Gemensamt konsumentskydd i EU

Civilutskottets betänkande 2013/14:CU7

Starkare konsumentskydd vid handel på distans och på offentliga platser (CU7)

Spela video
Laddar {{loadingpercent}}%
Spela video
Spela video

00:00 00:00
00:00

Konsumentskyddet stärks. Det gäller framför allt i situationer där försäljningen sker på distans, till exempel via en webbplats, eller utanför affärslokaler. En konsument som ingår ett avtal på offentlig plats som en gata, ett köpcentrum eller en badstrand ska ha ångerrätt på sitt köp. Den som beställer en vara eller en tjänst via en webbplats ska vara bunden av beställningen bara om han eller hon uttryckligen har gått med på att betala för varan eller tjänsten. Det blir också tydligare vilket informationsansvar försäljaren har när försäljningen sker på distans eller utanför affärslokaler.

I vissa delar ska konsumentskyddet stärkas vid alla typer av avtal, även sådana som görs i en affär. Om köparen i efterhand behöver kontakta säljaren ska det till exempel inte vara tillåtet att endast ha ett betalnummer som köparen kan ringa för att få kontakt.

De nya bestämmelserna, som bygger på ett EU-direktiv, gäller från den 13 juni 2014. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Datum för beslutet: 12 december 2013
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen.

Hela betänkandet

Betänkande 2013/14:CU7 (pdf, 2 MB)
2013/14:CU7 Gemensamt konsumentskydd i EU

Civilutskottets betänkande

2013/14:CU7

Gemensamt konsumentskydd i EU

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2013/14:15 Gemensamt konsumentskydd i EU. I propositionen föreslår regeringen ändringar i bl.a. konsumentköplagen, lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, distans- och hemförsäljningslagen och marknadsföringslagen för att genomföra ett EU-direktiv om konsumenträttigheter i svensk rätt. Förslagen syftar till att stärka konsumentskyddet vid avtal som ingås på distans och utanför affärslokaler.

Regeringens förslag innebär bl.a. att ångerrätt införs för konsumenter som ingår avtal på offentliga platser som gator, köpcenter och badstränder. Tydliga regler föreslås också om vilken informationsskyldighet näringsidkaren har vid ingående av avtal på distans och utanför affärslokaler. Vid distansavtal som ingås på en näringsidkares webbplats föreslås även att konsumenten endast ska vara bunden om han eller hon uttryckligen har gått med på att betala för varan eller tjänsten.

I propositionen föreslås vidare att konsumentskyddet i vissa avseenden ska stärkas för alla konsumentavtal, dvs. även avtal som ingås i butik. Ett avtalsvillkor som innebär att konsumenten är hänvisad till ett betalnummer för telefonkontakter med näringsidkaren efter det att ett avtal ingåtts ska anses oskäligt.

Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 13 juni 2014.

Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag med några språkliga justeringar och en lagteknisk anpassning.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Gemensamt konsumentskydd i EU

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932) med den ändringen att 13 och 43 §§ får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

2. lag om ändring i lagen (1991:351) om handelsagentur med den ändringen att 22 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

3. lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden,

4. lag om ändring i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59),

5. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

6. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),

7. lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846),

8. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) med den ändringen att 39 kap. 5 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:15 punkterna 1–8.

Stockholm den 28 november 2013

På civilutskottets vägnar

Veronica Palm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Veronica Palm (S), Nina Lundström (FP), Oskar Öholm (M), Carina Ohlsson (S), Marta Obminska (M), Hillevi Larsson (S), Margareta Cederfelt (M), Jonas Gunnarsson (S), Ola Johansson (C), Yilmaz Kerimo (S), Jessika Vilhelmsson (M), Jan Lindholm (MP), Roland Utbult (KD), Markus Wiechel (SD), Marianne Berg (V), Thomas Finnborg (M) och Lars Eriksson (S).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 25 oktober 2011 ett nytt direktiv (2011/83/EU) om konsumenträttigheter. Genom direktivet upphävs tidigare direktiv om hem- och distansförsäljning från 1985 respektive 1997. Dessutom ändras direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal från 1993 och direktivet om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier från 1999.

I kommissionens regi har tre möten hållits om genomförandet av direktivet. Överläggningar om tolkningen och genomförandet av direktivet har dessutom hållits med företrädare för berörda departement i övriga nordiska länder.

Som ett led i genomförandet utarbetades i Justitiedepartementet departementspromemorian Gemensamt konsumentskydd i EU (Ds 2013:15). Promemorian har remissbehandlats.

Civilutskottet hade den 16 december 2008, den 20 april 2010, den 30 november 2010 och den 26 april 2011 överläggningar med företrädare för regeringen om direktivförslaget.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen antar de förslag till ändringar i bl.a. konsumentköplagen (1990:932), lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) och marknadsföringslagen (2008:486) som har lagts fram i propositionen. Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.

Direktivet om konsumenträttigheter

Direktivet om konsumenträttigheter spänner över ett stort område. Huvudsakligen regleras avtal om konsumentköp och konsumenttjänster som ingås på distans eller utanför affärslokaler. Men direktivet innehåller också artiklar som gäller oavsett på vilket sätt ett avtal ingås. Det gäller exempelvis vissa artiklar om oskäliga avtalsvillkor. Direktivet är ett s.k. fullharmoniseringsdirektiv. Det innebär att medlemsstaterna inte får behålla eller införa bestämmelser i nationell lag som skiljer sig från vad som föreskrivs i direktivet.

Syftet med direktivet är dels att åstadkomma ett konsumentskydd som ligger på en hög nivå, dels att bidra till att den inre marknaden fungerar tillfredsställande. Bakgrunden till direktivet är att allt fler människor handlar varor och tjänster på distans, framför allt via internet, och inte sällan från utlandet. Samma regler kommer i och med direktivet att gälla i alla EU-länder, vilket gör det enklare för både konsumenter och näringsidkare att veta vad som gäller vid köp av varor och tjänster både i hemlandet och i andra länder inom unionen.

Utskottets överväganden

Gemensamt konsumentskydd i EU

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag med några språkliga justeringar och en lagteknisk anpassning.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen ändringar i bl.a. konsumentköplagen, lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, distans- och hemförsäljningslagen och marknadsföringslagen för att genomföra direktivet om konsumenträttigheter i svensk rätt. Regeringen anför att direktivet bör genomföras på ett sådant sätt att direktivets konsumentskydd säkert uppfylls. Samtidigt är det viktigt att avgöra i vad mån nya regler också ska gälla för konsumentavtal som faller utanför direktivets tillämpningsområde. Genomförandet måste anpassas till den terminologi och systematik som finns i den svenska konsumentlagstiftningen.

Regeringen konstaterar att det i svensk rätt inte finns någon generell konsumentlag som är tillämplig på alla typer av konsumentavtal och som dessutom innehåller så många olika typer av bestämmelser som finns i direktivet. Genomförandet av direktivet kommer därför att påverka flera lagar. Det nya direktivet innehåller huvudsakligen bestämmelser om distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler. Distans- och hemförsäljningslagen är därför central vid genomförandet av direktivet. I och med att begreppet hemförsäljning utmönstras ur distans- och hemförsäljningslagen bör lagen byta namn och struktureras om.

Regeringens förslag innebär i huvudsak följande. Distans- och hemförsäljningslagen ska byta namn till lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Med avtal utanför affärslokaler avses t.ex. avtal som ingås vid gatuförsäljning. Sådana avtal ska alltså omfattas av lagen.

Liksom den nuvarande regleringen i distans- och hemförsäljningslagen omfattar direktivet avtal om överlåtelse och upplåtelse av lös egendom samt tjänsteavtal. Flera typer av avtal är undantagna från direktivets tillämpningsområde. I den nu gällande distans- och hemförsäljningslagen finns också undantag för delvis samma avtalstyper. Dessutom har andra avtalstyper undantagits från delar av lagen, t.ex. från bestämmelserna om ångerrätt. Regeringens förslag innebär att några undantag är oförändrade i förhållande till de nuvarande undantagen i lagen, men andra är nya. Som exempel kan nämnas att avtal om uthyrning av fast egendom för annat ändamål än varaktigt boende, t.ex. av en sommarstuga eller en lokal, ska omfattas av bestämmelserna, liksom avtal som ingås vid en auktion. Avtal som avser lotteritjänster ska däremot inte längre omfattas av regleringen. Även avtal utanför affärslokaler där det pris som konsumenten ska betala understiger 400 kronor ska undantas från bestämmelserna.

Bestämmelserna om bl.a. informationskrav och ångerrätt för distansavtal om finansiella tjänster ska gälla även vid avtal om finansiella tjänster som ingås utanför affärslokaler. Avtal där det pris som konsumenten ska betala understiger 400 kronor ska dock undantas från bestämmelserna. Även kreditavtal ska undantas från bestämmelserna.

Vid distansavtal och avtal utanför affärslokaler om varor och icke finansiella tjänster ska all information ges till konsumenten innan avtalet ingås. En nyhet är att näringsidkaren ska informera om vilken maskin- och programvara som krävs för digitala produkter.

Informationen ska vara klar och begriplig och särskild hänsyn ska tas till behovet av skydd för särskilt utsatta personer. När ett avtal har ingåtts ska konsumenten inom rimlig tid få en kopia av avtalet eller en bekräftelse av avtalet.

Näringsidkare som åsidosätter informationsskyldigheten ska kunna drabbas av sanktioner enligt marknadsföringslagen.

Det införs också en civilrättslig regel om följden av utebliven information. Informerar inte näringsidkaren om kostnader för leverans och porto eller andra tillkommande kostnader är konsumenten inte skyldig att betala sådana kostnader.

En näringsidkare ska på sin webbplats tidigt i beställningsprocessen ange begränsningar i leveransen och vilka betalningssätt som godtas. För att konsumenten ska vara bunden av en beställning som görs på en näringsidkares webbplats krävs att konsumenten uttryckligen påtagit sig förpliktelsen att betala.

Det införs gemensamma bestämmelser om ångerrätt för distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Ångerfristen ska alltid vara 14 dagar. För vissa avtalstyper gäller inte ångerrätten.

När ångerrätten utövas ska konsumenten, med vissa undantag, på egen bekostnad lämna eller sända tillbaka varan till näringsidkaren. Näringsidkaren ska återbetala vad konsumenten har betalat för varan och har då rätt till avdrag för värdeminskning på varan, om värdeminskningen har uppkommit till följd av att konsumenten har hanterat varan i större utsträckning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper och funktion.

Vid konsumentavtal som ingås i näringsidkarens affärslokal ska näringsidkaren, innan avtal ingås, lämna information till konsumenten om bl.a. varans eller tjänstens egenskaper och funktion. Informationen behöver inte lämnas om det gäller ett vardagligt avtal som fullgörs omedelbart i samband med att det ingås eller om informationen framgår av sammanhanget.

Om näringsidkaren inte lämnar denna information ska han eller hon kunna drabbas av sanktioner enligt marknadsföringslagen.

Vid konsumentköp ska säljaren avlämna varan utan onödigt dröjsmål och senast 30 dagar efter det att avtalet ingicks, om det inte följer av avtalet när varan ska avlämnas.

Köparen ska ha rätt att häva köpet vid dröjsmål, om dröjsmålet är av väsentlig betydelse för honom eller henne, om köparen före avtalets ingående meddelat säljaren att leverans senast en viss dag är av avgörande betydelse eller om säljaren förklarat att han eller hon inte avser att leverera varan.

Ett avtalsvillkor ska kunna förbjudas att användas i framtiden om villkoret innebär att konsumenten är hänvisad till ett betalnummer för telefonkontakter med näringsidkaren med anledning av ett ingånget avtal.

Ett avtalsvillkor som innebär att konsumenten blir skyldig att betala tillägg utöver det avtalade priset för en vara, tjänst eller annan nyttighet ska som utgångspunkt vara utan verkan mot konsumenten.

Medlemsstaterna ska senast den 13 december 2013 anta de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra direktivet.

De föreslagna bestämmelserna ska träda i kraft den 13 juni 2014. I fråga om avtal som ingåtts före ikraftträdandet ska äldre bestämmelser tillämpas.

Utskottets ställningstagande

Regeringens lagförslag har inte mött invändningar i någon motion. Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag. Några språkliga justeringar och en lagteknisk anpassning bör dock göras på det sätt som redovisas nedan.

När det gäller förslagen till ändringar i 13 och 43 §§ konsumentköplagen och 22 § lagen om handelsagentur bör lagtexten göras könsneutral. Utskottets förslag framgår av bilaga 3.

I proposition 2013/14:22 Undantag från kassaregisterkrav vid obetydlig omfattning föreslås bl.a. en ändring i 39 kap. 5 § skatteförfarandelagen. Skatteutskottet har i betänkande 2013/14:SkU14 tillstyrkt regeringens förslag. Även i den proposition som nu är aktuell föreslås en ändring i samma paragraf. Detta lagförslag behöver därför anpassas till ändringen i betänkande 2013/14:SkU14. Den lagtekniska anpassningen framgår av bilaga 3.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2013/14:15 Gemensamt konsumentskydd i EU:

1.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932).

2.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:351) om handelsagentur.

3.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

4.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59).

5.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

6.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).

7.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846).

8.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

1 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932)

Regeringens förslag

Utskottets förslag

13 §

Köparen får häva köpet, om säljarens dröjsmål är av väsentlig betydelse för honom eller om han före avtalets ingående har meddelat säljaren att avlämnande av varan senast en viss dag är avgörande för att han ska ingå avtalet. Köparen får också häva köpet, om säljaren meddelar att han inte kommer att avlämna varan.

Köparen får häva köpet, om säljarens dröjsmål är av väsentlig betydelse för köparen eller om köparen före avtalets ingående har meddelat säljaren att avlämnande av varan senast en viss dag är avgörande för att han eller hon ska ingå avtalet. Köparen får också häva köpet, om säljaren meddelar att han eller hon inte kommer att avlämna varan.

Om köparen har krävt att säljaren avlämnar varan inom en bestämd tilläggstid och om tilläggstiden inte är oskäligt kort, får köparen även häva köpet om varan inte avlämnas inom tilläggstiden. Medan tilläggstiden löper får köparen häva köpet endast om säljaren meddelar att han inte kommer att fullgöra köpet inom denna tid.

Om köparen har krävt att säljaren avlämnar varan inom en bestämd tilläggstid och om tilläggstiden inte är oskäligt kort, får köparen även häva köpet om varan inte avlämnas inom tilläggstiden. Medan tilläggstiden löper får köparen häva köpet endast om säljaren meddelar att han eller hon inte kommer att fullgöra köpet inom denna tid.

Om köparen har krävt fullgörelse av köpet utan att ange någon tilläggstid, får köparen häva köpet om varan inte avlämnas inom en skälig tid efter det att kravet framställdes.

43 §

Om köpet hävs, bortfaller säljarens skyldighet att överlämna varan och köparens skyldighet att betala köpesumman.

I den mån köpet har fullgjorts får vardera parten kräva att motparten utan onödigt dröjsmål lämnar tillbaka vad han har tagit emot. Var och en får då hålla inne vad han har tagit emot till dess att den andre ger ut vad han ska lämna tillbaka samt betalar eller ställer godtagbar säkerhet för skadestånd och ränta som han kan vara skyldig att betala.

I den mån köpet har fullgjorts får vardera parten kräva att motparten utan onödigt dröjsmål lämnar tillbaka vad han eller hon har tagit emot. Var och en får då hålla inne vad som tagits emot till dess att den andre ger ut vad som ska lämnas tillbaka samt betalar eller ställer godtagbar säkerhet för skadestånd och ränta som han eller hon kan vara skyldig att betala.

Om säljaren ska företa omleverans, får köparen hålla inne vad han har tagit emot till dess att omleverans sker.

Om säljaren ska företa omleverans, får köparen hålla inne vad han eller hon har tagit emot till dess att omleverans sker.

2 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:351) om handelsagentur

Regeringens förslag

Utskottets förslag

22 §

Agenten får inte utan särskilt bemyndigande ta emot betalning för sålda varor eller efter det att ett avtal har ingåtts medge anstånd med betalningen eller nedsättning i priset eller annan ändring i avtalet.

Om huvudmannen får kännedom om att agenten utan bemyndigande har vidtagit en åtgärd som avses i första stycket beträffande ett avtal som kan anses ha kommit till stånd genom agentens medverkan eller som har ingåtts med en tredje man som hör till ett område eller en kundkrets som har tilldelats agenten, ska huvudmannen, om han inte vill godkänna åtgärden, meddela tredje man detta utan oskäligt uppehåll. Om han inte gör det, anses han ha godkänt åtgärden.

Om huvudmannen får kännedom om att agenten utan bemyndigande har vidtagit en åtgärd som avses i första stycket beträffande ett avtal som kan anses ha kommit till stånd genom agentens medverkan eller som har ingåtts med en tredje man som hör till ett område eller en kundkrets som har tilldelats agenten, ska huvudmannen, om han eller hon inte vill godkänna åtgärden, meddela tredje man detta utan oskäligt uppehåll. Om huvudmannen inte gör det, anses han eller hon ha godkänt åtgärden.

I fråga om distansavtal och avtal utanför affärslokaler finns särskilda bestämmelser i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler.

3 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Lydelse enligt bet. 2013/14:SkU14

Utskottets förslag

39 kap.

5 §

Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte för den som

1. bara i obetydlig omfattning säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort,

2. är befriad från skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) för inkomst från sådan försäljning som avses i 4 §,

3. bedriver taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211),

4. säljer varor eller tjänster genom sådana distansavtal eller hemförsäljningsavtal som avses i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59),

4. säljer varor eller tjänster genom distansavtal eller hemförsäljningsavtal,

5. säljer varor eller tjänster med hjälp av en varuautomat eller annan liknande automat eller i en automatiserad affärslokal, eller

6. anordnar automatspel enligt lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel eller enligt lotterilagen (1994:1000).

Vid bedömningen enligt första stycket 1 av om det är fråga om försäljning i obetydlig omfattning ska det särskilt beaktas om försäljningen normalt uppgår till eller kan antas komma att uppgå till sammanlagt högst fyra prisbasbelopp under ett beskattningsår.

2

Beredning

Beredning i utskottet: 2013-11-07
Justering: 2013-11-28
Betänkande publicerat: 2013-12-04
Trycklov: 2013-12-04
Betänkande 2013/14:CU7
3

Debatt

Debatt i kammaren: 2013-12-11
4

Beslut

Beslut: 2013-12-12
1 förslagspunkt, 1 acklamation