Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Polisfrågor

Betänkande 2002/03:JUU9

Justitieutskottets betänkande2002/03:JUU9

Polisfrågor

Sammanfattning

I  detta  betänkande  behandlar  utskottet ett antal
motionsyrkanden   som  väckts  under  den   allmänna
motionstiden år 2002.  De behandlade yrkandena tar i
huvudsak  upp  olika frågor  om  polisen,  bl.a.  om
polisens    förmåga     att    hantera    allvarliga
ordningsstörningar  i  samband  med  demonstrationer
samt  dess kommunikationssystem,  införande  av  ett
maskeringsförbud   i  samband  med  demonstrationer,
kostnader   för  att  bevaka   evenemang,   polisens
organisation,   arbetsförhållanden  och  utrustning,
internationellt polissamarbete  samt  lagstiftningen
kring vissa ordningsfrågor.

I  fråga  om poliser som dömts för brott  men  där
skäl för avskedande  inte funnits föreligga föreslår
utskottet ett tillkännagivande  till  regeringen att
dessa poliser fortsättningsvis inte skall arbete med
dessa brottstyper.
Rörande övriga motionsyrkanden hänvisar  utskottet
i betänkandet framför allt till pågående utrednings-
och  beredningsarbete  samt till gällande regelverk.
Mot den bakgrunden föreslår  utskottet att riksdagen
avslår de motionerna.
I ärendet finns 19 reservationer  och  3 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Polisens utbildning, utrustning och
taktik m.m.

Riksdagen  avslår  motionerna  2002/03:Ju211  i
denna  del,  2002/03:Ju214  yrkandena  2  och  3,
2002/03:Ju269, 2002/03:Ju357  yrkandena 11 och 12
samt 2002/03:Fö259 yrkande 4.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Nytt kommunikationssystem

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Ju258
yrkande   16,   2002/03:Ju329   yrkande   9   och
2002/03:Ju357 yrkande 15.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Översyn av polislagen (1984:387)

Riksdagen  avslår  motionerna  2002/03:Ju211  i
denna    del,    2002/03:Ju212,    2002/03:Ju245,
2002/03:Ju270 och 2002/03:Ju325.
Reservation 3 (v)

4. Maskeringsförbud vid demonstrationer

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Ju205,
2002/03:Ju214   yrkande  4,   2002/03:Ju219   och
2002/03:Ju237.
Reservation 4 (m, c)
Reservation 5 (fp)

5. Kostnader vid regeringsbeslutade
arrangemang

Riksdagen  avslår   motionerna   2002/03:Ju217,
2002/03:Ju261 yrkande 2 och 2002/03:Ju357 yrkande
18.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)

6. Polisens arbetsmetoder

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Ju364
yrkande 7 och 2002/03:
Ju380.
Reservation 7 (fp, kd)

7. Renodling av polisens arbetsuppgifter

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Ju215
yrkande   1,   2002/03:Ju258   yrkande   13   och
2002/03:Ju364 yrkande 6.
Reservation 8 (fp, c)

8. Polisens tillgänglighet

Riksdagen  avslår  motion 2002/03:Ju258 yrkande
1.

9. Polisens arbetsmiljö

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju357 yrkandena
7-9.
Reservation 9 (m, fp, kd, c)

10. Videokamera i samtliga polisbilar

Riksdagen avslår motion  2002/03:Ju357  yrkande
14.
Reservation 10 (kd)

11. Poliser som dömts för brott

Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad utskottet  anfört  om  arbetsuppgifter
för poliser som dömts för brott. Därmed  bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju283 yrkande
3 och 2002/03: Ju329 yrkande 8 samt avslår motion
2002/03:Ju283 yrkande 4.
Reservation 11 (s)

12. Polisstyrelserna

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Ju258
yrkande 10 och 2002/03: Ju357 yrkande 10.
Reservation 12 (kd, c)

13. Effektivare internationellt
polissamarbete

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Ju218,
2002/03:Ju236 yrkande 12,  2002/03:Ju249  yrkande
28 och 2002/03:Ju341 yrkandena 1-3.
Reservation 13 (m, kd, c)
Reservation 14 (fp)

14. Rasistiska och nazistiska brott

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Ju366
yrkande 4 och 2002/03: Ub494 yrkande 4.
Reservation 15 (fp)
Reservation 16 (kd)

15. Polisens evenemangskostnader

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Ju364
yrkande   8,   2002/03:Ju367   och  2002/03:Kr266
yrkande 15.
Reservation 17 (fp)

16. Vapenlagstiftningen

Riksdagen   avslår   motionerna  2002/03:Ju206,
2002/03:Ju239, 2002/03:  Ju241, 2002/03:Ju242 och
2002/03:Ju291.

17. Ordningsstörningar

Riksdagen   avslår  motionerna   2002/03:Ju299,
2002/03:Ju300 och 2002/03:Ju375.

18. Uppgifter i polisens DNA-register

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju207.

19. Beslag av substanser som används som
narkotika

Riksdagen avslår  motion  2002/03:So299 yrkande
3.
Reservation 18 (m, fp, c)

20. Polisens kameraanvändning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju220.

21. Avskrivningar av anmälda brott

Riksdagen  avslår motion 2002/03:Ju357  yrkande
16.

22. Eftersökning av försvunna personer

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju379.

23. Upplysningar om pedofiler

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju389.

24. Ordningsvakter

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju357 yrkandena
1 och 2.

25. Kostnader vid identitetsbyte

Riksdagen avslår  motion  2002/03:Ju363 yrkande
22.
Reservation 19 (m, fp, kd, c)



Stockholm den 13 och 20 mars 2003

På justitieutskottets vägnar


Johan Pehrson


Följande ledamöter har deltagit  i  beslutet:  Johan
Pehrson  (fp),  Susanne  Eberstein (s), Alice Åström
(v),  Margareta  Sandgren  (s),  Beatrice  Ask  (m),
Lennart  Nilsson  (s)[1],  Helena   Zakariasén  (s),
Ragnwi  Marcelind  (kd),  Elisebeht  Markström  (s),
Jeppe  Johnsson  (m),  Yilmaz  Kerimo  (s),  Torkild
Strandberg  (fp)[2]2,  Johan  Linander  (c),   Göran
Norlander  (s),  Joe  Frans (s), Leif Björnlod (mp),
Kerstin Andersson (s)[3]2,  Hillevi Engström (m) och
Karin Granbom (fp)[4]1.


**FOOTNOTES**
[1]: Endast punkt 11.
[2]:2 Dock ej punkt 11.
[3]:
[4]:
2002/03

JuU9

Utskottets överväganden


Inledning

I  detta betänkande behandlar  utskottet  ett  antal
motionsyrkanden  som  huvudsakligen  rör polisen och
som väckts under den allmänna motionstiden år 2002.

Polisen och demonstrationer, m.m.


I    detta    avsnitt   behandlar   utskottet
motionsyrkanden  rörande  demonstrationer och
andra   evenemang,   bl.a.   frågor   rörande
polisens ledning, utbildning och  utrustning.
Vidare  behandlas  frågor  om förbud mot  att
maskera sig i samband med demonstrationer och
om ansvaret för polismyndigheternas kostnader
för    att    upprätthålla    ordning     vid
regeringsbeslutade    evenemang.    Utskottet
föreslår  att  samtliga  motioner avslås  med
hänvisning  till  pågående  utrednings-   och
beredningsarbete. Jämför reservationerna 1-6.

Ett stort antal motioner har väckts som rör polisens
agerande i samband med demonstrationer.

I  motionerna  Ju211  (kd), Ju214 (m), Ju269  (v),
Ju357 (kd) och Fö259 (m)  begärs  insatser  avseende
polisens    utbildning,   utrustning,   taktik   och
befogenheter i samband med demonstrationer.
I motionerna  Ju258  (c), Ju329 (m) och Ju357 (kd)
begärs att polisen snarast  skall  erhålla  ett nytt
kommunikationssystem.
I  motionerna Ju211 (kd) och Ju212 (m) begärs  att
bestämmelserna  i 13 och 16 §§ polislagen (1984:387)
skall ändras så att  polisen ges möjlighet att under
vissa förutsättningar  hålla  kvar  en person längre
tid än vad som medges i dag. För närvarande är tiden
begränsad  till sex timmar. Även i motionerna  Ju270
(v)  och  Ju325   (s)   efterfrågas  en  översyn  av
polislagens bestämmelser  om omhändertagande, dock i
syfte  att  dels  se  till  att  möjligheterna  till
omhändertagande   inte   utnyttjas    för   olagliga
gripanden  eller  omhändertaganden,  dels   om   hur
information   hanteras   som   baseras   på   sådana
ingripanden. Slutligen begärs i motion Ju245 (c) att
en  översyn  görs  av  nuvarande  avvägningar mellan
polisens   befogenheter   och   utövandet   av   den
grundlagsskyddade mötesfriheten.
I motionerna Ju217 (m), Ju261 (m)  och  Ju357 (kd)
begärs   att   regeringen   garanterar  att  berörda
polismyndigheter inte drabbas  ekonomiskt  av  stora
arrangemang som beslutats av regeringen.
I  motionerna  Ju205 (m), Ju214 (m), Ju219 (c) och
Ju237  (fp) begärs  en  möjlighet  för  polisen  att
förbjuda demonstranter att maskera sig i samband med
demonstrationer.
Regeringen   beslutade   den   20  juni  2001  att
tillkalla    en    kommitté,    som   antog   namnet
Göteborgskommittén,   för   att  se  över   polisens
möjligheter  att  förebygga och  bekämpa  allvarliga
ordningsstörningar   (dir.   2001:60).  I  uppdraget
ingick  att  göra  en  kartläggning  och  analys  av
händelserna i samband med  Europeiska  rådets möte i
Göteborg den 14-16 juni 2001. Kommittén  skulle, med
utgångspunkt  i  analysen  och  i  erfarenheter   av
liknande  evenemang,  överväga  och föreslå åtgärder
som       med       bibehållen      respekt      för
demonstrationsfriheten  kan leda till att allvarliga
ordningsstörningar  kan  förebyggas   och  bekämpas.
Kommittén   skulle  bl.a.  kartlägga  och  analysera
polisväsendets   planering   och   organisation  för
säkerhetsfrågorna  inför  Göteborgsmötet,  undersöka
hur underrättelseinformationen  använts  i  arbetet,
undersöka    tillgången   till   polisresurser   och
utrustning  samt   se   över   hur   polispersonalen
utbildats och förberetts för uppgiften.  Den  skulle
också utreda förutsättningarna för identifiering  av
deltagare i ordningsstörande folksamlingar och andra
åtgärder    för    att    säkra   bevisning,   bl.a.
möjligheterna att införa ett förbud mot att uppträda
maskerad  vid  demonstrationer.   Andra  frågor  som
kommittén  hade  att  ta ställning till  var  om  de
bestämmelser   som  styr  polisens   användning   av
hjälpmedel  och annan  utrustning,  t.ex.  vapen  av
olika  slag, vid  allvarliga  ordningsstörningar  är
ändamålsenligt utformade. Slutligen skulle kommittén
överväga  om  de regler i polislagen som syftar till
att  upprätthålla  ordningen  och  förebygga  brott,
t.ex.  bestämmelserna  om avvisning, avlägsnande och
tillfälligt   omhändertagande,   är   ändamålsenligt
utformade.  Arbetet   skulle   i   detta  sammanhang
bedrivas   med   utgångspunkt  i  att  behovs-   och
proportionalitetsprinciperna  också fortsättningsvis
skall utgöra grundprinciperna vid polisingripanden.
Göteborgskommittén  överlämnade   sitt  betänkande
Göteborg  2001  (SOU  2002:122)  till  regeringen  i
januari   2003.   Kommittén   förespråkar  en  mängd
förändringar för att polisen i  framtiden skall vara
bättre   rustad   att   hantera   bl.a.   allvarliga
ordningsstörningar.  Här betonas Rikspolisstyrelsens
samordnande roll, att  medel måste ställas till dess
förfogande i samband med bl.a. stora internationella
evenemang och att samverkan mellan den öppna polisen
och Säkerhetspolisen måste bli bättre. Vidare anförs
att  det  är  nödvändigt  att   en  enhetlig  modell
utarbetas    när   det   gäller   ingripanden    mot
folksamlingar  och att detta är en förutsättning för
att Sverige i framtiden  skall  kunna  åta  sig  att
arrangera  liknande  möten som det i Göteborg. Denna
nationella  modell bör  inkludera  våldsförebyggande
strategier   i   samband   med   stora   möten   och
demonstrationer   samt  prioritera  ingripanden  mot
enskilda  personer för  att  så  långt  som  möjligt
undvika  massgripanden   och   massomhändertaganden.
Deltagande poliser måste ha enhetlig  utbildning med
en  bestämd taktik och ett gemensamt språk.  Poliser
behöver    djupa    kunskaper    i   samhällsfrågor,
kommunikation      och      konflikthantering      i
våldsförebyggande syfte. Vidare  krävs  att  de  som
skall  leda  polisinsatser  under svåra förhållanden
får  ordentlig  utbildning  och  träning.  Kommittén
finner  det  anmärkningsvärt  att   det   saknas  en
nationell  samsyn  när  det gäller piketstyrkor  och
Nationella insatsstyrkan,  och  den förespråkar viss
gemensam   utbildning,   samträning   och   enhetlig
utrustning. Polisledningen måste med kraft  motverka
kränkande  språk  och  attityder bland poliser.  Vad
gäller polisens utrustning  anser Göteborgskommittén
att  avsaknaden  av  "ett vapen  mellan  batong  och
pistol" är ett problem och att det utvecklingsarbete
som Rikspolisstyrelsen  har inlett på området därför
bör   fortsätta.   Kommittén    anför   vidare   att
erfarenheterna  visar  att  fasta vattenkanoner  vid
möteslokaler och andra avspärrade  områden  kan vara
ett  betydelsefullt  hjälpmedel  för  att  förhindra
demonstranter  och  andra att tränga igenom polisens
avspärrningar, t.ex.  runt  en möteslokal. Kommittén
finner  vidare  starka  skäl tala  för  att  polisen
snarast  bör  få tillgång till  ett  antal  skyddade
fordon.
Göteborgskommittén   framhåller   att   fungerande
radiokommunikation   utgör   en   förutsättning  för
ledning  av  polisverksamheten  och  säkerheten  för
personalen.    Polisens    radiokommunikationssystem
drabbades   under   Göteborgsmötet    av    kraftiga
störningar  och  var  vid  en  insats i princip helt
utslaget. Kommittén anser att det  är nödvändigt att
svensk   polis   snarast   får   ett   nytt  modernt
radiosystem, gärna i samverkan med andra aktörer.
Frågan  om ett gemensamt radiokommunikationssystem
för polisen  och övriga aktörer inom den s.k. public
safety-sektorn  har behandlats ett flertal gånger av
utskottet (se bet. 2001/02:JuU13 s. 24 f. med vidare
hänvisningar). -  Regeringen  beslutade  i juni 2002
att tillkalla en särskild utredare med uppgift  dels
att presentera ett underlag till regeringsbeslut  om
att  genomföra  en  upphandling och teckna avtal för
ett gemensamt radiokommunikationsnät  för  skydd och
säkerhet,   dels  att  efter  beslut  av  regeringen
genomföra en  sådan  upphandling.  Det  efterfrågade
underlaget  för  att  genomföra  en upphandling  och
teckna       avtal       för      ett      gemensamt
radiokommunikationsnät överlämnades  till regeringen
i januari 2003, se betänkandet Trygga  medborgare  -
säker  kommunikation  (SOU  2003:10).  I betänkandet
föreslås  att regeringen ger utredningen  i  uppdrag
att genomföra upphandlingen och att utgångspunkterna
för det fortsatta  arbetet bör vara bl.a. att staten
bör äga det gemensamma  systemet och inneha aktuella
frekvenstillstånd. Systemet skall vara rikstäckande,
inledningsvis     undantas    dock     fjällvärlden.
Utbyggnaden   bör   ske    under   åren   2004-2009.
Kostnaderna beräknas till ca  2,3  miljarder  kronor
för  byggandet  av  infrastrukturen,  och  de årliga
kostnaderna  för  driften uppskattas till drygt  500
miljoner  kronor.  Utbyggnaden  förslås  ske  i  två
faser,    där    arbetet    inleds     med     bl.a.
storstadsregionerna,  där polisen inom kort förlorar
sina radiotillstånd.
Göteborgskommittén föreslår  vidare att det införs
ett  maskeringsförbud  på  allmän plats  i  eller  i
anslutning till en folksamling.  Förbudet skall inte
omfatta bl.a. den som täcker ansiktet för att skydda
sig  mot väderleken eller som gör det  av  religiösa
skäl. Det skall vidare enligt förslaget vara möjligt
för en anordnare av en allmän sammankomst att begära
tillstånd för deltagarna att bära maskering.
Slutligen  påpekar  Göteborgskommittén att det kan
finnas ett grundläggande  strukturellt  problem inom
den svenska polisen. Många av de som kommittén talat
med har bekräftat detta och pekat på bl.a. bristande
samsyn, dåligt chefs- och ledarskap samt bristfällig
utbildning.  Kommittén, som påpekar att denna  fråga
legat utanför  ramen  för  dess  uppdrag, finner det
angeläget   att   denna   fråga  blir  föremål   för
ytterligare överväganden.
Vad   gäller  den  sistnämnda   frågan   aviserade
justitieministern   i  en  riksdagsdebatt  om  bl.a.
Göteborgskommitténs  betänkande   att  en  utredning
kommer  att  tillsättas med uppdrag att  se  om  det
finns något sådant  strukturellt samband (snabbprot.
2002/03:52, anf. 2).  Vidare  kan  tilläggas, enligt
vad  utskottet  inhämtat,  att  rikspolischefen  och
länspolismästaren i Västra Götaland  fått  i uppdrag
att   redovisa   de   förändringar  som  kommer  att
genomföras   inom   respektive   ansvarsområde   med
anledning av kommitténs betänkande.
Utskottet har tidigare  betonat att frågor som rör
bl.a.  polisens  utbildning  är   viktiga  (se  bet.
2002/03:JuU1 s. 42 f.). Utskottet vill  här särskilt
betona  vikten  av,  för  att  ytterligare förstärka
allmänhetens  förtroende för polisen,  att  samtliga
poliser   med   viss    regelbundenhet    deltar   i
utbildningar   som   rör   etikfrågor.   Vidare  har
utskottet tidigare understrukit att det är angeläget
att polisen ges erforderligt stöd i arbetet  med att
utveckla ett nytt radiokommunikationssystem och  ges
möjlighet    att   finansiera   ett   sådant   (bet.
2001/02:JuU13  s. 24 f. och yttr. 2001/02:JuU2y s. 5
f.).  Mot  bakgrund   härav   och  då  det  pågående
utrednings-   och   beredningsarbetet    i   de   av
motionärerna  berörda  frågorna inte bör föregripas,
finner utskottet för närvarande inte skäl till något
uttalande. Motionerna Ju205,  Ju211,  Ju212,  Ju214,
Ju217,  Ju219,  Ju237,  Ju245,  Ju258, Ju261, Ju269,
Ju270,  Ju325,  Ju329,  Ju357och  Fö259  bör  därför
avslås i här behandlade delar.

Polisens arbetsmetoder och
arbetsuppgifter, m.m.


I    detta    avsnitt   behandlar   utskottet
motionsyrkanden        rörande       polisens
arbetsmetoder och arbetsuppgifter  samt  dess
tillgänglighet. Vidare behandlas motioner  om
polisens  arbetsmiljö  samt  tillgången  till
videokamera  i polisbilar. Utskottet föreslår
att samtliga motioner  avslås  med hänvisning
huvudsakligen  till pågående utrednings-  och
beredningsarbete.    Jämför   reservationerna
7-10.

Arbetsmetoder


I motionerna Ju364 (fp)  och  Ju380  (kd) anförs att
polisen bör förändra sina arbetsmetoder  och  övergå
till s.k. nolltolerans.

Inom New York-polisen används en arbetsmetod, den.
s.k. nolltoleransen, som på senare år uppmärksammats
i   Sverige.  Nolltolerans  innebär  i  korthet  att
polisen   med   kraft   bekämpar   alla  brott,  hur
bagatellartade  de  än  är,  liksom  allt   som  kan
betraktas  som  ordningsproblem. Grundtanken är  att
det   finns   ett  samband   mellan   oordning   och
brottslighet samt  att  mindre  brott  föder  grövre
brott.
Utskottet  har  tidigare behandlat motionsyrkanden
liknande de nu aktuella. I samband med att utskottet
behandlade regeringens budgetproposition för år 1998
anförde utskottet att  det närmast är självklart att
erfarenheterna från New  York  inte  går  att direkt
överföra till Sverige. Där fanns emellertid  en  del
intressanta  tankegångar som säkerligen skulle komma
att påverka polisarbetet  också här. Utskottet ansåg
dock att frågan knappast lämpade  sig  för generella
uttalanden  i  den ena eller andra riktningen  (bet.
1997/98:JuU1 s. 31). När utskottet senast behandlade
denna fråga under  våren  2002 vidhöll utskottet sin
tidigare uttalade inställning,  nämligen  att frågan
inte  lämpar  sig  för  generella  uttalanden  (bet.
2001/02:JuU13 s. 15).
Utskottet  ser  inte heller nu skäl att frångå sin
tidigare inställning  i frågan. Motionerna Ju364 och
Ju380 i här behandlade delar avstyrks.

Renodling av polisens arbetsuppgifter, m.m.


I motionerna Ju215 och  Ju258  (båda  c)  samt Ju364
(fp)  anförs  att  polisens  verksamhet bör renodlas
genom  att  vissa  administrativa   och  andra  icke
polisiära  arbetsuppgifter flyttas över  till  andra
myndigheter.   I  motion  Ju258  begärs  vidare  att
polisen skall vara tillgänglig dygnet runt.

I februari år  2000 beslutade riksdagen på förslag
av utskottet ett tillkännagivande  om att regeringen
borde utreda frågan om vilka arbetsuppgifter polisen
bör ha (bet. 1999/2000:JuU6 s. 5 f., rskr. 128).
Regeringen  beslutade den 21 december  2000  (dir.
2000:105) att tillkalla  en  särskild  utredare  med
uppgift    att   göra   en   översyn   av   polisens
arbetsuppgifter.   Utredningen,   som  tagit  namnet
Polisverksamhetsutredningen,  fick  i   uppdrag  att
utreda  och  lämna  förslag  till  förändringar  som
innebär  att  polisens  verksamhet renodlas  så  att
polisen i ökad utsträckning  kan  koncentrera sig på
sin centrala funktion att minska brottsligheten  och
öka människors trygghet. Genom tilläggsdirektiv, som
beslutades  av regeringen den 21 februari 2002, fick
utredaren   i   uppgift   att   även   överväga   om
huvudansvaret  för   förvaring   av   personer   som
omhändertagits  med  stöd  av  lagen  (1976:511)  om
omhändertagande  av  berusade  personer,  m.m. (LOB)
skulle  överföras  från  polisen till annan huvudman
(dir. 2002:23).
Polisverksamhetsutredningen    har    avgett   tre
betänkanden,  nämligen  Mot  ökad  koncentration   -
förändring  av  polisens  verksamhet  (SOU 2001:87),
Polisverksamhet  i  förändring  (SOU  2002:70)   och
Polisverksamhet i förändring - del 2 (SOU 2002:117),
och  därmed  slutfört  sitt  arbete. Av betänkandena
framgår att polisen i dag utför  en  mängd uppgifter
som i mycket liten, om ens någon, utsträckning utgör
ett  led  i  polisens funktion att upprätthålla  den
allmänna ordningen  och  säkerheten. Huvudsyftet med
att   renodla   polisens   verksamhet    är   enligt
utredningen  att en del av den befintliga personalen
skall   frigöras    för   att   förstärka   polisens
kärnverksamhet. Utredningen vill också betona att en
renodling   bidrar  till   att   skapa   en   tydlig
polisidentitet.   Ett   klart  och  tydligt  uppdrag
hjälper både polis och allmänhet  att klargöra vilka
förväntningar  som skall finnas och  vilka  som  kan
vara  möjliga att  infria.  Enligt  utredningen  bör
utgångspunkterna   för  vilka  uppgifter  som  skall
åligga polisen vara  följande.  Polisen skall endast
belastas   med  uppgifter  när  ett  ordnings-   och
säkerhetstänkande  är  av  dominerande betydelse när
uppgiften utförs. Vidare skall  sådana uppgifter där
det kan antas att det krävs våld  eller  tvångsmedel
för att utföra uppgiften åligga polisen. Polisen bör
dessutom  endast ha att utföra uppgifter som  ligger
inom ramen  för  polisens  nuvarande  utbildning och
kompetens.
Enligt  utredningen  kan  renodling ske  på  flera
olika sätt; dels genom att uppgifter  som  inte  har
polisiär  relevans  förs  över  till annan huvudman,
s.k.    extern    renodling,    dels    genom    att
arbetsuppgifter som inte fordrar poliskompetens förs
över från den polisutbildade till den civilanställda
personalen,   s.k.   intern   renodling.  Bland   de
uppgifter   som  skulle  kunna  övertas   av   andra
myndigheter      nämner       utredningen      bl.a.
stämningsmannaverksamheten som  skulle  kunna  föras
till  kronofogdemyndigheterna, stängsling av gruvhål
som skulle  kunna  föras  till Bergsstaten, ansvaret
för omhändertagande av djur  som  skulle kunna föras
över    till   länsstyrelserna   och   ett   flertal
tillståndsärenden,  ärenden  om  felparkeringsavgift
samt  huvudansvaret  för förvaring av  personer  som
omhändertagits med stöd  av  LOB  som  skulle  kunna
föras     över    till    kommunerna.    Bland    de
verksamhetsområden  inom vilka civilanställda skulle
kunna   användas   i  större   utsträckning   nämner
utredningen  viss  brottsutredning  och  arbete  som
operatörer i polisens kommunikationscentraler. Vissa
arbetsuppgifter bör  vidare  enligt utredningen helt
kunna     upphöra,     t.ex.    verksamheten     med
förlustanmälningar.    Betänkandena    bereds    för
närvarande.
Utskottet konstaterar  att  arbete - på riksdagens
begäran    -    för   en   renodling   av   polisens
arbetsuppgifter pågår  inom Regeringskansliet. Detta
arbete bör inte föregripas. En renodling av polisens
arbetsuppgifter bör, enligt utskottets mening, kunna
medföra att polisens tillgänglighet  för medborgarna
ytterligare   förbättras.  Utskottet  föreslår   att
motionerna Ju215,  Ju258  och Ju364 i här behandlade
delar avslås.

Arbetsmiljön


I motion Ju357 (kd) begärs  olika  åtgärder  för att
förbättra arbetsmiljön inom polisen. Vidare föreslås
att  Rikspolisstyrelsen  skall  ges  i  uppdrag  att
utarbeta  en strategi över arbetsfördelningen så att
poliser över 55 år inte skall behöva arbeta skift.

År 2001 var  medelåldern  för polispersonalen 45,6
år. Den varierar dock kraftigt mellan olika delar av
landet.   Sjukfrånvaron   och   begränsningarna    i
tjänstbarheten av hälsoskäl ökade under samma år för
fjärde  året i rad. För män var sjukfrånvaron totalt
4,75 %, medan  den  för  kvinnor  var  totalt 7,71 %
(Polisens årsredovisning 2001).
Rikspolisstyrelsen  har  tidigare,  i samband  med
beredningen  av budgeten för år 2002, som  en  orsak
till den höga  sjukfrånvaron framhållit den tidigare
minskningen av antalet  anställda  i kombination med
den ogynnsamma åldersstrukturen. Ett långsiktigt mål
bör enligt Rikspolisstyrelsen vara att  ingen som är
55  år  eller  äldre  skall  tvingas att regelbundet
arbeta  natt (prop. 2001/02:1,  utg.omr.  4  avsnitt
4.6.1).
En  rad  åtgärder  har  också  vidtagits  för  att
förbättra  arbetsmiljön och arbetssituationen för de
anställda inom polisväsendet. En särskild person har
anställts av  Rikspolisstyrelsen  för  att  samordna
arbetsmiljöfrågorna,   och   projekt   som  rör  det
psykosociala   omhändertagandet  inom  polisen   har
inletts.  Arbete   pågår  också  med  att  skapa  en
gemensam arbetsmiljöutbildning  för polisen samt med
att      fördjupa      informationsutbytet      inom
arbetsmiljöområdet        (Polisens   årsredovisning
2001).
Rikspolisstyrelsen  har,  i  regleringsbrevet  för
budgetåret 2003 avseende polisorganisationen, fått i
uppdrag  att  redovisa  en  sammanhållen   nationell
beskrivning och analys av statistik och åtgärder  på
det   personalpolitiska  området.  Av  redovisningen
skall bl.a. framgå personalsammansättningen fördelad
på   poliser,   civilanställda,   ålder   och   kön,
övertidsuttag,  sjukfrånvaro  och vilka åtgärder som
vidtagits   för  att  minska  sjukfrånvaron,   vilka
åtgärder  som   vidtagits   för   att  uppmuntra  de
anställda att utveckla sin kompetens  så  att de kan
utgöra  en  bas  för framtida chefsrekrytering  samt
åtgärder   vidtagna    för   att   åstadkomma   ökad
jämställdhet mellan kvinnor  och  män  samt  antalet
pensioneringar   för   ordinarie  pensionsålder  och
antalet delpensioneringar.
Utskottet behandlade liknande  yrkanden  som de nu
aktuella  under  våren  2000  respektive  våren 2001
(bet.  1999/2000:JuU6 s. 19 f. och 2000/01:JuU11  s.
10 f.).  Utskottet  framhöll  därvid bl.a. följande.
Utskottet   har   självfallet   inte   någon   annan
uppfattning än motionärerna när det gäller vikten av
en  god  arbetsmiljö.  Arbetet  som  polis   innebär
emellertid,   anförde   utskottet,  att  risken  att
utsättas för våld, hot och  kränkande  uttalanden är
större än för andra yrkesgrupper. Det är  därför  av
stor  vikt  att  frågor om arbetsmiljön inom polisen
ständigt  uppmärksammas.   Som  påpekades  i  de  då
aktuella motionerna hade under senare år ett flertal
förändringar   bidragit   till  en   mer   besvärlig
situation. Här tänkte utskottet  på de i och för sig
nödvändiga  neddragningarna  av  den  civilanställda
personalen.  Det  svåra  ekonomiska  läget  i  flera
kommuner  hade  också  inneburit  att  det   samlade
sociala  skyddsnätet blivit sämre, vilket kunde  öka
pressen på  polispersonalen.  Mot  denna  bakgrund -
fortsatte utskottet - fanns det en risk att  polisen
inte till fullo klarar sin uppgift, något som  i sin
tur  riskerar  att  urholka förtroendet för polisens
verksamhet.   Enligt  utskottet   var   det   därför
glädjande att åtgärder  som  långsiktigt  kan  bidra
till   en   bättre  arbetsmiljö  hade  vidtagits.  -
Utskottet  vidhöll   sina   tidigare  yttranden  när
liknande  yrkanden  senast behandlades  under  våren
2002 (bet. 2001/02:JuU13
s. 19 f.).
Utskottet vidhåller  sina  tidigare  uttalanden  i
frågan.  Som  utskottet  framhållit är det glädjande
att  åtgärder hela tiden vidtas  för  att  förbättra
arbetsmiljön inom polisen. Med hänsyn härtill och då
Rikspolisstyrelsen   fått   i   uppdrag   att   till
regeringen  inkomma  med  en  sammanhållen nationell
beskrivning  och  analys  av  vilka   åtgärder   som
vidtagits  på  det  personalpolitiska området finner
utskottet inte skäl för  riksdagen  att  göra  något
särskilt  uttalande  i  frågan.  Motion  Ju357 i här
behandlade delar avstyrks.

Videokamera i polisbilar


I  motion Ju357 (kd) begärs att det skall finnas  en
videokamera  i  samtliga  polisbilar  för  att t.ex.
dokumentera   ett   första  förhör  vid  ett  anmält
misshandelsfall.

Utskottet  har  inhämtat  att  Rikspolisstyrelsen,
bl.a.  inom  ramen  för   arbetet  mot  familjevåld,
rekommenderat polismyndigheterna  att  överväga  att
använda videokameror för dokumentation i samband med
att polis anländer till en brottsplats.
Utskottet   delar  i  och  för  sig  motionärernas
uppfattning att det för t.ex. beslut om åtal och vid
en  följande  domstolsprövning   kan  vara  bra  med
videoupptagningar  i  ett  inledande   skede  av  en
förundersökning. Enligt utskottet är dock  specifika
frågor  om  polisens utrusning frågeställningar  som
det i första  hand  åligger  polisen att bedöma. Med
hänsyn   härtill   och   mot   bakgrund    av    den
rekommendation  Rikspolisstyrelsen utfärdat är någon
åtgärd  från  riksdagen  inte  nödvändig.  Utskottet
föreslår  att  motion  Ju357  i  här  behandlad  del
avslås.

Poliser som dömts för brott, m.m.


I   detta   avsnitt    behandlar    utskottet
motionsyrkanden  rörande arbetsuppgifter  för
poliser  som  dömts   för   brott   samt  det
demokratiska  inflytande  i  polisstyrelserna
och   deras   möjlighet  att  fullgöra   sina
uppgifter.  Utskottet  föreslår  i  fråga  om
poliser som dömts  för brott men där skäl för
avskedande   inte   funnits   föreligga   ett
tillkännagivande till  regeringen  att  dessa
poliser  fortsättningsvis  inte  skall arbete
med dessa brottstyper. Jämför reservationerna
11 och 12.

Poliser som dömts för brott

I  motion  Ju283  (v)  begärs  att  direktiven  till
Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen  skall
ses  över  och  att  nämnden  skall granska samtliga
poliser  som  dömts för brott. I  motion  Ju329  (m)
anförs att poliser  som  dömts  för kvinnomisshandel
inte bör få utreda misstankar om sådana brott.
Personalansvarsnämnden    vid   Rikspolisstyrelsen
prövar frågor om bl.a. skiljande  från anställningen
på grund av personliga förhållanden, disciplinansvar
och åtalsanmälan rörande poliser (26  § förordningen
[1989:773]  med  instruktion  för Rikspolisstyrelsen
och 19 § verksförordningen [1995:1322]).
En   följd  av  regelverket  är  att   ärenden   i
personalansvarsnämnden     om    avskedande    eller
uppsägning  samt  frågor  om disciplinansvar  bedöms
enligt  den  arbetsrättsliga  lagstiftningen  och  i
enlighet med Arbetsdomstolens praxis.
Det  åligger   den   myndighet  som  den  enskilde
polismannen      lyder      under      att      till
personalansvarsnämnden anmäla  en  fråga  som  skall
prövas av denna
(6  kap.  14  §  polisförordningen [1998:1558]). Ett
ärende      kan      även     anhängiggöras      hos
personalansvarsnämnden  genom  att  en domstol i ett
brottmål, som gäller en anställd inom polisväsendet,
begär yttrande av personalansvarsnämnden  om det får
några    arbetsrättsliga    konsekvenser   för   den
tilltalade om denne döms i enlighet  med  åtalet (29
kap. 5 § första stycket 5 brottsbalken).
En   arbetstagare   får   avskedas  om  han  grovt
åsidosatt sina åligganden gentemot arbetsgivaren (18
§   lagen   [1982:80]   om  anställningsskydd).   En
uppsägning måste vara sakligt  grundad (7 §). Saklig
grund  för  uppsägning föreligger  inte  om  det  är
skäligt   att  kräva   att   arbetsgivaren   bereder
arbetstagaren annat arbete inom myndigheten.
Disciplinpåföljd  får meddelas en arbetstagare som
uppsåtligen  eller av  oaktsamhet  åsidosätter  sina
skyldigheter i  anställningen.  Är  felet med hänsyn
till   samtliga  omständigheter  ringa,  får   någon
disciplinpåföljd   inte   meddelas   (14   §   lagen
[1994:260]  om offentlig anställning). Om en gärning
har  prövats  i   straffrättslig  ordning,  får  ett
disciplinärt  förfarande  inledas  eller  fortsättas
bara  om  gärningen  av  någon  annan  anledning  än
bristande bevisning inte ansetts vara straffbar.
Av personalansvarsnämndens  verksamhetsrapport för
år  2002 framgår bl.a. att nämnden  avgett  yttrande
till domstol avseende åtal för brott utom tjänsten i
sex  fall.   I  fyra  av  dessa  innefattade  åtalet
misshandel av  en  kvinna, varav två riktade sig mot
en     hustru    respektive     en     sambo.     Av
personalansvarsnämndens  yttranden  till domstolarna
framgår  sammanfattningsvis  att  om  de  tilltalade
fälls  till ansvar enligt åtalet för misshandel  som
inte bedöms  som ringa, kommer poliserna att skiljas
från sina respektive anställningar.
Personalansvarsnämnden   avgjorde  18  ärenden  om
ifrågasatt  avskedande  eller  uppsägning  under  år
2002. I 4 av dessa beslutade  personalansvarsnämnden
om  avskedande.  Av  övriga ärenden  skrevs  11  av,
antingen på grund av att aktuella åtal hade ogillats
eller  därför  att  grund  för  ett  skiljande  från
anställningen inte bedömdes  föreligga. Resterande 3
ärenden skrevs av med anledning  av  att den berörde
arbetstagaren själv hade sagt upp sig.
Den 14 december 2000 beslutade regeringen  att  ge
en  kommitté  med  parlamentarisk  sammansättning  i
uppdrag   att  granska  den  ordinära  tillsynen  av
polisen och  åklagarväsendet, Kommittén om tillsynen
över  polis-  och   åklagarväsendena,  i  syfte  att
säkerställa att medborgarnas  krav på en demokratisk
insyn och kontroll skall kunna  tillgodoses på bästa
sätt (dir. 2000:101). Kommittén skall också överväga
om       regleringen,       organisationen       och
handläggningsrutinerna   för  brottsanmälningar  och
klagomål    mot   anställda   inom    polisen    och
åklagarväsendet uppfyller de höga krav som måste
ställas  på en  sådan  verksamhet.  Uppdraget  skall
redovisas  senast  den  1 maj 2003, sedan regeringen
den   19   juni   2002   beslutat    att    förlänga
utredningstiden (dir. 2002:82).
Den  14  december  2000 beslutade regeringen också
att tillsätta en särskild  utredare  med uppdrag att
göra en sammanhållen och övergripande  granskning av
förfarandet vid brottsutredningen i samband med Osmo
Vallos   dödsfall   (dir.   2000:95).   Osmo  Vallo-
utredningen överlämnade sitt betänkande Osmo Vallo -
utredning   om   en  utredning  (SOU  2002:37)  till
regeringen  i april  2002.  I  betänkandet  föreslås
bl.a.   att  det   skall   bli   obligatoriskt   med
utredningar  av  dödsfall  och  allvarliga  skador i
samband  med  polisingripanden  samt  att  en  sådan
utredning  redan  från  början  skall  ledas  av  en
åklagare.
Utskottet  konstaterar  att  det  inte ankommer på
utskottet  att ta ställning till den arbetsrättsliga
lagstiftningen som personalansvarsnämnden tillämpar.
Samtidigt   noterar    utskottet    att   det   inom
personalansvarsnämnden finns en fast  praxis  som  i
princip  innebär  att  en  polisman  som begår t.ex.
misshandelsbrott   av   normalgraden   kommer    att
avskedas.  Från  polisverksamhetssynpunkt finns inga
invändningar häremot.  Tvärtom  måste det anses vara
en självklar utgångspunkt att allmänheten  kan  lita
på att poliser inte begår brott.
Situationen  är  emellertid  inte alltid sådan att
ett  brott  leder till att anställningen  upphör.  I
dessa fall ställs  frågan om allmänhetens förtroende
för polisen på sin spets.  Enligt  utskottets mening
är  det  därför nödvändigt att riktlinjer  utarbetas
för en polismans fortsatta tjänstgöring inom polisen
i de fall han eller hon dömts för brott men där skäl
för   avskedande    inte   funnits   föreligga.   En
betydelsefull faktor  till  vilken hänsyn därvid bör
tas  är  att  en  polisman  som  dömts   för   t.ex.
misshandel,  om  än  ringa,  inte  sätts  att utreda
liknande brott. Det ankommer på regeringen att ta de
initiativ   som   krävs   för   att  få  till  stånd
ifrågavarande  riktlinjer. Vad utskottet  nu  anfört
bör riksdagen tillkännage  för  regeringen  som  sin
mening.

Polisstyrelserna


I  motionerna  Ju258  (c)  och  Ju357 (kd) begärs en
utvärdering av hur polisstyrelserna  fungerar  i den
nya  polisorganisationen.  I  motion  Ju258 pekas på
frågan hur det demokratiska inflytandet  fungerar  i
praktiken,  och  i  motion  Ju357  ställer  man  sig
tveksam  till  polisstyrelsernas  reella möjligheter
att genomföra polismyndighetens verksamhetsplan.

Grundläggande     bestämmelser     om     polisens
organisation  finns  i  polislagen (1984:387). Varje
län utgör ett polisdistrikt. Inom varje län finns en
polismyndighet  som ansvarar  för  polisverksamheten
där (4 §). För ledningen  av  polismyndigheten finns
sedan  år  1999  en  polisstyrelse.  Den  består  av
myndighetens chef och det antal övriga ledamöter som
regeringen bestämmer.  Regeringen utser de ledamöter
som utöver polischefen skall ingå i styrelsen (5 §).
I storstadsområdena liksom  i  Dalarnas, Gävleborgs,
Värmlands,  Västerbottens  och  Norrbottens  län  är
antalet ledamöter 13. I Gotlands polisstyrelse finns
7 ledamöter. I övriga styrelser är antalet ledamöter
11.
Utskottets   arbetsgrupp   för   uppföljning   och
utvärdering genomförde under år 2000  en  studie  av
hur    arbetet    i   polisstyrelserna   går   till.
Uppföljningsgruppen  gjorde  sammanfattningsvis  den
bedömningen att det var för tidigt att uttala sig om
hur arbetet i styrelserna fungerade. Därtill krävdes
ett   bredare   underlag   även   om   de  inhämtade
protokollen från polisstyrelserna snarast talade för
att   arbetet   bedrevs   som   det   var  tänkt.  I
sammanhanget noterade gruppen att Rikspolisstyrelsen
satsat på att utbilda de nyvalda ledamöterna på s.k.
polisriksdagar.
I den utredning som ligger till grund för polisens
styrsystem (Styrningen av polisen, SOU 1998:74 s. 79
f.)  sägs bl.a. att kravet på inflytande  och  insyn
från lekmän  gör  sig  gällande  särskilt starkt med
hänsyn  till  den  betydelse  som  polisen  har  för
medborgarna.   Här  tänkte  utredningen   bl.a.   på
polisens befogenheter  att  utöva tvång. Utredningen
ansåg  att  polisstyrelsen  bör   ha   uppgifter  av
övergripande  natur. Polismyndighetens arbetsordning
borde beslutas  av  polisstyrelsen.  Vidare anfördes
att   polisstyrelsen   borde  åläggas  den  allmänna
skyldigheten   att   se  till   att   statsmakternas
prioriteringar  och  riktlinjer   får   genomslag  i
polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och
med  iakttagande av rättssäkerhetens krav  samt  att
förvaltningen  inom  distriktet fungerar väl. Vidare
anförde utredningen att  polisstyrelsen  årligen bör
utfärda  bestämmelser  i  fråga  om  planering   och
uppföljning. I det sammanhanget noterade utredningen
att   beslut   i   flertalet   av   de   frågor  som
polisstyrelsen  bör  avgöra  fattas genom beslut  om
verksamhetsplan, budget och budgetföreskrifter.
Polisstyrelsernas    uppgifter    har    sedermera
reglerats i polisförordningen  (1998:1558). I 3 kap.
1 § föreskrivs att polisstyrelsen  särskilt skall se
till att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med
de prioriteringar och riktlinjer som  riksdagen  och
regeringen lagt fast för polisverksamheten. I 3 kap.
2  §  anges  att  polisstyrelsen bl.a. avgör viktiga
frågor   om   planeringen    och   inriktningen   av
verksamheten samt ekonomi.
Utskottet behandlade yrkanden  om polisstyrelserna
våren 2001 och uttalade då bl.a. att  utskottet hade
förståelse   för   att   de   av  Rikspolisstyrelsen
fördelade   medlen  till  polismyndigheterna   kunde
upplevas som  otillräckliga  och  att  svårigheter i
olika avseenden kunde uppstå när det gäller att göra
prioriteringar. Dessa svårigheter kunde  emellertid,
enligt  utskottet,  inte  tas  till  intäkt för  att
verksamheten i polisstyrelserna inte skulle  fungera
som det var tänkt. Tvärtom visade den genomgång  som
utskottets   uppföljningsgrupp   gjort   att  det  i
styrelserna   förekom   den   typ   av  ärenden  som
regleringen på området tar upp. Det anförda  uteslöt
dock  inte  att  det  på  sikt kunde finnas skäl att
utvärdera  verksamheten (bet.  2000/01:JuU11  s.  15
f.).
Senast utskottet  behandlade  frågor  om  polisens
organisation  var  i  samband  med  behandlingen  av
budgeten  för  innevarande  år. Yrkandena avstyrktes
med  hänvisning  till  ett  pågående   arbete   inom
Rikspolisstyrelsen  som  syftade  till att förbättra
resursutnyttjandet      inom      den     befintliga
organisationen (bet. 2002/03:JuU1 s. 37 f.).
Utskottet  har  inhämtat att det arbetet  alltjämt
fortgår,   med   regelbundna   avstämningar   mellan
Rikspolisstyrelsen  och  Justitiedepartementet.  När
det  arbetet  är  färdigt  kan  det,  om behov anses
föreligga,  bli aktuellt att titta på frågan  om  en
eventuell organisationsförändring.
Utskottet har  vidare inhämtat att den ovan nämnda
Kommittén    om   tillsynen    över    polis-    och
åklagarväsendena  i  sitt kommande betänkande kommer
att  beröra  polisstyrelsernas   roll   vad   gäller
tillsynen av polisen (dir. 2000:101).
Utskottet  vill inte föregripa det arbete som  för
närvarande pågår kring polisens organisation. Det är
alltså ännu inte  dags  att  ta ställning till om en
utvärdering   av   polisstyrelserna    bör    göras.
Motionerna Ju258 och Ju357 avstyrks i här behandlade
delar.

Organiserad brottslighet och
prioritering av rasistiska och
nazistiska brott


I    detta    avsnitt   behandlar   utskottet
motionsyrkanden  rörande  polisens  samarbete
med  polis  i  andra  länder  samt  med andra
myndigheter.  Det rör frågor om att förstärka
arbetet  mot  organiserad   brottslighet  och
terrorism  samt  om  att förbättra  samverkan
mellan polisen och tullen.  Vidare  behandlas
yrkanden   angående   polisens   förebyggande
arbete mot och prioritering av rasistiska och
nazistiska  brott.  Utskottet  föreslår   att
samtliga  motioner avslås med hänvisning till
bl.a.  pågående   arbete   inom  EU  och  hos
polismyndigheterna.   Jämför  reservationerna
13-16.

Internationellt polissamarbete, m.m.

I motionerna Ju236 (m),  Ju249  (c)  och  Ju341 (kd)
begärs insatser mot den organiserade brottsligheten.
Motion Ju236 rör åtgärder för att Sverige skall vara
väl förberett och åtnjuta internationellt förtroende
i  denna  fråga.  I  motion  Ju249 pekas på att  den
organiserade          brottsligheten          kräver
gränsöverskridande   lösningar.   I   motion   Ju341
förespråkas    ett    utvecklat   samarbete   mellan
polismyndigheterna i EU:s medlemsländer. Bland annat
begärs  åtgärder för en  effektivare  gränskontroll.
Den frågan tas också upp i motion Ju218 (m).

Inom  EU   sker   straffrättsligt   samarbete  och
polissamarbete  inom  ramen för den tredje  pelaren.
Till sin karaktär är samarbetet  där mellanstatligt.
Någon normgivningskompetens har inte överlåtits från
medlemsstaterna  till  unionen. Samarbetet  omfattas
alltså inte av EG-rätten  och dess principer. Skälet
till   denna   ordning   är  att  samarbetet   berör
rättsstatliga kärnområden,  inom  vilka  det ansetts
viktigt      att     medlemsstaterna     har     ett
självbestämmande.
Amsterdamfördraget  innebär att strukturen för EU-
samarbetet  förändrades.   Här  är  avdelning  VI  i
Unionsfördraget av intresse. Enligt artikel 29 skall
unionens  mål  vara  att  ge  medborgarna   en   hög
säkerhetsnivå  inom  ett område med frihet, säkerhet
och rättvisa genom att bland medlemsstaterna utforma
gemensamma insatser på  områdena  polissamarbete och
straffrättsligt samarbete samt genom  att  förebygga
och bekämpa rasism och främlingsfientlighet.
Detta  mål  skall  uppnås  genom förebyggande  och
bekämpande  av  brottslighet,  vare   sig  denna  är
organiserad    eller    ej,    särskilt   terrorism,
människohandel   och   brott   mot   barn,   olaglig
narkotikahandel och olaglig vapenhandel,  korruption
och bedrägeri. Åtgärderna skall vidtas genom närmare
samarbete  mellan  polismyndigheter, tullmyndigheter
och  andra behöriga myndigheter  i  medlemsstaterna,
både direkt  och  genom  Europol  och  genom  sådant
samarbete  mellan  rättsliga  myndigheter  och andra
behöriga  myndigheter  i  medlemsstaterna,  allt   i
enlighet med närmare bestämmelser i andra artiklar i
fördraget.     Vidare    skall    tillnärmning    av
straffrättsliga  regler  i medlemsstaterna kunna ske
när det är nödvändigt.
Inom   EU  bedrivs  ett  omfattande   arbete   mot
organiserad  brottslighet. En särskild handlingsplan
mot  den  organiserade   brottsligheten   antogs  av
ministerrådet  för  rättsliga  och inrikes frågor  i
april  1997  och godkändes av Europeiska  rådet  vid
dess   möte   i   Amsterdam   i   juni   samma   år.
Handlingsplanen innehåller  politiska riktlinjer och
särskilda rekommendationer till  rådet  att vidta en
rad åtgärder som spänner över ett vitt fält.
Vid   sitt   möte  i  Wien  i  december  1998  gav
Europeiska rådet  i  uppdrag  åt  ministerrådet  för
rättsliga   och   inrikes   frågor   att   förstärka
åtgärderna  mot den organiserade brottsligheten  med
beaktande  av   de   utökade   möjligheter  i  detta
hänseende  som  Amsterdamfördraget   ger.  Uppdraget
återfinns  i  en  handlingsplan för genomförande  av
Amsterdamfördraget, den s.k. Wienhandlingsplanen.
I  enlighet  med  en  rekommendation  i  1997  års
handlingsplan     har     rådet      inrättat     en
sektorsövergripande arbetsgrupp mot den organiserade
brottsligheten. En av gruppens huvuduppgifter är att
genomföra  de  riktlinjer  och rekommendationer  som
finns i handlingsplanen. Arbetsgruppen har utarbetat
en  ny  sammanhållen  strategi   för  det  fortsatta
arbetet   med   att   förebygga   och  bekämpa   den
organiserade  brottsligheten.  Strategin  antogs  av
ministerrådet för rättsliga och  inrikes  frågor den
27 mars 2000.
I  detta  sammanhang  bör även nämnas slutsatserna
från Europeiska rådets möte  i Tammerfors den 15 och
16 oktober 1999. Stats- och regeringscheferna enades
där   om   ett   antal   politiska  riktlinjer   och
prioriteringar.  Inledningsvis  kan  framhållas  att
kommissionen  fått   i  uppdrag  att  presentera  en
resultattavla  -  en  s.k.   scoreboard  -  för  att
underlätta   genomförandet   av  bestämmelserna   om
rättsliga  och inrikes frågor i  Amsterdamfördraget,
Wienhandlingsplanen  och  slutsatserna  från mötet i
Tammerfors.  Syftet  med resultattavlan, som  numera
har upprättats, är att  underlätta  genomförandet av
överenskomna   bestämmelser   genom  att  fastställa
vilken av rådet, kommissionen eller  medlemsstaterna
som  skall  agera och tidpunkten för när  åtgärderna
skall  vara  genomförda.   Vidare  är  avsikten  att
förbättra  insynen  i  det  rättsliga   och  inrikes
samarbetet.
Såvitt  nu är i fråga är vidare ett antal  punkter
bland Tammerforsslutsatserna  av intresse. I punkt 5
anges  bl.a.  att brottslingar inte  får  ges  några
möjligheter   att    utnyttja    skillnader   mellan
medlemsstaternas   rättssystem   och   att    bättre
överensstämmelse  och  ökad  konvergens måste uppnås
mellan  medlemsstaternas  rättssystem.   I  punkt  6
anförs att människor har rätt att förvänta  sig  att
unionen  tar  itu  med  det hot mot deras frihet och
lagliga  rättigheter  som den  grova  brottsligheten
utgör.  Gemensamma  insatser   mot   detta   hot  är
nödvändiga    för    att   förebygga   och   bekämpa
brottslighet och kriminella  organisationer  i  hela
unionen.  En  gemensam mobilisering av polisiära och
rättsliga resurser  är  nödvändig  för att garantera
att det inte finns några gömställen för brottslingar
eller vinning av brott inom unionen.
Ministerrådet      har      i     enlighet     med
Tammerforsslutsatserna  enats om  ett  rambeslut  om
gemensamma brottsutredningsgrupper  som  kommer  att
göra det möjligt för åklagare och poliser från olika
medlemsstater att samordna brottsutredningar i fråga
om brott som har internationella kopplingar.
Vidare   har   ministerrådet   utvidgat   Europols
behörighet   till   att   omfatta   penningtvätt   i
allmänhet, dvs. oberoende av vilken typ av brott som
penningtvätten  härrör  från, samt alla de brott som
återfinns     i     den    lista    som     bifogats
Europolkonventionen.
I  budgetpropositionen   för   år   2003   anförde
regeringen  (prop.  2002/03:1, Volym 3, s. 59) bl.a.
att Sverige kommer att  arbeta för att den operativa
relevansen inom Europolsamarbetet  ökar.  Till  ökad
operativ   relevans   bidrar   också  den  utvidgade
behörigheten  att agera avseende  fler  brottstyper,
möjligheterna till  samarbete med ytterligare tredje
länder och utomstående  organ  samt  utbyte  av fler
sambandsmän.
I  regleringsbrevet  för  budgetåret 2003 avseende
polisorganisationen     anges     att     det     av
årsredovisningen skall framgå bl.a.  vilka  åtgärder
som har vidtagits hos Rikspolisstyrelsen och  i  den
lokala  polisverksamheten  för att sprida kunskap om
hur  Europol  kan användas i det  brottsförebyggande
arbetet.
Sverige  tillämpar   sedan   den   25   mars  2001
Schengenregelverket    fullt   ut.   Även   de   för
gränskontroll samverkande myndigheterna har tillgång
till Schengens informationssystem  (SIS). Nationella
sambandskontoret/Sirene-kontoret                 vid
Rikspolisstyrelsen  bedriver  verksamhet dygnet runt
vad   gäller   hantering  av  både  nationella   och
internationella  ärenden  samt inläggning av svenska
registreringar i SIS.
Sverige deltar också aktivt  i  Aktionsgruppen mot
organiserad  brottslighet  i  Östersjöområdet,  inom
vilken de nordiska länderna, Tyskland,  de  baltiska
staterna,    Polen   och   Ryssland   bedriver   ett
brottsbekämpande    samarbete.    Inom   ramen   för
aktionsgruppens  arbete  genomförs ett  konkret  och
praktiskt   samarbete   mellan   ländernas   polis-,
åklagar-, tull- och skattemyndigheter samt kust- och
gränsbevakningsmyndigheter.   Enligt  regeringen  är
detta  samarbete  numera  en  naturlig  del  av  det
dagliga     arbetet    för    de    brottsbekämpande
myndigheterna      inom     Östersjöområdet.     Vid
aktionsgruppens möte  i  mars  2002 i Tallinn enades
man om att kartlägga även möjliga  kopplingar mellan
terrorism    och    organiserad    brottslighet    i
Östersjöområdet  (prop. 2002/03:1, Volym  3,  s.  58
f.).
I budgetpropositionen  anför regeringen vidare att
arbetet  kring gränskontrollfrågor  har  intagit  en
alltmer framträdande  roll  på EU:s dagordning under
det senaste året. Händelserna  den 11 september 2001
i   USA   gav   ny  fart  åt  ansträngningarna   att
effektivisera den  gemensamma  kampen mot terrorism,
olaglig   invandring  och  annan  gränsöverskridande
brottslighet.  Vid  ministerrådet  för rättsliga och
inrikes frågor den 13 juni 2002 antogs  en  strategi
för förvaltning av EU-medlemsstaternas gränser, vars
betydelse underströks i slutsatserna från Europeiska
rådet  i  Sevilla  den  21-22  juni  2002. Strategin
innehåller en rad åtgärder som skall genomföras  det
närmaste   året   för   att  fördjupa  samarbetet  i
gränskontrollfrågorna, och  Sverige  deltar  som ett
resultat   härav   i   flera  projekt,  studier  och
gemensamma insatser. På  nationell  nivå  samarbetar
Rikspolisstyrelsen    med    både    Justitie-   och
Utrikesdepartementen    i    dessa   frågor   (prop.
2002/03:1, Volym 3, s. 58).
Utskottet  delar  motionärernas   uppfattning   om
vikten    av    polisiärt    samarbete   och   annan
myndighetssamverkan   såväl   inom    Sverige    som
internationellt  för att kampen mot den organiserade
brottsligheten skall  kunna  bedrivas framgångsrikt.
Med hänsyn till redan genomförda  åtgärder  och till
det  pågående arbetet inom EU finner utskottet  inte
skäl föreligga  för något uttalande från riksdagen i
dessa frågor. Motionerna  Ju218,  Ju236,  Ju249  och
Ju341 avstyrks i här behandlade delar.

Prioritera rasistiska och nazistiska brott


I  motionerna  Ju366  (kd) och Ub494 (mp) begärs att
åtgärder skall vidtas för  att motverka uppbyggnaden
av rasistiska och nazistiska organisationer samt att
polisen skall prioritera brott med sådana förtecken.

Antalet anmälda brott avseende  hets mot folkgrupp
under  år  2001 minskade till 744, jämfört  med  865
under  år  2000.   Antalet  anmälda  fall  av  olaga
diskriminering minskade  till  217,  vilket  är  det
lägsta     antalet     sedan    år    1997.    Några
polismyndigheter,  bl.a.   polisen  i  Värmland  och
Västra   Götaland,   har   redovisat   framgångsrika
insatser  mot  extrema grupperingar  med  rasistiska
värderingar.    Inom    området    rasistiska    och
främlingsfientliga brott har ett regionalt samarbete
utvecklats. Inom  ramen för ett sådant samarbete kan
myndigheterna t.ex.  ha  en  gemensam  strategi  och
polistaktik   för  aktioner  mot  sammankomster  med
nazistbesläktade  organisationer,  och  de kan bistå
varandra  med  resursförstärkning. Särskilt  utsedda
kontaktpersoner finns vid samtliga polismyndigheter.
Kontaktpersonerna  har till uppgift att bl.a. sprida
information och arbeta  med att förbättra intern och
extern samverkan. Många polismyndigheter,  däribland
de  tre  största, har gjort egna kartläggningar  och
utarbetat    brottsförebyggande    strategier    och
handlingsplaner.    Arbetet   mot   denna   typ   av
brottslighet kommer att  drivas vidare, främst genom
fler  konferenser,  fortsatt  utveckling  av  lokala
strategier  och  handlingsplaner   samt  ytterligare
utbildningsinsatser. Säkerhetspolisens  kartläggning
av brott med koppling till rikets inre säkerhet  har
fortsatt  under  år  2001.  I  sina  rapporter  till
regeringen  presenterar  Säkerhetspolisen  statistik
över  främlingsfientliga, rasistiska och homofobiska
brott  samt  övriga  brott  med  koppling  till  den
högerextrema vit- maktmiljön.
Regeringen  anförde  i  budgetpropositionen för år
2003  att  bekämpningen  av  brott  med  rasistiska,
främlingsfientliga, antisemitiska  eller homofobiska
inslag  samt olaga diskriminering har  fortsatt  hög
prioritet   för  polisväsendet.  Vidare  poängterade
regeringen att det är viktigt att Rikspolisstyrelsen
och   polismyndigheterna    förstärker   och   höjer
kunskapen på detta angelägna område (prop. 2002/03:1
Volym   3  s.  55).  Utskottet  delade   regeringens
bedömning  i  dessa  delar  (bet. 2002/03:JuU1 s. 34
f.).
Utskottet  vidhåller  sin tidigare  inställning  i
frågan,  dvs.  att  bekämpandet  av  rasistiska  och
nazistiska brott skall  ha  fortsatt  hög  prioritet
inom  polisväsendet.  I  bekämpandet  av dessa brott
ingår    som    ett   moment   arbetet   med   olika
brottsförebyggande  åtgärder.  Motionerna  Ju366 och
Ub494   får   därmed   anses   tillgodosedda.  Något
uttalande från riksdagens sida behövs  sålunda  inte
för närvarande.

Polisens evenemangskostnader


I    detta    avsnitt   behandlar   utskottet
motionsyrkanden  rörande  polisens  kostnader
för  att  upprätthålla  ordningen  vid  vissa
evenemang.  Utskottet  föreslår  att samtliga
motioner avslås med hänvisning till  att  det
för  närvarande  inte finns tillräckliga skäl
för en förändring  av  gällande  rätt. Jämför
reservation 17.

Enligt  2 kap. 16 § ordningslagen (1993:1617)  skall
den  som  anordnar   en   allmän  sammankomst  eller
offentlig tillställning svara  för att det råder god
ordning  vid  sammankomsten  eller  tillställningen.
Polismyndigheten får meddela de  villkor  som behövs
för att upprätthålla ordning och säkerhet. Villkoren
får  innefatta skyldighet för anordnaren att  anlita
personal, exempelvis ordningsvakter.

Vidare gäller enligt 2 kap. 26 § samma lag att den
som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning
som  huvudregel   skall   ersätta  polismyndighetens
kostnader för att hålla ordning vid tillställningen.
Ersättningsskyldigheten  gäller   dock  inte  sådana
ideella  föreningar  som  är  skattebefriade  enligt
inkomstskattelagen (1999:1229).
I motionerna Ju364 och Kr266  (båda fp) hävdas att
undantaget  i  fråga om ideella föreningar  bör  tas
bort.  I  motion Ju367  (s)  begärs  en  översyn  av
ansvarsfördelning vid större publika arrangemang.
Under riksdagsbehandlingen  av regeringens förslag
till den nuvarande ordningslagen  (bet. 1993/94:JuU1
s. 13 f.) anförde kulturutskottet i ett yttrande att
det  fanns  skäl  som  med  tyngd  talade   för  att
ersättningsskyldigheten skulle utvidgas så att  även
ideella     föreningar     skall    kunna    åläggas
ersättningsskyldighet när det  finns  särskilda skäl
till  det.  Kulturutskottet  förutsatte  också   att
utvecklingen   av   praxis   vid   tillämpningen  av
ersättningsbestämmelserna   skulle  följas,   liksom
förekomsten av ordningsproblem  i samband med större
arrangemang, något som syftade till  att  frågan  om
ytterligare  utsträckning av kostnadsansvaret skulle
kunna  aktualiseras   i  framtiden  utan  att  någon
särskild utredning skulle behöva göras.
Även konstitutionsutskottet  yttrade sig i ärendet
och utgick från att ersättningsfrågan  skulle följas
i  Regeringskansliet  och  att  behövliga  initiativ
skulle    tas    om    orimliga   konsekvenser   för
mötesfriheten skulle uppstå.
Justitieutskottet   delade   de   synpunkter   som
konstitutionsutskottet   och   kulturutskottet  fört
fram, och utskottet utgick således  från  att  man i
Regeringskansliet   skulle  följa  tillämpningen  av
ersättningsfrågorna ur  båda  de  aspekter som lyfts
fram  i  yttrandena. På det sättet skulle  samtidigt
det underlag  som  kunde  krävas  för  en  eventuell
framtida   utvidgning   av   ersättningsskyldigheten
skaffas fram.
Rikspolisstyrelsen   tog  under   år   2000   fram
riktlinjer  för  hur  myndigheterna   skall  hantera
frågan  om ersättning för ordningshållning.  Arbetet
redovisades  i  en  promemoria  som  sändes  ut till
polismyndigheterna   i  december  2000.  Promemorian
syftade bl.a. till att  åstadkomma en samstämmig syn
dels på förutsättningarna  för att begära ersättning
för     ordningshållningen     i     samband     med
idrottsevenemang, dels på ansvarsfördelningen mellan
arrangören och polisen.
I  promemorian anges vissa kriterier  för  när  en
ideell  förening anses skattebefriad och därmed inte
kan åläggas  att  betala  för polisbevakning. Vidare
redogörs för under vilka förutsättningar  ersättning
kan tas ut. Såvitt gäller möjligheten att kräva  att
den  som  anordnar  en  tillställning  i  vinstsyfte
åläggs   ett   kostnadsansvar   anförs   att   någon
allmängiltig tolkning av begreppet "vinstsyfte" inte
kan göras. I stället redovisas överväganden som  kan
tjäna    som    ledning    för    de    handläggande
polismyndigheterna.  Också  frågan om vad som  skall
anses  vara  ordningshållning "vid  tillställningen"
analyseras,  och   promemorian   rekommenderar   att
anordnarens  ansvar begränsas till själva arenan och
dess omedelbara  närhet.  Till  promemorian har även
fogats     en     utredning    om    de    rättsliga
förutsättningarna   för    att    ta    betalt   för
polisbevakningen vid idrottsevenemang.
Under   år   1999   debiterades   20  950  kr  för
ordningshållningen. Motsvarande siffra  för  år 2000
var 284 883 kr. Totalt tog man under dessa år betalt
i  åtta  fall.  Vad  sedan gäller åren 2001 och 2002
debiterades 611 000 kr  respektive  355  000  kr vid
totalt 26 tillfällen.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat
motionsyrkanden   som   tagit   sikte   på  polisens
kostnader   för   bevakning   av   olika  evenemang.
Utskottet  konstaterade  i  början  av år  2001  att
reglerna  på  området  innebär att idrottsklubbar  i
princip inte behöver betala  för ordningshållningen.
Detta kan, anförde utskottet,  naturligtvis ur vissa
aspekter  förefalla  otillfredsställande.   Å  andra
sidan  kan  det tänkas att frågan framöver kommer  i
ett    annat    läge    om    underhållningsidrotten
bolagiseras. Utskottet  var  i  varje  fall  inte då
berett  att  ta  något  initiativ till en lagändring
utan föreslog att den då  aktuella  motionen  skulle
avslås  (bet.  2000/01:JuU11  s. 5 f.). När liknande
yrkanden senast behandlades under våren 2002 vidhöll
utskottet    sina    tidigare    uttalanden    (bet.
2001/02:JuU13 s. 11 f.).

Utskottet ser inte nu skäl att
frångå sin tidigare inställning i
frågan. Motionerna Ju364, Ju367 och
Kr266 avstyrks i här behandlade
delar.








Vapenlagstiftningen


I    detta    avsnitt   behandlar   utskottet
motionsyrkanden  rörande licenskrav för vissa
vapen och ljuddämpare  samt  registrering  av
vapen   som   förs  in  och  ut  ur  Sverige.
Utskottet  föreslår   att  samtliga  motioner
avslås  med  hänvisning  till   att  gällande
regelverk får anses ändamålsenligt  och  till
att     pågående     beredningsarbete    inom
Justitiedepartementet inte bör föregripas.

I  motion Ju206 (m) begärs  att  licenskravet  skall
slopas  för  vapen  utan  egentligt  bruksvärde  som
innehas  i  samlarsyfte.  Härvid pekas på de problem
som dagens regler förorsakar  för  vissa  museer med
t.ex. gamla bruksvapen. I motionerna Ju242  (m)  och
Ju291  (c)  begärs  att  ljuddämpare  som  reducerar
knallen  från  klass 1-vapen till 125 decibel  skall
undantas från tillståndsplikten.  Motionärerna pekar
på de hörselskador jägare kan erhålla  vid  jakt.  I
motion  Ju239  (m) begärs att det skall vara möjligt
att i vissa fall  erhålla tillstånd för salongsgevär
avsett för jakt. Slutligen begärs i motion Ju241 (s)
att samtliga vapen  som  förs  in  och ut ur Sverige
skall registreras.

Av  2  kap. 1 § vapenlagen (1996:67)  framgår  att
tillstånd  krävs  för  att  bl.a. inneha och föra in
skjutvapen eller ammunition till  Sverige. Det krävs
tillstånd   även  för  innehav  och  användande   av
ljuddämpare till vapen (1 kap.
3 §). Lagen omfattar  inte  bl.a. skjutvapen som har
tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda för
gastäta enhetspatroner (1 kap.  4 §). En enskild får
meddelas tillstånd att inneha ett  skjutvapen endast
om han kan visa att han har behov av  vapnet för ett
godtagbart  ändamål  (2  kap.  4  §). Tillstånd  att
inneha  skjutvapen får meddelas bl.a.  huvudmän  för
museer om  museet  får  statsbidrag enligt särskilda
bestämmelser eller om museet  ägs  av en kommun, ett
landsting   eller   en  stiftelse  som  står   under
länsstyrelsens   tillsyn.   Tillstånd   att   inneha
skjutvapen,  som  huvudsakligen   har  prydnadsvärde
eller särskilt affektionsvärde, för andra ändamål än
skjutning   får  meddelas  endast  om  vapnet   görs
varaktigt obrukbart.  Om  det  föreligger  särskilda
skäl  får  dock  tillstånd  meddelas  även om vapnet
hålls  i  brukbart skick (2 kap. 5 a §).  Frågor  om
tillstånd    enligt     vapenlagen     prövas     av
polismyndigheten (2 kap. 2 §).
Rikspolisstyrelsen  och  polismyndigheterna  skall
föra  register över olika vapenrelaterade frågor  (2
kap.  17   och   18   §§).   Av  Rikspolisstyrelsens
vapenregister  skall framgå bl.a.  uppgifter  om  de
skjutvapen som omfattas  av meddelade tillstånd till
innehav samt skjutvapen som upphittats eller anmälts
som stulna eller försvunna.
I vapenförordningen (1996:70)  finns  bestämmelser
om  bl.a.  de  särskilda  krav  som  uppställs   för
tillstånd  till  innehav  av  olika  vapentyper samt
bestämmelser   om   förvaring   och   transport   av
skjutvapen  och  ammunition  (2  och 9 kap.).  I  en
bilaga   till  förordningen  delas  skjutvapen   och
ammunition in i olika kategorier.
I 2 kap.  5  §  vapenförordningen  anges bl.a. att
behov av att inneha ett salongsgevär anses föreligga
endast  för  avlivande  av fällfångat vilt.  Det  är
Rikspolisstyrelsen     som,     i     samråd     med
Naturvårdsverket, avgör om ett vapen  skall  klassas
som   ett   salongsgevär.   Av   Rikspolisstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen
(RPSFS  2002:9;  FAP  551-3)  framgår  att  med  ett
salongsgevär avses ett enskottsgevär  i  klass 4 med
kaliber   5,6   mm   och   med   en   vikt   som   i
originalutförande  understiger  2,5 kg (4 kap. 1 §).
Vidare  framgår  av  de  allmänna  råden   till  den
paragrafen,  att den som kan visa att han avser  att
påbörja fångstverksamhet av någon omfattning och som
inte innehar lämpligt  avlivningsvapen bör kunna ges
tillstånd att inneha gevär  i  kaliber  5,6x15 R för
detta ändamål.
Under riksmötet 1981/82 beslutades de regler,  som
sedan   överförts   till  nuvarande  vapenlagen,  om
museers möjlighet att  få tillstånd att inneha vapen
och   om  den  ovan  nämnda  1890-årsregeln   (prop.
1981/82:1,  bet. 1981/82:JuU15, rskr. 1981/82:55). I
propositionen  föreslogs  att  lagen  skulle omfatta
skjutvapen  tillverkade fr.o.m. år 1890  -  tidigare
gällde fr.o.m.  år  1860 - mot bakgrund av bl.a. att
det var lättare att åldersbestämma  vapen från denna
tid.  Utskottet  hade ingen erinran mot  regeringens
förslag i denna del.
Rikspolisstyrelsen redovisade den 20 juni 2002 ett
uppdrag  till  regeringen  om  att  analysera  vissa
frågor  som rör förutsättningarna  för  att  använda
ljuddämpare  på  jaktvapen  i  syfte  att  förhindra
uppkomsten   av  hörselskador  i  samband  med  jakt
(POL-550-1683/02).   I   redovisningen   förespråkar
Rikspolisstyrelsen     -    till    skillnad    från
Naturvårdsverket  -  att den  nuvarande  restriktiva
hållningen   som   gäller    vid   tillståndsgivning
beträffande innehav av ljuddämpare  bör  bibehållas.
Som     skäl     för     sin    inställning    pekar
Rikspolisstyrelsen  bl.a. på  skjutvapens  farlighet
och möjligheten att skydda hörseln på annat sätt.
Vad gäller frågan om  registrering  av  vapen  har
Rikspolisstyrelsen  i sin rapport till regeringen om
tillämpningen  av vapenlagstiftningen  m.m.  för  år
2002 föreslagit  att samtliga skjutvapen som förs in
eller  ut  ur Sverige  skall  registreras  med  sitt
tillverkningsnummer.  Den  uppgiften  skall,  enligt
Rikspolisstyrelsens  förslag,  sedan vidarebefordras
till den polismyndighet där vapenhandlarverksamheten
bedrivs eller där den person som  fört  in vapnet är
folkbokförd     (POL-551-119/02,    Ju2002/2736/PÅ).
Förslaget     bereds     för     närvarande     inom
Justitiedepartementet.
Utskottet uttalade  i  samband med behandlingen av
regeringens  proposition  1999/2000:27   En   skärpt
vapenlagstiftning  att det ökande våldet i samhället
och  det  stora användandet  av  vapen  i  brottslig
verksamhet  är  oroväckande  (bet. 1999/2000:JuU9 s.
6). Utskottet vidhåller sitt tidigare  uttalande och
anser  att bl.a. dessa förhållanden utgör  skäl  för
att behålla  den  restriktiva  vapenlagstiftningen i
Sverige. Enligt utskottets mening  är det befintliga
regelverket  -  vapenlagen,  vapenförordningen   och
Rikspolisstyrelsens   föreskrifter   -  som  nyligen
genomarbetats ändamålsenligt. I förtydligande  syfte
kan tilläggas att vapen med kaliber 5,6 mm men som i
originalutförande   väger   mer   än  2,5  kg,  inte
betraktas  som  ett  salongsgevär  enligt  nuvarande
regelverk. Mot bakgrund härav och med  beaktande  av
det      beredningsarbete     som     pågår     inom
Regeringskansliet  -  som  inte bör föregripas - bör
motionerna  Ju206,  Ju239, Ju241,  Ju242  och  Ju291
avslås.

Övriga frågor


I    detta   avsnitt   behandlar    utskottet
motionsyrkanden rörande bl.a. kriminalisering
av fylleri  och  bettleri  på  allmän  plats,
vilka  uppgifter  som skall få registreras  i
polisens   DNA-register,   möjligheten   till
beslag   av   vissa    kemiska    substanser,
eftersökning  av försvunna personer,  tillsyn
och   utbildning   av   ordningsvakter   samt
ersättning   för   kostnader  i  samband  med
identitetsbyte.   Utskottet    föreslår   att
samtliga motioner avslås med hänvisning  till
bl.a.      pågående      utrednings-      och
beredningsarbete  samt  till redan genomförda
åtgärder. Jämför reservationerna 18 och 19.

Ordningsstörningar


I motion Ju299 (s) begärs  att  kriminaliseringen av
fylleri på allmän plats återinförs.  I  motion Ju300
(s)  begärs att förhör angående misstanke  om  brott
inte skall få hållas med kraftigt berusade personer.
I   motion    Ju375    (m)   begärs   att   bettleri
kriminaliseras.

Lagen  (1976:511) om omhändertagande  av  berusade
personer,  m.m.  (LOB)  trädde i kraft den 1 januari
1977.   Samtidigt   avskaffades   bestämmelserna   i
brottsbalken  om  straffansvar   för   fylleri.  När
reglerna  i  LOB  infördes  avsåg  de  att skapa  en
grundval  för  ett nytt förhållningssätt vad  gällde
omhändertagande  och  behandling  av personer som är
berusade  på  allmän  plats. Det var i  första  hand
fråga om en social skyddslagstiftning  där  omsorgen
om den enskilda individen skulle komma i förgrunden.
I samband med att förslaget om att avkriminalisera
fylleri behandlades uttalade utskottet bl.a. att det
fick  anses  klarlagt  att straffbestämmelser i  sig
inte var ägnade att motverka  alkoholmissbruk  eller
att   hindra   berusade  personer  att  uppträda  på
allmänna platser.  För att bekämpa alkoholmissbruket
i ett modernt samhälle  borde man, enligt utskottet,
använda  sig  av  andra  metoder   än  bestraffning,
framför allt förebyggande upplysningsverksamhet samt
vård av dem som blivit alkoholmissbrukare. Utskottet
såg därför med tillfredställelse att regeringen lagt
fram    ett   sedan   länge   önskat   förslag    om
fylleristraffets  avskaffande (bet. 1975/76:JuU37 s.
16 f.).
Bestämmelserna som  reglerar när någon skall höras
som misstänkt för brott  som  hör under allmänt åtal
finns i 24 kap. rättegångsbalken. Dessa bestämmelser
skall tillämpas även om den misstänkte är så berusad
att LOB i och för sig skulle kunna  vara  tillämplig
(se 9 § LOB). Enligt 24 kap. 7 och
8  §§ rättegångsbalken skall förhör hållas så  snart
som   möjligt   efter  det  att  en  person  gripits
misstänkt för brott.  En person som inte är anhållen
eller häktad är skyldig att stanna kvar för förhör i
högst sex, eller undantagsvis  tolv, timmar (24 kap.
23  §  och 23 kap. 9 § rättegångsbalken).  Utskottet
har inhämtat  att en gripen person som är höggradigt
berusad läggs in  för tillnyktring innan han förhörs
av polisen.
Enligt den upphävda  lagen  given den 12 juni 1885
angående  lösdrivares  behandling   nr:27  kunde  en
person  som  befanns  vara  lösdrivare  under  vissa
förutsättningar  dömas till tre års tvångsarbete.  I
samband  med  införandet   av  brottsbalken  anförde
justitieministern     bl.a.    att     frågan     om
lösdriverilagstiftningen   under  senare  tid  varit
föremål   för   övervägande   i  olika   sammanhang.
Ministern  anförde  för  egen del  att  lösdriveriet
främst   borde   bekämpas   med   andra   medel   än
kriminalisering och att återhållsamhet borde iakttas
i detta avseende (prop. 1962:10 B s. 235).
Utskottet har samma uppfattning  nu  som i samband
med    avkriminaliseringen   av   fylleri.   De   av
motionärerna      beskrivna     företeelserna     är
huvudsakligen att betrakta  som ordningsstörningar -
inte  sällan  utförda  av  personer  med  varierande
sociala  och medicinska problem  -  och  bör  därför
mötas med andra medel än kriminalisering. Motionerna
Ju299 och  Ju375  avstyrks.  Motion  Ju300 får anses
vara  besvarad  och bör därför inte föranleda  någon
åtgärd från riksdagen.

Uppgifter i DNA-registret


I motion Ju207 (m)  begärs  att  polisen  skall  ges
utökade  möjligheter att registrera uppgifter i DNA-
registret.  Motionären  framhåller  att reglerna för
registrering  av  fingeravtryck och av  uppgifter  i
DNA-registret bör vara likalydande.

Enligt 23 § polisdatalagen (1998:622) får ett DNA-
register innehålla  uppgifter  om personer som dömts
bl.a. för ett brott mot en persons  liv eller hälsa,
personliga integritet eller säkerhet  som avses i 3,
4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken,  om  brottet
kan  leda  till  fängelse  i  mer än två år. För att
uppgifter skall registreras finns sålunda inget krav
på att den utdömda påföljden uppgår  till fängelse i
minst två år.
Fingeravtryck   får  enligt  30  §  polisdatalagen
registreras  bl.a.  beträffande   personer   som  är
misstänkta    eller   dömda   för   brott.   Om   en
förundersökning  läggs ned utan att åtal väcks eller
om  den  tilltalade  frikänns  skall  uppgifterna  i
princip gallras.
Regeringen   har   aviserat  att  den  kommer  att
överlämna en proposition  till riksdagen under våren
om  behandlingen  av  personuppgifter   i   polisens
verksamhet.
Utskottet   är   inte  främmande  för  att  det  i
framtiden  kan  visa  sig   vara   nödvändigt,   med
hänvisning  till  exempelvis utvecklingen av en viss
typ av brottslighet, att utvidga tillämpningsområdet
för polisens DNA-register. En sådan förändring måste
föregås  av noggranna  överväganden.  Utskottet  ser
dock för närvarande  inte  behov  av något uttalande
från  riksdagens sida i frågan. Mot  bakgrund  härav
och med  hänsyn  till  den  översyn  som  pågår inom
Justitiedepartementet avstyrks motion Ju207.

Beslag av substanser som används som narkotika


I motion So299 (c) begärs att polisen skall  få rätt
att  beslagta  substanser  som används som narkotika
men som inte hunnit erhålla  sådan  klassning att de
omfattas av regleringen i lagen (1999:42)  om förbud
mot  vissa hälsofarliga varor. Härvid framhålls  att
polisen  skulle kunna agera snabbare om en drog blir
klassad efter  dess  verkan i stället för efter dess
kemiska sammansättning.

Varor som på grund av  sina  inneboende egenskaper
medför fara för människors liv eller  hälsa  och som
används  eller  kan antas användas i syfte att uppnå
berusning eller annan  påverkan kan beslagtas (1 och
5 §§ lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor).
Vilka varor som skall omfattas av lagen anges i en
förteckning  som  är  intagen  som  en  bilaga  till
förordningen   (1999:58)   om   förbud   mot   vissa
hälsofarliga   varor.    Förteckningen    uppdateras
löpande, senast genom SFS 2003:8.
Inom   EU  förs  diskussioner  om  att  införa  en
generisk klassificering  av  ny syntetisk narkotika.
Med  detta avses att alla ämnen  av  viss  molekylär
grundsammansättning  omfattas av samma bestämmelser.
I praktiken skulle en  sådan  klassificering medföra
att ännu icke uppfunnen syntetisk narkotika, som har
samma  kemiska  grundsammansättning   som  en  redan
kriminaliserad sådan, också är kriminaliserad.
I  sammanhanget kan nämnas att det inom  EU  också
pågår  arbete  inom ramen för den tredje pelaren med
ett   rambeslut   som    syftar   till   att   bl.a.
kriminalisera illegal handel  med  prekursorer,  det
vill  säga  ämnen  som  kan omvandlas till narkotika
eller som används vid tillverkningen av narkotika.
Det kan vidare nämnas att  det  inom  EU finns ett
samarbete, "early warning system", om förändringar i
den kemiska sammansättningen av syntetisk narkotika.
Uppgifter   om  nya  kemiska  sammansättningar   kan
rapporteras  till   det   europeiska   centret   mot
narkotika   och   narkotikamissbrukare  i  Lissabon.
Samarbetet medför att  ny syntetisk narkotika snabbt
kan kriminaliseras i medlemsländerna.
Utskottet  anser  att det  är  angeläget  att  det
arbete som pågår inom  EU  i dessa frågor fortsätter
och snarast möjligt resulterar  i  verksamma medel i
arbetet  mot  narkotikahanteringens  samtliga   led.
Utskottet  förutsätter  att  detta är en prioriterad
fråga  för regeringen. Motion So299  får  med  detta
anses  vara   besvarad.   Med   beaktande  av  detta
föreligger inte behov av något ytterligare uttalande
från riksdagen.

Polisens kameraanvändning


I motion Ju220 (m) begärs att polisen skall få filma
misstänkta brottslingar.

Förutsättningarna   för   att   polisen    i   sin
brottsutredande  verksamhet  skall  få använda dolda
kameror  regleras  i  lagen  (1995:1506)  om  hemlig
kameraövervakning och lagen (1952:98)  med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.
Polisens användning av handmanövrerade  kameror är
inte lagreglerad. Polisen är således oförhindrad att
använda sådana kameror i sin verksamhet.
I  direktiven  till Beredningen för rättsväsendets
utveckling anges bl.a.  att  det finns anledning att
överväga om det behövs författningsändringar som kan
förbättra  möjligheterna  att  förhindra,   avslöja,
utreda  eller lagföra brott. I det sammanhanget  kan
det t.ex.  finnas  anledning  att överväga frågor om
tvångsmedel. Beredningen skall  senast före utgången
av år 2003 redovisa sitt arbete (dir. 2000:90).
Utskottet anser att motion Ju220, med beaktande av
det  ovan  anförda, får anses vara  besvarad.  Något
uttalande från riksdagen är inte påkallat.

Polisens avskrivningar av brott


I motion Ju357 (kd) begärs en analys och utvärdering
av  de  senaste   årens   ökade  avskrivningar  inom
polisen.

På   utskottets   initiativ  genomför   Riksdagens
revisorer en granskning  av  polisens och åklagarnas
avskrivningar av anmälda brott. Riksdagens revisorer
har genomfört en förstudie där det framgår bl.a. att
det finns brister i kunskaperna  om hur och på vilka
grunder   polis   och  åklagare  använder   sig   av
möjligheten att skriva  av  brott.  Vidare  uppges i
förstudien  att  det  saknas analyser av hur vanligt
det är att olika slags  brott  skrivs  av och hur de
olika  grunderna för avskrivning används  vid  olika
polis- och  åklagarmyndigheter.  Förhållandet mellan
andelen  brott  som blir avskrivna respektive  leder
till lagföring behöver  belysas. Det finns tecken på
att   grunderna  för  avskrivning   inte   tillämpas
enhetligt  i  landet. Andelen avskrivningar påverkas
också av vilka  brott  som prioriteras inom polisen.
Detta  kan  påverka  utfallet   för  flera  centrala
resultatmått  och försvåra bedömningen  av  polisens
och  åklagarnas   effektivitet   och   därmed   även
statsmakternas  styrning  av verksamheten, framhålls
det i förstudien. Riksdagens  revisorer beräknas bli
klara med sin granskning i juni 2003.
I och med utskottets initiativ till den granskning
av      avskrivningar      inom      polisen     och
åklagarorganisationen som nu genomförs av Riksdagens
revisorer är motionens syfte tillgodosett och motion
Ju357 bör i denna del avslås.

Eftersökning av försvunna personer


I motion Ju379 (m) begärs att polisens  eftersökning
av försvunna personer skall förbättras. Bland  annat
begärs   att   blodhundar  skall  användas  i  denna
verksamhet.

Utskottet har  under  en  följd  av  år  behandlat
motionsyrkanden  rörande  metoderna för eftersökning
av försvunna personer, bl.a.  under våren 2000 (bet.
1999/2000:JuU6  s. 35 f.). I det  ärendet  finns  en
utförlig redovisning  av  det  utvecklingsarbete som
ägt rum på området de senaste åren,  bl.a. rapporten
Eftersökning    enligt    räddningstjänstlagen    av
försvunna    personer    (RPS    Rapport    1997:1).
Sammanfattningsvis handlar det om  utbildning  i att
leda      sökoperationer,      informationsmaterial,
inrättande  av  kontaktmän i polismyndigheterna  och
olika sökmetoder, exempelvis s.k. Man Tracking.
När det gäller  användningen  av hundar kan nämnas
att  Rikspolisstyrelsen  meddelat  föreskrifter  och
allmänna  råd  om  polisens  hundverksamhet   (RPSFS
2003:2,   FAP   214-1).  Enligt  föreskrifterna  får
polisen teckna avtal  med hundägare som ställer hund
till polisens förfogande.  Sådana  hundar skall vara
godkända vid prövning enligt särskilda föreskrifter.
När  utskottet  år 2001 behandlade motionsyrkanden
om  eftersökning  av   försvunna  personer  noterade
utskottet  att  det numera  finns  föreskrifter  som
syftar till att de hundar som används skall hålla en
viss standard. Detta  synes, anförde utskottet, leda
till att de hundar som  är bäst lämpade också kommer
att bli de som anlitas för  eftersökning.  Om  detta
sedan  är  blodhundar eller andra hundar hade enligt
utskottets mening  inte  någon saklig betydelse. Ett
bifall  till  det  då aktuella  motionsönskemålet  i
frågan skulle dessutom innebära att riksdagen skulle
föregripa tillämpningen  av nämnda föreskrifter. Mot
den    bakgrunden    avstyrktes    motionen    (bet.
2000/01:JuU11 s. 22 f.).
När   utskottet   senast    prövade    frågan   om
eftersökning av försvunna personer under våren  2002
fann  utskottet  inte  skäl att frångå sina tidigare
uttalanden (bet. 2001/02:JuU13 s. 35 f.).
Utskottet  finner  inte   heller   nu   att  något
framkommit som föranleder utskottet att frångå  sina
tidigare uttalanden i frågan. Motion Ju379 avstyrks.

Upplysningar om pedofiler


I   motion  Ju389  (s)  begärs  att  föreningar  vid
anställningsförfaranden  skall kunna få upplysningar
ur belastningsregistret om  den  sökanden  har dömts
för   sexuella   övergrepp   på   barn   eller   för
barnpornografibrott.  Härvid  framhålls att barn och
ungdomar    bör    skyddas   mot   pedofiler    inom
idrottsrörelsen och andra ideella organisationer.

Enligt 14 kap. 4 §  sekretesslagen  (1980:100) har
den enskilde i princip alltid rätt att få ett utdrag
ur  polisens  belastningsregister  beträffande   sig
själv.
Den   som  erbjudits  en  anställning  inom  bl.a.
förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg skall sedan
den  1  januari   2001   visa   upp  ett  utdrag  ur
belastningsregistret, som inte får vara äldre än ett
år.  Om sökanden inte lämnar ett sådant  utdrag  får
denne  inte  anställas  (1  §  lagen  (2000:873)  om
registerkontroll        av       personal       inom
förskoleverksamhet,  skola   och   skolbarnsomsorg).
Syftet med lagen är öka skyddet mot att personer som
dömts för vissa brott anställs i förskoleverksamhet,
skola  och  skolbarnsomsorg.  I propositionen  angav
regeringen   att  registerutdragen   bör   innehålla
uppgifter  om  alla   sexualbrott   enligt   6  kap.
brottsbalken   och   andra   brott   som  innefattar
allvarliga  kränkningar  av  andra  människor  såsom
mord, dråp, grov misshandel, människorov,  grovt rån
och barnpornografibrott (prop. 1999/2000:123  s.  27
f.). En motsvarande reglering för anställningar inom
idrottsrörelsen m.m. saknas.
Regeringen  gav den 11 april 2002 Statens skolverk
i   uppdrag   att   följa    upp    tillämpning   av
lagstiftningen om registerkontroll av  personal inom
förskoleverksamhet,  skola och skolbarnsomsorg.  Vid
uppdragets  genomförande   skall   samråd   ske  med
Rikspolisstyrelsen   och   Svenska  Kommunförbundet.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni 2003.
Utskottet  vill inledningsvis  framhålla  att  den
enskilde, i enlighet  med  vad  som  anförts ovan, i
princip alltid har rätt att ta del av  uppgifter  om
sig  själv  i  polisens  belastningsregister.  Detta
innebär i och för sig också att denna rätt kan komma
att  utnyttjas av t.ex. arbetsgivare och hyresvärdar
för  att   kräva   arbets-   och  bostadssökande  på
straffrihetsbevis.    I   proposition    1987/88:122
diskuterades denna risk.  Enligt vad som uttalades i
propositionen  (s.  13  f.)  fick   man  noga  följa
utvecklingen  och  vid  tecken  på missbruk  ta  upp
frågan   på   nytt.   -Många   svåra  och   känsliga
integritetsfrågor uppkommer i samband  med att någon
vill    ta    del    av    innehållet   i   polisens
belastningsregister.  Utskottet   är  med  beaktande
härav  inte berett att förespråka en  förändring  av
principen  att  det är den enskilde - och inte någon
annan - som skall ha rätt att ta del av de uppgifter
som  finns  i polisens  belastningsregister.  Motion
Ju389 avstyrks.

Ordningsvakter


I  motion  Ju357   (kd)   begärs   en   översyn   av
ordningsvakters  arbetsuppgifter,  befogenheter  och
utbildning.

De   grundläggande   bestämmelserna   i  fråga  om
ordningsvakter   finns   i   lagen   (1980:578)   om
ordningsvakter.  De  innebär  i  huvudsak  följande.
Ordningsvakter  får  förordnas att tjänstgöra  bl.a.
vid  allmänna sammankomster,  cirkusföreställningar,
offentliga  tillställningar, bad- och campingplatser
samt   lokaler    där    alkoholdrycker    serveras.
Ordningsvakter  får  också  förordnas att tjänstgöra
vid  säkerhetskontroll i domstolar  enligt  vad  som
anges  i  lagen  (1981:1064)  om säkerhetskontroll i
domstol. Vidare får, om det finns ett särskilt behov
och  det  är  av  väsentlig  betydelse  från  allmän
synpunkt,  ordningsvakter  förordnas  även  i  annat
fall.
Till ordningsvakt får endast den förordnas som med
hänsyn till laglydnad och övriga  omständigheter  är
lämplig  för  uppdraget och har fyllt 20 men inte 65
år.  Det  ankommer   på   Rikspolisstyrelsen   eller
polismyndigheterna  att fatta beslut om att förordna
ordningsvakter.
Närmare    bestämmelser     om     ordningsvakters
kvalifikationskrav, utbildning och åligganden  finns
i    ordningsvaktsförordningen    (1980:589)    samt
Rikspolisstyrelsens  föreskrifter  och  allmänna råd
som gäller ordningsvakter (RPSFS 2000:3, FAP 692-1).
Utskottet    har    inhämtat    att    det    inom
Justitiedepartementet  pågår  en  översyn  av  olika
frågor   som  rör  ordningsvakter.  Här  kan  nämnas
utbildnings-  och tillsynsfrågor samt anmälningar om
brott mot ordningsvakter.  Vidare omfattar översynen
frågan   om   auktorisation   av  bevakningsföretag.
Arbetet    kommer    att    presenteras     i     en
departementspromemoria under våren.
Frågan    om    ordningsvakters    arbetsuppgifter
behandlades   också  av  Polisverksamhetsutredningen
(dir. 2000:105).  Utredningen lämnar vissa förslag i
delbetänkandet  Polisverksamhet  i  förändring  (SOU
2002:70)  som innebär  att  ordningsvakter  i  vissa
situationer skall kunna bistå polisen. Tanken är att
ordningsvakter skall vara ett komplement till - inte
ersätta   -   polisen.   Betänkandet   bereds   inom
Regeringskansliet.
Utskottet vill  inte  föregipa det utrednings- och
beredningsarbete   -   i  stort   i   enlighet   med
motionärernas   önskemål   -    som    pågår    inom
Justitiedepartementet.  Motion  Ju357 avstyrks i här
behandlade delar.

Kostnader i samband med identitetsbyte

I motion Ju363 (kd) begärs att personer som fått nya
identitetsuppgifter   skall  kunna  erhålla   skälig
ersättning för kostnader som uppkommit i samband med
detta.

För närvarande finns inga särskilda regler i eller
i  anslutning  till lagen  (1991:483)  om  fingerade
personuppgifter  som  tar  sikte på de kostnader som
kan  uppkomma i samband med ett  sådant  förfarande.
Frågan har tidigare varit föremål för överväganden i
bl.a.  propositionen  Stöd  till  brottsoffer (prop.
2000/01:79).  Regeringen  anförde  då   att  det  är
viktigt att frågan om ersättning till dem  som  är i
behov  av  skydd  behandlas  uttömmande  och  i  ett
sammanhang.
Regeringen  tillsatte  den  13  december  2001  en
särskild  utredare med uppdrag att utforma ramen för
ett program till skydd för bevispersoner m.fl. (dir.
2001:107).  I  uppdraget  ingår  bl.a. att utredaren
skall överväga den ovan nämnda frågan  om ersättning
till de personer som är i behov av skydd  och  lämna
förslag  på  den  lagstiftning som bedöms nödvändig.
Utredaren skall redovisa  sitt  uppdrag  i ett eller
flera  betänkanden.  Uppdraget  skall  slutredovisas
senast den 1 september 2003.
Utskottet  kan  känna  sympati  för  motionärernas
uppfattning  att det bör finnas en möjlighet  att  i
skälig omfattning  ersätta  personer för kostnader i
samband  med  identitetsbyten.  Frågeställningen  är
emellertid  inte   okomplicerad,  bl.a.  kan  nämnas
frågan om vilka kriterier  som skall ställas upp för
att  få  sådan  ersättning.  Utredningens   kommande
förslag bör inte föregripas. Motion Ju363 avstyrks i
här behandlad del.
Reservationer



1. Polisens utbildning, utrustning och taktik
m.m. (punkt 1)

av  Johan  Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind  (kd),   Jeppe  Johnsson  (m),  Torkild
Strandberg (fp), Johan  Linander  (c) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  1. Därmed bifaller
riksdagen  delvis motionerna 2002/03:Ju211  i  denna
del, 2002/03:Ju214 yrkandena 2 och 3, 2002/03:Ju269,
2002/03:Ju357 yrkandena 11 och 12 samt 2002/03:Fö259
yrkande 4.

Ställningstagande

Erfarenheterna  från  händelserna i Göteborg år 2001
pekar på behovet av en samlad och samordnad operativ
och taktisk ledning inom polisen. Detta gäller såväl
inom  en  som  mellan  olika  polismyndigheter  samt
mellan Säkerhetspolisen  och  den öppna polisen. Här
krävs tydliga riktlinjer från Rikspolisstyrelsen  om
hur   dessa   frågor   skall   hanteras   vid  stora
arrangemang,   särskilt   om   det  finns  risk  för
allvarliga ordningsstörningar.

Också polisens utrustning måste förbättras. Det är
angeläget  att  polisen  snarast får  tillgång  till
alternativa vapen till batong  och  pistol för att i
största möjliga utsträckning kunna ingripa  utan att
förorsaka någon allvarlig skada. Polisen måste också
få tillgång till bl.a. skyddade fordon för att kunna
upplösa  våldsamma folkmassor med så liten risk  för
skador  som   möjligt  för  både  demonstranter  och
poliser.
Det får ankomma  på  regeringen  att snarast vidta
åtgärder i enlighet med vad vi här anfört.
Det  anförda  innebär  att  vi ställer  oss  bakom
motionerna Ju211, Ju214, Ju269,  Ju357  och  Fö259 i
tillämpliga delar.

2. Nytt kommunikationssystem (punkt 2)

av  Johan  Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind  (kd),   Jeppe  Johnsson  (m),  Torkild
Strandberg (fp), Johan  Linander  (c) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  2. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju258  yrkande  16  och
2002/03:Ju329  yrkande  9 och bifaller delvis motion
2002/03:Ju357 yrkande 15.

Ställningstagande

Det är anmärkningsvärt att regeringen inte gjort mer
i frågan om att se till att  polisen ges ett modernt
och fungerande radiokommunikationssystem.  Det måste
vara   en   självklarhet  att  polisen  skall  kunna
kommunicera  även   under  svåra  förhållanden.  Som
framgår av Göteborgskommitténs  betänkande fungerade
polisens kommunikationer dåligt -  vid ett tillfälle
var   det   i   praktiken  helt  utslaget  -   under
Göteborgshändelserna.

Det   förslag   som    nu   har   lagts   är   ett
lågbudgetalternativ som inte,  inom överskådlig tid,
kommer att täcka glesbygdskommunerna.  Detta är inte
acceptabelt. Polisen behöver snarast ett modernt och
ändamålsenligt    radiokommunikationssystem,     med
täckning  i  hela  Sverige.  De  kostnadsberäkningar
utredningen  gjort, och som regeringen  anammat,  är
inte realistiska.  Vi  anser  att  det snarast måste
upprättas en konkret handlingsplan för  hur ett nytt
radiokommunikationssystem  skall  såväl införas  som
finansieras.
Regeringen  bör  i  den  kommande vårpropositionen
återkomma med förslag på tillräckliga  medel för ett
radiokommunikationssystem i enlighet med  vad vi här
anfört.    Samtidigt    bör    en   genomförandeplan
presenteras.

3. Översyn av polislagen (1984:387) (punkt 3)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 3.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju270  och  bifaller delvis
motion    2002/03:Ju325   samt   avslår   motionerna
2002/03:Ju211, 2002/03:Ju212 och 2002/03:Ju245.

Ställningstagande

Regeln  om  omhändertagande   i   13   §  polislagen
(1984:387) får anses innebära att polisen skall göra
en   individuell   bedömning   av   den   som  skall
omhändertas.  Massomhändertaganden  som skedde,  med
stöd   av   13   §   polislagen,   i   samband   med
demonstrationen  på  Järntorget i Göteborg är därmed
inte tillåtna. Att individuella  bedömningar gjordes
i  samband med dessa omhändertaganden  framstår  som
uteslutet.

Det  råder  oklarhet om ett omhändertagande enligt
13   §   polislagen    skall   betraktas   som   ett
frihetsberövande   i   den  mening   som   avses   i
Europakonventionen  om  skydd   för   de   mänskliga
rättigheterna   och   de  grundläggande  friheterna.
Svenska    Helsingforskommittén     för    mänskliga
rättigheter  har  rörande  händelserna  i   Göteborg
anfört  att förande av en person från en plats  till
en annan  mot  dennes  vilja  bör  betraktas som ett
frihetsberövande.  Att  polisen  ges  möjlighet  att
kvarhålla  en  omhändertagen person i upp  till  sex
timmar  utgör  enligt   min  mening  ytterligare  en
omständighet som talar för  att  ett omhändertagande
enligt  13  §  polislagen  bör  betraktas   som  ett
frihetsberövande   i   den   mening   som   avses  i
konventionen. Mot bakgrund av denna oklarhet  bör 13
§  polislagen  genast bli föremål för en översyn,  i
syfte att inte grundläggande  fri-  och  rättigheter
kränks.
Det  får  ankomma  på regeringen att tillsätta  en
utredning  i  enlighet  med   vad  jag  här  anfört.
Utredningsarbetet bör alltså inte ges den inriktning
som förordas i motionerna Ju211,  Ju212  och  Ju245.
Dessa bör avslås.

4. Maskeringsförbud vid demonstrationer
(punkt 4)

av  Beatrice  Ask  (m), Jeppe Johnsson (m), Johan
Linander (c) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  4.  Därmed  bifaller
riksdagen    delvis     motionerna    2002/03:Ju205,
2002/03:Ju214  yrkande  4  och   2002/03:Ju219  samt
avslår motion 2002/03: Ju237.

Ställningstagande

Vi   välkomnar   Göteborgskommitténs   förslag    om
maskeringsförbud  vid  demonstrationer. Förslaget är
ändamålsenligt och innefattar  en  väl avvägd balans
mellan  polisens brottsförebyggande arbete  och  den
grundlagsfästa mötes- och demonstrationsfriheten.

Regeringen  bör  snarast  återkomma till riksdagen
med    ett    förslag    i    enlighet    med    vad
Göteborgskommittén föreslagit i denna del.
Det  anförda  innebär  att  vi  stöder  motionerna
Ju205,  Ju214  och  Ju219  i  här  behandlade delar.
Motion Ju237 bör avslås.

5. Maskeringsförbud vid demonstrationer
(punkt 4)

av  Johan  Pehrson  (fp)  och Torkild  Strandberg
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 5. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju237 och avslår motionerna
2002/03:Ju205,   2002/03:Ju214    yrkande    4   och
2002/03:Ju219.

Ställningstagande

Vi anser att den grundlagsfästa demonstrations-  och
mötesfriheten  bör värnas, samtidigt som medborgarna
skall  kunna  påräkna   polisens   skydd  mot  bl.a.
omfattande  skadegörelse  och  våldshandlingar   som
utförs av demonstranter.

I  brottsförebyggande  syfte  bör polisen tillåtas
att    i    det    enskilda   fallet   förena    ett
demonstrationstillstånd  med  ett  maskeringsförbud.
Med  tanke  på  mötes-  och  demonstrationsfrihetens
stora betydelse i en demokrati  bör det inte införas
ett       generellt       maskeringsförbud.       Av
Göteborgskommitténs   genomgång  av  hur  frågan  om
tillåtande eller inte av  maskering  i  samband  med
demonstrationer har lösts i vissa länder framgår att
Storbritannien  och  Holland  har  valt modeller som
bl.a.  innebär  möjligheter  för polisen  respektive
borgmästaren att förbjuda maskering  vid  en enskild
demonstration.  I praktiken innebär den lösning  som
Storbritannien valt  att  en överordnad polisman kan
förbjuda  personer att bära  maskering  som  hindrar
identifikation  i  ett område där det finns risk för
att allvarliga oroligheter  skall  uppstå.  Förbudet
får  meddelas  i  24  timmar  och  kan, om det finns
särskilda  skäl, förlängas i ytterligare  6  timmar.
Enligt  vår  uppfattning   bör  en  liknande  modell
införas i Sverige, som innebär att polisen från fall
till  fall får bedöma om maskering,  t.ex.  för  att
förebygga    upploppsliknande   situationer,   skall
förbjudas i samband  med  tillståndsgivningen för en
demonstration.
Det får ankomma på regeringen  att  återkomma  med
ett  lagförslag till riksdagen i enlighet med vad vi
här anfört.
Det  anförda  innebär  att  vi  ställer  oss bakom
motion Ju237. Motionerna Ju205, Ju214 och Ju219  bör
avslås.

6. Kostnader vid regeringsbeslutade arrangemang
(punkt 5)

av  Johan  Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind  (kd),   Jeppe  Johnsson  (m),  Torkild
Strandberg (fp), Johan  Linander  (c) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  6. Därmed bifaller
riksdagen     delvis    motionerna    2002/03:Ju217,
2002/03:Ju261 yrkande  2  och  2002/03:Ju357 yrkande
18.

Ställningstagande

Varken Rikspolisstyrelsen eller  Polismyndigheten  i
Västra   Götaland   fick,   som   Göteborgskommittén
noterar,  några  extra  medel  inför EU-toppmötet  i
Göteborg. För att polisen skall  kunna  upprätthålla
ordningen   vid  stora,  sedan  lång  tid  i  förväg
beslutade arrangemang  är  det viktigt att medel för
detta    avsätts    i    budgeten.    De    enskilda
polismyndigheterna  skall inte behöva ta  från  sina
ordinarie,  redan  hårt   ansatta,  anslag  för  att
upprätthålla   ordningen   vid    regeringsbeslutade
arrangemang.  Rikspolisstyrelsen  bör  i  stället  i
budgetprocessen tilldelas särskilda medel för detta,
som  sedan  skall  tilldelas  den eller  de  berörda
polismyndigheterna.

Det  får  ankomma  på regeringen  att  tillse  att
Rikspolisstyrelsen erhåller  erforderliga  medel att
tilldelas  berörda  polismyndigheter i god tid  före
regeringsbeslutade arrangemang.

7. Polisens arbetsmetoder (punkt 6)

av Johan Pehrson (fp),  Ragnwi Marcelind (kd) och
Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 7. Därmed  bifaller
riksdagen delvis motionerna  2002/03:Ju364 yrkande 7
och 2002/03:Ju380.

Ställningstagande

Vi   anser   att   polisen   måste   förändra   sina
arbetsmetoder och att det nya sättet att  arbeta bör
ha New York-modellen som förebild. Principen  om att
ingripa   mot  alla  brott  och  ordningsstörningar,
tidigt och  tydligt, bör gälla även här. Även om New
York-modellen inte kan överföras direkt till svenska
förhållanden  finns  det flera moment i denna modell
som skulle kunna medverka  till  att  brottsligheten
ute i samhället minskar. Detsamma gäller  San Diego-
modellen där polisen har frivilliga civilpersoner  i
olika  oavlönade  deltidsbefattningar  samt  en nära
kontakt    med   en   rad   frivilligorganisationer.
Regeringen bör  därför  ges  i uppdrag att verka för
att  arbetsmetoderna  förändras   inom   polisen   i
enlighet med vad vi nu anfört.


8. Renodling av polisens arbetsuppgifter
(punkt 7)

av  Johan  Pehrson  (fp), Torkild Strandberg (fp)
och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  8.  Därmed  bifaller
riksdagen  motionerna   2002/03:Ju215   yrkande   1,
2002/03:Ju258  yrkande  13 och 2002/03:Ju364 yrkande
6.

Ställningstagande

Enligt  vår  uppfattning  måste  polisens  uppgifter
renodlas  så att polisen i större  utsträckning  kan
ägna sig åt  rent polisiära uppgifter. I detta syfte
bör  vissa  av  polisens   arbetsuppgifter   av  mer
administrativ  karaktär  snarast  flyttas  över till
andra  myndigheter.  Exempel på sådana uppgifter  är
hantering  av  tillståndsfrågor,  trafikövervakning,
hittegodshantering    och   utställande   av   pass.
Renodling  skulle  också  kunna  ske  genom  att  de
civilanställda   inom   polisen   tog   över   vissa
uppgifter.

Det  får  ankomma  på  regeringen  att  skynda  på
beredningen     av      Polisverksamhetsutredningens
betänkanden och snarast återkomma till riksdagen med
ett förslag som tillgodoser vad vi nu har anfört.

9. Polisens arbetsmiljö (punkt 9)

av Johan Pehrson (fp),  Beatrice  Ask (m), Ragnwi
Marcelind  (kd),  Jeppe  Johnsson  (m),   Torkild
Strandberg  (fp),  Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  9.  Därmed  bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:Ju357 yrkandena 7-9.

Ställningstagande

Sjukfrånvaron  inom  polisen  ökar,  och  många inom
poliskåren är långtidssjukskrivna. Detta beror bl.a.
på  att polisarbetet är slitsamt och att rehabilite-
ringsinsatserna  är  minimala.  Andra orsaker är den
höga medelåldern inom polisen, mycket  övertid  samt
strukturförändringar och besparingar.

När  det  gäller  den  höga  medelåldern  delar vi
Rikspolisstyrelsens  uppfattning att ett långsiktigt
mål bör vara att ingen  som  är  55  år  eller äldre
skall  tvingas  att arbeta natt regelbundet.  Enligt
vår mening bör regeringen  ges i uppdrag att ta fram
en  arbetsstrategi över hur arbetsfördelningen  inom
polisen  skall  se  ut  för  att åstadkomma en sådan
förändring.
För att kunna åtgärda de problem  och  brister som
finns  i  polisens  arbetsmiljö  krävs det ett  ökat
samarbete  mellan  samtliga  länspolismyndigheter  i
dessa frågor. Regeringen bör därför  ges  i  uppdrag
att initiera ett sådant samarbete.
Slutligen  måste  formerna  för  det  psykosociala
omhändertagandet inom polisen utvecklas.  Enligt vår
uppfattning skall alla polismyndigheter ha  tillgång
till arbetsmiljöhandledning och professionell  hjälp
för  att rehabilitera och förebygga stressrelaterade
arbetsskador.  Det  får  ankomma  på  regeringen att
vidta erforderliga åtgärder för att tillgodose detta
önskemål.

10. Videokamera i samtliga polisbilar
(punkt 10)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  10.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju357 yrkande 14.

Ställningstagande

Om   polisen    ges    möjlighet   att   dokumentera
brottsplatsen   och   det   första    förhöret   med
videokamera  vid  t.ex.  misstänkt misshandel  eller
andra övergrepp ökar möjligheten  till  lagföring av
gärningen även om brottsoffret senare, exempelvis på
grund  av  hot, tar tillbaka sina lämnade uppgifter.
Samtliga  polisbilar  bör  därför  utrustas  med  en
bärbar  videokamera   som  kan  användas  för  detta
ändamål.

Det  får  ankomma  på regeringen  att  tillse  att
tillräckligt utrymme finns för inköp av videokameror
i budgeten för år 2004.

11. Poliser som dömts för brott (punkt 11)

av Susanne Eberstein (s), Margareta Sandgren (s),
Lennart  Nilsson  (s),   Helena  Zakariasén  (s),
Elisebeht Markström (s), Yilmaz Kerimo (s), Göran
Norlander (s) och Joe Frans (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju283  yrkandena
3 och 4 samt 2002/03:Ju329 yrkande 8.

Ställningstagande

Som majoriteten anfört ställs frågan om allmänhetens
förtroende  för  polisen på sin spets i de fall  ett
brott begånget av  en  polisman  inte leder till att
hans eller hennes anställning upphör.

Enligt vår mening är det därför nödvändigt att den
dömde  polismannens chefer på ett omdömesgillt  sätt
tillämpar  det  befintliga  regelverket  rörande  en
polismans  fortsatta  tjänstgöring inom polisen i de
fall han eller hon dömts  för brott men där skäl för
avskedande inte funnits föreligga. Detta bör få till
följd   att   en  polisman  som  dömts   för   t.ex.
misshandel, om  än  ringa,  inte  sätts  att  utreda
liknande  brott.  Detta  är emellertid inte en fråga
för  riksdagen  utan  handlar   i   första  hand  om
arbetsledning.  Det  saknas  skäl för riksdagen  att
göra   något   ytterligare   uttalande   i   frågan.
Motionerna Ju283 och Ju329 får vid detta förhållande
anses tillgodosedda i här behandlade delar.

12. Polisstyrelserna (punkt 12)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 12.  Därmed  bifaller
riksdagen motionerna  2002/03:Ju258  yrkande  10 och
2002/03:Ju357 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi anser att dagens system för styrningen av polisen
inte    i    tillräcklig    omfattning   tillgodoser
medborgarnas berättigade krav på inflytande över den
lokala   polisverksamheten.   Detta    är   särskilt
beklagligt  eftersom polisen i grund och  botten  är
till för medborgarna.  Tiden  får därför anses mogen
att utvärdera det nya styrsystemet  inom polisen. En
sådan   utvärdering   bör   även   avse  frågan   om
polisstyrelsernas   möjligheter   att  i   praktiken
genomföra         respektive         polismyndighets
verksamhetsplan.  Innan  en  sådan  utvärdering   är
färdig  bör inga nya organisationsförändringar göras
inom polisen.

Det får  ankomma  på  regeringen  att tillsätta en
utredning i enlighet med vad vi här anfört.

13. Effektivare internationellt polissamarbete
(punkt 13)

av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe
Johnsson  (m),  Johan  Linander  (c) och  Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 13. Därmed  bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Ju236 yrk-
ande 12, 2002/03:Ju249  yrkande 28 och 2002/03:Ju341
yrkandena   1-3   och   bifaller    delvis    motion
2002/03:Ju218.

Ställningstagande

För    att    kunna    hejda   den   internationella
brottsligheten  är  det  nödvändigt   med   ett  väl
fungerande  polisiärt  och straffrättsligt samarbete
inom EU. Enligt vår uppfattning måste Europol därför
byggas ut och utvecklas  till  en effektiv enhet för
gemensam europeisk bekämpning av grov internationell
kriminalitet,  bl.a.  bör  dess  mandat  ytterligare
vidgas.  Europol  bör också ges ökade  resurser  att
operera  i  samarbete   med   olika   medlemsländers
myndigheter     rörande     bl.a.    människohandel,
narkotikabrottslighet,   terroristbrottslighet   och
grov ekonomisk brottslighet.  Det  är  också viktigt
att     underrättelsearbetet     samt     att    det
brottsförebyggande     och    det    straffrättsliga
samarbetet inom EU rörande  sådan  grov brottslighet
förbättras och förstärks.

Vidare  måste  de  enskilda  medlemsstaterna   ges
bättre   möjligheter  att  utveckla  ett  europeiskt
samarbete på området. Inom ramen för detta samarbete
bör    polismyndigheterna    t.ex.    kunna    följa
utvecklingen   av   den   nationella   rätten   inom
respektive medlemsstat samt kunna förmedla kontakter
och  information  såväl  mellan  sig  som till olika
internationella organisationer.
Slutligen måste samarbetet mellan tull  och  polis
förbättras  både  på den personella och den tekniska
sidan  såväl  i  Sverige   som   inom   EU  för  att
bekämpningen      av      den     gränsöverskridande
brottsligheten skall bli effektivare.
Det   får  ankomma  på  regeringen   att   i   det
internationella  arbetet verka i den riktning vi här
förordat.

14. Effektivare internationellt polissamarbete
(punkt 13)

av  Johan Pehrson  (fp)  och  Torkild  Strandberg
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  14. Därmed bifaller
riksdagen  delvis  motionerna 2002/03:Ju236  yrkande
12,  2002/03:Ju249  yrkande   28  och  2002/03:Ju341
yrkandena 1-3 och motion 2002/03:Ju218.

Ställningstagande

Vi  anser  att ytterligare åtgärder  behöver  vidtas
inom EU för  att  effektivisera kampen mot den grova
gränsöverskridande brottsligheten.

Handeln med t.ex. kvinnor styrs av internationella
ligor  och  utgör  ofta  en  del  av  en  omfattande
organiserad    brottslighet.     På     grund     av
brottslighetens  gränsöverskridande  karaktär är det
svårt för polisen i enskilda länder att  utreda  och
därmed  lagföra  aktörer i människohandelns samtliga
led. De åtgärder som  vidtagits  inom  EU  på  detta
område  är enligt vår uppfattning inte tillräckliga.
För   att   förbättra    möjligheterna    till   ett
framgångsrikt polisarbete mot inte minst handeln med
kvinnor  och  barn  samt  narkotika  krävs att dessa
frågor kraftfullt prioriteras och att  ett  utvidgat
polisiärt  samarbete  inom EU kommer till stånd.  En
satsning bör göras på att  utveckla  Europol till en
effektiv  europeisk polisorganisation,  inkluderande
operativa  insatser   vid   grov  gränsöverskridande
brottslighet.    Likaså    är   det   viktigt    att
åklagarsamarbetet inom ramen  för Eurojust utvecklas
i samma riktning.
Det   får  ankomma  på  regeringen   att   i   det
internationella  arbetet verka i den riktning vi här
förordat.

15. Rasistiska och nazistiska brott (punkt 14)

av  Johan Pehrson  (fp)  och  Torkild  Strandberg
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  15. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju366  yrkande 4
och 2002/03:Ub494 yrkande 4.

Ställningstagande

När  det gäller rättsväsendets insatser mot hatbrott
finns   brister   i   hela   rättskedjan,  från  det
brottsförebyggande   arbetet,  via   polisen,   till
domstolarna. Straffskärpningsbestämmelsen  i 29 kap.
2  §  7  brottsbalken  har  inte  fått  tillräckligt
genomslag.  Av  allt  att  döma  beror  det inte  på
brister  i  själva lagen, utan på att rättsväsendets
samtliga instanser inte utnyttjar de möjligheter som
lagstiftningen ger. Det finns också brister tidigare
i rättskedjan,  exempelvis att endast 8 % av anmälda
hatbrott leder till  åtal,  trots att dessa brott är
prioriterade brottstyper, samt  att  det bara i vart
femte    närpolisområde   finns   kontakter   mellan
närpolisen     och    lokala    invandrarföreningar,
föreningar för homosexuella och andra grupper som är
utsatta för hatbrott.

Regeringen   har    inte   reagerat   tillräckligt
kraftfullt inför hatbrottsligheten utan förefaller i
första hand hoppas på de  långsiktiga  effekterna av
påbörjade  utbildningsinsatser  inom  rättsväsendets
myndigheter.  Vi anser att dessa utbildningsinsatser
dels  måste  intensifieras,  dels  kompletteras  med
andra åtgärder,  såsom  en  översyn av rutinerna vid
brottsanmälning,  kodning  av  hatbrott  i  polisens
datoriserade anmälningssystem, förbättrad  statistik
över åtal och domar där straffskärpningsbestämmelsen
varit aktuell samt inte minst ökade kontakter mellan
polisen och frivilligorganisationer. Ett rimligt mål
är att det inom fyra år bör finnas sådana etablerade
kontakter i alla närpolisområden i hela landet.
Det   får   ankomma   på   regeringen   att  vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose vad  vi här
anfört.

16. Rasistiska och nazistiska brott (punkt 14)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 16. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju366  yrkande 4 och avslår
motion 2002/03:Ub494 yrkande 4.

Ställningstagande

Nynazister och rasister försöker  etablera  sig runt
om  i landet. Deras arbetssätt är ibland raffinerat,
och de  använder  inte  alltid synliga eller tydliga
symboler. På många orter vet inte människorna hur de
skall möta detta nya hot.

En  av de viktigaste förebyggande  insatserna  mot
all intolerans  är  att  förmedla  kunskap  om bl.a.
olika   ideologier   och  medvetandegöra  hur  olika
ickedemokratiska organisationer  arbetar.  Jag anser
att  skolan  har en av nyckelrollerna i arbetet  mot
främlingsfientlighet och rasism bland unga.
Det är vidare  viktigt  att samhället använder sig
av  bra  modeller  som får ungdomar  att  frivilligt
lämna    dessa,    många    gånger     sektliknande,
organisationer  och som erbjuder stödfunktioner  för
brottsoffer  och  vittnen.   En   sådan  modell  har
utvecklats av Brottsförebyggande Centrum i Värmland.
Det  är viktigt att kunskap om denna  modell  sprids
till övriga delar av landet.

Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose vad
jag här anfört.


17. Polisens evenemangskostnader (punkt 15)

av  Johan  Pehrson  (fp)  och  Torkild Strandberg
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 17. Därmed  bifaller
riksdagen motionerna  2002/03:Ju364  yrkande  8  och
2002/03:Kr266 yrkande 15 samt bifaller delvis motion
2002/03:Ju367.

Ställningstagande

Underhållningsidrotten  och  vissa rent kommersiella
evenemang  har antagit sådana proportioner  att  den
ofta   kräver    stora    insatser    i   fråga   om
ordningshållning.  Samtidigt  har  idrottsklubbarnas
verksamhet  i  allt större utsträckning  kommit  att
bedrivas på kommersiella grunder. Mot den bakgrunden
anser vi att det finns starka skäl som talar för att
klubbarna vid vissa tillfällen bör kunna åläggas att
betala för polisens  insatser  för ordningshållning.
Det nuvarande undantaget för ideella  föreningar bör
alltså mjukas upp. En förändrad reglering på området
bör  ta  hänsyn  till  att alla idrottsklubbar  inte
driver sin verksamhet på  samma  villkor. Här tänker
vi  på  de  skillnader  som  finns mellan  de  stora
klubbarna i de större städerna  och  mindre  klubbar
ute  i  landsorten.  Skillnad kan också behöva göras
mellan olika aktiviteter som en viss klubb bedriver.

Regeringen bör ges i  uppdrag  att utreda frågan i
den av oss förordade riktningen och  återkomma  till
riksdagen med ett lagförslag.

18. Beslag av substanser som används som
narkotika (punkt 19)

av  Johan  Pehrson  (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe
Johnsson  (m),  Torkild  Strandberg  (fp),  Johan
Linander (c) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  18.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:So299 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi  möts   av  olika  rapporter  som  tyder  på  att
narkotikaanvändningen   ökar   i  Sverige.  Alltfler
ungdomar  kommer  i  kontakt  med och  prövar  olika
sorters droger.

Det är viktigt att samhället  snabbt  kan  ingripa
mot   nya   narkotiska   preparat   för  att  minska
missbruket  och därmed risken för allvarliga  skador
hos användarna. Den lagstiftning som finns har visat
sig mindre effektiv.  Den  behöver  ses över i syfte
att öka möjligheterna till beslag.
Det   får   ankomma   på   regeringen   att  vidta
erforderliga  åtgärder  i  enlighet  med vad vi  här
anfört.

19. Kostnader vid identitetsbyte (punkt 25)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask  (m),  Ragnwi
Marcelind   (kd),  Jeppe  Johnsson  (m),  Torkild
Strandberg (fp),  Johan  Linander (c) och Hillevi
Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  19.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju363 yrkande 22.

Ställningstagande

Det är  angeläget  att  de  personer  som  utan egen
förskyllan   tvingats  byta  identitet  snarast  ges
möjlighet  att  erhålla  skälig  ersättning  för  de
kostnader som identitetsbytet medfört.

Vi anser vidare  att sådana beslutade ersättningar
inte skall belasta polisens ordinarie anslag.
Det  får  ankomma  på   regeringen   att   snarast
återkomma till riksdagen med förslag i enlighet  med
vad vi här anfört.

Särskilda yttranden



1. Polisens utbildning, utrustning och taktik
m.m. (punkt 1)

av Alice Åström (v).

Under  de  gångna åren har polisen decentraliserats.
Beslutanderätt  och  ekonomiskt  ansvar finns numera
hos de respektive länspolismyndigheterna. Detta är i
stora stycken positivt. Det finns dock nackdelar. En
av dessa är inköpsfunktionen. Alla  poliser borde ha
tillgång  till samma utrustning. Det är  enligt  min
uppfattning    otillfredsställande    att   enskilda
polismyndigheter  kan  köpa in bl.a. datorutrustning
som  inte  fungerar  för  kommunikation   med  andra
polisdistrikt   samt   att  inte  alla  poliser  har
tillgång till samma typ av skyddsutrustning.

Mot bakgrund av bl.a.  detta  är  det  arbete  som
bedrivs  inom  Rikspolisstyrelsen  med  projektet En
nationell  polis  intressant.  Det  syftar till  att
uppnå  ett  mer  enat  synsätt  i olika frågor  inom
polisen och ett utökat regionalt samarbete. Polisens
resurser  skall  betraktas som gemensamma  för  hela
polisorganisationen. Arbetsuppgifterna skall utföras
där det är mest lämpligt, vilket kan medföra en ökad
decentralisering i det operativa polisarbetet. Vissa
arbetsuppgifter  kräver,   å   andra  sidan,  sådana
specialistkunskaper  att  de  inte   kan  utföras  i
samtliga 21 polismyndigheter utan kanske  bara  på 1
eller  några få myndigheter. Med en sådan helhetssyn
följer också  bl.a. mer rationella inköpsrutiner för
hela polisorganisationen.

2. Polisens tillgänglighet (punkt 8)

av Johan Linander (c).

Medborgarna skall  känna  att  de  har tillgång till
polis  oavsett  var de bor och när på  dygnet  behov
uppstår  av  polisens   service.  Dagens  verklighet
överensstämmer inte med detta rimliga krav.

Vid en undersökning under  juni  månad 2001 av den
polisiära närvaron utanför de större  tätorterna var
resultatet   nedslående;   24   polisstationer   var
stängda. Polisen måste arbeta på  de  tider  de bäst
behövs,  vilket  innebär  att ett tillräckligt antal
poliser  måste finnas för att  kunna  fullgöra  sina
uppgifter  oavsett  var  och  när  behov av polisens
insatser    uppstår.    Polisen    måste   tillföras
tillräckliga resurser för att kunna  möta  de  behov
som finns.

3. Avskrivningar av anmälda brott (punkt 21)

av  Johan  Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi
Marcelind  (kd),   Jeppe  Johnsson  (m),  Torkild
Strandberg (fp), Johan  Linander  (c) och Hillevi
Engström (m).

Att  ett  anmält  brott i statistiken redovisas  som
uppklarat  innebär  inte  med  automatik  att  någon
fällts    till    ansvar    för     detta.     Olika
avskrivningsbeslut  som  polis eller åklagare fattar
medför   sålunda  att  de  berörda   gärningarna   i
statistiken  redovisas  som  uppklarade,  trots  att
ingen dömts för brott.

Ärenden  avskrivs  för  att hålla nere balanserna,
även när det finns misstänkta gärningsmän. Att brott
inte klaras upp urholkar allmänhetens förtroende för
rättsväsendet.    Det    förvärrar     också    ofta
brottsoffrets trauma.
Riksdagens  revisorers kommande rapport  bör  noga
analyseras  och   följas  upp.  Den  brottsutredande
verksamheten måste förbättras och effektiviseras för
att lagföringen skall öka.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Motioner från den allmänna
motionstiden år 2002

2002/03:Ju205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att  regeringen  lägger fram förslag
till sådana lagändringar som innebär att användandet
av   "rånarluvor"  och  motsvarande  maskeringar   i
demonstrationståg  förbjuds  i  enlighet med vad som
anförs i motionen.

2002/03:Ju206 av Ulla Löfgren och Jan-Evert
Rådhström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att möjligheterna  till
godtagbar  förvaring  skall  avgöra   tillstånd  för
innehav av äldre jaktvapen.

2002/03:Ju207 av Nils Fredrik Aurelius (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om större möjligheter  för
polisen   att  införa  uppgifter   i   DNA-registret
(personregistret).

2002/03:Ju211 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om   att   öka  polisens
befogenheter vid kravaller.

2002/03:Ju212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen  begär att regeringen lägger fram  förslag
till sådana  lagändringar  som möjliggör för polisen
att under särskilda omständigheter kvarhålla vittnen
i upp till tolv timmar i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2002/03:Ju214 av Sten Tolgfors (m):

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
förändring  av  polisens  utbildning,  behovet  av
övning   inför   konkreta  uppgifter,  behovet  av
skyddsutrustning och  utveckling  av  taktik,  mot
bakgrund av händelserna i Göteborg.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet   av
internationellt underrättelsesamarbete.

4.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  som  ger  polisen möjlighet att i samband
med demonstrationstillstånd  meddela att maskering
inte tillåts.

2002/03:Ju215 av Sofia Larsen och Claes Västerteg
(c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att initiera en
utredning kring polisens arbetsuppgifter.

2002/03:Ju217 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av  speciella
ekonomiska  garantier  till berörda polismyndigheter
för genomförandet av regeringsbeslutade arrangemang.

2002/03:Ju218 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  behovet  av att lägga fast
riktlinjer    för    en    fortsatt   och   utvidgad
myndighetssamverkan när det gäller gränskontroll.

2002/03:Ju219 av Birgitta Carlsson och Viviann
Gerdin (c):

Riksdagen  begär  att  regeringen   återkommer  till
riksdagen  med  förslag  som förbjuder ansiktsmasker
vid demonstrationer.

2002/03:Ju220 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om polisens rätt att provocera
och filma misstänkta brottslingar.

2002/03:Ju236 av Bo Lundgren m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att förstärka
polisens    åtgärder   mot   den   internationellt
organiserade brottsligheten.

2002/03:Ju237 av Jan Ertsborn (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  att  förbud mot att bära
mask  för  ansiktet  vid demonstration  skall  kunna
påbjudas,  om  polisen  vid  tillståndsgivningen  så
finner lämpligt.

2002/03:Ju239 av Bertil Kjellberg (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  ett förslag till ändring i
vapenlagen och vapenförordningen  så  att  det  blir
möjligt att inneha salongsgevär för jaktändamål.

2002/03:Ju241 av Majléne Westerlund Panke (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om behovet av att införa ett
system med  registrering av alla skjutvapen som förs
in i eller ut ur Sverige.

2002/03:Ju242 av Jan-Evert Rådhström och Ulla
Löfgren (m):

Riksdagen beslutar  en  lagändring av innebörd att
ljuddämpare  som reducerar den  farliga  knallen  på
klass 1-vapen  till  125 decibel skall betraktas som
vapentillbehör och undantas från licenstvång.


2002/03:Ju245 av Lena Ek och Sofia Larsen (c):

Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av en  parlamentarisk utredning med
uppgift att föreslå avvägningar mellan polisens roll
och mötesfriheten.

2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c):

28. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att gränslös
brottslighet kräver gränsöverskridande lösningar.

2002/03:Ju258 av Johan Linander m.fl. (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten att
polisen finns tillgänglig dygnet runt.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en översyn av
polisstyrelserna  för att stärka det  demokratiska
inflytandet.

13.  Riksdagen begär att  regeringen  tillsätter  en
utredning  med  syfte  att  undersöka  om vissa av
polisens   arbetsuppgifter  av  mer  administrativ
karaktär kan flyttas över till andra myndigheter.

16. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att   stärka
polisens     verksamhet     genom     bl.a.     ny
kommunikationsutrustning    och   ett   fungerande
datasystem.

2002/03:Ju261 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen vid
anordnande av  internationella  möten  i framtiden
skall     garantera     hela     kostnaden     för
säkerhetsarrangemang kring sådana möten.

2002/03:Ju269 av Rossana Valeria D. m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  regler  för
handledning för poliser skall införas.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att enhetliga
regler   för   skyddsutrustning   och  träning   i
vapenhantering skall införas för polisen.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att fortbildningen
inom polismyndigheterna  skall innehålla moment av
etik, moral och mental träning.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att frågan om att
införa en central inköpsfunktion för polisen skall
utredas.

2002/03:Ju270 av Alice Åström m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  att  en  översyn av 13 §
polislagen snarast bör genomföras.

2002/03:Ju283 av Rossana Valeria D. m.fl. (v):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  direktiven
till     polisens    personalansvarsnämnd    skall
förstärkas i enlighet med det i motionen anförda.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att alla brott som
begås   av   en   polis   skall  bli  föremål  för
personalansvarsnämndens granskning.

2002/03:Ju291 av Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  tillåta användandet av
ljuddämpare   på   jaktvapen,   klass-1-vapen   samt
hagelvapen vid jakt och övningsskytte.

2002/03:Ju299 av Marina Pettersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kraftigt berusad person som
anträffas på allmän plats.

2002/03:Ju300 av Marina Pettersson och Christina
Nenes (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om polisförhör  med  berusade
personer med anledning av misstanke om brott.

2002/03:Ju325 av Luciano Astudillo (s):

Riksdagen  begär  att regeringen lägger fram förslag
till ändring i lagstiftningen  på i motionen angivna
områden.

2002/03:Ju329 av Beatrice Ask m.fl. (m):

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
Rikspolisstyrelsen  i särskild ordning bör se över
reglerna för utredning av kvinnomisshandelsbrott.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att återkomma med
förslag         avseende          ett         nytt
radiokommunikationssystem.

2002/03:Ju341 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att den omfattande
smugglingen måste stoppas.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att ge de enskilda
polismyndigheterna i medlemsstaterna möjlighet att
utveckla ett europeiskt samarbete.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en  gemensam
europeisk straffrätt för vissa grova brott.



2002/03:Ju357 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en  översyn  av
anmälningar mot ordningsvakter.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs angående  en  översyn
av  ordningsvakters  arbetsuppgifter, befogenheter
och utbildning.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om utarbetandet av en
strategi  över  hur arbetsfördelningen skall se ut
så  att polismän över  55  år  inte  skall  behöva
arbeta skift.

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att upprätta  ett
samarbete  mellan  olika  länspolismyndigheter för
att åtgärda arbetsmiljöproblem inom polisen.

9.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  tillgång för
polisen     till     arbetsmiljöhandledning    och
professionell  hjälp  för   att  rehabilitera  och
förebygga stressrelaterade arbetsskador.

10.  Riksdagen begär att regeringen  omgående  låter
utvärdera  det  nya styrsystemet inom polisen samt
ser över länspolisstyrelsernas  reella möjligheter
att genomföra verksamhetsplanen.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  tydligare
riktlinjer    för    hantering     av     upplopp,
demonstrationer  och  störningar  i  den  allmänna
ordningen.

12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  tillgång  till
alternativa vapen för polisen.

14. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att   alla
polisbilar skall vara utrustade med videokamera.

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  staten
omgående skall ta ett helhetsansvar för införandet
av ett nationellt  system  för  radiokommunikation
baserat på Tetrastandard.

16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  analys  och
utvärdering   av  de  senaste  årens  ökade  antal
avskrivningar inom polisen.

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att nationella
händelser liknande EU-toppmötet  inte  får belasta
en  enskild  polismyndighet utan skall finansieras
med öronmärkta pengar av staten.

2002/03:Ju363 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skälig ekonomisk
ersättning utbetalas till den som fått ny identitet
och ådragit sig omkostnader i samband med
identitetsbytet.

2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  en  radikal
utrensning  av icke-polisiära arbetsuppgifter inom
polisverksamheten.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om en omläggning av
polisarbetet mot nolltolerans mot brott.

8.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag till ändring av ordningslagen så att också
ideella  föreningar,  exempelvis  fotbollsklubbar,
kan  åläggas  betala  del   av   polismyndighetens
kostnader    vid    anordnandet    av    offentlig
tillställning i vinstsyfte i enlighet med  vad som
i motionen anförs.

2002/03:Ju366 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att  motverka
uppbyggandet    av   rasistiska   och   nazistiska
organisationer.

2002/03:Ju367 av Göte Wahlström och Thomas Strand
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  behovet  av en översyn av
ansvarsfördelningen vid större publika arrangemang.

2002/03:Ju375 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen
anförs om bettleri.

2002/03:Ju379 av Göran Lindblad och Ulf Sjösten (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   bättre
statistikuppföljning  hos  polisen  när det gäller
försvunna personer.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  användandet  av
blodhundar vid eftersökning av försvunna personer.

2002/03:Ju380 av Mikael Oscarsson (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om användning  av
arbetsmetoden   nolltolerans    i   Sverige   vars
grundtanke skall vara kamp mot vardagsbrottslighet
och ökad trygghet för medborgarna.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  att  San  Diego-
modellen  med  ett   stort  antal  frivilliga  som
organiserat samarbetar med polisen bör prövas i en
större svensk stad, förslagsvis Uppsala, under ett
par års tid.



2002/03:Ju389 av Monica Green m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att föreningar skall
kunna få upplysningar om personer som dömts för
sexuella övergrepp på barn eller som dömts för
innehav, framställning eller spridning av
barnpornografi.

2002/03:Fö259 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  gemensamma
operativa    och    taktiska    anvisningar    för
polisinsatser.

2002/03:So299 av Birgitta Carlsson och Birgitta
Sellén (c):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att låta polisen
beslagta  och  förstöra   kemiska  substanser  som
använts som narkotika.

2002/03:Kr266 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att undantaget för
ideella  föreningar  skall  mjukas  upp vad gäller
betalning  av  polisens insatser för bevarande  av
ordning inom idrottsanläggningar.

2002/03:Ub494 av Gustav Fridolin (mp):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som i motionen anförs om prioritering
på rasistiska brott för Säkerhetspolisen.





Tillbaka till dokumentetTill toppen