avvecklingslagen och att man vill möjliggöra för ett kontrollerat och säkert generationsskifte i vårt kärnkraftsbestånd. Herr talman! Utbyggnadstakten för vindkraften i Sverige har de senaste åren varit snabb. Preliminära siffror pekar på en produktionsökning av vindkraft på hela 38 procent mellan 2007 och 2008. Regeringens förslag om en planeringsram motsvarande en årlig produktionskapacitet på 30 terawattimmar till 2020 är positiv. Det är viktigt att vi har en stabil och miljövänlig mix i vår energiproduktion och en utbyggnad av vindkraften. Här har elcertifikatssystemet bidragit till en positiv utveckling. Sammantaget är regeringens energi- och klimatpolitik mycket offensiv och leder till resultat. Vi ska fortsätta att verka inom Europeiska unionen för att få andra länder att också öka sina ambitioner på detta område. Det är dock viktigt att komma ihåg att EU är den region i världen som gör mest inom klimatområdet, och Sverige gör mest inom Europeiska unionen. Jag har i mitt anförande, herr talman, inte berört vad oppositionen vill. Det beror mest på att det är svårt att se en enad handlingslinje inom oppositionen. Vad vill man till exempel med kärnkraften? Om man vill lägga ned kärnkraften, hur ska man ordna ersättningsel utan att vi ska behöva klä oss i säck och aska? I detta anförande instämde Staffan Anger, Maria Plass och Cecilie Tenfjord-Toftby (alla m).

Herr talman! Det finns en enig politik från oppositionens sida när det gäller kärnkraften. Den ska fasas ut i takt med att det kommer förnybar el som kan ersätta den. Det ser positivt ut. Prognoserna visar att det kommer att bli ett stort överskott av förnybar el som man kan använda till att just fasa ut kärnkraften. Anledningen till att vi vill fasa ut kärnkraften är att även om den är bättre ur koldioxidsynpunkt så är den inte koldioxidfri som Björn Hamilton sade. Den har utsläpp under hela sin livscykel. Dessutom byter man bara ut ett miljöproblem mot ett annat. Man skapar miljöproblem där uranet bryts, man skapar olycksrisker och man skapar risk för spridning av radioaktivt material och kärnvapenspridning. Man skapar också ett problem med ett avfall som måste tas om hand i minst 100 000 år innan det blir någorlunda hanterbart. Det har vi fortfarande ingen klar lösning på. Varför satsa på en sådan energikälla när det finns en sådan stor potential för förnybar elproduktion i Sverige? Vi vet att möjligheten för vindkraft är kopiöst stor i Sverige. Vi vet att vi har mycket biomassa och kan öka den användningen avsevärt. Vi vet att möjligheterna för effektivisering är exceptionellt goda i Sverige. Det är för mig en gåta att man kan välja att investera sig ännu djupare ned i ett beroende av en farlig, osäker och instabil energikälla som kärnkraften när vi vet att vi kan ha ett energisystem där vi har kontroll över energikällorna inom landet. Vi kan ha kontroll över biomassan. Vinden är gratis. Solenergin kan också bidra till en del. Varför då inte så långt som möjligt försöka att använda sig av de förnybara energikällorna innan man går in på kärnkraftsspåret? Det har regeringspartierna inte gjort. Man har i stället valt att säga att man öppnar för kärnkraften och inte gett några klara riktlinjer för vad man vill ha.

Herr talman! Jag tycker att vi ger rätt klara besked. Vi säger att vi både kan satsa på kärnkraft och på förnybara energikällor. Det är viktigt i dessa sammanhang att vi politiker drar upp riktlinjer och ramar, men det är marknadens aktörer som ska riskera sitt kapital som får avgöra hur detta ska hanteras. Nu ges möjlighet till att vi får en energimöjlighet i landet och säkrar vår välståndsutveckling. Jag tror inte ett ögonblick på Per Bolunds ansatser om att vi kan ersätta kärnkraften relativt snabbt med andra energikällor. Vi har biomassan. Det är konkurrens om vad biomassan ska användas till. Det är inte självklart att allt ska gå till energianvändning. Vi har till exempel majs som diskuteras i USA med tanke på att livsmedelsläget är kritiskt i världen. Det är konkurrens inom energisektorn. Det är inte alls problemfritt. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att man med så kort framförhållning som Per Bolund vill ha kan avskaffa hälften av dagens elproduktion. Det måste påverka vårt välstånd och utvecklingen i samhället.

Herr talman! Jag kan lugna Björn Hamilton med att vi inte kommer att basera energisystemet i Sverige på majs. Det finns många andra alternativ. Effektivisering kommer att vara en väldigt viktig del. Det har många gånger visat sig att man kan effektivisera åtminstone 30 procent av energianvändningen i Sverige genom att satsa på sådant som är lönsamt redan med dagens styrmedel. Får man extra styrmedel blir det ju ännu mer som är lönsamt att effektivisera. Det motsvarar i elsystemet ungefär 50 terawattimmar. Inom den rödgröna oppositionen har vi kommit överens om att vi ska bygga ut certifikatssystemet så att vi har 55 terawattimmar till 2030. Tillsammans ger det betydligt mer än vad den svenska kärnkraften står för. Det gör det möjligt att både fasa ut kärnkraften och få ett överskott av förnybar el som vi kan använda i den svenska basindustrin eller exportera. Jag noterar att IVL Svenska Miljöinstitutet har tittat på möjligheterna. De säger att det går att minska koldioxidutsläppen i Sverige med 90 procent om man gör det bland annat genom en stor satsning på biomassa. Det finns uppenbarligen andra som delar bedömningen. Inom nationalekonomin talar man ofta om att man ska använda sig av komparativa fördelar, det vill säga att man ska exportera de förutsättningar som är extra goda i det egna landet. Sverige har sådana komparativa fördelar som till exempel vind. Vi har en väldigt lång kuststräcka med bra vindlägen. Vi har skogen som ju är en komparativ fördel. Vilka sådana komparativa fördelar har vi när det gäller kärnkraften? Är vi extra tåliga mot strålning i Sverige eller vilka fördelar har vi som gör att just vi ska ha kärnkraft och exportera elen till Tyskland? Vore det inte klokare att de bygger kärnkraftverken där om de vill ha kärnkraftsel?

Herr talman! Det pågår en rätt kraftfull utveckling av kärnkraften. Jag vet inte om Per Bolund följer den. Det kanske han inte gör, eftersom Per Bolund inte är intresserad av kärnkraft generellt. Det har helt nyligen kommit rapporter om att man kan komma ned mycket i halveringstider och att man kommer att få en betydligt säkrare kärnkraft i en framtid. Att helt avskriva kärnkraften som Per Bolund gör känns väldigt orealistiskt. Jag förstår också att vi inte ska använda majs. Jag tog det som exempel på något som används väldigt mycket i dag. Det används här i dag. Även vi i Sverige får ju etanol från majs, kan jag tänka mig. Det används i alla fall i andra länder. Det visar att det inte är så enkelt att bara säga att vi använder en massa biomassa till energi. Vi har konkurrens om skogen också och om andra energiformer som vi vill använda. Jag delar inte Per Bolunds uppfattning att en satsning på vidareutveckling av kärnkraften i Sverige inom ramen för den volym vi har i dag - det är ju det alliansregeringen har bestämt - skulle vara av ondo. Det är tvärtom en förutsättning för att vi ska bibehålla vårt välstånd och utvecklas vidare. Kommande generationer ska ju kunna leva lika gott som vi har gjort. Det tror jag inte att de kommer att göra i Per Bolunds samhälle.

Herr talman! Nej, Björn Hamilton, kommande generationer kommer inte att kunna leva på samma välståndsnivå som vi gör. Vi lever i en globaliserad värld. Den övriga världens befolkning kommer att kräva sin beskärda del av energi och andra naturtillgångar. Vi måste dela med oss av det. Jag tänker inte tala så mycket om kärnkraften, men resultatet av den forskning som finns i dag är att man bedömer att man kanske hittar en teknisk lösning som ligger 40, 50, 60 eller 70 år fram i tiden. Det är tekniskt möjligt, säger man. Man kan hitta ny fusionskraft och allt vad det kan vara. Men ekonomiskt är det knappast troligt. Det bekräftas av flera amerikanska oberoende bedömare. Vi har McKinseyrapporten och andra rapporter som visar att den här utvecklingen kommer att bli väldigt dyr. Nog om det. Vad vill regeringen med Vattenfall? Det är en fråga som jag har ställt mig många gånger. Inte med ett ord nämner man Vattenfalls roll i svensk energiförsörjning i framtiden. Man skriver i betänkandet att det inte finns någon anledning att ändra ståndpunkt. Den rödgröna oppositionen har en uttalad ambition att Vattenfall ska vara den ledande aktören när det gäller energiomställningen i Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Regeringen med utskottets majoritet säger att det är helt okej att Vattenfall fortsätter på inslagna vägar. Det är okej att handla kolkraft och kärnkraft och vara en av de största nedsmutsarna i Europa, en av de största spridarna av koldioxid i Europa. Det är inte en trovärdig miljöpolitik om man säger sig värna om miljön.

Herr talman! Det är intressant att Kent Persson tar upp att vi ska dela med oss till andra. Det är bekant, förmodar jag, att Sverige just driver frågan om att vi ska dela med oss till u-länderna och hjälpa till i deras omställning till koldioxidfria energiformer. Jag var på ett stort symposium i Indien för inte så länge sedan. Världsledarna diskuterade detta. Både Afrika och stora delar av Asien markerade kraftfullt att utan bidrag från de utvecklade länderna blev det kanske inte så stor omställning i deras länder. Det tycker jag understryker hur viktigt det är att vi är med och hjälper till. Det har ju regeringen bidragit till i sina beslut. Vattenfall gör väldigt mycket åt förnybara energiformer. De arbetar också mycket med att göra kolkraften ren från koldioxid med koldioxidlager. De har en stor testanläggning i Tyskland för detta. Det är ett sätt att bidra. Kol kommer, tyvärr, att stå för en stor del av energianvändningen i världen. Både Kina och Indien har enorma kolreserver som de förmodligen tänker utnyttja. Det förutsätter att vi kan hitta lösningar så att kolenergin inte smutsar ned och bidrar till klimatförstöringen. Där tycker jag att Vattenfall gör stora insatser. Det är också en insats för den globala energianvändningen.

Herr talman! Ska jag tolka det som att den satsning som Vattenfall har gjort genom att för minst 100 miljarder kronor köpa ett stort energibolag i Belgien som satsar på olja och kol är den riktlinje som regeringen har och att det är en ambitiös miljöpolitik? En bråkdel av deras investeringar går till miljöteknikutveckling. Det mesta går till kärnkraft och kolkraft. Det anser jag inte vara en trovärdig miljö- och energipolitik. Det behövs kraftfulla signaler om att vi behöver ha ägardirektiv som klart och tydligt pekar ut vart Vattenfall ska gå och hur vi ska använda Vattenfall i framtiden när det gäller vår energipolitik. Det brister i energipropositionen men också i utskottsmajoritetens skrivning i betänkandet. Inte med ett ord sägs det vad ni vill göra med Vattenfall. Här har vi möjlighet att använda en stor elproducent i Sverige för att påskynda teknikutvecklingen när det gäller miljövänlig teknik. Vi föreslår att man ska bilda en riskkapitalfond som kan användas just för att stimulera miljöteknikföretag i fråga om deras utvecklingsmöjligheter när det gäller ny miljövänlig teknik. Ni har inga som helst förslag när det gäller Vattenfall.

Herr talman! I och med att Vattenfall är ett aktiebolag måste Vattenfall få möjlighet att agera på den internationella energimarknaden som ett aktiebolag. Vad man kan styra med är politiska beslut som styr hela energimarknaden i så fall. Det gör vi i Sverige. Om jag inte kommer ihåg alldeles fel har näringsministern yttrat sig just i denna fråga under de senaste två dagarna. Jag tycker därför att Kent Persson ska ställa frågan till henne. Hon kommer att tala här så småningom. (KENT PERSSON (v): Det kommer jag säkert att göra.)

Herr talman! När jag hörde Björn Hamiltons anförande kom jag att tänka på begreppet green wash. Det används när företag pratar väldigt mycket miljö och vill låta miljövänliga. Men det som de sedan gör är någonting helt annat. Jag vet att Vattenfall har blivit kritiserat för det. Även om Björn Hamilton är en synnerligen sympatisk person måste jag säga att hans anförande kändes mycket green wash. Moderaterna finns med på Naturskyddsföreningens svarta lista över dem som inte har bidragit till miljöomställningen. Jag tror att Gunnar Hökmark röstade nej till Kyotoprotokollet. Moderaterna drev en intensiv kampanj mot klimatinvesteringsprogrammet, och de sade nej till elcertifikatssystemet. Jag antar därför att det har varit en viss uppförsbacke inom Moderaterna för att förflytta positionerna, om man nu har gjort det i verkligheten eftersom det är det som vi väntar på. I regeringsförklaringen som Fredrik Reinfeldt läste upp kunde vi höra att inte en enda ny reaktor ska startas. Man ska inte ge tillstånd till detta. Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå, stod det i regeringsförklaringen. Nu har vi hört att budet är någonting helt annat. Björn Hamiltons besked i replikskiftet var att vi inom ramen för den volym som vi har i dag ska kunna ersätta de nya reaktorerna. Då talar ni om tio nya reaktorer. Är det tio nya reaktorer, eller är det effekten av tio nya reaktorer? Vi har redan i dag ett överskott på 20 terawattimmar till 2015. Hur stora överskott av el har ni tänkt att vi ska få framöver? Med den kapacitet som nya reaktorer har på 14, 15 eller 16 terawattimmar skulle vi i så fall öka kärnkraftsberoendet högst väsentligt. Är det detta som ni är ute efter? Är Björn Hamiltons avsikt att vi ska bedriva en energipolitik som innebär att vi inte har ett bibehållet utan faktiskt ett ökat kärnkraftsberoende framöver? Eller ska vi bara bygga kärnkraft för att exportera elen till andra länder?

Herr talman! Nej, Tomas Eneroth, vi ska ersätta de volymer, det antal kärnkraftsreaktorer, som vi har i dag och börja planera för det redan nu eftersom vi, som Tomas Eneroth säkert vet, har behov av en väldigt lång framförhållning. Planeringstiden ligger någonstans kring 15 år för att detta ska fungera. Det är därför som det har varit viktigt för regeringen att föreslå att riksdagen fattar detta beslut nu. När det gäller om vi ska exportera eller inte är det möjligheterna att exportera som avgör det. Om vi kan öka våra förbindelser till Europa kan vi naturligtvis hjälpa andra delar av Europa som har betydande problem med sin energianvändning framöver eftersom man där inte alls har de mycket gynnsamma förutsättningar som vi har här i Sverige. Vi kan hjälpa till för att bringa ned koldioxidutsläppen i Europa på ett sätt som jag tycker skulle vara väldigt bra. De koldioxidutsläpp som förekommer i Centraleuropa och i andra delar av Europa kommer vi att lida av lika mycket av här i Sverige som av våra egna. I detta perspektiv tycker jag att det är bra om vi kan hjälpa till med koldioxidfri energi nere på kontinenten.

Herr talman! Det innebär i så fall - detta blir intressant - att om vi nu får ett elcertifikatssystem även med regeringens lägre ambition vet vi ungefär hur mycket vindkraft och förnybar energi vi får. Vi vet ungefär hur stora vattenkraftsresurserna är även om det går att förändra om man effektiviserar och vattendrag. Björn Hamiltons ambition är tio nya reaktorer. Antalet var tydligen det som var avgörande. Vi konstaterar att nya reaktorer har en kapacitet på 13, 14, 15 terawattimmar eller mer. Det innebär i så fall att man antingen kraftigt ökar Sveriges kärnkraftsberoende eller kraftigt ökar vår elanvändning - även om hela den svenska fordonsflottan går över till el handlar det om 8, 9 eller 10 terawattimmar på sin höjd - eller också bygger man ut kärnkraften för att exportera den. Det är uppenbart att vi har en regering som inte engagerar sig för att stärka konkurrensen på elmarknaden i Sverige och som inte bidrar till att vi får konkurrenskraftiga priser för den svenska industrin. De är 40 procent lägre i Sverige än vad de är i Europa, men det kommer att utjämnas om man nu bygger kärnkraftreaktorer för att exportera kärnkraft. Per Bolund hade en högst väsentlig invändning tidigare, nämligen varför man då inte bygger inte kärnkraftsreaktorer i Tyskland om det är det som man är ute efter. Och om det nu bara är exportambitionerna som vi talar om, varför begränsar man antalet till tio? Så ofarlig som Björn Hamilton tycker att kärnkraften är borde man väl i så fall bygga 15, 20, 25 eller 30 nya reaktorer. Frågan är: Varför ska det vara tio reaktorer? Håller Björn Hamilton inte med om den enkla matematiken som handlar om att detta innebär att vårt kärnkraftsberoende inte bara förlängs under en väldigt lång tid med alla de avfallsproblem som det innebär utan faktiskt också innebär att vi ökar vårt kärnkraftsberoende? Är det detta som är ambitionsnivån? Så låter det inte vare sig när man hör Maud Olofsson eller statssekreteraren Ola Alterå som säger att det inte kommer att finnas något större intresse för ny kärnkraft. Är det verkligen så att Björn Hamilton och Moderaterna nu driver en linje som innebär att vi kraftigt ska öka vårt kärnkraftsberoende?

Herr talman! Det är inte regeringen som bygger kärnkraftverk, Tomas Eneroth. Det trodde jag att du förstod. Det är naturligtvis kärnkraftsindustrin som gör bedömningar av om det är lönsamt att bygga kärnkraftverk eller inte. Regeringen ger bara ramarna och möjligheterna att göra det. Eller det är riksdagen eller staten som gör det. Sedan är det upp till aktörerna själva att bedöma om de ska bygga kärnkraftverk eller inte eller om de ska satsa på vindkraft där samma sak gäller, nämligen att det inte är staten som bygger. Staten ger möjligheterna. Att vi skulle få ett enormt energiöverskott som vi inte har någon avsättning för och som inte gagnar någonting kommer inte att ske. Man måste se att det finns en lönsamhet i investeringarna om statsmakterna ska subventionera kärnkraft och vindkraft. Det är de två stora aktörerna på marknaden som man kan räkna med. Det är alltså inte något statsdirigerat kommunistiskt samhälle som vi lever i, gudskelov, utan här får marknaden göra dessa bedömningar eftersom det naturligtvis är företagen som tar de stora ekonomiska riskerna i detta sammanhang.

Herr talman! Nöjd men inte stolt, eller var det stolt men inte nöjd som en före detta partiledare myntade? Jag kan i alla fall konstatera att jag som centerpartist kan vara både stolt och nöjd med denna energipolitik. Jag är stolt därför att mitt parti, Centerpartiet, har visat både mod och framsynthet. Det är ingen tvekan om att vi gick igenom denna överenskommelse mycket noga i vår riksdagsgrupp. Det är inte heller någon tvekan om att den centerstämma som vi hade för drygt en månad sedan fullt ut ställde sig bakom att detta är rätt inriktning på den framtida energipolitiken. Jag är mycket stolt över att vi har vågat vara så modiga och ta dessa beslut. Jag är nöjd, eller till och med mycket nöjd, med det sakpolitiska innehållet i uppgörelsen. Jag har tidigare i denna talarstol sagt att energiinvesteringar i all synnerhet är långsiktiga. Ska man investera i vindkraft är det kanske 20 års avskrivning. För fjärrvärme är avskrivningstiden uppemot 40-50 år. För att sådana här investeringar ska komma till stånd är det otroligt viktigt med tydlighet och stabilitet. För att industrin ska våga satsa på exempelvis en vindkraftspark eller på fjärrvärmeutbyggnad gäller det att man vet vad som kommer att hända framöver. Alliansen har nu antagit en politik som gör att det är tydliga besked om vad som gäller. Det är en mycket kraftig satsning på produktion av förnybar energi. Vi sätter också upp som mål att till år 2020 till 50 procent ha uppnått förnybar energi i det svenska systemet. Vi ska minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent till 2020. Målet är också att till 2020 ha uppnått 20 procents energieffektivisering. Det här är oerhört tuffa mål. Sett till produktionen av förnybar energi handlar det mycket om elcertifikaten. De har visat sig vara ett väldigt kraftfullt och ett väl fungerande system för produktion av förnybar el. Det är ett marknadsbaserat system som fungerat väl därför att systemet har en hög acceptans och ett starkt förtroende bland marknadens aktörer. Det handlar då både om dem som investerar i produktionen och om dem som betalar för kalaset, energikonsumenterna. Därför är det oerhört viktigt att vi använder elcertifikatssystemet på ett vettigt sätt så att vi inte förstör förtroendet för systemet. Om vi höjer ambitionerna för mycket ökar priset på certifikaten. Det gör att vi då riskerar acceptansen för hela systemet. Själva har vi då vridit ur våra händer vårt kraftigaste instrument för att få produktion av förnybar el i Sverige. Dagens betänkande är ett kvitto till alla i Sverige som håller på med produktion av förnybar energi och med energieffektivisering på att man befinner sig i en framtidsbransch. Det handlar om alla, från dem som sysslar med biobränsle till dem som utvecklar elbilar. Denna satsning på det förnybara är för oss i Centerpartiet det bärande i uppgörelsen. Tomas Eneroth har i denna talarstol sagt att vi har beslutat oss för att bygga tio nya reaktorer. Antingen har Tomas Eneroth inte förstått vad överenskommelsen innehåller, eller också står han här och försöker måla upp en helt annan bild av energipolitiken än den vi verkligen beslutar om. Det har inte beslutats om vilket antal reaktorer vi ska ha. Vi har sagt att de tio gamla reaktorerna kan ersättas med tio nya. Men ingen vet om det handlar om en, tre eller fem reaktorer. Vare sig jag eller Tomas Eneroth vet det. Ett av de argument som ofta varit uppe tidigare när vi har pratat om kärnkraften gäller kostnadsaspekten. Ingen av de tre i oppositionen nämnde något om det i sitt anförande. Med den här överenskommelsen säger vi att varken direkta eller indirekta statliga subventioner ska utgå till ny kärnkraft. Man säger att de rödgröna ska skapa säkerhet och klara spelvillkor framöver. Ja, hur är det med säkerheten i elcertifikatssystemet? Är det ett fastprissystem, eller är det någonting annat? Ska vattenkraften vara med, eller ska den vara utanför? Det finns ett antal osäkerheter i det som sägs vara den gemensamma linjen. Oppositionen säger också att investeringarna minskar. Man kan undra om hela oppositionen låtit bli att köpa en digitalbox till tv:n när det analoga nätet släcktes ned. Under det senaste halvåret har vi haft en världsomfattande ekonomisk kris. Vi har sett kronans värde minska kraftigt. Vi har sett det svenska elpriset sjunka. Ja, tacka sjutton för att det i nuläget blir mindre intressant att investera! Det gäller alla branscher. Dessutom kan man fundera på hur intressant det blir för dem som vill investera i förnybar el när oppositionen, åtminstone delar av den, lovar Europas lägsta elpriser. Många av de aktörer som gör de här investeringarna inte bara befinner sig i Sverige. De har också att väga investeringarna här mot investeringar i Tyskland eller England eller på andra ställen. Vad är då beskedet till dem? Jo, låga elpriser. Hur tror ni de tänker när de ska förränta sina investeringar i produktion av förnybar el? Det är inte särskilt svårt att sätta sig in i deras tankegångar. Avslutningsvis vill jag peka på att det här inte bara är en svensk företeelse, att det inte påverkar bara svenska förhållanden. Med den nu presenterade energi- och klimatpolitiken har vi en mycket stark position inför de globala förhandlingarna i Köpenhamn i höst. Förhoppningsvis kan Sverige som ordförandeland i EU med detta i ryggen peka på detta och säga: Titta, vi går före! Jag hoppas verkligen att vi kan underteckna ett mycket ambitiöst globalt klimatavtal i år strax innan tomten kommer. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottsmajoritetens förslag i betänkandet.

Herr talman! Jan Andersson säger att han är stolt och nöjd. Han verkar inte särskild bekymrad över den minskning i investeringarna i vindkraft som vi nu kan se. Svensk Vindkraft bedömer att investeringarna 2008-2009, på ett år - jag sade fel tidigare - kommer att minska med en tredjedel. Det är en dramatisk nedgång. Svensk Vindkraftförening, branschföreningen, säger att det när det blir en så kraftig nedgång blir svårt att nå målen också på längre sikt i och med att man redan från början halkar efter. Att det blir svårt att nå de mål som regeringen föresatt sig när det gäller förnybar energi ser jag som oerhört bekymmersamt. Svensk Vindkraftförening säger också att de styrmedel som finns i dag inte räcker för att uppnå målen. Det är klart att detta är problematiskt. Det jag också vill ta upp är det här med tydligheten. Jan Andersson säger att marknaden med regeringens politik vet vad som gäller framöver. Jag skulle verkligen vilja ifrågasätta det. Regeringspartierna själva verkar inte veta vad som över huvud taget händer framöver. När man frågar centerpartister om detta säger de att den överenskommelse som regeringspartierna har träffat kommer att leda till att det inte blir någon kärnkraft alls eftersom kärnkraften är dyr och det inte kommer att vara någon som vill bygga ut kärnkraften i Sverige. Men frågar man en folkpartist blir svaret att tio nya reaktorer kommer att byggas - reaktorer som dessutom ger en betydligt större effekt än dagens kärnkraftsreaktorer. Det gör att det blir en mycket stor utökning av kärnkraftsproduktionen och därmed av avfall, olycksrisker i Sverige och så vidare. Det vore intressant att höra Jan Anderssons bedömning. Om nu marknaden vet vad som ska gälla framöver kan Jan Andersson kanske göra en bedömning. Hur mycket svensk kärnkraft kommer vi att ha framöver, om 20 år? Hur många nya reaktorer kommer man att bygga?

Herr talman! Ja, man kan vara bekymrad när det gäller vindkraften. Men samtidigt finns de långsiktiga målen - 20-20 - mycket tydligt där. Det vore märkligt om vi i Sverige inte skulle påverkas av den totala globala nedgång som har varit. Självklart påverkar den bland annat elpriset. När det gäller bedömningen av hur många kärnkraftverk som kommer att finnas framöver i Sverige tänker jag inte sätta någon siffra. Däremot kan man konstatera att vi i det förslag som vi har lagt fram och som riksdagen kommer att anta i morgon säger att kärnkraften fullt ut ska bära sina kostnader. Det är ett krav som vi har drivit länge, och i alliansen är vi överens om att kärnkraften ska finnas på marknadsmässiga villkor om den ska finnas. Självklart kommer den kraftiga utbyggnaden av det förnybara att påverka intresset av att investera i ny kärnkraft i Sverige. Det råder inget tvivel om det.

Herr talman! Man kan ändå konstatera att vindkraftsbranschen har drabbats mer av lågkonjunkturen än många andra branscher, och det måste bero på något. Uppenbarligen räcker inte regeringens styrmedel och det regelverk som vi har i dag till för att hjälpa vindkraften ur svackan. Då måste man fråga sig om det är fel på styrmedlen eller om det finns andra åtgärder som kan vidtas för att stödja vindkraftsbranschen. Ett exempel som jag har tagit upp i debatten är just uttagsskatten på kooperativ vindkraft, som är ett exempel på hur man kan hjälpa åtminstone en del av vindkraften att klara av svackan. Det handlar om bibehållen efterfrågan och om att se till att produktionskapaciteten finns där också när den ekonomiska nedgången bryts. Men inte heller där vill regeringspartierna vidta några åtgärder, vilket ju är mycket tråkigt. Jan Andersson säger att viljan att bygga kärnkraft kommer att påverkas av hur mycket förnybar el man bygger ut. Kan man inte också tänka sig att det omvända kan stämma - om man öppnar för ny kärnkraft och delar av regeringsunderlaget pratar om att man kan få en kraftigt ökad kärnkraftsproduktion i Sverige - kan det i sin tur påverka intresset av att bygga förnybar energi? Intresset för att bygga ut vindkraften kan minska om man tror att det kommer att bli en kraftig ökning av kärnkraftsproduktionen i framtiden. Vi har sett under lång tid hur den stora kärnkraftsutbyggnad som skedde med politiska förtecken under tidigare decennier har lagt en död hand över utvecklingen av förnybar energi. Jag bedömer att risken är stor för att det kommer att hända igen om man, som regeringen nu gör, öppnar dörren för ny kärnkraft och därmed skapar osäkerhet för dem som vill investera i förnybar energi. Det vore intressant att höra Jan Anderssons bedömning av det.

Herr talman! Om kärnkraften verkligen skulle ha lagt en död hand över investeringarna tidigare skulle vi inte ha haft något elcertifikatssystem. Elcertifikatssystemet är ju ett mycket starkt styrmedel för förnybar el i det här landet. När man gör investeringar i förnybar el är det elpris man får i botten den mest betydelsefulla delen. Det är intressant att veta om Per Bolund delar Socialdemokraternas inställning till elpris, det vill säga att det ska hållas på Europas lägsta nivå för att vara konkurrenskraftigt gentemot den svenska basindustrin. Är ni överens om detta i oppositionen? När det gäller uttagsskatten kan jag läsa i Miljöpartiets motion: "Eftersom uttagsskatten minskar de ekonomiska fördelarna av att delta i ett vindkraftskooperativ riskerar fördelarna att bli för små för att investeringen ska vara intressant. Detta vill Miljöpartiet de gröna förändra." Är man lite luthersk till läggningen kan man fråga sig hur man ska förändra detta. Nu har ju inte Per Bolund någon möjlighet till svarsreplik, men med säkerhet kommer det fler repliker på detta tema. Låt oss då få veta hur Miljöpartiet vill förändra denna skatt. Kooperativen har betydelse inte minst för acceptansen för vindkraftsutbyggnaden. Det är lätt att säga att det ska förändras. Jag är lite nyfiken på hur.

Herr talman! Den energipolitiska debatten har efter ganska lång tid av stiltje återigen tagit fart. I och med att alliansen träffade en historisk överenskommelse i början av året kan regeringen nu ge tydliga besked om den framtida energipolitiken. Det är ett besked som varit både efterlängtat och nödvändigt. Genom att sätta upp tydliga mål för andelen förnybar energi samtidigt som förbudet mot upprättande av ny kärnkraft slopas ger man industrin tydliga besked samtidigt som man lägger grunden för en klimatanpassad energipolitik. Ingen kan blunda för energipolitikens globala betydelse. Att Sverige på egen hand har en klimatansvarig energipolitik hjälper inte om vi inte får omvärlden med oss. Därför är det välkommet att EU har kommit överens om ambitiösa mål för att komma till rätta med de klimatpåverkande utsläppen. Sverige ska nu ställa om och planera för att uppnå dessa mål. Det är det som klimat- och energipropositionen ska lägga grunden för. Innan var Sverige i långa stycken ett klimatföredöme i omvärlden, och det är vi fortfarande. Men med EU:s klimatmål kan hela unionen bli ett föredöme, vilket är mycket bra. Andelen förnybart ska öka i den svenska elproduktionen. För att uppnå detta gör regeringen bedömningen att vindkraften står inför en kraftig utbyggnad. Vindkraftens planeringsram ökar betydligt kommande år, och planprocesserna för byggande av ny kärnkraft måste kortas väsentligt. Under våren har regeringen lagt fram förslag om hur detta ska ske. Elcertifikaten spelar en viktig roll för att stimulera förnybar energi. Ska förnybarhetsmålet uppnås till 2020 måste certifikaten vidareutvecklas. Därför ska Energimyndigheten tillsamman med berörda myndigheter ges i uppdrag att analysera och ge förslag på hur höjningen av ambitionsnivån ska genomföras och vilken roll de olika energislagen har i denna måluppfyllelse. När denna analys görs ska också möjligheten till utvidgning av certifikatsmarknaden där fler länder ingår övervägas. Forskning och teknik kan finna nya vägar att producera billig och ren energi. Därför är forskning och utveckling av mycket stor betydelse. För 2009 har regeringen satsat ytterligare 145 miljoner kronor på energiforskning för att totalt landa på 1 150 miljoner kronor. Dessa pengar spelar en stor roll och kan förhoppningsvis bidra till att på ett effektivare sätt uppnå regeringens klimatmål. Elens betydelse för klimatet ska heller inte underskattas. Det som tidigare var otänkbart, nämligen att ökad användning av el skulle vara ett sätt att ställa om till ett mer klimatanpassat samhälle, har nu blivit ett huvudspår inom transportsektorn. Elbilar, laddhybrider och spårbunden trafik anses kunna betyda mycket för att minska klimatpåverkande utsläpp. Transportsektorn står i dag för cirka en tredjedel av de totala växthusutsläppen. Med ökad satsning på el inom transportsektorn är det nödvändigt att eltillförseln är säker och tillförlitlig. Sverige har med sin klimateffektiva och tillförlitliga elproduktion mycket bra förutsättningar att satsa på el inom transportsektorn. Stora satsningar pågår, och regeringen bidrar ekonomiskt till denna forskning. Det är en utveckling som jag ser som mycket spännande och viktig. Herr talman! Alliansen har nu kommit överens om att avvecklingslagen ska slopas och att förbudet mot nybyggnation av kärnkraft ska tas bort. Detta lägger grunden för en fungerande energipolitik som sätter både miljöns och industrins intressen i fokus. Det avvecklingshot som förut hängde i luften skapade stor osäkerhet om huruvida Sveriges klimatmål skulle kunna uppnås eller inte. Att avvecklingshotet är över innebär dock inte att satsningen på förnybar energi ska avta. Tvärtom måste också den öka för att klara EU:s klimatmål, som Sverige har varit pådrivande för att få fram. Kärnkraften står inte i motsats till förnybar energi, och förnybar energi står inte i motsats till kärnkraft. Det ska finnas utrymme för båda två. Herr talman! En säker eltillförsel är avgörande för Sveriges välfärd, och ren energi är en förutsättning för vår planets överlevnad. Att kunna kombinera ökade satsningar på förnybart och energibesparingar med att förse svensk basindustri med säker och billig el är viktigt. Det ena utesluter inte det andra. Siktet måste vara inställt på att minska de klimatpåverkande utsläppen och inte sitta fast i 70-talets diskussion om ja eller nej till kärnkraft. Regeringens klimat- och energiproposition ger goda förutsättningar för Sverige att uppnå EU:s klimatmål samtidigt som jobben och välfärden säkras. Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Herr talman! Det här är en unik debatt. Det är faktiskt första gången som vi i Sveriges riksdag diskuterar en samlad klimat- och energipolitik på samma dag. De här två frågorna har oftast skilts åt och inte setts i ett sammanhang. Tack vare regeringens klimat- och energipolitik och dess överenskommelse och proposition har vi nu möjlighet att göra detta. Och det är bra därför att energi- och klimatpolitiken hör ihop. Vi kan använda energiomställningen som ett bra sätt att minska klimatutsläppen, och vi kopplar ihop de viktiga åtgärderna för att tänka nytt och satsa på framtiden. Med vår klimat- och energipolitik lägger vi grunden för nya innovationer, nya företag och nya jobb i gröna framtidsbranscher. Efter att ha lyssnat till den här debatten så här långt kan jag, om jag ska vara alldeles ärlig, ändå säga att det finns en ganska stor enighet i riskdagens kammare om de här frågorna även om vi tjabbar om lite småsaker. Det tycker jag är bra. Vi kommer nämligen att behöva det, inte minst inför det ordförandeskap som kommer framöver. Den här klimat- och energipolitiken är resultatet av en lång dialog mellan näringsliv, fackliga organisationer, ideella organisationer och andra som är intresserade av energi- och klimatpolitik. Det har varit viktigt för alliansregeringen att ha den kopplingen. Vi började också tidigt att driva ett aktivt arbete på EU-nivå. För vi insåg tidigt att om vi ska få en förändring när det gäller utsläppen, när det gäller omställningen till ett hållbart energisystem och när det gäller att klara framtidens generationer räcker det inte med vad Sverige gör, utan då måste vi hjälpas åt. Är det någon fråga där vi behöver Europasamarbetet så är det när det gäller energi- och klimatpolitiken. Strax före årsskiftet nådde vi resultat på EU-nivå. Jag satt själv tillsammans med energiministrarna och formulerade de målsättningar som vi satte upp när det gäller energipolitiken. Och jag kan tala om att det inte var någon lätt uppgift. Det var ingen lätt uppgift att få 27 medlemsländer att komma överens om den här ambitiösa målnivån. Miljöminister Andreas Carlgren satt på samma sätt tillsammans med miljöministrarna och diskuterade. Men till slut nådde vi en överenskommelse. Vi hade en ambition. Vi kunde också förklara varför Europa måste ta ledningen i den här omställningen. När denna var klar fanns det också anledning för Sverige att diskutera. Hur skulle vår energi- och klimatpolitik se ut? Alliansregeringen har, som alla vet, en del skilda synpunkter när det gäller delar av energipolitiken. Men det var också viktigt för oss att skapa långsiktiga spelregler. De som ville investera här hemma behövde nämligen det. Det här är dyra saker. Att bygga vindkraftverk och att bygga kraftvärme kostar pengar, och det kräver långsiktighet. Nu har vi med den här överenskommelsen skapat de långsiktiga spelreglerna för energimarknadens aktörer, för svensk basindustri, för alla företag som vill veta om framtidens investeringar och framtidens jobb men också för alla dem som är oroliga för att svensk basindustri ska slås ut om vi inte har en långsiktig energipolitik. Regeringens högt ställda ambitioner inom klimatområdet tydliggörs också. Det här ger oss ett starkt svenskt ledarskap när vi nu ska gå vidare inför Köpenhamn. Att ha världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik ger oss möjlighet att ta ledarskapet inför Köpenhamn. Alliansregeringens överenskommelse sätter upp tuffa mål på energiområdet. Som tidigare sagts handlar det om 50 procent förnybar energi. Vi är bäst i EU. Det finns inget annat land som har en högre ambition. Det handlar om minst 10 procent förnybar energi i transportsektorn och 20 procent effektivare energianvändning. Vi har också sagt att användningen av fossila bränslen för uppvärmning ska avvecklas till 2020, och vi kommer att nå det målet. År 2030 ska vi ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen. Och vi vill skapa ett tredje ben för elförsörjningen för att minska sårbarheten, öka försörjningstryggheten och därmed också minska beroendet av kärnkraft och vattenkraft. Ska vi åstadkomma det måste kraftvärme, vindkraft, bioenergi och annan förnybar energiproduktion öka. Ja, vi tillåter att gamla kärnkraftverk byts ut mot nya, men det sker utan statliga subventioner. Vi ger också ett ökat ansvar till kraftbolagen att klara säkerhetsfrågorna. Och jag vill säga att jag tycker att det är oerhört viktigt att säkerhetsfrågorna tas på största allvar. Det är vi också eniga om i regeringen. Det är klart att Vattenfall och andra som äger kärnkraftverk här i Sverige ska göra det på ett säkert sätt. Det är klart att vi måste ta hand om avfallet, så att vi inte riskerar kommande generationer. Vi har redan avfallet här. Vi måste ta hand om det, och det ska ske på ett säkert sätt. Det ska inte finnas en risk att det här plutoniet används för kärnvapenspridning. Jag är stolt över att Centerpartiet, mina partikolleger i Allians för Sverige, kan se bortom partiintressen. Jag är stolt över alla de företag och fackförbund och organisationer och människor som har medverkat till att vi har fått en sådan här överenskommelse. Och jag tror att det i tider av kris krävs ett ledarskap som kan skapa hopp och visa vägen fram mot ny energi för Sverige. Regeringen föreslår tre handlingsplaner och en åtgärdsplan för att nå målet. Det är en handlingsplan för förnybar energi som innebär, som jag sade, att vi ska ha 50 procent från den förnybara energin. Mellan 2007 och 2008 ökade investeringarna i vindkraft och förnybar energi med 38 procent. Nu säger Per Bolund att det minskade 2009. Ja, en av de viktigaste anledningarna till att det nu minskar är naturligtvis finanskrisen. Om bankerna inte lånar ut till andra företag lånar de heller inte ut till dessa typer av företag. Framför allt kräver de större insats av eget kapital. Det är det som händer alla företag. Och det beror inte på att det är lite elcertifikat som vi har tagit till, utan det beror på bankkrisen och finanskrisen. Därför är en av de viktigaste åtgärderna vi har att vidta att se till att vi får ordning på banksystemet. En annan åtgärd som är viktig är att se till att bygga ut näten. Vi har gett Svenska kraftnät i uppdrag att öka kapaciteten, för vi måste ha nät som tar emot den kraftfulla vindkraftsutbyggnad som nu sker. Vi måste ha överföringskapacitet. Vi måste koppla ihop de nordiska elnäten på ett bättre sätt. Vi ska bygga kabel till Baltikum så att vi också på det sättet kan koppla ihop de baltiska länderna med den svenska marknaden. Jag ser till att hanteringen ute på länsstyrelserna blir snabbare, i och med att de har fått mer pengar. Miljöministern har sett till att plan- och bygglagen förenklas så att det blir enklare att bygga. Vi har sett till att nätanslutningen blir bättre, så att det är enklare att bygga och också klara av nätsidan. Det är en rad åtgärder som vi vidtar för att snabba på den utbyggnad av det förnybara som nu sker. Det är också viktigt att den planeringsram på 30 terawattimmar som vi har fattat beslut om ger underlag för fler att bygga ut. Ambitionen i elcertifikatssystemet på 25 terawattimmar är en kraftfull förhöjning av ambitionsnivån. Men jag delar Jan Anderssons oro. Om det blir en huggsexa om den högsta siffran när det gäller elcertifikaten riskerar vi också certifikatssystemet. Det tror jag att var och en som är lite insatt inser. För första gången har vi ett mål för energieffektiviseringen. Det har aldrig funnits förut. Det innebär att vi ska energieffektivisera med 20 procent fram till 2020. Jag håller med Karin Pilsäter och andra som har sagt att det här kanske är den viktigaste sak som vi gör. Både här hemma i Sverige och på Europanivå har vi diskuterat produktion alldeles för mycket och energieffektivisering alldeles för lite. Den viktigaste energikällan som vi har är all spillvärme och det faktum att vi inte använder energi på ett effektivt sätt i dag. Det är den viktigaste energikällan, både här hemma och i Europa. Därför driver också Sverige kraftfullt inför ordförandeskapet att just energieffektivisering är en prioriterad åtgärd för oss. Vi kommer att införa individuell mätning av vattenförbrukning och el, för vi vill göra det tydligt för enskilda medborgare hur mycket man använder. Vi tror att det är en väldigt bra drivkraft för enskilda att koppla ihop förbrukning med betalning. Vi vill hjälpa små företag att göra analyser av hur mycket energi de förbrukar. Det är ett bra sätt att spara pengar. Man blir medveten om energiförbrukningen och kan sätta in åtgärder. Vi kommer att ge checkar så att man kan göra de analyserna. Vi har energi- och klimatrådgivning runt om i hela Sverige, för vi vill skapa underlag och kunskap hos människor om just energieffektivisering. Vi har förstärkt insatserna för att vi ska öka energieffektiviseringen. Vi tillför 300 miljoner utöver de 255 som fanns sedan förut till energieffektivisering. Det är en mycket kraftfull satsning just för att öka insatserna på det området. Det handlar också om en handlingsplan för en fossiloberoende fordonsflotta. Vi har målet att det ska finnas en sådan 2030. Det är klart att i ett land som är så beroende av fordonsindustrin borde vi för länge sedan ha haft en annan produktion. Då hade också situationen sett annorlunda ut. Vi har infört en miljöbilspremie som har ökat efterfrågan, och vi ligger längst fram när det gäller att ha miljövänliga bilar och köp av dessa. Men vi satsar rejält på forskning och innovation, 450 miljoner kronor per år i fordonsforskning som mycket riktas mot energieffektiva och miljövänliga bilar. Vi satsar 3 miljarder i ett forskningsbolag som syftar till att göra omställningen inom fordonsindustrin. Vi satsar resurser på biogasproduktion så att landets gröna näringar kan vara med och bidra till den här omställningen. Vi har gett resurser för att bygga ut tankställen för biogas. Vi kommer att ställa om miljöbilspremien till en skattebefrielse under fem år om man köper en miljövänlig bil. Vi ser också industrisamarbeten komma fram när det gäller Vattenfall och Volvo och deras samarbete kring elbilar, där vi också gör kraftfulla satsningar. Ja, jag försökte få en bred energiuppgörelse. Tomas Eneroth säger att han hade försökt att bjuda in till möten innan för att få en sådan uppgörelse. Men det var lite konstigt när ni äntligen kom till detta möte som ni så länge hade längtat efter att ni inte var överens när ni kom. För det var precis det som vi upptäckte när vi satt och pratade med er. Ni hade inte samma uppfattning i klimat- och energipolitiken, utan ni gav helt olika svar. Ni har inte lyckats skriva en gemensam energi- och klimatmotion. Ni har splittrat upp er på tre partier. Det var det som gjorde att ni inte ville ge besked. Ni var själva splittrade. Jag kan bara beklaga det, för jag gick in i det med ambitionen att vi skulle komma överens. Det hade varit bra. Jag tror att bekymret inom oppositionen, inom vänsterkartellen, och splittringen som fanns där var förklaringen till att vi inte nådde en överenskommelse. Till sist ska jag säga att långsiktighet är avgörande för att vi ska få investeringar men också en ambition att ställa om Sverige. Jag tror att Sverige har oändligt stora möjligheter att göra bra saker. När jag pratar med mina kolleger runt om i världen hyllar de Sverige. De låter inte som oppositionen, ska jag säga. De säger i stället: Är det möjligt att fatta ett sådant här beslut? Hur kan ni ha kommit så långt i den här omställningen? Kan vi få lära av er? Kan vi få se hur ni har gjort när det gäller kraftvärme, utbyggnad av det förnybara, biobränsle och energieffektivisering? Man tittar på Sverige. Nu går vi in i ett ordförandeskap, där vi ska leda Europa. Jag kommer själv att diskutera en ekoeffektiv ekonomi, hur vi kan kombinera energipolitiken, miljöpolitiken med näringspolitiken och hur vi kan skapa nya innovationer, nya företag och nya jobb i Europa. Jag tror att vi alla här, oavsett om vi grälar om olika målnivåer och annat, måste ta ett ledarskap. Tack vare det som är gjort förut men också det som den nya regeringen gör nu kan vi gå in i ett sådant ledarskap och visa att Sverige är värt att titta på. Vi är ett litet land med inte så många invånare, men vi är offensiva när det gäller omställningen av energi- och klimatpolitiken. För det kan vi glädjas, och för det krävs ett ordentligt ledarskap från oss allihop. (Applåder) I detta anförande instämde Jörgen Johansson (c) samt Staffan Anger, Maria Plass och Cecilie Tenfjord-Toftby (alla m).

Herr talman! Vi verkar vara överens om att investeringarna i vindkraft sjunker väldigt snabbt i Sverige just nu. Det kanske inte är det väsentligaste om det är på grund av finanskrisen eller om det är av andra skäl, men det är ett stort problem att de sjunker. Om man jämför mellan olika länder verkar det som att effekten har blivit mycket större på den svenska vindkraften än i andra länder. Det kan bero på att man har valt certifikatsystemet som inte ger samma stabilitet som ett fastprissystem ger. Man har i andra länder valt fastpris. Man har då en mer säker inkomst från förnybar energiproduktion för lång tid framöver och därmed också lättare att klara konjunkturnedgångar. Jag skulle vilja fråga om effektivisering. Maud Olofsson säger att det är den viktigaste åtgärden eller i alla fall en av de viktigaste. Varför har då regeringen valt att lägga sig på EU:s miniminivå, på det som är grunden, 20 procent som EU har föreslagit? Varför har man då tyckt att det är en viktig åtgärd? Varför då inte ta i och ta ett ytterligare steg än det som ska vara genomsnittet i EU? Är det inte rimligt att man när Sverige nu har en större elanvändning, dubbelt så stor som resten av Europa, har höga ambitioner? Det finns ett otal olika utredningar, till exempel Energieffektiviseringsutredningen, som visar på att potentialen är jättestor. Det finns bedömare som säger att man kan spara 50 procent på Sveriges elanvändning utan att det behöver innebära en inskränkning i vår välfärd. Varför har man valt att lägga sig på 20 procent? Och varför, framför allt, har man valt att ha ett helt eget sätt att mäta effektivisering på? Man går ifrån den princip som EU har när de mäter effektivisering. Man väljer i stället att relatera effektivisering till bnp i Sverige. Det gör att det blir omöjligt att jämföra mellan EU-länderna. Är det ett bra sätt att hantera den här frågan på? Jag tycker inte att det ger den stabilitet och den trygghet som man skulle kunna förvänta sig. Man kan också konstatera att regeringen hittills bara har avsatt en bråkdel av det som Energieffektiviseringsutredningen har föreslagit när det gäller att åstadkomma effektivisering. Så det finns mycket kvar att göra.

Herr talman! Låt mig kommentera feed-in-system kontra elcertifikat. När Socialdemokraterna och Centerpartiet gjorde upp om elcertifikatssystemet gjorde vi det för att den typ av feed-in-system eller fastprissystem som Per Bolund pratar om skapar en väldigt stor osäkerhet. Det handlar om att i varje budgetförhandling verkligen avsätta pengar. De som har de systemen säger att det åker upp och ned. Det skapar inte alls den stabilitet som Per Bolund säger. Den andra kanske ännu viktigare delen är att vi får mest förnybart för minst pengar. Vi blir teknikneutrala, och vi får väldigt mycket förnybar teknik just tack vare elcertifikatssystemet. Det är ett marknadsbaserat system, det är långsiktigt, och det ger tydliga spelregler också till marknaden. Det är väldigt många som tittar på elcertifikatssystemet utifrån, för man ser de fördelar som det har. Det ger oss också möjligheter att satsa på andra saker som är bättre ur förnybarsynpunkt. Det handlar om forskning, demonstrationsanläggningar och annat, där vi nu kan öka anslagen till alla de delarna jämfört med vad den förra regeringen kunde göra. När det gäller energieffektivisering vet jag att Miljöpartiet och ni andra säger lite mer på alla områden. När det gäller energieffektivisering är det mycket kraftfulla åtgärder. Jag blir väl inte olycklig om det blir mer. Åtgärderna är så pass kraftfulla att det säkert kan bli mer. Men det viktiga för oss är egentligen vad det är vi gör för att energieffektivisera, inte att träta om målen. Det är en kraftfull satsning som vi gör på energieffektivisering därför att vi tycker att det här är väldigt bra. Vi kommer att driva det som en mycket prioriterad åtgärd under vårt ordförandeskap, vilket kommissionen och de andra medlemsländerna tycker är väldigt bra. Det här är ett område - det tror jag inte att vi behöver träta om - där vi kan göra mycket mer och där regeringen också gör det.

Herr talman! Det finns ingen skillnad mellan fastpris och certifikat när det gäller hur marknadsbaserat det är. Det är två olika sätt att styra marknaden på. Jag delar absolut inte Maud Olofssons uppfattning att det skulle skapa osäkerhet för investerarna. Tvärtom visar exemplen från Danmark, Spanien och Tyskland att man har fått en väldigt snabb utveckling på grund av att den enskilde investeraren får större garantier för de inkomster som kommer från verket under överskådlig tid. Det är precis det som är fördelen med det systemet. Vi har inte samma uppfattning om huruvida det är en offensiv politik när det gäller energieffektiviseringen. Jag kan bara konstatera att regeringen inte ligger i närheten av de förslag som Energieffektiviseringsutredningen hade när det handlar om hur stora pengar som behövs för att få en riktigt kraftig effektivisering. Jag skulle vilja fråga ytterligare en sak, Maud Olofsson. I inledningen av ditt anförande sade du att vi tjafsar om småsaker i debatten. Jag skulle vilja säga att det finns stora frågor som är uppe i den här debatten och som inte är några småsaker. Kärnkraften är en av dem. För oss är det ingen småsak att öppna dörren för kärnkraften och kanske få ökad kärnkraftsproduktion i Sverige. För oss är det ingen småsak att ha reaktorer i kanske 80 år till framöver i Sverige till med olycksrisker som de som vi såg i Forsmark 2006, där vi hade en väldigt allvarlig händelse som enligt många bedömare var på gränsen till en härdsmälta. För oss är det ingen småsak att få en produktion av ytterligare kärnavfall som måste hanteras i 100 000 år. Självklart är det stor skillnad mellan att ha 5 000 ton kärnavfall och 20 000 ton, som det blir om kärnkraftsutbyggnaden fortsätter. Är kärnkraften numera en småsak för Centerpartiet?

Herr talman! Låt mig först säga något om fastprissystemet. Vi får inte den mest kostnadseffektiva energikällan med fastprissystem. Det ser man ute i Europa. Certifikatsystemet är mycket mer träffsäkert. Vi ska hushålla med skattebetalarnas pengar. Därför ska man använda rätt system. Det här är den mest ambitiösa klimat- och energipolitiken i hela världen. Om någon från oppositionen protesterar mot detta skulle det vara klädsamt om denne i så fall kunde säga var någonstans man har en mer ambitiös klimat- och energipolitik. Det är därför det är så viktigt med alla de här målen och de styrmedel vi har. Jag tycker att det känns väldigt bra att vara ansvarig minister här i Sverige och kunna peka på detta. När det gäller kärnkraften: I de energiöverläggningar som vi hade var det inte så att Miljöpartiet och Socialdemokraterna var överens. Socialdemokraterna ville inte ge något besked. Ni ville avveckla snabbt. Vänsterpartiet låg någonstans mittemellan. Det var så läget var. Nu har ni lyckats komma överens om att säga att ni inte ska säga någonting förrän om fyra år. Vilken osäkerhet tror ni att det skapar, också när det gäller det förnybara? De vet inte vad som gäller! Ni är bara överens om att ni inte vill ge besked nu. Det är det enda ni är överens om. Men i grunden är ni totalt oense om kärnkraftens roll i energipolitiken. Sedan kan man konstatera att när Per Bolund stödde Socialdemokraterna ökade effekten inom kärnkraften. Det var då Vattenfall investerade i kol och kärnkraft i Tyskland. Det är Miljöpartiets bidrag till den hållbara energiomställningen. Det är det här vi vill bryta. Vi vill se till att vi har en flexibilitet i vårt energisystem. Ja, vi får leva med att vi har kärnkraften som en del av detta. Men vi får också en stor andel förnybar energi i detta. Framför allt minskar den politiska trätan om detta och vi skapar långsiktiga spelregler för svensk basindustri och för svenska jobb. (Applåder)

Herr talman! Jag hoppas att talmannen också påpekar oskicket att gå till angrepp när man inte har möjlighet till ytterligare replik. (TALMANNEN: Det går att anmäla till protokollet att man inte har rätt till replik.) Men man har ingen möjlighet att gå i svaromål. I förhandlingarna var vi i allra högsta grad överens. Jag är väl medveten om att de borgerliga partierna tyckte att det var bekymmersamt. Man hade hoppats att det inte skulle vara fallet. Det var till och med så att det var bra stämning första gångerna vi träffades under energiförhandlingarna. Jag trodde själv att det skulle finnas förutsättningar för att hitta en överenskommelse. Men efter att de två ansvariga statsråden kom tillbaka var det uppenbart att de inte hade fått möjligheten att förhandla. Partitaktiken eller Schlingmannlinjen, vad man nu kallar den, vann över förutsättningen att hitta förhandlingar. Det kan väl symboliseras med det sms jag håller upp här: Inbjudan till fortsatta energiöverläggningar i dag 15.30 finns i er mejl. Detta sms skickades kl. 11.15 den 26 februari. Med fyra timmars varsel kallade man alltså till energiförhandlingar utan att berätta något innan. Det var samma dag som både jag och Mona Sahlin var i Trollhättan. Så seriös var förhandlingsviljan i slutskedet när det gällde att ställa ultimatum om att man skulle ställa upp på tio nya reaktorer. Tyvärr vann alltså taktiken före viljan att komma överens. Det beklagar jag. Jag ser fram emot att den rödgröna regeringen efter en valseger får möjlighet att bjuda in och ha längre tid på sig till ordentliga förhandlingar, för Sverige behöver en bred överenskommelse om energipolitiken. Som vanligt är det en väldig skillnad på vad Maud Olofsson säger och vad hon gör. Jag kan citera Maud Olofsson igen: "Jag kan inte . tolerera att statligt ägda Vattenfall investerar i den smutsigaste energiproduktion vi känner till, även om det sker i andra länder." Nu investerar man 100 miljarder i kol och gas. Det uppfattas som att det är positivt och att det är marknaden som styr. Det är ett stort investeringsutrymme som tas i anspråk. Lars G Josefsson har därefter uttalat att han med liv och lust vill kasta sig in och investera i ny svensk kärnkraft också. Kommer det att finnas resurser kvar att investera i förnybart från Vattenfalls sida? Kommer Maud Olofsson att agera för att Vattenfall faktiskt ska bidra till energiomställningen? Det är någonting som vi ändrade i ägardirektiven, som Riksrevisionen påpekat och där regeringen varit synnerligen handlingsförlamad.

Herr talman! Låt mig ta Vattenfall först. För det första var det under den gamla socialdemokratiska regeringen som Vattenfall investerade i både kolkraft och kärnkraft. Det var era ägardirektiv som gav öppningar för att göra de investeringarna. Varför tillät ni det? I de ägardirektiven och i de anvisningar som man ger till Vattenfall säger man att Vattenfall ska bidra till svensk omställning. Vattenfall är ett europeiskt företag, vill jag påpeka. Det ägs av Sverige, men är ett europeiskt företag. Om man bara koncentrerar direktiven till att handla om svensk energiomställning är det klart att det går att köpa kol och kärnkraft i Tyskland, precis som Vattenfall gjorde. Det skedde med Tomas Eneroths kollegers goda minne. Det är klart att Vattenfall ska bidra till omställningen i hela Europa och också gör det. Man köper kolkraftverk och växlar in biobränsle. I Polen går 25 procent av kolkraftverken nu på biobränsle. Det är klart att det minskar koldioxidutsläppen. Vi vet att det finns kolkraftverk i Europa med utsläpp. Men det är också viktigt att göra de små insatser som vi kan göra för att minska koldioxidutsläppen. Det hoppas jag att Tomas Eneroth håller med om. När det gäller energiförhandlingarna var det så här: När vi ställde kontrollfrågor på en rad områden var ni oeniga. Tomas Eneroth kan inte veta det, för han fick inte vara med på alla möten utan blev snabbt utbytt mot någon annan. Det vi gjorde var att ställa kontrollfrågor om kärnkraften. Vi fick tre helt olika besked. Jag kan förstå varför Socialdemokraterna inte ville ge besked om avveckling. Ni ska ju också stå och säga till svensk fackföreningsrörelse och svensk basindustri att de ska ha låga elpriser. Därför vill ni inte ge något besked. Miljöpartiet var däremot väldigt tydligt: Vi ska avveckla! Vänsterpartiet var någonstans mittemellan. Ni har ett dubbelspel. Ni pratar om låga elpriser, ni ska ställa om och ni vill inte ge besked om kärnkraften. Det är den här otydligheten som tyvärr har skapat osäkerhet på svensk energimarknad.

Herr talman! Här får man höra det ena efter det andra som blir helt obegripligt. Jag ska avstå från att kommentera det sistnämnda mer än att konstatera att vi i högsta grad var överens i de rödgröna partierna både om att kärnkraften ska ersättas med förnybar energi i den takt som är möjlig och i alla andra prioriteringar. Men Maud Olofsson fick inget förhandlingsmandat för att kunna gå vidare i förhandlingarna. Jag noterar att Maud Olofsson nu öppnar för att med ägardirektiv styra Vattenfall till att investera i förnybart ute i övriga Europa. Alternativt kan man tolka det som att Maud Olofsson kommer att acceptera att man använder allt investeringsutrymme för att investera i kol, olja och kärnkraft. Då infinner sig frågan: När kommer Maud Olofsson att agera? Hon har ondgjort sig och till och med varit med och bidragit till att KU-anmäla socialdemokratiska statsråd för att de inte styrt Vattenfall tydligare. Kommer Vattenfall att få nya ägardirektiv som innebär att man både i Sverige och internationellt investerar mer i förnybart? Kommer Maud Olofsson att vara beredd att använda Vattenfall för att bidra till energiomställningen, eller är det ytterligare förvärv i kol och olja eller nyinvesteringar i kärnkraft som väntar? Det var inte så länge sedan, före valet återigen, Maud Olofsson stod med tårar i ögonen och konstaterade att för barnens och barnbarnens skull var det viktigt att avveckla kärnkraften, för att något år senare stå med tårar i ögonen och återigen för barnens och barnbarnens skull konstatera att det var viktigt att man nu ändå öppnade för fortsatta investeringar i kärnkraft. Jag kan inte förstå hur man i längden kan klara av att ha en trovärdighet när man så radikalt byter uppfattning i frågor, både före och efter val. Det som skrämmer mig är vad vi kan få framöver med de kärnkraftsinvesteringar som man öppnar för. Rykten sprids ju om att det i Regeringskansliet pågår diskussioner om att också acceptera uranbrytning. Gör åtminstone energidebatten den tjänsten att här i replikrundan ge beskedet om ni kommer att acceptera uranbrytning framöver, eller är även det ett område där Centern kommer att ändra uppfattning?

Herr talman! Jag tycker att det är intressant att Tomas Eneroth nämner uranbrytning. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna stöder regeringens uppfattning när det gäller uranbrytning - ingen förändring i lagstiftningen. Där tycker regeringen samma sak. Däremot tycker inte Tomas Eneroths kolleger samma sak, utan de vill ändra det här. När det gäller klimat- och energiförhandlingarna var det precis så att ni inte var överens. Det visar också det faktum att ni själva inte kan avge en gemensam motion på klimat- och energiområdet. Ni har ju olika målsättningar när det gäller klimatmålen. Det enda som ni är överens om på energiområdet när det gäller kärnkraften är att ni inte vill ge besked. Det är det enda besked ni kan ge. Jag hörde ju vad ni sade när ni satt vid förhandlingsbordet. När det gäller Vattenfall handlar det naturligtvis om att vi går igenom hela Vattenfall. Ola Alterå, min statssekreterare, har på stämman beskrivit vad det är man ska göra. Det ena är värdeskapandet, det andra bidrar till en hållbar energiomställning och det tredje är att värna varumärket. Det är Vattenfalls uppdrag framöver. Vi kommer att återkomma mer konkret om detta till hösten. För barns och barnbarns skull handlar det om en omställning när det gäller klimat- och energipolitiken. Har man den mest ambitiösa klimat- och energipolitiken i hela världen kan man vara både stolt och nöjd, precis som Jan Andersson sade. Vi är förebilder. Vi visar hur man gör den här omställningen, och vi gör den tillsammans med Sveriges näringsliv. Vi gör den tillsammans med svensk fackföreningsrörelse. Vi gör den tillsammans med organisationer som LRF, Svenskt Näringsliv, Företagarna och andra som är med och ställer om. Och vi gör det därför att vi tror att vi kan skapa jobb både här hemma och i övriga Europa. Vi gör det också tillsammans med många andra länder. Jag kan förstå att man i opposition behöver skrika högre och mer om allting, men i grunden är det ju så att det här är den mest ambitiösa klimat- och energipolitiken i hela världen, och ingen från oppositionen har kunnat förneka detta. Jag är mycket glad och stolt. Jag är också stolt för mina barns och barnbarns skull. (Applåder)

Herr talman! Jag ska ge statsrådet rätt i en sak. Ingen klimatpolitik utan energipolitik. Det är helt rätt. I övrigt tjabbar vi inte om småsaker. Vi har diskuterat kärnkraften, vi har diskuterat mål för olika delar, men jag vill säga klart och tydligt att det inte handlar om att vara bäst i klassen. Det här är en alldeles för allvarlig fråga som inte bara handlar om situationen i Sverige utan i världen. Då kan vi inte hålla på och diskutera om vi är bäst eller inte bäst och slå oss för bröstet. Det här är betydligt mycket viktigare än så. Låt mig på en gång tala om här och nu att vi har en gemensam motion när det gäller energipolitiken. Den finns ju. Den är inlämnad. Den är presenterad. Den är också full med förslag om hur energipolitiken bör utvecklas för att vi ska nå de mål som vi behöver ha och utnyttja de möjligheter som vi har här i Sverige och som är unika på många sätt. Ett par ord vill jag säga om energiförhandlingarna, eftersom jag var med på samtliga. Är det så att man kommer till en förhandling och inte har mandat att diskutera vissa frågor finns det ju inga möjligheter att hitta en öppning, en diskussion och en förhandlingslösning. Man kan vara låst från regeringens sida så att man enbart är beredd att diskutera vissa procentsatser, vissa mål. När det kom till frågan om kärnkraften hade ni inget förhandlingsmandat. Det var hugget i sten. Det är sanningen när det gäller den delen. Det är det som är så väldigt viktigt att komma ihåg också när vi diskuterar, att vi inte bara kan hålla oss till en del eftersom vi nu diskuterar vad som sades i ett förhandlingsrum, vilket jag egentligen ogillar att man gör. Jag vill också påminna statsrådet om att det har funnits en energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet från 1997 som sträcker sig ända fram till att regeringen fattar ett nytt beslut. Där var kärnkraften en viktig del och skulle avvecklas.

Herr talman! När jag säger att vi tjabbar om småsaker är det mer ett uttryck för att jag också tycker att oppositionen är ambitiös. Det tycker jag att man kan säga. Jag tycker att det är bra i svensk politik att det finns en bred enighet. Det är därför jag säger att det blir lite att tjabba om småsaker när man höjer terawattimmarna lite extra där och ökar energieffektiviseringen lite grann där och så vidare. Jag förstår att oppositionen vill lägga sig lite högre än regeringen på alla de här områdena, men i grunden finns ju en samsyn kring hur vi ska ställa om energi- och klimatsystemet i vårt land, och det tycker jag är bra. Det är naturligtvis också en fortsättning på den politik som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet hade, där elcertifikat och annat introducerades. Jag tycker också att vi ska glädjas åt att vi nu är många som pratar på samma sätt. Det var den enigheten som jag tyckte också kunde få vara grunden för energiförhandlingarna. Vi gick in i de förhandlingarna med stor öppenhet. Vi ansträngde oss. Jag vet inte hur mycket material som vi lämnade över till oppositionen för att ni skulle ha så bra underlag som möjligt. Tidsutdräkten var kort, men så är det alltid. Jag gjorde verkligen ett allvarligt försök för att nå det här, men jag kunde också konstatera att den genuina viljan att ge besked inte fanns under de här förhandlingarna. Beviset för det är ju att ni inte kan lägga fram en gemensam klimat- och energimotion. Ni lägger en gemensam energimotion, ja, men inte en klimat- och energimotion. Det var precis det som det handlade om. Vi får fortsätta att ha den här diskussionen. Jag tror ändå att det är en bra grund för Sverige att insikten om att vi måste ta ledningen finns, att vi måste göra den här omställningen. Det finns väldigt många bra saker som nu är på väg in och händer. Vi ser också att investeringarna ökar och att det finns ett investeringsklimat, speciellt i en tid när vi behöver de investeringarna.

Herr talman! Det var bra att statsrådet erkänner att det finns en gemensam energimotion från oppositionen. Det är bra för eftervärlden att veta att det faktiskt förhåller sig på det sättet. Det var ju så att propositionen var uppdelad i två delar, klimat och energi. Därför var det naturligt att dela upp den i två olika betänkanden och två olika motioner. Jag tycker att det är väldigt olyckligt att diskutera vad som sägs bakom slutna dörrar i en förhandling. Jag har förhandlat väldigt många gånger med företag och med olika organisationer. Jag har aldrig gått utanför förhandlingsrummen och recenserat eller talat om vad som har sagts av olika parter. Jag tycker att det är olyckligt. Men det är tydligen en ny strategi från regeringens sida. Det får jag ha med mig i kommande diskussioner, om det blir några sådana framöver inom det här området. Det är också bra att höra statsrådet ge beröm och säga att den energiöverenskommelse som har funnits mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet ligger som grund här. Den har varit bra, den är viktig och det är egentligen den som gäller ända fram tills vi har fattat ett nytt beslut. Den är alltså en stor del av alliansregeringens innehåll. Det är värt att notera. När det gäller den andra delen, vad som behöver göras och inte göras, vill jag bara upprepa vad IEA sade inför G 8-mötet. Massiva investeringar i energieffektivitet och energiproduktion kommer att vara en viktig del i att lösa dels sysselsättningsfrågan, dels klimatfrågan framöver. Ta chansen att lyssna på vad de har sagt!

Herr talman! Jag tycker att den här debatten har varit bra på det sättet att vi har fått en chans att diskutera en sammanhållen klimat- och energipolitik. Det är bra att signalera till omvärlden att det finns en hög ambitionsnivå hos både regeringen och oppositionen. Regeringen har höjt ambitionsnivån jämfört med tidigare när det gäller klimat- och energiförhandlingarna på EU-nivå, klimatförhandlingarna inför Köpenhamnsmötet och våra egna ambitioner. När jag lyssnar på mina kolleger runt om i världen som säger berömmande ord om svenska regeringens insatser och om hela samhället i stort, våra konsumenters och företags medvetande, känner jag att vi har stora möjligheter att ta ett nytt steg. Vi kan använda klimatkris och finanskris till att göra något bra. Det är många människor som i dag är oroliga. Var kommer jobben att finnas? Hur ska vi klara framtiden? Hur ska vi satsa för att skapa trygghet? Då behövs ett ledarskap som visar vilken väg vi kan gå. Om vi kan koppla ihop energipolitiken och miljöpolitiken med näringspolitiken kan vi skapa något nytt och spännande. Därför hoppas jag att vi inför ordförandeskapet hjälps åt att visa att Sverige är ett föregångsland, visa på de goda exemplen bland de svenska företagen, lära ut hur man bygger fjärrvärme och använder värmepumpar, se på hur biobränsle utvecklas och dela med oss av våra erfarenheter, hur våra energieffektiviseringsprogram och annat ger en stor fördel för oss samt dela med oss av vår kunskap till andra. Även om vi tjabbar om småsaker tror jag att det i grunden finns en stor samsyn om att Sverige ska ta ledningen i den här omställningen. Sedan må vi diskutera lite procentsatser och annat, men i grunden bådar det här gott inför vårt ordförandeskap och för framtida generationer. (Applåder)

Herr talman! Sverige har guldläge när det gäller förnybara energikällor, och där är vattenkraften den främsta tätt följd av vindkraften. Energipropositionen innehåller rätt bra vindkraftspolitik, en del bra satsningar på biogas och stöd till solceller, som är ett steg i rätt riktning. Dessutom finns forskningspengar till vågkraft och andra intressanta energiprojekt. I dessa betygstider kan man nog säga godkänt för dessa nämnda förslag. Men vi i den rödgröna oppositionen nöjer oss inte med godkänt utan vi vill att Sverige ska bli mycket väl godkänt inom energipolitikens område. För att vi ska kunna ta på oss ledartröjan i kampen för ett bättre klimat och en bättre miljö behövs det ännu större ambitionsnivåer - främst inom forskning men även i form av riskkapital för att omsätta goda tankar och forskning till praktiska projekt. Herr talman! För mig är den borgerliga majoriteten mycket kontraproduktiv genom att störa den växande förnybara energimarknaden med alla dessa signaler om kärnkraft. Här är betyget Icke godkänd. Sverige är ett bra land för vindkraft. Sverige har en lång kust, är glest befolkat och har gynnsamma vindförhållanden. Vindkraften är ett av de bästa förnybara energislagen för att värna klimat och miljö. Vindkraften kan även ge nya jobb i den hårt drabbade industrisektorn. För att kunna ta till vara denna möjlighet vill vi tillsammans med den svenska vindkraftsnäringen skapa ett branschprogram för vindkraft. I propositionen aviseras ambitiösa mål för vindkraften som nu hotas av en omtolkning i skattelagstiftningen gällande uttagsbeskattning på andelsägd vindkraft. Företrädare för den svenska regeringen säger att uttagsbeskattning på andelsägd vindkraft är ändamålsenlig eftersom vindkraft som produceras av kooperativ bara är en marginell del av vindkraftsproduktionen. Herr talman! Förra året fanns ca 20 000 andelsägare i vindkraftskooperativ. Dessa stod för ca 10 procent av den svenska vindkraftsproduktionen - motsvarande ungefär 0,2 terawattimmar. Jag vet inte om 10 procent är en marginell del eller om frågan är överdrivet förstorad, som vissa tidigare talare hävdat. Om nu regeringens mål för vindkraft kommer att uppfyllas innebär det omräknat från dagens siffror ca 300 000 andelsägare i vindkraftskooperativ. Denna folkrörelse skulle väsentligen öka den lokala acceptansen för nya vindkraftsparker, minska kommunernas vetorätt, öka etableringen, minska kostnaden för förnybar elproduktion samt minska elpriset för konsumenterna. Dessa ekonomiska och samhällsekonomiska vinster kompenserar skattebortfallet många gånger om. I både Danmark och Tyskland har vindkraftskooperativ haft stor betydelse för att vindkraften har kunnat byggas ut med framgång. Uttagsbeskattningen minskar, som sagt, acceptansen och hotar den storskaliga vindkraftsutbyggnaden. En viktig faktor som jag tidigare har nämnt för folklig förankring och acceptans är att ge enskilda möjligheter att bli delaktiga och dra ekonomisk nytta av vindkraften. Genom att inte göra något åt uttagsbeskattningen sänder den borgerliga majoriteten ut fel signaler. Man säger att enskilda inte ska engagera sig i energi- och klimatfrågor. Man säger att den ekonomiska nyttan av vindkraft endast är till för de stora bolagen. Sveriges borgerliga majoritet riskerar genom detta att utbyggnaden av vindkraft totalt stannar av. Hur går det då med alla ambitiösa mål? Herr talman! Oppositionen i näringsutskottet försökte göra det möjligt för varje enskild ansvarstagande riksdagsledamot att rösta för ett förslag om att regeringen ska se över uttagsbeskattningen för andelsägd vindkraft. Vi fick inte gehör för det i näringsutskottet - detta till trots vad Centern lovat olika vindkraftsintressenter. För övrigt menar vi i oppositionen att för att målen för vindkraftsutbyggnaden ska bli verkliga krävs ett stöd för den havsbaserade vindkraften som kompletterar elcertifikatssystemen. Dessutom vill vi i oppositionen satsa på ett väl fungerande samarbete mellan länder runt Nordsjön och Östersjön i fråga om just den havsbaserade vindkraften. Jag yrkar bifall till reservation 7. Vi inom den rödgröna oppositionen har faktiskt en gemensam motion på området med 42 gemensamma yrkanden, vilket näringsministern till sist hävdar att hon har sett. (Applåder)

Herr talman! Jag vill läsa högt ur betänkandet för att peka på vilken kraftfull formulering oppositionen har om uttagsbeskattningen: Regeringen bör klargöra hur problemet kan lösas. Finns det något litet embryo till idé om hur oppositionen tänker sig att detta ska lösas?

Herr talman! Tack för frågan! En tanke med att se över uttagsbeskattningen är att man kan använda den precis som man gör när det finns bostadsrätter. Där äger man en andel av en bostad. På samma sätt kan man använda eller inte använda uttagsbeskattning när det gäller vindkraftskooperativ. Det kan vara en möjlighet.

Herr talman! Jag tror att vi delar oppositionens synpunkt på hur viktigt det är för inte minst acceptansen av vindkraft att vi har kooperativt ägande. Däremot tycker jag genuint illa om att man i talarstolen och i debatten i övrigt försöker påskina att man har lösningen samtidigt som man inte har någon lösning. Vad står det i förslaget till beslutsformulering? Regeringen bör klargöra hur problemet kan lösas. Det finns i denna text ingenting som säger något om hur detta problem skulle kunna lösas. Min partikollega Jörgen Johansson kommer att utveckla detta ytterligare senare. Ja, det är viktigt med kooperativt ägande, men det gäller också att skapa ett regelverk så att det inte blir någon typ av skattefrälse eller skattebefrielse som gör att vi får problem med gränsdragningen i nästa skede. Var drar vi gränsen gentemot solel, vågkraft och så vidare?

Herr talman! Det är bra, Jan Andersson, att vi är överens om att vi behöver se över den här lagstiftningen. Det är precis det ni i Centern går ut och lovar olika vindkraftsintressenter. När vi i näringsutskottet lade fram förslaget att bryta ut den här punkten röstade inte Centern med oppositionen, och det var lite konstigt i och med att ni tycks ha samma åsikter som vi i oppositionen. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Vindkraft, vågkraft, kärnkraft och ny klimatsmart el är viktiga förutsättningar för att rädda klimatet, men minst lika viktig är energieffektivisering. Energieffektivisering bidrar till minskad belastning på klimatet och miljön och ger en tryggare energiförsörjning. Sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökad användning av råvaror och energi måste brytas. Det är ett av målen i regeringens energiproposition. Det finns stora möjligheter för hushåll och företag att tjäna på en lägre energiförbrukning. Företag som satsar på att utveckla ny teknik möter en global marknad som ropar efter deras kunskap. Energieffektivisering är alltså ett område med väldigt många vinnare. Detta måste vi ta till vara, och därför satsar regeringen i energipropositionen väldigt mycket på just information, stöd till teknikupphandling och stöd till marknadsintroduktion av ny teknik. Energimyndigheten går så långt i sin årsredovisning för 2008 att de säger: Energieffektivisering har vunnit gehör som det mest genomgripande sättet att åstadkomma snabba och långsiktiga lösningar. Satsningarna är viktiga för att uppnå regeringens mål om en reduktion med 20 procent av energiförbrukningen till 2020. Detta är ett mål som Sverige delar med övriga Europa. Gemensamma EU-direktiv på området är märkning och information om energiförbrukning på olika elartiklar, krav på ekodesign och det senaste initiativet på området som fokuserar på områdena smartare konsumtion, bättre produkter, resurssnål produktion samt globala marknader. Herr talman! Ett av verktygen som presenteras i propositionen är ett femårigt energieffektiviseringsprogram. Under perioden 2010-2014 tillförs detta program 300 miljoner kronor varje år i förhållande till det som i dag avsätts. Programmet är brett. Det sträcker sig från finansiering av kommuners och landstings arbete med energieffektiviseringsavtal, information och rådgivning samt teknikupphandling till ett system med energikartläggningscheckar och ett förstärkt myndighetsarbete. Myndighetsarbetet är viktigt. Regeringen har sagt att den offentliga sektorn ska vara ett föredöme. En av dem som redan har och som också i fortsättningen kommer att ha en central roll är Energimyndigheten, som ska hjälpa och stödja övriga myndigheter i deras arbete. Herr talman! Det finns en stor energibesparingspotential inom industrin. Det är något som programmet för energieffektivisering inom den elintensiva industrin har visat. Enligt Energieffektiviseringsutredningen har programmet lett till en effektivare energianvändning på en terawattimme. Det finns fortfarande mycket energi att spara, och därför vill regeringen nu att programmet ska få fortsätta. Enligt Energimyndigheten tyder nämligen mycket på att den totala eleffektiviseringen kommer att bli långt större än den som hittills har rapporterats. Frågan om att utvidga programmet till att gälla all industri har lyfts, men detta är inte aktuellt. I stället föreslås andra satsningar för små och mellanstora företag, som till exempel de tidigare nämnda energikartläggningscheckarna och förstärkt energirådgivning. I tillägg till detta ges det inom ramen för det övergripande femåriga programmet ett utökat stöd för teknikupphandling och marknadsintroduktion av energieffektiva produkter. Energieffektivisering är, som sagt, något som lönar sig, och det är väldigt viktigt att vi informerar och ökar kunskapen i näringslivet om hur bra effekterna av detta är. Det är också ett mycket bättre sätt att använda skattebetalarnas pengar på än att staten ska gå in och göra stora investeringar. Herr talman! En tredjedel av den energi som vi i dag använder i Sverige används för att förflytta människor och varor. 90 procent av denna energi rullar på våra vägar. Här måste vi hämta hem klimatpotentialen. Koldioxidbeskattning hjälper självklart, men också andra insatser måste göras. Regeringen lägger nu fram en proposition parallellt med denna som tar utgångspunkt i nödvändigheten att transportsystemet effektiviseras och trycker samtidigt på vikten av att transportpolitik och transportsystem utvecklas så att transporterna kan utföras på ett klimatsmart och säkert sätt. En annan tredjedel av vår energianvändning går till våra fastigheter. 60 procent går till att värma våra hus och vårt vatten. Samtidigt ser vi i dag att elanvändandet ökar på grund av att vi ständigt utökar antalet elartiklar och att vi ständigt sitter längre framför våra datorer. Sverige har här som mål att minska energiförbrukningen med 20 procent till 2020 och 50 procent till 2050. Vi tar här utgångspunkt i förbrukningen 1995. Ett annat viktigt beslut är att beroendet av fossila bränslen ska vara brutet 2020. För att nå målen är traditionella styrmedel som energi- och CO2-beskattning viktiga. Energideklaration av fastigheter är ett av de senaste greppen. Avsikten med energideklarationen är att göra fastighetsägare uppmärksamma på vilka åtgärder som kan vidtas för att få en energieffektivare fastighet. När ditt hus deklareras får du förslag på åtgärder som kan vidtas. Tillsammans med ROT-avdraget för ombyggnation av fastigheter är förslagen viktiga styrmedel. För att få fler att utnyttja just dessa möjligheter avser regeringen att införa en informations- och rådgivningsportal för just energideklarationen. Herr talman! Ett lämpligt sätt att satsa på att energieffektivisera ett hus är vid ombyggnation. Lönsamheten är då större än när insatserna görs som enskilda. Detta bör speciellt tas till vara nu när renoveringarna av miljonprogramsområden står för dörren. Vilka krav som kan ställas på energieffektivisering vid ombyggnation har utretts av Byggprocessutredningen och bereds nu i Regeringskansliet. När det gäller nybyggnadskraven har Boverket i uppdrag att se över och föreslå revideringar. Regeringen vill också se en handlingsplan för att öka byggandet av lågenergihus. En stor andel av energin går, som sagt, åt för att värma vårt vatten. Ett incitament för att få ned den förbrukningen är att införa individuella mätningar. Energieffektiviseringsutredningen pekar också på faran vid kollektiv mätning av el i flerbostadshus. Krav på individuell mätning av värme och el kommer att samordnas i den proposition som ska läggas fram om översyn av plan- och bygglagstiftningen. Herr talman! I denna proposition tas ett samlat grepp om energifrågorna och energieffektivisering. Av debatten att döma, som Maud Olofsson också nämnde tidigare, vill alla vara med. Och det är bra. Det är därför tråkigt när oppositionen försöker få det att framstå som att de är ensamma i sin strävan att vända utvecklingen mot ett mer klimatsmart och miljövänligt samhälle. Jag anser tvärtom att vi inte kan nå målen om inte alla strävar mot dem. Att detta är en proposition med goda idéer tyder därför debatten på, för när oppositionen, om än lite rörigt, försöker få det att framstå som att de är ensamma i sin strävan är flera av deras argument oftast ett blekt eko av det majoriteten redan fört fram. I detta anförande instämde Staffan Anger, Björn Hamilton, Maria Plass och Hans Rothenberg (alla m).

Herr talman! Jag vill först deklarera att jag, liksom många andra här i kammaren, är kritisk till den skrivning om kärnkraften som finns i propositionen och i näringsutskottets betänkande. Jag anser att den är ensidig och inte beaktar risken för kärnvapenspridning genom driften av kärnkraftverken. Kärnreaktorerna ger ju upphov till nytt kärnvapenmaterial, i första hand plutonium, vilket vi fick en påminnelse om häromdagen när Nordkorea officiellt deklarerade att de sprängt en plutoniumbomb och ämnar använda all plutonium i det utbrända kärnavfallet till bomber. Vad en stat kan göra kan också illegala grupper som kommer över materialet göra, och vi vet att plutonium är en vara som stjäls och smugglas. För mig känns det mycket olustigt att vi i Sverige i dag har plutonium i våra reaktorer och lagringsplatser som kan ge upphov till tusentals atombomber. Att denna fråga över huvud taget inte diskuteras beror tydligen på att den väcker för mycket ångest. Min känsla av frustration delas av stora delar av Centerpartiets gräsrötter jämte freds- och miljörörelserna. Ett av de stora problemen i det underlag som vi fått i propositionen och utskottets skrivning är att inte den pågående och kommande prövningen av kärnavfallets långsiktiga lagring och säkerställande har inväntats. Hur kan man öppna för en eventuell utbyggnad av kärnkraften innan man visat hur man kan lösa de problem den genererar? Man har betraktat ett flerdimensionellt och komplext problem ur den enda synpunkten att det rör sig om trygghet för energiförsörjningen i nuläget. Men hur stor är försörjningstryggheten den dagen en plutoniumbomb, gjord av en terrorgrupp som utnyttjat använt kärnbränsle, detonerar någonstans i världen? Då kan det bli tvärstopp i många kärnreaktorer. Då kan kärnkraftsbubblan brista snabbare än till och med finansbubblan. Herr talman! Frågan om kärnkraft är således inte bara en fråga om energiförsörjningen i dagsläget, utan om att det kärnvapenmaterial som bildas och som nu ligger i avfallet och kan utvinnas med mer än 30 år känd teknik inte på några villkor ska få komma på avvägar, vare sig vid transporter, under drift av reaktorerna eller vid lagring och mellanlagring. Hur garanterar man detta för årtusenden framöver, och vem har ansvaret? Hur kan man öppna upp för nya reaktorer utan att ställa krav på både miljösäkerhet och säkerhet mot kärnvapenspridning under en framtid när vi som lever här nu inte längre finns? Detta är en etisk och moralisk fråga. Därför måste eventuella beslut om nybyggnation av kärnkraftverk också föregås av en analys av problemen och kostnaderna för att säkra kärnavfallet, inte bara mot läckage och spridning i miljön utan också mot åtkomst och spridning till illegala organisationer, och detta för många tusentals år framöver. Detta är kostnader som måste drabba reaktorägarna och inte skattebetalarna, även om samhället, kanske militären, måste ombesörja själva bevakningen. Att förorenaren och den som orsakar riskerna ska betala är ett bra förslag i den proposition som nu föreligger. Det är därför viktigt att det utredningsarbete om en ny kärnkraftslagstiftning som aviseras kompletteras med en kostnadsberäkning av hur stora medel branschen måste fondera för övervakning och kanske vakthållning under stora tidsrymder. Det innebär att kärnkraftsbolagens betalningsansvar för att hindra kärnvapenspridning måste fastläggas tydligt i en ny lagstiftning. Herr talman! Jag har här i riksdagen saknat debatter om och belysning av problematiken med kärnkraftens koppling till kärnvapenspridningen. Den unga generationen, under 30 år, verkar i stort sett okunnig om kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen. Och kärnkraftsindustrin och dess politiska representanter har under lång tid undanhållit denna verkligt obekväma sanning. I stället har man beskrivit kärnkraften som klimatvänlig och kanske rent av förnybar. Men den uranbrytning som föregår tillverkningen av kärnbränsle är varken klimatvänlig eller förnybar, vilket också många svenska kommuner och medborgare fått erfara. Att förorda kärnkraft med motiveringen att den på något sätt skulle vara miljövänlig är därför grovt vilseledande. Som jag läser utskottets betänkande tar vi i dag inte ställning till kärnkraftens framtid. Regeringen har aviserat att man efter utredningar avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. Inför detta vill jag betona att regeringen på allvar måste ta tag i frågan om kärnvapenspridning och utarbeta en ny lagstiftning som både klarlägger ansvaret för att kärnavfallet inte orsakar miljöskador och tydliggör det ekonomiska och praktiska ansvaret för att det klyvbara materialet i kärnavfallet bevakas både manuellt och elektroniskt under dessa mycket långa tider. Därför anser jag att en ny lagstiftning behövs, men den kan inte bygga på det ensidiga synsätt som presenteras i propositionen. Man måste inkludera spridningsriskerna. Vi vanliga medborgare är fullt medvetna om att tillvaron rymmer flera risker samtidigt. Vi har nu, som jag ser det, ett brett stöd för att ersätta kärnkraften med de verkligt förnybara energislagen och lära oss att arbeta på naturens villkor. Därför stöder jag regeringens proposition på de punkter som gäller energieffektivisering och utveckling av nya, gröna alternativa energikällor. (Applåder) I detta anförande instämde Solveig Ternström (c).

Herr talman! Det är viktigt med engagemang. Därför ska vi vara rädda om de vindkraftskooperativ som vi har i landet. De tenderar i dag att ta formen av en folkrörelse. Att stimulera ägande i kooperativ har varit en tradition inom Centerpartiet och är det fortfarande. Centerstämman för någon månad sedan yttrade kring vindkraften att man ska se över regelverket för vindkraftskooperativ, så att vindkraftskooperativ inte missgynnas. Samtidigt gäller det att ha klart för sig att i den diskussion som vi hade på stämman och i den skrift som kommer därifrån nämns inte uttagsbeskattningen med ett ord. Även skatteutskottet betonade vindkraftens betydelse, och ni kan själva läsa det i betänkandet. Jag ska citera den sista raden i skatteutskottets yttrande: "Utskottet förutsätter att regeringen tydliggör förutsättningarna för och följer utvecklingen inom det förnybara energiområdet, så att utvecklingen stimuleras." Med den texten tillfredsställer vi, som jag ser det, oppositionens viljeinriktning, precis som Jan Andersson var inne på tidigare. I medierna förs det fram att frågan om hur vindkraften ska stimuleras kommer att avgöras i dag. Det är inte så enligt min uppfattning. I stället är det uppdrag till regeringen att följa utvecklingen, som bland annat skatteutskottet lagt fast, det som är det viktiga. Viljeinriktningen för vindkraften som sådan är tydliggjord i annan ordning. Beträffande uttagsbeskattningen och de ekonomiska styrmedlen ser jag det som positivt att den typen av debatt förs, för de är av central betydelse för att vi ska nå målen på klimat- och energiområdet. Uttagsskatten är ingen ny skatt. Den har funnits länge. Vad som däremot har varit problemet är att de lokala skattemyndigheterna inte har tillämpat lagstiftningen som vi i denna kammare har antagit. Det är en helt annan fråga, men det är ingen ny skatt. Vi kan dessutom konstatera att uttagsskatten är frivillig. Det är kooperativen själva som avgör om de ska använda den skattemodellen. Kraven som vi från denna kammare ställt är att aktiebolagen ska dubbelbeskattas och kooperativen enkelbeskattas. Kooperativen betalar skatt på den naturaförmån som eluttagen innebär i relation till marknadspriset. Det är alltså uttagsskatten. Alternativet är att kooperativet tar ut ett marknadspris av dem som köper elen och delar ut överskottet till den enskilde som sedan i vanlig ordning betalar reavinstskatt. I båda dessa fall finns det en särregel som säger att man kan räkna av en del av överskottet. Det är specifikt för kooperativen. Ingen annan företagsform har det. Det sänker den nivå som skatten tas ut på. Hur slår detta? Man kan jämföra med mig som varken har pengar i ett kooperativ eller i ett aktiebolag. Låt oss se vad jag får betala för elen på marknaden i relation till den som är delägare i kooperativ som tillämpar uttagsskattemodellen eller är delägare i ett kooperativ som tillämpar reavinstbeskattningen eller, slutligen, har köpt aktier i ett aktiebolag som bedriver vindkraftsverksamhet. Tittar vi på den kooperativa modellen med uttagsskatt ligger priset 26 procent under det pris jag får betala. Den som är delägare i ett kooperativ och betalar reavinstskatt har ett pris som ligger 20 procent under det jag får betala. Den som bedriver verksamheten i aktiebolagsform, där vi har en dubbelbeskattning, får betala 15 procent mindre än jag. Ser vi avkastningen på det kapital som den enskilde satsat i verksamheten i relation till bankräntan - den bankränta som var gällande i fredags - kan vi konstatera att kooperativ med uttagsbeskattning har dubbelt så hög ränta som bankräntan. Kooperativ med reavinstskatt har knappt dubbelt så hög ränta. Ett aktiebolag har en halv gång så hög som den ränta jag får på banken. Avkastningen i ett kooperativ med uttagsskatt är närmare fyra gånger så hög som för ett aktiebolag som bedriver vindkraftsverksamhet. Då kan man fundera, stimulerar vi vindkraftskooperativen eller inte? Frågan är trots allt berättigad att ställa. Jag har två frågor till oppositionen. Likhet i beskattningen är eftersträvansvärt. Om uttagsskatten ska slopas blir det nollbeskattning om inte reavinstmodellen används. Hur har oppositionen tänkt? Ska det vara nollbeskattning eller reavinstbeskattning? Den frågan måste man först svara på. Den andra frågan är: Om ingen skatt tas ut på ett vindkraftskooperativ, hur ska då skatten vara på de aktiebolag som satsar på vindkraft? Ska reavinstbeskattningen på aktieutdelningen slopas? Det är en fråga man måste ställa sig. Eller ska bolagsskatten slopas för de verksamheter som bedriver vindkraftsverksamhet? Utifrån ett vänsterpartiperspektiv är detta rena innovativa diskussionen. Tar vi det på ett område får vi gå vidare på område efter område, så frågan är principiellt oerhört viktig. Det skulle vara mycket intressant att få svar på denna fråga. Jag vill avsluta med att återigen betona att vi ska stötta vindkraftskooperativen. Vi ska stötta denna folkrörelseform. Vi får dock se över vilka former det ska ske på. Det uppdraget ligger redan i dag på regeringen.

Fru talman! Det är stor skillnad mellan regeringspartiernas linje och oppositionens linje. Regeringspartiernas är att man ska följa utvecklingen och se vad som händer medan oppositionen kräver att regeringen ska agera i frågan, för vi ser med stor oro på rådande utveckling. För mig är det stor skillnad mellan ett aktiebolag som driver sin verksamhet för att gå med vinst för att förse sina aktieägare med avkastning och en ekonomisk förening som har som mål att försörja sina medlemmar med el och där man går in med en insats för att få tillgång till el till en lägre kostnad än på marknaden. Jörgen Johansson tycker dock att det inte är någon skillnad och att det ska vara likadant för en förening som drivs av andra intressen än vinstintressen som för ett aktiebolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Vi ser en oerhört oroande utveckling för vindkraftskooperativen. Intresseanmälningarna har sjunkit till en tjugondel av vad de var innan Skatteverket började ta ut uttagskatt på vindkraftskooperativ. Säger man att man ska följa utvecklingen är väl detta skäl nog att agera. Eller är det inte det? Hur mycket måste vindkraftskooperativen förlora innan det är dags att agera från regeringspartiernas sida? Jag kan konstatera att när regeringspartierna vid andra tillfällen har sett problem med skattesystemet har man varit snabb att agera. Jag tänker till exempel på de hushållsnära tjänsterna där man såg ett problem med att det var mycket svartarbete och valde att göra specialregler för detta. Men när det gäller vindkraftskooperativen är det absolut omöjligt att göra något som helst undantag. Då är principen bergfast och ska inte ändras. Var ligger stringensen i det?

Fru talman! Först vill jag betona att ekonomisk förening och aktiebolag faller under samma beskattning och har dubbelbeskattning. Jag talar om kooperativ och där har man en helt annan beskattningsform. Oavsett form är detta näringsverksamhet. Gör vi förändringar som påverkar detta måste vi pröva det mot EU:s statsstödsregler. Jag tror inte att frågan är så enkel som Per Bolund vill göra gällande. Man kan väl inte säga att det är fel att Skatteverket, även om det är sent omsider, börjar tillämpa den lagstiftning som vi har beslutat om här i kammaren. Det borde man kanske ha gjort redan från början. Uttagsskatten är alltså inget nytt. Det är heller inget nytt inom de bostadsrättsföreningar som tidigare nämndes. Man får lov att skilja mellan de äkta och de oäkta föreningarna. De oäkta bostadsrättsföreningarna bedriver också näringsverksamhet. Där gäller också uttagsbeskattning. Det gäller alltså att sätta in detta i rätt perspektiv. Att satsningen på vindkraftskooperativ har försvagats beror helt och hållet på det som Jan Andersson tidigare sade, nämligen att vi har en finanskris. Det är inte lätt att låna pengar. Det påverkar naturligtvis också vindkraftskooperativen. Privatpersoner som satsar på den här typen av verksamhet drar sig för att göra investeringar i dagsläget när vi har den ekonomiska situation vi har.

Fru talman! Svensk Vindkraftförening som driver den kommersiella vindkraften och säljer elen på en vanlig marknad räknar med att investeringarna kommer att minska med ungefär en tredjedel i år. När vi talar om vindkraftskooperativen kan vi se att investeringsviljan sjunker ned till en tjugondel av vad den var tidigare. Det är en helt annan dimension. Uppenbarligen är det inte samma orsak till den minskade investeringsviljan i kommersiell vindkraft som i de hårt drabbade vindkraftkooperativen. Det är på en helt annan nivå och måste ha andra skäl. När man talar med dem som driver kooperativen är det uppenbart att det är uttagsbeskattningen som påverkar människors vilja att investera och inte den finansiella krisen. Om man håller benhårt i principen om uttagsskatt, ska man då ta bort de undantag som har införts, till exempel att lantbrukare får elda med gårdens bränsle i bostadshuset? Ska inte denna hårda princip gälla även för dem? Varför är det okej att göra undantag i vissa fall men orimligt i andra? Regeringspartierna måste kunna svara på varför man tycker att det är så stor skillnad. Jag tycker fortfarande att principen är fel. Jag tycker att Skatteverket borde ta hänsyn till att man gör en investering med sina egna pengar när man går in i ett kooperativ. Det måste vara relevant att man får el till lägre pris på grund av att man tar bort en del av kostnaden för kooperativet. Det gör man ju inte om man köper vindkraft av till exempel Vattenfall. Vattenfall måste ju göra en investering, ligga ute med pengarna och förvänta sig att få en avkastning så att de får in investeringskostnaderna med ränta. Då kommer man naturligtvis att få betala ett högre elpris. Att säga att vindkraftskooperativen, där de enskilda medlemmarna går in med en insats, ska betala samma elpris som på öppna marknaden tycker jag är oförståeligt. Det är oförståeligt hur regeringspartierna kan försvara den principen och säga att det är stringent och att man ska fortsätta med den beskattningsprincipen.

Fru talman! Man betalar givetvis samma elpris. Sedan får man titta på avkastningen. Det är samma typ av produktion oavsett i vilken form man bedriver verksamheten. Jag kan hålla med Per Bolund om att det är underligt att man inte satsar mer på en verksamhet som ger fyra gånger mer i avkastning. Det är underligt, men det är det förhållande som råder i dag om man inte satsar på de kooperativa vindkraftsföretagen. Lite underligt är det. Det är bara att gratulera de aktiebolag som tydligen anser att den avkastning de får räcker. Den var i storleksordningen 0,57 procent över gällande bankränta. När det gäller lantbruk och den typen av uttagsbeskattning som har varit med ett antal år är det en mycket liten del, någon promille, av verksamheten i en näringsverksamhet som man får undanta. Här pratar vi om hundra procent. Det är en viss skillnad i storlek. Vi måste sätta in det i sitt sammanhang. Jag tycker, som sagt, att uttagsbeskattningen är rimlig. För den enskilde är det mer förmånligt än att gå den andra vägen för kooperativet, vilket innebär att man ska betala skatt på den reavinstavkastning som man får av sitt kapital. Oavsett om jag sätter in kapitalet i ett kooperativ, i aktier eller på bank ska jag betala reavinstskatt på den ränta jag får på kapitalet.

Fru talman! Det är med viss oro som man märker hur formuleringskonsten från talarstolen gör att energipolitiken ibland riskerar att hamna på ett sluttande plan och glida i väg. Värst var det i dag när näringsminister Maud Olofsson anklagade Miljöpartiet för att vara ansvarigt för de smutsiga inköp som Vattenfall gjorde under den förra mandatperioden när det egentligen är hennes eget parti som ingått den uppgörelsen med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Jag tycker faktiskt att hon är skyldig Miljöpartiet en ursäkt för en sådan anklagelse. När det gäller ett sluttande plan för energipolitiken vill jag särskilt peka på en formulering som gäller vattenkraften på s. 38 i propositionen från regeringen. Där skriver man så här: Nationalälvarna och övriga i miljöbalken angivna älvsträckor ska fortsatt skyddas från utbyggnad. Det är naturligtvis bra att man slår fast att det ska vara på det sättet, men det är faktiskt det enda man säger om mål för vattenkraften. Den formuleringen är ju utan tvekan en väldig försvagning jämfört med tidigare beslut. Den breda enigheten lutade sig i grunden på en utredning som hette Vattenkraft och miljö från 1974 och som faktiskt är avgörande för svensk vattenkraft. I utredningen föreslogs ett tak för svensk vattenkraft på 66 terawatttimmar per år. Det antogs med bred majoritet av riksdagen 1975. Breda partiöverenskommelser har sedan upprepat det här ställningstagandet om taket för vattenkraft på 66 terawattimmar per år, både 1991, 1997 och senast i ett betänkande om energipolitiken år 2002 där Centerpartiet var med. Centerpartiet har varit en stabil part i de här energiöverenskommelserna under de dryga 30 år som de har pågått. Anledningen till att jag i höstas, den 13 november, ställde en fråga om detta var att många människor känner att det här är på väg att hotas. Jag frågade Maud Olofsson om Centern har ändrat uppfattning när det gäller målet för svensk vattenkraft. Då fick jag det här svaret: Det finns alltså ingen tvekan om att uppgörelsen om målet för vattenkraften ligger fast. Eftersom vi har en produktion i landet som väl ligger över målet 66 terawattimmar per år är det många som i likhet med mig utgår från att någon ytterligare utbyggnad av vattenkraft inte kommer att ske eller stimuleras av en regering där Centerpartiet medverkar. Nu är ju inte näringsministern här, men det finns anledning att i den här debatten få ett klargörande av någon på regeringssidan, kanske i första hand en centerpartist, om avsaknaden, efter 30 år, av den formulering som tidigare har varit den bärande för energipolitiken när det gäller vattenkraften ska tolkas som näringsministern gjorde den 13 november här i kammaren. Eller betyder avsaknaden av den här formuleringen att det finns någon förändring i energipolitiken? Många av dem som står i kö för att exploatera vattenkraft i Sverige tolkar ju detta på ett annat sätt. Därför undrar jag: Gäller överenskommelsen om ett tak för vattenkraftsproduktion på 66 terawattimmar per år som antogs 1975, 1991, 1997 och 2002? Gäller den överenskommelsen fortfarande? Kan någon från majoritetssidan svara på det? I detta anförande instämde Per Bolund (mp).

Fru talman! Utgångspunkten i den sammanhängande klimat- och energipolitiken är att till kommande generationer efterlämna en värld i ekologisk balans. Min kollega Karin Pilsäter har tagit upp energiöverenskommelsens tre ben, så jag dyker bara ned på de förnybara energislagen. Vi har vind-, våg-, sol- och bioenergi. Planeringsramen för vindkraften är mycket ambitiös. Beslut har också tagits om att förenkla prövningen, vilket också underlättar. För att få acceptans för den fortsatta utbyggnaden krävs att mycket stor hänsyn tas till viktiga naturvärden såväl till lands som till havs. Det handlar om ökat tillträde för förnybar energi till elnätet men också om att lösa upp frågorna om uttagsbeskattningen, vilket har varit en av de stora frågorna här i dag. Det är ingen ny beskattning, utan en beskattning med olika tolkningar. Det folkliga stödet för vindkraftsutbyggnad kan påverkas av detta. Den folkliga acceptansen är en av nyckelfaktorerna. Vi ska vara på det klara med att något som till stor del påverkar vindkraftsutbyggnaden är finanskrisen och lånemöjligheterna. Det har också nämnts. I många vindkraftsprojekt är en del av upplägget just det folkliga engagemanget, att låta lokalbefolkningen delta i projektet genom delägarskap som möjliggör för vanliga hushåll att investera. Då regeringen har en mycket ambitiös vindkraftspolitik utgår jag ifrån att man tittar vidare på den här frågan och ser till att det blir en likaprincip och lika tolkningar. Fru talman! Biogas utvunnen av avfall och gödsel är fenomenalt. Sverige har kommit långt inom denna teknik. Jag anser därför att regeringens satsning på biogas är mycket bra. Bioenergi som råvara till el och värme är en potential - biosyntetisk diesel inte att förglömma. En annan potential som nu prövas i ökad omfattning utefter västkusten är vågkraft där det finns en experimentanläggning som är ensam i sitt slag i världen. Den ligger ett par kilometer utanför Lysekils kust. Professor Mats Leijon vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala utvecklar nu en ny teknik för generering av el från vind och vågor. Fru talman! Det finns på lång sikt endast en energikälla som på ett hållbart sätt kan lösa mänsklighetens behov av energi, och det är solenergi. De satsningar som görs inom solenergiområdet är därför angelägna. Den extra stimulans som regeringen presenterade häromdagen är ett viktigt bidrag och ett steg i rätt riktning. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.