Anf. 186 Walburga Habsburg Douglas (M)
Herr talman! I dag lägger utrikesutskottet fram sitt betänkande som behandlar två skrivelser, en från regeringen om OSSE:s verksamhet under andra halvåret 2010 och hela 2011 och en från Sveriges delegation vid OSSE:s parlamentariska församling om dess verksamhet under samma år.
Utskottet är enhälligt, och betänkandet är väldigt kort. Men innehållet är av stor vikt. Utrikesutskottet har framför allt försökt att blicka framåt och inte bara behandla det som har hänt i OSSE under förra året. Intresset för och betydelsen av debatten märks inte minst på att det finns förhållandevis många anmälda talare här i dag. Det är faktiskt lite synd att debatten kommer så sent på kvällen.
Sverige spelade under det gångna året en viktig roll i alla delar av OSSE, men framför allt i Wien, i det permanenta rådet, där företrädare för alla 56 medlemsländer sitter. Där sysslade vi mest med frågor om yttrandefrihet, om lösning på de utdragna konflikterna samt om stärkning av valövervakningen.
I år är det Irland som är ordförandeland. Irland har följande prioriteringar i sitt ordförandeskap: kamp mot trafficking, frihet på internet och de utdragna konflikterna.
Där har det gått ganska bra, måste man säga. Efter att Litauen hade ordförandeskapet 2011 lyckades man börja förhandla igen officiellt under OSSE:s regi mellan Transnistrien och Moldavien om den utdragna konflikten i Transnistrien.
OSSE har - det är en väldigt stor organisation - 56 medlemsländer och 10 partnerländer. OSSE täcker hela norra halvklotet och sträcker sig från Vladivostok till Vancouver. Huvuduppgiften i OSSE är att jobba med konfliktförebyggande, med krishantering, med återuppbyggnad och med demokratiutveckling.
OSSE har också 17 fältmissioner som aktivt arbetar mot samma mål i olika länder. Tyvärr har två av fältmissionerna nyligen stängts. Det är någonting som vi vill ta upp under vår kommande sommarsession i Monaco i juli. Den ena fältmissionen som stängdes var i Georgien, eftersom man inte kunde nå konsensus om närvaron efter Rysslands krig mot Georgien. Den andra var i Vitryssland, där Lukasjenkos regering inte längre insåg nödvändigheten med att ha en fältmission efter övergreppen som regimen iscensatte mot oppositionen efter presidentvalet i december 2010, som Kent Härstedt precis har berättat om så spännande.
När vi i juli träffas i Monaco ska vi också diskutera OSSE:s nästa ordförandeland, nämligen Ukraina, som ska ta över ordförandeskapet 2013. Där ska vi väl framför allt ta fram tre punkter, nämligen mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet.
Jag hade själv förmånen att som företrädare för OSSE gemensamt med min kollega Åsa Lindestam åka till Ukraina. Vi försökte gemensamt besöka Julija Tymosjenko i fängelset i Charkiv, vilket vi inte tilläts. Där kunde vi se hur mycket det fattas för att Ukraina verkligen ska bli en role model som vi ju vill att ordförandeländer i OSSE ska vara.
I går lade Ukraina för första gången fram sina prioriteringar för ordförandeskapet 2013, åtminstone i den tredje korgen i OSSE, nämligen korgen som handlar om mänskliga rättigheter. Man pratar där om mediefrihet, kamp mot trafficking, kamp för gender equality och cybersäkerhet.
Allt det låter jättebra, men det låter också väldigt luftigt, och det är inte mycket konkret. Jag tror att vi har en viktig uppgift i diskussionerna i Monaco, nämligen att nagla fast ukrainarna, så att de verkligen försöker utarbeta ett program, enligt vilket man kan uppnå någonting.
Dessutom ska Ukraina ha parlamentsval den 28 oktober i år som vi också ska övervaka. Det blir väldigt viktigt att se hur OSSE bedömer det här valet.
Herr talman! År 2011 blev det ännu en gång uppenbart att USA och Ryssland har väldigt olika uppfattningar om inflytandet över OSSE:s verksamhet och om demokratifrågor. Skillnaden mellan öster och väster om Wien blev tydligare i den grundläggande inställningen till mänskliga rättigheter. Striden går om ifall man kan skilja frågor om mänskliga rättigheter från säkerhetspolitiken, och det blev mycket klart under debatterna om Rysslands nya säkerhetsdoktrin att ryssarna tycker att de ska skiljas åt, vilket vore en mycket farlig utveckling! Här är Sveriges roll, särskilt under Korfuprocessen som handlar om den europeiska säkerhetsdialogen, avgörande. Vi har en mycket klar bild av att det inte kan finnas säkerhetspolitik utan beaktande av de mänskliga rättigheterna.
En annan viktig roll för den parlamentariska församlingen, som Kent Härstedt redan talat om, är vår valövervakning i OSSE:s medlemsstater och partnerländer. År 2011 övervakade OSSE sex val, och i år har vi bestämt att vi särskilt ska bevaka tre val som kommer i Vitryssland, Georgien och Ukraina, alla tre av olika skäl, men alla tre är lika viktiga.
Vi vill också tacka riksdagen och talmannen som gjort det möjligt för oss att övervaka valen med så många deltagare. Jag tycker att det är en väldigt viktig demokratisk sak för oss här i riksdagen att åka på valövervakningar och försöka förklara våra värderingar som ju är så viktiga.
Vi ska dessutom se till att den parlamentariska församlingen blir mer aktiv i lösningen av de utdragna konflikterna. Själv har jag förmånen att ofta kunna åka till Moldavien och se till att bägge parlamenten, nämligen parlamentet i Chisinau och högsta sovjet i Tiraspol, börjar prata med varandra.
OSSE:s roll har kraftigt förändrats under de senaste 30 åren. Det grundades 1975 som den dåvarande Europeiska säkerhetskonferensen. Sedan dess har Europa fått se järnridån falla och de odemokratiska kommunistiska regimerna störta samman. I dag har OSSE axlat säkerhetskonferensens mantel.
Sist men inte minst är det väsentligt att betona det arbete som den parlamentariska församlingen genomför inom OSSE som den egna institution som församlingen är. Det finns därför skäl att med oro se på de diskussioner som hela tiden fortsätter om den parlamentariska församlingens status i förhållande till OSSE i sin helhet. Det är angeläget att den parlamentariska församlingens roll inom OSSE respekteras. Redan vid OSSE:s toppmöte i Istanbul 1999 erkändes den parlamentariska församlingen som "en av de viktigaste institutionerna inom OSSE". Från svenskt håll behöver vi med kraft verka för att hålla den parlamentariska dimensionen levande. Vi är 340 parlamentariker från 56 länder - en verkligt viktig församling.
Därmed yrkar jag, herr talman, på att betänkandet läggs till handlingarna.