Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2011

Betänkande 2012/13:FiU6

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
11 december 2012

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Ingen av AP-fonderna når målen (FiU6)

Finansutskottet har granskat regeringens redovisning av AP-fondernas verksamhet under perioden 2001-2011. Under 2011 gjorde AP-fonderna en sammanlagd förlust på drygt 17 miljarder kronor. Orsaken var den svaga utvecklingen på aktiemarknaden under det senare halvåret. Kapitalet i fonderna minskade under 2011 med drygt 22 miljarder kronor till knappt 873 miljarder kronor. AP-fonderna har inte gett den avkastning som förväntades när de nya placeringsreglerna infördes i början av 2000-talet, något som utskottet redan tidigare konstaterat. Under perioden 2001-2011 har ingen av fonderna nått sina mål för avkastningen. En anledning är att finansmarknaderna har varit extremt turbulenta under det senaste årtiondet. Utskottet understryker att det är viktigt att pensionskapitalet förvaltas på ett kostnadseffektivt sätt. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Utskottets förslag till beslut
Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2012-11-08
Justering: 2012-11-22
Trycklov: 2012-11-27
Trycklov till Gotab och webb: 2012-11-28
Reservationer: 2
Betänkande 2012/13:FiU6

Alla beredningar i utskottet

2012-11-08

Ingen av AP-fonderna når målen (FiU6)

Finansutskottet har granskat regeringens redovisning av AP-fondernas verksamhet under perioden 2001-2011. Under 2011 gjorde AP-fonderna en sammanlagd förlust på drygt 17 miljarder kronor. Orsaken var den svaga utvecklingen på aktiemarknaden under det senare halvåret. Kapitalet i fonderna minskade under 2011 med drygt 22 miljarder kronor till knappt 873 miljarder kronor. AP-fonderna har inte gett den avkastning som förväntades när de nya placeringsreglerna infördes i början av 2000-talet, något som utskottet redan tidigare konstaterat. Under perioden 2001-2011 har ingen av fonderna nått sina mål för avkastningen. En anledning är att finansmarknaderna har varit extremt turbulenta under det senaste årtiondet. Utskottet understryker att det är viktigt att pensionskapitalet förvaltas på ett kostnadseffektivt sätt. Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet. 

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2012-12-06
Stillbild från Debatt om förslag 2012/13:FiU6, Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2011

Debatt om förslag 2012/13:FiU6

Webb-tv: Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2011

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 134 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Finansutskottet väljer att avstyrka Vänsterpartiets motion om att etik och miljö bör väga tyngre i AP-fondernas placeringar och att det bör införas ett förbud mot investeringar i företag som begår grova miljöbrott och brott mot mänskliga rättigheter. Det avstyrker också vårt förslag om att införa ett oberoende råd som granskar och utvärderar fondernas placeringar samt våra förslag om förbud mot bonusar. Jag ska försöka motivera varför våra förslag skulle behöva bifallas. För någon månad sedan träffade jag Carmen Ugarte från samhället Oyón i Peru. Hon är verksam i det andiska ursprungsfolkets nätverk. Hennes berättelse har jag burit med mig sedan dess. Den berörde mig djupt. Hela hennes liv och det samhälle där hon lever påverkas av AP-fondernas investering. Första AP-fonden äger aktier i företaget Buenaventura, som bland annat äger en gruva vid det samhälle där hon bor. I 35 år har företaget bedrivit gruvdrift där. Under de första 30 åren har det inte betalat en krona för att det har fått nyttjanderätten till marken. År 2006 fick byborna och nätverket äntligen till stånd en överenskommelse med företaget. De fick igenom ett av sina tre krav, nämligen att företaget skulle börja betala arrende för den mark som det fått tillstånd att bedriva gruvverksamhet på. De andra två kraven fick de inte igenom. Det var att de skulle få ersättning för att gruvföretaget hade förstört hela den biologiska mångfalden i de fyra sjöarna som byn var beroende av för fiske. De ville också att en anrikningsanläggning skulle flyttas från gruvan eftersom den läckte ut stora mängder kemikalier. Det fick de inte igenom, men de skulle få arrende. Problemet var bara att bolaget tyckte att det var det som skulle bestämma hur arrende skulle betalas ut, när det skulle betalas ut och hur mycket. Det enda bolaget så småningom gjorde var att bygga en skola för gruvarbetarnas barn, inte för några andra barn. I övrigt har inte en krona betalats ut. Efter fem år fick byborna och nätverket återigen nog. De återupptog på olika sätt protesterna och demonstrationerna för att påverka företaget. Till slut gick man så långt att man blockerade vägen in till gruvan. Gruvbolaget kallade då på polis. Om den peruanska polisen kan man nog säga ganska mycket, men det tänker jag inte ta här. Polisen kom och öppnade eld mot dem som blockerade vägen. En person dödades och en person skadades väldigt svårt och tvingades senare att amputera benen. Det märkliga i hela historien var att demonstranterna, bland annat Carmen, nu står åtalade för mord. Carmen har en dotter på tre år. Hon vet inte hur hennes liv kommer att påverkas och hur hon och hennes barn ska klara sig. Det hon ville med sitt besök här i Sverige var att få AP-fonderna att reagera. Detta bolag finns inte på Etiska rådets lista för granskning. Hon ville att AP-fonderna skulle ta ansvar och se till att de gjorde en miljökonsekvensbeskrivning av vad som fanns i marken där de bor. Ingen kan längre sälja de produkter de odlar. De vågar helt enkelt inte, eftersom byborna själva och deras djur blir sjuka av den mat de äter. Detta lyckades hon inte med vid sitt besök. Däremot hoppas jag att andra människor så småningom ska beröras av hennes historia och att AP-fonderna därmed ska ta sitt ansvar som ägare av bolaget och på olika sätt försöka hjälpa byborna som drabbas så hemskt av investeringen. Byborna har rätt till ersättning för marken, och någon måste ansvar för de miljöskador som påverkar deras liv. Utskottet skriver i sitt svar på vår motion att det är deras bestämda uppfattning att "riksdagen inte bör lagstifta eller styra fonderna när det handlar om vilka bolag, branscher, marknader eller regioner de investerar pensionskapitalet i". Betyder det egentligen att ni tycker att det är okej att Carmen, hennes by och hennes framtid hanteras så här? Är det så här ni vill att vår pensionsreserv ska växa? Det här är bara ett exempel på hur våra pensionsreserver används för att få högsta möjliga avkastning och hur det i sin tur påverkar många människors liv och miljö negativt. Jag kan ge många fler exempel. Goldcorp, som är ett bolag på Etiska rådets lista, är ett annat bolag som bryter mot internationella konventioner. De förgiftar vatten, och de tar inte ansvar för hur resterna av deras gruvdrift ska hanteras i framtiden. Ett annat är Lundin Oil, och det finns fler. Swedwatch har skrivit en bra rapport, som jag uppmanar er att läsa. Där kan ni få många exempel på hur gruvdrift påverkar människor och miljöer, hur den cyanid som används vid utvinning av guld rinner ut i dricksvatten, hur glaciärer smälter på grund av allt damm som uppstår vid anrikningen och hur bolag till och med planerar att förvara restprodukterna från utvinningen av guldet, det vill säga cyanid och den sand som finns kvar, ovanpå glaciärerna. Glaciärerna smälter dubbelt så fort som de gjorde innan gruvdriften började. I rapporten kan ni läsa om folk som slängs ut från sina hem och hur de mordhotas och körs över. Ni kan läsa om mutor och andra brott av bolag som vi är delägare i. Utskottet påstår att det är viktigt att staten är normgivare - en viktig normgivare, står det. Tycker ni att staten är det? Tycker ni att det är så här det ska gå till? Swedwatch ifrågasätter också den otydlighet som finns kring Etiska rådet och de små resurser rådet lägger på granskningen av sina placeringar - 1-2 promille av kostnaderna. Det handlar också om att AP-fonderna nu på olika sätt försöker pressa sina kostnader, vilket också påverkar Etiska rådets arbete. Jag uppmanar er verkligen att läsa rapporten. Jag uppmanar er också att läsa den rapport som Latinamerikagruppen har tagit fram om hur AP-fondernas investeringar påverkar ursprungsbefolkningen och miljön och om hur man bryter mot internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till. Till sist, herr talman, vill jag ta upp vårt förslag om bonusförbud. AP-fonderna har genom sina placeringar sedan 2001 inte nått sina egna avkastningsmål. Dessa mål har i sig inte utvärderats. Totalt har AP-fonderna haft 0,3 procents avkastning i förhållande till inkomstindex. Ändå anser AP-fonderna att deras anställda har rätt till bonusar för väl utfört arbete. Jag tycker inte att det är rimligt. Om man är anställd för att förvalta våra pengar tycker jag att man ska lön för det. Jag tycker inte att vi ska ha ett riskbeteende i vår förvaltning av våra placeringar och investeringar som gör att man ska kunna få ta ut en bonus. I fjol fick väl inte våra AP-fondsanställda några bonusar, för resultatet var inte så himla gott. Det var mycket negativt. Frågan är om de kommer att få det i år. Underskotten var stora, och bara för att man går med överskott ett år ska man tydligen få bonus. En annan sak som inte tas upp i AP-fondernas skrivelse och som kanske egentligen borde ha varit med är hela den kultur som verkar finnas kring fonderna med limousiner, fester och en hel del konstigheter i övrigt. Det borde utskottet också ha diskuterat, men jag hoppas att vi ska återkomma till det. I övrigt finns det en utredning som är klar, och vi har haft en utfrågning om buffertfondernas framtid. Diskussionen lär alltså fortsätta. Men jag har en sista uppmaning till mina kolleger i finansutskottet: Ta och läs de rapporter som finns om AP-fondernas placeringar och hur de påverkar miljö och människor i andra delar av vår värld! Då tror jag att vi skulle kunna få en annan diskussion om placeringarna. Sedan kanske vi kommer fram till andra slutsatser om hur man ska styra dem, men jag tror att vi skulle tjäna på att det uppkom en debatt. Därmed skulle man också kunna skapa en kultur i AP-fonderna där de lade lite mer resurser på att granska sina placeringar. De skulle snabbare försöka integrera hela processen i förväg, och inte i efterhand. På olika sätt skulle man kanske också kunna få tydliga riktlinjer för Etiska rådet när det gäller hur de arbetar och hur de väljer ut sina företag. Det spretar mycket mellan de olika AP-fonderna. Hur länge tycker man att det är värt att föra en dialog med ett företag? Det kanske är dags att sätta punkt för några och att vara tydlig med att synliggöra de företag som begår brott. På så sätt kan man sätta en press på dem och även visa andra vilka krav man ställer. Så kan man bistå andra placerare, och man kan påverka. Jag yrkar bifall till reservationen under punkt 2.

Anf. 135 Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Ett långsiktigt stabilt pensionssystem är mycket viktigt för alla medborgare i vårt land. Oaktat om man har uppnått pensionsålder, om man är ung eller gammal berörs vi alla av pensionssystemet. Som ung handlar det om inbetalningar av avgifter. Senare i livet får vi tillbaka utbetalningar i form av en förhoppningsvis anständig pension. AP-fonderna, som vi diskuterar i kväll, är en del av detta och det samlade pensionssystemet. Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till finansutskottets förslag i betänkandet. Det är nu det tredje året i följd som pensionsutbetalningarna överstiger de inbetalda avgifterna. Under de tre senaste åren har AP-fonderna bidragit med 32 miljarder till pensionssystemet för att man över huvud taget ska klara pensionsutbetalningarna. 5 miljarder tillfördes systemet det senaste verksamhetsåret, 2011. Tyvärr redovisar fonderna ett samlat negativt resultat på -1,9 procent för år 2011. Det negativa resultatet uppgår till -17,3 miljarder. Sammantaget innebär det att buffertfonderna minskar sitt samlade kapital från 895 miljarder till 873 miljarder kronor. Herr talman! AP-fonderna är en viktig del i det samlade pensionssystemet. Oaktat det är balansen mellan inbetalningar av avgifter och utbetalningar av pensioner den avgjort viktigaste frågan att fokusera på om man vill uppnå ett långsiktigt stabilt pensionssystem. Jag återkommer till den problematiken lite senare i mitt anförande. Jag vill först belysa några frågor kring AP-fondernas senaste verksamhet. Det samlade negativa resultatet för år 2011 på -17,3 miljarder är ingen positiv läsning, men det finns givetvis en förklaring: Vi hade en svag börsutveckling under det andra halvåret 2011. Anmärkningsvärt är att resultatet mellan fonderna varierar. Sjätte AP-fonden hade -6,9 procent. Det är den minsta fonden, och den har också det sämsta resultatet. Det bästa resultatet, på -0,7 procent, har fjärde AP-fonden. Övriga buffertfonder - AP1, AP2 och AP3 - har även de negativa resultat som varierar mellan -1,9 och -2,5 procent. Sjunde AP-fondens verksamhet ingår inte i buffertfondssystemet. Fonden har en direkt koppling till det individuella pensionssparandet. Det finns ändå anledning att uppmärksamma de resultat som AP7 har presterat 2011. AP7:s aktiefond hade en negativ avkastning på -11,8 procent, vilket är 1,2 procent sämre än jämförelseindex. AP7:s räntefond hade en positiv avkastning på 3,5 procent, men den var 1,7 procentenheter sämre än jämförelseindex. AP7 Såfa, som har hela 2,8 miljoner premiepensionssparare, hade även den ett negativt resultat på -10,5 procentenheter, vilket också är något lägre än genomsnittsavkastningen på de privata fonderna. Om man ser på resultatet över tid har förvaltningen i AP7 Såfa, som fram till år 2010 benämndes Premiesparfonden, haft en avkastning på i genomsnitt 0,11 procent per år sedan år 2000. Det är något bättre än de jämförelseindex som man har. Herr talman! Det finns även anledning att notera att de stora buffertfonderna AP1, AP2, AP3 och AP4 har mycket stora variationer vad gäller externa kostnader. Jag har tittat lite på detta utifrån en jämförelse med presterat resultat. Jag kan notera att den fond som har den bästa avkastningen eller det bästa resultatet har de lägsta externa kostnaderna. Det är Fjärde AP-fonden. Den fond som har den sämsta avkastningen eller det sämsta resultatet har även de högsta externa kostnaderna. Det är Andra AP-fonden. Jag noterar att den minsta buffertfonden, AP6, har extremt höga externa kostnader i förhållande till förvaltad volym. De externa kostnaderna varierar från som lägst 86 miljoner, för den fond som har lägst externa kostnader, till som högst 473 miljoner för år 2011. Det är mycket stora variationer. Det finns anledning att fundera på detta att fonder med höga externa kostnader år 2011 har gett ett sämre resultat än de fonder som haft låga externa kostnader. Herr talman! Det finns all anledning att beakta även detta när vi, utifrån den buffertfondsutredning som nyligen presenterades, går vidare för att fatta beslut om fondernas framtid och organisation. Det finns även anledning att se över fondernas placeringsregler. De placeringsregler som nu gäller kom till för över tio år sedan och begränsar fondernas möjligheter till bra avkastning. Beträffande placeringsreglerna ska fonderna fortsatt ha högt ställda krav på etik och miljö. Etikrådet, som fonderna gemensamt förfogar över, arbetar bra och utvecklar sin verksamhet årligen. Trots små aktieinnehav har fonderna vid många tillfällen kunnat påverka etik- och miljöfrågor i rätt riktning. Det är viktigt att fonderna prövar och utvecklar det arbetet. Väljer man att inte vara med är chansen obefintlig att kunna påverka i rätt riktning. Det är vår uppfattning att riksdagen inte ska lagstifta om vilken typ av bolag, bransch eller marknad som fonderna bör eller inte bör investera i. Men vi utgår givetvis ifrån att dessa frågor även fortsättningsvis får ett betydande inslag i fondernas placeringsstrategi och att etik- och miljöfrågorna och reglerna kring detta utvecklas och förtydligas. Tittar vi på resultatutvecklingen under en tioårsperiod, 2001-2011, har AP-fonderna avkastat 270 miljarder kronor och i genomsnitt gett en positiv avkastning över tid på 3,4 procent. Detta kan jämföras med inkomstindex på 3,1 procent. Det är en viktig jämförelse, då inkomstindex är grunden för den årliga uppräkningen av pensionssystemets tillgångar och skulder. Herr talman! Detta innebär att buffertkapitalet bidragit positivt till finansieringen av pensionssystemet. Givet detta har fondernas avkastning varierat över tid. De kraftiga förluster som fonderna hade under år 2008 medverkade exempelvis till att den så kallade bromsen aktiverades, vilket fick en kraftigt negativ påverkan på pensionsutbetalningarna. Vi bör också komma ihåg att även om fonderna det året haft en positiv avkastning hade bromsen slagit till eftersom inbromsningen i ekonomin var så kraftfull. Som jag nämnde inledningsvis i mitt anförande är balansen mellan inbetalningar av avgifter och utbetalningar av pensioner den avgjort viktigaste frågan att fokusera på om man vill uppnå ett långsiktigt, stabilt pensionssystem. För att uppnå den balansen finns ett flertal åtgärder att fundera över. Jag ska ge några exempel. Aktiviteter för att få tidigare inträde på arbetsmarknaden ökar de avgifter som inbetalas. En annan sak som man kan fundera på är att vi har en snittålder på ungefär 63 år när man går i pension i vårt land. Satsningar på arbetsmiljö är en viktig åtgärd för att människor ska förmå arbeta till 65 års ålder. Det skulle öka inbetalningarna till systemet avsevärt. Det finns en tredje sak att fundera över. I dag beräknas och inbetalas pensionsavgiften utifrån pensionsgrundande inkomst. 16 procent betalas in som pensionsavgift i det samlade systemet till dem som är pensionärer i dag, och 2,5 procent betalas in i PPM-systemet på det individuella premiepensionskontot. Det kanske finns anledning att se över det förhållandet. En mindre inbetalning till PPM-systemet till förmån för inbetalningar i det samlade systemet stärker balansen mellan in- och utbetalningar och minskar riskerna att bromsen slår till. En fjärde sak som det finns anledning att fundera över är om den totala avgiften på 18,5 procent kan övervägas för att uppnå ett långsiktigt, stabilt pensionssystem. Herr talman! Avslutningsvis är AP-fonderna och buffertfonderna en viktig del i det samlade pensionssystemet. Organisation, placeringsdirektiv, avkastning och låga kostnader för förvaltning är viktiga frågor. Men dessa frågor är inte avgörande för att säkerställa ett långsiktigt, stabilt pensionssystem, vilket är av största vikt oaktat vi är pensionärer eller i yrkesverksam ålder. Därför måste fokus i debatten mer handla om balans mellan in- och utbetalningar. Vi får säkert återkomma i dessa frågor i en annan debatt här i kammaren.

Anf. 136 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag är glad att Sven-Erik Bucht tog upp Etiska rådets arbete och tycker att det är en mycket viktig diskussion. Enligt min och många andras uppfattning är Etiska rådets arbete väldigt otydligt. Det är mycket svårt att se hur de tolkar konventioner och hur det påverkar deras arbete direkt och konkret. Det är mycket svårt att se hur de väljer ut sina företag. Sjunde AP-fonden har till exempel företag på sin lista som Etiska rådet inte ens granskar. Norska oljefonden har också företag på sin svarta lista som våra AP-fonder investerar i, och de finns inte på Etiska rådets lista. Av alla tusentals företag som AP-fonderna investerar i är det bara ett fåtal som hamnar på Etiska rådets lista. I den här rapporten från Swedwatch, där man har granskat de tre största ägarna till gruvbolag, finns det ganska många belägg för att de begår grova brott, men det är bara ett av de här företagen som finns på Etiska rådets lista trots att flera av dem har investeringar i dem. Jag tycker att det skulle vara intressant om Etiska rådet förtydligade sitt arbete och talade om vad de konkret jobbade med. Hur länge ska man föra en dialog? Hur kan man förtydliga vad den dialogen innehåller? De skulle också utåt kunna tala om vilka brott och vilka företag de jobbar med på olika sätt. Man skulle också kunna definiera vilka företag som har certifierat ett etik- och miljöarbete och prioritera dem vid investeringar. Forskning visar att det är mer lönsamt att investera i företag som inte begår brott mot miljöriktlinjer och etiska riktlinjer. Min fråga till Sven-Erik Bucht är: På vilket sätt vill Socialdemokraterna ta tag i de här frågorna? Jag tycker inte att ditt anförande på något vis gav svar på det. Det handlade mer om att det är viktigt med ett etiskt råd, för då kan man påverka, och sedan var det bra. Jag tycker inte att ni på något sätt har lagt fram förslag på hur man ska utveckla Etiska rådets arbete. De borde kanske till och med ha mer pengar till sitt arbete.

Anf. 137 Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Jag vet inte om Ulla lyssnade på mitt anförande. Jag sade att vi ska se över placeringsdirektiven. Det inbegriper givetvis etik- och miljöfrågor. Sedan tror jag att vi som folkföreträdare mycket bättre måste följa den här verksamheten. Vi hade representanter bland annat för AP-fonderna här på en hearing, och jag tror att det är viktigt att vi årligen har den typen av hearingar så att man kan ta upp de här frågorna och vi som folkföreträdare bättre kan följa dem. Jag tror inte att etikrådet som de har är fulländat. De utvecklar det hela tiden och gör det bättre, men jag tror att det är viktigt att de är med och påverkar i rätt riktning. Sedan går det alltid att bli bättre.

Anf. 138 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag ska fortsätta med mina frågor till Sven-Erik Bucht. Den tidigare statliga utredningen rekommenderade riksdagen och regeringen att införa etik och miljö i lagstiftningen kring AP-fonderna. Det har inte blivit gjort sedan den utredningen kom. Jag undrar om Socialdemokraterna är villiga att göra det. Jag vill också fråga Socialdemokraterna om ni skulle vilja se ett oberoende råd, det vill säga ett råd som faktiskt granskade och bidrog till en ökad debatt kring AP-fondernas placeringar och också synliggjorde viktiga frågor för oss i finansutskottet och riksdagen att diskutera och ta ställning till. Man kan ju påverka på olika sätt. Man kan påverka som man gör i dag, där ingen egentligen riktigt vet hur de jobbar, vilka frågor de håller på med eller när de anser sig vara klara. Det är väldigt svårt att få svar på det, och man får inte heller svar på hur de vaskar ut olika företag, eftersom det är affärshemligheter och sådant som ligger bakom. Jag har försökt, om jag säger så. Man kan också påverka genom att från AP-fonderna vara tydliga med att man prioriterar företag som har en certifiering kring miljö och etik. Då skickar man signaler till alla andra företag och också till andra placerare, eftersom man nu ska vara normgivande på finansmarknaden från statens sida. Jag funderar på om Socialdemokraterna skulle kunna vara intresserade av något sådant. Jag tycker att ni som ingår i den här pensionsöverenskommelsen faktiskt skulle kunna bidra till en ökad debatt, bland annat genom att låta fler vara med i den debatten och inte ha den så mycket i slutna rum och genom att själva lyfta de här frågorna. Det är väldigt tyst kring dem, och jag saknar viktiga röster i debatten.

Anf. 139 Sven-Erik Bucht (S)
Herr talman! Vår uppfattning när det gäller lagstiftning är klar och tydlig. Vi ska inte lagstifta om vilka typer av bolag, branscher eller marknader som fonderna bör eller inte bör vara investerare i. Vi är väldigt tydliga på det området. Man kan utveckla etik- och miljöfrågor och framför allt följa dem, som jag nämnde i mitt förra inlägg. Jag vet inte om Ulla Andersson uppmärksammade att vi har höga externa kostnader och många externa placerare, och det är klart att det kan vara så att det är svårt att följa just för att man lägger så mycket externt. Du var i ditt inlägg inne på bonusar. Man har ju resultatbaserade bonusar i de externa kostnaderna. De är på 858 miljoner, så det är stora pengar som finns där. Jag tror att man måste utveckla den egna organisationen i stället för att kanske bara förlita sig på andra, för annars får man sämre kontroll, kanske även på etik- och miljöfrågorna.

Anf. 140 Jörgen Andersson (M)
Herr talman! Detta betänkande behandlar den återkommande utvärderingen som görs gällande AP-fondernas verksamhet. Just i år råkar det dessutom vara så att en utredning har presenterats angående AP-fondernas framtid. Jag kommer bara kort att beröra detta, då remissvar och beredning av frågan avvaktas innan utskottet tar ställning till utredningen. Det kan ändå vara intressant att nämna Buffertkapitalsutredningens slutbetänkande, som utvärderar bland annat buffertfondernas uppdrag, placeringsregler, struktur och förvaltningsstyrning. Det är nu drygt tio år sedan den senaste förändringen av AP-fondssystemet gjordes. Sedan 2001 har nuvarande struktur och placeringsregler varit i bruk. Kanske är det därför logiskt att utvärdera hur det har fungerat och hur det kan förbättras. Tiden som förflutit har präglats av väldigt speciella förutsättningar på de finansiella marknaderna. Hur har då systemet med AP-fonderna stått sig under dessa betingelser? Ja, just detta faktum anges som ett av skälen till att fonderna inte når sina uppsatta finansiella mål. Det finns därför också, bland annat av dessa skäl, anledning att framöver fortsätta diskussionen om hur systemet kan utvecklas och göras mer effektivt när det gäller förvaltning av buffertfonderna. Med anledning av denna buffertkapitalsutredning ordnade finansutskottet tillsammans med socialförsäkringsutskottet en öppen hearing. Den som inte hade möjlighet att närvara eller på annat sätt lyssna på denna hearing kan jag bara rekommendera att läsa protokollet som finns bifogat till utskottets betänkande. Det var en mycket intressant diskussion. Ett av de konstruktiva förslag som kom upp under denna hearing, och som tilltalade mig mycket, var att inrätta en årlig öppen utfrågning av AP-fondsstyrelserna. En sådan öppen utfrågning skulle kunna främja viktiga diskussioner, vilket har nämnts här tidigare, om etiska riktlinjer, frågor som rör miljöfrämjande placeringsstrategier, frågor om lönepolicy och rörliga ersättningar, kostnadseffektivitet och så vidare. Men intill dess att en sådan ordning eventuellt skulle kunna bli verklighet får vi väl se debatten som vi har här i kammaren i dag som en sådan livaktig diskussion som kanske fungerar både som policyskapande och granskande. När det gäller riktlinjerna för etik och miljö kan vi konstatera att fonderna fortsätter att arbeta med de förslag som tidigare givits, bland annat av Kommittén om AP-fondernas etik- och miljöansvar. Fonderna arbetar med att utveckla metoder för att frågor om etik och miljö ska ingå i kapitalförvaltningen och i analysen av placeringar och att dessa frågor inte enbart ska behandlas av specialister. På detta sätt blir ansvaret för dessa frågor bredare och ingår då också i den grundläggande analysen. Det blir en del i värderingen av respektive placering. Detta är positivt och viktigt. Det ska vara högt ställda krav på miljö och etik, särskilt med tanke på att AP-fonderna genom sin storlek, sin verksamhet som förvaltare av svenska folkets pensionsmedel och med sin statliga prägel blir en viktig normgivare i samhället. Vi har därför all anledning att återkomma i dessa diskussioner, och regeringen gör av samma anledning också återkommande utvärderingar omkring dessa frågor. Samma sak gäller egentligen också lönepolicy och rörliga ersättningar. Det är viktigt att det även här finns en transparens och tydlighet. Vi kan konstatera att fonderna inte ger någon rörlig ersättning till ledande befattningshavare längre och att övriga anställda får rörlig ersättning direkt kopplad till fondernas resultat. Det kanske är en av anledningarna till att förvaltningskostnaderna i år totalt sett är 250 miljoner lägre än vad de var året före. Icke desto mindre gäller att utskottet även framledes avser att lägga stort fokus på att förvaltningen sker på ett kostnadseffektivt sätt. En viktig utgångspunkt är att det finns en värdegrund och policy när det gäller den här typen av frågor. Det är svårt, för att inte säga ogörligt, att i detalj reglera detta. Samhället förändras och nya krav tillkommer. En alltför rigid reglering riskerar därför att få motsatt effekt när det gäller just den här typen av frågor. Dessutom är det utskottets bestämda uppfattning att riksdagen inte bör lagstifta eller styra fonderna när det gäller vilka bolag, branscher, marknader eller regioner som fonderna ska investera i. Fondernas placeringar ska styras av det som är till långsiktig nytta för kommande pensionsåtaganden. Det finns en uppgörelse för att fonderna ska styras av renodlat finansiella mål. Det är viktigt att både i nuvarande form och i en eventuell annan förvaltningsstruktur beakta vikten av att fonderna skyddas från politisk påverkan och styrning. Fortsatt uppföljning och utvärdering av fondernas verksamhet och strategier är säkerligen en återkommande fråga, och en annan fråga som är viktig att diskutera är vilken riskexponering och vilka riskanalyser fonderna arbetar efter. Det är viktigt att det finns en medvetenhet och att det utarbetas modeller för hur stora marknadssvängningar hanteras. Det är förvisso ett arbete som görs i fonderna. Dessa verktyg har börjat användas under innevarande år, men det är viktigt att det sker en uppföljning och utvärdering av hur det arbetet fungerar. Fondernas resultat har varierat stort över den tioårsperiod som förflutit sedan placeringsreglerna trädde i kraft. En av förklaringarna är förstås att det varit en tid av fluktuationer, som nämndes tidigare, på de finansiella marknaderna. Resultaten påverkas stort av hur aktiemarknaderna presterar. Som kuriosa kan konstateras att obligationsplaceringarna förbättrat resultatet under perioden, apropå placeringsregeldiskussionen. Det understryker vikten av att det finns en riskspridning. Över tioårsperioden har ingen av fonderna nått upp till sina fastställda avkastningsmål. Däremot har avkastningen överstigit inkomstindex under perioden, vilket betyder att avkastningen bidragit till finansieringen av systemet, i nominella tal betyder det ett tillskott på 28 miljarder. Resultatet för året 2011 har dock inneburit en förlust på 17 miljarder, och systemet har belastats med 22 miljarder under 2011. Den skillnaden på 5 miljarder utgörs alltså av skillnaden mellan pensionsinbetalningar och -utbetalningar, vilket således belastar fondernas kapital. Icke desto mindre har buffertkapitalet så här långt levt upp till namnet, och så här långt har systemet visat sig hållbart genom att avkastningen överstigit inkomstindex även om resultatet på ett tillfredsställande sätt inte når upp till de uppsatta målen. Herr talman! Vi kan nog utgå från att dessa frågeställningar även fortsättningsvis kommer att diskuteras, och jag ser fram emot att återkomma i dessa frågor. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 141 Carl B Hamilton (FP)
Herr talman! Efter Jörgen Anderssons utmärkta anförande kan jag hålla mig kort. Låt mig börja med att säga att när man hör en sådan här debatt eller läser betänkandet kan man få intrycket att pensionerna i Sverige bestäms av AP-fonderna. Så är det inte, utan de bestäms av samhällsekonomins tillväxt och utveckling. Får vi en dålig bnp-tillväxt, får vi en dålig samhällsekonomiskt utveckling, spelar det ingen roll vilka fonder man har. Det kommer att gå dåligt inte bara för fonderna utan också för de utbetalade pensionerna. Pensionssparandet är en verksamhet som pågår i många länder och där finns vissa gemensamma problem. Ett problem är att när det väl finns fonder, massor med pengar, är det oerhört lockande för andra än de som ser till pensionärernas bästa att norpa lite av pengarna. Det kan vara näringsliv, fackföreningsrörelse och inte minst politiker. Vi har erfarit det i Sverige, och det finns som systemproblem i alla länder som har den typen av system. Därför är det, som redan sagts av bland annat Jörgen Andersson, oerhört viktigt att ha ett robust system som kan stå emot påtryckningar från dem som vill ta pensionärernas pengar att användas på annat. Därmed kommer vi in på frågan hur man ska ta hänsyn till etik och miljö. Det är ju värderingsfrågor. Vad är etiskt? Vad är oetiskt? Du kan tycka det ena, och jag kan tycka det andra. Olika personer, partier och rörelser lägger olika mycket vikt på hur miljöaspekten ska vägas in. Sven-Erik Bucht med sin bakgrund i gruvindustrin ser sannolikt att miljöproblemen där är något mindre än vad företrädare för andra partier skulle göra och ser kanske fördelarna med gruvindustrin desto mer. Jag vill slå ett slag för att vi ska komma ihåg att vi måste ha en rollfördelning. Vi som är pensionärer - jag tillhör den gruppen nu - är angelägna om att ni som är yngre inte slarvar med pengarna och placerar dem i projekt som inte har en god avkastning, som inte ger pensioner. Det är otroligt viktigt att upprepa det. Den här debatten blir lite konstig om huvudvikten ligger på etik och miljö. Det viktiga är att se till att systemet för det första är robust och för det andra levererar. Jag kan återkomma till det om någon blir upprörd över det påståendet. Avslutningsvis vill jag, herr talman, säga till Sven-Erik Bucht: Tro inte att vi är intresserade av att sänka avsättningarna från 2 ½ procent i PPM-systemet. Jag vet att det finns sådana tankar inom socialdemokratin, men det är ett bestämt nej på den punkten.

Anf. 142 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Carl B Hamilton talar om ett pensionssystem som ska vara robust och leverera. Man kan verkligen ifrågasätta om det här pensionssystemet har gjort det. Bromsen slog till innan istiden kom, som Bo Könberg sade, och PPM-systemet kan man nog säga har blivit en flopp. Det borde även Carl B Hamilton inse. Hade vi i stället lagt pengarna från PPM-systemet i den allmänna pensionen, alltså till inkomstpensionen, hade bromsen inte behövt slå till. Det tycker jag såklart är värd en diskussion. Jag begärde replik för Carl B Hamilton frågade vad som är etik och miljö. Vi har ju förbundit oss till FN-konventioner om både etik och miljö. Det finns alltså internationella riktlinjer. Dessutom har vi gemensamt i riksdagen, över alla partigränser, fattat beslut om en politik för global utveckling, vilket alla politikområden ska följa. Vi har på olika sätt tillsammans definierat vad vi menar, och ändå säger Carl B Hamilton att det är en tolkningsfråga. Javisst, det kan det självklart vara, men om vi håller oss till det som vi gemensamt skrivit under och fattat beslut om borde det kunna gå att hitta en gemensam linje i det hela. Dessutom ger investeringar i företag som inte begår brott mot miljö och etik bättre avkastning. De behöver alltså inte stå i konflikt med varandra. Problemet är när de två står i konflikt med varandra och avkastningen hela tiden är överordnad. Vi vet inte ens när det sker, hur ofta det sker och hur vanligt det faktiskt är. Det borde synliggöras för att kunna få en mer allmän debatt. Det tycker jag att även Carl B Hamilton borde kunna vara intresserad av. Det är viktigt för demokratin. Det är viktigt för att vi på olika sätt ska leva av de pengarna så småningom - eller i dag.

Anf. 143 Carl B Hamilton (FP)
Herr talman! Varför slog bromsen till? Jo, för att det var en dålig bnp-utveckling. Det var en dålig tillväxttakt. Vi råkade ut för den internationella finanskrisen. Det illustrerar det som jag började med att säga, att vi kan ha ett hur fint system som helst med buffertfonder, men om vi inte har en grundläggande god ekonomisk utveckling klarar vi inte pensionerna. Det var därför bromsen slog till. Det finns nämligen en regel som säger att pensionerna i det nya systemet ska vara anpassade till eller följa bnp-utvecklingen eller löneindex. Det är möjligt att Ulla Andersson och hennes parti vill att pensionerna ska utvecklas oberoende av inkomsterna i resten av samhället, men det är inte ett robust system. Det är inte hållbart över tiden, vilket vi såg i det gamla systemet. Jag vet att Vänsterpartiet tyckte att det var bra och inte ville byta till det nya. Den avgörande skillnaden är att vi vill ha ett system som följer den ekonomiska utvecklingen, som jag sade, men också förändringarna i demografin. Det tror vi och de partier som deltagit i pensionsgruppen är ett stabilt pensionssystem. Och det finns säkert även andra som gör det. Sedan har vi frågan om det etiska och det miljömässiga. Som några har sagt går det inte att lagstifta om detta. Jag tror att det vore väldigt olyckligt om man skulle inbjuda till ett system där politiker sitter och bestämmer vad som är etiskt rätt och vad som är miljömässigt fel. Då har man inte ett robust system. Det är inte så enkelt som Ulla Andersson ger intryck av när hon säger att det är glasklart vad som är det ena och vad som är det andra. Jag tror att vi måste ha en rollfördelning. Politikerna bestämmer om systemet och lagarna. Sedan måste vi delegera själva beslutsfattandet till i detta fall styrelser i olika buffertfonder.

Anf. 144 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Till skillnad från Carl B Hamilton tycker jag att det är ett problem att vi bygger våra pensioner - det här är reserverna - på till exempel väldigt stora investeringar i fossila bränslen, som på sikt kanske kommer att göra att de som föds i dag inte ens har en jord att leva på. Jag vet inte hur hållbart Carl B Hamilton tycker att det är. Det är intressant att titta på Norges pensionsfond. De har byggt ett system med ett oberoende råd som granskar de placeringar som görs. En del av AP-fondernas stora problem är att de har indexerade portföljer, det vill säga små placeringar i väldigt många bolag. Detta gör det väldigt svårt att granska dem. Skulle man på olika sätt i mycket större utsträckning få in någon form av integrering av miljö och etik i de placeringar de gör skulle man kanske inte stå där med rumpan bar så småningom och upptäcka att man har investerat i företag som begår väldigt omfattande och grova brott. Det finns ganska mycket att diskutera här. Jag har väldigt svårt att förstå varför Carl B Hamilton inte vill ha ett oberoende råd som lyfter fram de här frågorna så att det på olika sätt leder fram till debatt och diskussion. Det blir också klarläggande i frågor kring miljö och etik. Jag förstår inte heller varför Carl B Hamilton ifrågasätter de konventioner vi redan har skrivit under och politiken för global utveckling. Det är det han säger att vi inte kan förhålla oss till, fast vi redan har sådana beslut. Jag har lite svårt att följa Carl B Hamiltons resonemang, men det är inte första gången.

Anf. 145 Carl B Hamilton (FP)
Herr talman! Jag hade lite svårt att följa Ulla Anderssons resonemang när hon lade saker som jag inte hade sagt i min mun. Låt mig ge ett exempel på det här med miljö och fossila bränslen. Per Bolund kanske fyller på senare, vad vet jag. Jag tycker att vi ska använda kärnkraft i stället. Då blir vi av med koldioxidutsläpp från fossila bränslen. Men jag föreställer mig att andra skulle tycka att det var felaktigt, att kärnkraften är en värre miljöfara än fossila bränslen. Där har vi olika uppfattningar. Hur ska vi göra med alla de företag som är beroende av elektricitet? Ska vi säga att vi ska härleda hur mycket av deras elektricitet som kommer från kolkraft, hur mycket som kommer från fossilgas, hur mycket som kommer från kärnkraft och hur mycket som kommer från vindkraft? Det kommer aldrig att bli något entydigt resultat. Ska vi bestämma först när vi har undersökt det och gjort den kalkylen? Jag tror att det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, och jag tycker framför allt inte att det är politiker som ska göra bedömningen. Det är intressant att Ulla Andersson tar upp detta med Norge. Det gäller den norska oljefonden, inte pensionsfonden, men det är samma typ av problem. Där är regeln att de inte ska investera i Norge. Varför inte? Jo, därför att det blir så stora inkomster att den norska ekonomin förvrids. Men det är naturligtvis också ett sätt att skydda oljefonden från politisk påverkan i Stortinget. Framstegspartiet i Norge vill gärna ta av oljefonderna och ösa in i olika projekt, vilket är väldigt populistiskt. Detta är en skyddsmekanism. Men jag anser att regeln att en fond bara får investera i andra länder aldrig kan tillämpas i Sverige. Det är dock ett exempel på kravet på robusthet, som jag talat tidigare om.

Anf. 146 Per Åsling (C)
Herr talman! Dagens pensionssystem är en form av fördelningssystem mellan olika generationer. De som arbetar betalar till dagens pensionärer. Flera faktorer påverkar pensionernas utveckling och därmed den enskildes pension. Det handlar om samhällsekonomins, arbetsmarknadens och näringslivets utveckling, med andra ord om hur många som har ett arbete och hur många företagare som bedriver verksamhet och därmed betalar skatt till systemet. Under 2011 gav AP-fondsförvaltningen en samlad förlust på ca 17 miljarder kronor, som flera påpekat i talarstolen före mig. Det är en följd av den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden. Speciellt under andra halvåret 2011 blev det påtagligt. Därtill minskade kapitalet i fonderna under året med drygt 22 miljarder till 873 miljarder kronor. Tyvärr är det, precis som vid flera tidigare behandlingar av AP-fondernas verksamhet, bara att konstatera att deras förvaltningar inte har gett den avkastning som förväntades när de nya placeringsreglerna infördes för drygt tio år sedan. Under perioden 2001 till 2011 har ingen av fonderna nått sina avkastningsmål. Avkastningen har varierat mycket under åren, till stor del som följd av att vi har haft varierande konjunktur och dessutom till stor del av den finansiella kris som vi hade för några år sedan, den värsta sedan 1930-talet. Totalt sett kan det konstateras att det var rätt att reformera AP-fondssystemet. Den svenska AP-fondsmodellen har dessutom uppmärksammats med stort intresse i andra länder. Herr talman! Nyligen har den så kallade Buffertfondsutredningen lämnat sitt betänkande till regeringen, AP-fonderna i pensionssystemet - effektivare förvaltning av pensionsreserven . Uppdraget var att lämna förslag på åtgärder som syftar till att förbättra förutsättningarna för en långsiktig och mer kostnadseffektiv förvaltning av det allmänna pensionssystemets buffertkapital. Det gäller generellt att få bättre avkastning på AP-fondernas pengar. Det handlar dels om att placera kapitalet för bättre avkastning, dels om att se till att kostnaderna för AP-fondernas verksamhet inte fortsätter att öka. När utredningen tillsattes var regeringsdirektivet tydligt. Minst tre fonder ska finnas på plats. I debatten tolkas av vissa debattörer utredarens förslag om en pensionsreservsstyrelse som om det vore att föredra en enda stor AP-fond. Utredaren kan också ha gjort vissa uttalanden som bidragit till denna tolkning. Herr talman! Låt mig vara tydlig. AP-fonderna ska inte centraliseras. Risken är att vi byter ut en struktur med låg avkastning på våra pensionskapital mot en ny struktur som innebär fler nackdelar än fördelar. Den direkta positiva effekten med att ha en fond är enkel att se: De administrativa kostnaderna kan skäras ned kraftigt. Men nedskärningar i administrativa kostnader är möjliga även inom ramen för ett flerfondssystem. Låt oss inte förblindas av det som enklast kan uppfattas som lättgörligt. Med en enda jättefond som dessutom föreslås få friare placeringsregler riskerar vi att hamna i en situation med högre risktagande för en enda part. Erfarenheter från vår omvärld bekräftar dessutom det synsättet. Syftet med att ha flera fonder är att minska risktagandet på total nivå. När det finns flera fonder blir det inte lika stort genomslag för misstag i strategiska bedömningar. Utredningen föreslår att friare placeringsregler införs, liksom att dagens kvantitativa placeringsregler ersätts med en aktsamhetsprincip. Jag tycker att detta är bra, och det ligger väl i linje med vad Centerpartiet har förespråkat under flera år. Herr talman! Jag framhöll tydligt innan utredningen lämnade sitt betänkande att det är viktigt med flera AP-fonder och även med en geografisk spridning. Det sprider nämligen risker, gynnar mångfald och belyser investeringsmöjligheter ur flera perspektiv. Alla investeringsbeslut ska inte fattas i Stockholm. Eftersom två av AP-fonderna är lokaliserade till Göteborg är det för Centerpartiet en självklarhet att någon AP-fond även i ett reformerat system ska lokaliseras dit. Den sjätte AP-fonden har haft en särskild uppgift: att investera även i onoterade bolag. Fonden får stryka på foten i utredningens förslag. Jag anser att frågan om det statliga ägarkapitalet är en så pass viktig fråga att den behöver lyftas in i den översyn av det statliga ägarkapitalet som för närvarande pågår på Näringsdepartementet. Offentligt ägarkapital har en fortsatt viktig marknadskompletterande roll. Det är svårt att finansiera tidiga skeden och tidig expansion, och även här - kanske speciellt här - har det offentliga kapitalet en viktig roll att fylla. Herr talman! Låt mig avslutningsvis summera min syn på utredningens förslag. Friare placeringsregler ser jag som en viktig slutsats i förslaget som vi bör gå vidare med. Det skulle möjliggöra för fler investeringar men också innebära stora samhällsekonomiska vinster. Minst tre fonder är grundläggande i de fortsatta diskussionerna kring AP-fondernas framtid. Likaså är en decentraliserad struktur med en geografisk spridning viktig för diversifiering i fondernas strategiska bedömningar. Jag yrkar med detta bifall till utskottets förslag.

Anf. 147 Per Bolund (MP)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation nr 1. Pensionssystemet och AP-fonderna syftar till att ge oss alla en tryggare framtid. När vi blir gamla ska det finnas resurser för att vi ska ha ett gott liv även när vi inte orkar arbeta längre. Det är ett system vi ställer oss bakom, och vi föreslår heller inga stora förändringar i det svenska pensionssystemet. Däremot tycker vi att det är en självklarhet att de fonder som ska ge oss en trygg framtid också ska investeras på ett sätt som ger oss ett stabilt och hållbart samhälle i framtiden. Så är det inte i dag, herr talman. Vi har tidigare i debatten hört - och vi ser alla - att det finns etiska riktlinjer för fonderna, och det finns ett etiskt råd som arbetar. Det viktiga är dock inte att titta på vilka strukturer som finns utbyggda utan vilka resultat vi har fått. Där ser vi att det fortfarande finns stora brister i AP-fondernas verksamhet. AP-fonderna har fortfarande stora investeringar i verksamheter som knappast kan beskrivas som långsiktigt hållbara. Ett exempel är investeringar i företag som framför allt håller på med vapentillverkning, alltså vapenindustrin. Det finns även företag som exporterar vapen till diktaturer runt om i de länder där AP-fonderna fortfarande är investerare. Vi ser också hur AP-fondernas investeringar görs i bolag som bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter. Ett exempel lyfts fram i Swedwatchstudien om gruvnäringen i inte minst Sydamerika. Man har till och med kunnat visa att de bolag fonderna investerar i bryter mot internationella konventioner. Det kan rimligtvis inte vara i linje med en hållbar och långsiktig investeringsstruktur. Vi ser även hur AP-fonderna investerar i fossila bränslen på ett oroväckande sätt, vilket leder till att vi får en ökad klimatpåverkan snarare än en minskad. Det är också någonting vi med kraft vänder oss emot. Vi gjorde för några år sedan en undersökning av AP-fondernas investeringar, och där såg vi att man bara inom industrisektorn investerade 35 miljarder kronor i bolag som framför allt har sitt verksamhetsområde inom fossil energi. Motsvarande investeringar i bolag som primärt jobbar med förnybar energi låg på 800 miljoner kronor. Det gör alltså att 98 procent av investeringarna inom energiinvesteringar görs i fossil energi. Detta gäller den första till fjärde AP-fonden. Carl B Hamilton lyfte i ett replikskifte tidigare fram att det kunde vara svårt med gränsdragningen för vilka energiinvesteringar som ska göras, men vi borde åtminstone kunna enas om investeringar som inte borde göras. Om vi nu är överens om att investeringar i fossil energi inte är rätt väg framåt, låt oss då sätta det som ett första steg denna riksdag borde kunna enas om som en gemensam investeringsinriktning. Jag kan också be Carl B Hamilton notera att det i reservationen som finns och i vår motion inte heller står någonting om kärnkraften, som Carl B Hamilton lyfte fram. Det är i stället just de investeringar i fossilt bränsle som görs som vi har kritiserat. Det har tidigare i debatten diskuterats om man ska styra AP-fondernas investeringar och vilka bolag de ska investeras i. Det är ett tänkande vi vänder oss emot. Vi vill inte styra vilka bolag man ska investera i, men däremot tycker vi att det är riktigt att ge ramar som investeringar ska ske inom - att man inte ska investera i vapen som till exempel exporteras till diktaturer, att man inte ska bryta mot mänskliga rättigheter i de investeringar man gör och att man i sina investeringar ska bidra till en hållbar framtid när det gäller klimatfrågan. Det har framkommit som en röd tråd att investeringar i till exempel hållbar energi eller bolag som inte bryter mot mänskliga rättigheter skulle ge sämre avkastning och sämre pensioner. Vi kan inte se att det finns några studier som tyder på det. Tvärtom finns det rapporter, som Sternrapporten eller FN:s rapport Towards a Green Economy , som säger att gröna investeringar ger bättre avkastning i framtiden. Vi tycker, herr talman, att det är fundamentalt fel när de fonder som ska utgöra vår trygghet vid ålderdom samtidigt bidrar till investeringar som skapar en otrygg framtid. Därför yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation nr 1.

Anf. 148 Carl B Hamilton (FP)
Herr talman! Jag ska fatta mig väldigt kort. Jag tycker att de fossila bränslena verkligen är ett problem, och jag är glad över den tysta acceptansen av kärnkraft i det sammanhanget. Det är bra. En fråga jag och mitt parti har diskuterat mycket på senare tid just när det gäller fossila bränslen är dock: Hur ska vi ställa oss till fossilgas? Om vi driver en fabrik med fossilgas blir utsläppen bara en tredjedel än vad de hade varit med kolkraft. Hur ska vi ställa oss till en sådan investering? Om alternativet är kolkraft är vi naturligtvis överens om att det är bättre med gas än med stenkol, men vad ska vi säga därutöver? Vad är Per Bolunds och Miljöpartiets reflektion över detta dilemma, om man nu ska beställa en investering?

Anf. 149 Per Bolund (MP)
Herr talman! Det var lite långtgående att tolka det jag sade som en acceptans för kärnkraft. Det kan jag lugna Carl B Hamilton med: Miljöpartiet har inte bytt ställning när det gäller kärnkraften. Där står vi fortfarande kvar. Jag tycker dock att det ändå finns en viss logik här - om det nu finns olika uppfattningar i riksdagen, låt oss då försöka enas om minsta möjliga överenskommelse. Då kan vi enas om att åtminstone sortera bort de energislag vi alla tycker är oacceptabla. Om nu Carl B Hamilton och jag har olika uppfattningar när det gäller kärnkraften, låt oss då för tillfället lägga den diskussionen åt sidan och fokusera på de energislag vi åtminstone borde kunna enas om att vi ska investera våra framtida pensionspengar i. Sedan kan man diskutera vidare om vår inställning till olika energislag. Jag kan hålla med Carl B Hamilton om att fossilgas är bättre än kol, men sedan är en ytterligare fråga om man då ska uppmuntra att pensionsfonderna investeras i det som är näst bäst eller tredje bäst. Kanske ska man i stället investera i det som är absolut bäst. Om Carl B Hamilton, jag och resten av kammaren skulle kunna enas om att pensionsfonderna inte ska investeras i kolindustrin skulle jag tycka att det var ett stort steg framåt i sig. Är Carl B Hamilton beredd att göra en sådan överenskommelse skulle jag alltså gladeligen göra den redan i morgon dag.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2012-12-11
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 2, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2011

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2011/12:130 till handlingarna.
  2. Placeringsregler och miljö och etik i AP-fonderna

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Fi21 yrkandena 1-7, 2012/13:Fi206 yrkandena 2 och 3, 2012/13:Fi225 yrkandena 1-3, 2012/13:Fi234, 2012/13:Fi296 och 2012/13:N202 yrkande 5.
    • Reservation 1 (MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S950017
    M940013
    MP01906
    FP19005
    C22001
    SD19001
    KD16003
    V01702
    Totalt26536048
    Ledamöternas röster
  3. Förbud mot rörliga ersättningar i AP-fonderna

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2012/13:Fi206 yrkande 1.
    • Reservation 2 (V)