Anf. 148 Ulf Grape (M)
Herr talman! I elens barndom förbrukades strömmen där den producerades. Fabrikerna var placerade i närheten av vattendragen. Med hjälp av vattenturbiner tillverkade man el. Dåtidens teknik för att transportera elström var inte speciellt utvecklad. Man klarade bara av några hundra meter innan effektförlusterna blev för stora.
Det var först när systemen med trefas växelström utvecklades, bland annat av Jonas Wenström på Asea, som ledningslängderna kunde öka. Den här metoden användes första gången 1893 på en 14 kilometer lång ledning mellan Hellsjön i Dalarna och gruvorna i Grängesberg. Man kan säga att stamnätets - det som är föremål för dagens debatt - vagga låg i Dalarna.
I dag består stamnätet av 15 000 kilometer ledning som förbinder produktionsanläggningar som är spridda över hela landet med region- och lokalnäten där användarna finns. Stamnätet är också det nät som förbinder oss med utlandet.
Dagens debatt handlar om statens insatser för att hantera omfattande elavbrott. Underlaget till det betänkande som försvarsutskottet lämnar är en granskning som Riksrevisionen har gjort som en förstudie under 2006 och som en mer fördjupande granskning under 2007.
Det som har granskats är om regeringen och Svenska kraftnät har ett tillräckligt underlag för att förebygga omfattande elavbrott. Man har också granskat om statens åtgärder ger förutsättningar för att hantera ett omfattande elavbrott, om ett sådant inträffar.
Däremot har Riksrevisionen inte bedömt sannolikheten för att ett omfattande elavbrott ska inträffa. Man har heller inte granskat nätbolagens åtgärder eller samhällets förmåga att med reservkraft kunna mildra konsekvenserna av ett omfattande elavbrott.
Jag vill redan nu påpeka att detta att Riksrevisionen inte har granskat förekomsten av reservkraft inte innebär att det inte finns någon sådan. Reservkraft finns hela tiden tillgänglig, både i form av startklara kraftverk och i form av lokala reservkraftsaggregat vid till exempel sjukhus.
I Sverige är vi tack och lov förskonade från återkommande och omfattande elavbrott. Om man ska gå på den definition som Riksrevisionen har gjort har vi aldrig haft något sådant här i Sverige. Vi är förskonade av det enkla skälet att vi har en hög säkerhet i vårt stamnät och i våra lokal- och regionalnät. Vi är också förskonade tack vare att elsäkerhetsarbetet är lika gammalt som elen själv. Det startade samtidigt som vi fick elström till hushållen och industrin för över 100 år sedan.
Herr talman! Stamnätet är ett nätverk av högspänningsledningar och transformatorer som täcker hela Sverige. Uppbyggnaden är sådan att om ett fel uppstår i en ledningssträcka så kan elen dirigeras om till en annan ledningssträcka utan att det ens blinkar till i våra lampor. Denna redundans i stamnätet är kanske den viktigaste faktorn för att upprätthålla en hög tillförlitlighet.
Stamnätets motståndskraft gentemot olika typer av påfrestningar bygger på två förutsättningar. Dels är det själva nätets fysiska och logiska egenskaper, dels förmågan hos ansvarig personal att vidta nödvändiga åtgärder när så behövs.
De fysiska och logiska egenskaperna i stamnätet utvecklas kontinuerligt och byggs hela tiden på baserat på dimensioneringsregler, tekniska standarder och olika riskfaktorer. Utbyggnaden och förstärkningen behöver också göras på grund av att stamnätet hela tiden transporterar ökande energimängder. Med den här uppbyggnaden kan stamnätet vid varje given tidpunkt själv klara av stora påfrestningar oberoende av orsak.
Förmågan hos ansvarig personal att vidta nödvändiga åtgärder bygger på att man kan sin sak och att man bedriver ett systematiskt arbete med att sammanställa och redovisa risk- och sårbarhetsanalyser. Eftersom el inte är en lagervara utan förbrukas i samma sekund som den tillverkas förutsätts att arbetet sker i linjeorganisationen så att det blir ett integrerat instrument i den ständiga avvägningen mellan risker, åtgärder och resurser.
Detta kontinuerliga arbete med att hantera och förebygga elavbrott 24 timmar om dygnet 365 dagar om året ska vi ha i åtanke när vi bedömer förmågan hos stamnätsoperatören att hantera även omfattande elavbrott.
Likväl kan det inträffa. Den 23 september 2003 inträffade ett stort elavbrott i södra Sverige och östra Danmark som varade i nästan sex timmar i de mest utsatta delarna. Orsaken till elavbrottet var en kombination av fel i stamnätet. Det började med ett ventilfel vid kärnkraftverket i Oskarshamn. Några minuter senare uppstod det ett tekniskt fel i ett ställverk utanför Varberg. Kombinationen av dessa två händelser ledde till en större påfrestning på stamnätet än vad det tålde. För att undvika en total kollaps kopplades stamnätet isär till två separata delar, och inom loppet av några sekunder klappade den södra delen ihop och elavbrottet där var ett faktum.
Elavbrottet 2003 lamslog stora delar av samhället. Vid tusentals arbetsplatser kunde verksamheten inte fortsätta, tågtrafik stannade och mycket av den samhällsservice som vi normalt tar för given fick stora problem. Nästan tre miljoner människor berördes.
Ett så stort elavbrott har vi bara haft en gång tidigare i Sverige, och det var 1983 då stora delar av södra Sverige blev utan ström i upp till tio timmar.
De åtgärder som vidtogs efter den lärdomen var att ytterligare förstärka de fysiska och logiska egenskaperna och öka redundansen i stamnätet. Nya ledningar till södra Sverige har byggts och viktiga transformatorstationer har byggts om.
För att ytterligare förstärka den andra förutsättningen för stamnätets motståndskraft har Svenska kraftnät genomfört en omfattande övning där över 200 personer från både elbranschen och berörda myndigheter deltog. Syftet med övningen var att träna och utvärdera elförsörjningens förmåga att hantera stora störningar inom områden som krishantering, samverkan mellan driftcentraler, reparationsinsatser och informationshantering.
Den direkta slutsatsen från övningen är att samverkan och informationsutbyte är grundläggande för att snabbt trygga och återställa driften i elnäten. Nu ska den här övningen utvärderas och vart och ett av de medverkande företagen och myndigheterna ska få en genomgripande återkoppling som underlag för ytterligare förbättringar.
I det här sammanhanget kan det vara på sin plats att nämna Stan Kaplans teorem: Hälften av alla problem orsakas av att människor använder samma ord för olika saker. Den andra hälften orsakas av att människor använder olika ord för samma saker.
Herr talman! Eftersom vi medvetet har minskat vår elproduktion här i Sverige är vi numera en nettoimportör av elektricitet. Den överföringskapacitet som finns mellan våra grannar i Europa och oss är begränsad och därigenom blir Sverige ett eget prisområde där balansen är sådan att vi har högre konsumtion än den tillgängliga produktionskapaciteten. Denna för svensk del medvetna strategi medförde tidigare, när balansen var den omvända, att vi kunde ha förhållandevis låga elpriser till gagn för hushållen och den elintensiva basindustrin.
Nu för tiden är en sådan protektionistisk strategi kontraproduktiv eftersom vi inte kan tillgodogöra oss de fulla effekterna av en konkurrensutsatt elproduktion.
Norden är och har varit en föregångare inom EU vad gäller att utveckla en fungerande elmarknad. Nästa steg i den utvecklingen bör vara att ha en gemensam systemoperatör för de nordiska stamnäten. På så sätt kan konkurrensen stärkas och elpriserna bli lägre. Genom att ta bort gränshinder förvandlas få stora aktörer på små nationella marknader till flera mindre aktörer på en större marknad. Därmed förbättras konkurrensen och förutsättningarna för fortsatta elprisökningar minskar.
Inte bara konkurrensen förbättras, utan även säkerhetsnivån. Med ett gemensamt nordiskt stamnät och ett ökat utbyte av el med vår omvärld ökar redundansen väsentligt vilket är bra för den totala tillgängligheten.
Herr talman! Med utgångspunkt i den granskning som Riksrevisionen lämnat vill Socialdemokraterna att en nationell reservkraftsstrategi utarbetas. Syftet med strategin ska vara att säkerställa de verksamheter som anses samhällsviktiga vid en svår påfrestning och att ha ändamålsenliga regler och incitament för beslut om reservkraftslösningar. Strategin ska öka möjligheterna att optimalt använda nationellt och internationellt mobila reservkraftsaggregat i en akut situation.
Men, stopp ett tag - hur tänker man då?
Ska eventuella skador på stamnätet lösas med att vi lånar mobila reservkraftsaggregat och placerar ut dem lite här och var? Hur lång tid tar det då innan några få får tillbaka strömmen? Dagar, veckor eller månader?
Vi pratar ju stamnät här, det stamnät dit vattenkraftstationerna, kärnkraftverken och vindkraftparkerna över hela Sverige är anslutna.
Precis som exemplet från 2003 visar går det att hålla tillgängligheten uppe i delar av stamnätet eftersom produktionsanläggningarna är spridda över hela Sverige. Mobila reservkraftsaggregat på stamnätsnivå känns ju lite felplacerat.
Antingen vill Socialdemokraterna rikta uppmärksamheten från en nordisk redundans i stamnäten i tron att prisområdet ska bli vad det en gång var eller också har man inte förstått frågan.
Det senare verkar mest troligt eftersom det inte hände mycket mellan den varning som vi fick vid elavbrottet 2003 och den förstudie som Riksrevisionen gjorde hösten 2006, och som alltså ligger till grund för den rapport som Socialdemokraterna har hämtat sitt motionsmaterial ur. Fokus låg under den förra mandatperioden i stället på att brister i elnätet skulle åtgärdas genom att elbolagen fick kompensera sina elkunder med pengar i händelse av ett elavbrott.
Herr talman! Vi har all rätt att ställa krav på den grundläggande säkerheten inom elförsörjningen eftersom den är så fundamental för hela samhällets funktion. Men det ställer också krav på oss politiker att kraven på åtgärder är relevanta i sammanhanget.
Regeringen har med anledning av Riksrevisionens rekommendationer vidtagit en rad åtgärder. Utskottet gör bedömningen att dessa påbörjade åtgärder bör avvaktas. Några ytterligare åtgärder från riksdagens sida behövs därför inte nu.
Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.