Reformerad styrning och förvaltning för försvaret

Herr talman! Jag tänkte använda en del av tiden i den här debatten till några reflexioner i anledning av betänkandet. En sådan är inledningsvis att i betänkandet påtalar utskottet för andra gången under det här verksamhetsåret att det är angeläget att vi får fler anslag än för närvarande, vilket skulle förbättra den här kammarens, alltså riksdagens, möjlighet att utöva den makt som är en av kammarens viktigaste makter, nämligen finansmakten. Med anledning av detta skulle jag gärna vilja fråga försvarsministern, som är närvarande här i kammaren, hur den nuvarande regeringen hanterar det här uttalandet. Har man för avsikt att göra något i detta avseende? Herr talman! Skattepengar ska användas effektivt. Det är vår uppgift som förtroendevalda att bidra till en effektiv användning av inbetalda skattemedel. Varje bortslösad krona är en bortslösad krona för mycket. Den här principen är en viktig del av hur jag förhåller mig till mitt uppdrag som riksdagsledamot. Det var en viktig princip när jag var engagerad i kommunpolitiken hemmavid och det är en viktig princip i mitt arbete med försvarspolitiken. Det är därför ingen högoddsare att jag i dag understryker att Centerpartiet strävar efter att få ut så mycket som möjligt av de pengar som vi satsar på Försvarsmakten. Ett problem som vi ser i dag är att vi i Sverige har alltför höga fasta kostnader i försvaret, kostnader som går till förvaltningar och staber. Mer pengar måste ut till de verksamheter, de förband, som är satta att försvara Sverige och att försvara och upprätthålla freden i internationella sammanhang. En titt på våra nordiska grannar är fullt tillräcklig för att förstå att vi i Sverige inte använder pengarna tillräckligt kostnadseffektivt. De, alltså våra nordiska grannar, har såväl nationellt som internationellt fler förband insatta än vi har i Sverige. Det har de trots att de har betydligt lägre anslag. Därför är vi principiellt positiva till att regeringen lägger fram förslag om förändringar avseende hur försvaret ska styras och förvaltas. Pengar måste helt enkelt fördelas på ett annat sätt, fördelas om. Herr talman! När vi, partierna i alliansen, försökte förhandla fram en bred försvarsuppgörelse under 2004 hade vi insatsförmågan i fokus. Nu vet alla att försvarsuppgörelsen aldrig blev någon bred försvarsuppgörelse utan att den snarare utvecklades till ett gisslandrama, där vänsterpartister och miljöpartister dikterade villkoren för regeringens försvarspolitik. Det har lett till att försvars- och EU-motståndare bestämmer hur det svenska försvaret ska utvecklas - eller inte utvecklas. Det är tydligt att den grundläggande basen för försvarsbeslutet 2004 har havererat, och jag är inte förvånad. Detta kan leda till att förstärkningen av insatsförmågan uteblir och att försvarets komplicerade omställning försenas. Problemet är att förslagen som regeringen lägger fram innebär att pengarna omfördelas för sent. De föreslagna besparingarna görs inte i tid, och pengarna riskerar att inte komma i tid så att vi uppnår de uppsatta målen 2008. Detta leder alltså inte till att vår insatsförmåga stärks, vilket var avsikten och grunden i försvarsbeslutet 2004. Herr talman! Jag nämnde tidigare den omställning som försvaret genomgått och fortfarande genomgår. Under hela den politiska processen i detta arbete har vikten av god analysförmåga understrukits av många, inte minst experter på området, analysförmåga rörande utvecklingen i vårt närområde och i andra delar av världen. Kanske är detta det allra viktigaste att upprätthålla framöver med vårt nuvarande försvar, att vi vet vad som händer när det händer. Sverige måste ha en god kompetens för att inhämta och analysera information avseende vad som sker runtomkring oss. Det är nödvändigt för att försvaret ska kunna följa den säkerhetspolitiska utvecklingen. Hotbilderna är föränderliga, och försvaret måste vara kapabelt att följa med när förändringar sker. Detta är något vi måste försäkra oss om när omfördelningar av pengar görs. Analysförmågan är Försvarsmaktens kikare ut mot omvärlden och i omvärlden. Den kikaren är en vital pusselbit i Sveriges försvarsförmåga. Herr talman! När man talar om styrning av Försvarsmakten börjar diskussionen i riksdagen. Riksdagens insyn och möjlighet till uppföljning är av största vikt för en god styrning av den här myndigheten såväl som de andra myndigheterna. Riksdagens beslut ligger till grund för försvarets utveckling. Det är därför viktigt att stärka riksdagens finansmakt. Detta kan bland annat ske genom tydliga anslag och utvecklade syften kopplade till dessa. Med anledning av detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Skrivelsen som dagens betänkande behandlar bygger ju i sin tur på två stora utredningar. Den första är Försvarsförvaltningsutredningen, den så kallade FFU. Den andra är utredningen om styrningen av försvaret, och den kallar vi i dagligt tal för Försvarsstyrningsutredningen. Båda de här utredningarna har debatterats livligt, både inom Försvarsmakten och i totalförsvarets myndigheter - förändringar och besparingar. Här i kammaren ska vi i dag inte ta ställning till alla de detaljförslag som finns i de båda utredningarna utan betänkandet behandlar skrivelsen i stort. Jag tänkte i mitt korta anförande koncentrera mig på två områden. Det är styrningen och de föreslagna besparingarna, eller "kostnadsminskningarna". Det låter lite snällare när man säger så. Vad gäller styrningen, som utskottets ordförande har varit inne på, kan man utläsa av betänkandet att försvars- och finansutskotten vid många olika tillfällen har uttalat sig, betänkandet tar upp exempel från så långt tillbaka sedan som 1995, om hur man ska kunna förbättra riksdagens insyn, styrning och uppföljning på Försvarsmaktens och försvarets områden. Det vi i Allians för Sverige vill framhålla är att riksdagens finansmakt måste förstärkas ännu mer. Då är en ökning, och kanske förändring, av anslagen nödvändigt. Utskottet uttalar sig i den riktningen, men vi vill trycka på regeringen ännu mer när det gäller detta. Styrningen av försvaret måste göras både på lång och kort sikt. När det gäller till exempel materielprojekt bemyndigar ju riksdagen regeringen att fatta beslut som binder upp riksdagen för mer än ett år, ibland för väldigt många år framöver. Inte minst JAS-projektet visar väl på det. Det här måste man ta hänsyn till vid uppdelning av anslagen. Vi har nu frångått de fleråriga försvarsbesluten, men allt kan ju inte beslutas och planeras bara på ettårsbasis. Man kanske bör tänka över en gång till hur planeringen faktiskt ska genomföras. Herr talman! Nu kommer vi in på besparingarna, eller kostnadsminskningarna. De föreslås ligga på ca 2 miljarder kronor, och det tror vi är nödvändigt för att vi ska kunna nå de uppsatta målen. För att få en större uteffekt måste man minska kostnaderna kopplade till ledning och förvaltning. En mindre, krympande, insatsorganisation ska och kan ju inte bära ett oproportionerligt stort och tungt huvud. De fasta kostnaderna måste minskas för att ge utrymme för insatsförbanden och de nationella förbanden. Men den här anpassningen av huvudet till kroppen har visat sig vara svårare, och kanske dyrare, än beräknat. Och det tar tid. Det vi i Allians för Sverige är oroade för är att de här besparingarna inte kommer att få effekt i tid. Därför har vi föreslagit att den verksamhet som ska avvecklas organiseras i en avvecklingsorganisation. Det skulle kunna underlätta arbetet med att få in rätt personal och rätt materiel till den nya organisationen, och, förhoppningsvis, troligen också minska kostnaderna snabbare. Om dessa besparingar eller kostnadsminskningar inte uppnås fram till 2008 är risken stor att hela omstruktureringen försenas. Risken är också stor att det i så fall blir den lilla delen rörliga kostnader, nämligen förbandsverksamheten, som blir lidande. Då får vi ännu mindre effekt för pengarna. Herr talman! Jag står självfallet bakom de båda reservationer som Allians för Sverige har, men för att vinna tid vid omröstningen yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.

Herr talman! Jag vill gärna instämma i att det råder en bred politisk enighet när det gäller den interna omställningen av Försvarsmakten, och som nu ligger under riksdagens lupp. Emellertid delar jag de farhågor som Eskil Erlandsson uttryckt om att kon kommer att dö medan gräset växer. Vi har nu drygt ett och ett halvt år kvar av denna försvarsbeslutsperiod, och de 2 miljarder som skulle överföras från byråkrati till insatsorganisation väntar insatsorganisationen fortfarande på. Någonstans utmed vägen uppstår naturligtvis en intressant frågeställning. Den bör i första hand riktas till vår försvarsminister. När leveranserna av nya friska pengar till insatsorganisationen inte kommer, vad kommer då att prioriteras? Är det de uppgifter som vi i försvarsbeslutet gav till Försvarsmakten om en ökad internationell förmåga eller är det budgetöverenskommelsen med stödpartierna? Herr talman! Om resurserna inte kommer i tid är det regeringens ansvar. De har att förverkliga, genomföra och iscensätta det försvarsbeslut som riksdagen fattat. Samma sak gäller för övrigt de fördyringar som vi nu upplever inom utlandsstyrkan och som så att säga arbetar i andra ändan för att uppgiften blir allt svårare. I början av den här mandatperioden kostade en soldat insatt i utlandsstyrkan ca 1 miljon kronor per år. Nu närmar vi oss 2 miljoner kronor för samma resurs. Följden blir naturligtvis att vi kanske bara får ut hälften av de två bataljoner samt några mindre insatser, som Sverige skulle kunna klara av enligt försvarsbeslutet 2004. Jag är glad att det inom alliansen finns en bred enighet om att röra sig från plikt mot frivillig rekrytering. När de internationella insatserna står i fokus blir pliktsystemet alltmer irrelevant. När plikten infördes hade det sin grund i att vi behövde få ett ordentligt nationellt försvar, ett invasionsförsvar. I dag hotas inte Sverige, åtminstone inte för tillfället och inom överskådlig tid, av militär makt. Därmed är grunden för pliktsystemet enligt Folkpartiets mening i princip borta. Det är stötande att unga män i Sverige fortfarande år 2006 vid hot om frihetsberövande tvingas genomföra militär utbildning. Det leder till personliga tragedier för unga värnpliktiga, till en belastning på rättsväsendet och har ingen motsvarande nytta för Försvarsmakten. Vi tror att om Försvarsmakten fick ta ett större ansvar för rekryteringen skulle de problem som för enskilda värnpliktiga består i skillnaden mellan dröm och verklighet försvinna eller i vart fall bli mindre. Jag vill också ta upp en frågeställning som ännu inte varit uppe i debatten. Det handlar om Fortifikationsverket. De har i princip monopol på att vara hyresvärd åt Försvarsmakten och har haft det monopolet under lång tid, sedan mitten av 90-talet. Eftersom det inom varje monopol ofta blir dyrt för den som ska konsumera monopolets tjänster brukar vi, när vi tvingas konstruera monopol, kombinera detta med en självkostnadsprincip, åtminstone inom offentlig sektor. År 2002 gjorde Riksdagens revisorer en översyn av Fortifikationsverket. Det visade sig då att Fortifikationsverket i sin kassa hade samlat ihop lite drygt ½ miljard. Pengarna låg där och väntade passivt på att någon skulle komma åt dem. Riksdagens revisorer blev upprörda över detta eftersom de ansåg att riksdagen i sitt beslut hade uttalat att självkostnadsprincipen skulle gälla. Trots kritiken från revisorerna dröjde det inte många månader förrän överskottet på ½ miljard drogs in till statskassan. Om man går in och tittar i Fortifikationsverkets årsredovisning för 2005, alltså den som blev tillgänglig under våren, framgår det att kassan i Fortifikationsverket nu uppgår till närmare 1 miljard, det vill säga dubbelt så mycket. Enligt regeringens regleringsbrev ska även det överskottet periodiskt sändas in till Finansdepartementet. Eftersom ministern är i kammaren i dag vill jag fråga henne vad riksdagen behöver göra för att regeringen ska följa uttalandet om tillämpning av självkostnadsprincipen. Om den situation som i dag är fortsätter innebär det att Försvarsmakten mjölkas i alla ändar. De öppna sparbetingen kombineras med mindre synliga sparbeting. Slutligen, herr talman, har vi inom alliansen uttryckt förvåning över att inte alla delar av totalförsvarsmyndigheterna nu drabbas av konkreta besparingar. Två myndigheter - i det ena fallet är det endast en del av en myndighet - två enheter, som inledningsvis inte alls kommer att beröras är den militära underrättelsetjänsten, Must, och Försvarets radioanstalt, FRA. I fråga om Must är det svårt att veta särskilt mycket om ekonomin. När försvarsutskottet besökt denna enhet i Försvarsmakten och frågat hur många som arbetar där har vi inte ens fått svar på den frågan. Än mindre har vi någon god insyn i deras ekonomi. När det gäller Försvarets radioanstalt är det lite mer öppet. Tittar man i budgetförslaget för innevarande år vad gäller FRA kan man konstatera att myndigheten alls inte drabbas av några sparbeting under beslutsperioden. Tvärtom har anslaget ökat både i fast och i löpande penningvärde, åtminstone sedan 2004. Det är rätt anmärkningsvärt med tanke på att det nu skulle bli mer pang för pengarna. Med hänsyn till den kritiska tidsfaktorn borde enligt vår mening även dessa myndigheter, FRA och Must, redan inledningsvis tilldelats åtminstone ett mindre, generellt sparbeting, inte minst med tanke på att andra totalförsvarsmyndigheter drabbas av besparingar i storleksordningen 30-40 %. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 2.

Herr talman! Det gläder mig att försvarsministern är i kammaren. Förhoppningsvis innebär det att vi får svar på våra funderingar och frågor. Det svenska försvaret har under de senaste åren genomgått en kraftig omstrukturering från att ha varit ett klassiskt invasionsförsvar till att bli ett modernt insatsförsvar. Försvaret har blivit betydligt mindre, enligt mångas mening alldeles för litet. Förhoppningsvis - vi kan i alla fall nära den förhoppningen - har försvaret blivit vassare för att på ett bra sätt kunna medverka vid och delta i internationella insatser och hjälpa till att bygga och värna freden i världen. Försvarets uppgift har förändrats. Det direkta militära hotet är inte särskilt stort mot vårt land i dag. Ett militärt anfall mot Sverige från någon annan stat är inte troligt inom de närmaste åren, även om den senaste veckans signaler från Rysslands ledare Putin om upprustning kan väcka lite oro. Freden är kanske inte så självklar som vi ofta tycks tro. Samtidigt förstår vi alla att terrorhotet och terrorismen kan drabba även oss. Med ett ökat engagemang internationellt ökar också terrorhotet mot Sverige. Varför skulle vi vara mer skonade än andra länder? Det är naivt att tro något annat. Herr talman! För oss kristdemokrater är det självklart att när Försvarsmaktens kostym krymper behöver också försvarets stödmyndigheter anpassas. Vi motsätter oss inte kravet på att stödmyndigheternas kostnader måste minska. Utredningens förslag på en minskning med 2 miljarder kronor fram till år 2008 är enligt vår mening rimlig. Med ett ökat internationellt engagemang behöver resurser tillföras den operativa verksamheten. Däremot har vi synpunkter på i vilken takt, på vilket sätt och i vilka myndigheter som reduceringen ska ske, därav våra reservationer tillsammans med övriga partier i alliansen. Kristdemokraterna har under många år krävt att antalet anslag inom utgiftsområde 6 måste öka för att ge riksdagen större möjlighet att utöva sin finansmakt. Vi har som den minnesgode vet bland annat föreslagit att det tydligt måste framgå av budgetunderlaget hur stort anslaget för internationella insatser är. Man kan visserligen läsa av att så och så mycket är avsatt. Men om det blir fler insatser ute i världen måste man tillföra medel. Om anslaget för internationella insatser alltid ska belasta förbandsverksamheten på anslaget 6:1 eller materielanslaget 6:2 blir det näst intill omöjligt för Försvarsmakten att på ett fullgott sätt genomföra till exempel övningsverksamheten. Vi delar utskottets uppfattning att fler anslag är ett måste. Herr talman! Sverige förvaras inte av staber och förvaltningar hur stora de än är. Det fasta kostnaderna för dessa behöver reduceras för att ge bättre ekonomiskt utrymme för såväl insatsförbanden som de nationella förbanden. Det är enligt vår mening viktigt när vi skickar ut styrkor på internationella uppdrag - och det gäller också de som är kvar på hemmaplan - att de är väl utrustade, förberedda och grundligt övade. Herr talman! Att reducera en verksamhet tar tid. Det medför oftast också kostnader. Verksamheterna måste ges rimlig tid att anpassa sig. Enligt vår mening finns ett behov av någon form av avvecklingsorganisation, som också Karin Enström har framfört här, för att på bästa möjliga sätt uppnå kostnadsminskning utan att hamna i en ohanterlig situation. Herr talman! När försvaret minskar ökar behovet av bra omvärldsanalys och en väl fungerande underrättelsetjänst för att bibehålla god beredskap. Allan Widman nämnde detta och de undantagna sparkraven. Det är viktigt att vi tänker till när det gäller underrättelseverksamheten. De flesta länder i världen har insett att en god underrättelseverksamhet är ett måste. President Bush, premiärminister Tony Blair och många andra ledare har insett att deras underrättelsetjänster är gammalmodiga och behöver moderniseras. En väl fungerande underrättelsetjänst är inte någonting negativt som somliga tycks tro. Det är tvärtom en tillgång för landet. Det är viktigt att vi i Sverige besitter god kompetens att analysera utvecklingen i vårt land, i vårt närområde och i omvärlden. För att kunna göra det krävs en grundläggande förmåga att inhämta, bearbeta och förstå olika kulturer, politiska förändringar, ekonomisk och teknisk utveckling men också relationer mellan såväl enskilda nationer och grupper i olika nationer. Några sådana exempel är utvecklingen i Mellanöstern, i Ryssland, i Asien och i Afrika. Det är viktigt att vi tar vara på den kompetens som redan finns i Försvarsmakten, exempelvis i FOI, och inte splittrar verksamheten på flera myndigheter. En bra samordning mellan de olika aktörerna är viktig för att uppnå största möjliga effektivitet. Herr talman! I det här sammanhanget vill jag också understryka vikten av att vi på politisk nivå bygger broar mellan folk och kulturer och visar respekt och förståelse för varandra och inte ägnar oss åt isolering av något land. Att ställa sig vid sidan om och anse sig som klokare än andra är bara högmod. Högmod går alltid före fall, enligt böckernas bok. Dialog är alltid bättre än isolering oavsett vilket land det gäller. Herr talman! Avslutningsvis vill jag beröra mönstringsförfarandet och uttagningen av värnpliktiga. Uttagning och placering genom värnplikt är väl inarbetat och förankrat i samhället. Värnplikten är inte minst viktig för att behålla folkförankringen. Däremot har erfarenheten visat att uttagningarna efter mönstring inte alltid har varit de bästa. Många, inte minst kvinnor, som har inmönstrat och börjat sig utbildning hoppar av efter en tid. Det har varit ett antal tidningsreportage uppe i Norrbotten som har visat att det är många fler av kvinnorna som hoppar av från sin utbildning än vad vi har förstått tidigare. Försvarsmakten måste enligt min mening ta ett större ansvar för mönstring och rekrytering och utveckla metoder för att rekrytera lämpliga personer, såväl kvinnor som män, för de olika uppgifterna. Det är bra att överbefälhavaren efter tidningsserien har flaggat för att han kommer att initiera en utredning i den här frågan. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 under punkt 2. Jag vill också passa på tillfället, eftersom det här är den sista försvarsdebatten för mig och den sista debatten här i talarstolen sedan jag började år 1998, att tacka talmännen för att de har tålt min tornedalska röst och alla mina meddebattörer för att de har förstått mig, kanske inte helt och till fullo, men i varje fall delvis. Jag tackar för en trevlig tid här i Sveriges riksdag. (Applåder)

Herr talman! Det här betänkandet bygger på den skrivelse som regeringen har lämnat, En ändamålsenlig styrning och förvaltning för försvaret . Den är framtagen i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag anser att dessa frågor är oerhört väsentliga. Det handlar om hur vi ska kunna minska den överbyggnad som finns till förmån för operativ verksamhet och också hur riksdagen ska kunna styra bättre. Det är mycket viktiga frågor. Vi ser fram emot de förslag som kommer framgent mer konkret. Vi står bakom detta med ett undantag, och det är det som jag ska inrikta mig på. Det gäller förslaget om mönstringsförfarandet, där det föreslås att Pliktverket ska kunna ta del av Rikspolisstyrelsens belastningsregister innan man kallar de uppskattningsvis 25 000 mest lämpade till mönstring i traditionell mening. Utskottet har inte haft något att säga mot detta. Vi i Vänsterpartiet värnar om den allmänna värnplikten eftersom den garanterar folklig förankring och hög kvalitet. Men naturligtvis måste antalet värnpliktiga stå i proportion till det säkerhetspolitiska läget. Och vi avvisar alla förslag och inriktningar i steg mot en yrkesarmé eftersom den demokratiska förankringen i försvaret skulle gå förlorad och personalförsörjningen dessutom skulle bli mindre kostnadseffektiv. Vi vill även se att totalförsvarsplikten blir könsneutral. Ni har sett och hört mig i den här talarstolen - jag tror att det är 50 gånger - då jag har talat om och understrukit behovet av detta. Vi från Vänsterpartiet beklagar att regeringen och riksdagsmajoriteten inte ser behovet av en könsneutral totalförsvarsplikt som skulle ge en jämnare könsfördelning inom Försvarsmakten på sikt. En jämnare könsfördelning är faktiskt förutsättningen för försvarets legitimitet i samhället och möjligheten att förtjänstfullt delta i fredsfrämjande insatser. Men nu är det i alla fall ingen som ifrågasätter kvinnor i försvaret. Det var det förut. Det var inte så väldigt länge sedan som vi fick höra det. Det är inte heller någon som ifrågasätter behovet av kvinnors kompetens i Försvarsmakten. Men det är inte heller någon som ifrågasätter att vi måste ha nolltolerans mot sexuella trakasserier, vilket är en grundförutsättning för att kvinnor och män ska ha en bra arbetsmiljö och vara trovärdiga. Trots att vi värnar om totalförsvarsplikten inser vi att det finns behov av en ökad rationalitet och ökad hänsyn när det gäller frivillighet i mönstringsförfarandet. Och det nya rationaliserade mönstringsförfarandet kommer att bestå av en första webbaserad uttagning för en årskull på ca 55 000 män och de kvinnor som söker sig dit. Detta förslag innebär nämligen också att man faktiskt aktivt uppmanar fler kvinnor att söka värnpliktsutbildning. Det är mycket bra. Om vi nu inte har fått en könsneutral mönstring, försvarsministern, har vi åtminstone fått en möjlighet att få in fler kvinnor i försvaret på detta sätt. Det är så många kvinnor som faktiskt aldrig kommer på tanken att söka och att mönstra. Så detta är bra. Vid den här första webbaserade uttagningen ska ca 25 000 tas ut och kallas till den traditionella mönstringen. Och det föreslås att Pliktverket ska kunna ta del av Rikspolisstyrelsens belastningsregister innan man kallar till mönstring. Man ska alltså ta reda på vad som eventuellt står om dessa personer i belastningsregistret innan de kallas till mönstring. Syftet är att gallra bort en del redan innan de infinner sig personligen på mönstringskontoren. Man uppskattar att besparingen blir 10 miljoner kronor. Vi tror inte på det. Vi anser att detta är integritetskränkande. Besparingen kan inte ställas mot den systematiska integritetskränkning som det innebär att kontrollera belastningsregistret när det gäller en så stor del av befolkningen varje år. Herr talman! Vänsterpartiet anser att det är viktigt och rimligt att kräva att värnpliktiga inte har begått allvarliga brott. Det är inte det som vi talar om. Men för närvarande tillåts Pliktverket att kontrollera belastningsregistret för de 8 000-10 000 som tas ut efter mönstringsförfarandet. Dagens förfarande innebär också att man kan göra en individuell helhetsbedömning av dem som blivit uttagna till värnplikt avseende brottets art, tidpunkt och om brottet har begåtts vid upprepade tillfällen. Denna individuella bedömning baseras på en helhet som kommer att gå förlorad om det föreslagna rationaliserade mönstringsförfarandet går igenom när det gäller kontrollen i belastningsregistret. Mot bakgrund av att de mönstrande är ungdomar är det extra allvarligt att regeringen föreslår en så systematisk utsortering baserad på uppgifter i belastningsregistret. Dagens förfarande är mer barmhärtigt eftersom man inte sorterar ut ungdomar på ett tidigt stadium och även gör en individuell bedömning. I belastningsregistret registreras alla lagförda brott. Alla medborgare i detta land har alltså rätt att begära utdrag ur belastningsregistret om sig själva. Och vissa myndigheter som Pliktverket har rätt att ta del av belastningsregistret under vissa omständigheter. Även vissa arbetsgivare har rätt att kräva utdrag ur belastningsregistret. Det har vi fattat beslut om i riksdagen. Det handlar till exempel om skola och barnomsorg. Men nu kräver också många arbetsgivare och hyresvärdar slentrianmässigt att en arbetssökande eller bostadssökande själv ska uppvisa ett utdrag från belastningsregistret för att få ett jobb eller en bostad. Detta är inte olagligt, men det var inte syftet med de regler som finns i dag. Och många fackförbund är faktiskt oroade över denna utveckling som gör att personer som är dömda för brott har oerhört svårt att komma in på arbets- och bostadsmarknaden. Och den ökade användningen av belastningsregistret försvårar tillvaron för personer som allra mest behöver komma tillbaka till samhället och rehabiliteras. Skrivelsen och därmed regeringens förslag till utökade befogenheter för Pliktverket att kontrollera belastningsregistret när det gäller dessa 25 000 måste ses mot bakgrund av denna trend så att vi får en helhetssyn. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 3.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande Reformerad styrning och förvaltning för försvaret och avslag på samtliga reservationer. Utskottet tillstyrker att kraftfulla åtgärder vidtas för att genomföra besparingar inom stabs- och förvaltningsverksamheterna och att resurser överförs till kärnverksamheten, det vill säga den verksamhet som finns vid armé-, marin- och flygförband samt för den fredsfrämjande verksamheten. I ett tidigare betänkande från utskottet har det uttalats att fler anslag än för närvarande förbättrar riksdagens möjligheter att utöva sin finansmakt och att bestämma hur medlen för det militära försvaret ska användas. Det betyder att den budget som riksdagen beslutar att försvaret ska förfoga över ska delas upp på fler poster för att riksdagen tydligare ska kunna följa att Försvarsmakten genomför det som riksdagen har beslutat. Regeringsformen reglerar riksdagens finansmakt. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för 2007 med en tydligare redovisning av budgeterade utgifter under respektive anslag och också med ett förslag till framtida anslagsstruktur. Pengar är makt. Det har alltid varit ett utmärkt styrmedel. Försvarsmakten styrs dels genom anslag där budgeten anges, dels genom avgiftsfinansiering. Det sistnämnda bör fortsatt användas inom försvaret. Däremot ska fördelningen mellan anslag och avgift ses över när det gäller Totalförsvarets pliktverk. Totalförsvarets forskningsinstitut och deltagandet i den internationella verksamheten inom försvarsmateriel- och forskningsområdet bör i stället finansieras via anslagsmedel direkt till myndigheten. Dessutom bör riksdagen få en resultatredovisning. Den borde lämnas i samband med de säkerhetspolitiska kontrollstationerna. Det kan också vid särskilda tillfällen finnas möjlighet att lämna över ytterligare redovisningar vid behov. Kostnadsminskningar till ett belopp av 2 miljarder kronor ska genomföras i förvaltningarna. Herr talman! Regeringen anser att Högkvarteret är förhållandevis stort eftersom antalet insatsförband har minskat, även i förhållande till den grundorganisation som finns i dag och hur den ska styras och följas upp. Högkvarterets kostnader ska reduceras med 250 miljoner kronor. Detta kan uppnås genom minskade personalkostnader, minskade driftskostnader och minskad lokalhyra. Det borde också ske en samlokalisering mellan Högkvarteret och Försvarets materielverk. Personalrotationen, alltså den ordningen att man byter tjänster, borde minska i Högkvarteret. Den genomsnittliga tjänstgöringstiden borde förlängas till ungefär sex år. Kostnaderna för Totalförsvarets forskningsinstitut och Försvarshögskolan borde också minska med ungefär 500 miljoner kronor. Här berörs forskningsverksamheten, teknikutvecklingen, direktstödet, övning, studier och provningsverksamhet. Därför borde en noggrannare prioritering av verksamheten göras så att den inriktas mot det framtida försvaret. Ett rådgivande organ bör inrättas så att Försvarsmakten bättre kan styra myndighetens förmåga till forskning. Rådet bör ges en självständig ställning och sammansättning. Den samlade underrättelseverksamhetens och säkerhetstjänstens organisation och struktur bör ses över i syfte att utveckla formerna för och innehållet i inriktning, styrning och finansiering. Kostnaderna för detta bör också minska med ungefär 100 miljoner. Försvarsmakten och Fortifikationsverket ska ses över i syfte att effektiviseras. Här förväntas också kostnaderna sjunka. Totalförsvarsplikten ska utvecklas mot en stegvis mönstring inom ramen för dagens lagstiftning. Vi vill självfallet att fler kvinnor aktivt ska uppmanas att genomgå antagsprövning. Den manliga delen bör också i ett första skede tas ut genom urval. Därefter ska de bedömas klara kraven för en lång grundutbildning för att kallas till mönstring. Den ska också ske stegvis. Här förväntas anslaget minska med 100 miljoner. Materielprocessen bör vidareutvecklas för att anpassas till insatsförbanden och deras behov. Därför måste en ändrad ansvarsfördelning mellan stat och industri genomföras. Industrins roll bör bli mer betydande då deras åtagande blir större och statens roll minskar. Kostnaderna för Försvarets materielverk bör minska med 900 miljoner kronor, varav 700 till och med år 2008. Förändringarna för berörda myndigheter är stora och ska genomföras på relativt kort tid. Medlen som frigörs ska gå till operativ verksamhet. En närmare redovisning av myndigheternas syn på omställningsarbetet och på eventuella avvecklingskostnader ska redovisas för regeringen som en del av budgetunderlaget för 2007. Herr talman! Jag yrkar fortsatt bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Ärade ledamöter i kammaren! Försvarsministern! Åhörare och protokollsläsare! Försvarsutskottets ordförande Eskil Erlandsson inledde den här debatten med att säga att Miljöpartiet dikterar villkoren för svensk försvarspolitik. Det är möjligt att man kan lockas att tro det när man ser de oerhört stora förändringar som har skett de senaste åren. Vi har gått ifrån ett förrådsställt invasionsförsvar med 700 000 mobiliserbara personer till ett insatsförsvar med ca 30 000 personer. Vi har minskat antalet förband med 90 %. Vi har gått ifrån att ha utbildat över 40 000 värnpliktiga till att utbilda 8 500. Tidigare utbildade vi befäl för 1 000 bataljoner, och nu organiserar Försvarsmakten ett 50-tal bataljoner. Men att tro att de här förändringarna bara skulle bero på Miljöpartiet och att det är Miljöpartiet som dikterar villkoren för regeringens försvarspolitik är kanske lite väl magstarkt. Omvärldsförändringarna har gjort det omöjligt att blunda för nödvändiga förändringar också i Sveriges försvar. Det är en insikt som, om än senkommen, har nått andra partier i Sveriges riksdag också. Så det är kanske inte ett riktigt påstående. Däremot är det riktigt att den borgerliga maktalliansen suttit på bakhasorna under den här processen med framför allt Moderaterna och Centerpartiet som de verkliga bromsklossarna. De har kramat såväl industri som regementen runtom i landet. Herr talman! För bara någon vecka sedan hörde vi försvarsutskottets ordförande i Sveriges Radios Ekosändning säga att JAS-planen - trots att de nu är alldeles på tok för många som ingen vill ha, inte ens Försvarsmakten - inte ska skrotas eller säljas. De ska vara kvar. Även om de kostar pengar ska de stå någonstans och samla damm. Det är en syn som på något sätt är karakteristisk för mycket av de borgerliga partiernas tidigare försvarspolitik. Vi har också hört kritik mot den socialdemokratiska och miljöpartistiska försvarsuppgörelsen 2004 som i stort innebar att vi avvecklar invasionsförsvaret då det inte längre finns något invasionshot och har ambitionen att fördubbla Sveriges förmåga till internationella insatser. Det var också i det här kritiserade försvarsbeslutet som det låg med en översyn av stödmyndigheterna. Vi såg att medan vi har minskat på en lång rad olika områden som jag nyss nämnde, har kostnaderna för stödmyndigheterna ökat. Den utredning som tillsattes till följd av vårt gemensamma försvarsbeslut 1994 ledde till den proposition som vi nu debatterar och som innebär att vi ska besluta om att minska stödet till stödmyndigheterna med över 2 miljarder kronor. Det är pengar som i stället ska gå till kärnverksamhet och fredsfrämjande verksamhet. Det här bakhasefenomenet som vi bara upplevt genom att man har velat bevara regementen och sagt "lägg inte ned på vår ort utan någon annanstans", finner vi också här. Det är samma fenomen när man inte vill göra sig av med de JAS-plan som vi har köpt även om de bara kostar pengar och därmed försvårar för Försvarsmaktens verksamhet. I dag finns det företrädare för maktalliansen som, trots att vi i princip säger att vi inte ska styra var myndigheterna ska lokaliseras någonstans, är ute och agiterar mot förflyttning av olika delar av Pliktverket, FOI eller andra stödmyndigheter. När jag hörde Moderaternas företrädare i debatten här uttrycka en oro över att det kanske inte hinner gå snabbt nog, vill jag säga att det väl knappast blir bättre av att man som borgerlig företrädare är ute och försöker piska upp en opinion mot olika rationaliseringar och förflyttningar. Det rimmar på något sätt inte med varandra. Det handlar om att maktalliansens företrädare plockar billiga poäng genom att säga "rör inte vår myndighet", samtidigt som de står här i plenisalen och uttrycker en oro. Herr talman! Med de orden vill vi i Miljöpartiet yrka bifall till förslaget i försvarsutskottets betänkande nr 11.

Herr talman! Med respekt för den här debattens allvar skulle jag vilja att Lars Ångström pekar ut vilka av de rationaliseringsförslag som regeringen föreslår som Allians för Sverige försöker stoppa. Jag vill inte heller kännas vid att det inom alliansen finns något som helst vurmande för den "egna myndigheten". Berätta vilka förslag till besparingar som vi går emot! Sedan kan inte Lars Ångström få stå här i kammaren och blanda bort korten när det gäller JAS-flygplanen. De 70 JAS-flygplan som överbefälhavaren nu föreslår ska avvecklas beställdes i början av 80-talet. Jag tror att det närmare bestämt var 1982. Då rasade fortfarande det kalla kriget, och Sverige hade ett tydligt behov av att också ha en stark luftförsvarsförmåga. De plan som beställdes 1997 och som ingår i delserie 3 behövdes när de beställdes, och de behövs fortfarande inom ramen för insatsorganisationen. Det är just av det skälet som överbefälhavaren föreslår att ett 30-tal, tror jag att det är, av dessa plan ska uppgraderas och moderniseras så att de kan lösa uppgiften på det internationella området. Det är viktigt att man gör klart den här skillnaden. De plan som beställdes 1997 behövs. De som beställdes 1982 behövdes inom ramen för den säkerhetspolitiska miljö som Sverige då levde i.

Herr talman! Jag har hört flera företrädare, bland annat har jag sett referat från Centerpartiets ordförande uppe i Umeå, som inte ville röra FOI. Jag kan gärna komma tillbaka med ytterligare exempel om det är så att Allan Widman söker exempel. När det gäller JAS-flygplanen är det helt riktigt att det handlar om delserie 2 och delserie 3, men märk väl att delserie 2 i princip var nylevererad när beslutet om ett fullföljande av delserie 3 fattades här i riksdagen 1997. Det är alltid så att Försvarsmakten vill ha det absolut senaste och nyaste. Frågan är om det verkligen är acceptabelt att nylevererade flygplan betraktas som för gamla och att man ska ha en ny serie. I så fall är Allan Widman inne på att vi ska beställa delserie 4 av JAS och inte nöja oss med dem som just nu håller på att levereras av delserie 3 därför att det finns en delserie 4 som har en betydligt högre prestanda. Med den typen av argumentation har vi i så fall en önskeföreträdare för försvarsindustrin i Sveriges riksdag. Det är inte riktigt på det sättet som vi kan bedriva försvarspolitik, inte minst mot bakgrund av att materielanslagen fortfarande befinner sig på samma höga nivå som under det kalla kriget.

Herr talman! Jag vill be Lars Ångström att peka ut var i betänkandet som ett enskilt borgerligt parti har reserverat sig mot besparingsförslaget. Det är möjligt att man i en enskild Norrlandstidning kan hitta några citat som antyder detta, men var i vårt i betänkande har vi yrkat avslag på besparingar som regeringen har fört fram? Sveper man med handen och säger att den borgerliga alliansen sätter sig på bakhasorna har man också ett ansvar för att konkretisera detta. Det är klart att Försvarsmakten alltid vill ha det senaste och bästa, och den diskussionen har vi redan fört här i dag. Men faktum är att vad vi behöver är den nyaste modellen av JAS-planen. Det är bara de JAS-planen som är interoperabla med andra länders luftförsvar. Det är de som kan lufttankas, det är de som kan bära en modern robotbeväpning, med mera. Det är de planen som har framtiden för sig, och det är de planen som behövs också i ett framtida försvar.

Herr talman! När jag nämnde om den borgerliga alliansen som har suttit på bakhasorna syftade jag just på motståndet allmänt under det senaste decenniet mot förändringar. Jag uttryckte mig inte som att man hade någonting i reservationen som var mot besparingarna. I så fall missuppfattade Allan Widman mig. När det gäller JAS-flygplanen blir detta ett argument att vi ständigt måste producera och beställa nyutvecklade och nya delserier. Jag vill poängtera här att det finns en skillnad mellan Folkpartiets syn på internationell verksamhet och Miljöpartiets syn på internationell verksamhet. Folkpartiet tycks dela regeringens syn att bidra med så mycket som möjligt, med alla vapenslag, om det nu är så som Allan Widman här säger om att JAS-planen ska vara interoperabla och delta i internationella fredsfrämjande insatser. Där har vi hittills inte varit efterfrågade, och där saknar vi relevanta erfarenheter. Miljöpartiet vill snarare fokusera och prioritera markstridskrafterna som ett svenskt bidrag till internationella fredsfrämjande insatser och välja bort bidrag med marina enheter eller flygvapenenheter.

Herr talman! För det första använder Lars Ångström denna kammare till att fabulera, till att producera påståenden som inte är sanna. Jag sade i mitt anförande: Vi är principiellt positiva till att regeringen lägger fram förslag till förändringar omkring hur försvaret ska styras och förvaltas. För det andra kan inte Lars Ångström påstå annat än att det på Miljöpartiets hemsida har gått att läsa att det är ni som har veto när det gäller försvarspolitiken. Det kallar jag för att regeringen har blivit satt i ett gisslandrama. För det tredje vad gäller utveckling av olika typer av materiel och metoder i vårt land är jag glad över att vi har en utveckling, att saker och ting går framåt. Det kommer det att göra även på det vapentekniska området. Självklart kommer vi att behöva beställa nya system och uppdateringar av de system som vi har i dag därför att utvecklingen går framåt i vår omvärld. Det är jag glad över att den gör. Det innebär att vi i framtiden inte kommer att ha lika långlivade system som vi har haft men också att vi inte kan lagerhålla på det sätt som vi gjorde i en forntid. Lars Ångström lagerhåller väl till exempel inte några extra datorer i sin källare, utan skulle den dator som Lars Ångström använder i dag bli obrukbar skaffar Lars Ångström den senaste modellen. Så måste vi agera också vad gäller försvarsmateriel framöver.

Herr talman! Jag kanske uttryckte mig otydligt, men vad jag syftade på var att Centerpartiet konsekvent under en lång följd av år har motsatt sig nödvändiga förändringar och nödvändig utveckling av Försvarsmakten och gång på gång röstat mot motioner där man har föreslagit nödvändiga förändringar. Jag menar att Centerpartiets försvarspolitik därigenom har kostat skattebetalarna många miljarder helt i onödan därför att förändringarna har kommit så väldigt mycket senare än vad de gjort i det övriga Europa. När det gäller industrins utveckling av vapenprojekt måste vi gå ifrån en situation där vi utvecklade materiel för specifikt svenska behov och hade en egen försvarsindustri med ett intimt samarbete mellan industri och försvarsmakt till en försvarsmakt som köper det absolut bästa och mest kostnadseffektiva för att kunna bidra i internationella fredsfrämjande insatser. Därmed ligger ansvaret för industrins fortsatta existens på industrin själv, där man deltar i en konkurrensutsatt och internationaliserad miljö. Slutligen, herr talman, stör det uppenbarligen Centerpartiet och Eskil Erlandsson att det nu är Miljöpartiet som samarbetar med regeringen, och han undertrycker här att det är något slags veto. Men det är inte detta det handlar om, utan det handlar om att försöka vara överens, att skapa en bra försvarspolitik för Sverige. Det är ingen skillnad på det samarbetet än det samarbete som fanns mellan Centerpartiet och regeringen tidigare. Skillnaden är att det då stod still; nu ändras och utvecklas försvarspolitiken. Men själva principen och grunden är densamma. Eller är det verkligen så att Centerpartiet inte hade några som helst krav utan att det bara var Socialdemokraterna som lade fram sina förslag och Centerpartiet som lydigt röstade igenom dem? I så fall överensstämmer det inte med hur Centerpartiet självt har presenterat sitt samarbete med regeringen utåt. Vi kanske kan få ett litet klargörande på den punkten.

Herr talman! Även i detta replikskifte fabulerar Lars Ångström. Vi inledde tillsammans med dåvarande regering den omställning som blev en följd av att världen förändrades i och med att Berlinmuren föll, Warszawapakten upplöstes och Sovjetunionen föll sönder i sina beståndsdelar och så vidare. Vi gjorde det i en takt som hotbilden tillät på ett balanserat och förnuftigt sätt. Jag vill påstå att besluten togs på ett sätt som gjorde att både personal och vårt land kände sig trygga i motsats till hur det blev när regeringen blev satt i det gisslandrama som jag har försökt beskriva under dagens debatt. Jag ser alltså inget motsatsförhållande, som Lars Ångström försöker påstå, i att vi förändrar och gör det på ett sätt som gör att människor är med oss. Lars Ångström vill tydligen ha människor emot sig.

Herr talman! Det räcker med att ha en majoritet med oss så blir det förändringar. Eskil Erlandsson påstår att jag fabulerar här utan att konkretisera och visa vad han menar med det. Samtidigt försöker Eskil Erlandsson visa att Centerpartiet var med och genomförde förändringar. Men faktum är att Berlinmuren föll, som Eskil Erlandsson mycket riktigt säger, 1989 och att det kalla kriget tog slut 1990. Sedan går det 14 år innan vi i Sverige tar konsekvenserna av detta och avskriver invasionshotet. Vi har haft representanter från militärens underrättelsetjänst som år efter år i försvarsutskottet väldigt tydligt sagt att det inte finns något militärt hot från det forna Sovjetunionen. Lik förbaskat fortsätter man att genomdriva beslut om invasionsförsvar. Man tar inte konsekvenserna av omvärldsförändringarna. Centerpartiet är mycket delaktigt i den politiken. Det var faktiskt så sent som 2004, 14 år efter det kalla krigets slut, som regeringen tillsammans med Miljöpartiet fattade det försvarsbeslut som innebär att vi avvecklar invasionsförsvaret. Visst, Centerpartiet har varit med och lagt ned ett och annat regemente, rationaliseringar som har varit nödvändiga, men den militära utgiftsnivån har legat kvar lika högt. Det invasionsförsvar vi har haft låg kvar. Här måste man ta ansvar. Eskil Erlandsson inleder ju nästan alla sina anföranden med att varje slösad krona är en slösad krona för mycket - eller hur det nu går - vilket jag håller med om. Men det vore klädsamt att också ta ansvar för de många miljarder som år efter år lagts ut helt i onödan. I Europa förstod man att det kalla kriget var slut, att de militära invasionshoten hade upphört, och tog konsekvenserna redan i mitten, halverade militäruppgifter, men det tog ytterligare nästan tio år innan vi här i Sveriges riksdag kom till samma insikt eller åtminstone hade samma styrka och kunde fatta nödvändiga beslut.

Herr talman! Jag är lite förvånad över den här debatten. Lars Ångström envisas med att tala om JAS-plan. Egentligen är ju ämnet för i dag styrning och förvaltning av försvaret. Men, okej, jag tar gärna och ställer några frågor angående JAS-planen. När JAS-planen beställdes rådde det kalla kriget. Det är inte så när man beställer ett antal flygplan att man knäpper med fingrarna och så är de framme. Det är ju en lång tid. Kalla kriget började ta slut i början på 90-talet. Det är vi alla glada över. Men vi lever, Lars Ångström, i dag. Vi lever i nuet. Vi måste kunna se framåt. Nu har vi övertaliga JAS-plan. Vi måste konstatera det. Det hjälper inte att gråta över spilld mjölk, att det blev så här. Frågan är nu att blicka framåt och se vad vi ska göra med de övertaliga JAS-planen. Det vore väldigt intressant för mig att få höra vad Miljöpartiet och Lars Ångström vill göra med de här planen så att vi inte helt enkelt kastar 20 miljarder kronor i sjön.

Herr talman! Det kan tyckas onödigt att gråta över spilld mjölk, men man kan samtidigt ta ansvar för beslut. Jag håller med Erling Wälivaara fullt ut om att det grundläggande beslutet fattades i en helt annan säkerhetspolitisk miljö. Det kan på olika sätt både förklaras och försvaras utifrån den situation som rådde då. Men det är ju inget argument för att fullfölja delserie 3 1997 och framför allt inte ett argument för att säga nej till omförhandling av kontrakten. För det är ett förslag som Erling Wälivaara också har röstat ned här i Sveriges riksdag om jag inte har helt fel komihåg. Förslagen från Miljöpartiet om att omförhandla JAS-kontraktet ställde sig också försvarsindustrin positiv till. Man har gett signaler om att man mycket väl kan tänka sig att omförhandla kontrakten och hellre tillverka någonting som Försvarsmakten och Sverige behöver än att tillverka någonting som sedan ska rullas in och ställas i ett förråd någonstans. Det vore på något sätt klädsamt om någon någon enda gång kunde ta ansvar och säga: Vi hade fel, det var ett misstag. Men vi hör aldrig det utan att vi inte ska gråta över spilld mjölk. Det är trots allt 20 miljarder av skattepengar som är denna spillda mjölk som några här inne har varit med och fattat beslut om. Erling Wälivaara kanske kan svara på varför man inte har varit positiv och röstat för förslaget om att omförhandla JAS-kontrakten.

Herr talman! Jag vet inte om Lars Ångström var med på Sälenkonferensen 2003 där jag väckte just den här tanken om att man skulle omförhandla JAS-beställningarna och också försökte ge en liten morot åt industrin om att man i så fall skulle kunna få uppdraget att ta fram en motsvarighet till det som i dag är Neuron. Men tyvärr gick det inte. Socialdemokraterna, de som ni stöttar nu, gick inte med på det. Det rann ut i sanden alltihop. Vi skulle ha sluppit ifrån. Vi skulle ha behövt modifiera delserie 1 och 2 - det skulle vi ha behövt göra - men vi skulle inte ha behövt producera delserie 3 och 4. Jag tycker att jag och Kristdemokraterna har tagit ansvar för det här beslutet. Jag tror att vi kom före er med begäran om omförhandling, men det är att strida om påvens skägg.

Herr talman! Det är en sak att föreslå. Det är en annan sak hur man röstar här i Sveriges riksdag. Det är väl det som är avgörande, om man stöder förslaget om omförhandling eller inte. Jag tycker att det har funnits anledning att faktiskt gå på en omförhandling just efter det att industrin gav tydliga signaler om att man mycket väl kunde tänka sig detta. Men tyvärr har det inte funnits en parlamentarisk majoritet. Jag har funnit att Miljöpartiet och Vänsterpartiet stått ganska ensamma i omröstningarna om att föreslå just en omförhandling av JAS-kontrakten. Det gör att vi står här med JAS-flygplan för 20 miljarder som ingen vill ha och som inte behövs, pengar som kunde ha använts betydligt bättre i det svenska samhället.

Herr talman! Det har nu gått ett och ett halvt år sedan riksdagen fattade beslutet om att fortsätta utvecklingen mot ett insatsförsvar i linje med regeringens proposition Vårt framtida försvar . Jag tror att vi alla här i salen minns hur tongångarna gick då. Försvaret skulle haverera. Vi skulle inte leva upp till de internationella åtagandena. De kvinnliga yrkesofficerarna skulle minska drastiskt. Och de orter som fick sina förband nedlagda gick en mörk framtid till mötes. Nu har det gått ett och ett halvt år. Hittills har alla farhågor kommit på skam. På avvecklingsorterna råder i dag optimism, och regeringen har ställt upp med ett rejält omställningspaket. Jag är faktiskt glad över det stöd regeringen fick inför omställningsbeslutet 2004 av Miljöpartiet och Vänstern. Därmed undveks den förhalning av omställningen som skulle ha blivit följden om riksdagen hade bifallit den borgerliga reservationen. Omställningsarbetet i Försvarsmakten har gått snabbare än väntat. Personalavvecklingen har skett under ordnade former i gott samråd med arbetstagarorganisationerna. Det stora flertalet kvinnor finns kvar i organisationen. Mellan 2004 och 2005 har det minskats med elva kvinnliga officerare. Häromveckan besökte jag Marinbasen i Karlskrona som har haft att hantera sammanslagningen av de tidigare marinbaserna. Det har lett till effektivisering. Utbildningen har förbättrats. Förbandet sjöd av aktivitet. Man hade haft ett riktigt bra verksamhetsår. Trots det stora omställningsarbetet med förbandsavveckling, flytt av verksamheter och personalreduktion blev 2005 ett mycket framgångsrikt verksamhetsår för Försvarsmakten. Myndighetens årsredovisning är en positiv läsning. Den operativa förmågan hos våra insatsförband har ökat under 2005. Man hade en omfattande övningsverksamhet, både nationellt och internationellt, i Viking 05 med deltagare från hela Europa. Även under 2006 har övningsverksamheten för de värnpliktiga som ryckte in 2005 varit mycket god. Combined Challenge i Mellansverige och Cold Response i Nordnorge är två exempel på stora övningar som Försvarsmakten och de värnpliktiga har deltagit i. Flera av nyheterna i försvarspropositionen har sjösatts. Ett kompani med anställda beredskapssoldater finns nu på P 7 i Revinge. Under våren har de första soldaterna ryckt in i det nya terminsbaserade utbildningssystemet. Intresset för utlandstjänstgöring har ökat markant bland de värnpliktiga under det senaste året. Ny materiel tillförs Försvarsmakten. Materielförsörjningsprocessen styrs om för att möta de omedelbara behov som finns hos våra insatsförband. Ett exempel är anskaffningen av patrullfordonet Galten, som skett under korta tidsförhållanden. Utvecklingen av den nordiska snabbinsatsstyrkan löper på väl. Vi får faktiskt lovord från de andra EU-länderna, bland annat Storbritannien, för hur vi driver utvecklingen av styrkan. Man säger att vi är mycket systematiska och att vårt sätt att bedriva utvecklingen av snabbinsatsförmågan skulle kunna tjäna som instruktionsbok för de stater som ska gå igenom samma process efter oss. Arbetet med snabbinsatsstyrkan är även en viktig katalysator för reformarbetet i Försvarsmakten som helhet. Den internationella verksamheten fortsätter att utvecklas, kvalitativt som kvantitativt. Just nu tjänstgör 953 svenska soldater i utlandsstyrkan. I sommar kommer vi att ha flest soldater, jämfört med våra nordiska grannländer, som deltar i utlandstjänst. Jag vill gärna understryka detta här i kammaren eftersom den här sifferexercisen av och till förekommer. Jag tycker inte att det är ett bra mått på effektiviteten i internationella insatser. Jag konstaterar att anslaget för fredsfrämjande insatser har ökat till 1 ½ miljard för 2006, och vi lär oss mycket. Det svenska övertagandet i Afghanistan har genomförts. Det är ett pilotprojekt för en ny form av civil-militär samverkan, något som Sverige eftersträvar, där militärer tjänstgör med civila tjänstemän. Det ger nyttiga lärdomar för det fortsatta utvecklandet av detta koncept. Vårt mekaniserade kompani i Liberia får lovord för sitt arbete, som man säger har varit värdefullt för hela FN-styrkan på plats. En utökning av styrkan i Kosovo sker till sommaren, medan Bosnienstyrkan bibehålls på samma nivå. Regeringen har också nyligen föreslagit riksdagen att Sverige ska delta i en EU-insats i Demokratiska republiken Kongo under sommaren. Den internationella ambition som aviserades i försvarspropositionen håller på att realiseras. Sammantaget har perioden sedan december 2004 präglats av utveckling och framåtanda. Nu fortsätter vi. Försvarsförvaltningen har hittills varit relativt opåverkad av den reduktion som har skett inom försvaret. Därför är det dags att ta ett samlat grepp kring förvaltnings- och styrningsfrågorna, att omfördela resurser inom försvaret från stöd och administration till kärnverksamheten: förbandsproduktion och insatser. Så långt tycks det hela vara okontroversiellt, men det är när detta sedan ska genomföras som osäkerheten och tövan kommer fram och släpandet hela tiden lyfts fram från oppositionen. Jag vill understryka att flera åtgärder hittills har vidtagits i processen att ställa om från administration till insatser. Krympningen av Försvarsmaktens högkvarter har genomförts. Försvarsmaktens logistikorganisation håller på att reduceras. Militärdistrikten har avvecklats och deras uppgifter överförts till andra organisationsdelar. Detta har kanske inte skett med stöd från allianspartierna, men stegen är tagna och har också inneburit att resurser nu kan föras över till kärnverksamheten: insatsverksamheten. I den här skrivelsen anger vi nu inriktningen för det fortsatta arbetet. Under maj månad inkom myndigheterna med budgetunderlag där man presenterade konsekvenser av regeringens förslag. Dessa analyseras nu inom Regeringskansliet. Vi har även bett myndigheterna att redovisa de långsiktiga konsekvenserna av en minskning av försvarsforskningen. Den redovisningen kommer in den 15 juni och ger ytterligare underlag för regeringens ställningstagande. Regeringen avser att återkomma med skarpa åtgärder i samband med budgetpropositionen. Där gäller det att värdera effektiviseringen av mönstringsprocessen. Där finns också genomförandet av en utredning för underrättelseverksamheten - att en sådan ska komma till stånd anges även i skrivelsen - med inriktningen att spara 100 miljoner på det området. Jag kan nu konstatera att utskottsmajoriteten går på regeringens linje och understryker betydelsen av att besparingen genomförs. Det är bra att riksdagen därmed ger regeringen ett tydligt stöd i den fortsatta processen. I vanlig ordning dömer dock den borgerliga alliansen ut regeringens förslag med den sedvanliga motiveringen att försvarsreformen har havererat. Jag hoppas att min redovisning här kan övertyga allianspartierna om att avstå från den argumentationen i fortsättningen eftersom omställningen går mycket bra. De avsedda kostnadsminskningarna kommer inte att vara möjliga att genomföra, konstaterar de - utan att riktigt leda det i bevis. Jag kan ändå konstatera att de budgetförslag jag har fått in från Försvarsmakten innebär att man ligger inom ram för 2007 och har ytterst lite kvar för att ligga inom ram också för 2008. I skuggbudgeten har nu även allianspartierna sett att man kan spara lite grann i förhållande till vad man tidigare har sagt. Jag utgår alltså ifrån att man innerst inne hejar på den utveckling som sker, även om man har svårt att erkänna det. Försvarsutskottet har i sitt betänkande framfört att man vill förbättra riksdagens möjligheter att utöva sin finansmakt. Jag är angelägen om att gå riksdagen till mötes. Detta är en fråga som mitt departement just nu arbetar med. Regeringen avser att återkomma med förslag till ny anslagsstruktur på försvarsområdet i samband med budgetpropositionen. Detta arbete utgår från att både tillgodose riksdagens legitima krav på tydlighet i ändamål för anslagen för att kunna utöva sin finansmakt och samtidigt tillgodose regeringens konstitutionella uppgift att styra riket. Avslutningsvis vill jag säga att regeringens skrivelse redovisar hur den fortsatta utvecklingen mot ett modernt och flexibelt insatsförsvar kan genomföras. Omfördelning från stöd och administration till verksamhet som genererar operativ förmåga är nödvändig. Det är glädjande att försvarsutskottets majoritet delar denna uppfattning och ger en stark uppbackning kring det som är nödvändigt för att den viktiga omställningsprocessen ska komma att omfatta också administration och inte bara handla om att reducera i verksamhetsmålen. Det är något som regeringen vill undvika.

Herr talman! Jag har egentligen bara en, men för mig viktig, utestående fråga. Jag skulle vilja be försvarsministern att beskriva de tankar hon fick när hon lyssnade till Lars Ångströms beskrivning av de uteblivna beslut som enligt hans beskrivning fanns under ett antal år och den släpvagn som Centerpartiet utgjorde under de år som regeringen och Centerpartiet samarbetade kring försvarsarbetet i vårt land. Det skulle vara mycket intressant för kammaren att lyssna till en sådan beskrivning från försvarsministerns sida, som ju egentligen som regeringsföreträdare då hade det stora och avgörande inflytandet.

Herr talman! Det är väl ingen hemlighet att en omställning av försvaret hade inletts med hjälp av Centerpartiet. Sedan kan man alltid diskutera hur långt man hade nått och vilka beslut som krävdes. Jag är personligen besviken över att Eskil Erlandsson och Centerpartiet hoppade av genomförandet av det som vi var alldeles överens om i Försvarsberedningen. Jag är däremot utomordentligt glad att Miljöpartiet och Vänsterpartiet har stått bi och sett till att programmet har blivit granskat, genomgånget och genomfört. Jag tycker att Eskil Erlandsson ska hoppa över den typen av starka ord om gisslantagande. Det är inte bra för den fortsatta diskussionen. Erkänn i stället att vi gjorde ett misstag som inte stod kvar vid vad vi tyckte i Försvarsberedningen.

Herr talman! Svaret på min lilla fråga uteblev helt. Min undran innefattar om det under den tid vi samarbetade gjordes några onödiga materielbeställningar, för stora beställningar, om förband lades ned som inte skulle ha lagts ned eller om rentav för få förband lades ned. Jag vill ha svar på om regeringen uppfattade Centerpartiet som en släpvagn och en bakåtsträvande kraft under den period som jag tycker var mycket framgångsrik.

Herr talman! Det ligger utanför min bedömning att se precis hur spelet drevs under en del av denna tid. Det var inte jag som hade ansvaret för Försvarsdepartementet vid den tidpunkten. Jag kan bara konstatera att jag hade ett utomordentligt gott samarbete med Centerpartiet vid omställningen. Jag är däremot otroligt besviken över att ni inte fullföljde det i samband med försvarsbeslutet, utan i stället har ni därefter tagit på er rollen av att vara släpankare till allt vad hela omställningsbeslutet innebär.

Herr talman! Vi har diskuterat hur det ska gå till med anslag och styrning. Min fråga är ett tydligt och aktuellt exempel på hur svårt det är och där det finns en brist. Det gäller den stundande anskaffningen av strategiska flygtransporter. Varför var de inte uppe redan inför försvarsbeslutet 2004? Vad beror det på att man i år kommer på att det behövs strategiska flygtransporter till en kostnad av upp till 4 miljarder i inköp och ett antal miljoner i årlig drift? Samtidigt säger man att snabbinsatsstyrkan ska kosta "bara" 2 miljarder. Det här är ett exempel på att det någonstans brister i framförhållningen och planeringen. Det kostar lika mycket oavsett vilket anslagssystem man har. Jag skulle vara tacksam om försvarsministern kunde förklara hur det hänger ihop.

Herr talman! Det är enkelt. Det var först i och med försvarsbeslutet 2004 som vi tog på oss ansvaret att snabbt, inom loppet av ett par dagar, kunna förflytta oss från Sverige ut till ett område som ligger 600 kilometer från Bryssel. Därmed blev frågan om strategiska transporter viktig inte bara för Sverige utan för samtliga EU-länder. Jag kan konstatera att detta är en svårighet som vi har att lösa tillsammans med de övriga EU-länderna. Vi kommer att ha en snabbare insatsförmåga. Redan i dag finns en snabbinsatsförmåga inom EU, men lufttransportförmågan saknas. Det kommer att gälla för några till. Det är ett problem som är gemensamt för hela EU. Regeringen arbetar starkt för att få en lösning, inte bara för Sveriges del utan också för EU i sin helhet. Jag ser inte det som det stora problemet. Vi kommer att hitta tillsammans med de andra europeiska länderna en lösning på problemet, men det går inte att kräva att ett av de länder som ligger i beredskap för en battle group ska känna det som ett kapitalt misslyckande att inte kunna fullfölja de strategiska lufttransporterna när stora länder som Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland inte har kunnat få fram den förmågan. Det är ett gemensamt ansvar. Regeringen anser att det bäst löses genom EU. Vi har därför tagit upp frågan i EDA.

Herr talman! Det är uppenbart att behovet inom EU är stort. Jag är orolig för att vi i vår iver att alltid hålla våra löften riskerar att dra på oss stora kostnader och att andra delar av vår insatsförmåga kommer att lida. Har försvarsministern kommit fram till de konsekvenser som detta skulle få? Vi får inte låna pengar, och det finns inga nya pengar - inte i det här samarbetet.

Herr talman! Hur vi till slut löser transportbehovet är en fråga som vi arbetar kontinuerligt med. Det finns olika sätt att lösa transportbehoven. Det här kan innebära att riksdagen behöver ta ställning till en specifik lösning. Då kommer regeringen i så fall att föreslå riksdagen något sådant. Om vi hittar andra möjligheter som inte innebär stora anskaffningsbeslut, kan det hända att det blir en fråga som ska rymmas inom budgeten. Jag vill understryka att detta inte är ett problem enbart för Sverige. Det är en svaghet för hela EU:s snabbinsatsförmåga. Vi ska lösa problemet tillsammans med övriga länder.

Herr talman! Jag har lyssnat till försvarsministerns förklaringar angående kapaciteten för strategiska lufttransporter. Emellanåt tycker jag nästan att det antyds att vi har gett upp att klara de tidsramar som gäller för snabbinsatsstyrkan. Naturligtvis beklagar jag det djupt om det är det som är beskedet. Försvarsministern inledde med att säga att alliansen tövar och sätter sig på hasorna. Det enda konkreta förslag som alliansen tar upp i sin reservation som diskuteras i det här ärendet handlar om att gå snabbare och längre fram, bland annat med Försvarets radioanstalt och militära underrättelsetjänsten. Vi har sagt att vi är förvånade över att de inte innefattas i betinget. Försvarsministern säger att hon har pratat med Försvarsmakten, och de kommer att klara ramarna i år och kanske att klara ramarna nästa år. Men uppgiften var inte att Försvarsmakten skulle klara ramarna. Uppgiften var att 2 miljarder skulle föras över från totalförsvarsmyndigheterna till insatsorganisationen. Det skulle bli mer pang för pengarna! Uppgiften var att Sverige ska ha en förmåga till internationella insatser bestående av två bataljoner och ett antal mindre insatser. Det är en förmåga som vi i dag inte är i närheten av att uppnå. Men försvarsministern har hoppet uppe, och det är bra. Jag tänker inte kommentera frågan om Arvidsjaur, även om jag bra gärna skulle vilja. Jag kommer att i stället satsa på frågorna. Fortverket tar ut ockerhyror. Verket har 1 miljard kronor i sin kassa. Är det riktigt att det ska få fortgå att Försvarsmakten ska vara med och betala i alla ändar? Sedan var det frågan om fördyringen av utlandsstyrkan. De senaste fyra åren har kostnaderna per soldat nära nog fördubblats. Om den utvecklingen fortsätter blir inte den internationella förmåga som vi lovat av. Vad tänker försvarsministern göra?

Herr talman! Jag tror att Allan Widman ska backa bandet lite grann. Vad var det diskussionen handlade om 2004? Jo, jag blev fullständigt utdömd därför att jag ansåg att det var möjligt att lyfta ut 3 miljarder och sänka försvarsramen. Samtidigt ställde jag upp den målsättning som Försvarsmakten ansåg behövdes för att vi skulle ha förmåga att också framgent försvara oss samt öka de internationella insatserna, inklusive vara med i EU:s snabbinsatsförmåga. Det är det som det handlar om att få ihop resurser för. Det ser ganska bra ut, delvis därför att det omställningsarbete som man här i kammaren sade var totalt omöjligt om vi inte gick in och lagändrade blev frågor som parterna kunde hitta lösningar på. Därmed blev det också en effektivisering. Men kravet på de olika myndigheterna, som är ett stöd för Försvarsmakten, att minska sina kostnader kvarstår. Det är orimligt att de ligger kvar med så stora volymer, utan i stället kan medel föras till insatsdelen. Det är detta, Allan Widman, som bara har fått motstånd från oppositionen hela tiden i omställningsarbetet. Ni vill visa att era budgetantaganden var riktiga medan mina var felaktiga. Det är viktigt att komma ihåg det. Nu tar vi dessa steg fortsättningsvis. Jag vill också säga att jag inte har för avsikt att försämra förutsättningarna för EU:s förmåga att delta i snabbinsatser. Tvärtom är Sverige ett föredöme, enligt EU, i hur vi arbetar med omställningen. Däremot handlar det naturligtvis om att Europeiska unionen som helhet inte får någon snabbinsatsförmåga om bara ett land kan uppfylla kraven. Det är också en fråga som gäller hela unionen.

Herr talman! För ordningens skull vill jag säga att jag aldrig har dömt ut försvarsministern i någon debatt. Jag är tveksam till att någon annan har gjort det. Jag förstår inte varför försvarsministern pratar om att vi har varit motståndare till den process som vi nu är inne i. Inledningen på reservationen av Allians för Sverige lyder: "Strävan är att få ett bättre försvar för de pengar som nu satsas. Sverige försvaras inte av staber och förvaltningar. De fasta kostnaderna måste reduceras och ge utrymme för insatsförband." Detta, fru minister, är en lovsång till inriktningen på de här förslagen. Däremot finns det ett antal utestående frågetecken som vi har uppehållit oss omkring i den här debatten. Ett av dessa frågetecken, som försvarsministern vägrar att kommentera, är frågan om ockerhyrorna för Försvarsmakten. 1 miljard kronor ligger i kassan på Fortifikationsverket. Riksdagen har sagt att det skulle vara självkostnadsprincipen. Varför säger regeringen att Fortifikationsverket ska skicka in de här pengarna? Då blir det mindre pang för pengarna och mindre sannolikhet för att den nya och bättre förmåga som Sverige vill ha på det internationella planet verkligen ska bli av. Nu märker jag, herr talman, att jag har lite kort om tid, och då vill jag ändå återvända till Arvidsjaur. Försvarsministern sade att den gången ville de borgerliga förhala. Bakgrunden var att Försvarsmakten och Regeringskansliet tillsammans i en arbetsgrupp hade bestämt hur Sveriges kommande grundorganisation skulle se ut, dagen innan försvarsbeslutet, så till följd av parlamentariska bekymmer skulle Arvidsjaur räddas. I vår regeringsform står att varje myndighet som berörs av förändringar ska ha möjlighet att yttra sig över detta. Vi slogs för att Försvarsmakten skulle få yttra sig över denna extrasatsning av regionalpolitisk natur som regeringen, på initiativ av Vänsterpartiet, beslutade om. Min avslutande fråga är: Tycker inte försvarsministern att vi i detta avseende skulle ha respekterat grundlagen?

Herr talman! Allra först vill jag läsa fortsättningen på detta käcka ställningstagande. Jag säger ju att i parollerna går det väldigt bra, men sedan kommer det: "Det kan nu konstateras att den grundläggande konstruktionen i 2004 års försvarsbeslut havererat." Jag har försökt förklara för Allan Widman att så är icke fallet utan att det går ganska bra att genomföra det försvarsbeslutet. Hyrorna är en komplex fråga, som det egentligen faller på finansministern att klara ut. Jag kan bara konstatera att självkostnadsprincipen gäller, men när man införde lånefinansiering fanns det ett bestånd av fastigheter i försvaret som inte hade några lån. Därmed var man tvungen att införa en amortering av statskapital. Då kompenserades Försvarsmakten för dessa pengar. Detta är inte så konstigt, men det kanske kräver en något längre tidsrymd. Redovisningen av vad som hände med det kan ni i försvarsutskottet alldeles säkert få av Finansdepartementet och Försvarsdepartementet, så att ni inte springer och är upprörda i onödan. Jag konstaterar bara att beträffande hur frågan om behovet av grundorganisation skulle remitteras är detta prövat i konstitutionsutskottet, och jag har inga ytterligare kommentarer till deras beslut i det ärendet.

Herr talman! Jag ska försöka vara mycket kort. Min fråga till försvarsministern handlar om detta: Vill vi ha fler kvinnor i försvaret? Nu har det framkommit - jag vet att försvarsministern har kommenterat det i Norrbottenstidningarna - att det är så många kvinnor som hoppar av. Vilken är försvarsministerns lösning? Jag tror att vi alla vill ha fler kvinnor i försvaret. Jag har själv jobbat i Försvarsmakten, och jag var med om när de första kvinnorna kom till Försvarsmakten och såg hur attityderna blev helt annorlunda och mycket bättre. Vad vill ministern göra för att vi ska slippa de här avhoppen? Ska vi ha kvar Pliktverket i dess nuvarande form, eller hur ska vi omstrukturera det?

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan, som handlade om vi i det här landet har en mönstring som står i överensstämmelse med de principer som riksdagen har lagt fast. Det är viktigt att pröva den frågan, och det kommer att ske i budgetprövningen. Det är kanske den tunga och viktiga frågan när det gäller att avgöra hur Pliktverkets verksamhet ska bedrivas framöver. Sedan kommer frågan hur vi ska få fler kvinnor i försvaret. Allra först kan väl Erling Wälivaara ändå säga att det var roligt att vi inte blev av med alla kvinnliga officerare, som ni trodde, i samband med försvarsbeslutet. Så har ju inte skett. Det var en stor risk, med tanke på hur ni tolkade våra trygghetslagar i det här landet. Den tredje frågan: Jag har inget annat sätt att göra det på än två saker. Det är att på alla sätt driva på och stödja Försvarsmaktens enorma genomgång av hur vi får en utbildning som är anpassad efter kvinnornas behov och förutsättningar, att det finns utrustning, att det finns instruktörer som förstår hur man lägger utbildningsmomenten så att kvinnor inte hela tiden får tillkortakommanden när de har bristande muskelstyrka. Men framför allt gäller det att attityderna och det arbete som sker där innebär att det blir en modern försvarsmakt, där man inte kränker och sårar människor som inte är som i det gamla traditionella försvaret, eftersom det är något nytt vi vill ha, tillsammans med arbetet att se till att FN:s resolution 1325 för det internationella arbetet kommer starkt i fokus. Det kommer att göra att alla officerare och alla som är ute i internationella insatser inser behovet av att ha både män och kvinnor i de styrkor vi sänder ut.

Herr talman! Jag har ingen annan åsikt än försvarsministern när det gäller 1325 och att vi behöver fler kvinnor i försvaret. Det är ändå tydligt att kvinnorna när de mönstrade fick en uppfattning om vad det här innebar. När de nu hoppar av säger de: Det var inte det vi trodde att det var. Det var alldeles för påfrestande. Min fråga kvarstår: Hur ska man kunna bli så exakt som möjligt i fråga om de uppgifter som de får vid inmönstringsförfarandet? Borde inte - det här är en ledande fråga - Försvarsmakten ha ett större inflytande vid inmönstringen?

Herr talman! Mönstringen innebär att man tar ut de bäst lämpade, och då ska proceduren för de unga som mönstrar vara rättssäker. Däremot är det Försvarsmakten som ska tala om vilka befattningskraven är. Där finns en tövan. Det har gått för långsamt. Det är inte bara de kvinnor som gör värnplikten som blir besvikna. Jag möter det också när jag är ute på förbanden. De värnpliktiga tycker inte att befattningsbeskrivningarna motsvarar den verklighet de sedan hamnar i. Detta är ett utomordentligt allvarligt problem och ibland en följd av den omställning som skett i Försvarsmakten. Min uppgift är att föra samman båda dessa instanser, Försvarsmakten och Pliktverket, så att vi får moderna befattningsbeskrivningar och Pliktverket sedan kan ta ut de mönstrade på ett sätt som är säkert.