Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål

Justitieutskottets betänkande 2011/12:JuU28

Ja till datalagringsdirektivet (JuU28)

Spela video
Laddar {{loadingpercent}}%
Spela video
Spela video

00:00 00:00
00:00

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att genomföra EU:s så kallade datalagringsdirektiv i svensk lag. Datalagringsdirektivet gäller lagring av uppgifter i data- och teletrafik för brottsbekämpande ändamål. Det syftar till att Internet- och teleoperatörer i alla EU-länder ska ha samma skyldigheter att lagra trafikuppgifter. Uppgifterna ska vid behov kunna användas för att avslöja, utreda och åtala för allvarliga brott. Syftet med lagringsskyldigheten och vilka teknikområden som omfattas kommer att föras in i lagen om elektronisk kommunikation:

  • Lagringsskyldigheten delas upp i kategorierna telefoni, meddelandehantering, Internetåtkomst och anslutningsform.
  • Den närmare tekniska beskrivningen av vilka uppgifter som ska lagras regleras genom förordningar.
  • Uppgifterna ska lagras i sex månader.
  • Lagringsskyldigheten gäller också då en person ringer upp någon som inte svarar. Dessutom ska uppgifter lagras inte bara om var personerna befann sig när samtalet eller kommunikationen påbörjades, utan också var de befann sig när den avslutades.
  • Leverantörerna ska stå för kostnaderna i samband med lagringen. De kostnader som uppstår om leverantören behöver lämna ut uppgifter till myndigheter ska leverantören få ersättning för.
  • Särskilda bestämmelser ska skydda de uppgifter som lagras.

Lagändringarna börjar att gälla den 1 maj 2012. Riksdagen beslutade också om ett tillägg som innebär att de mer detaljerade föreskrifterna som regeringen utfärdar om datalagring i förordningar ska godkännas av riksdagen. Skälet är att föreskrifterna kan få betydelse i slutändan för hur stort intrång som kommer att ske i enskilda personers integritet.

Riksdagens beslut togs efter att regeringens förslag vilat ett år i riksdagen. Det behandlades för första gången i mars 2011 (se betänkande 2010/11:JuU14).

Datum för beslutet: 21 mars 2012
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut: Riksdagen antar det av utskottet framlagda förslaget till a) lag om ändring i rättegångsbalken, b) lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Avslag på motionen.

Hela betänkandet

Betänkande 2011/12:JuU28 (pdf, 4 MB)
2011/12:JuU28 Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål

Justitieutskottets betänkande

2011/12:JuU28

Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål

Sammanfattning

Utskottet behandlade under våren 2011, i betänkande 2010/11:JuU14, proposition 2010/11:46 Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål – genomförande av direktiv 2006/24/EG. I betänkandet behandlades även motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen samt motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2010.

Utskottet föreslog att det i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation skulle föras in bestämmelser som bl.a. anger ändamålen med lagringsskyldigheten och vilka teknikområden som omfattas. Förslaget innebar att de olika sätten att kommunicera delades upp på ett mer teknikneutralt sätt än i direktivet. Den närmare tekniska beskrivningen av vilka uppgifter som ska lagras ansågs lämpligast kunna regleras i förordning. Lagringsskyldigheten föreslogs, utöver de uppgifter direktivet kräver, även gälla vid misslyckad uppringning och för uppgifter om lokalisering av mobil kommunikationsutrustning vid kommunikationens slut. Utskottet föreslog att lagringstiden borde bestämmas till sex månader. Förslaget innebar vidare att leverantörerna ska stå för kostnaderna för lagring, säkerhet och anpassning av systemen medan det allmänna ska ersätta leverantörerna för de kostnader som avser utlämnande av uppgifter i enskilda ärenden. Vidare föreslogs särskilda bestämmelser för att skapa ett tillfredsställande skydd för de uppgifter som lagras. En följdändring föreslogs i rättegångsbalken. Slutligen föreslog utskottet att de föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet 6 kap. 3 a § lagen om elektronisk kommunikation snarast ska underställas riksdagen för prövning. Utskottet avstyrkte samtliga motioner.

Riksdagen beslutade den 16 mars 2011 att utskottets förslag till 6 kap. 3 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation samt regeringens förslag till lag om ändring i övrigt av denna lag skulle hänvisas till justitieutskottet för att vila där i minst 12 månader från den 11 mars 2011. Vidare beslutade riksdagen att regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken fallit. Riksdagen avslog samtliga motioner.

Utskottet avger nu i enlighet med 4 kap. 9 § riksdagsordningen ett nytt betänkande i ärendet. Utskottet har vid sin förnyade beredning av ärendet inte funnit skäl att frångå den bedömning som utskottet gjorde i betänkande 2010/11:JuU14. En motion samt ett yrkande som framställts i utskottet avstyrks.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2012.

I betänkandet finns tre reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Genomförande av direktivet om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål

 

Riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 2 till

a) lag om ändring i rättegångsbalken,

b) lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Reservation 1 (MP, V)

Reservation 2 (SD)

2.

Sveriges agerande inom EU

 

Riksdagen avslår motion 2011/12:Ju222 yrkandena 1–3.

Reservation 3 (MP, V)

Stockholm den 13 mars 2012

På justitieutskottets vägnar

Morgan Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Morgan Johansson (S), Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Kerstin Haglö (S), Christer Adelsbo (S), Jan R Andersson (M), Elin Lundgren (S), Johan Pehrson (FP), Anna Wallén (S), Arhe Hamednaca (S), Patrick Reslow (M), Caroline Szyber (KD), Kent Ekeroth (SD), Lena Olsson (V), Carl-Oskar Bohlin (M) och Agneta Börjesson (MP).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlade under våren 2011, i betänkande 2010/11:JuU14, proposition 2010/11:46 Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål – genomförande av direktiv 2006/24/EG. I betänkandet behandlades även motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen samt motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2010. Justitieutskottet beredde konstitutionsutskottet, näringsutskottet och trafikutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och motionerna. Konstitutionsutskottet och trafikutskottet yttrade sig. Yttrandena redovisas i bilagorna 3 och 4.

Utskottet tillstyrkte propositionen, dock med den ändringen att utskottet föreslog att föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet i 6 kap. 3 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation snarast ska underställas riksdagen för prövning. Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden.

Riksdagen beslutade den 16 mars 2011 (rskr. 2010/11:189) att utskottets förslag till 6 kap. 3 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation samt regeringens förslag till lag om ändring i övrigt av denna lag skulle hänvisas till justitieutskottet för att vila där i minst 12 månader från den 11 mars 2011. Vidare beslutade riksdagen att regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken fallit. Riksdagen avslog samtliga motioner.

Utskottet behandlar i detta betänkande det vilande lagförslaget samt en motion från den allmänna motionstiden 2011. Vidare har ledamoten från Sverigedemokraterna under beredningen i utskottet begärt ett tillkännagivande om att de trafikuppgifter som ska lagras av leverantörer i Sverige inte ska få lagras utanför Sveriges gränser.

Utskottet fick den 25 oktober 2011 som ett led i sin beredning av ärendet information från regeringen om den skadeståndsprocess som kommissionen inlett (se nedan).

I en dom den 4 februari 2010 fastställde EU-domstolen att Sverige inte har genomfört direktivet om lagring av trafikuppgifter i tid (mål C-185/09). Kommissionen har därefter, i mål C-270/11, väckt talan mot Sverige och yrkat att domstolen ska fastställa att Sverige inte uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 260.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eftersom Sverige inte vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att följa domen i mål C-185/09. Vidare har kommissionen yrkat att Sverige ska betala ett vite om drygt 40 000 euro per dag för var dag som nödvändiga åtgärder inte vidtas för att följa domstolens dom i mål C-185/09, fr.o.m. den dag då dom meddelas i mål C-270/11 till den dag då domen i mål C-185/09 följs. Kommissionen har också yrkat att Sverige ska betala ett standardbelopp om knappt 9 600 euro per dag för var dag som nödvändiga åtgärder inte vidtas för att följa domstolens dom i mål C-185/09, fr.o.m. den dag då domen i mål C-185/09 meddelades till dess dom meddelas i mål C-270/11 eller den dag som nödvändiga åtgärder vidtas för att följa domen i mål C-185/09, om denna inträffar tidigare.

Sverige har bestritt kommissionens yrkande om att Sverige ska förpliktas betala ett standardbelopp och i vart fall att Sverige ska förpliktas betala både ett standardbelopp och vite. Sverige har vidare yrkat att domstolen ska ogilla kommissionens talan i dessa delar. För det fall att kommissionen anser att Sverige ska förpliktas att betala ekonomiska sanktioner har Sverige begärt att domstolen bestämmer dessa till de lägre belopp som domstolen med hänsyn till omständigheterna anser skäligt.

Skriftväxlingen i målet är avslutad. Sverige har begärt muntlig förhandling i målet.

Det huvudsakliga innehållet i proposition 2010/11:46

I propositionen lämnades förslag till genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG. Direktivet syftar till att harmonisera medlemsstaternas regler om skyldigheter för leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät att lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter samt uppgifter som behövs för att identifiera en abonnent eller användare för att säkerställa att uppgifterna finns tillgängliga för avslöjande, utredning och åtal av allvarliga brott.

Enligt propositionen svarar de uppgifter som ska lagras – enkelt uttryckt – främst på frågorna om vem som kommunicerade med vem, när det skedde, var de som kommunicerade befann sig och vilken typ av kommunikation som användes. Uppgifterna får inte avslöja innehållet i en kommunikation.

I propositionen föreslogs att det i lag förs in bestämmelser som bl.a. anger ändamålen med lagringsskyldigheten och vilka teknikområden som omfattas. Den närmare tekniska beskrivningen av vilka uppgifter som ska lagras bedömdes lämpligast att ta in i förordning.

Förslaget innebar att de olika sätten att kommunicera delas upp på ett mer teknikneutralt sätt än i direktivet. Lagringstiden föreslogs vara sex månader. Lagringsskyldigheten föreslogs, utöver de uppgifter direktivet kräver, även gälla vid misslyckad uppringning och för uppgifter om lokalisering av mobil kommunikationsutrustning vid kommunikationens slut. Förslaget innebar vidare att leverantörerna ska stå för kostnaderna för lagring, säkerhet och anpassning av systemen medan det allmänna ska ersätta leverantörerna för de kostnader som avser utlämnande av uppgifter i enskilda ärenden.

Slutligen föreslogs särskilda bestämmelser för att skapa ett tillfredsställande skydd för de uppgifter som lagras.

Lagändringarna föreslogs träda i kraft den 1 juli 2011.

Utskottets övervägande

Direktivet om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller utskottets förslag om genomförande av direktivet om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål.

Jämför reservationerna 1 (MP, V) och 2 (SD).

Genomförande av direktivet

Direktivets huvudsakliga innehåll

Syftet med direktivet om lagring av trafikuppgifter är att harmonisera medlemsstaternas bestämmelser om skyldighet att lagra vissa uppgifter för att på så sätt säkerställa att uppgifterna är tillgängliga för avslöjande, utredning och åtal av allvarliga brott. Lagring av trafikuppgifter för en viss typ av kommunikation har i många medlemsstater visat sig vara ett nödvändigt och effektivt redskap för de brottsbekämpande myndigheterna, framför allt när det gäller utredningar om allvarlig brottslighet som organiserad brottslighet och terrorism.

Lagringsskyldigheten enligt direktivet omfattar uppgifter som genereras eller behandlas av leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät vid leverans av kommunikationstjänster, i den utsträckning det sker inom statens territorium. Inga uppgifter som avslöjar kommunikationens innehåll får lagras. De uppgifter som ska lagras är sådana uppgifter som är nödvändiga för att spåra och identifiera en kommunikationskälla. Vidare rör det sig om uppgifter som är nödvändiga för att identifiera slutmålet för en kommunikation. Lagringsskyldigheten omfattar dessutom datum, tidpunkt och varaktighet för kommunikationen, typen av kommunikation samt vilken utrustning som har använts. Slutligen omfattar lagringsskyldigheten uppgifter som är nödvändiga för att identifiera lokalisering av mobil kommunikationsutrustning vad avser kommunikationens början. Uppgifterna ska lagras i minst sex månader och som längst i två år.

Som ett minimum för datasäkerhet ska medlemsstaterna säkerställa att leverantörerna respekterar vissa i direktivet angivna principer när det gäller lagrade trafikuppgifter. De lagrade uppgifterna ska vara av samma kvalitet och vara föremål för samma säkerhet och skydd som uppgifterna i nätverket. Lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder ska vidtas för att skydda uppgifterna mot oavsiktlig eller olaglig förstöring, oavsiktlig förlust, oavsiktlig ändring eller otillåten eller olaglig lagring av, behandling av, tillgång till eller avslöjande av uppgifterna. Lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder ska vidare vidtas för att säkerställa att endast särskilt bemyndigad personal ges tillgång till uppgifterna. Uppgifterna ska vidare förstöras vid slutet av lagringstiden, utom uppgifter för vilka tillgång medgivits och som har bevarats. För att övervaka tillämpningen av bestämmelserna om säkerhet för de lagrade uppgifterna ska varje medlemsstat utse en eller flera tillsynsmyndigheter. Medlemsstaterna ska vidare införa sanktioner för att beivra otillåten avsiktlig tillgång till eller överföring av lagrade trafikuppgifter.

Proposition 2010/11:46

I propositionen anförde regeringen att de brottsbekämpande myndigheterna i stor utsträckning använder sig av trafikuppgifter för att avslöja, utreda och lagföra brott. Möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att få tillgång till trafikuppgifter är beroende av vilka uppgifter som leverantörerna har lagrat för andra syften. Vilka uppgifter som lagras och den tid de lagras styrs av helt andra faktorer än de brottsbekämpande myndigheternas behov. Enligt propositionen kan utvecklingen inom området elektronisk kommunikation förväntas leda till att nät- och tjänsteleverantörer i framtiden inte behöver lagra uppgifter för sin egen verksamhet i lika stor utsträckning som tidigare. Det medför att möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att få tillgång till sådana uppgifter kan komma att minska. Genom att införa en skyldighet att lagra vissa trafikuppgifter säkerställer direktivet enligt propositionen att trafikuppgifter finns tillgängliga för att användas i brottsutredningar.

Regeringen anförde vidare att samtidigt som det kan konstateras att tillgången till trafikuppgifter är av stor betydelse för att myndigheterna ska kunna utföra en effektiv brottsbekämpning medför lagringen av trafikuppgifter ett intrång i enskildas personliga integritet. I propositionen påpekades att det redan i direktivet görs en avvägning mellan dessa intressen, vilket också ett antal remissinstanser anfört. Direktivet innehåller inte bara en uppräkning av vilka trafikuppgifter som ska lagras utan också flera artiklar som ska garantera en rimlig proportion mellan intresset av att allvarliga brott avslöjas, utreds och lagförs respektive skyddet för enskildas integritet. Det gäller t.ex. den längsta acceptabla lagringstiden, att uppgifterna ska utplånas vid slutet av den tiden och att uppgifterna ska skyddas mot olika åtgärder som är skadliga från integritetsskyddssynpunkt.

Regeringen påpekade i propositionen att Sverige som medlemsstat i Europeiska unionen är skyldigt att genomföra direktivet. Denna skyldighet hindrar enligt regeringen emellertid inte att integritetsfrågorna vid genomförandet kan beaktas på olika sätt, vilket direktivet också utgår ifrån. En utgångspunkt bör då vara att vid regleringen av lagringen skapa ett transparent system som gör det möjligt för medborgarna att förutse vilka uppgifter som kommer att lagras och hur de typiskt sett används i brottsbekämpningen. I detta ligger att lagring ska medges endast om det följer av direktivet eller kan motiveras med stöd av artikel 15.1 i direktiv 2002/58/EG om integritet och elektronisk kommunikation.

Konstitutionsutskottets yttrande 2010/11:KU3y

Av konstitutionsutskottets yttrande framgick i huvudsak följande om integritetsfrågorna.

Konstitutionsutskottet anförde att den lagring av trafikuppgifter som föreslogs i propositionen omfattas av regeringsformens (RF) skydd i 2 kap. 6 § andra stycket av den personliga integriteten. Enligt 2 kap. 20 § RF får fri- och rättigheterna enligt bl.a. 2 kap. 6 § begränsas genom lag. Konstitutionsutskottet ansåg att de ändamål som avsågs bli tillgodosedda genom lagförslagen, dvs. att avslöja, utreda och lagföra brott, var sådana godtagbara ändamål enligt 2 kap. 21 § RF som medger en begränsning av de fri- och rättigheter som bl.a. stadgas i 2 kap. 6 §.

Genom förslaget kommer det, enligt vad konstitutionsutskottet anförde, att finnas ett skydd för de lagrade uppgifterna, och de lagringsskyldiga leverantörerna kommer att stå under tillsyn. Därtill kommer att trafikuppgifter redan i dag lagras hos företag som driver kommunikationstjänster. Den faktiska skillnad som lagförslagen innebär är endast att de brottsbekämpande myndigheterna kan få tillgång till uppgifterna under strikt reglerade former. Trafikuppgifter används dessutom redan i dag i brottsutredningar, påtalade konstitutionsutskottet. Dessa omständigheter talade enligt konstitutionsutskottets mening för att de föreslagna åtgärderna borde kunna vara godtagbara enligt regeringsformen. Förslaget överensstämmer i stort sett med direktivet. Konstitutionsutskottet noterade att det redan i direktivet görs en avvägning mellan de intressen som nu är aktuella. Direktivet innehåller sålunda bestämmelser om t.ex. den längsta acceptabla lagringstiden och att uppgifterna ska skyddas mot olika åtgärder som är skadliga från integritetssynpunkt. Avvägningen mellan behovet av tillgång till trafikuppgifter och skyddet för den personliga integriteten är därför väsentligen given redan i direktivet. Direktivet har dessutom redan varit gällande under flera års tid och tillämpas i andra medlemsstater. Den ytterligare reglering som föreslogs med stöd av direktivet om integritet och elektronisk kommunikation innebar enligt konstitutionsutskottets mening ett i sammanhanget godtagbart ingrepp i den personliga integriteten.

Sammanfattningsvis ansåg konstitutionsutskottet att utformningen av lagringskravet beaktade såväl de brottsbekämpande myndigheternas behov av tillgång till trafikuppgifter som behovet att skydda enskildas integritet. Den begränsning av skyddet för den personliga integriteten som lagförslaget innebar kunde enligt konstitutionsutskottets mening inte anses gå utöver vad som var nödvändigt med hänsyn till ändamålet med den föreslagna lagstiftningen. Vid en bedömning mot bakgrund av bestämmelserna i regeringsformen framstår lagförslagen alltså som godtagbara, anförde konstitutionsutskottet. Detta hindrade enligt konstitutionsutskottet inte att utskottet såg det som angeläget att en revision av datalagringsdirektivet kommer till stånd och att varje möjlighet att förstärka skyddet för den personliga integriteten då borde tas till vara.

Konstitutionsutskottet föreslog i sitt yttrande att justitieutskottet skulle tillstyrka propositionen, dock med beaktande av vad utskottet anförde om underställning av förordningar (se nedan).

Trafikutskottets yttrande 2010/11:TU3y

Av trafikutskottets yttrande framgick i huvudsak följande om direktivets genomförande samt de marknadsmässiga aspekterna på förslaget.

Trafikutskottet framhöll att direktivet om lagring av trafikuppgifter bl.a. syftar till att främja den inre marknaden. Härigenom kommer leverantörerna att i huvudsak ställas inför samma krav inom EU, vilket enligt trafikutskottets mening främjar konkurrensen. Trafikutskottet konstaterade samtidigt att det inte finns någon fullständig enhetlighet i utformningen av de regler som genomför direktivet i de olika europeiska staterna. Mot bakgrund av att flera medlemsstater infört skyldigheter att spara uppgifter som går utöver vad direktivet anger var regeringens förslag att utvidga lagringsskyldigheten utöver vad som föreskrivs i direktivet inte unikt. Aktörerna på den svenska marknaden försätts därför inte i en sämre konkurrenssituation än operatörerna som verkar i övriga åsyftade medlemsstater, anförde trafikutskottet.

Trafikutskottet bedömde att regeringens lagförslag uppfyller de krav som fastlagts i det bakomliggande EU-direktivet. Trafikutskottet välkomnade vidare de förslag som regeringen lämnat i syfte att mildra lagringsskyldighetens kostnader och underströk vikten av att det fortsatta förordnings- och föreskriftsarbetet sker skyndsamt och på så vis att genomförandet av lagringsskyldigheten inte ska bli onödigt belastande för operatörerna.

Mot denna bakgrund förordade trafikutskottet bifall till regeringens lagförslag.

Justitieutskottets ställningstagande

Som utskottet konstaterade vid sin behandling av proposition 2010/11:46 är Sverige som medlem i EU skyldigt att genomföra direktivet. EU-domstolen fann i en dom den 4 februari 2010 (C-185/09) att Sverige inte har att uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet. Kommissionen har därefter väckt talan mot Sverige och yrkat att Sverige ska förpliktas utge dels ett vite, dels ett standardbelopp (se närmare under avsnittet Ärendet och dess beredning).

Förslaget till lag om ändring i lagen om elektronisk kommunikation har nu vilat i ett år. Utskottet har vid sin förnyade beredning av ärendet inte funnit skäl att frångå den bedömning som utskottet gjorde i betänkande 2010/11:JuU14. Utskottet konstaterar således ånyo att de brottsbekämpande myndigheterna redan i dag använder sig av trafikuppgifter för att avslöja, utreda och lagföra brott. Möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att få tillgång till trafikuppgifter är beroende av vilka uppgifter som leverantörerna har lagrat för andra syften. Som regeringen anförde i propositionen kan utvecklingen inom området elektronisk kommunikation förväntas leda till att nät- och tjänsteleverantörer i framtiden inte behöver lagra uppgifter för sin egen verksamhet i lika stor utsträckning som tidigare. Det medför att möjligheterna för de brottsbekämpande myndigheterna att få tillgång till sådana uppgifter kan komma att minska. Genom att införa en skyldighet att lagra vissa trafikuppgifter säkerställer direktivet att trafikuppgifter finns tillgängliga för att användas i brottsutredningar.

Som utskottet framhöll vid den tidigare behandlingen av ärendet kan det konstateras att samtidigt som tillgången till trafikuppgifter är av stor betydelse för att myndigheterna ska kunna utföra en effektiv brottsbekämpning medför lagringen av trafikuppgifter ett intrång i enskildas personliga integritet.

Utskottet vill därför än en gång erinra om att Lagrådet i sitt yttrande över lagförslagen ansåg att dessa i allt väsentligt överensstämmer med vad som föreskrivits i direktivet och att det i överensstämmande delar fick anses utgöra ett med europeiska ögon försvarligt ingrepp i den personliga integriteten för att få till stånd nödvändiga brottsbekämpande åtgärder. Regeringens förslag gick på två punkter längre än vad direktivet kräver. Regeringen föreslog att uppgifter om misslyckade uppringningar liksom uppgifter om var en kommunikation avslutas vid användande av mobil kommunikationsutrustning ska lagras. Lagrådet ansåg att sett i sitt sammanhang fick dessa tilläggsuppgifter anses vara marginella ingrepp i den personliga integriteten som väl motiverades av deras betydelse för att avslöja, utreda och lagföra brott. Utskottet delar den bedömningen.

Justitieutskottet delar också konstitutionsutskottets bedömning att utformningen av lagringskravet beaktar såväl de brottsbekämpande myndigheternas behov av tillgång till trafikuppgifter som behovet att skydda enskildas integritet. Den begränsning av skyddet för den personliga integriteten som lagförslaget innebär kan enligt utskottets mening inte anses gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med den föreslagna lagstiftningen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att direktivet om lagring av trafikuppgifter ska genomföras i svensk rätt. Utskottets lagförslag framgår av bilaga 2. Utskottet återkommer nedan till frågan om underställning, tidpunkt för ikraftträdande samt lagtekniska frågor.

Underställning

Proposition 2010/11:46

När det gäller frågan om vad som ska regleras i lag och vad som i övrigt kan regleras i förordning eller genom myndighetsföreskrifter anförde regeringen att Trafikuppgiftsutredningen hade föreslagit att själva lagringsskyldigheten ska anges i lag medan den närmare utformningen i huvudsak kan regleras genom förordning. Många remissinstanser invände mot detta och anförde att den närmare regleringen av lagringsskyldighetens omfattning borde ske genom lag. Huvudskälet till detta var att integritetsintrångets omfattning bör återfinnas i lag för att sedan inte kunna utvidgas utan riksdagens medverkan. Regeringen instämde i vad flera remissinstanser hade påpekat, bl.a. att principen bör vara att lagringsskyldighetens omfattning borde regleras i lag. Däremot ansåg regeringen inte att lagringsskyldigheten in i minsta tekniska detalj behövde regleras i lag. Den mer tekniska specifikationen av lagringskravet borde enligt regeringen kunna ske i förordning.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet anförde i sitt yttrande att regeringen i den föreslagna 6 kap. 3 a § lagen om elektronisk kommunikation bemyndigas att meddela föreskrifter om de tekniska och organisatoriska åtgärder som behövs för att skydda de lagrade uppgifterna vid behandling. Vid sin bedömning av om lagförslaget kan antas anförde konstitutionsutskottet att utskottet fäst stort avseende vid skyddet mot spridning av de uppgifter som ska lagras. Utskottet ansåg därför att det finns anledning för riksdagen att behålla en kontroll över hur reglerna på området utformas även något mer i detalj. Detta skulle kunna uppnås genom att det i lagen om elektronisk kommunikation med stöd av 8 kap. 6 § regeringsformen tas in en bestämmelse om att föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av bemyndigandet ska underställas riksdagen för prövning. Konstitutionsutskottet förutsatte att så sker. Utskottet utgick från att regeringens eventuella vidarebemyndigande för en myndighet att meddela föreskrifter skulle beslutas i förordningens form. Bestämmelsen om underställning kunde enligt konstitutionsutskottets mening lämpligast utformas så att ett nytt stycke om detta tas in i den föreslagna 6 kap. 3 a § lagen om elektronisk kommunikation.

Konstitutionsutskottet påpekade vidare att i den föreslagna 6 kap. 16 a § samma lag angavs att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lagras. Enligt vad som anfördes i propositionen innebar den föreslagna lagtexten en upplysning om att verkställighetsföreskrifter, som preciserar vilka uppgifter som ska lagras, ska meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det framstår likväl som om föreskrifterna kommer att få betydelse för omfattningen av lagringsskyldigheten och därmed för mängden uppgifter som kommer att lagras med stöd av de nya bestämmelserna, anförde konstitutionsutskottet. Detta innebär att föreskrifterna kan få betydelse för hur stort intrång som kommer att ske i enskildas personliga integritet. Mot denna bakgrund ansåg konstitutionsutskottet sig kunna utgå från att även föreskrifter som regeringen meddelar i enlighet med 6 kap. 16 a § skulle komma att underställas riksdagen.

Trafikutskottets yttrande

I sitt yttrande instämde trafikutskottet i regeringens bedömning att lagringsskyldigheten inte borde regleras in i minsta detalj i lag och att den mer tekniska specifikationen av lagringskravet kan ske i förordning. Härigenom främjades enligt trafikutskottets mening möjligheterna att följa den snabba tekniska utveckling som kännetecknar IKT-området (informations- och kommunikationsteknik). På motsvarande vis var trafikutskottet positivt till den föreslagna föreskriftsrätten för tillsynsmyndigheten om skyddsåtgärder för lagrade uppgifter och om ersättning för utlämnandet av sådana uppgifter.

Trafikutskottet ville i sammanhanget understryka vikten av att berörda marknadsaktörer ges rimlig tid för att anpassa sin verksamhet till de specifika lagringskraven och betonade därför nödvändigheten av att de aviserade föreskrifterna liksom förordningen om lagringskravet tas fram skyndsamt. Trafikutskottet anförde att det var positivt till en samverkan mellan myndigheter och näringsliv och menade att detta bidrar dels till att regelverkets tillämpning kommer att kunna ske på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, dels till att kostnaderna för att genomföra lagringsskyldigheten inte kommer att bli onödigt belastande. Enligt trafikutskottet torde det fortsatta förordnings- och föreskriftsarbetet också tydliggöra lagens omfattning inte minst med avseende på internetbaserad kommunikation.

Justitieutskottets ställningstagande

Justitieutskottet anförde i samband med ärendets behandling våren 2011 att utskottet delade konstitutionsutskottets bedömning att det finns anledning för riksdagen att behålla en kontroll över hur reglerna om de tekniska och organisatoriska åtgärder som behövs för att skydda de lagrade uppgifterna utformas även något mer i detalj. Utskottet föreslog därför att det i 6 kap. 3 a § lagen om elektronisk kommunikation med stöd av 8 kap. 6 § regeringsformen skulle tas in en bestämmelse om att föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av bemyndigandet i den förstnämnda bestämmelsen ska underställas riksdagen för prövning. Utskottet ansåg sig, liksom konstitutionsutskottet, kunna utgå från att även föreskrifter som regeringen meddelar i enlighet med 6 kap. 16 a § skulle komma att underställas riksdagen. Utskottets lagförslag om underställning har i likhet med övriga förslag till lag om ändring i lagen om elektronisk kommunikation vilat ett år. Utskottet har vid sin förnyade beredning av ärendet inte ändrat uppfattning i frågan. Justitieutskottet anser alltså alltjämt att det i 6 kap. 3 a § lagen om elektronisk kommunikation bör tas in en bestämmelse om att föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av bemyndigandet samma paragraf ska underställas riksdagen för prövning. Likaså anser sig utskottet kunna utgå från att även föreskrifter som regeringen meddelar i enlighet med 6 kap. 16 a § kommer att underställas riksdagen.

Tidpunkt för ikraftträdande samt lagtekniska frågor

Som framgår ovan fann EU-domstolen i en dom den 4 februari 2010 (mål C-185/09) att Sverige inte har att uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet. Kommissionen har därefter (mål C-270/11) väckt talan mot Sverige och yrkat att Sverige ska förpliktas utge dels ett vite, dels ett standardbelopp (se närmare under avsnittet Ärendet och dess beredning). Med hänsyn till detta är det angeläget att de lagändringar som krävs för att genomföra direktivet träder i kraft så snart som möjligt. Mot detta ska vägas att tiden mellan att en författning kommer ut från trycket och författningens ikraftträdande som huvudregel ska vara minst fyra veckor. Konstitutionsutskottet har uttalat att tiden endast i speciella undantagsfall bör vara kortare än två veckor (se bl.a. bet. 2009/10:KU20 s. 174). Vid en sammanvägd bedömning finner utskottet det lämpligt att föreslå att lagändringarna i det aktuella fallet träder i kraft den 1 maj 2012.

Utskottet konstaterar att lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ändrats sedan proposition 2010/11:46 överlämnades till riksdagen (se SFS 2011:590). Således återfinns numera i 1 kap. 7 § lagen om elektronisk kommunikation en definition av telefonitjänst som överensstämmer med den definition av telefoni som enligt proposition 2010/11:46 föreslogs i 6 kap. 1 § lagen om elektronisk kommunikation. Definitionen av telefoni i 6 kap. 1 § är därmed överflödig och bör inte införas. Som en följd härav bör ordet telefoni i förslaget till 6 kap. 16 a § andra stycket ändras till telefonitjänst. Förslaget till 6 kap. 1 § bör i övrigt anpassas till gällande lydelse. Utskottet föreslår också ett par mindre redaktionella ändringar.

Slutligen bör en följdändring göras i 27 kap. 25 § rättegångsbalken.

Lagring av trafikuppgifter utanför Sverige

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår det yrkande som framställts i utskottet om lagring av trafikuppgifter utanför Sverige.

Jämför reservation 2 (SD).

Proposition 2010/11:46

Av propositionen framgick att det i direktivet om lagring av trafikuppgifter inte finns några uttryckliga regler som föreskriver var lagringen av trafikuppgifter får eller inte får ske. Om lagringen sker inom EU eller i ett land som är anslutet till EES tillämpas ett gemensamt regelverk som innebär ett starkt skydd för personuppgifterna. Möjligheterna att lagra i ett land utanför denna krets begränsas av bestämmelserna i personuppgiftslagen. Även om lagringen förläggs utomlands gäller dock leverantörens alla skyldigheter enligt de bestämmelser som anger hur lagringsskyldigheten ska fullgöras, t.ex. de krav som rör säkerheten för de lagrade trafikuppgifterna. Detta måste särskilt beaktas av leverantörerna om de överväger att lagra trafikuppgifter utomlands. Leverantörernas skyldigheter inkluderar också bestämmelserna om tystnadsplikt. Tystnadsplikten för de uppgifter som ska lagras med stöd av de bestämmelser som genomför direktivet om lagring av trafikuppgifter föreslås endast kunna brytas med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 22 § första stycket 2 eller 3 lagen om elektronisk kommunikation eller enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken, dvs. för att under vissa förutsättningar lämnas ut till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet. Med dessa angivna myndigheter åsyftas endast svenska – inte utländska – brottsbekämpande myndigheter. Av skäl 25 i ingressen till direktivet om lagring av trafikuppgifter framgår också att direktivet inte påverkar medlemsstaternas möjligheter att använda sig av lagstiftning som reglerar nationella myndigheters rätt till tillgång till och användning av de lagrade uppgifterna. Sammanfattningsvis anförde regeringen att befintliga regler får anses ge ett tillfredsställande skydd och att det således inte finns behov av kompletterande lagbestämmelser.

Yrkande framställt i utskottet

I utskottet har ledamoten från Sverigedemokraterna yrkat att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de trafikuppgifter som ska lagras av leverantörer i Sverige inte ska få lagras utanför Sveriges gränser. Ett yrkande av motsvarande innebörd framställdes i samband med behandlingen av den ovan nämnda propositionen (se bet. 2010/11:JuU14 s. 13 f.).

Trafikutskottets yttrande

I sitt yttrande anförde trafikutskottet att det inom området för elektronisk kommunikation är möjligt för en och samma operatör att verka i flera länder. Genom att arrangera en centraliserad lagring för trafikuppgifterna är det möjligt för sådana operatörer att sänka kostnaderna för lagring av dessa uppgifter. Ett förbud mot att lagra uppgifter utanför Sveriges gränser skulle enligt trafikutskottets mening kunna förhindra kostnadsbesparingar och därigenom försämra konkurrenskraften för operatörer på den svenska telemarknaden.

För att begränsa kostnaderna föreslogs vidare i propositionen att en leverantör ska ha möjlighet att uppdra åt någon annan att utföra lagringen. Ett förbud mot att lagra utomlands skulle, enligt trafikutskottet, även inskränka denna möjlighet till men för, i första hand, de mindre leverantörerna.

Justitieutskottets ställningstagande

Justitieutskottet behandlade som framgått ovan ett motionsyrkande av motsvarande innebörd som det nu aktuella yrkandet i samband med den tidigare behandlingen av propositionen (se bet. 2010/11:JuU14 s. 13 f.). Utskottet anförde att det delade regeringens bedömning att de regler som omgärdar lagring av personuppgifter inom EU och EES utgör ett starkt skydd för uppgifterna. När det gäller möjligheten att lagra uppgifter utanför denna krets av länder påtalade utskottet att den möjligheten, som regeringen redogjort för i propositionen, är begränsad. Utskottet pekade särskilt på att även om lagringen förläggs utomlands så gäller leverantörens alla skyldigheter enligt de bestämmelser som anger hur lagringsskyldigheten ska fullgöras, t.ex. de krav som rör säkerheten för de lagrade trafikuppgifterna. Leverantörernas skyldigheter inkluderar också bestämmelserna om tystnadsplikt, och uppgifterna får endast under vissa förutsättningar lämnas ut till svenska – inte utländska – brottsbekämpande myndigheter.

Utskottet hänvisade vidare till trafikutskottets yttrande och vad trafikutskottet anfört om att ett förbud mot att lagra trafikuppgifter utanför Sverige kan försämra konkurrenskraften för operatörer som verkar på den svenska telemarknaden.

Det aktuella motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2010/11:189).

Justitieutskottet vidhåller sin uppfattning när det gäller ett förbud mot att lagra trafikuppgifter utanför Sverige. Därför avstyrks det yrkande som framställts i utskottet.

Sveriges agerande inom EU

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om regeringens arbete för att riva upp och förändra direktivet.

Jämför reservation 3 (MP, V).

Motionen

I motion 2011/12:Ju222 (MP) yrkande 1 föreslår motionärerna att regeringen i EU tar upp frågan om att riva upp datalagringsdirektivet. Motionärerna anför att regeringen bör agera för att riva upp eller omförhandla direktivet. I yrkande 2 anförs att Sverige bör ställa sig positivt till att EU-domstolen prövar huruvida direktivet strider mot mänskliga rättigheter eller ej. Motionärerna anför att regeringen, vid den prövning som EU-domstolen gjorde i samband med att det konstaterades att Sverige inte hade genomfört direktivet i tid, inte argumenterade för att direktivet strider mot de mänskliga rättigheterna. Det kan man göra vid en förnyad prövning i domstolen. I yrkande 3 anför motionärerna att Sveriges regering bör samarbeta med andra länder som är kritiska till EU:s övervakningspolitik i syfte att förändra denna.

Bakgrund

Av artikel 14 i direktivet framgår att kommissionen senast den 15 september 2010 skulle översända en utvärdering av tillämpningen av direktivet och dess inverkan på de ekonomiska aktörerna och konsumenterna till Europaparlamentet och rådet. Utvärderingsrapporten försenades emellertid och överlämnades den 18 april 2011.

I rapporten utvärderas hur medlemsstaterna genomfört direktivet och dess inverkan på operatörer och konsumenter. Den genomgående slutsatsen i rapporten är att uppgifter som lagras enligt direktivet är ett värdefullt redskap för brottsbekämpningen. Med hänsyn både till konsekvenserna för den inre marknaden och respekten för grundläggande rättigheter bör EU genom gemensamma regler säkerställa att höga krav tillämpas vid lagring, utlämning och användning av trafikuppgifter. Mot bakgrund av dessa slutsatser har kommissionen för avsikt att föreslå ändringar av direktivet. Dessa förslag till ändringar kommer att läggas fram på grundval av en konsekvensbedömning.

Justitieutskottet behandlade utvärderingsrapporten under hösten 2011 i utlåtande 2011/12:JuU4. Utskottet anförde i utlåtandet att utskottet välkomnade en utvärdering av direktivet och att det är viktigt att varje möjlighet att stärka skyddet för den personliga integriteten tas till vara. Vidare ansåg utskottet att det är viktigt att det råder balans mellan de brottsutredande myndigheternas behov av att få tillgång till uppgifter och skyddet för den personliga integriteten. Utskottet framhöll också att direktivets regler om en lagringstid mellan sex månader och två år inte bör förändras samt att det är angeläget att medlemsstaterna, inom ett gemensamt beslutat tidsspann, själva på nationell nivå kan bestämma lagringstiden. Utskottet ansåg inte att en fullständig harmonisering av lagringstiden är önskvärd, utan pekade på att en lämplig modell är att ha högt ställda minimiregler för uppgiftsskydd och datasäkerhet, som inte hindrar att enskilda medlemsstater har högre ställda krav i sina nationella regelverk. Utskottet framhöll också betydelsen av tillsyn över att befintliga regler följs. Riksdagen beslutade att lägga utlåtandet till handlingarna (prot. 2011/12:36).

Från Justitiedepartementet har inhämtats att kommissionen sedan utvärderingsrapporten lämnades har fortsatt sitt arbete med att utvärdera direktivet. Man har därvid konsulterat medlemsstaterna och diverse intressenter, såsom företrädare för näringslivet och konsumentorganisationer. Kommissionen har aviserat att ovan nämnda konsekvensbedömning kommer att presenteras under mars 2012. Ett förslag till revidering av direktivet kommer troligtvis att presenteras mellan juni och september 2012. Det är inte känt hur ett tänkt förslag på revidering kan komma att se ut.

Justitieutskottets ställningstagande

Utskottet behandlade i betänkande 2010/11:JuU14 motionsyrkanden liknande de aktuella. Utskottet uttalade sammanfattningsvis att det ansåg att den reglering som föreslogs med stöd av direktivet innebar ett i sammanhanget godtagbart ingrepp i den personliga integriteten. Utskottet välkomnade också den aviserade utvärderingen och utgick från att möjligheter att stärka skyddet för den enskildes integritet skulle tas till vara. Utskottet betonade att det är viktigt att det råder balans mellan de brottsutredande myndigheternas behov av att få tillgång till uppgifter och skyddet för den personliga integriteten. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2010/11:189).

Lagring av trafikuppgifter för en viss typ av kommunikation har i många medlemsstater visat sig vara ett nödvändigt och effektivt redskap för de brottsbekämpande myndigheterna, framför allt när det gäller utredningar om allvarlig brottslighet och terrorism. Justitieutskottet konstaterar nu, i likhet med vad konstitutionsutskottet gjorde i sitt yttrande 2010/11:KU3y, att det redan i direktivet görs en avvägning mellan intresset av att avslöja, utreda och lagföra brott å ena sidan och intresset av att skydda den personliga integriteten å den andra. Direktivet innehåller därför bestämmelser om t.ex. den längsta acceptabla lagringstiden och att uppgifterna ska skyddas mot olika åtgärder som är skadliga från integritetssynpunkt. Avvägningen mellan behovet av tillgång till trafikuppgifter och skyddet för den personliga integriteten är därför väsentligen given redan i direktivet. Direktivet har dessutom redan gällt under flera års tid och tillämpas i andra medlemsstater. Utskottet anser, som tidigare framgått, att den reglering som föreslås med stöd av direktivet innebär ett i sammanhanget godtagbart ingrepp i den personliga integriteten.

Justitieutskottet vidhåller vidare de ståndpunkter som uttalades i samband med behandlingen av kommissionens utvärderingsrapport om datalagringsdirektivet. Utskottet vill därför än en gång betona vikten av att det råder en balans mellan de brottsutredande myndigheternas behov av att få tillgång till uppgifter och skyddet för den personliga integriteten.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen avslå motion 2011/12:Ju222.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.

Genomförande av direktivet om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål, punkt 1 (MP, V)

 

av Lena Olsson (V) och Agneta Börjesson (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår utskottets förslag.

Ställningstagande

Den s.k. datalagringen är en del av ett paradigmskifte som håller på att ske när det gäller statens övervakning av medborgarna. Från att ha fokuserat på övervakning av enskilda brottsmisstänkta pågår nu en övergång till att övervakningen sker på allt lösare grunder och av den stora massan medborgare som inte misstänkts för brott.

Vi vill i stället se en utveckling i motsatt riktning där den nya tekniken används för att den enskilde ska kunna få ett starkare skydd för integriteten i sin kommunikation.

Trafikuppgifter innehåller mycket integritetskänsliga uppgifter. Ett exempel på detta är uppgifter om att e-postmeddelanden har sänts till föreningar, politiska organisationer, företag eller vårdinstitutioner. Sådana uppgifter kan ge en ingående bild av en persons privata förhållanden. Samma resonemang gäller för vilka telefonnummer en person har ringt eller ringts upp från och på vilken plats en person har befunnits sig. I dessa fall kan inte ens den medvetna och försiktiga användaren undvika att uppgifterna lagras.

Risken för att de lagrade trafikuppgifterna kan komma att användas i andra syften än för vad som är tänkt är dessutom mycket stor – avslöjandena genom Wikileaks visar med önskvärd tydlighet att det inte finns någon absolut säkerhet mot att lagrade uppgifter läcker ut.

Majoriteten vill gärna förminska betydelsen av de föreslagna lagändringarna genom att hänvisa till att trafikdata redan i dag lagras av leverantörerna. Detta är ett vilseledande påstående. Dagens lagstiftning innebär som huvudregel ett förbud mot lagring från vilket det finns vissa undantag. Operatörerna ska följaktligen inte spara mer data än vad de behöver. I det aktuella lagförslaget föreslås en helomvändning, dvs. en ny lagstiftning med krav på lagring och med små möjligheter till undantag från detta krav. Dagens lagstiftning utgår från att trafikdata är ett integritetsproblem som ska minimeras, medan den föreslagna lagstiftningen utgår från att operatörerna ska spara mer. Skillnaden kunde inte vara större.

Vi anser vidare att det saknas en analys av hur de aktuella förslagen förhåller sig till bestämmelserna om fri- och rättigheter i regeringsformen. I detta sammanhang måste man belägga behov, effektivitet och proportionalitet vad gäller de aktuella lagförslagen. Precis som många gånger tidigare pekar majoriteten på att de brottsbekämpande myndigheterna har ett behov av att säkra de uppgifter som man kan få tillgång till genom lagring av trafikuppgifter, men det görs inte någon grundlig analys av effektiviteten och proportionaliteten.

När det gäller nyttan av lagförslaget finns det mycket som talar för att massregistrering av medborgarnas vardagsliv är ett ineffektivt sätt att arbeta på för rättsväsendet, även om man bortser från integritetsproblemen. Kostnaderna för att bygga upp registersystemen är mycket höga, och det kan ifrågasättas om kostnaderna motsvaras av att polisen kan lösa eller förebygga fler brott. Enligt en utvärdering som kommissionen har låtit genomföra finns det inte några kvantitativa data som stöder påståendet att datalagringsdirektivet skulle vara ett effektivt sätt att bekämpa brott. Flera av remissinstanserna hävdar att det vare sig lett till att brottsligheten sjunkit eller till att fler brott klaras upp. Om den uppskattning som IT & Telekomföretagen har gjort av kostnaderna för datalagringen stämmer, motsvarar denna kostnad en möjlighet att anställa många hundra personer inom rättsväsendet. De som förespråkar datalagringen och de integritetsintrång som denna för med sig måste enligt vår mening visa att en sådan masslagring är mer effektiv än vad en sådan satsning på rättsväsendet hade varit.

Det finns i detta sammanhang anledning att notera att regeringen i sitt svaromål till EU-domstolen den 18 augusti 2011 anförde (s. 17) att det grundläggande syftet med datalagringsdirektivet – att säkerställa att uppgifter finns tillgängliga för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott – redan i dag uppnås i Sverige i stor utsträckning med stöd av gällande regler.

Slutligen konstaterar vi att majoriteten föreslår att lagändringarna ska träda i kraft redan den 1 maj 2012. Med hänsyn till de långtgående konsekvenser som ett genomförande av datalagringsdirektivet innebär, anser vi att tiden mellan att författningarna kan beräknas komma ut från trycket och ikraftträdandet kommer att bli anmärkningsvärt kort.

Sammanfattningsvis anser vi att utskottets förslag bör avslås.

2.

Genomförande av direktivet om lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål, punkt 1 (SD)

 

av Kent Ekeroth (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 2 och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.

Ställningstagande

Att bekämpa brottslighet är en prioriterad fråga för Sverigedemokraterna. Det är viktigt att kunna ställa de företag och personer som hanterar trafikuppgifter till svars på ett effektivt och smidigt sätt.

Jag anser, i likhet med vad Säkerhetspolisen, Krisberedskapsmyndigheten och Sveriges advokatsamfund uttalade i egenskap av remissinstanser, att trafikuppgifter inte ska få lagras i ett annat land eftersom säkerheten vid en sådan lagring kan ifrågasättas. Dessutom kan ytterligare komplikationer uppstå i de fall där det har skett ett säkerhetsintrång eller om trafikuppgifterna har hanterats felaktigt. En svensk medborgare kan i ett sådant fall tvingas driva en process mot en utländsk myndighet eller ett utländskt företag. Detta kan minska rättssäkerheten för den enskilde och försvåra för honom eller henne att ta till vara sin rätt i en process.

Majoritetens motivering att det i samtliga EU:s medlemsländer finns regler för dataskydd är inte tillfredställande nog, särskilt inte med tanke på att rättssäkerheten och förekomsten av korruption skiljer sig markant mellan medlemsländerna.

Regeringen bör återkomma med ett lagförslag som tillgodoser vad jag nu anfört.

3.

Sveriges agerande inom EU, punkt 2 (MP, V)

 

av Lena Olsson (V) och Agneta Börjesson (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2011/12:Ju222 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Såväl Miljöpartiet de gröna som Vänsterpartiet har varit kritiska till det s.k. datalagringsdirektivet från första början. Om hela befolkningen övervakas i jakt på ett fåtal blir det inte bara kränkande utan även ineffektivt och dyrt.

Övervakning måste vara proportionerlig och alltid vägas mot andra intressen. Grundprincipen för hur insamling av data ska ske är att det ska finnas en konkret misstanke och att det ska behövas domstolsbeslut mot en specifik individ.

Vårt första alternativ har hela tiden varit att stoppa datalagringsdirektivet i dess helhet. Vårt andra alternativ är att det omförhandlas, så att det frångår principen om obligatorisk insamling av allas kommunikationsdata.

Den tyska författningsdomstolen och Rumäniens högsta domstol har redan stoppat sina länders genomförande av datalagringsdirektivet, med hänvisning till skyddet av de mänskliga rättigheterna. Det tyska parlamentets arbetsgrupp angående datalagringsdirektivet avråder till och med Sverige från att införa direktivet. Regeringen borde därför ta upp frågan i EU om att riva upp direktivet.

Datalagringsdirektivet kan också rivas upp av EU-domstolen. Sverige har fällts för att inte ha genomfört direktivet. Vi anser att regeringen borde ha argumenterat för att direktivet strider mot de mänskliga rättigheterna. Vid en ny prövning skulle Sverige kunna föra en sådan argumentation. EU:s kommitté för datasäkerhet har varit mycket kritisk till direktivet, och det är tveksamt om denna massövervakning kommer att godkännas.

Vi vill också peka på att det är möjligt att få direktivet prövat i Europarådets domstol för de mänskliga rättigheterna genom att en drabbad part lämnar in en personlig anmälan. I ett sådant läge är det rimligt att fördröja införandet av direktivet till dess beslut är fattat.

Vidare blir det inom kort möjligt att samla en miljon namnunderskrifter i ett medborgarinitiativ i EU för att uppmana kommissionen att lyfta upp en fråga. Vi ställer oss positiva till initiativ som tas för att riva upp integritetskränkande EU-lagar.

Det finns flera länder som är skeptiska till EU:s övervakningspolitik. Vi vill att en svensk regering ska arbeta tillsammans med dessa för att stoppa integritetsingreppen.

Sammanfattningsvis anser vi att regeringen bör vidta de åtgärder som vi beskrivit ovan för att direktivet ska rivas upp eller ändras.

Särskilt yttrande

Underställning (M, FP, C, KD)

Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Jan R Andersson (M), Johan Pehrson (FP), Patrick Reslow (M), Caroline Szyber (KD) och Carl-Oskar Bohlin (M) anför:

Bestämmelsen i 8 kap. 6 § regeringsformen har, sedan den nu gällande regeringsformens ikraftträdande den 1 januari 1975, bl.a. använts i ransoneringslagen (1978:268), smittskyddslagen (2004:168) och 117 kap. socialförsäkringsbalken (2010:110) om socialförsäkringen under krig och krigsfara. I exempelvis ransoneringslagen anges att vissa bestämmelser i den lagen ska träda i kraft om riket kommer i krig. Regeringen får under vissa förutsättningar föreskriva från vilken tidpunkt paragraferna ska tillämpas. Sådana föreskrifter ska underställas riksdagens prövning inom en månad från utfärdandet. När det gäller smittskyddslagen anges i den lagen att om riksdagens beslut inte kan avvaktas, får regeringen föreskriva att bestämmelserna om allmänfarliga sjukdomar eller samhällsfarliga sjukdomar ska tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer på en viss smittsam sjukdom som förekommer eller inom kort kan förekomma här i landet. Föreskrifterna ska snarast underställas riksdagens prövning.

De ovanstående exemplen visar enligt vår uppfattning att bestämmelsen i 8 kap. 6 § regeringsformen bör användas endast i undantagsfall. Det kan givetvis diskuteras om den nu föreslagna lagstiftningen är av sådan karaktär att 8 kap. 6 § regeringsformen bör tillämpas. Emellertid kan vi konstatera att det finns en majoritet för att införa en bestämmelse om underställning i det nu aktuella lagförslaget. Vi kan ha viss förståelse för detta, inte minst mot bakgrund av att lagringen av trafikuppgifter innebär ett intrång i enskildas personliga integritet, och respekterar därför detta önskemål. Det finns därför anledning för riksdagen att inledningsvis behålla en kontroll över hur reglerna på området utformas något mer i detalj. När regeringen för första gången meddelar föreskrifter enligt 6 kap. 3 a § eller 6 kap. 16 a § förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation bör dessa underställas riksdagens prövning. Vi finner därför inte anledning att reservera oss mot att det i lagen om elektronisk kommunikation införs en skyldighet för regeringen att göra detta. Vi utgår därvid från att, när en förordning med bl.a. närmare föreskrifter om vilka särskilda tekniska och organisatoriska åtgärder som ska vidtas för att skydda lagrade uppgifter har godkänts av riksdagen, initiativ kommer att tas för att upphäva reglerna om underställning, eftersom behovet av kontroll då inte längre är så stort att undantagsbestämmelsen i 8 kap. 6 § regeringsformen bör tillämpas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Motion från allmänna motionstiden hösten 2011

2011/12:Ju222 av Maria Ferm m.fl. (MP):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör ta upp frågan i EU om att riva upp datalagringsdirektivet.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör ställa sig positivt till att EU-domstolen prövar huruvida direktivet strider mot mänskliga rättigheter eller ej.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sveriges regering bör samarbeta med andra länder som är kritiska till EU:s övervakningspolitik i syfte att förändra denna.

Bilaga 2

Utskottets lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 25 § rättegångsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

27 kap.

25 §1 [ Senaste lydelse 2003:391.]

Har rätten lämnat tillstånd till hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning, får de tekniska hjälpmedel som behövs för avlyssningen eller övervakningen användas.

I lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation finns bestämmelser om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning som gäller för den som driver verksamhet som avses i 6 kap. 19 § den lagen.

I 6 kap. lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation finns bestämmelser om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning som gäller för den som driver verksamhet som avses i den lagen.

––––––––––––

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

Härigenom föreskrivs1 [ Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagringav uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänttillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät ochom ändring av direktiv 2002/58/EG (EUT L 105, 13.4.2006, s. 54, Celex 32006L0024).] i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

dels att 6 kap. 1 och 5 §§ samt rubriken till 6 kap. ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas sju nya paragrafer, 6 kap. 3 a § och 16 a–16 f §§ samt närmast före 6 kap. 16 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

 

 

6 kap. Integritetsskydd

6 kap. Behandling av trafikuppgifter samt integritetsskydd

1 §2 [ Senaste lydelse 2011:590.]

I detta kapitel avses med

elektroniskt meddelande: all information som utbyts eller överförs mellan ett begränsat antal parter genom en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst, utom information som överförs som del av sändningar av ljudradio- och TV-program som är riktade till allmänheten via ett elektroniskt kommunikationsnät om denna information inte kan sättas i samband med den enskilde abonnenten eller användaren av informationen,

elektroniskt meddelande: all information som utbyts eller överförs mellan ett begränsat antal parter genom en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst, utom information som överförs som del av sändningar av ljudradio- och tv-program som är riktade till allmänheten via ett elektroniskt kommunikationsnät om denna information inte kan sättas i samband med den enskilda abonnenten eller användaren av informationen,

integritetsincident: en händelse som leder till oavsiktlig eller otillåten utplåning, förlust eller ändring, eller otillåtet avslöjande av eller otillåten åtkomst till uppgifter som behandlas i samband med tillhandahållandet av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster,

 

internetåtkomst: möjlighet till överföring av ip-paket som ger användaren tillgång till internet,

meddelandehantering: utbyte eller överföring av elektroniskt meddelande som inte är samtal och inte heller är information som överförs som del av sändningar av ljudradio- och tv-program,

misslyckad uppringning: uppringning som kopplas fram utan att nå en mottagare,

trafikuppgift: uppgift som behandlas i syfte att befordra ett elektroniskt meddelande via ett elektroniskt kommunikationsnät eller för att fakturera detta meddelande.

Begreppen behandling, personuppgiftsansvarig och samtycke har i kapitlet samma innebörd som i personuppgiftslagen (1998:204).

 

 

 

 

 

 

 

3 a §

Den som är skyldig att lagra uppgifter enligt 16 a § ska vidta de särskilda tekniska och organisatoriska åtgärder som behövs för att skydda de lagrade uppgifterna vid behandling.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyddsåtgärder enligt första stycket.

Föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av denna paragraf ska snarast underställas riksdagens prövning.

5 §

Trafikuppgifter som avser användare som är fysiska personer eller avser abonnenter och som lagras eller behandlas på annat sätt av den som bedriver verksamhet som är anmälningspliktig enligt 2 kap. 1 §, skall utplånas eller avidentifieras när de inte längre behövs för att överföra ett elektroniskt meddelande, om de inte får sparas för sådan behandling som anges i 6 eller 13 §.

Den som bedriver verksamhet som är anmälningspliktig enligt 2 kap. 1 § ska utplåna eller avidentifiera lagrade eller på annat sätt behandlade trafikuppgifter som avser användare som är fysiska personer eller som avser abonnenter, när uppgifterna inte längre behövs för att överföra ett elektroniskt meddelande. Det gäller dock inte om uppgifterna sparas för sådan behandling som anges i 6, 13, 16 a eller 16 c §.

 

 

 

Lagring och annan behandling av trafikuppgifter m.m. för brottsbekämpande ändamål

 

 

 

16 a §

Den som bedriver verksamhet som är anmälningspliktig enligt 2 kap. 1 § är skyldig att lagra sådana uppgifter som avses i 20 § första stycket 1 och 3 som är nödvändiga för att spåra och identifiera kommunikationskällan, slutmålet för kommunikationen, datum, tidpunkt och varaktighet för kommunikationen, typ av kommunikation, kommunikationsutrustning samt lokalisering av mobil kommunikationsutrustning vid kommunikationens början och slut.

Skyldigheten att lagra uppgifter enligt första stycket omfattar uppgifter som genereras eller behandlas vid telefonitjänst, meddelandehantering, internetåtkomst och tillhandahållande av kapacitet för att få internetåtkomst (anslutningsform). Även vid misslyckad uppringning gäller skyldigheten att lagra uppgifter som genereras eller behandlas.

Den som är skyldig att lagra uppgifter enligt denna paragraf får uppdra åt någon annan att utföra lagringen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lagras enligt denna paragraf.

 

 

 

 

 

16 b §

Tillsynsmyndigheten får i enskilda fall besluta om undantag från skyldigheten att lagra uppgifter enligt 16 a §, om det finns synnerliga skäl för det. Beslutet får förenas med villkor.

Beslutet om undantag får återkallas om villkoren i beslutet inte har följts eller det finns andra särskilda skäl för återkallelse.

 

 

 

 

 

16 c §

Uppgifter som lagrats enligt 16 a § får behandlas endast för att lämnas ut enligt 22 § första stycket 2 eller 3 eller enligt 27 kap. 19 § rättegångsbalken.

 

 

 

 

 

 

 

16 d §

Uppgifter som avses i 16 a § ska lagras i sex månader räknat från den dag kommunikationen avslutades. Vid utgången av denna tid ska den lagringsskyldige genast utplåna dem, om annat inte följer av andra stycket.

Om uppgifter som avses i första stycket begärts utlämnade före utgången av den föreskrivna lagringstiden men uppgifterna inte har hunnit lämnas ut, ska den lagringsskyldige lagra uppgifterna till dess så har skett och därefter genast utplåna de lagrade uppgifterna.

 

 

 

 

 

16 e §

Den som är skyldig att lagra uppgifter enligt 16 a § har rätt till ersättning för kostnader som uppstår när lagrade uppgifter lämnas ut. Ersättningen ska betalas av den myndighet som har begärt uppgifterna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ersättning som avses i första stycket.

 

 

 

 

 

16 f §

Den som är skyldig att lagra uppgifter enligt 16 a § ska bedriva verksamheten så att uppgifterna utan dröjsmål kan lämnas ut och så att verkställandet av utlämnandet inte röjs. Uppgifterna ska göras tillgängliga på ett sådant sätt att informationen enkelt kan tas om hand.

––––––

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2012.

Bilaga 3

Yttrande från konstitutionsutskottet

Bilaga 4

Yttrande från trafikutskottet

2

Beredning

Beredning i utskottet: 2012-02-14
Justering: 2012-03-13
Betänkande publicerat: 2012-03-13
Trycklov: 2012-03-13
Reservationer 3
Betänkande 2011/12:JuU28
3

Debatt

Debatt i kammaren: 2012-03-21
4

Beslut

Beslut: 2012-03-21
2 förslagspunkter, 2 voteringar