Konsumentfrågor

Herr talman! Vi ska nu debattera civilutskottets motionsbetänkande om konsumentpolitiska och konsumenträttsliga frågor. Jag väljer att lyfta fram de frågor som vi har reservationer om, nämligen obeställd reklam och telefonförsäljning, reklam riktad till barn och lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. För tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 3 om reklam riktad till barn, men jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer. För många småföretagare är oseriösa telefonförsäljare ett stort problem. Ofta saknar de småföretagare som drabbas den kunskap och de resurser som krävs för att bemöta felaktiga krav från telefonförsäljare. Deras situation är i många avseenden jämförbar med enskilda konsumenters. En konsument som köper en vara via telefon, Internet eller postorder har enligt distans- och hemförsäljningslagen 14 dagars ångerrätt. Någon motsvarande lagreglerad ångerrätt finns inte för näringsidkare. Vi tycker att det är positivt att man inom branschen ingått en överenskommelse om etiska regler som ska gälla vid samtal till näringsidkare i marknadsföringssyfte. Den innebär bland annat sju dagars ångerrätt vid handel mellan företag. Vi anser dock att ytterligare åtgärder behövs för att förbättra skyddet även för företagare. Bland annat bör en lagreglerad ångerrätt införas för företagare vid köp av varor via postorder, Internet och telefon. Det kan till exempel handla om att ett företag ringer upp egenföretagare och upplyser om att deras bindningstid på telefonabonnemanget gått ut. Sedan erbjuds de att teckna ett nytt avtal där en ny telefon ingår. De här försäljarna lovar guld och gröna skogar och uppger att de ringer från en operatör när de i själva verket är återförsäljare. Det kan för en småföretagare handla om stora utgifter. Småföretagare är också målgruppen för oseriösa katalogföretag. Ett inspelat samtal kan leda till ett bindande avtal. Småföretagaren blir uppringd av en säljare som spelar in samtalet. Den första frågan är alltid ett påstående som det går att svara ja på. Varför? I efterhand klipper säljaren ihop den inspelade intervjun och kan hävda att det gäller ett avtal som båda parter kommit överens om. Då är det lilla ordet ja användbart. Efter några dagar kommer en faktura som kanske ska vara betald inom 30 dagar eller till och med snabbare. I annat fall lämnas den till inkasso, står det. För många småföretagare är blotta tanken att hamna hos ett inkassoföretag rena skräcken, varför de ofta betalar. Det är därför inte heller någon slump att det är just småföretagare och föreningar som dessa oseriösa försäljare kontaktar. Enligt vår mening bör regeringen göra en översyn av relevant lagstiftning och återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga lagändringar. Herr talman! Vi har också märkt att marknadsföring som vänder sig till barn blir allt aggressivare och mer omfattande. På olika sätt smygs det in reklam för olika varor och tjänster riktade till barn. I sin marknadsföring till barn använder sig företag ofta av säljfrämjande åtgärder som utdelning av leksaker, gratiserbjudanden, tidningsutskick, utfärdande av så kallade medlemskort och pysselaktiviteter. Det är också allt vanligare att produkter marknadsförs i handeln och placeras till exempel i varuhus på ett sådant sätt att barn och unga konsumenter lockas till påverkan och köp. Även barns matvanor påverkas i hög grad av aggressiv marknadsföring av snabbmat, godis, läsk och andra livsmedel, ofta med hög fett- och sockerhalt. Ofta har förpackningarna figurer och färgsättningar som riktar sig just till barn. Reklamen i tv, i tidningar och på affischer ute på stan påverkar barns och ungdomars uppfattning om sitt utseende och skapar en orealistisk självbild för många barn och ungdomar. Inte sällan kan ökad konsumtion av olika produkter vara till nackdel både för barnens psykiska och fysiska hälsa. Visserligen förbjuder 2008 års marknadsföringslag direkta köpuppmaningar som riktar sig till barn. Men enligt vår mening bör ytterligare åtgärder vidtas för att skydda barn från en alltför stark exponering. Vi anser också att regelverket mot denna form av reklam bör förstärkas utan att det införs ett totalförbud mot reklam riktad till barn. Enligt vår mening bör regeringen utreda möjligheten att införa en regel i marknadsföringslagen som ålägger näringsidkare att beakta barns allmänna utsatthet i kommersiella sammanhang. Vi anser även att regeringen bör ge en lämplig myndighet i uppdrag att fortlöpande följa upp reklam som riktar sig till barn samt att övervaka att lagar och riktlinjer följs vid marknadsföring som riktar sig just till barn. Herr talman! I dessa tider när barnfattigdomen ökar och klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste barnfamiljerna ökar finns det ytterligare aspekter på just denna fråga. Barn möts på ännu fler ställen av det som de måste avstå från och inte har råd till, och klyftorna ökar ännu mer. Vi vet att barn som växer upp i fattigdom diskrimineras och får sämre utbildning, sämre hälsa, sämre möjligheter till fritidsaktiviteter och måste kanske avstå från nödvändiga saker som nya glasögon och kanske från att åka med på skolresa eller åka bort på sommarlovet med mera. Jag ska citera från Rädda Barnens rapport Barnfattigdom i Sverige . Där säger en ensamstående mamma följande: "Pengarna räcker aldrig, i höstas köpte min dotter själv sin vinterjacka för födelsedagspengar. Så är det ofta, jag kan inte ge dem ens det de måste ha. De går i gympaskor hela vintern oftast." Vad har detta med reklam att göra? Jo, därför att saker som kanske är mer onyttiga frestar barnen. Man vill vara likadan som kompisarna. Därför tycker jag att detta hänger ihop. Det ökar klyftorna än mer mellan barnen. Reklam som förmedlar en könsstereotyp bild till vuxna, barn och ungdomar är inte heller önskvärt i ett samhälle som strävar efter ökad jämställdhet och alla människors lika värde. Det är enligt vår mening viktigt att frågan om könsdiskriminerande reklam uppmärksammas. Därför anser vi att regeringen nu ska återuppta beredningen av utredningen Könsdiskriminerande reklam - kränkande utformning av kommersiella meddelanden . Denna utredning föreslog en lagstiftning som vi tycker ska övervägas. Vi tycker också att Konsumentombudsmannen skulle kunna göra en kartläggning som skulle kunna tas med i denna utredning, och regeringen skulle kunna återkomma till riksdagen med en lagstiftning. Sammanfattningsvis tycker vi socialdemokrater att regeringspartierna även på detta område på ett bättre sätt skulle stå upp för såväl barn som småföretagare men också på jämställdhetens område och stå emot de råa marknadskrafter som jag också har beskrivit i dessa olika fall. Det finns alltså mer att göra på de områden som jag här har beskrivit.

Herr talman! I civilutskottets betänkande 14 om konsumentfrågor behandlas 18 motioner med 24 olika yrkanden. Konsumentfrågor är ett ganska brett område, och förslagen omspänner alltifrån oönskad marknadsföring i olika former, fakturaskojeri, problem med avtal och liknande till sådana saker som märkningssystem. Ulf Peder Olrog skrev på 1940-talet en visa som sedan blev en av Thore Skogmans riktigt populära slagdängor långt in på 1950-talet. Refrängen var: Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt. Jag är ingen sångare, men så gick refrängen. Jag minns från min barndom hur alla skrattade åt den vansinniga texten om att köpa konserverad gröt. Men i dag finns det mesta, inklusive gröt med lång hållbarhet, att köpa i butikerna. Man ska därför inte förvånas över någonting. Visst är det så att allting går att sälja med mördande reklam. Slitna och trasiga kläder är faktiskt dyrare än nya och hela, bara det är rätt märke på plaggen. En hårt lanserad fritidssko kan faktiskt kosta 100 gånger mer i marknadsföringskostnad än i produktionskostnad. Konsumtionens syfte är inte längre att tillfredsställa ett praktiskt behov utan bland annat att i stället skapa en sorts illusorisk identitet. Vi har i vårt samhälle gått från köp efter behov via slit och släng till dagens läge som snarast skulle kunna beskrivas som köp och släng. Priset på en vara har faktiskt ingen koppling till vad det kostar att ta fram varan, utan priset styrs helt och hållet av vad kunden är beredd att betala. Det sade en gång chefen för Volvo Personvagnar till mig när jag diskuterade saken med honom. Detta betänkande handlar alltså om villkoren för oss alla i vår roll som konsumenter. Hur aggressiv får försäljaren vara? Finns det en rätt för oss konsumenter till det som vi brukar kalla för köpfrid, det vill säga en rätt för medborgarna att agera som konsumenter utan påverkan från den som säljer varorna? Det finns en uttalad målsättning där jag tror att alla partier är överens, nämligen att barnen särskilt ska skyddas från överdriven marknadsföring. Tyvärr verkar nu tolkningen av vad det betyder inte vara så självklar och enkel. När de politiska partierna är otydliga med vad de avser med att skydda barnen från reklam blir konsekvensen att företagen försöker spränga gränserna för reklamens former. Barnen är ju en marknad, en väldigt viktig marknad, och den som inte är först ute på den marknaden riskerar att bli förbisprungen av den som vågar använda lite vassare knep än andra. När reklamen bakas in i leksaker, i dataspel, i kläder, i tv-program, i musik, i sagoböcker och även i skolmaterial i skolor som inte har råd att säga nej till de erbjudanden de får från marknadsförarna, och när reklamen finns i alla miljöer där barnen vistas är det väldigt svårt för föräldrarna att hålla emot. I Sverige gäller grundregeln att den som sprider reklamen har rätten på sin sida. Den som bearbetas av reklamen måste däremot aktivt välja bort saker och ha skydd av olika slag. Man måste till exempel upplysa om att man inte vill ha reklam i sin brevlåda, och man måste anmäla att man vill spärra sin telefon för försäljare som väljer den vägen att tränga in i hemmiljön. Vi i Miljöpartiet tycker att det naturliga vore att medborgarna inte ska behöva vidta en massa skyddsåtgärder för att slippa bli utsatta för sådan påverkan i hemmet. Vi anser att det rimliga vore att hemmet var en sorts fredad zon, ett område dit reklamen inte sprids utan att de som bor i hemmet själva aktivt har efterfrågat att få den dit. Förmodligen skulle det spara väldigt många hektar skog som kunde användas till viktigare saker än reklam, och i bästa fall skulle konsumenterna kanske kunna ta bättre och klokare beslut i lugnare former när de själva kan bestämma över reklamflödet till hemmet. Herr talman! Den ganska aggressiva försäljning som sker via telefon men även i gallerior och på gator och torg av tillfälliga kampanjsäljare, exempelvis av mobiltelefoner och abonnemang, är ofta ganska svårbegriplig för kunderna. Vad är det man skriver på? Hur ser villkoren ut? Hur länge har man förbundit sig att betala, och hur avslutar man ett avtal om man inte känner sig nöjd? Under de senaste åren har även försäljning på nätet börjat bli ett problem som gör att många kunder känner sig lurade. En person som tror att han eller hon har deltagit i en undersökning eller kanske i ett lotteri kan helt plötsligt upptäcka att han eller hon har blivit kund och ingått ett avtal som sträcker sig över en oviss och svåröverskådlig tid - eller kanske har man råkat köpa en oönskad vara. Självklart har den som använder Internet och surfar runt på olika företags hemsidor ett eget ansvar att undvika att fastna i oönskade avtal, men i huvudsak måste det ändå vara säljaren som ska se till att det är tydligt när man gör ett köp och inte bara tittar runt på det utbud som finns. Även med hänsyn till de åtgärder som majoriteten ändå redovisar på ett bra sätt i betänkandet menar vi från Miljöpartiets sida att det fortfarande finns brister som föranleder att regeringen borde vara aktivare med att försöka öka rättssäkerheten för konsumenten och begränsa det intrång i hemmen som oönskad reklam innebär. Även när det gäller reklam som specifikt riktar sig till barn menar vi att regeringen inte riktigt fullt ut har förstått problemets omfattning. Den uttalade ambitionen både från regeringen och från handelns egna organ är visserligen väldigt bra, men jag måste ändå säga att jag tycker att det blir fel i praktiken. Det är ganska uppenbart att branschen inte själv lyckas hålla den återhållsamhet i marknadsföring riktad till barn som den säger sig vilja ha. Det är också uppenbart att Konsumentverket varken har de ekonomiska förutsättningarna eller de juridiska verktygen för att klara uppgiften att övervaka och även beivra i en den utsträckning som förmodligen är nödvändig för att försöken att spränga gränser för reklamens former ska ske på ett acceptabelt sätt och på en acceptabel nivå. När det gäller könsdiskriminerande reklam är vår bedömning att det faktiskt är dags för lagstiftning. Lite grann kan vi beklaga att det är skilda reservationer, men jag förstår på Carina Ohlsson att vi har samma målsättning. Det är helt uppenbart. Kanske är det Miljöpartiets roll att vara lite mer otåliga och pådrivande. Majoriteten uttalar i betänkandet att man anser att könsdiskriminerande reklam inte är önskvärd i ett samhälle som strävar efter jämställdhet mellan könen och alla människors lika värde. Ändå väljer man att i huvudsak lämna över arbetet med att motverka och följa upp dessa tendenser till dem som hela tiden arbetar med att utveckla reklam i den riktning man vill stävja, nämligen marknaden själv. Miljöpartiet anser inte att det måste vara ett antingen-eller-förhållande, utan vi menar att lagstiftning faktiskt är ett stöd och en viktig grund även för marknadens aktörer. Vi menar att även Reklamombudsmannen, som inte ska förväxlas med en myndighet utan som är handelns eget organ för normbildning, skulle få ett enklare arbete och lättare att nå framgång om de har en lagstiftning i botten som förbjuder könsdiskriminerande reklam. Miljöpartiet beklagar att regeringen helt struntade i den utredning som lade fram ett förslag till lagstiftning 2008. Vi menar att utredningen borde ha resulterat i en proposition. Det är egentligen rätt märkligt att en så viktig normbildningsfråga som var gränsen ska gå för könsdiskriminerande marknadsföring i praktiken överlåts för avgörande till dem som själva väljer att använda sådana metoder. Min förhoppning är därför att riksdagen så snart som möjligt ska ta ett ökat ansvar för normbildningen genom att lagstifta om ett förbud. Den fråga jag tycker att vi politiker borde ställa oss är: Är det så bra att allt går att sälja med mördande reklam? Självklart, herr Talman, står Miljöpartiet bakom sina reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 3 om reklam riktad till barn.

Herr talman! Här har nog Tryckfelsnisse varit framme och gjort något fel, för här står att jag ska hålla ett anförande på 16 minuter. Så lär det dock inte bli, så ni kan pusta ut. Först av allt yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 5. Detta betänkande CU14 behandlar konsumentfrågor, och jag tycker att de är mycket intressanta och verkligt viktiga utifrån ett konsumentperspektiv. Men det är alltid lika trist att man inte får gehör för sina motioner, till exempel när det gäller oadresserad reklam och telefonförsäljning, reklam riktad till barn och lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Det är sorgligt att Alliansen, nu som så många gånger tidigare i denna riksdag, bara lutar sig tillbaka och fullt ut tror att de lagar och system vi har i det här landet är näst intill hundraprocentiga, oavsett vilket politikområde det må gälla. Herr talman! Jag väljer att i mitt anförande beröra reklam riktad till barn och lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Att behöva stå i talarstolen och stå upp för barns rättigheter att slippa reklam tycker jag är bedrövligt. Att vi i denna kammare inte kan enas om att på bästa möjliga sätt se över och arbeta för att barn inte ska drabbas av reklam riktade direkt till dem är sorgligt. Det är inte ovanligt när vi går in i affärer att alla produkter som riktar sig till barn placeras precis i deras höjd och lockar och påverkar till köp. Många vänder sig också till barn med gratisprylar som de kan få direkt i handen eller med ett erbjudande om pysselsaker lite senare. Detta anser Vänsterpartiet definitivt inte är okej. Det måste väl vara varje vuxen persons ansvar att förhindra att reklam direkt riktas till barn och ungdomar. Det ska inte få förekomma. I denna kammare är vi vuxna personer, men många här tar inte sitt ansvar gentemot barnen att så långt som möjligt skona dem från reklamen. Ett enda ord för detta har jag, och det är "sorgligt". Tidigare talare har också varit inne på barns matvanor. Här förs många gånger en verkligt aggressiv marknadsföring, får jag säga. Det gäller bland annat snabbmat, godis och läsk. Inget av detta är speciellt sunt för kroppen eller tankeverksamheten. Är det okej att på en förpackning locka med olika pysselsaker? Nej, jag anser inte det. Är det okej med McDonaldsreklam om att vid köp av ett Happy Meal få en leksak som ska bilda en grupp eller familj? Ja, då får man minsann köpa många Happy Meal för att få hela familjen eller gruppen. I morse på vägen hit gick jag in på McDonalds på Slussen, inte för att handla ett Happy Meal utan för att se vad de hade för månadserbjudande denna gång. Man hade en grupp Star Wars-figurer och Star Wars-skepp man skulle samla och som man fick vid sitt köp av Happy Meal. Leksaken var värderad till 20 kronor, och ett Happy Meal kostar 32. Vilket billigt pris på en hamburgare! Och därtill får man en liten grej. Denna lockelse att köpa ska inte barn och ungdomar behöva utsättas för. Dessutom är det i min mening bara skräpmat. 2008 års marknadsföringslag förbjuder direkta köpuppmaningar som riktar sig till barn, men Vänsterpartiet anser att ytterligare åtgärder bör vidtas för att skydda barn från en allt för stark exponering. Regelverket mot denna form av reklam bör förstärkas. Vi anser att regeringen bör utreda möjligheten att införa en regel i marknadsföringslagen som ålägger näringsidkare att beakta barns allmänna utsatthet i kommersiella sammanhang. Vänsterpartiet vill vidare, som Socialdemokraterna och Miljöpartiet, ge en lämplig myndighet i uppdrag att fortlöpande följa upp reklam riktad till barn och att likaså övervaka att lagar och riktlinjer följs vid marknadsföring som riktar sig direkt till barn. Är detta som jag nu tagit upp för mycket begärt? Nej, naturligtvis är det inte det, men Alliansen måste anse det eftersom de hela tiden vill avslå våra motioner. Herr talman! En lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam vore väl på sin plats, men det anser inte högerregeringen eller Alliansens ledamöter i utskottet. Fortfarande förekommer det reklam som förmedlar en könsstereotyp bild av vuxna, ungdomar och barn. Bilderna går i dag att tillrättalägga hur som helst till önskat resultat, vilket gör att många tror att det ska se ut som i bilden. De är många gånger inte medvetna om att just ett ideal har trollats fram och egentligen inte existerar i verkligheten. Vi slår oss ofta för bröstet, alltför ofta vill jag säga, för att vi är så jämställda. Men är det då okej i ett jämställt samhälle med könsdiskriminerande reklam? Nej, jag anser inte det. Ni säger själva i Alliansen att ni vill sträva efter och arbeta för ett samhälle där alla människor är lika värda. Varför då inte ställa sig bakom vår motion? Vi måste kämpa, sträva efter och försöka få till en lagstiftning när det gäller könsdiskriminerande reklam för alla människors lika värde. Det gäller klass, kön, etnicitet, sexuell läggning eller könsidentitet. Reklamen skapar och upprätthåller den heterosexuella normen, vilket bidrar till att heteronormen på många områden bara förstärks. Herr talman! Den tidigare regeringen gav i juli 2006 en särskild utredare i uppgift att kartlägga utvecklingen och omfattningen av könsdiskriminerade reklam och lämna förslag till hur en lagstiftning mot denna typ av reklam skulle kunna utformas. Utredningen överlämnades i januari 2008 till ansvarig minister. I betänkandet föreslogs en ny och fristående lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Utredningen kom fram till att en sådan lagstiftning inte var grundlagsstridig. Trots detta, herr talman, valde regeringen att inte gå vidare med förslaget. Det hamnade i papperskorgen eller längst ned i någon skrivbordslåda. Det är inte första gången det inträffar. Det är bara att beklaga regeringens val och fundera på varför inte åtminstone ha remissbehandlat betänkandet i syfte att just få grundlagsfrågan belyst. Vänsterpartiet anser att det är dags att regeringen återupptar beredningen av utredningens betänkande och återkommer så fort som möjligt till riksdagen med förslag till lagstiftning som förbjuder könsdiskriminerande reklam. Herr talman! Det jag vill se är att regeringen så att säga tar tag i och på alla sätt anstränger sig för att göra något åt denna typ av reklam. Det borde vara en självklarhet, och vi alla ställer oss bakom det, om nu högeralliansen menar något med att könsdiskriminerande reklam inte är önskvärd i ett samhälle och strävar efter ökad jämställdhet mellan könen och alla människors lika värde. Eller är det åter bara tomma ord från högeralliansen? Ja, det verkar så. Ni säger ju nej till varje förslag som kan bidra till att det på sikt sker en förändring till ett samhälle där vi slipper könsdiskriminerande reklam. Många med mig undrar varför ni säger nej och varför ni vill avslå våra motioner?

Herr talman! Nix-telefon - vilken välsignelse för oss som inte vill bli uppvaktade morgon, middag och kväll från olika pigga försäljare av allehanda ting! Det finns en annan nixtjänst, nämligen Nix-adressat, där konsumenter kan meddela att man inte vill finnas med på adresslistor som säljs i marknadsföringssyfte. Det finns överenskommelser som gör att vi kan slippa få kommersiell direktreklam i våra brevlådor om vi markerar dem på ett visst sätt för att tala om att vi vill avstå från det. Det är frivilliga överenskommelser. I svensk lag är inte ångerrätt reglerad annat än för hem- och distansförsäljning. Det tror man kanske inte därför att vi är vana vid att man kan ångra sig och veta om att bara man kommer inom en vecka kan man lämna tillbaka. Men det är frivilliga överenskommelser om öppet köp mellan personen och affären. Det kan man kalla sedvänja. I frivillighetens namn finns i stället en överenskommelse om regler som gäller för näringsidkare. Den har gjorts av Svensk Handel, Sveriges Callcenterförening och Swedma och gäller etiska regler vid samtal till näringsidkare. Detta är en egenåtgärd från branschen. Det finns andra egenåtgärder. Det handlar till exempel om fakturaskojeri, där Svensk Handel på sin egen webbplats lagt ut uppgifter om företag som är oseriösa, en varningslista. Där kan man också få råd hur man går vidare om man fått en bluffaktura. Kreditupplysningsföretaget UC samverkar med Svensk Handel och registrerar inte uppgifter om betalningsförelägganden mot juridiska personer om de finns med på Svensk Handels varningslista - en egenåtgärd. Ytterligare en egenåtgärd handlar om vidareförsäljning av evenemangsbiljetter. Där har branschen själv sökt att begränsa problemen med att biljetter säljs vidare till överpriser. Numer kan man sällan förboka utan måste betala direkt, och biljetter till de allra största evenemangen säljs inte genom biljettombud. När det gäller reklam finns ett antal egenåtgärder från branschen själv. Internationella Handelskammaren, ICC, har ställt upp särskilda regler för reklam som riktar sig till barn. Stiftelsen Reklamombudsmannen som instiftades den 1 januari 2009, den är bara två år gammal, är näringslivets egenåtgärdskansli. Den ska främja en hög etisk standard, precis det vi vill ha, inom reklam och marknadsföring. Det handlar om reklam som riktar sig till barn men också könsdiskriminerande reklam. Man kan vända sig till RO med klagomål på reklam som är oetisk eller på annat sätt strider mot god marknadsföringsetik. Herr talman! Jag nämner alla dessa egenåtgärder för att påminna om att frivilliga överenskommelser och åtgärder är möjliga och att de nästan alltid är bättre än att behöva ta till lagstiftning. Det är också utskottets majoritets ställningstagande på många av de områden som berörs i detta motionsbetänkande. Herr talman! För oss som arbetar i civilutskottet är frågor om konsumenträttigheter en återkommande fråga, inte minst för att det är en av de frågor som Europeiska kommissionen arbetar med. Så sent som i dag har vi i utskottet fått information om hur långt man har kommit med ett gemensamt europeiskt konsumentregelverk. En hel del återstår i det arbetet, men många av de frågor som tas upp i detta motionsbetänkande kommer så småningom att bemötas i det förslag som vi så här långt vet kommer att bli resultatet. Ett enda exempel är frågan om ångerrätt vid gatuförsäljning, något som behandlas i detta betänkande och som behandlas på EU-nivå i det direktiv vi har att se fram emot framöver. Visst är det många som ser fram mot enhetliga bestämmelser i hela EU om konsumenternas rättigheter, och visst borde det vara välkommet för både konsumenter och näringsidkare. Tänk dig möjligheten att sälja produkter till konsumenter i 27 olika länder på samma sätt som i hemlandet, med samma standard och samma villkor och med samma informationsmaterial. Tänk vad det skulle underlätta för alla näringsidkare! Och visst är det mycket lättare att vara konsument om man vet att det är samma skydd och samma regelverk var man än handlar. Förtroendet för den viktiga gränsöverskridande handeln kommer att öka i takt med harmonisering på en hög konsumentskyddsnivå. Jag avslutar, herr talman, med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Magdalena Andersson började med att på ett väldigt bra sätt beskriva precis det som jag själv tog upp: Vi har i vårt land en grundläggande princip som innebär att den som marknadsför har rätten på sin sida och den som är utsatt för marknadsföringen hela tiden måste gå i försvarsställning. Visst har vi en mängd olika Nixregister, som Magdalena Andersson beskrev väldigt väl. Det finns en hel del egenåtgärder som man kan vidta. Men man kan diskutera om det är rätt grundsyn. Visst, så ser det ut i dag i vårt land, och det gör det väl i de flesta länder. Men vi står inför en situation där vi måste försöka effektivisera och göra våra liv lite smartare. Vi måste försöka se till att vi sparar energi. Vi måste spara på råvaror och resurser. Vi är snart sju miljarder människor på jorden, och fler verkar det bli. Då gäller det att tänka efter före och vara lite smartare. Jag tror att det alltid är smartare att stämma i bäcken. Det är smartare att ingripa före. Därför tycker jag att det vore mycket bättre om vi hade den omvända presumtionen när det gäller friheten att sprida sitt budskap till hem och hushåll. Det borde inte vara så fritt. Vi kan i stället ha en norm som säger till exempel att jag som konsument kan fylla i eller kryssa i någonting när jag går till butiken och handlar. De som jag har kryssat för kan då få skicka information till mitt hem, min telefon eller något sådant. På det sättet skulle vi både minska den skada som vi menar att överdriven marknadsföring medför och även göra mycket annan nytta. Vad säger Magdalena Andersson om det?

Herr talman! Det är intressant att höra Jans filosoferande i denna fråga. Jag inser att vi har olika världsbilder. I min värld finns det fria, växande och levande företag. Det finns också möjligheter att berätta om att man har produkter och tjänster som man vill erbjuda en marknad. Och tänk, vi tror att det är bra! Vi tror att det är bra att konsumenter får veta att det finns alternativ. Jag är inte alls så säker på att det i den allra bästa av världar ska finnas en sorts mjölk eller tandkräm eller vad nu Jan Lindholm tycker är riktigt, utan jag tror att det är ganska bra om man själv kan välja förskola, skola, kläder, skor, musik och vad man vill. I det ingår att den som levererar tjänster och varor också måste ha en chans att berätta om det. Det är viktigt att man som konsument är kritisk. Det tror jag att vi måste lära oss att vara på ett helt annat sätt. Skolan har en oerhört stor och viktig uppgift i att lära ungdomar att vara kritiska och själva kunna fatta beslut, även om de är obekväma. Föräldrarna har ett viktigt arbete, skolan också. Men det egna beslutet måste man fatta själv.

Herr talman! Nu valde Magdalena Andersson som vanligt att inte prata om frågan, utan om något helt annat. Jag förstår inte varför man ska kasta mig i ansiktet att jag skulle påstå att det ska finnas bara en tandkrämssort eller någonting sådant. Jag har inte pratat om att företag inte skulle få finnas som fria företag på marknaden och kunna växa och expandera eller om möjligheten att skapa nya företag och så vidare. Det har självklart ingenting med denna fråga att göra. Jag pratar om hemmet som en fredad zon, där jag som boende ska ha en möjlighet att styra reklamflödet för att freda mig och mina barn i våra konsumentval. Hemmet är någonting annat än det offentliga rummet. Jag har ingenting emot att det sitter reklamskyltar på fastigheterna. Jag sade till exempel att det skulle kunna gå till så att man när man besöker en butik kan kryssa för det man önskar. Det kan vara så att det finns speciella ställen där man går in och väljer. Man kan göra det från hemmet också i och för sig. Det kan göras på olika sätt. Marknaden måste naturligtvis själv hitta på de olika formerna för hur konsumenterna ska välja att tala om att de accepterar att deras hem sköljs över med 100 kilo per vecka, dag eller månad eller vad det nu är. Jag förespråkar den omvända presumtionen, att jag som konsument inte måste inta försvarsställning utan öppnar dörren. Det är två olika synsätt på hur man betraktar hemmet. Det påminner mig starkt om de bostadspolitiska debatter där jag deltar. För regeringssidan är en bostad inte ett hem utan en investering. Det är bara det man pratar om i den debatten. Det hör inte hemma här, men i grunden har vi väldigt olika syn på vad hemmet är. Det skulle vara intressant om ni från er sida kunde fundera över om det finns någon artskillnad mellan hemmet och resten av vårt samhälle. Jag hoppas att vi kan hålla det lite sakligare än den ganska grova anklagelse vi hörde i förra repliken.

Herr talman! Jag ska försöka förtydliga lite av det jag sade i min förra replik. Jag tror inte att vi kommer att bli av med reklam som företeelse. Vi kommer inte att bli av med marknadsföring som företeelse heller. Jag missuppfattade möjligtvis Jan Lindholms första replik. Jag uppfattade det som att Jan Lindholm inte vill ha det över huvud taget. Vi har i dag ett bra system där vi kan tala om att vi inte är intresserade. Personuppgiftslagen när det gäller dataregister är också väldigt bra. Man kan inte lägga in personer i ett register och sätta ständig adressering till dem om inte de som personer varit med och sagt ja till att finnas i det registret. Det är lite grann som Jan Lindholms tanke i detta. Jag kan instämma i att det har varit bra och fungerar på ett mycket bra sätt. Hemmet är självklart för alla den viktigaste platsen för retreat. Om man inte har hemmet som sin egen allra viktigaste plats klarar man inte av ett bra liv i samhället i övrigt. Men jag tror inte att vi kan komma till den ideala värld där det inte finns någon reklam som riktas till oss i brevlådor om vi inte har sagt ifrån. Jag tycker att det är ett alldeles utmärkt sätt att tala om per Nix-Telefon, Nix adresserat, Nixbrevlådor och vad vi vill att man inte vill ha det och tackar nej. Sedan har vi en skyldighet att samtala med våra barn och berätta att vi alla har ett eget ansvar att fatta våra egna beslut.

Herr talman! Vi är alla konsumenter, och vi vet att det inte alltid är alldeles enkelt i dagens snabbt föränderliga samhälle. Det enorma utbudet av varor, tjänster, erbjudanden, telefonförsäljning och sist men inte minst Internet skapar givetvis möjligheter men ställer också stora krav på den enskilde konsumenten. Den snabba teknikutvecklingen och tillgängligheten innebär både möjligheter och ett stort ansvar. Vi måste exempelvis vara noga med vilka uppgifter vi lämnar ut, hur vi förvarar våra bankkort, hur vi använder våra koder och att vi betalar fakturor som är riktiga. Samtidigt måste man också konstatera att dagens marknad ger enorma möjligheter till både bra och billiga varor. I valrörelsen ställde intresseorganisationen Sveriges Konsumenter frågan hur vårt parti säkerställer att det blir en fungerande konkurrens och ett bra konsumentskydd även på omreglerade och konkurrensutsatta marknader. Givetvis är ett bra konsumentskydd viktigt, men frågan kan jag tycka är något felställd. Det finns inget som tyder på att konsumenten skulle bli mer gynnad på en starkt reglerad marknad eller för den delen i branscher där endast en försäljare av en vara eller tjänst förekommer. Jag är övertygad om att konsumenten i en överreglerad marknad blir lidande i form av sämre service och högre priser. Detsamma gäller när en marknad domineras av ett fåtal aktörer som gör upp sinsemellan för att till exempel hålla priserna uppe. Det är en kraftfull konkurrenslagstiftning som gör skillnad. Den ska skapa förutsättningar för en god och sund konkurrens som i sin tur gagnar konsumenten som då kan göra verkliga val. Det är i detta sammanhang också viktigt att påpeka och lyfta fram att det finns otroligt mycket konsumentinformation att hämta på olika nätsajter och inom andra forum. Det gäller att se möjligheterna och ta del av de verktyg som finns. Jag vill också lyfta fram Konsumentverket som en aktiv aktör som tydligt ställer sig på konsumentens sida. Herr talman! Jag vill ta upp lagstiftningen om telefonförsäljning. Den är i dag huvudsakligen utformad för enskilda konsumenters skydd. Distans- och hemförsäljningslagen är enligt min uppfattning en effektiv lag för att göra ingående av avtal per telefon mindre dramatiskt för konsumenten. Reglerna i distans- och hemförsäljningslagen kan dock inte användas när köparen är en näringsidkare. I dessa relationer anses parterna i princip vara jämbördiga och då har respektive part att slå vakt om sina egna intressen utan att staten ska gripa in med alltför mycket skyddslagstiftning. Erfarenheter från småföretagare och föreningar visar emellertid att skyddet inte räcker till då oseriös telefonförsäljning förekommer. Även om det stora flertalet telefonförsäljningsföretag bedrivs på ett seriöst sätt finns det en grupp företag som ägnar sig åt mer eller mindre omfattande oseriös verksamhet. Det kan handla om allt från fakturaskojerier till användande av oetiska försäljningsmetoder. I en motion i dagens betänkande finns förslaget att ångerrätten även införs mellan näringsidkare. Jag kan tycka det är ett bra förslag, inte minst i de fall där telefonförsäljare klart och tydligt har utnyttjat den i praktiken svagare småföretagaren eller föreningsaktive som varken har tid eller möjlighet att driva fall när oetiska försäljningsmetoder förekommer. Men som det betänkande vi i dag debatterar redovisar har en frivillig branschöverenskommelse för att lösa problem ingåtts mellan Svensk Handel, Sveriges Callcenter Förening och Swedma. Överenskommelsen innebär att man inför en ångervecka, vilket är nytt när det gäller handel mellan företag i Sverige. Det kan alltså konstateras att branschen i detta fall vidtagit åtgärder som ligger i linje med delar av motionsönskemålen. Herr talman! Diskussionen om åtgärder mot reklam riktad till barn ser jag som särskilt viktig i dagens debatt. Vikten av återhållsamhet och hänsynstagande vid marknadsföring till barn är vi nog alla överens om. Inte minst behöver detta lyftas fram i tider då det kommersiella trycket ökar på våra barn. I dag är det närmast omöjligt att helt undvika reklam som på något sätt är riktad till just barn. De flesta vuxna har genom bland annat erfarenhet skaffat sig förmågan att urskilja reklam som just reklam. Barn har ett helt annat utgångsläge. Samtidigt har också barn i dag större ekonomiska resurser än någonsin tidigare. Barn är också väldigt aktiva inte minst på Internet, där ett köp aldrig är längre bort än en knapptryckning. Barnreklam är visserligen inte någon ny företeelse. Tävlingar, hälsopåståenden, leksaker och roliga figurer har använts för att nå ut till barn åtminstone sedan 1950-talet. Men företeelsen har blivit vanligare i Sverige och har på senare år exploderat på just Internet. Nya metoder och nya kanaler ställer också nya krav på hur vi utformar reglerna för reklam till barn. Vänsterpartiet föreslår i sin motion i ljuset av detta ytterligare åtgärder i fråga om reklam som riktas till unga. Bland annat föreslår man att en regel införs i marknadsföringslagen som ålägger näringsidkare att beakta barns utsatthet i kommersiella sammanhang. När riksdagen har att ta ställning till sådana förslag är det givetvis viktigt att redan gällande lagar och regler beaktas. Som exempel kan jag nämna 2008 års marknadsföringslag där direktivet om otillbörliga affärsmetoder har genomförts. Där räknas till exempel direkta köpuppmaningar riktade till barn som en otillbörlig affärsmetod. Dessutom har de nordiska konsumentombudsmännen inlett en granskning av marknadsförningen i sociala medier, och då särskilt av den marknadsföring som riktas till barn. Egenvärdet ligger trots allt inte i att skapa fler lagar och regler. Det viktiga är, som jag ser det, att skydda barnen, och det bör i första hand ske genom att se till att dagens regelverk används, fungerar och följs upp. När det gäller motionsyrkandet om att regeringen bör ge en lämplig myndighet i uppdrag att fortlöpande följa upp reklam som riktar sig till barn vill jag, precis som utskottet gör i sin skrivning, påminna om att Konsumentverket och Konsumentombudsmannen har ett tillsynsansvar över att bestämmelserna i marknadsföringslagen följs. Uppdraget som efterlyses ligger alltså redan hos en befintlig myndighet. Dessutom tar också näringslivet självt bland annat genom sin stiftelse Reklamombudsmannen ansvar för att följa upp om det förekommer oetisk reklam. Det jag vill säga är att vi redan i dag har verktyg som bör och ska användas för barnens bästa. Rättsläget säger också att barns naturliga godtrogenhet inte får utnyttjas. Särskilt höga krav ställs på marknadsföringens ärlighet och hederlighet. Internationellt sett har Sverige en restriktiv attityd till marknadsföring riktad till barn. Det tycker jag att vi ska fortsätta att ha. Och när reglerna kringgås ska de befintliga verktygen användas med full kraft. Bland lagarna är marknadsföringslagen central, men specialregler finns också i andra lagar, som alkohollagen och radio- och tv-lagen. Tv är ett starkt påverkande medium, och många barn tittar mycket på tv. Mot den bakgrunden är det avgörande att regler finns för att skydda barn mot tv-reklamens effekter. I Sverige regleras alltså denna fråga i radio- och tv-lagen, som säger att reklam i en tv-sändning inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år. Samtidigt anses reklam som strider mot detta förbud också enligt marknadsföringslagen vara otillbörlig reklam. I Europa är synen på tv-reklam riktad till barn starkt skiftande. I många länder ses reklam för barn närmast som en självklarhet. Därför är det inte förvånande att det svenska förbudet vid flera tillfällen har varit uppe för bedömning i EG-domstolen. Jag står bakom den svenska grundinställningen att barn behöver ett särskilt skydd och anser att det är viktigt att vi i EU agerar för att Sverige ska kunna behålla förbudet mot reklam riktad till barn. Herr talman! Jag är mycket angelägen om att gällande lagstiftning följs och att den reklam som riktar sig mot barn prövas mot de lagar, regler och uttalanden från näringslivet som redan finns. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.