Radio- och TV-frågor
Betänkande 1990/91:KU39
Konstitutionsutskottets betänkande
1990/91:KU39
Radio- och TV-frågor
Innehåll
1990/91 KU39
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition1990/91:149 om radio- och TV-frågor och motioner som har väckts med anledning av propositionen. Även motioner som har väckts under den allmänna motionstiden 1991 behandlas i betänkandet.
Propositionen innebär en omläggning av den hittills förda TV-politiken. Det föreslås nämligen att den marksända televisionen i Sverige öppnas för reklamfinansierade sändningar. Sådana sändningar skall enligt propositionen inte förekomma i Sveriges Televisions program utan skall förbehållas en ny reklamfinansierad marksänd TV-kanal. En del av reklaminkomsterna skall tillföras rundradiokontot i form av en koncessionsavgift och på så sätt bidra till finansieringen av Sveriges Radio-koncernens verksamhet. Något förslag om koncessionsavgift läggs dock inte fram nu utan aviseras till hösten 1991.
Till följd av att en ny reklamfinansierad TV-kanal skall tillåtas föreslås omfattande ändringar i den radiorättsliga lagstiftningen, främst radiolagen (1966:755). Det nuvarande systemet med avtal mellan staten och företag som får tillstånd att sända bibehålls. Den kommersiella reklamen i sändningarna skall enligt propositionen övervakas inom ramen för det system som gäller enligt den marknadsföringsrättsliga lagstiftningen. En bestämmelse om förbud mot åsiktsreklam föreslås bli införd i radiolagen.
Lagrådet har från konstitutionella utgångspunkter anfört kritik mot avtalssystemet och bestämmelsen om förbud mot åsiktsreklam. Utskottet finner att avtalssystemet och förbudsregeln ges stöd i den nya yttrandefrihetsgrundlag som riksdagen nyligen antog som vilande och som föreslås träda i kraft den 1 januari 1992. När det gäller avtalssystemets förenlighet med regeringsformen konstaterar utskottet att riksdagen tidigare har godtagit denna ordning och således funnit den konstitutionellt godtagbar. Utskottet finner vidare att bestämmelsen om förbud mot åsiktsreklam är förenlig med regeringsformen.
Utskottet tillstyrker de förslag i propositionen som rör den nya reklamfinansierade TV-kanalen. Utskottet föreslår dock ett tillkännagivande till regeringen av innebörd att den tid inom vilken ansökan om koncession för den nya TV-kanalen kan göras utsträcks till den 1 juli 1991.
I propositionen tas även åtskilliga frågor rörande Sveriges Radio upp. I dessa delar har kulturutskottet yttrat sig till konstitutionsutskottet.
De nuvarande avtalen mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen föreslås enligt propositionen bli förlängda med sex månader till utgången av 1992. Under våren 1992 avses en proposition föreläggas riksdagen inför den nya avtalsperioden, som enligt propositionen bör omfatta åren 1993--1998. Vissa riktlinjer inför det arbetet anges i den nu aktuella propositionen. Bl.a. anges att programverksamheten under en ny avtalsperiod bör handhas av tre företag, förutom av Utbildningsradion, av ett programbolag för ljudradion och ett programbolag för televisionen. I överenstämmelse med kulturutskottets yttrande godtar konstitutionsutskottet i allt väsentligt de förordade riktlinjerna inför den nya avtalsperioden. Det innebär att konstitutionsutskottet inte har några erinringar mot att ljudradioverksamheten bedrivs i ett ljudradiobolag. I likhet med kulturutskottet föreslår konstitutionsutskottet att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om ljudradioverksamheten i framtiden. I tillkännagivandet berörs särkilt lokalradioverksamheten.
I propositionen föreslås vissa utvidgade möjligheter i fråga om sändning av sponsrade program i Sveriges Television. I likhet med kulturutskottet föreslår konstitutionsutskottet att det -- utöver vad som föreslås i propositionen -- i ytterligare något fall skall vara möjligt att sända sponsrade program i Sveriges Television.
Propositionen innehåller även regeringens förslag till medelsberäkningar för Sveriges Radio-koncernens verksamhet och televerkets verksamhet under 1992 samt radionämndens verksamhet under budgetåret 1991/92. Vidare föreslås höjningar av TV-avgiften. Enligt förslagen höjs avgiften dels fr.o.m. den 1 juli med 72 kr. till 1 236 kr. per år, dels fr.o.m. den 1 januari 1992 med ytterligare 84 kr. till 1 320 kr per år. Konstitutionsutskottet tillstyrker i likhet med kulturutskottet propositionen i dessa delar.
Till betänkandet har fogats 17 reservationer och 5 särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1990/91:149 om radio- och TV-frågor har regeringen
dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),
2. lagar om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,
3. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),
4. lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar.
5. lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar,
6. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),
7. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
8. lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,
9. lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,
dels föreslagit riksdagen att godkänna vad i propositionen förordats om
10. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser vissa grundläggande krav på programverksamheten (avsnitt 5.2.1),
11. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser programutbudets sammansättning (avsnitt 5.2.2),
12. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser sändning av sponsrade program (avsnitt 5.2.3),
13. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser utbyggnad av sändningarna (avsnitt 5.3.1),
14. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser programverksamhetens regionala inriktning (avsnitt 5.3.2),
15. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser hur programföretaget väljs ut (avsnitt 5.4),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om
16. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser koncessionstidens längd (avsnitt 5.3.6)
17. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser ägarkrets m.m. (avsnitt 5.3.3),
18. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser koncessionsavgift (avsnitt 5.3.4),
19. ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser åtagande beträffande bidrag till svensk filmproduktion (avsnitt 5.3.5),
dels föreslagit riksdagen att godkänna vad i propositionen förordats om
20. en förlängning av avtalen mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen med sex månader till utgången av år 1992 (avsnitt 6.2),
21. Sveriges Radio-företagens möjligheter till sponsring av program (avsnitt 6.4),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om
22. riktlinjer inför beslut om ett nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio-företagen (avsnitt 6.1),
dels föreslagit riksdagen att godkänna i propositionen framlagda förslag till
23. medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen (avsnitt 8.7.1),
24. medelsberäkning för radionämndens verksamhet (avsnitt 8.7.2),
25. medelsberäkning för televerkets investerings- och driftskostnader (avsnitt 8.7.3),
dels föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen
26. att omfördela medel anvisade för televerkets investerings- och driftskostnader avseende år 1992 (avsnitt 8.7.3).
Lagförslagen, av vilka samtliga utom de under 2 lagts fram efter hörande av lagrådet, har intagits i bilaga 1 i betänkandet.
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1990/91:149
1990/91:K60 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av den nya tredje TV-kanalen till Luleå.
1990/91:K61 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållen sändningstid för lokalradion.
1990/91:K62 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om integreringen mellan riksradion och lokalradion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garanterad lokalradioprofil,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskap inför kommande radiokonkurrens.
1990/91:K63 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av Sveriges Radio-koncernens ägarstruktur,
2. att riksdagen beslutar att slutgiltig reglering i lag skall ske av villkoren för programmens utformning i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende förbud mot televisering av annonser som avser att främja politiska och religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden,
4. att riksdagen godkänner vad i motionen förordats om programutbudets sammansättning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konstruktion av framtida koncessionsavgifter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den 31 maj 1991 skall anses som sista dag för intresseanmälan rörande koncession, och att fullständiga ansökningshandlingar kan lämnas vid senare tidpunkt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att radio- och TV-beredningen bör ges i uppdrag att föreslå ny lagstiftning för radiomediet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalradiostationerna skall garanteras stor självständighet även i framtiden samt rätt att disponera en egen kanal.
1990/91:K64 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering till Karlstad av ledningen för den tredje markbundna TV-kanalen.
1990/91:K65 av Sten Andersson i Malmö och Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalradions ställning och verksamhet.
1990/91:K66 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av hela, eller delar av, den tredje markbundna TV-kanalen till Sundsvall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utveckling av TV2s verksamhet i Norrland.
1990/91:K67 av Gustav Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalradions ställning.
1990/91:K68 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det nya radiobolaget skall ges två programmässiga uppdrag, ett lokalt och ett nationellt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minst nuvarande bredd och djup i det programmässiga lokala uppdraget skall gälla,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalradiostationernas programmässiga självständighet skall bevaras och stärkas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att FM 4 i första hand skall stå till lokalradiostationernas förfogande och att nuvarande möjlighet att flexibelt använda kanalen över dygnet bibehålls,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalradions rationella organisation, arbetsmetoder och styrsystem skall tillvaratas och vidareutvecklas.
1990/91:K69 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare arbetsuppgifter för Radiotjänst i Kiruna AB.
1990/91:K70 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av en ny organisation med ansvar för bl.a. distribution av rundradioprogram.
1990/91:K71 av Lennart Andersson m.fl. (s, fp, c, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra Radio Södertälje till en experimentstation.
1990/91:K72 av Lars Ahlström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehållet i ett nytt avtal mellan staten och det nya radiobolaget.
1990/91:K73 av Per Stenmarck och Margit Gennser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sammanslagning av Sveriges Lokalradio och Sveriges Riksradio,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rikstäckande nät,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utförsäljning av lokalradiostationer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av lokalradions verksamhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk beredning i syfte att avreglera radiomediet och tillåta frihet för etablering, programinnehåll och finansiering.
1990/91:K74 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till ändring av demokratibestämmelsen i radiolagen (1966:755),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer inför beslut om ett nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio-företagen,
3. att riksdagen beslutar att Sveriges Radio-koncernen för den avgiftsfinansierade verksamheten för år 1992 tilldelas 3324100000 kr. i 1989 års genomsnittliga prisnivå,
4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift att TV-avgiften för ett år blir 1 308 kr. från den 1 juli 1991,
5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift att TV-avgiften för ett år blir 1 400 kr. från den 1 januari 1992.
1990/91:K75 av Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om behandlingen av ansökningar efter koncessionstidens utgång, dels om lokaliseringen av det nya programbolaget.
1990/91:K76 av Anita Jönsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalradions fortbestånd.
1990/91:K77 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den nya markbundna kanalen skall placeras i Karlstad.
1990/91:K78 av Kjell Ericsson och Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lokalradions självständighet bör garanteras i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lokalradion bör tilldelas ökade resurser inom ramen för den i propositionen anvisade medelstilldelningen till Sveriges Radio-koncernen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lokalradion i första hand även framdeles bör organiseras i ett eget bolag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ifall ett gemensamt ljudradiobolag ändå anses som det mest ändamålsenliga bör riksradions regionala verksamheter anpassas och integreras med lokalradion.
1990/91:K79 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår lagförslagen som innebär att den marksända televisionen öppnas för reklamfinansierade sändningar.
1990/91:K80 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen tecknar ett sådant sändningsavtal mellan Sveriges Radio att en av de två TV-kanalerna i Sveriges Television öppnas för reklamfinansiering från den 1 januari 1993,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett utvidgat lånebemyndigande för Rundradiofonden för åren 1991 och 1992,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samrådsförfarande före regeringens beslut om sändningstillstånd till en tredje marksänd TV-kanal,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda villkor avseende det reklamsändande programföretagets ägare,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda koncessionsvillkor avseende det reklamsändande programföretagets programutbud,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfattningen av marksändning i den tredje reklamfinansierade TV-kanalen samt likställighet när det gäller utsändning via satellit mellan denna och Sveriges Radio,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkor att det programföretag som beviljas sändningstillstånd förlägger vissa centrala funktioner till en ort utanför Stockholmsregionen,
8. att riksdagen beslutar, med avslag på propositionen i denna del, att godkänna de i motionen angivna riktlinjerna avseende Sveriges Radios programverksamhet och organisation innebärande att verksamheten skall vara organiserad i fyra självständiga företag med egna sändningsavtal: Utbildningsradion, Lokalradion, Riksradion samt ett programföretag för TV,
9. att riksdagen beslutar, med avslag på propositionen i denna del, att godkänna vad i motionen föreslås rörande ökad samordning mellan Riksradions regionala verksamhet och Lokalradion,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av ansvarsförhållandena mellan Sveriges Radio AB och programföretagen,
11. att riksdagen avslår förslaget till höjning av mottagaravgifterna för år 1991, innebärande att mottagaravgiften skall vara 1 164 kr. per år,
12. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1, 2 och 11, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av koncessionsavgiften,
13. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1, 2 och 11, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mottagaravgifternas storlek.
1990/91:K81 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att lokalradions självständighet garanteras i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att lokalradion tilldelas ökade resurser inom ramen för den i propositionen anvisade medelstilldelningen till Sveriges Radio-koncernen,
3. att riksdagen beslutar att lokalradion i första hand även framdeles organiseras i ett eget bolag,
4. att riksdagen beslutar att i fall ett gemensamt ljudradiobolag ändå anses som det mest ändamålsenliga riksradions regionala verksamheter anpassas och integreras med lokalradion.
1990/91:K82 av Göran Engström och Kjell Ericsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de allmänna villkoren och de överväganden som bör göras i samband med koncessionsbeslut för en tredje marksänd TV-kanal,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de ekonomiska villkoren och koncessionsperiodens längd för en tredje marksänd TV-kanal.
1990/91:K83 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:149 i denna del hos regeringen begär en utredning med direktiv att skyndsamt lägga förslag om framtida organisation och finansering av TV-utbudet i Sveriges Radio och TV i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:K84 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:149 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalradions organisation och verksamhet,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med direktiv att lägga förslag om att riksradion skall köpa sina regionala inslag och sitt regionala programutbud från lokalradiostationerna i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning för att pröva förutsättningarna för en delfinansiering med reklam av lokalradion fr.o.m. 1992 i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:K85 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsumentprogram i den nya TV-kanalen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det nya TV-företagets funktioner och resurser bör förläggas utanför Stockholmsområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalradions självständiga ställning.
1990/91:K86 av Maud Björnemalm och Håkan Strömberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalt producerade och sända radioprogram.
1990/91:K87 av Åke Wictorsson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Sveriges Lokalradio AB bibehålls som ett självständigt radioföretag av public service-karaktär med rätt att finansiera delar av sin verksamhet med reklam.
1990/91:K88 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad frihet i etern dels för ljudradio, dels för lokal och regional TV,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av etermedielagstiftningen och förhållandet mellan lag och avtal på etermedieområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en studie av effekterna av politisk reklam i TV,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidpunkten för inlämnande av ansökan om sändningsrätt i den tredje TV-kanalen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om integrationen mellan riksradion och lokalradion.
1990/91:K89 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att det nya reklamfinansierade TV-företaget bör lokaliseras till Göteborg.
1990/91:K90 av Göran Engström (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att lokalradions självständighet garanteras i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att lokalradion tilldelas ökade resurser inom ramen för den i propositionen anvisade medelstilldelningen till Sveriges Radio-koncernen,
3. att riksdagen beslutar att lokalradion i första hand även framdeles organiseras i ett eget bolag,
4. att riksdagen beslutar att i fall ett gemensamt ljudradiobolag ändå anses som det mest ändamålsenliga riksradions regionala verksamhet anpassas och integreras med lokalradion.
1990/91:K91 av Erkki Tammenoksa m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrar- och minoritetsprogrammen i Sveriges Radio/TV.
1990/91:K92 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalradions självständighet vad gäller programutbud och sändningstid.
1990/91:K93 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättssäkert koncessionsförfarande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skälig ansökningstid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättslig disharmoni,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etermediarättslig översyn.
Motioner från allmänna motionstiden 1991
1990/91:K404 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yttrande- och informationsfriheten,
2. att riksdagen beslutar att koncessioner för de tredje och fjärde markbundna TV-kanalerna skall erbjudas fristående intressenter i enlighet med vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar upphäva Sveriges Radios monopol för radiosändningar och tillåta etablering av alternativa radiosändningar i enlighet med vad som i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar upphäva förbudet mot kommersiell reklam i radio och TV i enlighet med vad som i motionen anförts,
5. att riksdagen beslutar att uppphäva förbudet mot kommersiell reklam i lag (1985:677) om lokala kabelsändningar i enlighet med vad som i motionen anförts,
6. att riksdagen beslutar avveckla kabelnämnden i enlighet med vad som i motionen anförts,
1990/91:K408 av Bo Hammar m.fl. (v), vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en kartläggning av den inernationella massmediemarknaden och hur denna kan påverka svenska massmedier,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska initiativ i FN och andra internationella fora för en internationell konvention i syfte att reglera och begränsa ägandet av massmedier.
1990/91:K409 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reklam inte skall sändas i TV, speciellt inte reklam som riktar sig direkt till barnen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So226.
1990/91:K416 av Per Stenmarck och Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fri radio i Malmöhus län.
1990/91:K418 av Anders Björck m.fl. (m, fp, c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den parlamentariska radio- och TV-beredningens fortsatta arbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny radiolagstiftning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fri etableringsrätt för radiostationer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av radiolagens förbud mot kommersiell reklam.
1990/91:K419 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yttrande- och informationsfriheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avreglering av etermedia i Storstockholmsregionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av tillgängliga frekvensområden för sändning av rundradio,
4. att riksdagen beslutar att tillgängliga frekvenser på FM-bandet 104--108 MHz inte skall ställas till Sveriges Radios förfogande,
5. att riksdagen beslutar att upphäva Sveriges Radios monopol för radiosändningar och tillåta etablering av alternativa radiosändningar i enlighet med vad som i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en försäljning av Radio Stockholm bör ske,
7. att riksdagen beslutar att upphäva förbudet mot kommersiell reklam i radio i enlighet med vad som i motionen har anförts.
1990/91:K427 av Sonja Rembo (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yttrande- och informationsfriheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etableringsfrihet i etern,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att den tillsatta mediaberedningen även utreder rundradions framtid,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försäljning av Radio Göteborg,
5. att riksdagen beslutar upphäva Sveriges Radios monopol på radiosändningar i Göteborgs och Bohus län,
6. att riksdagen begär att regeringen skall vidta erforderliga åtgärder för att möjliggöra en fri etablering av fristående radiostationer i Göteborgs och Bohus län i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Kr204 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen genomför en översyn av närradiolagen i syfte att närma villkoren för svensk närradio till dem som gäller i övriga Norden och då särskilt i Finland, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Kr207 av Gunilla Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de dövas rätt till information i TV.
1990/91:Kr211 av Oskar Lindkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av närradions villkor.
1990/91:Kr215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att kommersiell reklam även framdeles inte skall vara tillåten i Sveriges Radios radio- och TV-sändningar.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K404.
2. att riksdagen beslutar avveckla närradionämnden i enlighet med vad som i motionen anförts,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K404.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det fortsatta beredningsarbetet beträffande Sveriges Radios organisation och ställning inriktas mot att koncernens moderbolag avskaffas och separata programbolag inrättas i enlighet med vad som i motionen anförts.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K404.
1990/91:Kr226 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förstärkta resurser till STVs Norrbottensdistrikt för att få till stånd en acceptabel bevakning av Nordkalotten.
1990/91:Kr227 av Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behandlingen av norska och danska i Sveriges television.
1990/91:Kr228 av Ingegerd Elm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten för lokalradiostationerna att vidaresända program från Riksradion.
1990/91:Kr231 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en alltför alkoholliberal samhällsattityd som blir följden av TVs programutbud som inte på något sätt speglar de svenska hemmens alkoholvanor i allmänhet,
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So239.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer medveten och koncentrerad information i radio och TV under bästa sändningstid.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So239.
1990/91:Kr239 av Alexander Chrisopoulos m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklam i TV- och radiosändningar,
2. att riksdagen hos regeringen begär att i avtalet med Sveriges Radio-TV en större och procentuellt fastställd andel av sändningarna skall bestå av svenskproducerade program.
1990/91:Kr240 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagliga nyheter på teckenspråk i TV.
1990/91:Kr241 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen beslutar anslå 10 milj.kr. som grundkapital i en stiftelse för eterjournalistikens främjande i enlighet med vad som anförts i motionen samt att detta finansieras med medel ur rundradiokontot.
1990/91:Kr278 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida svenska radioverksamheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samtidigt förslag beträffande TV- och radioreklam.
1990/91:Kr279 av Olle Östrand och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om TV-distriktens länsvisa indelning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Gävleborgs län bör vara ett sammanhållet län i TVs distriktsindelning.
1990/91:Kr280 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande möjligheten att stärka lokalradion genom samordning av resurserna.
1990/91:Kr281 av Magnus Persson och Eivor Husing (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsinsatser i form av teckenspråkstolkning och textning av TV-utbudet.
1990/91:Kr282 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av lokalradioverksamheten.
1990/91:Kr286 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges Radios ansvar för en allsidig kulturbevakning,
1990/91:Kr321 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översättning till svenska av TVs aktualitetsprogram för invandrare.
1990/91:Kr322 av Arne Mellqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny regionindelning för TV.
1990/91:Kr323 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att TVs rikskanal bör lokaliseras till Göteborg.
1990/91:Kr324 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att göra programmen i radio och TV tillgängliga för personer med funktionshinder.
1990/91:Kr325 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder så att sjörapporterna i Riksradions P 1 kan förbättras enligt yrkesfiskets önskemål.
1990/91:Kr330 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ABC-nytt i vissa delar av Uppsala län.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T250.
1990/91:Kr346 av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen med omedelbar verkan föreslår att TV gör en ny distriktsindelning omfattande Gävleborgs län.
1990/91:Kr347 av Gustav Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Radio Uppland.
1990/91:Kr348 av Rune Thorén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om TV 2s flyttning till Göteborg.
1990/91:Kr351 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av resurserna inom Sveriges Television.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A491.
1990/91:Kr355 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av TV-bolag samt försäljning av lokalradio.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T266.
Ärendets beredning
Utskottet har i ärendet inhämtat yttrande från kulturutskottet (1990/91:KrU7y). Yttrandet fogas vid betänkandet som bilaga 2.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
En ny reklamfinansierad TV-kanal
I propositionen föreslås en omläggning av TV-politiken så att reklamsändningar tillåts i marknät. Det föreslås vidare att reklamintäkterna får användas för att bekosta ytterligare en TV-kanal. En del av reklaminkomsterna skall tillföras rundradiokontot i form av en koncessionsavgift och på så sätt bidra till finansieringen av Sveriges Radios verksamhet.
Enligt propositionen skall TV-reklamen övervakas inom ramen för marknadsföringslagens (1975:1418) system. För sådan marknadsföring som sker i radio eller TV skall nämligen gälla föreskrifterna i marknadsföringslagen, lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror och produktsäkerhetslagen (1988:1604).
Ett reklamfinansierat TV-företag som ges rätt att sända från marksändare bör enligt propositionen vara skyldigt att utöva sändningsrätten opartiskt och sakligt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i televisionen. I detta avseende bör det inte råda någon skillnad mellan programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen och ett nytt TV-sändande företag.
Ett TV-företag som får finansiera sändningar med reklam skall inte få diskriminera någon som begär att företaget skall sända en annons. En bestämmelse om detta tas in i radiolagen. Radionämnden skall genom granskning i efterhand övervaka att programföretaget iakttar bestämmelsen. Programföretaget skall dock kunna utforma en egen programpolitik som innebär att företaget inte tar emot annonser för vissa varor eller tjänster.
Staten skall få träffa avtal med ett programföretag om skyldighet för företaget att endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program mot betalning. Med annonstid menas sändningstid i televisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra. Med reklam förstås ett program som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet.
I radiolagen införs vidare bestämmelser om annonser av följande innehåll.
Radiolagens krav på opartiskhet och saklighet skall inte gälla vad som sänds under annonstid i televisionen.
Under annonstid i televisionen får det endast förekomma reklam och andra program som någon har uppdragit åt programföretaget att sända, programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet och programglimtar. Av en annons som sänds under annonstid i televisionen skall framgå i vems intresse sändningen sker. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.
Annonser som sänds under annonstid i televisionen skall inte få syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.
Av en programtjänsts sändningstid per dygn skall högst tio procent få avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl 18.00 och kl. 24.00. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag skall annonser få förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter. I avtalet mellan regeringen och programföretaget får det bestämmas att högsta tillåtna sändningstiden för annonser under annonstid i televisionen skall vara ännu kortare.
Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle skall inte få understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaturen har frånräknats.
Som huvudregel skall gälla att annonser under annonstid i televisionen skall sättas in mellan programmen. Annonser skall dock få avbryta ett program, om de sätts in i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken. Annonser skall också få avbryta program, om de sätts in mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.
En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen skall inte få syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. En annons med reklam skall inte få förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett program eller en del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. I annonser med reklam skall det inte få uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
I lagarna om alkohol och tobaksreklam införs bestämmelser som innebär att det vid marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror blir förbjudet att använda en kommersiell annons i ljudradio- eller TV-program.
Gemensamma bestämmelser för alla programföretag
Ett programföretag skall inte ha rätt att mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse i programverksamheten. Däremot tillåts sponsrade program. För att programföretag skall ha rätt att lämna uppgift om att det i fråga om ett visst program har förekommit sponsorfinansiering utan att detta strider mot kravet på opartiskhet och mot bestämmelsen om förbud mot gynnande av kommersiella intressen föreskrivs att programföretaget, i fråga om någon som har bekostat ett program helt eller delvis, får lämna uppgift om vem bidragsgivaren är. I avtalet mellan staten och programföretaget får det bestämmas om skyldighet för företaget att, om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
För att åstadkomma en utvidgning av yttrandefriheten i programföretagen jämfört med radionämndens nuvarande praxis formuleras demokratibestämmelsen om. Enligt den nya lydelsen skall programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Staten skall få träffa avtal med ett programföretag om skyldighet för företaget att sända ett mångsidigt programutbud och att vid utövande av sändningsrätten ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen.
Nya uppgifter för radionämnden m.m.
Radionämnden skall genom granskning i efterhand övervaka om ett programföretag som i televisionen sänder reklam mot vederlag iakttar radiolagens regler om annonser som sänds under annonstid i televisionen. Genom sådan granskning skall nämnden också övervaka om ett från Sveriges Radio-koncernen fristående TV-företag utövar sändningsrätten i enlighet med radiolagen och avtalet mellan staten och företaget. Den praktiska övervakningen av de föreslagna reglerna rörande TV-reklam som vänder sig till yngre barn bör också vara en uppgift för radionämnden.
Ett programföretag skall på uppmaning av radionämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som företaget är skyldigt att göra. Om programföretaget inte efterkommer uppmaningen, kan nämnden förelägga vite. Genom ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk klargörs att ett programföretag får göra referensupptagningar inte endast -- som nu -- för att säkerställa framtida bevisning om innehållet i en utsändning utan också för att det behövs för att en statlig myndighet skall kunna fullgöra sina uppgifter när det gäller att i efterhand utöva tillsyn över utsändningsverksamheten.
Radioansvarighetslagen blir tillämplig också på sändningar från ett nytt reklamsändande TV-företag. I fråga om reklamfinansierad television och sökbar text-TV införs bestämmelser av innebörd att tillkännagivande i annons eller annat sådant meddelande inte skall anses som yttrandefrihetsbrott, om det inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll att ansvar för sådant brott kan ifrågakomma. Är meddelandet i förening med en omständighet, som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, straffbart, gäller föreskrifterna i allmän lag om straff, ansvarighet och rättegång.
Villkor för rätten att sända i den nya kanalen
I ett avtal mellan staten och det programföretag som får rätt att sända i den tredje kanalen bör vissa grundläggande krav på programverksamheten regleras. Där bör bestämmas att företaget skall var skyldigt att 1. sända genmälen och beriktiganden motsvarande för vad som gäller för Sveriges Televisions sändningar, 2. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv, 3. ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen, 4. på begäran av statlig myndighet sända meddelanden som är av vikt för allmänheten, 5. endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program mot betalning, 6. på lämpligt sätt redogöra för beslut av radionämnden, enligt vilket företaget har överträtt bestämmelser i radiolagen eller avtalet mellan staten och företaget.
I avtalet bör också bestämmas om skyldighet för företaget att sända ett mångsidigt programutbud av god kvalitet. Sändningarna bör innehålla såväl nyheter och informativa program som underhållningsprogram. Bland programkategorier som särskilt bör nämnas i avtalet märks nyhetsprogram, barnprogram, program på svenska språket och med svenska upphovsmän eller svenska artister samt egenproducerade och beställda program. Även frågor om sändningstiden för olika programkategorier bör kunna regleras i avtalet.
Eftersom programföretagets inkomster kommer att vara lägre under de första verksamhetsåren bör vissa åtaganden av företaget när det gäller programutbudets sammansättning kunna vara mindre omfattande under de första åren av avtalsperioden.
Sponsrade program i den nya TV-kanalen
Även frågor om sändning av sponsrade program bör regleras i avtalet mellan staten och det reklamfinansierade TV-företaget. När ett program eller en serie av program sponsras helt eller delvis, bör sponsorskapet tydligt framgå genom att programföretaget på lämpligt sätt i början eller slutet av programmet anger sponsorns namn eller firma.
Programföretaget bör inte få sända program som är sponsrade av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkoholdrycker eller receptbelagda läkemedel. Företaget bör heller inte få sända sponsrade program som huvudsakligen avser nyheter eller nyhetskommentarer eller som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
Övriga koncessionsvillkor för det reklamfinansierade TV-företaget
Det nya TV-företaget skall för sina marksändningar utnyttja samma sändarstationer som används av Sveriges Radio-koncernen. Programföretaget bör förbinda sig att en mycket stor del av Sveriges befolkning kan ta emot sändningarna inom en kort tid efter sändningarnas start. Under avtalstiden bör befolkningstäckningen byggas ut till i huvudsak samma nivå som för Sveriges Television. Programföretaget bör emellertid ha möjlighet att distribuera programmen till mindre delar av befolkningen på annat sätt än genom marksändare. I avtalet mellan staten och programföretaget bör anges att händelser och skeenden i olika delar av landet bör speglas i programverksamheten.
Det reklamfinansierade TV-företagets ägarkrets
Ägarna till det företag som får tillstånd att bedriva TV-sändningar i en tredje kanal bör ha sådan ekonomisk styrka och uthållighet att de kan tillgodose behovet av kapital under verksamhetens uppbyggnadsskede och även svara för kapitaltillskott som kan bli aktuella senare. En bred krets av ägare bör eftersträvas. Det bör även eftersträvas att sammansättningen blir sådan att maktkoncentrationen inom de svenska massmedierna inte förstärks. Det är en fördel om ägarna kan hämtas från olika sektorer från det svenska samhället.
Koncessionsavgift m.m.
Det programföretag som får sändningstillstånd bör vara skyldigt att betala en årlig koncessionsavgift till staten. Avgiften bör bestå av en rörlig och en fast del. Den rörliga delen bör utgöras av en andel av programföretagets bruttoinkomster. Andelen bör sättas högre vid höga inkomster. Intäkterna från avgiften bör tillföras rundradiokontot. Företaget bör också förklara sig villigt att medverka vid en översyn av den svenska filmpolitiken samt vara med och bidra till svensk filmproduktion m.m. fr.o.m. den 1 januari 1993.
Koncessionstiden bör vara sex år.
Koncessionsförfarandet
Det blir en uppgift för regeringen att besluta om vem som skall få koncession för den tredje TV-kanalen. Alla intresserade bör ges möjlighet att ansöka om tillstånd. Inför beslutet bör regeringen bereda de partier som är representerade i riksdagen att i lämplig form avge synpunkter. Det får ankomma på regeringen att, genom förhandlingar med sökande som kan anses lämpliga, utreda om en sådan uppgörelse kan träffas med någon av dem att koncession kan beviljas. Uppgörelsen ges formen av ett avtal mellan regeringen och företaget där företagets förpliktelser anges.
Riktlinjer för Sveriges Radio-koncernen
De nuvarande avtalen mellan staten och företagen inom Sveriges Radiokoncernen föreslås bli förlängda med sex månader till utgången av år 1992. Under våren 1992 avses en proposition föreläggas riksdagen inför den nya avtalsperioden som skall omfatta åren 1993--1998.
I förevarande proposition anges följande riktlinjer för Sveriges Radio-koncernen inför en ny avtalsperiod.
Uppdraget bör vara oförändrat. Nuvarande företagsform bör vara oförändrad. Nuvarande ägarförhållanden bör i huvudsak vara oförändrade. För verksamheten bör disponeras fyra rikstäckande sändarnät för ljudradio och två rikstäckande sändarnät för TV. Programverksamheten bör handhas av ett programbolag för TV och ett för ljudradio samt av Utbildningsradion.
Moderbolaget bör
a) inge anslagsframställning till regeringen och fördela av staten tilldelade medel, b) ansvara för fördelning och placering av sändningstid om programföretagen inte själva kan enas, c) ansvara för beredskapsplanering, samt d) vara ett organ där koncerngemensamma frågor bereds.
Ett dotterbolag för avgiftsuppbörd och avgiftskontroll bör finnas (RIKAB).
Staten bör sluta avtal med samtliga bolag, dvs. moderbolaget, de tre programbolagen och RIKAB.
Styrelserna bör utses så att personsamband råder mellan moderbolag och resp. programföretag i enlighet med vad som anges i propositionen.
Styrelserna i moderbolaget och de tre programbolagen bör vardera bestå av femton ledamöter. För samtliga bör gälla att regeringen utser ordförande och sex ledamöter samt ägarna fem ledamöter. Därtill kommer verkställande direktören som ledamot och två ledamöter som personalen utser.
De ekonomiska villkoren för Sveriges Radio bör vara följande.
Sveriges Radios verksamhet bör även fortsättningsvis finansieras med medel som riksdagen anvisar från rundradiokontot. Medelstilldelningen värdesäkras liksom nu med utgångspunkt i ett index. Med början år 1992 får Sveriges Radio en reformram om 150 milj.kr. per år i fyra års tid, sammanlagt 600 milj.kr. Rundradiokontots intäkter består huvudsakligen av TV-avgiftsmedel men kompletteras även med andra intäkter.
På Sveriges Radio ställs ett rationaliseringskrav om sammanlagt 200 milj.kr. under åren 1993 och 1994. De medel som friställs genom ytterligare rationaliseringar får behållas för reforminsatser.
Sveriges Radios möjligheter till sponsorfinansiering av program
Frågor om sändning av sponsrade program bör regleras i avtalen mellan staten och vart och ett av programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen. Eftersom företagens sändningar inte skall finansieras med reklam, bör huvudprincipen vara att företagen inte heller skall träffa uppgörelser med sponsorer om finansiering av program.
För Sveriges Television bör dock införas en rätt att träffa uppgörelser om sponsring i fråga om program, där sändningen gäller en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som anordnas av någon annan än programföretaget. För sportevenemang gäller detta dock endast om evenemanget är av större svenskt eller internationellt intresse. Därvid bör samma krav ställas i fråga om sändning av sponsrade program som gäller för sådana sändningar från det reklamfinansierade TV-företaget.
Sändarnätet för rundradio i framtiden m.m.
Enligt propositionen får tillkomsten av ett nytt programföretag konsekvenser för huvudmannaskap och finansieringssätt i fråga om sändarnätet för rundradion. Även myndighetsstrukturen inom rundradioområdet påverkas. I propositionen sägs vidare att det finns anledning att undersöka förutsättningarna för utökade sändningar, i första hand av ljudradion, men på längre sikt även av television.
I propositionen lämnas inga förslag om detta. Det sägs emellertid att det är angeläget att snabbt ta fram underlag för politiska beslut. För riksdagens information redovisar regeringen sin syn på dessa frågor enligt följande.
En särskild utredning bör tillkallas för att inför den kommande propositionen våren 1992 om ett nytt avtal för Sveriges Radio förbereda en omorganisation av verksamheten med programinsamling och programutsändning för Sveriges Radio och det nya reklamfinansierade TV-företaget. En förutsättning bör vara att verksamheten drivs av staten i en organisation som är avgränsad från televerket.
Myndighetsstrukturen på radio- och TV-området bör ses över med syfte att få till stånd en gemensam organisation för myndighetsuppgifter i fråga om radio- och TV-sändningar till allmänheten. Översynen bör omfatta dels radionämndens, kabelnämndens och närradionämndens verksamhetsområden, dels ansvaret för nya former av radio- och TV-sändningar till allmänheten.
En utredning bör tillkallas för att i en första etapp utarbeta ett tekniskt underlag i fråga om möjligheterna till ytterligare ljudradiosändningar. Därefter bör utredningsarbetet fortsätta under parlamentarisk medverkan. Under en andra etapp av det tekniska utredningsarbetet bör förutsättningarna i fråga om TV-distributionen belysas.
Sveriges Radio 1992, m.m.
I propositionen föreslås att Sveriges Radio AB sammantaget för år 1992 tilldelas 3210,5 milj.kr. i 1989 års prisläge för koncernens drifts-, investerings- och kapitalkostnader. Enligt propositionen bör denna medelstilldelning inte innefatta någon särskild medelstilldelning för Radiotjänst i Kiruna AB.
För radionämnden föreslås att medelstilldelningen för budgetåret 1991/92 uppgår till 3 983 000 kr. Därav utgör medlen för löne- och arvodeskostnader högst 2705 000 kr. och medlen för lokalkostnader 715 000 kr.
Medelsanvisningen för televerkets driftskostnader för år 1992 föreslås uppgå till 416,4 milj.kr. i 1992 års beräknade prisnivå.
För närvarande är TV-avgiften 1 164 kr. per år eller 291 kr. för tre månader.
I propositionen föreslås en höjning av TV-avgiften med 72 kr. till 1 236 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1991 och en höjning med 84 kr. till 1 320 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1992.
Yttrandefrihetsgrundlag
Riksdagen har nyligen som vilande antagit förslag till yttrandefrihetsgrundlag (prop. 1990/91:64, KU21, prot. 109 §4). Grundlagsförslaget har betydelse för en del av de frågor som aktualiseras genom förevarande proposition, bl.a. avtalssystemet. Den nya yttrandefrihetsgrundlagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
En ny rikstäckande reklamfinansierad TV-kanal
Propositionen
För närvarande kan 45 % av de svenska hushållen ta emot reklamfinansierade TV-sändningar. I propositionen anförs att en betydande del av Sveriges befolkning kommer att nås av TV-reklam från satelliter. De reklamsändande företagens programtablåer kommer att vara sammansatta utifrån kommersiella hänsyn, och de kommer inte att följa några nationellt fastställda riktlinjer när det gäller t.ex. förekomst av program av svenska upphovsmän eller om svenska förhållanden, eller att det skall sändas nyhets- eller aktualitetsprogram. Sveriges Radio kommer enligt propositionen att få allt större svårigheter att fylla sin uppgift att sända ett omväxlande programutbud till hela svenska folket.
Mot denna bakgrund förordas i propositionen en sådan omläggning av TV-politiken att reklamsändningar tillåts i marknät. I fråga om marksändningar från sändare här i landet kan svenska politiskt valda organ få inflytande över att programverksamheten i väsentliga avseenden motsvarar de önskemål som bör ställas på en nationell TV-kanal vad beträffar mångfald, kvalitet och balans. Även med sådana förpliktelser bör enligt propositionen en marksänd TV-kanal kunna bli så attraktiv för annonsörerna att reklamintäkterna kommer att bekosta en kvalitativt inriktad programverksamhet. I propositionen anförs att det då också på ett helt annat sätt än vid ett fortsatt reklamförbud i marksändningar blir möjligt att motverka de oönskade följderna av TV-reklam.
I propositionen anförs att reklaminkomster kan användas på olika sätt i den marksända televisionen. En möjlighet är att låta reklaminkomster tillsammans med avgiftsmedel finansiera den befintliga televisionen. Om en sådan ordning infördes, skulle resurserna för den befintliga televisionen kunna ökas, TV-avgifterna sänkas eller bådadera. TV-tittarna skulle kunna dra fördel av längre sändningstid, mer påkostade program eller lägre TV-avgifter. Antalet TV-timmar skulle emellertid bli oförändrat, åtminstone under bästa sändningstid och för de tittare som inte kan ta emot satellitprogram. De satellitsändande programföretagen skulle spela en lika viktig roll som hittills för de TV-tittare som kan ta emot programmen. De problem som följer av att vissa intressanta program skulle förbehållas tittare med tillgång till satellitprogram skulle enligt propositionen kvarstå oförändrade.
Mot denna bakgrund förordas att reklamintäkterna används för att bekosta ytterligare en TV-kanal. Sändarnätet för den nya kanalen bör snabbt byggas ut så att sändningarna kan tas emot i alla befolkade delar av landet. Enligt propositionen blir ökade valmöjligheter på så sätt tillgängliga för hela befolkningen. Vidare anförs att det då blir möjligt att låta ett från Sveriges Radio-koncernen fristående programföretag inleda TV-sändningar i Sverige.
Genom att ett nytt programföretag kan verka under full och programmässig självständighet möjliggörs enligt propositionen ökad mångfald. Händelser och skeenden kan belysas från nya synvinklar. I propositionen anförs att det nya programföretaget kommer att kunna organisera verksamheten med utgångspunkt från dagens teknik och produktionsförhållanden och att det kan utveckla journalistiken och programpolitiken utifrån egna förutsättningar. Förekomsten av ett nytt programföretag som i viktiga avseenden kommer att arbeta under likartade villkor som Sveriges Television bör enligt propositionen också kunna få en stimulerande inverkan på det sistnämnda företaget.
Enligt propositionen bör Sveriges Television inte få möjlighet, åtminstone inte för närvarande, att sända betalda annonser. Det främsta skälet anges vara att reklamfinansiering kan hota programverksamhetens integritet.
Det nya fristående TV-företaget kommer enligt propositionen att ha en självständig ställning i förhållande till Sveriges Radio men kommer att vara beroende av reklaminkomster för att finansiera verksamheten. I propositionen anförs att utländska erfarenheter tyder på att finansiering med reklam påverkar programpolitiken i särskilt hög grad i en situation då flera inhemska TV-företag tävlar om inkomsterna från den nationella reklammarknaden. I de länder där man har en sådan situation leder konkurrensen mellan olika programföretag till att programmen anpassas till en minsta gemensam nämnare för publiksmaken.
Konkurrens på TV-reklammarknaden innebär enligt propositionen visserligen att annonsörerna får flera TV-företag att välja mellan men medför att publikens valmöjligheter krymper. Om det däremot finns TV-företag som är oberoende av reklaminkomster och som därför inte tvingas ta hänsyn till annonsörernas önskemål, måste ett reklamfinansierat TV-företag kunna mäta sig med det reklamfria företaget för att kunna behålla publikens förtroende och därmed sina inkomstmöjligheter på sikt.
I propositionen framhålls också svårigheterna att, i varje fall i nuvarande konjunkturläge, finansiera två TV-kanaler med reklam. Det finns enligt propositionen också en risk för att dagspressen, som redan känner av vikande annonsinkomster, skulle få stora svårigheter om en stor del av annonseringen överfördes till televisionen.
Om Sveriges Television skall behållas som ett reklamfritt företag blir det emellertid enligt propositionen nödvändigt att på andra sätt se till att Sveriges Radio-koncernen får tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Det anförs vidare att det inte med full säkerhet går att bedöma hur stora resurser som kan tillföras svensk television från TV-reklammarknaden.
Enligt propositionen kan man konstatera att ett TV-företag som får tillgång till ett rikstäckande nät av marksändare kommer att få en avsevärd konkurrensfördel i form av högre befolkningstäckning i förhållande till de programföretag som utnyttjar satellit. I propositionen görs bedömningen att reklamsändningar i en TV-kanal efter en uppbyggnadsperiod skulle kunna ge en årlig inkomst i storleksordningen uppemot 1,5 miljard kronor.
I propositionen dras härav slutsatsen att inkomsterna från reklam i TV inte bara kommer att vara tillräckliga för att möjliggöra ytterligare en rikstäckande marksänd TV-kanal utan att det även kan komma att vara möjligt att utan att ge avkall på kvalitetskraven, avlänka en del av reklaminkomsterna i form av en koncessionsavgift för att finansiera en del av Sveriges Radios verksamhet.
En koncessionsavgift från den marksända reklamfinansierade televisionen bedöms enligt propositionen för närvarande komma att kunna avkasta ungefär 300 milj.kr. per år sedan verksamheten kommit i gång. Om dessa inkomster tillförs rundradiokontot bör de tillsammans med en måttlig realhöjning av TV-avgifterna möjliggöra att Sveriges Radio-koncernen får ett reformbelopp av tillräcklig storlek.
I propositionen förordas att reklam-TV-företaget skall erlägga en del av sin inkomst i form av en särskild koncessionsavgift till staten och att dessa intäkter tillförs rundradiofonden. Enligt propositionen bör avgiften erläggas i form av en fast och en rörlig del, och den rörliga delen bör utgöras av en andel av programföretagets bruttoinkomster. Enligt propositionen bör förslag till lagstiftning om koncessionsavgift föreläggas riksdagen under hösten 1991.
I propositionen anförs att svårigheterna att förutse hur reklamintäkter och kostnader kommer att utvecklas innebär att beräkningarna med nödvändighet måste bli osäkra och att det därför knappast är välbetänkt att nu låsa finansieringsförutsättningarna för en så lång period som det är tänkt att avtalen skall gälla. Det förordas därför att finansieringen tas upp till prövning efter en lämplig tidsperiod, förslagsvis i samband med medelsberäkningen för år 1996. Om det vid en sådan kontrollstation visar sig att den nu föreslagna finansieringsmetoden inte ger tillräckliga resurser för att Sveriges Radio skall kunna uppfylla sina åtaganden, bör man enligt propositionen på nytt pröva frågan om rätt för Sveriges Television att sända annonser mot betalning.
Motionerna
I motion 1990/91:K80 yrkande 1 i denna del av Olof Johansson m.fl. (c) ställer sig motionärerna bakom förslaget om att ett tredje rikstäckande TV-nät som är finansierat med reklam bör upplåtas för ett från Sveriges Radio-koncernen fristående företag. De finner det emellertid mycket otillfredsställande att denna kanal får monopol på reklamen som finansieringskälla. Motionärerna anför att reklamintäkterna beräknas ge avsevärda tillskott av medel och att de därmed kan täcka kostnaderna för en fristående TV-kanal och dessutom bidra med ett avsevärt resurstillskott till Sveriges Radio-koncernen.
Motionärerna anför att en ny marksänd och reklamfinansierad TV-kanal i enlighet med vad som anförs i propositionen kommer att föra med sig nackdelar för Sveriges Television. Härigenom kommer nämligen enligt motionärerna Sveriges Televisions ekonomi att vara beroende av den framgång på reklamområdet som ett fristående -- och med Sveriges Television konkurrerande -- programföretag kan nå. Motionärerna menar att detta blir följden av förslaget om en koncessionsavgift med en fast och en rörlig del. Sveriges Television kommer enligt motionärerna därmed i ett ytterst märkligt beroendeförhållande till en konkurrent och företaget kan inte heller av egen kraft öka sina intäkter i någon större omfattning genom att utveckla programproduktionen. Motionärerna menar att detta kommer att leda till att TV-avgifterna med nödvändighet kommer att öka kraftigt.
Motionärerna föreslår därför att även en av Sveriges Televisions två kanaler (TV2) öppnas för reklam. En reklamfinansiering av denna verksamhet garanterar enligt motionärerna tillräckliga resurser för public-serviceföretagen och ger därmed möjlighet att bibehålla och förstärka kvalitet och mångfald i programutbudet utan stora höjningar av TV-avgifterna.
I den under allmänna motionstiden 1991 väckta motionen 1990/91:K409 yrkande 3 av Inger Schörling m.fl. (mp) anför motionärerna att TV-reklam och våldsinslag ofta är hopkopplade. De anser att reklam inte skall sändas i TV, speciellt inte reklam som riktar sig till barn.
I motion 1990/91:K85 av Inger Schörling m.fl. (mp) förklarar motionärerna att miljöpartiet de gröna är emot reklam i radio och television, såväl i markbundna sändningar som i satellit- och kabelsändningar och att partiet har framfört denna uppfattning i riksdagen vid flera tillfällen tidigare. Miljöpartiet avstår enligt motionärerna från att yrka avslag på lagförslagen som innebär att den marksända televisionen öppnas för reklamfinansierade sändningar, eftersom sådana sändningar endast kommer att förbehållas den nya tredje TV-kanalen och reklam inte heller i fortsättningen skall få förekomma i Sveriges Televisions sändningar samt ett avslagsyrkande för närvarande framstår som politiskt meningslöst.
I motion 1990/91:K79 yrkande 1 av Krister Skånberg (mp) förklarar motionären att han absolut inte tänker att ge upp motståndet mot reklam i television. Reklamen lockar enligt motionären människor att leva över sina tillgångar och att köpa "finare" varor än de behöver. Motionären anser också att reklamen hetsar människors habegär och avundsjuka och att den leder till högre materiell förbrukning som ofta är fel slags förbrukning. Enligt motionären urholkar reklamen konsumentens ekonomi genom att reklamkostnaderna läggs på produkternas pris och samhällsekonomin genom att den leder till ökad och felaktig resursförbrukning. En annan nackdel med reklamen är enligt motionären att den snedvrider konkurrensen mellan stora och små företag.
Enligt motion 1990/91:K83 av Börje Hörnlund (c) är det viktigt att TV-avgiften kan hållas låg. Eftersom centerpartiets förslag om reklam i både TV2 och i en fristående kanal inte har vunnit framgång hos de andra partierna för motionären fram ytterligare ett förslag. Det innebär att kanal 1 blir den enda avgiftsfinansierade kanalen och att den regionalt inriktade TV2-kanalen säljs och blir den markbundna reklamkanalen. Enligt motionären leder detta till att medborgarna får låga TV-avgifter och att en markbaserad heltäckande reklamfinansierad kanal omgående kan börja sin verksamhet. Motionären menar att båda kanalerna var för sig kommer att få så stora resurser att hög kvalitet och konkurrens främjas.
I motion 1990/91:Kr215 yrkande 1 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att det skulle vara mycket olyckligt om Sveriges Radio finansierades med reklam i programverksamheten. En liknande uppfattning förs fram i motion 1990/91:Kr239 yrkande 1 av Alexander Chrisopoulos (v).
Utskottets bedömning
Som anförs i propositionen bör reklam nu tillåtas i den marksända televisionen. Utskottet delar också uppfattningen att intäkter från reklam bör få användas för att finansiera en ny rikstäckande TV-kanal som står utanför Sveriges Radio-koncernen.
Med hänsyn till vikten av att upprätthålla integriteten i Sveriges Televisions programverksamhet bör emellertid betalda annonser inte få förekomma där. Konkurrens på TV-reklammarknaden innebär visserligen att annonsörerna får flera TV-företag att välja mellan men innebär också att publikens valmöjligheter krymper. Ett TV-företag som inte behöver ta hänsyn till önskemål från annonsörer kan ha en en ur allmän synpunkt gynnsam inverkan på innehållet i det reklamfinansierade TV-företagets program. Som anförs i propositionen måste nämligen ett reklamfinansierat TV-företag kunna mäta sig med det reklamfria företaget för att behålla publikens förtroende och därmed sina inkomstmöjligheter på sikt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:K80 yrkande 1 i denna del, 1990/91:K79 yrkande 1, 1990/91:K83 och 1990/91:K409 yrkande 3.
Genom detta ställningstagande tillgodoses syftena med motionerna 1990/91:Kr215 yrkande 1 och 1990/91:Kr239 yrkande 1. Något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna är inte nödvändigt. Utskottet avstyrker därför motionerna.
Avtalssystemet
Propositionen
Den som har tillstånd att här i landet sända radio- och TV-program skall enligt radiolagen (1966:755) iaktta vissa i lagen angivna grundläggande bestämmelser om programverksamheten. Vidare sägs i lagen att för programföretag skall i övrigt gälla vad som föreskrivs i avtal mellan regeringen och företaget. I sådant avtal får som villkor för rätt att sända program på grund av tillstånd tas in vissa föreskrifter i ämnen som närmare anges i lagen.
Propositionen bygger på denna ordning enligt vilken det -- förutom reglerna i radiolagen -- finns ett avtal mellan staten och varje programföretag som reglerar det materiella innehållet i företagets sändningar.
Lagrådet har vid granskningen av de lagförslag som ligger till grund för propositionen ifrågasatt om avtalsregleringen kan vara förenlig med regeringsformen och den nya yttrandefrihetsgrundlagen.
Lagrådet pekar på att den rådande ordningen skall jämföras med regeringsformens krav på lagform för yttrandefrihetsinskränkningar, till yttermera visso utbyggt med en särskild möjlighet att fördröja behandlingen av lagförslag om begränsning av yttrandefriheten. Lagrådet pekar också på att lagtexten i den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser om koncessionstvång i fråga om rätt att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd lika lite som regeringsformens regler om yttrandefriheten nämner möjligheten att begränsa denna genom avtal.
Lagrådet anför att avtalsregleringen av yttrandefriheten i programföretags sändningar härrör från tiden före radiolagens koncessionssystem och tillkomsten av regeringsformen med dess utbyggda skydd för yttrandefriheten. Ordningen med lagföreskrifter om avtalsreglering av yttrandefriheten har godtagits av riksdagen efter regeringsformens tillkomst. Lagrådet finner det emellertid inte berättigat att anse att en konstitutitionell praxis etablerats härigenom. Yttrandefrihetsbegränsningar genom avtal, vare sig de medges i lag eller ej, saknar stöd i regeringsformen. Numera bör enligt lagrådet också beaktas att koncessionssystemet skall tillämpas på programföretag som är finansiellt oberoende av det allmänna och att sådana system ger vida styrningsmöjligheter, när grunderna för tillståndsgivningen inte är rättsligt fastlagda.
Ett godkännande av avtalsordningen får vidare enligt lagrådet en prejudicerande verkan med räckvidd också för mindre stabila förhållanden än de nu rådande.
Lagrådet ställer sig därför synnerligen tveksamt till ett ytterligare befästande av avtalsordningen. Det står klart att lagrådet skulle ha avstyrkt ordningen, om förslag framförts att nu etablera den, särskilt mot bakgrund av den förstärkning av skyddet för yttrandefriheten som förslaget till yttrandefrihetsgrundlag syftar till.
I propositionen pekar regeringen till en början på det år 1986 till lagrådet remitterade grundlagsförslaget gällande yttrandefriheten i andra medier än tryckta skrifter. Det grundlagsförslaget gav uttryckligt stöd åt konstruktionen för avtal mellan staten och programföretag, i vilka det materiella innehållet i sändningar regleras. Regeringen konstaterar att lagrådet då inte hade något att invända mot en sådan ordning.
När det gäller avsaknaden av ordet avtal i det förslag till yttrandefrihetsgrundlag som lagts fram i proposition 1990/91:64 pekar regeringen på vad som där sägs i den allmänna motiveringen om att grundlagen bör ge utrymme för lagstiftning som gäller avtal mellan staten och dem som får tillstånd att sända. Vidare pekar regeringen på specialmotiveringen till den aktuella grundlagsparagrafen (3 kap. 5 §). Enligt regeringen godtar motiven till yttrandefrihetsgrundlagen uttryckligen såsom villkor för att sända ett sådant system med avtal mellan staten och programföretaget som finns i dag. Regeringen erinrar om att lagrådet vid behandlingen av grundlagsärendet inte hade några synpunkter på systemet med avtal mellan staten och programföretagen.
I frågan om avtalssystemets förenlighet med regeringsformen konstaterar regeringen att riksdagen vid två tillfällen efter tillkomsten av regeringsformens nuvarande regler godtagit gällande ordning med avtal mellan staten och programföretagen, nämligen vid en ändring av radiolagen 1978 (prop. 1977/78:91, KrU 24, KU 2y) och i samband med behandling 1986 av frågor om Sveriges Radios verksamhet (prop. 1985/86:99; KrU 21, KU 14y).
Regeringen förklarar att den i motsats till lagrådet är benägen att anse att denna ordning får anses godtagen såsom förenlig med regeringsformen. Vidare är enligt regeringen i sammanhanget av intresse att motiven till förslaget till yttrandefrihetsgrundlag tydligt visar, att avsikten har varit att inte lägga hinder i vägen för att staten och ett programföretag i fortsättningen kommer överens om villkoren för företagets sändningsrätt.
Goda skäl talar enligt propositionen för en sådan lösning. När det gäller markbundna TV-sändningar finns det med dagens teknik endast utrymme för två ytterligare rikstäckande kanaler utöver de två som Sveriges Television sänder. Den mångfald i meningsriktningar som på grund av den grundlagsfästa etableringsfriheten är realiserbar för de tryckta mediernas del kan därför i varje fall för överskådlig framtid inte åstadkommas inom televisionen. Med hänsyn till detta bör de företag som får tillstånd att sända vara beredda att åta sig vissa förpliktelser som staten saknar anledning att vilja ställa på de tryckta medierna. Sådana förpliktelser kan t.ex. syfta till att säkerställa att en programkanal speglar en mångfald av meningsriktningar. Det är enligt propositionen inte i alla avseenden lämpligt att sådana förpliktelser formuleras som generella föreskrifter.
Utskottets uttalanden vid behandlingen av förslaget till yttrandefrihetsgrundlag
I sin behandling av förslaget till yttrandefrihetsgrundlag har utskottet tagit upp frågan om avtalssystemets förenlighet med yttrandefrihetsgrundlagen.
Utskottet anförde att vad frågan närmast gällde var om systemet med avtal får sitt grundlagsstöd genom att yttrandefrihetsgrundlagen tillåter att det i lag meddelas föreskrifter om tillstånd för sändningar av eterburna radioprogram och om villkor för sådana sändningar eller om det fordras att ordet "avtal" förs in i grundlagstexten för att ett sådant stöd skall anses föreligga.
Utskottet erinrade först om att dessa avtal inte är överenskommelser i vanlig civilrättslig mening utan att de mera kan betraktas som direktiv för verksamheten. Utskottet kunde för sin del inte finna något som talade mot att uttrycket villkor kunde avse de "avtalsvillkor" som det här var fråga om. Utskottet konstaterade att det också i specialmotiveringen till den aktuella grundlagsparagrafen sägs att i ordet villkor inbegrips ett sådant system med avtal mellan staten och tillståndshavarna som finns i dag. Utskottet fann således att det nuvarande avtalssystemet ges ett stöd i yttrandefrihetsgrundlagen (1990/91:KU21).
Motionerna
I motion 1990/91:K63 yrkande 2 av Anders Björck m.fl. (m) erinrar motionärerna om att endast de föreslagna reglerna för reklam i televisionen, opartiskhets- och saklighetskravet samt skyldigheten att hävda demokratiska värden är omedelbart föreskrivna i lag medan övriga villkor skall kunna framgå genom avtal mellan regeringen och programföretaget. Genom detta system åstadkoms enligt motionärerna att inskränkningar i yttrandefriheten sker genom avtal och inte genom lag som regeringsformen kräver. Motionärerna konstaterar att denna modell har fungerat under en lång följd av år och att den har godtagits av riksdagen. De förklarar att de emellertid tar allvarligt på lagrådets kritik som de anser har fog för sig.
Enligt motionärerna finns det anledning för riksdagen att ta ställning i lag till de villkor som bör gälla i fråga om programmens utformning. Att kraven är föreskrivna i lag är enligt motionärerna av stor betydelse eftersom det härigenom läggs en grund för de krav som bör ställas på eventuella i framtiden tillkommande programföretag. De anser att det är angeläget att de regler som skall gälla är kända och väl definierade i lag så att utrymmet för politiskt godtycke minimeras.
I den nu aktuella situationen bör enligt motionärerna den inledda processen mot större frihet i etern inte fördröjas. De anser därför att koncessionsförhandlingarna snarast bör inledas och avslutas. Motionärerna menar dock att regeringen bör återkomma till riksdagen vid en senare tidpunkt för slutlig reglering i lag av villkoren för programmens utformning.
Även i motion 1990/91:K88 yrkande 2 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) tas frågan om avtalssystemets förenlighet med regeringsformen upp. Enligt motionärerna är den nuvarande ordningen där radiolagen enbart innehåller några få regler om yttrandefriheten och i övrigt hänvisar till avtal svårförenlig med regeringsformen. Enligt motionärerna beror detta på att avtalsregleringen av yttrandefriheten i radio och television härrör från tiden före den nuvarande regeringsformen med dess starka skydd för yttrandefriheten.
Ett avslag på propositionen i denna del skulle emellertid enligt motionärerna leda till att programverksamheten inom Sveriges Radio skulle tvingas att upphöra till dess att en ny lagstiftning har utarbetats. Inte heller det nya bolagets verksamhet skulle enligt motionärerna kunna starta förrän ny lagstiftning föreligger. För att undvika det vakuum som skulle uppstå om avtalsreglering av yttrandefriheten i radio och television inte skulle tillåtas, är motionärerna beredda att acceptera propositionens förslag.
De menar dock att hela lagstiftningen på etermedieområdet bör ses över snarast. Även närradions avreglering, kabellagstiftningens otidsenlighet och en ökad frihet inom radio och television kräver enligt motionärerna att lagstiftningen blir föremål för översyn syftande till en modern och överskådlig lagstiftning för etermedierna.
Enligt motion 1990/91:K93 yrkande 3 av Bengt Harding Olson (fp) harmonierar inte avtalssystemet med övrig nationell och internationell rätt. Även i den motionen förespråkas en översyn av lagstiftningen med inriktning mot ökad frihet och mångfald för etermedia (yrkande 4).
Utskottets bedömning
Som framgår av det föregående har utskottet vid sin behandling av förslaget om yttrandefrihetsgrundlagen konstaterat att det nuvarande avtalssystemet ges stöd i yttrandefrihetsgrundlagen. Den har nyligen antagits som vilande av riksdagen och föreslås träda i kraft den 1 januari 1992. För tiden fram till den dagen är därför regeringsformens bestämmelser om yttrandefriheten av intresse när det gäller avtalssystemets yttrandefrihetsbegränsande verkan.
Riksdagen har efter tillkomsten av regeringsformen vid två olika tillfällen i samband med ändringar i radiolagen godtagit ordningen med avtal mellan staten och programföretagen och har således funnit denna ordning konstitutionellt godtagbar.
Radiolagsutredningen har i uppdrag att lämna förslag till ny radiolagstiftning, och i propositionen förutskickas ytterligare utredningar om utökade sändningar av ljudradio och television. Enligt utskottets mening är det naturligt att frågan om ytterligare reglering i lag av villkoren för programinnehållet prövas i dessa sammanhang. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna är därför inte nödvändig. Utskottet avstyrker således motion 1990/91:K63 yrkande 2, 1990/91:K88 yrkande 2 samt 1990/91:K93 yrkandena 3 och 4.
Förbud mot åsiktsreklam
Propositionen
Etermedierna skiljer sig från andra medier för nyhetsförmedling, information och reklam genom att etableringsmöjligheterna är begränsade. För de tryckta mediernas del följer av etableringsfriheten enligt tryckfrihetsförordningen att det finns mycket stora möjligheter att nå ut med opinionsyttringar. Snart sagt var och en som vill ge spridning åt ett budskap kan finna möjlighet till detta i en tidning eller i annan tryckt form.
Den viktigaste anledningen till att situationen är annorlunda för etermedierna är enligt propositionen knappheten på radiofrekvenser. Detta medför med nuvarande teknik en oundviklig begränsning av det antal ljudradio- och TV-kanaler som kan tas emot på en plats. När antalet programtjänster är begränsat uppstår frågan vem som skall bestämma över de tillgängliga informations- och påverkansmöjligheterna. Frågan får enligt propositionen särskild betydelse genom den genomslagskraft som främst TV-mediet besitter.
Enligt propositionen uppnås mångfalden i etermedierna på två principiellt olika sätt.
Det ena sättet att uppnå mångfald tillämpas inom närradion där den tillgängliga sändningstiden delas upp mellan olika sammanslutningar som har rätt att bedriva närradiosändningar. Genom att många olika sammanslutningar använder närradion kommer den samlade sändningsverksamheten att präglas av mångfald i åsikter och värderingar.
Det andra sättet att uppnå mångfald har utvecklats för programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen och innebär att företagen skall utöva sin sändningsrätt opartiskt och sakligt med beaktande av att det i radio och TV skall råda en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet.
Kravet på opartiskhet innebär bl.a. att programledare och liknande medverkande i sändningarna inte skall propagera för egna åsikter i kontroversiella frågor, att ämnen och händelser skall ges en allsidig belysning och att parter skall ha möjlighet att bemöta kritik. Partiska program skall "balanseras" av andra program. Kravet på att det skall råda en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet i radio och TV har av radionämnden uppfattats som en uppmaning att inte tolka kraven på opartiskhet så strängt att yttrandefriheten inskränks. En särskild regel säger att den som har befogat anspråk på att bemöta ett påstående skall beredas tillfälle till genmäle.
Enligt propositionen bör också ett helt eller huvudsakligen reklamfinansierat TV-företag vara skyldigt att utöva sändningsrätten opartiskt och sakligt. Undantag från dessa krav bör endast gälla annonserna. Även den reklamfinansierade televisionen avses alltså belysa olika sidor av den pågående kultur- och samhällsdebatten på ett balanserat sätt och utan att själv ta ställning i kontroversiella frågor.
En genmälesrätt motsvarande den som gäller för Sveriges Televisions sändningar bör enligt propositionen finnas för den som har angripits eller pekats ut i sändningarna. I propositionen anförs att olika åsikter och meningar därmed får goda möjligheter att speglas och föras fram i televisionen. Ingen enskild grupp bör enligt propositionen kunna utnyttja mediet till att oemotsagd föra fram sina uppfattningar eller förhindra att meningsmotståndare kommer till tals.
Vad som nu har anförts utgör en bakgrund till propositionens förslag om förbud i svensk marksänd television mot sådana annonser som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.
I propositionen konstateras att ett sådant förbud skulle innebära en av det allmänna föreskriven begränsning av yttrandefriheten i programföretagets sändningar. Därför får ett sådant förbud inte strida mot föreskrifterna i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen om skydd för yttrandefriheten och informationsfriheten.
Bestämmelserna i 2 kap. 12 § regeringsformen medger att yttrandefriheten och informationsfriheten begränsas genom lag. En begränsning får emellertid göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.
Föreskrifterna i 2 kap. 13 § regeringsformen medger att yttrandefriheten och informationsfriheten begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrandet av brott. Friheten att yttra sig i näringsverksamhet får också begränsas.
I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.
De skyldigheter som även ett reklamfinansierat TV-företag enligt propositionen bör ha innebär begränsningar av yttrandefriheten. Syftet med att ålägga företaget dessa skyldigheter anges vara att säkerställa möjligheten till en allsidig debatt i televisionen. I den lagrådsremiss som ligger till grund för propositionen ansågs detta vara ett sådant särskilt viktigt skäl som enligt regeringsformen får föranleda att yttrandefriheten begränsas.
I lagrådsremissen anfördes nämligen att den balans som de nyss nämnda reglerna avser att åstadkomma skulle brytas om programföretaget fick rätt att sända sådana annonser som syftade till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. Vid sidan av att sådana annonsers uppdragsgivare hade möjlighet att få sina uppfattningar belysta i den vanliga programverksamheten skulle de kunna föra fram sina meningar även på annonsplats. Någon genmälesrätt i ett sådant sammanhang är enligt lagrådsremissen knappast tänkbar, i varje fall inte i annat än i form av en betald annons, vilket skulle försvåra för resurssvaga aktörer att komma till tals.
Om det var tillåtet att sända detta slag av åsiktsannonser, skulle enligt lagrådsremissen alltså de mest resursstarka grupperna och organisationerna få ökade möjligheter att bedriva opinionsbildning och propaganda i TV, en utväg som inte stod till buds för ekonomiskt svagare grupper.
Det samlade resultatet av en sådan ordning skulle bli att TV-mediet i ökad grad kom under kontroll av de opinionsbildare som förfogade över de största ekonomiska resurserna. Den offentliga debatten skulle därmed i ökad utsträckning styras av olika aktörers möjlighet att köpa sig sändningstid. Enligt den uppfattning som fördes fram i lagrådsremissen skulle detta minska möjligheterna till en allsidig debatt och därmed vara till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället som helhet.
En omständighet som också underströks i lagrådsremissen är att marknadsföringslagen inte medför några restriktioner för åsiktsreklamen, varför regler närmast skulle saknas för sådana annonser, om de fick förekomma i den marksända televisionen.
Slutsatsen i lagrådsremissen blev därför att det i den marksända televisionen inte borde få förekomma annonser som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.
Mot detta förslag riktar lagrådet kritik. Lagrådet anser att annonseringsförbudet inger betänkligheter med hänsyn till bestämmelserna i 2kap. 13 § regeringsformen.
Enligt lagrådet gör uppbyggnaden av skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen det angeläget att vad som betecknas som "särskilt viktiga skäl" granskas från rent rättsliga synpunkter. Allt som i och för sig kan anses förnuftigt och välmotiverat kan inte utan vidare tillåtas passera, ens om det skulle i sak lämnas obestritt av det stora flertalet. Det måste enligt lagrådet vara fråga om skäl med en speciell tyngd. Vad det ytterst gäller är att inte skapa olyckliga prejudikat som kan åberopas i andra, oförutsedda sammanhang.
Vad som sägs i lagrådsremissen om resursstarka och mindre resursstarka grupper vill lagrådet inte tillägga någon speciell tyngd i detta sammanhang. Att förbudsregeln genomgående och uteslutande skulle få den åsyftade verkan är enligt lagrådet inte säkert. Det kan räcka med att från det politiska området erinra om att nya partibildningar möter svårigheter av olika slag som är inbyggda i konstruktionerna av systemen för riksdagsval och kommunalval och för statligt och kommunalt partistöd.
Lagrådet finner emellertid att det är iögonenfallande att regeringsformen i omedelbar anslutning till uttrycket "särskilt viktigt skäl" slår fast att vid bedömande av vilka begränsningar som skall få ske "skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter". Ett speciellt förbud mot vissa slag av annonser i politiska, religiösa och fackliga frågor ter sig enligt lagrådet mot den bakgrunden inte naturligt.
I propositionen anförs att det i det här fallet inte går att avgöra vad som skall betraktas som "särskilt viktiga skäl" uteslutande från rent rättsliga synpunkter. Enligt propositionen riktar sig regeringsformen i en fråga av detta slag till riksdagen som lagstiftare.
I sak vidhålls den uppfattning som fördes fram i lagrådsremissen. Om det skulle vara tillåtet med åsiktsannonser av här åsyftat slag, skulle de mest resursstarka grupperna och organisationerna få möjlighet att oemotsagda använda TV-mediet för opinionsbildning och propaganda. Någon motsvarande möjlighet för ekonomiskt svagare grupper skulle inte föreligga. TV-mediet skulle i ökad grad komma under kontroll av de opinionsbildare som förfogar över de största ekonomiska resurserna. Detta skulle minska möjligheterna till en allsidig debatt och därmed vara till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället som helhet. Att motverka detta är enligt propositionen ett sådant viktigt skäl som åsyftas i regeringsformen.
Motionerna
I motion 1990/91:K63 yrkande 3 av Anders Björck m.fl. (m) vänder sig motionärerna mot förslaget att annonser som avser att främja politiska och religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden inte skall tillåtas i televisionen. Motionärerna menar att bestämmelsen utgör en inskränkning i yttrandefriheten i TV-kanalens sändningar och att den därför inte får strida mot bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen. Motionärerna instämmer i den kritik som lagrådet har riktat mot förslaget och menar att de krav som regeringsformen ställer på vad som kan betecknas som "särskilt viktiga skäl" inte kan anses uppfyllda. Motionärerna tvivlar på att förbudsregeln skulle få den effekt som avses. De menar också att gränsdragningsproblem med all säkerhet kommer att uppkomma. Enligt motionärerna kan det allmängiltiga och i vissa avseenden vaga resonemang som förs i propositionen inte motivera en så omfattande inskränkning som förslaget innebär.
Enligt motion 1990/91:K88 yrkande 3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) inger lagrådets synpunkter vad gäller förslaget om förbud mot åsiktsreklam vissa betänkligheter. Motionärerna förklarar att det är med tvekan som de godtar förslaget eftersom det kan ifrågasättas om förbudet är förenligt med regeringsformen. De tvivlar också på att förbudet får åsyftad verkan, dvs. att alla organisationer kan verka på lika villkor. Motionärerna anser att det är viktigt att en utvärdering kan ske av effekterna av åsiktsreklam i de länder där sådan reklam är tillåten.
Utskottets bedömning
Utskottet erinrar till en början om att den föreslagna föreskriften om förbud mot åsiktsreklam ges stöd i 1 kap. 12 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Som tidigare nämnts föreslås yttrandefrihetsgrundlagen träda i kraft den 1 januari 1992.
För tiden intill dess att yttrandefrihetsgrundlagen träder i kraft är emellertid bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen tillämpliga på lagförslaget. Bestämmelserna innebär att särskilt viktiga skäl måste föreligga för att den föreslagna lagstiftningen skall kunna genomföras. Som lagrådet anför måste det vara fråga om skäl med en speciell tyngd. Vad som i ett enskilt lagstiftningsärende åberopas som särskilt viktiga skäl bör som lagrådet anför underkastas en rättslig granskning. Att en sådan granskning kan leda till att en föreslagen ordning inte ter sig naturlig kan emellertid enligt utskottets mening inte bli helt avgörande för den bedömning som riksdagen skall göra.
Utskottet anser att det är av stor betydelse att olika meningar och åsikter får komma fram i televisionen och att ingen skall kunna utnyttja mediet för att oemotsagd föra fram sina uppfattningar eller förhindra att meningsmotståndare kommer till tals. En ordning som innebär att endast de som förfogar över stora ekonomiska resurser kan använda TV-mediet för opinionsbildning och propaganda minskar emellertid möjligheterna till en allsidig debatt. Som anförs i propositionen är detta till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället. Att förhindra en sådan ordning är enligt utskottets mening ett sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen.
På grund av det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del. Utskottet avstyrker därmed motion 1990/91:K63 yrkande 3.
Utskottet utgår från att regeringen håller sig underrättad om andra länders erfarenheter på detta område. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 1990/91:K88 yrkande 3 är därför inte nödvändig. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Demokratibestämmelsen i radiolagen
Propositionen
Enligt 6 § andra stycket radiolagen skall ett programföretag i programverksamheten hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Denna föreskrift brukar kallas demokratibestämmelsen.
Mellan Sveriges Television och radionämnden råder oenighet om hur bestämmelsen bör förstås. Oenigheten gäller vilket förhållningssätt programföretaget bör inta till sportevenemang där det finns deltagare som har framträtt i Sydafrika och som har satts upp på den av FN-organ upprättade svarta listan. Radionämnden har ansett -- under åberopande av att demokratibestämmelsen innebär att programföretagen i programverksamheten skall verka för att rasfördomar bekämpas -- att Sveriges Television genom att sända program av detta slag har handlat i strid mot bestämmelsen. Sveriges Television delar inte denna uppfattning.
I oktober 1988 meddelade nämnden ett beslut som också gällde demokratibestämmelsen. Beslutet gällde om Sveriges Television på ett tillräckligt sätt hade bevakat en nordisk kvinnokonferens i Oslo med ett stort antal deltagare. Nämnden ansåg att Sveriges Televisions bevakning av konferensen var otillräcklig och att detta utgjorde en överträdelse av demokratibestämmelsen.
I den lagrådsremiss som ligger till grund för propositionen föreslogs en ändring av demokratibestämmelsen som skulle möjliggöra en utvidgning av programföretagens handlingsfrihet i förhållande till vad radionämndens praxis innebär.
Lagrådet avstyrker ändringsförslaget. Enligt lagrådet bör en regel av den karaktär som demokratibestämmelsen har inte ändras över huvud taget annat än om speciella, starka skäl har framkommit. Ett enstaka avgörande av radionämnden är därvid enligt lagrådets mening uppenbart otillräckligt.
I propositionen anförs att radionämnden när det gäller svarta listan har fattat ytterligare ett beslut i samma riktning som det tidigare redovisade beslutet. Enligt propositionen innebär den föreslagna ändringen en utvidgning av yttrandefriheten i programföretagens verksamhet jämfört med radionämndens praxis. För att utvidga yttrandefriheten bör det enligt propositionen inte krävas att de skäl som anförs har någon särskilt stor tyngd. I propositionen anförs att en ändring av bestämmelsen är att klart föredra framför den situation som radionämndens praxis har resulterat i. Enligt propositionen bör bestämmelsen därför formuleras om.
I fortsättningen bör enligt propositionen ett programföretag inte anses överträda demokratibestämmelsen även om sändningar kan sägas innebära att företaget underlåter att medverka i bojkottaktioner mot t.ex. idrottsmän som har framträtt vid evenemang i Sydafrika. I sändningar av detta slag är det från demokratibestämmelsens synpunkt omständigheter vid sidan av det som sänds som står i blickpunkten.
Det anförs vidare att det i situationer som dessa inte kan bortses från att ett programföretag också har andra förpliktelser än sådana som följer av demokratibestämmelsen. Avtalet mellan staten och Sveriges Television anger t.ex. att programmen genom kvalitet, tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning skall tillgodose skiftande behov och intressen hos landets befolkning. I fall av detta slag blir det enligt propositionen nödvändigt att göra en avvägning mellan de skyldigheter som programföretaget har enligt demokratibestämmelsen och vad som kan följa av andra bestämmelser, t.ex. sådana som går ut på att programföretaget skall fästa vikt vid publikens intressen.
Enligt propositionen leder även bestämmelsen alltför långt om den innebär att bevakningsskyldighet kan föreligga även i fråga om en enkel nyhetstilldragelse.
Det anförda leder enligt propositionen till slutsatsen att demokratibestämmelsen bör ändras så att den föreskriver att programverksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Motionen
I motion 1990/91:K74 yrkande 1 av Lars Werner m.fl. (v) vänder sig motionärerna mot förslaget att ändra demokratibestämmelsen. De förklarar att demokratibestämmelsen skall vara överordnad andra intressen och att det är viktigt att programföretagen har en övergripande skyldighet att fördöma rasism, våld och brutalitet samt att hävda jämlikhet mellan könen. Regeringens motiv till ändringen, nämligen att programföretagen också har andra förpliktelser än sådana som följer av demokratibestämmelsen, öppnar enligt motionärerna en möjlighet att acceptera våld och rasism i filmer m.m. Motionärerna hänvisar vidare till lagrådets uttalande att ett enstaka avgörande av radionämnden och en därav föranledd motsättning mellan nämnden och Sveriges Television är uppenbart otillräckligt som skäl att ändra en regel av den karaktär som demokratibestämmelsen har.
Utskottets bedömning
En bestämmelse varigenom ett programföretag åläggs att bevaka en viss tilldragelse eller att underlåta att förmedla en viss händelse innebär en begränsning av informationsfriheten. Lagstiftning om sådan begränsning får enligt 2 kap. 12 § andra stycket och 13 § regeringsformen beslutas endast inom vissa där angivna ramar.
Enligt 13 § får begränsning av informationsfriheten ske med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt -- vilket är av intresse i detta fall -- får begränsningar av informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.
Den centrala ställning som informationsfriheten har i regeringsformen och de regler som finns där om lagstiftning som begränsar informationsfriheten innebär enligt utskottet att intresset av informationsfrihet är överordnat det intresse som kommer till uttryck i demokratibestämmelsen.
Av det sagda följer att det inte heller kan fordras några särskilda skäl för att ändra demokratibestämmelsen i riktning mot ökad informationsfrihet.
När det gäller vad som anförs i propositionen om att programföretagen också har andra förpliktelser än sådana som följer av demokratibestämmelsen och motionärernas oro över att detta uttalande öppnar en möjlighet att acceptera våld och rasism i filmer etc. vill utskottet erinra om bestämmelserna i 16 kap. brottsbalken om hets mot folkgrupp, barnpornografibrott och olaga våldsskildring.
I detta sammanhang är också den föreslagna bestämmelsen i 7 § första stycket radiolagen av intresse. Enligt den paragrafen kan det i avtalet om villkoren för programföretags sändningsrätt bestämmas om skyldighet för företaget att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen.
Denna bestämmelse ger enligt propositionen stöd för avtalsbestämmelser som ålägger ett programföretag att visa varsamhet när det gäller att t.ex. sända våldsinslag eller inslag med sexualskildringar, program som kan verka skrämmande på barn, program som på ett felaktigt sätt speglar bruk av alkohol eller narkotika och program som är uppenbart kränkande mot ettdera könet eller mot människor med viss hudfärg, nationalitet eller religion.
Utskottet kan sålunda inte finna några principiella skäl som talar mot den föreslagna ändringen av demokratibestämmelsen. Utskottet delar regeringens uppfattning att ändringen är sakligt motiverad.
På grund av det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del. Utskottet avstyrker därmed motion 1990/91:K74 yrkande 1.
Programutbudets sammansättning i den nya TV-kanalen
Propositionen
Enligt propositionen måste de villkor som skall gälla i fråga om programutbudets sammansättning avvägas med hänsyn såväl till vad som är känt om reklamfinansieringens effekter på programsammansättningen som till reklam-TV-företagets möjligheter att få tillräckliga inkomster.
I propositionen anförs att internationella erfarenheter visar på risken att reklamfinansiering leder till ett ensidigt programutbud, där underhållning av olika slag dominerar och där informativa program och kulturprogram förekommer i liten omfattning. Förklaringen till ensidigheten anges vara att programföretagen anpassar sig till annonsörernas önskemål om en stor publik för annonserna.
Om man vill säkerställa att tillkomsten av ett nytt, reklamfinansierat TV-företag inte bara skall innebära att publiken får ökade möjligheter att välja mellan olika underhållningsprogram, bör enligt propositionen villkor om ett mångsidigt programutbud ingå i avtalet med staten. I ett sådant avtal bör det bestämmas om skyldighet för företaget att sända ett mångsidigt programutbud av god kvalitet. Sändningarna bör innehålla såväl nyheter och informativa program som underhållningsprogram.
Bland programkategorier som enligt propositionen särskilt bör nämnas i avtalet märks nyhetsprogram, barnprogram, program på svenska språket och med svenska upphovsmän eller svenska artister samt egenproducerade och beställda program. Även frågor om sändningstiden för programkategorier bör kunna regleras i avtalet.
Motionerna
Enligt motion 1990/91:K63 yrkande 4 av Anders Björck m.fl. (m) kan det ifrågasättas om regeringens förslag till reglering av programutbudets sammansättning i den tredje TV-kanalen är motiverade. Motionärerna menar att det är tittarnas krav som skall avgöra vad som är "mångsidighet" resp. "god kvalitet", inte politiska beslut. Den fristående kanalen bör enligt motionärerna åläggas att upprätta en egen nyhetsredaktion. I övrigt bör enligt deras mening stor restriktivitet iakttas när det gäller ytterligare reglering.
I motion 1990/91:K85 yrkande 1 av Inger Schörling m.fl. (mp) anför motionärerna att det torde ligga nära till hands att anta att det i en reklamfinansierad TV-kanal kommer att saknas program som innehåller konsumentupplysning eller andra inslag som kan vara kritiska till annonsörerna och deras produkter från konsumentpolitisk eller ekologisk synpunkt eller som är kritiska till det kommersiella konsumtionssamhället i stort. Motionärerna anser att det i en sådan TV-kanal för konsumenternas och balansens skull uppenbarligen finns ett behov av att konsumentfrågor kommer fram och blir belysta. Enligt motionärerna förefaller det därför rimligt att avtalet mellan staten och programföretaget innehåller krav på regelbundna sändningar av sådana konsumentprogram i inte obetydlig omfattning.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att tillkomsten av ett nytt reklamfinansierat TV-företag bör medföra ett brett programutbud. I den nya kanalen måste det utöver underhållningsprogram även förekomma bl.a. nyhetsprogram, informativa program, kulturprogram och barnprogram. För att säkerställa en godtagbar mångsidighet i programutbudet bör i enlighet med vad som föreslås i propositionen regler härom tas in i avtalet med programföretaget. Förpliktelserna får emellertid inte gå så långt att de kan äventyra möjligheterna till ekonomisk lönsamhet i verksamheten. Enligt utskottets mening innebär regeringens förslag i fråga om programutbudets sammansättning en rimlig avvägning. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker därmed motionerna 1990/91:K63 yrkande 4 och 1990/91:K85 yrkande 1.
Utbyggnad av sändningarna från det nya TV-företaget
Propositionen
Enligt propositionen skall det nya TV-företaget för sina marksändningar utnyttja samma sändarstationer som används av Sveriges Radio-koncernen. Programföretaget bör förbinda sig att se till att en mycket stor del av Sveriges befolkning kan ta emot sändningarna inom en kort tid efter sändningarnas start. Under avtalstiden bör befolkningstäckningen byggas ut till i huvudsak samma nivå som för Sveriges Television.
För att nå dessa mål krävs enligt propositionen en omfattande utbyggnad av nätet av marksändare. I propositionen anförs att satellitsändning kan användas för att under begränsad tid ge möjlighet att se programmen i de områden där marksändarna ännu inte har tagits i bruk. Sändningar över satelliter med hög eller medelhög effekt kan enligt propositionen också vara tänkbara som en mer permanent lösning för att ge mottagningsmöjligheter i glest befolkade områden där det skulle bli mycket kostsamt att inrätta marksändare.
Motionen
Enligt motion 1990/91:K80 yrkande 6 av Olof Johansson m.fl. (c) bör ett av koncessionsvillkoren vara att den nya kanalen senast vid avtalsperiodens utgång skall ha marksändning i samma omfattning som Sveriges Radio. Om marksändning av ekonomiska eller andra skäl måste kompletteras med sändning via satellit, skall enligt motionärerna även Sveriges Televisions två kanaler beredas dessa sändningsmöjligheter utan merkostnader för tittarna.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening uppfyller regeringens förslag om utbyggnad av sändningarna de krav som kan ställas i fråga om befolkningstäckning. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motion 1990/91:K80 yrkande 6.
Programverksamhetens regionala inriktning
Propositionen
Enligt propositionen bör ett nytt TV-företag lägga sig vinn om att låta olika delar av landet finnas med i programutbudet. Det är emellertid knappast realistiskt att räkna med att ett sådant företag kommer att ha en omfattande och dyrbar organisation för regional produktion av program. I propositionen anförs att det i själva verket framstår som mest troligt att ett nytt programföretag inte kommer att skaffa sig särskilt omfattande egna produktionsresurser, utan att det i stället i huvudsak kommer att förlita sig på fristående produktionsföretag.
Ett sätt att söka åstadkomma att ett nytt TV-företag får en programprofil med en inriktning på andra delar av landet än huvudstaden är, enligt propositionen, att se till att verksamhetens ledning förläggs utanför huvudstadsområdet. Det sägs vidare att det också kan ha betydelse var den centrala nyhetsredaktionen är belägen, även om det inte går att bortse från att många av de händelser som under alla förhållanden kommer att uppmärksammas i nyhetsverksamheten inträffar i Stockholm.
När de företag som vill komma i fråga för sändningstillstånd inbjuds att anmäla sitt intresse bör det enligt propositionen framhållas som ett önskemål att händelser och skeenden i olika delar av landet skall speglas i programverksamheten. Det sägs att det inte är lämpligt att på förhand ange hur denna uppgift bör fullgöras. I stället bör de olika intresserade företagen lägga fram sina förslag, varefter den valda lösningen i lämplig form bör ingå i avtalet mellan staten och programföretaget.
Motionerna
I motion 1990/91:K80 yrkande 5 av Olof Johansson m.fl. (c) förklarar motionärerna att det i anslutning till koncessionsgivningen är angeläget att utforma villkoren så att utvecklingen av regional produktion och distribution av TV främjas. Den sökande som är villig att ge särskilda utfästelser i detta hänseende bör enligt motionärerna ha företräde vid prövningen.
I samma motion anförs att uppbyggnaden av den tredje marksända TV-kanalen ger en unik möjlighet att utan särskilda merkostnader eller andra olägenheter etablera ett rikstäckande medium i allt väsentligt utanför Stockholmsområdet. Enligt motionärerna bör sändningstillståndet därför förenas med villkoret att företagets centrala administration och huvudredaktion etableras i en ort utanför Stockholmsregionen (yrkande 7). Liknande synpunkter förs fram i motion 1990/91:K75 i denna del av Lars-Erik Lövdén (s).
Enligt motion 1990/91:K85 yrkande 2 av Inger Schörling m.fl. (mp) bör nyetableringar i Stockholmsområdet undvikas. Det är därför viktigt att endast sådan verksamhet som är oundgängligen nödvändig att förlägga till Stockholmsområdet och följaktligen inte går att placera någon annanstans blir förlagd dit. Motionärerna menar att detta innebär att ledning, central nyhetsredaktion eller andra funktioner inom det nya TV-företaget bör förläggas utanför huvudstadsområdet och att regeringen bör eftersträva detta vid kommande avtalsförhandlingar. Vid en avvägning mellan kanalinnehållet och själva placeringen av företaget och dess olika funktioner bör dock kanalinnehållet enligt motionärerna väga tyngre.
I motion 1990/91:K60 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) förespråkas en lokalisering till Luleå av den nya TV-kanalen.
Enligt motion 1990/91:K64 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) är Karlstad den lämpligaste orten för en ny TV-station. Samma uppfattning förs fram i motion 1990/91:K77 av Kjell Ericsson (c).
Enligt motion 1990/91:K66 yrkande 1 av Bo Forslund m.fl. (s) bör den nya kanalen, helt eller delvis, ligga i Sundsvall.
I motion 1990/91:K89 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (fp) anför motionärerna att det nya reklamfinansierade TV-företaget bör lokaliseras till Göteborg.
Utskottets bedömning
I likhet med vad som anförs i propositionen bör det företag som skall få koncessionen lägga sig vinn om att låta olika delar av landet omfattas av programutbudet så att utvecklingen av regional produktion och distribution främjas.
Utskottet delar uppfattningen att det inte är lämpligt att på förhand ange hur denna uppgift bör fullgöras. Vilken lösning som skall väljas får i stället bli beroende av de avvägningar som måste göras i koncessionsförfarandet. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker därmed motionerna 1990/91:K80 yrkandena 5 och 7, 1990/91:K75 i denna del, 1990/91:K85 yrkande 2, 1990/91:K60, 1990/91:K64, 1990/91:K66 yrkande 1, 1990/91:K77 och 1990/91:K89.
Hur programföretaget väljs ut
Propositionen
Enligt propositionen skall det ankomma på regeringen att besluta om vem som skall få koncession för den tredje TV-kanalen. Med hänsyn till frågans vikt bör regeringen enligt propositionen bereda de partier som är representerade i riksdagen tillfälle att avge synpunkter. Innan ett sådant beslut fattas bör alla intresserade ges möjlighet att ansöka om tillstånd.
Enligt propositionen får det vidare ankomma på regeringen att, genom förhandlingar med sökande som kan anses lämpliga, utreda om en sådan uppgörelse kan träffas med någon av dem att koncession kan beviljas. Uppgörelsen skall ges formen av ett avtal mellan regeringen och företaget där företagets förpliktelser anges.
Motionerna
Enligt motion 1990/91:K80 yrkande 3 av Olof Johansson m.fl. (c) kommer valet av programföretag att få principiell betydelse för det svenska massmedieutbudet i framtiden. Enligt motionärerna är det mot den bakgrunden rimligt att frågan om sändningstillstånd och om vilka villkor detta skall förenas med får en bred politisk förankring. Motionärerna anser att regeringen inte enbart skall bereda de politiska partierna möjligheter att avge synpunkter utan att också ett samråd mellan regeringen och riksdagspartierna skall föregå beslutet om sändningstillstånd.
Enligt motion 1990/91:K93 yrkande 1 av Bengt Harding Olson (fp) bör upphandlingsförordningens (1986:366) principer ligga till grund för koncessionsförfarandet. Inför koncessionsgivningen borde därför fastställas programreglemente, reklamregler, lokaliseringskrav, avgiftsnivå, sanktionssystem vid brott mot reglerna m.m.
Utskottets bedömning
Det krav på samråd mellan regeringen och de i riksdagen representerade partierna som förs fram i motion 1990/91:K80 yrkande 3 får anses tillräckligt tillgodosett genom att företrädare för riksdagspartierna skall beredas tillfälle att avge synpunkter före ett beslut om koncession. Regeringen har därvid möjlighet att vända sig till den parlamentariskt sammansatta radio- och TV-beredningen. Motionsyrkandet avstyrks.
Enligt utskottets mening bör det förfarande som skall leda fram till ett koncessionsbeslut inte liknas vid offentlig upphandling. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K93 yrkande 1.
Utskottet tillstyrker propositionen såvitt gäller frågan om hur programföretaget skall väljas ut. Utskottet tar i det följande upp den därmed nära sammanhängande frågan om tidpunkten för koncessionsansökan.
Tidpunkten för koncessionsansökan
Propositionen m.m.
Även om bara ett företag kan få sändningstillstånd i den tredje TV-kanalen, bör enligt propositionen alla som önskar komma i fråga ges möjlighet att anmäla sitt intresse. I propositionen anges att en inbjudan att ansöka om sådant tillstånd skall utfärdas så snart propositionen har avlämnats till riksdagen och att utfärdandet av inbjudan kommer att ske under förbehåll av att riksdagen i ifrågavarande delar beslutar i enlighet med regeringens förslag. Vidare anges att inbjudan skall ange de förutsättningar, krav och önskemål som bör gälla för sändningsverksamheten. Enligt propositionen bör det vara möjligt att fatta beslut före utgången av augusti 1991.
I en inom utbildningsdepartementet den 28 mars 1991 upprättad promemoria -- En ny svensk TV-kanal -- upplysningar för koncessionssökande -- anges att den som önskar komma i fråga för sändningsrätten bör ge in en ansökan till utbildningsdepartementet senast den 31 maj 1991.
I propositionen anförs att det efter ansökningstidens utgång kan tänkas att det finns flera sökande som i och för sig uppfyller rimliga krav, men att det bedöms möjligt att, genom samverkan mellan olika sökande eller på annat sätt, få till stånd ett alternativ som tillgodoser kraven i högre grad än som anges i någon av ansökningarna. I ett sådant fall bör regeringen enligt propositionen kunna ge tillstånd till en konstellation som inte finns bland de sökande, eller på villkor som innebär mer långtgående åtaganden än som framgår av enskilda ansökningar.
Motionerna
I motion 1990/91:K63 yrkande 6 av Anders Björck m.fl. (m) anför motionärerna att det är angeläget att koncessionsgivningen för den nya TV-kanalen sker snabbt och att ett avgörande beslut kan fattas tidigt under hösten 1991. Samtidigt måste de berörda intressenterna enligt motionärerna ges skälig tid för att sammanställa de kompletta ansökningshandlingarna. Den slutgiltiga tidpunkt då fullständiga ansökningar skall ha kommit in kan enligt motionärerna sättas först till efter det att riksdagen har fattat sitt beslut om vilka villkor som skall gälla. Detta innebär enligt motionärerna att den 31 maj 1991 inte kan accepteras som slutligt datum för intressenterna att komma in med fullständiga ansökningshandlingar. Motionärerna menar att den dagen i stället bör ses som dag för intresseanmälan, varefter det skall stå de sökande fritt att komplettera sina ansökningar.
I motion 1990/91:K88 yrkande 4 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) framförs liknande synpunkter. Motionärerna menar att tiden för inlämnande av ansökan bör utsträckas till en tidpunkt efter riksdagens beslut, förslagsvis minst någon månad efter beslutet.
Även i motion 1990/91:K75 i denna del av Lars-Erik Lövdén (s) vänder sig motionären mot den korta tid som står de sökande till buds. Motionären menar att det förefaller osannolikt att någon som inte tidigare driver en TV-kanal på denna korta tid skall kunna få ihop en bred ägargrupp och göra alla de övriga förberedelser som krävs. Enligt motionären skulle en förlängd ansökningstid -- t.ex. sex månader efter riksdagsbeslut -- göra det möjligt att skapa nya konstellationer och att få till stånd en TV-kanal utanför Stockholm.
Enligt motion 1990/91:K93 yrkande 2 av Bengt Harding Olson (fp) är det ofattbart att ansökningstiden går ut före tidpunkten för riksdagens behandling. Av stor principiell betydelse är enligt motionären att ingen kandidat i förväg missgynnas. Motionären anser att ansökningstiden i väsentlig mån måste förlängas.
Utskottets bedömning
Innehållet i den lagstiftning som föreslås i detta ärende är till stora delar av grundläggande betydelse för den som skall ansöka om koncessionen.
Vidare har regeringen begärt att riksdagen skall ta ställning till vad som anförs i propositionen i fråga om ett reklamfinansierat TV-företag i vad avser vissa grundläggande krav på programverksamheten, programutbudets sammansättning, sändning av sponsrade program, utbyggnad av sändningarna, programverksamhetens regionala inriktning och hur programföretaget väljs ut.
Först när riksdagen har fattat sitt beslut står det klart hur lagstiftningen kommer att se ut och hur de andra nämnda förutsättningarna för det reklamfinansierade TV-företaget kommer att gestalta sig. Riksdagens beslut kan fattas tidigast den 11 juni 1991. För att alla intresserade skall kunna ges möjlighet att ansöka om koncessionen med utgångspunkt från innehållet i riksdagsbeslutet bör ansökningstiden utsträckas till en tidpunkt efter beslutet. Utskottet anser att denna tidpunkt bör bestämmas till den 1 juli 1991. I det förfarande som därefter vidtar kan det bli aktuellt för sökandena att komma in med kompletterande uppgifter.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda tillgodoses syftet med motionerna 1990/91:K63 yrkande 6, 1990/91:K88 yrkande 4, 1990/91:K75 i denna del och 1990/91:K93 yrkande 2.
Koncessionstidens längd
Propositionen
Enligt propositionen måste ett reklam-TV-företag få tillfälle att bygga upp verksamheten. Under uppbyggnadsperioden kan man räkna med att det ekonomiska resultatet kommer att bli sämre än när sändarnätet är utbyggt och organisationen också i övrigt blivit intrimmad. Detta talar enligt propositionen för att koncessionstiden inte görs alltför kort.
Det är enligt propositionen samtidigt angeläget att det sätt på vilket programföretaget har skött verksamheten kan prövas med ganska jämna mellanrum, och det är bara i samband med en eventuell förnyelse av koncessionen som det kan göras en helhetsbedömning av företagets handlande. Detta talar enligt propositionen för en relativt kort koncessionstid. Ytterligare skäl att göra den första koncessionsperioden relativt kort är enligt propositionen den bristande erfarenheten av reklamfinansierad television i Sverige och att tekniska och andra förändringar kan medföra ändrade förutsättningar. Regeringen anser på grund av det anförda att koncessionstiden skall omfatta sex år.
Motionen
I motion 1990/91:K82 yrkande 2 av Göran Engström och Kjell Ericsson (c) förordas en koncessionsperiod på minst tio år så att den nya kanalen får en rimlig chans att etablera sig på marknaden.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är det inte nödvändigt med något uttalande från riksdagens sida när det gäller koncessionstidens längd. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K82 yrkande 2.
Den nya TV-kanalens ägarkrets
Propositionen
Ägarna till det företag som får tillstånd att bedriva TV-sändningar bör enligt propositionen ha sådan ekonomisk styrka och uthållighet att de kan tillgodose behovet av kapital under verksamhetens uppbyggnadsskede och även svara för kapitaltillskott som kan bli aktuella senare.
I propositionen anförs att en bred krets av ägare bör eftersträvas och att sammansättningen bör bli sådan att maktkoncentrationen inom de svenska massmedierna inte förstärks. Det är enligt propositionen en fördel om ägarna kan hämtas från olika sektorer av det svenska samhället.
Motionen
I motion 1990/91:K80 yrkande 4 av Olof Johansson m.fl. (c) anför motionärerna att utvecklingen inom medieområdet är oroväckande genom att även denna bransch i ökad omfattning tenderar att domineras av ett begränsat antal stora ägare eller ägargrupper. Motionärerna menar därför att det är viktigt att en ny ägargrupp blir ett komplement till den nuvarande ägarstrukturen inom medieområdet. En förutsättning för att den tredje TV-kanalen skall kunna bidra till en ökad konkurrens på detta område är att företag som nu är verksamma där inte får koncession.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att uttalandet i propositionen om att en bred krets av ägare bör eftersträvas och att sammansättningen bör bli sådan att maktkoncentrationen inom de svenska massmedierna inte förstärks väl svarar mot de synpunkter som förs fram i motionen. Hur denna målsättning kan uppnås blir beroende på resultatet av koncessionsförfarandet. Något uttalande från riksdagens sida i denna fråga är inte nödvändigt. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K80 yrkande 4.
Koncessionsavgift
Propositionen
Det programföretag som får sändningstillstånd bör enligt propositionen vara skyldigt att betala en årlig koncessionsavgift till staten. Avgiften bör bestå av en fast och en rörlig del. Den rörliga delen bör utgöras av en andel av programföretagens bruttoinkomster. Andelen bör sättas högre vid höga inkomster. Intäkterna bör tillföras rundradiokontot. Avgiften bör införas genom lag. Enligt propositionen är det tillräckligt att förslag till lagstiftning föreläggs riksdagen under hösten 1991.
Den närmare avvägningen mellan den fasta och den rörliga delen samt procentsatsernas storlek vid olika inkomstnivåer behöver enligt propositionen övervägas ytterligare. I propositionen anges att man vid de beräkningar som ligger till grund för förslag om TV-avgiftens storlek räknar med att den fasta delen skall uppgå till 100 milj.kr. per år och att den rörliga delen skall utgöra 10% av inkomsterna upp till 1 miljard kronor per år och 20% av inkomsterna däröver, allt angivet i 1992 års penningvärde. Med hänsyn till uppbyggnadsfasen har man räknat med att endast den fasta delen skall erläggas under 1992.
Motionerna
I motion 1990/91:K63 yrkande 5 av Anders Björck m.fl. (m) anför motionärerna att de inte har något att invända mot att en koncessionsavgift för den nya TV-kanalen tillförs Sveriges Radio-koncernen för att säkerställa koncernens finansiering. Motionärerna anser dock att den konstruktion som avgiften har givits i förslaget -- med en rörlig del som ökar med företagets inkomster -- kan få absurda konsekvenser. I takt med ökande inkomster åläggs företaget att betala allt större medel till sin konkurrent som därigenom ges allt större möjligheter att konkurrera ut den nya kanalen. En följd av denna modell för koncessionsavgiften kan enligt motionärerna i ett längre perspektiv innebära att Sveriges Radio-koncernens dominans på mediemarknaden förstärks, vilket inte gynnar mångfald och valfrihet för tittare och lyssnare. Motionärerna anser därför att konstruktioner av detta slag bör undvikas i framtiden.
I motion 1990/91:K82 yrkande 1 av Göran Engström och Kjell Ericsson (c) anför motionärerna att det är viktigt att de ekonomiska villkoren för den nya TV-kanalen inte läggs på en nivå eller utformas så att uppbyggnad och drift av kanalen på kommersiella villkor blir omöjligt att genomföra. Motionärerna menar vidare att de ekonomiska villkoren måste sammanvägas med de programpolitiska kraven, andra etableringskrav och nödvändiga investeringar. Enligt motionärerna är de nivåer för koncessionsavgiften som anges i propositionen för höga i ett inledningsskede.
Utskottets bedömning
En koncessionsavgift fordrar lagstiftning. I propositionen förutskickas att förslag till sådan lagstiftning kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1991. Enligt utskottets mening bör riksdagen nu inte göra några uttalanden i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionerna 1990/91:K63 yrkande 5 och 1990/91:K82 yrkande 1.
Radio och TV i framtiden
Propositionen
Enligt propositionen får tillkomsten av ett nytt programföretag konsekvenser för huvudmannaskap och finansieringssätt i fråga om sändarnätet för rundradion. Även myndighetsstrukturen inom rundradioområdet påverkas. I propositionen sägs vidare att det finns anledning att undersöka förutsättningarna för utökade sändningar, i första hand av ljudradion, men på längre sikt även av television. I propositionen lämnas inga förslag om detta. Det sägs emellertid att det är angeläget att snabbt ta fram underlag för politiska beslut. För riksdagens information redovisar regeringen sin syn på dessa frågor enligt följande.
En särskild utredning bör tillkallas för att inför den kommande propositionen våren 1992 om avtal för Sveriges Radio förbereda en omorganisation av verksamheten med programinsamling och programutsändning för Sveriges Radio och det nya reklamfinansierade TV-företaget. En förutsättning bör vara att verksamheten drivs av staten i en organisation som är avgränsad från televerket.
Myndighetsstrukturen på radio- och TV-området bör ses över med syfte att få till stånd en gemensam organisation för myndighetsuppgifter i fråga om radio- och TV-sändningar till allmänheten. Översynen bör omfatta dels radionämndens, kabelnämndens och närradionämndens verksamhetsområden, dels ansvaret för nya former av radio- och TV-sändningar till allmänheten.
En utredning bör tillkallas för att i en första etapp utarbeta ett tekniskt underlag i fråga om möjligheterna till ytterligare ljudradiosändningar. Därefter bör utredningsarbetet fortsätta under parlamentarisk medverkan. Under en andra etapp av det tekniska utredningsarbetet bör förutsättningarna i fråga om TV-distributionen belysas.
Motionerna
I motion 1990/91:K63 yrkande 7 av Anders Björck m.fl. (m) anför motionärerna att grundprincipen när det gäller radio bör vara att endast tekniska begränsningar skall tillåtas inskränka den fria etableringsrätten. Motionärerna erinrar om utvecklingen av digital sändningsteknik för ljudradio, vilket ger möjligheter till en markant ökning av antalet sändningsfrekvenser. Enligt motionärerna torde frekvensknapphet slutgiltigt kunna avvisas som argument för monopol på ljudradiosändningar. Motionärerna anser därför att radio- och TV-beredningen bör ges i uppdrag att föreslå ny lagstiftning för radiomediet och att målsättningen för det arbetet skall vara så stor etableringsfrihet som tekniken tillåter.
I motion 1990/91:K88 yrkande 1 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) anför motionärerna att det redan nu finns utrymme för regionala reklamfinansierade TV-sändningar i en fjärde markbunden kanal. Enligt motionärerna bör samma principer som nu avses gälla den tredje TV-kanalen också gälla för lokala och regionala reklamfinansierade TV-kanaler. Den myndighet som enligt propositionen skall ha ansvaret för frekvensfördelningen bör enligt motionärerna få i uppgift att fördela koncessioner och fastställa avgifter och övriga villkor med utgångspunkt från de principer som anges i propositionen. Motionärerna menar att man dels bör slå vakt om den nuvarande föreningsanknutna närradion, som bör kunna avregleras i en del avseenden, dels bör kunna ge koncession för lokala reklamfinansierade ljudradiosändningar allteftersom frekvenser står till förfogande. Arbetet med att utreda frekvensutrymmet och sedan föreslå riksdagen en ny lagstiftning om utnyttjandet av detta bör enligt motionärerna bedrivas mycket skyndsamt.
I motion 1990/91:K62 yrkande 3 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) anför motionärerna att den tekniska utvecklingen, särskilt genom digitaliserad utsändning, kommer att medföra en knivskarp extern radiokonkurrens genom reklamfinansierad utländsk radio. Enligt motionärerna måste det nya ljudradiobolaget ha beredskap att möta denna konkurrens.
Enligt motion 1990/91:K70 av Bruno Poromaa m.fl. (s) bör huvudkontoret för den nya sändarnätstationen lokaliseras till Kiruna. Motionärerna pekar på Kiruna kommuns ambitioner inom data- och rymdområdet.
I motion 1990/91:K73 yrkande 2 av Per Stenmarck och Margit Gennser (m) vänder sig motionärerna mot vad som sägs i propositionen om att det nya sammanslagna radiobolaget skall ha fyra rikstäckande nät. Motionärerna anser att det skulle stärka Sveriges Radios monopolställning. De anser att det skall finnas tre rikstäckande nät medan det fjärde skall användas av flera olika lokalradiostationer.
Motionärerna motsätter sig vidare en sammanslagning av lokalradion och riksradion (yrkande 1). De anser i stället att lokalradion skall säljas (yrkande 3) och ges rätt till fri finansiering, dvs. sponsring och reklam (yrkande 4).
Motionärerna anför att en parlamentarisk beredning snarast bör tillsättas med uppgift att se över samtliga frågor i syfte att avreglera radiomediet och tillåta frihet för etablering, programinnehåll och finansiering (yrkande 5).
I motion 1990/91:Kr204 av Charlotte Cederschiöld (m) anför motionären att närradiomarknaden är mycket friare i övriga nordiska länder än i Sverige. För att de svenska lyssnarna skall få ett förbättrat utbud krävs enligt motionären att den svenska närradiolagen ses över så att de möjligheter som finns i övriga Norden öppnas även i vårt land.
Även i motion 1990/91:Kr211 av Oskar Lindkvist (s) förespråkas en översyn av närradions villkor särskilt såvitt gäller de finansiella problemen. Också i den motionen anförs att exempel på lösningar bör stå att finna i övriga nordiska länder.
Enligt motion 1990/91:Kr278 yrkande 1 av Bengt Harding Olson (fp) fordras en genomgripande omstrukturering av radion i Sverige. Riksradion bör bli ett separat och självständigt bolag vars verksamhet finansieras genom avgifter. Sveriges Radio-koncernen bör avskaffas. Lokalradion bör säljas ut på den fria marknaden. Verksamheten bör finansieras med licensavgifter och reklam. Närradion bör fortfarande vara en föreningsradio. Där bör reklam inte få förekomma. För mindre resursstarka föreningar tryggas verksamheten genom tilldelning från lokalradions reklamintäkter.
Motionären anser även att radio- och TV-beredningen bör lägga fram ett samtidigt förslag beträffande TV- och radioreklam (yrkande 2).
I motion 1990/91:Kr355 yrkande 2 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) anför motionärerna att ett beslut om en fjärde reklamfinansierad TV-kanal skulle kunna ge Göteborg en möjlighet att konkurrera om lokaliseringen. De anför vidare att ett frisläppande av radiomonopolet skulle göra det möjligt att sälja Radio Göteborg till privata intressenter.
I motion 1990/91:K404 yrkande 1 av Carl Bildt m.fl. (m) anför motionärerna att det är bra att etermediepolitiken efter ett decennium av politisk handlingsförlamning nu utreds av en parlamentarisk beredning. Målet för beredningens arbete bör vara att det svenska radio- och TV-monopolet avskaffas. I princip skall endast tekniska begränsningar tillåtas inskränka friheten för radio- och TV-sändningar. Liknande synpunkter förs fram i motion 1990/91:K419 yrkande 1 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
I motion 1990/91:K404 yrkande 2 föreslår motionärerna att de två kvarvarande frekvenserna skall upplåtas till fristående ägare med koncessioner på högst tio år. När nya fristående kanaler etablerats bör enligt motionärerna en av Sveriges Radios två TV-kanaler säljas till fristående intressenter. För radion bör enligt motionärerna gälla att koncession skall kunna beviljas varje fysisk och juridisk person så länge de tekniska förutsättningarna så tillåter (yrkande 3).
Enligt motionärerna bör förbudet mot kommersiell reklam i radio och TV upphävas för att möjliggöra finansiering av fristående kanaler (yrkande 4). Motionärerna anser också att förbudet mot reklam i lokala kabelsändningar bör upphävas (yrkande 5). Även i motion 1990/91:K419 yrkande 7 förespråkas upphävande av reklamförbudet.
I motion 1990/91:K404 yrkande 6 anser motionärerna vidare att alla koncessionsärenden bör handläggas av en statlig koncessionsgivande myndighet, varför kabelnämnden kan läggas ner (yrkande 6). I motion 1990/91:Kr215 yrkande 2 av Carl Bildt m.fl. anförs på samma grund att närradionämnden kan läggas ner.
I motion 1990/91:K408 av Bo Hammar m.fl. (v) uttrycker motionärerna oro över tendenser till internationell monopolisering och likriktning av kulturproduktionen i informationssamhället. Enligt motionärerna behövs en kartläggning av den internationella massmediemarknaden och hur denna kan påverka massmedier (yrkande 1). Motionärerna anser vidare att en internationell konvention med syfte att garantera mångfald och valfrihet bland medierna skulle kunna sätta gränser för hur många mediekanaler en person eller storkoncern får kontrollera (yrkande 2).
Enligt motion 1990/91:K416 av Per Stenmarck och Margit Gennser (m) finns det underlag för minst tio kommersiellt finansierade radiostationer i Malmöhus län. Motionärerna förespråkar att länet blir plats för en försöksverksamhet med fri radio.
I motion 1990/91:K418 yrkande 1 av Anders Björck m.fl. (m, fp, c) anför motionärerna att radio- och TV-beredningen i fortsättningen bör ta ställning till radiofrågorna och en ny svensk radiolagstiftning. De anför att en ny radiolagstiftning bör garantera radiomediet i princip samma yttrandefrihet som sedan mycket länge gäller för tidningar och tidskrifter (yrkande 2). Sveriges Radios monopol bör avskaffas och endast tekniska hinder tillåtas begränsa den fria etableringsrätten. Koncessioner skall kunna ges till fysiska och juridiska personer (yrkande 3). Förbudet mot kommersiell reklam bör avskaffas (yrkande 4).
Enligt motion 1990/91:K419 yrkandena 2 och 6 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) bör en avreglering av radion inledas i Storstockholmsområdet genom försäljning av Radio Stockholm. Motionärerna anför vidare att försöken med digitaliserad ljudradiosändning bör förläggas till samma delar av TV-banden som i övriga Europa (yrkande 3), vilket innebär att FM-bandet från 104 till 108 MHz kan frigöras för konventionell FM-rundradio (yrkande 4). Motionärerna anser att ett system med koncessionsgivning bör genomföras på försök, varvid den som bjuder högst bör erhålla koncession (yrkande 5).
I motion 1990/91:K427 yrkande 1 av Sonja Rembo (m) anför motionären att yttrande- och informationsfriheten i etern inte är lika stor som tryckfriheten. Hon menar vidare att avregleringen av etermediet bör inledas snarast (yrkande2) och att radio- och TV-beredningen även bör utreda radions framtid (yrkande 3). Motionären anser vidare att Radio Göteborg bör säljas (yrkande 4) och att det skall bli möjligt för enskilda individer, företag och organisationer att etablera radiostationer i Göteborgs och Bohus län (yrkandena 5 och 6).
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet ser med tillfredsställelse att ett utredningsarbete av angivet slag kommer till stånd, där framtida radio- och TV-frågor i hela dess vidd tas upp till övervägande under parlamentarisk medverkan. De begränsningar som bör finnas för utredningsarbetet bör naturligen i princip vara endast de som skapas genom riksdagens ställningstaganden till förevarande proposition. Utredningsarbetet bör inte föregripas. Detta gäller inte minst den framtida ljudradioverksamheten på det lokala och regionala planet. Samtidigt vill utskottet framhålla att ett utredningsarbete av angivet slag självfallet inte bör hindra att förändringar av organisatorisk art vidtas då det gäller Sveriges Radio under den kommande avtalsperioden.
Konstitutionsutskottets bedömning
Liksom kulturutskottet anser konstitutionsutskottet att det är tillfredsställande att de framtida radio- och TV-frågorna i hela dess vidd kan tas upp till övervägande under parlamentarisk medverkan i det utredningsarbete som anges i propositionen.
Konstitutionsutskottet finner att detta arbete inte bör föregripas. Det är därför inte nödvändigt med några uttalanden från riksdagens sida med anledning av motionerna. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1990/91:K62 yrkande 3, 1990/91:K63 yrkande 7, 1990/91:K70, 1990/91:K73, 1990/91:K88 yrkande 1, 1990/91:K404, 1990/91:K408, 1990/91:K416, 1990/91:K418, 1990/91:K419, 1990/91:K427, 1990/91:Kr204, 1990/91:Kr211, 1990/91:Kr278 och 1990/91:Kr355 yrkande 2.
Förlängning av nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio
Propositionen
I propositionen föreslås att nuvarande avtal mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen bör förlängas med sex månader intill utgången av år 1992. I propositionen anförs att en ny avtalsperiod bör omfatta perioden den 1 januari 1993--den 31 december 1998.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tillstyrker att avtalen mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen förlängs med ett halvår så att en ny avtalsperiod kan inledas den 1 januari 1993.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag om förlängning av avtalen.
Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program
Propositionen
I propositionen föreslås följande.
Frågor om sändning av sponsrade program bör regleras i avtalen mellan staten och vart och ett av programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen. Eftersom företagens sändningar inte skall finansieras med reklam, bör huvudprincipen vara att företagen inte heller skall träffa uppgörelser med sponsorer om finansiering av program.
För Sveriges Television bör dock införas en rätt att träffa uppgörelser om sponsring i fråga om program, där sändningen gäller en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som anordnas av någon annan än programföretaget. För sportevenemang gäller detta dock endast om evenemanget är av större svenskt eller internationellt intresse. Därvid bör samma krav ställas i fråga om sändning av sponsrade program som gäller för sådana sändningar från det reklamfinansierade TV-företaget.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet förordar att riksdagen godkänner regeringens förslag med följande tillägg. Kulturutskottet anser att, när det gäller annat än sportevenemang, därutöver bör gälla att sponsring av program i Sveriges Television bör få förekomma i vissa fall även om programföretaget är arrangör, nämligen om programmet sänds inom ramen för ett åtagande gentemot Europeiska radiounionen (EBU) -- eller arrangemanget är av motsvarande betydelse -- och programmet direktsänds till flera länder. Kulturutskottet anser att de nuvarande avtalen med programföretagen snarast bör kompletteras med de av utskottet förordade sponsringsreglerna.
Kulturutskottet anser vidare att det finns skäl att närmare överväga frågan om huruvida i vissa fall sponsring bör tillåtas av program i det ljudradioföretag som skall bildas. Behov av sponsring kan finnas exempelvis då det gäller kostnadskrävande program avseende operaföreställningar eller konserter som sänds till flera länder. Nya regler i detta avseende bör kunna träda i kraft den 1 januari 1993, då det nya programbolaget startar sin verksamhet. Enligt kulturutskottet bör vad sålunda anförts om sponsring av ljudradioprogram riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag om Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program med det tillägg kulturutskottet förordat i fråga om ytterligare möjligheter att sända vissa sponsrade program i Sveriges Television.
Konstitutionsutskottet ansluter sig till kulturutskottets bedömning att det finns skäl att närmare överväga frågan huruvida i vissa fall sponsring bör tillåtas av program i det ljudradiobolag som skall bildas -- exempelvis då det gäller kostnadskrävande program avseende operaföreställningar eller konserter som sänds till flera länder -- och att nya regler i detta avseende bör kunna träda i kraft den 1 januari 1993.
Vad konstitutionsutskottet anfört om sponsring bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Riktlinjer inför beslut om nya avtal med Sveriges Radio-företagen
Propositionen
Nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio löper ut den 30 juni 1992. I propositionen anförs att den nya mediemiljön ställer stora krav på Sveriges Radio och att koncernen under överskådlig framtid kommer att svara för huvuddelen av radio- och TV-utbudet i landet. Nuvarande avtal mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen bör, som tidigare nämnts, enligt propositionen förlängas med sex månader intill utgången av år 1992. En ny avtalsperiod bör omfatta perioden den 1 januari 1993--den 31 december 1998.
Enligt propositionen (s. 173) bör riksdagen redan nu -- i god tid inför den nya avtalsperioden -- ta ställning till de grundprinciper som skall gälla i fråga om Sveriges Radios uppdrag, ekonomiska förutsättningar, ägarförhållanden, företagsform och organisation. Det bör emellertid här anmärkas att regeringen endast har berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs i propositionen om dessa frågor (prop. s.229f.).
I propositionen anförs vidare att mera detaljerade förslag till bestämmelser och villkor för den nya avtalsperioden bör föreläggas riksdagen våren 1992.
Följande riktlinjer bör enligt propositionen gälla inför beslut om nya avtal med Sveriges Radio-företagen.
Uppdraget att sända radio- och TV-program i allmänhetens tjänst bör vara oförändrat. För verksamheten bör Sveriges Radio-koncernen disponera fyra rikstäckande sändarnät för ljudradio och två rikstäckande sändarnät för TV.
När det gäller de ekonomiska villkoren bör Sveriges Radios verksamhet även i fortsättningen finansieras med medel som riksdagen anvisar från rundradiokontot. Medelstilldelningen bör liksom nu värdesäkras med utgångspunkt i ett index. Med början år 1992 får Sveriges Radio en reformram om 600 milj.kr. fördelade med 150 milj.kr per år under fyra år. På Sveriges Radio ställs ett rationaliseringskrav om sammanlagt 200 milj.kr. under åren 1993 och 1994. De medel som frigörs genom ytterligare rationaliseringar får behållas för ytterligare reforminsatser.
Den nuvarande företagsformen bör behållas. I princip bör också ägarförhållandena i Sveriges Radio AB bestå.
Sveriges Radio-koncernens organisation bör ses över. Det anförs att ansvarsfördelningen mellan moderbolag och dotterbolag är oklar. Vidare anförs att det är mycket angeläget att koncernen i en framtid får en sådan organisation att styrelserna -- efter det att riksdagen och regeringen genom lagar, avtal och riksdagsbeslut om ekonomiska villkor har gett de grundläggande förutsättningarna -- kan ta ansvar för att verksamheten blir effektiv och framgångsrik.
Rollfördelningen mellan företagen bör bli klarare än nu. Riksdagen bör ta ställning endast till huvuddragen till den struktur som bör uppnås. Den interna företagsorganisationen bör bestämmas av det enskilda bolaget.
Programverksamheten bör handhas av tre bolag: Utbildningsradion samt ett programbolag för vardera ljudradion och televisionen. Detta innebär att Lokalradion och Riksradion förs samman till ett ljudradioföretag. De tre bolagen bör ha egna avtal med staten som preciserar deras uppdrag som programföretag i allmänhetens tjänst. Dessa organisatoriska förändringar bör enligt propositionen genomföras så att förutsättningar skapas för att förstärka den regionala och lokala radio- och TV-produktionen.
Programverksamheten bör organiseras i en koncern. Moderbolaget bör inge anslagsframställningar till regeringen och fördela medel som staten tilldelar koncernen, ansvara för fördelning och placering av sändningstid om programföretagen inte själva kan enas, ansvara för beredskapsplanering och vara ett organ där koncerngemensamma frågor bereds.
Dotterbolaget Radiotjänst i Kiruna AB bör handha avgiftsuppbörd och avgiftskontroll.
Styrelserna i moderbolaget och de tre programbolagen bör vardera bestå av femton ledamöter. För samtliga bör gälla att regeringen utser ordförande och sex ledamöter. Ägarna utser fem ledamöter. Den verkställande direktören bör vara självskriven ledamot. Slutligen äger personalen rätt att utse två ledamöter jämte två suppleanter. Den nu beskrivna ordningen att utse styrelsernas ledamöter uppnås genom föreskrifter i bolagsordningarna.
Moderbolagets och programbolagens styrelser bör ha ett mer omfattande personsamband än vad som nu är fallet. Elva av moderbolagets ledamöter bör ingå i programbolagens styrelser, fyra i Sveriges Televisions, fyra i det sammanslagna ljudradiobolagets och tre i Utbildningsradions styrelser. Av moderbolagets ledamöter är det då bara ordföranden, den verkställande direktören och personalrepresentanterna som inte ingår i något programbolags styrelse.
Motionerna
I motion 1990/91:K63 yrkande 1 av Anders Björck m.fl. (m) anförs att förändringarna som nu sker inom medieområdet och inom Sveriges Radio-koncernen aktualiserar en översyn av företagets ägarstruktur.
Enligt motion 1990/91:K80 yrkande 10 av Olof Johansson m.fl. (c) är det vid en översyn av ansvarsfördelningen mellan moderbolaget och dotterbolagen angeläget att pröva behovet av en sammanhållen koncern för den verksamhet som skall bedrivas. Motionärerna anser att översynen även bör omfatta överväganden att uppdra åt rundradiofonden att fördela tillgängliga medel till programföretagen. De anser att syftet med översynen skall vara att minimera behoven av ledningsöverbyggnad för allmän-TV och radio och således stärka programföretagens självständighet.
I motion 1990/91:Kr215 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att det fortsatta beredningsarbetet beträffande Sveriges Radios organisation och ställning bör inriktas mot att koncernens moderbolag avskaffas och att programverksamheten samlas i ett radio- och ett TV-bolag.
Enligt motion 1990/91:K63 yrkande 8 av Anders Björck m.fl. (m) bör de enskilda lokalradiostationerna garanteras stor självständighet även i framtiden. Motionärerna anser att lokalradion även i fortsättningen bör disponera en egen kanal.
I motion 1990/91:K74 yrkande 2 av Lars Werner m.fl. (v) anför motionärerna att Sveriges Radio måste få möjlighet att erbjuda lyssnarna och tittarna ett mångfald utbud av program, både underhållande och bildande. Det skall finnas utrymme både att värna om det svenska språket och kulturen och invandrarnas kultur och språk. Motionärerna anser också att egenproducerade program för barn och ungdom är viktigt.
För att kunna tillgodose alla de krav som bör ställas på ett public-service-företag krävs enligt motionärerna både professionella och ekonomiska resurser i tillräcklig omfattning. Enligt motionärerna är nu Sveriges Radios resurser så knappa att flera kvalitativt goda program är hotade. De anser att koncernen behöver ett större tillskott än vad regeringen föreslår. Enligt motionärerna är det svårt att bedöma hur hög TV-avgiften kan vara per år utan att viljan att betala avtar. De pekar därför på möjligheten att finna andra former att finansiera verksamheten. En rimlig ordning kan enligt motionärerna vara att vissa tunga delar av verksamheten finansieras på samma sätt som utlandssändningarna.
I motion 1990/91:K88 yrkande 5 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) förklarar motionärerna att de inte har något att invända mot att programverksamheten i Sveriges Radio handhas av tre programbolag, varav ett för ljudradion. De menar att det är viktigt att ljudradion kan stärka sin position inom koncernen genom en integration mellan riksradion och lokalradion. Ljudradion skall inte behöva leva i skuggan av televisionen. Motionärerna förutsätter att lokalradions sändningar i P 4 kommer att fortsätta i ungefär nuvarande omfattning.
I motion 1990/91:K80 yrkande 8 av Olof Johansson m.fl. (c) motsätter sig motionärerna bestämt att Riksradion och Lokalradion slås samman till ett programföretag. Enligt motionärerna kommer i allt fler och större områden i landet det lokala nyhetsutbudet att domineras av två aktörer--en regional dagstidning och lokalradion. Dagstidningsföretagen arbetar inte sällan inom ett vidare område än det traditionella dagstidningsområdet. Om de regionalt dominerande och finansiellt starka dagstidningarna expanderar sin verksamhet också till radio och TV, kommer dessa företag enligt motionärerna att kunna dominera såväl nyhetsutbud som debatt kring lokala frågor i än större omfattning än i dag. Lokalradion är således ett mycket viktigt kompletterande medium till de dagliga lokaltidningarna. Det är enligt motionärerna därför viktigt att slå vakt om lokalradions fortsatta verksamhet.
Motionärerna anser att ansvaret för lokalradions programverksamhet även i framtiden bör åvila ett självständigt och från den övriga radioverksamheten fristående bolag. Lokalradion skall dessutom enligt motionärerna garanteras sändningsrätt i P4-nätet.
Enligt motionärerna är många inslag som produceras av lokalradion av riksintresse medan riksradions regionala produktioner inte sällan särskilt engagerar lyssnarna inom en region. Motionärerna anser därför att det finns möjligheter till samordningar mellan dessa enheter (yrkande 9).
I motion 1990/91:K85 yrkande 3 av Inger Schörling m.fl. (mp) förklarar motionärerna att den närhet och den lokala mångfald som den lokala radion i dag bör stå för och i många fall också erbjuder lyssnarna inte äventyras utan utvecklas. Att föra samman Lokalradion och Riksradion till ett ljudradioföretag skulle enligt motionärerna kunna te sig äventyrligt från denna synpunkt. Lokalradions självständighet och positiva utveckling skulle kunna komma i fara. Å andra sidan finns det enligt motionärerna inte några belägg för detta.
Motionärerna anser att det är viktigt att lokalradion i den nya organisationen får behålla och utveckla ett programmässigt oberoende som bör präglas av lokala och regionala hänsyn och förutsättningar samt medge större möjligheter att spegla och skildra lokala och regionala händelser och skeenden.
I motion 1990/91:K61 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén (m) instämmer motionärerna i att det är önskvärt att satsa på en regional och lokal produktion. De menar emellertid att det bör klargöras att även utsändningen skall vara lokal.
Enligt motion 1990/91:K62 yrkandena 1 och 2 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) måste det ställas särskilda krav på det nya ljudradiobolaget för att den framtida radioverksamheten skall säkras. Ett viktigt sådant krav är att man garanterar de lokala radiostationernas programmässiga självständighet. Liknande synpunkter förs fram i motion 1990/91:K92 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp).
I motion 1990/91:K65 av Sten Andersson i Malmö och Bertil Persson ( båda m) anför motionärerna att det är viktigt att lokalradions verksamhet får bestå när det nya radiobolaget bildas. De framför vissa krav för att denna målsättning skall kunna förverkligas. Samma uppfattning och samma krav förs fram i motion 1990/91:K72 av Lars Ahlström (m).
Enligt motion 1990/91:K67 av Gustav Persson m.fl. (s) bör riksdagen uttala att det är av stor betydelse att svensk lokal public service-radio kan hävda sin ställning såväl kvalitativt som publikmässigt. I de riktlinjer som riksdagen uttalar bör enligt motionärerna särskilt framhållas att lokalradions rationella organisation, arbetsmetoder och styrsystem bör tas till vara och vidareutvecklas samt att strukturförändringarna i Sveriges Radio skall syfta till att förstärka resurserna för den lokala radioproduktionen för lokal sändning. Samma synpunkter förs fram i motion 1990/91:K76 av Anita Jönsson m.fl. (s).
I motion 1990/91:K68 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) ställer sig motionärerna bakom förslaget att samla resurserna för både lokal- och rikssänd radio till ett ljudradiobolag med uppdrag att göra en icke-kommersiell public service-radio. De anser att det nya radiobolaget skall ges två programmässiga uppdrag, ett lokalt och ett nationellt (yrkande 1), att minst nuvarande bredd och djup i det programmässiga lokala uppdraget skall gälla (yrkande 2), att lokalradiostationernas programmässiga självständighet skall bevaras och stärkas (yrkande 3), att FM4 i första hand skall stå till lokalradiostationernas förfogande med bibehållande av nuvarande möjlighet att flexibelt använda kanalen över dygnet (yrkande 4) och att lokalradions rationella organisation, arbetsmetoder och styrsystem skall tillvaratas och vidareutvecklas (yrkande 5).
I motion 1990/91:K71 av Lennart Andersson m.fl. (s, fp, c, v) förespråkar motionärerna att lokalradioredaktionen i Södertälje inom lokalradiodistriktet Radio Stockholm i experimentsyfte görs självständig.
I motion 1990/91:K78 av Kjell Ericsson och Karin Starrin (c) anför motionärerna att de befarar att lokalradions existens och fortlevnad riskeras i det tilltänkta ljudradiobolaget. De anser därför att lokalradions självständighet bör garanteras (yrkande 1), att lokalradion i första hand även framdeles bör organiseras i ett eget bolag (yrkande 3) och att, för det fall ett gemensamt ljudradiobolag ändå anses som det mest ändamålsenliga, riksradions regionala verksamheter bör anpassas och integreras med lokalradion (yrkande 4). Samma uppfattningar framförs i motionerna 1990/91:K81 yrkandena 1, 3 och 4 av Håkan Hansson m.fl. (c) och 1990/91:90 yrkandena 1, 3 och 4 av Göran Engström (c).
I motion 1990/91:K84 yrkande 1 av Börje Hörnlund (c) motsätter sig motionären att lokalradion inordnas i riksradion. Motionären anser att riksdagen bör slå fast att lokalradion även i fortsättningen bör ha uppdraget att producera lokal radio i egen kanal och att verksamheten måste vidareutvecklas. Enligt motionären bör det vara möjligt att rationalisera riksradion utan att lokalradion inordnas i riksradion. Han anser att det bör övervägas att överföra den landsortsbaserade riksradion till lokalradion och att riksradion i stället köper sin nuvarande regionala produktion av lokalradion (yrkande 2). Motionären menar också att frågan om att delvis finansiera lokalradion med reklam bör utredas (yrkande 3).
I motion 1990/91:K86 av Maud Björnemalm och Håkan Strömberg (s) anför motionärerna att det är av stor vikt att den organisationsförändring som genomförs med en sammanläggning av riksradio- och lokalradiobolagen inte leder till att lokalradions karaktär av radioverksamhet för en lokal publik försämras. De menar därför att det bör markeras att Sveriges Radio från lokalradiostationerna skall sända lokalt producerade program i egen kanal.
I motion 1990/91:K87 av Åke Wictorsson (s) förklarar motionären att han anser att Sveriges Lokalradio AB bör vara kvar som ett självständigt radioföretag av public service-karaktär. Han menar vidare att en delfinansiering av lokalradions verksamhet med reklam bör utredas.
I motion 1990/91:Kr280 av Leif Marklund m.fl. (s) förespråkar motionärerna en samordning av Sveriges Radio-koncernens fasta resurser. Detta skulle enligt motionärerna vara till fördel för bl.a. Radio Norrbotten.
Enligt motion 1990/91:Kr282 av Birgitta Johansson m.fl. (s) bör en utvärdering av lokalradions övergripande mål företas.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anser att de i det föregående redovisade riktlinjerna i allt väsentligt bör godtas och således tjäna som utgångspunkt vid det förberedelsearbete som skall leda fram till en proposition våren 1992 med förslag till bestämmelser och villkor för den avtalsperiod för Sveriges Radio som skall inledas den 1 januari 1993.
Då det gäller val av ledamöter av styrelserna inom Sveriges Radio-koncernen bör enligt kulturutskottet-- utöver vad som anförs i propositionen -- gälla att de av regeringen utsedda ledamöterna i moderbolagets och programbolagens styrelser skall utses enligt hittillsvarande principer bl.a. vad gäller den parlamentariska förankringen. Vidare bör lämpligen gälla att uppdraget som ordförande i programbolag inte skall förenas med ledamotskap i moderbolagets styrelse. Vad sålunda anförts bör enligt kulturutskottet riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kulturutskottet anser vidare att den nu förordade organisationsförändringen -- med en sammanslagning av Lokalradion och Riksradion och ett samordnat resursutnyttjande av samma slag som inom TV -- är ägnad att stärka ljudradions ställning. Utskottet tar även fasta på uttalandet i propositionen om att de organisatoriska förändringarna avses genomföras så att förutsättningar skapas för att förstärka den regionala och lokala radioproduktionen likaväl som motsvarande TV-produktion. Utskottet har mot denna bakgrund inte något att erinra mot att beredningsarbetet inför den kommande avtalsperioden utgår från att det under den nya avtalsperioden skall finnas tre företag för programverksamheten, nämligen Utbildningsradion, ett programföretag för ljudradio och ett programföretag för TV. Kulturutskottet anser att konstitutionsutskottet i enlighet härmed bör avstyrka de motionsyrkanden vilka avser ett bibehållande av Lokalradion och Riksradion som separata programföretag och de yrkanden som innebär att lokalradioverksamheten skall bedrivas av ett antal fristående lokalradioföretag med separata avtal.
Kulturutskottet uttalar härefter följande om den framtida ljudradioverksamheten.
Kulturutskottet anser att det är nödvändigt att Sveriges Radio bibehåller sin nuvarande stora frihet i fråga om programsättning m.m. Utskottet vill dock med anledning av det stora antalet motionsyrkanden, som syftar till att värna om lokalradioverksamheten i framtiden inom det nya ljudradioföretagets ram, anföra följande beträffande lokalradioverksamhetens självständighet m.m.
Lokalradioverksamheten, som numera -- sedan Radio Sjuhärad inrättats -- bedrivs inom 25 distrikt och vid egna programredaktioner, har utvecklats till en framgångsrik och effektiv organisation. När lokalradion inrättades år 1975 var syftet bl.a. att motverka de starka koncentrationstendenserna på olika samhällsområden. Denna grundtanke med lokalradioverksamheten är lika aktuell i dag. Det är därför enligt kulturutskottets mening av synnerlig vikt att verksamheten, liksom nu är fallet, i framtiden kan genomföras under stor frihet och självständighet. Det finns inte heller något i propositionen som motsäger detta. Det förutsätts i propositionen att ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod skall disponera fyra rikstäckande sändarnät. Kulturutskottet anser det viktigt att FM4-nätet -- liksom i dag -- även fortsättningsvis förbehålls lokalradioverksamheten. Den fr.o.m. år 1993 sammanslagna ljudradioverksamheten bör åläggas såväl uppdraget att svara för nationell programproduktion och sändning som uppdraget att svara för lokal programproduktion och sändning. Det lokala uppdraget förutsätter enligt kulturutskottets mening en lokal redaktionell beslutanderätt och självständighet beträffande det lokala programutbudet. Ljudradioföretagets uppdrag att svara för nationell programproduktion och sändning bör inte förändras i förhållande till vad som gäller Riksradions uppdrag i dag. Lokalradioverksamheten inom det framtida ljudradioföretaget bör ha minst den omfattning som motsvarar verksamheten inom dagens 25 lokalradiodistrikt. Kulturutskottet gör bedömningen att sammanslagningen till ett ljudradioföretag kommer att underlätta en långt gående samverkan bl.a. i administrativt och tekniskt hänseende mellan den lokalt och den nationellt inriktade verksamheten. Vid samordningen av verksamheten är det viktigt att det kunnande, de erfarenheter och de arbetsmetoder som finns i dag inom såväl Lokalradion som Riksradions regionala verksamhet tas till vara. Den redan i dag inledda samverkan, där Lokalradion producerar program även för nationella sändningar, kommer givetvis att underlättas inom ett sammanslaget ljudradioföretag. Sammanfattningvis anser utskottet att -- i likhet med vad som anförs i propositionen -- de organisatoriska förändringarna skall genomföras så att förutsättningar skapas för att förstärka den regionala och lokala radioproduktionen.
Kulturutskottet föreslår att konstitutionsutskottet hemställer att riksdagen med anledning av de aktuella motionsyrkandena som sin mening ger regeringen till känna vad kulturutskottet anfört om ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod.
Kulturutskottet uttalar vidare att riksdagen inte bör ta ställning till detaljfrågor av det slag som tagits upp motionsledes beträffande resurser och beträffande självständighet för en lokalradioredaktion inom ett lokalradiodistrikt, nämligen Södertälje.
Konstitutionsutskottets bedömning
Riksdagen har beretts tillfälle att ta del av de i det föregående angivna riktlinjerna inför ett beslut våren 1992 om nya avtal mellan staten och Sveriges Radio-företagen.
Som kulturutskottet har anfört är riksdagen likväl oförhindrad att besluta om vilka riktlinjer som bör gälla. Med hänsyn till den stora betydelse de har för Sveriges Radio-koncernens framtid anser konstitutionsutskottet för sin del att riksdagen bör begagna sig av denna rätt.
I likhet med kulturutskottet finner konstitutionsutskottet att riktlinjerna i allt väsentligt bör godtas och således -- med de modifieringar och tillägg som framgår av det följande -- tjäna som utgångspunkt vid det förberedelsearbete som skall leda till en proposition våren 1992 med förslag till bestämmelser och villkor för den avtalsperiod för Sveriges Radio som skall inledas den 1 januari 1993. Vid denna bedömning avstyrker utskottet motionerna 1990/91:K63 yrkande 1, 1990/91:K80 yrkande 10 och 1990/91:Kr215 yrkande 3.
Konstitutionsutskottet får härutöver anföra följande.
Konstitutionsutskottet har i likhet med kulturutskottet inte något att erinra mot att beredningsarbetet inför den kommande avtalsperioden utgår från att det skall finnas tre företag för programverksamheten, nämligen Utbildningsradion, ett programföretag för ljudradio och ett för TV. Konstitutionsutskottet avstyrker således motionerna 1990/91:K80 yrkandena 8 och 9, 1990/91:K78 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K81 yrkandena 1 och 3, 1990/91:90 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K84 och 1990/91:K87.
När det gäller den framtida ljudradioverksamheten anser konstitutionsutskottet i likhet med kulturutskottet att det är nödvändigt att Sveriges Radio bibehåller sin stora frihet i fråga om programsättning m.m. Konstitutionsutskottet ansluter sig även i övrigt till vad kulturutskottet har uttalat om ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod. Vad konstitutionsutskottet sålunda har anfört om den framtida ljudradioverksamheten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses syftena med motionerna 1990/91:K63 yrkande 8, 1990/91:K88 yrkande 5, 1990/91:K85 yrkande 3, 1990/91:K61, 1990/91:K62 yrkandena 1 och 2, 1990/91:K65, 1990/91:K67, 1990/91:K68, 1990/91:K72, 1990/91:K74 yrkande 2, 1990/91:K76, 1990/91:K78 yrkande 4, 1990/91:K81 yrkande 4, 1990/91:K84, 1990/91:K86, 1990/91:K90 yrkande 4, 1990/91:K92, 1990/91:Kr215 yrkande 2, 1990/91:Kr280 och 1990/91:Kr282.
I fråga om val av ledamöter av styrelserna inom Sveriges Radio-koncernen bör, som kulturutskottet anfört, gälla att de av regeringen utsedda ledamöterna i moderbolagets och programbolagens styrelser skall utses enligt hittillsvarande principer bl.a. vad gäller den parlamentariska förankringen. Konstitutionsutskottet ansluter sig även till kulturutskottets uppfattning att uppdraget som ordförande i programbolag inte skall förenas med ledamotskap i moderbolagets styrelse.
Som framgår av det föregående godtar utskottet vad som anförs i propositionen om vem som skall utse styrelser i moderbolaget och programbolagen. I den frågan vill utskottet tillägga följande.
För närvarande gäller att Sveriges Radio AB utser styrelser i programbolagen. De förordade riktlinjerna i fråga om vem som skall utse styrelseledamöter innebär att moderbolaget inte längre skall ha denna rätt. Detta får konsekvenser för ansvarsförhållandena mellan moderbolaget och programbolagen. Enligt konstitutionsutskottets mening bör inför riksdagens beslut 1992 närmare övervägas hur avtalen mellan staten och företagen för nästa avtalsperiod skall utformas med hänsyn till ansvarsförhållandena.
Vad konstitutionsutskottet har anfört om val av styrelseledamöter och om överväganden i fråga om ansvarsförhållandena bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Konstitutionsutskottet anser i likhet med kulturutskottet att riksdagen inte bör ta ställning till detaljfrågor om resurser och självständighet för lokalradions redaktion i Södertälje. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K71.
Frågan om den s.k. tappningsrätten
Bakgrund
När lokalradiostationerna inte har egna sändningar vidaresänder de riksradions program, s.k. tappning. För närvarande får tappning ske enligt följande.
Tappning får ske mellan ca kl. 06.00 och ca kl. 19.00 ur P1, mellan ca kl. 19.00 och kl. 24.00 ur P1 eller P2 och mellan ca kl. 24.00 och ca kl. 06.00 ur P3.
Motionen
I motion 1990/91:Kr228 av Ingrid Elm m.fl. (s) föreslås att varje lokalradiostation fritt skall få välja att i lokalradion sända program från de andra ljudradiokanalerna.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet anser att den av utskottet tillstyrkta förändring som innebär att de båda radiobolagen skall slås samman till ett ljudradioföretag bör kunna underlätta det praktiska och administrativa förfarandet när det gäller tappning mellan kanalerna.
Konstitutionsutskottets bedömning
Som kulturutskottet har anfört bör sammanslagningen av radiobolagen underlätta den tappning mellan kanalerna som förespråkas i motionen. Något uttalande från riksdagens sida är inte nödvändigt. Utskottet avstyrker motion 1990/91:Kr228.
Vissa frågor om Sveriges Radios TV-verksamhet
Motionerna
I motion 1990/91:K66 yrkande 2 av Bo Forslund m.fl. (s) anför motionärerna att Norrland bör få en större del av TV-produktionen än i dag. Detta kan enligt motionärerna ske genom att utvecklingen av TV2 i Norrland gynnas.
Enligt motion 1990/91:Kr226 av Eva Goës m.fl. (mp) bör Sveriges Televisions Norrbottensdistrikt få större resurser för att en acceptabel bevakning av Nordkalotten skall komma till stånd.
I motion 1990/91:Kr323 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) anför motionärerna att målsättningen att programmen skall utformas så att de genom kvalitet, tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser behov och intressen hos landets befolkning bäst uppnås, om TV2-kanalen flyttas från Stockholm. Motionärerna anser att TV2-kanalen bör flyttas till Göteborg. Denna uppfattning förs också fram i motion 1990/91:Kr348 av Rune Thorén m.fl. (c).
Enligt motion 1990/91:Kr351 yrkande 2 av Börje Hörnlund m.fl. (c) bör Sveriges Televisions resurser omfördelas så att de regionala TV-sändningarna får 60 % av tilldelade medel.
I motion 1990/91:Kr279 av Olle Östrand och Sinikka Bohlin (båda s) anför motionärerna att Sveriges Televisions distrikstindelning bör följa länen (yrkande1) och att Gävleborgs län därför bör utgöra ett sådant distrikt (yrkande 2).
Enligt motion 1990/91:Kr322 av Arne Mellqvist m.fl. (s) bör det TV-distrikt som omfattar Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län delas upp i två distrikt. En liknande uppfattning förs fram i motion 1990/91:Kr346 av Gunnar Björk och Karin Starrin (båda c).
Kulturutskottets yttrande
När det gäller resursfördelningen inom Sveriges Radio-koncernens programbolag hänvisar kulturutskottet till vad utskottet anfört om att de organisatoriska förändringarna av programföretagen bör genomföras så att förutsättningar skapas för att förstärka bl.a. den regionala och lokala TV-produktionen. Resursfördelningen bör liksom hitintills göras av Sveriges Television med utgångspunkt i de mål som statsmakterna fastställer för verksamheten.
Kulturutskottet tillägger att utskottet vid behandlingen våren 1986 av frågor som rörde Sveriges Radios verksamhet under innevarande avtalsperiod uttalade att innehållet i radio och TV skall kunna spegla förhållandena någorlunda likvärdigt i olika delar av landet och att detta skall kunna ske utan alltför stora resursmässiga skillnader (bet. KrU 1985/86:21 s. 24).
Kulturutskottet anför att programbolagen enligt de nu gällande avtalen beslutar om regional och lokal indelning av organisationen. Om en förändring av indelningen medför ökade kostnader för ett programbolag eller televerket, skall moderbolaget resp. moderbolaget och televerket gemensamt besluta i frågan.
Det kan enligt kulturutskottets mening inte komma i fråga att en återgång skulle ske till vad som gällde före den nuvarande avtalsperioden, nämligen att riksdagen skulle besluta om TVs distriktsorganisation.
I enlighet med det anförda avstyrker kulturutskottet förslag om riksdagsbeslut syftande till vissa förändringar i den nuvarande distriktsindelningen för Sveriges Television.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets uppfattning att resursfördelningen inom Sveriges Television bör göras av bolaget med utgångspunkt i de mål som statsmakterna fastställer för verksamheten. Utskottet avstyrker därför motionerna 1990/91:K66 yrkande 2, 1990/91:Kr226 och 1990/91:Kr351 yrkande 2.
Konstitutionsutskottet avstyrker vidare motionerna 1990/91:Kr323 och 1990/91:Kr348 om ändrad lokalisering av TV2-kanalen.
I likhet med kulturutskottet anser konstitutionsutskottet vidare att riksdagen inte bör besluta om ändringar i distrikstindelningen för Sveriges Television. Utskottet avstyrker därför motionerna 1990/91:Kr279, 1990/91:Kr322 och 1990/91:Kr346.
Nya uppgifter för Radiotjänst i Kiruna AB
Motionen
Enligt motion 1990/91:K69 av Bruno Poromaa m.fl. (s) har etableringen av Radiotjänst i Kiruna AB medfört 85 arbetstillfällen i Kiruna. Arbetslösheten i Kiruna är för närvarande 8%. Motionärerna anser att företaget kan ta sig an fler arbetsuppgifter och därigenom skapa ytterligare arbetstillfällen i Kiruna. De anser att ansvaret för administration och uppbörd av koncessionsavgiften från det nya TV-företaget kan anförtros Radiotjänst i Kiruna AB. Detsamma gäller ansvaret för administration, samordning och förvaltning av rundradiokontot.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet framhåller angelägenheten av att administration, samordning, kontroll och förvaltning i vad avser TV-avgifterna sker på ett rationellt sätt så att rundradiokontot får en god utveckling, något som är ägnat att begränsa framtida höjningar av avgifterna.
Konstitutionsutskottets bedömning
Enligt konstitutionsutskottets mening bör riksdagen i detta sammanhang inte uttala sig om handhavandet av koncessionsavgiften och rundradiokontot. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K69.
Programverksamhetens inriktning
Motionerna
I motion 1990/91:Kr286 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m) anför motionärerna att en av Sveriges Radios viktigaste public service-uppgifter är att svara för en allsidig kulturbevakning. Detta ansvar innebär bl.a. att Sveriges Radio till sin stora publik bör förmedla föreställningar som sätts upp på våra nationalscener. Motionärerna anser vidare att radio och TV givetvis också skall spegla det breda musik- och teaterutbudet ute i landet. Enligt motionärerna får etermedia inte vara så låsta av programtablåer och teknisk produktionsplanering att de inte med kort varsel förmår bevaka viktiga händelser inom kulturlivet.
I motion 1990/91:Kr239 yrkande 2 av Alexander Chrisopoulos m.fl. (v) anför motionärerna att Sveriges Radio skall ha en större och i procent fastställd andel svenskproducerade program.
I motion 1990/91:K91 av Erkki Tammenoksa m.fl. (s) förespråkas utökade resurser för finskspråkiga radioprogram i samband med att lokalradion och riksradion förs samman.
Enligt motion 1990/91:Kr207 av Gunilla Andersson m.fl. (s) bör dagligen minst ett av nyhetsprogrammen i TV teckenspråktolkas. Motionärerna anser att målsättningen bör vara att denna service skall ges i alla program. Liknande synpunkter förs fram i motionerna 1990/91:Kr240 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) och 1990/91:Kr281 av Magnus Persson och Eivor Husing (båda s). Även i motion 1990/91:Kr324 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) förs sådana synpunkter fram. I den motionen förespråkar motionärerna att program i radio och TV bör göras tillgängliga för personer som även har andra funktionshinder.
I motion 1990/91:Kr227 av Ingrid Sundberg (m) vänder sig motionären mot att programinslag i TV från Norge eller Danmark översätts till svenska. Intervjuer och liknande inslag bör enligt motionären sändas in extenso på resp. språk utan att de tonas ner till förmån för referat eller översättning.
I motion 1990/91:Kr321 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför motionären att aktualitetsprogram på invandrarspråk i ökad utsträckning bör textas till svenska språket.
I motion 1990/91:Kr231 av Erik Holmkvist (m) vänder sig motionären mot programutbudet i TV som enligt hans mening kan skapa en alltför alkoholliberal attityd (yrkande 1). Motionären menar att informationen om alkoholens skadeverkningar i stället bör intensifieras i såväl radio som TV (yrkande 2).
I motion 1990/91:Kr325 av Pär Granstedt (c) anför motionären att tillförlitliga väderprognoser och utförliga rapporter om meteorologiska data under hela året är nödvändiga för yrkesfiskarna, både för deras utkomst och av sjösäkerhetsskäl. Under senare år har ändringar i sjöväderrapporterna från riksradions program 1 enligt motionären inneburit betydande försämringar från yrkesfiskets synpunkt. För att få en någorlunda klar bild av väderläget måste många svenska yrkesfiskare lyssna på den danska radions sjörapporter, vilka enligt motionären är föredömligt upplagda. Deras räckvidd är emellertid begränsad. Motionären anser att ett nytt system för sjörapporterna bör utarbetas i samråd mellan riksradion, SMHI och Sveriges Fiskares Riksförbund.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet uppehåller sig utförligt vid frågan om Sveriges Radios ansvar för både svenskarnas och invandrarnas kultur och språk.
I anslutning till denna diskussion hänvisar kulturutskottet till att det tidigare då det gäller nuvarande avtalsperiod har uttalat att det bör ankomma på Sveriges Radio-koncernen att besluta i frågor om sändningstidens längd och förläggning. Då det gäller den kommande avtalsperioden förordar utskottet att Sveriges Radio-företagen skall ha kvar denna beslutanderätt även i fortsättningen. Det sagda står enligt utskottet inte i motsättning till att det i public service-uppdraget bör ligga en skyldighet för programföretagen att beakta vilka möjligheter publiken har att ta del av olika programtyper. Utskottet anser det viktigt att inte minst möjligheterna för TV-tittarna att följa kulturprogram och andra s.k. smala program på vad som bedöms vara god sändningstid uppmärksammas.
Kulturutskottet erinrar om att moderbolaget i nu gällande avtal har ett samordnande ansvar för programbolagens insatser både när det gäller program på minoritets- och invandrarspråk och program för handikappade. Enligt utskottets mening framstår det som självklart att frågan om hur motsvarande samordning skall ske under den nya avtalsperioden måste övervägas ingående. Utskottet erinrar också om att av de språkliga minoriteterna den finskspråkiga gruppen intar en särställning dels på grund av de historiska banden mellan Sverige och Finland, dels på grund av gruppens storlek. Gruppens rätt till programservice har därför en något annan karaktär än övriga gruppers.
Kulturutskottet anför vidare att utskottet vid flera tillfällen tidigare har behandlat yrkanden om TVs ansvar när det gäller information om missbruk av alkohol i programmen och att utskottet därvid har understrukit att radions och televisionens genomslagskraft medför att ett stort ansvar vilar på programföretagen och att man i programverksamheten bör iaktta varsamhet vid speglingen av bruket av olika gifter, t.ex. alkohol. Utskottet hänvisar i övrigt till sitt uttalande i fjolårets betänkande om radio och television (bet. 1989/90:KrU25, s.26).
De frågor om översättning som tas upp i vissa motioner bör enligt kulturutskottet inte avtalsregleras. När det gäller frågan om danska och norska programinslag erinrar utskottet om den nordiska språkkonvention som trädde i kraft år 1987 och som bl.a. innebär ett särskilt ansvar i olika offentliga sammanhang för att medborgare i ett nordiskt land skall kunna använda sig av sitt modersmål i ett annat nordiskt land. I linje härmed ligger att medborgarna bör få ökad träning i att förstå grannspråken. Samtidigt bör enligt utskottet påpekas att textningen av TV-program är av stor betydelse för de hörselskadade. Då det gäller förslaget att utöka textning på svenska av vissa invandrarprogram vill utskottet framhålla att detta i första hand är en fråga om vilka resurser som finns för ändamålet.
Kulturutskottet bedömer sjöväderrapporterna som angelägna men anser att de inte bör bli föremål för avtalsreglering (se även bet. 1989/90:KrU25, s.27).
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet utgår från att vad kulturutskottet har anfört om public service-uppdraget beaktas. Något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna 1990/91:Kr286 yrkande 3 och 1990/91:Kr239 yrkande 2 är inte nödvändigt. Motionerna avstyrks.
Som kulturutskottet har anfört framstår det som självklart att frågan om samordning av insatserna under den nya avtalsperioden när det gäller program på minoritets- och invandrarspråk och program för handikappade måste övervägas ingående. Något uttalande från riksdagens sida i dessa frågor är emellertid nu inte påkallat. Utskottet avstyrker därför motionerna 1990/91:K91, 1990/91:Kr207, 1990/91:Kr240, 1990/91:Kr281 och 1990/91:Kr324.
Mot bakgrund av vad kulturutskottet har anfört om TVs ansvar när det gäller information i programmen om missbruk av alkohol finner konstitiutionsutskottet att det inte är påkallat med något uttalande från riksdagens sida i dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:Kr231.
Som kulturutskottet har anfört bör frågor om översättning av programinslag i TV inte bli föremål för avtalsreglering. Utskottet avstyrker därför motionerna 1990/91:Kr227 och 1990/91:Kr321.
I likhet med kulturutskottet anser konstitutionsutskottet att det är angeläget att sjöväderrapporterna tillgodoser bl.a. de behov som yrkesfiskarna har av en tillförlitlig och utförlig väderrapportering. Som kulturutskottet har anfört bör sjöväderrapporterna dock inte regleras i avtal. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:Kr325.
Sveriges Radio under år 1992, m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att Sveriges Radio AB sammantaget för år 1992 tilldelas 3210,5 milj.kr. i 1989 års prisläge för koncernens drifts-, investerings- och kapitalkostnader. Enligt propositionen bör denna medelstilldelning inte innefatta någon särskild medelstilldelning för Radiotjänst i Kiruna AB.
För radionämnden föreslås att medelstilldeningen för budgetåret 1991/92 uppgår till 3 983000 kr. Därav utgör medlen för löne- och arvodeskostnader högst 2705000 kr. och medlen för lokalkostnader 715000 kr.
Medelstilldeningen för televerkets driftskostnader för år 1992 föreslås uppgå till 416,4 milj.kr. i 1992 års beräknade prisnivå.
Förslagen framgår av följande sammanställning där beloppen anges i milj.kr.
50>
Det kan anmärkas att de förslag som anges i fotnoterna 7 och 8 nyligen har föranlett riksdagsbeslut (prop. 1990/91:125, KrU19, rskr. 295).
Regeringen föreslås vidare få rätt att omfördela de för år 1992 anvisade medlen för investerings- och driftskostnader.
För närvarande är TV-avgiften 1 164 kr. per år eller 291 kr. för tre månader.
I propositionen föreslås en höjning av TV-avgiften med 72 kr. till 1236 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1991 och en höjning med 84 kr. till 1320 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1992.
Motionerna
I motion 1990/91:K80 yrkande 1 i denna del av Olof Johansson m.fl. (c) vänder sig motionärerna mot att det nya TV-företaget får monopol på reklamen som finansieringskälla. Motionärerna anför att reklamintäkterna beräknas ge avsevärda tillskott av medel och att de därmed kan täcka kostnaderna för en fristående TV-kanal och dessutom bidra med ett avsevärt resurstillskott till Sveriges Radio-koncernen.
Motionärerna föreslår därför att även en av Sveriges Televisions två kanaler öppnas för reklam. En reklamfinansiering av denna verksamhet garanterar enligt motionärerna tillräckliga resurser för public-service-företagen och ger därmed möjlighet att bibehålla och förstärka kvalitet och mångfald i programutbudet utan stora höjningar av TV-avgifterna.
Motionärerna menar att deras förslag medför att det speciella ansvar för att främja gestaltande produktion på svenska som åligger företagen inom Sveriges Radio-koncernen kan fullgöras på ett bättre sätt. Sveriges Radios roll som en ledande svensk kulturinstitution kan därmed bevaras och utvecklas. I public-service-uppdraget ingår enligt motionärerna att erbjuda även små publikgrupper ett utbud som kan tillgodose deras särskilda intressen, t.ex. sändningar på invandrar- eller minoritetsspråk.
Motionärerna pekar också på att det på det kulturella området finns sär- och minoritetsintressen som det är naturligt att ett public-serviceföretag beaktar. Även dessa uppdrag måste fullgöras i framtiden, vilket enligt motionärerna förutsätter långsiktigt trygga finansieringsmöjligheter. Motionärerna anför att de intäktsförstärkningar som reklamen ger enligt deras förslag är nödvändiga för att möjliggöra för företagen inom Sveriges Radio-koncernen att möta den kostnadshöjande konkurrens som uppstår i ett nytt läge med flera TV-företag. De menar att Sveriges Television måste ha realistiska möjligheter att till sig knyta de bästa krafterna i branschen liksom att konkurrera om de mest intressanta programmen.
Riksdagen bör därför enligt motionärerna nu begära att regeringen sluter ett avtal med Sveriges Radio AB med den innebörden att en av de två kanalerna (TV2) öppnas för reklamfinansiering med början från den 1 januari 1993.
Med hänsyn till att reklamintäkterna härigenom kommer Sveriges Radio-koncernen till del först under år 1993 bör riksdagen enligt motionärerna därutöver uttala att regeringen bör medge rundradiofonden ett ökat lånebemyndigande för åren 1991 och 1992 (yrkande 2). Enligt motionärerna kommer den tillfälligt ökande lånebelastningen långsiktigt att kunna elimineras genom de förväntade inkomsterna från reklamen från år 1993 och därefter.
Genom denna lösning på Sveriges Radios behov av medel behövs ingen höjning av TV-avgifterna. Motionärerna motsätter sig därför förslaget om höjning av mottagaravgifterna för år 1991 (yrkande 11).
Om motionärernas förslag om reklamfinansiering av en av Sveriges Televisions två kanaler inte vinner framgång måste koncernens ekonomi stärkas på annat sätt. Motionärerna förklarar att de då är beredda att acceptera en överföring av en del av de tillkommande reklamintäkterna till allmän-TV i form av koncessionsavgift. Koncessionsavgiftens storlek och beräkningsgrunderna för denna måste utformas så att den tredje TV-kanalen har möjligheter att erbjuda ett komplett och fullgott programutbud. Enligt motionärerna innebär den föreslagna avgiftskonstruktionen att företaget kommer att tvingas arbeta med en mycket hög bruttovinstmarginal. Under företagets uppbyggnadsperiod kommer detta att vara en avsevärd belastning. Därför måste enligt motionärerna detta krav noga prövas i samband med koncessionsfrågan och vid eventuella kontrollstationer. Det är särskilt viktigt enligt motionärernas uppfattning eftersom de motsätter sig orimliga licenshöjningar (yrkande 12).
Motionärerna menar dock att det kommer att vara nödvändigt att höja mottagaravgifterna om Sveriges Radio inte får del av reklamintäkterna. Koncessionsavgiften kan inte ens på sikt tillföra allmän-TV resurser i erforderlig omfattning. För att garantera Sveriges Radios verksamhet kommer därför licensavgifterna att höjas mycket kraftigt (yrkande 13).
I motion 1990/91:K74 yrkande 3 av Lars Werner m.fl. (v) konstaterar motionärerna att Sveriges Radio-koncernen har begärt 3324100000 kr. i 1989 års prisnivå för år 1992. Regeringens förslag innebär enligt motionärerna att Sveriges Radio måste minska sin verksamhet eller försämra kvaliteten. Motionärerna anser att Sveriges Television och övriga företag i koncernen måste tillförsäkras en hög kvalitet för att kunna konkurrera med de reklamfinansierade kanalerna. Motionärerna föreslår därför att koncernen för den avgiftsfinansierade verksamheten får de medel den begärt.
De föreslår vidare att detta finansieras med en höjning av TV-avgiften så att den för år räknat blir 1308 kr. från den 1 juli 1991 (yrkande 4) och 1400 kr. från den 1 januari 1992 (yrkande 5).
Enligt motion 1990/91:Kr347 av Gustav Persson m.fl. (s) bör Radio Uppland tillföras ytterligare resurser.
I motion 1990/91:K78 yrkande 2 av Kjell Ericsson och Karin Starrin (c) anför motionärerna att lokalradion bör tilldelas ökade resurser inom ramen för den i propositionen anvisade medelstilldelningen till Sveriges Radio-koncernen. Samma uppfattningar framförs i motionerna 1990/91:K81 yrkande 2 av Håkan Hansson m.fl. (c) och 1990/91:K90 yrkande 2 av Göran Engström (c).
I motion 1990/91:Kr330 yrkande 2 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda fp) påtalar motionärerna vissa problem med mottagningen av regionala TV-program i ett av TV-distrikten.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet tillstyrker förslagen i propositionen om medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen, radionämndens verksamhet och televerkets investerings- och driftskostnader. Även propositionens förslag om dels höjning av TV-avgiften med 72 kr. till 1236 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1991, dels höjning med 84 kr. till 1320 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1992 tillstyrks.
Kulturutskottet avstyrker förslag om en alternativ delfinansiering av Sveriges Radio, nämligen -- efter en period finansierad genom upplåning till rundradiokontot -- genom reklam. Det är enligt utskottets mening inte motiverat att -- vid detta ställningstagande -- riksdagen gör något särskilt tillkännagivande om storleken av framtida TV-avgifter.
Kulturutskottet avstyrker krav på delfinansiering med reklam av lokalradioverksamheten fr.o.m. år 1992.
Också önskemål som direkt eller indirekt innebär att riksdagen skulle ta ställning till frågan om resurserna till Sveriges Lokalradio AB under nästa år avstyrks. Det ankommer på moderbolaget att fördela de av riksdagen beräknade medlen mellan de olika företagen inom Sveriges Radio-koncernen.
Kulturutskottet tar också upp frågan om bättre mottagningsförhållanden för de regionala TV-nyheterna i vissa delar av Uppsala län. Utskottet hänvisar i första hand till sitt betänkande 1988/89:KrU21 (s. 16). Utskottet har inhämtat att en ny sändare i Enköping har färdigställts under år 1990 i enlighet med gällande femårsplan för åtgärder mot brister i regional-TV-täckningen.
Kulturutskottet tillstyrker att regeringen får det begärda bemyndigandet att omfördela medel anvisade för televerkets investerings- och driftskostnader.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker i likhet med kulturutskottet regeringens förslag om medelstilldelningen för radionämndens verksamhet och televerkets investerings- och driftskostnader. Konstitutionsutskottet föreslår vidare att regeringen får det begärda bemyndigandet att omfördela medel anvisade för televerkets investerings- och driftskostnader avseende år 1992.
I likhet med kulturutskottet tillstyrker konstitutionsutskottet även regeringens förslag om medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen.
Detta ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motion 1990/91:K74 yrkande 3.
Som kulturutskottet har anfört är det en uppgift för Sveriges Radio AB att fördela de av riksdagen beräknade medlen mellan de olika företagen i Sveriges Radio-koncernen. Riksdagen bör därför inte uttala sig om storleken av de medel som skall tilldelas lokalradioverksamheten. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K78 yrkande 2, 1990/91:K81 yrkande 2, 1990/91:K90 yrkande 2 och 1990/91:Kr347.
Med hänsyn till vad kulturutskottet anfört i frågan om bättre mottagningsförhållanden för de regionala TV-nyheterna i vissa delar av Uppsala län finner utskottet att något uttalande från riksdagens sida inte är påkallat med anledning av motion 1990/91:Kr330 yrkande 2. Utskottet avstyrker motionen.
Konstitutionsutskottet delar kulturutskottets bedömning att Sveriges Radio inte bör delfinansieras genom reklam i programverksamheten. Vissa höjningar av TV-avgifterna kan därför inte undvikas.
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag om höjning av TV-avgiften med 72 kr. till 1 236 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1991. Utskottet avstyrker därmed motionerna 1990/91:K80 yrkandena 1 i denna del, 2 och 11 samt 1990/91:K74 yrkande 4.
Vid den bedömning som utskottet nu har gjort är det inte nödvändigt att riksdagen uttalar sig om utformningen av koncessionsavgiften och storleken av framtida TV-avgifter. Utskottet avstyrker därmed motion 1990/91:K80 yrkandena 12 och 13.
Vidare tillstyrker konstitutionsutskottet regeringens förslag om höjning av TV-avgiften med 84 kr. till 1320 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1992. Utskottet avstyrker därmed motion 1990/91:K74 yrkande 5.
Stiftelse för eterjournalistikens främjande
Motionen
I motion 1990/91:Kr241 av Margit Gennser (m) anför motionären att den svenska nyhetsrapporteringen lider av problem som i betydande utsträckning kan hänföras till medioker utbildning av de journalister som sysslar med denna verksamhet. Hon föreslår därför att det inrättas en stiftelse för främjande av bättre etermediejournalistik och att grundkapitalet -- 10 milj.kr. -- tas ur rundradiofonden.
Kulturutskottets yttrande
Kulturutskottet framhåller att medel ur rundradiokontot inte bör få användas för annan utbildning än internutbildning inom Sveriges Radio-koncernen, eftersom de medel som nu tillförs kontot utgörs av TV-avgifter.
Konstitutionsutskottets bedömning
På de skäl som kulturutskottet anfört avstyrker utskottet motion 1990/91:Kr241.
Propositionen i övrigt
Riksdagen bör utan något eget ställningstagande lägga propositionen till handlingarna i de delar som riksdagen beretts tillfälle att ta del av och som gäller koncessionstidens längd, ägarkrets m.m., koncessionsavgift och åtaganden beträffande bidrag till svensk filmproduktion.
Utöver vad som ovan anförts föranleder propositionen inte några särskilda uttalanden från utskottets sida. I förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk bör emellertid en viss komplettering göras i tredje meningen i övergångsbestämmelserna. Meningen bör ha följande lydelse: Vad som föreskrivs om verk gäller också framföranden, ljudupptagning, ljudradiosändning och televisionssändning som avses i 45, 46 och 48 §§ samt arbete som avses i 49§.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande en ny rikstäckande reklamfinansierad TV-kanal att riksdagen avslår motion 1990/91:K80 yrkande 1 i motsvarande del, 1990/91:K79 yrkande 1, 1990/91:K83, 1990/91:K409 yrkande 3, 1990/91:Kr215 yrkande 1 och 1990/91:Kr239 yrkande 1, res. 1 (c)
2. beträffande avtalssystemet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K63 yrkande 2, 1990/91:K88 yrkande 2 samt 1990/91:K93 yrkandena 3 och 4, res. 2 (fp)
3. beträffande förbud mot åsiktsreklam att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K63 yrkande 3 och 1990/91:K88 yrkande 3 antar det i proposition 1990/91:149 framlagda förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755) såvitt avser införande av en ny 10§, res. 3 (m) res. 4 (fp)
4. beträffande övriga delar av förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755) att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K74 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 3,
5. beträffande förslaget till lag om ändring i närradiolagen (1982:459) att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459),
6. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar,
7. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1985: 677) om lokala kabelsändningar att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar,
8. beträffande förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756) att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),
9. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk med den ändringen att tredje meningen i övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse: Vad som föreskrivs om verk gäller också framföranden, ljudupptagning, ljudradiosändning och televisionssändning som avses i 45, 46 och 48 §§ samt arbete som avses i 49 §,
10. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,
11. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,
12. beträffande vissa grundläggande krav på programverksamheten i ett reklamfinansierat TV-företag att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,
13. beträffande programutbudets sammansättning i den nya TV-kanalen att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K63 yrkande 4 och 1990/91:K85 yrkande 1 godkänner vad som förordats i propositionen, res. 5 (m) res. 6 (mp)
14. beträffande det reklamfinansierade TV-företagets sändning av sponsrade program att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,
15. beträffande utbyggnad av sändningarna från det reklamfinansierade TV-företaget att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K80 yrkande 6 godkänner vad som förordats i propositionen, res. 7 (c)
16. beträffande programverksamhetens regionala inriktning i den nya TV-kanalen att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K60, 1990/91:K64, 1990/91:K66 yrkande 1, 1990/91:K75 i motsvarande del, 1990/91:K77, 1990/91:K80 yrkandena 5 och 7, 1990/91:K85 yrkande 2 och 1990/91:K89 godkänner vad som förordats i propositionen, res. 8 (c, mp)
17. beträffande hur det reklamfinansierade TV-företaget väljs ut att riksdagen dels med avslag på motionerna 1990/91:K80 yrkande 3 och 1990/91:K93 yrkande 1 godkänner vad som förordats i propositionen, dels med anledning av motionerna 1990/91:K63 yrkande 6, 1990/91:K75 i motsvarande del, 1990/91:K88 yrkande 4 och 1990/91:K93 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tidpunkten för koncessionsansökan,
18. beträffande koncessionstidens längd, den nya TV-kanalens ägarkrets, koncessionsavgiften och åtaganden beträffande bidrag till svensk filmproduktion att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K63 yrkande 5, 1990/91:K80 yrkande 4 samt 1990/91:K82 yrkandena 1 och 2 utan eget ställningstagande lägger propositionen i dessa delar till handlingarna,
19. beträffande radio och TV i framtiden att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K62 yrkande 3, 1990/91:K63 yrkande 7, 1990/91:K70, 1990/91:K73, 1990/91:K88 yrkande 1, 1990/91:K404, 1990/91:K408, 1990/91:K416, 1990/91:K418, 1990/91:K419, 1990/91:K427, 1990/91:Kr204, 1990/91:Kr211, 1990/91:Kr215 yrkande 2, 1990/91:Kr278 och 1990/91:Kr355 yrkande 2, res. 9 (m, fp)
20. beträffande förlängning av avtalen mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen med sex månader till utgången av år 1992 att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,
21. beträffande Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program att riksdagen med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sponsring, res. 10 (v, mp)
22. beträffande riktlinjer inför beslut om nya avtal med Sveriges Radio-företagen att riksdagen dels med anledning av propositionen samt motionerna 1990/91:K61, 1990/91:K62 yrkandena 1 och 2, 1990/91:K63 yrkande 8, 1990/91:K65, 1990/91:K67, 1990/91:K68, 1990/91:K72, 1990/91:K74 yrkande 2, 1990/91:K76, 1990/91:K78 yrkande 4, 1990/91:K81 yrkande 4, 1990/91:K85 yrkande 3, 1990/91:K86, 1990/91:K88 yrkande 5, 1990/91:K90 yrkande 4, 1990/91:K92, 1990/91:Kr280 och 1990/91:Kr282 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den framtida ljudradioverksamheten, dels med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:K63 yrkande 1, 1990/91:K71, 1990/91:K78 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K80 yrkandena 8--10, 1990/91:K81 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K84, 1990/91:K87, 1990/91:K90 yrkandena 1 och 3 samt 1990/91:Kr215 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om riktlinjer i övrigt inför beslut om nya avtal med Sveriges Radio-företagen, res. 11 (c)
23. beträffande styrelser i Sveriges Radio-koncernen att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om val av styrelseledamöter och om överväganden i fråga om ansvarsförhållandena mellan moderbolaget och programbolagen,
24. beträffande den s.k. tappningsrätten att riksdagen avslår motion 1990/91:Kr228, res. 12 (c)
25. beträffande vissa frågor om Sveriges Radios TV-verksamhet, nya uppgifter för Radiotjänst i Kiruna AB och programverksamhetens inriktning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K66 yrkande 2, 1990/91:K69, 1990/91:K91, 1990/91:Kr207, 1990/91:Kr226, 1990/91:Kr227, 1990/91:Kr231, 1990/91:Kr239 yrkande 2, 1990/91:Kr240, 1990/91:Kr279, 1990/91:Kr281, 1990/91:Kr286 yrkande 3, 1990/91:Kr321, 1990/91:Kr322, 1990/91:Kr323, 1990/91:Kr324, 1990/91:Kr325, 1990/91:Kr346, 1990/91:Kr348 och 1990/91:Kr351 yrkande 2,
26. beträffande medelsberäkning för Sveriges Radio-koncernen att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K74 yrkande 3, 1990/91:K78 yrkande 2, 1990/91:K81 yrkande 2, 1990/91:K90 yrkande 2 och 1990/91:Kr330 yrkande 2 och 1990/91:Kr347 godkänner det i propositionen framlagda förslaget till medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen, res. 15 (v)
27. beträffande medelsberäkning för radionämnden att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda förslaget till medelsberäkning för radionämndens verksamhet,
28. beträffande medelsberäkning för televerkets investerings- och driftskostnader att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda förslaget till medelsberäkning för televerkets investerings- och driftskostnader,
29. beträffande omfördelning av medel för televerkets investerings- och driftskostnader att riksdagen bemyndigar regeringen att omfördela medel anvisade för televerkets investerings- och driftskostnader avseende år 1992,
30. beträffande TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 juli 1991 att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K80 yrkande 1 i motsvarande del, yrkandena 2 och 11 samt 1990/91:K74 yrkande 4 antar det av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift som innebär att avgiften höjs fr.o.m. den 1 juli 1991, res. 16 (c) res. 17 (v)
31. beträffande koncessionsavgiftens utformning och storleken av framtida TV-avgifter att riksdagen avslår motion 1990/91:K80 yrkandena 12 och 13, res. 18 (c)
32. beträffande TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 januari 1992 att riksdagen med avslag på motion 1990/91:K74 yrkande 5 antar det av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift som innebär att avgiften höjs fr.o.m. den 1 januari 1992, res. 19 (v)
33. beträffande stiftelse för eterjournalistikens främjande att riksdagen avslår motion 1990/91:Kr241.
Stockholm den 28 maj 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung (s), Kurt-Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Ulla Pettersson (s) och Claes Roxbergh (mp).
Reservationer
1. En ny rikstäckande reklamfinansierad TV-kanal (mom. 1)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Som anförs" och på s. 27 slutar med "därför motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett tredje rikstäckande TV-nät som är finansierat med reklam bör upplåtas för ett företag som är fristående från Sveriges Radio-koncernen. Enligt utskottets mening bör denna kanal inte få monopol på reklamen som finansieringskälla. En ny marksänd och reklamfinansierad TV-kanal enligt de principer som anges i propositionen kommer att föra med sig nackdelar för Sveriges Radio-koncernen. Koncernens ekonomi kommer nämligen att bli beroende av den framgång på reklamområdet som den nya konkurrenten kan nå. Detta blir nämligen enligt utskottets mening följden av den konstruktion av koncessionsavgiften med en rörlig och en fast del som presenteras i propositionen. Ett av programbolagen, Sveriges Television, kommer enligt utskottet därmed i ett ytterst märkligt beroendeförhållande till en konkurrent. Sveriges Television kan ju inte heller av egen kraft öka sina intäkter. Detta kommer med nödvändighet att leda till att TV-avgifterna kommer att öka kraftigt i framtiden.
Sveriges Televisions finansieringsproblem bör enligt utskottets mening i stället lösas genom att en av företagets två kanaler öppnas för reklam. En reklamfinansiering av denna verksamhet garanterar att företaget får tillräckliga resurser för att bibehålla och stärka kvalitet och mångfald i programutbudet utan höjningar av TV-avgifterna.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses önskemålen i motion 1990/91:K80 yrkande 1 i denna del. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motionerna 1990/91:K79 yrkande 1, 1990/91:K83, 1990/91:K409 yrkande 3, 1990/91:Kr215 yrkande 1 och 1990/91:Kr239 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande en ny rikstäckande reklamfinansierad TV-kanal att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K80 yrkande 1 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1990/91:K79 yrkande 1, 1990/91:K83, 1990/91:K409 yrkande 3, 1990/91:Kr215 yrkande 1 och 1990/91:Kr239 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Avtalssystemet (mom. 2)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Radiolagsutredningen har" och på s. 31 slutar med "yrkandena 3 och 4" bort ha följande lydelse:
Avtalsregleringen av yttrandefriheten i radio och television härrör dock från tiden före regeringsformen med dess starka skydd för yttrandefriheten. Utskottet anser att dessa frågor i stället bör regleras genom lagstiftning. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till sådan lagstiftning. Utskottet ansluter sig således till det krav som förs fram i motion 1990/91:K88 yrkande 2. Härigenom tillgodoses också syftena med motionerna 1990/91:K63 yrkande 2 och 1990/91:K93 yrkandena 3 och 4. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande avtalssystemet att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K63 yrkande 2, 1990/91:K88 yrkande 2 samt 1990/91:K93 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Förbud mot åsiktsreklam (mom. 3)
Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening utgör den föreslagna bestämmelsen om förbud mot åsiktsreklam en begränsning av yttrandefriheten i televisionen. För att en sådan bestämmelse skall vara förenlig med bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen fordras att det skall föreligga särskilt viktiga skäl. I likhet med lagrådet finner utskottet att detta krav inte kan anses uppfyllt i förevarande fall. Därtill kommer att det är tveksamt om den föreslagna förbudsregeln skulle få den avsedda effekten. Vidare kan utskottet förutse svåra gränsdragningsproblem. På grund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:63 yrkande 3 avslår propositionen såvitt avser 10§ förslaget till lag om ändring i radiolagen. Genom detta ställningstagande tillgodoses motion 1990/91:K88 yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande förbud mot åsiktsreklam att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K63 yrkande 3 och med anledning av motion 1990/91:88 yrkande 3 avslår det i proposition 1990/91:149 framlagda förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755) såvitt avser införande av en ny 10 § och beslutar i fråga om regeringens förslag dels att 11--22 §§ skall betecknas 10--21 §§, dels att hänvisningarna till 8--15 och 17 §§ i 5§ i stället skall avse 8--14 och 16 §§, dels att hänvisningen till 17 § i 7 § i stället skall avse 16§, dels att hänvisningen till 8--15 §§ i den sålunda som 15 § betecknade paragrafen i stället skall avse 8--14 §§, dels att hänvisningarna till 20 § i den sålunda som 21 § betecknade paragrafen i stället skall avse 19 §.
4. Förbud mot åsiktsreklam (mom. 3)
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Regeringen har som skäl för förslaget anfört att de opinionsbildare som förfogar över de största ekonomiska resurserna helt skulle dominera åsiktsreklamen. Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om detta räcker för att förbudet skall vara förenligt med bestämmelserna i regeringsformen. Det är därför med tvekan som utskottet godtar förslaget. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker därmed motion 1990/91:K63 yrkande 3.
Frågan om att upprätthålla förbudet mot åsiktsreklam måste enligt utskottets mening prövas fortlöpande. Enligt utskottets mening är det därför angeläget att en utvärdering sker av effekterna av åsiktsreklam i de länder där sådan reklam är tillåten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses syftet med motion 1990/91:88 yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande förbud mot åsiktsreklam att riksdagen dels med avslag på motion 1990/91:K63 yrkande 3 antar det i proposition 1990/91:149 framlagda förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755) såvitt avser införande av en ny 10 §, dels med bifall till motion 1990/91:K88 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utvärdering av effekterna av åsiktsreklam i andra länder.
5. Programutbudets sammansättning i den nya TV-kanalen (mom.13)
Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1990/91:K85 yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om regeringens förslag till reglering av programutbudets sammansättning i den tredje TV-kanalen är motiverat. Den nya kanalen bör åläggas att upprätta en nyhetsredaktion. I övrigt bör stor restriktivitet iakttas när det gäller ytterligare reglering. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses motion 1990/91:K63 yrkande 4. Utskottet avstyrker motion 1990/91:K85 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande programutbudets sammansättning i den nya TV-kanalen att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1990/91:K63 yrkande 4 och med avslag på motion 1990/91:K85 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Programutbudets sammansättning i den nya TV-kanalen (mom.13)
Claes Roxbergh (mp) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Förpliktelserna får" och slutar med "1990/91:K85 yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill tillägga följande.
Det torde ligga nära till hands att anta att det i en reklamfinansierad TV-kanal kommer att saknas program som innehåller konsumentupplysning eller andra inslag som kan vara kritiska till annonsörerna och deras produkter ur konsumentpolitisk eller ekologisk synpunkt eller som är kritiska till det kommersiella konsumtionssamhället i stort. Utskottet anser därför att det i avtalet mellan staten och programföretaget bör föras in bestämmelser om regelbundna sändningar av sådana konsumentprogram i en icke obetydlig omfattning. Utskottet ansluter sig således till de krav som förs fram i motion 1990/91:K85 yrkande 1. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del. Utskottet avstyrker därmed motion 1990/91:K63 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande programutbudets sammansättning i den nya TV-kanalen att riksdagen dels med avslag på motion 1990/91:K63 yrkande 4 godkänner vad som förordats i propositionen, dels med bifall till motion 1990/91:K85 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om konsumentprogram.
7. Utbyggnad av sändningarna från det reklamfinansierade TV-företaget (mom.15)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "1990/91:K80 yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker propositionen i denna del med följande tillägg. Utskottet anser att ett av koncessionsvillkoren bör vara att den nya kanalen senast vid avtalsperiodens utgång skall ha marksändning i samma omfattning som Sveriges Radio. Om marksändning måste kompletteras med sändning via satellit, skall Sveriges Television beredas dessa sändningsmöjligheter utan merkostnader för tittarna. Härigenom tillgodoses motion 1990/91:K80 yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande utbyggnad av sändningarna från det reklamfinansierade TV-företaget att riksdagen dels godkänner vad som förordats i propositionen, dels med bifall till motion 1990/91:K80 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om marksändning.
8. Programverksamhetens regionala inriktning i den nya TV-kanalen (mom. 16)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1990/91:K89" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att uppbyggnaden av den tredje marksända TV-kanalen ger en unik möjlighet att etablera ett rikstäckande medium i allt väsentligt utanför Storstockholmsområdet. Sändningstillståndet bör därför förenas med villkoret att företagets centrala administration och huvudredaktion bör etableras utanför Storstockholmsområdet. Riksdagen bör emellertid inte uttala sig om vilken ort som bör komma i fråga. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del med det av utskottet gjorda tillägget. Härigenom tillgodoses syftena med motionerna 1990/91:K88 yrkande 5 och 1990/91:K75 i motsvarande del och 1990/91:K85 yrkande 2. Utskottet avstyrker motionerna 1990/91:K60, 1990/91:K64, 1990/91:K66 yrkande 1 och 1990/91:K89.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande programverksamhetens regionala inriktning i den nya TV-kanalen att riksdagen dels med avslag på motionerna 1990/91:K60, 1990/91:K64, 1990/91:K66 yrkande 1 och 1990/91:K89 godkänner vad som förordats i propositionen, dels med anledning av motionerna 1990/91:K75 i motsvarande del, 1990/91:K77, 1990/91:K80 yrkandena 5 och 7 samt 1990/91:K85 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om etablering utanför Storstockholmsområdet.
9. Radio och TV i framtiden (mom. 19)
Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m) och Ylva Annerstedt (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Konstitutionsutskottet finner" och slutar med "1990/91:Kr355 yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Det bör nu vara möjligt med en lagstiftning som medger en kraftigt utökad frihet på hela etermedieområdet och som inte längre uppställer några hinder mot reklamfinansiering. Utredningsarbetet bör därför enligt utskottets mening ges denna inriktning. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i allt väsentligt syftena med motionerna 1990/91:K62 yrkande 3, 1990/91:K63 yrkande 7, 1990/91:K73, 1990/91:K88 yrkande 1, 1990/91:K404, 1990/91:K416, 1990/91:K418, 1990/91:K419, 1990/91:K427, 1990/91:Kr204, 1990/91:Kr211, 1990/91:Kr215 yrkande 2, 1990/91:Kr278 och 1990/91:Kr355 yrkande 2.
De frågor som tas upp i motionerna 1990/91:K70 och 1990/91:K408 bör i detta sammanhang inte föranleda några uttalanden från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför dessa motioner.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande radio och TV i framtiden
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K62 yrkande 3, 1990/91:K63 yrkande 7, 1990/91:K73, 1990/91:K88 yrkande 1, 1990/91:K404, 1990/91:K416, 1990/91:K418, 1990/91:K419, 1990/91:K427, 1990/91:Kr204, 1990/91:Kr211, 1990/91:Kr215 yrkande 2, 1990/91:Kr278 och 1990/91:Kr355 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1990/91:K70 och 1990/91:K408 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program (mom.21)
Bo Hammar (v) och Claes Roxbergh (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Konstitutionsutskottet tillstyrker" och slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag om Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program. Det finns ingen anledning att utöka denna rätt mer än vad regeringen har föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen.
11. Riktlinjer inför beslut om nya avtal med Sveriges Radio-företagen (mom.22)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "I likhet med" och slutar med "1990/91:Kr282" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att de i propositionen angivna riktlinjerna i allt väsentligt bör godtas då det gäller uppdraget, företagsform, ägarförhållanden, sändarnät -- där det dock bör påpekas att FM4-nätet inte kan riksmatas -- samt RIKAB, avtal, och styrelserna i moderbolag och dotterbolag.
Utskottet anser att moderbolagets uppgifter bör ses över ytterligare i enlighet med vad som anförs i motion 1990/91:K80 yrkande 10. Vidare bör enligt utskottets mening övervägas möjligheterna att låta rundradiokontot -- som bör förses med en särskild styrelse -- fördela de medel som beräknas för Sveriges Radio-företagen. Utskottet kan emellertid inte förorda sådana förändringar som påkallas i motionerna 1990/91:K63 yrkande 1 och 1990/91:Kr215 yrkande 3. Motionerna avstyrks.
Utskottet anser att det är nödvändigt att motverka lokala monopol på medieområdet. I en situation där antalet regionala och lokala tidningar minskar och kvarvarande tidningar i vissa fall uttryckt intresse för ett engagemang i radio- och TV-verksamhet är det viktigt att slå vakt om en självständig lokalradioverksamhet. Lokalradion är ett viktigt komplement till de dagliga tidningarna och medverkar till större mångfald i nyhetsutbudet. Utskottet anser att det bästa sättet att garantera lokalradioverksamhetens fortlevnad och att värna om lokalradions redaktionella beslutanderätt och självständighet är att bibehålla Sveriges Lokalradio AB som ett självständigt programbolag med eget avtal. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna att det även under nästa avtalsperiod skall finnas fyra separata programbolag, dvs. ett programbolag för TV, ett för riksradio och ett för lokalradio samt Utbildningsradion. Härigenom tillgodoses de önskemål om självständighet för lokalradioverksamheten som förts fram i motionerna 1990/91:K80 yrkandena 8 och 9, 1990/91:K78 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K81 yrkandena 1 och 3, 1990/91:90 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K84 och 1990/91:K87. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Liksom i dag bör var och en av de 25 lokalradiostationerna även fortsättningsvis sända på egen frekvens i det s.k. FM4-nätet och själva disponera sändningstiden. Enligt utskottets uppfattning finns det förutsättningar för ett ökat samarbete mellan Lokalradions och Riksradions regionala verksamhet. Riksradions behov av lokalt producerade program av nationellt intresse bör kunna tillgodoses genom att Riksradion i ökande omfattning köper program från Lokalradion. Ett intensifierat samarbete bör kunna underlätta rationaliseringar och därmed medverka till minskade kostnader. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu har anfört om den framtida ljudradioverksamheten. Härigenom tillgodoses önskemålen i motionerna 1990/91:K63 yrkande 8, 1990/91:K88 yrkande 5, 1990/91:K85 yrkande 3, 1990/91:K61, 1990/91:K62, 1990/91:K65, 1990/91:K67, 1990/91:K72, 1990/91:K76, 1990/91:K78 yrkande 4, 1990/91:K81 yrkande 4, 1990/91:K84, 1990/91:K86, 1990/91:K90 yrkande 4, 1990/91:K92, 1990/91:Kr280 och 1990/91:Kr282.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande riktlinjer inför beslut om nya avtal med Sveriges Radio-företagen att riksdagen dels med anledning av propositionen samt motionerna 1990/91:K61, 1990/91:K62 yrkandena 1 och 2, 1990/91:K63 yrkande 8, 1990/91:K65, 1990/91:K67, 1990/91:K68, 1990/91:K72, 1990/91:K74 yrkande 2, 1990/91:K76, 1990/91:K78 yrkande 4, 1990/91:K81 yrkande 4, 1990/91:K84, 1990/91:K85 yrkande 3, 1990/91:K86, 1990/91:K88 yrkande 5, 1990/91:K90 yrkande 4, 1990/91:K92, 1990/91:Kr280 och 1990/91:Kr282 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den framtida ljudradioverksamheten, dels med anledning av propositionen samt motionerna 1990/91:K78 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K80 yrkandena 8--10, 1990/91:K81 yrkandena 1 och 3, 1990/91:K84, 1990/91:K87, 1990/91:K90 yrkandena 1 och 3 och med avslag på motionerna 1990/91:K63 yrkande 1, 1990/91:K71 och 1990/91:Kr215 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om riktlinjer inför beslut om nya avtal med Sveriges Radio-företagen,
12. Frågan om den s.k. tappningsrätten (mom. 24)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "Som kulturutskottet" och slutar med "1990/91:Kr228" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att varje station som sänder lokala radioprogram skall kunna välja vilket av programmen i rikssändningarna som vid varje tillfälle skall tappas. Endast om en sådan fri tappningsrätt finns, blir det möjligt för lokalradioverksamheten att effektivt kunna hävda sig mot kanaler som innehåller rikssändningar. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1990/91:Kr228 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande den s.k. tappningsrätten att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Kr228 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Medelsberäkningen för Sveriges Radio (mom.26)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med "I likhet med" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1990/91:K74 yrkande 3 att Sveriges Radio-koncernen bör tillföras större resurser än vad regeringen har föreslagit. Utskottet föreslår att koncernen för år 1992 tilldelas 3324100000 kr. i 1989 års genomsnittliga prisnivå. Utskottet avstyrker motionerna 1990/91:K78 yrkande 2, 1990/91:K81 yrkande 2, 1990/91:K90 yrkande 2 och 1990/91:Kr330.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande medelsberäkning för Sveriges Radio-koncernen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K74 yrkande 3, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:K78 yrkande 2, 1990/91:K81 yrkande 2, 1990/91:K90 yrkande 2, 1990/91:Kr330 yrkande 2 och 1990/91:Kr347 beslutar om den medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen som utskottet föreslagit.
14. TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 juli 1991 (mom.30)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med "Konstitutionsutskottet delar" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet anser inte att det finns skäl att höja TV-avgiften den 1 juli 1991 och avstyrker därför propositionens förslag härom liksom motion 1990/91:K74 yrkande 4. Utskottet anser att rundradiokontot i stället bör tillföras erforderliga medel genom ett ökat lånebemyndigande i avvaktan på att reklammedel flyter in till Sveriges Radio i enlighet med utskottets förslag om reklam i TV 2. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Genom vad utskottet nu har anfört tillgodoses önskemålen i motion 1990/91:K80 yrkande 1 i denna del samt yrkandena 2 och 11.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 juli 1991 att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K80 yrkande 1 i motsvarande del, yrkandena 2 och 11 och med avslag på motion 1990/91:K74 yrkande 4 avslår det av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift som innebär att avgiften höjs fr.o.m. den 1 juli 1991.
15. TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 juli 1991 (mom. 30)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med "Konstitutionsutskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
TV-avgiften bör som en följd av utskottets ställningstagande i fråga om medelsberäkningen för Sveriges Radio höjas mer än vad regeringen har föreslagit. Utskottet föreslår att avgiften höjs fr.o.m. den 1 juli 1991 till 1308 kr. för år.
Enligt utskottets mening bör möjligheterna för en skattefinansiering av delar av Sveriges Radios verksamhet undersökas.
Utskottet tillstyrker således motion 1990/91:K74 yrkande 4 och avstyrker motion 1990/91:K80 yrkandena 1 i denna del samt 2 och 11.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 juli 1991 att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K74 yrkande 4 och med anledning av propositionen samt med avslag på motion 1990/91:K80 yrkande 1 i motsvarande del, yrkandena 2 och 11 antar det av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift som innebär att avgiften höjs fr.o.m. den 1 juli 1991 med den ändringen att 7 § första stycket erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Reservantens förslag
7 § första stycket
TV-avgiften är 1 236 kronor TV-avgiften är 1 308 kronor för ett år. Den skall för ett år. Den skall betalas i fyra poster om 309 betalas i fyra poster om 327 kronor. kronor.
16. Koncessionsavgiftens utformning och storleken av framtida TV-avgifter (mom.31)
Vid avslag på reservation 14
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med "Vid den bedömning" och slutar med "yrkandena 12 och 13" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan acceptera en överföring av en del av de tillkommande reklamintäkterna till Sveriges Radio-koncernen i form av koncessionsavgift. Koncessionsavgiftens storlek och beräkningsgrunderna för denna måste enligt utskottet utformas så att den tredje TV-kanalen har möjligheter att erbjuda ett komplett och fullgott programutbud. Enligt motionärerna innebär den föreslagna avgiftskonstruktionen att företaget kommer att tvingas arbeta med en mycket hög bruttovinstmarginal. Under företagets uppbyggnadsperiod kommer detta att vara en avsevärd belastning. Därför måste enligt utskottets mening detta krav noga prövas i samband med koncessionsfrågan och vid eventuella kontrollstationer. Det är särskilt viktigt med tanke på intresset att förhindra orimliga licenshöjningar. Utskottet anser att det kommer att vara nödvändigt att höja mottagaravgifterna, om Sveriges Radio-koncernen inte får del av reklamintäkterna. Koncessionavgiften kan inte ens på sikt tillföra koncernen resurser i erforderlig omfattning. För att garantera Sveriges Radios verksamhet kommer därför licensavgifterna att höjas mycket kraftigt. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses motion 1990/91:K80 yrkandena 12 och 13.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande koncessionsavgiftens utformning och storleken av framtida TV-avgifter att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K80 yrkandena 12 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utformningen av koncessionsavgiften och storleken av framtida TV-avgifter.
17. TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 januari 1992 (mom. 32)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med "Vidare tillstyrker" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Även fr.o.m. den 1 januari 1992 bör TV-avgiften höjas mer än vad regeringen har föreslagit. Utskottet tillstyrker motion 1990/91:K74 yrkande 5 och föreslår att avgiften fr.o.m. den dagen höjs till 1400 kr. för år.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande TV-avgiftens storlek fr.o.m. den 1 januari 1992 att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K74 yrkande 5 och med anledning av propositionen antar det av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift som innebär att avgiften höjs fr.o.m. den 1 januari 1992 med den ändringen att 7 § första stycket erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Reservantens förslag
7 § första stycket
TV-avgiften är 1 320 kronor TV-avgiften är 1 400 kronor för ett år. Den skall för ett år. Den skall betalas i fyra poster om 330 betalas i fyra poster om 350 kronor. kronor.
Särskilda yttranden
1. En ny rikstäckande reklamfinansierad TV-kanal
Claes Roxbergh (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna är emot reklam i etermedierna. Vi har i olika sammanhang framfört denna uppfattning tidigare och står fast vid denna inställning. I detta ärende har vi emellertid inte yrkat avslag på de delar av propositionen som innebär att den nya marksända TV-kanalen öppnas för reklamfinansierade sändningar. Ett sådant yrkande skulle vara politiskt meningslöst. Vi vill understryka att den föreslagna ordningen innebär att reklamsändningar bara skall få förekomma i den nya kanalen och att programmen i Sveriges Television alltså även i fortsättningen kommer att vara reklamfria.
2. Hur programföretaget väljs ut
Birgit Friggebo och Ylva Annerstedt (båda fp) anför:
Företrädare för riksdagspartierna skall beredas tillfälle att avge synpunkter före ett beslut om koncession för den nya TV-kanalen. Enligt utskottet har regeringen därvid möjlighet att vända sig till den parlamentariskt sammansatta radio- och TV-beredningen. I beredningen finns personer som också är styrelseledamöter i företag inom Sveriges Radio-koncernen. Vi anser att det är olämpligt att sådana personer som är styrelseledamöter i TV-bolaget deltar i avgörandet om vilket programföretag som skall konkurrera med Sveriges Television.
3. Den nya TV-kanalens ägarkrets
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:
Inom massmedieområdet pågår för närvarande i vår omvärld liksom i vårt land en utveckling mot ökad koncentration. Ett antal stora ägare eller ägargrupper får ett allt större inflytande. I många länder har man vidtagit åtgärder för att motverka detta eller för att bryta upp ägarkoncentrationen. Det finns anledning att se allvarligt på den fortgående koncentrationen även i vårt land eftersom den kan få menliga följder för mångfalden i opinionsbildningen. När det nu blir aktuellt att tillåta etableringen ett nytt TV-företag är det därför utomordentligt viktigt att detta företag utgör ett komplement till den nuvarande ägarstrukturen inom medieområdet. De intressen som redan är verksamma där bör således inte tillåtas få ett avgörande inflytande i det företag som kommer i fråga för koncessionen.
4. Koncessionsavgiften
Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anför:
Den konstruktion som koncessionsavgiften har givits i förslaget är tveksam. Vi anser att man bör undvika konstruktioner av detta slag i framtiden.
5. Lokalradion i Södertälje
Sören Lekberg (s) och Ylva Annerstedt (fp) anför:
Vi beklagar att det inte har varit möjligt för utskottet att ta ställning till sådana detaljfrågor om organisation och resurser av lokalradion som tas upp i motion 1990/91:K71 och som gäller självständighet för lokalradion i Södertälje.
Bilaga 1
Kulturutskottets yttrande
1990/91:KrU7y Bilaga 2
Radio- och TV-frågor
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 11 april 1991 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1990/91:149 om radio- och TV-frågor jämte eventuella följdmotioner och följande motioner, som väckts under allmänna motionstiden i år, nämligen motionerna 1990/91:K404, K408, K409 yrkande 3, K416, K418, K419 och K427. Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1990/91:K60--K93.
Sedan kulturutskottet -- under förutsättning av konstitutionsutskottets medgivande -- beslutat att till konstitutionsutskottet överlämna följande motioner, som väckts under den allmänna motionstiden i år, nämligen motionerna 1990/91:Kr204, Kr207, Kr211, Kr215, Kr226--Kr228, Kr231, Kr239--Kr241, Kr278--Kr282, Kr286 yrkande 3, Kr321--Kr325, Kr330 yrkande 2, Kr346--Kr348, Kr351 yrkande 2 och Kr355 yrkande 2, har konstitutionsutskottet beslutat att ta emot motionerna samt att bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över dem.
Utskottet
Inledning
Kulturutskottet har med anledning av remisserna från konstitutionsutskottet funnit skäl att yttra sig i huvudsak i följande hänseenden, nämligen dels översiktligt beträffande vissa frågor om ljudradio och TV i framtiden, dels i vissa avseenden beträffande riktlinjer för Sveriges Radio-företagens verksamhet m.m. under den avtalsperiod som enligt förslag i propositionen skall börja den 1 januari 1993 -- främst såvitt avser ljudradioverksamheten, dels beträffande medelsberäkningar m.m. för Sveriges Radio och televerket för år 1992, dels ock beträffande vissa särskilda frågor.
Kulturutskottet får anledning att ingående överväga frågor om Sveriges Radios verksamhet m.m. under den nya avtalsperioden vid beredningen av den proposition på området som är avsedd att föreläggas riksdagen våren 1992. Eftersom riksdagen i den nu aktuella propositionen bereds tillfälle att ta del av vad utbildningsministern anför om riktlinjer inför beslutet om ett nytt avtal -- denna formulering i propositionen bör dock uppenbarligen inte uppfattas som ett förordande av att ett gemensamt avtal skall träffas (se prop. s. 174 och 176) -- mellan staten och Sveriges Radio-företagen, anför dock utskottet i enlighet med vad ovan sagts i vissa avseenden synpunkter beträffande de angivna riktlinjerna liksom i vissa andra avseenden rörande företagens verksamhet under den nya avtalsperioden.
Vissa frågor om radio och TV i framtiden
I ett antal motionsyrkanden som väckts dels under den allmänna motionstiden i år, dels med anledning av propositionen förordas, utöver vad som föreslås i denna, förändringar och utvidgningar av den radio- och TV-verksamhet som nu finns i Sverige. Syftet med förslagen anges i flera fall vara att yttrandefriheten skall vidgas. De flesta av förslagen tar sikte på ökade möjligheter till lokala och regionala ljudradiosändningar. Även frågor om möjligheter till finansiering av sändningar genom reklam -- i vidare mån än vad som föreslås i propositionen -- tas upp. I några av yrkandena läggs fram förslag som innebär en avvikelse från vad som anförs i propositionen, främst såvitt avser lokalradioverksamheten.
En rad frågor av det slag som tas upp i de åsyftade motionerna behandlas i propositionen (s. 188--190). Utbildningsministern lämnar en kortfattad redovisning bl.a. för tidigare framförda önskemål om vidgade sändningar av ljudradio och television och för sin syn på de framförda önskemålen. Vidare redovisas digitalteknikens utveckling på såväl ljudradio- som TV-området. Utbildningsministern anför att han inom kort avser att återkomma till regeringen med förslag om en utredning av de tekniska förutsättningarna för utökade sändningar av ljudradio och television. Avsikten är att utredningsarbetet i en första etapp skall behandla frågor om ljudradiosändningar. Han räknar med att ett tekniskt underlag skall kunna föreligga i slutet av innevarande år, och uttalar att utredningsarbetet då bör drivas vidare under parlamentarisk medverkan. Under en andra etapp av det tekniska utredningarbetet bör förutsättningarna i fråga om TV-distribution belysas.
Kulturutskottet ser med tillfredsställelse att ett utredningsarbete av angivet slag kommer till stånd, där framtida radio- och TV-frågor i hela dess vidd tas upp till överväganden under parlamentarisk medverkan. De begränsningar som bör finnas för utredningsarbetet bör naturligen i princip vara endast de som skapas genom riksdagens ställningstaganden till förevarande proposition. Utredningsarbetet bör inte föregripas. Detta gäller inte minst den framtida ljudradioverksamheten på det lokala och regionala planet. Samtidigt vill utskottet framhålla att ett utredningsarbete av angivet slag självfallet inte bör hindra att förändringar av organisatorisk art vidtas då det gäller Sveriges Radio under den kommande avtalsperioden.
Utskottet vill beträffande vissa motionsyrkanden som avser närradion och lokalradion tillägga följande.
I betänkandet (SOU 1990:70) Lokalt ledd närradio har närradioutredningen (U 1988:07) föreslagit vissa förändringar i förutsättningarna för närradioverksamheten. Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen avslutats. Utskottet anser sig kunna förutsätta att regeringen utan dröjsmål förelägger riksdagen förslag i vissa angelägna frågor som behandlas i betänkandet. Detta gäller i första hand frågan om ingripande mot hets mot folkgrupp i närradion. Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:KrU15 uttalat att det är nödvändigt med en förstärkning av möjligheterna att snabbt och effektivt kunna ingripa mot program som innehåller olika former av rasistiska inslag.
Flera motionsförslag innehåller krav på försäljning av alla eller vissa lokalradiostationer. I enlighet med det ovan sagda bör det kommande utredningsarbetet inte föregripas. För den händelse den förutskickade utredningen skulle finna att det är motiverat med en så genomgripande omläggning av lokalradioverksamheten att den inte bör bedrivas av Sveriges Radio under senare avtalsperioder får det ankomma på utredningen att föreslå i vilken ordning en eventuell överflyttning av resurserna till andra huvudmän skall ske.
Enligt vad som utförligt redovisas i propositionen (s. 182--186) bör en särskild utredning tillkallas för att inför den kommande propositionen våren 1992 om ett nytt avtal för Sveriges Radio förbereda en omorganisation av verksamheten med programinsamling och programutsändning för Sveriges Radio och det nya reklam-TV-företaget. En förutsättning bör vara, anförs det i propositionen, att verksamheten drivs av staten i en organisation som är avgränsad från televerket.
Utskottet, som inte har något att erinra mot vad som anförs i propositionen om en förändrad sändarnätsorganisation, vill här nämna att frågan om lokaliseringen av den nya organisationen till Kiruna, där Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) nu har sitt huvudkontor, har tagits upp motionsvägen. Utskottet förutsätter att de synpunkter som anförs i motionen kommer att behandlas i anslutning till ställningstagandet till lokaliseringen av organisationen.
Frågan om förlängning av nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio
Utskottet tillstyrker att avtalen mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen förlängs med ett halvår så att en ny avtalsperiod kan inledas den 1 januari l993. I anslutning härtill vill utskottet nämna att utbildningsministern i propositionen uttalar att en ny avtalsperiod bör omfatta tiden den 1 januari 1993 -- den 31 december 1998. Frågan om avtalstidens längd underställs dock inte riksdagen i detta sammanhang.
Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program
Utskottet förordar att riksdagen i enlighet med vad som närmare redovisas i propositionen godkänner att huvudprincipen bör vara att programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen inte skall få träffa uppgörelser med sponsorer om finansiering av program, dock med visst undantag för Sveriges Television. Detta programföretag bör få rätt att träffa uppgörelser om sponsring i fråga om program, där sändningen gäller en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som anordnas av någon annan än programföretaget. För sportevenemang gäller detta dock endast om evenemanget är av större svenskt eller internationellt intresse (se det fullständiga förslaget i prop. s. 179--181).
Kulturutskottet anser att, när det gäller annat än sportevenemang, därutöver bör gälla att sponsring av program i Sveriges Television bör få förekomma i vissa fall även om programföretaget är arrangör, nämligen om programmet sänds inom ramen för ett åtagande gentemot Europeiska radiounionen (EBU) -- eller arrangemanget är av motsvarande betydelse -- och programmet direktsänds till flera länder.
Utskottet anser att de nuvarande avtalen med programföretagen snarast bör kompletteras med de av utskottet förordade sponsringsreglerna.
Vad som anförts i det föregående innebär att sponsring av program i Riksradion och Lokalradion inte blir tillåten. Utskottet anser att det finns skäl att närmare överväga frågan om huruvida i vissa fall sponsring bör tillåtas av program i det ljudradioföretag som skall bildas. Behov av sponsring kan finnas exempelvis då det gäller kostnadskrävande program avseende operaföreställningar eller konserter som sänds till flera länder. Nya regler i detta avseende bör kunna träda i kraft den 1 januari 1993, då det nya programbolaget skall börja sin verksamhet.
Vad utskottet sålunda anfört om sponsring av ljudradioprogram bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Riktlinjer inför beslut om nya avtal med Sveriges Radio-företagen
Inledning
I enlighet med vad som inledningsvis angetts bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om riktlinjer inför ett beslut våren 1992 om nya avtal mellan staten och Sveriges Radio-företagen. Självfallet är riksdagen likväl oförhindrad att fatta beslut om vilka riktlinjer som bör gälla i angivna hänseende.
I följande avsnitt lämnas vissa bakgrundsuppgifter om innehållet i de nuvarande och i närmast föregående avtal på området. Med hänsyn till innehållet i propositionen och till att framför allt ljudradioverksamheten tilldragit sig uppmärksamhet motionsvägen koncentreras framställningen på uppgifter om denna verksamhet. I de därefter följande avsnitten redovisas innehållet i propositionen i här aktuell del samt utskottets ställningstaganden till synpunkter i propositionen och utskottets bedömning av motionskrav som avser den nya avtalsperioden.
Vissa bakgrundsuppgifter
Riksdagens beslut år 1978 (prop. 1977/78:91, bet. KrU 24, rskr. 337) om en ny organisatorisk ram för radio och TV bestående av en koncern med ett moderbolag, Sveriges Radio AB, och fyra dotterbolag för programverksamhet, nämligen Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB, syftade till att ge bättre förutsättningar för decentralisering, självständighet och mångfald i programverksamheten. Kulturutskottet anförde bl.a. att med den nya organisationen risken borde minska för radion att hamna i skuggan av TV och att i olika avseenden underordnas televisionens krav. Utskottet anförde vidare att självständighet i fråga om ekonomi, teknik, organisation, administration och personalfrågor är viktiga förutsättningar för självständighet också i programverksamheten för såväl Riksradion som för Lokalradion och Utbildningsradion. I propositionen betonades vidare vikten av samarbete mellan företagen, grundat på frivilliga uppgörelser (se bet. KrU 1977/78:24 s. 21--22).
Inför avtalsperioden 1986--1992 ändrades och kompletterades riktlinjerna från år 1978 i vissa avseenden, bl.a. förstärktes moderbolagets ställning gentemot dotterbolagen, huvudsakligen på det ekonomiska och administrativa området (prop. 1985/86:99, bet. KrU 21, rskr. 343). Förhållandet mellan de dotterbolag som svarar för programverksamheten förändrades emellertid inte. Deras fortsatta programmässiga självständighet underströks. I koncernen ingår numera även dotterbolaget RIKAB som handhar uppbörden av mottagaravgifter och avgiftskontrollen, sedan riksdagen år 1987 beslutat att huvudmannaskapet för dessa uppgifter skulle anförtros Sveriges Radio (prop. 1987/88:100, bet. KrU11, rskr. 220).
I fråga om samarbetet mellan Riks- och Lokalradion framhölls vid riksmötet 1985/86 att moderbolaget borde verka för ett utökat samarbete såväl i vad gäller programverksamheten som i tekniska och administrativa frågor, där detta är motiverat från ekonomisk synpunkt och där programbolagens skilda uppdrag inte lägger hinder i vägen. Det anfördes också i den aktuella propositionen att om det framstod som motiverat att fördjupa samverkan och eventuellt slå samman de båda programbolagen, moderbolaget under avtalsperioden borde vara oförhindrat att lägga fram förslag härom till regeringen (prop. 1985/86:99, s. 40). Kulturutskottet strök under vikten av att de sändningar som de båda programföretagen svarar för behåller sin särart. I ett läge där moderbolaget skulle komma att anse det motiverat med en sammanslagning skulle det -- enligt kulturutskottets mening -- få ankomma på regering och riksdag att göra den slutliga bedömningen av huruvida vinsterna vid en sammanslagning skulle bli så stora att den bör komma till stånd även om de båda programbolagen inte fullt ut kan behålla sin nuvarande karaktär (KrU 1985/86:21 s. 26).
På kulturutskottets förslag godkände riksdagen vidare att programbolagen under innevarande avtalsperiod får bestämma om regional och lokal indelning av organisationen för Riks- och Lokalradion, TV samt Utbildningsradion. Liksom tidigare skulle som riktlinje gälla att gränserna för programbolagens regionala och lokala enheter endast undantagsvis bör bryta någon länsgräns (KrU 1985/86:21 s. 38). Riksdagen godkände vidare att ett fjärde FM-nät i huvudsak förbehålls lokalradion (KrU 1985/86:21 s. 22). Den successiva utbyggnaden av detta fjärde FM-nät slutfördes hösten 1989. Samtliga 25 lokalradiostationer sänder nu på egen frekvens.
Innehållet i propositionen
Kulturutskottet redovisar sammanfattningsvis de i propositionen angivna riktlinjerna för Sveriges Radio-koncernen inför en ny avtalsperiod på följande sätt.
1. Uppdraget bör vara oförändrat
2. Nuvarande företagsform bör vara oförändrad
3. Nuvarande ägarförhållanden bör i huvudsak vara oförändrade
4. För verksamheten bör disponeras fyra rikstäckande sändarnät för ljudradio och två rikstäckande sändarnät för TV
5. Programverksamheten bör handhas av ett programbolag för TV och ett för ljudradio samt av Utbildningsradion
6. Moderbolaget bör a) inge anslagsframställning till regeringen och fördela av staten tilldelade medel, b) ansvara för fördelning och placering av sändningstid om programföretagen inte själva kan enas, c) ansvara för beredskapsplanering, samt d) vara ett organ där koncerngemensamma frågor bereds
7. Ett dotterbolag för avgiftsuppbörd och avgiftskontroll bör finnas (RIKAB)
8. Staten bör sluta avtal med samtliga bolag, dvs. moderbolaget, de tre programbolagen och RIKAB
9. Styrelserna bör utses så att personsamband råder mellan moderbolag och resp. programföretag i enlighet med vad som anges i propositionen ( s. 174 och 175)
10. De ekonomiska villkoren för Sveriges Radio bör vara följande.
Sveriges Radios verksamhet bör även fortsättningsvis finansieras med medel som riksdagen anvisar från rundradiokontot. Medelstilldelningen värdesäkras liksom nu med utgångspunkt i ett index. Med början år 1992 får Sveriges Radio en reformram om 150 milj.kr. per år i fyra års tid, sammanlagt 600 milj.kr. Rundradiokontots intäkter består huvudsakligen av TV-avgiftsmedel men kompletteras även med andra intäkter.
På Sveriges Radio ställs ett rationaliseringskrav om sammanlagt 200 milj.kr. under åren 1993 och 1994. De medel som friställs genom ytterligare rationaliseringar får behållas för reforminsatser.
Beträffande vissa andra synpukter rörande riktlinjerna hänvisar utskottet till propositionen (främst s. 173--175).
Kulturutskottets övergripande bedömning
Kulturutskottet anser att de i föregående avsnitt redovisade riktlinjerna i allt väsentligt bör godtas och således tjäna som utgångspunkt vid det förberedelsearbete som skall leda fram till en proposition våren 1992 med förslag till bestämmelser och villkor för den avtalsperiod för Sveriges Radio som skall inledas den 1 januari 1993.
Då det gäller val av ledamöter av styrelserna inom Sveriges Radio-koncernen bör -- utöver vad som anförs i propositionen -- gälla att de av regeringen utsedda ledamöterna i moderbolagets och programbolagens styrelser skall utses enligt hittillsvarande principer bl.a. vad gäller den parlamentariska förankringen. Vidare bör lämpligen gälla att uppdraget som ordförande i programbolag inte skall förenas med ledamotskap i moderbolagets styrelse. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I de härefter följande avsnitten i yttrandet anför utskottet en rad andra synpunkter som enligt utskottets mening bör beaktas vid förberedelsearbetet. Synpunkterna innebär i allt väsentligt kompletteringar eller modifieringar av de angivna riktlinjerna. Självfallet kan det kommande förberedelsearbetet -- som skall grunda sig bl.a. på beslutsunderlag som tas fram inom Sveriges Radio-koncernen -- i enskildheter leda till slutsatser som avviker från dem som nu i princip godtas av riksdagen. Det får i sådana fall ankomma på riksdagen att vid prövningen av propositionen våren 1992 göra en slutlig bedömning i aktuellt avseende. Likaledes får vid detta tillfälle de argument för andra lösningar av olika frågor som framförs motionsvägen prövas på sedvanligt sätt. Utskottet anser det dock vara värdefullt att det i en rad huvudfrågor redan nu slås fast vad som bör gälla för Sveriges Radio under den nya avtalsperioden.
Vilka programföretag skall finnas? Synpunkter rörande ljudradioverksamheten
Inledningsvis lämnar utskottet en utförlig redovisning för motionsförslag i här aktuella avseenden.
Tanken på en sammanslagning av Lokalradion och Riksradion avvisas i ett antal motioner, väckta med anledning av propositionen. I flera av dessa motioner betonas betydelsen av att Lokalradion även i framtiden organiseras som ett självständigt bolag. Motionärerna framhåller därvid att det är nödvändigt att motverka lokala monopol på medieområdet och hänvisar bl.a. till att antalet regionala och lokala dagstidningar minskat under senare år och att kvarvarande tidningar i vissa fall uttryckt intresse för ett engagemang i radio- och TV-verksamhet. Lokalradion är ett viktigt komplement till de dagliga lokala tidningarna och medverkar till en större mångfald i nyhetsutbudet. Motionärerna befarar att -- vid en sammanslagning av Lokalradion och Riksradion -- möjligheterna till lokalradiosändningar kan komma att begränsas. Programverksamheten bör därför även i fortsättningen bedrivas av fyra självständiga programbolag, av dem två ljudradiobolag. Det hemställs också att det bibehållna Riksradioföretaget bör köpa regionala program för nationell sändning från det, även fortsättningsvis, självständiga Lokalradioföretaget. I andra motioner tas upp frågan om att lokalradioverksamheten skall bedrivas av helt självständiga lokalradiostationer.
I ett stort antal andra motioner godtas däremot i princip planerna på att slå samman Lokalradion och Riksradion, dock under förutsättning att lokalradioverksamheten garanteras självständighet i en rad, i motionerna angivna, avseenden.
Lokalradioverksamheten skall enligt motionärernas mening även fortsättningsvis bedrivas i en egen kanal, dvs. FM4-nätet skall även i fortsättningen stå till lokalradioverksamhetens förfogande. Den programmässiga självständigheten för lokalradioverksamheten skall garanteras och enligt vissa motioner även stärkas i förhållande till vad som gäller i dag. Kravet på denna självständighet uttrycks också som ett krav på att det skall finnas egna redaktioner för lokalradioverksamheten. Motionärerna betonar vikten av att verksamheten får bibehålla den omfattning, den bredd och det djup som den har i dag och av att lokalradioverksamhetens sändningstid inte får minskas. I flera motioner framhålls särskilt att Lokalradion har en rationell organisation som tillsammans med tillämpade arbetsmetoder och styrsystem bör tas till vara och vidareutvecklas inom det nya ljudradioföretaget. De organisatoriska förändringarna bör vidare syfta till att förstärka resurserna för lokal produktion och sändning. I en motion yrkas även att den särskilda lokalradioredaktionen i Södertälje inom Radio Stockholms organisation skall garanteras framtida resurser motsvarande minst vad som i dag avsatts för denna verksamhet och att verksamheten skall ges självständighet i förhållande till Radio Stockholm. I ett antal motioner betonas att det inom den kommande lokalradioverksamheten skall kunna produceras program både för lokalt och nationellt bruk. Därvid kommer man också in på frågan om en samordning av resurserna inom Lokalradion och resurserna vid Riksradions nuvarande regionala verksamhet. Slutligen yrkas att den hittillsvarande lokalradioverksamheten skall utvärderas. Resultaten av en sådan utvärdering bör läggas till grund för ställningstagandet till den fortsatta lokalradioverksamheten.
Kulturutskottet vill beträffande frågan om vilka programföretag som skall finnas anföra följande.
Kulturutskottet konstaterar att syftet med de riktlinjer som förordas i propositionen beträffande den avtalsperiod som börjar år 1993 är att värna om Sveriges Radios integritet och dess ställning som ett public service-företag som står fritt från kommersiella, politiska eller andra organisationsintressen. Förslagen om resursförstärkningar, om krav på rationaliseringar och om förändringar av organisationen skall ses mot denna bakgrund. Förslagen syftar också till att göra kvalitetsförbättringar i programföretagens verksamhet möjliga.
Kulturutskottet har i det föregående redovisat att, när riksdagen år 1977 antog riktlinjer för verksamheten vid Sveriges Radio, det särskilt framhölls att den nya organisationen var avsedd att minska risken för radion att hamna i skuggan av TV och att i olika avseenden underordnas televisionens krav. Självständighet i fråga om ekonomi, teknik, organisation, administration och personalfrågor ansågs vara viktiga förutsättningar för självständighet också i programverksamheten. Vikten av samarbete mellan programföretagen betonades. Kulturutskottet anser att även den nu förordade organisationsförändringen -- med en sammanslagning av Lokalradion och Riksradion och ett samordnat resursutnyttjande av samma slag som inom TV -- är ägnad att stärka ljudradions ställning. Utskottet tar även fasta på uttalandet i propositionen om att de organisatoriska förändringarna avses genomföras så att förutsättningar skapas för att förstärka den regionala och lokala radioproduktionen likaväl som motsvarande TV-produktion. Utskottet har mot denna bakgrund inte något att erinra mot att beredningsarbetet inför den kommande avtalsperioden utgår från att det under den nya avtalsperioden skall finnas tre företag för programverksamheten, nämligen Utbildningsradion, ett programföretag för ljudradio och ett för TV. Konstitutionsutskottet bör i enlighet härmed avstyrka de motionsyrkanden vilka avser ett bibehållande av Lokalradion och Riksradion som separata programföretag och de yrkanden som innebär att lokalradioverksamheten skall bedrivas av ett antal fristående lokalradioföretag med separata avtal.
Kulturutskottet tar i det följande upp frågor som rör den framtida ljudradioverksamheten.
Kulturutskottet anser att det är nödvändigt att Sveriges Radio bibehåller sin nuvarande stora frihet i fråga om programsättning m.m. Utskottet vill dock med anledning av det stora antalet motionsyrkanden, som syftar till att värna om lokalradioverksamheten i framtiden inom det nya ljudradioföretagets ram, anföra följande beträffande lokalradioverksamhetens självständighet m.m.
Lokalradioverksamheten, som numera -- sedan Radio Sjuhärad inrättats -- bedrivs inom 25 distrikt och vid egna programredaktioner, har utvecklats till en framgångsrik och effektiv organisation. När lokalradion inrättades år 1975 var syftet bl.a. att motverka de starka koncentrationstendenserna på olika samhällsområden. Denna grundtanke med lokalradioverksamheten är lika aktuell i dag. Det är därför enligt kulturutskottets mening av synnerlig vikt att verksamheten, liksom nu är fallet, i framtiden kan genomföras under stor frihet och självständighet. Det finns inte heller något i propositionen som motsäger detta. Det förutsätts i propositionen att ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod skall disponera fyra rikstäckande sändarnät. Kulturutskottet anser det viktigt att FM4-nätet -- liksom i dag -- även fortsättningsvis förbehålls lokalradioverksamheten. Den fr.o.m. år 1993 sammanslagna ljudradioverksamheten bör åläggas såväl uppdraget att svara för nationell programproduktion och sändning som uppdraget att svara för lokal programproduktion och sändning. Det lokala uppdraget förutsätter enligt kulturutskottets mening en lokal redaktionell beslutanderätt och självständighet beträffande det lokala programutbudet. Ljudradioföretagets uppdrag att svara för nationell programproduktion och sändning bör inte förändras i förhållande till vad som gäller Riksradions uppdrag i dag. Lokalradioverksamheten inom det framtida ljudradioföretaget bör ha minst den omfattning som motsvarar verksamheten inom dagens 25 lokalradiodistrikt. Kulturutskottet gör bedömningen att sammanslagningen till ett ljudradioföretag kommer att underlätta en långtgående samverkan bl.a. i administrativt och tekniskt hänseende mellan den lokalt och den nationellt inriktade verksamheten. Vid samordningen av verksamheten är det viktigt att det kunnande, de erfarenheter och de arbetsmetoder som finns i dag inom såväl Lokalradion som Riksradions regionala verksamhet tas till vara. Den redan i dag inledda samverkan, där Lokalradion producerar program även för nationella sändningar, kommer givetvis att underlättas inom ett sammanslaget ljudradioföretag. Sammanfattningvis anser utskottet att -- i likhet med vad som anförs i propositionen -- de organisatoriska förändringarna skall genomföras så att förutsättningar skapas för att förstärka den regionala och lokala radioproduktionen.
Kulturutskottet föreslår att konstitutionsutskottet hemställer att riksdagen med anledning av de aktuella motionsyrkandena som sin mening ger regeringen till känna vad kulturutskottet anfört om ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod.
Kulturutskottet anser att riksdagen inte bör ta ställning till detaljfrågor av det slag som tagits upp motionsledes beträffande resurser och beträffande självständighet för en lokalradioredaktion inom ett lokalradiodistrikt, nämligen Södertälje.
I detta sammanhang tar utskottet upp frågan om den s.k. tappningsrätten.
I ett motionsyrkande föreslås att varje lokalradiostation fritt skall få välja att i lokalradio sända program från de övriga ljudradiokanalerna. I fjolårets betänkande (1989/90:KrU25, s. 27) redovisade utskottet hur lokalradiostationerna, då de inte har egna sändningar, i stället vidaresänder riksradions program, s.k. tappning. Reglerna för tappning har nyligen modifierats något. För närvarande får tappning av riksradion ske enligt följande.
Mellan kl. ca 06.00 och ca 19.00 får tappning ske ur P1
Mellan kl. ca 19.00 och ca 24.00 får tappning ske ur P1 eller P2
Mellan kl. ca 24.00 och ca 06.00 får tappning ske ur P3.
Utskottet anser att den av utskottet tillstyrkta organisatoriska förändring som innebär att de båda radiobolagen skall slås samman till ett ljudradioföretag bör kunna underlätta det praktiska och administrativa förfarandet när det gäller tappning mellan kanalerna.
Vissa frågor om Sveriges Radios TV-verksamhet
Då det gäller en rad motionskrav rörande TV-verksamheten utgår utskottet från att motionärerna i första hand tar sikte på förhållandena under den nya avtalsperioden.
Motionsvägen har framförts krav på att TV2 -- den s.k. rikskanalen -- skall flyttas till Göteborg. Vidare har i ett motionsyrkande förordats att 60 % av resurserna till Sveriges Television skall tilldelas TV2. I två yrkanden framställs vissa preciserade krav rörande TV-verksamheten i Norrland.
Motionskraven föranleder utskottet hänvisa till vad som tidigare anförts om att de organisatoriska förändringarna av programföretagen bör genomföras så att förutsättningar skapas för att förstärka bl.a. den regionala och lokala TV-produktionen. Resursfördelningen bör liksom hitintills göras av Sveriges Television med utgångspunkt i de mål som statsmakterna fastställer för verksamheten.
Tilläggas kan att utskottet vid behandlingen våren 1986 av frågor som rörde Sveriges Radios verksamhet under innevarande avtalsperiod uttalade att innehållet i radio och TV skall kunna spegla förhållandena någorlunda likvärdigt i olika delar av landet och att detta skall kunna ske utan alltför stora resursmässiga skillnader (bet. KrU 1985/86:21 s. 24).
Enligt de nu gällande avtalen gäller -- som tidigare redovisats -- att programbolagen beslutar om regional och lokal indelning av organisationen. Om en förändring av indelningen medför ökade kostnader för ett programbolag eller televerket skall moderbolaget resp. moderbolaget och televerket gemensamt besluta i frågan.
Det kan inte enligt utskottets mening komma i fråga att en återgång skulle ske till vad som gällde före den nuvarande avtalsperioden, nämligen att riksdagen skulle besluta om TVs distriktsorganisation.
I enlighet med det anförda avstyrks förslag om riksdagsbeslut syftande till vissa förändringar i den nuvarande distriktsindelningen för Sveriges Television. Utskottet vill upplysa om följande med anledning av vad som i en motion anförs om att kulturutskottet i ett brev till Sveriges Televison den 9 juni 1988 skulle ha uttalat sig om distriktsindelningen i visst län. Självfallet gör utskottet inte någon tolkning av innehållet i sina betänkanden i brev till organ, som besluten avser. Ifrågavarande brev har inte auktoriserats av utskottet utan har upprättats av en riksdagsledamot, som vid nämnda tidpunkt var ledamot av utskottet.
Frågan om nya uppgifter för Radiotjänst i Kiruna AB
Med anledning av vad som anförs motionsvägen om ytterligare arbetsuppgifter för Radiotjänst i Kiruna AB vill utskottet framhålla angelägenheten av att administration, samordning, kontroll och förvaltning i vad avser TV-avgifterna sker på ett rationellt sätt så att rundradiokontot får en god utveckling, något som är ägnat att begränsa framtida höjningar av avgifterna.
Programverksamhetens inriktning
I detta avsnitt behandlar kulturutskottet ett antal motionsyrkanden som rör innehållet i programbolagens sändningar. Utskottet bedömer yrkandena med utgångspunkt i att de i första hand har en inriktning mot de nya avtalen mellan staten och Sveriges Radio-företagen.
I några motioner tas upp Sveriges Radios ansvar för både svenskarnas och invandrarnas kultur och språk. Behovet av en allsidig kulturbevakning betonas liksom den kulturpolitiska betydelsen av att Sveriges Radio kan erbjuda ett mångfaldigt utbud av program som är både bildande och underhållande och som värnar om såväl det svenska språket och kulturen som om invandrarnas språk och kultur.
I samband med behandlingen år 1986 av regeringens riktlinjer för Sveriges Radios verksamhet under avtalsperioden 1986/87--1991/92 (prop. 1985/86:99, bet. KrU21, rskr. 343) tog kulturutskottet upp frågan om samspelet mellan Sveriges Radio och kulturlivet. Utskottet konstaterade bl.a. att radio och TV på många områden av kulturlivet har en dominerande ställning och förfogar över unika personella och tekniska resurser. De sätt på vilka programföretagen väljer att utforma sin verksamhet och disponera sina resurser får därför stor betydelse för kulturlivet i övrigt. Utskottet uttalade sig också om samarbetet mellan teaterinstitutionerna och Sveriges Radio och utgick från att Sveriges Television ägnar frågan om televisering av teaterföreställningar stor uppmärksamhet. Utskottet vill ytterligare understryka denna uppfattning och förutsätter att Sveriges Radios centrala ställning och kulturella ansvar beaktas i förberedelsearbetet med det nya avtalet.
Enligt kulturutskottets mening accentueras Sveriges Radios kulturella ansvar i en tid då Sverige i allt större utsträckning deltar i det europeiska integrationsarbetet. Den snabba utveckling av medierna som vi nu upplever och som bl.a. innebär att allt fler svenska hem kan bli delaktiga i ett internationellt programutbud medför samtidigt ett ansvar för att det nationella kulturarvet bevaras bl.a. genom att Sverige Radio hävdar de nationella programmens ställning. Utskottet har i olika sammanhang ställt sig positivt till åtgärder för att främja den svenska kulturen, medan däremot förslag om kvotering av inhemska och från utlandet inköpta program avvisats. I gällande avtal med programbolagen sägs bl.a. att ett mångsidigt utbud av program på svenska språket skall tillhandahållas och att svenska artister och verk av svenska upphovsmän i betydande omfattning skall förekomma i sändningarna. Enligt utskottets uppfattning tillgodoses kravet i motionerna att den svenska kulturen och det svenska språket skall värnas bättre genom denna typ av reglering än genom regler om kvotering. Det är uppenbart att kvotering riskerar att leda till bl.a. besvärliga gränsdragningsproblem då det gäller att bedöma huruvida ett program skall anses vara svenskt eller utländskt, något som sannolikt skulle motverka det avsedda syftet. Mot denna bakgrund är utskottet inte nu berett att ändra sitt ställningstagande beträffande kvotering av svenska program. Utvecklingen på området bör dock noga följas.
Som ovan nämnts har några motionärer också framhållit Sveriges Radios ansvar för invandrarnas språk och kultur. I nuvarande avtal med programföretagen stadgas rörande programverksamheten att särskild hänsyn skall tas till språkliga och etniska minoriteter. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att även inför den nya avtalsperioden framhålla betydelsen av att programutbudet skall spegla det mångkulturella samhälle som Sverige numera är. Att Sveriges Radio också har ett ansvar för invandrarnas språk och kultur innebär ingen motsättning till vad som ovan anförts om att det svenska språket och den svenska kulturen skall värnas. Utskottet återkommer i det följande till programverksamheten för invandrare och minoriteter.
I likhet med utbildningsministern anser kulturutskottet att kraven på Sveriges Televisions programverksamhet bör vara lika omfattande som nu är fallet även sedan ett nytt reklamfinansierat TV-företag etablerats (se närmare härom i prop. s. 42, 43 och 173). Public service-uppdraget bör således vara grundläggande även i en situation då nya programföretag konkurrerar om tittarna. I public service-begreppet innefattas bl.a. uppgiften att tillhandahålla alla medborgare ett kvalificerat och mångsidigt utbud, även i kulturellt hänseende.
Utskottet har då det gäller nuvarande avtalsperiod (KrU 1985/86:21, s. 19) uttalat att det bör ankomma på Sveriges Radio-koncernen att besluta i frågor om sändningstidens längd och förläggning. Vidare har utskottet i ett tidigare avsnitt berört motsvarande fråga då det gäller den kommande avtalsperioden. Utskottet har därvid förordat att Sveriges Radio-företagen skall ha kvar denna beslutanderätt även i fortsättningen. Det sagda står inte i motsättning till att det i public service-uppdraget -- som berörts ovan i vad avser Sveriges Television -- bör ligga en skyldighet för programföretagen att beakta vilka möjligheter publiken har att ta del av olika programtyper. Utskottet anser det viktigt att inte minst möjligheterna för TV-tittarna att följa kulturprogram och andra s.k. smala program på vad som bedöms vara god sändningtid uppmärksammas.
I ett antal motioner behandlas radio- och TV-sändningar på minoritets- och invandrarspråk samt program för handikappade.
Det bör enligt några motionärer finnas möjligheter att utöka resurserna till de finskspråkiga radioprogrammen i samband med att lokalradion och riksradion förs samman. Vidare bör det på sikt finnas möjligheter att föra finska radiosändningar till samma kanal.
Kraven i de motioner som rör handikappfrågor går sammanfattningsvis ut på att programmen i radio och TV i större utsträckning skall göras tillgängliga för personer med funktionshinder.
Utskottet vill erinra om att moderbolaget i nu gällande avtal har ett samordnande ansvar för programbolagens insatser både när det gäller program på minoritets- och invandrarspråk och program för handikappade. Enligt utskottets mening framstår det som självklart att frågan om hur motsvarande samordning skall ske under den nya avtalsperioden måste övervägas ingående. I sammanhanget vill utskottet också erinra om att av de språkliga minoriteterna den finskspråkiga gruppen intar en särställning dels på grund av de historiska banden mellan Sverige och Finland, dels på grund av gruppens storlek. Gruppens rätt till programservice har därför en något annan karaktär än övriga gruppers.
I två motionsyrkanden framhålls radions och TVs ansvar när det gäller information om missbruk av alkohol i programmen.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat yrkanden med samma syfte och har därvid understrukit att radions och televisionens genomslagskraft medför att ett stort ansvar vilar på programföretagen och att man i programverksamheten bör iaktta varsamhet vid speglingen av bruket av olika gifter, t.ex. alkohol. Utskottet hänvisar i övrigt till sitt uttalande i fjolårets betänkande om radio och television (1989/90:KrU25, s. 26).
I några motioner tas mer specifika frågor upp. Det gäller å ena sidan förslag att programinslag på norska och danska i Sveriges Television inte skall textas på svenska för att tittarna skall lära sig språken. Å andra sidan föreslås att aktualitetsprogram på serbokroatiska, grekiska och turkiska skall översättas till svenska för att tittarna skall kunna följa programmen på två språk samtidigt.
Enligt utskottets mening bör de frågor, som motionärerna tar upp om översättning av programmen, inte avtalsregleras. När det gäller frågan om danska och norska programinslag vill utskottet erinra om den nordiska språkkonvention som trädde i kraft år 1987 och som bl.a. innebär ett särskilt ansvar i olika offentliga sammanhang för att medborgare i ett nordiskt land skall kunna använda sig av sitt modersmål i ett annat nordiskt land. I linje härmed ligger att medborgarna bör få ökad träning i att förstå grannspråken. Samtidigt bör påpekas att textningen av TV-program är av stor betydelse för de hörselskadade. Då det gäller förslaget att utöka textning på svenska av vissa invandrarprogram vill utskottet framhålla att detta i första hand är en fråga om vilka resurser som finns för ändamålet.
Frågan om utbyte av TV-program mellan de nordiska länderna har enligt kulturutskottets mening stor kulturpolitisk betydelse. Kulturutskottet vill därför peka på betydelsen av att de upphovsrättsliga frågorna i dessa sammanhang får en lösning.
I en motion föreslås att regeringen skall vidta åtgärder så att sjöväderrapporterna i Riksradions P1 kan förbättras enligt yrkesfiskets önskemål.
Utskottet bedömer sjöväderrapporterna som angelägna men anser att de inte bör bli föremål för avtalsreglering (se även bet. 1989/90:KrU25, s. 27).
Sveriges Radio under år 1992, m.m.
Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen om medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen, radionämndens verksamhet och televerkets investerings- och driftskostnader. Även propositionens förslag om dels höjning av TV-avgiften med 72 kr. till 1 236 kr. per år fr.o.m. den 1 juli 1991, dels höjning med 84 kr. till 1 320 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1992 tillstyrks.
Utskottet avstyrker motionsförslag om en alternativ delfinansiering av Sveriges Radio, nämligen -- efter en period finansierad genom upplåning till rundradiokontot -- genom reklam. Det är enligt utskottets mening inte motiverat att -- vid detta ställningstagande -- riksdagen gör något särskilt tillkännagivande om storleken av framtida TV-avgifter.
Krav på delfinansiering med reklam av lokalradioverksamheten fr.o.m. år 1992 avstyrks. Utskottet hänvisar till vad som i ett föregående avsnitt anförts om ett kommande parlamentariskt beredningsarbete i fråga om bl.a. den framtida radioverksamheten.
Också önskemål som direkt eller indirekt innebär att riksdagen skulle ta ställning till frågan om resurserna till Sveriges Lokalradio AB under nästa år avstyrks. Det ankommer på moderbolaget att fördela de av riksdagen beräknade medlen mellan de olika företagen inom Sveriges Radio-koncernen.
I den mån yrkanden om distriktsindelningen för Sveriges Television och om fördelningen mellan Kanal 1 och TV2 av de ekonomiska resurserna för företaget avser innevarande avtalsperiod hänvisar utskottet till framställningen i avsnittet Vissa frågor om Sveriges Radios TV-verksamhet.
Utskottet tar här också upp frågan om bättre mottagningsförhållanden för de regionala TV-nyheterna i vissa delar av Uppsala län. Utskottet hänvisar i första hand till sitt betänkande 1988/89:KrU21 (s. 16). Utskottet har inhämtat att en ny sändare i Enköping har färdigställts under år 1990 i enlighet med gällande femårsplan för åtgärder mot brister i regional-TV-täckningen.
I ett föregående avsnitt om Sveriges Radios programverksamhet har behandlats frågor om denna verksamhet under den kommande avtalsperioden.
I den mån väckta motionsyrkanden om programverksamheten avser innevarande avtalsperiod hänvisar utskottet till att det ankommer på Sveriges Radio att i programfrågor arbeta fritt och självständigt inom ramen för de allmänna riktlinjer som anges i radiolagen och i avtalen mellan staten och bolagen i Sveriges Radio-koncernen (se. bl.a. bet. KrU1988/89:21 s. 17, ävensom bet. KrU 1983/84:17 s. 22). Utskottet hänvisar också till att vissa yrkanden, likartade med de i år väckta, behandlades mera utförligt förra året i kulturutskottets betänkande 1989/90:KrU25 om radio och television.
Utskottet tillstyrker att regeringen får begärt bemyndigande att omfördela medel anvisade för televerkets investerings- och driftskostnader avseende år 1992.
Övriga frågor
Utskottet tillstyrker att den s.k. demokratibestämmelsen i radiolagen omformuleras i enlighet med vad som föreslås i propositionen (se s. 135--139 och 218).
Med anledning av ett motionsförslag om att medel ur rundradiokontot skulle avsättas som grundkapital i en stiftelse för eterjournalistikens främjande vill utskottet framhålla att kontot inte bör få användas för annan utbildning än internutbildning inom Sveriges Radio-koncernen, eftersom de medel som nu tillförs kontot utgörs av TV-avgifter.
Utskottet vill, då det gäller i propositionen framlagda förslag rörande åtagande beträffande bidrag till svensk filmproduktion för ett reklamfinansierat TV-företag, framhålla angelägenheten av att föreliggande möjligheter att stödja svensk filmproduktion tas till vara (jfr bet. 1990/91:KrU29).
Stockholm den 16 maj 1991
På kulturutskottets vägnar
Ingrid Sundberg
Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Jan Hyttring (c), Anders Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Erkki Tammenoksa (s), Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos (v), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s), Ulla Berg (s), Göran Åstrand (m) och Jan-Erik Wikström (fp).
Avvikande meningar
l. Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program
Alexander Chrisopoulos (v) och Kaj Nilsson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 111 börjar med "Kulturutskottet anser" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Det finns inte anledning att vidga rätten till sponsring för Sveriges Radio-företagen utöver vad som sålunda angivits.
2. Kulturutskottets övergripande bedömning
Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 113 börjar med "Kulturutskottet anser" och slutar med "januari 1993" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de i propositionen angivna riktlinjerna, vilka redovisats i föregående avsnitt, i allt väsentligt bör godtas då det gäller uppdraget (1), företagsform (2), ägarförhållanden (3), sändarnät (4) -- där det bör påpekas att FM4-nätet inte kan riksmatas, RIKAB (7), avtal (8) och styrelserna i moderbolag och dotterbolag (9).
Moderbolagets uppgifter (6) bör ses över ytterligare i enlighet med vad som anförts av företrädare för centerpartiet i en motion. Vidare bör övervägas möjligheterna att låta rundradiokontot (tidigare benämnt rundradiofonden) -- som bör förses med en särskild styrelse -- fördela de medel som beräknas för Sveriges Radio-företagen.
Beträffande frågan om vilka programbolag som skall finnas (5) återkommer utskottet i det följande.
3. Val av ledamöter av styrelserna inom Sveriges Radio-koncernen
Kaj Nilsson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 114 börjar med "Då det" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Vid utseende av ledamöter av styrelserna i moderbolaget och programbolagen bör avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom visad skicklighet och sakkunskap på det aktuella området.
4. Frågan om vilka programföretag som skall finnas och frågan om den framtida ljudradioverksamheten
Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 115 börjar med "Kulturutskottet konstaterar" och på s. 116 slutar med "separata avtal" bort ha följande lydelse:
Kulturutskottet anser -- i likhet med vad företrädare för centerpartiet framfört i motioner -- att det är nödvändigt att motverka lokala monopol på medieområdet. I en situation där antalet regionala och lokala tidningar minskar och kvarvarande tidningar i vissa fall uttryckt intresse för ett engagemang i radio- och TV-verksamhet är det viktigt att slå vakt om en självständig lokalradioverksamhet. Lokalradion är ett viktigt komplement till de dagliga tidningarna och medverkar till större mångfald i nyhetsutbudet. Kulturutskottet anser i likhet med motionärerna att det bästa sättet att garantera lokalradioverksamhetens fortlevnad och att värna om lokalradions redaktionella beslutanderätt och självständighet är att bibehålla Sveriges Lokalradio AB som ett självständigt programbolag med eget avtal. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna att det även under nästa avtalsperiod skall finnas fyra separata programbolag, dvs. ett programbolag för TV, ett för riksradio och ett för lokalradio samt Utbildningsradion.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 116 börjar med "Lokalradioverksamheten, som" och på s. 117 slutar med "nästa avtalsperiod" bort ha följande lydelse:
Genom att Lokalradion i enlighet med kulturutskottets förslag skall finnas kvar som separat programbolag tillgodoses de önskemål om självständighet för lokalradioverksamheten som förts fram i ett stort antal motioner. Liksom i dag bör var och en av de 25 lokalradiostationerna även fortsättningsvis sända på egen frekvens i det s.k. FM4-nätet och själva disponera sändningstiden. Enligt utskottets uppfattning finns det förutsättningar för ett ökat samarbete mellan Lokalradions och Riksradions regionala verksamhet. Riksradions behov av lokalt producerade program av nationellt intresse bör kunna tillgodoses genom att Riksradion i ökande omfattning köper program från Lokalradion. Ett intensifierat samarbete bör kunna underlätta rationaliseringar och därmed medverka till minskade kostnader. Kulturutskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad kulturutskottet anfört om ljudradioverksamheten under nästa avtalsperiod.
5. Tappningsrätten
Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 117 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "mellan kanalerna" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs motionsvägen anser utskottet att det bör ankomma på varje station som sänder lokala program att välja vilket av programmen i rikssändningarna som vid varje tillfälle skall tappas. Endast om en sådan fri tappningsrätt finns blir det möjligt för lokalradioverksamheten att effektivt hävda sig mot kanaler som rymmer rikssändningar.
Vad utskottet sålunda anfört om fri tappningsrätt bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
6. Kvotering av svenska program
Alexander Chrisopoulos (v) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 119 börjar med "Enligt kulturutskottets" och slutar med "noga följas" bort ha följande lydelse:
Enligt kulturutskottets (= utskottet 7 rader) programmens ställning. I ett gällande avtal med programbolaget sägs bl.a. att ett mångsidigt utbud av program på svenska språket skall tillhandahållas och att svenska artister och verk av svenska upphovsmän i betydande omfattning skall förekomma i sändningarna. Dessa avtalsbestämmelser har tyvärr inte visat sig vara särskilt effektiva. Andelen svenskproducerade program bör vara betydligt högre i framtiden. Detta kan enligt utskottets mening uppnås endast genom kvotering. Enligt utskottets uppfattning bör i avtalen med programföretagen fastställas att en hög andel av programmen skall vara svenska. Definitionen av detta begrepp likaväl som bestämmandet av hur stor andel av samtliga program som skall vara svenska bör övervägas under det kommande förberedelsearbetet inför den nya avtalsperioden. Vad utskottet anfört om kvotering bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
7. Medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen, m.m.
Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 121 börjar med "Utskottet tillstyrker" och på s. 122 slutar med "framtida TV-avgifter" bort ha följande lydelse:
För år 1992 bör medelsberäkningen för Sveriges Radio-koncernen vara den i propositionen föreslagna.
I motsats till vad som föreslagits i propositionen bör dock TV-avgiften inte höjas den 1 juli i år. I stället bör rundradiokontot tillföras erforderliga medel genom ökat lånebemyndigande i avvaktan på att reklampengar flyter in till Sveriges Radio i enlighet med centerns förslag om reklam i TV2.
8. Medelsberäkningen för den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen, m.m.
Alexander Chrisopoulos (v) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 121 börjar med "Utskottet tillstyrker" och på s. 122 slutar med "1992 tillstyrks" bort ha följande lydelse:
Sveriges Radio-koncernen bör tillföras större resurser än vad som föreslås i propositionen så att företaget kan hävda sig i den ökande konkurrensen på medieområdet.
För år 1992 bör koncernen tilldelas 3324100000 kr. i 1989 års genomsnittliga prisnivå.
TV-avgiften bör som en följd härav höjas i vidare mån än vad regeringen föreslagit. Utskottet anser att avgiften bör höjas fr.o.m. den 1 juli i år till 1 308 kr. för år och fr.o.m. den 1 januari 1992 till 1 400 kr.
Som företrädare för vänsterpartiet tidigare anfört bör möjligheterna till en skattefinansiering av delar av Sveriges Radios verksamhet undersökas.
9. Demokratibestämmelsen i radiolagen
Alexander Chrisopoulos (v) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 122 börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "och 218)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som redovisats motionsvägen att den s.k. demokratibestämmelsen i radiolagen inte bör ändras.
Särskilda yttranden
1. Utökad frihet på ljudradioområdet
Ingrid Sundberg (m), Lars Ahlmark (m), Margareta Fogelberg (fp), Göran Åstrand (m) och Jan-Erik Wikström (fp) anför:
Vi beklagar att regeringen inte varit beredd att redan nu medverka till en kraftigt utökad frihet på ljudradions område. De tekniska förutsättningarna finns redan, och ett starkt intresse har anmälts från skilda håll för lokala radiosändningar som skulle finansieras med reklam. Det är nu angeläget att det fortsatta arbetet med dessa frågor bedrivs med största skyndsamhet.
2. Närradioverksamheten
Ingrid Sundberg (m), Jan Hyttring (c), Lars Ahlmark (m), Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Göran Åstrand (m) och Jan-Erik Wikström (fp) anför:
Vi beklagar att regeringen inte förelagt riksdagen förslag om utvidgade sändningsmöjligheter för närradion liksom om avreglering av dess organisation och verksamhet. Vi anser att det är mycket angeläget att riksdagen snarast bereds möjlighet att ta ställning till sådana förslag.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 4 Motioner med anledning av proposition 1990/91:149 4 Motioner från allmänna motionstiden 1991 10 Ärendets beredning 15 Utskottet 15 Propositionens huvudsakliga innehåll 15 En ny reklamfinansierad TV-kanal 15 Gemensamma bestämmelser för alla programföretag 17 Nya uppgifter för radionämnden m.m. 17 Villkor för rätten att sända i den nya kanalen 18 Sponsrade program i den nya TV-kanalen 18 Övriga koncessionsvillkor för det reklamfinansierade TV-företaget 19 Det reklamfinansierade TV-företagets ägarkrets 19 Koncessionsavgift m.m. 19 Koncessionsförfarandet 19 Riktlinjer för Sveriges Radio-koncernen 20 Sveriges Radios möjligheter till sponsorfinansiering av program 21 Sändarnätet för rundradio i framtiden m.m. 21 Sveriges Radio 1992, m.m. 21 Yttrandefrihetsgrundlag 22 En ny rikstäckande reklamfinansierad TV-kanal 22 Propositionen 22 Motionerna 25 Utskottets bedömning 26 Avtalssystemet 27 Propositionen 27 Utskottets uttalanden vid behandlingen av förslaget till yttrandefrihetsgrundlag 29 Motionerna 29 Utskottets bedömning 30 Förbud mot åsiktsreklam 31 Propositionen 31 Motionerna 34 Utskottets bedömning 35 Demokratibestämmelsen i radiolagen 35 Propositionen 35 Motionen 37 Utskottets bedömning 37 Programutbudets sammansättning i den nya TV-kanalen 38 Propositionen 38 Motionerna 39 Utskottets bedömning 39 Utbyggnad av sändningarna från det nya TV-företaget 39 Propositionen 39 Motionen 40 Utskottets bedömning 40 Programverksamhetens regionala inriktning 40 Propositionen 40 Motionerna 41 Utskottets bedömning 41 Hur programföretaget väljs ut 42 Propositionen 42 Motionerna 42 Utskottets bedömning 42 Tidpunkten för koncessionsansökan 43 Propositionen m.m. 43 Motionerna 43 Utskottets bedömning 44 Koncessionstidens längd 45 Propositionen 45 Motionen 45 Utskottets bedömning 45 Den nya TV-kanalens ägarkrets 45 Propositionen 45 Motionen 46 Utskottets bedömning 46 Koncessionsavgift 46 Propositionen 46 Motionerna 46 Utskottets bedömning 47 Radio och TV i framtiden 47 Propositionen 47 Motionerna 48 Kulturutskottets yttrande 51 Konstitutionsutskottets bedömning 51 Förlängning av nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio 51 Propositionen 51 Kulturutskottets yttrande 52 Konstitutionsutskottets bedömning 52 Sveriges Radios rätt att sända sponsrade program 52 Propositionen 52 Kulturutskottets yttrande 52 Konstitutionsutskottets bedömning 53 Riktlinjer inför beslut om nya avtal med Sveriges Radio-företagen 53 Propositionen 53 Motionerna 55 Kulturutskottets yttrande 58 Konstitutionsutskottets bedömning 60 Frågan om den s.k. tappningsrätten 61 Bakgrund 61 Motionen 61 Kulturutskottets yttrande 61 Konstitutionsutskottets bedömning 62 Vissa frågor om Sveriges Radios TV-verksamhet 62 Motionerna 62 Kulturutskottets yttrande 62 Konstitutionsutskottets bedömning 63 Nya uppgifter för Radiotjänst i Kiruna AB 63 Motionen 63 Kulturutskottets yttrande 63 Konstitutionsutskottets bedömning 64 Programverksamhetens inriktning 64 Motionerna 64 Kulturutskottets yttrande 65 Konstitutionsutskottets bedömning 66 Sveriges Radio under år 1992, m.m. 66 Propositionen 66 Motionerna 68 Kulturutskottets yttrande 69 Konstitutionsutskottets bedömning 70 Stiftelse för eterjournalistikens främjande 71 Motionen 71 Kulturutskottets yttrande 71 Konstitutionsutskottets bedömning 71 Propositionen i övrigt 71 Hemställan 72 Reservationer 76 Särskilda yttranden 87 Bilaga 1 Propositionens lagförslag 89 Bilaga 2 Kulturutskottets yttrande 1990/91:KrU7y 108