Psykiatri

Herr talman! Moderaterna står bakom alla våra reservationer i det här betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1. Om någon av oss drabbas av diabetes finns det ingen, tror jag, som ifrågasätter den personens behov av insulin. Men om någon får en psykisk sjukdom ska man minsann klara av den själv och behöva varken tabletter eller annat. Medicin har för många blivit samma sak som skuld och skam när det i stället borde ses som någonting bra, något som hjälper till att ibland få en alldeles outhärdlig värld bra att leva i. Riksförsäkringsverket uppskattar att omkring hälften av samhällets kostnader för arbetsoförmåga i vuxen ålder beror på just psykisk ohälsa. Var fjärde patient i svensk primärvård har behandlad eller obehandlad ångest eller depression. Det finns ungefär 35 000 personer i vårt land som har schizofreni och 70 000 med manodepressiva sjukdomar. Schizofreni räknas som Sveriges tredje dyraste sjukdom alla kategorier. En alldeles nyligen publicerad studie om hjärnans sjukdomar visar att kostnaderna för Sveriges del uppgick till svindlande 60 miljarder kronor. Det är alltså inte bara en humanitär och mänsklig insats att satsa på åtgärder för sjuka, det är också i hög grad en ekonomiskt klok åtgärd. Men psykiatrin befinner sig i en organisatorisk kris. Trots att vi har världens högsta skatter har vi inte världens bästa vård. Antalet vårdplatser har sjunkit från 14 000 till mindre än 5 000. Det är kortare vårdtider, det är alltför ofta för tidiga utskrivningar, det är ökad risk för återinsjuknande, det är brister i samordningen mellan vårdgivarna, och det delade huvudmannaskapet mellan kommun och landsting innebär ofta att ingen tar ansvar. Man skjuter hellre över problemet på någon annan. Det handlar inte om att hjälpa - det handlar om att slippa betala. Det här är några av anledningarna till att allianspartierna nu är överens om att det under lång tid kommer att krävas en resursförstärkning inom psykiatrin. Under den närmaste tioårsperioden handlar det om att se till att psykiatrin får åtminstone 5 miljarder kronor. Alliansen föreslår ett åtgärdsprogram i tio punkter för en förnyad och förbättrad fungerande psykiatri. Det handlar om att stärka den psykiatriska kompetensen. Det handlar om rätten till diagnos - och det inom tre månader. De patienter som cirkulerar i vårdapparaten i flera år utan att ha en diagnos satt kan aldrig få den hjälp de behöver. Det handlar om en vårdgaranti för barn och unga, om utbildning av personal, om stöd till frivilligorganisationer, om ansvaret för personer med både missbruk och psykisk sjukdom - det vi kallar dubbeldiagnoser - det handlar om hemlösas situation, och det handlar om en vettig och bra sysselsättning så att också sjuka och funktionshindrade kan känna arbetsglädje och delaktighet. Det handlar om att se över den lagstiftning som finns. Genom att återinföra möjligheten att försöksinskriva en patient i öppenvård kan någon som återinsjuknat för att denne har avbrutit sin läkemedelsbehandling återintas innan han går ned sig så djupt som dagens stränga kriterier kräver. Det handlar också om att se över den rättspsykiatriska vården. Herr talman! Den vanliga psykiatriska vården får i dag stå tillbaka för den rättspsykiatriska, som äter upp resurserna i lokala landsting. Vanliga psykiskt sjuka får stå tillbaka och får inte tillträde till vård därför att andra är dömda av domstol och därför går före till vårdplatserna. Det har på sina ställen blivit så att den som begått brott får vård, men den som så att säga bara är psykiskt sjuk riskerar att bli utan. Psykansvarskommittén föreslog en reformerad reglering av det straffrättsliga ansvaret för psykiskt störda lagöverträdare. Den lämnade sitt betänkande i januari 2002, alltså för nästan exakt fyra år sedan. Ett av kommitténs förslag var att staten skulle ta ett större ansvar för den rättspsykiatriska vården genom att ta över finansieringen av den. Av någon anledning kom inte det här betänkandet längre än så. Ibland hänvisar man till det, men riksdagen har inte fått se något enda förslag från regeringen som följd av detta stora arbete. Det är mäktigt, och det innehåller väldigt mycket, men noll har vi sett av det. Jag har skrivit frågor till ansvariga statsråd om statens ansvar för rättspsykiatrin ett flertal gånger, både 2003 och sedan 2004, när det fortfarande inte hade hänt något. I juni 2005 hade jag en interpellationsdebatt med ansvarig minister om detta. Men svaren är sig ganska lika. Man säger att frågan är komplicerad, att betänkandet är under beredning och att det finns en psykiatriutredare. Jag har många gånger undrat vad som ligger bakom regeringens uppenbara ovilja att ta tag i detta Psykansvarskommitténs betänkande. Problemen kvarstår ju. Frågorna blir inte mindre, snarare tvärtom. Därför är det glädjande att riksdagen i dag kommer att göra ett tillkännagivande i den här sega frågan - att vi kommer att tala om för regeringen att "skyndsamt utreda hur hela eller delar av det finansiella ansvaret för den rättspsykiatriska vården skulle kunna övergå till staten". Men här krävs det nu, herr talman, att regeringen faktiskt tar sitt ansvar och följer riksdagens direktiv. Det är alltför många tillkännagivanden som har hamnat i någon skrivbordslåda i stället för att åtgärdas. Att inte åtgärda det här direktivet vore ett direkt misslyckande. Jag hoppas att jag får höra någon här i kammaren i dag som har direktkontakt med regeringen berätta för oss att den här gången ska man faktiskt göra det riksdagen har beställt. Herr talman! Att självskada sig är ett sjukligt beteende som kräver hjälp. Flickor och pojkar som skär sig, ristar sig och bränner sig med cigarretter på kroppen mår inte bra. Det är uppenbart att ungdomar behöver mer hjälp än vad som finns i dag och att samhället har misslyckats att ge den hjälpen. Ingen ung flicka eller pojke ska behöva sitta på sängkanten och tälja i armar och ben för att det är enda sättet att lätta på den ångest man känner. I dag händer det ingenting. Regeringen står handfallen. Skolan, som är det ställe där man borde få hjälp att växa och utvecklas, är också centrum för mobbning och ensamhet. Det är enligt Skolverket ungefär 20 000 elever som mobbas varje dag. Det är köer till barn- och ungdomspsykiatrin - bortåt ett år är inte ovanligt - och det finns många som inte ens kommer i fråga för ett första besök. Allianspartierna föreslår att vårdgarantin också ska gälla barn och ungdomar. Väntetiden ska inte överstiga en månad för de barn och unga som behöver hjälp. En förälder till ett barn med uttalad anorexi var förtvivlad när jag pratade med henne häromveckan; dottern vägde 48 kilo och väntetiden på vård var minst åtta månader. Har jag henne kvar då, undrade mamman. Herr talman! I dag är psykiskt sjuka patienter utlämnade till den vård som landstinget erbjuder. Vi anser att resurserna i stället ska följa patienten. Med ett system med fritt val av evidensbaserade behandlingsprogram, där den ekonomiska ersättningen går till den vårdgivare som patienten själv väljer, ökar mångfalden i utbudet av både psykiatrisk vård och behandling. En psykisk sjukdom innebär inte att man inte har förmåga att välja eller en vilja att välja. Det behövs mångfald inom den psykiatriska vården. Vi behöver släppa loss entreprenörskap också inom detta område. Det behövs människor med visioner och idéer, eldsjälar som brinner för något. De ska kunna vara med och utveckla en psykiatri som finns för alla - inte bara för några. Vägverket har stolt meddelat att det nu är färre än 500 som förolyckas i trafiken. Men 1 500 tar sitt liv varje år. Alldeles för många av dem är unga män och kvinnor. Det finns personer som sitter på rättspsykiatrisk avdelning och laddar ned barnporr. En rättspsykiatrisk enhet prickades av JO för att man inte tillät en patient att ringa sina hundratals hotfulla samtal varje dag. 25 % av de rättspsykiatriskt undersökta männen har diagnosen adhd, utan att de någon gång fått diagnos och hjälp trots att de under uppväxten varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin. Tillgång till personliga ombud har gjort att vårdtiden för många personer minskat från 40 till sju dagar per år. Ändå är detta inte infört i alla kommuner. Herr talman! Det finns mycket i vårt land att vara stolt över, men det finns också mycket som behöver ändras och åtgärdas. Psykiatrin är en sådan fråga. Regeringen har haft tolv år på sig. Varför skulle vi tro att man nu kommer att lyckas med sådant som man inte lyckats med tidigare? Det finns många skäl att byta regering. En mänsklig politik för psykiskt sjuka är ett.

Herr talman! Vården av människor med psykisk ohälsa och sjukdom är eftersatt. Det tror jag att vi alla kan vara överens om. Även om en stor del av patienterna med psykiatriska diagnoser får bra och adekvat hjälp är det Folkpartiets uppfattning att bristerna inom svensk psykiatri är stora. Då talar vi inte bara om det fåtal patienter med svår psykisk störning som begår våldsbrott och som vi läser om i tidningarna, utan vi talar om alla dem som under någon period av livet lider av psykisk ohälsa, om dem som efter en närståendes död, efter en trafikolycka eller annat trauma är i behov av hjälp för att orka vidare och kanske för att slippa ett långvarigt lidande. I en interpellation till statsrådet Ylva Johansson, som besvarades den 8 februari 2005, tog jag upp frågan om det långsiktiga stödet till dem som på olika sätt drabbades av naturkatastrofen i Asien. Samtidigt frågade jag hur psykiatrin ska klara av dessa personer, både på kort och på lång sikt, när vi vet att inte ens övriga patienter i dag får tillgång till vård. Statsrådet försäkrade mig i sitt svar att hon även fortsättningsvis kommer att upprätthålla nödvändiga kontakter för att hålla sig väl informerad om utvecklingen av både kort- och långsiktiga behov inom sjukvård och socialtjänst. Trots detta får vi ständigt rapporter om att de som drabbades av naturkatastrofen inte får den hjälp som de behöver, och vi vet att inte heller andra personer som behöver hjälp får det eller får vänta orimligt lång tid. Eftersom statsrådet Ylva Johansson inte är närvarande måste jag naturligtvis ställa frågan till majoriteten: Hur kan det se ut på det här viset trots extra pengar, trots en psykiatrisamordnare, trots olika löften om förbättringar och all den debatt som vi haft kring dessa frågor både i riksdagen och i medierna? Från Folkpartiet har vi, herr talman, en lista på brister och naturligtvis även förslag till förbättringar. Brister finns främst inom barn- och ungdomspsykiatrin där köerna är långa. Tusentals patienter är utskrivna från psykiatrin och får inte den hjälp och det omhändertagande som de har rätt till. Dödligheten är hög bland dessa människor. Andelen psykiskt sjuka bland hemlösa har ökat påtagligt. Alltför många människor som lider av depressioner kommer inte under vård över huvud taget. Trycket på de få slutenvårdsplatser som finns kvar är ofta mycket hårt. Därför är det, herr talman, helt nödvändigt med nya reformer inom psykiatrin, och kvaliteten i vården måste bli bättre. Psykiatrin måste förstärkas i den förebyggande delen genom samverkan med husläkarna och genom utvecklingen av psykosocial kompetens inom primärvården. En särskild behandlingsgaranti inom barn- och ungdomspsykiatrin är mycket viktig och något som vi föreslår. Vi behöver också en förbättrad lagstiftning och ett tillräckligt antal vårdplatser. För att klara detta behövs naturligtvis större bidrag till psykiatrin, till och med större än vad regeringen föreslår under hela perioden 2006-2008. Det har Folkpartiet också föreslagit i sin budgetmotion. En grupp som kommit i skymundan, herr talman, är de äldre som inte alls får den uppmärksamhet inom vården som de behöver och förtjänar. Ändå vet vi att förekomsten av psykisk ohälsa ökar med stigande ålder. Det handlar om både demenssjukdomar och depressioner. En fjärdedel av de äldre över 75 år behöver hjälp för psykiatriska problem. De allmänpsykiatriska klinikerna prioriterar ofta andra grupper. De geriatriska klinikerna prioriterar akuta somatiska tillstånd. Därför, herr talman, behövs en utbyggnad av specialiserade vårdenheter för psykogeriatrik med tillgång till slutenvård för äldre med psykiska sjukdomar. Det finns också en brist på platser i lämpliga boendeformer för äldre med psykiska diagnoser. Yngre som drabbas av svåra psykiatriska besvär remitteras till en specialist medan äldre ofta behandlas av allmänläkare med anknytning till boendet. Enligt hälso- och sjukvårdslagen har alla rätt till vård efter behov, oavsett ålder. Det ska bli intressant att se om Socialdemokraterna i sin kommande äldrekampanj tar upp den aspekten vad gäller de äldre. Folkpartiet har i sin motion föreslagit att psykiatrisamordnaren ska få ett tilläggsdirektiv där de psykiskt sjuka äldre och deras livsvillkor beaktas. Herr talman! Som jag tidigare nämnt är för tidig död vanlig bland människor med psykisk ohälsa, och det handlar ofta om självmord. Upp till tre fjärdedelar av dem som begår självmord har uppvisat ett eller flera symtom på depression. Genom en effektiv förebyggande verksamhet skulle antalet självmord kunna minska. Det finns ett riksdagsbeslut om att ett handlingsprogram för självmordsprevention ska utarbetas. Uppdraget har gått till Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen. Det är bra att vi äntligen får ett handlingsprogram för självmordsprevention, men vi från Folkpartiet anser att det hade varit betydligt bättre om uppdraget i stället gått till Nationellt centrum för suicidforskning, som är landets främsta experter på området. Herr talman! Som Magdalena Andersson sade i sitt anförande har de fyra borgerliga partierna lagt fram ett förslag med tio punkter för en förnyad psykiatri. Det är tio viktiga punkter för den förnyelse som vi från Folkpartiet anser är nödvändig. En del av dessa punkter har jag redan berört i samband med att jag fört fram Folkpartiets motionsförslag. Inte heller de flesta av de andra förslagen är för Folkpartiets del nya. Vi står naturligtvis bakom dem och har också drivit dem tidigare. Nu har vi ett gemensamt program för vad vi först av allt vill ta itu med. Det behövs säkert mer än vad som föreslås i dessa tio punkter. Rättspsykiatrin har drabbat psykiatrin i landstingen hårt. Väldigt många patienter har hamnat i skymundan eftersom man i stället varit tvungen att ta hand om dessa människor - som naturligtvis också ska ha den vården. Det är väldigt viktigt att de som blivit dömda till rättspsykiatrisk vård får en bra vård. Men det förekommer att den tränger undan vård för andra människor - de äldre och de unga. Jag vet att det finns landsting som har dragit ned på barn- och ungdomspsykiatrin för att betala för rättspsykiatrin. Då måste vi inse att det är fel någonstans. Staten behöver ta över ansvaret för rättspsykiatrin. Den ansvarar ju också för lagstiftningen om detta och för domstolarna. Det är bra att vi har enats om ett tillkännagivande i det här betänkandet. Vi hoppas att det också snart kommer att leda till att det blir en förändring när det gäller finansieringsansvaret för rättspsykiatrin, så att de olika landstingen på ett annat vis kan ägna sig åt den psykiatri som är så viktig för så många av oss människor. Vi vet aldrig vilken dag vi själva drabbas. När det händer vill vi kunna få psykiatrisk vård, lika väl som vi vill få vård för andra sjukdomar som vi kan drabbas av. Herr talman! Jag står bakom Folkpartiets samtliga reservationer i betänkandet men yrkar nu bifall bara till reservation 2.

Herr talman! Kära vänner! Många människor - kanske vi alla - hamnar någon gång i livet i en situation där vi behöver hjälp av psykiatrin, primärvården, på grund av att vi mår dåligt invärtes. Jag kan inte nog understryka att bland det viktigaste vi politiker har att göra är att lyfta fram de människor som inte kan eller vågar tala för sig själva och kräva sin rätt. Det var en viktig sak som hände när Prioriteringsutredningen lade fram sitt betänkande, som riksdagen sedan antog 1997. Då slog man fast att just människor med nedsatt autonomi skulle hamna i prioriteringsgrupp 1, det vill säga att de skulle prioriteras allra högst i vård och omsorg. Vi vet alla att när vi mår psykiskt dåligt orkar vi inte och förmår inte glädjas åt en materiell välfärd som vi när vi mår gott hälsar med stor glädje. Därför tycker jag att dessa frågor är grundläggande för hela vårt välfärdssamhälle. Någon har sagt att det är när vi ser hur vi behandlar dem som har det svårast som det bevisas hur vårt samhälle fungerar och vilken nivå vi har på välfärdssamhället. Därför, herr talman, är jag glad för att alliansen, som är regeringsalternativet till hösten och som ska ta över regerandet, har enats om tio mycket viktiga punkter. Många av dessa punkter har Kristdemokraterna jobbat för i många år, liksom även andra allianspartier. Minst 5 miljarder har vi lovat att avsätta under den kommande perioden för att restaurera psykiatrin och hjälpa de människor som kanske har de största behoven men inte orkar framföra dem. I sjukvårdsdebatten hör man ibland att "efterfrågan" är det som ska styra, och det underförstås att det skulle vara detsamma som behov. Det är det inte. De som har de största behoven orkar inte efterfråga dem. Herr talman! I det sista numret av Läkartidningen har Filipe Costa, som är chefsöverläkare och verksamhetschef inom Psykiatrin Södra i Stockholms läns södra sjukvårdsområde en mycket intressant artikel. Rubriken är "Någonting är galet i psykiatrin . Miljarder missar kärnverksamheterna". Han menar att de stora pengarna hamnar i ett otal projekt som är massmedialt eller politiskt mer intressanta än kärnverksamheten. Jag uppmanar till läsning av den artikeln. Författaren är en person med ett stort ansvar i psykiatrin och som nu drar i larmklockorna. Då måste vi som politiker lyssna. Det gäller inte minst regeringen. Detta är en alldeles färsk larmsignal om att det inte fungerar. För några år sedan inträffade flera uppmärksammade våldsbrott, där vi visste att personen i fråga först hade knackat på hos någon sjukvårdsinstans för att få hjälp, för han mådde så dåligt. Men personen fick ingen hjälp utan hänvisades någon annanstans. Resultatet blev - och det känner jag stor frustration över - att vederbörande begick ett brott som han aldrig hade velat begå, men på grund av att han blev sjuk blev det så i alla fall. Vi måste se till att sådant inte händer igen. Det är en av punkterna i den borgerliga alliansens tiopunktsprogram. Jag tror att vi alla är överens om att vi inte ska behöva larmrapporter och fruktansvärda brott för att få upp ögonen för att detta är ett viktigt område. Jag vill också reflektera lite över våra barn. I Västra Götaland genomförde föreningen Dampens hus en enkät bland 60 familjer med barn som har neuropsykiatriska problem, adhd. För 40 % av de barnen saknades åtgärdsprogram i skolan, och 12 % av barnen var helt avstängda från skolan. Det ger vid handen att vi måste sätta in mycket mer resurser för att i ett så tidigt skede som möjligt hjälpa de här barnen och ge dem åtgärdsprogram, så att inte sjukdomen hinner förvärras och kanske blir svår att rå på. Att få det stöd man behöver så tidigt som möjligt är en av nycklarna till lyckade resultat. Vi vet också att en stor andel - upp till 40 % är en siffra som jag har hört nämnas - av dem som i dag sitter på Kumlaanstalten har i barnaåren och ungdomsåren haft problem av neuropsykiatrisk karaktär. Kanske hade vi sluppit att se dessa unga killar och tjejer begå brott om samhället hade satt in ett åtgärdsprogram så tidigt som möjligt. Många av dessa barn som inte får hjälp hamnar i ett drogberoende. Man känner lite att drogen blir en behandling mot de symtom man har. Det är väl inte rimligt att våra barn ska behöva hamna där? Därför är barnpsykiatrin och resurserna till den oerhört viktiga för framtiden. Vårdplatser har vi kristdemokrater talat mycket om. Jag fortsätter att göra det. På tio år har antalet vårdplatser inom psykiatrin minskat från 14 000 till mindre än 5 000. Det är alldeles galet om man på grund av en trend minskar vårdplatserna. Jag vet, och jag är glad för, att alltfler människor kan vårdas i öppna vårdformer. Självklart är det bäst, och de som kan och har möjlighet ska naturligtvis göra det. Men de som får en medicinsk bedömning och behöver en vårdplats ska naturligtvis också ha rätt till det. Och vem är det som gör den bedömningen? Jo, det är faktiskt läkaren och patienten tillsammans. Där ska inte vi politiker hamna i någon trend att det är fint att skära ned vårdplatser, utan vi ska se till att det finns vårdplatser så att den medicinska professionen kan ge och patienterna, till syvende och sist, får den vård som de behöver. När det gäller alliansens förslag i övrigt är det oerhört viktigt att den vårdgaranti som vi faktiskt har talat om i kanske tio år - men vi har haft ett gemensamt borgerligt förslag i varje fall sedan april 2002 - även omfattar psykiskt sjuka. Det är självklart. Också alliansens förslag om att ett barn ska ha rätt till utredning inom en månad känns oerhört angeläget. Vi vet ju att det inte bara är barnets psykiska sjukdom som kan förvärras om det inte får den hjälp det behöver, utan den övriga utvecklingen av kroppen kan också försenas. Det här, mina vänner, handlar om en etisk grundsyn om alla människors lika rättigheter och samma värde. Självklart är det precis lika viktigt att den psykiatriska vården är evidensbaserad, att den har en vetenskaplig grund för behandling på samma sätt som när vi behandlar en hjärt- och kärlsjukdom eller magsår. Det måste vi också lyfta fram. Det finns också i det tiopunktsprogram som vi ser här. Jag ser fram emot den 18 september när valet har varit och vi har fått en borgerlig regering och då vi kan börja genomföra detta som är grunden för välfärdens samhälle. Det ser jag fram emot. Avslutningsvis ställer vi kristdemokrater oss naturligtvis bakom alla de reservationer som vi är med på i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 3 och reservation 10.

Herr talman! De senaste 30-40 åren har psykiatrin genomgått stora och nödvändiga förändringar. De har förbättrat levnadsvillkoren för människor med psykiska problem och sjukdomar, men de är långt ifrån tillräckliga. Det finns fortfarande mycket att göra för att tillgodose människor med psykisk ohälsa och garantera att de får en god vård på samma villkor som när man drabbas av annan sjukdom. Det är inte enbart en vårdfråga, utan det handlar fortfarande mycket om attityder, om samhällets syn på psykisk sjukdom. I mitt anförande kommer jag att ta upp några förslag till förbättringar som Vänsterpartiet har. Den psykiatriska hälso- och sjukvården är i stort behov av samordning, utveckling och nytänkande. I skuggan av de uppmärksammade händelser som satt psykiatrin i fokus för samhällsdebatten finns den enskilda patienten. Psykisk sjukdom eller psykisk ohälsa är fortfarande ett tillstånd som man försöker dölja trots att många någon gång i sitt liv själva upplever det eller har någon i sin nära omgivning som är psykiskt sjuk. Många patienter inom psykiatrin känner en ökad oro för en tillbakagång till en psykiatrisk vård som innebär mer inlåsning och utanförskap. Vi måste komma ihåg att de reformer som genomförts under 1990-talet inom psykiatrin har haft som syfte att humanisera vården. Och ingen vill ha tillbaka den rättsosäkerhet och de ibland livslånga vårdtider på stora institutioner som tidigare fanns. Reformerna syftade till att ge psykiskt sjuka människor en möjlighet att leva ett värdigt liv i gemenskap med andra och en möjlighet till öppnare vårdformer som utgår från den enskildes behov. Tyvärr har många patienter och anhöriga kommit i kläm eftersom landsting och kommuner inte har samarbetat, och därför har man inte uppnått de mål som fanns med psykiatrireformen. Precis som inom all annan vård och omsorg ska psykiatrin vara tillgänglig, trygg, säker och human med hög kvalité. Och det är viktigt att komma ihåg reformernas etiska och humanistiska intentioner. De senaste årens minskning av antalet vårdplatser har skett huvudsakligen av ekonomiska skäl. Psykiatrins andel av kostnaderna har minskat från 11 % till 8 %. Den statliga ekonomiska satsning på psykiatrin som Vänsterpartiet har gjort tillsammans med regeringen och Miljöpartiet är ett viktigt steg i rätt riktning. Samtidigt får kommuner och landsting ökade generella resurser. Vi menar att de ansvarar för att komplettera satsningen på psykiatrin så att kvaliteten och tillgängligheten i psykiatrin förbättras. Vi vill att man skapar fler öppna och flexibla vårdformer och att det blir ett ökat stöd till eget boende och sysselsättning och ökade möjligheter till psykoterapi. Vänsterpartiet står bakom tillkännagivandet om finansieringen av rättspsykiatrin. Det är angeläget att utreda hur det finansiella ansvaret ska fördelas inom rättspsykiatrin och om man ska lägga ansvaret på staten. Herr talman! När det gäller kompetens inom den psykiatriska vården vill jag lyfta fram en behandlingsform som är underdimensionerad, nämligen psykoterapi. Vi kan konstatera att det medicinska och farmakologiska synsättet dominerar framför ett psykologiskt förhållningssätt. Min mening är inte att ta ställning för den ena eller den andra behandlingsmetoden, men jag vill understryka behovet av helhetssyn och tillgång till olika behandlingsmetoder. Tillgången till psykoterapi ska inte heller vara en kostnadsfråga för en person med psykisk ohälsa. Studier visar att höga egenavgifter för psykoterapi ställer den behandlingen utom räckhåll för dem som behöver den mest. Själv tänker jag på ungdomar som lider av psykisk ohälsa. 20 % av kvinnorna i åldern 18-29 år upplever psykisk ohälsa. De så kallade SSRI-preparaten, lyckopillren, räcker inte som enda behandlingsalternativ. Vänsterpartiet anser att den offentliga vården måste utvecklas så att fler psykoterapeuter finns tillgängliga. Läkemedel och annan behandling måste komplettera varandra. Det är i dag endast läkare och sjukgymnaster som får ge psykoterapi som omfattas av hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. Det är orimligt att inte legitimerade psykologer och arbetsterapeuter ska ha motsvarande möjlighet eftersom de har motsvarande kompetens när det gäller psykoterapi. Psykologer och arbetsterapeuters behandling bör kunna ingå i försäkringssystemet på samma villkor som för andra yrkesgrupper. Herr talman! I all psykiatrisk hälso- och sjukvård spelar språket en central roll. Det är bland annat genom orden - det handlar om att bli förstådd och lyssnad på - som patienten ger personalen en möjlighet till insikt om de behov som han eller hon har. Det är därför viktigt att psykiatrin tar hänsyn till det och utvecklas så att de svenskar som inte har svenska som modersmål också ges möjlighet till en god psykiatrisk vård. De nationella minoriteterna, såsom de samiska och finska med flera, och människor med annat etniskt ursprung än svenskt måste kunna få vård på sitt eget modersmål. Barn och ungdomar i Sverige har i en internationell jämförelse en mycket god hälsa. Men det finns undantag när det gäller den psykiska hälsan. Psykosomatiska symtom som magont, huvudvärk och sömnbesvär har ökat kontinuerligt hos barn sedan 80-talet enligt Socialstyrelsens folkhälsopolitiska rapport från 2005. Vi i Vänsterpartiet är mycket oroade över den här utvecklingen. Det handlar om självdestruktiva handlingar, som vi har hört tidigare i dag. Det handlar om svält, om att man skär sig, om depressioner, om självmordsförsök - ja, till och med självmord. Barn- och ungdomspsykiatrin får absolut inte hamna på efterkälken när man utvecklar psykiatrin. Herr talman! Den som blir vårdad enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård är i en mycket utsatt situation. Patientens akuta behov av vård kan vara större än behovet av integritet och självbestämmande. Vanligtvis är orsaken att man vill skydda den enskilda från att själv fara illa, men det handlar även om att hon inte ska skada andra i samhället. Samhället har i sådana situationer ett mycket stort ansvar för att i största möjliga mån ändå försöka skydda, stödja och behandla dessa människor. Ett sätt att ge ett sådant stöd är att tilldela patienten en stödperson, en vanlig person som arbetar ideellt, som kan vara ett stöd under den tvångsvårdsperiod man har. Tyvärr finns det inte tillräckligt mycket kunskap om hur det här ska kunna gå till. Därför borde Socialstyrelsen utvärdera det. Och i detta sammanhang yrkar jag bifall till reservation nr 19. Kvinnor upplever oro och ångest i större utsträckning än män i samtliga åldersgrupper, enligt en rapport om könsperspektiv på hälso- och sjukvården kallad Jämställd vård? I Socialstyrelsens senaste folkhälsorapport konstateras att yngre kvinnor mellan 16 och 34 år står för den största ökningen av inrapporterad ängslan, oro och ångest. Den psykiska hälsan skiljer sig mellan kvinnor och män. Det kan även vara viktigt att notera att fler kvinnor än män äter antidepressiva läkemedel. Kvinnor ordineras antipsykotiska läkemedel oftare än män trots att man inte har en dokumenterad psykosdiagnos. Enligt Socialstyrelsen saknas det klinisk forskning och kunskap om könsspecifika faktorer inom psykiatrin. Vänsterpartiet har med anledning av våra motioner på området valt att inte reservera oss, utan vi har lämnat ett särskilt yttrande. Men vi kommer att noga följa frågan framöver. Herr talman! Avslutningsvis vill jag framhålla att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att garantera människor med psykisk ohälsa en vård som är lika god och tillgänglig som den är för dem som drabbas av fysisk ohälsa. Den psykiatriska vårdens status behöver höjas. Hur ska vi kunna göra det? Vänsterpartiet anser att det behövs en nationell handlingsplan för psykiatrin, såväl inom landstingen som i kommunerna, där även barn- och ungdomspsykiatrin inkluderas. Några områden som man kan vara kritisk till är bristen på sysselsättning och bristen på brukarmedverkan och individuellt utformade insatser. Därutöver är det många kommuner som brister i sin organisation för att möta psykiskt funktionshindrades behov. Det finns till och med kommuner som saknar kunskap om vilka behov som finns i den egna kommunen. En nationell handlingsplan skulle innebära en möjlighet att strukturerat driva psykiatrin framåt och skapa en samling kring gemensamma mål. Regeringen bör snarast påbörja en beredning av en sådan handlingsplan. Vi menar att en nationell handlingsplan kan bidra till att synliggöra psykiatrins behov och till att till exempel lyfta fram vad som behöver göras för att rekrytera kompetent personal i framtiden. Det är ändå personalen som ska vara den som är bäst på att ge psykiatrisk vård. Herr talman! Vi står bakom våra motioner, men yrkar nu bifall till reservation 19 om stödpersoner.

Herr talman! Regeringen har misslyckats med psykiatrin, vilket vi ser konsekvenserna av i dag. Psykiskt sjuka människor lever ett ovärdigt liv, och oskyldiga, ibland anhöriga, fortsätter att utsättas för hot. Vi behöver inte mer ord och kommenterande försvar; vi behöver åtgärder. Från Centerpartiet har vi själva eller i samarbete med övriga i den borgerliga alliansen skarpa förslag om vad som behöver göras. Centerpartiet medverkade till att psykiatrin prioriterades i handlingsplanen för hälso- och sjukvård. Från alliansen tar vi nu också konsekvenserna av våra förslag och tillför psykiatrin mer resurser - betydligt mer än regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hittills har redovisat. Vi säger 5 miljarder kronor i tillskott under en tioårsperiod för att förstärka psykiatrin. Effektiviteten inom psykiatrin måste öka genom att göra uppdraget tydligare, ställa krav på resultat och följa upp hur det går. Vi behöver stimulera entreprenörskapet även inom psykiatrin. Det är inte acceptabelt att personer som faktiskt vill ha och söker vård, bland annat för att de vet att de kan vara farliga för sin omgivning, inte ges den hjälp som de behöver. Sparkrav och platsbrist kan ha bidragit till att psykiatrin i alltför hög grad har dragits med i den somatiska vårdens strävan att förkorta vårdtiderna. Omställningen av psykiatrin har gått för fort. Sköra människor kommer i kläm när resurser, kompetens och regelverk inte hänger med. Definitionen av begreppet utskrivningsklar behöver förtydligas. Bristerna i samarbetet mellan bland annat psykiatrin, missbrukarvården och socialtjänsten är uppenbara. Efter utskrivning från slutenvård finns det ofta ett behov av uppföljning som inte tillgodoses. Rehabiliteringsinsatserna lyser oftast med sin frånvaro. Ansvarsfördelningen behöver förtydligas, och det behövs omfattande rehabiliteringsinsatser. Här kan en finansiell samordning där passiva sjukskrivningspengar används till att korta vårdköer och till att rehabilitera vara en modell. Den modellen har vi presenterat från Centerpartiet och från alliansen utifrån en lokal utformning. Det gäller att sätta patienten i centrum och ta fram de ekonomiska möjligheterna. Andra mycket viktiga krav från Centerpartiet på den psykiatriska vården är att mycket mer satsa på förebyggande insatser. Mycket mer kan göras för att tidigt upptäcka tendenser till psykisk ohälsa, snabbt ställa diagnos och sätta in åtgärder när så krävs. Närheten och tillgängligheten kan förbättras bland annat genom en väl utbyggd primärvård som ska ha en ökad psykiatrisk kompetens. Barnen finns i skolan, och behöver en ökad kompetens och beredskap beträffande psykisk ohälsa, en väl utbyggd elevvård och gott samarbete och stöd till föräldrarna. När det kommer till nivån att barn- och ungdomspsykiatriska insatser krävs får inte väntetider stoppa. Vårdgarantin för barn- och ungdomspsykiatrin får inte vara längre än högst en månad. En av de allvarliga bristerna som länsstyrelsernas och Socialstyrelsens granskning av psykiatrireformen visar är att nästan hälften av de psykiskt funktionshindrade saknar sysselsättning i 32 granskade kommuner. Självfallet måste samhället ge de psykiskt funktionshindrade möjlighet att bidra och känna sig delaktiga, vilket också ökar den psykiska hälsan. Den så kallade sysselsättningsgarantin inom LSS, lagen om stöd och service, måste prövas. Kanske går det att finna nya former med sociala företag, kooperativ och annat som sköter kafé- och annan verksamhet där det är hög delaktighet från de psykiskt funktionshindrade själva, för att ta några exempel. Från alliansen har vi, som redan har hörts i dagens debatt, presenterat ett tiopunktsprogram. Utöver det som jag redan har nämnt, som i flera fall inryms i allianspaketet, föreslår vi att man inför ett kvalitetsregister och att man förbättrar utbildningen och förändrar lagstiftningen för patienter som är farliga för sig själva eller andra. Det måste också finnas möjligheter att omhänderta otillåten egendom, exempelvis mobiltelefoner. Vi föreslår åtgärder för att ge alla en tak-över-huvudet-garanti. Hemlösheten är en skam för vårt välfärdsland. Vi vill se en statlig finansiering av rättspsykiatrin, och på den punkten välkomnar vi tillkännagivandet i dagens betänkande. Såväl det ansvariga statsrådet Ylva Johansson som psykiatrisamordnaren Anders Milton uttryckte sig ganska positivt om våra förslag. Jag utgår ifrån att det var ärligt menat. Den största tveksamheten från Ylva Johansson orsakades av vårt förslag att staten ska ta över det ekonomiska ansvaret för rättspsykiatrin. Dagens tillkännagivande fyller alltså verkligen sin funktion. Stå på er i det nuvarande regeringsunderlaget! Men hur är läget i parlamentet? Där har jag en fråga till Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets representanter. Är ni lika glada över vårt tiopunktsprogram som Ylva Johansson och Anders Milton? Jag utgår ifrån att ni har tagit del av det. Ni, liksom jag, är ju allmänt intresserade, följer DN Debatt och läser TT-meddelanden och liknande. Är ni lika positiva till alliansens förslag? Det skulle jag vilja ha besked om i dag. Herr talman! I det här betänkandet behandlas även Centerpartiets motion om insatser för att stödja skogsägare och andra berörda som blev så hårt drabbade i samband med stormen i södra Sverige den 8-9 januari 2005. Mycket goda insatser gjordes av enskilda, föreningsliv och myndigheter för att begränsa lidandet och ge enskilda stöd. I det här sammanhanget är det, vilket framgår av en reservation vi har, väldigt viktigt att det psykosociala stödet fungerar, att alla berörda nu följer upp det noga och att vi ökar beredskapen inför ett läge där vi åter står inför en katastrof. Herr talman! Till slut vill jag yrka bifall till reservation nr 5, och jag står självfallet även bakom övriga reservationer där Centerpartiet förekommer.

Herr talman! Den debatt som vi har haft i dag visar att det finns en väldigt stor kunskap och en väldigt stor samstämmighet i kammaren och Sveriges riksdag om de behov som finns för att utveckla den psykiatriska vården inom en rad områden, bland annat för barn och ungdomar, inom skolhälsovården, för kvinnor och andra grupper. Med dagens tillkännagivande är vi också tämligen överens om att man bör flytta över ansvaret för rättspsykiatrin till staten. Det finns några saker som jag undrar över. Vi diskuterar de medel som man tillför just psykiatrin. Där säger Kenneth Johansson att ni i den nya alliansen kommer att tillföra mycket mer medel till den här verksamheten. I det här sammanhanget kan man betänka de extraresurser som Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet reellt har tillfört psykiatrin och de medel som vi generellt har tillfört under ett flertal år och kommer att tillföra kommuner och landsting bland annat för kompetensutveckling av personalen. Vi menar att alla dessa medel behövs. Hur har Centerpartiet tänkt sig att klara detta med alla de skattesänkningar som ni föreslår tillsammans med de övriga partierna?

Herr talman! I den samlade budget som Centerpartiet och alliansen kommer att redovisa har vi mer resurser till både hälso- och sjukvården, som är ett prioriterat område, och psykiatrin. Centerpartiet har medverkat till att psykiatrin är prioriterad i handlingsplanen för hälso- och sjukvård. Sammantaget under fyra år omfattar den 9 miljarder kronor. Psykiatrin var ett utpekat område där. Vänsterpartiet stod inte bakom den handlingsplanen. De satsningar som regeringsunderlaget har redovisat för psykiatrin är 500 miljoner ett år, 200 miljoner år två, och sedan är det ingenting i extra satsningar. Det blir sammantaget 700 miljoner. Mot det ska alliansens 5 miljarder ställas. Det kan kanske ändras i framtiden, men det är dessa fakta vi har att ta ställning till i dag. Det är skillnad. Det är skillnad på prioriteringar. Det är skillnad på hur vi ser på ambitionen att vi ska förstärka primärvården och ta ansvar för de sköra människorna. I den diskussionen står vi i Centerpartiet och alliansen mycket starka. Det finns delar som är bra, och jag har ingen annan tro än att Gunilla Wahlén fullt ut står bakom dem. Det gäller rättspsykiatrin. Det har vi drivit länge, och det är bra att det kommer. Ligg bara på så att inte de tveksamheter som regeringen har där vinner gehör! Driv på den frågan! Jag redovisade tio punkter, och vi har hittills diskuterat två punkter. Tycker Gunilla Wahlén, som Milton och Ylva Johansson, att alliansens förslag ska prövas positivt?

Herr talman! Låt mig svara på detta om tiopunktsprogrammet. Vi har självfallet läst det, och jag har till och med med mig det i kammaren i dag. Vi har gått igenom de här punkterna och tycker att det finns många saker som är bra i det här programmet. Det finns saker som redan fungerar, och det finns saker som bör förbättras, till exempel vårdgarantin. Jag tycker att det är självklara saker som man måste utveckla. Det är därför Vänsterpartiet föreslår att man ska göra en nationell handlingsplan för psykiatrin. Den nationella handlingsplanen ska utgå ifrån landstingen och kommunerna. Kommunerna måste samarbete med landstingen om resurserna. Vi kan inte ha det här glappet som finns när man ska tillbaka ut efter att ha varit inskriven i slutenvård eller haft slutenvårdskontakt. Psykiatrireformen innebar att det är kommunen som ska hjälpa mig, stötta mig, se till att jag får sysselsättning och bostad och att mina behov blir tillgodosedda. Hur detta ska gå till ska finnas i den här handlingsplanen. Det brister mycket inom det här. Det är vi överens om. Centerpartiet, tillsammans med alliansen, pratar om entreprenörskap på de här områdena. Man pratar om privata skolor, privata mottagningar och att olika delar av välfärden ska gå över i ett privat entreprenörskap, men det ska finansieras med offentliga medel. Hur tänker man sig då att man ska tillgodose ungdomars behov av skolhälsovård i den privata skolan? Hur tänker man sig att man ska tillgodose behoven för alla de ungdomar och alla de vuxna som inte är inne i systemet? Hur ska de kunna få tillgång till en privat vård om man inte har ett garanterat skydd som innebär att kostnaderna blir betalda?

Herr talman! Det är bra att vi fick ett gillande av ett antal av våra tio punkter som Gunilla Wahlén kommenterade. Då går vi vidare. Vi vill se detta i verklighet och realitet. Det är vår förhoppning att detta ska komma i form av en proposition efter höstens val. Jag hoppas att den propositionen då får stöd från Vänsterpartiet. Vi kan kanske vara överens om att de utpekade extraresurserna till psykiatrin är dessa 700 miljoner under två år som Gunilla Wahlén hittills står bakom. Det ska ställas mot 5 miljarder kronor under tio år, som är alliansens förslag. Det är skillnaden när det gäller resurser. Det allra viktigaste är dock, tror jag, att vi har det tydliga uppdraget och den tydliga uppföljningen av att detta verkligen leder till resultat inom psykiatrin. Det är jätteviktigt. När det sedan gäller formen för en solidariskt finansierad vård och omsorg efter vars och ens behov är det för oss självklart att se var man kan få ut mest resurser i form av kvalitet för insatta pengar, och då är entreprenörskapet väldigt viktigt att prova. Det finns exempel på att det ibland blivit riktigt bra resultat, och ibland har det blivit mindre bra. Men den som bedömer det är den som upphandlar. Kvalitet och pris ligger i botten för oss, och sedan vill vi ha en mångfald av vårdgivare. Det ökar valfriheten och möjligheten att se till enskildas behov och önskemål på ett bredare sätt. Det tycker vi är ett utmärkt sätt att se på tillvaron. Släpp fram entreprenörskapet även inom vården och omsorgen!

Herr talman! Situationen för människor med psykiska problem eller psykiska sjukdomar är, som vi har hört från många talare tidigare här, inte bra. Självklart måste den förbättras. Det finns fortfarande många brister. Hälften av kommunerna har exempelvis inte ens genomfört en inventering av de behov som finns hos de människor i kommunen som har psykiska funktionshinder. Det är nödvändigt med en förbättrad samordning mellan myndigheter, kommuner och landsting - det har flera sagt - om de som har olika psykiska vårdbehov ska kunna få rätt vård i rätt tid. Förbättringar sker, som på alla andra områden, oftast alltför långsamt. Därför kan det vara viktigt, tror vi, att stärka rättighetslagstiftningen även för dem med psykiska funktionshinder. Vårt moderna välfärdssamhälle bjuder oss på väldigt mycket. Det bjuder oss på dioxiner, PCB, DDT, mjukgörare, flamskyddsmedel, ett helt smörgåsbord av antibiotika i olika former, antidepressiva läkemedel, konserveringsmedel, tungmetaller och mycket annat som påverkar vår hälsa på medvetna och omedvetna sätt. Redan som väldigt unga kan vi ha oturen att få frikostig tillgång till exempelvis filmer som beskriver hur människor bryter ned, krossar och förstör andra människor, bilder som visar hur en del rentav njuter av att slå sönder människoliv. Det finns musik som förhärligar våld, reklam som använder våld som metod för att locka kunder och tidningar som beskriver lika ruskiga saker som filmerna. Vårt samhälle skapar alltså inte bara det som vi kallar för välfärd. Det finns även en baksida som handlar om ångest, ohälsa och förfall. Som någon sade tidigare här: En del svälter sig sjuka, och andra äter sig till ohälsa. Många kan inte låta bli att titta fast de vet att de inte kan sova med alla bilder på näthinnan. Det har nog egentligen aldrig funnits så många droger och flyktvägar från verkligheten som det finns i dag. Jag påstår inte att det är samhällsbyggets fel att det är så här illa. Jag försöker inte heller säga att det var bättre förr. Jag bara konstaterar att i detta välfärdsbygge lyckas vi inte riktigt så som vi antagligen allesammans skulle vilja. Många har det svårt i vårt land och utvecklar ohälsa på många olika sätt, och ibland kan det leda till psykiska besvär och behov av psykisk vård. Herr talman! Miljöpartiet står bakom det betänkande som vi nu lägger på riksdagens bord. Även om vi naturligtvis utgår ifrån att det av utskottet föreslagna tillkännagivandet ska leda till att regeringen skyndsamt arbetar fram en proposition utifrån Psykansvarskommitténs betänkande har vi dock valt att i utskottets betänkande markera en del av de frågor som vi kanske tycker är lite viktigare än andra med hjälp av tre reservationer och ett särskilt yttrande. Vi tycker att det är viktigt med helhetssyn på alla politikområden. Förebyggande arbete är ofta ett väldigt bra exempel på det, vilket vi också markerar. Vi anser att det är väldigt viktigt att vi bygger ett samhälle där vi alla har tid för varandra - och då tid som medmänniskor, inte bara som kunder, klienter eller arbetskamrater. Brist på sådan tid kan vara en av många orsaker till de problem som vi ser i vårt moderna, hektiska och rationella samhälle. Den effektiva människan kanske inte självklart alltid är den lyckliga människan. Var och en borde ha tid att vårda sina egna relationer och det egna nätverket så att det finns nära människor att luta sig emot de gånger som tillvaron av någon anledning sviktar. Det är en orsak till att vi till exempel driver kravet på arbetstidsförkortning. Men självklart finns det gränser för vad vänner kan klara av, och då är det viktigt att samhället har ett skyddsnät som fungerar. Vår reservation 6 tar upp flera aspekter på tillgänglighet, bemötande och brukarstöd. 60 % av kommunerna bedriver ingen uppsökande verksamhet alls trots att det här ofta handlar om människor som själva har väldigt svårt att söka den hjälp de så väl behöver. Här måste det självklart bli en ändring. En sak vi föreslår är ett ökat stöd till brukarrörelserna, något vi tror kan förbättra samhällets möjlighet att nå denna grupp. Att den enskilde inte får den vård som han eller hon behöver på grund av att huvudmännen tvistar om ansvaret har också många tagit upp, och det kan inte heller vi acceptera. Det är viktigt att man får den vård man har behov av. En sådan här tvist måste naturligtvis lösas utanför bemötandet och omhändertagandet. Den får parterna sköta efteråt. Man måste få den vård man har behov av omedelbart. Psykiska problem kan kosta barn och ungdomar livet. Psykosociala faktorer är inblandade i de flesta dödsfall som drabbar tonåringar. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland pojkar och unga män i åldern 15-29 år. Självmord är faktiskt en vanligare dödsorsak än trafikolyckor i alla åldersgrupper. Även bland unga kvinnor är självmord en av de vanligaste dödsorsakerna. Jag hörde någon nämna en annan siffra, men den jag har fått är att 10-15 % av alla barn söker barnpsykiatrisk konsultation någon gång under uppväxtåren. Dessa problem skapar naturligtvis lidande även hos familj och närstående. Herr talman! I reservation 9 tar vi upp andra gränsdragningsfrågor som kan skapa problem. Först har vi åldersgränsen mellan å ena sidan barn- och ungdomspsykiatrin och å andra sidan vuxenpsykiatrin. Vi anser att det borde finnas en betydligt större flexibilitet i intervallet 18-25 år för att man ska kunna förhindra onödiga avbrott och förflyttningar mellan de olika vårdformerna. Vi anför i vår reservation att Socialstyrelsen borde få i uppdrag att titta på ett regelverk som kan göra det möjligt att komma ifrån den problematiken. Sedan har vi problemet med öppenvård kontra slutenvård. Det finns barn som får vänta inte bara månader utan år på den slutenvård de har behov av och då tvingas vänta i en vårdform som inte kan ge dem det adekvata stöd de behöver. Vi vill alltså att regeringen återkommer med förslag på hur man löser detta, eventuellt med någon form av garanti. I reservation 25 pekar vi på behovet av översyn av organisationen. Det har också flera talare nämnt tidigare. Det förekommer att patienter som har olika behov av vård och som även omfattas av olika säkerhetsnivåer blandas på ett olyckligt sätt, och det får en negativ inverkan på behandlingsresultatet. Det är ju en brist som även skapar onödig oro hos anhöriga. Man kanske inte ska säga onödig, det kan faktiskt vara befogad oro. Vi har också påpekat att tillgängligheten till terapeutiska samtal måste bli bättre även inom den nära vården. Vi utgår från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag på hur primärvården kan bli bättre rustad för att klara behoven av psykiskt stöd genom samtal och mentalt stöd redan tidigt ute i samhället. Vår förebild är hämtad från Australien, där den psykiatriska vården, psykoterapeutiska behandlingar inklusive psykoanalys, är kostnadsfri och lättillgänglig. Vi är övertygade om att det är lönsamt och att det finns många sjukdagar att vinna med en bättre närhet och avvaktar därför snarast ett förslag från regeringen på området. Herr talman! Det finns väldigt mycket att göra på det här området. Så kan man sammanfatta de anföranden som har hållits. Vi hoppas att vi ska kunna få väljarnas förtroende att jobba med detta under den kommande mandatperioden. Vi har tre reservationer, herr talman, men jag väljer för tids vinnande att yrka bifall enbart till reservation 9.

Herr talman! Det är ingen tvekan om att vård av och omsorg om psykiskt sjuka uppmärksammas och beaktas, nu mer än tidigare. Många fördomar och okunnighet har ersatts av mer kunskap och mer förståelse. Det är positivt och ett steg framåt för vårt samhälle. Men det återstår fortfarande mycket när det gäller attityder och inställningar. Detta till trots är det väldigt många människor i vårt samhälle som lider av psykiska sjukdomar, vilket många i den här salen tidigare har tagit upp. Ungefär vart femte besök på vårdcentralerna görs av människor med psykisk problematik. Debatten måste därför vara mångfasetterad och bred och inte bara utgå från den massmediala bild som har målats upp av extrema händelser som har utförts av en mycket liten grupp väldigt sjuka människor. Mycket har gjorts för att förbättra livssituationen för personer med psykiska funktionshinder. Psykiatrireformen för tio år sedan var ett steg i rätt riktning. Det var en tydlig bild av att vi strävar efter ett samhälle där människor inte ska vara inlåsta utan ges en möjlighet till ett öppnare, mer mänskligt liv, ett liv där man kan få ha ett eget hem, en bostad dit man kan bjuda hem kompisar på fika, men också med ett stöd från samhället. Reformen utgick från att kommuner och landsting skulle ha ett nära samarbete kring individen. När Socialstyrelsen har utvärderat kan man se att mycket har hänt i positiv riktning. Men det ska också sägas att det finns en hel del brister. När vi gått från Plattan till riksdagen tror jag att det är många av oss som har sett människor som är hemlösa. Många av de människor som är hemlösa har ett förflutet på institution. Det är människor som föll mellan stolarna när man genomförde psykiatrireformen. Så får det självklart inte vara. Det är fullständigt oacceptabelt. Folkhemmets fiende är utanförskapet. Det de personer som hamnade på gatan upplever är självklart ett utanförskap. Det måste vi sätta punkt för. Det måste vi sätt stopp för. De bristerna och tillkortakommandena måste åtgärdas. Jag tycker att det i grunden här inne finns en ganska bred samsyn i alla de här frågorna. Kenneth Johansson tog i talarstolen upp de förslag som kommit från borgerligheten. Det gläder mig att lyssna på Kenneth, för han talar som gammal folkrörelsecenter. Han går bort från konfrontationspolitiken, påminner om ett samarbete och lyfter fram saker som vi har gemensamt. Det tycker jag är bra. Jag tror att ju mer vi eftersträvar konsensus, ju mer lösningsfokuserade vi är, desto närmare kommer vi lösningarna, och det är lösningarna vi vill komma fram till. Psykiatriverksamheten bygger på ett samspel mellan stat, kommun och landsting. Flera olika myndigheter på statlig nivå har roller att spela. Vi pratar om Socialstyrelsen, länsstyrelsen och SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, och fler än så. För att få ett samlat grepp om vilka brister som finns och vad vi kan göra organisatoriskt och lagstiftningsmässigt tillsattes Anders Milton som psykiatrisamordnare med uppgift att titta över psykiatrin i ett brett perspektiv. En del förslag och bedömningar har redan lämnats av psykiatrisamordnaren och mycket kommer att redovisas under den närmaste tiden. Mycket av det vi har behandlat i detta motionsbetänkande kommer vi alltså att få återkomma till i kommande budgetarbete när psykiatrisamordnaren har lagt fram alla sina förslag. Jag tror att det vore oklokt att föregripa det arbetet. Jag tror att det finns en risk att vi får ett lapptäcke, massvis av små förslag och olika små lösningar, i stället för att komma fram till en samlad bedömning som bygger på att alla ansvariga nivåer har en tydlig och fastlagd roll och en tydlig uppgift och inriktning. Jag tror att vi ska undvika det lapptäcket. De generella satsningarna med kraftiga ekonomiska tillskott till kommuner och landsting från och med 2005 öppnar för ytterligare satsningar på psykiatrin. De ekonomiska resultaten för kommuner och landsting för 2005 är mycket bra. Detta ökar möjligheten att prioritera viktiga verksamheter som psykiatrin. Under år 2005 och 2006 görs också en särskild statlig satsning på psykiatrin med totalt 700 miljoner kronor. Även införandet av vårdgaranti kommer att öka tillgängligheten till vården. En utsatt grupp, vars psykiatribehov måste prioriteras, är barnen. Även vikten av detta har flera talare lyft fram. Landstinget har prioriterat barn- och ungdomspsykiatrin genom att öka tillgängligheten. Trots detta finns det en hel del saker som är otillfredsställande. Psykiatrisamordnarens uppgift är att se över barn- och ungdomspsykiatrin i landet för att se om det finns några övergripande och organisatoriska grepp som behöver tas. Det kan nog vara så. En särskild utredare tittar också närmare på hur det kommer sig att vissa barn - jag säger inte att det är många - i vårt land lider av sådan stress att det i sin tur har genererat en psykisk sjukdom. När det är på det viset är det självklart någonting som är snett. Jag säger inte att det är många barn, men de existerar och är så pass många att man har tillsatt en särskild utredare. Och jag tror att vi här måste flytta fokus från enbart den lilla individen för att se vad det är i ett samhälle som gör att barn blir så pass stressade. Jag tror heller inte att det räcker med en särskild utredare. Jag tror inte att utredaren kommer att komma tillbaka och säga att om vi gör så här och så här löser vi det hela. Men vi måste tillsammans göra vad vi kan för att analysera vårt samhälle och se vad vi kan göra för att sådant här inte ska kunna uppkomma. Utredaren kommer med ett förslag i maj. Då får vi se vad som presenteras. Något som får obefogat stor uppmärksamhet är omhändertagandet av den lilla, och då menar jag den lilla, gruppen av farliga människor. SBU har tydligen visat att det finns en metod att analysera vilka patienter som lider av en psykisk sjukdom som kan utveckla ett utagerande och bli farliga. Tyvärr har det också visat sig att metoden inte har varit klockren. När man har gått igenom och kollat hur pricksäker den har varit har ungefär var tredje analys visat sig vara fel. Där finns det mycket att göra. Lösningen på detta tror jag är, och nu kommer samarbete återigen, någonting som väldigt många har tagit upp, nämligen upprättande av nationella kvalitetsregister för att kunna skynda på en utveckling och finna de bästa lösningarna. Nationella kvalitetsregister behövs naturligtvis inte bara inom den slutna psykiatrin. Det är någonting som behövs inom psykiatrin generellt. Jag anser, som många andra, att det finns brister i vårdkedjan. Det behövs möjligheter till viss form av tvång i öppenvården. Det är ett stort spektrum mellan slutenvård och öppenvård. Där måste vi finna nya lösningar, nya vårdformer. Att finna nya vårdformer mellan slutenvården och öppenvården är en central bit för psykiatrin generellt. Jag tror att det är ett måste för att vi ska ha en bra och kvalitativ vård i framtiden. Flera motioner som jag har läst och tagit del av finns inom området. Jag tycker att de är bra. Jag ser med stort intresse fram emot vilka förslag och bedömningar psykiatrisamordnaren kommer att lägga fram. Något som enligt min mening måste lösas omgående med hjälp av ett särskilt beslut är att inskränka, i vissa fall också ta bort möjligheten, för människor intagna inom rättspsykiatrin och inom slutenpsykiatrin att få ta med sig mobiltelefon och ha tillgång till datorer så att de kan kommunicera med andra. Möjligheten att använda mobiltelefon och ta sig ut på Internet har inte bara förlängt och försvårat behandlingen av dessa personer utan de har också fått tillfälle att begå brott och på så sätt gjort att andra människor har mått dåligt. Det måste vi göra något åt. Här kommer ett förslag från psykiatrisamordnaren med utgångspunkt i detta. Regeringen kommer inom kort, snart i vår, så fort de juridiska problemen är lösta, att lägga fram ett förslag. Psykansvarskommittén har pekat på de problem som finns med nuvarande organisation, system, för rättspsykiatrin. Det finns ett enigt tillkännagivande från utskottet om att regeringen skyndsamt ska utreda hur hela eller delar av rättspsykiatrin ska kunna övergå till staten. I dag finns en trend att landstingets psykiatrivårdsplatser i ökande grad upptas av rättspsykiatripatienter. Problemet måste självklart ses över och analyseras. Utskottet pekar på att man här måste titta på inte bara finansieringen utan också på problem som rör organisationen, samordningen, samverkan och kvalitetsutvecklingen på området. En viktig grupp för vilken vården måste utvecklas gäller psykiskt sjuka missbrukare. Här finns påtagliga brister i dag, vilket också belyses på ett bra sätt i flera motioner. Här pågår ett arbete. De nationella samordnarna för narkotika och psykiatrin har samarbetat. De har lagt fram en gemensam programförklaring. Den stora satsningen från regeringen, Ett kontrakt för livet, omfattar 820 miljoner kronor. I den vårdöverenskommelse som har tagits fram om hur pengarna ska användas föreslås insatser för missbrukare med psykisk sjukdom. Det pågår ett brett och gediget arbete för att få fram förslag och lösningar som kan förbättra psykiatrin. Psykiatrisamordnaren har en nyckelroll, och regering och riksdag måste prioritera psykiatrifrågorna ytterligare framöver. Från Socialdemokraternas sida - det känns igen hos flertalet partier i salen - finns det några hållpunkter vi vill lyfta fram i det kommande arbetet. Det handlar om resursfrågan, kompetensutveckling för personalen, samverkan mellan kommuner och landsting, utvecklandet av kvalitetsregister i psykiatrin, utvecklandet av mellanvårdsformer, någon form av tvång i öppenvården, samverkan med brukarna, bättre vård för psykiskt sjuka missbrukare och stärkandet av psykiskt funktionshindrades rätt i samhället samt primärvårdens roll för den psykiska hälsan. Som jag sade från början kan psykisk sjukdom drabba vem som helst. Heinemann tog upp det på ett målande sätt och sade: "Det kan drabba dig när som helst." Det är en folksjukdom. Var femte besök till sjukvården gäller personer med psykiska problem. Jag vill här återkomma till den i grunden gemensamma syn vi har på problemet. Vi måste kosta på oss att vara självkritiska, och jag tycker mig kunna påstå att jag har vågat vara det i mitt anförande. Det finns många hål i det sociala skyddsnätet när man bär på en psykisk sjukdom. De hålen måste vi laga. Vi måste lyssna på varandra. Jag hoppas att vi kan göra det. Jag lyssnar på er, och jag hoppas att ni kan lyssna på mig. Ju mer vi eftersträvar konsensus, ju mer lösningsfokuserade vi blir, desto bättre kan vi också sy igen hålen i det sociala skyddsnätet. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Herr talman! I och för sig är det en trevlig debatt eftersom vi i så hög grad är överens i alla frågorna. Men det är en bit som jag saknar. De flesta motioner avstyrks med hänvisning till att arbete pågår. Men när det gäller de äldre psykiskt sjukas problem finns egentligen ingenting i betänkandet. Det pågår inget speciellt arbete. Psykiatrisamordnaren har inget speciellt uppdrag att titta på äldres psykiska problem. Ändå vet vi att de har kanske annorlunda problem än barn, ungdomar och andra vuxna. Det är ofta så att de inte bara har psykiska problem utan också en del andra hjälpbehov i form av sjukdomar och hemtjänst. Det finns flera undersökningar som visar att de äldre sällan får en adekvat behandling för depression. Självmord hos äldre beror ofta på att de just har en depression. Det är en sak som också måste tas med i diskussionerna om psykiatrin. De är en speciell grupp. De har inte samma behov som till exempel jag om jag skulle få en psykisk sjukdom. Man måste titta på dem på ett speciellt sätt. Vi hade ett yrkande om ett tilläggsdirektiv till psykiatrisamordnaren. Jag skulle gärna vilja höra från Jan Emanuel Johansson hur ni i Socialdemokraterna ser på de äldres rätt och möjligheter att få en adekvat vård när de har en psykisk sjukdom. Det är faktiskt 7 % av de äldre som får det. Antalet kommer att öka eftersom det kommer att bli ännu fler äldre människor.

Herr talman! Du frågar hur Socialdemokraterna ställer sig i synen på de äldre. Låt mig få göra en utsvävning. När man pratar politik, kanske om fred på jorden, är det svårt att hitta någon motpol. När du frågar mig om socialdemokratin vill satsa på de äldre får du svårt att finna någon sosse, moderat eller någon annan som säger: Nej, det vill vi inte göra. I de satsningar som görs, inom de 700 och 820 miljoner kronorna, bereds självklart även frågan om de äldre. Det är inte så att de exkluderas eller att man tänker att det nu ska bli bättre för de unga och sämre för de äldre. De inkluderas i de satsningar som görs. Vi talar här om multisjuka personer. På samma sätt som att det är problem med dubbeldiagnoser är det svårt att jobba med dessa personer. Men självklart ska de ha all rätt till den vård de behöver.

Herr talman! Det är lite märkligt att man avstyrker ett yrkande om att psykiatrisamordnaren också ska titta speciellt på de äldres behov. Vi är tydligen ändå överens om att de många gånger har alldeles speciella behov eftersom de också har en del andra hälsoproblem. Vad jag förstår ska Socialdemokraterna börja en massiv kampanj i äldrefrågor. Då får jag verkligen hoppas att man i den kampanjen också tittar lite grann på hur äldre människor har det när det gäller den psykiska hälsan. Där har vi jättestora problem. Det är inte bara fråga om att sjukvården inte tar hand om problemen. De äldre negligeras. De får ofta inte specialistvård utan de får nöja sig med medicinering. Många av de äldre bor hemma och vårdas av en anhörig. Det kan inte vara alldeles enkelt som anhörig att ta hand om en människa med djup depression, med psykiska problem, som i vissa fall - vi ska inte jämföra med våldsmän - kan vara aggressiva. Det vet vi kan bli en följd av demenssjukdomar. Det gör att även anhöriga har jättestora problem. Jag tycker att vi har en skyldighet att också underlätta för de anhöriga som tar hand om de här svårt sjuka, äldre patienterna med de olika symtomen. Här måste sjukvården ställa upp och se till att även äldre människor får en adekvat behandling för sina depressioner och andra psykiska sjukdomar.

Herr talman! Jag är återigen glad att se det gemensamma engagemanget. Jag kan garantera att du med tillförsikt kan se fram emot vår kampanj riktad mot äldre. När du läser motivationen runt avslaget ser du att man hänvisar till att det här är tillgodosett. Det gör man på grund av de satsningar som redan finns. Återigen tror jag, med all respekt, att vi strävar mot samma mål och att vi har ungefär samma idéer om hur vi ska komma fram till lösningarna.

Herr talman! Psykiatrin står ofta på löpsedlar. När vi pratar runt köksbordet, ofta i ganska upprörda former, har vi personliga erfarenheter eller tagit del av erfarenheter som gör att det känns mycket besvärligt. Min fråga till Jan Emanuel Johansson är: När får vi upp de här frågorna på regeringens bord? Kan vi få hjälp och drag från Jan Emanuels sida med att få det? Vi är överens om att det finns behov av åtgärder. Det är tur, brukar jag tänka, att det finns så många duktiga medarbetare inom psykiatrin på olika nivåer runtom i vårt land som sliter och kämpar. Det är tur att vi har dem när det händer så lite på den nationella regeringsnivån. Jag tackar för omdömet att jag vill ha en dialog. Det vill jag verkligen - jag är sådan. Jag vill se åtgärder. Men jag är inte nöjd när det gäller att hänvisa till psykiatrisamordnaren i maj. Vad är det som säger att regeringen den här gången lyssnar på psykiatrisamordnaren? Det har regeringen inte alltid gjort, speciellt inte när det gäller resurser. Jag delar också de synpunkter på behov av insatser som Jan Emanuel redovisade. Jag tyckte att det stämde väl med vad flera av oss har uttalat. Jag skulle vilja ta upp två områden. Jag har redovisat alliansens bedömning, som är 5 miljarder under en tioårsperiod. Det är 500 miljoner öronmärkta per år. Det andra området gäller sysselsättningsgaranti och hemlöshet, som ofta hänger ihop. Vad är det konkret som Jan Emanuel vill redovisa när det gäller åtgärder, så att folk slipper gå på Plattan? Jag instämmer i att det är förnedrande.

Herr talman! Du frågar när frågorna ska komma upp på regeringens bord. Vi har en hel hoper med frågor som ligger på regeringens bord. Om vi pratar om frågor gällande elektronisk kommunikation, det vill säga rätten att ha mobiltelefon eller dator inom rättspsykiatrin, ligger förslaget under utarbetande på Socialdepartementet. Man kan följa upp möjligheterna till kroppsvisitering, och där finns det redan en lag som vi har tagit. Det är krav på minsta vårdtid när läkare utfärdar vårdintyg, och där sade vi nej. Den frågan har gått i gång efter många år - upprepningens konst har inte fungerat där. När vi pratar om evidensbaserade behandlingsmodeller är det någonting som har legat framme länge och som vi jobbar med. Problemet där är att det inte finns alltför många evidensbaserade modeller att lyfta fram. Oavsett hur många forskare det finns runtom i världen har vi inte tillräckligt många. Men när vi pratar om evidensbasen är det få som säger att vi inte ska använda oss av de modellerna. Det ligger på regeringens bord. Jag kan inte svara mer än att frågorna är där och tas på största allvar. Nästa fråga gällde sysselsättningen. Där tror jag återigen att Centern och Socialdemokraterna har en gemensam syn på vikten av att sysselsättningen är grunden för hur en människa mår, synen på sig själv och möjligheten att tjäna sina egna pengar. Det om något är prioriterat. Jag tror nog att alla känner till att basen för hela socialdemokratins tänk är rätten till arbete.

Herr talman! När jag säger "regeringens bord" menar jag när man kommer till beslut och ställningstagande. När vi ställer frågor till ministrar brukar det ibland till och med vara två ord i svaret: Beredning pågår. Jag har flera sådana exempel. Vad jag menar är: När kommer vi till skott? När går vi från ord till handling? När blir det verkstad? När får vi ut de beslut som vi behöver för att kunna genomföra de här idéerna? Jag tycker att vi hittills har sett oerhört lite av det, och det är jag mycket kritisk till. När det gäller resurserna har jag redovisat var vi står. Jag har inte fått någon kommentar om det från Jan Emanuel, men han har en replik kvar. Vårt förslag är 5 miljarder kronor under en tioårsperiod, och ni har redovisat 700 miljoner under en tvåårsperiod. Frågan är hur ni för er del ser på det. När det sedan gäller sysselsättningsgarantin har vi ett skarpt förslag, och vi erkänner att vi måste kostnadsberäkna det noga och se till att det blir realism i det. Men det finns någonting som vi inte orkade med den gången då assistansreformen genomfördes, och det är personkrets 3. Det är många av dem som vi ser på Plattan. Det är många av dem som snurrar runt och lever ett ovärdigt liv, som behöver daglig verksamhet, som behöver någon form av aktivitet, som behöver rehabilitering, så att de slipper det liv och leverne som de i dag tvingas utsätta sig för. Jag tror att man måste pröva nya grepp. Jag tror att de sociala företagen, gärna kooperativa, är ett exempel - att stödja de ideella rörelserna. Jag är själv engagerad i Riaverksamheten i Falun som rör just dessa grupper. Till syvende och sist: Finns det något som är en så stark rättighet som rätten till ett boende? Något starkare har vi knappt. Det är grundlagsskyddat. Det är ingen tvekan om att när alla andra medel har provats är det socialtjänstens yttersta ansvar. I Stockholm har vi de största problemen i landet. Min fråga är: Varför inte gå till det vänsterpartistiska socialborgarrådet i Stockholm och ge en liten signal om att man ska följa den lagstiftning som trots allt finns?

Herr talman! Det är en ganska beprövad metod att hela tiden hänvisa till vad som inte har skett och fråga när man ska komma fram och när besluten ska komma på regeringens bord. Jag tror att vi alla inser att om det hade varit enkelt, om det bara var att ta ett beslut så ordnar det sig, skulle vi ha gjort det. Jag tror inte att någon tror att vi på pin kiv håller inne med några förslag eller undviker att komma till skott. När vi tar ett beslut gäller det att det ska kunna hålla, kanske inte bara i sex månader eller ett år utan i tio eller tjugo år. Därför är det bättre att göra en ordentlig beredning och se över ärendet så att det verkligen fungerar innan man kommer till skott. Men ser man tillbaka är det också en hel del som vi har kommit till skott med. Jag tror inte att man behöver ha någon form av nihilistisk grundsyn och bara se det svart, utan ibland fungerar det också väldigt bra.

Herr talman! I dag är det en halv miljon människor som är förtidspensionerade. De har inkomster som Socialdemokraterna hävdar att man inte kan leva på. De är förtidspensionerade. Det är ett växande problem på svensk arbetsmarknad. I Jan Emanuels anförande saknade jag resonemanget om hur psykiskt funktionshindrade ska ha en chans att komma in på svensk arbetsmarknad. Det är fler psykiskt funktionshindrade som är förtidspensionerade än som vill vara det, som hellre vill vara ute i jobb, åtminstone på deltid. Tror Jan Emanuel Johansson att det är lättare för dem att få ett arbete, att komma in på arbetsmarknaden, när varenda arbetsgivare vet vad ytterligare en sjukdag innebär i ökade kostnader med medfinansieringen i sjukersättningen? Det vore intressant om Jan Emanuel kunde förklara för oss här i kammaren hur medfinansieringen i sjukersättningen kommer att medföra att fler psykiskt funktionshindrade kommer i arbete. Jag har en fråga till. Det gäller entreprenörskapet, personligt ombud och rätten att välja vård. Min uppfattning är att en person som har en psykisk sjukdom inte saknar förmåga att välja eller vilja att välja - ibland kan det vara väldigt viktigt att få välja. Varför är då Jan Emanuel Johansson och stödpartierna så starka motståndare till att ge psykiskt funktionshindrade möjlighet och rätt att välja den vård som de själva vill ha?

Herr talman! Den första frågan eller påståendet om människor med psykiska funktionshinder gällde hur man ska kunna få ut dem på arbetsmarknaden. Om jag satt inne med svaret hur man skulle få dem att kunna komma ut på arbetsmarknaden på ett bra sätt lovar jag att jag hade kommit fram med det, Magdalena. Jag är också övertygad om att om du hade suttit inne med det svaret så hade du lyft fram det. Jag tror inte att det är så pass enkelt att om man slår omkull anställningstryggheten och skrotar facket, eller vad man nu vill göra, skulle en sådan sak gagna möjligheterna för de psykiskt funktionshindrade att komma ut på arbetsmarknaden. Jag tror att det är helt andra saker som är grunden till de besvär som finns att komma ut på arbetsmarknaden för de psykiskt funktionshindrade.

Herr talman! Jag tror att det är flera vägar man måste titta på för att få möjligheter till arbete. Alliansens förslag till nystartsjobb är en väg. Jag tror inte att medfinansiering i sjukersättning är den väg som gör att fler arbetsgivare känner sig lockade att anställa personer som man vet kommer att vara borta oftare från arbetet. Jan Emanuel Johansson svarade inte när det gäller möjligheten för psykiskt funktionshindrade att välja, varför det inte ska vara möjligt att välja den vård, det personliga ombud och den hjälp de vill ha. Herr talman! Varför ska inte en psykiskt sjuk person i Sverige ha rätt till diagnos? Det föreslår allianspartierna. Det ska finnas en rätt till diagnos. När det har gått tre månader ska man faktiskt ha en chans att veta vad det är. Människor snurrar ibland runt i vårt system i flera år, och man vet inte vad det är, bara att det är något som är galet. Vi vill att man ska ha rätt till diagnos. Vi vill att unga människor ska ha en rätt till diagnos inom en månad. Varför har man inte det i dagens socialdemokratiska Sverige? Varför finns det så många förtidspensionärer i Sverige i dag? Och varför är utbildningen för dem som jobbar med psykiskt sjuka så bristfällig i Sverige i dag?

Herr talman! När det gäller tankarna i det borgerliga förslaget har jag det faktiskt med mig här, både av respekt och för att jag har läst det. Ylva Johansson kommenterade att det finns jättemånga bra förslag. Ett av förslagen är att man ska kunna garanteras en diagnos inom tre månader. Jag har jobbat ungefär tio år med människor med olika former av dubbeldiagnoser. Ett problem har just varit att finna diagnoser för att man ska kunna få rätt till LSS, rätt medicin och så vidare. Men att komma med ett förslag om att man ska kunna greja det inom tre månader känns kanske lite väl radikalt med tanke på att det finns personer som under 20 år tillsammans med massvis med olika specialister kämpat för att finna en diagnos. Så det är inte så väldigt enkelt. Jag är tacksam för de visioner som läggs fram i det här förslaget, men ibland tror jag att man tar i lite väl mycket när man talar om en garanti inom tre månader.

Herr talman! Jag kanske ska kommentera lite av det sista Jan Emanuel sade. Jag som har varit i den här riksdagen i många år vet att Socialdemokraterna har arbetat emot en vårdgaranti under väldigt många år. Så det är inget ovanligt att man inte tror att det går. Man måste ju ha som ambition att göra det så snabbt som möjligt. Då finns det fortfarande saker att förändra. Herr talman! Jag skulle vilja ställa två frågor. Jag menar att i Socialdemokraternas Sverige ligger de största misslyckandena, förutom jobben som är ett jättemisslyckande, hos våra äldre och våra barn. Min fråga är: Vad har den socialdemokratiska regeringen gjort för äldres psykiska tillstånd? Det är fortfarande 40 % av alla som jobbar inom äldrevården som inte har adekvat utbildning för det jobbet. Det har varit så under åtminstone de senaste 10-12 åren. Det andra är att Socialstyrelsens rapporter och larm och Folkhälsoinstitutets rapporter under åtminstone fem år - det kanske är längre - har sagt att barnens fysiska hälsa är bra i Sverige, men den psykiska hälsan försämras och är ett hot. Min fråga är då: Om Socialdemokraterna inte har lagt fram några förslag under de här snart tolv åren som man har regerat, vad är det som gör att medborgarna och vi i oppositionen ska tro att man gör det sju åtta månader före ett val? Det måste ju finnas någonting som Jan Emanuel kan säga, som att nu kan ni lita på oss, det har ni inte kunnat på tolv år men just i dag kan ni lita på vad jag säger.

Herr talman! Strindberg har särskilt i Röda rummet en förmåga att måla upp en nihilistisk bild. Han utgår från att allt är svart. Om jag utgår från att alla blåser mig och är taskiga emot mig blir jag glad när det inte är så. Ibland känner jag igen mig lite grann i Strindberg när jag lyssnar på dig. Om barn- och ungdomspsykiatrin tar ni upp i tiopunktsprogrammet att Stockholms universitet har undersökningar som visar på att barn mår dåligt psykiskt. Man lyfter fram, som vi också förut i debatten, ett självskadebeteende, att flickor skär sig och så vidare. Det man kanske måste fråga sig är om det här är regeringens fel. Är det regeringens fel att flickor skär sig? Är det Göran Perssons fel att unga pojkar är så pass stressade att de måste söka hjälp för psykisk sjukdom? Eller kan det vara så att sexualiseringen av det offentliga rummet spelar in? Kan det handla om det som Jan Lindholm målade upp, om bilderna, om Motorsågsmassakern , läskiga filmer? Kan det vara kommersialismen och konsumismen som tvingar in unga flickor och pojkar i ett själsligt illamående? Kan det vara så, eller är det bara Görans fel? Om det skulle ha lite grann med konsumismen att göra, lite grann med filmerna eller alla de perverterade ideal som finns, skulle det vara kul att höra vad borgerligheten har för förslag. Är det att stoppa de multinationella superkapitalisterna att exploatera vår vardag med en massa sexistiska och skeva verklighetsbilder? Hur ska ni stoppa det? Är det förbud mot läskiga filmer? Vad är idén? Jag tror att det är lite vanskligt att bara lägga över det på Göran och regeringen.

Herr talman! Det är också ett sätt att försöka lyfta över fokus för att slippa svara på en fråga. Jan Emanuel vet att på de två minuter jag har till mitt förfogande kan jag inte gå in i och tala om de sakerna. Jag skulle ändå vilja påstå att regeringen lägger fram det ena förslaget efter det andra som kan öka problemen. Jag tänker inte minst på Svenska Spel och hur man arbetar nu. Ändå vet man att spelberoende är ett svårt problem. Man måste ta sitt ansvar när man sitter i regeringen, är Göran Persson och har 20-22 statsråd vid sin sida. Då måste man ta ansvar. Jan Emanuel Johansson talade om Strindberg. Det är ju spännande. Jag vill gärna tala om jultomten, som jag gillar. Men nu heter jultomten Göran Persson eller Jan Emanuel Johansson. Jag tror ju inte på jultomten. När det är valår kommer jultomten och serverar olika julklappar. Folk vill veta vad det är i det stora röda paketet med vita snören som är lockat och krusidulligt och ser så vackert ut. Någon öppnar det och ser att det är tomt. Det är ju innehållet, verkstaden och förslagen som folk vill lyssna till. Jag hade varit väldigt glad om jag hade stått här i dag och inte behövt svartmåla någonting. Tyvärr är mycket av verkligheten inom psykiatrin i dag ganska mörk. Det är mörkt för många människor, för många anhöriga och för väldigt många grannar. Vi pratar om Plattan och hemlöshet. Jag deltog vid ett tillfälle förra året i en diskussion om detta. När de berättade hur många år det kan ta innan de kan få en bostad blev jag djupt berörd och undrade: Lever vi egentligen i ett välfärdssamhälle? Vad är det som konkret gör att vi ska lita på Jan Emanuels ambitioner i dag?

Herr talman! När det gäller ambitionerna tror jag inte att du tror att jag har ambitionen att göra saker sämre eller dåligt. Jag tror att vi har ett ganska gemensamt mål. Jag tror att vi har ungefär samma idéer om hur vi ska nå målet. Vi har bara vissa olika prioriteringar. Psykiatrin är kanske det mest komplicerade vi har. Det handlar om människor som mår dåligt på insidan. Hade det funnits enkla svar på frågorna hade vi löst detta för länge sedan. Vi jobbar, och vi gör så gott vi kan. Av de förslag som har tagits fram ser vi hur många gemensamma nämnare vi har. Du pratade om jultomten som kommer med paket. Jag ska citera en filosof som är väldigt lik jultomten. Jag travesterar en smula. Jag törs inte säga att jag citerar. Då gör jag bara fel. Han sade ungefär så här: Tidigare filosofer har bara tolkat historien och tolkat samhället. Det som gäller är att förändra det. Det är det vi måste göra nu också. Verkligheten förändras och vår vardag förändras. Vi måste se vad vi kan göra tillsammans för att förbättra för de människor som har hamnat ute i samhällets marginal. Vi har ganska många konkreta förslag från psykiatrisamordnaren, och det har kommit fram många andra förslag. Jag tycker att vi ska jobba vidare med dem.