Förstärkt meddelarskydd för anställda i kommunala företag

Fru talman! Meddelarfriheten ska motverka oönskade effekter av reglerna om sekretess. Meddelarfrihetens betydelse för yttrande- och informationsfrihet är odiskutabel. Det är en del av det pussel som finns för att vi ska kunna säkerställa ett allsidigt underlag för offentlig debatt och demokratisk kontroll av myndigheternas arbete. Den kan inskränkas, vilket också framgår av vår lagstiftning och av tidigare ärende. Offentlighetsprincipen är basen i detta, och dess tillämpning utanför myndighetsområdet har diskuterats under ganska lång tid. Offentlighetsprincipen hör tydligt hemma inom den offentliga sektorn och inom myndighetsområdet. När den diskuterats har det främst handlat om hur man ska hantera den utveckling som vi kunnat se med alltfler statliga och kommunalt dominerade privaträttsliga subjekt, alltså bolag som följer aktiebolagslagen. Därmed är de inte myndigheter och sålunda inte heller en del av offentligheten. Vi har sett en växande flora, främst inom den kommunala sektorn, av bolagiseringar. Det har skett utan att man privatiserat. Det har drivits fram en utveckling som börjar likna aktiebolag och ska verka under samma regelverk, men beroende på vem som är ägare ska de ha olika relationer. De ska alltså på något sätt vara offentliga myndigheter trots att de är bolag. Det har gjort att vi tillfört de kommunala bolagen offentlighetsprincipen, att de ska verka utifrån den. Allmänna handlingar i kommunala bolag ska naturligtvis vara offentliga. De statliga bolagen lever inte efter samma regelverk när det gäller den delen, och naturligtvis inte de privatägda. Jag har hört Vänsterpartiets företrädare, och även andra, säga i kammaren att de egentligen vill utsträcka den principen till att gälla hela fältet av verksamheter, att det inte ska finnas någon begränsning till enbart den offentliga sektorn och myndigheterna. Det handlar om att kunna granska hela den delen. Vi ser det förslag som i dag ligger på riksdagens bord som ett steg som förmodligen kommer att hälsas välkommet av företrädare för Vänsterpartiet och även av en del andra. Det är ett steg på vägen för att återigen blanda korten mellan offentligt och privat. Vi noterar att steget tas i den kommunala sektorn men inte i den statliga. De statliga bolagen lever fortfarande kvar i en annan värld, i den privata. Man skulle kanske kunna säga att det känns något förvånande att man inte börjar på hemmaplan utan i den kommunala sfären. Måhända beror det på att det hänt mycket på det kommunala området när det gäller bolagisering. Men då borde man ju titta på den frågan. Om man så att säga vill hålla verksamheten under offentliga ögon borde man också försöka pröva de frågorna och inte gå den andra vägen och därmed dra in offentlighetsprincipen i aktiebolagslagen och i den verksamheten. Vi har accepterat offentlighetsprincipen inom kommunala bolag, men nu tycker vi att det finns skäl att ta en paus och verkligen fundera över om det är den vägen vi ska gå - styckevis och delt - in i en modell som innebär att vi för in offentlighetsprincipen i aktiebolagslagens värld, in i den privata sfären, och bort från det som handlar om myndighetsutövning och som varit skälet till och grunden för att vi ska kunna hävda den i alla sammanhang. Mot den bakgrunden har vi, fru talman, väckt en motion i detta ärende, och det är också mot den bakgrunden jag har en reservation till betänkandet. I det här skedet yrkar jag bifall till den, men jag utesluter inte att jag låter den passera om vi för tids vinnande skulle behöva göra det.

Fru talman! Om vi för en stund sedan debatterade ett betänkande som var mycket brett, det handlade om riksdagen i modern tid med allt vad det innebär, så behandlar vi nu ett betänkande som är väldigt smalt. Att stå i talarstolen och tala om vikten av ett demokratiskt samhälle känns på något vis lite onödigt, och därför blir man också lite förvånad att det finns motioner och reservationer som handlar om att inskränka möjligheten till ett demokratiskt samhälle. I motionerna och reservationerna sägs att det ska finnas meddelarfrihet och frihet för anställda att tala, att det ska vara självklart. Men detta med meddelarfrihet handlar också om vilka arbetsredskap man vill ge demokratin. För att en demokrati över huvud taget ska kunna verka krävs att det finns en öppenhet, en insynsmöjlighet, och, inte minst, människor som vågar och ges förutsättningar att utnyttja dessa möjligheter. Det är viktigt eftersom människor måste kunna utkräva ansvar av dem som utövar makten. Annars fungerar inte demokratin som den ska. Den här debatten handlar lite grann om vilka redskap och förutsättningar som ges. Det är ju det som egentligen är meddelarfriheten och meddelarskyddet. Meddelarfriheten är en viktig del av offentlighetsprincipen. Den garanterar att medborgarna kan få insyn i den offentliga verksamheten. Alltfler kommuner väljer i dag, vilket Kerstin Lundgren var inne på, att av olika anledningar driva sina verksamheter i bolagsform. Det innebär, som Kerstin Lundgren också sade, att de går från den offentliga till den privaträttsliga sfären. Men det sker bara till en del eftersom medborgarna fortfarande har rätt att kräva insyn i och ansvar av dessa bolag. I och med att de kommunala bolagen nu kommer att omfattas av reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess är det naturligt att meddelarfriheten utökas till att också gälla anställda i de bolagen. I grund och botten handlar förslaget om den demokratiska öppenheten. I takt med att det blivit allt vanligare att offentlig verksamhet bedrivs av privata intressenter har även behovet av insyn ökat. Det är inte acceptabelt att medborgarnas möjlighet till insyn och deltagande i den kommunala demokratin ska vara beroende av i vilken form kommunen väljer att bedriva sin verksamhet. Självklart ska det råda insyn i all offentlig verksamhet. Herr talman! Det finns ändå vissa inskränkningar i öppenheten. Vi är fullt medvetna om att ett bolag kan gå över till att bli ett privaträttsligt organ, och det innebär att den fullkomliga öppenheten kan skada bolagets möjligheter att verka på en konkurrensutsatt marknad. Därför finns det sekretessregler till skydd för företagens affärsverksamhet och avtal, och dessutom är bolagets vd och styrelsens representanter också skyldiga att följa aktiebolagens regler om lojalitet mot bolaget. Det utökade meddelarskyddet kommer inte att gälla de personerna. Vi tror självklart inte att en utökad meddelarfrihet kommer att skapa ett flöde av hemliga uppgifter som lämnas ut till medierna. Det finns ingen anledning att anta att anställda i ett kommunalt bolag skulle vara mindre lojala mot sin verksamhet än privatanställda eller myndighetsanställda. Syftet är självklart att vidga samhällsdebatten och att skapa människor som vågar prata och berätta om vad som händer i verksamheterna. Herr talman! Meddelarfriheten garanterar att personer med störst kunskap om den offentliga verksamheten har möjligheten att påpeka missförhållanden. Eftersom anställda har förståelsen och kunskapen om bolagens verksamheter är det viktigt att just dessa känner tryggheten att rapportera missförhållanden utan rädsla för repressalier. Därför är meddelarskyddet nödvändigt för att debatter om viktig kommunal verksamhet verkligen blir av. Låt mig föregripa att Mats Einarsson kommer att prata om att utöka detta. Det är ett synsätt som jag har större förståelse för än Kerstin Lundgren som kanske vill inskränka den formen av rättigheter för anställda. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkande KU36 och avslag på alla motioner och eventuella reservationer som hör till betänkandet.

Herr talman! Det är spännande att höra företrädare för Socialdemokraterna tala om att det är viktigt att ha meddelarfrihet så att man utan rädsla för repressalier ska kunna berätta vad som händer i verksamheter. Syftet är att berätta om sådana saker i verksamheten som man annars egentligen inte ska berätta om. Annars finns yttrandefrihet. Den möjligheten finns. Men det här är ett sätt att komma vidare på områden där man egentligen inte ska berätta. Det är uppenbarligen fråga om en vilja att gå vidare på flera områden. Herr talman! Jag har tagit del av exempel från Stockholms läns landsting - inte helt obekant, måhända - där den socialdemokratiska majoriteten skriver avtal med lojalitetsklausuler. De jobbar för att försöka begränsa möjligheterna för medarbetare på Karolinska Institutet och andra ställen att hävda sin mening. Man blir tagen i hampan och utsatt för repressalier. Vore det inte mer spännande, herr talman, att börja jobba på det område där meddelarfriheten ska verka, där vi har den offentliga verksamheten, där vi har myndighetsutövning? Vore det inte bättre att jobba för att den ska fungera där i stället för att den ska verka där den inte syftar till att granska myndighetsutövning, nämligen inom aktiebolagslagens sfär - den privata sfären?

Herr talman! Självklart ska man titta på dessa saker om de missbrukas, Kerstin Lundgren. Men det är inte det som betänkandet handlar om. Det handlar om att utöka anställdas möjligheter att våga lite mer. Du var inne på att det naturligtvis bildas en gråzon när offentliga verksamheter går över i den privaträttsliga sfären. Då kan jag inte förstå varför man ska sätta en snävare ram i stället för att utöka ramen för människors yttrandefrihet och möjligheter att prata. Jag har lite svårt att förstå varför man ska snäva in. Jag ser gärna att det blir ytterligare utökningar av sådant som också ingår i aktiebolagsreglerna. Man jag förstår att det är en lång vandring dit.

Herr talman! Yoomi Renström säger att man visst ska rätta till bekymren i till exempel Stockholms läns landsting. Men varför gör man inte det, herr talman? Varför försöker hela tiden det offentliga Myndighets-Sverige att komma runt? Regeringen bedriver verksamhet för att försöka komma förbi offentlighetsprincipen så att vi inte ska kunna göra vår granskning. Det finns helt enkelt inga papper - för att komma förbi offentlighetsprincipen. Yoomi Renström säger att offentlighetsprincipen snarare ska gälla också inom aktiebolagssfären, inom den privaträttsliga sfären. Men det är inte det som är utgångspunkten - om man inte har den ambition som jag vet att Vänsterpartiet har, nämligen att det inte ska finnas en privaträttslig sfär utan allt ska vara offentligt. Okej. Då förstår jag logiken. Men är det också, herr talman, Socialdemokraternas och Yoomi Renströms linje?

Herr talman! Nu lever vi i en värld med både privat och offentligt. Det är något vi måste både finna oss i och acceptera. Då blir naturligtvis lagar och regler inte lika. Kerstin Lundgren är inne på frågan om sanktionsmöjligheter när principer i lagar och regler inte följs. Det handlar om att bötfällas eller straffas för att du inte följer reglerna. Men det är en helt annan sak än vad det här handlar om. Om det finns lagar och regler som inte följs finns det självklart sanktioner. Om nu dessa lagar ska utökas tittar man på hur dessa ska följas upp med sanktioner om lagarna inte efterlevs. Men det är fullkomligt orimligt att du snävar in och anser att det finns problem med att anställda offentligt ska berätta vad som händer - ett ansvar som man har rätt att utkräva.

Herr talman! Jag ser det här ärendet som en fortskridande process i tillämpningen av offentlighetsprincipen i det svenska offentliga livet. Jag är övertygad om att vi framöver också kommer att få diskussioner om offentligheten i de statliga företagen, men arbetet är uppenbarligen ännu inte moget för den stora debatten. Nu gäller det informationsskydd för de anställda i kommunala företag som juridiskt bedrivs i ytligt sett privaträttslig form. Så var det inte förr i världen. För 10-20 år sedan hände det - det vet jag av egen erfarenhet - att kommuner valde att bedriva en verksamhet i aktiebolagsform för att på det sättet skydda sig från insyn. Detta smygande är naturligtvis både oacceptabelt och osunt. Därför hälsar jag denna förändring som en framgång, liksom den tidigare förändringen i lagstiftningen där det numera finns rätt att få ut handlingar från kommunala bolag som om de vore kommunala myndigheter. Nu kvarstår vissa oklarheter. Det gäller efterforskningsförbudet, och det gäller skyddet mot repressalier. Företagsledningarna ska förbjudas att efterforska vem som har släppt ut en uppgift, på samma sätt som inom myndigheter. Det ska inte heller gå att med hjälp av arbetsrättsliga repressalier skada den som har lämnat ut en offentlig uppgift. Lagstiftningen blir klarlagd tack vare det här ärendet. Det är bra. Offentlig verksamhet ska lyda under samma offentlighetsprincip oavsett i vilken juridisk form den bedrivs. Det ska finnas en tydlig rågång mellan vad som är privat och vad som är offentligt, och vad som är kommunal verksamhet med både beskattningsrätt och myndighetsuppgifter. Den privata sektorn har inte vare sig beskattningsrätt eller myndighetsuppgifter, annat än att den kan anlitas på sedvanligt sätt när kommunerna upphandlar sin verksamhet. Men den kommunala verksamheten bör alltså vara offentlig, oavsett vilken form den har. Oavsett om det är stiftelser, handelsbolag eller aktiebolag bör verksamheten vara offentlig. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Under lång tid har det i Folkpartiets program, i motioner här i riksdagen och i informationsmaterial stått att Folkpartiet vill avskaffa de kommunala bolagen. Det kan då tyckas märkligt att den som anser att kommunala bolag är en styggelse som bör avvecklas är för förändringar som gör dem ännu mer lika den kommunala verksamheten än de egentligen är. I det här fallet menar vi att det finns två val som man kan göra. Antingen kan man helt och hållet avstyrka förslaget om utökad meddelarfrihet för anställda i kommunala företag, eller också kan man tillstyrka det. Vi anser att de kommunala bolagen passar illa i den kommunala sfären, och jag kan räkna upp tre skäl till det. Ett skäl är att det inte alls är ovanligt att det i de kommunala bolagen utförs verksamhet som konkurrerar med det privata näringslivet. Ideligen får vi ta del av rapporter som visar just det. Ett annat skäl är att de kommunala bolagen inte omfattas av kommunallagen. Det är en annan lagstiftning som styr, och det är aktiebolagslagen. Ytterligare ett skäl är att insynen är sämre än i annan kommunal verksamhet. Vårt mål är, som sagt var, på sikt att de kommunala bolagen ska avvecklas. Ändå är det så att det i de kommunala bolagen bedrivs verksamheter som är uppbyggda med offentliga medel, med skattebetalarnas pengar. Till dess att de kommunala bolagen är avvecklade är det viktigt att människor som arbetar i de bolagen omfattas av reglerna om handlingsoffentlighet och sekretess och ges meddelarfrihet i förhållande till arbetsgivarna på samma sätt som om de vore anställda i till exempel en myndighet. Egentligen håller jag med om det som står i texten i Centerns reservation, men vi kommer till olika slutsatser. Jag menar att till dess att de kommunala bolagen är borta måste samma möjligheter ges för de anställda där som man har i övrig offentlig verksamhet. Det är därför som jag yrkar bifall till förslaget i det här betänkandet.

Herr talman! Det är precis så som Yoomi Renström sade, och som Kerstin Lundgren lite mindre subtilt antydde, att Vänsterpartiet gärna skulle gå längre än vad det här betänkandet innebär. Vi tycker också att vi har ett visst grundlagsstöd för den ståndpunkten. Det står i 1 kap. 2 § regeringsformen att "det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden". En av dessa demokratins idéer är öppenhet och insyn - transparens, som man säger nu för tiden - som materialiseras i offentlighetsprincipen. Sedan kan inte allt vara öppet, och därför har vi en sekretesslag som inskränker denna offentlighet. Men även det kan leda till oönskade effekter vad gäller yttrandefrihet, tryckfrihet och sådant. Därför har vi en inskränkning i sin tur av sekretesslagen som tar sig uttryck i meddelarfriheten, alltså att man under vissa omständigheter ska kunna överlämna upplysningar till medier trots att sekretess råder. Vi har redan tidigare beslutat att i kommunala bolag och stiftelser ska offentlighetsprincipen gälla, precis som den gäller i de kommunala förvaltningarna. Däremot är lagen utformad på ett sådant sätt att meddelarfriheten inte helt och hållet har följt med in i de kommunala bolagen. Det finns i alla fall oklarheter på den punkten. Det som nu föreslås av regeringen och av utskottet är att man fullföljer den här lagstiftningen och ser till att meddelarfriheten blir gällande också i de kommunala bolagen. Jag förstår precis hur Folkpartiet resonerar när man kommer fram till sitt ställningstagande och stöder utskottet. Jag begriper, av samma skäl, inte alls hur Centern resonerar. Man kan ha olika uppfattningar om kommunala bolag. Man kan anse att de är en styggelse, som Folkpartiet, och man kan ha motsatt uppfattning. Vänsterpartiet har i kommunerna ofta varit tveksamt till kommunalisering av verksamhet som tidigare varit i förvaltningsform. Vi har varit det av olika skäl. Det är dels ett taktiskt skäl, att vi har sett detta som ett sätt att underlätta en framtida privatisering och därför gått emot det. Det är dels det minst lika viktiga skälet att bolagiseringen tidigare har använts, som Skårman var inne på, för att minska insynen i verksamheten. Samtidigt har vi kommit fram till att det är en orimlig ståndpunkt att förbjuda kommunala bolag. Det finns andra skäl som talar för att man använder bolagsformen även för kommunal verksamhet. Därför blir slutsatsen att vi i stället går på den linjen att se till att offentlighetsprincip och meddelarfrihet gäller även i de kommunala bolagen. Även om man nu skulle vara av den uppfattningen att kommunala bolag inte bör finnas lär de ju finnas kvar inom överskådlig framtid, i synnerhet - nu tittar jag på Kerstin Lundgren - om man menar att det ska råda kommunal självstyrelse. Man får nog räkna med att kommunala bolag kommer att finnas. Då blir frågan: Vill vi att offentlighetsprincipen ska gälla fullt ut, inklusive meddelarfriheten, i kommunal verksamhet som bedrivs i bolagsform? Det är ju det vi tar ställning till. Centern vill inte det. Centern vill inte ha den insynen i de kommunala bolagen. Inte ens under den övergångsperiod då de fortfarande kommer att finnas kvar, innan Folkpartiet får igenom sin lagstiftning som förbjuder dem, vill Centern att det ska vara någon meddelarfrihet. Jag förstår inte logiken bakom det resonemanget. I stället tycker jag att vi ska bifalla utskottets förslag.

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men det får bli en kort variant, med tanke på att det har dragit ut på tiden. Vi har sagt ja till offentlighetsprincipen, att den ska gälla. Nu är frågan om vi också ska ha de regelverk som gäller för att verkligen säkerställa att myndigheterna inte missbrukar sin roll, inte missbrukar sekretesslagstiftningen, och att vi därför ska introducera ytterligare ett steg och göra regelverket för Myndighets-Sverige till ett regelverk för Aktiebolags-Sverige. Där har vi, herr talman, tyckt att det finns skäl att säga stopp och belägg: Låt oss avvakta! Det är som sagt var inte så länge sedan offentlighetsprincipen infördes. Det finns mycket att göra för att klara meddelarfrihet och offentlighetsprincip inom den genuint offentliga verksamheten. Låt oss också se hur man tar stegen vidare. Nu kommer de små stegen från Offentlighets- och sekretesskommittén. Man har ännu inte tittat på de statliga bolagen, men man tar ytterligare ett steg i den kommunala sektorn. Det finns också kritik, herr talman, mot att man har den här typen av differentiering i synen på just de privaträttsliga subjekten där stat och kommun finns med. Vi tycker att det finns skäl att nu säga stopp: Ja till offentlighetsprincipen, för att hålla öppet för offentliga handlingar, men låt oss sedan avvakta!

Herr talman! Att det finns problem med bristande insyn på andra områden än det vi nu behandlar kan ju inte vara ett skäl att inte göra något på ett område. Det kan inte jag förstå. Vad gäller offentlighetsprincipen menar jag att lagstiftningen på det området måste ses som en helhet. Offentlighetsprincipen förutsätter för att fungera att det också finns en sekretesslagstiftning som gör att det blir möjligt att hemlighålla uppgifter på vissa områden. Offentlighetsprincipen skulle inte fungera om vi inte hade sekretesslagen. Men sekretesslagen i sin tur är byggd på ett sådant sätt att den förutsätter regleringen av meddelarfriheten för att inte yttrande- och tryckfriheten ska lida skada. Det här är ett paket, en sammanhängande lagstiftning där de olika delarna förutsätter varandra. Nu har vi en obalans just när det gäller de kommunala bolagen. Vi har infört handlingsoffentligheten, men vi har inte fullt ut garanterat meddelarfriheten. Vi måste se till att den logiken blir gällande. Centern vill inte ta det steget. Jag måste erkänna att jag fortfarande inte fullt ut förstår logiken bakom Centerns resonemang.

Herr talman! Det må så vara om Mats Einarsson inte förstår eller inte vill förstå. Bakom Mats Einarssons väna fasad finns ju en annan bild. Han önskar ju, herr talman, introducera offentlighetsprincipen med hela dess regelverk i hela det privaträttsliga området. Det hördes också i inledningen med hänvisning till grundlagen. Det är just den delen som lurar även bakom dagens förslag. Det kan synas vara ett försiktigt steg eller ett sätt att göra offentlighetsprincipen i de kommunala bolagen hel, som ni väljer att uttrycka det. Men vi konstaterar att yttrandefriheten gäller generellt. Offentlighetsprincipen handlar om att man ska få tillgång till handlingar som annars inte skulle vara möjliga inom aktiebolagslagens ram. Där får man möjligheter, där får man tillgång, så att man inte kan stänga inne handlingar. Sedan är frågan: Ska man ta ytterligare ett steg? Nej, herr talman, det tycker inte vi. Eftersom det drar ut så mycket på tiden kommer jag inte att yrka bifall till det här, utan vi tar det som ett snabbt ärende i eftermiddag.

Herr talman! Det må vara att Kerstin Lundgren misstänker mig och Vänsterpartiet för att vilja föra riksdagen ut på det sluttande plan som leder till offentlighet - hu! - i hela samhället, men att misstänka Carl-Erik Skårman, Liselott Hagberg och för den delen Ingvar Svensson för sådana dolska planer tror jag inte det riktigt finns grund för. Så jag tror att Centern, trots vad man nu kan misstänka mitt parti för att vilja, i fortsättningen ändå tryggt kan rösta bifall till förslaget i det här betänkandet.

Herr talman! Mycket klokt är sagt av dem som tillhör den i Centerpartiets ögon kryptokommunistiska allians som ligger bakom dagens betänkande. Jag hoppas kunna öka på de kloka orden med ytterligare några. I en tid då många av dem som använder och lever av offentlighetsprincipen menar att den är under attack - lyssna inte minst på Svenska Journalistförbundet - när man pekar på hur de lagändringar som vi i den här kammaren har gjort mestadels har handlat om att på olika sätt inskränka yttrandefriheten eller öka på sekretessen och när man pekar på hur EU-regelverket och EU-besluten ännu och inom överskådlig tid saknar den offentlighetsprincip som vi i Sverige har känns det skönt att i en av sina sista kammardebatter faktiskt vara med och driva på för att öka den sfär där offentlighetsprincip råder eller i vart fall klargöra rättsläget när det gäller meddelarskydd för anställda i kommunala företag. Jag är av den bestämda åsikten att offentlighetsprincipen som vi i Sverige känner den har två viktiga beståndsdelar. Det ena är den regelrätta offentlighetsprincipen att alla handlingar är allmänna handlingar och alla allmänna handlingar är offentliga så länge inte sekretess råder enligt den lagstiftning som finns rörande sekretess. Det andra är meddelarfriheten, efterforskningsförbudet. Jag är också av uppfattningen att hela offentlighetsprincipen måste gälla i hela den allmänna sfären. Jag hade åtminstone ända tills jag hamnade i riksdagen bilden att detta var en uppfattning som delades av alla Sveriges riksdagspartier. Men så har man sett att i kanten naggas det lite i takt med bolagiseringen av verksamheter i kommuner. Jag understryker gärna den tveksamhet som Mats Einarsson refererade till rörande detta. Samma tveksamhet finns i mitt parti i många kommuner. Offentlighetsprincipen har kommit att försvagas. När man har försökt att rätta till det har meddelarfriheten hängt kvar, och det är det vi försöker rätta till och klargöra här i dag. Jag vill inte se detta betänkande som ett steg mot någonting mer, någonting annat. Varje fråga är så komplicerad och komplex i ett ärendepaket som offentlighetsprincipen och måste övervägas utifrån sina egna för- och motargument. Men mitt parti är av uppfattningen att man ska prova och se om offentlighetsprincipen inte kan råda i fler verksamheter, de andra allmänna bolag som inte innefattas i det vi i dag diskuterar, de olika bolag som vi som skattebetalare på olika sätt handlar med och andra bolag som också skulle tjäna på öppenhet och att whistle blowers som det heter på internationellt språk faktiskt fick verka och peka på felaktigheter eller andra överträdelser utan att vara rädda för att bli efterforskade. Men det, herr talman, är som sagt en annan fråga som bara angränsar till det klargörande vi gör i dagens betänkande vars förslag jag härmed yrkar bifall till.

Herr talman! Det är inte utan att man blir förvånad när man hör sitt namn nämnas i samband med begrepp som kryptokommunist. Men mycket ska upplevas i detta hus. Det fanns en mening i den ursprungliga propositionen som var lite oroväckande. Jag tror att man sade så här: Vi ska gå vidare och även gå in och kräva offentlighet i de entreprenörer som säljer tjänster till de offentliga upphandlarna. Det, menar jag, är helt fel. En rågång tror jag nämns i reservationen. En rågång behövs mellan vad som är privat och vad som är offentligt. Det offentliga bygger sin makt på beskattning och myndighetsrättigheter. Det har inte den privata verksamheten. Den verksamhet som bygger på beskattningsrätt och myndighetsutövning måste vara genomlyst och offentligt redovisas för alla medborgare. Vi kan inte slippa undan det. Privata entreprenörer kan vi slippa undan genom att inte köpa deras tjänster.

Herr talman! Tack, Skårman för repliken! Den ger nämligen möjlighet att diskutera igenom de angränsande frågorna som jag nämnde och en mycket viktig sådan. Låt oss ta den diskussionen, även om det, som sagt var, angränsar till dagens betänkande och inte ryms inom det. Jag tycker att det är fullständigt självklart att det i de bolag som ska komma i fråga för upphandling av det allmänna råder frihet för de anställda att berätta utan att bli efterforskade eller utsatta för repressalier om felaktigheter och missgrepp inom de bolagen. Jag tycker att det är fullständigt självklart att vi som upphandlare har rätten att ställa vilka krav vi vill på dem som vi ska handla varor och tjänster av, också kravet på offentlighet. Eftersom jag är av åsikten att staten själv, eller det allmänna, inte kan producera allt det som det allmänna på något sätt behöver - just den åsikten tror jag att jag delar med Skårman, och i vart fall med Moderaterna - är det också rimligt att det i de delar av samhället som producerar saker till det allmänna finns en insyn från medborgarna, så att man vet vart skattepengarna går och hur skattepengarna används, på precis samma sätt som man vet det när det är det allmänna som sköter det eller till och med i något fall sköter produktionen.

Herr talman! När det gäller entreprenad så är det upphandlaren som har hela ansvaret för vad det är han köper och under vilka omständigheter som han köper det. Där är jag helt överens med Gustav Fridolin, tror jag, om att vi ska ha fullständig insyn i vad den offentliga entreprenörsupphandlaren har för kriterier. Men man kan inte ställa krav på offentlighet av traditionellt mått när det gäller att ge sig in på entreprenörens verksamhet. Den form av insyn som man anser det nödvändigt att ha får man ordna i samband med att man gör leveranskontrakt eller inköpskontrakt.

Herr talman! Jag konstaterar bara att det blir lite dubbelt. Å ena sidan håller vi med varandra om att det är upphandlaren som har ansvaret för upphandlingen och att de villkor som gäller för upphandlingen självklart ska vara offentliga. Men å andra sidan håller vi inte med varandra om att det är fullständigt rimligt att vid upphandlingen kräva offentlighet av den som man upphandlar av. Jag tycker att det är fullständigt rimligt om skattepengar finns i en verksamhet, om vi från det allmänna handlar av en verksamhet, verkar genom en verksamhet och köper våra varor genom en verksamhet. Inom vissa sektorer är detta allt annat än en marginell företeelse. Titta på hur försvarsproduktionen eller den militära produktionen sker inom det här landet. Då kan man faktiskt ställa krav på offentlighet och på meddelarfrihet i upphandlingen.