Lex Sarah och socialtjänsten – förslag om vissa förändringar

Betänkande 2009/10:SoU19

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
26 maj 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Lex Sarah ska gälla inom hela socialtjänsten (SoU19)

Lex Sarah ska i fortsättningen omfatta alla som arbetar inom socialtjänsten och vid Statens Institutionsstyrelse, SiS. Lex Sarah har funnits sedan 1999 och gäller både i kommunal verksamhet och i verksamhet som drivs enskilt. Bestämmelserna innebär att de som arbetar inom omsorger om äldre eller personer med funktionshinder är skyldiga att rapportera allvarliga missförhållanden. Enligt regeringens förslag ska Lex Sarah nu utvidgas till att gälla även de som arbetar med andra grupper som är föremål för socialtjänstens stöd och omvårdnad på olika sätt. Personal inom missbruksvård och på ungdomshem får också en rapporteringsskyldighet. De som jobbar ideellt berörs inte av förslaget. En annan nyhet är att alla missförhållanden, och även risker för missförhållanden, ska rapporteras. Arbetsgivaren, ansvarig nämnd, SiS ledning eller enskild som driver verksamhet måste ta itu med rapporterade problem utan fördröjning. Ett allvarligt missförhållande, eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, ska också snarast anmälas till Socialstyrelsen. Lagändringarna berör socialtjänstlagen, SoL, och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Ändringarna börjar i huvudsak att gälla den 1 juli 2011. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 1
Propositioner: 1

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-04-22
Justering: 2010-05-06
Trycklov till Gotab och webb: 2010-05-07
Trycklov: 2010-05-07
Trycklov: 2010-05-12
Reservationer: 1
Betänkande 2009/10:SoU19

Alla beredningar i utskottet

2010-04-22

Lex Sarah ska gälla inom hela socialtjänsten (SoU19)

Lex Sarah ska i fortsättningen omfatta alla som arbetar inom socialtjänsten och vid Statens Institutionsstyrelse, SiS, enligt ett förslag från regeringen.

Lex Sarah har funnits sedan 1999 och gäller både i kommunal verksamhet och i verksamhet som drivs enskilt. Bestämmelserna innebär att de som arbetar inom omsorger om äldre eller personer med funktionshinder är skyldiga att rapportera allvarliga missförhållanden.

Enligt regeringens förslag ska Lex Sarah nu utvidgas till att gälla även de som arbetar med andra grupper som är föremål för socialtjänstens stöd och omvårdnad på olika sätt. Personal inom missbruksvård och på ungdomshem får också en rapporteringsskyldighet. De som jobbar ideellt berörs inte av förslaget.

En annan nyhet är att alla missförhållanden, och även risker för missförhållanden, ska rapporteras. Arbetsgivaren, ansvarig nämnd, SiS ledning eller enskild som driver verksamhet måste ta itu med rapporterade problem utan fördröjning.

Ett allvarligt missförhållande, eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, ska också snarast anmälas till Socialstyrelsen.

Lagändringarna berör socialtjänstlagen, SoL, och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Ändringarna föreslås att i huvudsak börja gälla den 1 juli 2011. Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-05-24

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Barbro Westerholm (Fp)
Fru talman! Det här är en viktig proposition som har kommit några år efter det att vi fick lex Sarah. Nu har vi en del erfarenhet av hur det har fungerat. Här beskrivs hur man ska förfara när det har inträffat något, när något så att säga har gått snett och hur det sedan ska hanteras. Jag vill inte förlänga diskussionen här utan bara säga att jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 2 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag pratar i den här debatten för alla de tre rödgröna partierna, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vi stöder och ställer oss bakom propositionen om att förstärka och förtydliga lex Sarah. Lex Sarah kom ju till efter att den modiga undersköterskan Sarah Wägnert som vikarie i äldreomsorgen vågade lyfta fram missförhållanden och tydligt visa på att det behövdes ett stöd för personal att kunna göra detta. Det föreslås flera bra åtgärder för att säkra kvaliteten på socialtjänstens insatser. Bland annat föreslås att lex Sarah ska omfatta alla grupper inom socialtjänsten och Statens institutionsstyrelse och att lagen utökas till att omfatta en påtaglig risk för missförhållanden. Det är viktigt att man inte bara agerar när missförhållanden har skett utan att man redan när man ser att det kan komma att hända slår larm. Det är också bra att de enskilda utförarnas ansvar har förtydligats. Vi ställer oss bakom propositionen i stora drag, eftersom vi anser att den ökar kvaliteten på verksamheten och ger bättre och tryggare arbetsplatser. Men vi har en synpunkt i en reservation. Vi är kritiska till lämpligheten i att personal i enskild verksamhet ska rapportera missförhållanden till den som ansvarar för verksamheten. På en väl fungerande arbetsplats diskuterar man arbetsförhållandena och hur jobbet fungerar. Där framför personalen sina iakttagelser och synpunkter, vad som är bra och vad som inte är bra. Personalens kunskap tas till vara och bidrar till kontinuerlig kvalitetssäkring och verksamhetsutveckling. Men vad händer när en arbetsplats inte fungerar, där relationen mellan ledning och personal kanske inte är bra och där det inte finns en fungerande arbetsmiljö? Det är där risken finns att personalens kunskap inte tas till vara, att missförhållanden inte rättas till eller inte uppmärksammas. Det är främst i de här fallen, där det inte fungerar, som personalen behöver stöd i lex Sarah. Det kan då vara direkt olämpligt att ledningen, som kanske är problemet, ska ta emot anmälan och göra en bedömning av allvarligheten i missförhållandet. Vår ståndpunkt stöds också av Kommunal, som är det fackförbund som organiserar de allra flesta inom äldreomsorgen och som har stor erfarenhet av hur det fungerar på arbetsplatserna. De framför att det måste finnas samma trygghet för anmälaren oavsett om han är anställd inom offentlig eller privat verksamhet. Det får inte finnas en risk för att anmälningsförfarandet av arbetsgivaren kan uppfattas som att arbetstagaren åsidosätter den lojalitet som han eller hon är skyldig att visa arbetsgivaren. För att det inte ska bli arbetsrättsliga åtgärder säger Kommunal att det är väldigt viktigt att man vet detta och kan känna sig trygg. Kommunal anser också att alla missförhållanden ska anmälas till den som är huvudman för verksamheten, det vill säga kommunen och inte till ansvariga i enskild verksamhet. Samma synpunkter har också framförts av Riksrevisionens styrelse i den framställan man gjorde angående statens styrning av kvaliteten i privat äldreomsorg. Vi tycker att mycket är bra i den här propositionen, men vi har en reservation. Den gäller att anställda i enskild verksamhet, som alltså jobbar i verksamhet som har privata utförare, precis som de som jobbar i kommunal verksamhet ska lämna sin anmälan till kommunen och kommunens socialnämnd. Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservationen från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I detta anförande instämde Marina Pettersson och Christer Engelhardt (båda s) samt Thomas Nihlén (mp) och Elina Linna (v).

Anf. 3 Magdalena Andersson (M)
Fru talman! Gör rätt från början! Det är precis det som ett systematiskt kvalitetsarbete egentligen handlar om. Om man gör rätt från början behöver man inte göra om och behöver inte heller riskera fel. Precis så lätt och precis så svårt är det. Syftet med lex Sarah är och kommer också i fortsättningen att vara att komma till rätta med brister i den egna verksamheten, att utveckla sin verksamhet och att förhindra att missförhållanden uppkommer igen. Alliansregeringen fokuserar väldigt starkt på ökad kvalitet i socialtjänsten och har därför satsat på flera åtgärder både för att stärka kunskaperna och för att höja kvaliteten. Det handlar till exempel om öppna jämförelser, brukarundersökningar och att utveckla olika kvalitetsindikatorer, men också om bättre underlag för fria val inom socialtjänsten. Fru talman! Det viktigaste styrinstrumentet staten har är tillsynen. Tillsynsreformen inom socialtjänsten har lagt grunden till en tillsyn som kan bedrivas på ett samordnat, effektivt och enhetligt sätt över hela landet. Lex Sarah har en stor potential att kunna utvecklas till ett bra instrument både för att identifiera, dokumentera och åtgärda fel, brister och missförhållanden i hela socialtjänsten. Då krävs det förändringar. Det krävs att lex Sarah också ska ändras till att gälla inom hela socialtjänsten och få större likheter med hälso- och sjukvårdens lex Maria. För den som precis som jag lyssnade på helgens rapportering om situationen på en del Sisinstitutioner, där det berättas att ungdomar tvingas till avklädning eller tas av kläderna med tvång innan de isoleras, känns dagens debatt och onsdagens beslut ännu viktigare än tidigare, att vi nu beslutar om en skyldighet också för personal inom de områdena att rapportera om missförhållanden eller påtagliga risker för sådana. Fru talman! Det viktigaste i det här ärendet är ändå själva implementeringen i arbetet och ute i verksamheterna. Det allra mest avgörande för att det ska bli ett bra resultat av denna lex Sarah är att bestämmelserna blir en regelmässig del av det systematiska kvalitetsarbete som görs i kommunerna och i de enskilda verksamheterna som hör till socialtjänsten. Här är också grundtanken att vi ska sluta leta personliga syndabockar, att det är viktigare att fokusera på systemet i stället för individen. Det ska inte handla om vem som gjorde fel utan vad det var som brast i organisationen. Det är bara när man börjar lägga mer tonvikt vid det förebyggande, på riskanalyser och på rent kvalitetsarbete, det som gör att fel, brister och missförhållanden upptäcks på ett tidigt stadium, som vi i möjligaste mån kan undvika att det händer. Visst var hon modig, Sarah Wägnert, som för 13 år sedan vågade stå upp för de gamla som hon tyckte for illa. Hon var sedan den som fick ge namn till lagen lex Sarah. Det är inte många förunnat att få en lag uppkallad efter sig, men det civilkurage hon visade var både viktigt och djärvt. Det är så pass att hon i år av Mälardalens högskola blev utsedd till hedersdoktor. Hon promoverades för nästan två månader sedan vid en ceremoni i Västerås domkyrka. Högskolan skriver bland annat i motiveringen: "Sarah Wägnert utgör därför en viktig förebild för vår verksamhet inom hela området Hälsa och välfärd." Fru talman! Nu är det dags för nästa steg, för en utvecklad lex Sarah, där förhoppningen är att alla inblandade ska vara besjälade av att höja kvaliteten i alla verksamheter, skapa tryggare arbetsplatser och därmed minimera risker och fel. Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag.

Anf. 4 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Precis som vi har hört förut infördes lex Sarah 1999 för att gälla inom både kommunal och enskild verksamhet. Nu kommer, precis som Magdalena sade strax innan mig, lex Sarah att utvidgas till att gälla även de som arbetar i andra grupper som är föremål för socialtjänstens stöd och omvårdnad på olika sätt. Lex Sarah ska i fortsättningen omfatta alla som arbetar inom socialtjänsten och i Statens institutionsstyrelse, Sis. Arbetsgivaren och ansvarig nämnd, Sis ledning eller enskild som driver verksamhet måste utan fördröjning ta itu med rapporterade problem. Personal inom missbruksvård och ungdoms- och utredningshem får också samma rapporteringsskyldighet. Fru talman! Det viktigaste som jag tycker i förslaget - det är mycket som är viktigt - är att ett allvarligt missförhållande, eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, också snarast ska anmälas till Socialstyrelsen. Det har varit många gånger som man har väntat ut att något har hänt eller ska hända innan man har agerat. De som jobbar ideellt kommer inte att beröras av förslaget, men det hindrar inte att man visar civilkurage och anmäler ändå. Fru talman! Jag tror att många håller med om att socialtjänsten behöver kvalitetssäkras så att vi alla kan vara lugna med att det fungerar på alla socialkontor i olika kommuner. Det är en av samhällets viktigaste inrättningar, till och med kanske den allra viktigaste, för att våra trygghetssystem ska fungera. Det är dit människor ska kunna vända sig med ett litet behov eller ett behov på liv och död för den enskilde. På de allra flesta socialkontor tar personalen uppgiften på allra största allvar och jobbar mycket med värderingar och attityder för att på bästa sätt möta människor som är i behov av deras hjälp och stöd. Man följer portalparagrafen och är mån om att arbeta med helheten, man har barnperspektivet i fokus och låter det styra i alla frågor som rör barn och unga samt man arbetar ständigt med attityd- och värderingsfrågor. Men så finns det socialkontor och institutioner som arbetar precis tvärtom. Även om de är få blir de likväl för många. Portalparagrafen med efterföljande meningar står längst in i en hylla. Helheten och respekten för dem som behöver hjälp kan kanske till och med vara noll. Socialkontoret eller institutionen är introvert, och man arbetar efter principen att vara kollegial. Att slå ifrån sig med att det inte är mitt ärende, att det inte är jag som är den unges kontaktperson eller liknande kommer med det nya förslaget inte att vara möjligt. Fru talman! Vi har i massmedierna bara under de senaste åren kunnat läsa om flera hårresande fall. Magdalena Andersson tog upp några. Det är fråga om ungdomar som inte får behandling eller får fel sorts hjälp, som inte får hjälp alls, blir satta i isoleringsrum, barnärenden som har skötts på ett regelvidrigt sätt samt barn och unga som på olika sätt har blivit kränkta. Det här är bara några exempel. Det vilar ett tungt ansvar på de handläggare och övrig personal som är med och fattar de livsavgörande besluten när det gäller barn och unga. Det gäller hela deras framtid, inte bara nu. Det krävs ett gott ledarskap med en öppen attityd och en vilja att rätta till eventuella missförhållanden. Jag tror att en utvidgad lex Sarah bland annat kan ses som en hjälp för en handläggare på ett socialkontor och personal inom olika institutioner, som har fått samhällets ansvar att arbeta på allra bästa sätt för de barn och unga som behöver hjälp. De ska få den trygghet och omvårdnad som alla barn och unga har rätt till. Det ska också ses som ett led i att vi i framtiden aldrig mer ska behöva göra en ny vanvårdsutredning. Det hoppas vi ska vara en engångsföreteelse och inte bli en kapitelbok. Fru talman! Ändringarna som nu föreslås ska börja gälla den 1 juli 2011. Jag avslutar med att yrka bifall till propositionen.

Anf. 5 Maria Lundqvist-Brömster (Fp)
Fru talman! Det var hösten 1997 som Sarah Wägnert gick ut i medierna och berättade om vanvården av äldre på det sjukhem som hon då jobbade på. Det var då debatten om vården av äldre började i Sverige och utmynnade i att lex Sarah-bestämmelsen infördes i socialtjänstlagen 1999. Det var för att äldre och personer med funktionsnedsättning skulle garanteras god omvårdnad och få leva under trygga förhållanden. Både frivilligarbetande och yrkesverksamma fick i och med bestämmelsen en skyldighet att anmäla missförhållanden. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade fick 2005 en liknande bestämmelse som skulle vaka över att personer som omfattades av lagen skulle få gott stöd, god service och få leva under trygga förhållanden. Fru talman! Tyvärr har vi trots lex Sarah fått ta del av många livsöden bland äldre och personer med funktionsnedsättning som har varit utsatta för fysiskt våld, psykiska kränkningar och andra övergrepp. Länsstyrelserna har också pekat på att reglerna kan upplevas som oklara bland personal. Men efter tio år kan vi dock konstatera att kännedomen om lex Sarah ökat bland omsorgspersonalen. Regeringen har på olika sätt vidtagit åtgärder för att stärka kvalitetsarbetet inom socialtjänsten. Det har man bland annat gjort med öppna jämförelser, brukarundersökningar, förbättrade kvalitetsindikatorer och det fria valet inom socialtjänsten. Fru talman! Trots att vi har haft lex Sarah i tio år har man tyvärr funnit att erfarenheterna från anmälningar som har inkommit inte har använts i kvalitetsarbetet för att utveckla vården och för att förhindra och förebygga att inte allvarliga missförhållanden uppstår. Därför tycker vi att det är glädjande att alliansregeringen tar ytterligare ett steg för att höja kvaliteten inom socialtjänsten. Det gör man genom att utvidga lex Sarah till att omfatta hela socialtjänsten men också verksamhet inom Statens institutionsstyrelse och verksamhet som berör lagen om stöd för personer med funktionshinder samt enskilt anställda. Personalen får med denna utvidgning ett personligt ansvar för att medverka till att arbetet som bedrivs inom dessa områden är av god kvalitet. På detta sätt ökar förutsättningarna för att komma till rätta med brister inom verksamheterna, att utveckla dem och förhindra att missförhållanden uppstår. Man kommer att kunna identifiera, dokumentera och åtgärda missförhållanden inom hela socialtjänsten. Fru talman! Detta känns mycket tillfredsställande eftersom även andra områden inom socialtjänsten varit föremål för kritik. Inom framför allt barn- och ungdomsområdet har det under åren redovisats alarmerande rapporter om barn som farit illa. Vi vet till exempel att socialtjänsten trots skyldighet att starta utredning efter inkommen anmälan om att barn far illa i många fall inte startar någon utredning. I en forskningsrapport från Linköpings universitet hade man granskat 1 570 anmälningar om barn som far illa, och 41 procent av dessa ärenden ledde inte till någon som helst fördjupad utredning. Statens institutionsstyrelse - en del har nämnt det i tidigare anföranden - kommer också att omfattas av lex Sarah, och det kan behövas med tanke på de rapporter och den kritik som vi har fått höra med anledning av den inlåsning av ungdomar som har skett på Sisinstitutionerna. Med denna ändring får man också större likhet med hur lex Maria används inom hälso- och sjukvården. Det känns helt rätt i tiden eftersom man som enskild många gånger är aktuell inom båda huvudmannaskapsområdena, både i landstingen och i kommunerna. Fru talman! Alliansregeringen har åter satt ned foten för att utveckla kvaliteten inom socialtjänsten och för att ingripa mot missförhållanden, allt för den enskildes bästa. Som personal är man i och med denna ändring skyldig att rapportera om missförhållanden eller påtaglig risk för missförhållanden till berörd nämnd eller ledning, inte bara då man beviljats en åtgärd utan redan då en åtgärd kommer på tal. Fru talman! Vi har haft otillräcklig kunskap om hur situationen kring förekomsten av missförhållanden ser ut i hela landet, men med denna ändring kommer vi att få möjlighet att ha bättre koll på detta. Det är angeläget att vi får den inblicken för att kunna utveckla dessa områden, systematisera rutiner och kvalitetssäkra. Sedan stärker vi återigen individens ställning.

Anf. 6 Lars-Axel Nordell (Kd)
Fru talman! Vi minns alla hur hon plötsligt stod där framför tv-kamerorna 1997, Sarah Wägnert, 23 år gammal. Med ett stort mått av civilkurage berättade hon om vad som hände på Polhemsgården i Solna. Det avslöjande som hon gjorde ledde fram till två viktiga saker. Dels ökade medvetenheten i varje kommun och landsting om behovet av att tillförsäkra sig en hög beställarkompetens. Dels ledde det fram till den här förändringen i socialtjänstlagen, lex Sarah - en väldigt viktig lagstiftning. Där föreskrivs att den som uppmärksammar eller får kännedom om allvarliga missförhållanden i omsorgerna måste anmäla detta till socialnämnden. För yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet ska anmälan om allvarligt missförhållande göras till den ansvarige för verksamheten. Detta beslutade Sveriges riksdag från 1999. Lex Sarah har fyllt en viktig funktion inom äldre- och handikappomsorgen, men den har haft vissa svagheter som åtgärdas i och med de förändringar som regeringen föreslår och som nu ligger på riksdagens bord för beslut. För det första utvidgas lagen till att omfatta hela socialtjänsten, även barn- och ungdomsvården och Statens institutionsstyrelse. Det är viktigt. För det andra utvidgas lagen så att det inte bara är allvarliga missförhållanden som ska anmälas utan missförhållanden över lag och om det finns en risk för missförhållanden. Med lagförslaget underlättar vi alltså för den som överväger att rapportera ett missförhållande att först bedöma om det verkligen rör sig om ett allvarligt missförhållande eller inte. Med lagen räcker det alltså att det är ett missförhållande som inte behöver vara av allvarlig karaktär för att en rapport ska göras, och på så sätt bidrar den till att skapa bättre förutsättningar och ett bättre förebyggande arbete. Det handlar inte om att i första hand jaga syndabockar utan om att stärka kvalitetsarbetet, som vi tidigare har sagt. Jag tycker att det känns väldigt bra. En viktig sak är att om en ansvarig finner att missförhållandet som rapporterats in är av allvarlig karaktär ska detta snarast anmälas till Socialstyrelsen. Det är oerhört viktigt. Det finns en följdmotion från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet där det föreslås att en rapporteringsskyldighet till socialnämnden ska införas också för yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Jag vill påminna om att enligt nuvarande regler ska en anmälan om allvarliga missförhållanden i enskilt bedriven verksamhet göras till den som är ansvarig för verksamheten. Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå denna ordning som i dag gäller, utan när man nu gör dessa ändringar kvarstår det. Syftet med lex Sarah är att komma till rätta med brister i den egna verksamheten, att utveckla den och att förhindra att liknande missförhållanden uppkommer igen. Regeringen anser att bestämmelserna och de ändringar som görs kan utgöra ett effektivt fungerande instrument för att lättare identifiera, dokumentera och åtgärda fel, brister och missförhållanden inom hela socialtjänsten. Mot denna bakgrund, fru talman, yrkar jag avslag på motionen och bifall till utskottets förslag.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-05-26
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Lagförslagen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
    2. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
    3. lag om ändring i skollagen (1985:1100).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:131 i denna del.
  2. Rapporteringsskyldighet i enskilt bedriven verksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2009/10:So5 av Eva Olofsson m.fl. (v, s, mp).
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0111019
    m820014
    c22007
    fp24004
    kd18006
    v01705
    mp01207
    -1000
    Totalt147140062
    Ledamöternas röster