Till innehåll på sidan

Nordiskt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete inklusive krisberedskap

Betänkande 2012/13:UFöU3

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
5 juni 2013

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nordiskt samarbete inom utrikes- och försvarspolitik (UFöU3)

Regeringen har lämnat in en skrivelse om samarbetet mellan de nordiska länderna vad gäller utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Skrivelsen tar även upp nordisk samverkan inom krisberedskap.

Riksdagen välkomnar det nordiska samarbetet inom de här områdena och menar att samarbetet gör att de nordiska intressena får större genomslag internationellt. Riksdagen betonar att det är viktigt att fortsätta utveckla det nordiska samarbetet inom FN. Här framhålls bland annat att samarbetet bidrog till genomförandet av FN:s resolution om kvinnor, fred och säkerhet från år 2000.

Riksdagen anser att det finns stora möjligheter till ytterligare administrativ samverkan mellan de nordiska länderna och välkomnar att länderna planerar att arbeta för gemensamma utlandsmyndigheter på fler platser. Här pekar man på att Sverige och Norden skulle stärkas av samarbete med de baltiska länderna.

Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet. Riksdagen sa även nej till de motioner som lämnats med anledning av skrivelsen.

Utskottets förslag till beslut
Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2013-05-14
Justering: 2013-05-23
Trycklov till Gotab och webb: 2013-05-28
Trycklov: 2013-05-28
Reservationer: 6
Betänkande 2012/13:UFöU3

Alla beredningar i utskottet

2013-04-23, 2013-05-14

Nordiskt samarbete inom utrikes- och försvarspolitik (UFöU3)

Regeringen har lämnat in en skrivelse om samarbetet mellan de nordiska länderna vad gäller utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Skrivelsen tar även upp nordisk samverkan inom krisberedskap.

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet välkomnar det nordiska samarbetet inom de här områdena och menar att samarbetet gör att de nordiska intressena får större genomslag internationellt. Utskottet betonar att det är viktigt att fortsätta utveckla det nordiska samarbetet inom FN. Här framhåller man bland annat att samarbetet bidrog till genomförandet av FN:s resolution om kvinnor, fred och säkerhet från år 2000.

Utskottet anser att det finns stora möjligheter till ytterligare administrativ samverkan mellan de nordiska länderna och välkomnar att länderna planerar att arbeta för gemensamma utlandsmyndigheter på fler platser. Här pekar utskottet på att Sverige och Norden skulle stärkas av samarbete med de baltiska länderna.

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet. Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till de motioner som lämnats med anledning av skrivelsen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2013-06-05

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 57 Mikael Jansson (SD)
Fru talman! Till att börja med yrkar jag bifall till reservation 2 under punkt 1 och reservation 6 under punkt 2. Nordisk säkerhetspolitik måste grunda sig på en klok utblick på förhållandena i vår omvärld. I första hand gäller det naturligtvis vårt närområde. Det kan finnas aktuella hot som vi omedelbart måste reagera på. Det kan finnas potentiella hot genom uppbyggandet av omfattande militära förmågor i ett annat land. Vi ser i dag inga aktuella hot som snabbt tvingar oss att se över vår militära förmåga. Det finns dock ett potentiellt hot, vilket är Rysslands kraftiga upprustning. Eftersom vi inte vet hur världen ser ut om 10, 15 eller 20 år måste vi reagera på detta. Vi vet inte heller hur maktbalansen ser ut i framtiden. De europeiska länderna har nedrustat kraftigt och USA kommer att tvingas minska på sina militära utgifter - detta samtidigt som alltså Ryssland och Kina upprustar. Det finns krafter i Kina och Ryssland som verkar för en militär allians mellan länderna. Oavsett om detta är sannolikt eller inte måste vi räkna med risken och ta höjd för en utveckling där Kina och Ryssland garanterar sin gemensamma gräns och förstärker i övriga militärdistrikt. USA kommer att flytta sitt säkerhets- och försvarsfokus från Europa till Asien. Så mycket vet vi säkerhetspolitiskt om framtiden. Det tar långt tid från investering i militär förmåga till faktisk höjd förmåga. Vi kan därför inte vänta med att stärka vår militära förmåga. Vi måste upprusta försvaret så att det når en nivå varifrån vi kan återta tillräcklig förmåga för att möta ett aktuellt hot som tornat upp sig. Samarbete är ett bra sätt att uppnå säkerhet. Samarbeten kan gälla operativa förband, alltså militära allianser, eller gälla försvarsmaterielsamarbeten. Samarbetena kan vara mellanstatliga eller överstatliga. Nato är ett mellanstatligt samarbete. Som medlem är man dock, enligt artikel 5, bunden att bistå andra medlemmar. EU är för närvarande också ett mellanstatligt samarbete på försvarssidan. Men den som känner EU vet att utvecklingen går mot mer och mer överstatlighet, och det går snabbt. Den kloke betraktar allt försvarssamarbete inom EU som något som snart kommer att vara överstatligt. Om det inte blir så får vi tacka de länder som vågar stå upp mot EU-byråkratin, främst Storbritannien. Sverige räknas inte till den modiga skaran utan är EU:s mest lydiga medlem. Om det utvecklas ett EU-försvar eller inte bestäms av de stora europeiska Natomedlemmarna. Fru talman! Detta är de yttre villkoren för Sveriges säkerhet som jag ser det. I den svenska säkerhetspolitiska debatten låter det ofta som att utvecklingen är oundviklig och att det inte finns plats för en svensk säkerhetspolitisk linje längre. Jag håller inte med. Vi kan uppbåda politisk vilja tillräcklig för att kunna se och välja olika säkerhetspolitiska alternativ. Det förutsätter att vi höjer försvarsanslaget, som nu närmar sig 1,1 procent av bnp, väsentligt. Annars kommer försvarsmakten att fortsätta att urholkas. Då tvingas vi att söka den hjälp vi kan få. Om vi höjer anslaget kan vi söka aktiva vägar till ett stärkt försvar. Vi kan välja mellan olika alternativ. Linje 1 är att följa Danmarks exempel och bli medlem i Nato och satsa på att upprusta enstaka förmågor som kan tillställas Nato vid behov och ge stora bidrag till internationella Natoledda insatser så som Danmark gjorde i Afghanistan. Danmark räknar då med Nato:s fulla och omedelbara support i händelse av krig. Linje 2 är att satsa på EU-alternativet, att ställa upp på systemet med stridsgrupper och att helt förlita sig på EU:s militärbyrå Eda när det gäller materielsamverkan. Det EU-land som verkar så förlitar sig på EU som säkerhetsgarant. Linje 3 är att satsa på regional samverkan och ett fortsatt partnerskap med Nato. Regionalt för oss är Norden i första hand och Baltikum i andra hand. Det finns redan en nordisk samverkan inom Nordefco. Vi övar fredsfrämjande insatser tillsammans och även krishanteringsinsatser. Nästa steg är att vi ändrar lagstiftningen så att vi kan öva krigsinsatser tillsammans. För att det nordiska samarbetet ska få full väsentlighet måste vi naturligtvis kunna samverka direkt i händelse av krig. Det ligger stor svårighet i detta eftersom Norge och Danmark leds av Nato i händelse av krig och Sverige och Finland har egna nationella krigsledningar. Min mening är att en gemensam nordisk försvarsplanering kan upprättas men att den måste vara konkret och förhandlas tillsammans med Nato. När Försvarsberedningen besökte Washington ställdes frågan till en hög representant för försvarsdepartementet. Denne verifierade att frågan är svår men att en gemensam nordisk försvarsplanering är möjlig. Det är alltså den sista linjen, linje 3, som är bäst. Våra ansträngningar bör inrikta sig på att vi först ändrar lagarna så att vi kan ha samnordiska övningar för territoriellt försvar. Därefter bör vi inleda diskussioner med grannländerna om en gemensam försvarsplanering.

Anf. 58 Torbjörn Björlund (V)
Fru talman! I det betänkande vi nu behandlar tar vi upp nordiskt samarbete. Vi i Vänsterpartiet har skrivit en motivreservation, reservation 4, som jag yrkar bifall till. Vi menar att det finns rätt många positiva saker med nordiskt samarbete. Även i den utveckling av samarbetet som föreslås kan det finnas positiva saker. Vi vill dock påpeka att det finns begränsningar, och i mitt anförande ska jag ta upp några saker vi tycker är besvärliga. För att börja med det positiva är kris- och katastrofhantering ett område där det går att utöka samarbetet utan att det är speciellt kontroversiellt. Vi har en geografisk närhet och likartad organisation, och vi kan redan nu utöka samarbetet på ett bra sätt. Detta är bra. Naturkatastrofer och sådant som handlar om miljö- och klimathot, det som har direkt påverkan på oss, är något som troligtvis påverkar hela Norden. Det är inte så att en storm stannar vid norska gränsen. När det däremot handlar om försvarssamarbetet och det säkerhetspolitiska samarbetet har vi i Vänsterpartiet rätt klart deklarerat att vi har vissa förbehåll för hur det ska gå till. Det finns i dag ett samarbete som till viss del fungerar men som vi kan vara kritiska mot utifrån att det i dag, tycker vi, inte utgår från det vi vill att det ska utgå från, nämligen Sveriges alliansfrihet. Det är en oerhört viktig markering. Vi är faktiskt alliansfria. Det innebär att när vi ska samarbeta med Natoländer - vi har tre Natoländer i Norden och två som står utanför - gäller speciella förutsättningar för att det ska fungera. Det vi sätter i första rummet är att ett samarbete med de andra länderna i Norden inte på något sätt får urholka Sveriges alliansfrihet. Detta går inte att villkora. Det tror jag att många i svenska folket håller med oss om. Vi vet att skepticismen mot Nato, om vår alliansfrihet äventyras, är rätt stor. Det innebär att man har samövningar där strukturen utgår från det rent nordiska samarbetet och där Natos struktur egentligen inte ska påverka det som görs. Samma sak gäller samarbetet inom EU. Vi i Vänsterpartiet har sagt nej till EU:s stridsgrupper. Som vi har sagt förut är orsaken att det finns en tendens till att utöka, bredda och organisera om det europeiska försvarssamarbetet så att det kanske utvecklas till ett gemensamt försvar. Det är vi skeptiska till. Vi tror att det finns många nackdelar med det, dels eftersom EU i dag är i kris, dels eftersom det är så stor skillnad mellan de olika länderna i EU. Det mellanstatliga samarbetet måste hela tiden vara utgångspunken. I dag har vi en utveckling där vi har fler och fler Natoövningar på svensk mark. Det är vi också skeptiska till. Vi vet inte om det är någonting som är bra. Vi vet att det finns Natoländer med exempelvis kärnvapen, och vi vet att vi kan dras in i en verksamhet och organisation som inte är speciellt bra om Sverige ska vara trovärdigt som alliansfritt land och förespråkare för fred och frihet i världen. Det gäller även kärnvapendelen. Fru talman! På materielsidan har vi historiskt sett haft rätt bra erfarenheter, men i takt med att EU har utvecklat olika samarbeten har det framförts viss kritik. Man dras alltså in i något som handlar om mycket mer än EU-samarbete. Vi ser framför oss ett samarbete på materielsidan där de nordiska förhållandena bestämmer vilket försvarsmateriel vi tar fram och hur vi utvecklar det tillsammans. Det här är en viktig del eftersom vi även talar om hur vapenindustrin och vapenexporten ska fungera i Sverige. Det är ett hett ämne. Det här är någonting som vi bör ta ställning till på ett annat sätt än i dag. Sedan finns det naturligtvis hos oss alla en önskan om att samarbetet när det gäller internationella insatser alltid ska ledas av FN. FN är på något sätt det organ som måste hålla i de här sakerna och som måste stärkas och utvecklas så att vi i Sverige kan samarbeta med alla länder, framför allt nordiska länder men även andra länder i Europa. Vi tror alltså att en viktig förutsättning för att det nordiska samarbetet ska utvecklas internationellt är att FN alltid är en garant för att det sker på rätt sätt. Det här handlar mycket om att göra det vi är bra på i Sverige. Det handlar mycket om fredsbevarande och fredsförebyggande uppdrag, om medling och liknande, kanske även kopplat till bistånd. Det är ett område där vi i Norden tillsammans kan bli ännu starkare om vi samarbetar. Så länge vi har ett FN som inte har kapacitet att leda insatserna måste vi naturligtvis i vissa lägen under vissa förutsättningar acceptera att vissa internationella insatser leds av Nato. Det går inte att komma undan det i dagsläget, men vi hoppas verkligen att det går att vända utvecklingen och att FN blir starkare. Det är några saker som alltid villkoras när det gäller FN-ledda insatser, typ resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, men det är rätt naturligt att det kommer in i det samarbete som vi har i Norden i dag. Där finns det egentligen ingen skillnad mellan de olika länderna. Det finns alltså förutsättningar, men utifrån de saker som jag har redovisat här vi vissa förbehåll för det samarbetet.

Anf. 59 Cecilia Widegren (M)
Fru talman! I dag behandlar riksdagen alliansregeringens skrivelse om det nordiska utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet inklusive krisberedskapen. I alliansregeringens skrivelse beskrivs hur samarbetet har utformats, från att ha varit på en ganska lågintensiv nivå till att i dag både vara fördjupat och förstärkas. Det finns en bred samsyn i Sveriges riksdag om att ytterligare utveckla ambitionerna inför morgondagen. Det bygger på att vi har gemensamma värderingar, gemensam syn och en demokratisk grundton i vad vi vill att vår del av världen ska utvecklas till. Den breda samsynen i riksdagen är det viktigt att bejaka inför morgondagen och ha med sig när vi möter kolleger i våra nordiska grannländer inom ramen för det nordiska samarbetet. Genom att fortsätta utveckla det nordiska samarbetet får vi ett ökat mervärde och en ökad gemensam både civil och militär förmåga. Det är grundläggande och basen till att vi i dag inte bara talar nordiskt samarbete; vi vill också genomföra det i praktiken. Vi får på det sättet ett större genomslag för våra gemensamma intressen i internationella sammanhang än vad länderna vart och ett för sig skulle få. Det nordiska samarbetet kommer även multilateralt att bidra till utvecklingen på andra områden, som miljöarbete och krishantering. Fru talman! Den skrivelse som ligger på riksdagens bord i dag är mycket omfattande. För den som är mer intresserad är den därför en ganska bra läsning. Man ser hur samarbetet har utvecklats under resans gång och vad förväntningarna är inför morgondagen. Ett utvecklat nordiskt samarbete ger ökad säkerhet och ger mer robusta samhällen nationellt och internationellt. I skrivelsen redogörs för det nyttobaserade samarbetet. Det är inte längre bara prat utan faktisk handling. Vi samverkar i allt från sjöräddning och sjukvård till internationella insatser och försvarsövningar. I dag är det ett brett och allomfattande samarbete. Fru talman! Vi i Sverige har i dag ett mycket väl fungerande samarbete med våra nordiska grannar. Det bygger på en stark värdegemenskap och en i många stycken gemensam historisk och kulturell erfarenhet. Samarbetet mellan våra länder är bland de äldsta och mest omfattande av de regionala samarbetena globalt. Det gör att vi har ögonen på oss. Det finns ett stort intresse att följa det, inte minst på det försvars- och säkerhetspolitiska området. När andra samarbetsorganisationer som Nato och EU diskuterar pooling and sharing och smart defence tittar de på det nordiska samarbetet som en miniatyr av hur ett samarbete kan utvecklas och bli fruktbart där alla ingående parter blir vinnare. Vi ser det nordiska mervärdet, och vi bidrar med vår erfarenhet till andras. Säkerhetspolitiskt har det nordiska samarbetet utvecklats betydligt de senaste åren. Fördjupningen sedan 2009 är mycket tydlig. Viktiga milstolpar i detta är den svenska och den nordiska solidaritetsförklaringen och Hagasamarbetet på krisberedskapsområdet men också samordningen av det försvarspolitiska samarbetet inom Nordefco. Försvarspolitiskt koordineras det nordiska samarbetet i Nordefco. Det är i dag en strukturell ram för det nordiska försvarssamarbetet. Där samarbetar vi kring internationella insatser men också kring försvarsmaterielsamverkan och övningssamverkan. Syftet är att genom att samordna våra förmågor förbättra kvaliteten i verksamheten och få större genomslag, större effekt. Det är ett mervärde för skattebetalarnas pengar som också självklart ytterst handlar om att vi får ökad säkerhet. Fru talman! Exempel på detta är att vi nu, i det FN-mandaterade uppdrag som Sverige tillsammans med ett femtiotal andra länder gör i Afghanistan, i dag har fördjupat samarbetet på plats med Finland, Norge och Lettland för att stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna, för att bygga säkerhet för afghanerna. Ett annat exempel är att Norge tillsammans med Sverige har utvecklat ett artillerisystem, där samutvecklingen har beräknats medföra besparingar på 400 miljoner, som kommer skattebetalarna till del. Ytterligare ett exempel är den nordiska övningsverksamheten till lands, till sjöss och i luften. Den fortsätter ständigt att utvecklas, för att vi ska kunna öva i större formationer och andra, mer komplexa scenarier och få viktiga erfarenheter av att möta andra system än dem vi själva inte har men kan lära oss på plats. Fru talman! Kring krisberedskapsområdet och Hagasamarbetet, som etablerades 2009, har vi stärkt samarbetet vad gäller räddningstjänst, övning och utbildning, kriskommunikation, forskning och utveckling, för att nämna några områden. Det nordiska samarbetet på området bidrar till förmågan att möta gränsöverskridande hot, utbyta kunskaper och erfarenheter samt i solidaritet ge och ta emot resurser vid allvarliga kriser och händelser. I går, fru talman, avslutades det nordiska försvarsministermötet här i Vaxholm genom presentation av en ny deklaration, ett fördjupat samarbete på krisberedskapsområdet, en Hagadeklaration 2 eller den andra Hagadeklaration, för att förstärka att vi kan göra mer tillsammans, få ett ökat mervärde och få mer gemensamma förmågor. Det nordiska samarbetet är inte ett alternativ till existerande säkerhetsstrukturer och samarbeten inom EU eller, för de grannländer som är med, i Nato. I stället är det ett viktigt komplement där de nordiska länderna var och en för sig väljer sina säkerhetsarrangemang. Ytterst handlar det om att vi stärker oss internationellt när vi påbörjar vårt eget säkerhetssamarbete i vår del av världen. Fru talman! I fredags presenterade Försvarsberedningen efterlängtat sin nya säkerhetspolitiska bedömning, i bred samsyn mellan riksdagens partier om att ta ansvar för och förbereda morgondagens utmaningar. En tydlig del i Försvarsberedningens rapport är ett fortsatt, fördjupat och utvecklat nordiskt samarbete civilt och militärt. Vi gav exempel om att bland annat utveckla den nordiska flygövningsverksamheten till att i framtiden kunna omfatta gemensam incidentberedskap, förbättra samordningen mellan civila och militära resurser för att stärka krisberedskapen och samhällets robusthet samt fortsätta att utveckla den gemensamma utbildnings- och övningsverksamheten. Fru talman! Slutligen är det viktigt att understryka att samverkan i vårt närområde inte bara omfattar Norden, utan våra säkerhetsarrangemang kring Östersjön bidrar självklart till att öka säkerheten för fler länder runt Östersjön. Jag tänker speciellt på Estland, Lettland och Litauen. Det nordiska samarbetet blir också i många delar ett nordisk-baltiskt samarbete. Jag tror inte minst att den här församlingen, Sveriges riksdag, är mycket mån om att det sker en utveckling i den delen. Fru talman! Sverige står inte längre ensamt. Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra. Vi bygger det utifrån den gemensamma, solidariska säkerhetspolitiken, vi gör det därför att det skapar mervärde, och vi gör det gärna med våra grannar. Jag yrkar bifall till det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets förslag.

Anf. 60 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag instämmer i det som Cecilia Widegren gav uttryck för vad gäller det växande försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet i Norden. Det är bra att vi har en bred samstämmighet i riksdagen om vikten av att öka det nordiska samarbetet på olika plan. Det nordiska samarbetet har urgamla anor och är enligt regeringen "bland de äldsta och mest omfattande regionala samarbetena i världen". De nordiska ländernas historia är nära sammanflätad. Visst är det så, även om det inte bara har handlat om samarbete, vilket våra kungar hade kunnat omvittna, om de varit här, till exempel Gustav Vasa, Karl X Gustav och Karl XII. I dag är dock harmonin sedan länge långt gången - läget har förbättrats - och det finns en strävan i Norden, inte minst i Sverige, att utveckla samarbetet ytterligare inom utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiken inklusive krisberedskapen, som är nog så viktig också på det civila området. Detta är utmärkt och har fullt stöd av Centerpartiet, och vi tycker att det formuleras väl i betänkandet. Till exempel är det utmärkt att de nordiska länderna samarbetar alltmer genom nordiskt ambassadsamarbete i olika former. Samtidigt är det ett faktum att de nordiska länderna skiljer sig åt beträffande medlemskap i EU eller ej respektive medlemskap i Nato eller ej, vilket naturligtvis sätter gränser för samarbetet. Här förstår jag inte riktigt Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, som i en identisk mening i sina reservationer menar att de nordiska ländernas olika säkerhetspolitiska lösningar "i dag utgör . inget hinder för . samarbete i utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska frågor". Hur har ni kommit fram till detta? Finns det alltså inga gränser för det nordiska försvars- och säkerhetssamarbetet? Socialdemokraterna har skrivit några reservationer, trots att det är rätt svårt att se vad som i dessa skiljer ut sig från utskottsmajoritetens åsikter. Men så kan det ju vara i riksdagen när man vill markera mer politisk vilja. Jag gläder mig i stället åt att den konstruktiva dialogen mellan fem av riksdagens partier i den omvärldsanalys som Försvarsberedningen presenterade för några dagar sedan ledde till en samsyn. Även Folkpartiet var med på det allra mesta, även om man i vanlig ordning valde att skilja ut sig på några punkter. Mot bakgrund av Försvarsberedningens rapport, som bland annat slår fast betydelsen för vår säkerhet av Sveriges samarbete med Nato i dess Partnerskap för fred, blir jag lite fundersam över en mening i socialdemokraternas reservation 1. Först slår man mycket tydligt fast att Sverige är militärt alliansfritt och att Socialdemokraterna säger nej till medlemskap i Nato. Därefter beskriver man grundvalen i en modern svensk säkerhetspolitik: "ett ökat nordiskt samarbete, en aktiv Östersjöpolitik, ett fördjupat samarbete i EU och ett starkare stöd till Förenta nationerna". Men hallå, varför nämner ni inte Sveriges samarbete med Nato i dess Partnerskap för fred? Försvarsberedningens rapport, som ju partierna gemensamt står bakom, säger till exempel att samarbete med Nato är fortsatt avgörande för att utveckla en relevant, modern, flexibel och användbar svensk försvarsmakt. Det nämner ni alltså inte bland grundbultarna för svensk säkerhetspolitik, och det tycker jag är en miss. Försvarsberedningen visar också på att en utveckling av det nordiska samarbetet i de här frågorna behöver grundas på en analys. Jag citerar från Försvarsberedningens färska rapport: "Som ett led i att klargöra vilka prioriteringar Sverige bör göra gällande i det nordiska samarbetet är det viktigt att utvärdera hur Sveriges försvarspolitiska samarbete i Norden, inom EU, med Nato och andra berörda fora kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning." Detta slog också den förra försvarsberedningen fast 2008, och det är mycket bra att även denna försvarsberedning gör ungefär samma konstaterande. Det är en framgång för Centerpartiet som jag gläds åt. Kanske kan vi redan börja analysera detta i den kommande försvarsberedningen. Det får vi se. Utskottet lyfter fram flera goda militära samarbeten mellan de nordiska länderna, till exempel flygvapnens Cross Border Training North mellan Sverige, Norge och Finland samt den utveckling av luftövervakningssamarbetet som sker i regionen. Utskottet ser också positivt på Sveriges och Finlands kommande deltagande i Natos luftövervakning över Island men konstaterar att luftpatrullering, Air Policing, är aktuell enbart för medlemmar av Nato. Här överraskar Sverigedemokraterna, som har en nationalistisk inriktning på det mesta, inklusive försvaret, och vill att EU ska upplösas och att Sverige inte ska samarbeta för nära Nato. Men här vill de att Sverige ska agera som Natomedlem och utföra luftpatrullering. Fru talman! Det nordiska samarbetet på dessa områden, och även på andra områden, är mycket viktigt, och det utvecklas i rätt riktning. Med detta konstaterande yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anf. 61 Mikael Oscarsson (KD)
Fru talman! När Försvarsberedningens första delbetänkande presenterades nyligen betonades våra grannländers ömsesidiga beroende av varandra. Vi behöver förstärka vår förmåga och öka samarbetet med våra grannländer. Jag tänker då inte bara direkt på försvarsförmågan utan på säkerhetspolitiken i stort. Detta stämmer mycket väl med det betänkande som vi debatterar här i dag. Vi vet också att Sverige inte längre är ett neutralt land. Vi tillhör den västliga civilisationen och är i dag en tydlig del av Europa och EU. Vi har utifrån vår historia särskilt nära band till övriga Norden, och på sätt och vis också till Baltikum sedan det blev självständigt. Vi har genom vår ensidiga solidaritetsförklaring uttryckt vår vilja att ge stöd - även militärt - till dessa våra grannländer vid en kris. Vi har också förhoppningar om motsvarande insatser om vi skulle behöva hjälp, även om vi där inte har några garantier. Därför är det glädjande att vi i dag lyfter fram det nordiska samarbetet som rör utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt krisberedskap. Vi vet alla att vi blir mer och mer beroende av vår omgivning inom samtliga dessa områden. Sverige är inte sig självt nog. Vi behöver Norden, och vi behöver Europa. Vi har en stark värdegemenskap inom Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige som andas mycket av kristdemokrati: människans höga värde, demokratispridning, mänskliga rättigheter - alla människors lika värde - utveckling och samförstånd. Sverige har allt att vinna på fördjupande och utvecklande samarbete i Norden. Det ger oss en starkare röst internationellt och kompletterar EU som vår röst. Också inom FN finns ett stort värde i att vi som nordiska länder samarbetar bredare och djupare. Effektivitet, nytta och mervärde - som många gånger sammanfaller - är drivkraften för detta nordiska samarbete. Här finns såväl förmågevinster som ekonomiska vinster att hämta. Kanske är det just därför som det också är så väl sett. Det är också viktigt, som utskottet uttrycker, att vi verkligen tar vara på möjligheterna att liksom i dag ha ett starkt nordiskt samarbete och att vi blickar över Östersjön till Baltikum. Tänk om vi kunde få ett lika starkt svensk-baltiskt samarbete, eller kanske snarare ett nordisk-baltiskt, som det samarbete som Norden har präglats av hittills. Sverige stärks av ett fördjupat samarbete i vårt närområde. Ett närmare samarbete i Norden och med de baltiska staterna samt med andra viktiga aktörer i vårt närområde bidrar dessutom till att stärka säkerheten i hela regionen. Det ökar också förmågan att hantera civila kriser i regionen. På sikt måste vi också närma oss Ryssland och ha samarbete där så är möjligt, med respekt för vår egen starka värdegemenskap. Slutligen några ord om vår förmåga att ta emot hjälp. Det nordiska samarbetet utgör ett viktigt komplement till såväl EU som Nato och våra samarbetsorgan Europarådet och OSSE. Försvarsberedningen säger följande: Utvidgningen av Nato har gynnat säkerheten i Europa inklusive Sverige och vårt närområde. Nato är ett viktigt politiskt forum för dialog mellan medlemsländer samt mellan medlemsländer och partnerländer. Nato är också den enda organisation som har en utvecklad förmåga för ledning och genomförande av krävande militära insatser i Europa och globalt. Vi är i dag inte medlemmar, men samarbetet vi har är avgörande för att vi ska kunna utveckla en relevant, modern, flexibel och användbar svensk försvarsmakt för eget försvar och internationella insatser. Försvarsberedningens ställningstagande är alltså att vi i dag inte klarar oss utan Nato. Även i de Nordengemensamma övningarna blir Nato en självklar part eftersom tre av de fem länderna är medlemmar i Nato. Detsamma gäller i den nordiska stridsgruppen. Nordefco är nu den formaliserade strukturen för försvarssamarbete i Norden och bidrar till att vinsterna bara kan bli större: effektivare resursanvändning, större bredd i den militära förmågan och fortsatt samverkan i internationella insatser. Sverige behöver detta. Men det blir också mer och mer tydligt att solidaritetsförklaringarna i dagsläget riskerar att inte kunna verkställas då vi saknar förmåga att ge och ta emot hjälp i tillräcklig omfattning. Det är därför särskilt glädjande att utskottet nu tydligt uttrycker att regeringen förutsätts vidta nödvändiga åtgärder för att kunna göra just detta. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 62 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till våra två reservationer 1 och 5. När vi i dag ska behandla detta betänkande från det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet har jag också lyssnat på den tidigare debatten som också handlade om Norden. Det känns faktiskt som om vi har haft en nordisk debatt under många timmar den här dagen. Det känns också mycket bra att vi är nästan överens i de flesta frågor. Jag ska försöka förklara varför vi ändå har skrivit ett antal reservationer. Vissa partier har lite svårt att förstå varför vi har gjort det. Vi socialdemokrater vill att Sverige ska vara militärt alliansfritt. Vi vill försvara Sverige. Vi vill börja inifrån och gå utåt. Det syns också i Försvarsberedningens betänkande att det är det vi anser. Vi är mycket eniga om detta. Detta ärende handlar om Norden och om samarbetet inom Norden. Det handlar också om den mjuka säkerheten. Det kan vara turism, företagsutveckling, diplomati eller handel. Jag hörde ett inlägg i dag om energin och vikten av att den kommer till oss. Östersjön är ett fredens hav. Detta fredens hav ska vi vara rädda om och använda på bästa sätt. Men trots det måste utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken fördjupas. Vi vill ha en högre prioritet än enligt dagens förslag. Vi vet att detta handlar om stabilitet och säkerhet. Vi vet att övning, utbildning, underrättelse och förmågeutveckling gör att säkerheten ökar i vårt närområde. Detta är också kostnadseffektivt. Vi har lika värderingar som våra grannar, och vi måste bygga vidare på dem. Vi vill också att det nordiska samarbetet i FN ska öka, och vi vill stödja alla de FN-insatser som pågår. Det är ett historiskt lågt deltagande i FN-missioner just nu från Sveriges sida. Vi anser att vi ska öka detta deltagande. Vi vill också tillsammans med våra nordiska vänner kunna ge ett gemensamt nordiskt styrkebidrag. Vi skulle också önska att man tog ett större grepp om Arktis. Vår vinterförmåga i norr skulle kunna användas på ett bra sätt. Vi tittar på våra stridsgrupper i EU, och vi kan se att de fortfarande inte är använda. När någon ber om stöd får vi ta ut vårt bidrag, be att få kliva av från stridsgrupperna och sedan skicka ett enskilt svenskt bidrag. Det måste utredas varför bidraget inte går att använda som det är. Men vi har den hårda säkerheten. Vi har Stoltenbergrapporten som grund, vi har Nordefco, som vi har hört om, vi har Nato och partnerskapet för fred, och vi har resolution 1325 från FN, som vi stöder fullt ut. Vi har nu också lyckats få gendercentret, som hela världen kommer att rikta sina blickar mot. Det tycker vi är väldigt bra. Vi är glada över allt det samarbete som vi har här i Norden, för vi tror att det kan leda fram till säkerhet och stabilitet hos oss.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2013-06-05
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2012/13:U21 yrkandena 1 och 2 samt 2012/13:U22 yrkande 6.
    • Reservation 1 (S)
    • Reservation 2 (SD)
    • Reservation 3 (MP)
    • Reservation 4 (V)
    Omröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S0959534
    M2000014
    MP1902011
    FP360012
    C320014
    SD00391
    KD260012
    V017156
    Totalt313112169104
    Ledamöternas röster
  2. Försvarssamarbete

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2012/13:U21 yrkandena 3-5 och 2012/13:U22 yrkandena 1-5.
    • Reservation 5 (S)
    • Reservation 6 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S094018
    M100007
    MP19006
    FP18006
    C16007
    SD00200
    KD13006
    V00163
    Totalt166943653
    Ledamöternas röster
  3. Skrivelse 2012/13:112

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2012/13:112 i denna del till handlingarna.