Lag om signalspaning m.m.

Fru talman! Låt mig inledningsvis göra tydligt att vi socialdemokrater sätter Sveriges militära alliansfrihet och säkerhet främst. Därför har vi ingen annan uppfattning än regeringen om att det behövs en stark försvarsunderrättelsetjänst. Vi menar också att Försvarets radioanstalt behöver moderna verktyg för att säkerställa allas vår säkerhet. Men det måste förenas med ett starkt skydd för den enskilde. Man måste slippa bli avlyssnad eller övervakad utan rimliga skäl. I dag handlar vår säkerhetspolitik om förmågan att möta ett mycket bredare spektrum av tänkbara hot, risker och påfrestningar mot vårt samhälle. Den nya typen av hot och aktörer gör dagens och framtiden hotbild mer komplex än tidigare. Vi behöver säkerställa landets säkerhet men också säkerheten för de svenska män och kvinnor som deltar i internationella uppdrag för att trygga fred och säkerhet. Därför vill vi anpassa den militära underrättelseverksamheten så att den kan möta dagens och framtidens hotbild. Men med det kraftfullt utökade mandat som den borgerliga regeringen ger den militära underrättelseverksamheten riskerar den att sammanblandas med bland annat polisens och säkerhetspolisens ansvar och verksamhet. De förslag som regeringen nu lägger på riksdagens bord innebär att FRA ska få söka av trafik i kabel. Det rymmer möjligheter till starkt integritetskränkande åtgärder riktade mot enskilda. Därför krävs kraftfulla rättssäkerhetsgarantier och ett långtgående integritetsskydd. Vi socialdemokrater anser inte att regeringens förslag uppfyller dessa krav. Av den anledningen vilandeförklarade oppositionen lagförslaget när det behandlades för ett år sedan. Nu har det gått ett år, och några förbättringar i regeringens förslag har inte gjorts under vilandeperioden. Det är samma förslag vi har att ta ställning till i dag som för ett år sedan. Därför vidhåller vi också det ställningstagande som vi gjorde för ett år sedan. Fru talman! Vi sätter landets säkerhet främst. Därför behövs en försvars- och underrättelseverksamhet. Men det måste gå att förena med ett starkt skydd för den enskilde. Man ska slippa bli avlyssnad eller övervakad utan rimliga skäl. Det lagförslag som regeringen har lagt fram saknar detta skydd och är därför ett hot mot den enskildes integritet. Integritetsskyddet är inte godtagbart i regeringens proposition. Det är av stor vikt att medborgarna har förtroende för försvars- och underrättelseverksamheten då den ytterst finns till för att skydda det svenska samhället. Vi ser det därför som oroande att beredningen av detta ärende inte har varit så grundlig som en fråga av denna karaktär kräver. Fru talman! Vi socialdemokrater anser att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas för att se över hur integritetsskyddet ska kunna stärkas. Därefter bör regeringen återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag om signalspaning. Därför yrkar jag avslag på lagförslaget, punkt 1, i betänkandet. I detta anförande instämde Ann Arleklo, Mats Berglind, Kerstin Engle, Michael Hagberg, Inger Jarl Beck, Peter Jonsson, Åsa Lindestam, Marie Nordén, Göran Persson i Simrishamn, Marina Pettersson, Eva Sonidsson, Karin Åström och Krister Örnfjäder (alla s).

Fru talman! Jag vill inleda debatten med att yrka avslag på punkt 1 i betänkandet - med andra ord ett klart och tydligt avslag på förslaget. I dag är det en dag då det har varit lätt att fastna i den politiska dramaturgin. Ett fåtal röster - om man ska vara exakt är det fyra stycken - som krävs för att ändra majoriteten i denna fråga. Det blir lätt så att det politiska spelet tar över själva sakfrågan. Enskilda borgerliga ledamöter som jag vet tycker att skyddet för den personliga integriteten ska vara starkt har utsatts för hårda påtryckningar i den offentliga debatten men också här i riksdagen. För oss i Vänsterpartiet är det klart och tydligt att det inte är enskilda ledamöter som man ska kritisera i dag. Frågan bör ställas till Centerpartiet: Hur kan Centerpartiet med sitt öppenhetsmanifest ställa sig bakom ett lagförslag som är ett av de mest långtgående avlyssningsförslagen i hela världen? Och hur kan Folkpartiet, som har en gammal liberal tradition, göra det? Jag ska erkänna att när jag kom in i riksdagen 1994 hade jag en mycket stark allierad i frågor som rör den personliga integriteten. Den personen var, hör och häpna, Johan Pehrson, Folkpartiets gruppledare som höll den liberala fanan högt - skyddet för den personliga integriteten, skyddet för den enskilda individen. Den allierade saknas här i dag. När jag kom in i riksdagen 1994 var Gun Hellsvik från Moderaterna justitieutskottets ordförande. Konstigt nog enades vi från Vänsterpartiet och Moderaterna om att frågan om skyddet för den personliga integriteten höll på att urholkas i Sverige och om att kraven på buggning, på mer övervakning, mer kameror som debatten då handlade om, var så viktiga frågor att man var tvungen att ta ett helhetsgrepp. Vi hade en gemensam reservation, Gun Hellsvik och jag, om att man skulle inrätta en integritetsskyddskommitté som skulle granska hur integritetsskyddet fungerade i Sverige och hur det urholkades innan man tog flera steg framåt när det gäller lagstiftning. Då var Moderaterna i det läget till och med beredda att säga att vi bör vänta med buggning. Skillnaden mellan buggning, som är polisens verktyg, och det förslag som vi ska ta ställning till i dag är att när det gäller buggning skulle man vara skäligen misstänkt för ett grovt brott. Det ska vara domstolsprövning på om polisen får använda verktyget. I det här förslaget går man så långt att det går att avlyssna alla utan någon misstanke om brott. Vi ska fiska efter att kanske fånga en och annan. Med det argumentet är man beredd att riskera att hela svenska folkets mejltrafik, telefontrafik, all chatt, nyhetssidor var och en läser, fångas upp och granskas. De som är för förslaget i dag kommer att säga att vi kritiker överdriver och överdramatiserar det här; så här är det inte alls. Rättssäkerhetsgarantier finns ju. Vi har tillsatt en nämnd där till och med de politiska partierna får ha en representant med i den nämnd som ska ge tillstånd till avlyssningen. Det är inte sant. Det kan inte finnas några rättssäkerhetsgarantier i världen som kan skydda en befolkning om man ger en möjlighet att inrätta ett gigantiskt avlyssningssystem. Det är ett skifte som är omvälvande. Från att ha använt tvångsmedel mot sådana som är skäligen misstänkta går man till att ge större rättssäkerhetsgarantier för dem som har begått grova brott än vad det kommer att bli för den svenska befolkningen med det här förslaget. Är det bara Vänsterpartiet som tycker så här? Nej, och jag vill här i talarstolen rikta ett stort tack till alla människor som har engagerat sig i den här frågan och som vill slåss för sina demokratiska rättigheter och för skyddet för sin personliga integritet. Jag påbörjade ett försök att svara alla som mejlade och tala om att Vänsterpartiet klart och tydligt kommer att rösta nej och uppmuntra människors engagemang i frågan. Vi politiker brukar kritisera medborgarna emellanåt att de är för lite intresserade av politik och politiska frågor. De politiska partierna pratar om svårigheter att få folk att bli intresserade av politik. Här har medborgarna visat ett engagemang utan dess like. Jag hoppas att det når fram till ledamöter i Sveriges riksdag. Så tack till allihop, även om jag inte kommer att kunna svara. Nu kan jag knappt öppna min e-post, för den är överöst av mejl från engagerade människor. Fru talman! Förutom alla engagerade medborgare, hur ser det ut med resten av samhället? Ja, vi vet att Journalistförbundet är oerhört kritiska. Det här förslaget innebär att den som tar kontakt med en journalist och egentligen är skyddad i vår grundlag som ger meddelarfrihet inte blir garanterad detta skydd. De som är för förslaget kommer att säga att där har Alice Åström från Vänsterpartiet helt fel, för det står klart och tydligt i förslaget att all sådan korrespondens som fiskas upp omedelbart ska förstöras. Men bara genombrottet att någon har fiskat upp informationen gör att meddelarskyddet faktiskt urholkas. Det är inte bara svenska Journalistförbundet utan även europeiska som kritiserar förslaget. Men vad säger andra organisationer i samhället, sådana som Vänsterpartiet kanske inte alltid lyfter fram? Hur säger Rikspolisstyrelsen? De säger i sitt remissvar: Förslaget tyder på en skrämmande brist på förståelse för de krav i fråga om skydd för den personliga integriteten som följer av regeringsformens och Europakonventionens skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna. Det är vad Rikspolisstyrelsen säger. Vad säger då Säpo? Det är väl den organisation som har mest långtgående befogenheter när det gäller att skydda oss mot terrorism och skydda rikets säkerhet. Så här säger Säpo i sitt remissvar: Även om verksamheten benämns signalspaning är det viktigt att understryka att resultatet är detsamma som när polisen verkställer hemlig telefonavlyssning, det vill säga att det allmänna får ta del av en sådan kommunikation av personer som annars är skyddad mot avlyssning. Det är således fråga om en massiv telefonavlyssning. Förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet som vida överstiger den kränkning som förslaget om buggning och preventiva tvångsmedel sammantaget innebär. Det här är vad Säpo säger i sitt remissyttrande om det lagförslag som vi ska ta ställning till i dag. Det här borde göra att alla ledamöter i Sveriges riksdag faktiskt skulle dra öronen åt sig och känna: Nja, vi har nog inte landat så bra. Det går inte att i efterhand försöka lappa och laga. Det har vi försökt många gånger tidigare. Kränkningen blir inte mindre för det, hur mycket vi än ska granska i efterhand. De borgerliga ledamöterna, framför allt Folkpartiet som vill jag rikta en fråga till, säger: Vi kommer att följa upp lagstiftningen. Om det är så att det behövs fler rättssäkerhetsgarantier, om det visar sig att det skydd som vi har satt upp inte är tillräckligt, är vi beredda att fatta nya beslut. Min fråga till Folkpartiet blir: Hur många tycker ni ska få sina mänskliga rättigheter kränkta? Hur många människor är ni beredda att offra när det gäller skyddet för den personliga integriteten innan ni säger: Vi måste nog vidta några åtgärder till? Jag trodde att det för en liberal var självklart att inte lägga fram förslag som innebär att människor kan kränkas. Men det var då, det var inte nu. Fru talman! Majoriteten i försvarsutskottet säger att vi stärker rättssäkerhetsgarantierna ytterligare något i det här förslaget. Jag ska tala om hur kraftfullt man stärker dem. Det är inte så att man vill komma med ett tillkännagivande till regeringen, att riksdagen ska fatta beslut om det. Man säger att utskottet utgår från att regeringen meddelar närmare föreskrifter om ytterligare rättsäkerhets- och kontrollmekanismer. Man "utgår ifrån". Man säger också att utskottet därutöver utgår från att regeringen lämnar årliga rapporter till riksdagen och redovisar en kontrollstation 2011. Inte ens där vågar majoriteten se till att riksdagen fattar ett tydligt beslut i de här frågorna, utan man säger: Förlita er på denna sittande regering och på att de kommer att göra det här på ett bra sätt! Fru talman! Jag måste säga att när man lägger fram ett sådant här förslag, som har varit vilande i ett år och där man har haft alla möjligheter att faktiskt göra förändringar utifrån den massiva kritik som funnits men där man ändå återkommer med samma förslag, tänker då inte Vänsterpartiet lita på och utgå ifrån att regeringen kommer att återkomma. Nej, för Vänsterpartiet finns det inget alternativ mer än att säga nej till förslaget i dag. Fru talman! Som vänsterpartist är jag faktiskt ganska van vid att bli anklagad. Vi har vår historia, och man kräver att vi vänsterpartister ska ta ansvar för den och för vad som hände i Sovjetunionen och i öststatsländerna. Man säger att vi i Vänsterpartiet inte har lärt någonting av vår historia. Men, fru talman, jag kan tala om att vi har lärt av vår historia. Vi har lärt att ett samhälle och ett system som övervakar och kontrollerar sina medborgare, som utgår ifrån att man alltid ska hysa misstankar mot sina medborgare, som måste bygga system för kontroll över sina medborgare, det är ett samhälle som inte kan försvaras och ett samhälle som aldrig kan överleva. Vi har lärt av vår historia. Frågan är om majoriteten har lärt sig någonting av historien. (Applåder) Fru talman! Jag vill faktiskt också passa på att i den här debatten göra någonting jag inte har gjort i den här talarstolen tidigare. Det brukar inte ligga för mig att läsa dikter. Men utifrån den diskussion och den press som sätts på många ledamöter här, fastän jag tycker att pressen borde vara på deras partier som faktiskt förespråkar ett sådant här förslag, vill jag tillägna dessa ledamöter en dikt av Hasse Arvidsson. Den går så här: Vår tystnad är nederlag. Våra skrik är segrar. Våga kritisera. Våga längta. Våga visa vem du är och vad du vill. Mod mina vänner. Mod. Världen behöver vårt mod. Det är dags att stryka jantelagen ur våra tankar våga lita på våra egna värderingar. Ingen. Nej, ingen tar hänsyn till våra drömmar så länge vi är tysta. Vår tystnad är nederlag. Våra skrik är segrar. Våga kritisera. Våga längta. Våga visa vem du är och vad du vill. Mod mina vänner. Mod. Det är hög tid för mod. (Applåder) I anförandet instämde Josefin Brink, Wiwi-Anne Johansson, Kalle Larsson, Hans Linde och Gunilla Wahlén (alla v).

Fru talman! Ärade tv-tittare, radiolyssnare och publik i kammaren! Jag vill också inledningsvis rikta mitt varma tack till alla dem som skickat de hundratals mejl jag har fått de senaste veckorna. De har varit till stor glädje. Riksdagen står i dag inför ett av våra viktigaste beslut på många, många år. Det kanske till och med är den viktigaste fråga som vi har haft på årtionden. Om riksdagen godkänner lagförslaget i morgon kommer Sverige att få en av världens största datorer som kommer att få full kontroll över ditt och mitt liv. FRA-beslutet handlar om grundläggande demokratiska rättigheter för individen. Det har tagit många hundra år av politisk kamp att bygga upp vårt samhälle med rättssäkerhet och respekt för individens integritet. Den grundläggande fråga som den här debatten handlar om är om vi vill ge Försvarets radioanstalt, FRA, laglig rätt att avlyssna och registrera all elektronisk kommunikation som passerar Sveriges gränser. Det betyder i klartext att staten kommer att få obegränsad makt att övervaka och avlyssna sina medborgare när det gäller e-post, telefoni, mobil och sms. FRA-lagen handlar om att försöka stoppa framtida terrordåd i Sverige och grov brottslighet. Det medel som regeringen väljer för att uppnå sitt mål är i princip att köra över en hundraårig kamp för individens rättigheter, trots att man vet att de länder som har genomfört det här systemet inte har lyckats. Det är som att skjuta mygg med en kanon. I artikel 12 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionens artikel 8 samt vår egen regeringsform finns skrivelser som skyddar oss från intrång. Det står följande: "Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp." Grundprincipen enligt människorättskonventionen är mycket tydlig. Vi har rätt att ha ett privatliv i fred utan att motivera det, som en mänsklig rättighet på samma nivå som rätten till liv. Detta är en grundläggande demokratisk princip: Var och en har rätt till ett skyddat privatliv som inte får utsättas för godtyckliga intrång, till exempel genom avlyssning, varken från staten eller från någon annan. Då kommer frågan om Sverige befinner sig i ett sådant läge där hotet från gränsöverskridande terrorism och brottslighet är av sådan art att man kan motivera en så här omfattande inskränkning mot de egna medborgarna. Jag utgår ifrån att de borgerliga politikerna och försvarsministern kommer att leda i bevis att sådant hot mot Sverige föreligger, när man nu lägger fram den här typen av omfattande lagförslag mot sina egna medborgare, ett förslag som innebär att man vill ha laglig rätt att kunna kontrollera samtliga svenskar. Fru talman! Det förslag som ligger på riksdagens bord innebär en lagfästning av just godtyckliga intrång i enskilda människors privatliv och i företags och organisationers korrespondens. Faktum är att förslaget innebär att intrånget i människors privatliv är värre än godtyckligt: Det är systematiskt och allomfattande. Miljöpartiet tar avstånd från FRA-förslaget av tre huvudskäl. Det första skälet har jag talat om, nämligen att FRA får möjlighet att lyssna av hela svenska folket för ett mycket vagt ändamål, nämligen att jaga terrorister. Det andra skälet är att regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten ändrar lagen och förutsättningarna för spaning för FRA. Genom att gå från "yttre militära hot" till "yttre hot" får FRA avlyssna egentligen vilken grupp eller person som helst med hjälp av lagen. Den enskilda människan är helt utlämnad till FRA:s godtycke, och vad som menas med "yttre hot" avgör FRA självt utan inblandning av någon annan. Varken folkvalda riksdagsledamöter eller vanliga medborgare kan med hjälp av lagen åberopa sin integritet. Det är liksom kört. Det tredje skälet är att regeringen medvetet har lämnat en lucka i lagen. Genom att det inte skrivs något i det nya lagförslaget om att det är förbjudet med aktiv spaning på organisationer eller privatpersoner kan vi inte heller här åberopa lagen på det här området om någon individ skulle bli avlyssnad. Det betyder också i klartext att man egentligen kan spana på vem som helst, hur mycket man vill och hur länge man vill. Regeringen och FRA-lagens förespråkare lovar att Försvarets radioanstalt enbart ska granska kabeltrafik mellan personer i Sverige och utlandet. Intern svensk trafik ska filtreras bort, säger man. FRA får inte avlyssna samtal eller datortrafik inom Sverige. Det får bara polisen, efter domstolsutslag. Men, fru talman, nationsgränserna på nätet är ren fiktion. Det är tekniskt omöjligt att skilja all inrikestrafik från utrikestrafiken. Jag kan citera Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg som säger: "Jag vill understryka en sak: det här är mer omfattande än vad man tillåter till och med i Bushs USA. Där har man numera infört en skyldighet att gå till domstol när man ska ägna sig åt signalspaning." Hon säger att det tekniska system som regeringen vill installera, en statlig superdator, hanterad av Försvarets radioanstalt, de facto kommer att avlyssna hela svenska folket. Det diskussionen handlar om är vilken information de ska låta superdatorn dra ut och spara samt procedurerna för att hantera detta. Försvarsministern och regeringen vet att det räcker med att ändra några programrader för att dra ut och spara annan information när systemet väl är på plats. Om vi går till själva huvudfrågan igen, nämligen vilken orsaken är till att man vill införa just denna lag finner vi att det är för att försöka förhindra att terrorister och grov brottslighet kommer in i landet. Då blir det lite intressant att titta på hur terrorismen ser ut i dag. Läser man Financial Times, som förra veckan ägnade en hel sida åt al-Qaida och deras terrorhot, kan man notera att den bedömning de med flera gör är att al-Qaida är försvagat och, än viktigare, de ses inte som något strategiskt hot längre. I Storbritannien drar man liknande slutsatser. I sin nya säkerhetsstrategi skriver de att terrorismen förvisso är ett hot, men att den i nuläget inte når upp till ett strategiskt hot mot just deras land. Michael Sheehan som tidigare har ansvarat för antiterrorverksamheten vid New York-polisen säger att al-Qaida är beroende av en psykologisk överreaktion från väst för att hitta näring åt sig självt. Det är kanske precis det vi gör i Sveriges just nu, nämligen överreagerar. Den logiska och självklara frågan till majoriteten blir återigen: Vad är det för hot ni ser vid horisonten, som de andra länderna inte ser, och som motiverar den här lagen? Det svaret är ni oss skyldiga. De politiker som kan stå bakom FRA-lagen med största trovärdighet och konsekvens är de som gör det med hökens logik. Ni sätter på er autopilot, men ni glömmer att göra avvägningarna. Ni säger att ni ska ta ansvar för allt hemskt som skulle kunna hända, om det så kostar oss just det som ni säger att ni vill värna - det öppna samhället. Förespråkarna säger att det är yttre hot, till exempel terrorism, som jag har varit inne på tidigare, som man vill bekämpa med just den här lagen. Men de som ska utföra arbetet, nämligen Säpo och polisen, är ju motståndare till den här lagen. Man bygger inte hus som ska klara enbart vackert väder. Man bygger hus som även ska kunna stå emot stormar och regn. Ett samhälle ska också byggas på stabil grund. Det kanske inom en snar framtid sitter främlingsfientliga personer vid makten. I Österrike har vi Jörg Haider och i Frankrike Le Pen. Det isar långt in i märgen när man tänker på vad dessa personer skulle kunna göra med en sådan informationsbank om de satt vid makten i Sverige. Den förra Säpochefen, Anders Eriksson, drar liknande slutsatser. Han säger att Sverige sedan den 11 september 2001 alltför okritiskt har följt USA:s långtgående antiterroråtgärder. Han säger vidare att terrorhotet mot Sverige är mycket lågt. Lagförslaget brister vad gäller rättssäkerheten, och han ifrågasätter om det är förenligt med grundlagen. Han har också synpunkter på den vaga definitionen "yttre hot" som FRA ska förhålla sig till. Det intressanta som också har kommit i veckan är att sökmotorjätten Google protesterar högljutt mot det förslag som nu ligger på riksdagens bord. På Google säger man att FRA passar bättre i diktatoriska länder som Kina och Saudiarabien. De vill inte placera några servrar i Sverige om den här lagen skulle gå igenom. Om det blir verklighet att Google placerar sin sökmotor utanför Sveriges gränser kommer verkligen alla svenskar per definition att avlyssnas. Jag vill mot slutet också vända mig lite till de liberala partierna. Jag har under det gångna året, då FRA-frågan har varit vilande, försökt fundera lite grann över hur en liberal resonerar. Det kan inte vara lätt att vara folkpartist eller moderat i dag, inte heller centerpartist och kristdemokrat för den delen. Men hur kan dessa så kallade liberaler lägga fram ett sådant integritetskränkande förslag? Var finns det liberala i det här förslaget? Dessa partier har genom historien kämpat för individens frihet mot staten, som de anser inkräktar just på individens domäner. Helt plötsligt ser man staten som en garant för att individen inte ska drabbas av i det här fallet FRA:s superdator. Ni är inte trovärdiga på den här punkten, och jag är helt övertygad om att det inte heller för ögonblicket finns någon som tror på vad ni säger. Fru talman! Sverige befinner sig, ur ett rättssäkerhetsperspektiv, i ett paradigmskifte där flertalet av våra rättssäkerhetsprinciper frångås för att säkra just kampen mot terrorism. Miljöpartiet ser med stor oro på den pågående utvecklingen, där en stor mängd integritetskränkande lagar nu kommer att antas utan större diskussion om vilka konsekvenser detta får för just rättssäkerheten och den personliga integriteten. Genom historiens gång har vi sett många exempel på att statliga avlyssnings- och registreringsmöjligheter missbrukas. Vi har IB-affären i färskt minne. Det får inte ske en gång till. Miljöpartiet vill gärna tillsammans med regeringen avvärja hot mot Sverige som är baserat på realistiska bedömningar. Men vi är inte beredda att offra den personliga integriteten på antiterrorismens altare. Jag yrkar därmed avslag på lagförslaget. I detta anförande instämde Lage Rahm (mp).

Fru talman! Så har det gått ett år sedan vi stod här i kammaren och debatterade försvarsunderrättelseverksamhet och signalspaning. En sak kan vi vara eniga om i alla fall - det här är ett förslag som väcker många och starka känslor. Debatten om lagen om signalspaning har innehållit många överdrifter och en hel del osanningar. Samtidigt vill jag säga att det är bra och glädjande att vi har haft en livlig och bred debatt, inte minst via nätet och via mejl, för det här är en viktig och svår fråga. Det är också en fråga där vi i majoriteten hade hoppats på stöd från Socialdemokraterna, riksdagens största parti. Det är nämligen så att en av de uppgifter som vi har som lagstiftare är att ta ansvar även när det är obekvämt och gör ont. Och det gör vi i alliansen. Vad handlar den här frågan egentligen om? Vad är det vi i riksdagen ska ta ställning till? Jo, det handlar om en lag om signalspaning för försvarsunderrättelseverksamhet. Varför behövs då försvarsunderrättelseverksamhet? Är det någonting som hemliga militärer håller på med i slokhattar och svarta solglasögon? Nej, det är någonting mycket mer än så. Dagens säkerhetspolitiska hot, eller hot som kan få säkerhetspolitiska konsekvenser är i dag av en helt annan karaktär än under det kalla kriget. Hoten är ofta gränsöverskridande, asymmetriska, icke-militära och kan komma från icke-statliga aktörer. Syftet med försvarsunderrättelseverksamheten är att ge stöd för bedömningar och beslut avseende svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, att bidra till det svenska deltagandet i internationellt säkerhetssamarbete samt att samverka med underrättelser för att stärka samhället vid svåra påfrestningar i fred. För att kunna göra det här behöver man kunna kartlägga och identifiera yttre hot mot landet. Varför måste man ha en ny lag? Varför måste man ha möjlighet att få signalspana i kabel? Det är ju det som det handlar om. Teknikutvecklingen har gjort att en allt mindre del av signaltrafiken går i etern. Bedömningen i dag är att mindre än 5 procent av all trafik går i etern. All övrig signaltrafik går i kabel. Det innebär att vi i dag riskerar att missa mer än 95 procent av signaltrafiken. Teknikutvecklingen i sig gör det alltså nödvändigt att skapa en teknikneutral signalspaningslag. Lagen om signalspaning omfattar signalspaning för försvarsunderrättelseändamål, oavsett om signalerna befinner sig i etern eller i kabel. Förslaget innehåller flera regler till skydd för den enskildes integritet. Signalspaning sker efter inriktning från regeringen och av regeringen utsedda myndigheter. Ett särskilt tillståndsförfarande föreslås för myndigheternas inriktningar. Förslaget innehåller också tydliga regler om när uppgifter ska förstöras och hur rapportering ska ske. Verksamheten ska kontrolleras i särskild ordning, och det ska vara möjligt för kontrollmyndigheten att besluta att inhämtning ska upphöra och att inhämtat material ska förstöras. Det är en stor skillnad mot i dag. Mina kolleger i alliansen kommer att återkomma till det. Vi i alliansen i försvarsutskottet har naturligtvis lyssnat på den kritik som framförts och den debatt som har varit. Vi har själva deltagit i både intern och offentlig debatt. Vi har lyssnat på konstitutionsutskottet och på justitieutskottet. Av allt detta har vi tagit intryck. Det gör att vi i det betänkande som nu ligger framför oss utgår från att regeringens förslag kompletteras med ytterligare ett antal konkreta rättssäkerhets- och kontrollmekanismer på fem områden. Det första området är att regeringen genom föreskrifter i förordningsform ska ange, göra en uppräkning, för vilka ändamål som försvarsunderrättelseverksamhet, signalspaning, ska få bedrivas enligt lagen. Det andra är tillämpning av tillståndsgivningen. Det tredje är hur förstöring av uppgifter ska gå till så att innehållet ej ska kunna återskapas. Det fjärde är att vi utgår från att regeringen återkommer varje år med en särskild rapport till riksdagen som särskilt tittar på integritetsskyddsdelen. Det femte är att vi vill ha en kontrollstation år 2011 för att utvärdera hur det går. Ja, jag litar på att regeringen kommer att följa riksdagens rekommendationer. Fru talman! För att det ska bli tydligt för alla som lyssnar vill jag ändå - det har kommit frågor om det - ta lite tid med att räkna upp för vilka ändamål som signalspaning ska få ske. Lyssnar man på några i debatten låter det som att det är helt fritt att göra vad som helst. Det är precis tvärtom. Inhämtning ska få ske av uppgifter av relevans för att kartlägga militära hot mot landet och förhållanden som är relevanta för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser samt kartläggning under pågående insatser av hot mot svensk personal eller svenska intressen i övrigt. Vidare får inhämtning avse strategisk kartläggning av internationell terrorism eller annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen. Vidare ska signalspaning få bedrivas för kartläggning av utveckling och spridning av massförstörelsevapen och krigsmateriel, yttre hot mot samhällets tekniska infrastrukturer i form av till exempel kvalificerade IT-relaterade hot, konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet och internationella företeelser i övrigt av betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Fru talman! Förslaget handlar inte om avlyssning eller om brottsbekämpning. Det handlar om vår rätt och vår skyldighet att försvara Sverige, svenska intressen och svensk trupp utomlands. Det handlar inte om att bevaka en massa svenskar. Det handlar om utländska företeelser för att få fram adekvata underrättelser om företeelser som kan innebära ett hot mot Sverige som nation eller mot vår demokrati. Jag har sagt det förut i kammaren och jag säger det igen: Jag är inte jurist, men jag kan läsa och jag har läst Lagrådets yttrande. Där framgår att förslaget innebär en godtagbar balans mellan å ena sidan grundlagens och Europakonventionens krav på skydd mot intrång i privatlivet och å andra sidan det allmännas - vår - rätt och skyldighet att svara för att nationella säkerhetsintressen kan tillvaratas. Vi har, fru talman, från utskottets sida ytterligare stärkt skyddet av den personliga integriteten på fem punkter, och vi kommer att noga följa tillämpningen av signalspaningslagen. Vi beklagar också att Socialdemokraterna har valt att inte stödja förslaget. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservationerna. (Applåder)

Fru talman! Karin Enström bedyrar här att det här är i princip ofarligt. Det finns kontrollstationer som det svenska folket kan luta sig tillbaka mot. Vi kan vara helt lugna. Jag ska återkomma till detta. Karin Enström är ordförande i Försvarsberedningen. Hon har suttit där några år. Hon har varit med om att ta fram ett papper där det står att det finns inget speciellt militärt hot mot Sverige under överskådlig tid. De hot som finns är bland annat miljöhot, brottslighet och lite annat. Det är precis vad Försvarsberedningen, där Karin Enström är ordförande, har kommit fram till. Det ska ses i ljuset av att hon nu står här och vill ha världens starkaste dator, som i princip kan kontrollera vad som helst, till FRA. Detta går inte ihop. Karin Enström säger att hon litar på att regeringen gör som riksdagen vill - riksdagens intentioner. Hon vet inte det. Hon hoppas att regeringen gör som Karin Enström önskar. Du har ingen aning. Sedan säger Karin Enström att vi inte ska titta på Kalle, Pelle och Stina. Vi ska titta på skurkarna någonstans därborta. Men faktum är att det är fel. Datorn kommer per definition att kolla alla. Kan vi inte åtminstone vara överens på den punkten? Per definition kommer datorn att titta på alla svenska medborgare - punkt! Om vi lägger till yttre hot blir naturligtvis den självklara frågan om FRA kommer att avgöra begreppet yttre hot. Det är FRA som kommer att från fall till fall titta om det är intressant eller inte. Det är FRA som har makten i sin hand, inte Karin Enström, inte riksdagen. Vi släpper den delen, och vi låter FRA göra i princip vad man vill. Det är precis vad beslutet handlar om. Ser Karin Enström inget hot mot integriteten när du lägger fram ett sådant förslag? Vad är hotet eftersom du vill genomföra en så stor förändring?

Fru talman! Jo, man ska alltid vara mycket misstänksam och mycket vaksam så fort det läggs fram förslag som riskerar att hota eller inskränka den personliga integriteten. Det är bland annat därför vi föreslår de fem punkterna som förbättringar. Det är precis dessa slutsatser som Försvarsberedningen drar. Nej, inget enskilt militärt hot är riktat mot Sverige, men däremot en massa andra säkerhetshot. Det kan röra sig om allt från internationell terrorism till grov gränsöverskridande brottslighet till spridande av massförstörelsevapen. Det är hot som finns i dag. Vi har ett bredare säkerhetsbegrepp. Det är vad riksdagen redan har beslutat om i försvarsunderrättelselagen, nämligen att det är fråga om yttre hot. Vi är inte kvar i kalla kriget. Det är inte två poler som står mot varandra. Det är inte de militära hoten. Vi vet inte vad som rör sig ute i världen. Vi vet inte vad som kan hota Sverige i dag eller i morgon. Det är därför som vi behöver en väl fungerande försvarsunderrättelseverksamhet. Sedan var det frågan om min tilltro till regeringen. Vi har en majoritet i riksdagen. Våra partier är väl representerade i regeringen. Därför känner jag mig helt trygg i att skicka med detta i vårt betänkande från riksdagen. Vi kommer att få ett svar som visar att regeringen kommer att följa våra förslag.

Fru talman! USA har inte lyckats. Efter sju års kamp i Afghanistan och lite varstans i världen med att jaga terrorister finns bevis för detta. De har inte lyckats. Karin Enström svarar inte på frågan om vilka de yttre hoten är. Hon säger att det kan hända någon gång i Sverige att det blir ett angrepp, och då ska vi ha den här möjligheten att försvara oss. Vad hon samtidigt gör är att hon offrar integriteten hos vanligt folk. Det är det priset vi får betala. Det är det Miljöpartiet säger nej till. Du vet inte vilka hot som finns. Du har ingen aning. Du antar, och du chansar. Men det finns bevis, som jag försiktigt försökte säga i talarstolen. Det finns ett antal länder som i princip har genomfört detta, och det har varit en fullständig katastrof när det gäller just den här delen att jaga terrorister, al-Qaida och så vidare. Det finns inga bevis på att det har gått så bra. Återigen: Riksdagen lämnar ett öppet brev till regeringen och hoppas att den ska göra som riksdagen vill. Det är viktigt att veta det när man trycker på ja- eller nej-knappen i morgon. Riksdagen har en intention, en vilja: Hoppas att regeringen gör som vi vill. Men Karin Enström och de andra borgerliga riksdagsledamöterna vet över huvud taget inte om så kommer att ske. Jag vill avslutningsvis be Karin berätta vilka hoten är som vi betalar priset för. Alla de hundratals mejl som både du och jag har fått visar att folket här uppe är väldigt oroliga. Det tar Karin Enström väldigt lätt på. Hon säger att vi har fem stationer som vi ska kontrollera, och hon räknar upp dem. Och så ska vi bli nöjda med detta. Jag tror inte att svenska folket köper det, Karin Enström. Därför vill jag att du nu berättar vilka hoten är som vi får betala priset för med vår integritet, som lagförslaget innebär.

Fru talman! Jag tycker att Peter Rådberg blandar ihop det. Jag har precis redovisat för vilka hot och vilka ändamål som det står i lagen att försvarsunderrättelseverksamhet får bedrivas. Det är väldigt noga angivet, och vi förstärker det ytterligare med förslaget att det särskilt ska anges för vilka ändamål signalspaning får bedrivas. Om man läser förslaget till lagen, propositionen och vårt betänkande noga ser man att det finns en mängd kontrollmekanismer. Det kommer att bli en mycket bättre lagreglering och en mycket bättre reglering av hur signalspaning får bedrivas med det nya förslaget. Jag tar verkligen inte lätt på frågan om integritetsskyddet. Jag tar inte heller lätt på de synpunkter och åsikter som har kommit fram. De är viktiga. Men det är fråga om att göra en avvägning, om man tror att Sverige behöver en försvarsunderrättelseverksamhet som fungerar just för att kunna upptäcka om det är förändringar i säkerhetsläget runt om i världen eller om det är förändringar i de hot som riktas mot Sverige, för att vi sedan ska kunna vidta åtgärder mot detta. Då tycker jag, precis som Lagrådet och majoriteten i försvarsutskottet, justitieutskottet och konstitutionsutskottet att det här är en rimlig avvägning. I en värld där solen alltid skiner och allting är frid och fröjd behöver man självfallet inte göra dessa avvägningar. Men det är en rätt och en skyldighet som regering och riksdag har att skydda våra medborgare och skydda våra intressen, och då måste vi ha verktygen för att kunna genomföra underrättelsetjänsten. Det här behövs.

Fru talman! Det är uppenbart att Karin Enström och jag inte har samma syn på den här frågan. Jag ska ändå försöka få svar på tre konkreta frågor. Den ena frågan gäller att Sverige räknas som ett av de mest lugna, mest fredliga och mest demokratiska länderna i världen, som inte har varit utsatt för några stora terroristhot och inte är speciellt utsatt. Hur kan det komma sig att just vår svenska militära underrättelsetjänst måste få mer långtgående befogenheter än vad man har i andra länder? Vad är det som är så specifikt med Sverige som gör att vi behöver ta det här oerhörda steget? Det borde vara rimligt att kunna svara på frågan varför just vi har det här behovet när andra stater gör en avvägning som mer skyddar deras medborgare. Den andra frågan som jag skulle vilja ställa är: Känner inte Karin Enström ändå en oro när man inför en lagstiftning som ger de här ofantliga avlyssningsmöjligheterna, oavsett hur regleringen ser ut nu? Man säger att tillstånd inte ska krävas för inriktning som anges av regeringen eller Regeringskansliet. Vi har en lagstiftning där vi säger att kommande regeringar egentligen får helt fria händer att fatta andra beslut när det handlar om inriktning och spaning utan att det ens kommer till Sveriges riksdag. Man öppnar för det här. Tror Karin Enström att vi för alltid ska tro på den goda staten? Den tredje frågan gäller risken för att det här systemet läcker. Vi har en historisk erfarenhet att sådana här uppgifter har läckt och har skadat svenska medborgare tidigare när man har bedrivit spaning på ett sätt som inte har varit tillåtet. Kan Karin Enström verkligen känna sig trygg och lugn för att det här aldrig kommer att upprepas?

Fru talman! Varför just Sverige, frågar Alice Åström. Ja, det är flera andra länder som har gjort just den här ändringen från att fritt spana i etern till att också få spana i kabel, därför att den tekniska utvecklingen går så snabbt. Att spana på mindre än 5 procent av signaltrafiken ger också mindre än 5 procent av de underrättelser som man skulle kunna få. Därför måste lagen bli teknikneutral. När den blir det blir den också mycket mer reglerad. Som Alice Åström vet har spaning i etern varit fri, och trots alla häftiga trådlösa applikationer som i dag finns mellan både telefoner och datorer och allt möjligt går mer än 95 procent av trafiken i kabel, därför att det är billigare. När man lyfter på luren i dag, vare sig det är en fast telefon eller en mobiltelefon, eller när man använder Internet och mejl kan man aldrig veta om trafiken går i etern eller i kabel. Det vet man inte i dag, inte ens med en fast telefon, för den går den väg som är billigast och närmast. Varför behöver just Sverige göra det här? Ja, det är just för att komma åt de underrättelser som kan vara och är av vikt för Sveriges säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik. Det handlar inte, som jag sade i mitt anförande, om den militära underrättelsetjänsten och försvaret. Signalspaningsmyndigheten råkar heta Försvarets radioanstalt, men de har inte mer med försvaret att göra än någon annan myndighet. Det är ett gammalt arv, just från kalla kriget. Regeringen, eller en myndighet som regeringen utser, bestämmer när signalspaningsmyndigheten får signalspana och vilken inriktningen ska vara. De hittar inte på det själva. Jag kan i mitt nästa inlägg förklara hur det går till.

Fru talman! Det är så typiskt för den här debatten att man börjar komma in i små teknikaliteter. Jag vill ställa en övergripande fråga. Det är inte så att andra länder också har öppnat för det här. Där har man mycket mer reglerat i skrift. Det här beslutet ihop med att vi har lämnat öppet för yttre hot ger en helt annan spaning än vad man har i något annat land. Det handlar inte bara om en teknikneutralitet som ger den här effekten. I propositionen talas det om yttre hot, och man säger att regeringen och Regeringskansliet inte behöver ha tillstånd när det gäller inriktningsbeslut. Man säger också att begreppet yttre hot är vidsträckt och att det måste vara det för att ge utrymme för nödvändig flexibilitet och förmåga att anpassa verksamheten efter nya företeelser. Det innebär att vi här i riksdagen i dag inte vet hur bedömningen kommer att vara av vad som är yttre hot och den flexibilitet som det här kan leda till. Tyvärr är erfarenheten den att för varje sådan här lagstiftning som vi har beslutat om har det aldrig tagits steg tillbaka. Varje sådant här beslut har alltid lett till att man utvidgar förslagen efter hand. Det är det som vi står inför. Där vill jag återigen ställa frågan om det här med att regeringen och Regeringskansliet får möjligheten att fatta inriktningsbesluten och att man då inte behöver ha tillstånd, som andra myndigheter behöver ha: Ser inte Karin Enström något problem med det? Slutligen har jag den här frågan: Om Karin Enström är så övertygad om att regeringen kommer att följa de fem punkter som hon räknade upp och det här inte är något problem, varför kunde då inte majoriteten i utskottet komma med ett tillkännagivande så att riksdagen kunde trycka på en knapp och vara säker på att det är så? Varför ska vi bara lita till att majoriteten kommer att göra det här? Det är inte rimligt att vi som lagstiftare ställs inför ett sådant förslag.

Fru talman! Alice Åström tar upp det faktum att det i propositionen och i lagen anges att regeringen inte söker tillstånd. Däremot är det mycket tydligt angivet att regeringen i samråd med tillståndsmyndigheten går igenom inriktningen på signalspaningen. Som jag har sagt tidigare är detta ett ansvar, en skyldighet och en rätt för varje lands regering att se till att man har en så bra underrättelseverksamhet som möjligt så att man kan upptäcka och identifiera hot. Hur ska då detta granskas? Jag var inne på teknikaliteter och detaljer. Det är ganska viktigt, Alice Åström. Det handlar om hur hela kontrollmekanismerna är uppbyggda i lagen. Det är inte detaljer som vi kan svepa förbi. Vi kommer säkert att få anledning att återkomma till dem. I den myndighet som ska ge tillstånd kommer det att sitta två lagfarna jurister, sådana som har varit eller är domare, som ordförande och vice ordförande, tillsammans med kolleger från riksdagen, representanter som utses av partigrupperna. Samma sak gäller ett helt annat gäng. Där är det två andra lagfarna jurister och andra representanter som partigrupperna i riksdagen har föreslagit. De ska vara med både vid tillståndsgivningen och vid en annan, skild del som ska kontrollera hur det hela går till, att lagen följs och att det görs enligt de regler och spärrar som finns i systemet. Det gäller också hur förstöring får ske. Man ska också kunna gå in och avbryta pågående spaning och underrättelseverksamhet. Det har man inte kunnat göra tidigare. Det är också mycket viktigt att reglera det som gäller uppgifter som ska förstöras. Hur ska de förstöras? Med kontrollfunktioner och en årlig rapportering till riksdagen finns det mycket goda möjligheter för oss att med all rätt vara vaksamma och misstänksamma. Det är svåra och viktiga frågor, och det är också därför den här regleringen behövs.

Fru talman! Karin Enström inledde sitt anförande med att säga att det är mycket starka reaktioner, och det är bra att det är starka reaktioner. Sedan växlade hon ganska strax över till att säga att ni hade trott att det största partiet i Sveriges riksdag, Socialdemokraterna, skulle ta ansvar. Vad är det vi ska ta ansvar för? Det är min enkla fråga. Vad är det vi ska ta ansvar för?

Fru talman! Det är ingen hemlighet att det här är ett förslag som stammar från den gamla regeringens tid. Då satt Socialdemokraterna i regeringsställning och ville göra samma sak. Därför menar jag att det finns en tradition här i riksdagen: När det gäller svåra beslut som har med försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik att göra försöker vi ha så breda uppgörelser som möjligt. Därför skulle det vara en stor tillgång att ha med det största partiet i riksdagen. Jag vet också att många av er tycker att det här är ett bra förslag. Det är några små detaljer på slutet där vi inte kom ända fram i våras. Det gäller hur tillståndsgivning och kontroll exakt ska gå till. Det är precis det jag menar, och Anders Karlsson måste väl ändå hålla med om att det är en fördel. Men när man inte sitter i regeringsställning är det skönt att kunna hitta en detalj. Då kan man avstå och bida sin tid.

Fru talman! Det är intressant att höra detta. Det är nu ganska exakt 365 dagar sedan vi hade debatt om detta i kammaren. Där var vi mycket tydliga från det socialdemokratiska partiet inklusive hela oppositionen om att vi inte ville ha detta lagförslag. Vi återremitterade det. Under de 365 dagarna - eller om det är några fler - har vi inte hört ett enda ljud från regeringen, från försvarsministern som sitter här på parkett, från dig, Karin Enström, eller från någon annan. Kan vi inte sätta oss ned och resonera om det som du kallar små detaljer, för att komma till rätta med det här? Vi har inte hört något sådant. Karin Enström säger att vi ska ta ansvar. Vi är beredda att ta ansvar. Jag var mycket tydlig i mitt anförande om att Sveriges alliansfrihet och säkerhet är viktig, och vi tar ansvar för det. Men vi tar inte ansvar för ett dåligt förslag. Det är vi mycket tydliga med att säga. Det som alla säger här i debatten, liksom de som sitter på läktaren säger - för det är väl de som är intresserade - och de säger som har bloggat om oss, är att rättssäkerheten inte är tillräckligt bra. Varför, Karin Enström, kommer ni inte tillbaka till det stora parti som ni säger att vi är och föreslår att vi sätter oss ned och resonerar om detta? Det är lite sent påkommet i dag, Karin Enström.

Fru talman! Det är väl tydligt att Anders Karlsson här inte har givit några förslag om vad som skulle vara bättre. I de förhandlingar som hölls för ett år sedan var vi mycket överens, och vi tycker också att förslaget med en del av de förslag som kom då har blivit bättre. Jag hoppas i alla fall att Socialdemokraterna om inte öppet så i hemlighet kan stödja det, för det har blivit ett bättre förslag. Sedan är det alltid en avvägning mellan vad som är de bästa rättssäkerhetsmekanismerna, vad som är det bästa skyddet för integriteten och vad som är bäst för att få en fungerande verksamhet. Här tycker vi att vi tillsammans med oppositionen och de förslag som vi lägger fram i betänkandet får en bra kombination. Det ska kunna vara praktiskt genomförbart, och det ska vara ett tätt och säkert system. Det är vi trygga med i det här förslaget.

Fru talman! Det här är en viktig debatt, och det här är svåra frågor. Det är bra att vi för en gångs skull har ett engagemang bland medborgarna, låt vara att det kanske inte alltid är hela bilden som vi diskuterar utan det blir snarare ena halvan som debatten koncentrerar sig kring, nämligen integritetsfrågorna. Den andra halvan är det ansvar som varje parlament och regering har för att skydda sin befolkning mot allvarliga yttre hot. Den svåra avvägningen har vi att göra, och det kanske inte är så konstigt att oppositionen i denna svåra fråga gör det lite lättare för sig och säger nej, medan regeringen måste ta sitt ansvar och skydda landet, samtidigt som vi måste bevaka integriteten. Vi i Centerpartiet brinner för integritetsfrågorna. Vi driver dem på alla områden. Genom vår medverkan i alliansen och den enighet som finns där har det här förslaget blivit riktigt bra. Vi har byggt in mycket åtgärder till skydd för integriteten. Det finns mer att göra. Debatten ska fortsätta, men någon gång måste det här regleras. Socialdemokraterna kom aldrig till skott. Man hade långbänk. Man tillsatte aldrig den breda parlamentariska utredning som man nu kräver. Det är bekymret. Det här behöver regleras. I dag är inte signalspaningen i etern reglerad särskilt mycket alls, och det behöver göras. I den bästa av världar skulle det givetvis inte behövas vare sig underrättelseinhämtning eller signalspaning mot yttre hot och utländska förhållanden. Det skulle inte heller i den bästa av världar behövas något försvar eller några vapen. Tyvärr är vi inte där än. Ett litet land som står militärt alliansfritt behöver ett eget försvar, ett utvecklat samarbete med andra länder och en egen underrättelseinhämtning. För att trygga Sveriges säkerhet bedrivs försvarsunderrättelseverksamhet på olika sätt. En viktig del är genom signalspaning, och inte bara i Sverige. Det var otroliga överord från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi lever i en värld där signalspaning i kabel och tråd är verklighet i Europa och i vår omvärld. Det är Sverige som inte gör sådant. Vi reglerar nu väldigt öppet hur det här ska ske under stark kontroll. I andra länder ligger det fortfarande ofta - liksom tidigare i Sverige - under hög sekretess inom Försvarsmakten. Det är verkligen något för granskande journalistik att syna påståendena att Sverige är bland de länder som går längst i världen när det gäller att bevaka sina medborgare. Detta sägs av Vänsterpartiet, som nyligen har haft en kongress där man har haft en stor debatt om Kuba. Men du har rätt i att de gamla länderna som spanade inte gör det längre, för de har brutit ihop. Vi inser att behovet tyvärr finns, och vi måste reglera det. Det är den debatten som vi ska ha. Den förändrade hotbilden har sedan 1990-talet föranlett olika utredningsförslag om en breddning av signalspaningsverksamheten, att den måste regleras bättre än i dag och utsträckas till att utöver eterburna signaler som i andra länder också omfatta signaler i tråd. Sådan verksamhet innebär självfallet allvarliga intrång i den enskildes integritet. Det är mycket viktigt att detta begränsas så långt som möjligt på olika sätt. Den personliga integriteten som en mänsklig rättighet är något som vi i Centerpartiet verkligen värnar. Resan och analysen när det gäller detta betänkande har varit lång, och i processen fram till bordläggningen förra året har många integritetsskyddande åtgärder byggts in i betänkandet. Det har redovisats, men jag vill ändå bara kort lista vad det handlar om. Försvarsunderrättelseverksamhet ska kartlägga yttre hot mot landets säkerhet till stöd för svensk utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik samt får endast avse utländska förhållanden och trafik som korsar Sveriges gräns. En förutsättning är också, som justitieutskottet till exempel har framhållit, att hotet är av så allvarlig art att det kan anses riktat mot rikets säkerhet eller samhällsviktiga strukturer. Tillstånd och kontroll av verksamheten ska göras av en fristående myndighet, av varandra oberoende enheter där två domare och ledamöter ur partigrupperna ingår. Regeringen ska en gång om året, ur ett integritetsskyddsperspektiv, redovisa den granskning som har skett. Ett särskilt integritetsskydd inrättas. Centerpartiet föreslog en kontrollstation som finns med. Regeringen ska år 2011 lämna en redovisning till riksdagen om hur lagen fungerar ur ett integritetsskyddsperspektiv. Detta tillsammans med att utskottet, liksom justitie- och konstitutionsutskottet, öppnar för att det i framtiden kan behövas ytterligare säkerhets- och kontrollmekanismer för att förstärka skyddet för enskilda personer gör att regeringen har fullt mandat och uppdras att särskilt följa den nya lagen och vid behov återkomma med nya förslag. Det här är en mycket svår fråga. Den engagerar många. En engagerad kampanj känner vi alla av. Det är väldigt många enskilda medborgare som hör av sig. Jag har stor respekt för alla mejl och blogginlägg från dessa. Jag och Centern tar den här debatten på stort allvar. Jag har svarat på åtskilliga hundra mejl, många gånger i en dialog, och på många blogginlägg. Det är lite övertoner, missuppfattningar och sakfel ibland, men det hör ofta till en debatt. Men det är ett viktigt engagemang i en viktig fråga. Stort tack för det! Jag ska läsa ur två av de inlägg som jag har gjort på min blogg när jag har kommenterat den här debatten. Den 7 juni: Tack för alla inlägg - några kommentarer. Det här är en mycket svår fråga med en signalspaning som handlar om att med automatiserade sökord, med godkänd inriktning, inhämta information som ska förebygga allvarliga yttre hot mot landets säkerhet vad gäller utländska förhållanden och trafik som passerar över landsgränsen. Mot det allvarliga integritetsintrång som en avlyssning av telefonsamtal och e-post innebär står rätten och skyldigheten för ett land att värna medborgarnas säkerhet. Den här avvägningen är mycket svår. Vi i Centerpartiet brinner för integritetsfrågorna, och vi har ägnat stor vikt åt de motstående intressena i detta. Inte minst genom vår interna debatt och vårt agerande har också ett betydande antal åtgärder till skydd för integriteten byggts in i förslaget jämfört med det förslag som s-regeringen i många år arbetade med. Det finns säkert ytterligare saker att fortlöpande göra. Därför är kontrollstationen år 2011 viktig, då erfarenheter ska utvärderas och förändringar kunna göras. Den 14 juni skrev jag: Fortsatt dialog med svar på era FRA-frågor. Bara standardsvar, dåligt, tycker några. Det kan man säga. Men jag hinner ju inte med unika svar, och frågorna är faktiskt desamma. Många tror att signalflödet över landsgränsen lagras. Nej, detta får självfallet inte ske. Det är också fullständigt omöjligt av rena volymskäl. Efter ansökan från försvaret, till exempel, och efter tillstånd från Försvarets underrättelsenämnd spanar FRA efter en given inriktning och med automatiserade sökord. Endast en oerhört liten del av flödet ger träffar. Säg att ett meddelande av 10 miljarder analyseras av FRA. Övriga meddelanden har ju bara passerat förbi och försvunnit. Har det meddelande som föll ut bäring på ett allvarligt yttre hot kan det analyseras. Annars ska det omedelbart förstöras. Peter Rådberg hade många överord i debatten. Att FRA bestämmer själv vad som är yttre hot och vad man ska spana efter är fullständigt fel. Den myndighet som vill spana ska ansöka om tillstånd hos Försvarets underrättelsenämnd kring en begärd inriktning. FRA får då bara, om tillståndet ges, spana efter detta allvarliga hot, den inriktningen och kring hot som är av den mycket allvariga karaktär som jag strax återkommer till. När det gäller de mejl som jag får och läser uppfattar jag att budskapet, närmast samstämmigt, är att Sverige inte alls ska signalspana i kabel över landsgränsen. Vi ska inte, liksom andra länder, se mönster i det som hotar oss genom den informationsinhämtningen. Vi ska avstå från detta, eftersom det, vilket jag håller med om, innebär ett intrång i integriteten. Bakom uppfattningen att det, tyvärr, behövs en signalspaning för att skydda landets säkerhet står fyra partier i alliansen, utöver länderna i vår omvärld som ofta gör det här under hög sekretess och inom försvarsmakten. Bakom insikten om att det här behovet tyvärr finns står alltså fyra partier i alliansen. Där står Socialdemokraterna. Jag trodde också att Vänsterpartiet stod där. Det som står i reservationer och som har sagts i riksdagsdebatter är nämligen att också Vänsterpartiet inser att det finns ett behov av att signalspana även i tråd. Nu lät det inte så på Alice Åströms inlägg i dag. Det vore intressant att klara ut detta. Står Vänsterpartiet inte längre bakom insikten att det tyvärr kan behövas? Miljöpartiet vill ha en utredning. Det låter då som att man är emot detta. Som vår värld ser ut är det en rätt radikal position om Sverige skulle avstå från denna underrättelseinhämtning. I den intensiva diskussion som vi nu har diskuteras enbart ena sidan av myntet, den svåra frågan om det integritetsintrång som det här innebär. Medan den andra frågan, vad som motiverar detta, så som vår värld ser ut, egentligen inte lyfts fram. Det är den balansen som jag tycker att vi ska försöka få fram i debatten. När det gäller mejlkritiken från medborgarna menar man, liksom har framförts här och även från före detta Säpochefen och så vidare, att begreppet yttre hot är ett alldeles för vagt begrepp och att FRA, utan någon kontroll alls, som Peter Rådberg sade, kan spana på det mesta här i världen. Men det är viktigt att säga att det på intet vis är så. En av de viktiga preciseringar som försvarsutskottet gjorde i sitt betänkande i fjol var att i en katalog lista de sex allvarliga yttre hot som signalspaning endast får användas mot i trafik över landsgränsen och mot utländska förhållanden. Signalspaning för att skydda Sveriges säkerhet får alltså endast göras för att kartlägga internationella konflikter och militära hot mot landet, hot mot våra utlandssoldater, internationell terrorism, grov brottslighet som vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen samt kvalificerade IT-relaterade hot mot samhällets viktiga infrastrukturer. Peter Rådberg uppfattar inte att det finns några kvalificerade IT-relaterade hot mot samhällets viktiga infrastrukturer, men Försvarsberedningen har sagt att det är en allvarlig ny hotbild. För rikets säkerhet behövs den här inhämtningen under sträng kontroll. Det är den bedömning som vi har gjort. Om Socialdemokraternas reservation mot förmodan skulle vinna i morgon innebär det på intet sätt att signalspaning i tråd stoppas. Det innebär bara att det fördröjs några år. Sedan blir det något så när samma förslag som kommer tillbaka, eftersom vi i princip var överens i fjol och står väldigt nära varandra. Nu vill, som sagt, Socialdemokraterna ha en utredning. Då tycker jag att det var väldigt synd att man inte tillsatte den år 2000 när man började utreda de här frågorna. Vår alliansregering har väsentligt förbättrat förslaget ur integritetssynpunkt. Redan 2011 ska vi i en kontrollstation utvärdera erfarenheten av den nya lagen och vid behov kunna göra ytterligare förbättringar. Jag ska rätta till några missuppfattningar. Yttre hot har jag klarat ut, tycker jag. Det är bara de som ägnar sig åt de här allvarliga frågorna som ska riskera att utsättas för analys från FRA. Det strider mot grundlagen och Europakonventionen, var det någon som sade. Före detta Säpochefen har tydligen uttalat detta. Tyskland har reglerat det här på ungefär samma sätt som Sverige. Vi är förmodligen mer restriktiva. England har reglerat det. Andra länder har gjort det. I många länder bedrivs det under hög sekretess. Tyskland prövades av Europadomstolen. Det godkändes, eftersom ett land ska skydda medborgarnas integritet, precis som har sagts här, samtidigt som man har möjlighet att om det behövs för att skydda landets säkerhet under noga reglerade former göra detta. Att det här lagförslaget är förenligt med Sveriges grundlag är regeringens bedömning, konstitutionsutskottets och justitieutskottets. Och det är ett enigt lagråd som gör den bedömningen. Så det här är förenligt med våra lagar, givetvis. FRA:s verksamhet behöver regleras. Det visar inte minst de senaste uppgifterna i medierna. En rad åtgärder till skydd för integriteten har byggts in. Lagrådet menar att det är en rimlig avvägning på plats. Vi ska fortsätta att diskutera de här frågorna. Vi har en kontrollstation. Den livliga diskussionen är mycket bra. Den diskussionen behöver fortsätta, kring hur vi skyddar landets säkerhet och var gränserna går för intrång i vår personliga integritet. Med detta, fru talman, i en mycket svår fråga med svåra avvägningar, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! Det är nästan så att man bli mållös - att ge förslaget en tyngd med att säga att konstitutionsutskottet, justitieutskottet och försvarsutskottet står bakom. Alla som kan något om det politiska livet vet att det är samma majoritet i alla utskott som har ställt sig bakom. Det är den majoriteten med de borgerliga partierna som har ställt sig bakom det här förslaget. Sedan försöker man att ge det en tyngd med att räkna upp justitieutskott och konstitutionsutskott. Det är ett taktiskt knep. Men då har jag två tydliga frågor. Staffan Danielsson säger att kritikerna överdriver - vi säger att det här är alldeles för långtgående - och att så har man det i andra länder. Därför är det här inget problem. Hur kan det komma sig till exempel att Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, mycket tydligt går ut och kritiserar det här förslaget som väldigt långtgående? Man kan försöka raljera med Vänsterpartiet eller debatter som vi har haft på vår kongress, men det är Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter som säger att det här är bland det mest långtgående som finns. Jag skulle kunna dra upp sida för sida från debattartiklar, organisationer och företag som är kritiska där man också lägger servrar utanför Sverige. Men framför allt vill jag säga att Moderata ungdomsförbundet, Muf, är motståndare, Centerns ungdomsförbund, Cuf, är klara motståndare, Liberala ungdomsförbundet, Luf, är klara motståndare, Kristdemokratiska ungdomsförbundet är klara motståndare. Man raljerar med Vänsterpartiet, men är det verkligen så att alla dessa fullständigt har missförstått det här förslaget och att det egentligen är så rättssäkert som Staffan Danielsson säger i debatten?

Fru talman! Det här innebär intrång i den personliga integriteten. Det är alltså en allvarlig fråga. Jag är fullständigt överens med Alice Åström om det. Jag inser också att om man lyssnade på debatten i medierna nu och på de överord som finns skulle vi väl alla vara emot detta. Det som försvarar att ett lands parlament och regering ändå kan lägga fram ett sådant här förslag är att vi måste ta ansvar för att skydda riket mot allvarliga yttre hot. Det är vårt ansvar. Jag har uppfattat att Socialdemokraterna, de fyra borgerliga partierna och Vänsterpartiet är överens om att det liksom i andra länder för att skydda rikets säkerhet tyvärr behövs en möjlighet att inhämta underrättelseinformation i noga reglerade former genom signalspaning även i tråd. Jag har en motfråga till Alice Åström. Det var helt klart förra året i er reservation och i ditt inlägg att du visade på att förslaget hade förbättrats i väsentlig grad och att det fanns behov av att spana i tråd. Men ditt inlägg i dag kan ge intryck av att ni går emot detta. Skulle Sverige som enskilt land då avhända sig den här möjligheten att skydda sig mot de allvarliga yttre hoten är det något som måste analyseras djupgående innan vi kan göra detta. Som sagt, jag förstår dem som, om de tittar på förslaget och koncentrerar sig på ena halvan, kommer till slutsatsen att det väl är onödigt att ett litet lugnt och lyckligt neutralt land i norra Europa gör detta. Men väger man in båda vågskålarna kommer man till att det här behövs för att inhämta underrättelser för att kunna skydda landet mot allvarliga hot. Vi bygger in så mycket integritet vi kan. Vi har verkligen gjort det. Vi är beredda att gå vidare på det. Det är en rimlig avvägning. Jag beklagar. Sådana här frågor bör det vara stor samstämmighet i. Det har vi inte i det här, och det beklagar jag.

Fru talman! Det här är nödvändigt för att skydda den svenska befolkningen mot den här typen av hot. Det är ett viktigt ställningstagande som vi i riksdagen måste ta. Vi måste ta ansvaret för båda delarna. Men är då inte Staffan Danielsson bekymrad över Säpos och Rikspolisstyrelsens remissyttrande? Det är faktiskt Säpo som har en stor del av det här ansvaret i dag. Till och med de säger att det här är så oerhört långtgående. Har vi en säkerhetspolis och en rikspolisstyrelse som inte har en aning om vad de egentligen sysslar med, för de kan inte alls bedöma faran? Vi i Vänsterpartiet har sagt att vi är beredda att diskutera, men med utvidgningen från yttre militära hot till yttre hot har man öppnat för en avlyssning som är så gigantisk att den kan man inte ens diskutera. Och de analyser som behöver göras är heller inte gjorda. Det har vi lyft fram, och det finns i en mängd olika remissvar också. Man pekar på bristen av analyser. Min slutgiltiga fråga blir: Om det är så viktigt för Staffan Danielsson och Centerpartiet att man har de här rättssäkerhetsgarantierna och att man har de här skydden, hur kan det då komma sig att ni väljer att gå i majoritet och komma till den här kammaren utan att ha ett tillkännagivande på de punkter som ni räknar upp? Det handlar om att precisera för vilka ändamål signalspaning ska få bedrivas inom ramen för den föreslagna lagstiftningen. Det handlar om tillämpning, tillståndsgivning, inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord och hur förstöring av uppgifter ska genomföras. Man hör ju vilka oerhört stora områden det är. Man bara går till denna kammare och säger: Lita på oss! Vi utgår ifrån att regeringen återkommer med det. Är det att ta rättssäkerheten på största allvar? Och är det verkligen rimligt att ställa riksdagen inför ett sådant beslut?

Fru talman! Man får alltid välja vilka man vill lita på här i världen. Jag noterade att Alice Åströms profet just nu är säkerhetspolisen i Sverige. En orsak till att Socialdemokraterna lamslogs från 1998 till 2006 i hanteringen av den här frågan var revirstrider mellan olika myndigheter och departement. I den diskussionen finns det många uppfattningar. Jag vet att en före detta Säpochef har uttalat sig om att Försvarets radioanstalt får spana om vilka yttre hot som helst, som Peter Rådberg sade. Det är fel. Det är mycket noga avgränsat vilka allvarliga yttre hot det handlar om. Det sägs också att det strider mot Sveriges grundlag. Ett enigt lagråd, de högsta juristerna vi har, som ska granska regeringens förslag har godkänt förslaget och sagt att det är en acceptabel avvägning mellan de två svåra sidorna av myntet. Man lade fram några ytterligare förslag som vi har tagit in. I processen, i utskottsbehandlingen, kom Socialdemokraterna med bra förslag, och vi tillgodosåg nästan alla. Så var processen. När det gäller tillkännagivande är riksdagens beslut genom utskottets betänkande tydligt på de här områdena. Vi har nu ett bordlagt förslag att ta upp. Jag är säker på att försvarsministern i sitt anförande kommer att kommentera det beslut som riksdagen tar och som regeringen självfallet kommer att respektera.

Fru talman! Staffan Danielsson försökte likt Karin Enström att skjuta över bollen till socialdemokratin som om det på något sätt är vårt fel att denna debatt finns i dag. Fel vet jag inte - jag tycker att det är bra att debatten finns och att vi för en diskussion om detta. Men jag har en enkel fråga till Staffan Danielsson: Varför är det så lätt att fatta beslut i den här frågan om att kunna avlyssna alla? Ni hade ju ett sådant bekymmer med den riktade avlyssningen när det gäller domstolsväsendet, och flera av er sade nej till det i den diskussionen. Varför är det så mycket lättare när det handlar om hela samhällskollektivet? Då var det den som var utsatt för domstolsprövning som skulle avlyssnas. Vad är skillnaden?

Fru talman! Signalspaning i tråd mot allvarligare yttre hot är något helt annat än att bekämpa brott med utredningar. Det handlar om att hitta tendenser och mönster som kan hota landet men på ett noga kontrollerat sätt. Skulle sådan spaning till exempel resultera i att en enskild person som håller på att planera terrordåd avslöjas ska FRA i det läget överlämna den informationen till polisen. Det är korrekt, men i och med att man har gjort det måste polisen hantera utredningen på precis samma sätt och med respekt för precis samma lagar och regler som gäller för polisens verksamhet. Den här frågan är viktig, och jag kan säga till Anders Karlsson att Försvarsberedningen lämnade sin rapport i fredags. Vi har en bred samsyn om försvarets inriktning, vilket är mycket glädjande. Det här är också en fråga som handlar om mycket viktiga saker: människors integritet och landets säkerhet. Jag tycker att det är trist att vi, när vi faktiskt står så nära varandra i sak, inte kunde komma överens i fjol. Nu är det som det är. Centerpartiet sitter i regeringen tillsammans med tre andra partier. Vi har ansvar för att regera landet. Vi måste ta även i svåra frågor och göra även mycket svåra avvägningar. Det är det vi försöker göra på ett så bra sätt som möjligt. Jag tycker att vi har kommit fram och lyckats bygga in mycket integritetsskydd i betänkandet. Vi är öppna för att det behövs ytterligare åtgärder. Det ska följas noga. Men att nu, efter tio års utredande, ytterligare skjuta det hela flera år framåt innebär att frågan kvarstår oreglerad. Det här behöver regleras.

Fru talman! Jag vet inte om jag fick svar på frågan. Jag sade: Vad är det som är skillnaden när man nu ska kunna avlyssna alla 9 miljoner människor som finns i vårt land? Det tycker ni är okej, men ni säger nej till att domstolar ska kunna avlyssna brottslingar. Vad är det som gör skillnaden? Det fick jag inget svar på. Det känns för mig lite främmande att alla vi som sitter här helt plötsligt ska kunna bli avspanade i signalsändningssystemet. En grov brottsling kan man däremot inte få lov att avlyssna för att kunna fälla honom för det grova brottet. Det känns lite konstigt, men det är Centerns ståndpunkt. Sedan säger Danielsson, och det tycker jag också, jag har sagt det vid flera tillfällen: Försvars- och säkerhetspolitiken är för stor och för viktig för att träta om politiskt. Här ska vi hitta breda överenskommelser. Ja - den socialdemokratiska regeringen har under hela sitt regeringsinnehav försökt hitta en bredare försvars- och säkerhetspolitisk överenskommelse. Men här har ni haft 365 dagar på er att ta kontakt med det stora socialdemokratiska partiet, som Karin Enström sade - det stora socialdemokratiska partiet. Ni har inte bemödat er om att göra det, utan nu står ni här i kammaren och vädjar och menar att vi är lite osolidariska mot er, och i undertonen även lite halvpopulistiska, för att vi inte tar vårt ansvar. Vi tar vårt ansvar - men vi har inte blivit inbjudna en enda gång av den sittande regeringen till en diskussion om det här. Inte en enda gång har de bjudit in till diskussion om detta, och så säger Staffan Danielsson till mig att vi inte tar vårt ansvar. Vi är beredda att ta vårt ansvar. Vi var beredda att ta vårt ansvar, men ni gjorde ingenting åt det. Det är faktiskt ni som styr landet.

Fru talman! I utskottsdiskussionerna förra året i maj tillgodosåg vi nästan allt det som Socialdemokraterna krävde. Vi var beredda att göra upp. Vi meddelade detta till Socialdemokraternas gruppledare Britt Bohlin. Dagen efter kallade Thomas Bodström till presskonferens och sade att regeringen har brutit förhandlingarna och vägrat att tillmötesgå våra krav. Då blev det votering, och nu kommer den bordlagda frågan upp igen. Jag beklagar detta. Låt oss hoppas att det framöver ska kunna bli ett bättre samtalsklimat i den här frågan. När det gäller frågan om signalspaning och att alla kan avlyssnas handlar det om två olika tekniker. Buggning är riktad och måste föregås av en domstolsprövning. Signalspaning innebär att man med automatiserade sökord söker efter en allvarlig inriktning som kan hota landets säkerhet. Av det brus och de oerhörda mängder information som strömmar i kabelnätet kan kanske ett meddelande på tio miljarder falla ut. Resten försvinner förbi och magasineras inte, utan det är de här som faller ut som vi har stränga regler för hur de ska hanteras. Tillstånd till den här signalspaningen ska lämnas av Försvarets underrättelsenämnd. Det är en civil myndighet som i två instanser under domstolsliknande former har ansvar för att dels ge tillstånd, dels utföra efterhandskontroll. I Försvarets underrättelsenämnd sitter ordförande, vice ordförande - två domare eller före detta domare - och representanter för riksdagens partier. Jag är beredd att diskutera om det är möjligt att låta detta domstolsprövas. Det blir väldigt komplicerat. Det har inte ansetts möjligt, men det tycker jag gott att man kan titta djupare på. Men den lösning som finns på plats är bra.

Fru talman! Jag tror att debatten svävar ut mer och mer ju längre ledamöterna på den borgerliga kanten talar. Jag ska referera till något av det som Staffan Danielsson sade: Vi ska genomföra detta för att världen ser ut som den gör. Det är ju tunga argument. Staffan Danielsson fortsätter: FRA får bara göra - och så räknar han upp ett antal saker. Något annat ska man inte få göra. Det är i sak fel. Det finns yttre hot. Då sade Staffan Danielsson så här: Ja, men det är bara allvarliga frågor som FRA ska hantera när det gäller yttre hot. Det var exakt vad Staffan Danielsson sade. Snacka om att sväva ut! Detta är inte sant. FRA ska förhålla sig till en lagparagraf som Staffan Danielsson ska rösta ja till i morgon. I den står det "yttre hot". FRA ringer inte till någon myndighet och frågar om de kan få göra detta. De bedömer naturligtvis vad som menas. Sedan säger Staffan Danielsson: De flesta mejlen försvinner ju. Vi är bara intresserade av de allra viktigaste - men grejen är, Staffan Danielsson, att allting går in, och med en enda knapptryckning kan man spara precis vad man vill. Det är det som är integritetskränkande här, och det är det som utgör faran i förslaget. Det tar ni väldigt lätt på. Ta det lugnt, lita på oss - vi litar på regeringen, sade Karin Enström alldeles nyss, och Staffan Danielsson nickar och håller med. Så min fråga även till Staffan Danielsson är: Du måste förklara hotbilden när ett så omfattande förslag genomförs, för du håller väl ändå med om att det är ett omfattande förslag? Du pratar själv om yttre hot, men du kan inte definiera begreppet yttre hot. Du är otroligt vag. Du säger, vilket du också sade i talarstolen, att vi får betala priset att vi får skanna över 9 miljoner människor. Det var egentligen det du sade, Staffan. Jag vill att du definierar begreppet yttre hot så att vi får en bild av vad Centerpartiet tycker i den frågan.

Fru talman! Nu har vi kommit till en viktig punkt, Peter, i denna allvarliga fråga, nämligen att vi diskuterar med sakliga argument och inte vilseleder eller kommer med totalt fel uppgifter. Du säger att FRA får avlyssna vem som helst och vad som helst. Det är vad du säger. FRA avgör själv vad man vill spana mot. Du har fel, och du vilseleder dem som lyssnar. Du lyssnade inte på när Karin Enström och jag nämnde de sex mycket allvarliga yttre hot som vi i utskottet har sagt att FRA får spana mot efter det att Försvarets underrättelsenämnd har givit godkänt till den inriktningen. Det är alltså internationella konflikter - hör du vad jag säger - militära hot, hot mot våra utlandssoldater, grov brottslighet i form av vapensmuggling och spridning av massförstörelsevapen, internationell terrorism och kvalificerade IT-hot mot våra samhällsviktiga strukturer. Dessa sex hot får FRA spana mot sedan man fått tillstånd av Försvarets underrättelsenämnd - inget annat. Jag hoppas att vi kan vara överens om det. Annars är det en fråga för undersökande journalistik att reda ut vem av oss som säger som det är. Varför sade jag att det bästa vore att inte ha vare sig försvar eller signalspaning? Jag vill självfallet ha en värld där vi inte har något försvar och där vi inte har någon signalspaning. Men, Peter, vi har tyvärr inte en sådan värld i dag. Som världen ser ut måste vi skydda vårt land och vår befolkning. Då behöver vi även bedriva försvarsunderrättelseverksamhet. Jag kan tänka mig att vi djupare skulle kunna utreda om Sverige, till skillnad från andra länder, skulle kunna gå sin egen väg och avstå från den här underrättelseinhämtningen, men då måste vi tillsätta en utredning och titta djupt på detta. I dagsläget är världen sådan att vi måste arbeta på det här sättet, och det är en bedömning som jag tror att alla partier har gjort utom Peter Rådbergs. Vi gör det med skyddsnät och på ett öppet sätt. Vi går inte längre än andra länder, tvärtom.

Fru talman! Säpo, Rikspolisstyrelsen, Journalistförbundet och ett antal remissinstanser till har fel. Det är konstigt. De som ska utföra detta är väl Säpo och Rikspolisstyrelsen. Det är väl de som ligger i frontlinjen. De har sagt att det här förslaget, som Staffan Danielsson säger är så bra, inte håller. Menar Staffan Danielsson på fullt allvar att om FRA hittar en organisation som är "farlig" skulle de skippa den organisationen? Vad betyder yttre hot? Det är en definitionssak. Vi kommer per definition att kunna skanna in alla. Det är helt uppenbart. Det finns experter på det här området som säger att det inte går att begränsa sig. Som jag sade kommer Google att lägga sin server utomlands. Då kan man verkligen räkna med att alla kommer att bli avlyssnade. Danielsson vägrar att svara på min fråga, nämligen: Vilka är de yttre hoten? Du är fortfarande lika vag och säger att vi måste ha detta och att vi måste få möjlighet att skanna hela svenska folket för att vi eventuellt ska kunna hitta någonting. Vilka är de yttre hoten i dag, Staffan Danielsson? I mitt anförande försökte jag berätta vad USA och Storbritannien har kommit fram till. De ser naturligtvis att det finns ett hot kvar med till exempel al-Qaida, men i dag är inte hotet av den digniteten att den här typen av åtgärder krävs. Men det tycker tydligen Staffan Danielsson och Centerpartiet. Kan du inte förklara nu vad det här yttre hotet består av eftersom ni vill genomföra ett sådant här omfattande lagförslag?

Fru talman! Peter Rådberg och Miljöpartiet är djupt insatta i den hotbild som finns i världen och bedömer att Sverige inte riskerar att drabbas av några hot. Då behöver vi kanske inte någon försvarsunderrättelseverksamhet heller, eller något försvar för den delen. Jag tycker att det är fel. Vi behöver tyvärr ett försvar och en försvarsunderrättelseverksamhet. Jag har också haft en diskussion om Google på min blogg och via mejl. Jag får nog granska Google, för jag har ställt en motfråga. Om nu Google vill flytta från Sverige, vart vill man då flytta eftersom signalspaning i tråd bedrivs under sekretess i våra grannländer på kontinenten? Vad jag förstår ligger Googles huvudkontor i USA, och vi reglerar det här på ett helt annat sätt än man gör där. Säpo och Advokatsamfundets ordförande har rätt i att yttre hot är vad som helst, säger Peter Rådberg. Jag hävdar, och vi får väl göra upp efteråt, att det är fel. Jag har två gånger läst upp de sex allvarliga hot som vi tog in i utskottsbetänkandet och preciserade. Bara mot de hotbilderna får Försvarets underrättelsenämnd ge tillstånd till Försvarets radioanstalt att spana. Man ska efterhandskontrollera det som Försvarets radioanstalt gör, och det behövs. Det vet vi. Det är alltså fel när man säger att vi inte har preciserat de sex allvarliga yttre hoten. Jag tror att Peter och jag får diskutera igenom det här och komma med ett gemensamt uttalande där vi blir överens. Vi borde kunna bli det. Jag menar att jag redovisar verkligheten i den här frågan och att Peter Rådberg redovisar något annat.

Fru talman! Jag skulle naturligtvis kunna ägna mitt anförande åt att polemisera med Anders Karlsson och Socialdemokraterna, som använder mer än hälften av sin reservationstext till att berätta hur angeläget och viktigt det är med signalspaning i tråd, och konstatera att han inte har ett enda konkret förslag på hur det här förslaget skulle kunna bli utformat på ett sätt som vore acceptabelt för Socialdemokraterna. Visst är det så, Anders Karlsson, att även riksdagsledamöter i opposition har ett ansvar att väga för- och nackdelar med olika förslag mot varandra. Även om ni inte har regeringsansvaret är det ett ansvar ni inte kommer ifrån. Jag skulle naturligtvis också kunna vända mig till Alice Åström och fråga varför hon citerar vad Säpo och Rikspolisstyrelsen säger men inte vad Lagrådet uttalar om det här förslaget. Visst är det konstigt, Alice, att Säpo och Rikspolisstyrelsen, som ju aldrig tidigare har haft några invändningar mot de nya hemliga tvångsmedel som införs i rättegångsbalken, nu anser att det här förslaget inte håller måttet? Det kanske är en antydan om att det finns fler bottnar i det här än enbart rättssäkerhetsaspekten. Fru talman! Att ge myndigheter rätt att ta del av meddelanden som enskilda människor utgår från är privata är en djupt allvarlig sak. Det finns inga garantier mot missbruk, vare sig i fråga om detta förslag, i fråga om hemliga tvångsmedel eller i fråga om annan myndighetsutövning i detta land. Misstag begås, och det vi i bästa fall kan göra är att se till att möjligheterna till detta blir så små som möjligt. Av detta skäl och beroende på dessa risker måste signalspaningens betydelse för vår säkerhet motivera den risktagning som den innebär för ett demokratiskt och öppet samhälle. Utgångsfrågan måste då bli: Vad är det som hotar Sverige? Ja, numera är det inte invasionen från öster som känns överhängande. I stället är det andra mer komplexa och mindre våldsamma hot som är utgångspunkten. Inte minst har vårt samhälles höga tekniska standard och ett ökat försörjningsberoende av omvärlden gjort oss mer sårbara. Det är inte bara mindre men välriktade angrepp från våldsamma antagonister som kan få omfattande konsekvenser för vårt samhälles funktionalitet. Även skeenden som primärt inte riktar sig mot vår nation eller som sker helt utan våldsanvändning kan påverka vår säkerhet. Och detta, Peter Rådberg, är någonting som också Miljöpartiet brukar vara överens med oss andra om när vi sitter i Försvarsberedningen. Sveriges säkerhet definieras alltmer utifrån de nya hoten som inte bara Sverige beskriver i en försvars- och säkerhetspolitisk kontext utan som har sitt ursprung i Europeiska unionens säkerhetsstrategi. Fru talman! Under min levnad har Sverige vid flera tillfällen drabbats av den internationella terrorismen. Många av oss minns det så kallade ambassaddramat på 70-talet. Vi minns flygplanskapningen och de långt framskridna planerna på kidnappning av Anna-Greta Leijon. En statsminister och en utrikesminister har under drygt två decennier bragts om livet i Sverige på allmän plats. Den svenska utlandsstyrkan som verkar för internationell fred och säkerhet långt utanför våra gränser utsätts mer eller mindre regelbundet för attentatsförsök. Dödsoffer har redan krävts. Hittills har Sverige klarat sig från bombdåd av det slag som till exempel drabbat Spanien och Storbritannien. Inte heller har vi utsatts för omfattande IT-attacker av det slag som skedde förra året i Estland eller som andra av våra grannländer drabbats av energipolitiska utpressningsförsök. Frågan är: Vågar vi lita på att någonting liknande, eller någonting annat som framstår som lika hotande, inte kommer att inträffa i vårt land? Hur säkra är vi på denna slutsats? Folkpartiet liberalernas svar på frågan är nej. Vi är inte säkra. Vår nationella trygghet och vårt oberoende kräver en beredskap för att kunna skydda oss mot och föregripa den eller de personer som vill Sverige illa. Frågan är då hur skyddet ska utformas. Att försvarsunderrättelseverksamhet ska tillåtas tycks vara tämligen okontroversiellt i denna kammare. Men hur ska den bedrivas? Under lång tid har principen om en fri eter gällt i Sverige. Det har varit öppet för vem som helst att ta ned de signaler som går i luften och bruka sig av den informationen. Av det skälet har i Sverige en sådan signalspaning enligt Lagrådet ansetts förenlig med det skydd från det allmännas insyn som stadgas i regeringsformens 2 kap. 6 §. Problemet är att numera går dock enligt en svensk offentlig utredning enbart 2 procent av trafiken till och från Sverige just genom etern och 98 procent i det trådburna nätet. Fru talman! Detta innebär att den möjlighet till inhämtning av försvarsunderrättelser som fanns med gårdagens teknik nu nästan helt har upphört. Det är mot denna bakgrund som regeringen nu föreslår en anpassning till dagens vägar för kommunikation. Frågan är om utformningen av förslaget är acceptabelt med hänsyn till enskildas rätt till integritet. Jag kommer här att ta min utgångspunkt i de påståenden som görs. Jag skrev det i den allmänna debatten, men jag hade lika gärna kunnat säga det i debatten här i kammaren. Det görs till exempel här gällande att FRA kommer att få ta del av all trafik som går till och från Sverige. Svaret på det påståendet borde vara att all signalspaning i tråd ska ske automatiserat och med sökbegrepp enligt av en oberoende myndighet beslutad inriktning. Detta innebär att FRA endast kommer i kontakt med den kommunikation som omfattas av inriktningen och fångas upp genom de använda sökorden. I övrigt sker det ingen kontakt. Om det som fångas upp är utan betydelse för det som i propositionen beskrivs som yttre hot mot landet, eller om det är en kommunikation som enbart av tekniska skäl passerat gränsen, ska kommunikationen omgående förstöras. Detsamma gäller uppgifter som omfattas av källskyddet eller forskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen liksom samtal som utspelar sig mellan en advokat och en för brott misstänkt person. Fru talman! Vidare påstås det att det faktum att FRA ska få signalspana mot yttre hot och inte bara militära sådana kommer att leda till att det inte kommer att finnas några begränsningar för verksamheten. I motivdelarna till lagstiftningen nämns exempel på icke-militära yttre hot såsom internationell terrorism, spridning av massförstörelsevapen och samhällshotande internationell brottslighet. Jag vill i det här sammanhanget gärna framhålla att de farhågor som har funnits i Dagens Industri om att vi nu ska bugga finansmarknaden är helt ogrundade. Hot i form av valuta- och räntespekulationer återfinns inte i de uppräkningar som görs vare sig i allmänmotiveringen eller i specialmotiveringen. Texten om just dessa fenomen hittade tidningen i en bakgrundsbeskrivning under rubriken Den svenska säkerhetspolitikens utveckling. För att ytterligare belysa verksamhetens koppling till det säkerhetspolitiska området har försvarsutskottet efterlyst att regeringen i en förordning ska göra en mycket konkret lista på det som grundar rätt till signalspaning. I debatten påstås också att ingen kommer att hålla koll på FRA gör. Försvarets underrättelsenämnd, fru talman, blir en ny självständig myndighet ledd av lagfarna domare med understöd av parlamentariska representanter. En avdelning i myndigheten ska svara för tillståndsgivning och en annan för kontroll och uppföljning. Tillståndsmyndigheten ska dessutom ha rätt att avbryta pågående signalspaning, kontrollera förstörelsen av uppgifter med mera. Om enskilda tjänstemän på FRA skulle begå grava misstag i hanteringen av signalspaningen och inte följa det som åligger dem i tjänsten riskerar de ett straffrättsligt ansvar för tjänstefel. Det är ett brott som leder till fängelse i upp till två år. Utöver detta kommer ett integritetsråd att verka inom FRA med uppgift att stödja arbetet med integriteten i fråga om teknik, metodik och rutiner. Från andra håll heter det att om polisen inte kan få till stånd avlyssning genom ett beslut i domstol kan man alltid vända sig till FRA för att få denna service. Dock är det så att det av reglerna i rättegångsbalken om hemlig avlyssning på grund av misstanke om brott framgår att det bara är polis och åklagare som kan få ägna sig åt sådan verksamhet och enbart efter beslut i allmän domstol. FRA kommer inte i närheten av de arbetsuppgifterna. Vidare framgår det av de lagförslag som debatteras här i dag att FRA inte får vidta signalspaning som syftar till att bekämpa eller förebygga brott. Det enda undantag som finns gäller yttre hot mot Sverige som man spanar mot och om dessa hot utgör en brottslig gärning, till exempel ett omfattande terroristdåd. Då får Signalspaningsmyndigheten överlämna uppgifter härom till polisen. Sedan är det polisen som hanterar detta ärende och genomför förundersökning och väcker åtal. Det är sant att de föreliggande lagförslagen innebär en efterlängtad och tydlig reglering av svensk försvarsunderrättelseverksamhet. I förslagen tillförs både inre och yttre fristående kontrollorgan. Proportionalitetsprincipen, som är så central i vår grundlag, lyfts fram. Sökningar på enskilda personer får endast företas om synnerliga skäl föreligger. Utskottets majoritet har på en lång rad av punkter efterlyst konkretiseringar som naturligtvis regeringen kommer att verkställa. Det gäller hur information ska förstöras, hur tillståndsgivning ska gå till i detalj och för vilka närmare syften som verksamheten ska få bedrivas. Redan år 2011, som Staffan Danielsson påpekade, ska en kontrollstation utvärdera den här verksamheten. Jag tycker att det är en brist i svensk politisk debatt, särskilt när det gäller så allvarliga frågor som vi i dag diskuterar, att vi har ett mycket digitalt förhållningssätt till det vi pratar om. Antingen föreligger det hot eller så föreligger det inte några hot mot Sverige. Antingen hotar en lagstiftning integriteten eller så gör den det inte. Så enkel är inte vår verklighet. Det ankommer på oss att försöka nyansera bilden, inte bara för denna diskussions skull utan allmänt när vi talar om grundläggande frågor som rör försvar och säkerhet. Mot den bakgrund jag nu har skissat har jag i likhet med Lagrådet nått fram till slutsatsen att avvägningen mellan våra nationella säkerhetsintressen och enskildas grundlagsskyddade och konventionsskyddade rätt till integritet är acceptabel. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Fru talman! Allan Widman sade att vi lyfter fram olika remissinstanser som är kritiska men att vi inte alls lyfter fram att Lagrådet har godkänt. Men då ska jag passa på att lyfta fram något som Lagrådet har sagt och som vi har tagit stor fasta på. Allan Widman och flera andra debattörer säger att det är väldigt tydligt vad man får och inte får spana på och vad det är för kommunikation man får och inte får fånga. I själva verket är det så att för att kunna fiska och för att kunna få något på det man får spana på måste man fånga alla i nätet. Det borde vi vara helt överens om. All kommunikation måste gå in och finnas där. Begränsningen är vad FRA får använda för sökord och vad det är man får söka av. Men all kommunikation kommer givetvis samlas in och komma ut. Lagrådet säger - och det förvånar mig att Folkpartiet inte reagerar mer: Redan existensen av ett system som tillåter hemlig avlyssning torde utgöra ett hot mot dem som träffas av lagstiftningen. Detta hot slår med nödvändighet mot den frihet att kommunicera som bör finnas mellan människor som använder telekommunikationstjänster. Det utgör i sig själv ett intrång i såväl privatliv som korrespondens. Så säger Lagrådet. Ändå säger Lagrådet ja. Just diskussionen om vad det är man får fånga eller inte fånga är verkligen inte relevant när vi ska inrätta ett system som tar ifrån människor denna möjlighet. Min fråga till Folkpartiet blir därför: Är ett samhälle där människor vet att deras kommunikation kan avlyssnas verkligen ett fritt samhälle utifrån liberala värderingar?

Fru talman! Man önskar att man alltid kunde vara mer pedagogisk. Jag försökte i mitt anförande visa att det finns det som talar för och det som talar emot. Varje inskränkning av enskilda människors integritet i någon form måste vägas mot de intressen samhället har av att åstadkomma skydd i en kollektiv social mening. Det Alice Åström återger ur Lagrådets yttrande är alldeles riktigt. Lagrådet är också noga med att framhålla att det är en sådan avvägning som måste till i varje enskilt fall. Jag vill gärna ta tillfället i akt och säga att det inte bara är så i det här fallet. Vi har en lång rad verktyg inom ramen för det rättsväsen som Alice Åström ofta diskuterar som också innebär att man måste göra denna avvägning. Detta är inget principiellt nytt. Vi politiker kommer alltid att leva med detta dilemma. Jag vänder mig återigen mot påståendet att all information fångas i nätet. Jag tror inte att Alice Åström har förstått hur detta ska gå till. Inom en inriktning som fastställs av tillsynsmyndigheten kommer man att skicka ut sökord. I de fall sökorden matchas mot trafik i näten kommer man att fånga upp detta. Det innebär, precis som Staffan Danielsson flera gånger förklarat, att en absolut huvuddel av all information inte ens kommer att komma i kontakt med FRA. Jag noterade i någon uträkning att vi i detta land har 215 miljoner utlandssamtal varje år. Jag räknade ut att om vart och ett av dem var fem minuter långt skulle det ta 500 medarbetare på FRA 20 år att gå igenom ett års utlandssamtal. Då talar vi inte ens om den andra informationen.

Fru talman! I alla dessa utlandssamtal, som Allan Widman säger bara kommer att passera, kommer varje medborgare att veta att möjligheten finns att sökbegreppet träffar honom eller henne. Frågan är vad det är för samhälle vi skapar och om vi verkligen kan försvara demokratin med att vi faktiskt inskränker demokratin för våra medborgare. Vi från Vänsterpartiet är övertygade om att det inte är möjligt. Vi förlorar så stora demokratiska värden att det inte kan uppvägas av att vi säger att vi gör det för att skydda medborgarna. För oss är det en mycket tydlig avvägning. Slutligen vill jag ställa frågan som jag egentligen inte fått svar på från någon av debattörerna på den borgerliga sidan. På viktiga punkter som jag tidigare läst upp, såsom precisering av för vilka ändamål signalspaning ska få bedrivas inom ramen för den föreslagna lagstiftningen, hur - jag betonar att detta är vad majoriteten säger - tillämpningen av tillståndsgivningen för inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord ska ske och hur förstöringen av uppgifter ska genomföras, har försvarsutskottet valt att bara säga att man utgår från att regeringen ska återkomma. Hur kan det komma sig i just denna komplicerade fråga där Allan Widman har beskrivit att det är svåra avvägningar? Tycker inte Allan Widman att det är rimligt att vi som lagstiftare i Sveriges riksdag i ett sådant här svårt ärende ska ha fullständig kunskap om vad vi röstar om? Borde det då inte ha varit ett tillkännagivande åtminstone på dessa punkter?

Fru talman! Det faktum att vi medborgare är medvetna om att någon kan lyssna på det vi säger må vara genom de regler som sedan länge existerar när det gäller hemlig tvångsmedelsanvändning i form av telefonavlyssning och det må vara genom att andra länder har en mycket omfattande verksamhet på detta område. Men det är alldeles riktigt, Alice. Jag inser detta också. Det är precis det som Lagrådet tar upp, nämligen att bara möjligheten att bli avlyssnad i sig påverkar oss. Det är alldeles självklart. Men det är inget nytt. Det är ett fenomen som jag tror att många av oss förhåller sig till i dag. Jag tror inte att det finns någon skrivning eller markering i utskottet, alldeles oavsett hur det hade utformats, som hade lett till att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna varit nöjda. Jag tror att det fanns en underliggande ambition att kritisera och inte komma överens. Nu är vi där. Jag är helt övertygad om att regeringen kommer att leverera det som riksdagen ändå tydligt beställer. I ett tidigare replikskifte tog Alice Åström upp att regeringen inte behöver ansöka hos tillsynsmyndigheten för de inriktningar man har. Det är alldeles riktigt. Jag tror att det ligger i svensk konstitutionell praxis att när det gäller den breda utformningen av vår säkerhets- och försvarspolitik är det primärt en politisk fråga. Jag vill gärna understryka att utvidgningen till Regeringskansliet tillkom på inrådan av Lagrådet. Men Lagrådet konstaterar också att det inte finns något undantag när det gäller uppföljning och efterhandskontroll av de inriktningar som regeringen själv beslutar om.

Fru talman! Det är länge sedan jag hörde en folkpartist ta så lätt på folkets integritet som Allan Widman - en av förkämparna för fri- och rättigheter. Allan Widman säger, precis som tidigare talare, att vi har nya hot, utan att över huvud taget definiera vad hoten består i. Du sade så här: Antingen har vi ett hot eller också har vi inte ett hot. Så enkelt är det inte. Vi måste nyansera det hela. Det är ju just det du inte gör. Du sveper över allt samtidigt, Allan Widman. Det är märkligt att den förre Säpochefen Anders Eriksson, säger att terrorhotet mot Sverige är mycket lågt. Han tar helt avstånd från detta. Det säger den förre Säpochefen. Allan Widman säger, som många andra borgerliga talare, att det handlar om de sökord vi ska ha. De sökorden använder väl alla elever och andra dagligdags. Finns det någon elev som inte använder orden kärnvapen och bomber när de arbetar med sina uppsatser och mejlar till varandra. Det är väl de sökorden som fastnar. Allan Widman säger: Ni kan ta det lugnt. Vi kommer bara att titta på de här farliga sökorden. Resten försvinner. Det är inte sant. Med en enkel knapptryckning kan man spara vad man vill. Ni hänger upp er på att vi har en myndighet. Ni har blivit myndighetstokiga i de borgerliga partierna. Det är en stor tro på staten. Ni skickar ett förslag till regeringen utan att veta hur de kommer att hantera det. Ni går på intuition och hoppas på detta. Det är mycket löst. Vilka hot är det som Allan Widman ser eftersom ni genomdriver ett så omfattande lagförslag mot individens integritet?

Fru talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen Peter Rådberg nu efterlyser en uppräkning av de nya hot som vi har varit överens om i ett stort antal propositioner under 1990- och 2000-talet. Jag ska nu gå så långt att jag säger att Peter Rådberg ska få dem skriftligt av mig efteråt i ett särskilt dedicerat exemplar av propositionen med sidhänvisning till uppräkningen. Jag vet inte hur sökorden kommer att väljas ut och inte heller hur inriktningen kommer att väljas ut av FRA. Jag utgår ifrån att det är en fråga som innebär att man får försöka väga av intresset av signalspaning inom en inriktning mot en hanterlig informationsmängd. Om man har ett sökord som heter kärnvapen inbillar jag mig att man kommer att få ett ohanterligt utfall. Jag misstänker att det är mycket smalare än så och mer specificerat. Vad beträffar frågan om våra förhoppningar på regeringen vill jag säga att regeringen tolereras av riksdagen. När riksdagens majoritet säger att man vill se konkretiseringar i en rad avseenden kommer vi också att få det, alldeles särskilt som det är en regering i majoritet.

Fru talman! Allan Widman säger att han inte vet vilka sökord som gäller. Det var just det du sade alldeles nyss. Men du ska trycka på ja-knappen i morgon och hoppas att regeringen även på den punkten kommer att lösa uppgiften. Jag konstaterar att det är fyra partier som tar oerhört lätt på denna fråga. Allan Widman sade lite nonchalant att Rikspolisstyrelsen och Säpo kanske har andra orsaker till att säga nej. Det är ett fantastiskt uttalande. Allan Widman tror alltså att det som Säpo och Rikspolisstyrelsen skriver inte är sant. Det är hårresande. Det är klart att det är sant det som står. Att över huvud taget tro att Rikspolisstyrelsen och Säpo skulle tycka något annat än vad de skriver får stå för Allan Widman. Jag konstaterar att det tas väldigt lätt på detta när det gäller de nio miljoner människorna i Sverige. De hundratals, kanske tusen, mejl som vi har fått om att det oroar svenska folket möter ni med en liten myndighet som ska lösa problemen senare. Det är bara att konstatera faktum. Vi står där vi står. Ni har inte svenska folket med er på den här punkten. Det är helt uppenbart.

Fru talman! Den sista frågan vet jag inte om man kan vara så säker på som Peter Rådberg är. Nästa år är det 200 år sedan Sverige upplevde väpnat våld på eget territorium. Ibland skapar det en alldeles exceptionell känsla av trygghet. Vi har också i närtida historia fått veta att den tryggheten kan vara falsk. Jag har kommit med en lång rad exempel på händelser som har utgjort allvarliga hot mot vårt samhälle. Jag tror inte att Peter Rådberg menar att vi ska fastställa sökord i lag. Jag tror inte att han på allvar menar det. Peter Rådberg och hans partikamrater i Miljöpartiet brukar ofta tala om den föränderliga omvärlden och den varierande hotbilden. Ni brukar, åtminstone andra dagar, kunna erkänna att det är en mer komplex säkerhetspolitisk tillvaro. Jag förstår att ni inte nu vill göra det enkelt för regeringen och erkänna det, men ni gör det nästan alla andra dagar. När det gäller Säpo och Rikspolisstyrelsen kan det inte vara en hemlighet för Peter Rådberg att våra myndigheter konkurrerar om uppgifter. När någon får en uppgift som tycks öka något i omfattning blir alla de andra sura samtidigt. Jag säger som jag sade till Alice Åström: Jag kan naturligtvis inte veta, men jag har själv aldrig under mina sex år i riksdagen hört generaldirektören för Säpo uttala sig om ett förslag på det sätt som han gör i det här fallet. Det trots att vi under samma tid har genomfört förslag om buggning, användning av preventiva tvångsmedel etcetera. Det är mycket möjligt att oron för integriteten är uppriktigt och ärligt känd både hos RPS och hos Säpo, men jag tillåter mig att tvivla.

Fru talman! Allan Widman återkommer till samma frågeställning som de övriga borgerliga partierna, varför socialdemokratin inte har tagit sitt ansvar. Allan Widman säger att man måste väga för och emot. Vi har vägt för och emot. Jag vill bara fråga: Vad har gjort att Allan Widman, med sin liberala ståndpunkt, vet att den här integriteten är till fullo uppfylld så att du kan rösta ja i morgon?

Fru talman! Jag har inte uttryckt mig på det sätt som Anders Karlsson säger. Jag tror inte att vi här i kammaren någonsin har levererat ett hundraprocentigt förslag. Jag tror att jag var tydlig när jag från talarstolen sade att det ändå alltid kommer att finnas risker. Det bästa vi kan göra är att täta så långt det över huvud taget är möjligt. Jag har sagt att den här avvägningen mellan hur förslaget ser ut och de intressen för nationell säkerhet som jag tror gäller är en acceptabel utformning av lagstiftningen. Det är vad jag har sagt. Jag har inte sagt att den är optimal.

Fru talman! Då har Allan Widman egentligen svarat på varför vi har en annan ståndpunkt. Vi har också vägt dessa två punkter. Vi har landat i att vi tycker att integritetsskyddet inte är tillräckligt uppfyllt. Därför har vi sagt att vi vill fortsätta att utreda detta och se om vi kan komma längre. Ni anklagar oss socialdemokrater för att inte våga ta beslut och för att vi är lite halvt populistiska. Vad har ni gjort? Ni leder landet med er regering. Ni har inte en enda gång tagit initiativ. Ni visste hur förslaget föll förra gången när vi återförvisade det till utskottet där det skulle ligga ett år. Under det årets 365 dagar har ni inte en enda gång bemödat er med att komma till oss. Om ni nu tycker att det är små nyanser som skiljer oss åt, varför har ni inte en enda gång kommit till oss och sagt: Låt oss sätta oss ned och försöka hitta lösningar? Vi välkomnar det i försvars- och säkerhetspolitiken. Vi säger det ofta. Mona Sahlin har sträckt ut handen för att vi ska hitta blocköverskridande lösningar när det gäller den totala försvars- och säkerhetspolitiken eftersom det är så viktigt att man inte träter om den. Samtidigt blandar Allan Widman in känslor i denna diskussion. Det är tillåtet. Han sade att två ledande politiker har bragts om livet. Det är riktigt - en statsminister och en utrikesminister, båda socialdemokrater. Trots det säger vi att integritetsskyddet inte är tillräckligt i detta sammanhang utan att vi är beredda att rösta nej. Det är just detta som det handlar om. Man måste väga detta för och emot. Först sade man att det skulle vara fråga om ett militärt hot. Sedan har man ändrat det och sagt att det skulle vara fråga om ett väpnat hot. Och nu talar man bara om att det ska vara fråga om ett yttre hot. I och med detta har man också luckrat upp detta. Men jag ska inte gå in i detaljerna. Jag kan bara konstatera att det är tråkigt att ni inte bjöd in till diskussion. Då skulle vi säkert ha kunnat komma överens om denna fråga också.

Fru talman! Under den förra mandatperioden kom det ledande socialdemokrater till mig och ville diskutera möjligheterna för att få ett brett politiskt stöd för en trådbunden signalspaning. Nu säger Socialdemokraterna nej - det är mycket tråkigt - till ett förslag som jag tror är mycket bättre utformat ur integritetssynpunkt än det som då var fallet. Det ska vi verkligen beklaga, både ni och vi kanske. I dag har jag märkt att Socialdemokraterna har intagit en delvis annorlunda position i den här frågan. Förra året hade man en tiopunktslista som mer eller mindre konkret beskrev vad man ville uppnå. Jag tror att öppenheten från alliansregeringens sida beträffande de tio punkterna var närmast oändlig. Men det gick ändå inte. I dag står Socialdemokraterna här med ett enda krav egentligen som är tydligt, och det är att det skulle ha varit en parlamentarisk utredning om detta innan. Precis som Staffan Danielsson har varit inne på tror jag att ni också hade haft möjlighet att tillsätta en sådan utredning. Fru talman! Jag är övertygad om att ingenting som jag säger i den här talarstolen i grunden kommer att påverka Anders Karlssons och Socialdemokraternas inställning till detta förslag, men jag vill ändå tacka för debatten.

Fru talman! I förmiddags träffade jag en av mina partikolleger, Chatrine Pålsson Ahlgren. Hon har suttit i riksdagen sedan 1994 - en lång tid. Hon berättade för mig att hon aldrig har varit med om en större ansamling av mejl än under de senaste dagarna. Det tyder på att den debatt som vi har i dag har en stor tyngd. Hon jobbar med sociala frågor i riksdagen och är talesman för Kristdemokraterna, och hon har alltså aldrig upplevt en större ansamling av mejl. Det tyder på att den debatt som vi har i dag är viktig. Jag har full förståelse för den oro som uttrycks för att utvidgningen av de signaler som får tas in av Försvarets radioanstalt ska leda till oönskade konsekvenser som kränker människors integritet. Det är sant att vid all övervakning finns det risk för att något material kommer i orätta händer. Därför finns det all anledning att vidta så rigorösa säkerhetsåtgärder som bara är möjligt. Kristdemokraterna har varit noga med att signalspaningen ska utformas så att risken för att informationen missbrukas eller hamnar i orätta händer minimeras. Så långt det någonsin är möjligt vill vi medverka till detta. Det handlar bland annat om att tydliga kontrollmekanismer och funktioner skapas för att garantera enskilda individers integritet. Varje uppdrag ska prövas av en särskild nämnd innan spaning inleds. Det ska finnas insyn och kontroll under pågående spaningsprocess och efteråt. Den civila myndigheten - jag vill poängtera det - Försvarets radioanstalt har sysslat med signalspaning under många år till skydd för Sveriges säkerhet. Men teknikutvecklingen medför nu ett behov av signalspaning även i kabel eftersom alltmer information numera sprids via kabel och inte via etern. Ytterst handlar denna debatt om hur vi bäst ska tillvarata våra nationella säkerhetsintressen. Svensk underrättelsetjänst behöver moderniserade verktyg för att följa utvecklingen i vår omvärld, inte minst nu när utvecklingen i Ryssland är allt annat än positiv. Oroande är också utvecklingen av gränsöverskridande terrorism och annan brottslighet, hoten mot våra IT-system och spridningen av massförstörelsevapen. Signalspaning ger oss också information som bidrar till skyddet av våra svenska trupper på internationella uppdrag i Kosovo och i Afghanistan. FRA:s försvarsunderrättelseverksamhet riktar sig mot utlandet. Den handlar alltså inte om att övervaka svenska medborgare. Verksamheten letar heller inte efter brottslingar - det är en sak som polisen ska göra - utan man försöker kartlägga yttre hot mot Sverige genom att studera mönster och samband. Signalspaningen handlar inte heller om att avlyssna våra inhemska telefonsamtal och vår datatrafik eller att snoka i medborgarnas e-post. Med den lagstiftning som alliansen nu föreslår får signalspaning normalt inte riktas mot en viss individ och får definitivt inte gälla kommunikation mellan personer i Sverige. Därför införs nu regler som säkerställer att sådan information, om den av misstag skulle komma med, omedelbart ska förstöras. Betänkandet har beretts av försvarsutskottet, och en rad nya regler och mekanismer som ska förbättra insyn, kontroll, integritetsskydd och rättssäkerhet har införts i den lagstiftning som riksdagen nu ska ta ställning till. Fru talman! En liknande omställning har skett i flera andra länder med kompetens inom detta område. Bland andra EU-länderna Storbritannien, Tyskland och Nederländerna har lagreglerat sin verksamhet på detta område. Den nya lagen behövs för att anpassa signalspaningen till den tekniska utvecklingen som sker men också för att skapa ett starkare skydd för den enskildes integritet än det som finns i dag. Intrycket från en del medier och vissa partier här i kammaren har tyvärr ibland varit att vartenda samtal, mejl och fax ska lyssnas av eller läsas av någon fysisk person, vilket naturligtvis är ytterst skrämmande, vill jag påpeka. Att vi behöver signalspaning över huvud taget kan jag som medborgare beklaga, men vi som politiker har ett ansvar att så långt som det är möjligt skydda landets invånare från yttre hot. Fru talman! Vi kristdemokrater har bidragit till att se till att de synpunkter som Lagrådet framförde arbetades in i propositionen. Redan i förslaget till lagrådsremiss såg vi till att ändringar som stärkte integritets- och rättsskyddet infördes. Försvarsutskottet hade även en önskan om att justitieutskottet och konstitutionsutskottet skulle beredas möjlighet att yttra sig angående förslaget för att få en så bred värdering som möjligt. Det kan nämligen vara så att vi försvarspolitiker sätter på oss våra glasögon och tittar bara på den säkerhetspolitiska delen. Den insikten har vi. Därför tyckte vi att det var viktigt att både konstitutionsutskottet och justitieutskottet fick yttra sig, och det har de gjort. Förslaget har godkänts av båda utskotten. Det handlar bland annat om att tydliga kontrollmekanismer och funktioner skapas för att garantera enskilda individers integritet. Jag vill upprepa det. Varje uppdrag ska prövas av en särskild nämnd innan spaningen inleds. Det ska finnas insyn och kontroll under pågående spaningsprocess och efteråt. Majoriteten i utskottet har sett till att det vid tillståndsgivningen klart framgår att den ska gälla inriktning, beskrivning av behovet och proportionalitetsbedömning och att det vidare framgår vem som är uppdragsgivare. Vi har även slagit fast vikten av att beslutsfattandet om tillståndsgivningen och kontrollverksamheten ska ske organisatoriskt skilda från varandra. En gång om året ska redovisning ske till riksdagen för den granskning som har utförts och resultatet av denna. Det ska bli intressant att följa den aktivitet som medier och medborgare kommer att utforma efter de årliga granskningarna. Vidare har vi en kontrollstation år 2011 för att utvärdera verksamheten. Det här är viktiga ingredienser i att stärka integritetsskyddet. Fru talman! Genom att säga nej till förslaget i betänkandet riskerar vi, menar jag, livet för våra söner och döttrar som faktiskt står upp för demokrati och mänskliga rättigheter exempelvis i Afghanistan. Signalspaning möjliggör en effektiv underrättelse om hot utanför Sveriges gränser. Att låta den signalspaning som pågått förbli oreglerad och utan integritetsintrång är att inte ta ansvar. För oss kristdemokrater är rikets skydd och den personliga integriteten viktigt. Vi står för trygghet i de små gemenskaperna, ett rättssäkert samhälle och en nationell trygghet. Därför gör vi bedömningen att regeringens förslag, med det tillägg som utskottet gjort, får anses godtagbart när det gäller integritetsskyddet. Efter moget övervägande yrkar jag bifall till förslaget.

Fru talman! Min fråga till Else-Marie Lindgren - en fråga som jag ställt till tidigare talare här från den borgerliga alliansen - är varför man från majoriteten inte hade ett tillkännagivande på de oerhört viktiga punkter som Else-Marie Lindgren räknat upp. Det gäller då skrivelser, uppföljning etcetera. Formellt fattar vi i själva verket inte något formellt beslut här i riksdagen i dag eftersom det inte finns något sådant tillkännagivande. Om integritetsaspekten är så viktig, varför har man då från majoritetens sida inte fattat ett sådant beslut? Sedan vill jag fråga, Else-Marie Lindgren: Har inte vi som lagstiftare när vi stiftar lagar ett ansvar för att se längre än till dagens samhälle, att se längre än till dagens politiska majoriteter i riksdagen och att se längre när det gäller hur system som vi bygger upp också kan missbrukas och användas i ett helt annat syfte? Har inte vi som lagstiftare i vårt arbete här ett ansvar för att skydda våra medborgare. Vi får faktiskt tänka tanken att vi kanske inte alltid kommer att leva i det mest goda samhället och i den goda staten. Det vi nu skapar är verktyg som kan användas i vilken situation som helst. Är det inte då vår skyldighet att när det gäller att skydda våra medborgare inte medverka till system som skulle kunna missbrukas så grovt? Är inte den allra första och viktigaste skyldigheten för oss i Sveriges riksdag att skydda våra grundlagar, att skydda medborgarna i det här landet och att skydda deras personliga integritet? Efter en förlust där kan vi aldrig återställa.

Fru talman! När det gäller detta med ett tillkännagivande tycker jag att det förslag som vi nu lägger fram är tillräckligt. Jag litar på nu sittande regering och tycker att det är tillräckligt med de kontrollmekanismer som vi har infört. Vi har tagit till oss lagrådsremissen och har infört vad Lagrådet tyckt var angeläget. Jag tycker att vi ändå har lyssnat både på oppositionen och på remissinstanserna. Även om inte alla varit odelat positiva har vi tagit till oss vad man sagt. Vi har varit en lyssnande majoritet i utskottet just för att kunna få till stånd ett förslag som är så bra, tycker vi, som det som i dag ligger på bordet.

Fru talman! Ja, om ambitionen är att vara en lyssnande majoritet och att ta till sig åsikter hoppas jag verkligen att majoriteten har lyssnat till den massiva proteststorm som faktiskt har dragit över Sverige. I nästan varenda webbundersökning där svenska folket har fått rösta om det här förslaget ska gå igenom eller inte har det varit en enorm, en massiv, övervikt för ett nej, för ett stopp av den här lagstiftningen. 80-90 procent av svenska folket har sagt det. Vill ni vara en lyssnande majoritet så varsågod! Ni har verkligen chansen att vara det i dag just genom att trycka på nej-knappen. Jag har en till fråga till Else-Marie Lindgren. Jag satt med i Integritetsskyddskommittén som bestod av representanter från alla politiska partier. Alla politiska partier, även kd, i utredningen kunde konstatera att skyddet för den personliga integriteten och det ansvar som vi som lagstiftare har när det gäller att skydda den personliga integriteten hade vi som lagstiftare komplett misslyckats med. Vi hade faktiskt trampat på medborgarna genom att inte ta vårt ansvar. En enig kommitté - också Kristdemokraterna där - har lagt fram ett förslag om att införa ett förstärkt grundlagsskydd för den personliga integriteten. Eftersom vi, från vänster till höger, var helt eniga är jag helt övertygad om att hade det grundlagsskyddet funnits hade detta förslag aldrig kunnat se ut som det gör, och det hade aldrig saknats analyser på så många områden som nu. Om vi hade haft ett beslut hade det varit klart och tydligt att det här strider mot grundlagen. Står kd fast vid detta bara när vi sitter i en kommitté och när vi är eniga? Om man inte är beredd att stå upp när det kommer till det faktiska beslutet är, tyvärr, kommitténs arbete inte så mycket värt.

Fru talman! I dag tar vi ställning till ett förslag som bordlades för ett år sedan. Efter det har Integritetskommittén lagt fram sitt förslag. Vi tar nu ställning till ett förslag som inte ligger i fas med det. Hur tycker du, Alice Åström? Om vårt förslag faller kommer allt att bli som det tidigare varit. Tycker Alice Åström och Vänsterpartiet samt övriga partier att vi inte ska ha något integritetsskydd? Det är ju vad det innebär om signalspaningen ska fortsätta som tidigare. (TREDJE VICE TALMANNEN: Det finns ingen möjlighet för Alice Åström att svara eftersom Alice Åström inte har rätt till ytterligare repliker.)

Fru talman! Den tekniska utvecklingen gör en teknikneutral lagstiftning för underrättelseverksamhet via signalspaning nödvändig. Förr gick signaler genom luften via radiovågor. I dag går trafiken nästan uteslutande via kabel. Ingen vet hur den kommer att förmedlas i morgon. Men oavsett hur information överförs måste lagstiftningen fungera. Samma regler för signalspaning ska gälla ändå - om hur den ska styras, inriktas, användas och regleras för att säkerställa integritetsskydd. Vi stärker och förtydligar den lagstiftning som gäller signalspaning och FRA. Det gäller i synnerhet värnandet av den personliga integriteten. Den nya och bredare hotbilden gör signalspaning i kabel nödvändig. Det handlar om förmågan att värna Sverige mot terrorism och IT-attacker och, inte minst, om att värna svenska liv vid internationella insatser, till exempel i Afghanistan. Svenska män och kvinnor tar risker för att sprida fred och säkerhet i världen. De måste ha bästa tänkbara stöd hemifrån i form av rätt utbildning och rätt utrustning men också rätt information. Signalspaning kan ge en för deras säkerhet avgörande information. Intressant nog förs det ingen debatt om bristande reglering av spaning på etersignaler. Ingen debatt förs heller om hur hoten mot Sverige ser ut och om hur man ska kunna upptäcka dem. Det förs ingen debatt om varför andra länder har valt att lagreglera signalspaningen. I stället hävdas det att staten kommer att läsa alla dina mejl, lagra all din Internettrafik och avlyssna alla dina samtal. Detta är fel! Om FRA skulle göra det oppositionen påstår skulle hela budgeten gå åt på en halv dag bara för att lagra trafiken från en enda fiberoptisk kabel. Så stora är mängderna, så det säger sig självt att det inte är så det som sägs i förslaget kommer att fungera. Signalspaning har bedrivits sedan andra världskriget. Under kalla kriget handlade det om att söka information till stöd för att värna Sverige mot det yttersta av hot, invasion av en supermakt. Det var då. I dag handlar det om den nya tidens bredare hotbild. Det handlar inte bara om militära incidenter och territoriella kränkningar - men också om det. I dag handlar det vidare om hot som kommer från sönderfallande stater, regionala konflikter och terrorism, om hot som kommer från spridning av massförstörelsevapen men också om IT-attacker från statliga och icke-statliga aktörer som utförs i syfte att förlama samhället. Om allt detta behöver vi veta. Sverige behöver information för att bedöma och bemöta yttre hot mot Sverige. Det handlar också om att möjliggöra självständiga svenska bedömningar av internationella händelser och skeenden. Vi behöver en egen underrättelseförmåga för att inte bli helt beroende av information från andra länder. Det är, inte minst för er socialdemokrater, en konsekvens av den militära alliansfriheten. Fru talman! Vi slår fast att underrättelsemyndigheterna endast ska kartlägga yttre hot mot landet och att verksamheten endast får avse utländska förhållanden. Inhämtning som sker i kabel får endast avse signaler som förs över Sveriges gräns. Lagen ska bli teknikneutral. Förslaget innebär att FRA får inhämta signaler i elektronisk form, oavsett vilken teknik som används för att förmedla signalerna. Men det innebär också att integritetsskyddet gäller lika, oavsett hur informationen inhämtas. Inhämtningen kommer att ske automatiserat med hjälp av sökbegrepp. Sökbegreppen består av urvalsparametrar som både väljer ut och framför allt väljer bort information. Ingen, minst av alla FRA, har intresse av för mycket information. Sökbegreppen ska utformas så precist det bara går, också för att minimera intrång i den personliga integriteten. FRA ska inte bedriva massinhämtning eller masslagring av svensk inrikeskommunikation. Det finns inget utrymme att spana på interna svenska förhållanden. Information utan utländsk bäring ska förstöras. Underrättelsetjänst handlar inte om brottsbekämpning. Signalspaning sker tvärtom i framåtblickande syfte och för att kartlägga företeelser som riktar sig mot vårt lands säkerhet. Sådan information, och endast sådan, ska lämnas vidare till den berörda beställarmyndigheten. Det handlar om att finna utländska hot mot Sverige och svenska intressen, märk väl. För brottsbekämpning ansvarar polisen, som har tillgång till sina tvångsmedel för till exempel telefonavlyssning om detta krävs. Överskottsinformation ska förstöras. Information rörande enskilda personer ska förstöras om den inte har direkt bäring på uppdraget. Låt mig ge ett exempel för att göra det konkret. Om en person smugglar knark för egen vinnings skull faller det utanför FRA:s uppdrag. Informationen ska förstöras. Om en person smugglar knark för att finansiera terrorism kan detta rapporteras vidare till polisen. Information som omfattas av den grundlagsskyddade meddelarfriheten ska uttryckligen förstöras, liksom information om en klients kontakt med sin advokat. En sådan tydlig reglering finns inte gällande information från hemliga tvångsmedel som telefonavlyssning. Regeringen lämnar inriktning för underrättelsetjänsten och även för de myndigheter som i sin tur kan efterfråga FRA:s tjänster. För varje uppdrag FRA ska utföra måste tillstånd finnas. FRA kan inte göra det själv. Inom Försvarets underrättelsenämnd, vars resurser nu stärks, skapas en enhet som ska behandla ansökningarna. Enheten föreslås ha en ordförande och en vice ordförande som båda ska vara, eller ha varit, ordinarie domare. Det innebär större juridisk kompetens än för tillstånd för telefonavlyssning när det prövas i tingsrätt. Till dessa jurister kommer ledamöter i Försvarets underrättelsenämnd som föreslagits av partigrupperna i riksdagen. Ett integritetsskyddsråd inrättas vilket inte funnits under hela den tid, sedan andra världskriget, som FRA signalspanat, så här långt. En kontrollenhet inrättas också, med samma juridiska kompetens och även politisk representation. Den kan avbryta inhämtning när som helst. Den ska också kontrollera sökbegrepp, förstöring av uppgifter samt att den rapportering som FRA gjort sker i överensstämmelse med inriktningen. Datainspektionen bevakar hantering av personuppgifter inom FRA. Om någon tjänsteman går utöver regelverket gäller tjänsteansvar. Dessutom har försvarsutskottet föreslagit att en kontrollstation införs 2011. Två år efter att lagen införts ska den utvärderas, och så blir det. Vi behöver så bra underrättelser som möjligt om hot mot Sveriges säkerhet som en del i att forma svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Vi behöver ha kunskap om internationell terrorism. Vi behöver kunskap om främmande aktörers intresse för svensk högteknologi, om hot mot vår tekniska infrastruktur och kunskap om kriser och konflikter i vår omvärld. När vi solidariskt ställer upp för människor i andra delar av världen genom att sända svenska soldater eller hjälparbetare till länder som drabbats av konflikter måste vi kunna kartlägga de hot som soldaterna och biståndspersonalen kan utsättas för. Lagförslaget om FRA förbereddes under den förra regeringens tid vid makten. Miljöpartiet och Vänstern har sagt offentligt att de vill avstå. Nu hamnar Socialdemokraterna för första gången i knäet på Vänsterpartiet vad gäller militär underrättelsetjänst. I utskottet yrkade inget av partierna avslag på lagförslaget. Det gör de nu i kammaren. De har haft ett och ett halvt år på sig att klara ut inte bara vad de är emot utan också vad de är för. Det har de inte lyckats prestera vare sig i motioner eller i reservationer, eller i det påfallande svaga inlägget från Socialdemokraterna i dag vad gäller det sakliga innehållet i den politik de vill se i stället. Det ska bli höggradigt intressant att se oppositionen samla sig till ett konstruktivt förslag om vad man vill i stället. Om man vinner stöd för sin linje lämnar man den militära underrättelsetjänsten i ett oreglerat vakuum för framtiden. Vi tydliggör nu från alliansens sida hur FRA:s underrättelseverksamhet ska bedrivas, vilken förhandsprövning som krävs innan spaning kan ske, och vi tillför dessutom nytt skydd för den personliga integriteten. Vi gör detta för att stärka Sveriges och svenskarnas säkerhet hemma och borta, i världen men också här hemma, och vi gör det mot bakgrund av en insikt om hur den nya tidens hot ser ut och vad som har drabbat andra länder. Detta är en djupt allvarlig fråga, och jag avvisar helt den del av denna debatt som varit enbart spelteoretiskt inriktad. Det handlar om Sveriges säkerhet. (Applåder)

Fru talman! Försvarsministern sade i sitt tal att nya hotbilder gör den här lagen nödvändig och att vi inte kommer att gå igenom alla mejl. Men faktum är, försvarsministern, att för att kunna ta dem som du så gärna vill ta är man tvingad att läsa alla för att över huvud taget hitta någon. I Dagens Nyheter i dag uttalar sig Sveriges ledande terrorexpert, Magnus Norell. Han skriver på dagens DN Debatt att det här systemet inte kommer att fånga upp några terrorister. FRA ska skydda oss mot yttre hot, men något sådant hot finns inte, påstår Magnus Norell. Inte ens i USA eller Storbritannien finns ett så stort system som Sverige är på väg att sätta in. Avlyssning i samband med bra underrättelsearbete skulle fungera helt tillfredsställande, påstår Magnus Norell. Detta är intressanta iakttagelser från en av Sveriges ledande terrorexperter. Vi har tidigare påpekat vad Säpo och Polisstyrelsen tycker i frågan, någonting som majoriteten inte har fäst någon större vikt vid. Vad anser försvarsministern om de nya uppgifterna från en av Sveriges ledande terrorexperter? Han säger att de yttre hoten inte finns eller är mycket svaga och att systemet i sig inte kommer att fånga några terrorister.

Fru talman! Peter Rådberg har i dagens debatt slagit något slags inofficiellt rekord i osaklighet. Det är inte så att han inte förstärker den bilden i sin replik. Nu är det fråga om att FRA ska läsa alla mejl. Det är en fysisk omöjlighet, en direkt olaglighet och en fullständigt felaktig beskrivning av förslaget. Det hindrar dock inte Rådberg. Det är ett bara ett tillägg till hans tidigare fantastiska frispel. FRA kommer att få full kontroll över ditt och mitt liv, sade han tidigare. Han pratade om att de kommer att kontrollera samtliga svenskar, våra egna medborgare. Det står i bjärt kontrast till vad förslaget innebär. Jag noterar också att han i samband med replikskiftet inte bara lyckas sätta detta inofficiella svenska rekord i osaklighet. Det är dessutom så att han säger att hans egen representant i Försvarsberedningen har fullständigt fel. Försvarsberedningen har i bredast möjliga enighet slagit fast att den gamla hotbilden med invasion mot Sverige inte gäller. I stället är det en ny hotbild. Det är en kombination av terrorhot, risk för spridning av massförstörelsevapen, IT-attacker och så vidare som Sverige måste förbereda sig för att kunna möta. Ett av de sätt som vi arbetar på för att kunna möta detta nya hot är att stärka signalspaningslagen och titta också på vad som förs i optisk kabel, inte bara genom luften. Då passar vi också på att förstärka rättssäkerheten, integritetsskyddet för den svenska befolkningen. FRA kommer, precis som Allan Widman förklarat men Rådberg undvikit att lyssna på, bara att få tillgång till det som möter inriktningen. Inget annat plockas hem. Inga andra brev öppnas, med din liknelse, Peter. Och när man har öppnat breven utsätter man dem för alla sorters prövningar för att avgöra om de motsvarar inriktningen eller inte. Gör de inte det "termineras" informationen. Så är det på riktigt, Peter Rådberg.

Fru talman! Sten Tolgfors är sin vana trogen; han svarar ej på frågor. Han kommer framdeles, under de närmaste två åren, inte heller att svara på en enda fråga, tror jag. Du har lyckats med konststycket, herr försvarsminister, att över huvud taget inte svara på frågor. Det är också ett rekord. Vi kan ta ett pris var, du och jag. Jag påstår att man måste söka på alla människor. Jag håller med om att man inte kommer att kunna läsa alla brev. Det är naturligtvis helt omöjligt. Vi pratar om miljontals brev. Men det som den här lagen ger är att man kommer att söka och att alla fastnar i själva datorn. Sten Tolgfors, Allan Widman med flera har sagt att vi bara ska ta dem vi är intresserade av. Men hur ska man då göra det om man inte går in och kollar på vissa? Det är väl helt uppenbart. Jag vill återkomma till Sveriges ledande terrorexpert, som påstår att systemet inte kommer att fånga några terrorister. FRA ska skydda oss mot yttre hot, men sådana hot finns inte eller är väldigt svaga, säger Magnus Norell. Inte ens Storbritannien har ett sådant system som Sverige nu inför. Kan jag få ett svar på frågan? Delar försvarsministern Magnus Norells uppfattning? Om du inte gör det, på vilka grunder gör du en annan bedömning? Det handlar ytterst om det yttre hotet. Du måste kunna definiera det yttre hotet. Du återkommer själv till det, gång på gång: Vi måste ha det här, för det yttre hotet mot Sverige är så pass stort. Då tycker jag att det tillhör hedern att försvarsministern förklarar och redovisar mer konkret vilka hoten är. Återigen: En kommentar angående Magnus Norells uttalande är jag mycket intresserad av.

Fru talman! Se där! Ett replikskifte kan tydligen leda någonstans ändå. Nu backade Peter Rådberg från det han påstod i sin första replik. Det handlade inte längre om att läsa alla brev. Men han har ägnat några veckor åt att hävda att det är precis det som är fallet. Försvarsberedningen har precis i bredast möjliga politiska enighet definierat vad de yttre hoten mot Sverige består i. För att översätta de för Rådberg kanske alltför teoretiska utgångspunkterna kan jag berätta om verkligheten. Elfte september, Madrid, London, en dansk ambassad som utsatts för attentat, terrorbomber som största hot mot internationella insatser, IED, improvised explosive device , som våra soldater i Afghanistan hotas av, Estland och IT-attacken. Är det verklighet nog för att nå in i Peter Rådbergs förståelse för vad den nya hotbilden kan innebära för demokratier?

Fru talman! Jag ska börja i den änden. Det finns faktiskt någonting som är bra med förslaget. Det handlar om det förstärkta rättsskydd som man skapar i samband med förslaget, vilket som försvarsministern mycket riktigt påpekade helt har saknats tidigare när det gällt signalspaningen. Detta är bra. Det har snarare varit skrämmande att man har kunnat ha den här typen av underrättelsetjänst utan den kontroll och den rättssäkerhet som behövs. Men det behöver inte innebära att man öppnar för ytterligare förslag på området. Rättssäkerheten hade man kunnat införa ändå. Nu pratar vi om den nya hotbilden. Flera har i debatten sagt att anledningen till att det nya systemet ska införas är att nu bara 0,2 procent - eller om det var 2 procent - av allting går i luften. Därför måste man ha det nya systemet; egentligen är det ingen skillnad. Då blir min fråga till försvarsministern: Var har försvarsministern varit i den explosionsartade utveckling som har skett i samhället? År 1994 när jag kom in i riksdagen och för första gången fick mobiltelefonen för riksdagen kostade den 12 000 kronor. I dag för vi ett helt annat liv - ute på nätet och i våra kontakter med människor världen över. Vi använder mobiltelefonerna på ett helt annat sätt än vi någonsin har gjort. Hur kan försvarsministern då säga att det här egentligen bara är vad vi alltid har gjort? I normala fall säger vi att vi i världen är glada för den här utvecklingen, för den gör att diktaturer inte längre kan strypa information. Varför är då försvarsministern beredd att skapa ett system som stryper människors vilja till kommunikation?

Fru talman! Än en gång är replikskiftet klargörande. Det är alldeles utmärkt att Vänstern nu är för och välkomnar det förstärkta rättsskyddet, som Alice Åström uttryckte det. Det är bara det att ni är emot det. Ni var det inte i motion, ni var det inte i utskottet, men ni är det i kammaren. Nu yrkar ni avslag på lagförslagen. Mobilen i luften - ja, det är precis detta som jag har undersökt tidigare i dag. Varför inte ha en teknikneutral lagstiftning? Jag har noterat att ingen i oppositionen för samma kampanj mot att det går att bedriva denna underrättelseverksamhet för signaler som går i luften. Det ni är emot är inte det. Det ni är emot är att den går i marken. Det viktiga för er är luft eller mark. Jag vill ha en teknikneutral lagstiftning där vi också tar tag i integritetsskyddsfrågorna. Nu får vi en bättre reglering, teknikneutral med ett stärkt integritetsskydd. Det är fel, som Vänstern sade i debatten tidigare, att det är bättre skydd vid hemliga tvångsmedel. I det här fallet kommer en bedömning att göras av två domare i Underrättelsenämnden. När det gäller hemliga tvångsmedel är det en domare i tingsrätt. Det kommer att bli tydligare regler för meddelarskydd och hantering av överskottsinformation än vid användning av hemliga tvångsmedel. Lyft upp en avlyssnad telefon i dag och ställ dig själv frågan vilka regler som då gäller för överskottsinformation. Jag har inte hört en kommentar till detta från Vänstern, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. Överflödig information ska i detta fall förstöras. Datainspektionen har sitt ansvar vad gäller personuppgiftsfrågor. Det finns ett tjänsteansvar för de tjänstemän som jobbar på FRA. Och vi har Försvarets underrättelsenämnd som både ska jobba med att pröva tillstånd och granska i efterhand. Summa summarum av dagens debatt är att Vänstern säger nej till ett stärkt integritetsskydd, inte i motion - man utvecklar inte ett eget alternativ - och inte i utskottet, men man gör det i kammaren i avsaknad av ett eget alternativ.

Fru talman! Nu försöker försvarsministern återigen blanda bort korten. När det gäller det förstärkta skyddet - jag kan förstå att försvarsministern inte kan ha lyssnat på alla debatter och funnits i kammaren vid alla tillfällen - kan jag meddela försvarsministern att det var en av de saker som jag lyfte fram i debatten för ett år sedan. Det är alltså inte så att Vänstern har varit tyst i de här frågorna. När det gäller lagförslagen om hemlig telefonavlyssning kan jag också förstå att försvarsministern inte alltid har lyssnat på Vänsterpartiet och den kritik och de reservationer som vi har haft om det. Men när försvarsministern jämför och säger att vi får högre rättssäkerhet när det gäller det här förslaget än vad vi får när det gäller hemlig telefonavlyssning, då bortser han helt från en grundläggande sak. För att kunna få använda hemlig telefonavlyssning krävs det nämligen att en person är skäligen misstänkt för brott. Här blir det ett system där man inför en avlyssning utan att människor ens är skäligen misstänkta för något brott. Här införs ett gigantiskt system, det vill säga att man avlyssnar alla för att hitta någon som eventuellt tänker begå ett brott. Det är totalt skilda system. Att säga att rättssäkerheten skulle vara högre i ett system där man frångår det som egentligen är rättstradition och rättsprinciper i Sverige och påstå att det är bättre är verkligen att blanda bort korten. Vi är inte överens i sakfrågan, men vi bör åtminstone hålla oss till ett ärligt resonemang, och det gör inte försvarsministern i den här frågan.

Fru talman! Det är alldeles korrekt att vi inte är överens i sakfrågan. Det är jättebra att Vänstern säger sig vara för personlig integritet, men det ni faktiskt gör är att ni yrkar avslag på de förslag som Alice Åström just nu stod och talade om var bra. Det var en bra sak, sade Alice Åström, att vi stärker rättssäkerheten och integriteten. Men ni röstar ju nej. Det är ju det ni aviserar. Ni gjorde det inte i motion och inte i utskottet, men nu har ni kommit fram till att detta ska avslås. Jämförelsen mellan de hemliga tvångsmedlen stod ni för i oppositionen tidigare under dagens debatt. Jag följde upp den och visade hur inkonsekvent den är. Om du lyfter upp en telefon som avlyssnas på grund av brottsmisstanke mot någon annan, då frågar jag tillbaka: Vad händer med överskottsinformationen? Var är den reglering som ni säger är bättre än det förslag som vi nu diskuterar? Alice Åström sade också tidigare i dag att det handlar om att lyssna på sina medborgare. Hon frågade om vi inte hade lärt av historien. Vi har lärt av historien långt tillbaka men också nyligen. Och jag säger till dig som jag gjorde till Peter Rådberg: elfte september, Madrid, London, den danska ambassaden som utsattes för attentat, terrorbomber som största hot vid internationella insatser, Estland och IT-attacken. Om Alice Åströms förslag vinner riksdagens gillande innebär det att vi inte kan skydda oss mot en IT-attack, för vi kan inte ens veta var den kommer ifrån, hur den ser ut och var den äger rum. Vi kan inte lära oss på förhand hur vi bemöter den, för vi får inte titta på det. Den värnlösheten är konsekvensen av Alice Åströms förslag. Trots att frågan nu har legat på riksdagens bord i ett och ett halvt år finns inget utvecklat alternativ från oppositionen. Det finns ett i kammaren uppfunnet avslagsyrkande, inte i motion, inte i utskottet men i kammaren. Så tunt är oppositionens alternativ. (Applåder)

Fru talman! Sin vana trogen beskyllde ministern i sitt inlägg och även i de tidigare replikerna oppositionen för att komma fram med ett dåligt förslag. Sedan frågar han vad oppositionen har gjort på ett och ett halvt år. Jag ställer samma fråga till ministern. Vi återförvisade förslaget till utskottet för ett år sedan, för 365 dagar sedan. Om det är som ministerns föregångare tidigare har sagt, att man ville ha en bred överenskommelse, varför har man då inte under de 365 dagarna försökt ta kontakt med oppositionen och sagt: Kan vi hitta lösningarna? Egentligen är det små justeringar som vi vill ha gjorda i förhållande till vad lagförslaget innebär. Varför har man inte kommit tillbaka till oss och sagt: Vi är beredda att diskutera för att försöka hitta breda överenskommelser och breda lösningar? Det kan väl inte vara så att vi tillsammans med den stora opinion som nu finns har helt fel i alla våra synpunkter? Vi säger, och vi har varit mycket tydliga med det, att vi behöver ha den här underrättelseverksamheten, men att det personliga integritetsskyddet måste bli starkare än vad det blir med detta lagförslag. På det har vi inte fått något svar. Nu hoppas jag att ministern kan ge mig ett svar på frågan.

Fru talman! Det är inte så att oppositionen har ett dåligt förslag. Det är så att oppositionen inte har något förslag. Det som händer i dag är någonting unikt, nämligen att Socialdemokraterna, det stora, tidigare statsbärande partiet, sätter sig i knäet på Vänsterpartiet i frågor som rör militär underrättelsetjänst. Man säger att man efterfrågar små justeringar. I stället landar man, återigen, inte i motion, inte i utskottet utan i kammaren på Vänsterns avslagsyrkande på allt. Det är den situation som Anders Karlsson har satt sig i. Vi vet precis bakgrunden. Ni säger att ni förstår behoven, men ni levererade inga förslag trots tolv år i Regeringskansliet. Vi känner alla till den strid som var mellan Messing och Bodström och Försvarsdepartementet och Justitiedepartementet som ledde fram till förlamningen i Socialdemokraternas linje. Det enda man har kunnat enas om är att vara emot men inte vad man är för. Det är det intressanta. Allan Widman underströk detta tidigare. För ett tag sedan fanns det en tiopunktslista som var någon idé om vad man var för. Den finns inte längre. Anders Karlsson nämnde den inte här i kammaren tidigare i dag. Det finns inga nya motionsyrkanden om det och inte heller från den allmänna motionstiden. Det finns ingenting. Det som finns är ett avslagsyrkande i kammaren som alternativ. Trots att man har haft ett och ett halvt år på sig och trots tolv år i majoritet, är det man kan göra att yrka avslag i kammaren. Jag är mycket rädd för att detta tyder på att det är en ren spelorientering som Socialdemokraterna har gjort. Man hade inte aviserat det här innan, men man landar på det i kammaren. Där delar jag helt och fullt alliansledamöternas redovisning tidigare i dag. Vart tog kravlistan vägen? Vart tog de egna förslagen vägen? Vart tog den konstruktiva inställningen vägen? Varför försvann den någonstans i korridoren på vägen från försvarsutskottet till kammaren? Varför landade man i att man ska stödja Vänsterpartiets avslagsyrkande?

Fru talman! Minister Tolgfors gör som vanligt frontalangrepp på oppositionen utan att svara på en enda fråga. Han har gjort så i de två tidigare replikskiftena, har gjort så i samtliga repliker som jag har haft med denna minister i denna kammare och gör likadant i dag. Jag undrar om han behöver gå till en öronläkare. Jag har problem med min hörsel, men jag hör vad folk säger till mig. Men ministern svarar aldrig på frågor utan går konsekvent till frontalangrepp mot motståndarna. Är det vi socialdemokrater som styr, är det Tolgfors och Reinfeldt eller vem är det? Den frågan måste man ställa sig. Om det nu var så att ni förlorade i voteringen senast och ärendet blev återremitterat och återförvisat till utskottet - ligger det då inte på majoriteten att komma tillbaka? Om man nu är angelägen om att hitta en lösning bör man väl komma tillbaka och säga: Ja, vi vill hitta en bred lösning för det här. Det är ju det som alla har stått här tidigare i talarstolen och bedyrat. Visserligen har försvarsministern inte gjort det, och det kanske är där skillnaden är mellan de borgerliga riksdagsledamöterna och regeringen. De borgerliga riksdagsledamöterna vill hitta breda lösningar, men det vill inte regeringen. Vi har ju sträckt ut handen i försvars- och säkerhetspolitiken också för att hitta breda lösningar. Skyll inte på oppositionen för att ni lägger fram ett dåligt lagförslag som ska behandlas i kammaren och röstas om i morgon! Det är väl ändå ni som regerar, herr minister, och vi som opponerar. Det är ni som ska lägga fram förslagen och vi som ska opponera på dem. Vi har gjort det, och vi var beredda att sätta oss ned och diskutera. Jag kan till och med läsa högt ur protokollet från förra debatten. Nu medger inte tiden det, men läs gärna protokollet från den förra debatten för att se vad som sades då!

Fru talman! Nu har jag hört tre inlägg av Anders Karlsson i dag. Icke i något har han beskrivit någon liten tillstymmelse till den egna politiken på detta område. Jag har hört att han tycker att vårt förslag är dåligt. Jag har inte hört något om något eget förslag. Jag har hört honom prata om mig - och varför inte? Men han har inte pratat om sina egna förslag. Jag har hört vad Socialdemokraterna är emot men inte vad de är för. Jag har hört ett konstaterande som jag delar - att det är vi som regerar och Socialdemokraterna som opponerar. Det tycker jag är den bästa sammanfattning jag har hört i dag i den här debatten.

Fru talman! Vill ni ha det som i Sovjet? Sällan eller aldrig har väl den frågan varit så berättigad som den är i dag. Den ställs till samtliga borgerliga riksdagsledamöter. Den ställs till försvarsministern. Vill ni ha det som i Sovjet? Det lagförslag ni är i färd med att rösta igenom eller inte rösta igenom - däröver våndas många - handlar om en mycket omfattande avlyssningsapparatur som byggs upp. I många bedömares ögon har den vissa, för att inte säga många och stora, likheter med de system som fanns i det forna Sovjetunionen och i Östeuropa. Fru talman! Jag instämmer i det anförande som Alice Åström tidigare hade här i kammaren. Hon sade det mest väsentliga och på ett sätt som jag inte kommer att kunna motsvara. Möjligen kan jag på marginalen säga att den där dikten om att borgerliga ledamöter behöver mod kanske kan stämma. Själv hade jag möjligen bytt ut det till en strof av Linda Bengtzing: Hur svårt kan det va? Förslaget försvaras med en beklämmande argumentation. Vad är det för försvar vi har fått höra? Flera företrädare för de borgerliga partierna vill helst tala om något helt annat. De vill tala om terroristattacker genomförda i andra delar av världen. Vad har ni för argumentation som säger att detta är ett hot mot Sverige? Låt oss minnas. RAF och Röda armé-fraktionens angrepp på den tyska ambassaden 1975, kanske? Eller är det Bulltoftakapningen 1972? Är detta de exempel som ni kanske kan hitta ur den svenska historien som motiverar denna massavlyssning av svenska medborgare? Vi ser bara halva sidan av myntet, säger ni. Vi ser bara integritetsargumenten och inte säkerhetsaspekterna, menar ni. Men nu är de mänskliga rättigheterna, och det är dem vi i dag diskuterar, så konstruerade att de inte är förhandlingsbara. Rätten till privatliv och integritet är en av dessa mänskliga rättigheter. Den kan inte inskränkas med hänvisning till några allmänna säkerhetsaspekter. Så låter det när personer som inte tar de mänskliga rättigheterna på allvar öppnar sina munnar och talar i riksdagens kammare. Det ljugs en del och bluffas en del - av okunnighet eller inte - om hur processen har gått till. Kammarens ledamöter skulle kunna vara väl informerade om att vi från Vänsterpartiets sida hela tiden har varit motståndare. Vi har motionerat klart och tydligt för ett entydigt nej till lagstiftningen. Sedan har detta bordlagts under ett år, och nu återkommer förslaget till kammaren. Därför behöver inte försvarsministern, som nu ville lämna salen, vara oklar över var vi står i frågan. Vad har ni för alternativ? frågar ni. Vad har ni i oppositionen för alternativ till lagen? Majoriteten säger: Vi vill anta lagen om massavlyssning av svenska medborgare, men ni presenterar inte vad ni har för alternativ. Kära borgerliga ledamöter! Kära majoritet och försvarsminister! Alternativet till att anta den här lagen är att inte anta den här lagen. Där har ni ett alternativ. Det går utmärkt att rösta för det om man tycker att det är mer passande. Fru talman! Förslaget behöver av åtminstone tre skäl avslås: Det är meningslöst, det är farligt och det är kränkande. Varför är det då meningslöst? Även om inte heller jag har så lätt att sätta mig in i huvudet på terrorister tror jag nog inte att de resonerar så här: Vi genomför en terrorattack - låt oss mejla våra vänner om det! Låt oss ringa till våra kompisar i utlandet och tala om att vi kör på torsdag, hör ni! Har ni bomberna med er? Inbillar ni er verkligen att det är så det går till när man planerar ett terroristattentat? Jag lovar att jag saknar grundläggande kunskap i de frågorna. Men samtidigt har jag svårt att tänka mig att det är så seriösa terroristattentat planeras. Det är också farligt därför att det riskerar säkerheten för politiska flyktingar här och dissidenter och människor i opposition mot diktaturer i andra länder. Hur ska vi kunna stödja och ha kommunikation med dissidenter och människor som lever med hot mot sina liv i andra delar av världen om den här lagen genomförs? Är inte risken uppenbar att politiska flyktingar i Sverige kommer att få svårigheter att känna sig trygga? Är det inte risk för att vår kommunikation från Sverige med dissidenter och politiskt oppositionella i en rad länder i världen försvåras? Det är kränkande därför ett av de viktigaste värdena för varje politisk handling måste vara den personliga friheten och den personliga, privata integriteten. Det är helt enkelt inte vilken fråga som helst som vi här har att göra med. Jag ser att borgerliga ledamöter skruvar lite på sig och ler lite försiktigt. Men faktum kvarstår: Det vi har att hantera här i dag är frågor som i oerhört stor omfattning handlar om rätten till personlig frihet och till ett privatliv. Vi försvarar den rätten, och ni vill inskränka den med hänvisning till allmänna formuleringar om terroristhot. Vi vet, fru talman, vad vi talar om. Snickaren Torsten Leander är inte den enda som har drabbats av bevakning, övervakning och kontroll trots att han liksom många andra har varit helt oskyldiga till de saker de har påståtts vara skyldiga till. Vänstern och andra som har stått i främsta ledet för kampen för demokrati i det här landet har övervakats och övervakas kanske fortfarande. Vi är inte heller ensamma. Här har från talarstolen redan rapporterats om en mängd olika politiska krafter, ledarsidor och debattörer som stöder vårt nej till denna lagstiftning. Samtliga politiska ungdomsförbund vill att riksdagens ledamöter röstar nej till lagen. Det kanske ändå borde stämma en och annan - och vi får väl se om det så blir - till eftertanke. Fru talman! Om man nu hade varit seriöst intresserad av att försöka undvika terroristangrepp på vårt land borde man ha gjort helt andra insatser. Man borde inte ge stöd direkt eller indirekt till USA:s krig mot terrorismen. Man borde dra tillbaka de trupper vi har i Afghanistan. Man borde se till att inte medverka i de insatsstyrkor som EU nu upprättar och som kan agera direkt i strid mot vad FN föreslår. Helt enkelt hade man kunnat bryta med det krig mot terrorismen som USA har utropat och som dagligen och stundligen underminerar demokratin och innebär systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna. I stället deltar Sverige mer eller mindre fullt ut i just denna krigföring. Den här lagen är ett exempel också på det. Fru talman! För att inte förlänga debatten mer än vad min talartid har medgivit vill jag nu kort sammanfatta. Det vi har att göra är viktigt. Det är att avvisa klart, tydligt och entydigt det här lagförslaget. Från Vänsterpartiets sida har vi redan sagt att om det ändå röstas igenom blir en av våra uppgifter när vi byter regering att riva upp den här lagstiftningen. Allra sist ett citat som tillskrivits Benjamin Franklin och som tål att fundera på när man så småningom ska trycka på knappen: Ett samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet förtjänar varken eller och kommer att förlora bägge. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Wahlén och Alice Åström (båda v).

Fru talman! Kalle Larsson avslutar med att säga att Vänsterpartiet klart, tydligt och entydigt avvisar det här förslaget. Jag tycker att just den formuleringen ska jämföras med den formulering som finns i Vänsterpartiets reservation undertecknad av Alice Åström där man skriver: Vänsterpartiet är berett att diskutera om Försvarets radioanstalt, FRA, ska få spana i kabel, förutom i eter, men vi anser att frågan borde ha beretts i en parlamentarisk utredning. Jag vet inte riktigt vilken uppfattning som är den partisanna i det här sammanhanget, men det kan säkert Kalle Larsson utveckla. Vad beträffar Afghanistan befinner sig Sverige där på ett FN-mandat tillsammans med 36 andra länder. Jag tycker att det är viktigt att det blir sagt i kammaren när Kalle Larsson nu tar upp den tråden. Naturligtvis är oppositionens uppgift att kritisera majoriteten för att vi inte kan exemplifiera och ange händelser som innebär skada eller hot mot svensk säkerhet. När vi sedan exemplifierar är de exemplen inte tillräckligt bra. Det kan vi kanske inte göra så mycket åt. Men på en punkt vill jag ändå bidra till, hoppas jag, att förbättra kunskaperna i hur signalspaning generellt fungerar. För det första tror jag inte att många utgår från att terrorister i klartext planerar vad de tänker göra vare sig i eter eller på kabel, utan det handlar om mönster, att läsa av mönster. Vilka trafikförändringar sker? När sker de, och vad handlar de om? För det andra är det naturligtvis så att svenska statliga myndigheter som ägnat sig åt detta inte bara är duktiga på att spana utan också på att bryta krypteringar.

Fru talman! Lite osäker är jag på vad frågorna egentligen bestod i. Men Allan Widman ville väl använda ytterligare lite talartid till att förvirra debatten något. Så här ligger det till. Vi har en omröstning kl. 09.00 i morgon. Då kommer yrkande om avslag på förslaget att ställas mot yrkande om bifall till förslaget. Allan Widman har ett ställningstagande att göra, och jag har ett ställningstagande att göra. Jag kommer att rösta emot detta förslag om massavlyssning av svenska medborgare. Allan Widman kommer att rösta för. Därför är det Allan Widman som är svaret skyldig och måste kunna motivera varför det är ett så bra förslag. Det citat av Benjamin Franklin som jag läste upp från talarstolen kanske ändå stämmer till eftertanke. Jag vill därför ställa en fråga till Allan Widman: Är du beredd att ge upp lite av friheten för att vinna lite av säkerheten? Är du då medveten om att du riskerar att förlora de båda? Eller annorlunda uttryckt: Kan demokratin verkligen försvaras med odemokratiska metoder som kränker de mänskliga rättigheterna? Det är i den frågan som Allan Widman är svaret skyldig.

Fru talman! Jag tycker att det är stimulerande när Kalle Larsson citerar amerikanska politiker i detta sammanhang. Det tycker jag är mycket bra. Jag är medveten om att Benjamin Franklin också fick göra kompromisser, och jag tror inte att de kompromisser som görs på något sätt är unika för det politiska livet vare sig i USA eller här hemma i Sverige. Vi tvingas ständigt att väga de olika intressena mot varandra. Jag har gjort min avvägning och kommit fram till att för mig är det förslag som ligger acceptabelt. Jag kanske var otydlig i min fråga, men jag konstaterar att det finns en reservation från Vänsterpartiet som på inget sätt klart, tydligt och entydigt avvisar frågan om signalspaning i tråd för Vänsterpartiets räkning. Men jag uppfattar att det är en skillnad mellan det som står där och det som Kalle Larsson säger i talarstolen. Under mitt resonemang finns naturligtvis frågan vilken uppfattning det är som Vänsterpartiet ger uttryck för.

Fru talman! Jag citerar gärna amerikanska politiker, företrädesvis de döda, för de nu levande har inte mycket att komma med. Det är dessa som Allan Widman har hämtat sin inspiration från. Det är från George Bush, om inte den direkta ordern, så ändå hela dagordningen för kriget mot terrorismen är hämtad. Vi måste skydda oss från de där farliga i an-dra delar av världen, de där som vi försåg med vapen tidigare, de krigsherrar som vi hjälpte till att bli ledare för andra länder, de är nu våra fiender. Mot dem måste vi bedriva krig. Jag ska göra Allan Widman lugn på en punkt. Det har funnits och finns fortfarande en mycket konsekvent linje från Vänsterpartiets sida. Vi är motståndare till den här lagstiftningen. Vi har medverkat här i kammaren till att få den bordlagd under ett år. Det råder ingen skillnad i vår åsikt nu i jämförelse med tidigare. Vid den omröstning som vi har att genomföra har Allan Widman valet att rösta ja eller att rösta nej till lagen, och jag har det också. Att Allan Widman väljer att rösta ja säger en del om att liberalerna numera har lämnat Folkpartiet. Frågan är vart de ska ta vägen någonstans, men den frågan överlämnar jag till andra att besvara.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka avslag på lagförslaget och uppmana alla här i kammaren att rösta nej vid omröstningen i morgon. Den främsta anledningen för mig att säga nej till FRA-lagen, eller lex Orwell som den har börjat kallas på nätet, är att den allvarligt inkräktar på den personliga integriteten. Personlig integritet är ett begrepp som ofta lyfts fram i politiska brandtal, ofta från dem som brukar kalla sig för liberaler. För mig är liberal en som värnar individens frihet mot de hot som man ställs inför till exempel från kollektivet. Men jag vill säga att det inte är i vackra manifest och regeringsförklaringar som integriteten värnas, utan det är i sakfrågorna, fråga för fråga, som värnandet av den personliga integriteten verkligen sätts på prov. Jag kan konstatera att nu när det verkligen gäller, nu när frågan ställs på sin spets, sviker tyvärr de som brukar kalla sig för liberaler i den här kammaren. I ett skarpt läge är de liberala värden som förut varit så heliga plötsligt förhandlingsbara. Det är intressant att se att samtidigt som man har tagit fram det här lagförslaget har Folkpartiet under våren varit ute med ett samråd om integritetsfrågor. Där konstaterades att det bara är vid tre tillfällen som integriteten kan vara berättigad att inskränka på. Det är om det finns ett annat intresse som uppenbart måste väga tyngre än integritetsintresset, om det här intresset inte kan tillgodoses på något annat sätt och att åtgärden dessutom är effektiv och om åtgärden inte är mer långtgående än att den är proportionerlig mot det intresse som ska tillgodoses. Då kan man godkänna en inskränkning av den personliga integriteten. Nu måste man fråga: Är de kriterierna uppfyllda med det här lagförslaget? Jag kan inte på något sätt komma fram till att de skulle vara det. Ett sådant intresse som skulle kunna stå högre än den personliga integriteten skulle kunna vara terrorism och yttre hot mot landet. Men det är uppenbart att de som är våra främsta experter på terrorism inte bedömer att den här lagstiftningen på något sätt kommer att innebära ett skydd mot yttre hot eller terrorism. Man kommer inte att kunna fånga dem som man säger sig vilja vara ute efter med det här lagförslaget. Man kan också titta i våra tidningar, till exempel Ny Teknik, som kom i dag. "Lätt att lura FRA:s avlyssning" står det i en rubrik över ett helt uppslag. De personer som har någonting att dölja kommer att kunna komma undan den här lagstiftningen enligt undersökningen medan de som inte har någonting att dölja är de som kommer att få sina mejl granskade. Frågan är också: Om det nu är så att hotet mot Sveriges säkerhet är så stort, varför är det då så att andra länder, som uppenbarligen har en väldigt stark hotbild, som Storbritannien och USA, inte har valt att ha en sådan här skarp lagstiftning och inte har tyckt att det är värt att offra den personliga integriteten på säkerhetens altare såsom Sverige nu är på väg att göra? Det andra kriteriet från Folkpartiets sida var om åtgärden är effektiv, och här kan det enda rimliga svaret bara vara nej. Det är ju helt uppenbart enligt till exempel FOI:s främsta terrorexpert. Han säger att den här lagen inte kommer att vara effektiv alls. Man kommer inte att fånga en enda terrorist med den här lagstiftningen. Det är ett otroligt trubbigt redskap för att motverka hot mot Sveriges säkerhet. Däremot kommer vanliga medborgare att ha svårt att skydda sig mot övervakningen. Men de som man verkligen är ute efter och säger sig vilja fånga, de kommer att använda sig av många olika verktyg för att undvika att fastna i FRA:s nät. Det tredje kriteriet är att åtgärden ska vara proportionerlig. Det kan man verkligen ifrågasätta i det här fallet. Är det rimligt att möjliggöra en granskning och en avlyssning av samtliga svenska medborgare för att få ett i stora stycken fiktivt skydd mot ett oklart yttre hot? Jag är helt övertygad om att svenska folket inte skulle anse att det var rimligt enligt den frågeställningen. Jag skulle verkligen uppskatta om någon från Folkpartiet skulle kunna komma upp i debatten och förklara hur man har gjort sin bedömning, hur man har gått igenom den här listan som man har i sitt integritetsdokument och kommit fram till att det är rätt att säga ja till den här lagstiftningen och därmed offra integriteten för det övergripande intresset. Staffan Danielsson från Centerpartiet var uppe i debatten och försökte påskina att Miljöpartiet sprider skräckpropaganda om integritetsproblemen. Man måste fråga: Har Staffan Danielsson läst de synpunkter som har kommit in och remissvaren med anledning av det här förslaget? Jag kan citera några här. Justitiedepartementet skriver i en promemoria: "Förslaget . innebär ett integritetsintrång som saknar motstycke i ett internationellt perspektiv. - - - Det är helt främmande för vårt statsskick att ge regeringen eller Regeringskansliet befogenheter att i politisk ordning fatta de avgörande besluten om avlyssning av telekommunikationer." Det är inte våra ord. Det är Justitiedepartementets. Rikspolisstyrelsen säger i sitt remissvar: "Förslagen tyder på en skrämmande brist på förståelse för de krav i fråga om skydd för personlig integritet som följer av regeringsformen och Europakonventionen om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna." Säpo skriver i sitt remissvar: "Förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet som vida överstiger den kränkning som förslagen om buggning och preventiva tvångsmedel sammantaget innebär." Lagrådet skriver i sitt remissvar: "Redan existensen av ett system som tillåter hemlig avlyssning . utgör ett hot mot dem som träffas av lagstiftningen. Detta hot slår med nödvändighet mot den frihet att kommunicera som bör finnas mellan människor." Det här är inte Miljöpartiets ord, utan det är tunga remissinstanser som vänder sig emot just den integritetskränkning som vi kritiserar förslaget för. Det går inte att bara försöka sprida myter om att Miljöpartiet skulle vara konspirationsteoretiker. Man måste bemöta den kritik som kommer. Centerpartiet har också ett öppenhetsmanifest som man tog fram redan före valet och som man alltså kommunicerade till sina väljare före valet. Där skriver man under rubriken "Hoten mot öppenheten": "Vi ser i dag ett tilltagande övervakningssamhälle. Det gäller exempelvis förslag om trafikdatalagring, rätt för Försvarets radioanstalt att signalspana på trådbunden kommunikation samt rätten att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte." Det här såg man som ett hot före valet. Vad är det som har inträffat efter valet som gör att man nu är helt tvungen att gå ifrån den inställning man hade och som man alltså kommunicerade till sina väljare? Det vore väldigt intressant att höra hur hotbilden har förstärkts sedan före valet. Jag vill också lyfta fram en annan fråga förutom integritetsfrågan. Jag sitter i näringsutskottet och är alltså engagerad i näringslivsfrågor. Just när det gäller den här frågan tror jag att den innebär ett stort hot mot Sverige som IT-nation, någonting som man borde vara väldigt oroad över. Enligt analysföretaget IDC var den svenska IT-marknaden värd 94 miljarder kronor 2006. Sverige är världsledande när det gäller Internetanvändning. 97 procent av ungdomar och yngre vuxna använder nätet, jämfört med andra länder som ligger betydligt lägre. Vi har sett att Google och delvis statliga Telia Sonera redan väljer att lägga sina serveranläggningar utanför Sverige just på grund av den här lagstiftningen och just med hänsyn till att man inte kan försvara för sina användare att deras elektroniska kommunikation kan granskas och läsas av utomstående. I morse på radion var det en annan stor Internetoperatör, Bahnhof, som var orolig för de stora konsekvenser som den här lagen skulle få för deras verksamhet. Sveriges goda rykte som framstående IT-nation hotas om FRA-lagen röstas igenom på onsdag. Det säger Anne-Marie Fransson, förbundsdirektör i branschorganisationen IT- & Telekomföretagen. Och man måste fråga sig: Vilken effekt får det på den svenska IT-utvecklingen om fler och fler Internetbolag som Telia och Google väljer att lägga sin verksamhet utanför Sverige? Och vad händer om de som ligger främst i Internetteknologin, som Bahnhof, hämmas i sin utveckling, som de själva hävdar, av den nya lagstiftningen? Jag är väldigt orolig för att det kommer att få stora och allvarliga effekter på hela den svenska IT-branschen, som vi alla, trodde jag, var överens om skulle vara en framtidsbransch i Sverige. Man måste fråga sig: Är FRA-lagen värd priset att hota Sveriges position som ledande IT-nation och våra möjligheter att utnyttja den fantastiska globala marknad som finns på IT-området? Jag kan avsluta med att konstatera att vid omröstningen i morgon kommer det att bli klarare än någonsin vilka i kammaren som är liberaler i den riktiga meningen, meningen att man verkligen värnar individens frihet. I detta anförande instämde Gunvor G Ericson, Mehmet Kaplan, Jan Lindholm, Lage Rahm och Peter Rådberg (alla mp).

Fru talman! De senaste dagarna har det pratats mycket om mod och civilkurage. Jag tror mig kunna tala för en hel del ledamöter när jag säger att åtskilliga reflekterat kring just vad som menas med dessa goda och viktiga egenskaper. För att låna ett uttryck av Astrid Lindgren: Vem är egentligen en "liten lort"? I mejl, på bloggar och i medier är det ganska enkelt att avgöra vad som definieras som mod och civilkurage. Är skillnaden då så simpel att det hela handlar om ett ja eller ett nej? John F. Kennedy skrev i den bok som bär hans namn, Studier i mod , om just detta: "Ty demokrati innebär mycket mer än folkstyre och majoritetsvälde, mycket mer än en kombination av politiska metoder för att smickra eller förleda mäktiga väljargrupper. - - - Den sanna demokratin, den som lever och växer och inspirerar, sätter sin tro till folket - tro på att folket inte skall nöja sig med att välja män med förmåga att återge dess synpunkter klart och troget, utan också män i stånd att utöva ett eget omdöme enligt sitt samvete - tro på att folket inte skall fördöma dem vars trohet mot principerna leder dem till impopulära ställningstaganden, utan att det skall belöna modet, respektera ärligheten och i sinom tid erkänna det berättigade i det ena eller andra ställningstagandet." Fru talman! Över partigränserna brukar vi i riksdagen uttala vår förkastelse över det som betecknas som det politiska spelet. Jag tror att många medborgare som följt de senaste dagarnas diskussion om signalspaning finner att det är en hel del politiskt spel i riksdagen - rent av för mycket. FRA-förslaget har nämligen inte uppstått i ett vakuum. När frågan var uppe till beslut förra året hade den naturligtvis långt dessförinnan beretts. Inom teologin går det att tro på den obefläckade avlelsen - så inte inom politiken. Om inte förslaget om signalspaning genomförs nu hade något liknande eller värre tagits fram långt före hösten 2006 eller kommit senare, efter i dag. Det finns ett både legitimt och rimligt intresse av att reglera frågor kring signalspaning och hantera det faktum att mindre färdas via radiovågor i dag än tidigare. Jag ska rent av göra ett antagande som ingen behöver dementera eller bekräfta. Hade de politiska förutsättningarna varit annorlunda så att oppositionen varit majoritet och majoriteten opposition tror jag att något likartat ändå hade föreslagits. Jag tvingas också erkänna att jag tror att en del av dagens anhängare nog varit motståndare och tvärtom. Fru talman! Jag önskar att det i Sverige skulle ha gått att tala om några slags grundlagsfäder eller grundlagsmödrar som skapat en konstitution utifrån sammanvägningar av viktiga principer. Så är det dessvärre inte hos oss. I bästa fall går det att i fråga om grundlagarna tala om kompromissandets företrädare, för något måste någon ändå ha tänkt på när möjligheten skapades att under ett helt år frysa ett beslut. Så har skett i fråga om just signalspaning. I min föreställningsvärld borde naturligtvis detta tidsmässiga utrymme ha nyttjats för att driva opinion och lägga fram kloka motförslag, goda idéer som hade kunnat fångas upp. Har så skett? Nej. När ca 360 av 365 dagar har gått kommer mejl, och medierna rapporterar om att storebror ser dig och att 1984 är nära. Det är dessvärre inte debatt och analys. I stället kan noteras att tiden har använts för att skriva deckare eller driva annan verksamhet utanför riksdagen. Och någon djupare debatt om medborgerliga fri- och rättigheter samt konstitutionella frågor har inte bedrivits medialt. Vi är inte vana vid detta, och det är synd. I ett modernt, öppet samhälle måste man alltid fundera på en rimlig avvägning mellan att skydda egna intressen mot yttre hot och garantier mot missbruk. Jag tror att goda beslut växer fram genom eftertanke och reflexion, inte i panik då man plötsligt upptäcker att sanden är på väg att rinna ur timglaset. Fru talman! FRA-lagen - genom beslut i dag eller i går eller i morgon. Jag tror att det vore en enorm överdrift och direkt oförskämt att hävda att alla de som funderar på att rösta emot inte tar nationella säkerhetshot på riktigt allvar eller att man struntar i gemensamma intressen. På samma sätt tycker jag att det är en enorm överdrift och direkt oförskämt att hävda att de som funderar på ett ja inte bryr sig om integritet. De senaste fem dagarna har jag tagit emot kanske 700 mejl. Jag har försökt besvara de flesta. I bortåt 150 fall har det blivit svar på svaret. Och nej, vi är inte på väg mot något Nordkorea eller Stasikontrollerat Östtyskland. Samtidigt vill jag ändå ge en del av kritikerna rätt i deras invändningar och deras oro. Min förhoppning är att dessa engagerade kritiker ska utgöra grunden för ett djupare och bredare folkligt engagemang, både i hur bättre konstitutionella begränsningar ska konstrueras i vårt land och att vi ska bli bättre på att just vakta väktarna. Vad som än händer i kammaren, huruvida FRA-förslaget frias eller fälls, innebär det ju inte slutet för att tänka på hur integriteten och den personliga sfären ska bli ännu bättre och stärkas mer. Kan vi göra det tillsammans är det på alla sätt att föredra. John F. Kennedy skrev: Väljarna har kort sagt valt oss för att de sätter tilltro till vårt omdöme och vår förmåga att utöva det i en ställning där vi kan bedöma vad som är deras bästa, som en del av hela nationens bästa. Detta innebär att vi ibland måste visa vägen, upplysa, rätta missuppfattningar och tid efter annan till och med slå dövörat till inför väljaropinionen om vi till fullo ska kunna utöva det omdöme för vars skull vi har blivit valda. Men de politiker som följer ett intelligent samvetes diktat utan att influeras av själviska motiv eller enskilda fördomar är varken aristokrater, demagoger, excentriker eller cyniska politiker utan hänsyn till folkets känslor. Fru talman! President John F. Kennedy kom att betala det högsta priset för sin övertygelse. Hans öde visar att det finns en hotbild såväl mot enskilda företrädare som mot länder. Signalspaningsdebatten har hittills mycket handlat om integritet, fri- och rättigheter. Allt detta är mycket viktigt. Men det är också en fråga om svenska soldater utomlands, om konsulat och ambassader i andra länder och om utlandssvenskars och vår egen säkerhet. Det hela är faktiskt mer komplext än att bara förenklas till att vi alla likt rusiga myskoxar är på väg att stångas mellan ett entydigt ja och ett entydigt nej. Det hela är viktigare än att vi alla ser flisan i vår medmänniskas öga och dennes argumentation men inte bjälken i vårt eget. Fru talman! I fråga om försvarsutskottets betänkande angående lag om signalspaning yrkar jag ingenting. I detta anförande instämde Inger René (m).

Fru talman! Hans Wallmark ägnade sju minuter åt poesi och amerikansk inrikespolitik. Han kallade opposition för ett politiskt spel. Det är bra. Dessutom sade du inledningsvis, Hans Wallmark, att vi inte har kommit med några kloka motförslag på 364 dagar. Vem regerar? Är det du eller är det jag? Det hade väl varit bra om regeringen hade tagit kontakt med de tre oppositionspartierna för att försöka få ihop något klokt tillsammans. Vi hade med hundra procents säkerhet sagt ja och gjort ett allvarligt försök. Men av det blev det ingenting. Då vill jag fråga Hans Wallmark, för jag fick ju inget svar från försvarsministern - han pratade om något annat, och vi pratade förbi varandra för ett tag sedan - om Hans Wallmark delar experternas syn på hotbilden, att det här systemet inte kommer att fånga upp den typen av terrorism? FRA ska skydda oss mot yttre hot, men vi har inte den typen av hot. Om vi skulle ha yttre hot mot Sverige, vilka är de i så fall? Jag skulle vara tacksam om Hans Wallmark kunde besvara de frågorna.

Fru talman! Jag är i alla fall glad att poesin väckte upp ledamoten. När det gäller min demokratisyn är det faktiskt så att jag tycker att en regering och en majoritet är väldigt viktiga i en demokrati. Men jag tillhör dem som också tycker att en opposition och en minoritet är viktig i en demokrati. Det här handlar om att föra en debatt, föra en dialog och även presentera olika motförslag. Det vi nu har hört i kammaren under ett antal timmar är att det finns lite olika spräckligheter i de tre partier som utgör oppositionen. Det finns en socialdemokrati som, om FRA-förslaget genomförs, inte vill ta ställning till huruvida det kommer att rivas upp om det skulle bli ett regeringsskifte längre fram. Det finns partier som är mycket tydligare med detta. Jag tycker att, men det är möjligt att vi skiljer oss åt på den punkten, både majoriteten och oppositionen har ett ansvar i en demokrati. Och jag tycker faktiskt att oppositionens ansvar är lite tyngre om man också har begärt en vilandeförklaring och fått igenom den i riksdagen, för då har man skapat ett utrymme för att komma med konkreta förslag. Fru talman! Hotbilden tror jag väldigt snabbt kan ändras. Jag tycker också att försvarsministern i sin uppräkning har pekat på ett antal sådana händelser i närtid som borde inge oro. Jag bor i Skåne, i likhet med försvarsutskottets ordförande, och jag kan säga att när man besöker till exempel Köpenhamn i dag eller Kastrup märker man att där finns en helt annan oro än för sex-åtta år sedan, därför att man vet att det finns ett annat hot mot Danmark i dag. För ett halvår sedan var jag i Estland och diskuterade den IT-attack som de hade utsatts för för drygt ett år sedan. Jag tror att hoten mot vårt land, mot svenska intressen, både i Sverige och som trupp i Afghanistan och svenska ambassader och konsulat utomlands är reella. Det finns all anledning för oss som nation att försöka skydda oss mot dem.

Fru talman! Hans Wallmark kom med ett konkret exempel. Det var svenska ambassaden. Det var hotbilden. För övrigt ägnade sig Hans Wallmark i ett par minuter åt allmän hotbild utan att definiera vad det är. Då blir min fråga: Menar Hans Wallmark att vi ska införa den här typen av lagar för att den svenska ambassaden eventuellt kan känna sig hotad, att vi av den anledningen på något sätt ska offra den integritet som det här handlar om? Jag konstaterar att ledamot efter ledamot i de borgerliga partierna inte kan besvara frågan. Ni har inget svar på frågan, Hans Wallmark. Ni har, precis som alla experter har pratat om i månader, en allmän, diffus uppfattning om att det finns ett yttre hot. Men ni kan inte definiera det med en enda rad. Med den diffusa definitionen gör man om FRA-lagen, så att man faktiskt kommer att kunna avläsa alla svenska medborgare. Man kommer att kunna ta upp vilka mejl man så önskar. Kan du utveckla begreppet yttre hot lite till? Jag ställde också en fråga om Magnus Norells syn, den ledande terroristexpertens, om att det här systemet inte hjälper att fånga upp terroristerna. Delar du hans åsikt eller har du en helt annan uppfattning?

Fru talman! Först var det fråga om svenska ambassaden. Det var singularis, en enskild ambassad. Den svenska verkligheten är att vi har flera intressen utomlands. Det handlar om ambassader och konsulat. Inte minst handlar det om trupp utomlands. Det är ett rimligt krav att vi hjälper till att skydda den typen av svenskintressen utomlands. Det är möjligt att det finns en skillnad. Men jag tycker att det är relevant. På samma sätt tycker jag att det har varit relevant att vi hitintills har använt signalspaning som ett medel att skydda svenska intressen. Det är möjligtvis så att det finns en intressekonflikt, det vill säga att det finns olika åsikter. När det gäller frågan om mejl har försvarsministern och andra ledamöter noggrant påpekat att myten - bilden - om att allt ska läsas, att alla kuvert ska öppnas, inte stämmer. På den punkten avvisar jag den myten. Skillnaden är den att jag tycker att det är ett legitimt intresse att skydda svenska intressen på ambassader utomlands, konsulat utomlands, ut-landssvenskar utomlands och andra svenska intressen - inte minst svensk trupp utomlands.

Fru talman! Det var ett inspirerande tal, Hans Wallmark. Denne värdekonservative man citerade en amerikansk demokrat. Det var trevligt. Jag vill uppehålla mig vid att säga vad jag sade inledningsvis - jag vet inte om Hans var i kammaren - nämligen att vi vill göra tydligt att vi socialdemokrater sätter Sveriges militära alliansfrihet och säkerhet främst. Därför har vi ingen annan uppfattning än regeringen om att det behövs en stark försvarsunderrättelsetjänst. Vi menar också att Försvarets radioanstalt behöver moderna verktyg för att säkerställa allas vår säkerhet. Om detta råder inget tvivel. Det är viktigt. Det är egentligen det som Wallmark har belyst i sitt anförande. Ska det bli som efter den förra debatten när vi återremitterade ärendet till utskottet för ny beredning? Då kan regeringen eller utskottsmajoriteten ta kontakt för att lösa dessa små definitioner. Flera har givit uttryck för detta i kväll. Wallmark sade i sin inledning att vi borde kunna lösa detta med hjälp av breda överenskommelser. Vi har varit beredda, men ingen har tagit initiativet. Det borde vara de regeringsbärande partierna som har initiativet i denna fråga såväl som alla andra frågor i Sveriges riksdag. Varför, Hans Wallmark, har inte du tillsammans med dina kolleger lyft luren eller kommit in på mitt eller mina kollegers rum och frågat om vi kan sätta oss ned och resonera i en så viktig fråga som rikets säkerhetspolitik?

Fru talman! Först vänder jag mig till Anders Karlsson från Härslöv - en by vi båda har bott i ett antal år. Jag citerar gärna demokrater; även om de är republikaner eller för den delen socialdemokrater eller moderater. Jag återkommer gärna till kammaren med den typen av citat. Anders Karlsson har i likhet med undertecknad, fru talman, erfarenhet av lokalpolitik. En av de stora skillnader som jag som tidigare lokalpolitiker har upptäckt i riksdagen är att man gärna söker konfrontationen och att det är svårt att komma överens. Det är glädjande att försvarsutskottets ordförande socialdemokraten Anders Karlsson vill sträcka ut en hand och peka på möjligheter att komma överens. Skillnaden mellan Socialdemokraterna och Moderaterna, mellan Anders Karlsson och undertecknad, är att ni företrädde förslaget och beslutet om en vilandeförklaring för ett år sedan. Det hade varit intressant för kammaren att få reda på vad man ville åstadkomma. Vilka var önskemålen? Vilka var de förbättringar som man eftersträvade vad gäller den svenska säkerhetspolitiken? Det är bra att vi i stor utsträckning har en gemensam grund där. Det gäller även den andra aspekten som är minst lika viktig, nämligen integritetsfrågorna. Det hade varit bra att inte bara komma överens om den säkerhetspolitiska grunden utan också om den integritetspolitiska grunden.

Fru talman! Självklart var vi beredda att diskutera frågan, liksom vi är med alla andra. Mona Sahlin har sträckt ut handen till den borgerliga regeringen om breda överläggningar i försvars- och säkerhetspolitiken. Den är fortfarande inte mottagen. Jag ser fram emot att Hans Wallmark kan hjälpa till. Det här är så viktigt att vi inte ska träta om det. Nu skrattar en del folkpartister i bänkarna, men det är det vi har gjort vid flera tillfällen. I fråga om den utsträckta handen sade Odenberg i kammaren att inte ett pennstreck kommer att ändras i det beslut som är fattat. Det var en tydlig signal. Även om han sedermera har avgått som försvarsminister var det en tydlig signal till oppositionen att man inte ska göra sig besvär att komma till dem för att få igenom förändringar. Därav kan finnas en anledning till att vi inte har försökt att nå något samarbete. Det är de fyra statsbärande partierna som ingår i den borgerliga regeringen som borde komma tillbaka och säga att de är beredda att stryka ett streck över det som sades och att de är beredda att ändra några pennstreck eller några kommatecken i skrivningen så att det kan bli en bred överenskommelse.

Fru talman! Inte minst i den sista repliken markerade Anders Karlsson något jag finner är viktigt i Sverige. Det är bra att vi i försvars- och säkerhetspolitiska bedömningar, synen på terrorism samt synen på hot mot landets intressen och mot svensk trupp utomlands är så breda som möjligt. Alliansregeringen och Socialdemokraterna representerar onekligen ett brett perspektiv av svenska politiska uppfattningar. Det hade varit bra om man hade velat arbeta enligt den intentionen. Anders Karlsson säger att inte ett pennstreck skulle ändras. Vad jag har förstått av vad mina allianskamrater har redogjort för i talarstolen har det tillkommit ett antal förbättrande pennstreck, inte minst i integritetshänseende, mellan då och nu. Nu har inte Anders Karlsson rätt till ytterligare replik, men jag är fortfarande lurig på exakt vilka egna konkreta förslag Socialdemokraterna hade när man begärde vilandeförklaringen för ett år sedan. Jag vill återvända till min demokratisyn som ändå handlar om att i en demokrati har majoriteten och regeringen ett stort ansvar men oppositionen och minoriteten kan inte undandra sig sitt ansvar. Om man hade vidtagit en sådan aktiv åtgärd hade det varit intressant om den hade varit parad, förenad, med egna konkreta motförslag och idéer. Sedan hade naturligtvis den politiska diskussionen blivit ett utbyte, sannolikt ett givande och tagande, som vi känner igen från Landskronapolitiken, Ängelholmspolitiken eller den skånska politiken.

Fru talman! Att vara riksdagsledamot innebär ibland mycket stora påfrestningar. Vi har mycket som vi ska ta hänsyn till och många saker som vi ska väga in i de beslut vi ska fatta. Vi är ofta föremål för både orättfärdig och rättfärdig granskning. Det tillhör politikens natur att många i en riksdagsledamots närhet inte har intresse av att redovisa alla fakta. Det händer att vi ledamöter gör både rätt och fel. Att bli riksdagsledamot är dock något som vi alla har eftersträvat och som vi har accepterat, annars skulle vi inte vara här. Vi får också en ersättning av svenska folket för att göra de avväganden som behöver göras för att kunna fatta mycket svåra beslut. Fru talman! Inför den här debatten och det beslut som vi senare har att fatta har det varit extremt svårt. Jag har öppet redogjort för mina våndor med journalister och på min blogg. Det har lett till ett visst stöd men också till oerhört mycket påtryckningar. Det är påtryckningar som kommer från politiska vänner, men det är också ett enormt tryck från väljare, medborgare och vänner. Därför känns det viktigt, fru talman, att låta detta tal ta den tid som det behöver för att jag rätt ska hantera frågan och allvaret som är förknippat med den. Därför har jag skrivit talet på förhand, trots att jag inte har fått gåvan att tala utifrån manus. Fru talman! Om jag skulle rösta för förslaget skulle oppositionen göra klart och tydligt för alla hur hård partipiskan är i de borgerliga partierna. Säkerligen skulle vi anklagas för att vara ett hot mot demokratin. Om jag däremot skulle rösta med oppositionen skulle man säkerligen från oppositionen förklara klart och tydligt hur svag den borgerliga regeringen är. Det är en aspekt som inte direkt berör det konkreta sakpolitiska förslaget men som är en del i de överväganden som jag har varit tvungen att göra. Det tillhör också politikens dimension att andra tolkar vad som sägs och görs. Vänner tolkar det vänligare, och fiender tolkar det med vilja så fel det bara går. Jag är inte bättre än någon annan på den punkten. Fru talman! Med den representativa demokratin, som ofta ger svaga regeringar, är det oerhört viktigt att regeringar kan finna majoritet för sin politik. Väljarna måste veta att partierna i regeringen har kraft att driva igenom de saker som de har fått förtroende att arbeta med. Det är inte heller ansvarsfullt att låta riksdagen bli ett intermezzo av oförutsägbara voteringar. Politiken innebär i alla lägen att vi får ta och ge i förhandlingar. Förtroendet mellan oss måste vara så stort att vi vet att det som vi har sagt håller även om det blåser och även om det blåser hårt. Ett sådant förtroendekapital kan lätt brytas och göra stor skada för hela politiken. Också detta är något som jag har fått väga in i mitt övervägande. Fru talman! Kring själva förslaget har det förts enormt mycket debatt. Vi ska heller inte glömma att det var min nuvarande riksdagskollega och den före detta socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström som gjorde förarbetena till det förslag vi nu har framför oss och som den borgerliga regeringen lägger fram. Det vi nu diskuterar är ett socialdemokratiskt förslag som den borgerliga regeringen har blivit satt att hantera. Den svaga beredningen under Socialdemokraterna är för mig fortfarande ett gissel att hantera i dag. Jag tror att det är viktigt att vi för historieskrivningens skull inte glömmer att de politiska motsättningar som i dag finns går ganska mycket på tvärs med hur de var under den förra mandatperioden. En hel del omflyttningar i positionerna har skett, och i mina ögon är det emellanåt nästan som att man har tagit alla himlens färger, hällt dem i ett badkar och sedan bara rört om. Mycket tack vare Centerpartiets aktiva agerande har förslaget kommit att justeras från sin ursprungliga form. Vi har fått en kontrollstation 2011 och ett politiskt insynsråd, och vi har stärkt integritetsskyddet. Det är klara förbättringar i förslaget som Centerpartiet och min kollega Staffan Danielsson ska ha en stor eloge för. Utan Centerpartiets hårda angrepp på den socialdemokratiska regeringens hårdföra politik mot den personliga integriteten under den förra mandatperioden hade vi heller inte haft en integritetsskyddskommitté som kommit att tillsättas och som har kunnat presentera så bra förslag som den har gjort. Också detta är något jag har fått ta med i mitt övervägande. Fru talman! Samtidigt står vi inför helt nya hot mot vår säkerhet. Det senaste årtiondet har vi sett ondska i form av terror som på många sätt gjort vardagen osäker för många människor. Många känner en befogad oro då terrorn är skoningslös och kan drabba vem som helst och var som helst. Hoten kan handla om bomber, gifter, gaser, biologiska stridsmedel och mycket mer som endast hat och ondska kan skapa. I alla lägen är det oskyldiga människoliv som kommer att skördas. Inget land, ingen regering och ingen av oss riksdagsledamöter kan stå oberörda inför detta. Vi har också kunnat se hur länder, däribland Sverige, flera gånger trätt över rimlighetens gränser i jakt på terrorister och för att bekämpa hot. Integriteten har skändats, och vi har kunnat se hur rättssäkerheten emellanåt har åsidosatts. Detta kan vi inte acceptera. Samtidigt måste vi handla och vara proaktiva för att tryggheten ska vara stor för våra medborgare och för att den frihet och demokrati vi alla vill värna kan leva starkt. Om vi en dag har varit hemma och planerat ett terrordåd eller blivit utsatta för det kommer det att vara för sent att göra någonting. Den dagen kommer handling att krävas, och det finns då stor risk att det hela blir överilat och helt utan proportioner. Fru talman! Det råder ingen tvekan om att det förslag vi nu debatterar är en av de största inskränkningar av integriteten som någonsin har hamnat på den svenska riksdagens bord. Det råder heller ingen tvekan om att signalspaning faktiskt behöver regleras. Vi kanske ska påminna oss om att ungefär 95 procent av ledamöterna i denna kammare är överens om detta. Den möjlighet som signalspaning ger att upptäcka hot mot vår säkerhet är en möjlighet vi kommer att behöva hantera framöver. Det är dock viktigt att förslaget och den kommande processen blir rättssäker, att den är tydligt avgränsad och att vi kan känna trygghet inför hanteringen. Också detta måste tas i beaktande när jag fattar mitt beslut. Det finns också många andra aspekter som jag har fått väga in i min bedömning. Det problematiska är ofta det som Edmund Burke en gång sade, som jag fritt översätter så här: Allt som behövs för ondskan att segra är att goda människor inte gör något alls. När vi kommer till frågan om FRA och signalspaning är det sant på två håll. Den som röstar nej kan anklagas för att inte sätta rikets säkerhet främst och riskera oskyldiga människors liv. Den som röstar ja har medverkat till att gå med stora kliv mot ett övervakningssamhälle. Fru talman! Jag har talat med många om min vånda inför denna debatt och denna votering. Men till syvende och sist måste jag kunna se mig själv i ögonen och se att jag gjorde det som efter mina avvägningar var det rätta. Under ett av samtalen med min mamma sade hon: Fredrick! Du vet att du måste göra det som är rätt, och det som är rätt kan bara du avgöra. Ingen har valt dig för att du ska gå emot dina övertygelser. Mamma har som så ofta rätt. Jag måste kunna sova på natten. Jag måste kunna fortsätta mitt engagemang för politiken och tycka att den är meningsfull. Min lojalitet måste ligga på många olika plan. Mina värderingar måste vara inom de demokratiska ramarna. De måste vara mot mitt partidistrikt. De måste vara mot mina väljare. I alla delar kan man inte följa allas åsikter. Jag måste också vara tydlig, för mina väljares skull, med att det är viktigt att jag gör mina vägval. Min kritik mot förslaget är tydlig - det tror jag att ni alla har uppfattat både tidigare och nu. Samtidigt måste jag också väga in möjligheten att i det längsta påverka besluten i rätt riktning. Är det så att jag helt väljer att ställa mig vid sidan av detta tror inte jag att vi i framtiden inte kommer att diskutera förslaget igen. Är det så att jag driver förslaget längre fram kan vi göra förbättringar som kanske gör det möjligt att kombinera en reglerad lagstiftning om signalspaning och ändå klara den personliga integriteten så långt det är möjligt. De senaste dagarna har vi fört konstruktiva samtal med regeringen och med våra kolleger i riksdagsgruppen. Vi har i Centerpartiet i dag diskuterat i riksdagsgruppen och blivit eniga om ett förslag som vi hoppas ska kunna bli verklighet framöver. Det som i grunden är det stora problemet för mig är att man i regeringsformen 2 kap. 6 § stadgar följande: "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp . Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande." Garantierna i det liggande förslaget är inte tillräckliga för att jag ska kunna känna att jag kan följa regeringsformen. Det handlar inte om att jag har en misstro mot nuvarande regering eller kommande regeringar per se . Det är svårt för mig att bedöma exakt vad som ligger bakom de uppgifter som funnits i medierna de senaste dagarna och hur mycket sanning det ligger i dem. Men helt klart är det något som väcker min oro. Om FRA olagligen har lagrat personuppgifter måste vi ställa oss frågan om de är redo att hantera ännu större maktbefogenheter än vad de redan har. Detta borde regeringen skyndsammast utreda, för att ta reda på vad som ligger bakom, vad som är sant och vad FRA har haft för aktiviteter tidigare. Vi kan inte heller bygga en stat som bara tar hänsyn till dagens situation, utan vi måste också kunna skapa system och säkerhet som är hållbara under lång tid och under många olika regeringar. Det har i inte alltför avlägsen tid begåtts kränkningar i Sverige mot enskilda människor, och det om något borde vara en varningsklocka. Återigen: Att signalspaning kan behövas och att den behöver regleras står helt klart, men inte på detta sätt. I Norrtelje Tidning skrev chefredaktören Reidar Carlsson: "Det finns därför inga skäl för riksdagen att godkänna alliansregeringens förslag om utökad signalspaning. Men tyvärr pekar allt på att lagen kommer att godkännas, trots att flera av allianspartierna ofta pratar om vikten av att förstärka integriteten. Det är en stor skandal. Alliansen borde göra det svårare för storebror att se oss, inte ge honom nya och bättre glasögon." Han har rätt - såväl som de många kloka synpunkter jag har fått i mejl, på bloggar, i sms och så vidare de senaste veckorna. Min gamle partivän Magnus Larsson har också rätt. Han skrev: Jag citerar: "Jag har hur många gånger som helst hört dig prata dig varm över att systemen aldrig får gå före människan på CUF och partistämmor. Jag hoppas att du har mod och ork att återigen driva den linjen, trots dom problem det kan innebära för dig." Fru talman! Jag hoppar över några bitar och lämnar dem därhän. Det som nu ligger för mitt avgörande är att bestämma huruvida jag i morgon ska rösta med oppositionen, med allt vad det innebär att jag utsätter regeringen, mina partikamrater, för, eller om jag ska rösta ja och därmed svälja hela konceptet, och det har jag mycket svårt för. Jag tycker att det finns kloka synpunkter i förslaget från utskottet som i allra högsta grad skulle kunna förstärka det förslag som finns och stärka integriteten och integritetsaspekterna av signalspaningen. Jag skulle därför vilja avsluta mitt anförande med att rikta en fråga till försvarsministern: Avser regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stärka upp integriteten, och vad är det i så fall som regeringen skulle kunna tänkas göra? För mig är det oerhört viktigt för att avgöra hur jag ska komma att lägga min röst. I detta anförande instämde Ulrika Carlsson i Skövde, Annie Johansson, Maria Kornevik Jakobsson och Kerstin Lundgren (alla c).

Fru talman! Först vill jag säga att jag tror att alla som hörde Fredricks anförande känner en fördjupad respekt för honom som politiker och person, detta oavsett ståndpunkt i sakfrågan. Ja, alliansen har lyssnat in ledamöter från flera partier som haft synpunkter. Jag kan här berätta - och jag kommer att behöva två repliker för att kunna göra det - att vi kommer att komplettera hanteringen av den nya signalspaningslagen med följande åtgärder: 1. Ett särskilt uppdrag kommer att lämnas till Datainspektionen om att fram till kontrollstationen 2011 följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv. Till Datainspektionen kommer en särskild referensgrupp att knytas, med personer som nomineras av riksdagspartierna. Datainspektionen har redan i dag i uppgift att granska personuppgiftsbehandlingen vid myndigheter. Med ett särskilt regeringsuppdrag kommer myndigheten att särskilt följa FRA:s verksamhet. 2. Regeringen avser att tillsätta en kommitté som utifrån ska följa FRA:s verksamhet generellt utifrån ett integritetsperspektiv fram till kontrollstationen. Kommittén kommer att verka utöver det integritetsskyddsråd som kommer att inrättas inom FRA. Den kommer också att verka vid sidan om Försvarsunderrättelsenämndens och Datainspektionens granskande verksamhet. Kommittén kommer att bestå av parlamentariker. Dess iakttagelser kommer att vara ett underlag inför den kommande utvärderingen av lagstiftningen. En uppgift ska vara att med ledning av gjorda erfarenheter bedöma dels om ytterligare integritetsskyddande åtgärder krävs, dels om formerna för tillståndsprövningen behöver utvecklas samt frågan om oberoende granskning. Kommittén ska ha möjlighet att lägga fram förslag som kan behandlas redan våren 2010.

Fru talman! Jag vore också glad om försvarsministern, om han hinner i sin andra replik, kunde utveckla sin syn på de förstärkningar som det finns texter om i utskottets betänkande och som det har framförts idéer om här i kammaren tidigare. Man kanske borde göra tillkännagivanden. Har försvarsministern någon synpunkt på detta?

Fru talman! Om kammaren väljer att göra en återremiss för att se över de frågor som Fredrick Federley pekar på är jag så klart öppen för det. Men det är kammaren som äger den frågan. Jag vill också nämna att jag är öppen för att den kommitté som jag nämnde tidigare ska kunna tillsätta ett integritetsombud, som ska ha till uppgift att bevaka integriteten för personer bosatta i Sverige och att den garanteras. Jag har också här i dag noterat att det finns synpunkter från andra partier och att man kanske är intresserad av att ta en vända till med det här. Det är väl i så fall gott så. Detta säger jag med anledning av den fråga som Fredrick Federley ställde.

Fru talman! Min personliga bedömning är att det känns tryggt att regeringen har lyssnat till den kritik som har varit ganska massiv under den senaste tiden. Jag tror också att man har tagit intryck av den debatt som har varit här i dag. Jag har hört flera inlägg under hela eftermiddagen som har gått i ungefär samma riktning. Jag skulle vilja avsluta detta med att yrka på återremiss och, om det förslaget skulle falla, avslag på propositionen. (Applåder)

Fru talman! Först vill jag instämma i att det var starkt av Fredrick Federley att över huvud taget gå upp i talarstolen. Det uppskattas verkligen. Det vi sedan får se är väl ett spel mellan två partier, antar jag - ett iscensättande av ett spel där Fredrick slänger ut en fråga spontant och försvarsministern ska svara på den. Det är klart att vi tycker att en återremiss är att föredra framför ett ja. Det är ju självklart. Men att lägga fram ett sådant här förslag vid sittande bord är otroligt fräckt. Det är makalöst! Att man vid en fråga av denna dignitet inte kan komma med ett sådant här förslag en vecka innan är inte bra. Min fråga till Fredrick är: Du nöjer dig alltså med detta? Kommittén och återremitterandet betyder ju att om vi har otur behöver det inte hända speciellt mycket. Vilka krav har du på förbättringar för integriteten för att du ska säga ja till detta så småningom?

Fru talman! Peter Rådberg kan inte ha missat när jag i mitt anförande berättade att vi de senaste dagarna har haft ett gott och konstruktivt samtal med regeringen, våra kolleger i de andra riksdagspartierna och internt i Centerpartiet. Det är ett samarbete som visar på styrkan i Allians för Sverige och på att vi är beredda att ta ansvar för landet. Vi är beredda att regera och leverera, även om jag kan säga att det inte har varit lätt för någon av oss i något parti. Vi har också landat i något som känns konstruktivt och som känns som en väg framåt. Du frågar vilka saker det är. Till exempel är det att vi gör ett tillkännagivande av de förstärkningar som finns hos utskottet, vilket jag har noterat att Vänsterpartiet tidigare har fört fram som en möjlig väg för att förstärka integriteten. Det kan till exempel handla om att stärka den juridiska delen av tillståndsprövningen och en rad andra förslag som kan komma att vara viktiga. Det här är förstås ett samtal som inte är slut här utan som kanske i stället har tagit en ordentlig början här, så att vi kan fortsätta vägen framåt. I alla sammanhang - det vet Miljöpartiet lika väl som någon annan - krävs förhandlingar och ett förtroende mellan olika parter. Ni i Miljöpartiet har tidigare tillsammans med två andra partier hanterat budgetar och vet mycket väl att samtalen kan föras ända till sista sekunden. Det är ingen hemlighet för en miljöpartist. Ska man vara konstruktiv och rak och ärlig tycker jag att man bör redovisa sina skäl härinne. Jag tycker att man bör redovisa de förslagen - därav mitt yrkande och mitt anförande, där jag också fick chansen att under längre tid än fyra sekunder i Rapport eller Aktuellt redogöra för de överväganden som jag faktiskt har varit tvungen att göra och som vi alla i denna kammare alltid är tvungna att göra. Det finns också vissa frågor som är särskilt svåra för oss. Vi får ofta ta och ge i många frågor där jag kanske inte alltid är hundraprocentigt övertygad om att vi är riktigt på rätt linje. Vissa frågor väger så pass mycket tyngre att man måste låta dem ta tid. Man måste också hantera frågor med den respekt de förtjänar.

Fru talman! Fredrick, du har hört debatten och vad experterna säger. Om det inte förändras något i förslaget när det gäller yttre hot blir det ju ingen större förändring i sig. Jag hoppas att Fredrick kommer att vara den som är pådrivande så att vi får en riktig förändring när det gäller integriteten, så att det blir ett verkligt skydd. Om formuleringen om yttre hot står kvar blir det i alla fall FRA som gör bedömningen av vad yttre hot är. Då står vi kvar på ruta ett, och då spelar det ingen roll hur mycket du finputsar ute på kanten. Detta är bara en uppmaning till Fredrick att se till så att integriteten i verkligheten stärks, inte bara på papperet.

Fru talman! Som den mycket ödmjuka människa jag är tar jag till mig av Peter Rådbergs förslag och råd.

Fru talman! Jag har stor respekt för Fredrick Federleys inlägg och hans vånda i det här ärendet. Jag kanske inte har lika stor respekt för hans vånda när det gäller att stiga upp och beskriva den. Sedan utspelar det sig stor dramaturgi som man ibland skulle kunna vara avundsjuk på här. Jag vill bara säga att vi i sak inte har sett att någonting har hänt. Man talar om vissa förstärkningar. Det skulle vi väl kunna tycka vore bra. Men, som sagt, i morgon är i morgon. Vi har inte röstat ännu, och hotet mot vår integritet finns fortfarande kvar. Det som är sagt är att vi ska kontrolleras mer, övervakas mer. FRA ska få rätt att avlyssna alla telefonsamtal, all e-post, alla fax och alla sms som korsar Sveriges gränser. Som vi nu vet handlar det inte om att kolla människor som är misstänkta för något brottsligt. Nej, alla ska kontrolleras - du och jag, mamma, pappa, syskon, kusiner, kompisar och vänner. Blir det ett ja till regeringens förslag riskerar vi nu en övervakningslag som strider mot grundläggande demokratiska rättigheter, som upphäver meddelandeskyddet och därför undergräver press- och yttrandefriheten i Sverige. Som journalist måste jag kunna garantera skydd för den som lämnar mig uppgifter. Som medborgare i Sverige måste jag ha rätt att kunna yttra mig utan att bli avlyssnad. Som medborgare, var som helst i världen, måste jag kunna lämna tips till redaktioner, också i Sverige, utan att bli avlyssnad och riskera att bli avslöjad som uppgiftslämnare. Sverige riskerar att isoleras från viktiga kontakter med resten av världen. Jag delar Författarförbundets och Journalistförbundets och Europeiska journalistföreningens oro för att personliga uppgifter om tiotusentals alldeles vanliga, hederliga och laglydiga människor kommer att hamna i sekretesskyddade statliga databaser. Vem tror på fullt allvar att ny teknik kan skilja hederliga medborgare från skurkar? Självklart kommer misstag att begås. Oskyldiga kommer att drabbas. Oskyldiga kan komma att få tillgångar konfiskerade. Oskyldiga kan komma att råka illa ut i sina hemländer på grund av svensk elektronisk spaning. Var så säker! Vem tror på fullt allvar att inte uppgifter om politisk aktivitet eller mycket privat information, till exempel om sjukdomar, kan komma att läcka ut? Även inom FRA är det faktiskt människor som ska hantera uppgifterna, och risken för att informationen kan missbrukas är uppenbar. Det är känsliga uppgifter som man kan fiska fram och därför eftertraktade uppgifter som kan säljas. Tjänstemän kan bli föremål för utpressning och mutor. Sådant har hänt förr. FRA liknar sökbegreppen vid fiskekrokar som sänks ned i en flod. En del fiskar fastnar, medan andra slinker igenom för gott. Jag skulle vilja säga att för en fångad ful fisk kommer hundratals - ja, tusentals - oskyldiga fiskar att fastna och få problem utan att vara skyldiga till något brott. För andra tiotusentals eller miljoner handlar det om att den personliga integriteten kränks, dagligen. År 1973 avslöjade Folket i Bild/Kulturfront hur Säpo och den dittills okända informationsbyrån IB registrerade människor med vänsteråsikter, ofta med illegala metoder. Jan Guillou och Peter Bratt som stod för avslöjandet dömdes båda till fängelse för sina avslöjanden. Makten visade sin arrogans på 70-talet. År 2008 visar makten återigen sin arrogans i sin iver att i spåren efter den elfte september övervaka svenskar och alla som svenskar har kontakt med i andra länder. På 70-talet var det vänsteråsikter som registrerades. På 2000-talet är det kanske religiösa åsikter eller både-och. Hur ska människor som har flytt undan förföljelse på grund av politiska åsikter våga ta kontakt med släktingar och regimkritiker i sitt hemland? Och hur ska vi journalister kunna tro att de ska våga ta kontakt med oss på våra redaktioner? Förslaget att låta FRA kontrollera alla samtal som korsar Sveriges gränser utgör det hittills mest upprörande exemplet på den utveckling mot det storebrorssamhälle som den något hysteriska USA-ledda kampen mot terrorismen hotar att leda till. Lagförslaget utgör ett hot både mot den personliga integriteten och mot pressfriheten. Återigen: Hur ska jag och andra journalister få tips till redaktionerna när meddelarfriheten i praktiken avskaffas genom signalspaningarna? Det är dags att ta på sig trenchcoaten igen och träffa Deep Throat i garaget, som Woodward och Bernstein gjorde på 70-talet. Det har citerats flitigt här i kammaren tidigare i debatten. Det har företrädesvis varit amerikanska tänkare. Jag tänker citera en svensk kvinna, nämligen Agneta Lindblom Hulthén, förbundsordförande i Svenska Journalistförbundet. Hon säger så här till TT i dag: "Under hela 2000-talet har denna riksdag fattat beslut, på beslut, på beslut om tvångsmedel som urholkar grundlagen. Nu utdelar man det stora dödshugget mot källskyddet. Det är förfärligt. Jag kan inte förstå hur detta kan hända i Sverige." Det sade hon till TT i eftermiddags. Hon tillägger: "Det skulle ha varit en våt dröm för Stasi att ha de här möjligheterna." Jag håller med. Det är ruggigt. Svenska Journalistförbundet och Sveriges Författarförbund säger nej. Advokatsamfundet säger nej, Säpo och Rikspolisstyrelsen likaså. Vilka är det då som säger ja? Jo, det är borgerliga politiker som annars säger sig värna den personliga integriteten och individens frihet. Det är dessa borgerliga politiker som nu blir förkämpar för inskränkningar i press-, meddelande- och yttrandefrihet i Sverige. Var finns nu alla liberaler som värnar de liberala idéerna? Fru talman! Jag ska avsluta med att läsa ur ett av alla de hundratals mejl som vi alla har fått i frågan: Jag kan inte förstå hur en demokratiskt vald representant i den svenska riksdagen kan stödja ett förslag för uppsamling och lagring av all modern kommunikation. Tidigare generationer svenska politiker har ju tvärtom skapat lagar för att säkra medborgarnas fri- och rättigheter. Fru talman! Jag kan inte heller förstå det. Jag yrkar därför avslag på punkt 1 i betänkandet.

Fru talman! Jag vill erinra Wiwi-Anne Johansson om att de uppgifter som gäller källskyddet eller efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen omgående kommer att förstöras, om de till äventyrs skulle fångas upp av FRA. Vänsterpartiet har tidigare i dag efterlyst förbättringar på olika punkter av det här förslaget. Jag tänker använda den här repliken till att säga att det nu finns en överenskommelse mellan partierna i alliansen i försvarsutskottet med utgångspunkten att utskottets kompletteringar från behandlingen förra våren till regeringen ska beslutas som tillkännagivanden. De är fem till antalet och rör en lång rad viktiga frågor för att den här processen och tillämpningen ska bli så rättssäker och trygg som möjligt. Sedan är vi överens om att en ny myndighet, utformad som en domstolsliknande nämnd, särskilt ska inrättas för att pröva just tillståndsgivningen. Det kommer alltså inte att vara en myndighet som hanterar både kontroll och tillståndsbeslut, utan det kommer att delas upp. Regeringen ska i sina beslut om inriktningar också ha en skyldighet att ta hänsyn till enskildas integritet, uttryckligen. Den domstolsliknande nämnden ska vidare fatta beslut om huruvida synnerliga omständigheter föreligger för sökning på person, vilket innebär att också sökbegreppen i de fallen kommer att bli föremål för en särskild tillståndsprövning.

Fru talman! Jag har varit här i kammaren hela eftermiddagen. Jag har hört den här föreläsningen tidigare. Jag har hört vad Allan Widman har sagt. Däremot förstår jag lika lite som alla andra som tydligen tillsammans med mig är oroliga och säger att det här är ett väldigt stort hot mot vår integritet. Jag förstår inte hur det här ska göra att man kan känna sig säker. När man fiskar i grumliga vatten får man upp fiskar, inte bara dem man fiskar efter. Man får upp en del andra fiskar också. Vi kan inte alls garantera källskyddet, för det är avlyssnat. Ingen, vare sig Allan Widman eller jag, kan gå ed på att det inte läcker. Det läcker naturligtvis från en sådan signalspaning som det gör från poliser, som det gör från alla andra också. Därför tror vi inte på det. Det är ett jättestarkt argument för att det inte ska användas. Det handlar om källskyddet, om meddelarskyddet. Det blir otroliga ingrepp i press- och yttrandefriheten. Det sade också nyligen Fredrick Federley som har haft sin vånda. Han sade att det här är det största ingreppet i den personliga integriteten som han har varit med om. Delar inte Allan Widman den uppfattningen? Med de här punkterna som vi har hört dig nämna tidigare i dag, är du helt på det klara med att det inte finns några som helst problem för pressfriheten och yttrandefriheten, för källskyddet?

Fru talman! Jag tror att jag har varit noga med att understryka att varje sådant här förslag innebär en risk av olika slag. Det kräver noggranna avvägningar. Vad beträffar eventuella läckor från FRA beträffande uppgifter som egentligen omgående ska förstöras kan jag konstatera att de tjänstemän som gör sig skyldiga till detta kommer att riskera straffrättsliga påföljder både i form av böter och fängelse. Den uppräkning som jag gjorde i punkter här har Wiwi-Anne Johansson möjligen inte hört tidigare.

Fru talman! Jag har hört Allan Widman diskutera de här punkterna delvis tidigare här under eftermiddagen. Men jag förstår inte. Vad är det i dem som skulle göra att jag och alla andra som är oroade över press- och meddelarfriheten plötsligt skulle säga: Ja, det här är jätteokej. Varför har inte Allan Widman sagt det här tidigare? Det gäller hela Journalistförbundet, Författarbundet och Europeiska journalistfederationen. Varför har du inte sagt det här så vi kunde säga att vi oroar oss alldeles i onödan? Eller är det något som kom upp precis nu i stunden? I så fall är det ju beroende på att det har varit den här rörelsen. Det har varit en massrörelse som jag inte tror att någon av oss har sett maken till på väldigt lång tid.

Fru talman! Jag har följt debatten i den här salen från min kammare och under de veckor och månader som har gått sedan den för första gången såg dagens ljus. Jag är uppriktigt bekymrad, inte bara på grund av de skäl som har anförts här, både från majoriteten och från oss i oppositionen - mina miljöpartistiska vänner tog upp viktiga ståndpunkter. Samtidigt har det pratats om att det finns en hel del opinion, däribland medierna, ledarskribenter, så kallade experter, vanligt folk och bloggare som har tyckt i den här frågan. Jag har inte kunnat se så många som tycker att det här är så bra. Däremot har vi läst, hört och sett att det finns många som tycker att det här är dåligt. En ledarskribent skrev häromdagen om den här propositionen som regeringen har lagt fram och som betänkandet hanterar. När denna ledarskribent skriver i sin tidning är det svårt att hålla sig för skratt, samtidigt som vi vet att det här är allvarligare än så. Fru talman! Jag ska återge några rader från ledarskribenten: Propositionen med den diskreta rubriken "En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet" har många formuleringar med litterära kvaliteter, skriver han. "Sökbegreppen får inte vara direkt hänförliga till en viss fysisk person om det inte är av synnerlig vikt för verksamheten". I klartext: Eftersom allt som Storebror uppmärksammar per definition är viktigt måste du räkna med att man kan söka även på ditt namn. - Finurligt! Han fortsätter vidare: "Tillstånd får endast lämnas om syftet med inriktningen väger klart tyngre än det integritetsintrång som inhämtning i enlighet med inriktningen kan innebära" - jag är redan försvunnen i den formuleringen - "och detta syfte inte kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt". I klartext: Kör så det ryker! "I brådskande fall får inriktning anges utan att tillstånd har lämnats." Ledarskribenten kommenterar här: Tjuvlyssna först och fråga sedan! Sedan fortsätter texten i propositionen: "Signalspaningsmyndigheten får, enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samarbete i signalspaningsfrågor med andra länder." I klartext: Dina ord kan hamna var som helst. Vi känner igen detta. Jag känner igen det från justitieutskottet, det utskott jag sitter i. Där led vi tidigare under våren ett nederlag i samma typ av integritetsskyddsfrågor, nämligen hemliga tvångsmedel och buggning. Exakt den här formuleringen användes även då. Jag fortsätter: "Upptagning eller uppteckning av uppgifter som inhämtats enligt denna lag skall omgående förstöras om innehållet berör en viss fysisk person och har bedömts sakna betydelse för verksamhet som avses i 1 paragrafen." Det här låter nästan som ett skämt: För vidare behandling se § 1, och så står det samma sak. Det är en evighetsparagraf. I klartext: Eftersom inget saknar betydelse i kampen mot en osynlig fiende eller i arbetet med att utveckla signalspanarnas kompetens behöver inget heller förstöras. När vi går igenom den här typen av frågor måste vi kunna lita på att de som företräder folket, alltså vi, har en bra grund att stå på när vi hanterar den stora mängden information som så kallade experter i olika utredningar eller myndigheter och förvisso också departement lägger framför oss. Vi är lekmän. En del av oss är jurister, andra har olika professioner. Men vi är inte experterna. Vi har att förlita oss på så kallade experter. När experterna lägger fram den här typen av texter vill åtminstone jag läsa dem tre gånger, fråga andra personer som kan ha insikt i frågan och åtminstone sova på saken. Vad regeringen och majoriteten - åtminstone stora delar av majoriteten - verkar ha gjort det senaste året är just att sova på saken. Karin Enström från Moderaterna säger att hon är glad att det har förts en livlig debatt. Vad har Moderaterna gjort för att föra denna debatt? Hur har man upplyst allmänheten? Hur har man upplyst andra lekmän? Jag har inte hört eller sett så mycket mer än små, väldigt korta anföranden om att det här är viktigt för rikets säkerhet och att vi måste ta ansvar när vi styr. Ni låter som socialdemokrater. När jag återigen lyssnar vidare på andra företrädare - jag måste se mig om i salen så att jag inte tar ett namn som kanske inte är här, för det är många som har hunnit gå hem. Däremot kan vi väl ta statsrådet. Han har ändå ett ansvar, oavsett om han är här eller inte. Han säger så här: Det säger sig självt att FRA inte kan massavlyssna och masslagra - jag sätter in några av mina egna ord - eftersom deras budget inte skulle räcka till. Han använder det här anförandet. Han sade i klartext just detta. Han sade att FRA skulle kunna masslagra och massavlyssna om de hade haft råd till det. Men regeringen kommer inte att ge de pengar som behövs för att kunna köpa in de lagringsutrymmen och de hårddiskar som behövs för att lagra - därför ska vi vara säkra på att det här inte är ett problematiskt område.

Fru talman! Jag tror inte att statsrådet Sten Tolgfors som har fått det här i sitt knä är särskilt glad över det. Jag tror att han var rätt så glad när Mikael Odenberg, den förra försvarsministern, hade hand om frågan. Han kunde vara the bad guy . Men det är svårt, kära statsråd, för den här typen av inskränkningar är något som kommer att följa med oss långt in i framtiden. Många av oss är helt nya här. En annan fråga som jag vill ta upp är beskrivningen av vad det är som är förändrat, vad det är som föranleder att FRA måste få nya spelregler och nya uppgifter. Jag ska gå in på det, fru talman, för det är också väldigt talande för vad vi har debatterat här i dag. Jag tycker att Fredrick Federley touchade vid det. Jag har läst hans inlägg, jag har hört honom, och jag vet att han verkligen tycker att det här är viktigt. Frågan är, som min kollega Peter Rådberg tog upp, om de eftergifter som statsrådet medgav är värda något mer än de ord han uttalade. Jag ska ta upp just den nya tidens hot. Vad är det som har hänt som har föranlett att Försvarets radioanstalt ska få nya uppgifter? Man beskriver det så här: Eftersom etern inte längre innehåller så mycket trafik är det meningslöst att lyssna där. Flera företrädare för Moderaterna före mig här har sagt att det är mindre än 5 procent av all trafik som går via etern, och därför måste FRA börja lyssna även i kabel. Men problemet är, fru talman, att jag har aldrig kommunicerat via etern. Det har inte många av oss gjort. Vi är inga radioamatörer - det finns sådana; min bror är en sådan - som kommunicerar via etern. Men vi har skrivit vanliga brev, ni vet, sådana där med kuvert som man slickar på och stänger och lägger på den gula eller blå lådan. Det är så vi har kommunicerat. Vad sjutton håller vi på med när vi försöker hantera frågan och låtsas som att vi vanliga människor kommunicerade via etern - men nu när FRA får nya uppgifter så måste man också lyssna i kabel. Jag tycker inte att detta är rätt sätt att debattera frågan. Jag struntar i om mindre än 5 procent av trafiken går via etern. Vad har det med mig att göra? Jag kommer aldrig att kommunicera via etern och har i princip aldrig gjort det, utom kanske när jag har skickat något telex eller telegram eller vad det hette förr i tiden - men knappt då och aldrig i dag. I dag går den vanliga trafiken som tidigare gick per vanlig post oftast via kabel. Jag tror att det är någonstans där vi blandar ihop begreppen. Som jag sade tidigare: Vi är inga experter. Vi ska inte låtsas vara experter. Vi kommer inte att kunna vara experter. Vi har experter som ska skriva texten, vi ska kunna granska dem, vi ska be dem skriva om texterna tills vanligt folk förstår vad där står. Vi ska inte gömma oss bakom att endast mindre än 5 procent av all trafik går genom etern, för det berör inte mig. Det berör inte de människor som kommunicerar i dag. Det berörde dem inte heller för 20-30 år sedan. Vad gjorde FRA när vanliga medborgarna kommunicerade med brev, undrar man förstås. För om man hårdrar det resonemang som majoritetens företrädare tar upp får man det till att FRA skulle ha öppnat varje brev som gick ut ur eller in i Sverige. Gjorde FRA detta? Nej, knappast. Det vet vi att de inte gjorde, för det skulle inte någon företrädare här kunna godkänna. Men det är i princip det vi i morgon kommer att rösta om. Det är den typen av kommunikation som vi nu plötsligt ger tillträde till. Det är som att säga att vi öppnar och läser breven, men sedan glömmer vi vad vi har läst. Det vi har läst ska vi också försöka förpassa till något slags förstörelsemekanism. Det håller inte. Opinionen i dag pekar på att det inte håller. En annan viktig fråga här handlar om alla de områden som har hanterats och debatterats. Jag vill lyfta upp en sådan myndighet som har jag medansvar för eftersom jag sitter i justitieutskottet, nämligen Säkerhetspolisen. Flera personer har citerat deras uttalande i remissvaret, men det tål att göras igen, för jag tycker att de slår huvudet på spiken. Och när Säpo slår huvudet på spiken gäller det verkligen att försöka hantera det de säger. Så här säger de: "Även om verksamheten benämns signalspaning är det viktigt att understryka att resultatet är detsamma som när polisen verkställer hemlig teleavlyssning, dvs. det allmänna får del av sådan kommunikation mellan personer som annars är skyddad mot avlyssning." Det allmänna - vilka är det? Det är inte vanliga människor, utan det är till exempel myndigheter. "Det är således fråga om en massiv telefonavlyssning och förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet som vida överstiger den kränkning som förslagen om buggning och preventiva tvångsmedel sammantaget innebär." Miljöpartiet var emot förslaget och det beslut som faktiskt klubbades igenom om buggning och preventiva tvångsmedel. Vi är jättemycket mer emot detta förslag som vi debatterar i dag. Miljöpartiet har tagit upp de viktiga frågorna, och när företrädare för majoriteten tidigare pratade om att det inte finns något riktigt avslagsyrkande vill jag peka på att det finns i klartext här i betänkandet. Det står här, och det är det jag ska yrka bifall till nu. Det är reservation 3, och reservation 3 hanteras på s. 18 och 19 i betänkandet. Där står reservationen som vår ledamot Peter Rådberg faktiskt har tagit upp. Så här står det: "Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:Ju446 av Mehmet Kaplan m.fl. (mp)." Var kan vi läsa i det yrkande som vi yrkar bifall till? Jo, detta: "Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att av rättssäkerhetsskäl" - inga andra skäl. Inte det som Fredrick Federley var inne på, att försöka visa att regeringen skulle vara svag. Absolut inte. Jag tycker att den här regeringen verkligen har visat styrka genom att genomföra alla de saker de sade att de skulle genomföra. Folket verkar inte tycka om det riktigt, men det är en annan fråga. Vi fortsätter titta på vad Miljöpartiet vill bifalla: "av rättssäkerhetsskäl avvisa kommande förslag från regeringen om kabelspaning för Försvarets radioanstalt." Vi vill alltså avslå detta. Det finns väldigt tydligt i den text vi har till förfogande här. Finns det något ytterligare som kan få oss att ändra oss? Jag tycker nämligen att det är lite på gränsen till osmakligt när de stora partierna flirtar med varandra och pratar om att ja, vi skulle kanske kunna komma överens, eftersom det fanns ett tiotal punkter där vi ändå var nära varandra. Det är det jag är lite orolig för, att vi skulle ha kunnat få detta utan ens en så här pass stor debatt. Det var väldigt mycket hysch-hysch förra året innan frågan bordlades. Från Miljöpartiets sida lyckades vi, tillsammans med en tillräckligt stor minoritet, bordlägga alltihop så att regeringen skulle få sova på saken; så också majoriteten. Och vad har man gjort? Jo, man har sovit. När jag än en gång tittar på de förslag som återigen ska tillbaka till försvarsutskottet blir jag lite orolig - igen. Vad är det Fredrick Federley kommer att få för sin ståndaktighet och sitt mod? Det tycker jag nämligen att han har visat. Han har visat mod, och jag hoppas att fler från majoriteten kommer att visa det modet. Men vad får de i gengäld? Fru talman! Jag ska ta upp vad det är de får. De får en precisering av för vilka ändamål signalspaning ska få bedrivas inom ramen för den föreslagna lagstiftningen, alltså i princip plus minus ett, kanske. De får veta hur tillämpningen av tillståndsgivningen ska ske, att det ska finnas rättssäkerhets- och kontrollmekanismer för det; det står så i texten. Sedan får de också veta att förstöring av uppgifter ska genomföras, att det ska beskrivas närmare. Detta får de. Är det tillräckligt? Vi i Miljöpartiet säger nej. Jag är säker på att domen från allmänheten kommer att vara lika hård, om inte hårdare, för vi har trots allt ett visst sätt att hantera denna typ av frågor. Vi kan inte säga vad som helst från talarstolen. Jag är säker på att många ledarsidor i morgon kommer att ta upp den här frågan. Det roliga i situationen är att vi från Miljöpartiets sida troligtvis skulle sagt samma saker om vi suttit i majoritet som vi säger i dag när vi är i opposition. Det handlar nämligen om att våga stå för det man tror på. Det visar Fredrick Federley att han är beredd att göra, men jag tror att priset är för lågt. Han kommer att bli köpt för mycket mindre än han egentligen är värd. Det är synd. Fru talman! Jag vill i mitt anförande än en gång lyfta upp frågan som handlar om propositionen med det gulliga namnet En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet . Det var den som gjorde att många människor tillsammans med oppositionen - framför allt Miljöpartiet och i viss mån även Vänsterpartiet - funderade var debatten fanns. Varför var det ingen debatt? Varför var det bara ett par IT-experter och bloggare som tog upp frågan? Varför tog inga ledarskribenter upp den? Så plötsligt händer det. För bara två tre veckor sedan small det till. Peter Rådberg från Miljöpartiet tog upp detta och undrade varför vi väntade så länge, till dagen före beslutet, med att ändra oss. Vi sköt ju till och med upp voteringen till onsdag kl. 9 när den egentligen skulle varit i dag kl. 15.30. Jag tror inte att det handlar om att vi ska försöka hantera frågorna på ett seriöst sätt och tänka igenom, diskutera, debattera och försöka komma fram till någonting vettigt. I stället tror jag att det handlar om att opinionen inte var sådan som regeringen hade bedömt. Man gjorde en missbedömning, och den missbedömningen kommer man att få betala för, kanske inte i form av ett motbeslut men med något som man i alla fall kommer att få dras med länge. Det kommer definitivt inte att förändra läget för regeringen. När man sovit i ett år skulle man i princip ha kunnat lägga detta åt sidan och göra en värdig utvärdering av vad FRA ska göra med det uppdrag det har. Fru talman! Det handlar också om en annan viktig fråga, nämligen vad en myndighet ska göra när den inte längre har några uppgifter. Regeringen har varit duktig på att stänga ned myndigheter. Djurskyddsmyndigheten rök så fort de kom till makten, vilket vi i Miljöpartiet fortfarande sörjer. Men FRA får vara kvar, för det är ju tufft att ha en trebokstavskombination likt NSA i USA, eller kanske FBI; i justitieutskottet diskuterar vi om vi ska införa något sådant. Samtidigt visar detta vilken bräcklig tråd vår demokrati och vår yttrandefrihet hänger på. Den bräckliga tråden kommer vi från Miljöpartiets sida alltid att vara beredda att tvinna vidare på och se till att den blir starkare. I detta anförande instämde Gunvor G Ericson, Jan Lindholm och Lage Rahm (alla mp).

Fru talman! Jag ska tala om den personliga integriteten. Skyddet för den personliga integriteten slås fast i grundlagen. Det finns en principiell gräns som staten inte får överskrida, och sedan finns det undantag. Ett intresse balanseras av ett annat intresse. När det gäller landets säkerhet finns det många sådana avvägningar. En stor del av ansvaret för den personliga integriteten måste väl i rimlighetens namn falla på den enskilde själv? Det ligger i själva begreppet. En integer person är en person som sätter gränser, som har sina egna ord och distinkta konturer. Birgitta Ohlsson beskrivs i dagens DN som en kvinna med stark integritet. Skulle hennes integritet på något sätt naggas i kanten av signalspaning mot yttre hot mot landet? Jag tror inte det. Jag tror inte att någonting kan vara ingrepp i hennes personliga integritet så länge hon är den hon är. Den personliga integriteten är ett karaktärsdrag. Själva ordet integritet betyder hel, hel i moralisk bemärkelse, icke-korrupt. Det måste väl vara dessa mänskliga kvaliteter som skyddas av grundlagen? Djupast sett är det rätten att stå fri från hot och påtryckningar som grundlagens okränkbara mänskliga rättigheter skyddar. Det är de politiska rättigheterna, skyddet till liv, hälsa, personlig frihet, yttranderätt, rösträtt, föreningsfrihet, pressfrihet, allt det som skyddar mig från varje form av påtvingad underkastelse. Blir det då inte paradoxalt om människor förlitar sig på staten som den ultimata garanten för deras personliga integritet? Om integriteten kan hotas av en lag om signalspaning, vad gör vi då, gott folk, med mobilerna, bankomatkorten, personnumren och bredbandet? Det finns mängder av omständigheter där staten träder in för att skydda landet, ekonomin och medborgarna mot hot, brott och sönderfall. Den kontrollen är berättigad tills motsatsen är bevisad. Vi får godta det. Vi får acceptera att det vidtas antiterroråtgärder på flygplatser, att bombsajter på Internet plockas bort, att Försäkringskassan samkör register för att förhindra bidragsbrott. I en välfärdsstat som vår är staten inblandad i vår privata sfär vare sig vi vill det eller inte. Den personliga integriteten är därför lika mycket ett eget ansvar som en rättighet. Det grundlagen borde försöka återuppväcka hos individen, fru talman, är strävan efter inre frihet, viljan att ha ett eget jag. Med hänvisning till personlig integritet i den meningen yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Frågan om signalspaning är utan tvivel en av de svåraste frågor jag någonsin konfronterats med, inte bara som riksdagsledamot, utan över huvud taget. Jag har våndats under lång tid över frågan hur jag ska rösta nu när frågan ställs på sin spets. Vetskapen om att många människor kommer att bli oerhört besvikna har gett mig många sömnlösa nätter. Det är inte alltså med något lättsinne jag till slut landat i ett ställningstagande i frågan efter många långa samtal, såväl med riksdagsgruppen och partiledningen som med mig själv. Min inställning till förslaget om utökade möjligheter till signalspaning behöver knappast utvecklas. Jag har upprepade gånger klargjort min kritik mot förslaget och har också varit tydlig med att signalspaning behövs. Men det krävs också grundläggande rättssäkerhetsgarantier. Det aktuella förslaget och dess proportionalitet mellan mänskliga fri- och rättigheter å ena sidan och säkerhetsintresset å den andra är enligt mig inte tillräckligt balanserat. Det är inte bara min uppfattning. Den delades också av Justitiedepartementet, Rikspolisstyrelsen, Säpo och många andra remissinstanser då frågan ursprungligen hanterades. Vi har alltså att göra med ett av de känsligaste ärenden Sveriges riksdag har hanterat i modern tid. Oavsett vilken inställning man har i sakfrågan skulle det vara rent ansvarslöst att inte fatta ett självständigt och informerat beslut i en sådan fråga. För min del blir frågan särskilt svår, då jag har varit engagerad i att försöka förbättra ett förslag som ursprungligen var än värre än det vi ska ta ställning till i morgon. Men även med de förbättringar som genom Centerpartiets försorg har tillkommit återstår fortfarande brister. Därför vill jag se utförliga och konkreta förslag om hur integritetsskyddet ytterligare kan förstärkas. Fru talman! Hade ärendet endast rört sakfrågan hade valet naturligtvis varit lätt. Den nuvarande oppositionens beredning är också något man kan anmärka på. Här bar naturligtvis Socialdemokraterna ett stort ansvar. Det saknas såväl en grundlig parlamentarisk beredning som en analyserande professionalitetsbedömning, vilket Integritetsskyddskommittén, där jag var ledamot, generellt påtalat i de betänkanden vi lagt fram. Dessutom omfattas inte en stor del av regleringen av lag, utan kommer att ske genom regeringens förordningar, vilket också är något kommittén kritiserat när det gäller lagstiftningen. Man inskränker mänskliga fri- och rättigheter. Man kan inte nog påtala vikten av att de förslag som finns i betänkandet blir just tillkännagivanden för regeringen. I sakfrågan är jag övertygad om att det krävs mer i det liggande förslaget, trots kontrollstation, ökad rättstrygghet och stärkt skydd för den personliga integriteten, vilket tillkommit bland annat genom Centerpartiets aktiva integritetsarbete, där både jag och Staffan Danielsson kämpat hårt för detta. Mot detta ska dock ställas det ansvar man har som riksdagsledamot. Att rösta emot den regering man själv har varit med om att rösta fram kan inte ske lättvindigt. Det ska inte vara något man gör utan vidare. En partibaserad demokrati bygger på att väljarna kan lita också på att ledamöterna när det kniper sluter upp bakom den egna regeringen. Det är en förutsättning för det parlamentariska styrelseskick som vi har. Det ter sig som självklart att det ska krävas ytterst goda argument för att rösta emot ett förslag som lagts av den egna regeringen. När man är representant för en valkrets och för sina väljare ter det sig naturligt att man också följer den politik, den övertygelse och den ideologiska inriktning som både partiet och man själv som person blev vald för, och i mitt fall inkryssad för. Fru talman! Som framgått är det en fråga om delikata avvägningar. Överväldigande många är de som satt sin tilltro till mig som en vakthund för liberala värden i riksdagen. Det här är inte ett lätt beslut för någon i Centerpartiets riksdagsgrupp. Under intensiv och konstruktiv diskussion är gruppens mening att förslaget som nu ligger på bordet i första hand bör återremitteras för integritetsstärkande och grundläggande förbättringar. Denna fråga handlar i grunden om mig själv. Jag vill varje dag kunna vakna upp och se mig själv i spegeln utan att skämmas. Oavsett alla andra argument måste jag till sist kunna rättfärdiga mitt agerande gentemot mig själv. Jag har under de senaste dagarna funderat mycket kring frågor som rör maktdelningen mellan riksdag och regering, hur man ser på sitt ledamotsuppdrag och var gränsen mellan övertygelse och lojalitet går. Även om min utgångspunkt är och förblir lojalitet med den regering jag själv arbetat hårt för ska bli vald har lojaliteten också någonstans en gräns. Visst måste man kunna svälja den egna stoltheten också när det är riktigt tufft. Men det betyder inte att man underkastar sig till varje pris. Varje riksdagsledamot med självaktning vet att den gränsen en dag kommer att korsas. När jag väger lojaliteten med regeringen mot innehållet i förslaget blir min slutsats efter många veckors vånda, framför allt under det senaste dygnet, att jag ställer stora krav på förändringar i det liggande förslaget. Jag måste som Annie, politiker och integritetspolitisk talesperson leva upp till min paroll om att skapa ett samhälle med mer människa och mindre stat, ett liberalt samhälle som börjar hos människor. Jag har också sett min styrka i att jag är en av de ledamöter som är valda på ett starkt personligt mandat. Centerpartiet, liksom de övriga partierna i Allians för Sverige, har under lång tid bejakat personvalet och eftersträvat närmare band mellan väljare och valda. Jag är fullt införstådd med att de senaste dagarna har skapat turbulens och frustration hos många. Jag vet också att det har väckt en del ilska. Men jag hoppas också på förståelse från parti och allianskamrater, från väljare och vänner, när jag säger att det förslag som nu ligger på bordet helt enkelt inte är tillräckligt bra. Ni känner alla mitt engagemang för alliansregeringen, för liberala värden och för ett återval 2010. Vi har mycket att uträtta tillsammans de kommande åren. Fru talman! Det som stör mig i debatten är att Socialdemokraterna spelar på en fribiljett. Faktum är och förblir att de inskränkningar i den personliga integriteten som med det liggande förslaget till signalspaning når ett slags crescendo under en lång följd av år har orkestrerats av socialdemokratiska regeringar. De socialdemokratiska företrädare som i dag talar med darr på stämman om personlig integritet har tidigare stött uppbyggnaden av Bodströmsamhället steg för steg. Inte ens i morgon kommer knapptryckningen för Socialdemokraterna att vara uppriktig. Ert agerande är och förblir ett eländigt hyckleri. Försök inte ens göra ett nummer av min eller någon annans röst i morgon! Försök inte ens säga att ni är integritetsvänner! Mellan vårt och ert engagemang för personlig integritet och personlig frihet skiljer det hela oceaner. Fru talman! Frågan om signalspaning och personlig integritet är ett av de svåraste beslut jag någonsin fattat. Utan tvivel kommer debatten att leva vidare, och oavsett hur morgondagens votering går kommer jag och andra att leva med beslutet under en väldigt lång tid. Samtidigt som debatten är tuff och känslomässigt laddad är jag dock optimist. De gångna dagarna, veckorna och månaderna har diskussionen om rätten till personlig integritet tagit ny fart. Det har skickats en tydlig signal till dem som tror att man gradvis kan avskaffa rätten till privatliv utan protester. Det har blivit tydligare att Centerpartiet som parti verkligen menar allvar med skyddet för den personliga integriteten genom att vi nu unisont kräver återremiss av hela lagförslaget med konkreta förbättringar. Voteringen i morgon innebär därför förhoppningsvis också en ny start på en annan debatt, en start på en rörelse där vi steg för steg de kommande åren kan stärka skyddet för integriteten och den personliga friheten. Så kan också något positivt komma ur en destruktiv debatt för oss alla, för Centerpartiet och för alliansen. Det har kommit över 2 000 mejl angående detta betänkande, under det senaste dygnet runt 600. Det är många medborgare som har hört av sig, en del till oss alla, men många personligen. Många mejl och telefonsamtal den senaste tiden har varit väldigt känslosamma. Jag vill särskilt lyfta fram en ung kvinnlig centerpartistisk politiker, som lyssnade till ett anförande jag höll i Uppsala för drygt ett år sedan. Jag talade om en av mina personliga förebilder, gestalten Dagny Taggart i Ayn Rands bok Och världen skälvde . Dagny är en stark och rakryggad kvinna som trotsar strukturer där det inte var självklart för en kvinna att göra det som männen gör, för att lyssna på sig själv och sin inre drivkraft. I ett mejl skriver Hanna: Annie! Du berättade i en källarlokal i Uppsala om hur du beundrade Dagny Taggart. Det förvånar mig inte. I likhet med Ayn Rands romanfigur har du alltid symboliserat en rak och oböjlig rygg i mina ögon. Jag skulle önska att du visade vad ordet integritet betyder den 17. Jag vet att du kan vara Dagny. Jag ska vara Dagny. Det finns allvarliga brister i det förslag som nu ligger på bordet. Ett intrång i den personliga sfären kräver att vi har godtagbara och tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Det lagförslag som vi har att ta ställning till i morgon behöver förbättras. Det finns vissa ståndpunkter som är helt grundläggande och viktiga att allvarligt överväga och som vi också efter Fredrik Federleys anförande har talat om utanför kammarens sal. Det handlar om att tillsätta en kommission eller liknande kommission som ser över FRA:s tidigare verksamhet och hur den har inkräktat på den enskildes grundläggande rättighet till privatliv. Det handlar om att återkomma med utförliga och konkreta förslag om hur integritetsskyddet kan tillgodoses genom ett förstärkt uppdrag till bland annat Datainspektionen och en parlamentarisk referensgrupp knuten till denna granskning. Det handlar om att tillsätta en kommitté som under hela tiden fram till den föreslagna kontrollstationen 2011 verkar utöver det integritetsskyddsråd som kommer att inrättas inom FRA och som verkar vid sidan av Försvarsunderrättelsenämndens och Datainspektionens granskande verksamhet. Denna kommitté ska med ledning av gjorda erfarenheter bedöma dels om ytterligare integritetsskyddande åtgärder krävs, dels om formerna för tillståndsprövningen behöver utvecklas. Här ser jag som en grundläggande faktor en oberoende myndighet som ger tillstånd, till skillnad från Försvarsunderrättelsenämndens två olika myndigheter som finns i det liggande förslaget i dag. Fru talman! Det senaste dygnet har inneburit oerhört mycket arbete - man skulle också kunna uttrycka det som oerhört lite sömn. I mitt liberala hjärta och min liberala övertygelse har Benjamin Franklins citat klingat: "Those who would give up essiental liberty to purchase a little temporary safety deserve neither liberty nor safety", det vill säga: De som ger upp nödvändig frihet för att köpa tillfällig trygghet förtjänar varken frihet eller trygghet. Därför är det för mig grundläggande att det förslag som träder i kraft den 1 januari 2009 uppfyller de rättssäkerhetsgarantier som uppräknats. Vi har haft konstruktiva samtal under det senaste dygnet mellan allianspartierna, vilket också ställer krav på oss att agera. Nu är det en stor möjlighet för oss i alliansen att agera på ett sätt som stärker integritetsskyddet och tar oss bort från vägen mot ett Bodströmsamhälle. Därför skulle jag vilja yrka på återremiss av det nu liggande förslaget till försvarsutskottet. Skulle det här förslaget falla under morgondagen kommer jag att yrka avslag på det förslag som nu finns. I detta anförande instämde Fredrick Federley, Maria Kornevik Jakobsson, Mildred Thulin och Stefan Tornberg (alla c).

Fru talman! Tack, Annie Johansson, en av dessa liberala hjältar! Jag har en undran om den fråga som Annie Johansson avslutade med. Vad är det för rättssäkerhetsgarantier som Annie Johansson pratar om och som tidigare även Fredrick Federley tog upp? Jag instämmer i det och tycker att det är bra att det finns rättssäkerhetsgarantier. Du tog upp att det ska finnas en kommitté som ska verka utöver Integritetsskyddsrådet och att det handlar om att kunna sätta i gång det kanske största försöket med människor inblandade när det gäller just integritetsskydd. Vad är det som rättfärdigar detta? Det är också intressant att samma person citeras om och om igen. Kalle Larsson från Vänsterpartiet citerade Benjamin Franklin, och det har länge funnits på Miljöpartiets hemsida detta att den som ger upp lite frihet för att öppna för lite säkerhet kommer att mista båda. Men frågan är om essensen i just detta citat överensstämmer med grunden i förslaget. Vore det inte bättre att tillsätta en parlamentarisk grupp för att utreda vad FRA ska göra i framtiden och inte bara försöka putsa, hyvla och sandpappra i kanterna på detta åbäke till lagförslag?

Fru talman! Tack så mycket, Mehmet Kaplan, för dina frågor. Under de senaste veckorna har man i medierna och också på min blogg kunnat följa de olika svårigheter som jag har ställts inför och de olika avvägningar som jag har gjort. Det har handlat om dels Centerpartiets ställningstagande, dels om min egen övertygelse och det faktum att det har legat en proposition på bordet. Jag har funderat oerhört mycket på hur vi genom konstruktiva samtal och förslag kan lyckas nå det som jag eftersträvar med det förslag som nu ligger på bordet. Jag redogjorde ganska utförligt i mitt huvudanförande, måste jag säga, för de bevekelsegrunder som jag har haft och också vad som har blivit tillgodosett. Jag ska för säkerhets skull förtydliga detta i det här replikskiftet. Det finns i dag ett papper som förmodligen kommer att finnas i försvarsutskottet i morgon om förslaget återremitteras. Det innehåller oerhört många integritetsstärkande åtgärder i förslaget. Bland annat innebär det att de förslag som Staffan Danielsson arbetade in i betänkandet under förra våren nu kommer att bli tillkännagivanden. Det handlar då om en precisering av för vilka ändamål signalspaning ska få bedrivas. Det handlar om tillämpningen av tillståndsgivningen. Det handlar om hur förstöring av uppgifter ska genomföras. Det handlar om att regeringen ska lämna årliga rapporter till riksdagen. Och det handlar om just kontrollstationen. Det är dessa tillkännagivanden som jag tycker är viktiga att lyfta fram. Det andra handlar om det som jag också tog upp i mitt inledningsanförande, att tillstånd inte ska ges av Försvarets underrättelsenämnd utan av en oberoende myndighet utanför denna. Det tredje handlar naturligtvis om förstärkningar vad gäller Datainspektionen, som får mer muskler, och om en parlamentarisk kommitté som noga ska följa detta. Detta tycker jag är oerhört många förbättringar.

Fru talman! Tack, Annie Johansson. Det är bra punkter. Men är det tillräckligt för att de människor som under de senaste veckorna har visat att det finns farhågor att bemästra ska kunna vara trygga med den här lagen? Är det tillräckligt också för att kunna känna att det finns en grund i detta lagförslag som har ett gott syfte? Jag förstår att repliktiden tog slut. Men varför inte tillsätta en parlamentarisk kommission för att se över FRA och vad det är som FRA ska göra i framtiden när det nu inte finns så mycket trafik i etern? Det är mindre än 5 procent har vissa allianskolleger sagt. Det framkom uppgifter i går i Rapport om att FRA sysslat med en del saker som ligger på gränsen för vad de egentligen borde ha gjort. Till exempel har man lagrat en del information. Tidigare talare tog upp just detta. Vi tycker från Miljöpartiets sida att det finns en del frågetecken som inte går att räta ut med ett nytt område. Bara för att folk inte längre använder etern ska vi tillåta FRA att lyssna via kabel. Jag tycker att det är där som jag inte riktigt har fått svar. Jag är entusiastisk över att både Fredrick Federley och Annie Johansson faktiskt tar det här på allvar, men det är synd att det inte är många fler. Det är synd att en sådan som Johan Linander är föräldraledig och inte kan delta i debatten här, för annars hade ni åtminstone varit tre. Men det räcker inte mot den enorma majoritet som har funnits under denna korta tid.

Fru talman! Jag kan garantera Mehmet Kaplan att det är betydligt fler än jag och Fredrick Federley som stöder förslaget som jag redogjort för om en återremiss. Jag är också glad att det har blivit tydligare att Centerpartiet och alliansen verkligen menar allvar med skyddet för den personliga integriteten. Det är också därför som Centerpartiet unisont kräver en återremiss av hela förslaget och konkreta förbättringar. Mehmet Kaplan tog upp de nyhetssändningar som har varit de senaste veckorna, och som också har varit en starkt bidragande orsak till alldeles för få sovtimmar. Det är också därför det är viktigt för mig att säga att en del i det förslag som finns på det papper som jag redogjorde för innebär att man ska granska den verksamhet som har skett i FRA. Det är alldeles grundläggande för att se om det har gjorts övertramp av den personliga integriteten. Mehmet Kaplan frågar också mig om det här är tillräckligt för en liberal som mig. Visst finns det bevekelsegrunder. Det är ett krav för mig att de saker som nu står på papperet genomförs. Om det inte blir någon återremiss under morgondagens votering var jag tydlig i mitt huvudanförande med att jag kommer att rösta för avslag på propositionen. Såsom den ligger i dag är det inget alternativ för mig, Annie Johansson, att yrka bifall till detta. Det krävs integritetsförbättringar för att hitta en balans och en god proportionalitetsbedömning mellan vikten av att skydda den enskildes privatsfär och säkerhetsintresset. Jag är jätteglad att vi efter många, långa konstruktiva samtal så här i slutskedet faktiskt har lyckats komma till en gemensam lösning.

Fru talman! Det har skett mycket, och jag funderade på om jag skulle skriva om eller lägga till saker i det som jag hade tänkt anföra. Jag kommer tillbaka till det i slutet av mitt anförande. Jag tänkte att vi skulle börja med att faktiskt debattera det förslag som föreligger här i dag och som i mångt och mycket kommer att finnas kvar även efter en eventuell återremiss. Det innebär helt enkelt att Försvarets radioanstalt, FRA, får möjlighet att kolla upp och kontrollera även det som går i kabel, det vill säga all teletrafik, e-post, Internet och så vidare. Allt sådant går i kabel. Man säger att det bara gäller det som lämnar landet. Men problemet är att i dagens samhälle och med dagens strukturer på nät lämnar i princip allting landet. Det handlar om e-post. Det handlar om kontroll av de besök människor gör på nätet. När man skriver in en webbsida och går dit lagras och registreras det. Det handlar om mobilsamtal, som alltsomoftast går via utlandet. Andra telefonsamtal går kanske inte lika ofta via utlandet, men en betydande del av dem gör det. De samtal man ringer till utlandet går givetvis via utlandet - surprise ! Det gäller även sms, som i många fall går via utlandet, och mms, som går samma väg. Helt enkelt går det mesta av trafiken i kablarna via utlandet, och kommer därmed att få avlyssnas. Faktum är att de IT-experter som har uttalat sig har visat och sagt att det är i princip omöjligt att avgöra vad som går via utlandet och vad som inte gör det. All den trafik vi alstrar avlyssnas alltså. Det handlar om de brev man skriver. När jag skriver ett brev till min mor kan det avlyssnas. Om jag besöker en webbsida kan det lagras. Det har hävdats att all den här trafiken inte skulle gå att lagra. Men man behöver inte lagra all trafik. Man behöver inte lagra precis hela den webbsida som jag besöker. Man behöver bara lagra adressen så vet man vad det är för webbsida. Det är mycket sådan trafik som sker. E-post är en ganska liten trafik i det perspektivet. Det här var lite om vad lagen innebär. Vad lagen inte innebär är att vi får fast några terrorister i och med detta. Som företrädare för mitt parti tidigare har sagt är det faktiskt lätt att komma runt själva avlyssningen om man vill. Givetvis kommer Försvarets radioanstalt att kunna samla upp uppgifterna, samla in dem och så vidare. De kommer att kunna få tillgång till dem - om man nu mejlar via Sverige. Det är ju inte säkert att man gör det om man är terrorist och vill begå ett terrordåd i Sverige. Då kanske man inte nödvändigtvis kommunicerar med svenskar. Det kan ju hända att man inte gör det, men om man gör det krypterar man givetvis sin e-post. Försvarets radioanstalt har i och för sig nu beställt och även fått en av de bästa superdatorerna i världen som man kommer att kunna använda till många ändamål. Men tillräckligt stark kryptering tar i princip så lång tid även med sådana datorer att det inte låter sig göras. Det är alltså inte möjligt att kontrollera någon terrorist-e-post, några terroristsamtal eller något sådant. Men varför gör man då det här? Det kan man undra. Jag har försökt läsa propositionen för att komma fram till det. Jag kan säga att det inte framgår så jättetydligt mer än att man tycker att vi behöver signalspaning, att det är farligt med terrorister, att det är farligt med andra som hotar rikets säkerhet och så vidare. Däremot är det tydligt att det här innebär en helt ny rättsprincip i Sverige, som vi har pratat om tidigare. Man har tvångsmedel mot misstänkta utan någon domstolsprövning. Nu har det kommit upp att vi kanske ska få någon domstolsliknande nämnd som ska pröva det här. Men frågan är vilken tvångsprövning den gör. Kommer nämnden att pröva sökkriterierna och urvalskriterierna för det här, eller ska den pröva varje enskild övervakning av en människa när den går in och kontrollerar? Jag har svårt att tro att man kommer att kunna pröva varje enskild övervakning, för det är så fruktansvärt många det kommer att handla om. Det har sagts att Försvarets radioanstalt inte kan sitta och läsa all post. Jo, det kan de. De kan läsa all post. De läser all post automatiserat. Inte fasen sitter det människor och läser posten! Det skulle ta evinnerliga tider och skulle vara enormt ineffektivt. Då skulle de inte behöva den stora datorn. De läser av posten med sökkriterierna. Vi kommer bara att sortera ut dem som har sökkriterier, och det är bara dem vi kommer att läsa av, säger man. Men det finns ett problem om man ska kunna kontrollera sökkriterierna. I e-post finns det till exempel två delar. Det finns ett brevhuvud där adressat, avsändare och ämne ingår. Men det är inte bara det man kommer att läsa. Man kommer att läsa själva brevet för att kolla av sökkriterier inne i det. Man kommer att läsa bilagorna och innehållet i dem för att kontrollera dem. Man kan ju inte kontrollera vad de olika sakerna innehåller utan att läsa dem. Hur sjutton skulle man kunna göra det? Självfallet kommer man att gå in och massavläsa saker. Sedan kanske man inte kommer att lagra precis allting. Det återstår att se. Det finns också andra principer som vi går in på och som bottnar i det här. Några av oss har pratat om meddelarfriheten - att man ska kunna meddela sig till journalister och att vi ska ha en fri press. Man säger att det står i lagförslaget att breven i princip ska förstöras och inte lagras om man kommer fram till att det bryter mot meddelarfriheten. Det låter ju bra. Men jag, som ändå har ägnat lite tid åt att studera på juristprogrammet, har fått uppfattningen att när man bedömer om någonting innefattas av meddelarfriheten eller inte handlar det inte om att alla brev till journalister gör det. Och hur ska man förresten kunna veta vilka som är journalister? Man måste gå in och läsa innehållet och göra en noggrann bedömning. Det är dessutom inte säkert att det bara är innehållet i just det brevet det handlar om. Det kan lika gärna handla om innehållet i ett tidigare brev, som faktiskt avslöjar att det handlar om meddelarfrihet. Om man ska kunna bedöma meddelarfriheten på ett adekvat sätt måste man till exempel lagra samtlig e-post tidigare. Det kommer man inte att kunna göra, och då kommer man inte att kunna upprätthålla meddelarfriheten över huvud taget. Det är lite tragiskt med tanke på att meddelarfriheten är grundlagsfäst och en av demokratins grundpelare. Det hade varit roligt om man hade kunnat ha kvar den, kan jag tycka - mer än roligt. Det var en underdrift, om det var någon som missade det. Andra aspekter som har lyfts fram är grundlagen. Jag har här ett riksdagsexemplar av Sveriges grundlagar och riksdagsordningen. Den är trevlig att läsa. Det gäller även Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som tyvärr inte ingår i det här häftet men som jag tagit mig friheten att skriva ut. Dessa har många berört. Det har sagts: Det är lugnt, Lagrådet har godkänt detta. Att kalla det ett skriftligt godkännande kanske jag skulle tycka var en överdrift, minst sagt. Men faktum kvarstår att Lagrådet har sagt att det är någorlunda godtagbart eller något sådant utifrån grundlagen. Då ska man minnas, och det har vi sagt tidigare här, att den svenska grundlagen är möjlig att inskränka på väldigt lätt. Den behöver i princip bara inskränkas genom en lag. Sverige har internationellt sett en oerhört svag grundlag. Det här är ett problem som vi har försökt komma till rätta med i Grundlagsutredningen, där vi trodde att vi hade en gemensam linje med de borgerliga partierna. Vi i Miljöpartiet hade en gemensam linje med de borgerliga partierna tills Fredrik Reinfeldt gick ut och sade: Vi kommer nog inte att göra någonting utan Socialdemokraterna. Det är givetvis bra med breda överenskommelser. Men det är väldigt tragiskt att Socialdemokraterna inte har velat stärka grundlagen. Då får man sådana här tillfällen. Man kan göra i princip vad som helst med grundlagen. Vad som däremot är intressant att se är om det här strider mot europeiska konventionen angående skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Den gäller sedan 1995 även som svensk lag. Men den prövas inte riktigt på samma sätt, den prövningen kanske vi får vänta på även om konventionen innehåller en del bra saker. Nu är det som sagt tveksamt om det här strider mot den. Frågan är: Ska vi verkligen anta förslag om det är tveksamt om de strider mot den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna? Vad är det vi sysslar med? Vad är det för samling? Jag kom hit i november, och jag undrar vad det här är för någonting egentligen. Det är fullständigt bisarrt. Frågan kvarstår: Vad är FRA, Försvarets radioanstalt, som ska få de här möjligheterna? Jag har fått reda på att den kanske inte ens tillhör för-svaret. Det spelar inte så himla stor roll därför att de redan i dag, avslöjades det i Rapport i går, håller på att signalspana. De gör det redan i dag. Hur är detta möjligt? Enligt lagrådsremissen skulle det kunna vara okej och i enlighet med de svenska grundlagarna, bara man har ett positivt lagstöd, och likaså med den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det är okej bara det finns lagstöd. Men det finns inget lagstöd för detta. Vad man gör är alltså olagligt. Som vi tidigare pratade om är det tjänstefel och därmed även brottsbelagt i brottsbalken. Vi pratar alltså om brottslig verksamhet. Och vi ska ge tillstånd att fortsätta med den här verksamheten fast då legalisera den. Det är en organiserad verksamhet som blir organiserad brottslighet. När det är organiserad brottslighet brukar det inte vara så att vi i kammaren säger: Nu har ni sysslat med den organiserade brottsligheten så länge att vi borde legalisera den. Det är inte den gängse vägen. Det är fullständigt bisarrt. (Applåder) Vad man också har gjort är att man har lagrat trafikdata. Det har sagts att det här inte kommer att lagras, men man har redan lagrat trafikdata som är användbara. Det är inte hela biten, och det kommer som sagt att bli värre. Men man har ändå lagrat. Med tanke på lagförslaget: Man undrar hur Rapport hade kunnat få de här uppgifterna. Vad som har hänt är att Rapport har använt sig av meddelarfriheten som, som jag sade, inte längre kommer att vara möjlig att använda sig av. Det är en väldigt bra lösning. Då kommer vi inte att få reda på alla de här problematiska sakerna med FRA därför att man inte kan använda sig av meddelarfriheten därför att den inte finns. Det är ju alldeles utmärkt, då har vi löst det problemet, kan man tycka. Jag personligen skulle hellre se att vi kunde ha en fri press som kunde kontrollera vad som har sagts. Det är min personliga åsikt. Tillbaka till kontroll - jag tänkte nämna något om det, men det är väldigt otydligt vilka kontrollförslag som kommer att komma efter en återremiss. Med tanke på att det bara, om jag inte läst fel, krävs en tredjedel för att återremittera ärendet lär det bli en återremiss. Det återstår att se. Men det är i varje fall väldigt tydligt att kontroll inte verkar vara det som FRA först och främst ställer upp på. Vi har redan i dag kontroll av att lagar upprätthålls. Helt tydligt har man inte lyckats upprätthålla de här lagarna, och det har inte varit någon kontroll av att så skulle ha skett. Sedan tänkte jag att vi skulle titta lite på lagtexten, det som är förslag till beslut. Det står i förslaget till lag om ändring i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet i 1 §: "Försvarsunderrättelseverksamhet skall bedrivas till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet." Den ska alltså ske till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Det kan vara värt att veta. Vad är då den svenska utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken? Det är en bra fråga. Då kan man undra vad som står om den i propositionen. Vad står det om den svenska utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken i propositionen? Jag tog mig friheten att skriva av det. Här förklarar man vad yttre hot är. Det är i propositionen som det rimligtvis ska definieras vad yttre hot är, för det är den som är en del av förarbetet till det som ligger till grund för det vi som sedan beslutar om. Där står det: Det är därför angeläget att försvarsunderrättelseverksamheten kan nyttjas mot hela den vidgade säkerhetspolitiska hotbilden till nytta för en bredare krets av underrättelsemottagare. För att täcka in hela det komplexa hotspektrumet med betydande inslag av icke-militära och icke-väpnade hot föreslår regeringen att verksamheten ska avse yttre hot oavsett dess karaktär och ursprung. Därmed omfattas hela den säkerhetspolitiska hotbilden. Vidare skriver man: Begreppet yttre hot är vidsträckt och måste också vara det för att ge utrymme för nödvändig flexibilitet och förmåga att anpassa verksamheten efter nya företeelser. Det här ska alltså anpassas efter nya företeelser när de dyker upp. Då slipper vi återvända till kammaren, det är ju så komplicerat. Vad finns det för andra delar? Vi pratar som sagt om den svenska säkerhetspolitiken, yttre hot, vad som i det perspektivet står om den svenska säkerhetspolitiken. I den delen står det i propositionen: Det finns också en rad andra fenomen som kan påverka Sveriges säkerhet negativt och i vissa fall få säkerhetspolitiska konsekvenser. Hit hör till exempel olika typer av försörjningskriser, ekologiska obalanser, miljöhot, etniska eller religiösa konflikter, stora flykting- eller migrationsrörelser samt ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer. Snabba, effektiva och samordnade åtgärder från statsmakternas sida för att möta denna typ av hot eller påfrestningar kan i många fall underlättas av den förvarning och analys som en effektiv underrättelseverksamhet kan bidra med. Det här är alltså det som vi pratar om i den inledande paragrafen - vad den svenska säkerhetspolitiken grundar sig på. Det har diskuterats att kammaren ska tillkännage något om en inskränkning, eller om det skulle vara en utvidgning, jag vet inte. Men kammaren skulle tillkännage något. Eller förslaget kanske skulle komma tillbaka till kammaren, och då skulle kammaren tillkännage någonting. Där skulle det vara med inskränkningar, och då kanske inte just det här skulle bli verklighet. Men faktum kvarstår att själva beslutet ändå tas. Vi kommer att få avlyssning, och kanske finns det några kontrollmekanismer, men meddelarfriheten ryker. Vad finns det för andra problem här? Det finns faktiskt fler problem, tro det eller ej. Det finns till exempel problem med den mänskliga faktorn och med läckor. Det kan hända sig att någon gör ett misstag någon gång. Det är mänskligt. Vad händer då? Jo, då händer att uppgifterna och programmeringen, när man skriver in vilka typer av sökkriterier det ska vara och hur urvalet ska ske, kan människor givetvis påverka. Vad kommer att ske då? Jo, det kommer att bli problem. Vi kommer att få läckor, och man sitter på en apparat som får tillgång till allt detta. Jag ska inte gå in på frågan om vem som skulle kunna utnyttja ett långtgående övervakningssystem och om vi kommer att få någon annan som sitter vid makten och har andra tankar utan i stället diskutera återremissen lite, det som är det nya. Jag tyckte att det var intressant att Annie Johansson nämnde att s får en fribiljett med det här förslaget och att det är bra med återremissen. Men det handlar ju inte om det. Det är klart att det handlar om att s får en fribiljett. De har tidigare varit för, och nu är de emot och kan rösta för avslag, vilket är den enda rimliga linjen. Det är sjyst att de får möjlighet att göra det, tycker jag. Jag hoppades att det här skulle innebära någon form av omsvängning, att Socialdemokraterna kanske långsamt var på väg att ändra sig så att de kunde rösta för avslag nu och kanske komma med en bättre linje sedan. Det får vi väl se. Men faktum kvarstår: Det är alliansen som ger s fribiljett när man lägger fram det här förslaget! Det är ju det som det handlar om. Och Annie Johansson verkar bidra till det genom att sedermera rösta igenom ett förändrat förslag. Det är möjligt att det skiljer hela oceaner mellan henne och Socialdemokraterna. Det är bara att konstatera att de har velat ha ett avslag, och hon ville i första hand inte ha ett avslag. Om det är en ocean vet jag inte, men det kan diskuteras. Slutligen har jag förstått att det är så att det hela eventuellt kommer att återremitteras, och så ska försvarsutskottet samlas i morgon, har det sagts mig. Det är lite lustigt. Jag roade mig med att läsa riksdagsordningen också när det gäller hur man sammankallar utskott. Det är ju faktiskt så att mötet bör anslås minst kl. 18 dagen före i riksdagen, och kallelsen ska ha gått ut till alla ledamöter och suppleanter. Det här är ju kanske lätt gjort. Vi tar beslutet om återremiss kl. 9, och sedan går kallelsen ut med direktpost till ledamöternas postfack. Men vad händer om någon råkar vara hemma? Måste det vara till ledamotens tjänsterum? Det innebär i praktiken att man rundar möjligheten att ha en riktig debatt i utskottet. Man försöker få igenom det så snabbt som möjligt genom att forcera och utnyttja alla kryphål i riksdagsordningen i så fall för att snabbt ta ett försvarsutskottsbeslut. Jag kan inte säga att det definitivt blir så att försvarsutskottet kommer att samlas i morgon och göra det här, men om det är så tycker jag att det är fruktansvärt att man inte ens kan lägga lite tid på att låta bli att runda riksdagsordningen på ett väldigt konstigt sätt. Sedan gäller det också om förslaget kommer upp sedan igen på kvällen. Det står att varje betänkande från utskottet - det kommer att bli ett nytt betänkande i så fall - ska bordläggas minst två gånger. Det kan inte rimligtvis komma upp samma dag. Då är frågan: Hur snabbt kan man forcera det? Man kan i undantagsfall göra så att man använder bara en bordläggning, och sedan går man snabbt och har många sammanträden. De ska egentligen också sammankallas en viss tid i förväg och så, men det finns några små undantagsfall när synnerliga skäl råder. Man kommer att kunna utnyttja i princip alla kryphål och alla konstiga synnerliga skäl som finns i riksdagsordningen och runda den också för att snabbt driva igenom någonting som man inte har haft tillfälle att förbereda. Det skulle kunna vara så. Jag säger så bara för att det ska vara tydligt att om vi kommer att få ett beslut före sommaren om det här - om det alltså blir en återremiss och vi sedan får ett beslut före sommaren - är det väldigt tydligt vad folk har sysslat med. Jag önskar verkligen att så inte är fallet. Med allt det här sagt vill jag i varje fall, något bedrövad över att beslutet ser ut att bli dåligt men ändå väldigt stolt, yrka avslag på regeringens proposition. (Applåder) I detta anförande instämde Gunvor G Ericson, Mehmet Kaplan och Jan Lindholm (alla mp).

Fru talman! Jag vill börja med att bara säga att den ståndpunkt som min partikamrat Lage Rahm nyligen anförde som sin personliga också är Miljöpartiets ståndpunkt. När det nu är så många som har talat i det här ärendet kan man, fru talman, säkert fråga sig: Vad mer kan tillföras? Jag tänkte så här när jag satte upp mig på talarlistan: Det kanske inte i första hand är sakargumentationen som varje ledamot väljer att använda sig av, utan det kanske är själva det faktum att det är så många som vill redovisa sin uppfattning i just den här frågan som är det centrala, det viktiga. Eftersom vi under de senaste dagarna har fått höra att det finns många ledamöter bland regeringens stödtrupper här i kammaren som egentligen inte gillar det här förslaget - det har vi här i dag fått se tydliga bevis för - men som trots det har känt sig mycket hårt pressade och kanske tvingade att rösta för förslaget mot sin redovisade vilja blir den representativa demokratin för åskådarna och för människor ute i samhället ganska svår att förstå. Då är det viktigt att många ledamöter ändå väljer att redovisa sina bevekelsegrunder här i kammaren, de grunder som förmår dem att faktiskt rösta emot sin övertygelse. Jag tror att det är viktigt. Vi ledamöter har ju faktiskt ett gemensamt intresse, oavsett vilken åsikt vi har i just den här frågan, nämligen att gemensamt försöka vårda de demokratiska institutionerna och de demokratiska instrumenten. Jag kommer lite senare att försöka kommentera en del av det som har sagts här från olika håll. När jag nu går vidare vill jag först säga att jag har fått den information som jag har skaffat mig till underlag för det jag kommer att säga från pensionerade män från försvaret. Jag har fått den från civilanställda. Jag har fått den från människor som arbetar inom privat industri med datakommunikation och även från personer som jobbar inom säkerhetstjänsten. De har kunnat informera mig, därför att det fortfarande har varit möjligt. Vi har diskuterat det, och det är inte säkert att jag som företrädare för ett politiskt parti i riksdagen, som riksdagsledamot, skulle ha kunnat få den informationen om den här lagen hade varit genomdriven. Det innebär att lagen i sig visar väldigt tydligt att möjligheterna för relevanta beslutsunderlag för de demokratiskt valda, de förtroendevalda i riksdagen, skulle förändras om den här lagen genomfördes - i mitt tycke till det sämre. Trots det som har hänt här i kammaren i dag håller jag fast vid mitt yrkande när det gäller punkt 1, själva lagförslaget, och föreslår att lagen inte antas utan att den alltså avslås. Jag är också, fru talman, övertygad om att oavsett vad som nu händer vid morgondagens omröstning i kammaren representerar det här ärendet en sorts milstolpe i svensk demokrati, för det är, som många har sagt här, länge sedan så många människor engagerade sig i ett riksdagsärende. Riksdagen är ju ganska perifer för de flesta. Det är länge sedan så många människor insåg att det faktiskt är viktigt att i någon form delta i beslutsfattandet. Det är ju vad man gör när man är så här aktiv. Frågan om hur elektronisk kommunikation kan användas och hur den kan utvecklas och också missbrukas är vad jag har förstått en väldigt viktig fråga bland många, särskilt de unga. Jag ser att den unga generationen verkligen är engagerad. Kanske är rätten till fri och okontrollerad kommunikation en lika viktig fråga för 2000-talets unga generation som Vietnamfrågan var för min ungdomsgeneration på 1960-talet. Tiderna har ju förändrats. Vi som var unga på 1960-talet valde att gå i oändligt långa demonstrationer. Det var vårt sätt att manifestera. Då kanske dagens unga i stället väljer att helt enkelt agera parlamentariskt och byta ut riksdagsledamöter efter nästa val. Det är möjligt att det kanske är en effektivare metod än den vi använde för 40 år sedan. Jag förnekar inte, fru talman, att det finns, att det kan finnas eller att det kan uppstå hot mot vårt land som kräver åtgärder i likhet med dem som det här lagförslaget innehåller. Jag är också väldigt mån om rikets, landets, och vår säkerhet - våra individers och medborgares säkerhet. Men jag menar att lagförslaget inte är proportionerligt mot den hotbild som presenteras. Det måste finnas en relevans mellan de åtgärder man föreslår, de kostnader de innebär och de mål man avser att nå. Jag menar att de förändringar som sker i våra ekosystem, inom geologins, hydrologins och meteorologins områden och på alla övriga ställen i naturen som följd av klimatets förändringar är det stora hot som vi har att se framför oss. Det har vi egentligen hört försvarsministern också indirekt presentera när han beskrev att det i första hand handlar om hot mot det civila samhället. Försörjningssvårigheter och sådant lyfte han fram. Jag tycker alltså att det talas alldeles för lite om just de här sakerna. Det jag ser som ett av de största hoten när det gäller de förändringar som kommer i klimatförändringens spår är att vi inom några få årtionden kommer att se stora folkvandringar. Dem behöver vi faktiskt förbereda oss för. Det är självklart så att en ökad kamp om allt knappare resurser i världen kommer att leda till extrem protektionism. Det kanske leder till farlig nationalism i vissa delar av världen. I förlängningen kan sådant naturligtvis leda till sådan form av extremism som vi har vant oss att förknippa med hot. Men det går ju att välja olika vägar för att angripa hot av alla slag. Jag menar att det ska baseras på realistiska bedömningar om det finns ett hot mot Sveriges säkerhet, och jag är inte beredd att offra medborgarnas personliga integritet i den omfattning som föreslås i den här lagstiftningen för att bekämpa ett i mitt tycke överdrivet hot. Jag har inte fått någon förändrad uppfattning efter de inlägg som har gjorts i den här debatten. Ingen har egentligen kunnat redovisa dem i någon mer detaljerad form. För mig är individens integritet inte bara ord utan en grundläggande demokratisk princip. Var och en har rätt till ett skyddat privatliv utan att ens behöva motivera sig. För mig är det en självklarhet att värna den rättigheten. Försvarets radioanstalt kommer endast att ha det vaga begreppet yttre hot att hänga upp sitt arbete på. Det innebär att FRA och regeringen ges rätt fria möjligheter att tolka vad som menas med det yttre hotet. Mycket av debatten har ju handlat om det. Det kan mycket väl inkludera allt från flyktingströmmar, som jag talade om, till delar inom biståndsverksamheten och något så vanligt som till exempel fildelning. Förslaget innebär ett intrång i människors privata liv som är grövre än godtyckligt. Det innebär faktiskt ett systematiskt och allomfattande intrång i allas privatliv. Genom historiens gång har vi sett många exempel på att statlig avlyssning och registreringsförmåga har missbrukats. De tekniska system som regeringen nu är på väg att installera kommer de facto att avlyssna hela svenska folket, även om det finns representanter från allianssidan som hävdar att det inte är så. Men det är fakta. Att vi numera kan bugga, eller lyssna och spåra med hjälp av tekniska system gör det ju faktiskt inte mindre osmakligt eller motbjudande än äldre tiders angiveri som fanns i till exempel öststater. På den tiden var vi faktiskt alla överens om att det var fel och odemokratiskt. Då kan man undra hur det kan komma sig att så många svenska politiker numera accepterar den typen av intrång i privatlivet, för någon skillnad i intrång är det inte. De stora IT-bolagen gillar inte det här förslaget. Några har redan sagt att de kan flytta verksamhet från Sverige om lagen blir verklighet. Nu tillhör inte jag dem som tycker att man ska böja sig för hot från näringslivet, men jag tycker definitivt att man ska lyssna på dem. Globaliseringen, inte minst på IT-området, innebär att det kommer att vara en ytterst liten del, om ens någon, som kommer att undgå att nagelfaras av FRA:s kontroll. Vi vanliga medborgare kommer att få all vår kommunikation genomsökt efter ord, orddelar eller andra komponenter i texten eller det talade som FRA efter de överenskommelser och tillstånd de får väljer att på något sätt betrakta som signaler som säger att det kan finnas information eller förändringar i informationen som kan behövas för att man ska kunna klara uppdraget att ge stöd till svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik eller kartlägga andra yttre hot mot landet. Det råder ingen tvekan om att det förhåller sig på det sättet. Vad är det då man inte kan tolka in i det här vida begreppet, information som kan behövas till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet? Vad är det för någonting? Det är svårt att hitta det som inte kan ingå här. Självklart kan det exempelvis tolkas så vitt som att Sverige har behov av att veta vilka personer som medborgare har kontakt med i ett land där man ser att det kan finnas aktiviteter som kan hota vårt land. Det skulle rent hypotetiskt kunna vara Pakistan, Laos, Afghanistan eller något sådant land där det uppstår en förändring som man betraktar som ett hot. Det togs ett exempel i debatten tidigare, nu minns jag inte om det var folkpartisten som nämnde kreditmarknaden. Det finns ju få verksamheter som är så känsliga för förändringar och instabilitet. De är väldigt snabba med att undersöka sådant med de lokala kontakter de har. I sådan kommunikation är det svårt att undvika att använda begrepp som fångas upp i systemet. Självklart kommer finansmarknaden att vara en av de tätast övervakade. Lika illa är det om man skulle råka ha ett fadderbarn i något av de här länderna. Vågar man fortsätta att ha kontakt per telefon? Kan man skicka ett mejl? Det är klart att om man är orolig för en samhällsförändring som sker där och som kan utgöra ett hot för det här fadderbarnet kommunicerar man om det. Och det kan ju missförstås och vara allvarligt både för ens egen säkerhets skull och inte minst för fadderbarnets säkerhets skull. Information är en handelsvara som säkerhetstjänsterna delar med varandra över världen. Har man ett fadderbarn i Sudan har man ingen aning om vilken säkerhetstjänst som i framtiden kommer att använda den information som finns i mina oroliga kontakter med familjen där nere. Där kan naturligtvis begrepp som kan vara intressanta för spaning finnas med. I regeringens proposition kan man läsa följande: Förutom militära hot kan det handla om internationell terrorism eller annan mycket allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Sökbegreppen som används får inte rikta sig mot en enskild person om det inte finns synnerliga skäl. Det här påstås ge en sorts ökad säkerhet. Men de experter jag har haft kontakt med menar att det inte alls handlar om någon ökad säkerhet för individen eftersom de sökbegrepp som man måste använda för att klara sin uppgift också finns i civil kommunikation. Eftersom de här organisationerna eller de nätverk som skulle utgöra hoten faktiskt består av enskilda individer finns det ingen skillnad mellan de spår som privatpersoner lämnar efter sig och de som ingår i de tänkta nätverk som kan vara hotbilder. Man kan också läsa på ett annat ställe i propositionen att en viktig avgränsning är att kommunikation där både avsändare och mottagare finns i Sverige men som passerar Sveriges gräns av rent tekniska skäl inte ska omfattas. Det hävdar de experter jag har kontaktat är en åtskillnad som är omöjlig att göra. Dessutom är det så att de individer som skulle utgöra den här hotbilden, vare sig de ingår i ett mindre, begränsat terroristnätverk eller i något större system som på något sätt skulle hota Sverige genom något större försörjningssystem . (ANDRE VICE TALMANNEN: Ursäkta, är Jan Lindholm medveten om att det nu är 50 procents överträdelse av begärd talartid?) Jag är medveten om att klockan går. Tack, fru talman! De experter jag har varit i kontakt med hävdar alltså att det inte är möjligt att göra en sådan avgränsning eftersom de personer som ingår i den här typen av nätverk eller organisationer, om det nu skulle vara större sådana, inte är okunniga. De har stor kunskap om hur spaning går till. De har också stor kunskap om hur man kan försvåra och till och med omöjliggöra spaning. Det är kunskap som vi inte har. Det är fel att tro att sådana individer och organisationer inte är bekanta med ip-spoofing, boot nets , zombiemaskiner och VPN-tunnlar. Det är saker som jag inte är bekant med, men jag har fått hjälp av experter. Experter har gett mig exempel på tekniker, kryptering, som kan användas. Experter på spaning och den typen av informationsinsamling menar att dessa grupper kan detta mycket väl. Det är inte möjligt att hindra dem. De använder tekniken för att gå runt systemen. Det är också därför som slutsatsen är att de möjligheter som Försvarets radioanstalt får med förslaget inte innebär att man kommer att klara uppgiften. Det finns alltså stora möjligheter för den som så önskar att gömma sig på olika sätt. Ett enkelt sätt som jag tror att de flesta är medvetna om är att alla som i sitt hem har ett trådlöst nätverk faktiskt kan få det kapat. Det innebär att vem som helst av er som har det hemma kan stå som avsändare för den information som individer i de farliga nätverken skulle vilja använda för att kommunicera. Det innebär också att vem som helst i den här lokalen kan från FRA:s sida uppfattas som avsändare till sådan information - om de lyckas lösa krypteringarna. Det finns oerhört många möjligheter för den som så önskar att kringgå detta. Fru talman! Jag är medveten om att tiden går. Jag hade några saker jag hade velat ta upp, men jag måste ändå innan jag slutar något lite kommentera att företrädarna för majoriteten - det inbegriper såväl ministern som flera personer här, Allan Widman och Hans Wallmark - har använt sig av en tråkig debatteknik. Man har odlat bilden av att kritikerna till förslaget skulle tro att läsning, spårning, innebär att folk ska titta på detta. Man försöker förlöjliga kritikerna på det sättet. Det är ingen av oss som har satt oss in i det här som tror att det går till så. Vi är alla väl medvetna om - Lage Rahm redogjorde för de tekniska systemen - att det sker i många led. Meddelandet kommer att skannas av i ett första steg där något hittas. Det kan innebära en informationsförändring eller något som är intressant. När det upptäcks kommer det inte in människor i nästa steg heller. Det finns programvaror - det är ytterligare ett kapitel jag hade kunnat ta upp - som är konstruerade för att spåra nyanser i människors röster eller nyanser i hur texter förändras. Det sker i datorer. När datorer hittar något som kan vara av värde går det vidare till nästa steg i systemen. Det är först långt ned i systemet som någonting eventuellt hamnar som ett papper i handen på en individ. Det är tråkigt att man använder en sådan nidbild av kritiken. Vi har faktiskt inte alls så dålig kunskap. Det kanske fanns folk på 60-talet som ansåg att det skulle gå till så, men i dag är det en helt annan sak. Jag tycker också att det är lite synd att man från ministerns sida i huvudsak pratar om det som inte är aktuellt i debatten. Vi är överens om att det visst är viktigt att vi ser till att vi har de verktyg vi behöver för att hantera vårt land. Vi är kritiska mot just det här lagförslaget, hur det är utformat och de brister som det har. Då är det det vi vill diskutera, inte alla andra möjliga förslag som finns som kan ha fördelar och nackdelar. I detta anförande instämde Lage Rahm, Mehmet Kaplan och Gunvor G Ericson (alla mp).

Fru talman och tappra åhörare! Jag instämmer i Peter Rådbergs anförande och i mina övriga partikamraters anföranden. Jag har lyssnat på debatten från och till i kammaren och från och till på mitt rum. Jag har förundrats över den rädsla som har funnits i det som har sagts här. Det är rädsla för terrorism och hot. Jag undrar vad det är för hot man egentligen avser. Tack alla ni som har mejlat och kontaktat oss ledamöter. Ett stort tack till er. Ni har försökt att lyfta fram vad det här lagförslaget egentligen innebär. Jag ställde under gårdagen frågor till mina två sörmländska kolleger i riksdagen, Liselott Hagberg, som nyss satt talman här, och Roger Tiefensee. Visst handlar det om enskilda ledamöter, men det handlar också om hur våra partier och framför allt hur dessa två partier, Folkpartiet och Centerpartiet, kan gå med på förslaget. Hur kunde processen fram till i dag se ut som den gjorde? Vi har nyss sett vissa piruetter i kammaren. Jag uppskattar de ledamöter som säger att de inte accepterar det liggande förslaget. Men ändrar det någonting i sak? Jag uppfattade att ministern sade att det skulle ges ett särskilt uppdrag till Datainspektionen med en referensgrupp med personer från riksdagspartierna. Det var någon kommitté som utifrån integritetsaspekter, utöver det råd som finns beskrivet i betänkandet från utskottet, också skulle bestå av parlamentariker och som skulle se över frågan. Men lagen ändras inte. Om jag har förstått det nya som kom upp under debatten rätt är det inte någon ändring i lagförslaget utan det är en ändring av vissa tillägg som ska bevaka det här på något sätt - "eventuellt att". Vad det egentligen är vet vi inte just nu. Hur processen kommer att ske, om det blir återremiss i morgon, vet vi inte heller just nu. Risken finns, som Lage Rahm mycket väl beskrev, att det blir ett snabbt återkallande av utskottet och ett sammanträde som kanske bara tar fem minuter, och sedan försöker man driva igenom ett beslut i morgon eftermiddag i alla fall. Det känns för mig märkligt. Om det är så att processen har pågått länge, varför inte göra det ordentligt så att vi får ett förslag som en stor, bred majoritet i riksdagen kan ställa sig bakom? Där är vi inte nu. Det lagförslag som vi nu har att ta ställning till står inte i proportion till det som behövs. Att rädsla för terrorism ska resultera i att även vanliga människors mejl och telefontrafik övervakas är inte rimligt. Den som verkligen vill undanhålla information kan göra det via kryptering eller andra tekniska sätt, även med det här lagförslaget. Men vanliga människors mejltrafik kommer att filtreras. Ett övervakningssamhälle stärker inte de mänskliga rättigheterna. Det skapar bara en större misstro mot stat och myndigheter. För mig är individens integritet inte bara en hjärtesak utan en grundläggande demokratisk princip. Jag önskar att alla röstar nej till denna lag. I detta anförande instämde Mehmet Kaplan, Jan Lindholm och Lage Rahm (alla mp).

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka avslag under punkt 1 i förslaget om lag om signalspaning. Jag instämmer även i Vänsterpartiets ledamöter Alice Åströms, Kalle Larssons och Wiwi-Anne Johanssons anföranden som har anförts under dagens lopp - och övriga oppositionskamrater i denna kammare. Vi har, som ni vet, fått en mängd mejl från enskilda privatpersoner och från erkända experter från olika delar av världen. Vi har fått mejl där det står: Det är första gången som jag skriver till dem som representerar mig och min röst i riksdagen. Jag har fått mejl som säger: Rösta mot, snälla! Jag kan inte låta bli att ta intryck av allt det som har kommit fram och engagemanget. Men det är inte bara enskilda och experter som har yttrat sig. Ledarskribenter har skrivit, till exempel: "Förslaget är givetvis en kränkning mot integriteten. Det kommer att drabba alla svenskar, kanske främst de med utländsk bakgrund som ringer hem till släkten. Nu förvandlas de till övervakningsobjekt. Det är ett stort steg, övergången från övervakning av misstänkta till övervakning av alla." "Alliansen offrar den personliga integriteten och yttrandefriheten i terrorbekämpningens namn. Källskyddet och meddelarfriheten är hotade." Ja, så kan vi fortsätta i alla inlägg här i dag. För en liten stund sedan hörde vi att det är för mycket politiskt spel. Det sade en moderat riksdagsledamot, Hans Wallmark, tidigare i denna långa debatt. Ja, och vem är det som spelar upp en hel föreställning en halvtimme senare i denna debatt? Jo, hans partikamrat och regeringsföreträdare i alliansregeringen, försvarsminister Sten Tolgfors. Jag har stor respekt för Fredrick Federleys och Annie Johanssons inlägg för den personliga integriteten. Ja, nu har vi ett återremissyrkande där försvars- och säkerhetsministern, som ansvarar för FRA, föreslår att deras lagförslag ska förses med hängslen och livrem. Ingenting har ändrats i sak. Kontrollapparaten ska förses med ytterligare fler kontrollsystem och fler kontrollanter som ska kontrollera att lagen fungerar i verkligheten. Nej, det här duger inte. Förslaget måste avslås. Till sist, fru talman, vill jag rikta ett stort tack till alla som engagerat sig för denna fråga som handlar om demokrati, rättssäkerhet, yttrandefrihet och personlig integritet. Tyvärr kan jag inte svara alla er som har hört av er, men ni ska veta att ni har gjort skillnad i denna debatt.

Fru talman! Jag har lyssnat till denna långa debatt om en ny lag om signalspaning i avvaktan på att mitt utskottsärende ska komma upp. Jag har begärt ordet efter att ha lyssnat till debatten från och till, och särskilt noterat delar av oppositionens beröm endast till dem i majoriteten som offentligt lyft fram sin tvehågsenhet inför beslutet att möjligen förkasta lagförslaget. Det är kanske inte så konstigt, men konstigare blir det när man analyserar en del av de argument som oppositionen för fram i debatten här i dag och som stöder sig på uttalanden som även en hel del av den vanligen seriösa mediala uppmärksamheten har fokuserat på i detta ärende. Vi ledamöter som inte så medialt men väl mot medborgare och väljare låtit våra svåra överväganden i en svår och komplex fråga genomgå en grannlaga process, inför ett beslut där olika centrala värden för ett demokratiskt samhälle ska vägas mot varandra, beskylls indirekt för att vara enbart stödtrupper, fega, ryggradslösa, ja, till och med köpta. Det jag hört från denna talarstol. Av vem är vi köpta och för vad? Är det för att vi som underlag för en regering inte tror på alla oppositionens krokodiltårar i detta ärende? Eller är det enbart för att vi inte vill bagatellisera den rädsla för hotbilder mot vårt land som ibland lyfts fram? Eller är det för att vi helt enkelt står upp och stöder vår egen övertygelse i en sådan här fråga? För mig verkar det som om man möjligen, utan alltför mycket av självkritik, avdömer en majoritet av majoritetens folkvalda riksdagsledamöters beslutsprocess. Då frågar jag mig: Med vilken rätt gör man detta, sätter sig själv på den högsta av moralens piedestaler och simpelt hänvisar alla oss andra folkvalda som bär upp ett riksdagsmandat och utgör ett regeringsunderlag till det förkastligas träsk? Fru talman! Vilken demokratisyn vittnar detta om? Man förringar den beslutsprocess som en stor mängd av denna kammares folkvalda ledamöter genomgår bara för att man har förutfattade meningar om regeringens politik på området. Och så väljer ni att inte kritisera den i sak utan att ifrågasätta våra motiv för att rösta, utan att rimligen kunna ha den minsta tillstymmelse till kunskap om hur våra individuella beslutsprocesser har gått till. Fru talman! Jag vill helst avhålla mig från att lyfta fram det hyckleri det skulle innebära om någon av er som har lyft fram detta mot oss om ni vinner regeringsmakten i framtiden inte står upp för att prompt avskaffa den lag som jag hoppas att vi i morgon äntligen reglerar på ett hittills oreglerat område, som är nog så viktigt. Man kan åtminstone för klädsamhetens skull låta några av er redogöra för vilket som är alternativet för oss som har kommit till ett beslut. Ska Sverige lägga ned Försvarets radioanstalt? Eller ska vi fortsätta att finansiera en verksamhet som myndigheten själv bedömer som utsiktslös och som kostar lika mycket pengar som det jag brinner för, psykiatrin, varje år? Hur ansvarsfullt är detta sätt att hantera skattebetalarnas pengar? (Applåder)

Fru talman! Det var intressant att höra Finn Bengtssons anförande, och jag måste bara säga att jag för min del inte anser att jag har bagatelliserat de problem som finns, den hotbild som ligger till grund för själva lagförslaget. Däremot har jag svårt att förstå varför jag för mitt deltagande i debatten skulle ha intresse av att ta någon hänsyn till de individuella processer som alliansens ledamöter har haft för att komma fram till sina ställningstaganden. Jag tycker att det är en ganska privat sak hur var och en av oss sköter den processen. Jag vill hålla diskussionen så mycket som möjligt till sakfrågan. Jag är då väldigt nyfiken på vad den här kovändningen betyder och skulle gärna se att Finn Bengtsson kunde redovisa lite mer för kammaren vad som kommer att hända i morgon. Det skulle vara intressant. Samtidigt måste jag ställa frågan: Innebär det att allianssidan inte är samtalad? Jag tolkar det som att det ändå kanske finns en ledamot på allianssidan som inte kommer att stödja återremissen. Jag vill också bara säga att vi som kritiserar det här har ganska sakliga motiv. Vi menar att lagförslaget inte klarar uppgiften, att det inte är särskilt kostnadseffektivt utan tvärtom ett gigantiskt slöseri, att det är tveksamt ur rättssäkerhetssynpunkt och att det innebär stora ingrepp när det gäller integriteten. Finn Bengtsson frågar vad man vill göra i stället. Först och främst handlar det om, som har sagts här, att säga nej till förslaget. Men alternativet är att försöka hitta former där man riktar spaningsinsatserna tydligare än det här generella svepet.

Fru talman! Jag apostroferade inte nödvändigtvis Jan Lindholms uttalande om många av oss som stödtrupper, utan det var uttalandena om oss som fega, ryggradslösa och till och med köpta som jag ifrågasatte. Vi måste rimligen själva få komma till ett beslut utan att bli utsatta för den typen av påhopp, som tyvärr en del från ditt parti också har bistått med under den här debatten. När det sedan gäller den andra och viktigare frågan blir jag imponerad över regeringens flexibilitet att till varje pris försöka nå ett samförstånd för ett ökat stöd för integriteten, som vi hörde försvarsministern rapportera under debattens gång. Det är klart att det är omöjligt för mig att fatta något bestämt beslut om hur den här processen fortsätter i morgon. Jag tycker ändå att det visar på en konstruktivitet att komma fram till någonting. Jag ställde nämligen frågan, bland annat till Jan Lindholm som var uppe i talarstolen: Vad har ni för alternativ? Ska vi fortsätta att finansiera FRA med de drygt 500 miljoner kronor per år som vi mycket hellre kunde ha använt till psykiatrin? Miljöpartiet värnar ju annars så mycket om den. Ni kanske till och med övertrumfar oss - ni har väl hur mycket pengar som helst. Om det ska finnas en sådan här spaning ska den vara effektiv - det måste vara ett krav. Det kravet kan också ställas av våra väljare och våra medborgare. Därför har jag landat i att tycka att vi för tillfället har haft en väldigt god uppbackning av de förslag som har kommit under året, bland annat med Säkerhets- och integritetsnämnden, som har fattat ett beslut under senhösten och inför våren, där processen skulle ha fortsatt. Nu har detta stärkts ytterligare med en palett av åtgärder föreslagna av försvarsministern. Jag känner stor tillförsikt. Vi kan äntligen lagreglera ett oreglerat område. Min retoriska fråga går nu tillbaka: Vad är Jan Lindholms och Miljöpartiets alternativ till en reglering av ett viktigt område?

Fru talman! Jag tycker att det är bra att få höra att Finn Bengtsson anser att verksamheten ska bedrivas effektivt. Det är en av våra stora angreppspunkter mot själva förslaget att det är att kasta pengar i sjön. De experter som har uttalat sig om lagförslaget är väldigt tydliga om att man med de här reglerna inte kommer att klara målet. Då är vi överens där i alla fall. Jag skulle vilja bolla tillbaka frågan. Jag känner mig osäker om vilka signaler Finn Bengtsson skickar, både i sitt anförande och i sitt svar på min första replik. Jag vill gärna veta om det återremissförslag som har lagts fram här i dag har stöd även av Finn Bengtsson. Det skulle jag vilja veta, så att vi i natt kan känna oss lite trygga inför morgondagen. Det skulle ju öppna en möjlighet för justeringar. Nu tror vi från vår sida kanske inte att det kommer att hända så mycket att vi kan säga att det blir ett bra förslag, men det kanske åtminstone kan bli lite bättre. Det är ju alltid en bit på väg. Finn Bengtsson frågade vad som är alternativet. Alternativet från vår sida är - det har vi redovisat tydligt - en parlamentarisk utredning som tittar på det här. Vi är överens om problemen och att de måste hanteras, men de kan hanteras på ett bättre sätt där man dels inte slösar med pengarna, dels kan klara sitt uppdrag. Det är liksom grunden. Sedan ska det ske på ett rättssäkert sätt. Befolkningen ska inte behöva inbegripas i den fiskning på nätet som det här systemet ger upphov till. Det tycker vi är osmakligt.

Fru talman! Jag har frågat Jan Lindholm vad han har för alternativ att föreslå mig. Jag har väntat med spänning i ett helt år på att det ska komma något konstruktivt förslag från oppositionen, inte minst från Miljöpartiet som har varit ganska högljutt i den här debatten, som kunde göra att jag kunde göra ett annat ställningstagande i min personliga beslutsprocess, om vilken Jan Lindholm och hans partikamrater inte har någon aning om hur svår den har varit. Jag stöter på uttalanden från er som enskilda ledamöter och medialt som fokuserar på något helt annat än det konstruktiva, om vad som skulle kunna vara ett alternativ. Däremot har jag tagit mycket intryck av generaldirektören på Försvarets radioanstalt, som i en intervju 2007 faktiskt på ett mycket nyanserat sätt vägde integritetsproblematik mot FRA:s uppgift. Om jag nu får tillåtas en avdömning av generaldirektörens sakkunskap plus hans ödmjuka sätt att se på integritetsproblemet - han sade: Ingen vill leva i en stat som är rättsosäker - vill jag säga att jag hellre stöder mig på det beslut som generaldirektören och FRA gärna vill se, det vill säga att FRA ska vara ett effektivt använt vapen för att skydda Sverige från möjliga hot. Jag är förvissad om att de förslag som nu har kommit fram kommer att gå i den riktningen. Det blir också lite patetiskt. Eftersom jag inte har fått något förslag att ställa mot det förslag som regeringen har lagt fram och som utskottet nu har lyft fram - allra minst från Miljöpartiet - ska jag ta ställning till en plötslig förstärkning av förslaget för ett ökat integritetsskydd, som utan tvivel kommer att diskuteras under morgondagen. Därför ber jag om anstånd för att få fundera över detta till morgondagen. Men det hade som sagt varit klädsamt om Miljöpartiet under hela den tidsutdräkt som har varit sedan bordläggningen förra året hade kommit med något eget konstruktivt förslag. Det saknas.

Fru talman! Tack, Finn Bengtsson, för redogörelsen! Jag förstår att du känner dig lite obekväm med hur debatten har gått och hur några av dina allianssyskon till slut fick den att vända lite mer än vad ni eventuellt hade hoppats på. Det är jag glad för. Miljöpartiet tyckte att det här inte var moget för behandling i dag. Vi tycker inte att det är moget för behandling i morgon heller. Som min kollega Jan Lindholm sade handlar det om det vi från början har sagt, nämligen att det här måste vara en parlamentarisk utredning som tittar närmare på vad FRA ska göra. Min fråga är denna: Vill Finn Bengtsson att de som i dag är emot ska riva upp detta förslag, alltså denna lag, när de kommer till makten? Du resonerade ju lite kring det. En annan fråga är vem du tar intryck av. Du sade att du hade tagit intryck av generaldirektören för FRA, men du tar inte intryck av Rikspolisstyrelsen, Säpo, Justitiedepartementet, ett antal domstolar, Advokatsamfundet, Tidningsutgivarna, Journalistförbundet eller europeiska journalistförbundet eller några till som jag inte vill räkna upp. Du tar intryck från myndighetschefen för FRA. Det är intressant att majoriteten med Moderaterna i spetsen höll på att lägga ned Ekobrottsmyndigheten. Det intresserar mig eftersom jag sitter i justitieutskottet. Där tog man inte alls intryck av chefen för myndigheten. Det ville till en offentlig utfrågning och mycket remissberedande innan man till slut bestämde sig för att kanske inte alls lägga ned Ekobrottsmyndigheten, som gör ett fantastiskt viktigt och bra arbete. Min fråga är: Vad är det som avgör vad Finn Bengtsson tar intryck av?

Fru talman! Jag kan omedelbart vända på den frågan: Vad är det som Mehmet Kaplan tar intryck av - generaldirektören för sakfrågan, rikets säkerhet, eller en polis som sysslar med brott och inte har ansvar för rikets säkerhet? Vem tror Mehmet Kaplan är mest insatt i de här komplexa frågorna? Jag hänvisar också till ett resonemang som fördes i en väldigt god ton med just integriteten i högsätet under 2007. Har möjligen Mehmet Kaplan, som har haft ett stort intresse av att följa debatten, följt den intervjun med den ytterst ansvarige tjänstemannen för denna myndighet? Så kommer då samma fråga till Mehmet Kaplan som jag ställde till Jan Lindholm: Vad är det för alternativ som Miljöpartiet och de som opponerar sig har att komma med? Det är nog så fint att ha en bred parlamentarisk uppslutning. Jag vill minnas att gången var den att Socialdemokraterna inledde detta förslag. Utan att egentligen ha någonting av integritetsskydd alls med i det första förslaget bjöd man in till en bred parlamentarisk beredning. Det tyckte vi, som jag förstår även om jag då inte satt i denna kammare, var mindre intressant. Vi ville ha några förslag som just garanterade integriteten. Det är det som alliansen främst har i sikte. Det gäller att tänka på balansen mellan hot mot rikets säkerhet och integritetshot. I detta läge vänder man detta till en nackdel när det har kommit ett förslag som också bejakar integritetsaspekter och som är mycket bättre än det tidigare förslaget från Socialdemokraterna. Då säger Mehmet Kaplan att man vill ha en bred parlamentarisk utredning eller samsyn. Låt mig då bara återigen få fråga: Kan du komma med något förslag som vi då ska diskutera? Ska FRA fortsätta att driva ineffektiv verksamhet, eller ska det läggas ned helt och hållet? Ska vi sluta med signalspaning? Vi kanske ska lägga ned försvaret, för det kanske inte finns någon hotbild alls? Underskatta inte den rädsla som finns hos folk!

Fru talman! Det är intressant att höra en moderatpolitiker säga att en verksamhet som bara kostar pengar måste få något att göra. Det brukar vara tvärtom. När en verksamhet inte har så mycket att göra måste man hantera den och effektivisera den. Det är en ny linje, ett nytt spår, som jag hör i dag, vilket är roligt. Det är spännande. Det vi har sagt tidigare och det vi säger än en gång - jag vill inte ödsla någon tid på just den frågan - är: Tillsätt en parlamentarisk utredning! Titta närmare på detta. Jag tänker på de frågor och intryck som jag har fått av denna långa rad av instanser - det är lite synd att Finn Bengtsson tycker att polisen, Rikspolisstyrelsen, inte sysslar med den här typen av verksamhet och inte är något att lyssna på, och inte Säpo heller. Det här är ju Säpos arbete! Jag tycker att FRA går in på Säpos område när de faktiskt hanterar den här typen av ärenden. Det är konstigt att Finn Bengtsson inte verkar anse det. En annan fråga som är intressant är: Vad är det för hot som finns mot landet? Försvarsberedningen berättar detta. Man pratar om många olika områden. Detta måste hanteras. Vi är överens om det. Men att på det här flagranta sättet gå in med massavlyssning och masslagring som det pratas om - jag vill inte använda de orden. Det är enkelt. Om FRA inte hade haft någonting att göra för 20-30 år sedan, vilket de hade, eftersom det fanns en eter som var full, skulle man alltså enligt den logik som Moderaterna i dag har visat prov på ha börjat öppna brev bara för att kolla om det fanns någonting som var av intresse och som skulle kunna vara ett hot mot riket. Men om det inte fanns det skulle man snabbt stänga igen det och glömma allt vad man hade sett. Det är exakt vad det här handlar om, och det är det Miljöpartiet säger nej till.

Fru talman! Eftersom Mehmet Kaplan igen ger en felaktig bild av den här signalspaningens struktur förstår jag att han inte har lyssnat till generaldirektören. Han kanske borde göra det. Det är inte på det sättet det fungerar. Man ångar inte upp några brev, utan man selekterar ned till en väldigt liten del av en riktad information som man är ute efter som just har med rikets säkerhet att göra. Långt innan det kommer till en människas hand sker detta på maskinell väg. Vi kan diskutera detta, och det finns naturligtvis integritetskrav som vi behöver beakta. Men, Mehmet Kaplan, det kom ju inte ett konstruktivt förslag denna gång heller. Du har nu haft över ett år på dig att tänka på detta. Låt mig då ställa en fråga. Tänk om detta förslag till en lag med alla de goda reformer som har kommit för integritetsskyddet, om än i sen timma, vinner majoritetens förtroende, så att vi faktiskt har en sådan lag som ska iscensättas. Hur kommer då Mehmet Kaplan och Miljöpartiet att ställa sig i de kommande budgetprocesserna under punkten finansiering till just den här myndigheten, som ska utföra detta säkerhetsarbete? Kommer ni, vilket är helt rimligt, att avslå varje sådan krona till signalspaning och därmed visa att ni är helt ointresserade av signalspaningen? Eller kommer ni äntligen att komma med något konstruktivt förslag som vi möjligen kan ta in i en senare diskussion av utvecklingen, kanske 2010 då man klokt nog har lagt in en solnedgångsdiskussion, som det heter, kring hur FRA kanske ska utvecklas efter detta? Här finns det tillräckligt många skyddsmekanismer inlagda för att man ska känna sig trygg i att även en hotbild här i dag och en rädsla för en hotbild kan mötas. Men jag konstaterar återigen att oppositionen, med framför allt Miljöpartiet i spetsen, inte har något konstruktivt förslag när det gäller att ens vilja gå in i en diskussion kring min värdegrund. Var vänlig och kom med ett sådant förslag innan ni kallar oss för köpta och ryggradslösa och ansvarslösa i vår beslutsprocess. Vi har trots allt haft ett underlag att ta ställning till. Ni har inte haft något underlag att komma med som ett alternativ.