Kriminalvårdsfrågor

Betänkande 2016/17:JuU19

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
30 mars 2017

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Viktigt att Kriminalvården prioriterar arbetet mot våldsbejakande extremism (JuU19)

Regeringen bör se till att Kriminalvården skyndsamt följer upp den kartläggning myndigheten har gjort av metoder och arbetssätt som kan användas för att motverka våldsbejakande extremism och radikalisering. Det är också angeläget att regeringen driver på och vidtar åtgärder för att säkerställa att Kriminalvården genomför och prioriterar ett arbete med den här inriktningen. Det anser riksdagen som riktade ett tillkännagivande till regeringen om detta.

Riksdagen gjorde sitt ställningstagande i samband med behandlingen av motioner om kriminalvårdsfrågor.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till motionsyrkanden med tillkännagivande om arbetet mot radikalisering i kriminalvården. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 25

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2017-03-16
Justering: 2017-03-23
Trycklov: 2017-03-24
Reservationer: 17
Betänkande 2016/17:JuU19

Alla beredningar i utskottet

2017-02-02, 2017-03-16

Viktigt att Kriminalvården prioriterar arbetet mot våldsbejakande extremism (JuU19)

Regeringen bör se till att Kriminalvården skyndsamt följer upp den kartläggning myndigheten har gjort av metoder och arbetssätt som kan användas för att motverka våldsbejakande extremism och radikalisering. Det är också angeläget att regeringen driver på och vidtar åtgärder för att säkerställa att Kriminalvården genomför och prioriterar ett arbete med den här inriktningen. Det anser justitieutskottet som föreslår att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande till regeringen om detta.

Utskottet gjorde sitt ställningstagande i samband med behandlingen av motioner om kriminalvårdsfrågor.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2017-03-29
Debatt i kammaren: 2017-03-30
Stillbild från Debatt om förslag 2016/17:JuU19, Kriminalvårdsfrågor

Debatt om förslag 2016/17:JuU19

Webb-tv: Kriminalvårdsfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Petter Löberg (S)

Herr talman! Inledningsvis ska jag säga att vi står bakom vår reservation om att upptäcka och motverka radikalisering i fängelsemiljöer men att vi inte har för avsikt att yrka på någonting i nuläget.

Jag vill börja med att konstatera en sak, och det är att svensk kriminalvård mår ganska bra. Kriminalvården är en väl fungerande myndighet som har genomgått den stora omorganisation som andra myndigheter är mitt i just nu, och den har gjort det på ett bra sätt. Man kan nu lägga större fokus på att skruva i det som inte fungerar och förbättra verksamheten än på att gnälla över organisatoriska problem av olika slag.

Vi kan se att en av de viktigaste delarna i kriminalvården, även om den i tid räknat bara utgör 4 procent av den dagliga verksamheten, är behandlingsprogrammen. De bygger på vetenskaplig grund, och i denna tid av kunskapsförakt och misstro mot vetenskap är det befriande att se att Kriminalvården - som är en av Sveriges största myndigheter - envist marscherar på med ett kunskapsbaserat sätt att hantera sin verksamhet.

Man utvärderar programmen vetenskapligt, och man tar bort dem som inte fungerar. Man för in nya program, testar dem i liten skala och skalar upp dem om de visar sig fungera. Ofta har man internationella förebilder där det finns lång erfarenhet av vad som funkar och inte. Man fokuserar på risk och behov hos de intagna, liksom mottaglighet.

Denna starka och vetenskapliga syn är en av anledningarna till att återfallsfrekvensen minskar. Det gör den nämligen; den minskar sedan tolv år. Återfallsfrekvensen minskar successivt och tydligt, vilket är oerhört glädjande. Ta till er det, ni som suttit vid makten under dessa år! Vi har tillsammans en fjäder i hatten av att ha en välfungerande kriminalvård.

En annan indikator är att det är flera år sedan som någon rymde från en anstalt av klass 1 eller 2. Droganvändningen är fortsatt låg - troligen, helt ärligt, mindre än vad den är på en ordinarie svensk arbetsplats utanför murarna. Det är en mycket viktig förutsättning för att det dynamiska säkerhetsarbetet ska fungera i praktiken. Det finns en nolltolerans mot rymningar och mot alkohol och narkotika innanför murarna, och det finns en nolltolerans mot mobiltelefoner och kontraband i fängelsemiljöerna.

Nolltoleransen finns inte för att det ska komma från en batongpolitikers mun av politiska skäl utan för att det ska fungera bra med behandlingen av de intagna. Det krävs lugn och ro. Det är egentligen alldeles självklart: En drogfri miljö är förutsättningen för att återfallsfrekvensen ska sjunka. Det tror jag att vi kan vara ganska överens om.

Jag vill lyfta fram en speciell del av den svenska kriminalvården i dag, och det är satsningen på våra unga förbrytare. Medierna fylls dagligdags av nyheter som handlar om gängproblematik, skjutningar och mord. Förhoppningsvis kommer väldigt många av dem som begår dessa brott in i kriminalvården - helst alla - och då gäller det att vi gör rätt.

Alla som har studerat amerikansk kriminalvård vet att man i USA har enormt många intagna per vårdare; det är ungefär tio gånger så många fångar per kriminalvårdare i amerikanska fängelser. Kvaliteten blir därefter, det vill säga oerhört låg, och återfallsfrekvensen är hög. På våra speciella ungdomsavdelningar, som har införts de senaste åren, har vi i praktiken en vårdare per intagen. Det är i en internationell jämförelse exceptionellt att man har en sådan personaltäthet.

Det finns flera orsaker till att vi har det så, och det finns många fördelar. En är naturligtvis att ju mindre avdelningar man har, desto mindre socialt gnissel och sociala kontakter blir det. Det är enkel matematik, för att travestera talmannen som är mattelärare. I en grupp med 8 är det 56 sociala gnidningar, jämfört med 240 på en normal avdelning med 16. Där är det naturligtvis svårare att ta kontroll över ungdomarna och deras relationer, i synnerhet när det är gängproblematik inblandat. I stället är det den klientnära verksamheten som räknas. Det är vårdarna som kan vara nära. De kan vara vuxenförebilder och upptäcka om attityden till kriminalitet fortsätter att prägla ungdomarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Det finns naturligtvis mycket som fungerar bra, och vi ska till exempel värna våra ungdomsavdelningar och vara stolta över dem. Det finns dock även utmaningar - det är ju så man kallar problem i dag, "utmaningar" - och en är naturligtvis de långa häktningstiderna. De är fortsatt alldeles för höga.

Vi har tre utredningar och direktiv som rapporterats in det senaste året, och de har en unik palett av åtgärder som eventuellt kan råda bot på detta. Vi kommer att återkomma med detta i budgetarbetet, inte minst. Det handlar om lagstiftad begränsning av häktningstider, vilket har föreslagits. Vi får se var det landar; det kan vara rätt till mänsklig kontakt, att man tittar över hur man lättar på restriktioner och så vidare. Det handlar också om ökad effektivitet inom åklagarväsen och inte minst NFC när det gäller de kriminaltekniska utredningarna.

Sverige är ett väldigt välmående och bra land, och det är det andra problemområdet jag tänker lyfta fram. Det går extremt bra för Sverige. Vi borde vara väldigt stolta över det och kanske vårda den känslan lite mer. Det har aldrig i svensk historia funnits så många arbeten för människor att söka. Aldrig någonsin har det funnits så många lediga jobb i Arbetsförmedlingens platsbank som i år. Arbetslösheten sjunker långsamt, och möjligheterna att söka jobb har blivit större.

Detta innebär naturligtvis konsekvenser även för Kriminalvården, som på ganska kort tid har tappat stora delar av sin personal, både till Migrationsverket och andra myndigheter och till den privata sektorn. Kriminalvårdens personal är eftertraktad av andra arbetsgivare. Detta är ju i grunden någonting väldigt positivt, men det innebär också att man kommer att stå inför ganska stora utmaningar när det gäller att rekrytera personal.

Kriminalvården är ingen isolerad ö i samhället, även om det rent fysiskt kan vara så - man har ju murar, som åtskiljer fångarna från samhället utanför.

Kriminalvården hänger ihop med allting annat. Vi har ett hårdare och tuffare samhälle. Vi har ett klimat där människor som hamnar i marginalen får allt svårare att komma in på arbetsmarknaden och, inte minst, bostadsmarknaden.

I dag fungerar inte samverkan mellan kommuner, vårdgivare, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kriminalvården. Vi har tagit initiativ till olika typer av samtal och behöver ta ytterligare steg, för detta måste fungera betydligt bättre än vad det gör i dag.

Men det viktigaste vaccinet är ändå ett samhälle där man hjälps åt och håller ihop. Vi kan inte stillatigande se på när klassamhället växer sig allt starkare. Vi måste göra någonting åt det, eftersom det är det främsta kriminalpolitiska vaccinet för att hålla ihop det här samhället.

Man kan undra om denna vilja finns. Vi hoppas på det.

(Applåder)


Anf. 2 Ellen Juntti (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Herr talman! I dag debatterar vi ett motionsbetänkande gällande kriminalvårdsfrågor. Vi moderater har många bra förslag vad gäller avhopparverksamhet, återfallsförebyggande arbete, utslussning med mera. Jag kan inte ta upp alla våra förslag, så jag koncentrerar mig på några av dem.

Till att börja med yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 16.

När en gärningsman begår flera brott läggs brotten ihop och straffen reduceras - till vardags kallas detta straffrabatt. Enkelt förklarat innebär det att ju fler brott man begår, desto lindrigare straff får man för varje brott. Detta sänder helt fel signaler.

Därför har vi i Alliansen drivit på och fått igenom ett tillkännagivande till regeringen om att se över denna straffrabatt. Vi har även fått igenom ett tillkännagivande till regeringen gällande skärpta regler för villkorlig frigivning för dem som återfaller i likartad brottslighet.

Regeringen har tillsatt en utredare med uppdraget att överväga ändringar gällande villkorlig frigivning. Vi moderater vet redan nu vad vi vill - vi vill att den villkorliga frigivning som ges i dag inte ska medges dem som återfaller i brott.

Vi moderater vill också ha ökad användning av behandlingsinsatser. Petter Löberg från Socialdemokraterna talade om att detta är väldigt viktigt inom kriminalvården. Tiden på anstalt ska användas vettigt för att man ska klara av tiden utanför fängelsemurarna utan kriminalitet.

I vår motion tar vi upp att kriminalvården ska arbeta för att alla intagna som har behov av behandling ska genomgå lämpliga behandlingsinsatser och att det ska finnas tillgång till dessa. För den som vägrar att delta i programverksamhet ska detta på ett tydligare sätt än i dag få konsekvenser för verkställigheten.

I Kriminalvårdens årsredovisning för 2016 framgår att bara 25 procent av dem som har suttit i fängelse har deltagit i behandlingsprogram. Det är alldeles för få. Syftet är naturligtvis att förhindra återfall i brott och att ge klienten nya insikter och kunskaper.

I november 2015 lämnade Brottsförebyggande rådet en rapport där det framkommer att intagna i fängelser har för lite att göra, både när det gäller behandlingsprogram och yrkesutbildning. Efterfrågan är dessutom större än utbudet, vilket är oacceptabelt.

I rapporten konstateras att hälften av dem som deltagit i ett behandlingsprogram ansåg att risken för att de skulle återfalla i brott hade minskat.

Karolinska Institutet har gjort en studie där man har använt adhd-medicin. Studien visade att risken för återfall minskade med 38 procent. Detta är en väldigt stor minskning, och därför är det väldigt viktigt att fler deltar i behandlingsprogram.

Vi har tidigare fått igenom ett tillkännagivande till regeringen som innebär att personer som dömts för våldsbrott bör ha en skyldighet att genomgå behandlingsprogram. Om klienten vägrar att delta i ett sådant program ska det få konsekvenser för möjligheterna till permission och villkorlig frigivning.

Vi har också fått igenom att de som dömts för grova brott mot närstående eller grova sexualbrott och vägrar att delta i behandlingsprogram inte ska vara aktuella för villkorlig frigivning. Detta är väldigt viktigt, inte minst med tanke på att sexualbrotten har ökat kraftigt i Sverige. En våldtäkt är en för mycket. Den utvecklingen är mycket oroväckande och måste brytas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Det är viktigt att komma ihåg att det bakom varje återfall finns ett brottsoffer - en oskyldig människa som får sitt liv förstört. Denna utveckling måste brytas.

Många intagna talar inte svenska. Kriminalvården har startat behandlingsprogram på andra språk i liten skala, men det stora flertalet får ingen behandling alls. Ni kan tänka er själva: Någon sitter i fängelse i tio, elva eller tolv år och släpps sedan ut utan att ha fått någon behandling över huvud taget - det säger sig självt att risken för återfall är väldigt hög.

Regeringen har inte kommit med några som helst förslag när det gäller skyldighet att delta i behandling, trots våra tillkännagivanden. Det är dåligt. Petter Löberg lyfte nyss upp att detta är väldigt viktigt, men ändå ser inte regeringen till att leverera något när det gäller våra tillkännagivanden.

Herr talman! Jag vill säga några ord om radikalisering och våldsbejakande extremism.

Det har visat sig i studier utomlands att personer som suttit i fängelse för andra brott har radikaliserats på anstalt. Detta måste bekämpas, både på anstalterna och inom frivården. Kriminalvården presenterade i maj 2016 en kartläggning av olika metoder och arbetssätt för att bekämpa detta.

Det pågår mycket arbete inom kriminalvården, men en hel del återstår att göra. Till exempel måste personalen utbildas för att kunna se olika tecken, så att de hinner reagera. Man måste också utveckla olika åtgärder som ska sättas in.

Det är även viktigt att varje religiös företrädare som kriminalvården samarbetar med granskas ordentligt i förväg. Detta bör ske med hjälp av expertis som inte är knuten till det aktuella samfundet.

Det pågår ingen forskning om detta inom kriminalvården. Det är viktigt att sådan forskning kommer till stånd.

Det är bra att utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att säkerställa att Kriminalvården skyndsamt ska implementera de metoder och arbetssätt som denna kartläggning kommit fram till.

Efter att vi skrev motionen förra hösten har regeringen gett uppdrag till olika myndigheter. Detta är bra, men det tar alldeles för lång tid. Dessa uppdrag ska redovisas först om drygt ett år, alltså två år efter att Kriminalvården presenterade sin kartläggning. Det måste gå betydligt snabbare, och detta tillkännagivande går ut på just att det ska ske skyndsamt.

Jag vill bara säga några ord om hur allvarligt det här är. Säpo presenterade sin årsbok för ett par veckor sedan. Den visar att det främsta attentatshotet mot Sverige kommer från den våldsbejakande islamistiska miljön och att en eventuell gärningsman troligtvis kommer att agera ensam. Det har ju blivit svårare att resa ut, och IS uppmanar sina anhängare att i stället utföra attentat i Sverige. Detta är en stor fara.

Jag tycker inte att regeringen tar det här riktigt på allvar. Man kan till exempel titta på Agendas intervju med demokratiminister Alice Bah Kuhnke, som har ansvar för dessa frågor. Hon var mycket dåligt insatt - så dåligt insatt att hon blev kallad till konstitutionsutskottet på grund av alla felaktiga uppgifter som hon lämnade.

Nu ska ansvaret överföras till någon annan, och vi får hoppas att regeringen tar detta på större allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

(Applåder)


Anf. 3 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Vi debatterar kriminalvårdsfrågor och de motioner som berör ämnet. Innan jag kommenterar själva motionerna vill jag säga att kriminalvården i Sverige håller en bra kvalitet och många gånger gör fantastiska insatser. Vår ambition är att kriminalvården ska fortsätta med detta och att politiken ska underlätta och ge bra förutsättningar för goda resultat.

För kriminalvårdens del anslog Sverigedemokraterna i höstbudgeten en halv miljard mer än vad regeringen gjorde. För att ställa detta i relation till vad andra oppositionspartier satsade var Kristdemokraterna med sina tio miljoner extra det parti som låg närmast vårt anslag.

Ett annat parti, Liberalerna, valde att dra ned på Kriminalvården och landade på 21 miljoner mindre än vad regeringen gjorde. Liberalerna kanske inte räknar med att deras politik genererar ett ökat behov av kriminalvårdens insatser, men det gör alltså vi med vår politik.

Om Sverigedemokraterna fick bestämma själva i det här landet hade betydligt fler personer fått tillfälle att bekanta sig med kriminalvårdens utbud och dessutom under en betydligt längre tid än vad många får göra i dag. Och så är det, att fler kriminella skulle sitta i våra fängelser med vår politik. För att behålla en god kvalitet i Kriminalvårdens arbete anslog vi redan för 2017 en halv miljard mer än vad regeringen gjorde.

I betänkandet här i dag behandlas många av Sverigedemokraternas motioner förenklat. Vi har helt enkelt debatterat många av dem förut. Bland dem som behandlas förenklat återfinns förslagen om att obevakade permissioner för livstidsdömda mördare ska avskaffas, allmänt skärpta regler för permission, mer övervakade besök på anstalt, mer kameraövervakning på anstalt, till och med i cellerna i de fall det kan vara befogat. Vi vill kriminalisera rymningar. Och vi vill att de som har suttit i fängelse för allvarliga brott ska försättas med fotboja under en tid efter avtjänat straff för att motverka återfall i brott.

Hela poängen med vår politik är att ett fängelsestraff också ska upplevas som ett straff för de intagna. Det ska vara ett markant avbrott från ett liv i frihet till en tillvaro där en daglig känsla finns av strikta regleringar och där Kriminalvården får tillräckligt med tid för att arbetet ska ge långsiktigt hållbara förutsättningar för intagna att komma ut som bättre medmänniskor - i de fall de förtjänar att komma ut, vill säga.

Herr talman! Vi har också motionerat om att tvåtredjedelsfrigivningen i princip måste avskaffas. Det är enligt vår mening en orimlig ordning att den som döms till ett fängelsestraff kan räkna med att bara sitta av två tredjedelar av straffet. Får man tio år ska man sitta tio år, är Sverigedemokraternas utgångspunkt, men den uppfattningen är vi dessvärre ganska ensamma om här i riksdagen.

Det finns dock en liten, liten öppning, och det är Moderaternas reservation 16 om att avskaffa villkorlig frigivning för återfallskriminella. Ett sådant förslag skulle kunna leda till att åtminstone personer som återfaller i brott får en allvarligare påföljd än i dag.

Därför, herr talman, stöder vi den reservationen, även om det är långt ifrån vad vi anser är tillräckligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Vi har ju en del kända gärningsmän i vårt land, till exempel Hagamannen som dömdes till 14 års fängelse 2006 för bland annat en rad allvarliga våldtäkter och försök till mord. Hagamannen avtjänade endast två tredjedelar av sitt straff och är nu fri sedan ett par år, trots att Kriminalvården bedömde att det fanns en påtaglig risk för återfall i brott.

Moderaternas reservation om att avskaffa den villkorliga frigivningen för återfallskriminella skulle inte påverka strafftiden för personer som Hagamannen. Trots att Moderaterna är det parti inom Alliansen som vill gå längst i den här frågan är frigivning efter två tredjedelar avtjänat straff för personer som Hagamannen helt i sin ordning, enligt Moderaterna.

De som begick hedersmordet på Pela - två farbröder som kallblodigt avrättade henne - fick livstids fängelse men fick sina straff tidsbestämda. De avtjänade endast två tredjedelar av sina tidsbestämda straff och är på fri fot i dag. De som vittnade och anhöriga lever i dag med skyddad identitet under fortsatta hot från familjen. Allt är i sin ordning, enligt regeringen och allianspartierna. Två tredjedelar av det tidsbestämda straffet är enligt er tillräckligt i fall som dessa. För Sverigedemokraternas del lutar liknande fall som dessa mer åt ett livstidsstraff, i ordets rätta bemärkelse.

Nåväl, vi sverigedemokrater agerar som vi brukar göra i justitieutskottet. Vi har inte väljarnas stöd för att rätta till sådana här orättvisor. Vi gör vad vi kan och stöder bra förslag som vi upplever går i vår riktning.

Dessvärre har vi från förra valet alldeles för många liberala krafter i riksdagen som motverkar att personer som hedersmördar för andra gången behöver räkna med att avtjäna hela det straff som har utdömts.

Herr talman! Trots allt dystert, vad vore ett betänkande i justitieutskottet utan minst ett tillkännagivande? Sverigedemokraterna är, som regeringen vet vid det här laget, vågmästare i riksdagen, och det faller ibland ganska väl ut.

I det här betänkandet medverkar vi till att sätta ett hårdare tryck på arbetet för att motverka radikaliseringar på våra anstalter.

Även om man kunde önska att vi inte behövde fokusera på att jobba mot exempelvis religiös extremism har den rödgröna regeringen dessvärre sponsrat en samhällsutveckling där Sverige sticker ut mot sin omvärld. Sverige toppar listan på islamistiska terrorister som rest till Syrien och Irak. Den rödgröna regeringen har även haft dörren vidöppen för de terrorister som velat komma tillbaka till Sverige.

Även om vi inte på kort sikt, med de lagförslag som regeringen har presenterat, kan räkna med att speciellt många av terroristerna kommer att sitta i våra fängelser kanske det händer att någon får göra det. Om inte annat så på sikt, när vi fått inflytande, kommer betydligt fler islamistiska terrorister att sitta i våra fängelser i väntan på utvisning.

Att spridningen av radikala idéer måste motverkas är en självklarhet. Vi sätter gärna tryck från riksdagen genom ett tillkännagivande för att detta arbete med kraft ska fortsätta inom våra anstalter.

I detta anförande instämde Crister Spets (SD).


Anf. 4 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Som vi redan har hört i dag har Sverige en kriminalvård i världsklass. Inga rymningar från klass 1- och 2-anstalter har skett de senaste två åren. Återfallen minskar från 40 till 29 procent. Det är låg frekvens av droger på svenska anstalter. Ett evidensbaserat arbete med behandlingsprogram gör att vi säkerställer att de insatser som ges för att de som dömts till fängelsestraff eller frivårdspåföljder inte ska återfalla i brott faktiskt är effektiva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Tack vare att vi haft färre som dömts till fängelsestraff har Kriminalvården haft resurser att utveckla och kvalitetssäkra sin verksamhet. Och, herr talman, min bild är att man har använt resurserna väl.

Det är tydligt att ett fortsatt arbete med att utveckla nya metoder för att till exempel motverka destruktiva maskulinitetsnormer är att vänta, och det är glädjande.

Svensk kriminalvård har också under många år haft ett aktivt arbete mot våldsbejakande extremism. Redan i regeringens skrivelse Den svenska strategin mot terrorism konstaterar regeringen att det inom ramen för Kriminalvårdens verksamhet pågår ett arbete med att identifiera personer, grupper och fenomen som tyder på pågående rekryteringar till våldsbejakande extremism. Organisationen och kompetensen att hantera denna problematik har utvecklats under de senaste åren. Detta konstaterade regeringen alltså redan när skrivelsen 2014/15:146 avlämnades till riksdagen. Därefter har regeringen i budgeten för 2016 tillskjutit 700 000 kronor för att Kriminalvården ytterligare ska stärka arbetet mot våldsbejakande extremism.

Bakgrunden är naturligtvis att vi sett att många människor rest för att ansluta sig till terroristorganisationer utomlands men också att det i andra länder förekommit att personer radikaliserats just i fängelser. Detta är något som vi ser mycket allvarligt på och därför har vidtagit åtgärder mot.

Det vore glädjande om moderata riksdagsledamöters anföranden granskades så noggrant att många uppenbara felaktigheter kunde blottläggas. Till exempel stämmer det inte att det inte förekommer något forskningsarbete kring våldsbejakande extremism. Man kan i Kriminalvårdens resultatredovisning läsa att detta är ett fokusområde för forsknings- och utvecklingsstrategin för 2016-2020. Baserat på det som Kriminalvården redan har kunskap om arbetar Kriminalvården aktivt för att vi fortsatt ska ha en kriminalvård där människor inte radikaliseras utan där tvärtom de som redan är våldsbejakande extremister avradikaliseras. Det är strategin och något som vi arbetar aktivt med.

Därför, herr talman, har jag svårt att förstå vad det egentligen är som Ellen Juntti och Moderaterna vill göra, för mitt intryck är att vi i sak är helt överens om att det här är ett viktigt arbete som ska fortsätta och är prioriterat. Vad är det för konkreta åtgärder som inte redan vidtas som behöver vidtas?

Herr talman! I och med att vi i sak är helt överens ser jag inte att vi ska behöva uppta kammarens tid med att votera i denna fråga - även om jag tycker att det är ett onödigt tillkännagivande. Utöver att vi har den reservationen yrkar jag bifall till resten av utskottets förslag.

I betänkandet diskuteras många frågor. Jag tänkte kommentera en som Ellen Juntti särskilt lyfte fram i sitt anförande. Det handlar om synen på villkorlig frigivning.

Herr talman! Det är glädjande att färre återfaller i brott, och det är viktigt att vi arbetar med det återfallsförebyggande arbetet. Här är vi också helt eniga i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

En viktig del i det återfallsförebyggande arbetet är den tid som de som har avtjänat ett fängelsestraff har under den villkorliga frigivningen. Det är en tid som bör användas bättre för utslussning tillbaka till samhället, just för att minska risken för att en person kliver ut ur fängelset utan att längre ha någon form av tillsyn, stöd och kontroll.

Regeringen har tillsatt en utredning för att se över hur den villkorliga frigivningen kan användas bättre och om något behöver förändras. Det är klokt, för jag tycker att vi ska använda villkorlig frigivning smartare.

(Applåder)


Anf. 5 Johan Hedin (C)

Herr talman! Betänkandet handlar om kriminalvård, men jag tänkte tillåta mig att börja i en annan ände.

Något av det bästa med detta uppdrag är alla besök vi gör och alla möten vi har med kompetenta människor runt om i landet.

För något år sedan var utskottet på besök hos polisen i Botkyrka. Jag har tänkt en del på de möten och samtal vi hade där. Vi åkte med polisen i taktiska fordon, bland annat till den plats där det hade varit en handgranatsattack mot polisen. Vi åkte runt i Botkyrka, och poliserna berättade om en ganska allvarlig misshandel som hade skett helt öppet på ett torg mitt på dagen. Trots att ett femtiotal människor hade varit närvarande hade ingen sett något; ingen ville vittna eller anmäla. Det är givetvis ytterst bekymmersamt.

Jag frågade de båda poliserna om det finns några som tar sig ur gängkriminaliteten och våldet. De svarade ja och att det finns tre orsaker till att man klarar att ta sig ur kriminaliteten.

Den vanligaste orsaken är att man möter kärleken. Man hittar något i livet som gör att man vill bygga en annan tillvaro. Man finner ett annat värde.

Andra upplever ett religiöst uppvaknande och börjar leva ett liv i enlighet med de statut som religionen anger.

Det finns också de som ser en nära vän eller familjemedlem råka riktigt illa ut, vilket ger en tankeställare som gör att man själv vill ta sig ur kriminaliteten.

Alla dessa tre orsaker har att göra med hur man värderar livet. Plötsligt blir tillvaron värd något.

Det finns förhoppningsvis fler anledningar till att försöka bryta en destruktiv livsstil, och man ska veta att långt ifrån alla som kommer i närheten av Gud, kärleken eller ond bråd död lyckas med det. Här spelar kommunerna därför en viktig roll.

Herr talman! När jag var ny som rättspolitisk talesperson för Centerpartiet försökte jag sammanfatta Centerpartiets rättspolitik i en mening: Vi ska vara tuffa mot kriminella men inte mot andra.

Det kändes inte så avancerat. Vi ska vara tuffa mot dem som väljer att utsätta andra för brott. Samtidigt ska vi vårda rättssäkerheten och se till att vanligt folk inte utsätts för onödigt krångel eller obehag.

Det visade sig dock vara en ganska dålig retorisk idé. Ändå har jag låtit detta genomsyra mitt arbete, och jag tänker fortsätta på den linjen. I det ingår också att den som väljer att lämna kriminalitet och som vill kämpa för att göra det ska få samhällets stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Det finns givetvis en moralisk aspekt på det hela. Ska vi verkligen satsa resurser på en människa som gjort sådana usla val i livet och utsatt andra för så mycket lidande? Det kan säkert diskuteras länge och väl, men alldeles oavsett var man landar i en sådan diskussion måste alla hålla med om att det är en god affär för samhället att stödja sådana processer.

De samhällsekonomiska effekterna av att få någon att lämna en kriminell bana och gå till att leva ett hederligt liv är mycket stora. De rent mänskliga vinsterna är ännu större. Det gäller förstås alla människor som slipper att bli utsatta för brott men även den kriminelle. Det är farligt att vara kriminell; det är ett liv i misär.

Man måste dock förstå att det inte är lätt att bryta ett kriminellt livsmönster. Det är inte lätt att bryta livsmönster över huvud taget - det vet alla som har försökt att sluta röka. För en person som har byggt upp sin sociala och ekonomiska tillvaro i en kriminell miljö är steget inte alldeles enkelt.

Det är därför glädjande att en majoritet av utskottet delar synen att en fungerande avhopparverksamhet över hela landet är en viktig del i det återfallsförebyggande arbetet. Jag hade naturligtvis önskat att utskottet hade kunnat ställa sig bakom vår alliansmotion om detta, men jag får vara glad för det lilla.

Denna viktiga del av rättssamhället borde synliggöras och ägnas mer uppmärksamhet.

Kommunerna spelar här en enormt viktig roll. Det är de som bär ansvaret för väldigt mycket av arbetet. Men för att de ska kunna göra det krävs det att staten hjälper till. Kunskap, forskning, metodstöd och kloka regelverk för hanteringen är nycklar, och de måste komma kommunerna till del.

Herr talman! Så sent som förmiddags fick vi ta del av Brottsförebyggande rådets senaste statistik om brottsutvecklingen. Även om den tar fasta på ett par brottsområdens oroande utveckling är den långsiktiga trenden positiv. Det ska vi alltid ha med oss när vi debatterar dessa saker så att vi fokuserar våra insatser där de gör som mest nytta.

Något som bekymrar mig och säkert många andra är gängvåldet. Vi ser över tiden hur våldet i någon grad har bytt karaktär. Det alldeles onödiga och spontana våld som uppstår i offentliga miljöer där gärningsmannen och offret inte känner varandra verkar över tiden minska medan det planerade våldet med ett särskilt syfte verkar öka bland de kriminella gängen. Utvecklingen i våra storstäder är allvarliga och varnande exempel på just detta.

Den organiserade brottsligheten är en mer avancerad våldsbrottslighet att arbeta mot i kommunerna. Centerpartiet har därför föreslagit att kommunerna ska få ett särskilt stöd för detta arbete. Jag yrkar härmed bifall till vår reservation, nr 4, som handlar om just detta.

En annan del, som vi faktiskt har utskottsmajoritet för, handlar om att bli bättre på att upptäcka och motverka radikalisering.

Det finns en fara i att olika nätverk möts och jämför varandras kompetens. Fängelser är en sådan riskmiljö där en person eller grupp som ägnar sig åt radikalisering, som isolerar sig och blir alltmer hatisk och negativt inställd till majoritetssamhället, möter vana kriminella som vet hur man får tag i vapen och hur man på bästa sätt undgår polisens upptäckt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Därför är detta arbete mycket viktigt.

(Applåder)


Anf. 6 Linda Snecker (V)

Herr talman! Vänsterpartiet vill inte att kriminalvården ska vara en plats där en person sitter isolerad i flera år utan vare sig behandling eller sysselsättning och sedan kommer tillbaka till samhället utan att det har skett någon egentlig förändring.

Kriminalvården ska vara en plats där straffet ska kännas men inte förgöra människan. Det ska vara en plats där det finns en chans att förändras och bli en bättre samhällsmedborgare genom behandling, samtal, utbildning och sysselsättning. Kriminalvårdens uppdrag är ju att bryta den onda cirkeln.

Kriminalvårdens utbildningsenhet är den första delen av en myndighet som har blivit hbtq-certifierad. Detta gör mig så himla glad, och jag kan inte göra annat än att berömma kriminalvården. Jag tror att det här är ett steg i rätt riktning så att fler delar av kriminalvården ska kunna hbtq-certifieras och att nästa steg är anstalterna och frivården.

Vänsterpartiet har motionerat i denna fråga om att det ska ske en översyn av hbtq-personers situation inom kriminalvården och en översyn av vilka enheter inom kriminalvården där det finns ett akut behov av en hbtq-certifiering.

Även om riksdagen i dag kommer att avslå motionen är jag helt övertygad om att det inte betyder att kriminalvården kommer att sluta med sitt positiva arbete - snarare tvärtom. När inte riksdagen är klok är jag glad över att våra svenska statliga myndigheter är det.

Ytterligare ett steg som behövs inom kriminalvården handlar om tillgänglighet. I dag finns det ingen samlad bild av tillgången till utrustning eller hjälpmedel på anstalterna eller i frivårdens verksamhet. Det finns väldigt lite underlag och studier som rör tillgänglighetsaspekterna. Vi vet alltså inte hur många inom kriminalvården som hör dåligt, ser dåligt eller är rullstolsburna, och det finns ingen dokumentation över vilka hjälpmedel som finns att tillgå.

Detta gäller bara de fysiska funktionsvariationerna. Samma situation gäller de psykiska. Vi vet att den psykiska ohälsan är mycket stor och att det är mycket vanligt att personer på anstalt har adhd. Vi i Vänsterpartiet vill därför att regeringen ska ge Socialstyrelsen, Myndigheten för delaktighet och annan lämplig myndighet i uppdrag att tillsammans med funktionshindersorganisationerna kartlägga tillgängligheten inom kriminalvården och presentera förslag på vilka åtgärder som behöver vidtas. Kriminalvården måste nämligen kunna möta personer med olika funktionsvariationer.

Dessa frågor är mycket viktiga att lyfta fram eftersom den som är kriminell inte bara är kriminell utan så mycket mer. Den som är kriminell kan också vara småbarnsförälder, outbildad, bög, civilingenjör, missbrukare, pensionär, flerspråkig eller rullstolsburen. Detta måste kriminalvården se. Om man inte ser att personer är någonting annat än enbart kriminella kommer dessa personers livsstil aldrig att kunna förändras. Då har kriminalvården ingen uppgift. Då kan den läggas ned. Då är det bara förvaring och isolering av personer som blir politikens svar, och så kan vi inte ha det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

I debatten om kriminalvården blir det mycket tydligt hur olika riksdagspartierna är. Moderaterna och Sverigedemokraterna vill ta bort villkorlig frigivning och tror att motivation till förändring och att ändra sitt kriminella beteende uppnås genom att man hotar om att minska eventuell permission om den intagne inte deltar i behandlingsprogram. Dessa behandlingsprogram i kriminalvårdens regi baseras på att individen själv ska kunna hitta sin inre motivation.

Alla som har läst bara ett kort kapitel i en bok om psykologi, eller som för den delen handskas med en treåring, vet att hot inte är särskilt framgångsrikt för att få personer att ändra sig på djupet.

Vänsterpartiet däremot driver frågor som förändrar människor på djupet, som rätten till utbildning även till den som sitter på anstalt eller är inom frivården. En utbildning öppnar nämligen helt andra dörrar till ett liv utan kriminalitet. Därför yrkar jag bifall till reservation 13.


Anf. 7 Roger Haddad (L)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2 från allianspartierna och till reservation 3 från Liberalerna om avhopparverksamhet.

Detta är ingen allmän budgetdebatt om kriminalvården. Det har ställts många frågor från olika partiföreträdare här om vår budget, men det får vi återkomma till i budgetdebatten.

Jag konstaterar bara att hela rättsväsendet och kedjan påverkar hur många som tas in i kriminalvården i dag, till exempel problemen inom polisverksamheten. Jag har besökt bland annat domstolen i Västmanlands län, där domaren bekräftade att antalet ungdomsärenden är mindre på grund av den olyckliga situationen inom polisen.

I dag kom Brottsförebyggande rådets statistik som visar på färre ärenden där man kan väcka åtal och gå vidare. Det är klart att om det inte finns några som griper dessa brottslingar och om det inte finns någon kapacitet i rättsväsendet, då blir det inte fler åtal så att man förhoppningsvis kan lagföra de brottslingar som har begått grova brott och som sedan ska sitta inom kriminalvårdens väggar, bland annat i fängelser. Allt hänger ihop. Detta var en allmän kommentar.

När det gäller avhopparverksamheten beklagar Liberalerna att vi inte får stöd för vår motion om denna verksamhet. Avhopparverksamheten är mycket central. Hur påverkar det kriminalvården? Jo, väldigt många av de unga vuxna som begår brott - majoriteten är män - ägnar sig återkommande åt brott. Många kallas också för livstidskriminella. De kan ha åtalats både tre, fyra och fem gånger. De åker in i kriminalvården och ut från kriminalvården. Med hjälp av olika typer av program, behandlingar och straff kommer de ut en vacker dag.

Men avhopparverksamheten fungerar inte tillfredsställande. Det är därför som vi har försökt kräva att Socialdemokraterna och Miljöpartiet ska komma tillbaka med ännu mer kraftfulla åtgärder. I justitieutskottets betänkande, som vi debatterar i dag, hänvisar man till att det pågår ett arbete och att svensk polis har fått 5 miljoner kronor - 5 miljoner kronor på en budget på nästan 22 miljarder kronor. Det är ett ansökningsförfarande av byråkratiska mått. Man ska fylla i en ansökningsblankett på ett par tre sidor till polisen för att få ta del av vissa statsbidrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Jag tycker att det är viktigt att regeringspartierna skrapar lite mer i detta än att bara skriva några rader i texten i betänkandet med en hänvisning till att polisen har fått 5 miljoner och att Brottsförebyggande rådet har utvärderat detta.

I december 2015 gick polisen i Stockholm ut och sa att man har en fungerande verksamhet när det gäller avhopp - unga kriminella som vill lämna narkotikaförsäljningen, som vill lämna vapenförsäljningen och som vill sluta att begå brott. Dessa personer ska kunna få hjälp att lämna dessa miljöer. Man sa - i december 2015 - att detta skulle spridas till övriga landet.

Men när Brottsförebyggande rådet utvärderade detta i maj 2016 kom man fram till att stödet är mycket ojämnt fördelat. Det fungerar relativt bra i storstäderna. Men sedan då?

Varför har ni inte tittat på Fryshuset, som har en bra verksamhet i Stockholmsområdet? De hade ekonomiska problem förra året och hade svårt att få resurser för att bedriva just avhopparverksamhet.

Varför har ni inte tittat på Norrköping, där man i princip har lagt ned avhopparverksamheten för kriminella ungdomar?

Detta är bara några exempel, och de indikerar att det är någonting som inte fungerar.

Den som kommer ut från en anstalt får kanske inte något jobb. Och får man inget jobb får man inget kontrakt på en bostad. Vad gör man då? Jo, man går tillbaka till sitt gamla gäng och begår nya brott, och så småningom hamnar man återigen i kriminalvården.

Detta är inte tillfredsställande. Det är ett slöseri med samhällets resurser att vi inte har mer effektiva avhopparverksamheter för dem som faktiskt vill delta i sådana. Allt bygger nämligen på att de är motiverade. Men när de är motiverade och vill lämna de kriminella gängen måste inte bara Kriminalvården, fängelserna och frivården, utan även kommunerna, socialtjänsten och andra myndigheter hjälpa till med detta arbete.

På flera ställen i detta betänkande står det att Kriminalvården ska göra det, Kriminalvården borde göra det, och så vidare. Men det finns inga krav på de andra aktörerna att vara med och hjälpa till på ett effektivt och konkret sätt.

Även Riksrevisionens rapport som kom för två år sedan visade på detta, det vill säga att riksdagen ställer krav på Kriminalvården men inte på kommunerna, inte på socialtjänsten och inte på andra myndigheter. Det är klart att det finns brister i avhopparverksamheten, och det är det jag har velat fokusera på i mitt inlägg.

Avslutningsvis vill jag lite grann kommentera tillkännagivandet. Det är en uppmaning om att intensifiera arbetet mot radikalisering på våra fängelser och inom kriminalvården. Även här pågår det ett arbete; det är korrekt. Men kriminalvården säger också att man ser en ökning av antalet sympatisörer och antalet radikaliserade inom kriminalvården - många av de ungdomar som jag nämnde i utsatta och särskilt utsatta områden som begår brott. De flesta så kallade IS-resenärer, eller terrorister, som reser ned till Islamiska staten och kommer tillbaka till Göteborg, Örebro och Stockholm är tungt kriminella personer.

De håller också på med vapen, narkotika och allt annat. Om vi inom Kriminalvården inte är duktiga på att jobba mot radikalisering måste vi också ha en bra verksamhet även i de utsatta områdena för att få bort dem både från det brottsliga men även från de radikaliserade miljöerna. Jag beklagar att regeringspartierna går emot oss på den punkten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

(Applåder)


Anf. 8 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Det gläder mig mycket att Liberalerna är väldigt engagerade i frågan om avhopparverksamhet. Det är en otroligt viktig fråga, inte minst när vi i dag ser att många unga människor har rekryterats in i kriminalitet, våldsbejakande extremism, med mera.

Att regeringen har infört ett nytt anslag med 5 miljoner till just avhopparverksamhet som polisen ansvarar för är i grunden någonting väldigt positivt. När man inför nya medel och nya sätt att fördela medel är det också klokt att göra utvärderingar för att se hur det faller ut.

Regeringen satsar också stort på att stödja det civila samhällets organisationer som genom till exempel Fryshuset har tagit ett stort ansvar för frågorna. De har också utvecklat bra metoder för avhopparverksamhet som fler kan inspireras av.


Anf. 9 Roger Haddad (L)

Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning än Annika Hirvonen Falk om Fryshuset. De har en bra verksamhet, men den är sårbar och helt beroende av ekonomiskt stöd. Även om Kriminalvården kanske går in med en viss pott pengar räcker inte det. De tvingas säga upp personal, kanske drar ned verksamhet, och på sikt kanske de måste lägga ned hela avhopparverksamheten. Det är oroande.

Jag tycker att Miljöpartiet och Socialdemokraterna ska vara oroliga. Om det är så i storstäderna, hur är det då i kommuner som Västerås, där jag kommer ifrån, Norrköping där man har fått lägga ned, eller Örebro där man per capita har väldigt många unga kriminella som har rest till Islamiska staten?

Vi har inte bra rutiner inom Kriminalvården. När vi debatterade med demokratiministern i tisdags fick vi höra att Sverige inte har någon uppsökande verksamhet och avhopparverksamhet för hur man ska hantera till exempel så kallade IS-återvändare som rör sig just i de miljöerna. Jag tycker ändå att man kan göra mycket mer, och det är vad vi har motionerat om.


Anf. 10 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Även jag inser att vi kan göra mer och vill att vi ska göra det. Men även Roger Haddad måste erkänna att under den tid som Liberalerna satt i regering gjordes väldigt lite. Kanske berodde det på att en del av problematiken inte varit så uppmärksammad förrän för några år sedan. Kanske berodde det på att andra saker prioriterades.

Nu har regeringen infört ett nytt anslag för avhopparverksamhet. Det är väldigt välbehövligt. Vi har också förstärkt arbetet mot radikalisering och våldsbejakande extremism. Vi kommer också att permanenta kommittén och den nationella samordnaren mot våldbejakande extremism så att de får långsiktiga förutsättningar att utveckla arbetet.

Jag instämmer i att det är en brist att det inte har funnits tillräckligt bra metoder för avhopparverksamhet för till exempel våldsbejakande islamism. Den verksamhet som fungerar bäst vad gäller avhopparverksamhet handlar framför allt om avhopp från den högerextrema miljön. Jag tror att det finns väldigt mycket att lära från det arbete som till exempel Exit har bedrivit.


Anf. 11 Roger Haddad (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Herr talman! Jag beklagar att Annika Hirvonen Falk inte är bättre påläst. Vi påbörjade ett arbete redan när statsråden hette Nyamko Sabuni och sedan Birgitta Ohlsson som gav olika utredningsuppdrag om kartläggning av olika extremistmiljöer. Där lyftes också avhopparverksamheten upp och att man inte bara ska ha den inom vitmaktmiljön utan att den behövs bredare. Vi var absolut inne på det.

Sedan förstärktes och förvärrades problemet 2014, när man från radikalisterna utropade en islamisk stat i augusti 2014 och vi därefter fick många resande. Det jag vill säga är att Kriminalvården måste ha bättre beredskap. Kriminalvården och frivården, kopplat till avhopparverksamheterna inte minst i de socialt utsatta områdena, måste fungera bättre.

På vår tid när justitieministern hette Beatrice Ask hade vi sociala insatsgrupper som ändå var ett sätt att lokalt jobba mot de unga för att få bort dem från gängen och in i utbildning och arbete. Det är vad vi behöver mer av.


Anf. 12 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! I den här debatten om kriminalvårdsfrågor tänkte jag fokusera på frågor som rör frivilligorganisationerna. Jag vill instämma i det som anfördes tidigare i replikskiftet om exempelvis Fryshusets arbete. Det är just frivilligorganisationerna som är så viktiga när det kommer till avhopparverksamhet och utslussning efter avtjänat straff.

Jag var i Göteborg i går och träffade dem som arbetar med avhopparverksamhet i Göteborgs kommun. Det är klart att det är utmaningar, problem och mycket jobb. Men det är en framgångsfaktor som finns när man samverkar med ideella aktörer och civilsamhället. De lyfte fram ett exempel som jag tänkte nämna här. Det var en grovt kriminell som hade fått hjälp att hoppa av och som i dag är en förebild och jobbar just i avhopparverksamhet i Fryshusets regi.

Goda förebilder är även personer som inte har varit kriminella och hoppat av. Men även de som har lämnat den kriminella banan finns i civilsamhället och i de frivilliga organisationerna. Vi kristdemokrater anser att frivilligorganisationerna ska ha en naturlig plats i återanpassningen av den dömde både före och efter frigivningen.

Det civila samhället har redan i dag, som jag sa, en stor betydelse för att stötta tidigare dömda personers återanpassning. Föreningar bör uppmuntras att finnas med som en del i livet före och även efter frigivningen. Avhopparjourer dit kriminella kan vända sig när de vill lämna sitt kriminella liv har sedan flera år drivits av bland annat Fryshuset och Kriminellas Revansch i Samhället, Kris.

Vi kan inte utgå från att civilsamhället kommer att ställa upp och har den långsiktiga bärigheten och kraften att automatiskt fortsätta med det goda arbete de gör om inte de ekonomiska förutsättningarna finns. Vi har ett förslag i betänkandet om att frivilligorganisationer ska få ersättning i förhållande till hur väl de lyckas återanpassa tidigare dömda. Förslaget heter social impact bonds. Det är inspirerat av Storbritannien.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Det handlar just om att ha en modell som leder till att civilsamhället får ekonomisk ersättning från staten när de lyckas återanpassa tidigare brottslingar. Det är de duktiga på. Men de får en större drivkraft i arbetet och får också betalt för den stora nytta som de gör. Fördelarna med det är att resultatet kan bli ännu bättre och att privat finansiering kan tillhandahållas för att skapa en infrastruktur för rehabilitering. Därför yrkar jag bifall till reservation 9 i betänkandet.

I Riksrevisionens rapport Återfall i brott - hur kan samhällets samlade resurser användas bättre? rekommenderar Riksrevisionen att Kriminalvården ska verka för att frivilligorganisationerna kopplas in i högre grad än för närvarande. Vi kan i betänkandet läsa att regeringspartierna lyfter fram att migrations- och justitieministern har haft ett rundabordssamtal med socialt ansvariga företag. Man tittar på hur man kan lyfta in rekommendationer från Kriminalvården och säger att det bereds i Regeringskansliet.

Därför hade jag lite grann en förväntan inför dagens debatt att regeringen skulle ha levererat och kommit med konkreta förslag på hur man kan stärka det civila samhällets aktörer i återanpassningsarbetet i avhopparverksamheten. Vi får väl vänta vidare, men det är en väntan som inte kan bli för lång.

Jag vill uppmana regeringen att återkomma med konkreta förslag och inte bereda det alltför länge, för det brådskar. Det är oerhört viktigt. Det är centralt att vi stärker det civila samhället. Varför inte, herr talman, rösta för reservation 9 vid eftermiddagens omröstning om att stärka civilsamhället genom social impact bonds?

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2017-03-30
Förslagspunkter: 24, Acklamationer: 18, Voteringar: 6

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Ytterligare åtgärder för att förbättra situationen i häktena

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:1677 av Roza Güclü Hedin m.fl. (S).
  2. Användningen av restriktioner och isolering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:1534 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 5.
    • Reservation 1 (KD)
  3. Förbättrat återfallsförebyggande arbete

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:3236 av Beatrice Ask m.fl. (M, C, L, KD) yrkande 2.
    • Reservation 2 (M, C, L, KD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (M, C, L, KD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S880025
    M167016
    SD40007
    MP20005
    C01606
    V20001
    L01504
    KD01105
    -0002
    Totalt169109071
    Ledamöternas röster
  4. Avhopparverksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:3468 av Roger Haddad m.fl. (L) yrkande 15.
    • Reservation 3 (L)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (L)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S880025
    M680016
    SD40007
    MP20005
    C16006
    V20001
    L01405
    KD11005
    -0002
    Totalt26314072
    Ledamöternas röster
  5. Kommunernas arbete med avhopparverksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:342 av Andreas Norlén och Finn Bengtsson (båda M).
  6. Stöd till kommunerna

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:865 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 32.
    • Reservation 4 (C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S880025
    M680016
    SD40007
    MP20005
    C01606
    V20001
    L15004
    KD11005
    -0002
    Totalt26216071
    Ledamöternas röster
  7. Samverkan mellan myndigheter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:3232 av Beatrice Ask m.fl. (M) yrkandena 2 och 3.
    • Reservation 5 (M)
  8. Nationell handlingsplan för det brottsförebyggande arbetet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:730 av Linda Snecker m.fl. (V) yrkandena 2 och 3.
    • Reservation 6 (V)
  9. Återuppta den nedlagda utredningen En flexibel och effektiv kriminalvård

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:1534 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 1 och

    2016/17:3232 av Beatrice Ask m.fl. (M) yrkande 1.
    • Reservation 7 (M, SD, KD)
  10. Särskild utslussning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:3232 av Beatrice Ask m.fl. (M) yrkande 6.
    • Reservation 8 (M)
  11. Social impact bonds

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:1534 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 8,

    2016/17:1535 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 9 och

    2016/17:3383 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 2.
    • Reservation 9 (C, KD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (C, KD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S880025
    M680016
    SD40007
    MP20005
    C01606
    V20001
    L15004
    KD01105
    -0002
    Totalt25127071
    Ledamöternas röster
  12. Ökad användning av behandlingsinsatser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:3232 av Beatrice Ask m.fl. (M) yrkande 5.
    • Reservation 10 (M)
  13. Rätt till utbildning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:730 av Linda Snecker m.fl. (V) yrkandena 4 och 5.
    • Reservation 11 (V)
  14. Säkerställa att en verkställighetsplan upprättas

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:730 av Linda Snecker m.fl. (V) yrkande 1.
    • Reservation 12 (V)
  15. Översyn av situationen för kvinor och hbtq-personer

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:730 av Linda Snecker m.fl. (V) yrkande 7.
    • Reservation 13 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S880025
    M680016
    SD40007
    MP20005
    C16006
    V02001
    L15004
    KD11005
    -0002
    Totalt25820071
    Ledamöternas röster
  16. Tillgängligheten på kriminalvårdsanstalter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2015/16:55 av Torbjörn Björlund m.fl. (V) yrkande 4.
    • Reservation 14 (V)
  17. Nationell samordnare för omhändertagande av barn till fängslade föräldrar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:628 av Hillevi Larsson (S).
  18. Samhällstjänst för personer dömda till fängelse

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2436 av Markus Wiechel (SD) yrkandena 1 och 2.
  19. Upptäcka och motverka radikalisering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att säkerställa Kriminalvårdens arbete motvåldsbejakande extremism och tillkännager detta för regeringen.Därmed bifaller riksdagen motionerna

    2016/17:1534 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 4,

    2016/17:3232 av Beatrice Ask m.fl. (M) yrkande 10 och

    2016/17:3287 av Andreas Norlén m.fl. (M, C, L, KD) yrkande 7.
    • Reservation 15 (S, MP, V)
  20. Avskaffa villkorlig frigivning för återfallskriminella

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:709 av Lars Hjälmered (M),

    2016/17:2713 av Carl-Oskar Bohlin och Erik Bengtzboe (båda M) och

    2016/17:3230 av Beatrice Ask m.fl. (M) yrkande 6.
    • Reservation 16 (M, SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 16 (M, SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S880025
    M068016
    SD04007
    MP20005
    C16006
    V20001
    L15004
    KD11005
    -0002
    Totalt170108071
    Ledamöternas röster
  21. Möjlighet att senarelägga villkorlig frigivning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:1534 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 3.
    • Reservation 17 (KD)
  22. Avskaffa villkorlig frigivning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:3011 av Fredrik Schulte (M) yrkandena 1-3.
  23. Alla skulder ska vara betalda före frigivning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2436 av Markus Wiechel (SD) yrkande 3.
  24. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.