Hyresgästinflytande vid ombyggnad och andra hyresrättsliga frågor

Herr talman! I detta betänkande om hyresgästin- flytande vid ombyggnad och andra hyresrättsliga frågor behandlas regeringens proposition och ett antal motioner. Jag vill börja med våra synpunkter på rege- ringens förslag vad gäller hyresgästernas inflytande. Det är viktigt att hyresgästerna ges möjlighet att påverka förbättrings- och ändringsåtgärder som ska vidtas i den fastighet där de bor. Dock måste infly- tandet alltid vägas mot äganderättens principer. Det måste finnas goda förutsättningar för att äga och förvalta hyresbostäder, för annars urholkas ytter- ligare incitamenten för att äga hyresbostäder och upplåtelseformen blir än mer hotad. Därför är det viktigt att de förändringar som görs är väl avvägda och att ett starkt behov föreligger. Av regeringens proposition framgår inte att någon ordentlig behovs- och konsekvensanalys av förslagen har gjorts. Jag vill här peka på några av de punkter där vi moderater anser att förslagen skulle ha sett annorlun- da ut. I dag måste hyresvärden skriftligen informera sina hyresgäster om förbättrings- och ändringsåtgärder som ska utföras. Det tycker vi är bra. Därefter har hyresgästerna enligt det nya förslaget från regeringen två månader på sig för att godkänna åtgärden. Om hyresgäst inte har hört av sig inom angiven tid måste hyresvärden vända sig till hyresnämnden för att få tillstånd för ombyggnaden. När det gäller denna fråga skulle vi vilja att man vände på resonemanget. Vi anser att ett bättre alter- nativ hade varit att införa presumtion vid passivitet, dvs. att om hyresgäst aktivt motsätter sig en föränd- ring eller förbättring och protesterar hos hyresnämn- den ska förslaget anses godkänt. Vi tror att det i dag händer att hyresgäster inte svarar på en förfrågan från hyresvärden därför att de finner förslagen väl avväg- da och inte har något att anmärka på åtgärden. Kon- sekvensen av nuvarande lagstiftning har därför blivit att hyresnämnden måste pröva ärenden som egentli- gen ingen motsätter sig. Detta medför naturligtvis förseningar och fördyringar för hyresvärden men också en belastning för hyresnämnden som det kan- ske inte hade funnits behov av. För att ge hyresgästerna verkliga möjligheter att fundera över förslaget vill vi också att svarstiden ska vara tre månader i stället för två. Den förlängda svarstiden anser vi dock bara kan godkännas om hela vårt förslag med presumtion genomförs. Dessutom finns det en rad oklarheter i regeringens förslag, bl.a. vad gäller hyresnämndens prövning. I regeringens förslag till 18 f § hyreslagen ges riktlinjer för prövningen av om det i särskilda fall ska anses oskäligt mot en hyresgäst att hyresvärden vidtar stan- dardhöjande åtgärder eller andra förändringar på fastigheten. Det anges enligt nuvarande lydelse att hyresvär- dens intresse av att åtgärden genomförs därvid ska vägas mot det intresse som hyresgäster i allmänhet kan antas ha av att åtgärden inte vidtas. I regeringens nya förslag är lydelsen: ska hy- resvärdens intresse av att åtgärden genomförs vägas mot de skilda intressen som hyresgäster i allmänhet kan antas ha av att åtgärden inte vidtas. Vad detta i praktiken kommer att innebära är oklart. Lagrådet skriver i sitt yttrande över förslaget: De två formuleringarna är mycket likartade, och det är inte lätt att av lagtexten sluta sig till vilken saklig ändring som åsyftas. Även om vissa förklaringar lämnas i motiven kan det inte anses tillfredsställande att sakliga ändringar genomförs, vilkas innebörd inte alls eller endast med svårighet kan utläsas ur lagtex- ten. Vidare skriver man: Det kan också anmärkas att kriterierna enligt såväl den nu gällande lagstiftningen som den föreslagna lagtexten ger utrymme för myck- et skiftande bedömningar och gör rättsläget svårbe- dömbart för de inblandade parterna. Lagrådets kritik kvarstår eftersom regeringen i sin proposition inte uppfyllt Lagrådets krav på ett förtyd- ligande. Vill man ändra i en lag ska det tydligt fram- gå. Genom regeringens förslag saknas den förutsäg- barhet som alla parter har intresse av. Om lagen är otydlig och medför osäkerhet om rättstillämpningen riskerar detta att gå ut över äganderätten och försämra förutsättningarna för hyresrätten som upplåtelseform. Vi anser därför inte att de ändringar i 18 f § hyresla- gen, jordabalken, ska genomföras. Regeringens förslag innebär sanktion för en hy- resvärd om han utför en förbättrings- eller ändrings- åtgärd utan godkännande av hyresgäst eller tillstånd från hyresnämnd. Sanktionen innebär att en sådan åtgärd inte får beaktas vid prövning av hyran förrän fem år har förflutit sedan åtgärden slutförts eller lä- genheten upplåtits till annan hyresgäst. Och visst finns det skäl att ha sanktionsmöjligheter mot hy- resvärdar som bryter mot lagen. Det måste dock alltid finnas möjlighet till en rimlig avvägning av sanktio- ner utifrån omständigheterna i det specifika fallet. Det gör det inte med dagens förslag. Ett exempel kan vara att en hyresvärd söker och får tillstånd för att genomföra ett stambyte. Under arbetets gång upptäcks mögel i golvet. Det är då na- turligtvis bättre för både hyresvärd och hyresgäst att detta åtgärdas då hantverkare redan är på plats och arbete i lägenheten pågår. I och med arbetet med att åtgärda möglet är det i många fall företagsekonomiskt helt försvarbart att vidta vissa standardhöjande åtgär- der även gällande golvet. Det är inte rimligt att hy- resvärden i ett sådant fall måste vänta i fem år innan åtgärden kan beaktas vid en hyreshöjning. Vårt förslag är att hyresnämnden ska avgöra, uti- från omständigheterna i det specifika fallet, hur lång tid en sanktion ska gälla. Maximitid bör vara fem år. Sedan vill jag också liksom inom parentes påpeka att vi generellt är mot specialdomstolar, t.ex. hyres- nämnden, och anser att alla ärenden ska avgöras av allmän domstol. I betänkandet i övrigt tar man i stort upp lokalhy- resgästers ställning på hyresmarknaden. Många av problemen i dag finns framför allt i attraktiva stor- stadsområden och kommer sig av att de två parterna inte är av jämbördig storlek. Det finns många av- skräckande exempel. Det kan gälla den lilla krogen på en attraktiv adress mot den mycket stora profes- sionella hyresvärden som höjer hyran. Detta omöjlig- gör för den lilla näringsidkaren att vara kvar i lokalen. Men det finns också motsvarande exempel på det stora multinationella företaget som hyr av den lilla hyresvärden och som i sin tur ställer krav på paragra- fer i hyresavtal som den lilla hyresvärden inte alltid klarar av att bemöta. I bägge dessa exempel kan det uppstå problem just därför att parterna inte är jäm- bördiga. De förslag som regeringen har lagt fram vad gäl- ler ersättningsregler vid obefogad uppsägning tycker vi dock inte är ordentligt utredda, varför vi i dag inte är beredda att godta den förändringen. Behovet av en regelförändring framstår inte klart, och eftersom vi har befintliga skadeståndsrättsliga principer som ger utrymme för skadestånd till näringsidkare tycker vi inte att det finns några skäl att godta förslaget i pro- positionen. Herr talman! Vi står naturligtvis bakom samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation nr 3.

Herr talman! Att ha inflytande över den egna bo- staden är mycket viktigt, oavsett vilken boendeform man har valt. Bostaden, det egna hemmet, är platsen för rekreation, vila, familjeliv och mycket annat. Boendet är för de flesta det sista man ändrar om eko- nomin blir knapp eller levnadsvillkoren förändras. Inflytandet över den egna bostaden är mycket skiftande. Från att vara totalt i egnahemsboendet minskar det något i bostadsrätt för att - trots besitt- ningsskydd och andra hyresreglerande lagar - vara alldeles för litet i hyresrätt. Ett sätt att stärka inflytan- det är att teckna förvaltningsavtal med fastighetsäga- ren eller, vilket snart är möjligt enligt en kommande lagstiftning, att bilda kooperativ hyresrätt. För det stora flertalet hyresgäster kommer även i fortsättningen förhållandet mellan fastighetsägare och hyresgäster att se likadant ut. Då är det viktigt att vid t.ex. ombyggnad se till att hyresgästernas önskemål beaktas på ett bättre sätt än i dag. Den enskilde hy- resgästen ska behandlas individuellt, men ändå ges ett kollektivt stöd genom hyresgästorganisationen. Hyresgästinflytandet vid ombyggnad ändrades se- nast 1997 i syfte att öka de boendes inflytande. Vissa positiva effekter kan ses såsom att inflytandet gäller fler ombyggnadsåtgärder, att samrådförfarandet mel- lan hyresvärd och hyresgäster har ökat samt att anta- let uppsägningar i samband med ombyggnad kraftigt har minskat. Men när det gäller frågan om ifall hyresvärden i samband med stambyten får utföra standardförbätt- rande åtgärder i badrum - såsom klinker på väggar och golv, belysning i badrumsskåp, installera hand- dukstorkar, montera nya beslag eller engreppsblanda- re - eller i kök - i form av byte av köksskåp, disk- bänk och bänkskivor, montering av belysning, en- greppsblandare eller kakel - är det inte mycket som har förändrats. Här har hyresgästerna inte haft någon som helst framgång i de ärenden som har hanterats av hyresnämnden. I samtliga fall har hyresvärden fått utföra de standardförbättrande åtgärder som han eller hon har krävt att få vidta. Vänsterpartiet var redan 1997 skeptiskt till den lagstiftning som då antogs och som vi i dag ser re- sultatet av. Vi är även skeptiska till att den nu före- slagna lagstiftningen nämnvärt ska flytta fram posi- tionerna för hyresgästerna när det gäller inflytandet över den egna hemmiljön. Visserligen är lagstiftning- en ett steg i rätt riktning, men man var så otydlig i lagrådsremissen att Lagrådet inte såg någon märkbar skillnad i hyresnämndens möjligheter att pröva sak- frågan. Regeringen ändrade ett enda ord i lagstift- ningen. Man talar om hyresgästers skilda intressen i stället för enbart intressen. I propositionstexten beskrivs vilka intressen det kan vara fråga om. Där nämns t.ex. äldre och väl fungerande utrustning och olika hyresgästernas möj- ligheter att klara av stora hyreshöjningar. Det som fortfarande brister i regeringens förslag är att man inte vill synliggöra den enskilde hyresgäs- ten, utan man talar fortfarande om hyresgäster som ett kollektiv. Vänsterpartiet menar, liksom t.ex. Hyres- gästernas riksförbund och Boverket, att lagen ska ta hänsyn till den enskilde hyresgästens intressen och att det är detta som ska vägas mot hyresvärdens intres- sen. På många samhällsområden betonas den enskildes valmöjligheter mer och mer, vilket också borde gälla inflytandet över boendet. Vi tror att detta måste ut- tryckas tydligare i lagen för att det ska få den effekt som även regeringen till viss del har tänkt sig. Rege- ringens förslag ger inga garantier för en annan tolk- ning än den som hyresnämnderna gör i dag. I motiveringen för avslag på Vänsterpartiets för- slag hänvisar man till rörligheten bland hyresgästerna som är 20-25 % per år. Därför kan man inte hänsyn till den enskilde hyresgästens behov. Det är en myck- et slarvig beskrivning av verkligheten. I de flesta fall där det är aktuellt med en prövning i hyresnämnden sker den i väl inbodda områden där människor har bott under mycket lång tid. Rörligheten finns i andra områden, mycket av den i miljonprogramsbeståndet och där det oftast inte är aktuellt med överklaganden. Allmännyttan låter ibland hyresgästerna själva avgöra om utrustningen ska bytas eller ej. I arbetet med förnyelsen av miljonprogramsområden sker detta i nära samarbete med de boende. Privata hyresvärdar kräver i regel att ombyggnadsåtgärderna ska genom- föras i alla lägenheter. Vänsterpartiet är ensamt om att föreslå en tydlig förändring av den lagstiftning som ska förändras. Moderaterna kritiserar otydligheten i förslaget och verkar vilja behålla den gamla lagtexten - alltså inget ökat hyresgästinflytande. Kristdemokraterna och Centern passar och kräver nya utredningar, medan Folkpartiet entydigt ställer sig på fastighetsägarnas sida. I vanliga fall säger de borgerliga partierna att människor ska få välja fritt hur och var de vill bo och att det ska finnas större variation när det gäller t.ex. hyressättning. Detta ska tydligen inte gälla vid om- byggnation av hyresrätt. När regeringen tar upp frågan om vilka enskilda intressen som hyresgäster ska kunna åberopa är hy- reshöjningar en sådan. Hur detta ska gå till och om det går att åberopa i hyresnämnden är högst osäkert. Finns det ingen tänkt hyresnivå att utgå från för olika standardförbättrande åtgärder verkar det att vara svårt. Vänsterpartiet föreslår därför att hyran ska förhandlas innan ombyggnationen har satts i gång. Det skapar tydlighet både för hyresvärden och för de boende om vad som gäller. Det stärker också den enskilde hyresgästens möjlighet att få stöd och hjälp av den förhandlande hyresgästorganisationen i för- handlingssituationen. I betänkandetexten uttrycks farhågor för att det inte ska gå att få fram ett tillräckligt underlag för att förhandla fram exakta hyror som senare ska vara bindande. Det tror inte vi är något större problem. En fastighetsägare måste naturligtvis ta fram realistiska kostnadskalkyler för sina projekt och även ha god insikt i vad som är en möjlig och rimlig hyreshöjning. Det går naturligtvis att utifrån båda parters utgångs- punkter begära en omförhandling av hyran om något oförutsett inträffar. Fastighetsägarna stöder den här tanken och hyresgäströrelsen tycker att det är viktigt att hyresvärden anger den högsta hyra som kan begä- ras och att frånsteg från detta endast ska få ske om det finns särskilda skäl. Det är så nära en förhandling som man kan komma. Det allra viktigaste är förstås att det ges goda för- utsättningar för att hyresvärd och hyresgäster kommer överens om vad som ska göras vid en ombyggnation. Vi tror att tidsfaktorn är viktig i detta sammanhang och föreslår att tidsfristen för när hyresvärden får gå till hyresnämnden och begära tillstånd för en om- byggnad förlängs från en månad i stället för till två månader, som är regeringens förslag. Det ger en bätt- re möjlighet till en fördjupad dialog och kommer inte nämnvärt att påverka kostnadsbilden för ombyggna- tionen. Förslaget om sanktioner för hyresvärdar som utan godkännande ändå genomför förbättrings- eller änd- ringsåtgärder är bra och de kommer att vara kännba- ra, till skillnad från andra sanktionsåtgärder inom t.ex. plan- och bygglagen. Moderaterna och Folkpartiet stöder vårt förslag om en tremånadersregel mellan meddelandetiden till hyresgästerna och möjligheten att gå till hyresnämn- den. Tyvärr har Moderaterna ett märkligt krav i sam- manhanget. De och Folkpartiet tycker att passivitet ska straffa hyresgästerna. Om hyresgästerna inte aktivt godkänt ombyggnadsplanerna ska hyresvärden inte behöva ta hänsyn till detta när tremånadersperio- den har löpt ut. Det uppmuntrar också till passivitet från hyresvärdens sida och riskerar att dialoger mel- lan hyresgäster och hyresvärd uteblir i förhoppning om att ingen klagar över förslaget till ombyggnadsåt- gärder. Möjligheten till hyresgästinflytande minskar och hyresvärdens ställning stärks. Som jag sagt tidigare tror inte vi vänsterpartister att de föreslagna förändringarna med säkerhet leder till förbättringar av hyresgästinflytandet. Våra förslag är tydligare och bättre. Men vi får inte gehör för våra förslag här i dag. Därför har vi yrkat att det ska göras en utvärdering av hur de nya reglerna kommer att fungera. Vi föreslår att de nya reglerna utvärderas inom två till tre år efter det att de tagits i bruk för att se om hyresnämndens praxis ändrats på något nämn- värt sätt. Då kommer det att finnas ca 200-300 fall som kan utgöra grund för en utvärdering. Det räcker inte med regeringens uttalanden om att ytterligare lagstiftningsåtgärder kan behövas eller att avsikten är att följa utvecklingen. Det tog faktiskt fem år att komma fram till de här föreslagna förändringarna, och inte kommer det att gå fortare nästa gång. Till sist vill jag ta upp en fråga som Vänsterpartiet tycker har hamnat i fel lagstiftningsdiskussion efter- som den inte kommer att få någon verkan. Enligt en särskild förordning ska hyresnämnden i fortsättningen underrätta byggnadsnämnden om en ombyggnadsåtgärd är förenlig med de varsamhets- regler som gäller enligt plan- och bygglagen. Detta i sig är ingen lösning på problematiken eftersom bygg- nadsnämndens möjligheter att förhindra inre föränd- ringar i byggnader är ringa. En kommun kan utöka bygglovsplikten för särskilt värdefulla kulturhistoris- ka byggnader när det gäller underhållsåtgärder, där- emot inte för inre förändringar. Det är ett hål i lag- stiftningen som måste åtgärdas, men inte med rege- ringens verkningslösa metoder utan med en ändring i 8 kap. 6 § i plan- och bygglagen. Bygglovsprövningar för inre ombyggnadsåtgärder var möjliga i tidigare lagstiftning och bör naturligtvis återinföras. Vänsterpartiet tackar i det här samman- hanget för Centerpartiets och Folkpartiets stöd av vårt förslag. Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 8, punkt 6.

Herr talman! Innan jag går in på innehållet i rege- ringens proposition om hyresgästinflytande vid om- byggnad och andra hyresrättsliga frågor ska jag för- söka spåna kring själva begreppen och vad de står för. Vi talar om hyresgäst, hyresvärd, hyresrätt. Vad står begreppet hyresgäst för? Varför kallas det inte hyrestagare? Vi talar ju om arbetsgivare, arbetstagare, långivare, låntagare. Varför talar vi inte om hyresgi- vare och hyrestagare t.ex.? En gäst ses ju i vardagligt tal som inbjuden och i regel för en kortare tid. Nu har lagstiftningen kompenserat hyresgästen genom att ge besittningsskydd, så detta kanske inte är så mycket att orda om. Dessa tankar måste ses i ljuset av att det är viktigt att rusta upp och underhålla fastigheter, så att vi inte lämnar ett utslitet fastighetsbestånd till nästa generation. I mitten av 90-talet genomfördes en reform av reglerna om hyresgästinflytande. Reglerna, som träd- de i kraft den 1 april 1997, ledde tyvärr inte till den framgång som många hyresgäster hoppats på. Det nya i reformen är att den enskilde ska kunna säga nej till standardhöjningar som påverkar hyran - bruksvärdet. Nytt är också att om lägenhetsförändringar sker ge- nom att lägenhetsplanen görs om med annan lägen- het, har hyresgästen möjlighet att motsätta sig detta. Fastighetsägaren har rätt att utföra beaktansvärda åtgärder. Reformen har dock inte lett till avsevärda förbätt- ringar. I vissa fall har normalt fastighetsunderhåll blivit inkörsporten till stora ombyggnader. Formerna för samarbete mellan hyresgäster och fastighetsägare måste förbättras. Regeringen har därför i den nu be- handlade propositionen återkommit i frågan. Herr talman! Kristdemokraterna anser att det är mycket viktigt att finna en god balans mellan hy- resvärd och hyresgäst. Fastighetsägaren sätter stora pengar på spel och tar stora risker. Hyresgästen har förhoppningar om långsiktighet. Det handlar om hyresgästens hem, familjens fasta punkt i tillvaron, och det kan leda till stora konsekvenser för familjen att inte kunna bo kvar på grund av att hyran höjs för mycket eller om t.o.m. fastigheten ändras så att lä- genheten försvinner. Vi behöver ett väl balanserat hyresgästinflytande. Inte minst subsidiaritetsprincipen, som bygger på vilken nivå som stegvis behövs för att skydda och stödja den enskilde, talar för detta. Den proposition som regeringen har lagt fram in- nehåller nio förslag till förändringar i jordabalken, hyresförhandlingslagen samt lagen om arrende- och hyresnämnder. Förändringarna syftar i huvudsak till ett förändrat hyresgästinflytande vid ombyggnad, men berör också besittningsskyddet och de ekono- miska villkoren för lokalhyra. Kristdemokraterna vill här särskilt framhäva vik- ten av att hyresgästinflytandet balanseras på ett så- dant sätt att varken fastighetsägares möjligheter till upprustning eller hyresgästens besittningsskydd och ekonomiska förutsättningar undergrävs. Den översyn av lagstiftningen som regeringen har gjort är angelä- gen, men det finns skäl att ifrågasätta ett antal av propositionens förslag och bedömningar. I fråga om ändringsåtgärder utan godkännande av hyresgästen eller tillstånd av hyresnämnden föreslår regeringen att inte bara påbörjade åtgärder ska för- bjudas och beläggas med vite utan också åtgärder som av särskild anledning kan antas bli påbörjade. En rad av hyresnämnder som utgjort remissinstans har avstyrkt förslaget som det fanns i utredningens betän- kande. Lagrådet har betonat vikten av att det tydligt framgår av lagtexten att förbudet bör användas re- striktivt. Vi kristdemokrater anser att lagtexten och förar- betena inte är utformade på ett sådant sätt att det i förväg enkelt kan bedömas när förutsättningar för tillämpning av förbudet finns. Regeln hotar att slå mot den som av missförstånd inte inhämtat godkän- nande likaväl som mot den som agerar illojalt. Den riskerar därmed att bakbinda fastighetsägare när de redan på planstadiet kan beläggas med vite. Vi anser inte att man kan fälla en fastighetsägare redan på planeringsstadiet. Det kan behövas olika förslag till lösningar som fastighetsägaren ändå måste kunna testa innan han eller hon gör slag i saken. Det får inte vara förbjudet att tänka. Jag vill därför yrka bifall, herr talman, till reser- vation nr 12. Kristdemokraterna ställer sig givetvis bakom övriga reservationer från Kristdemokraterna, men nöjer oss för tids vinnande med detta yrkande. Samtidigt vill jag fråga Socialdemokraterna och An- ders Ygeman var man ska dra gränsen för vilka åt- gärder som kan antas bli påbörjade. Herr talman! Lagrådets kritik beträffande lydelsen av den centrala bestämmelsen i 18 f § hyreslagen, att sakliga ändringar inte bör genomföras vilkas innebörd inte alls eller med svårighet kan utläsas ur lagtexten, har viss bärighet även på den lydelse av lagrummet som återfinns i propositionen. Hyresvärdens intresse att vägas mot "det intresse" som hyresgäster i all- mänhet kan ha ändras till "de skilda intressen" som hyresgäster i allmänhet kan ha. Vi anser att lagbestämmelserna fortfarande är allt- för generellt utformade, vilket kan leda till tolknings- svårigheter. Gäller det nu att hyresvärden ska ta hän- syn inte bara till äldre och till personer med funk- tionshinder utan också till t.ex. ensamstående mam- mor med svag ekonomisk ställning, till studenter som vill bo enklare osv? Kan Anders Ygeman förklara vad jag med anled- ning av denna proposition ska kunna säga till en en- samstående mamma som är nöjd med sitt boende? De stora ombyggnader som görs i fastigheten där hon bor är inte för tillfället nödvändiga, och hon har inte eko- nomiska möjligheter att betala högre hyra. Omfattas hon av "de skilda intressen" som hyresgäster i all- mänhet kan ha? En otillräcklighet i regeringens proposition är att hyresgästerna saknar möjlighet att ta initiativ inför hyresnämnden. De i propositionen föreslagna rege- ländringarna för hyresgästinflytande kan förväntas leda till en ändrad praxis i hyresnämnd och hovrätt så att hyresgästerna ges en utökad möjlighet att påverka omfattningen av ombyggnaden. Hyresgästerna borde rimligtvis också kunna få lägga fram förslag om om- byggnationens utformning för hyresnämnden, så att hyresnämnden skulle kunna få ta ställning till både hyresvärdens och hyresgästernas förslag. Vi har i ett särskilt yttrande i betänkandet framfört dessa syn- punkter. Hyresgästerna är likaväl som fastighetsägarna be- tjänta av en välavvägd och förutsebar rättslig regle- ring. Vi anser därför att ett tillägg till 18 f § hade kunnat prövas med lydelsen: "Sedan hyresgästerna delgivits att hyresvärden lämnat in ansökan till hyres- nämnden enligt föregående stycke, får en hyresgäst eller grupper av hyresgäster inom en månad ansöka hos hyresnämnden om tillstånd kan tillstyrkas eller ej samt ange grunderna för talan". Nu handlar det ju om två månader, och detta har vi inte alls motsatt oss. Det är väl bra med längre tid. Vi anser att exemplifieringen i författningskom- mentaren är för svagt preciserad. Det borde förtydli- gas om en hyresgästs lägenhet ska fortsätta existera efter förbättringsarbeten om inte mycket preciserade och angelägna skäl däremot kan anföras av hyresvär- den. En hyresvärds skäl i fråga om åtgärder för fas- tighetens bestånd, ändamålsenlig förvaltning samt rimlig vinst på verksamheten bör kunna motiveras utöver allmänna påståenden för att beaktas. Hyresnämndens och hovrättens tillgång till sak- kunnig, s.k. råd, bör regleras i de särskilda regler som finns för respektive instans, nämligen lag om arrende- och hyresnämnder respektive lag om rättegången i vissa mål i Svea Hovrätt. Besittningsskyddet måste vara så starkt att lagrummet inte kan användas av hyresvärd under den tid då boendeinflytandereglerna prövas i hyresnämnd eller hovrätt eller under en tid som parterna söker komma överens. Här anges dock att regeringen förklarar sin avsikt att genom förord- ning införa en underrättelseskyldighet för hyres- nämnden till byggnadsnämnden. Det är ju positivt. Herr talman! Ett annat område vi pekar på är för- slaget i propositionen om att hyresgäster som hyr en bostadslägenhet genom s.k. blockhyresavtal ska ha samma besittningsskydd som hyresgäster som hyr direkt av fastighetsägaren. Det är inte särskilt vanligt med blockuthyrning. Det förekommer främst i sam- band med upplåtelser som riktas till studenter. Det förekommer att företag och sjukhus hyr lägenhetsbe- stånd för att hyra ut till anställda. Vissa allmännyttiga bostadsföretag upplåter lägenheter till kommuner för att hyras ut av kommunerna som gruppbostäder osv. Blockuthyrning - andrahandsuthyrning där en hyres- gäst hyr ut ett flertal lägenheter och inte har för avsikt att bosätta sig själv i någon av dem - är alltså främst riktad till särskilda kategorier av hyresgäster som studenter och anställda vid företag. Det kan t.o.m. vara ett sätt för en kommun att hjälpa personer med missbruk. Som Kommunförbundet, Stockholm och Malmö påpekat finns det t.ex. träningslägenheter för missbrukare. Det finns en risk att fastighetsägare kan bli mindre benägna att hyra ut till sådana ändamål om detta beslut fattas. Detta bekymrar vi kristdemokrater oss över. Vi hade hoppats att man kunnat avvakta i fråga om detta. Slutligen, herr talman, är en viktig utgångspunkt för boendepolitiken att personer med funktionshinder ska kunna vara med och forma sina boendemiljöer. Tillgängligheten måste öka i alla boendemiljöer. Sedan har vi givetvis kulturdelen, varsamhetskraven osv. som min kollega Annelie Enochson kommer att ha ett anförande om lite senare i debatten.

Herr talman! Ulla-Britt Hagström talar om ett ba- lanserat inflytande mellan hyresvärd och hyresgäster när det gäller ombyggnationer. När vi ser resultatet av det som händer i hyresnämnderna, att hyresgästerna inte vid ett enda tillfälle har fått rätt när det gäller standardförbättrande åtgärder, råder ju inte det här balanserade inflytandet. När jag lyssnar på Ulla-Britt Hagströms förslag hör jag inte heller någonting som förbättrar hyres- gästernas inflytande utom förslaget att man i hyres- nämnden ska kunna föra fram sina idéer. Vore det inte bättre, Ulla-Britt Hagström, att man tog den dia- logen med hyresvärden? Hyresgästen och hyresvär- den är de enda som är berörda av det här och som ska kunna överens. De ska kunna föra den dialogen där. Ni har alltså lite dåligt på fötterna när det gäller hyresgästernas ökade inflytande. I stället skjuter ni det här till en utredning. Ni vill alltså inte göra något särskilt i dag. Jag vill höra Ulla-Britt Hagströms kommentarer till detta.

Herr talman! Owe Hellberg, jag kan inte se att Vänstern har bättre förslag för att stärka för den en- skilde hyresgästen. Vi hoppas på detta med de skilda intressena. Det är det jag inte har fått svar på från Anders Ygeman än. Det blir också en tolkning när han har hållit sitt anförande här. Vi hoppas att detta med de skilda intressena ska tas till vara på ett bättre sätt. Hyresvärden har ju redan i dag skyldighet att fråga hyresgästen. Vad vi hade velat föra in på ett bättre sätt, men som vi inte har lyckats med helt nu, är att också hyresgästen skulle ha haft en talan hos hyresnämnden. Man skulle alltså få arbeta lite mer på samma villkor. I dag ställs en hyresgäst mer i för- svarsställning. En hyresgäst har inte samma talerätt. Nu har Owe Hellberg begärt en utvärdering, och vi förutsätter att en utvärdering nu sker av vad som händer om förändringen rörande skilda intressen ger resultat. Det hoppas vi ju på.

Herr talman! Ulla-Britt Hagström måste ha läst Vänsterpartiets förslag väldigt dåligt. Vi säger ju faktiskt att det är den enskilda hyresgästens intressen som ska vägas mot hyresvärdens intressen. Det är en helt annan sak än när man pratar om hyresgästerna som ett kollektiv i den här frågan. Vi menar att vårt lagstiftningsförslag på ett tydligt sätt stärker hyres- gästinflytandet. Vi säger ju att vi inte alls har de här förhoppningarna på regeringens förslag. Därför vill vi, eftersom vi inte får igenom vårt eget förslag, ha den här utvärderingen så fort som möjligt. Jag är lite förvånad över att Kristdemokraterna, som ofta talar om att värna individens rätt och valfri- het och allt annat, inte går längre i de här frågorna än vad ni gör. Ni skickar det bara vidare till en utred- ning.

Herr talman! Owe Hellberg, nu är det ju så att varken Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna lyckats få igenom sina förslag i den omfattning vi vill. Det är klart att man kan diskutera vad det är för skillnad på Owe Hellbergs motion om de subjektiva intressena och våra krav på att en hyresgäst ska kunna föra sin talan på samma sätt i verkligheten. Det kan vi disku- tera. Det får vi ju se när utvärderingen kommer. Vad vi tydligt framhåller är subsidiariteten, att det stöd som ska ges till den enskilde, det besittningsskydd som finns för den enskilde, ska kunna tas till vara i förändringen beträffande de skilda intressen man kan antas ha. Det är en tolkningssvårighet, och det är en miss i propositionen att det inte är tydligt förklarat vad som menas med skilda intressen. Det är här vi får gå vida- re och bevaka. Det gäller både Owe Hellberg, genom sin skrivning om subjektiva intressen, och det som vi har skrivit om den enskildes möjlighet att föra sin talan.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 28 samt till reservation 23. Jag står natur- ligtvis bakom alla andra reservationer där jag finns med. Låt mig börja med att kommentera den sista re- servationen i detta betänkande och som handlar om tillgänglighet. Gång på gång stöter vi på det här pro- blemet. Alla människor i vårt samhälle kan inte delta på lika villkor. Vi som fortfarande springer omkring på friska ben eller har en relativt bra syn rör oss i samhället som om det är den naturligaste saken i världen. Fort går det, och bråttom har vi. Detta gör att man ibland måste stanna upp och se sig omkring. Jag ska ta ett exempel. I förra veckan hade jag en grupp på besök här i riksdagen. Vi skulle vara i Bå- åtska rummet i Gamla stan. I gruppen fanns en man som hade sin rullstol för att ta sig fram. Det var en väldigt nyttig läxa för mig än en gång att gå med honom genom Gamla stan. Ja visst är det en mycket speciell miljö. Men han berättade om andra platser som var minst lika svåra att ta sig fram på, oberoende av om det var utomhus eller inomhus. Han får göra som många andra i det här samhället, noga ta reda på om det över huvud taget är att tänka på innan han ska gå på obekanta platser eller om han ska söka sig en annan bostad. Herr talman! Centerpartiet anser att den enskilda människan måste stå i centrum som ett led i en håll- bar boendepolitik. Vi måste ha verkligheten med oss när vi stiftar lagar. Vilka möjligheter har t.ex. funk- tionshindrade människor till delaktighet i planeringen av sin livsmiljö när det gäller att hyra bostäder? Cen- terpartiet anser att tillgängligheten måste öka i alla boendemiljöer. Det är därför som jag yrkar bifall till reservation 28. Och jag är förvånad över, även om jag är tacksam, att Kristdemokraternas representanter stödde Centerpartiets motion i utskottet. Men var är alla andra? I betänkandet säger utskottet att det må vara upp till kommunerna att se till så att tillgänglig- heten garanteras alla. Det är en lite förvånande kom- mentar från Socialdemokraterna, och det skulle vara intressant att få höra hur de försvarar sig. Varför vill de inte ha ett ord med i laget i denna fråga? Herr talman! Den andra reservationen som jag yr- kar bifall till handlar om hyra för mindre servicefö- retag. Centerpartiet tar i den upp problemen för mind- re företag som i dag råkar ut för mycket höga hyres- höjningar. Detta kan gälla såväl i storstad som på landsbygd. När den lokala hyresmarknaden är över- hettad uppstår en konkurrens om vilka som ska ha möjlighet att etablera sig och bli kvar med sin verk- samhet på orten. Det handlar också om vilken service som människor har möjlighet att få. De statliga före- tagen har ett ansvar. Men de kan många gånger bok- stavligen slå undan fötterna på mindre privata företag. Därför anser Centerpartiet att lokalhyreslagstiftningen bör ses över så att mindre företag inte drabbas av oskäliga hyreshöjningar. Herr talman! Jag ska även säga något om de andra frågor som vi i Centerpartiet har tagit upp i motioner och även har följt upp med reservationer i detta be- tänkandet. Det handlar om förutsättningarna för att vara aktsam om gammal fin innemiljö. Vi ombygg- nader av gamla hus måste hänsyn numera tas till den värdefulla kulturella miljön. Något tycks man ha lärt sig efter alla de rivningar som skedde bl.a. i den här staden, att gammal värdefull byggnadsstil har raserats trots att hyresgästerna många gånger protesterade. Det gäller för den yttre miljön som det finns varsam- hetsregler för. Men för husens innanmäte fordras det inte bygglov, utan där kan man härja som man vill. Det finns här stora brister i hur bevarandeintresset skyddas. Därför har vi krävt att hyresnämndens skyl- dighet att upplysa byggnadsnämnden när något är på gång ska regleras i lag, så att man är mycket upp- märksam på ett tidigt stadium och kan vara rädd om fin innekultur. Herr talman! I början av förra året träffades en överenskommelse om utveckling av hyresboendet mellan organisationerna på denna marknad - Hyres- gästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägarförbund och SABO. Centerpartiet anser att det är olyckligt att regeringen lägger fram förslag om ändrade regler för hyresgästinflytande innan parterna är färdiga med sina överläggningar. Vi delar åsikten att hyresgästinflytandet måste stärkas. Men det är oerhört viktigt att parterna arbetar igenom problematiken och kommer fram till och enas om olika åtgärder så att det även i praktiken vidtas åtgärder som är långsiktiga och som följs noga. Man når alltid de bästa resultaten för människors beslut och för människors vardagsliv om man enas kring förslagen. Centerpartiet anser att man borde ha in- väntat parternas arbete. Utgångspunkten för deras arbete är ju att finna former inom den nuvarande lagstiftningen när det gäller hur hyresrätten kan ut- vecklas för att vi ska få en väl fungerande hyres- marknad. När vi nu i alla fall ser att viss lagstiftning åtgärdas hoppas vi att det inte ska verka hämmande på parternas fortsatta dialog. Ingen regel utan undantag. Det gäller även här. Och det finns saker som måste åtgärdas och som inte kan vänta. Det inser även jag. Ett sådant exempel är den kraftiga ökningen av andrahandsuthyrningar av bostäder i tillväxtregionerna. Detta drabbar inte minst unga familjer, ungdomar och ensamstående studenter. De som hyr i andra eller tredje hand betalar i genom- snitt 60 % högre hyra än förstahandshyresgästen. Det innebär att de hyresgäster som hyr ut i andra hand gör stora vinster, medan de som hyr missgynnas i hög grad. Centerpartiet stöder därför förslaget om en skärpning av besittningsskyddet i blockhyresavtal, så att besittningsskyddet tillförsäkras den som hyr i andra hand. I fråga om detta är jag lite förvånad över att Krist- demokraterna inte ser vådan av att man har dessa blockhyresavtal som inte ger ett besittningsskydd t.ex. i storstadsregionerna. Det kan handla om att det är företag som har blockhyresavtal. Och det kan handla om att man helt enkelt vill tjäna pengar på bostäder. Detta drabbar ungdomarna. Frågan om ockerhyror och svarthandel med hy- reskontrakt måste också följas mycket noga. Det har vi i Centerpartiet tagit upp i en motion med anledning av detta betänkande. Det handlar alltså om vilket inflytande som hyresgästerna verkligen har på sitt boende. Men utskottet har valt att inte ens ta upp frågan här och nu. Jag undrar: Vilka åtgärder är Soci- aldemokraterna och regeringen beredda att vidta för att komma till rätta med detta stora problem som ockerhyror och svarthandel med bostäder innebär?

Herr talman! Rigmor Stenmark är förvånad över att de andra partierna inte ställer upp på de vackra fraserna i reservation 28. I reservationen står det: "Människors inflytande över sitt boende måste förstärkas. Delaktighet i beslutsgången för sitt eget boende ger människor ett större självbestämmande över sitt liv. Genom att ge den enskilda människan ett ökat ansvar stärks hela samhället." Detta är jättefint och jättebra, Rigmor Stenmark. Men var har ni förslagen till förändringar av lagstift- ningen som gör detta möjligt? Ni gör ju ingenting. Ni passar och hänvisar till de förhandlingar som i dag sker mellan fastighetsägare och hyresgäster. Ska lagstiftningen anpassas till dem när de anser sig vara färdiga med sina diskussioner? Ni måste väl ha en egen åsikt om vilka lagstiftningsförändringar som måste genomföras? Vi har gått långt i denna fråga. Vi har ställt oss på hyresgäströrelsens sidan och säger precis som den att man ska ta hänsyn till det enskilda hyresgästintresset vid ombyggnation och att det är det som ska ligga till grund för de avtal som man har med hyresvärden. Men Centerpartiet har ingenting. Man har en vacker reservation med många vackra ord i. Men det är ty- värr bara tomma ord.

Herr talman! Någonstans måste man börja, Owe Hellberg. Då gäller det att tala om vilka visioner man har och vad man vill. Vi vill alltså i lagstiftningen ha in tillgängligheten för människor oavsett vilket funk- tionshinder man har. Jag tycker inte att Owe Hellberg har något bättre förslag än Centerpartiet har. Det är klart att man kan läsa texter. Men, Owe Hellberg, läs texten med lite positiva ögon i stället! Läs den med lite engagemang, så hittar du guldkor- net. Jag kan inte tänka mig annat än att Owe Hellberg och jag, Centerpartiet och Vänsterpartiet, har samma åsikter, att enskilda människor måste vara det vikti- gaste och att vi ska se var och en av oss som vi är.

Herr talman! Tillgänglighetsfrågorna är liksom inte aktuella i den här lagstiftningen. Det är annan lagstiftning, och vi är mycket engagerade i de frågor- na. Vi kräver t.ex. att alla kommuner ska upprätta obligatoriska boendeplaneringsprogram, där tillgäng- lighetsfrågorna får ett särskilt värde. Frågan här handlar ju om de enskilda hyresgäster- nas inflytande över vad som händer när man gör om- byggnationer i den egna hemmiljön, om man ska ha något reellt inflytande över det eller inte. Här passar ni. Jag kan inte konstatera annat än att ni inte har någon egen åsikt om den här lagstiftningen utan hän- visar alltihop till de förhandlingar som pågår mellan fastighetsägare och hyresgäströrelsen, i första hand när det gäller hyressättningsfrågorna, bruksvärdes- systemet och dess principer. Ni är tomhänta. Så är det tyvärr.

Herr talman! Jag känner igen den där repliken. Jag förstår att det irriterar Owe Hellberg och Vänsterpar- tiet att Centerpartiet vill ta tag i tillgänglighetsfrågor- na även i det här betänkandet och inte hänvisar till något annat betänkande som kommer senare.

Herr talman! Jag vill klart deklarera, Rigmor Stenmark, att Kristdemokraterna har samma åsikter som Rigmor Stenmark har deklarerat vad gäller and- rahandsuthyrning generellt. Vi har ingen annan åsikt, och vi arbetar med den frågan. Men vad det här gäller är ju blockuthyrning. I SOU 2000:76 står det att det inte är särskilt vanligt med blockuthyrning. Den riktas till en särskild kate- gori av hyresgäster, t.ex. studenter. SABO har upp- gett att vissa allmännyttiga bostadsföretag upplåter lägenheter till kommuner. Stiftelsen Stockholms Studentbostäder och Stiftelsen Göteborgs Studentbo- städer, som hyr ut lägenheter till studenter, har upp- gett att en del av de lägenhetsbestånd de förfogar över hyrs av bl.a. privata fastighetsägare. I Lund upplåter universitetet lägenheter till utländska gäststudenter. Lägenheterna hyr universitetet av Stiftelsen AF Bo- städer. Dessutom förekommer det att företag och sjukhus hyr lägenhetsbestånd för att hyra ut till sina anställda. Detta sätter vi kristdemokrater mot en rädsla att kommuner som inte har ett kommunalt bolag missar möjligheter t.ex. för gästarbetare, missbrukare osv. I övrigt råder ingen motsättning, Rigmor Stenmark, det kan jag garantera.

Herr talman! När det gäller kommunernas möjlig- heter att se till att man får bostäder för sina patienter eller de medborgare som har svårigheter tycker jag som Ulla-Britt Hagström att kommunerna måste ta detta på största allvar. Det gör de också. Där hittar man olika möjligheter att lösa problemen. Det är en mycket viktig fråga. Men det brukar inte vara så svårt för kommuner- na. Det är mycket svårare för unga familjer som får resa runt och som blir utskuffade ur sina andra- handslägenheter till nästa andrahandslägenhet och till nästa. Hyrorna pressas ständigt upp. Det gäller, Ulla-Britt Hagström, att inte bara läsa i utredningar utan också gå ut i verkligheten och se hur det fungerar. Här tror jag att vi har en mycket stor uppgift i bostadsutskottet. Vi har möjligheter att säga till revisorerna: Titta närmare på det och det! Hur fungerar det? Här kanske vi kan vara överens om att titta på den här frågan så att båda sidorna blir belysta.

Herr talman! Ja, Rigmor Stenmark, den frågan ska vi givetvis titta mycket seriöst på. Vi har också mo- tioner om detta från Kristdemokraternas sida. Men det handlar mer om avtal från hyresgäst till hyresgäst. Vi ser en skillnad mellan detta och det vi nu diskute- rar, blockhyresavtal, som är på ett annat sätt.

Herr talman! Innan jag gick hit lyssnade jag på hur vanligt det är med blockhyresavtal t.ex. här i Stockholm, där man så noga tittar på hyresmarkna- den. Vi vet ju att man hyr eller köper in lägenheter för att ha möjlighet att hyra ut olika typer av lägenheter till hyresgäster. Det handlar alltså inte bara om att det är från hyresgäst till hyresgäst. Det handlar också om den värd som från första början hyr ut och som går med på att man hyr ut lägenheten en gång till. Detta finns det verkliga skäl att titta närmare på, likaväl som jag tycker att det finns skäl att undersöka besittningsrätten för förstahandskontrakt. I dag kan hyresvärdarna skriva på kontrakt som gäller i bara tre månader. Sedan står ungdomarna där igen och har ingen bostad, och hyrespriserna trissas upp. Det här är ett bekymmer i Sverige i dag.

Herr talman! Folkpartiet står bakom reservation 3, där vi tillsammans med Moderaterna begär dels att hyresgästernas svarstid när det gäller en av hyresvär- den föreslagen åtgärd ska öka från två till tre måna- der, dels att en föreslagen åtgärd ska anses godkänd om hyresgästen under denna tid inte aktivt säger nej. Ewa Thalén har redan utvecklat detta. Vi står också bakom reservation 26 om förtida uppsägning av lokalhyresavtal vid dödsfall och reser- vation 27 om krav på bygglov för inre förändringar i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. De är redan berörda, så jag ska inte gå in närmare på dem. Sedan har Folkpartiet i detta betänkande en egen reservation, nr 20, som jag yrkar bifall till. Den handlar om vem som de facto har ansvaret för privata hyreshus, fastighetsägaren eller hyresgästen. Ut- skottsmajoriteten tycker inte att man ska kunna föra ett sådant allmänt resonemang i ett betänkande, men enligt min mening måste man börja någonstans och det här är starten för en sådan diskussion. Självfallet måste hyresgästerna kunna påverka ändringar i sina lägenheter. Genom flera lagändringar under 90-talet har hyresgästernas inflytande förstärkts kraftigt. Enligt det nu föreliggande förslaget ges hy- resgästerna, enligt vår mening, möjlighet att stoppa en ombyggnad, vilket kan vara väldigt olyckligt. Enligt Folkpartiets mening kan det här innebära stora problem för den som äger ett hyreshus. Det finns, det vet alla, situationer där underhållsarbeten måste göras om inte en fastighet successivt ska bli i alltför dåligt skick för att på sikt kunna erbjuda en rimlig boendestandard. Visst kan det vara så att ombyggnaden leder till kraftiga hyreshöjningar, men enligt vår mening har hyresgästerna ett fullgott rättsligt skydd genom att hyresnämnden kan förhindra oskäliga hyreshöjningar. Vi är rädda för att det kan bli stora negativa ef- fekter av de nya reglerna. Det finns, som jag har sagt, risk för att inga nya ombyggnader alls kommer att genomföras. Om fastighetsägarna inte tillåts att ta ansvar för sina hyreshus och göra nödvändiga om- byggnader torde det bli ytterligare problem på hyres- marknaden. Det finns risk för att husen i stället säljs ut till bostadsrätter, vilket många i den här kammaren inte tycker om. Jag vill upprepa att hyresgästerna självfallet ska ha rätt att säga nej till oskäliga och orimliga föränd- ringsarbeten, men det måste ändå vara möjligt för en hyreshusägare att underhålla sitt hus. Det får inte vara fult att äga. Vi behöver hyreslägenheter på den svenska bostadsmarknaden, och då måste någon ha rätt och möjlighet att ta ansvar för dem. Jag kan också ställa upp bakom Rigmor Sten- marks resonemang om att vi borde avvakta parternas överläggningar innan vi beslutar om förändringar.

Herr talman! Människors tystnad och passivitet har ställt till många bekymmer genom världshistori- en. Det vet även Yvonne Ångström. Jag tror också att det kan ställa till problem när det gäller ombyggna- tioner och förhandlingar i sådana här frågor. Det är lite märkligt att ni föreslår att passivitet ska bestraffas. Hyresgäster som inte uppmärksammar problem eller är aktiva ska man inte ta hänsyn till, i stället för att det, som i dag, krävs ett aktivt stöd för att få genomföra en ombyggnation. Folkpartiet är för individens rätt och frihet osv., dvs. att man ska vara en aktiv medborgare. Jag har lite svårt att förstå hur ni resonerar i sammanhanget. Det vore bra om Yvonne Ångström kunde utveckla detta vidare.

Herr talman! Visst vet jag likaväl som Owe Hell- berg att passivitet har orsakat mycket problem. Vi anser, liksom Moderaterna i sammanhanget, att tre månaders tid att aktivt agera måste räcka. Har man inte protesterat ser vi det som ett godkännande. Vi är också för individens rätt och frihet, men vi betraktar också fastighetsägare som individer. Man måste ta rimlig hänsyn till båda grupperna enligt vårt sätt att se.

Herr talman! Jag delar naturligtvis inte den upp- fattningen. Vi tycker att det är viktigt att alla hyres- gäster som är berörda och hyresvärden för en dialog i sammanhanget och försöker komma överens om det som ska göras. En god fastighetsvärd har en bra rela- tion till sina hyresgäster. Det är en förutsättning för att vara en fastighetsägare och ha fastighetsägande som näringsverksamhet. Det här uppmuntrar till att ligga lågt med infor- mation, att inte ta initiativ till att möta hyresgästerna i frågorna utan att chansa på att det går bra ändå. Är det så det ska fungera?

Herr talman! Vi tolkar nog detta på olika sätt. Jag och Folkpartiet menar naturligtvis att allra vanligast är och ska vara att fastighetsägare och hyresgäster för en dialog. Vi anser också att det kan vara rimligt att man efter tre månader, om man inte har hört någon- ting, ändå ska kunna vidta en åtgärd.

Herr talman! Miljöpartiet är oerhört angeläget att stärka hyresgästernas inflytande i boendefrågor. Där- om råder inget som helst tvivel. Det framkommer med all önskvärd tydlighet i våra reservationer i be- tänkandet. Herr talman! För att inte glömma bort mig på slutet börjar jag med att yrka bifall till våra reserva- tioner 1 och 16. Jag ställer mig naturligtvis bakom alla Miljöpartiets reservationer i betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall till dessa två. Den första reservationen handlar om hyresgäster- nas inflytande och de åtgärder som ska omfattas. En hyresvärd som vill utföra en förbättrings- eller ändringsåtgärd ska antingen ha ett godkännande av berörda hyresgäster eller tillstånd av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om åtgärden vid- tas för att en bostadslägenhet ska uppnå lägsta god- tagbara standard. Hyresnämnden ska bifalla en ansökan om det inte anses oskäligt mot hyresgästen att åtgärden genom- förs. Vid denna prövning ska hyresvärdens intresse vägas mot det intresse som hyresgäster i allmänhet kan antas ha av att åtgärden inte vidtas. Det är det som kallas för det objektiva hyresgästintresset. Om det finns särskilda skäl får även omständigheter som hänför sig endast till den enskilde hyresgästen beak- tas. Sedan andra hälften av 1990-talet har boende- kostnadens andel av den disponibla inkomsten ökat mer för boende med hyresrätt än för andra boende- former. Därför kan det betraktas som ett "objektivt hyresgästintresse" att hyrorna hålls nere och att slent- rianmässiga standardförbättringar med åtföljande hyreshöjningar undviks. Många hyresgäster är nöjda med den standard de- ras lägenhet har och tycker att det är onödigt med en ombyggnad. De uppskattar den kvalitet som finns i det lite äldre bostadsbeståndet och vill bevara den med varsam upprustning hellre än utbyte av skåp och bänkar. Av detta följer att hyresgästerna bör ha inflytande även över åtgärder som vidtas för att en lägenhet ska uppnå lägsta godtagbara standard, vilket bör ges rege- ringen till känna. Vi utvecklar frågan om hyresgästernas inflytande i reservation 9. Även andra har varit inne på att även den enskilde hyresgästen bör ges en formell talerätt. Vi anser att detta kan ske genom att man vänder på lydelsen i 12 kap. 18 f § hyreslagen så att hyresvär- dens intresse av att en åtgärd vidtas vägs mot det intresse den berörda hyresgästen har av att åtgärden inte vidtas. Först därefter kommer att särskild vikt ska läggas vid intressen som hyresgäster i allmänhet har av att åtgärden inte vidtas, liksom vid intressen som delas av ett betydande antal boende i de berörda fas- tigheterna, dvs. stärker den enskilde hyresgästens inflytande. Om hyresvärden ändå bygger om utan att vare sig hyresgästen eller hyresnämnden tillåtit det ska hy- resvärden inte kunna ta ut högre hyra för detta. Bostaden utgör en viktig trygghetsfaktor i männi- skors liv. Förutsättningarna för att bo kvar får inte ändras för drastiskt. Besittningsskyddet måste ges en reell innebörd. Regeringen föreslår att fem år ska förflyta sedan åtgärden slutfördes innan hyran får höjas. Jag anser att tio år är en skälig tid. Detta ska även gälla för närstående t.ex. vid dödsfall eller skilsmässa. Stora svårigheter ställs den inför som drabbas av sjukdom eller olycksfall. Bostadsanpassningsbidrag kan lämnas till perso- ner med funktionshinder för att ge dem möjlighet till ett eget boende. Bidrag lämnas såväl till personer som äger sin bostad som till personer som innehar den med bostadsrätt eller hyresrätt. I vissa kommuner lämnas bidrag även för elsanering. Faktum är att det är ganska ovanligt att hyresvär- dar vägrar hyresgäster med funktionshinder att utföra åtgärder som det lämnas bostadsanpassningsbidrag för. Men det har förekommit, och därför anser vi i Miljöpartiet att en särskild bestämmelse om rätt till handikappanpassning av bostadslägenheter bör infö- ras. Denna rätt bör även omfatta åtgärder som avser elsanering. Regeringen har visserligen lovat att åter- komma i frågan om det visar sig att reglerna inte efterföljs, men vi vill särskilt peka på detta. Vidare har vi frågan om lokalhyresgäster. En för- utsättning för att en lokalhyresgäst ska kunna få er- sättning vid obefogad uppsägning är att han eller hon har hänskjutit tvisten till hyresnämnden för medling. Härvid ska hyresnämnden på begäran av någon av parterna avge ett yttrande om marknadshyran för lokalen. Ett yttrande ska enligt förarbetena till hyreslagen grundas på den utredning som parterna åberopar. Nämnden kan också tillföra jämförelsematerial i ärendet. Frågan är om lagens bestämmelser ger ett till- räckligt besittningsskydd för lokalhyresgäster i all- mänhet. Enligt min mening bör en särskild bestäm- melse införas om att ett yttrande i hyresnämnden ska grundas på utredningen i ärendet. Vid sådana här tvister framgår det att en stor andel av hyresnämndens yttranden om marknadshyror av- ges under stark tidspress, ofta beroende på att parter- na brukar begära yttrande när det endast återstår en kort del av hyrestiden. I vissa fall gör tidsbristen att hyresnämnden inte avger något yttrande. Hyresnämn- den bör därför få möjlighet att förlänga hyrestiden med högst tre månader. Detta kan också medverka till att kvaliteten på yttrandena förbättras.

Herr talman! Sällan har här i kammaren hörts så många lagar och paragrafer diskuteras, om det ska vara en månad si eller så, vilken tolkning som ska göras av lagrådsuttalanden eller rättspraxis, om ob- jektivt kontra subjektivt hyresgästinflytande. Debat- ten förefaller handla om kommatering, punkter och paragrafer. Det är fel. Den här debatten handlar inte om det. Den här debatten handlar om människor och om människors hem. Det handlar om Charles Andersson på Årstavägen 73. Det handlar om hans fina lantkök, som skulle göra de flesta här i kammaren gröna av avund - det lantkök som hyresvärden vill riva ut och ersätta med vit melanin, serietillverkat och intetsägande. Det handlar om hans granne på Årstavägen 77 där urinen rinner längs väggarna, om hur fastighetsägaren fått rätt i hyresnämnden trots att han lämnat uppen- bart oriktiga uppgifter. Det handlar om Charles, hans grannar och alla en- skilda hyresgästers möjlighet att hävda sina intressen, deras möjligheter att påverka vad som händer med deras hem, deras kök och deras badrum. Jag bor granne med Charles och har följt deras kamp i hyresnämnden, och jag har konstaterat att de har varit chanslösa mot en stark fastighetsägare, som med sina finansiella muskler anlitat experter, konsul- ter och jurister - något som varit en omöjlighet för Charles och hans grannar. Herr talman! I betänkandet redogör vi utförligt för de olika förslagen och varför samtliga reservationer avstyrks. Jag vill ändå ta upp kammarens tid med att beskriva de viktigaste förbättringarna som föreslås och som kommer att göra vardagen lättare för många hyresgäster i vårt land. Den lagstiftning som här föreslås ger möjlighet för hyresnämnderna att ta ställning både till dem som bor i lägenheterna nu och till dem som kommer att bo i dem i framtiden. Det är det som på juristspråk kallas det objektiva respektive subjektiva hyresgästintresset. Det blir med andra ord omöjligt att lyxsanera lägen- heter bara för att kunna höja hyran. Lagen ändras för att gynna seriösa fastighetsägare och överenskommelser mellan dem som bor i husen och dem som hyr ut lägenheter i dem. Det blir möjligt att förbjuda ombyggnad som inte godkänts av dem som bor i husen eller hyresnämn- den. Den hyresvärd som genomför ombyggnader utan godkännande från dem som bor i huset eller från hyresnämnden kan under fem år inte använda om- byggnaden för att höja hyran. Tyvärr ställer inte alla partier upp på dessa för- slag. Moderaterna och Folkpartiet går längst i sin vilja att slå vakt om oseriösa fastighetsägare på hyresgäs- ternas bekostnad. Allt fagert tal om individen flagnar här inför mötet med verkligheten. De har missat de utslag i hyresnämnden där hyresgästernas berättigade synpunkter ignoreras, där kulturklassad inredning rivs ut för att ersättas med Ikeaskåp för ett par hundralap- par bara för att fastighetsägarna ska kunna pressa upp hyran. De slår vakt om möjligheten att köra över hyresgästerna och höja deras hyra. Moderaterna tillsammans med Folkpartiet går t.o.m. så långt att de menar att om en hyresgäst inte besvarat en förfrågan ska det räknas som att han samtycker med fastighetsägaren. Vi får hoppas att Moderaterna inte i analogi med detta fortsätter att kräva att alla valskolkares röster ska tillfalla Mode- raterna. Centerpartiet vill inte åtgärda bristerna i dagens lagstiftning med hänsyn till de förhandlingar som förs mellan hyresgästerna och fastighetsägarna. Det är en viktig synpunkt; vi ska ha stor respekt för parterna. Men dessa lagändringar handlar främst om de oseriösa fastighetsägare som använder bristerna i dagens lagstiftning för att köra över hyresgästerna. Det är min tro, förhoppning och absoluta övertygelse att dessa fastighetsägare inte återfinns bland Fastig- hetsägareföreningens medlemmar och att det därför krävs lagstiftning för att komma till rätta med brister- na i dagens lagstiftning. Herr talman! Vår lagändring kanske kommer för sent för att hjälpa hyresgästerna på Årstavägen, men det är min förhoppning att detta riksdagsbeslut kom- mer att göra deras fall till det sista och att hyresgäster runtom i Sverige därmed kan bli hjälpta av deras kamp. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i dess hel- het och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Javisst, Anders Ygeman, handlar det om människors hem. Men det handlar också om pa- ragrafer. Jag tror inte att Anders Ygeman menade allvar när han sade att det inte handlar om paragrafer. Det handlar faktiskt om att vi som lagstiftare tar den möjlighet som vi har att stifta lagar så att det blir så bra som möjligt - i detta fall för hyresgästerna, som detta betänkande till syvende och sist handlar om. Då frågar jag mig återigen, som jag frågade i mitt anförande: Vad ämnar Anders Ygeman, Socialdemo- kraterna och regeringen bidra med för att vi ska få bort svarthandel och ockerpriser främst i storstadsre- gionerna?

Herr talman! Jag vill först konstatera att Rigmor Stenmark - som själv menar att vi inte ska lagstifta utan invänta avtal mellan hyresgäster och fastighets- ägare - går till angrepp mot mig för att jag säger att det viktiga är människors hem och hur de bor, inte exakt hur lagarna utformas. Den debatten är viktig. För det andra: När det gäller andrahandshyres- gäster och möjligheterna att ta ut ockerhyror av dem har vi redan i dag en mycket bra lagstiftning. Den möjliggör för hyresgästen att få sin hyra prövad av hyresnämnden och få tillbaka den del av hyran som varit oskälig, även efter det att hyreskontraktet är avslutat och man har flyttat från lägenheten. Den möjligheten används inte i tillräcklig omfattning i dag, men det är snarare ett informationsproblem än ett lagstiftningsproblem. Jag tror att den lagstiftning vi har i dag fungerar mycket bra när det gäller att komma till rätta med det problem Rigmor Stenmark tar upp.

Herr talman! Tyvärr gör den inte det. Skulle lag- stiftningen i dag fungera bra skulle vi inte ha den situation som vi nu har i storstadsregionerna. Detta är ett jätteproblem för oss som bor där. Socialdemokraterna och regeringen måste faktiskt se över det här. Jag tror förstås inte att man hinner det nu. Vi får väl hoppas att det blir en ny regering som kan se på problemet med friska ögon. Endast då kan vi tänka oss en förbättring.

Herr talman! En ny regering - om den nu mot all förmodan skulle komma att ledas av Centerpartiet - får invänta förhandlingar mellan hyresgäster och fastighetsägare.

Herr talman! Anders Ygeman började med att sä- ga att detta inte handlar om lagar och lagstiftning utan om människors rätt till inflytande över sitt eget boen- de och sin egen boendemiljö. Sade Anders Ygeman det därför att han tycker att den här lagstiftningsför- ändringen trots allt inte är så bra? Lagrådsremissens behandling visar att det inte är så stor skillnad mellan det regeringen från början hade föreslagit och den gamla lagstiftningen. Nu har man gjort en ändring: Man har lagt till ett ord. Men det är fortfarande det kollektiva hyresgästinflytandet som är avgörande för det som ska ske. Jag vill fråga Anders Ygeman: På vilket sätt ger Anders Ygeman garanti för att Charles på Årstavägen med den nya lagstiftningen får behålla sitt fina lant- kök? Kommer det att bli så? Varför säger ni nej till en utvärdering av den här lagstiftningen inom två eller tre års tid för att se om det blev någon skillnad? Det är ett väldigt dystert facit för hyresnämnden med den lagstiftning som finns i dag. Det blir inga stora förändringar med det som ni föreslår. En ytterligare fråga gäller skyldigheten att med- dela byggnadsnämnden om inre förändringar i kultur- historiskt värdefulla byggnader. Blir det någon för- ändring när det gäller fastighetsägarens möjligheter att vidta åtgärder? Det finns ju ingen bygglovsplikt när det gäller sådana här förändringar.

Herr talman! Det är det dystra facit från hyres- nämndsprövningar som Owe Hellberg tar upp som gör att regeringen nu har valt att lägga fram detta förslag till lagstiftning och som gör att utskottet har valt att bifalla det. Vi hoppas naturligtvis att det kommer att få effekten att vi slipper att se fall som det med Charles Andersson i fortsättningen. Varken jag eller Owe Hellberg kan se in i framti- den. Men jag kan säga så mycket att vi återkommer om det mot förmodan visar sig att detta inte hjälper. Men vår tro är att det räcker. Vi ser till att vi aldrig mer får fall som det med Charles Andersson och att fastighetsägare inte ska kunna köra över hyresgäster.

Herr talman! Vi tror inte att det räcker. Det gör tydligen inte Hyresgästernas Riksförbund heller, som har erfarenhet av praktisk tillämpning av detta. Det är först när man säger att man ska se till de enskilda hyresgästernas intresse som man kan få en fungeran- de och tydlig lagstiftning. Det innebär inte att man inte som fastighetsägare ska kunna vidta de åtgärder som är nödvändiga för fastighetens underhåll och bestånd. Det handlar om de inre förändringarna. Ska man byta bänkskiva? Ska engreppsblandaren få vara kvar, osv.? Det handlar om väldigt personliga saker, som man kan göra på olika sätt med. Många vill behålla den gamla standarden med dess kvaliteter. I och med att man fortfarande hävdar det kollekti- va hyresgästintresset blir denna lagstiftning väldigt luddig, tror vi. Vi tycker att det är synd att ni inte har ställt er på hyresgäströrelsens sida i denna fråga.

Herr talman! Det är kul att höra en vänsterpartist slåss mot kollektivet. Men i denna fråga måste man ta hänsyn både till dem som bor i lägenheten just nu och till dem som ska komma att bo i lägenheten i framti- den. Hyresgästen kan faktiskt komma att flytta däri- från, och då kommer en ny hyresgäst. Man kan inte bygga om lägenheter varje gång någon flyttar. Det är inte rationellt. Det skulle leda till kraftigt ökade hy- ror, och det är varken hyresgästen eller någon annan betjänt av. Därför vill vi med regeringens förslag både se till det individuella - till dem som bor i lägenheten nu - och till det kollektiva - till dem som ska komma att bo i lägenheten under husets kanske 100-åriga exis- tens. Det är det vårt förslag innebär. Det är lite märkligt, herr talman, att Folkpartiet i talarstolen hävdar att förslaget kommer att leda till hemska konsekvenser och att ingen kommer att våga renovera, samtidigt som Owe Hellberg tror att försla- get innebär att allting fortsätter precis som vanligt och att hyresgästerna körs över. Jag tror som vanligt att sanningen ligger någon- stans mittemellan. Vi har nått en bra avvägning, som kommer att trygga hyresgästernas situation i fortsätt- ningen och göra att fastigheter kan rustas upp.

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Anders Yge- man om sanktioner mot en hyresvärd som utför en förbättrings- eller förändringsåtgärd utan godkännan- de av hyresgäst eller tillstånd av hyresnämnd. Som jag sade i mitt anförande är det rimligt att man vidtar sanktioner mot en hyresvärd som bryter mot lagen, men det kan finnas specifika skäl till att hyresvärden gör vissa förändringar, som jag tog upp i mitt anfö- rande. Vore det inte rimligt att pröva sanktionerna hos hyresnämnden, så att man får en bild av relationen mellan brottet och nyttan? Vore det inte rimligt att hyresnämnden skulle kunna göra den avvägningen i det särskilda fallet?

Herr talman! Nej, det vore inte rimligt. Det skulle innebära att det inte fanns någon förutsägbarhet. Om man har en fast påföljd vet fastighetsägaren exakt vad som kommer att hända och när han kan höja hyran som en följd av standardhöjningar. Ewa Thalén Finné tog upp ett exempel här i kammaren. Såvitt jag förstod missade hon en väldigt viktig del i det exemplet. Om man bryter upp ett golv och ser att det finns mögel ska man naturligtvis fråga hyresgästerna om den standardhöjning man vill göra. Det gäller inläggning av kakel eller heltäckningsmatta eller andra standardhöjningar. Det är bara om hyresvärden inte får hyresgästens samtycke och bryter mot lagen som denna sanktion ska vidtas. Det tycker jag är helt rimligt. Att hy- resvärden kan gå in i någons lägenhet, bryta upp vederbörandes golv och mot hans eller hennes vilja vidta standardhöjande åtgärder som innebär höjd hyra är inte rimligt, Ewa Thalén Finné.

Herr talman! Det låter rimligt att hyresvärden ska fråga hyresgästen. Men om hyresvärden inne i en lägenhet upptäcker t.ex. mögel ska han avbryta reno- veringen och tillfråga hyresgästen. Han ska vänta i två månader om han inte får ja direkt innan han kan göra en företagsekonomiskt försvarbar standardför- bättring. Också hyresgästen tycker kanske att det är helt rimligt. Konsekvensen lär bli att hyresvärden låter möglet torka och avslutar arbetet. Sedan börjar man om. Detta fördyrar för bägge parter. Vi säger inte att man inte ska kunna vidta sanktio- ner, men vi säger att man måste kunna göra en rimlig avvägning. Hyresnämnden ska kunna göra den av- vägningen i efterhand, för att snabba på processen till gagn för både hyresvärd och hyresgäst. Det är tydli- gen svårt för Anders Ygeman att förstå det resone- manget. Man måste kunna göra rimliga avvägningar. Det vi motsätter oss är att det inte ska gå att resonera. Man får vänta i fem år. Det tycker vi är fel.

Herr talman! Visst går det att resonera. Det går att resonera med hyresgästerna. Får man deras eller hy- resnämndens godkännande när det gäller standard- höjningen kan man direkt höja hyran i enlighet med det avtal man har slutit. Men struntar man i det och bryter mot lagen vet man exakt vad som händer. Då får man vänta i fem år. Jag ska inte ge Ewa Thalén Finné någon bygg- nadsteknisk lektion, men det låter på henne som om hon tror att hantverkarna, när de ska byta stammarna, har en ryggsäck kakel med sig. Upptäcker de mögel river de upp golvet och lägger in kakel, och värden kan därmed göra en hyreshöjning. Så ser det inte ut i verkligheten. I regel gör man stambyten i flera fastigheter sam- tidigt. Det är någonting som pågår under flera veckor. Då märker man kanske mögel i vissa fastigheter. Det finns god tid för fastighetsägaren att fråga hyresgäs- terna om de samtycker till åtgärden. Därmed slår man vakt om ett bra förhållande fastighetsägare och hy- resgäster emellan, vilket alla seriösa fastighetsägare gör i dag.

Herr talman! Anders Ygeman talar indignerat om oseriösa fastighetsägare som vill byta fungerande lantkök mot billiga Ikeakök i vit melanin. Inom pa- rentes måste jag ta Ikea i försvar. De har faktiskt i dag produkter av god kvalitet, men det hör inte hit. Det är självfallet inte sådana onödiga renoveringar som ska godkännas eller uppmuntras. När jag talar om att också värna om hyreshusägarna handlar det om nödvändigt underhåll som inte får stoppas, efter- som det kan innebära en risk för att ingen till sist vill äga eller bygga hyreshus. Det skulle öka de jätte- problem som vi redan har på bostadsmarknaden, framför allt i Stockholm. Men för Anders Ygeman är socialdemokraternas lösningar alltid de bästa.

Herr talman! Den sista uppfattningen verkar jag dela med Sveriges väljare, dvs. att socialdemokrater- na har de bästa lösningarna. Det känns betryggande. Jag tror att Moderaterna och Folkpartiet i denna kammare är ensamma om att tro att detta förslag skulle leda till ett stopp för nödvändiga förändringar. De är ensamma om att tro att hyresnämnden skulle säga att det inte behövs stambyten i en fastighet eller att fasaden inte behöver bytas i en annan fastighet. Det är inte förslag om sådana förändringar som ligger på riksdagens bord. Det enda som krävs av den seriösa fastighetsäga- ren är att han får samtycke till åtgärden från dem som bor i huset. Jag lovar Yvonne Ångström att hyres- gästerna i Sverige inte vill ha brunt vatten i kranarna. De vill inte ha fasader som ramlar av huset. Därför kommer det här inte att bli något problem i praktiken, i verkligheten, utanför den här kammaren.

Herr talman! Anders Ygeman talar om att väljarna naturligtvis vill ha socialdemokrater. Så ser det ut med dagens opinionssiffror. Men låt oss se vad som händer i verkligheten när alla era vackra ord om inte bara boende utan också om skola och annat ska om- vandlas till praktiskt handlande!

Herr talman! Jag tror att jag skjuter på skoldebat- ten med Yvonne Ångström tills vi har ett betänkande som rör skolfrågor.

Herr talman! Jag ställde tidigare två tolkningsfrå- gor till Anders Ygeman. Det gällde bl.a. den ändring som nu kommer att bli när det gäller att hyresvärdens intresse kommer att vägas mot "det intresse" som hyresgäster i allmänhet kan ha. Det ändras nu till "de skilda intressen" som hyresgäster i allmänhet kan ha. Jag frågade: Gäller då det som en ensamstående mamma säger, som har en svag ekonomisk ställning och som tycker att ett stam- byte i sig givetvis behöver göras men att det görs för mycket som inte behöver göras för att hon ska kunna bo bra? Kan hon rymmas inom de här skilda intresse- na? Sedan hade jag också en fråga vad gäller fastig- hetsägarna. Här går man ju t.o.m. så långt att man skriver: "kan antas bli påbörjad". Fastighetsägare kan ju faktiskt behöva testa och utreda olika förslag innan de gör slag i saken. Det kan ju inte vara förbjudet att tänka. Därför undrar jag, Anders Ygeman, var man ska dra gränsen för vilka åtgärder som kan antas bli påbörjade. Det är inte tydligt sagt i propositionen.

Herr talman! För det första vill jag säga att lag- stiftningen naturligtvis kommer att ta hänsyn till ensamma mammor, ensamma pappor, flerbarnsfa- miljer och ensamstående - allihopa. Men det är en svår avvägning, och Ulla-Britt Hagströms resone- mang visar ju varför det till syvende och sist kommer att vara i rättstillämpningen som man ska göra de här avvägningarna och varför de inte ska göras här i riks- dagens talarstol. De ska göras i det enskilda fallet och gälla det enskilda huset. Jag tror att den lagstiftning som vi nu antar kommer att lägga grunden för detta. För det andra säger Ulla-Britt Hagström att det inte får vara förbjudet att tänka. Jag är väl den förste att ställa upp på det påståendet. Detta handlar ju om vite, Ulla-Britt Hagström. Enligt Svenska Akademi- ens ordlista betyder "vite" i förväg bestämd påföljd för överträdelse eller kontraktsbrott. Det betyder alltså, Ulla-Britt Hagström, att det inte är förbjudet att tänka. Det blir bara förbjudet om man genomför det man har tänkt utan att fråga hyresgästerna om lov och utan att ha fått hyresnämndens godkännande. Man får ta fram vilka skisser och vilka förslag på ombyggna- der man vill, men om det kan förväntas att man tän- ker strunta i vad hyresgästerna och hyresnämnden säger och påbörjar sin ombyggnad ska man som fas- tighetsägare veta att det kommer att leda till en på- följd. Den påföljden kallas vite, och den inträder bara om man bryter mot lagen, så det är inget tankeförbud.

Herr talman! När det gäller den första delen om skilda intressen har vi kristdemokrater nöjt oss med vad som står i propositionen. Vi hoppas på den här tolkningen, så att den här talerätten verkligen kommer att kunna gälla. Detta kommer givetvis att utvärderas och följas upp. Men när det gäller den andra frågan kan jag inte av Anders Ygemans svar förstå varför det behöver stå "kan antas bli påbörjad". Vitet kan ju inte komma till stånd förrän fastighetsägaren har påbörjat det som han tänkte påbörja. Varför måste det stå "antas"? Hur kan Anders Ygeman gå innanför huvudsvålen på en fastighetsägare och veta vad han tänker göra innan han över huvud taget har satt spaden i jorden eller kommit med hammare och spik? Det här tycker jag verkar väldigt konstigt.

Herr talman! Jag kan inte gå innanför huvudsvå- len på vare sig fastighetsägare eller Ulla-Britt Hagström. Men det är fakta att många hyresgäster har fått se maskiner rullas ut framför deras hem utan att de har haft någon aning om det. Folk har ringt på deras dörrar, mätt upp deras badrum och knackat på väggarna efter rörstammar. Det är i det läget som man kan anta att en ombyggnad kommer att påbörjas. Då ska hyresgästen kunna gå till hyresnämnden, och fastighetsägaren ska kunna beläggas med vite, så att fastighetsägaren inte gör det här mot hyresgästernas vilja och utnyttjar en flathet i lagstiftningen. Det är det vi vill. Sedan hoppas jag, liksom Ulla-Britt Hagström, att de lagförändringar vi nu gör ska säker- ställa att hyresgästernas intressen gentemot oseriösa fastighetsägare tillvaratas.

Herr talman! Låt mig bara först kort kommentera det som blev sagt alldeles nyligen. Jag kan konstatera att regeringen och socialdemo- kraterna i bostadsutskottet har förstått att det behövs en skärpning när det gäller hyresgästernas inflytande över ombyggnationer. Jag kan också konstatera att modet att gå hela vägen inte finns. Man bestämmer sig egentligen för att bygga in samma problem som fanns i den gamla lagstiftningen i den nya. Därför är det djupt tragiskt att man inte ens en gång är beredd att ha en fastställd utvärderingstid för det här. Uppen- barligen har vi samma syfte. Vi vill stärka den enskil- de hyresgästens inflytande. Uppenbarligen vågar inte socialdemokratin utmana fastighetsägarförbund och andra tillräckligt. Men, herr talman, jag tänker i mitt anförande i öv- rigt förhålla mig till vår reservation 18 under punkt 15 och yrkar samtidigt bifall till densamma. Vänsterpartiet välkomnar i och för sig den för- stärkning av besittningsskyddet för andrahandshyres- gäster som förslaget i betänkandet innebär just avse- ende besittningsskydd för hyresgäster vid blockut- hyrning. I slutbetänkandet av 1997 års hyreslagstift- ningsutredning fanns förslag om just en sådan för- stärkning. Tyvärr är förslaget otillräckligt. Blockhyresavtal i dag gäller endast om en hyres- gäst hyr minst tre lägenheter för att sedan hyra ut dem i andra hand. Det är ganska ofta kommuner som är andrahandshyresvärdar, via socialtjänsten. Lagen förutsätter dessutom att kontrakten med fastighets- ägarna ska vara tecknade vid ett och samma tillfälle. Det innebär följande: Om förstahandshyresgästen, t.ex. kommunen, ingår ett avtal dag ett, ett ytterligare avtal dag två osv. kan han eller hon inte addera lä- genheterna i dessa avtal för att de här lägenheterna sedan ska falla under begreppet blockuthyrning. Varje avtal måste i det här fallet betraktas som ett självständigt avtal. Herr talman! Andrahandshyresgäster har ett mycket svagt lagligt skydd när det gäller deras boen- de. En upplåtelse i andra hand innebär bl.a. att hyres- gästen saknar besittningsskydd under de två första åren och därmed också en förlängningsrätt för sitt hyresavtal. Att kommuner eller andra andrahandsut- hyrare dessutom tvingar fram andra villkor i särskilda avtal gör inte saken bättre. Det kan vara villkor som innebär att hyresgästen måste avstå besittningsskyd- det under tre år, i vissa fall under obegränsad tid. Sådana villkor måste godkännas av samma hyres- nämnd som godkänner ombyggnader, och precis som i det fallet godkänns i stort sett alla sådana här avtals- förändringar. Avsikten med sådana här avtal är ofta att t.ex. hemlösa ska erhålla tillfälliga bostäder och kanske på sikt få ett permanent boende, vilket är mera ovanligt. Många gånger kombineras också andrahandskontrakt med mycket korta uppsägningstider och mycket korta förlängningstider. Det är inte ovanligt att hyrestiden är så kort som en vecka i taget och att det är 24 tim- mars uppsägningstid. Herr talman! Den sekundära bostadsmarknaden har vuxit kraftigt under de senaste årtiondena. 1964 beräknade man ett faktiskt behov av ca 4 500 special- kontrakt. Förra året fanns det ett utbud på nästan 18 000 specialkontrakt. Från 1990 till i dag har anta- let sådana här kontrakt fördubblats. För bostadsbolagen är det här ett alldeles utmärkt sätt att minimera sina risker och att kunna fortsätta bibehålla de mycket höga inträdeskrav som finns till egna kontrakt. För kommunerna kan det naturligtvis vara ett sätt att visa att man bryr sig om dem som har svårast att komma in på bostadsmarknaden. Oftast kombineras sådana här åtgärder med en s.k. boen- detrappa, där hyresgästen ska visa att han eller hon duger som hyresgäst och därmed få flyttas ett steg upp i boendetrappan för att, i den ideala världen, slutligen få sitt eget hyreskontrakt. Det finns ingenting som tyder på att den här mo- dellen ger något egentligt resultat. Det är inget ovan- ligt att människor lever kvar på sociala kontrakt både tre och flera år. Det finns exempel i min egen hem- stad på folk som har levt på sådana här kontrakt i både nio och tio år utan att ha kommit ett steg närma- re egna kontrakt. I takt med att andrahandsmarknaden växer nor- maliseras den. För folk som är beroende av försörj- ningsstöd kan det vara den enda möjligheten att få tillgång till egen bostad. Ofta används argumentet att kommunen är tvungen, för att över huvud taget få tillgång till bostäder för de grupper som har svårast att komma in på bostadsmarknaden, att se till att sådana här andrahandskontrakt upprättas. Det är inte sant. Om detta hade varit riktigt skulle t.ex. hemlös- heten vara betydligt större i de kommuner som inte använder sig av andrahandsuthyrning än i de kom- muner som gör det. Så är inte fallet. Snarare tyder beräkningarna på att det motsatta förhållandet gäller. I de kommuner där man tecknar många andrahands- kontrakt är inte hemlösheten lägre. Däremot är det betydligt fler människor som lever i bostäder utan förstahandskontrakt. Herr talman! Förutom brister i besittningsskyddet, korta uppsägningstider och korta avtalstider kombine- ras ofta kontraktet med både integritetskränkande krav och regler som omöjliggör normala levnadsför- hållanden. Det kan vara krav inskrivna i avtalet om rätt att gå in i lägenheten utan hyresgästens medgi- vande. Det kan vara krav om att man inte får lov att ha folk som övernattar i lägenheten, krav om förbud mot husdjur osv. - mängder med krav, som riktas mot dem som oftast har den svåraste situationen på bo- stadsmarknaden, som ingen av oss andra under några som helst omständigheter skulle kunna godkänna. Inte skulle vi godkänna att våra barn inte kan sova över hemma hos oss! Inte skulle vi godkänna att vår mor eller vår far inte fick övernatta några dagar i vår lägenhet! Det är de kraven vi ställer på de människor som har svårast att komma in på bostadsmarknaden. Ofta ersätts också den rätt till egen bostad som finns, på sätt och vis i grundlagen men framför allt i de bostadspolitiska målen, av en rent terapeutisk inställning: Din rätt att bo avgörs av om du följer socialtjänstens eller psykiatrins handlingsplaner. Det är det som avgör om du får tillgång till en bostad, inte ditt behov av bostad och eget hem. Jag tror att det är viktigt att vi bryter tillväxten av andrahandskontrakt och i stället ser till att människor får rätt till egna kontrakt. Ett sätt att påbörja den pro- cessen hade varit att kammaren biföll vår motion om att ändra begreppet blockuthyrare till att omfatta alla som hyr ut tre eller flera lägenheter i andra hand. Avslutningsvis har jag mycket svårt att förstå vad majoriteten i utskottet egentligen avser med sitt svar på vår motion. Antingen har man inte förstått vår motion eller så har man inte förstått vad som menas med blockuthyrning. I vilket fall som helst är det ganska illa. Vad vi kräver är - och nu ska jag vara väldigt, väldigt tydlig - att alla som hyr ut tre eller flera lägenheter i andra hand ska falla under begrep- pet blockuthyrare. Slutligen, herr talman: Vad vill socialdemokratin och de borgerliga partierna i det här fallet?

Herr talman! Propositionen om hyresgästinflytan- de tar upp många angelägna frågor som berör sam- spelet mellan den som hyr en lägenhet och den som äger lägenheten. Vid allt samspel är det viktigt att lyssna på alla som berörs. Här finns å ena sidan hy- resgästens önskan om att känna sig trygg i sitt boende och kunna förutse sina hyreskostnader under en lång tid framöver. Å andra sidan vill fastighetsägaren ha en bra och funktionell fastighet och kunna utföra förbättrings- och ändringsåtgärder för att uppnå detta. Vid en upprustning av en fastighet är det viktigt att plan- och bygglagens bestämmelser om varsamhet efterlevs, så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Detta regleras i 3 kap. 10 § plan- och bygglagen. Eftersom det inte finns bygglovsplikt när det gäl- ler inre förändringar är det hos hyresnämnden som ett ärende först dyker upp som berör inre förändringar, och då i samband med hyressättningen. Men det är den kommunala byggnadsnämnden, eller motsvaran- de, som ska beakta att varsamhet efterlevs vid upp- rustning av en fastighet eftersom detta lyder under plan- och bygglagen. Alltså bör det finnas någon form av underrättelseskyldighet för hyresnämnden att informera byggnadsnämnden om att här är en fastig- het som kan beröras av varsamhetsreglerna. Detta har förslagits i en enskild kristdemokratisk motion. Rege- ringen har i sin proposition gått motionen till mötes genom att i en förordning föreslå att en sådan under- rättelseskyldighet ska införas för hyresnämnden. I detta sammanhang vill vi påtala att det behövs en revidering av plan- och bygglagen just när det gäller varsamhetskravet så att den inte bara omfattar byggnadens yttre arkitektur utan även den inre mil- jön. Det är ett alldeles för svagt skydd i dagens lag när det gäller inre förändringar i byggnader med kul- turhistoriska värden. I plan- och bygglagens 3 och 8 kap. bör en förändring införas som stärker byggna- dens inre karaktärsdrag så att inte dessa förvanskas vid en ombyggnad eller upprustning. Om detta hand- lar reservation 27 som vi ställer oss bakom - inte yrkar bifall till men ställer oss bakom. Herr talman! Jag vill nu ta upp ett annat ämne som berörs i propositionen men som regeringen läm- nat utan åtgärd, och det gäller villkoren för lokalhy- resavtal vid ett dödsfall. De flesta lokalhyresavtal sluts på en bestämd tid om tre eller fem år. Avtalet kan i princip endast sägas upp vid avtalstidens slut. Detta gäller även om hyresgästen skulle avlida under pågående avtalstid. Om inte dödsboet avser att driva verksamheten vidare eller klarar av att överlåta den kan dödsboet tvingas i konkurs på grund av att lokal- hyresavtalet löper. Regeringen avvisar i propositionen en regeländ- ring med motiveringen att det är ovanligt att hy- resvärdar vägrar medverka till frivilliga lösningar. Regeringen hänvisar också till att försäkringsbolag erbjuder avbrottsförsäkringar när nyckelpersoner i företag skadas eller avlider. Det är dock få småföre- tagare som har en sådan försäkring, vilket bl.a. kan bero på dålig kännedom om försäkringen. Det går dock inte att helt förlita sig på försäkring- ar och frivilliga lösningar. Därför anser vi kristdemo- krater att det bör införas en bestämmelse i hyreslag- stiftningen som ger dödsboet rätt att säga upp lokal- hyresavtal i förtid vid dödsfall. Detta har vi skrivit om i vår motion, och det finns även med i vår reservation nr 26. För tids vinning yrkar jag dock inte bifall till någon reservation, men jag ställer mig självklart bak- om alla våra motioner.