Genomförande av krishanteringsdirektivet

Betänkande 2015/16:FiU17

Finansutskottets betänkande 2015/16:FiU17

Sammanfattning

Utskottet behandlar regeringens proposition 2015/16:5 Genomförande av krishanteringsdirektivet.

Propositionen innehåller lagförslag för att genomföra det s.k. krishanteringsdirektivet. Direktivet innebär att det införs ett ramverk för resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag. Även företag som ingår i samma koncern som sådana företag omfattas.

Centralt i resolutionsprocessen är att företagets ägare och långivare snarare än staten ska bära eventuella förluster i företaget. Krishanteringsdirektivet syftar inte bara till att göra det möjligt att rekonstruera eller avveckla kreditinstitut och värdepappersföretag. Det ska även bidra till att undvika att enskilda företag hamnar i problem som kan tvinga fram en resolution. Direktivet innehåller bestämmelser om resolution, förberedelser för ett sådant förfarande och förebyggande tillsynsåtgärder.

I propositionen föreslås två nya lagar: lagen om resolution och lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. Dessutom föreslås ändringar i andra lagar, t.ex. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2016.

Det har inte lämnats in några motioner med anledning av propositionen. Utskottet anser att krishanteringsdirektivet i huvudsak bör genomföras i svensk rätt på det sätt som regeringen föreslår och tillstyrker därmed

propositionen.

Lagförslagen i propositionen innebär enligt utskottet att regeringen och Riksgäldskontoret får ett vidsträckt bemyndigande. Regeringen får tillåta åtgärder som får direkta budget- eller systemeffekter. Den föreslagna lagstiftningen innebär vidare att reglerna i lagen om statens budget om statlig avgiftssättning får frångås om synnerliga skäl föreligger. Riksdagen har dock godtagit motsvarande vidsträckta bemyndiganden i samband med att den nuvarande stödlagen antogs (bet. 2008/09:FiU16). Genom den lagen fick regeringen ett icke beloppsbegränsat bemyndigande att besluta om

2015/16:FiU17 SAMMANFATTNING

stödåtgärder. Mot den bakgrunden anser utskottet att förslagen till lag om resolution och lag om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut kan anses vara befogade.

I propositionen föreslås att instituten ska betala en årlig resolutionsavgift till en resolutionsreserv. När behållningen i resolutionsreserven har nått 3 procent ska i stället en riskavgift tas ut som baseras på risken i varje instituts verksamhet.

Utskottet konstaterar att det i de föreslagna bestämmelserna om riskavgift i lagen om resolution inte finns angivet något om hur risken ska uppskattas för varje enskilt institut eller i övrigt hur avgiften för varje avgiftsskyldig ska fastställas. Det rör sig om belastande avgifter som ska tas ut av enskilda institut under en lång tid. Utskottet anser därför att det bör framgå närmare av lagen vilka kriterier som ska tillämpas när riskavgiften ska bestämmas. Utskottet anser dessutom att det bör tydliggöras att bestämmelsen syftar till att ge instituten incitament att minska sina risker. Att i så stor utsträckning som förslaget innebär delegera befogenheten att bestämma hur riskavgiften närmare ska regleras är enligt utskottet inte lämpligt. Samtidigt anser utskottet att regleringen i lag inte får bli för detaljerad. Enligt uppgift från regeringen räknar man inte med att behållningen i resolutionsreserven kommer att uppgå till 3 procent av insättningarna förrän 2020. Först då beräknas således att de årliga riskavgifterna börja tas ut. Mot den bakgrunden tillstyrker utskottet förslaget till en ny lag om resolution även i den del som rör riskavgifterna.

Utskottet anser dock att regeringen bör utreda hur bestämmelserna i lagen om resolution om riskavgiften kan utformas så att kriterierna för att fastställa av riskavgifterna blir tydligare reglerade i lagen. Regeringen bör därefter enligt utskottet återkomma till riksdagen under 2017 med förslag på ändringar av lagen om resolution.

Utskottet föreslår vidare vissa mindre justeringar i några av de föreslagna lagtexterna.

Innehållsförteckning
Utskottets förslag till riksdagsbeslut...............................................................	4
Redogörelse för ärendet..................................................................................	6
Ärendet och dess beredning..........................................................................	6
Utskottets överväganden.................................................................................	7
Genomförande av krishanteringsdirektivet...................................................	7
Propositionen................................................................................................	7
Genomförande av krishanteringsramverket i svensk rätt ...........................	7
Definitioner och tillämpningsområde.......................................................	11
Återhämtningsplaner................................................................................	12
Resolutionsplaner.....................................................................................	13
Minimikravet på nedskrivningsbara skulder............................................	16
Avtal om finansiellt stöd inom koncerner................................................	17
Övrigt förberedande arbete ......................................................................	18
Tidiga ingripanden...................................................................................	19
Förebyggande statligt stöd .......................................................................	20
Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför
resolution .................................................................................................	22
Resolutionsändamålen och förutsättningarna för resolution ....................	23
Allmänna principer i resolution ...............................................................	26
Värdering .................................................................................................	27
Kontroll och styrning...............................................................................	28
Rådrum och kontinuitet............................................................................	30
Åtgärder mot ägare...................................................................................	32
Arbetsrättsliga aspekter i resolution.........................................................	33
Resolutionsverktygen...............................................................................	33
Skyddsåtgärder.........................................................................................	45
Konkurs, likvidation och avslutande av resolution m.m. .........................	47
Finansieringsarrangemang .......................................................................	49
Gränsöverskridande samarbete ................................................................	52
Ingripandeåtgärder och sanktioner...........................................................	57
Prövning i domstol...................................................................................	57
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser............................................	58
Förslagets konsekvenser ..........................................................................	58
Utskottets ställningstagande.......................................................................	59
Särskilt yttrande............................................................................................	63
Genomförande av krishanteringsdirektivet, punkt 1 (V)............................	63
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag............................................................	65
Propositionen ............................................................................................	65
Bilaga 2
Regeringens lagförslag .................................................................................	66
Bilaga 3
Utskottets lagförslag...................................................................................	213
1 Ändring i regeringens förslag till lag om resolution..............................	213
2 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.........................................	216
3 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden ..................................................	218

2015/16:FiU17

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.Genomförande av krishanteringsdirektivet

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om resolution med den ändringen att 1 kap. 2 §, 3 kap. 19 §, 7 kap. 4 §, 27 kap. 13 § och 30 kap. 2 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

2.lag om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut,

3.lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

4.lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,

5.lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,

6.lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

7.lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

8.lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

9.lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

10.lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

11.lag om ändring av lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

12.lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion,

13.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

14.lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse med den ändringen att 6 a kap. 1 §, 6 a kap. 2 §, 13 kap. 8 a § och 16 kap. 1 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

15.lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551),

16.lag om ändring i lagen (2005:1047) om internationella förhållanden rörande försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens,

17.lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden med den ändringen att 8 a kap. 1 §, 8 a kap. 2 §, 8 a kap. 3 §, 8 b kap. 17 §, 23 kap. 3 b § och rubriken närmast före 8 a kap. 1 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

18.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:5 punkterna 2–13, 15,

16 och 18 samt bifaller delvis proposition 2015/16:5 punkterna 1, 14 och 17.

2.Riskavgifter

Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om riskavgifter och tillkännager följande för regeringen. Regeringen ska utreda hur bestämmelserna om riskavgifter i lagen om resolution kan utformas så att kriterierna för hur riskavgifterna ska fastställas blir tydligare

2015/16:FiU17

reglerade i lagen, och därefter återkomma till riksdagen under 2017 med förslag på ändringar av lagen om resolution.

Stockholm den 10 december 2015

På finansutskottets vägnar

Fredrik Olovsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Olovsson (S), Ulf Kristersson (M), Monica Green (S), Jörgen Hellman (S), Oscar Sjöstedt (SD), Jörgen Andersson (M), Ingela Nylund Watz (S), Emil Källström (C), Jan Ericson (M), Hans Unander (S), Dennis Dioukarev (SD), Erik Ullenhag (L), Jakob Forssmed (KD), Fredrik Schulte (M), Börje Vestlund (S), Rasmus Ling (MP) och Håkan Svenneling (V).

2015/16:FiU17

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet har antagit det s.k. krishanteringsdirektivet1.

I propositionen föreslås två nya lagar, lagen om resolution och lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. Dessutom föreslår regeringen ändringar i andra lagar, t.ex. i lagen (2004:297) om bank- och försäkringsrörelse, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Under förhandlingarna av krishanteringsdirektivet lämnade regeringen en faktapromemoria till riksdagen (2011/12:FPM165).

Regeringen beslutade den 3 februari 2011 att tillkalla en utredning med uppdrag att lämna förslag till hur direktivet ska genomföras i svensk rätt – Finanskriskommittén. Utredningen har lämnat slutbetänkandet Resolution – en ny metod för att hantera kriser (SOU 2014:52).

Lagrådet har granskat lagförslagen. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag och synpunkter.

Efter Lagrådets granskning har vissa ändringar gjorts i förslagen. Bland annat har regeringen föreslagit en ny paragraf i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Regeringen bedömer att dessa ändringar författningstekniskt och även i övrigt är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Något yttrande från Lagrådet vad gäller dessa ändringar har därför inte hämtats in av regeringen.

Svenska Bankföreningen har gett in en skrivelse till utskottet.

Statsrådet Per Bolund lämnade vid utskottets sammanträden den 17 november och den 3 december 2015 information om propositionen.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012.

2015/16:FiU17

Utskottets överväganden

Genomförande av krishanteringsdirektivet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller propositionen delvis. Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om riskavgifter och tillkännager för regeringen att den ska utreda hur bestämmelserna om riskavgifter i lagen om resolution kan utformas så att kriterierna för hur riskavgifterna ska fastställas blir tydligare reglerade i lagen, och därefter återkomma till riksdagen under 2017 med förslag på ändringar av lagen om resolution.

Jämför särskilt yttrande (V).

Propositionen

Genomförande av krishanteringsramverket i svensk rätt

Allmänt

Regeringen skriver att krishanteringsramverket innehåller bestämmelser som kommer att innebära vittgående förändringar i svensk rätt. Innehållet i direktivet kan delas upp i krisförebyggande arbete, krishanterande arbete och horisontella bestämmelser. De horisontella bestämmelserna gäller båda typerna av arbete.

Krishanteringsdirektivet uppställer i stor utsträckning bindande regler som ska genomföras i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Direktivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna får anta eller behålla striktare regler än direktivets bestämmelser eller regler som kompletterar direktivet. Dessutom framgår av vissa bestämmelser att medlemsstaterna själva kan välja om de vill genomföra dem eller inte.

Dessutom kommer krishanteringsdirektivet att kompletteras med unionsrättsliga föreskrifter på lägre nivå. Kommissionen ges befogenhet att anta bindande delegerade akter inom vissa områden. Europeiska bankmyndigheten (EBA) ska utfärda både bindande tekniska standarder och icke bindande riktlinjer.

En ny lag om resolution

Enligt regeringen bör en stor del av det nya regelverket genomföras genom en ny lag om resolution. I lagen regleras bl.a. olika typer av resolutionsverktyg.

Det finns fyra resolutionsverktyg: försäljningsverktyget, broinstitutsverktyget, avskiljandeverktyget och skuldnedskrivningsverktyget.

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	Utöver dessa ger krishanteringsdirektivet medlemsstaterna en möjlighet att
	införa regler om statliga stabiliseringsverktyg.
		Försäljningsverktyget ger Riksgäldskontoret en befogenhet att sälja
	antingen ett företag i resolution som sådant (dvs. genom överföring av aktier)
	eller samtliga eller vissa av företagets tillgångar och förpliktelser
	(inkråmsöverlåtelse). Villkoren ska vara affärsmässiga. Broinstitutsverktyget
	innebär att ett nytt institut skapas – broinstitutet – och att hela eller delar av
	verksamheten i det företag som försatts i resolution överförs dit. Detta kan ske
	genom inkråmsöverlåtelse eller genom en överlåtelse av aktierna i företaget.
	Avskiljandeverktyget innebär att tillgångar och i förekommande fall förluster
	överförs från företaget som är försatt i resolution till ett
	tillgångsförvaltningsbolag för att avvecklas på ett sätt som maximerar värdet.
	Detta verktyg kan inte användas separat utan endast i kombination med något
	av de andra verktygen. Skuldnedskrivningsverktyget gör det möjligt för
	Riksgäldskontoret bl.a. att skriva ned vissa skulder för företaget som försatts i
	resolution, efter det att ägarna burit sin del av förlusten.
	Stabiliseringsverktygen innebär att staten antingen kan skjuta till kapital
	eller tillfälligt ta över ägandet i ett företag.
	De delar av krishanteringsramverkets bestämmelser som rör
	Finansinspektionen föreslår regeringen ska införas i stor utsträckning genom
	ändringar i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen
	(2007:528) om värdepappersmarknaden.
	En ny lag om förebyggande statligt stöd
	Bestämmelserna i den nuvarande lagen (2008:814) om statligt stöd till
	kreditinstitut är enligt regeringen inte fullt ut förenliga med bestämmelserna
	om	förebyggande	statligt	stöd	i	krishanteringsdirektivet.
	Krishanteringsdirektivet reglerar relativt detaljerat under vilka förutsättningar

medlemsstater kan ge stöd till kreditinstitut och värdepappersbolag. Det framstår därför enligt regeringen som lämpligt att ta in bestämmelser om detta i en ny lag om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut, som ersätter den nuvarande stödlagen.

Resolutionsmyndigheten

Enligt krishanteringsdirektivet ska varje medlemsstat utse en resolutionsmyndighet som ska utöva de resolutionsbefogenheter som anges i direktivet. Det gäller sådana verktyg och befogenheter som får användas för att hantera ett företag i resolution (resolutionsåtgärder).

Resolutionsmyndigheten ska enligt direktivet vara en offentlig förvaltningsmyndighet. Med tanke på vilka konsekvenser ett finansiellt företags fallissemang kan få för en medlemsstats finansiella system och ekonomi och att offentliga medel kan krävas för hanteringen av en finansiell kris, föreskrivs i direktivet att relevanta departement eller regeringen involveras i såväl krisförberedande arbete som resolution. Användningen av

			UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN				2015/16:FiU17
statliga stabiliseringsverktyg är uttryckligen förbehållen det behöriga
departementet eller regeringen.
Enligt den nuvarande stödlagen är det regeringens uppgift att fatta beslut i
frågor av principiell och samhällsekonomisk vikt, medan stödmyndigheten i
princip bara har formella befogenheter i den mån regeringen överlåter dem.
En orsak till att delegeringen är så begränsad är att stöd enligt stödlagen
förutsätter allvarliga hot mot den finansiella stabiliteten och därmed mot hela
samhällsekonomin. Till detta kommer att riksdagen i stödlagen delegerar i
princip obegränsade finansiella befogenheter och att stöd därmed kan få
betydande statsfinansiella följder.
Regeringen skriver att en del beslut som kan behöva fattas enligt det nya
krishanteringsramverket kan få sådana konsekvenser för den finansiella
stabiliteten och statsfinanserna att beslutsbefogenheten inte bör ges till en
förvaltningsmyndighet. En sådan ordning förutsätts även i direktivet.
Finanskriskommittén	föreslog	att	regeringen	skulle		vara
resolutionsmyndighet. En sådan ordning kan dock enligt regeringen leda till
tillämpningssvårigheter. Vidare anförs i propositionen att en till
krishanteringsdirektivet	mer	närliggande	lösning	är	att	göra

resolutionsmyndighetens beslut avhängiga av regeringen, när besluten gäller frågor som kan få betydande effekter på den finansiella stabiliteten eller statsfinanserna.

En sådan ordning liknar den som gällt för statligt stöd och kapitaltillskott till kreditinstitut. Mot den bakgrunden anser regeringen att en liknande ordning bör införas. I den nya lagen om resolution bör det därför tas in en bestämmelse som innebär att om resolutionsmyndigheten överväger en åtgärd som kan få direkta budget- eller systemeffekter ska myndigheten överlämna frågan om åtgärden kan godtas till regeringen.

Vidare skriver regeringen att vad särskilt gäller budgeteffekter kan det konstateras att formerna för det nationella finansieringsarrangemanget för resolution, dvs. förslaget att det ska bildas en resolutionsreserv, i princip innebär att alla åtgärder som finansieras med medel från reserven kommer att påverka det finansiella sparandet. Resolutionsmyndigheten ska dock enligt direktivet ha rätt till ett belopp som motsvarar de avgifter som har betalats in till reserven. Staten ska på begäran av resolutionsmyndigheten omedelbart ställa medlen till resolutionsmyndighetens förfogande för finansiering av åtgärder i resolution. Ett krav på regeringens godkännande att använda reserven om det gäller användning som kan få betydande budgeteffekter torde enligt regeringen endast kunna uppställas när det gäller utlåning av reservens medel till andra finansieringsarrangemang inom EES. Kravet på regeringens godkännande bör därför inte gälla beslut om användning av reserven för resolutionsåtgärder, även om denna användning i sig kan komma att påverka statsbudgeten. Vidare skriver regeringen att med direkta budgeteffekter avses således enbart sådana effekter som följer av åtgärder som inte finansieras med medel ur resolutionsreserven.

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	I propositionen anförs vidare att med systemeffekter avses sådana allvarliga
	störningar i det finansiella systemet i Sverige som kan medföra att systemets
	funktionsförmåga allvarligt skadas. Risken för sådana effekter kan uttryckas
	som faran för att en plötslig och allvarlig kris i ett eller flera finansiella företag
	ska utlösa en kedjereaktion med allvarliga konsekvenser för hela eller det
	centrala finansiella systemet som följd. Även stabilitetsfrämjande åtgärder
	som vidtas av andra länder kan få en negativ inverkan på stabiliteteten i det
	svenska finansiella systemet och bör därför vägas in i en
	systemriskbedömning.
	Enligt propositionen torde det främst vara i det gränsöverskridande
	samarbetet, vilket kan kräva såväl internationella överenskommelser om
	resolutionsåtgärder som fördelning av kostnader för krishanteringen stater
	emellan, som regeringen bör bli involverad i beslutsfattandet.
	Vad gäller frågan om vilken myndighet som bör ha ansvaret för beslut om
	och hantering av företag i resolution anser regeringen att det inte är
	ändamålsenligt att inrätta en ny myndighet. Det är i Sverige inte aktuellt att
	delegera resolutionsfunktionen till Riksbanken. Enligt regeringens bedömning
	bör inte heller Finansinspektionen ges i uppdrag att hantera företag i
	resolution.	Utgångspunkten	i	krishanteringsdirektivet	är	att
	tillsynsmyndigheten endast i		undantagsfall får ges uppdraget			som

resolutionsmyndighet med hänsyn till de intressekonflikter som kan uppstå i förhållande till myndighetens tillsynsverksamhet. Även ett företag under resolution måste ha tillstånd av Finansinspektionen och ska därmed stå under tillsyn. Vidare anförs i propositionen att resolutionshanteringen kan ses som en utveckling av det uppdrag som Riksgäldskontoret har sedan 2008 i sin egenskap av stödmyndighet. Uppdraget som garantimyndighet har också gett Riksgäldskontoret erfarenheter från förra krisen och dess efterspel som bör vara användbara vid hanteringen av företag i kris. Mot den bakgrunden anser regeringen att Riksgäldskontoret bör utses till resolutionsmyndighet.

För att finansiera åtgärder i resolution ska resolutionsmyndigheten enligt krishanteringsdirektivet ha tillgång till ett nationellt finansieringsarrangemang för resolution som byggs upp genom uttag av avgifter från vissa företag på den finansiella marknaden. Enligt regeringen bör det i uppdraget som resolutionsmyndighet ingå att besluta om avgifter till och att förfoga över finansieringsarrangemanget.

Regeringen och Finansdepartementet

Enligt krishanteringsdirektivet ska medlemsstaterna utse ett departement som ska ansvara för vissa funktioner. Det departement som utses ska enligt direktivet vara finansdepartement eller ett annat departement med ansvar för ekonomiska, finansiella och budgetmässiga frågor. Regeringen anser därför att Finansdepartementet bör utses till behörigt departement, och detta bör ske genom föreskrifter meddelade av regeringen.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Direktivet ger viss flexibilitet när det gäller vilka funktioner som det behöriga departementet ska ha. Vissa funktioner kan i stället fullgöras av regeringen. Det gäller exempelvis användningen av statliga stabiliseringsverktyg och utlåning från resolutionsreserven till ett annat finansieringsarrangemang inom EES. Regeringen föreslår därför att det i den nya resolutionslagen tas in bestämmelser om att regeringen beslutar om sådana åtgärder.

Vidare finns det vissa funktioner som enligt krishanteringsdirektivet måste uppfyllas av det behöriga departementet. Det gäller exempelvis vissa underrättelser och visst informationsutbyte. Detsamma gäller för internationellt samarbete i s.k. resolutionskollegier. I sådana fall bör enligt regeringen Finansdepartementet ansvara för uppgifterna.

Finansinspektionen

Enligt krishanteringsdirektivet ska den behöriga myndigheten ha vissa befogenheter och utföra vissa uppgifter. Med behörig myndighet avses den myndighet som enligt nationell rätt får utöva tillsyn över kreditinstitut och värdepappersföretag, dvs. i Sverige Finansinspektionen.

De uppgifter som den behöriga myndigheten ska utföra gäller bl.a. den krisförberedande fasen t.ex. i samband med finansiella företags upprättande av återhämtningsplaner och avtal om koncerninternt finansiellt stöd. Den behöriga myndigheten är även inblandad i det krishanterande arbetet, t.ex. vid samråd med resolutionsmyndigheten eller som medlem i resolutionskollegier. Den har dock inga befogenheter att tillämpa resolutionsverktyg eller att vidta resolutionsåtgärder.

Vidare skriver regeringen att uppgiften att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument utanför resolution bör utföras av Finansinspektionen. Eftersom detta är en uppgift som resolutionsmyndigheten ska utföra enligt krishanteringsdirektivet blir därmed Finansinspektionen resolutionsmyndighet när det gäller dessa uppgifter. Det innebär enligt regeringen dock inte att Finansinspektionen blir resolutionsmyndighet enligt den nya lagen om resolution.

Definitioner och tillämpningsområde

Med krisavvärjande åtgärder avses

1.en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning

2.en åtgärd för att minska eller undanröja väsentliga hinder för avveckling eller rekonstruktion

3.en åtgärd som Finansinspektionen vidtar när den överträdelse som motiverar åtgärden är av en sådan art eller omfattning att ett institut kan komma att omfattas av resolution

4.ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

5. nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument.

Med en resolutionsåtgärd avses

1.de verktyg som Riksgäldskontoret får besluta om.

2.de statliga stabiliseringsverktyg som regeringen får besluta om

3.de andra åtgärder som Riksgäldskontoret får besluta om inom ramen för resolution.

Den nya lagen om resolution ska vara tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag som är hemmahörande i Sverige. Den ska även vara tillämplig på vissa finansiella institut, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och EES- filialer.

Återhämtningsplaner

Som redan nämnts reglerar krishanteringsdirektivet tre olika faser av arbetet med finansiell stabilitet: förebyggandefasen, återhämtningsfasen och resolutionsfasen.

I den förebyggande fasen ska ett institut eller dess moderföretag upprätta en s.k. återhämtningsplan som en förberedelse för eventuella åtgärder om institutet utsätts för påfrestningar. Återhämtningsfasen börjar när de åtgärder som förutses i återhämtningsplanen sätts i verket. Om återhämtningsåtgärderna visar sig vara otillräckliga inträder resolutionsfasen under förutsättning att företaget uppfyller villkoren för resolution. I annat fall ska det avvecklas via konkurs eller likvidation.

Regeringen skriver att före krisen 2008–2009 låg fokus på framför allt riskhanteringssystem för den löpande verksamheten. En bank skulle identifiera och hantera risker som kunde leda till kreditförluster. Vidare skriver regeringen att orsakerna till att en bank hamnar under press emellertid historiskt ofta har berott på externa faktorer såsom en allmän ekonomisk medgång eller att problem spridit sig från andra finansiella företag.

Återhämtningsplanerna ska till stor del behandla institutens styrning och riskkontroll. Syftet med att ställa krav på återhämtningsplaner är att instituten redan ska ha funderat igenom vissa typscenarier och lämpliga åtgärder att vidta om något av dessa scenarier inträffar. Tanken är även att instituten ska använda sig av planerna i det läge som kan uppstå.

Vidare skriver regeringen att det nya med återhämtningsplanerna är att de ställer krav på beredskapsplanering även för scenarier som är mer osannolika än vad instituten tidigare har arbetat med. De flesta finansiella kriser eller institutspecifika problem är unika, och det är enligt propositionen inte en realistisk eller pragmatisk strategi att planera i detalj för varje möjligt scenario. Genom att man funderar kring typscenarion bör ett instituts beredskap att hantera även det unika stressade scenariot öka markant. Arbetet med återhämtningsplanerna förväntas också enligt regeringen öka institutens medvetenhet om hur sårbara de är.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

En återhämtningsplan är således en plan som upprättas av ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag i syfte att identifiera åtgärder som företaget avser att vidta för att bevara eller återställa sin finansiella ställning och livskraft efter en betydande försämring av den finansiella situationen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad en återhämtningsplan ska innehålla.

Företagets styrelse ska godkänna återhämtningsplanen, och planen ska underställas Finansinspektionen för granskning och bedömning.

Om Finansinspektionen finner väsentliga brister i en återhämtningsplan eller det finns väsentliga hinder mot att genomföra planen ska inspektionen underrätta företaget om detta. Företaget får yttra sig över Finansinspektionens bedömning. Om yttrandet inte ger anledning till en ny bedömning ska Finansinspektionen kunna förelägga företaget att inom två månader komma in med en ändrad plan. Om ett företags åtgärdsplan trots förelägganden fortfarande har väsentliga brister får Finansinspektionen förelägga företaget att vidta konkreta åtgärder som innebär att det inom en viss tid begränsar eller minskar riskerna i rörelsen eller att vidta någon annan åtgärd.

Ett kreditinstitut eller värdepappersbolag som ingår i en koncern som står under gruppbaserad tillsyn ska omfattas av en koncernåterhämtningsplan. En sådan plan ska upprättas och uppdateras av moderföretaget inom EES.

Av krishanteringsdirektivet framgår att alla institut ska upprätta en återhämtningsplan men att en behörig myndighet, dvs. Finansinspektionen, ska ta ställning till hur omfattande planen ska vara och hur ofta den ska upprättas. Regeringen skriver att detta ska ses mot bakgrund av att skyldigheten att upprätta återhämtningsplaner ska styras av proportionalitetsprincipen. Det bör inte ställas samma kav på exempelvis ett litet nationellt verksamt institut, t.ex. en liten sparbank, som på en stor gränsöverskridande bankkoncern.

Resolutionsplaner

För ett institut som inte tillsammans med andra koncernföretag är föremål för gruppbaserad tillsyn ska Riksgäldskontoret upprätta en resolutionsplan.

Resolutionsplanen ska innehålla de resolutionsåtgärder som Riksgäldskontoret ska få vidta om institutet uppfyller villkoren för resolution. Regeringen skriver att kraven i krishanteringsdirektivet på vad en komplett resolutionsplan ska innehålla är både omfattande och detaljerade. Krishanteringsramverket är mer kortfattat när det gäller att förklara varför sådana planer behövs; det sägs endast att resolutionsplanering är en nyckelkomponent i en effektiv resolution.

Vidare skriver regeringen att den anser att Riksgäldskontorets skyldighet att upprätta resolutionsplaner bör regleras i lag med hänsyn till resolutionsplanernas avsedda betydelse för möjligheten att rekonstruera eller avveckla ett institut, liksom planernas koppling till bestämmelserna om

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	myndighetens skyldighet att göra en bedömning av möjligheterna att hantera
	ett institut inom ramen för konkurs, likvidation eller resolution.
	Regeringen skriver att det bör framhållas att det inte är givet att en plan
	kommer att kunna tillämpas i den kris som beslutsfattarna till slut står inför.
	Att planen i ett sådant läge inte behöver följas framgår av skälen till
	krishanteringsdirektivet.
	För ett institut som står under gruppbaserad tillsyn ska det i stället upprättas
	en koncernresolutionsplan.
	Krishanteringsdirektivet uppställer ett krav på proportionalitet. En
	motsvarande bestämmelse bör enligt regeringen införas i den nya lagen om
	resolution.
	En resolutionsplan ska basera sig på information från institutet som
	resolutionsmyndigheten	får	direkt	från	institutet	eller	från
	tillsynsmyndigheten.
	Vidare skriver regeringen att det framgår av krishanteringsdirektivet att en
	viss begränsad information om en resolutionsplan – en sammanfattning av
	huvudinslagen i planen – ska lämnas till det berörda institutet. Mot bakgrund
	av att krishanteringsramverket uppställer en uttrycklig regel som definierar
	vilken information som ska ges till institutet, framstår det enligt regeringens
	bedömning inte som lämpligt att i lagen föreskriva om en mer omfattande
	informationsskyldighet gentemot institutet. Däremot bör skyldigheten att
	informera det berörda institutet om huvudinslagen i planen framgå av den nya
	lagen om resolution.
	En resolutionsplan får inte förutsätta tillgång till något annat statligt stöd än
	resolutionsreserven. Planen får inte heller förutsätta akut likviditetsstöd från
	centralbanker eller något annat likviditetsstöd med särskilt fördelaktiga villkor
	för säkerheter, löptider eller räntesatser. Resolutionsplanen ska dock innehålla
	en analys av hur och när ett institut får ansöka om att få utnyttja
	centralbanksfaciliteter, och den ska identifiera de tillgångar som kan förväntas
	bli godtagna som säkerhet.
	Samtidigt som Riksgäldskontoret upprättar en resolutionsplan för ett
	institut ska myndigheten göra en prövning av i vilken utsträckning det är
	möjligt att hantera institutet inom ramen för antingen konkurs eller likvidation
	eller resolution utan att det orsakar allvarliga störningar i det finansiella
	systemet inklusive avbrott i kritiska funktioner. Vissa störningar får man dock
	alltid räkna med, och därför anges i direktivet att störningar ska undvikas i
	största möjliga mån. Denna prövning ska redovisas i resolutionsplanen.
	En resolution av ett institut ska anses möjlig om resolutionsmyndigheten
	antingen kan avveckla institutet enligt normala insolvensförfaranden eller
	försätta institutet i resolution med tillämpning av de olika
	resolutionsverktygen eller resolutionsbefogenheterna, samtidigt som
	väsentliga negativa konsekvenser för de finansiella systemen i största möjliga
	mån undviks.
	Om Riksgäldskontoret efter samråd med Finansinspektionen finner att det
	finns väsentliga hinder	mot att	avveckla	eller	rekonstruera ett	institut	ska
14

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

Riksgäldskontoret förelägga institutet att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller begränsa de väsentliga hinder som myndigheten funnit. Omde åtgärder institutet föreslår inte effektivt undanröjer eller minskar de väsentliga hindren, ska Riksgäldskontoret under vissa förutsättningar besluta vilka åtgärder institutet ska vidta. Det kan röra sig om ett stort antal potentiellt mycket ingripande åtgärder som tar sikte på bl.a. institutets finansiering, tillgångar och exponeringar, ytterligare informationskrav och ändringar i såväl institutets verksamhet som dess organisatoriska struktur.

Resolutionsmyndigheterna ska noggrant överväga åtgärdernas potentiella effekter på institutet i fråga, på den inre marknaden för finansiella tjänster och på den finansiella stabiliteteten i andra medlemsstater och unionen som helhet.

Ett institut som ingår i en koncern som står under gruppbaserad tillsyn ska omfattas av en koncernresolutionsplan. Planen ska identifiera vilka åtgärder som Riksgäldskontoret eller i förekommande fall en utländsk resolutionsmyndighet avser att vidta om institutet eller ett eller flera andra koncernföretag uppfyller förutsättningarna för resolution.

Av en koncernresolutionsplan får det framgå hur resolutionen ska finansieras. Den får innebära att kostnaderna för åtgärderna får fördelas mellan resolutionsreserven och de övriga finansieringsarrangemangen.

Resolutionsmyndigheten för en gränsöverskridande koncern måste försöka komma överens om en koncernresolutionsplan med de övriga berörda tillsynsmyndigheterna. Regeringen skriver att en sådan överenskommelse blir en internationell överenskommelse enligt regeringsformen. Sådana internationella överenskommelser ingås enligt 10 kap. 1 § regeringsformen av regeringen. Regeringen får dock ge en förvaltningsmyndighet, t.ex. Riksgäldskontoret, i uppdrag att ingå en internationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Vidare skriver regeringen att en förutsättning för att Riksgäldskontoret ska kunna träffa en överenskommelse om en koncernresolutionsplan således är att regeringen i enlighet med 10 kap. 2 § regeringsformen har bemyndigat myndigheten att ingå sådana överenskommelser. I propositionen anförs också att det i sammanhanget bör noteras att riksdagens godkännande krävs enligt 10 kap. 3 § regeringsformen innan regeringen ingår en för riket bindande överenskommelse som förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas, eller i övrigt gäller ett ämne som riksdagen ska besluta om. Detta gäller även andra internationella överenskommelser som är av större vikt.

Regeringen föreslår att det i den nya lagen om resolution införs en bestämmelse om Riksgäldskontorets möjlighet att ingå en överenskommelse om hur en resolution ska finansieras. Bestämmelsen bör ange att det bör framgå av en koncernresolutionsplan hur resolutionen ska finansieras. Den får för en gränsöverskridande koncern innebära att kostnaderna för åtgärderna fördelas mellan den svenska resolutionsreserven och de övriga finansieringsarrangemangen.

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	Vidare skriver regeringen att när Riksgäldskontoret träffar							en
	överenskommelse	med utländska myndigheter om fördelningen						av
	kostnaderna ska Riksgäldskontoret stå för sin del av kostnaderna. En sådan
	överenskommelse	är	något	annat	än	utlåning	mellan

finansieringsarrangemangen.

Minimikravet på nedskrivningsbara skulder

Krishanteringsdirektivet innehåller bestämmelser som ska begränsa risken för att ett institut som fallerar och blir föremål för resolution inte har tillräckligt med kapital och kvalificerade skulder som kan absorbera förluster eller konverteras. Bestämmelserna innebär att det ställs ett minimikrav – liknande kapitaltäckningskravet – på hur stora de kvalificerade skulderna och kapitalbasen tillsammans måste vara. Detta görs för att institutet, om det i framtiden fallerar, ska kunna hanteras inom ramen för resolution på ett sätt som uppfyller resolutionsändamålen. En kvalificerad skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument och som inte är vissa i direktivet särskilt angivna skulder.

Minimikravet på nedskrivningsbara skulder är ett krav uttryckt i procent som styr hur stora företagets medräkningsbara kvalificerade skulder och kapitalbas minst måste vara i relation till företagets totala skulder och kapitalbas.

Alla kvalificerade skulder är inte medräkningsbara vid beräkningen av minimikravet utan bara de som kan förväntas vara tillgängliga vid ett framtida fallissemang.

Det minimikrav som krishanteringsdirektivet ställer upp gäller inte utöver det vanliga kapitalbaskravet enligt kapitaltäckningsregelverket. Det handlar i stället om en parallell reglering med ett till viss del annat syfte än kapitaltäckningsreglerna.

Det är Finansinspektionen som ska utöva tillsyn över att instituten uppfyller minimikraven och vidta åtgärder för att komma till rätta med bristande efterlevnad av reglerna. Det bör dock enligt regeringen framgå av den nya lagen om resolution att Riksgäldskontoret ska övervaka att minimikravet på nedskrivningsbara skulder uppfylls av instituten.

Krishanteringsdirektivet anger inte hur stort minimikravet ska vara, utan det bestäms av Riksgäldskontoret i varje enskilt fall efter samråd med Finansinspektionen. Syftet med minimikravet – att det ska säkerställa att ett institut, om det försätts i resolution, har kvalificerade skulder och en kapitalbas som tillsammans är tillräckligt stora för att det ska vara möjligt att vidta resolutionsåtgärder – bör enligt regeringen tas in i den nya lagen om resolution. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör ges ett bemyndigande att få meddela föreskrifter om vilka kriterier som ska beaktas när man fastställer minimikravet.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

För en gränsöverskridande koncern ska Riksgäldskontoret försöka komma överens med de andra resolutionsmyndigheterna om storleken på minimikravet både på gruppnivå och på individuell nivå. Om myndigheterna inte kommer överens ska den samordnande resolutionsmyndigheten fatta beslut om kravet på gruppnivå, och de myndigheter som ansvarar för de individuella företagen i gruppen ska fatta beslut om kraven på individuell nivå.

Avtal om finansiellt stöd inom koncerner

Aktiebolagslagens värdeöverföringsregler

I propositionen skriver regeringen att finansiellt stöd mellan företag i samma koncern kan vara ett effektivt sätt att förebygga en eventuell kris i ett eller flera av koncernens företag. Genom att införa en skyldighet för medlemsstaterna att se till att koncerninternt finansiellt stöd mellan företag belägna i olika länder kan komma i fråga begränsas också risken för inlåsning av tillgångar vid en framtida gränsöverskridande kris. Vidare skriver regeringen att bestämmelserna om detta i krishanteringsdirektivet således syftar till att motverka vad som ibland kallas finansiell protektionism, dvs. att gränsöverskridande finansiella verksamheter begränsas i syfte att gynna den inhemska finansmarknaden.

Mot den bakgrunden innehåller krishanteringsdirektivet en skyldighet för medlemsstaterna att se till att det inte finns juridiska hinder mot att lämna finansiellt stöd mellan företag i samma koncern.

I Sverige och i en del andra länder finns dock nationella regler som går ut på att motverka vissa former av värdeöverföring från ett bolag. Reglernas syfte är att skydda borgenärer och minoritetsägare.

Det finns enligt propositionen en möjlighet att ett stöd som betalas ut enligt ett avtal om koncerninternt finansiellt stöd kan utgöra en värdeöverföring enligt aktiebolagslagen (2005:551). Vidare anförs i propositionen att aktiebolagslagen därför behöver kompletteras med en bestämmelse av vilken det framgår att en värdeöverföring som görs till följd av ett avtal om koncerninternt finansiellt stöd som har godkänts i enlighet med bestämmelserna i lagen om bank- och finansieringsrörelse eller lagen om värdepappersmarknaden utgör en tillåten värdeöverföring.

Avtal om koncerninternt finansiellt stöd

Krishanteringsramverket utgår från en modell där tillsynsmyndigheten på förhand godkänner avtal om finansiellt stöd som sedan ska beslutas av varje företags bolagsstämma. Innan stöd betalas ut har dessutom tillsynsmyndigheten möjlighet att invända mot att finansiellt stöd betalas ut enligt det redan godkända avtalet. Det är dock inte myndigheterna utan de berörda företagen som kan ta initiativ till att avtala om finansiellt stöd inom en koncern. Det anges också uttryckligen i krishanteringsdirektivet att

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	medlemsstaterna inte bör ställa upp som etableringskrav att företagen ska ingå
	ett avtal om koncerninternt finansiellt stöd.
	Koncerninternt stöd ska ses som en möjlighet för de enheter inom en
	koncern som väljer att ingå sådana avtal.
	Regeringen föreslår att bestämmelser om avtal om koncerninternt
	finansiellt stöd ska införas i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen
	om värdepappersmarknaden.
	Finansinspektionen ska pröva om ett avtal om koncerninternt finansiellt
	stöd uppfyller de lagstadgade kraven.

Övrigt förberedande arbete

Avtalsenlig skuldnedskrivning

Regeringen skriver i propositionen att i avtal om finansiering som företag ingår regleras typiskt sett bl.a. under vilket lands lag avtalet ska lyda. Om ett företag vill söka finansiering på en viss marknad, t.ex. USA eller Japan, är det inte ovanligt att avtalsvillkoren anger att samma lands lag ska gälla för skulden. Det kan bli svårt att verkställa ett beslut om nedskrivning eller konvertering om det andra landet inte erkänner att beslutet får verkställas vad gäller egendom i det landet. Staterna inom EES har åtagit sig att erkänna och verkställa varandras beslut, och därför är detta ett problem framför allt i förhållande till tredjeländer. Om skulderna i ett tredjeland inte går att skriva ned eller konvertera skulle det kunna leda till att borgenärerna inom EES eller resolutionsreserven får bära den kostnad som annars skulle ha burits av borgenärerna i tredjelandet.

I krishanteringsdirektivet finns därför bestämmelser som syftar till att företag hemmahörande i EES ska se till att behandla frågan om skuldavskrivning och konvertering i avtalet med borgenären. Regeringen skriver att bestämmelserna i den nya lagen om resolution bör utformas som en skyldighet för företagen att se till att de avtal som de ingår när det gäller de relevanta skulderna innehåller den typ av avtalsvillkor som anges i krishanteringsdirektivet.

Undanröjande av hinder mot skuldnedskrivning och konvertering

Ett sätt att underlätta konverteringen av kvalificerade skulder till aktiekapital är att se till att företaget i bolagsordningen anger en maximinivå för aktiekapitalet som överstiger det befintliga aktiekapitalet. Enligt krishanteringsdirektivet ska medlemsstaterna kunna kräva att bolagsordningen för ett företag som kan försättas i resolution föreskriver ett tillräckligt högt maximiaktiekapital. Om det behövs för att underlätta genomförandet av resolutionsåtgärder ska Riksgäldskontoret ha möjlighet att förelägga ett företag som kan bli föremål för resolution att ändra bolagsordningen.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

Riksgäldskontoret ska få en möjlighet att besluta att ett företag som kan bli föremål för resolution ska upprätta ett register över sina finansiella avtal och andra avtal av särskilt stor betydelse för företagets verksamhet. Även Finansinspektionen ska ges en liknande befogenhet.

Tidiga ingripanden

Vid vilken tidpunkt och under vilka förutsättningar ska tidiga ingripanden användas?

Bestämmelserna i krishanteringsdirektivet om tidiga ingripanden syftar till att ge tillsynsmyndigheten en möjlighet att förhindra en försämring av ett instituts finansiella och ekonomiska situation innan någon annan utväg finns än att inleda ett resolutionsförfarande. Direktivet innehåller ett antal åtgärder som tillsynsmyndigheten ska kunna kräva att enskilda institut vidtar. Dessa ingripandemöjligheter är både till sin utformning och till sin karaktär mycket lika de som tillsynsmyndigheten kan vidta enligt kapitaltäckningsregelverket. Utgångspunkten i bägge fallen är att institutet bryter mot eller sannolikt kommer att bryta mot kraven i kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen och att det handlar om att förelägga ett institut som förväntas fortleva (going concern), dvs. före ett beslut om att inleda resolution. Den formella möjligheten för Finansinspektionen att utnyttja möjligheten för tidigt ingripande inträder samtidigt som inspektionens ordinarie ingripandemöjligheter. Det torde inte vara avsikten att tidiga ingripanden ska användas i situationer där ordinarie ingripanden eller andra tillsynsåtgärder är tillräckliga för att komma till rätta med missförhållanden i livskraftiga institut. Det kan dock uppstå situationer där det kan vara svårt att avgöra om Finansinspektionen bör ingripa enligt ordinarie regler eller ingripa tidigt i krishanteringsdirektivets mening, särskilt eftersom förutsättningarna för dessa ingripandemöjligheter inträder samtidigt.

Vid tidiga ingripanden ska Finansinspektionen bl.a. kunna kräva att institutets ledningsorgan vidtar åtgärder enligt institutets återhämtningsplan eller först reviderar denna plan och därefter vidtar åtgärder som anges i den reviderade planen. Finansinspektionen ska också kunna kräva att institutets ledningsorgan efter en analys av situationen identifierar och vidtar nödvändiga åtgärder. Dessutom ska Finansinspektionen kunna kräva att en bolagsstämma sammankallas eller alternativt sammankalla en bolagsstämma. Finansinspektionen ska också kunna kräva att en eller flera personer i ledningsorganet eller den verkställande ledningen avsätts eller byts ut.

Principiellt anser regeringen att utgångspunkten bör vara att det görs en kvalitativ bedömning av om specifika åtgärder enligt resolutionsregelverket bör vidtas. Det bör också enligt regeringen framhållas att EBA kommer att ta fram riktlinjer för under vilka omständigheter som tidiga ingripanden kan komma i fråga. Regeringen anser mot bl.a. den bakgrunden att det saknas skäl

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	att lagreglera i vilka situationer Finansinspektionen ska göra ett tidigt
	ingripande.
	Finansinspektionens befintliga befogenheter gör det möjligt att vidta
	sådana åtgärder som utgör tidiga ingripanden, varför regeringen bedömer att
	någon ytterligare genomförandeåtgärd inte är nödvändig.
	Tillfällig förvaltare
	Finansinspektionen får utse en eller flera tillfälliga förvaltare för ett institut,
	om det finns skäl att anta att företaget kan komma att bli föremål för resolution,
	och
	1. företaget har en finansiell situation som föranlett Finansinspektionen att
	ingripa utan att den finansiella situationen väsentligt har förbättrats efter
	ingripandet och inga andra åtgärder bedöms tillräckliga för att komma till
	rätta med situationen, eller
	2. Finansinspektionen har meddelat företaget en varning.
	Förebyggande statligt stöd
	Stödmyndighet och beslut om stöd
	Regeringen föreslår en ny lag om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.
	Samtidigt föreslår regeringen att den nuvarande lagen om statligt stöd till
	kreditinstitut ska upphöra att gälla.
	Förebyggande statligt stöd ska enligt krishanteringsdirektivet syfta till att
	motverka en allvarlig störning i medlemsstatens ekonomi och bevara den
	finansiella stabiliteten. Stöd kan ges i form av en statlig garanti för att backa
	upp likviditetsstöd från centralbanken, en statlig garanti för nyemitterade
	skuldförbindelser eller som kapitaltillskott. Stödet ska ges med villkor som
	inte ger ett företag en otillbörlig fördel, och stödet ska vara begränsat till solida
	företag. Stödet måste godkännas enligt de unionsrättsliga statsstödsreglerna.
	I propositionen föreslår regeringen att det i den nya lagen ska anges att
	förebyggande statligt stöd får lämnas till kreditinstitut om det behövs för att
	motverka en allvarlig störning av det finansiella systemet i Sverige.
	Beslut om förebyggande stöd med användning av stabilitetsfonden ska
	fattas av regeringen eller den stödmyndighet som regeringen bestämmer. När
	den nuvarande stödlagen infördes beslutade regeringen att utse
	Riksgäldskontoret till stödmyndighet. Regeringen bedömer att det är lämpligt,
	inte minst mot bakgrund av att Riksgäldskontoret ska vara
	resolutionsmyndighet, att inte ändra den ansvarsfördelning i fråga om
	stödåtgärder som etablerades när stödlagen infördes.
	Vidare skriver regeringen att det samtidigt bör noteras att denna
	kombination av roller inte är fri från komplikationer. Exempelvis om ett
	institut som fått stöd via garantier senare sätts i resolution kan
	Riksgäldskontoret under vissa omständigheter behöva fatta beslut om att
	skriva ned garanterade värdepapper, vilket i så fall löser ut garantin.
20

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

Det är viktigt att dessa olika roller hanteras på ett ansvarsfullt och tydligt sätt. Samtidigt bör det enligt propositionen noteras att de intressemotsättningar som här kan uppkomma i grunden har att göra med att staten ikläder sig flera olika roller i relation till kreditinstitut (i och utanför kris). Regeringen ansvarar för att balansera statens olika roller, oavsett hur ansvarsfördelningen mellan dess myndigheter utformas. En långtgående renodling mellan myndigheter skulle därmed inte lösa det grundläggande problemet. Vid en sammanvägd bedömning framstår det enligt regeringen som rimligt att liksom hittills samla statens funktioner för krisförebyggande stödåtgärder respektive krishantering i en myndighet och att denna myndighet är Riksgäldskontoret. Beslut om användning av stabilitetsfonden för att finansiera användningen av statliga stabilitetsverktyg bör dock fattas av regeringen, som också beslutar om användningen av verktygen (se nedan avsnittet om sådana verktyg).

Den nuvarande stödlagen anger att ärenden som rör stöd ska kunna prövas av Prövningsnämnden för stöd till kreditinstitut. Ärenden som prövas av nämnden kan t.ex. avse om staten i ett enskilt fall får kräva att ett kreditinstitut ska ta emot föreslaget stöd och, om institutet ändå vägrar, tvångsinlösa aktierna i kreditinstitutet. Regeringen skriver att den typ av stöd som är aktuellt enligt den nya stödlagen kommer att bygga på frivillighet – på samma sätt som garanti- och kapitaltillskotts-programmen. Frågor om t.ex. inlösen av aktier och fastställande av lösenbelopp uppstår således inte i detta sammanhang. Det framstår mot denna bakgrund enligt regeringen inte som lämpligt att staten med hänvisning till att en solid bank valt att inte ingå avtal om t.ex. kreditgarantier, ska ha möjlighet att begära att en särskild nämnd ska pröva om villkoren är skäliga och kunna förelägga kreditinstitutet att delta. Beslut enligt den nya stödlagen bör därför enligt regeringen inte kunna bli föremål för prövning i Prövningsnämnden för stöd till kreditinstitut. Här bör normala vägar för hantering av avtalstvister vara tillräckligt. Detta innebär att Prövningsnämnden för stöd till kreditinstitut inte längre kommer att ha några uppgifter enligt den nya stödlagen.

Stödformer

Statligt stöd får lämnas om det behövs för att motverka en allvarlig störning av det finansiella systemet i Sverige. Det framgår av de föreslagna bestämmelserna att stöd ska ges i förebyggande syfte.

Stöd ska kunna lämnas genom garantier av nyemitterade skuldförbindelser eller kapitaltillskott. Att de tillåtna stödformerna anges innebär enligt propositionen en inskränkning jämfört med den nuvarande stödlagen. Anledningen till detta är att endast dessa stödformer är undantagna från kravet att företaget annars ska försättas i resolution.

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution

Om företaget i resolution har ett positivt värde, får Riksgäldskontoret besluta att innehavare av skuldförbindelser som företaget ingått ska byta sina fordringar mot aktier eller andra andelar i företaget (konvertering).

Huvudsyftet med en nedskrivning eller konvertering utanför resolution är att avhjälpa att företaget fallerar eller förhindra att det sannolikt kommer att fallera och därmed också att undvika resolution. Metoden för att uppnå syftet är att genom nedskrivning absorbera eventuella förluster och genom konvertering stärka företagets kapitalbas genom att kapitalbasinstrument av lägre kvalitet (de relevanta kapitalinstrumenten) omvandlas till kärnprimärkapital som är av högsta kvalitet. Att kapitalbasen är av tillräcklig storlek och kvalitet för att kunna absorbera förluster är en central del av företagets varaktiga livskraft. För att stärka kapitalbasen, snarare än att genomföra en genomgripande finansiell rekonstruktion av företaget som vid resolution, ska de relevanta kapitalinstrumenten i detta fall uttryckligen konverteras till kärnprimärkapitalinstrument och inte till något annat äganderättsinstrument som inte räknas in i kärnprimärkapitalet. Nedskrivning och konvertering ska som huvudregel också ske när ett företag behöver statligt stöd, vilket utgör en annan typ av bevekelsegrund för åtgärden. Kravet på nedskrivning eller konvertering när ett företag inte är livskraftigt eller behöver statligt stöd för att kunna vara livskraftigt överensstämmer också med de förutsättningar som enligt den s.k. Baselkommittén bör gälla avseende nedskrivning eller konvertering av primär- och supplementärkapitaltillskott.

Nedskrivning eller konvertering ska ske i de fall då företaget inte kommer att vara livskraftigt om inte nedskrivning eller konvertering sker, eller om en koncern inte kommer att vara livskraftig om inte relevanta kapitalinstrument som getts ut av ett moder- eller dotterföretag skrivs ned eller konverteras.

Det följer av krishanteringsdirektivet att Finansinspektionen blir involverad om ett dotterföretag har auktoriserats eller är hemmahörande här, eller om Finansinspektionen är samordnande tillsynsmyndighet (dvs. ansvarig för tillsynen på gruppnivå) även om dotterföretaget finns i en annan medlemsstat. Vid nedskrivning eller konvertering i ett moderföretag berörs Finansinspektionen dels då moderföretaget finns i Sverige, dels om inspektionen är samordnande tillsynsmyndighet men moderföretaget är utländskt. Det bör därför enligt regeringen framgå av den nya lagen om resolution att Finansinspektionen även kan vara involverad i eventuella beslut om utländska moder- eller dotterföretag. Vid nedskrivning eller konvertering i moderföretag ska de relevanta kapitalinstrumenten beaktas vid bedömningen av om moderföretaget uppfyller kraven på individuell nivå eller gruppnivå – till skillnad från vad som gäller för dotterföretagsfallet.

Det sista fallet där nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument ska ske är när ett företag som kan försättas i resolution behöver statligt stöd. Det ska ses mot bakgrund av att ägare och borgenärer bör vara med och dela på bördan både för att minska behovet av statligt stöd

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

och för att upprätthålla marknadsdisciplinen. Enligt direktivet ska den svenska berörda myndigheten, dvs. Finansinspektionen, fatta beslut om företaget i fråga auktoriserats i Sverige eller är hemmahörande här.

Om Finansinspektionen beslutar om nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument är detta ett myndighetsbeslut som är bindande för innehavarna av dessa instrument.

Resolutionsändamålen och förutsättningarna för resolution

Resolutionsändamålen

Ändamålen med resolution är att

1.säkerställa att kritisk verksamhet upprätthålls

2.undvika betydande negativa effekter på den finansiella stabiliteten

3.skydda offentliga medel

4.skydda garanterade insättare och investerare som omfattas av investerarskyddet

5.skydda kundmedel och kundtillgångar.

Med kritisk verksamhet avses aktiviteter, tjänster och transaktioner som om de upphörde sannolikt skulle leda till störningar av tjänster som är avgörande för realekonomin eller störa den finansiella stabiliteten på grund av institutets eller koncernens storlek, marknadsandel, externa och interna sammanlänkning, komplexitet eller gränsöverskridande verksamhet, i en eller flera medlemsstater, särskilt med avseende på dessa aktiviteters, tjänsters eller transaktioners utbytbarhet. Mer konkret kan en funktion anses kritisk om den utgör en tillräcklig andel av någon av det finansiella systemets grundläggande funktioner, dvs. betalningsförmedling, kapitalförsörjning och hantering av risk, eller om den är en förutsättning för att någon annan central del av det finansiella systemet ska fungera.

Att undvika betydande negativa effekter på den finansiella stabiliteten kan göras på olika sätt, men ska enligt krishanteringsdirektivet i synnerhet göras genom att förebygga spridning av negativa effekter, även på marknadsstrukturen, och genom att upprätthålla marknadsdisciplin. Eftersom förhindrande av spridningseffekter och upprätthållande av marknadsdisciplin inte utgör resolutionsändamålet i sig, utan endast är exempel på åtgärder för att uppnå detsamma, behöver de enligt regeringens mening inte anges uttryckligen i den nya lagen om resolution. Det är dock åtgärder som bör beaktas särskilt vid bedömningen av resolutionsändamålet.

När det gäller resolutionsändamålet att skydda offentliga medel genom att minimera behovet av att förlita sig på extraordinärt offentligt finansiellt stöd avses med sådant stöd statsstöd enligt EU:s statsstödsregler eller annat offentligt finansiellt stöd på överstatlig nivå, som om det hade getts på nationell nivå hade utgjort statsstöd, och som ges i syfte att bevara eller återställa ett företags livskraft, likviditet eller soliditet. Ändamålet omfattar således inte endast statliga medel utan även offentliga medel som överstatliga

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	organ, exempelvis EU, förfogar över. Resolutionsändamålen i sig utesluter
	inte statsstöd, men det kommer till uttryck i andra artiklar i
	krishanteringsdirektivet som, tillsammans med EU:s statsstödsregler,
	begränsar möjligheterna att ge statligt stöd.
	Det skydd som krishanteringsdirektivet ger insättare innebär att de
	tillförsäkras en oavbruten tillgång till insättningar och betalningstransaktioner.
	Resolutionsregelverket kan således förbättra konsumentskyddet för insättarna
	genom att ge dem ett likviditetsskydd. Vidare skriver regeringen att
	signalvärdet av att förfarandet uttryckligen skyddar insättarna inte heller ska
	underskattas, eftersom resolution ur insättarnas perspektiv bör vara
	förtroendeskapande. Skyddet för insättarna kan alltså både vara ett ändamål i
	sig och ett led i att upprätthålla insättarnas förtroende för företag som tar emot
	insättningar generellt och därigenom också ett led i att förebygga
	spridningseffekter och upprätthålla kritiska verksamheter.
	Ett annat av krishanteringsdirektivets ändamål är att skydda kundmedel och
	kundtillgångar. Dessa ändamål är likartade då de båda avser tillgångar som ägs
	av kunderna och som endast förvaras av företaget, vilket innebär att de inte
	heller ska ingå i ett konkursbo. Om kunderna skulle få avbrott i sin möjlighet
	att disponera dessa tillgångar kan det både leda till problem för den enskilda
	kunden och ge upphov till spridningseffekter. Även frysning av andra
	kundtillgångar och medel än de som omfattas av insättningsgaranti eller
	investerarskyddet kan innebära stora problem för kunderna. I fråga om t.ex. en
	kontobehållning som överstiger det belopp som omfattas av
	insättningsgarantin ger varken denna eller investerarskyddet något skydd och
	resolutionsmyndigheten får tillfälligt frysa sådana medel. Eftersom ändamålet
	att skydda kundtillgångar och kundmedel avser kontanter eller andra tillgångar
	vilka i likhet med de medel som omfattas av investerarskyddet också omfattas
	av redovisningsskyldighet, men som däremot inte omfattas av
	investerarskyddet, är dessa ändamål nära relaterade när det gäller varför och i
	vilken omfattning som tillgångarna är skyddsvärda. Hur kundernas tillgångar
	och medel hanteras i resolutionsregelverket kan påverka förtroendet för
	viktiga tjänster.
	Förutsättningar för resolution
	En av förutsättningarna för att ett institut ska kunna försättas i resolution är
	enligt krishanteringsdirektivet att det har fastställts att institutet fallerar eller
	sannolikt kommer att fallera på någon av de fallissemangsgrunder som anges.
	Finansinspektionen har i regel de bästa förutsättningarna att bedöma om ett
	institut fallerar eller riskerar att göra det, eftersom inspektionen har all den
	information och kunskap om institutet som dess tillsynsuppdrag medför. Det
	är också Finansinspektionen som handlägger ärenden om återkallelse av
	tillstånd och bedömer allvaret i eventuella regelöverträdelser. Regeringen
	anser därför, i likhet med utredningen, att det i den nya lagen om resolution
	bör tas in en bestämmelse att Finansinspektionen ska ansvara för fastställande

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

av om ett institut fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Vidare skriver regeringen att det även bör anges i den nya lagen om resolution att Finansinspektionens fastställande ska föregås av samråd med Riksgäldskontoret och Riksbanken.

Finansinspektionen ska, på eget initiativ eller på begäran av Riksgäldskontoret, pröva om ett institut eller ett annat företag fallerar eller sannolikt kommer att fallera.

Ett institut eller annat företag ska anses fallera om Finansinspektionen på objektiva grunder finner att

1.institutet eller företaget åsidosätter sina skyldigheter på ett sätt som kan medföra att tillståndet återkallas

2.institutets eller företagets tillgångar underskrider dess skulder

3.det inte kan fullgöra sina skulder i takt med att de förfaller till betalning eller

4.institutet eller företaget behöver visst statligt stöd.

Det ska anses sannolikt att ett institut eller annat företag kommer att fallera om Finansinspektionen på objektiva grunder finner att det i en nära framtid kommer att befinna sig i någon av situationerna som avses i 1–3.

Ett fastställande av faktiskt eller sannolikt fallissemang ska föregås av samråd med Riksbanken och Riksgäldskontoret.

Beslut om resolution

Riksgäldskontoret ska försätta ett institut i resolution om Finansinspektionen har fastställt att institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera och Riksgäldskontoret bedömer att alternativa åtgärder inte inom rimlig tid kan avhjälpa eller förhindra fallissemang och att en resolutionsåtgärd är nödvändig med hänsyn till det allmännas intresse.

Resolution ska anses vara i det allmännas intresse om det är nödvändigt för att uppnå ett eller flera av resolutionsändamålen och är proportionerligt i förhållande till dessa och en avveckling av institutet genom konkurs eller likvidation inte skulle uppnå ändamålen i lika hög grad.

Prövningen av om det finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i institutet ska föregås av samråd med Finansinspektionen och Riksbanken. Även om ett institut uppfyller förutsättningarna för resolution behöver Riksgäldskontoret inte försätta det i resolution, om dess moderföretag eller institutet som omfattas av gruppbaserad tillsyn i samma koncern har försatts eller ska försättas i resolution och separata resolutionsåtgärder mot det förstnämnda institutet inte bedöms som nödvändiga för att uppnå något av resolutionsändamålen.

Riksgäldskontoret får försätta sådana koncernföretag som omfattas av tillämpningsområdet för den nya lagen om resolution i resolution under vissa förutsättningar. Exempelvis får ett finansiellt institut försättas i resolution om både det finansiella institutet och dess moderföretag uppfyller

2015/16:FiU17

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	förutsättningarna för resolution. Om moderföretaget är utländskt, ska den
	utländska myndighet som ansvarar för moderföretaget ha konstaterat att
	förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet.
	Ett beslut om en koncernresolutionsordning som en utländsk
	resolutionsmyndighet fattar efter en överenskommelse med en eller flera
	resolutionsmyndigheter eller på grund av att resolutionsmyndigheterna inte
	har kommit överens, gäller i Sverige.

Allmänna principer i resolution

Enligt krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten, vid användning av resolutionsverktyg och utövande av andra resolutionsbefogenheter, inte omfattas av vissa krav som annars skulle gälla enligt nationell rätt eller avtal eller på någon annan grund.

Genom ett beslut om resolution får Riksgäldskontoret tillgång till fyra resolutionsverktyg, nämligen försäljningsverktyget, broinstitutsverktyget, avskiljandeverktyget och skuldnedskrivningsverktyget. En beskrivning av de olika verktygen finns under rubriken Resolutionsverktygen nedan.

De krav som inte omfattar resolutionsmyndigheten är dels krav på godkännande eller medgivande från någon offentlig eller privat person, inbegripet aktieägarna eller borgenärerna i företaget i resolution, dels förfarandekrav om att underrätta vissa personer, inbegripet eventuella krav om att offentliggöra underrättelser eller prospekt eller om att lämna in eller registrera handlingar hos någon annan myndighet, innan befogenheterna utövas. Vidare föreskrivs att resolutionsmyndigheten ska kunna utöva de allmänna resolutionsbefogenheterna oberoende av eventuella begränsningar eller krav på medgivande för överföring av berörda finansiella instrument, rättigheter, tillgångar eller skulder som annars skulle tillämpas. Vad särskilt gäller försäljnings-, broinstituts- och avskiljandeverktygen anges vidare att den överföring som görs vid användningen av dem får äga rum utan medgivande från aktieägarna i företaget i resolution eller från en annan tredje part än köparen (vid användning av försäljningsverktyget) respektive broinstitutet (vid användning av försäljningsverktyget eller avskiljandeverktyget) och utan att några andra förfarandekrav enligt bolags- eller värdepappersrätten iakttas.

Regeringen anser att krishanteringsdirektivets artiklar i denna del bör genomföras genom en bestämmelse i den nya lagen om resolution. Enligt bestämmelsen ska Riksgäldskontoret vidta resolutionsåtgärder utan hinder av krav på godkännande eller medgivande eller förfarandekrav vid underrättelser som gäller enligt en annan lag eller ett avtal eller på någon annan grund. I begreppet underrätta inbegrips eventuella krav att offentliggöra underrättelser eller prospekt eller att lämna in eller registrera handlingar hos någon annan myndighet. Bestämmelsen innebär att Riksgäldskontoret, när myndigheten beslutar om och tillämpar resolutionsåtgärder, inte ska inhämta godkännande eller medgivande från någon offentlig eller privat person, inbegripet

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

aktieägarna eller borgenärerna i företaget i resolution, eller beakta förfarandekrav om att underrätta vissa personer, vilket företaget skulle ha behövt göra för motsvarande åtgärder enligt exempelvis associationsrättslig lagstiftning, bolagsordning, avtal eller stadgar. Undantaget från förfarandekravet gäller även kommunikationsplikten enligt 17 § förvaltningslagen. Riksgäldskontorets beslut att vidta resolutionsåtgärder kan inte ogiltigförklaras eller upphävas på den grunden att myndigheten inte följt dessa krav.

Anledningen till att krishanteringsdirektivet ställer krav på proportionalitet och beaktande av det enskilda företagets särdrag är de långtgående befogenheter som tillerkänns resolutionsmyndigheten i direktivet. Utövandet av befogenheterna kan i många fall innebära betydande ingrepp i de enskildas grundläggande fri- och rättigheter, främst i egendomsskyddet och näringsfriheten. Detta är främst påtagligt när företaget är försatt i resolution, men gör sig också gällande vid krisavvärjande åtgärder utanför resolution exempelvis vid tvångsmässig indragning eller överföring av aktier och nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument. I krishanteringsdirektivet har man därför förutsatt att fri- och rättighetsskyddet inte inskränks i större utsträckning än vad nöden kräver för att uppnå de allmänna intressen som ligger till grund för inskränkningen, varvid proportionalitetsprincipen har beaktats. Motsvarande gäller i princip också vid inskränkningar av egendomsskyddet och näringsfriheten enligt 2 kap. 15 och 17 §§ regeringsformen.

Mot den bakgrunden anser regeringen att det finns skäl att erinra om proportionalitetsprincipen i en generell bestämmelse i den nya lagen om resolution, enligt vilken beslut bara får fattas om skälen för beslutet uppväger det intrång eller de men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet gäller eller för något annat motstående intresse. Bestämmelsen gäller såväl beslut om krisförebyggande åtgärder som krishanteringsåtgärder. Av bestämmelsen bör det uttryckligen framgå att det enskilda företagets särart ska beaktas vid tillämpningen på det sätt som artikel 1.1 andra stycket i krishanteringsdirektivet föreskriver. Rekvisiten arten och omfattningen av det berörda företagets verksamhet och komplexitetsgrad bör tolkas vitt, och innefattar alla omständigheter som Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska ta hänsyn till vid tillämpning av krishanteringsdirektivets krav och verktyg.

Riksgäldskontoret ska genast anmäla ett beslut om att sätta ett företag i resolution till Bolagsverket för registrering. Detsamma gäller för ett beslut att avsluta resolutionen och en allmän förvaltningsdomstols avgörande att upphäva ett beslut om resolution.

Värdering

I krishanteringsdirektivet anges att värderingar ska göras i olika syften. En värdering av företaget och dess tillgångar och förpliktelser ska göras innan ett

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	företag försätts i resolution och ska utgöra underlag för beslutet om att inleda
	resolution. En värdering ska också göras innan resolutionsmyndigheten vidtar
	någon resolutionsåtgärd. Den ska då ligga till grund för valet av lämpliga
	resolutionsåtgärder och åtgärdernas närmare utformning. Om samma
	värdering kan användas eller om det behövs flera värderingar får visa sig i det
	enskilda fallet. I krishanteringsdirektivet ställs det krav på en annan värdering
	med syftet att bedöma om ägare och borgenärer till följd av vidtagna åtgärder
	har fått ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs eller likvidation och av
	detta skäl är berättigade till ersättning från finansieringsarrangemanget
	(resolutionsreserven).
	En första utgångspunkt vid genomförandet av krishanteringsdirektivets
	bestämmelser om värdering är att förslagen, eftersom en resolution är
	ingripande i ägares och eventuellt också i borgenärers rättigheter, måste vara
	förenliga med regleringen av det grundläggande skyddet för egendom i
	regeringsformen. Såväl ägare som borgenärer kan till följd av åtgärder i en
	resolution drabbas av ekonomiska förluster till följd av t.ex.
	resolutionsmyndighetens beslut om en minskning av aktiekapitalet respektive
	nedskrivning av skulder. I 2 kap. 15 § regeringsformen anges bl.a. att den som
	genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin
	egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersättningen ska
	bestämmas enligt grunder som anges i lag. I förarbetena till bestämmelsen står
	bl.a. att även med en grundlagsfäst huvudprincip om full ersättning finns det
	utrymme att i vanlig lag utforma exempelvis värderingsregler och regler om
	vilka typer av förluster som ska vara ersättningsgilla på olika sätt. Regeln att
	ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag ger utrymme för
	sådana närmare principer för ersättningens bestämmande som exempelvis för
	närvarande finns i expropriationslagen (prop. 2009/10:80 s. 167 och 168).
	Innan Riksgäldskontoret prövar en fråga om resolution eller
	resolutionsåtgärd ska myndigheten uppdra åt en person som har en oberoende
	ställning i förhållande till myndigheter och till det företag som ska värderas att
	göra en rättvis, väl avvägd och realistisk värdering av företagets tillgångar och
	förpliktelser. Den som utför värderingen får entledigas från uppdraget i förtid
	bara om det finns saklig grund för det. Värderingen ska ligga till grund för
	Riksgäldskontorets beslut i frågor om resolution och resolutionsåtgärder.

Kontroll och styrning

I propositionen anförs att det finns många skäl till varför resolutionsmyndigheten bör kunna utöva kontroll över ett företag i resolution. Om den möjligheten saknas kan företagets befintliga ägare t.ex. driva företaget vidare på ett samhällsekonomiskt icke önskvärt sätt eller vidta åtgärder som gynnar dem på långivarnas bekostnad. Det måste därför vara möjligt för resolutionsmyndigheten att inom ramen för kontrolltagandet förhindra att företaget vidtar åtgärder som motverkar syftet med resolutionen.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Utgångspunkten för regeringens förslag är därför att resolutionsmyndigheten bör ges de befogenheter som myndigheten kan behöva för att kunna vidta nödvändiga resolutionsåtgärder och på det sättet uppnå resolutionsändamålen. Det framgår tydligt av krishanteringsdirektivet att resolutionsmyndigheten ska ges möjlighet att ta kontroll över företaget i resolution.

Att utöva kontroll över ett företag, skriver regeringen vidare, innebär att ensam ha beslutanderätt över företaget. Kontrollbegreppet i relation till en juridisk person relaterar vanligtvis till företagets beslutsorgan, exempelvis bolagsstämman och styrelsen. Som en del i kontrolltagandet bör därför såväl aktieägarna som styrelsen och verkställande direktören kunna avskärmas från inflytande över företaget i resolution.

Enligt propositionen ska det gälla att när Riksgäldskontoret har beslutat att ett företag ska försättas i resolution övertar myndigheten

1.ägarnas rätt att rösta för aktierna eller andelarna vid stämman eller

2.i en sparbank, huvudmännens rätt att besluta i ärenden vid sparbanksstämman.

I syfte att uppnå resolutionsändamålen ska Riksgäldskontoret vidare få utöva kontroll över företaget genom att ta över ägarnas, huvudmännens, styrelsens och den verkställande direktörens befogenheter i den utsträckning som myndigheten finner nödvändigt.

Riksgäldskontoret ska få förelägga ett företag i resolution att vidta en eller flera resolutionsåtgärder.

Vidare skriver regeringen att eftersom hela eller delar av ett företag i resolution parallellt med resolutionsförfarandet ska drivas vidare, och det helst utan avbrott, är det centralt att företagets interna beslutsstruktur och kontrollsystem i möjligaste mån behålls intakt. Att så sker har även en viktig praktisk funktion, eftersomverksamheten i de aktuella företagen är omfattande och av komplicerad natur och resolutionsmyndigheten annars skulle få fatta ett stort antal beslut dagligen. Det är därmed inte möjligt att lägga hela det operativa och förvaltande ansvaret på resolutionsmyndigheten. Det är också rimligt att utgå från att resolution av större företag kommer att ta tid och svårligen kommer att kunna hanteras under t.ex. en helg. Eftersom intentionen är att företaget helt eller delvis ska fortleva kommer en beslutsstruktur som är intakt också att underlätta utträdet ur resolution. Mot denna bakgrund bör enligt regeringen resolutionsmyndigheten endast använda sig av styrelsens och den verkställande direktörens befogenheter i den mån det är nödvändigt för att kunna vidta resolutionsåtgärder. En sådan utgångspunkt överensstämmer även med det krav på proportionalitet som följer av krishanteringsdirektivet.

Resolutionsmyndigheten får när ett företag är försatt i resolution befogenhet att besluta i styrelsens eller den verkställande direktörens ställe i den utsträckning det anses nödvändigt för att uppnå resolutionsändamålen. När resolutionsmyndigheten fattar beslut i aktieägarnas, styrelsens eller

2015/16:FiU17

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	verkställande direktörens ställe ansvarar myndigheten för skada enligt
	skadeståndslagen (1972:207). Detta innebär att när resolutionsmyndigheten
	fattar beslut i styrelsens eller den verkställande direktörens ställe kan
	myndigheten bli skadeståndsskyldig enligt allmänna skadeståndsrättsliga
	regler, närmast 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Styrelseledamöterna och
	verkställande direktören har samma aktiebolagsrättsliga ansvar för skada när
	företaget är försatt i resolution som under normala förhållanden, dvs. de
	ansvarar enligt reglerna i aktiebolagslagen.
	Vidare skriver regeringen att Riksgäldskontoret ska utse en ny styrelse och
	verkställande direktör för ett företag i resolution. Detta gäller dock inte om det
	är nödvändigt för att uppnå resolutionsmålen att en eller flera
	styrelseledamöter eller den verkställande direktören behåller sina uppdrag.

Rådrum och kontinuitet

Regeringen skriver att syftet med resolution är att antingen rekonstruera företaget eller att överföra delar av dess systemviktiga verksamhet till en aktör som kan driva den vidare. I de flesta fall är det rationellt för ett företags borgenärer att dra tillbaka sin finansiering och säga upp sina avtal med ett företag när de riskerar att drabbas av förluster. Om ett företags förpliktelser fullgörs enligt principen om ”först till kvarn” kan det resultera i en ojämlik behandling av företagets borgenärer. Dessutom kan det leda till att prioritetsordningen sätts ur spel. I en konkurs förhindras det genom att gäldenären förlorar rådigheten över sina tillgångar och en konkursförvaltare får i uppdrag att avveckla verksamheten för borgenärskollektivets räkning samtidigt som egendom som tillhör konkursboet i princip inte får utmätas. Under en företagsrekonstruktion är gäldenärens möjligheter att betala skulder reglerade, och företaget skyddas mot att avtal sägs upp. Som regel är utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken inte tillåten under en företagsrekonstruktion. Att stoppa betalningar i ett företag som bedriver finansiell verksamhet är förenat med stora problem. Frysning av tillgångar och betalningsstopp kan få allvarliga konsekvenser, eftersom skulder i exempelvis banker används som betalningsmedel av hushåll, företag och andra finansiella aktörer. De finansiella kopplingarna, dvs. att långivarna i stor utsträckning är andra finansiella företag, gör också att ett betalningsstopp i ett företag snabbt kan leda till likviditetsproblem för andra företag. Ett betalningsstopp kan vidare vara förödande för förtroendet för företaget, vilket kan förvärra likviditetsproblemen. Det är alltså mer komplicerat att hålla betalningar inne i finansiella företag än i andra former av företag. Samtidigt kan det vara nödvändigt med en möjlighet att stoppa vissa betalningar för att motverka en oordnad avveckling och den ojämlika behandling av borgenärer som kan följa av det. För att kunna behålla prioritetsordningen och samtidigt kunna hålla i gång den verksamhet som företaget i resolution bedriver, eller som ska föras över från det, behöver resolutionsmyndigheten inledningsvis och tillfälligt kunna förhindra att långivare drar tillbaka sin finansiering och att andra

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

motparter säger upp sina avtal om exempelvis leverans av it-tjänster och andra stödfunktioner. Åtgärder i detta syfte behöver också kunna på ett lämpligt sätt anpassas till vilka avtal som bör fullgöras och vilka avtal vars fullgörande tillfälligt kan skjutas upp.

I propositionen föreslås att under den tid resolution pågår ska exekutiva åtgärder som utmätning eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken inte få ske mot företaget. Inte heller handräckning ska få vidtas mot ett företag i resolution. Under den tid resolution pågår ska beslut om kvarstad eller betalningssäkring inte få meddelas mot företaget.

Vidare föreslår regeringen att Riksgäldskontoret, om det krävs för att uppnå resolutionsändamålen, ska få ansöka om att en domstol eller ett motsvarande organ vilandeförklarar en rättsprocess som företaget i resolution är part i. Domstolen, eller det motsvarande organet, ska ges rätt att vilandeförklara rättsprocessen om det krävs för att uppnå resolutionsändamålen. Med motsvarande organ avses t.ex. skiljenämnd och Prövningsnämnden för statligt stöd till kreditinstitut.

Rätten till rättegång inom skälig tid skyddas i artikel 6.1 i Europakonventionen, artikel 47 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen. Denna rätt får inte begränsas. Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Stockholms tingsrätt och Förvaltningsrätten i Stockholm har i sina remissvar ifrågasatt om utredningens förslag stämmer överens med dessa bestämmelser. Regeringen skriver att det är domstolen som, på yrkande av Riksgäldskontoret, beslutar hur länge vilandeförklaringen ska gälla utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och vad som krävs för att uppnå resolutionsändamålen. Troligtvis kommer inte en vilandeförklaring att behöva gälla under hela resolutionsförfarandet, och i många fall kommer resolutionsförfarandet sannolikt endast att pågå under en kort tid. Det är inte möjligt att på förhand sätta någon maximal tidsgräns för ett beslut om vilandeförklaring, eftersom en sådan tidsgräns riskerar att förhindra att syftet med bestämmelsen uppnås. Vidare skriver regeringen att domstolens beslut om vilandeförklaring, efter ansökan från Riksgäldskontoret, dock inte får avse en så pass lång tidsperiod att det kan leda till en inskränkning av rätten till rättegång inom skälig tid.

Av krishanteringsdirektivet följer att en krisförebyggande åtgärd eller en krishanteringsåtgärd, inbegripet händelser som har direkt koppling till tillämpningen av en sådan åtgärd, inte ska utgöra grund för en motpart till ett företag i resolution att utöva vissa rättigheter enligt ingånget avtal, såsom t.ex. uppsägnings- eller kvittningsrätt. Även om det inte sägs uttryckligen får det enligt regeringen anses följa av bestämmelsen att ogiltighet utgör den avsedda rättsföljden, dvs. om motparten ändå åberopar ett sådant avtalsvillkor gäller avtalsvillkoret inte i förhållande till företaget i resolution. En bestämmelse med ett sådant innehåll bör enligt propositionen införas i lagen om resolution. Av tydlighetsskäl bör det framgå av lagen att, utöver beslut om krisavvärjande åtgärder och resolutionsåtgärder, inte heller beslut om resolution ska utgöra

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	grund för utövande av vissa rättigheter i ett avtal eller för en ändring av ett
	avtal.
	Riksgäldskontoret ska enligt propositionen få besluta att ett företag i
	resolution tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse
	som följer av ett avtal som ingåtts av företaget. Ett sådant förbud får endast
	gälla under en begränsad tid. Under den tid förbudet gäller är berörda
	motparter inte heller skyldiga att fullgöra förpliktelser mot företaget i
	resolution. Förpliktelsen ska fullgöras så snart den period som
	Riksgäldskontoret beslutat har gått ut.
	Vidare ska Riksgäldskontoret få besluta att en borgenär till ett företag i
	resolution inte ska få ta i anspråk säkerheter som ställts ut i tillgångar som hör
	till företaget.

Åtgärder mot ägare

Regeringen konstaterar att det framgår av krishanteringsdirektivet att resolutionsmyndigheten ska kunna vidta åtgärder mot innehavarna av aktier eller andra äganderättsinstrument för att ägarna ska bära de första förlusterna. Andelar i en ekonomisk förening eller i en medlemsbank är enligt direktivet att betrakta som äganderättsinstrument. Definitionen av äganderättsinstrument i direktivet inkluderar även exempelvis teckningsoptioner och konvertibler. Det är dock regeringens bedömning att det i detta sammanhang, som handlar om att ägarna ska bära de första förlusterna, endast är relevant med aktier och andra andelar.

Om företaget i resolution är ett aktiebolag ska Riksgäldskontoret enligt regeringens förslag, innan eller i samband med att myndigheten vidtar en resolutionsåtgärd som kan leda till att någon borgenär drabbas av förluster eller får sin fordran helt eller delvis konverterad, besluta att aktiekapitalet ska minskas i proportion till företagets förluster enligt den värdering som ligger till grund för beslutet. Om företaget i resolution har ett positivt värde, får Riksgäldskontoret besluta att innehavare av skuldförbindelser som företaget ingått ska byta sina fordringar mot aktier eller andra andelar i företaget (konvertering). Konvertering ska genomföras till en omräkningskurs som väsentligt minskar ägarnas andel i företaget.

I samband med ett beslut om att minska aktiekapitalet får Riksgäldskontoret besluta att dra in befintliga aktier och/eller överföra befintliga aktier till en borgenär som har fått sin fordran helt eller delvis nedskriven. Om företaget i resolution är en medlemsbank eller en ekonomisk förening ska Riksgäldskontoret, innan eller i samband med att myndigheten vidtar en resolutionsåtgärd som kan leda till att någon borgenär drabbas av förluster eller får sin fordran helt eller delvis konverterad, besluta att minska andelarnas värde i proportion till företagets förluster enligt den värdering som ligger till grund för beslutet. De beslut som Riksgäldskontoret fattar om minskning av aktiekapitalet eller andelarnas värde, indragning eller överföring ska vara bindande för företaget i resolution och dess ägare och borgenärer.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

Arbetsrättsliga aspekter i resolution

Arbetstagares rättigheter och skyldigheter i ett företag i resolution bör bedömas utifrån befintliga arbetsrättsliga regler. Av gällande lagstiftning framgår det att arbetstagares rättigheter och skyldigheter enligt anställningsavtal och anställningsförhållanden inte ska övergå till en ny arbetsgivare vid konkurs. Vid en sammantagen bedömning förordar regeringen därför inte en ordning där resolution jämställs med konkurs. Därför föreslår inte regeringen några ändringar i lagen om arbetstagares rätt till ledighet för anställning, semesterlagen eller lagen om anställningsskydd.

När Riksgäldskontoret vidtar en resolutionsåtgärd som berör de anställda bör myndigheten informera och samråda med representanter för de anställda.

Riksgäldskontorets beslut om resolutionsåtgärder ska inte påverka de anställdas rätt till arbetstagarrepresentanter i styrelsen enligt lagen om styrelserepresentation för privatanställda.

Resolutionsverktygen

Allmänt om resolutionsverktygen

Genom ett beslut om resolution får Riksgäldskontoret tillgång till vissa resolutionsverktyg och resolutionsbefogenheter. Myndigheten kan i stor utsträckning välja mellan dessa verktyg och befogenheter utifrån sin bedömning av vad som är bäst för att uppnå resolutionsändamålen. Det finns som tidigare nämnts fyra resolutionsverktyg: försäljningsverktyget, broinstitutsverktyget, avskiljandeverktyget och skuldnedskrivningsverktyget. Utöver detta ger krishanteringsdirektivet medlemsstaterna en möjlighet att införa regler om statliga stabiliseringsverktyg.

Genom försäljningsverktyget får Riksgäldskontoret en befogenhet att sälja antingen ett företag i resolution som sådant (dvs. genom överföring av aktier) eller samtliga eller vissa av företagets tillgångar och förpliktelser (inkråmsöverlåtelse). Villkoren ska vara affärsmässiga.

Broinstitutsverktyget innebär att ett nytt institut – broinstitutet – skapas, och att hela eller delar av verksamheten i det företag som försatts i resolution överförs dit. Detta kan ske genom inkråmsöverlåtelse eller genom en överlåtelse av aktierna i företaget.

Avskiljandeverktyget innebär att tillgångar och i förekommande fall förluster överförs från företaget som är försatt i resolution till ett tillgångsförvaltningsbolag för att avvecklas på ett sätt som maximerar värdet. Detta verktyg kan inte användas separat utan endast i kombination med något av de andra verktygen.

Skuldnedskrivningsverktyget gör det möjligt för Riksgäldskontoret bl.a. att skriva ned vissa skulder för företaget som försatts i resolution, efter det att ägarna burit sin del i förlusten.

Stabiliseringsverktygen innebär att staten antingen kan skjuta till kapital eller tillfälligt ta över ägandet i ett företag.

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Försäljningsverktyget

Med försäljningsverktyget avses en överföring till en förvärvare som inte är ett broinstitut eller tillgångsförvaltningsbolag av

1.tillgångar eller förpliktelser från ett företag i resolution eller

2.aktier och andra äganderättsinstrument som har getts ut av ett företag i resolution från innehavaren av ett sådant instrument.

Riksgäldskontoret får använda försäljningsverktyget för att

1.från företaget i resolution överföra tillgångar eller förpliktelser eller

2.från någon annan än företaget överföra aktier och andra äganderättsinstrument som företaget har gett ut.

Riksgäldskontoret får efter en överföring föra tillbaka tillgångar eller förpliktelser till företaget eller den förra innehavaren, om överföringen har genomförts i strid med beslutet om överföring eller om Riksgäldskontoret och förvärvaren har enats om det. Riksgäldskontorets beslut om överföring ska ange under vilken tid återföring får ske och de villkor i övrigt som ska gälla för återföring. Den som fått ersättning vid en överföring ska då betala tillbaka ersättningen. Den som är mottagare vid en återföring är skyldig att ta emot de tillgångar och förpliktelser som förs tillbaka.

Vid en överföring genom användning av försäljningsverktyget förlorar ägarna till företaget i resolution och företagets borgenärer sin rätt till de överförda tillgångarna och förpliktelserna. I huvudsak gäller att skyldigheter och ansvarsförbindelser som är hänförliga till de tillgångar eller förpliktelser som överförs inte gäller mot förvärvaren om detta särskilt beslutas av Riksgäldskontoret. Förvärvaren övertar de rättigheter och förpliktelser som följer med det som överförts. Förvärvaren ska gå in som part i stället för företaget i resolution i de avtal som överförs. Särskilda bestämmelser ska gälla för överföring av medlemskap eller rätt att delta i bl.a. betalnings-, clearing- och avvecklingssystem. Riksgäldskontoret får vidare förelägga företaget i resolution och förvärvaren att bistå varandra med särskilt angivna informations- och understödsåtgärder. Föreläggandet får förenas med vite.

En överföring genom användning av försäljningsverktyget ska genomföras på affärsmässiga villkor. Vid en bedömning av vad som utgör affärsmässiga villkor ska den värdering som gjordes när resolutionen inleddes beaktas.

När försäljningsverktyget används ska Riksgäldskontoret till försäljning på marknaden bjuda ut äganderättsinstrument som getts ut av företaget i resolution eller dess tillgångar eller förpliktelser.

Ett erbjudande om försäljning ska

1.vara öppet för insyn

2.ge en rättvisande bild av företaget i resolution och dess tillgångar och förpliktelser samt av äganderättsinstrument som har getts ut av företaget

3.inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna potentiella köpare

4.inte ge upphov till intressekonflikter

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

5.beakta behovet av att uppnå en snabb resolution och

6.syfta till att få högsta möjliga pris vid försäljningen.

Riksgäldskontoret får använda försäljningsverktyget utan att iaktta kravet på att till försäljning bjuda ut äganderättsinstrument som getts ut av företaget i resolution eller dess tillgångar eller förpliktelser, om ett sådant erbjudande förhindrar eller försvårar att resolutionsändamålen uppnås. Riksgäldskontoret får också avstå från att tillämpa ett eller flera av de krav som gäller vid en försäljning, om tillämpningen av kravet förhindrar eller försvårar att resolutionsändamålen uppnås.

Den ersättning som betalas av en förvärvare ska tillfalla företaget i resolution om överföringen avser företagets tillgångar eller förpliktelser. Om överföringen avser aktier eller andra äganderättsinstrument som ägdes eller innehades av någon annan än företaget i resolution ska ersättningen tillfalla den förra ägaren eller innehavaren. Från ersättningen får Riksgäldskontoret, för sin egen eller för resolutionsreservens räkning, göra avdrag för kostnader som har uppstått i samband med överföringen.

Om försäljningsverktyget används för att överföra aktier i en sådan omfattning att förvärvet kräver tillstånd enligt reglerna om ägarprövning i lagen om bank- och finansieringsrörelse eller lagen om värdepappersmarknaden, ska Finansinspektionen handlägga ett sådant ärende skyndsamt. Om en ägarprövning inte har kunnat slutföras före det att en överföring görs, får överföringen ändå göras. Rösträtten för aktierna eller äganderättsinstrumenten ska i ett sådant fall utövas av Riksgäldskontoret fram till dess att ägarprövningen är slutförd. Om den nya förvärvaren inte godkänns som ägare, ska aktierna eller äganderättsinstrumenten avyttras inom en tidsperiod som fastställs av Riksgäldskontoret.

Broinstitutsverktyget

Med broinstitutsverktyget avses en överföring till ett broinstitut av

1.tillgångar eller förpliktelser från ett företag i resolution eller

2.aktier eller andra äganderättsinstrument som har getts ut av ett företag i resolution från någon annan än företaget.

Med ett broinstitut avses ett aktiebolag som

1.ägs helt eller delvis av staten

2.har bildats för att ta emot tillgångar eller förpliktelser från företag i resolution och aktier eller andra äganderättsinstrument som har getts ut av ett sådant företag från annan än företaget

3.avser att fortsätta upprätthålla kritisk verksamhet som har utförts eller erbjudits av företaget i resolution, oavsett om detta gjorts direkt eller indirekt genom ett dotterföretag.

Bolagets syfte och verksamhetsföremål ska framgå av broinstitutets bolagsordning.

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Riksgäldskontoret får använda broinstitutsverktyget för att överföra

1.tillgångar eller förpliktelser från ett företag i resolution eller

2.aktier eller andra äganderättsinstrument som har getts ut av ett företag i resolution från någon annan än företaget.

Riksgäldskontoret får endast använda broinstitutsverktyget för att upprätthålla kritiska funktioner inom broinstitutet.

På samma sätt som vid försäljning får Riksgäldskontoret efter en överföring föra tillbaka tillgångar eller förpliktelser till företaget i resolution eller den förre ägaren eller innehavaren, om överföringen har genomförts i strid med villkoren som anges i beslutet om överföring. Beslutet om överföring ska ange under vilken tid återföring får ske och de villkor i övrigt som ska gälla för en återföring. Den som fått ersättning vid en överföring ska då betala tillbaka ersättningen. Den som är mottagare vid en återföring är skyldig att ta emot de tillgångar och förpliktelser som förs tillbaka.

När Riksgäldskontoret beslutar om en överföring ska myndigheten se till att värdet av de skulder som överförs till broinstitutet inte överstiger värdet av de tillgångar som samtidigt överförs från företaget i resolution eller som tillförs från någon annan. Vid en överföring genom användning av broinstitutsverktyget förlorar ägarna till företaget i resolution och företagets borgenärer sin rätt till de överförda tillgångarna och förpliktelserna. Skyldigheter eller ansvarsförbindelser hänförliga till de tillgångar eller förpliktelser som överförs ska inte gälla mot broinstitutet, om Riksgäldskontoret särskilt beslutar det. Detta gäller dock inte för vissa säkerhetsrätter som innehas av borgenärer. Ägares och borgenärers rätt till ersättning enligt lagen om resolution utgör inte en sådan skyldighet eller ansvarsförbindelse som anges ovan.

Vid en överföring genom användning av broinstitutsverktyget övertar broinstitutet de rättigheter och förpliktelser som följer med det som överförts. Broinstitutet ska gå in som part i stället för företaget i de avtal som överförs. Särskilda bestämmelser ska gälla för överföring av medlemskap eller rätt att delta i bl.a. betalnings-, clearing- och avvecklingssystem. Riksgäldskontoret får förelägga företaget i resolution och broinstitutet att bistå varandra med särskilt angivna informations- och understödsåtgärder. Föreläggandet får förenas med vite.

En överföring genom användning av broinstitutsverktyget ska göras på affärsmässiga villkor. Vid en bedömning av vad som utgör affärsmässiga villkor ska den värdering som gjordes när resolutionen inleddes beaktas.

Den ersättning som ska betalas av broinstitutet vid en överföring ska tillfalla

1.företaget, om överföringen avser företagets tillgångar eller förpliktelser

2.den förre ägaren eller innehavaren, om överföringen avser aktier eller andra äganderättsinstrument som ägdes eller innehades av någon annan än företaget.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Från ovanstående ersättning får Riksgäldskontoret, för sin egen eller för resolutionsreservens räkning, göra avdrag för kostnader som har uppstått i samband med överföringen.

Finansinspektionen får ge ett broinstitut tillstånd att bedriva bank- och finansieringsrörelse eller värdepappersrörelse utan att broinstitutet uppfyller alla krav som gäller för att få bedriva sådan verksamhet. Ett tillstånd får endast ges om Riksgäldskontoret har

1.bedömt att ett sådant tillstånd krävs för att uppnå resolutionsändamålen

2.lämnat in en begäran till Finansinspektionen om ett sådant beslut.

Ett tillstånd enligt ovan gäller under den tid som bestäms av Finansinspektionen.

Om en överföring genom användning av broinstitutsverktyget kräver tillstånd enligt reglerna om större förvärv i lagen om bank- och finansieringsrörelse eller lagen om värdepappersmarknaden, ska Finansinspektionen handlägga ett sådant tillståndsärende skyndsamt.

Ledningen i ett broinstitut ska se till att verksamheten bedrivs i syfte att uppnå resolutionsändamålen. Den ska sträva efter att sälja de tillgångar eller förpliktelser som överförts till broinstitutet. En sådan försäljning ska ske senast två år efter den dag då den sista överföringen till broinstitutet gjordes eller, om förutsättningarna för en förlängning är uppfyllda, när den tiden löper ut.

Riksgäldskontoret ska

1.godkänna den verkställande direktören i broinstitutet

2.fastställa arbetsordningen för styrelsens arbete i enlighet med aktiebolagslagen

3.godkänna broinstitutets strategiska mål och riskstrategi.

Riksgäldskontoret får besluta att sälja tillgångar, förpliktelser och äganderättsinstrument som överförts till ett broinstitut och ska företräda aktierna vid bolagsstämman i broinstitutet.

Riksgäldskontoret ska avveckla verksamheten i ett broinstitut eller sälja samtliga aktier i broinstitutet om

1.institutet inte längre uppfyller villkoren för att vara ett broinstitut

2.samtliga tillgångar och förpliktelser i broinstitutet säljs eller avvecklas eller

3.det har gått två år, eller den längre tid som Riksgäldskontoret beslutat om, från dagen för den sista överföringen.

Om egendom har överförts till ett broinstitut från flera företag, ska avveckling enligt 2 och 3 ske genom att det som överförts från respektive företag säljs eller avvecklas när det har gått två år, eller den längre tid som Riksgäldskontoret beslutat om, från dagen för den sista överföringen från företaget.

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

Den tid som anges i 3 får under vissa förutsättningar förlängas av Riksgäldskontoret med en eller flera ettårsperioder. Ett beslut av Riksgäldskontoret om förlängning får endast fattas om det framgår att det med hänsyn till marknadsförhållanden och övriga omständigheter är motiverat.

En försäljning av ett broinstitut eller dess tillgångar eller förpliktelser ska ske på affärsmässiga villkor. Från den ersättning som ska betalas vid en sådan försäljning får Riksgäldskontoret för sin egen eller för resolutionsreservens räkning göra avdrag för kostnader som uppstått i samband med användning av broinstitutsverktyget. Vid en försäljning av ett broinstitut eller dess tillgångar eller förpliktelser ska broinstitutet eller dess tillgångar eller förpliktelser bjudas ut till försäljning på ett sätt som är öppet för insyn.

Försäljningsprocessen ska

1.ge en rättvisande bild av broinstitutet och dess tillgångar och förpliktelser

2.inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna någon potentiell köpare.

Avskiljandeverktyget

Med avskiljandeverktyget avses en överföring av tillgångar eller förpliktelser från ett företag i resolution eller ett broinstitut till ett tillgångsförvaltningsbolag.

Med ett tillgångsförvaltningsbolag avses ett aktiebolag som

1.ägs helt eller delvis av staten

2.har bildats för att ta emot tillgångar eller förpliktelser från företag i resolution eller broinstitut

3.avser att förvalta det som överförts för att uppnå högsta möjliga värde vid en framtida försäljning eller avveckling.

Avskiljandeverktyget får användas om

1.förhållandena på marknaden för de tillgångar eller förpliktelser som överförs är sådana att en omedelbar avyttring av dem skulle få negativa effekter på någon finansiell marknad

2.en överföring är nödvändig för att verksamheten i företaget eller broinstitutet ska fungera tillfredsställande eller

3.överföringen är nödvändig för att intäkterna från avvecklingen av företaget ska bli så stora som möjligt.

Avskiljandeverktyget får endast användas i förening med ett annat resolutionsverktyg.

Riksgäldskontoret får använda avskiljandeverktyget för att överföra tillgångar eller förpliktelser från ett eller flera broinstitut eller företag i resolution till ett tillgångsförvaltningsbolag. Vid en överföring genom användning av avskiljandeverktyget förlorar ägarna till företaget i resolution eller broinstitutet och dess borgenärer rätten till de överförda tillgångarna och förpliktelserna. Skyldigheter eller ansvarsförbindelser som är hänförliga till de tillgångar eller förpliktelser som överförs ska inte gälla mot

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

tillgångsförvaltningsbolaget, om detta särskilt beslutas av Riksgäldskontoret. Detta gäller dock inte för vissa säkerhetsrätter som innehas av borgenärer. Ägares och borgenärers rätt till ersättning enligt lagen om resolution är inte en sådan skyldighet eller ansvarsförbindelse som anges ovan. Vid en överföring genom användning av avskiljandeverktyget övertar tillgångsförvaltningsbolaget de rättigheter och förpliktelser som följer med det som överförts. Tillgångsförvaltningsbolaget ska gå in som part i stället för företaget i de avtal som överförs. Riksgäldskontoret får förelägga å ena sidan företaget i resolution eller broinstitutet och å andra sidan tillgångsförvaltningsbolaget att bistå varandra med särskilt angivna informations- och understödsåtgärder. Föreläggandet får förenas med vite.

Finansinspektionen får ge ett tillgångsförvaltningsbolag tillstånd att bedriva bank- och finansieringsrörelse eller värdepappersrörelse utan att bolaget uppfyller samtliga de krav som gäller för att få bedriva sådan verksamhet.

Ett tillstånd får endast ges om Riksgäldskontoret har

1.bedömt att ett sådant tillstånd krävs för att uppnå resolutionsändamålen

2.lämnat in en begäran till Finansinspektionen om ett sådant beslut.

Ett tillstånd enligt ovan gäller under den tid som bestäms av Finansinspektionen.

Om en överföring genom användning av avskiljandeverktyget kräver tillstånd enligt reglerna om större förvärv i lagen om bank- och finansieringsrörelse eller lagen om värdepappersmarknaden, ska Finansinspektionen handlägga ett sådant tillståndsärende skyndsamt.

En överföring av tillgångar eller förpliktelser genom användning av avskiljandeverktyget ska göras på affärsmässiga villkor. Vid bedömningen av vad som är affärsmässiga villkor ska den värdering som gjordes när resolutionen inleddes beaktas. Den ersättning som betalas av ett tillgångsförvaltningsbolag vid en överföring ska tillfalla det företag i resolution eller det broinstitut från vilket överföringen gjordes. Riksgäldskontoret ska

1.godkänna den verkställande direktören i tillgångsförvaltningsbolaget

2.fastställa arbetsordningen för styrelsens arbete i enlighet med aktiebolagslagen

3.godkänna tillgångsförvaltningsbolagets strategiska mål och riskstrategi.

Riksgäldskontoret ska företräda aktierna vid bolagsstämman i tillgångsförvaltningsbolaget.

Skuldnedskrivningsverktyget

Med skuldnedskrivningsverktyget avses

1. nedskrivning av skulderna hos företaget i resolution, eller

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2.konvertering av det i resolution försatta företagets skulder till aktier eller andra äganderättsinstrument i det företaget eller dess moderföretag, ett broinstitut eller ett tillgångsförvaltningsbolag.

Följande skulder får skrivas ned eller konverteras genom skuldnedskrivningsverktyget:

1.relevanta kapitalinstrument

2.kvalificerade skulder.

Riksgäldskontoret får använda skuldnedskrivningsverktyget för att

1.kapitalisera ett företag i resolution i kombination med en omstrukturering av företaget, om det finns rimliga utsikter att det kommer att ge företaget sin långsiktiga livskraft tillbaka

2.konvertera skulder som överförs till ett broinstitut till aktier eller andra äganderättsinstrument eller minska skuldernas kapitalbelopp, i syfte att tillhandahålla kapital till broinstitutet eller

3.inom ramen för försäljningsverktyget eller avskiljandeverktyget konvertera skulder till aktier eller andra äganderättsinstrument eller minska skuldernas kapitalbelopp.

För att använda skuldnedskrivningsverktyget i kombination med omstrukturering får Riksgäldskontoret besluta att en sparbank ska ombildas till aktiebolag.

Ombildningen ska genomföras genom att sparbankens rörelse överlåts till ett bankaktiebolag. Dessa aktier ska utan ersättning överlämnas till en stiftelse, som har bildats av en eller flera sparbanker och vars huvudsakliga ändamål är att främja sparsamhet i Sverige på det sätt som framgår närmare av stiftelseförordnandet. När skuldnedskrivningsverktyget används för att rekonstruera ett företag ska företagets styrelse eller en eller flera personer som utsetts av Riksgäldskontoret upprätta en omstruktureringsplan. Planen ska beskriva de åtgärder som ska vidtas för att ge företaget sin långsiktiga livskraft tillbaka.

Riksgäldskontoret ska efter samråd med Finansinspektionen pröva om planen ska godkännas. Planen ska genomföras av företaget i enlighet med vad som överenskommits med Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. Vidtagna åtgärder och effekterna av åtgärderna ska rapporteras minst var sjätte månad. Om planen inte godkänns får företaget ges möjlighet att ändra den. Om det bedöms saknas förutsättningar för att godkänna planen, får Riksgäldskontoret besluta att använda något annat verktyg. Om skuldnedskrivningsverktyget eller motsvarande verktyg i ett annat land inom EES ska användas för att rekonstruera två eller flera företag i en koncern som har ett svenskt moderinstitut inom EES som moderföretag, ska moderinstitutet upprätta en omstruktureringsplan för samtliga företag inom koncernenen. Planen ska lämnas in till den samordnande resolutionsmyndigheten. Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet ska myndigheten

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

överlämna planen till berörda resolutionsmyndigheter och Europeiska bankmyndigheten.

En kvalificerad skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument och som inte är något av det som anges i det följande:

1.en garanterad insättning

2.en skuld som är säkerställd till den del skulden täcks av säkerhet

3.en skuld som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel, förutsatt att kunden är skyddad vid konkurs enligt tillämplig lag

4.en skuld som hänför sig till ett kommissionsavtal eller annat avtal som innebär att institutet är redovisningsskyldigt för anförtrodda medel

5.en skuld till ett institut eller ett EES-institut som inte ingår i samma koncern som institutet eller företaget, med en ursprunglig löptid som är kortare än sju dagar

6.en skuld med en kortare återstående löptid än sju dagar, som hänför sig till system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare

7.en skuld till anställda för inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättningen som inte regleras av kollektivavtal eller betalas ut till en risktagare med väsentlig inverkan

8.en skuld till en borgenär inom affärs- eller handelssektorn, där skulden hänför sig till att institutet eller företaget har tillhandahållits varor eller tjänster som är kritiska för dess löpande verksamhet

9.en skuld till en skatte- eller socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att skulden har förmånsrätt enligt det lands lag som är tillämplig på skulden

10.en skuld till garantimyndigheten till följd av en avgift som ska betalas i enlighet med lagen om insättningsgaranti.

Även motsvarande skulder enligt lagen i ett annat EES-land eller tredjeland är kvalificerade skulder.

Innan Riksgäldskontoret använder skuldnedskrivningsverktyget, ska myndigheten fastställa det totala belopp med vilket skulderna måste

1.skrivas ned för att värdet av företaget i resolution ska vara lika med noll

2.konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument så att företaget i resolution eller ett broinstitut uppnår en kärnprimärkapitalrelation som gör det möjligt för företaget att under åtminstone ett års tid uppfylla villkoren för sitt tillstånd att bedriva rörelse och ger ett tillräckligt marknadsförtroende för företaget.

För ett broinstitut får hänsyn tas till eventuella bidrag från resolutionsreserven vid bedömningen av kärnprimärkapitalrelationen. För ett tillgångsförvaltningsbolag ska det belopp med vilket skulderna behöver minskas fastställas på grundval av en värdering som inte underskattar företagets kapitalbehov.

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

För att uppnå totalbeloppet för nedskrivning eller konvertering ska Riksgäldskontoret först vidta åtgärder mot ägare och andelsinnehavare i företaget i resolution. Därefter ska de relevanta kapitalinstrumentens kapitalbelopp skrivas ned eller konverteras i följande ordning:

1.övriga primärkapitalinstrument

2.supplementärkapitalinstrument.

Om dessa åtgärder inte är tillräckliga ska kapitalbeloppet för kvalificerade skulder skrivas ned för att absorbera förluster eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument enligt förmånsrättsordningen.

För att skriva ned skulder får Riksgäldskontoret besluta att

1.skuldernas kapitalbelopp ska skrivas ned permanent

2.skuldinstrument som utfärdats av företaget i resolution ska dras in.

Skulder som är säkerställda får inte dras in. Riksgäldskontorets beslut är bindande. En kapitalökning som Riksgäldskontoret beslutat ska antecknas i det relevanta registret. En borgenär förlorar inte sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären, dvs. företaget i resolution, svarar för fordringen.

För att konvertera relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder får Riksgäldskontoret besluta att skulder i ett företag i resolution ska konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i det företaget, i dess moderföretag eller i ett broinstitut eller ett tillgångsförvaltningsbolag till vilket tillgångar, rättigheter eller skulder som hör till företaget överförs. Beslut om konvertering är bindande för företaget i resolution och för berörda ägare och borgenärer. Den kapitalökning som konverteringen innebär ska vara fastställd när den har blivit registrerad.

Innan Riksgäldskontoret skriver ned eller konverterar en skuld som hänför sig till ett derivat ska myndigheten avsluta derivatavtalet. Riksgäldskontoret får då också besluta att ett finansiellt avtal som inte är ett derivatavtal ska avslutas.

Därefter ska Riksgäldskontoret fastställa skuldens storlek. Om det finns ett nettningsavtal mellan företaget i resolution och motparten, ska Riksgäldskontoret tillämpa det för att fastställa skuldens nettobelopp. Riksgäldskontoret får förelägga ett företag i resolution eller dess moderföretag att ge ut nya aktier eller andra äganderättsinstrument.

Den konverteringskurs som används när skulder konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument ska ge borgenärerna kompensation för den minskning av deras fordringar som konverteringen innebär. Konverteringskursen ska om det är möjligt bestämmas så att den motsvarar det fulla värdet av borgenärens fordran enligt värderingen, och den ska minst motsvara det fulla värdet av det belopp som borgenären skulle fått vid en konkurs eller likvidation. Om det behövs för att upprätthålla resolutionsändamålen och principen om att ingen borgenär ska få ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs eller likvidation får Riksgäldskontoret

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

besluta att olika konverteringskurser ska gälla för borgenärer med olika prioritet enligt förmånsrättsordningen. Om olika konverteringskurser används, ska konverteringskursen för efterställda skulder vara lägre än för övriga skulder.

Om skuldnedskrivningsverktyget används för att konvertera skulder i sådan omfattning att det leder till ett förvärv som kräver tillstånd enligt reglerna om ägarprövning i lagen om bank- och finansieringsrörelse eller lagen om värdepappersmarknaden, ska Finansinspektionen handlägga ett sådant tillståndsärende skyndsamt. Om en ägarprövning enligt de bestämmelserna inte har kunnat slutföras innan en konvertering görs, får konverteringen ändå ske. I ett sådant fall ska rösträtten för aktierna utövas av Riksgäldskontoret fram till dess att ägarprövningen är slutförd. Om den nya förvärvaren inte godkänns som ägare, ska aktierna avyttras inom en tidsperiod som fastställs av Riksgäldskontoret. Om en konvertering av skulder leder till ett förvärv som kräver tillstånd för bank- och finansieringsrörelse eller värdepappersrörelse, ska Finansinspektionen handlägga ett sådant tillståndsärende skyndsamt. Motsvarande gäller om en konvertering innebär en överföring som kräver tillstånd enligt reglerna om större förvärv av egendom i lagen om bank- och finansieringsrörelse eller lagen om värdepappersmarknaden.

Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta kvalificerade skulder från nedskrivning eller konvertering om

1.det inte är möjligt att skriva ned eller konvertera den kvalificerade skulden inom rimlig tid

2.det är nödvändigt och proportionellt för att företaget i resolution eller någon som har övertagit verksamheten från företaget ska kunna upprätthålla kritisk verksamhet eller affärsverksamhet som är viktig för företagets intjäning och lönsamhet

3.det är nödvändigt och proportionellt för att undvika omfattande spridning av negativa effekter som leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet eller

4.det krävs för att undvika värdeförstörelse som innebär att förlusterna för andra borgenärer blir högre än om skulderna undantas.

Vid prövningen av frågan om undantag för kvalificerade skulder ska Riksgäldskontoret beakta

1.principen att förluster i första hand ska drabba ägarna och därefter borgenärerna i företaget i resolution i prioritetsordning

2.vilken förlustabsorberingskapacitet som företaget i resolution har kvar om skulderna undantas

3.behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution.

Riksgäldskontoret ska underrätta Europeiska kommissionen innan ett undantag görs. Ett beslut att ge stöd från resolutionsreserven när ett undantag

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

görs får inte fattas, om kommissionen förbjuder det inom 24 timmar från mottagandet av en sådan underrättelse.

Riksgäldskontoret får besluta att skulder som inte undantagits från nedskrivning eller konvertering ska skrivas ned eller konverteras för att täcka de förluster som hänför sig till de undantagna skulderna. Det får dock inte innebära att borgenärer får ett sämre ekonomiskt utfall än vid konkurs eller likvidation. Om Riksgäldskontoret undantar kvalificerade skulder, får myndigheten använda medel från resolutionsreserven om det behövs för att absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget, förutsatt att ägarna och borgenärerna har bidragit genom nedskrivning eller konvertering med ett belopp som motsvarar minst

1.8 procent av totala skulder och eget kapital i företaget i resolution, baserat på värderingen enligt lagen om resolution eller

2.20 procent av riskvägda tillgångar i företaget i resolution, baserat på värderingen enligt lagen om resolution.

Alternativ 2 får enbart användas om

1.resolutionsreserven har tillgång till ett belopp, anskaffat genom förhandsbidrag, som uppgår till minst 3 procent av de totala garanterade insättningarna

2.det berörda företagets konsoliderade tillgångar är mindre än motsvarande 900 miljarder euro.

De medel som skjuts till från resolutionsreserven får inte överstiga totalbeloppet för nedskrivning och konvertering enligt lagen om resolution, eller det belopp med vilket de undantagna skulderna skulle ha skrivits ned om inget undantag hade gjorts. Tillskottet från resolutionsreserven får inte överstiga 5 procent av totala skulder och eget kapital i företaget i resolution, baserat på värderingen enligt lagen om resolution. I vissa fall, om särskilda förutsättningar är uppfyllda, får dock ytterligare medel skjutas till. Det statliga stödet från resolutionsreserven får beroende på omständigheterna finansieras genom resolutionsavgifter till resolutionsreserven, genom tilläggsavgifter från företagen, lån från Riksgäldskontoret eller andra alternativa finansieringskällor.

De statliga stabiliseringsverktygen

Med de statliga stabiliseringsverktygen avses annat statligt stöd än medel ur resolutionsreserven som ges av regeringen för att

1.delta i kapitaliseringen av ett företag genom att tillhandahålla medel i utbyte mot kärnprimärkapitalinstrument, övriga primärkapitalinstrument eller supplementärkapitalinstrument (verktyget för kapitalstöd) eller

2.tillfälligt ta över ägandet av ett företag i resolution genom att göra en eller flera överföringar av aktier till staten, eller ett av staten helägt bolag (verktyget för tillfälligt offentligt ägande).

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

De statliga stabiliseringsverktygen får bara användas när ett företag är försatt i resolution.

Vid en allvarlig störning av det finansiella systemet i Sverige får regeringen använda de statliga stabiliseringsverktygen för att uppnå resolutionsändamålen om

1.företaget är försatt i resolution

2.ägare, innehavare av andra äganderättsinstrument och borgenärer genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt bidragit till förlustabsorberingen i, eller kapitaliseringen av, företaget med ett belopp som minst motsvarar 8 procent av företagets totala skulder och eget kapital

3.stödet är godkänt i förväg och slutgiltigt enligt reglerna om statligt stöd, och regeringen, efter samråd med Riksgäldskontoret, Finansinspektionen och Riksbanken, har fastställt att det är fråga om någon av följande förutsättningar:

a)att användningen av något annat resolutionsverktyg inte skulle vara tillräcklig för att motverka en allvarlig störning i det finansiella systemet

b)att andra resolutionsåtgärder inte skulle vara tillräckliga för att skydda det allmännas intresse efter det att företaget beviljats extraordinärt likviditetsstöd från Riksbanken

c)när det gäller verktyget för tillfälligt offentligt ägande, att andra resolutionsåtgärder inte skulle vara tillräckliga för att skydda det allmännas intresse efter det att regeringen har använt verktyget för kapitalstöd.

Regeringen ska, i den utsträckning som dess aktieinnehav i ett företag tillåter det, se till att företaget förvaltas på marknadsmässiga och professionella grunder.

Regeringen ska se till att dess aktieinnehav i företaget avyttras till den privata sektorn så snart de marknadsmässiga och finansiella omständigheterna tillåter det.

Skyddsåtgärder

Skydd för motparter

Regler till skydd för motparter när det gäller vissa särskilda arrangemang (arrangemang om säkerheter, säkerhetsöverlåtelser, kvittnings- eller nettningsarrangemang, säkerställda obligationer eller arrangemang om strukturerad finansiering) ska tillämpas när Riksgäldskontoret beslutar

1.om en partiell överföring genom användning av försäljningsverktyget, broinstitutsverktyget eller avskiljandeverktyget

2.att säga upp eller ändra villkor i ett avtal som företaget i resolution är part i eller

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

3.att överföra tillgångar eller förpliktelser från ett broinstitut eller ett tillgångsförvaltningsbolag till en annan mottagare, om överföringen är partiell och görs genom användning av ett resolutionsverktyg.

Vid en partiell överföring genom användning av försäljningsverktyget, broinstitutsverktyget eller avskiljandeverktyget ska samtliga tillgångar och förpliktelser som omfattas av ett avtal eller annat arrangemang om strukturerad finansiering överföras samtidigt.

Riksgäldskontoret får inte upphäva eller ändra villkor i ett finansiellt instrument som ger innehavaren säkerhet i en viss säkerhetsmassa eller som används för att minimera ränte- och valutarisker i arrangemanget och har samma rätt till säkerhetsmassan som gäller för säkerställda obligationer. Arrangemang om strukturerad finansiering får inte heller ändras eller upphävas om säkerheten för de finansiella instrumenten försämras.

Vid en partiell överföring genom användning av försäljningsverktyget, broinstitutsverktyget eller avskiljandeverktyget får inte, när det gäller ett avtal eller annat arrangemang om säkerheter

1.en tillgång som utgör säkerhet för en viss förpliktelse överföras om inte förpliktelsen och säkerhetsrätten också överförs

2.en förpliktelse för vilken säkerhet har ställts överföras om inte säkerhetsrätten också överförs eller

3.säkerhetsrätten överföras om inte förpliktelsen för vilken säkerhet har ställts också överförs.

Riksgäldskontoret får inte besluta att upphäva eller ändra villkor i ett avtal eller annat arrangemang om säkerheter, om det får till följd att säkerheten upphör.

Vid en partiell överföring genom användning av försäljningsverktyget, broinstitutsverktyget eller avskiljandeverktyget får inte tillgångar eller förpliktelser som följer av ett avtal eller annat arrangemang om säkerhetsöverlåtelser, kvittning eller nettning överföras, om det innebär att en motpart till företaget i resolution inte får

1.kvitta en fordran som företaget i resolution har på motparten, eller en förpliktelse som företaget i resolution ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget i resolution, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget i resolution

2.omvandla en fordran som motparten har på företaget i resolution, eller en förpliktelse som företaget i resolution ska fullgöra mot motparten till en nettofordran eller en nettoförpliktelse eller

3.tillämpa en slutavräkningsklausul.

Riksgäldskontoret får inte fatta beslut om att upphäva eller ändra villkor i ett avtal eller annat arrangemang om säkerhetsöverlåtelser, kvittning eller nettning om det innebär att rättigheter eller förpliktelser som skyddas av avtalet eller arrangemanget upphävs eller ändras.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

Ett anmält avvecklingssystem eller de regler som gäller för ett sådant system får inte påverkas av

1.en partiell överföring genom användning av försäljningsverktyget, broinstitutsverktyget eller avskiljandeverktyget eller

2.en uppsägning eller ändring av villkoren i ett avtal som ett företag i resolution är part i.

En definition av anmälda avvecklingssystem tas in i lagen om resolution. Om det är nödvändigt för att säkerställa att de garanterade insättningarna är

tillgängliga för insättarna, får Riksgäldskontoret, utan hinder av skyddsreglerna om avtal eller annat arrangemang om säkerheter, strukturerad finansiering, säkerhetsöverlåtelser, kvittning eller nettning

1.överföra garanterade insättningar som omfattas av ett sådant avtal eller arrangemang utan att samtidigt överföra andra tillgångar eller förpliktelser som omfattas av samma avtal eller arrangemang

2.överföra tillgångar eller förpliktelser som omfattas av ett sådant avtal eller arrangemang utan att samtidigt överföra garanterade insättningar som omfattas av samma avtal eller arrangemang

3.ändra eller upphäva villkor som rör sådana tillgångar eller förpliktelser

4.utöva vissa kompletterande befogenheter i resolution utan hinder av skyddsreglerna om dels anmälda avvecklingssystem, dels avtal eller annat arrangemang om säkerheter, strukturerad finansiering, säkerhetsöverlåtelser, kvittning eller nettning.

Skydd för ägare och borgenärer

Rätt till ersättning ur resolutionsreserven finns om det av den värdering som ska göras för att fastställa det ekonomiska utfallet framgår att utfallet för ägare, borgenärer eller insättningsgarantisystemet blivit sämre än vad det hade blivit om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation.

Ersättningen ska motsvara skillnaden mellan det faktiska utfallet och utfallet i den situationen att företaget hade försatts i konkurs eller gått i likvidation.

Om Riksgäldskontoret har använt skuldnedskrivningsverktyget i förening med något annat resolutionsverktyg, har ägare och borgenärer endast rätt till ersättning till följd av myndighetens användning av skuldnedskrivningsverktyget.

Konkurs, likvidation och avslutande av resolution m.m.

Om det kommer in en ansökan om konkurs till tingsrätten som gäller ett företag som omfattas av den nya lagen om resolution, ska rätten meddela Riksgäldskontoret och Finansinspektionen detta. Om Riksgäldskontoret inom

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

sju dagar från det att myndigheten mottog underrättelsen meddelar rätten att företaget är försatt eller ska försättas i resolution, ska konkursansökan avvisas.

Om Riksgäldskontoret lämnar in en konkursansökan till tingsrätten behöver inte Riksgäldskontoret och Finansinspektionen underrättas om ansökan, och ärendet ska tas upp till prövning i vanlig ordning. Om ett företag som har varit föremål för resolution försätts i konkurs, ska Riksgäldskontoret på begäran av konkursförvaltaren lämna de upplysningar som konkursförvaltaren behöver för att upprätta konkursbouppteckningen och förvaltarberättelsen enligt konkurslagen. Om ett företag som har varit föremål för resolution går i likvidation, ska Riksgäldskontoret på begäran av likvidatorn lämna de upplysningar som likvidatorn behöver för att genomföra likvidationen. Uppgiftsskyldigheten ska i båda fallen vara sekretessbrytande. Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska underrättas om en ansökan eller anmälan om tvångslikvidation avser ett företag som omfattas av den nya lagen om resolution. Om Riksgäldskontoret meddelar registreringsmyndigheten eller tingsrätten att företaget är försatt eller ska försättas i resolution, får det inte fattas beslut om likvidation av företaget. Om styrelsen i ett företag som omfattas av den nya lagen om resolution tar emot eller upprättar ett förslag till beslut om likvidation som ska prövas av stämman (s.k. frivillig likvidation), ska styrelsen underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om förslaget. Om företaget är försatt i resolution eller Riksgäldskontoret meddelar att företaget ska försättas i resolution, får det inte utfärdas någon kallelse till en sådan stämma.

Lagen om företagsrekonstruktion ska inte tillämpas på ett finansiellt institut eller holdingföretag som är försatt i resolution enligt den nya lagen om resolution. Inte heller ska bestämmelserna om återvinning i konkurslagen tillämpas på tillgångar eller förpliktelser som genom en resolutionsåtgärd överförts från ett företag till ett annat. Om ett beslut om resolution har fattats avses med fristdag enligt 4 kap. konkurslagen dagen för beslutet om resolution, om konkursansökningen har gjorts senast tre veckor från det att resolutionen avslutats.

Allmän förmånsrätt ska gälla för insättningar som omfattas av insättningsgaranti enligt lagen om insättningsgaranti upp till det belopp som är ersättningsgillt enligt den lagen. Allmän förmånsrätt med prioritet därefter ska vidare gälla för insättningar som omfattas av insättningsgarantin utöver det belopp som är ersättningsgillt i fråga om

1.fysiska personer

2.mikroföretag samt små och medelstora företag

3.insättningar som har gjorts via en filial utanför EES till ett institut och som skulle betraktas som insättningar från personer eller företag som avses i 1 och 2 om de inte hade gjorts via filialen.

Enligt regeringen behövs inte någon ny bestämmelse som uttryckligen anger att staten övertar insättarnas förmånsrätt.

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

Inom rimlig tid efter att resolutionen är avslutad ska Riksgäldskontoret ansöka om att företaget ska försättas i konkurs eller gå i likvidation. Detta gäller dock inte om syftet med åtgärderna är att företaget ska drivas vidare.

Finansieringsarrangemang

I Sverige finns i dag två olika system för finansiering av offentliga ingripanden i problemdrabbade finansiella företag, dels stabilitetsfonden som kan användas för att ge stöd till kreditinstitut om det bedöms nödvändigt för att värna den finansiella stabiliteten, dels insättningsgarantifonden som används för att finansiera skyddet av insättningar.

Efter införlivandet av krishanteringsdirektivet ska statliga insatser i samband med generella finansiella kriser och vid kriser i enskilda finansiella företag finansieras ur tre separata fonder.

Statliga åtgärder som avser företag i resolution ska finansieras med medel ur en nybildad resolutionsreserv. Förebyggande statliga stödåtgärder som vidtas i förhållande till kreditinstitut som inte är föremål för resolution (t.ex. garantier och kapitaltillskott som ges i förebyggande syfte) ska finansieras med medel ur stabilitetsfonden. Fonden ska även kunna användas för att finansiera statligt stöd till företag i resolution genom användning av de statliga stabiliseringsverktygen. Insättningsgarantifonden ska användas för att finansiera ersättningar från insättningsgarantin samt det skydd som garanterade insättare har i resolution.

Till resolutionsreserven ska hittills influtna stabilitetsavgifter föras över från stabilitetsfonden samt nettoresultatet från stödet till Carnegie Investment Bank (jämte ränta på dessa medel).

Löpande avgifter

Institut och EES-filialer med tillstånd att driva verksamhet i Sverige (avgiftsskyldiga) ska betala en årlig resolutionsavgift som totalt för samtliga avgiftsskyldiga uppgår till 0,09 procent av avgiftsunderlaget.

En resolutionsavgift ska tas ut till dess att behållningen i resolutionsreserven uppgår till 3 procent av garanterade insättningar.

När behållningen i resolutionsreserven nått 3 procent av garanterade insättningar ska det i stället tas ut en riskavgift som baseras på risken i varje instituts verksamhet. Om särskilda skäl finns får Riksgäldskontoret sätta ned resolutionsavgiften eller riskavgiften. Avgifter för finansiering av åtgärder i resolution ska föras till resolutionsreserven. De administrativa kostnader som är hänförliga till resolutionsåtgärder ska dock inte belasta resolutionsreserven utan företaget i resolution. Det ska inte tas ut någon avgift till stabilitetsfonden.

Institut och EES-filialer med tillstånd att driva verksamhet i Sverige ska – under vissa förutsättningar – betala en höjd avgift eller en tilläggsavgift.

Om resolutionsreservens behållning faller under 0,67 procent av garanterade insättningar, ska avgiften kunna höjas så att den blir tillräcklig för att återställa behållningen i resolutionsreserven till 1 procent av garanterade

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

insättningar inom sex år (höjd avgift). Maximalt får den förhöjda resolutionsavgiften uppgå till en nivå som motsvarar 0,17 procent av garanterade insättningar.

Om behållningen i resolutionsreserven blir negativ ska det, utöver resolutionsavgiften, betalas en särskild tilläggsavgift. Tilläggsavgiften ska bestämmas så att underskottet i reserven täcks. Maximalt får dock tilläggsavgiften under ett år uppgå till tre gånger resolutionsavgiftens storlek, exklusive eventuella höjningar av resolutionsavgiften. En enskild avgiftsskyldigs tilläggsavgift ska fastställas utifrån den andel av de totala resolutionsavgifterna som den avgiftsskyldige betalar. Tilläggsavgiften ska tas ut årligen till dess hela underskottet, jämte finansieringskostnader, har täckts. Om det inte finns särskilda skäl ska tilläggsavgiften tas ut vid samma tidpunkt som resolutionsavgiften.

Enskilda avgiftsskyldiga kan få anstånd med att betala tilläggsavgift upp till maximalt sex månader om det är motiverat för att skydda företagets finansiella ställning. Anståndet kan förlängas på företagets begäran, men avgiften måste betalas vid en senare tidpunkt när den inte längre hotar företagets finansiella ställning.

En resolutionsavgift ska tas ut fram till dess att behållningen i resolutionsreserven uppgår till 3 procent av garanterade insättningar. Därutöver definieras inte någon uttrycklig målnivå i lagen.

I samband med resolution får resolutionsreserven användas för utbetalningar som avser följande ändamål:

1.garantier i fråga om tillgångar och skulder för ett företag i resolution eller dess dotterbolag, ett broinstitut eller ett tillgångsförvaltningsbolag

2.lån till ett företag i resolution eller dess dotterbolag, ett broinstitut eller ett tillgångsförvaltningsbolag

3.förvärv av tillgångar från ett företag i resolution

4.tillskott av medel till ett broinstitut eller ett tillgångsförvaltningsbolag

5.ersättning till ägare eller borgenärer i ett företag under resolution om en värdering visar att dessa grupper får ett sämre ekonomiskt utfall vid resolution än vid konkurs eller likvidation

6.kompensation till ett företag i resolution för att gottgöra den förlust som skulle ha burits av de borgenärer som undantagits från nedskrivning eller konvertering vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget.

Resolutionsreserven får även användas för dessa ändamål i förhållande till en köpare vid tillämpning av försäljningsverktyget.

Om en av ovanstående åtgärder får till följd att förluster som drabbat företaget i resolution direkt eller indirekt förs över till resolutionsreserven, gäller de krav som ställs för att resolutionsreserven ska få användas för att kompensera för skulder som undantas inom ramen för skuldnedskrivningsverktyget.

Om det behövs för att säkerställa att ett företag i resolution eller ett broinstitut har tillräcklig finansiering, ska Riksgäldskontoret enligt regeringen

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

i första hand utfärda garantier för ny marknadsfinansiering med resolutionsreserven som bas. Är finansieringen via sådana garantier inte tillräcklig, är det möjligt för Sveriges riksbank att inom ramen för befintlig lagstiftning bidra till resolutionen genom att ge nödkredit. Om Riksgäldskontoret som ett led i resolution av en gränsöverskridande koncern ingår en överenskommelse med andra länder om gemensam finansiering av resolutionsåtgärder, ska resolutionsreserven svara för Sveriges del av kostnaderna.

Om Riksgäldskontoret använder skuldnedskrivningsverktyget, ska insättningsgarantifonden bidra till resolutionen genom att betala ett belopp som motsvarar det som de garanterade insättningarna skulle ha skrivits ned med enligt lagen om resolution om de inte hade varit undantagna skuldnedskrivning.

Om Riksgäldskontoret använder försäljningsverktyget, broinstitutsverktyget eller avskiljandeverktyget, ska insättningsgarantifonden bidra till resolutionen genom att betala ett belopp som motsvarar det som de garanterade insättarna skulle ha burit om förlusterna fördelats mellan borgenärerna enligt förmånsrättsordningen.

Det ska även vara möjligt för insättningsgarantifonden att bidra till en kapitalisering av ett institut eller ett broinstitut, i sådan omfattning som motsvarar den mängd garanterade insättningar som i ett resolutionsförfarande skulle ha konverterats till eget kapital om de saknat skydd. Insättningsgarantifonden ska delta på samma villkor som övriga borgenärer med samma prioritet.

Om Riksgäldskontoret i samband med tillämpning av försäljnings- eller broinstitutsverktyget överför samtliga garanterade insättningar i ett institut som är försatt i resolution, ska de kvalificerade insättningar som kvarstår i institutet efter överföringen inte vara ersättningsberättigade enligt lagen om insättningsgaranti. Om garanterade insättningar helt eller delvis kvarlämnas i institutet under resolution, ska insättningsgarantin enbart gälla till ett belopp motsvarande skillnaden mellan insättningsgarantins maximala ersättningsbelopp och det belopp som överförts från institutet.

Lånemöjligheter för resolutionsreserven och stabilitetsfonden

Riksdagen ska varje år fatta beslut om en låneram för resolutionsreserven. Låneramen ska kunna utnyttjas om medlen i reserven inte räcker för att betala ut stöd eller kompensation eller andra åtgärder som kan vidtas med stöd av lagen om resolution. Upplåningen ska kunna ske i följande former och i angiven ordning:

1.Lån till Riksgäldskontoret eller från tredje part som inte utgör en del av svenska staten. Den låneform som ger de mest fördelaktiga villkoren ska väljas.

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2.Lån från andra EES-länders finansieringsarrangemang, förutsatt att upplåning i annan form inte är möjlig att genomföra inom rimlig tid och till rimliga villkor.

Låneramen får utnyttjas även om det finns tillgångar i reserven som erhållits i samband med ett resolutionsärende och som inte är medel på konto (t.ex. aktier eller lån).

Riksgäldskontoret får, efter regeringens tillåtelse, besluta att låna ut medel ur resolutionsreserven till andra finansieringsarrangemang inom EES. Villkoren för lånen ska fastställas efter överenskommelse med de övriga finansieringsarrangemang som medverkar till att ge lån. Fordran ska tas upp som en tillgång i resolutionsreserven.

Stabilitetsfondens obegränsade kredit avvecklas och ersätts med en ordning där riksdagen i ett särskilt bemyndigande beslutar om en låneram för stabilitetsfonden. Låneramen ska kunna nyttjas om medlen i fonden inte räcker för att finansiera stöd, ersättningar eller andra åtgärder som vidtas inom ramen för lagen om förebyggande statligt stöd. Upplåning ska ske i form av lån i Riksgäldskontoret och till sådana villkor som kontoret normalt tillämpar vid utlåning till myndigheter. Låneramen får användas även om det finns andra tillgångar i fonden som inte är medel på konto (t.ex. aktier, lån).

Separata garantiramar, som fastställs årligen av riksdagen, ska kopplas till resolutionsreserven respektive till stabilitetsfonden.

Tillgångar, intäkter och annan kompensation som har koppling till resolutionsreservens eller stabilitetsfondens användande ska föras till reserven respektive fonden. Medel som tillförs och disponeras av resolutionsreserven ska placeras på ett konto i Riksgäldskontoret. Stabilitetsfonden ska även fortsättningsvis placeras på samma sätt. Förebyggande statligt stöd får finansieras med medel ur stabilitetsfonden. Även statligt stöd till ett företag i resolution genom användning av de statliga stabilitetsverktygen får, efter beslut av regeringen, finansieras med medel från stabilitetsfonden. Medel på kontot ska även användas för att täcka förvaltningskostnader för förebyggande stöd, samt ersättning som betalats ut på grund av en garanti till insättare enligt lagen om statliga garantier till insättare i utländska instituts filialer i Sverige.

Gränsöverskridande samarbete

Enligt krishanteringsdirektivet ska myndigheterna ta hänsyn till vissa allmänna principer vid beslutsfattande som omfattar flera stater inom EES. De principer det handlar om är bl.a. krav på effektivt beslutsfattande, att hålla nere resolutionskostnaderna när resolutionsåtgärder vidtas och att myndigheterna ska samarbeta med varandra. Skyldigheten att inrätta och delta i verksamheten i resolutionskollegier och i europeiska resolutionskollegier följer delvis av den allmänna samarbets- och informationsskyldigheten i den nya lagen om resolution och bör i övrigt framgå av föreskrifter som utfärdats av regeringen.

Lagen om internationella förhållanden rörande försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens ska ändras till att inkludera värdepappersföretag och

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

deras filialer enligt definitionen i tillsynsförordningen samt, vid vidtagande av vissa resolutionsåtgärder, de andra företag som kan bli föremål för resolution enligt krishanteringsdirektivet. De resolutionsåtgärder som här avses är tillämpningen av resolutionsverktyg, utövande av resolutionsbefogenheter eller användning av statliga stabiliseringsverktyg. Dessutom ska lagens bestämmelser om rekonstruktionsåtgärder omfatta även sådana resolutionsåtgärder.

En överföring som har beslutats av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES har verkan och ska genomföras i Sverige när överföringen avser aktier eller andra äganderättsinstrument, tillgångar, rättigheter eller skulder som finns i Sverige eller som lyder under svensk rätt. Talan som avser det utländska beslutet får inte föras i Sverige. Om en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES utövar nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheter i fråga om instrument eller skulder som lyder under svensk rätt eller skulder till borgenärer som är hemmahörande i Sverige, har det beslutet verkan och ska genomföras här. Talan som avser det utländska beslutet får inte föras i Sverige. Bestämmelserna om erkännande och verkställighet av resolutionsförfaranden i ett tredjeland ska endast tillämpas såvida inte annat följer av ett avtal som EU ingått med det landet.

Riksgäldskontoret får erkänna ett resolutionsförfarande i ett tredjeland för ett tredjelandsinstitut eller ett moderföretag i ett tredjeland som har

1.ett dotterföretag, som är ett institut, eller en betydande filial i Sverige eller

2.tillgångar och skulder som finns i Sverige eller som lyder under svensk lag.

Om det finns ett europeiskt resolutionskollegium, ska Riksgäldskontoret försöka komma överens med övriga resolutionsmyndigheter i kollegiet om att erkänna ett resolutionsförfarande i ett tredjeland när det gäller ett tredjelandsinstitut eller ett moderföretag i tredjeland. En sådan överenskommelse är bindande för Riksgäldskontoret och ska verkställas i Sverige. Riksgäldskontoret ska fatta de beslut som behövs i enlighet med överenskommelsen. Om Riksgäldskontoret inte kan komma överens med övriga resolutionsmyndigheter i det europeiska resolutionskollegiet eller om det inte finns något resolutionskollegium, ska myndigheten själv besluta om att ett resolutionsförfarande i ett tredjeland ska erkännas. Riksgäldskontoret ska då beakta intressena i varje land inom EES där ett tredjelandsinstitut eller ett moderföretag i tredjeland verkar.

När Riksgäldskontoret har erkänt ett resolutionsförfarande i ett tredjeland får myndigheten

1. besluta om resolutionsåtgärder i fråga om a) tillgångar som det aktuella tredjelandsinstitutet eller moderföretaget i tredjeland har i Sverige eller som lyder under svensk lag b) rättigheter och skulder som ett tredjelandsinstitut bokfört i en betydande filial i Sverige eller som svensk lag är tillämplig på eller fordringar som

2015/16:FiU17

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

hänför sig till sådana rättigheter och skulder som kan göras gällande i Sverige

2.vidta eller förelägga någon annan att vidta åtgärder för att överföra aktier eller andra äganderättsinstrument i ett institut i Sverige som är dotterföretag till tredjelandsinstitutet eller moderföretaget i tredjeland som resolutionsförfarandet avser

3.förbjuda att vissa avtalsförpliktelser fullgörs, säkerheter tas i anspråk och rättshandlingar utövas när det gäller en motpart till ett institut, som är dotterföretag till ett tredjelandsinstitut eller ett moderföretag i tredjeland, eller en betydande filial i Sverige, förutsatt att det är nödvändigt för att verkställa resolutionsförfarandet

4.förbjuda vissa rättshandlingar när det gäller avtal som ett institut, som är dotterföretag till ett tredjelandsinstitut eller ett moderföretag i tredjeland, en betydande filial i Sverige eller andra koncernenheter har, om rätten att vidta sådana rättshandlingar är en följd av att resolutionsåtgärder har vidtagits mot ett tredjelandsinstitut, sådana enheter, moderföretag eller andra koncernföretag och väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten alltjämt fullgörs.

Riksgäldskontoret får vägra att erkänna ett resolutionsförfarande i ett tredjeland eller att verkställa ett sådant förfarande om

1.resolutionsförfarandet skulle ha negativ effekt på den finansiella stabiliteten i Sverige eller i ett annat EES-land

2.det är nödvändigt att vidta separata åtgärder mot en EES-filial för att uppnå ett eller flera resolutionsändamål

3.borgenärer inte skulle få samma behandling som borgenärer med liknande rättigheter i det tredjeland där resolutionsförfarandet beslutats

4.erkännandet eller verkställigheten skulle få avsevärda budgetkonsekvenser för Sverige eller

5.effekterna av erkännandet eller verkställigheten skulle strida mot svensk rätt.

Riksgäldskontoret får besluta att ett i Sverige hemmahörande moderföretag till ett tredjelandsinstitut ska försättas i resolution, om

1.den relevanta myndigheten i det land där tredjelandsinstitutet har sitt huvudkontor har beslutat att tredjelandsinstitutet uppfyller förutsättningarna för resolution enligt lagstiftningen i det landet

2.det är nödvändigt med hänsyn till det allmänna intresset.

Om en EES-filial i Sverige inte omfattas av ett resolutionsförfarande i ett tredjeland eller om Riksgäldskontoret inte har erkänt resolutionsförfarandet, får Riksgäldskontoret ingripa mot filialen, om det är nödvändigt med hänsyn till det allmänna intresset och någon av följande förutsättningar är uppfyllda:

1.Filialen uppfyller inte längre eller kommer sannolikt inte längre att uppfylla villkoren för filialtillståndet och det finns inte alternativa åtgärder

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

som inom rimlig tid skulle återställa filialens efterlevnad eller förhindra dess fallissemang.

2.Riksgäldskontoret bedömer att tredjelandsinstitutet saknar vilja eller förmåga, eller sannolikt kommer att sakna förmåga, att fullgöra sina förpliktelser mot sina borgenärer inom EES, eller förpliktelser som filialen ingått eller bokfört när de förfaller till betalning och att det inte inom rimlig tid har inletts eller kommer att inledas något resolutionsförfarande eller annat insolvensförfarande mot tredjelandsinstitutet i det land där det har sitt huvudkontor.

3.Relevant myndighet i det land där tredjelandsinstitutet har sitt huvudkontor har inlett ett resolutionsförfarande mot tredjelandsinstitutet eller underrättat Riksgäldskontoret att den avser att inleda ett sådant förfarande.

Under sådana omständigheter ska Riksgäldskontoret ha samma befogenheter som Finansinspektionen har gentemot en filial enligt sektorslagstiftningen.

Riksgäldskontoret ska underrätta den relevanta myndigheten i det land där tredjelandsinstitutet har sitt huvudkontor om vidtagna åtgärder.

Om tillgångar som finns i ett tredjeland eller aktier eller andra äganderättsinstrument, rättigheter eller skyldigheter som omfattas av lagstiftningen i tredjeländer överförs till en mottagare, får Riksgäldskontoret begära att mottagaren vidtar åtgärder för att se till att överföringen eller någon annan resolutionsåtgärd som har beslutats får verkan. Riksgäldskontoret får förelägga den som inte vidtar åtgärder att göra det. Om Riksgäldskontoret har beslutat att vidta en resolutionsåtgärd som avser tillgångar som finns i ett tredjeland eller aktier eller andra äganderättsinstrument, rättigheter eller förpliktelser som omfattas av lagstiftningen i ett sådant land, ska myndigheten

1.förvalta aktierna, de andra äganderättsinstrumenten, tillgångarna eller rättigheterna, eller uppfylla skyldigheterna för mottagarens räkning, till dess beslutet får verkan eller

2.upphäva sitt beslut, om det efter att beslutet har fattats visar sig högst osannolikt att åtgärden kommer att få avsedd verkan.

Om beslutet upphävs, ska transaktioner eller andra åtgärder som vidtagits för att verkställa det upphävda beslutet återgå eller återställas.

Sekretess och informationsutbyte

I krishanteringsdirektivet anges att eftersom uppgifter som resolutionsmyndigheter och deras yrkesmässiga rådgivare skaffar under resolutionsförfarandet sannolikt är känsliga innan resolutionsbeslutet offentliggörs bör sådana uppgifter omfattas av en effektiv sekretessordning. Redan uppgiften att resolutionsmyndigheten undersöker ett visst institut skulle kunna få negativa följder för det institutet. Kravet på konfidentialitet ska vara bindande för bl.a. resolutionsmyndigheter, behöriga myndigheter, behöriga ministerier, centralbanker och andra myndigheter som medverkar i resolutionsprocessen. Kravet ska också vara bindande för särskilda respektive

2015/16:FiU17

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	tillfälliga förvaltare, potentiella förvärvare, revisorer, rådgivare, värderare och
	andra experter som direkt eller indirekt anlitats av myndigheterna eller av
	potentiella förvärvare. Konfidentialitetskravet gäller även för den
	verkställande ledningen, medlemmar av ledningsorganet och anställda inom
	dessa myndigheter och personer före, under och efter deras tillsättning.
	Regeringen bedömer att krishanteringsdirektivets krav på sekretess innebär
	att vissa myndigheter och andra personer ska förbjudas att röja konfidentiella
	uppgifter som de fått kännedom om i sin tjänst eller tjänsteutövning under
	direktivet. I direktivet anges dock inte vad som utgör konfidentiella uppgifter.
	Det föreskrivs emellertid att effekterna som ett röjande av information skulle
	kunna få för vissa allmänna och enskilda intressen ska utvärderas. En sådan
	prövning åstadkoms enligt regeringen genom användningen av de
	skaderekvisit som används i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
	förkortad OSL.
	Sekretessen som enligt 30 kap. 12 § OSL gäller för vissa uppgifter i ärenden
	enligt lagen om statligt stöd till kreditinstitut ska ändras till att gälla
	motsvarande uppgifter i ärenden om förebyggande statligt stöd till
	kreditinstitut och i ärenden om statliga stabiliseringsverktyg. Sekretess ska
	gälla i Riksgäldskontorets ärenden om resolution för samma uppgifter och
	under motsvarande förutsättningar som sekretessen enligt 30 kap. 12 § OSL.
	Vidare ska sekretess gälla i andra ärenden enligt den nya lagen om resolution
	för uppgifter om dels affärs- eller driftsförhållanden hos den som ärendet avser
	om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, dels
	ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i
	affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som ärendet avser. De
	nya sekretessbestämmelserna för uppgifter i ärenden enligt den nya lagen om
	resolution ska tillämpas på uppgiften även av en myndighet som uppgiften
	lämnas till (överföring av sekretess). Tystnadsplikten ska i pågående ärenden
	om statligt stöd respektive resolution ha företräde framför meddelarfriheten. I
	avslutande sådana ärenden, liksom i andra ärenden enligt den nya lagen om
	resolution, ska tystnadsplikten ha företräde framför meddelarfriheten för
	uppgifter om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt
	i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som ärendet avser.
	Den som deltar eller deltagit i resolutionsförfarandet och som inte omfattas
	av sekretessen i det allmännas verksamhet får inte obehörigen röja eller
	utnyttja uppgifter som den genom sitt deltagande fått veta om en enskilds
	affärs- eller driftsförhållanden eller andra ekonomiska eller personliga
	förhållanden, eller planering eller förberedelser för eller hantering av fredstida
	krissituationer. Den del av Riksgäldskontoret som inte bedriver verksamhet
	enligt den nya lagen om resolution ska vara uppgiftsskyldig gentemot den del
	av myndigheten som bedriver den verksamheten. Inom Riksgäldskontoret ska
	motsvarande uppgiftsskyldighet gälla gentemot stödmyndigheten för den del
	av Riksgäldskontoret som inte bedriver verksamhet enligt den nya lagen om
	förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. Uppgiftsskyldigheten ska i båda
	fallen vara sekretessbrytande.
56

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta uppgifter med varandra, med motsvarande utländska myndigheter inom EES och med Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet. Riksgäldskontoret ska också ge regeringen de uppgifter som regeringen behöver i sin verksamhet enligt den nya lagen om resolution. Riksbanken och Finansinspektionen ska på Riksgäldskontorets begäran lämna de uppgifter som myndigheten behöver i sin verksamhet enligt den nya lagen om resolution respektive den nya lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. Riksbanken ska lämna de uppgifter som rör genomförda likviditetsstödjande åtgärder till regeringen, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret som respektive myndighet behöver för sin verksamhet.

Utan hinder av sekretess får Finansinspektionen lämna sekretessbelagda uppgifter i ett tillsynsärende till en enskild person som deltar i resolutionsförfarandet, om personen i fråga behöver uppgifterna för att planera eller utföra en resolutionsåtgärd. Riksgäldskontoret ska ha motsvarande möjlighet att bryta sekretessen i sina ärenden enligt den nya lagen om resolution.

Sekretess i ett avslutat ärende om resolution är inte heller ett hinder för Riksgäldskontoret att lämna uppgifter till en konkursförvaltare eller till en likvidator enligt vad som föreskrivs i den nya lagen om resolution.

Ingripandeåtgärder och sanktioner

Finansinspektionens ingripandebefogenheter enligt 15 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. lagen om värdepappersmarknaden ska gälla för företag som omfattas av den nya lagen om resolution vid åsidosättande av särskilt angivna skyldigheter enligt den nya lagen om resolution, lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden.

Prövning i domstol

Finansinspektionens och Riksgäldskontorets beslut om krisavvärjande åtgärder bör inte föregås av godkännande på förhand av domstol. Detsamma bör gälla för Riksgäldskontorets beslut om resolution och resolutionsåtgärder. Riksgäldskontorets beslut om resolution och resolutionsåtgärder gäller omedelbart. Riksgäldskontoret och Finansinspektionen får bestämma att beslut om krisavvärjande åtgärder, förbud, föreläggande eller återkallelse av tillstånd enligt den nya lagen om resolution ska gälla omedelbart. Besluten som Riksgäldskontoret och Finansinspektionen fattar enligt den nya lagen om resolution får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut som avser normgivning. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Regeringens beslut enligt den nya lagen om resolution får inte överklagas. Frågor om klagorätt, partsställning, laga kraft och delgivning får bedömas i det enskilda fallet utifrån gällande rätt. Mål om resolution eller

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	resolutionsåtgärder ska handläggas skyndsamt. Endast om det är förenligt med
	det allmännas intresse, får den domstol som ska pröva ett överklagat beslut om
	resolution eller resolutionsåtgärder besluta att det överklagade beslutet tills
	vidare inte ska gälla.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen om resolution, lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut samt de följdändringar som syftar till att genomföra krishantreringsdirektivet i svensk rätt är tänkta att träda i kraft den 1 februari 2016.

Bestämmelser om krav på avtalsvillkor om erkännande av nedskrivning eller konvertering i avtal som lyder under lagen i tredjeland ska tillämpas på avtal och skuldförbindelser som emitterats eller ingåtts fr.o.m. den 1 februari 2016.

Resolutionsavgiften tas ut första gången 2016. För 2016 ska avgiften reduceras till hälften.

Förslagets konsekvenser

Regeringen menar att det nya regelverket innebär att såväl statens kostnader för krishantering som de totala samhällsekonomiska kostnaderna för krishantering bör minska i en inte obetydlig utsträckning, samtidigt som det är svårt att uppskatta de ekonomiska effekterna mer i detalj. Regeringen gör dock bedömningen att förslaget innebär en ökad administrativ börda för de systemviktiga finansiella instituten. Förslaget innebär också en ökad administrativ börda för de mindre instituten. Den föreslagna lagstiftningen ska tillämpas proportionerligt, vilket gör att kraven för de mindre instituten kan vara mindre omfattande där det bedöms befogat. För konsumenter som nyttjar institutens tjänster kommer förslaget inte att innebära några större märkbara förändringar. Även i en krissituation, när ett institut försätts i resolution, kommer konsumenten i många fall att ha fortsatt tillgång till bankens tjänster. Ett av regelverkets uttryckliga syften är att skydda konsumenter, speciellt insättare. För investerare innebär det nya regelverket att skuldebrev kan komma att bli nedskrivna och att investeringar därmed förlorar i värde. Trots reglerna om att investerare (borgenärer) aldrig ska behandlas sämre än vad de hade behandlats i konkurs kan det antas att detta får konsekvenser för prissättningen av senior skuld som utges av systemviktiga finansiella institut. Sådana konsekvenser kan dock enligt regeringen vara önskvärda ur ett rättvise- och hållbarhetsperspektiv, eftersom det handlar om att minska den implicita statsgarantin.

I och med införandet av skuldnedskrivningsverktyget skapas en möjlighet att låta borgenärerna ta förlusterna utan att banken nödvändigtvis likvideras, och staten får därmed och i samband med de andra föreslagna verktygen större flexibilitet att hantera krisen på det sätt som bedöms lämpligt. Jämfört med nuvarande stödlag kommer statens möjligheter till rekapitalisering av banker

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

med offentliga medel att begränsas något. Kostnaderna ska i första hand bäras av ägare och borgenärer.

Riksgäldskontoret, Finansinspektionen och Bolagsverket är de myndigheter som kommer att få ökade bördor till följd av den lagstiftning som nu föreslås. Regeringen bedömer att Riksgäldskontorets och Finansinspektionens nya uppgifter kan hanteras inom befintliga ramar. Bolagsverkets kostnader för handläggning av bl.a. registreringsärenden finansieras genom avgifter.

Med hänsyn till att ett beslut om att försätta ett företag i resolution med största sannolikhet kommer att fattas väldigt sällan i Sverige, om ens alls inom överskådlig tid, och att antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol med anledning av myndighetsbeslut i det resolutionsförberedande arbetet kan förväntas bli begränsat, är regeringens bedömning att de budgetära konsekvenserna för domstolarna bör kunna hanteras inom befintliga budgetramar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att krishanteringsdirektivet i huvudsak bör genomföras i svensk rätt på det sätt som regeringen föreslår.

Av propositionen framgår att en del beslut som kan behöva fattas enligt det nya krishanteringsdirektivet kan få sådana konsekvenser för den finansiella stabiliteten och statsfinanserna att beslutsbefogenheten inte bör ges till en förvaltningsmyndighet. Enligt den föreslagna lagstiftningen ska Riksgäldskontoret, om myndigheten överväger en åtgärd som kan få direkta budget- eller systemeffekter, till regeringen överlämna frågan om huruvida åtgärden med hänsyn till risken för sådana effekter kan godtas. Alla åtgärder som finansieras med medel från resolutionsreserven kommer att påverka det finansiella sparandet. Med direkta budgeteffekter avses dock i detta sammanhang enbart sådana effekter som följer av åtgärder som inte finansieras med medel ur resolutionsreserven. Det kan bli aktuellt för regeringen att bli involverad i beslutsfattandet, t.ex. i det gränsöverskridande samarbete som kan kräva såväl internationella överenskommelser om resolutionsåtgärder som fördelning av kostnader mellan medlemsstater för krishanteringen. Det anges i den föreslagna lagstiftningen att regeringen, när Riksgäldskontoret avser att låna ut medel ur resolutionsreserven till något annat finansieringsarrangemang inom EES, ska bedöma om utlåningen kan tillåtas utifrån de budget- eller systemeffekter utlåningen kan ge upphov till. Det kan inte uteslutas att även rent nationella ärenden kan innehålla sådana omständigheter att Riksgäldskontorets beslut bör föregås av regeringens godkännande. Utskottet delar regeringens bedömning att det inte är möjligt eller lämpligt att i lag eller annan författning på förhand precisera ytterligare i vilka fall sådana beslut ska prövas av regeringen.

Lagförslagen i propositionen innebär att ett vidsträckt bemyndigande ges till regeringen och Riksgäldskontoret. Regeringen får tillåta åtgärder som får

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	direkta budget- eller systemeffekter. Alla åtgärder som finansieras med medel
	från resolutionsreserven kommer att påverka det finansiella sparandet. Staten
	ska på Riksgäldskontorets begäran omedelbart ställa medel ur reserven till
	Riksgäldskontorets förfogande för finansiering av åtgärder i resolution. Den
	föreslagna lagstiftningen innebär vidare att reglerna i lagen om statens budget
	om statlig avgiftssättning får frångås om synnerliga skäl föreligger. Riksdagen
	har dock godtagit motsvarande vidsträckta bemyndiganden i samband med att
	den nuvarande stödlagen antogs (bet. 2008/09:FiU16). Regeringen gavs
	genom den nuvarande stödlagen ett icke beloppsbegränsat bemyndigande att
	besluta om stödåtgärder. Mot den bakgrunden anser utskottet att förslagen till
	lag om resolution och lag om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut kan
	anses vara befogade.
	I propositionen föreslås vidare att instituten ska betala en årlig
	resolutionsavgift	till	resolutionsreserven.	När	behållningen	i

resolutionsreserven har nått 3 procent ska i stället en riskavgift tas ut som baseras på risken i varje instituts verksamhet.

Riskavgiften ska enligt regeringens förslag tas ut i enlighet med bestämmelser som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Utskottet konstaterar att det i den lagbestämmelse om riskavgiften som regeringen föreslagit endast anges att riskavgiften ska spegla den förväntade kostnad som kan komma att belasta resolutionsreserven i fråga om den avgiftsskyldige, och att avgiften kan sättas till noll om sannolikheten för att en avgiftsskyldig kommer att försättas i resolution är mycket låg. Vidare föreslås en möjlighet att sätta ned riskavgiften om det finns särskilda skäl. I propositionen anges att det är angeläget att avgiftsuttaget utformas så att institutens incitament till ett riskfyllt beteende minskar, detta bl.a. mot bakgrund av den svenska banksektorns storlek i förhållande till den nationella ekonomin. I den föreslagna lagen om resolution anges inte hur risken ska uppskattas för varje enskilt institut eller i övrigt hur avgiften för varje avgiftsskyldig ska fastställas. Det är fråga om belastande avgifter som ska tas ut av enskilda institut under en lång tid. Utskottet anser därför att det bör framgå närmare av lagen vilka kriterier som ska tillämpas vid bestämmandet av riskavgiften. Dessutom bör det enligt utskottets mening tydliggöras att bestämmelsen syftar till att ge instituten incitament att minska sina risker. Att i så stor utsträckning som förslaget innebär delegera befogenheten att bestämma hur riskavgiften närmare ska regleras är enligt utskottet inte lämpligt. Samtidigt anser utskottet att regleringen i lag inte får bli för detaljerad.

Enligt uppgift från regeringen beräknas inte behållningen i resolutionsreserven uppgå till 3 procent av insättningarna förrän 2020. Först då beräknas således att de årliga riskavgifterna kommer att börja tas ut. Mot den bakgrunden tillstyrker utskottet förslaget till en ny lag om resolution även i den del det handlar om riskavgifterna. Utskottet anser dock att regeringen bör utreda hur bestämmelserna i lagen om resolution om riskavgiften kan utformas

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

2015/16:FiU17

så att kriterierna för fastställandet av riskavgifterna blir tydligare reglerade i lagen. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen under 2017 med förslag på ändringar av lagen om resolution.

I offentlighets- och sekretesslagen föreslår regeringen att sekretess ska gälla i ärenden om resolution för bl.a. uppgifter om affärs- och driftsförhållanden hos den som ärendet avser. Vidare föreslår regeringen två sekretessbrytande bestämmelser. Förslagen innebär att sekretessen i resolutionsärenden inte ska hindra att en uppgift lämnas till en enskild som deltar i ett resolutionsförfarande om uppgiften behövs för att planera eller utföra en resolutionsåtgärd respektive till en konkursförvaltare eller en likvidator. I den nya lagen om resolution föreslås en bestämmelse om tystnadsplikt för den som deltar i verksamhet enligt lagen för det denne fått veta om bl.a. enskilds affärs- och driftsförhållanden. Någon motsvarande bestämmelse om tystnadsplikt för konkursförvaltare och likvidatorer föreslås inte. Utskottet utgår från att regeringen har övervägt frågan om behovet av en särskild bestämmelse i lagen om resolution om tystnadsplikt för konkursförvaltare och likvidatorer. Vidare förutsätter utskottet att regeringen återkommer med förslag till lagstiftning i frågan om det skulle visa sig behövas.

Utskottet föreslår också några justeringar i några av lagförslagen. Utskottet finner att det inte är behövligt att hämta in upplysningar eller yttranden om förslagen till lagändringar. På grund av frågornas art anser utskottet vidare att Lagrådets granskning skulle sakna betydelse.

I förslaget till lagen om resolution föreslår utskottet några rättelser i 1 kap. 2 §, 3 kap. 19 §, 27 kap. 13 § och några mindre justeringar av 7 kap. 4 § och 30 kap. 2 §. Vad gäller 7 kap. 4 § bedömer utskottet att terminologin bör vara densamma som i övriga delar av 7 kap., dvs. att ”skulderna” ska ersättas med ”förpliktelserna”.

I lagen om bank- och finansieringsrörelse föreslår utskottet också några justeringar av lagförslagen. I 6 a kap. 1 och 2 §§ regleras att återhämtningsplaner och koncernåterhämtningsplaner ska lämnas in till Finansinspektionen. Enligt utskottet bör bestämmelserna kompletteras så att det framgår att planerna ska lämnas in vid den tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer. Bestämmelsen i 13 kap. 8 a § om upprättande av register över finansiella avtal bör förtydligas så att innebörden överensstämmer med vad regeringen anför i propositionen (s. 288). Vidare föreslår utskottet ett förtydligande av bemyndigandet i 16 kap. 1 § om sådana register.

Vidare föreslår utskottet vissa ändringar av regeringens förslag när det gäller lagen om värdepappersmarknaden. För det första bör 8 a kap. 1 § ändras så att paragrafen definierar vilka värdepappersbolag som ska följa reglerna om återhämtningsplaner. För det andra bör, på motsvarande sätt som i 6 a kap. 1 och 2 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse, 8 a kap. 2 och 3 §§ lagen om värdepappersmarknaden, som gäller att återhämtningsplaner och koncernåterhämtningsplaner ska lämnas in till Finansinspektionen, kompletteras så att det framgår att planerna ska lämnas in vid den tidpunkt

2015/16:FiU17	UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
	Finansinspektionen bestämmer. I 23 kap. 3 b § föreslås för det tredje dels att
	den myndighet som anges i paragrafen ska vara Finansinspektionen, dels att
	paragrafens innebörd ska överensstämma med vad regeringen anför i
	propositionen (s. 288). Slutligen föreslår utskottet en rättelse i 8 b kap. 17 §.
	I övriga delar tillstyrker utskottet propositionen.

2015/16:FiU17

Särskilt yttrande

Genomförande av krishanteringsdirektivet, punkt 1 (V)

Håkan Svenneling (V) anför:

Jag vill framhålla följande i samband med att krishanteringsdirektivet genomförs i svensk rätt.

Statligt ägande

När det gäller statens möjlighet att överta banker så ska ett övertagande enligt förslaget endast kunna ske i det andra steget, dvs. när man har genomfört de andra möjliga verktygen. Jag vill peka på att detta riskerar att förvärra kriser genom att det kan ta för lång tid innan staten får kontroll över situationen. Likaså tycker jag att den föreslagna regeln om att staten inte får behålla ägandet utan måste avyttra det så snart som de marknadsmässiga och finansiella omständigheterna gör det möjligt inte är sakligt motiverad. Vänsterpartiets principiella ingång är att staten ska kunna fortsätta äga en bank som har varit föremål för resolution. Skattebetalarna kan ha en större ekonomisk vinning av fortsatt ägande och det kan också leda till att konkurrensen mellan bankerna stärks. Ett fortsatt statligt ägande kan också vara viktigt för att värna den finansiella stabiliteten och säkerställa att staten får tillbaka de medel som staten bidragit med för sitt risktagande.

Förutsättningarna för att använda de statliga stabiliseringsverktygen

En av förutsättningarna för att använda de statliga stabiliseringsverktygen är enligt de föreslagna bestämmelserna att ägare och borgenärer har bidragit genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt med ett belopp motsvarande 8 procent av skulderna i företaget. Jag anser att detta bidrag från ägarna och borgenärerna borde ha varit större. Ägarna borde ta ett större ansvar för skulderna i företaget.

Angående minimikravet och vissa typer av instrument

Vänsterpartiet delar Riksbankens syn på att resolutionsmyndigheten borde ha getts möjlighet att kräva att minimikravet fullt ut ska uppfyllas med kapitalbas. Detta för att minska risken att ett institut strukturerar sina skulder så att skuldnedskrivningsverktyget inte får avsedd effekt.

Villkor för förebyggande statligt stöd

I de föreslagna bestämmelserna (2 kap. 2 § lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut) borde villkoret ha varit att stödet ska utformas så att

2015/16:FiU17	SÄRSKILT YTTRAND
	statens insatser kan återfås i stället för som det nu formuleras i bestämmelsen,
	dvs. att stödet ska utformas så att statens insatser i möjligaste mån kan återfås.
	Ersättning till Riksgäldskontoret
	I förslaget till lag om resolution föreslås (24 kap. 6 §) att ett företag i resolution
	ska ersätta Riksgäldskontoret för skäliga kostnader och utlägg som har
	uppkommit i samband med beslut om att försätta företaget i resolution och
	vidtagande av resolutionsåtgärder. Enligt min mening borde företaget ersätta
	Riksgäldskontoret för alla kostnader som har uppkommit i samband med
	resolution och således borde ordet ”skäliga” ha tagits bort.

2015/16:FiU17

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2015/16:5 Genomförande av krishanteringsdirektivet:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om resolution.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till ändring i lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till ändring i sparbankslagen (1987:619).

7.Riksdagen antar regeringens förslag till ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672).

9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker.

11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring av lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.

13.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

14.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

15.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551).

16.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:1047) om internationella förhållanden rörande försäkringsföretags och kreditinstituts insolvens.

17.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

18.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

2015/16:FiU17

BILAGA 2

Regeringens lagförslag