Förskolan

Fru talman! Jag står självklart bakom alla Vänsterpartiets reservationer. För tids vinning yrkar jag bifall till reservation nr 4 Barnomsorg på obekväm tid och reservation nr 11 Rätt till skolbarnsomsorg. För oss i Vänsterpartiet är det en självklarhet att förskolan ska vara en rättighet för alla barn. Det är också därför som det har gjorts en målmedveten satsning på förskolan. Den står sig därför väldigt bra internationellt sett. Man kan säga att den svenska förskolan har en särställning när det gäller pedagogik, tillgänglighet och kvalitet. Det som jag tycker är allra viktigast är att den är omtyckt av barnen och att föräldrar och allmänhet har ett stort förtroende för den. Vänsterpartiet vill fortsätta att förbättra förskolan som ett första viktigt steg i det livslånga lärandet, en plats där barn möts och utvecklas. Den är också en viktig del av en jämställd familjepolitik, en familjepolitik där männen förutsätts ta sitt ansvar för föräldraskapet och där barnen har rätt till båda sina föräldrar. Den frånvarande pappan går till historien. Det är därför en självklarhet för Vänsterpartiet att säga nej till alliansens förslag till vårdnadsbidrag som inte bara kan urholka förskolans kvalitet utan också kommer att försvaga kvinnors ställning i arbetslivet. Vi vill i stället se ett delat föräldraansvar genom en individuell föräldraförsäkring, en väl utbyggd förskola med god kvalitet och en förkortning av arbetstiden. 90-talets nedskärningar ledde ju till alldeles för stora barngrupper. Speciellt viktigt med mindre barngrupper är det för de allra yngsta barnen, men också för de barn som behöver lite extra stöd. Därför var vi med tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och gjorde den riktade satsningen till kommunerna 2005-2007 för att öka antalet förskollärare, barnskötare och annan personal med 6 000. Men det räcker inte. Barngrupperna är fortfarande alldeles för stora. Därför har vi i Vänsterpartiet avsatt ett utrymme i vår budgetmotion för att öka personalen med ytterligare 10 000. Förskolan ska vara till för alla. Det står det i Barnombudsmannens alldeles färska rapport. Men det finns fortfarande brister. De barn vars föräldrar arbetar på obekväm arbetstid stängs i många kommuner ute från förskolan och från möjligheten till en trygg barnomsorg, detta i en tid när allt fler arbeten förläggs på obekväm arbetstid. Det slår allra hårdast mot de ensamstående föräldrarna i LO-kollektivet. Nu har Regeringsrätten prövat två kommuner som har vägrat att se barnomsorg på obekväm arbetstid som en rättighet, och man har gett dem rätt att säga nej. Därför tycker vi att det är alldeles särskilt viktigt att nu ändra skollagen så att det tydligt framgår att alla barn har rätt till förskoleplats, också de barn vars föräldrar har arbete på obekväm arbetstid. Jag skulle vilja höra vad alliansen säger om ett förslag till ett sådant förtydligande. Kommer ni att ändra skollagen så att också dessa barn får rätt till förskola? Jag kommer från Göteborg, en stad som har oerhört många barn som har kommit hit med föräldrar från andra länder eller som har fötts här med föräldrar från andra länder. För dem är förskolan oerhört viktig. I våra förskolor i Göteborg har vi barn från världens alla hörn. För deras möjlighet att få en bra skolstart och tidigt börja utveckla språk och lära sig svenska är förskolan oändligt viktig. Jag undrade faktiskt vilka olika världar vi lever i när jag läste interpellationsdebatten om vårdnadsbidrag och såg att Göran Hägglund tyckte att de barnen kunde lära sig svenska när de umgås med sina kompisar eller i den öppna förskolan. I Angered, Bergsjön och Biskopsgården pratar kompisarna persiska, arabiska, somaliska och i väldigt liten grad svenska. Därför måste skolan ta krafttag både när det gäller att utveckla möjligheterna för dessa barn att lära sig svenska och när det gäller modersmålsstödet eftersom det har minskat otroligt mycket. På 80-talet fick 60 procent av barnen med fler språk än svenska modersmålsstöd i förskolan. Nu är siffran nere på omkring 14 procent. Och vi har ändå 50 000 barn i den svenska förskolan som talar andra eller fler språk än svenska. Vi vet genom forskning att barn som får utveckla sitt modersmål har lättare att lära sig bra svenska. Det innebär också att man kan ha denna dubbla identitet och vara stolt över sitt ursprung och tala sitt modersmål samtidigt som man lär sig bra svenska. En jämställd förskola är någonting som vi i Vänsterpartiet tycker är viktigt. Förskolan har en viktig roll i hur flickor och pojkar uppfattar sig själva och uppfattar varandra. Förskolan kan antingen förstärka könsmönster som begränsar flickors och pojkars möjligheter till utveckling eller genom ett medvetet arbete bryta traditionella könsmönster, så att flickor och pojkar får utveckla hela sin personlighet utifrån sig själva och inte utifrån vad som förväntas av dem beroende på vilket kön de tillhör. Skolverket gjorde 2004 en rapport som heter Förskola i brytningstid . När man tittade på hur förskolan jobbade med värderingsfrågor så kom jämställdhetsfrågorna på tionde plats av värderingsfrågorna. Samtidigt vet jag att många förskolor jobbar väldigt bra med dessa frågor. Många förskolor i min hemstad i Göteborg gör det. Där har man medvetet gjort sådana satsningar. Man har även gjort det i Gävle och på många andra ställen. Delegationen för jämställdhet i förskolan var ett uttryck för hur viktigt vi och våra samarbetspartier förra året tyckte att det var att lyfta fram denna fråga och få någonting att hända. Delegationen har lagt fram sitt slutbetänkande och konstaterar att det behövs ett långsiktigt arbete som inte kan väljas bort. Det handlar om genuskunskap och handledning i hur kunskap omsätts i det dagliga pedagogiska arbetet hos alla delar av förskolan, från den personal som dagligen arbetar med barnen, förskolechefen, förvaltnings- eller stadsdelschefen till den politiker som är ansvarig. Alla behöver ha denna kunskap för att vi ska lyckas. Med anledning av de motioner som handlar om jämställdhet hänvisar man i betänkandet bara till att delegationens slutbetänkande är ute på remiss. Det vore intressant att veta vad alliansen vill i fråga om att förstärka jämställdhetsarbetet i förskolan. Jag ska slutligen ta upp skolbarnsomsorgen. För oss är skolbarnsomsorgen väldigt viktig när det gäller att tillsammans med skolan utgöra den helhet som bidrar till barns allsidiga utveckling och lärande. Därför ska vi ha bra fritidshem med utbildad personal, och vi ska ha betydligt mindre grupper än i dag. Skolbarnsomsorgen för tio-tolv-åringar är dåligt utbyggd. Bara 11 procent av dem är inskrivna i fritidshem. Och andelen som har tillgång till öppen fritidsverksamhet är ännu mindre. Man kan fundera över detta i en tid då det kommer rapport efter rapport och när Bris och andra tar upp att barn och ungdomar inte alltid mår så bra. Vi oroar oss över detta och har breda diskussioner om vad vi ska göra. Och nästan alla diskussioner om socialpolitik, drogpolitik och hur man ska klara sig i skolan längre fram slutar med att vi måste gå in tidigt och göra insatser. Då kan man verkligen undra hur detta rimmar med att skolbarnsomsorgen är så styvmoderligt behandlad. Vi tycker att skollagen ska ändras så att tio-tolv-åringar faktiskt ska ha rätt till fritidshem. Lika självklart är det att barn inte ska utestängas från fritidshemmet om deras föräldrar är arbetssökande eller föräldralediga. Hur ska man som barn kunna förstå att man inte har samma rätt som klasskompisarna har? Detta är två av de frågor som vi vill lyfta fram och samtidigt peka på att det behövs mer resurser till skolbarnsomsorgen. Grupperna har nämligen blivit väldigt stora, och man behöver också göra väldigt tydligt att det faktiskt behövs fritidspedagoger med den utbildning som de har. De är en del i det livslånga lärandet och i barns utveckling och en viktig del i skolans arbete. I detta anförande instämde Marianne Berg och Rossana Dinamarca (båda v).

Fru talman! Förskolan är den absolut viktigaste delen av skolväsendet i Sverige. Problem som uppstår under den tiden är väldigt svåra att reparera i ett senare skede. När jag arbetade som lärare förstod jag aldrig varför förskolepersonal och förskollärare inom skolväsendet ofta har en betydligt lägre status än lärare som arbetar med äldre barn. Det som görs fel, eller inte görs, under förskoletiden är väldigt svårt att sedan reparera. Många här i kammaren har säkert varit med om att som kommunalpolitiker tala med förskolepersonal om detta. Förskolepersonalen kan ofta redan innan barnen börjar i grundskolan tydligt peka ut vilka barn som kommer att ha det svårt längre fram. Det finns alltså väldigt mycket pedagogisk kunskap i förskolan som man skulle kunna använda senare och som vi fortfarande är dåliga på att tillgodogöra oss. Men vi får inte glömma att det viktigaste perspektivet i förskolan är barnperspektivet. Det är barnens väl och ve och hur de mår som är det viktiga. I politiken blir det svårt att välja väg. Det framgår att barnets perspektiv finns på den ena sidan. Och från den politiska sidan vill man väl. Men det blir kanske lätt lite centralstyrning. Och på den andra sidan finns frågan om det kommunala självstyret som denna kammare ibland kör över och ibland inte. Detta är en evig balansgång som även vi i Miljöpartiet ofta funderar över. En av de punkter som jag tänkte ta upp här i dag gäller en fråga där vi har tyckt en sak men efter noggrant övervägande nu har ändrat åsikt. Det gäller nattillsyn - nattis. Vi har varit ivriga förespråkare för att kommunerna har klokskapen och kan bestämma i frågor om sina invånare och barn, till exempel i fråga om nattillsyn genom kommunen. Jag har själv förespråkat detta. Samtidigt har jag i Södertälje varit med om att införa nattis eftersom jag har insett att invånarna i ett modernt samhälle behöver detta. När många föräldrar yrkesarbetar är detta en viktig fråga. Vi har diskuterat detta, och det verkar som om många kommuner i detta fall inte ser till det behov som finns. Människor som arbetar inom sjukvården, konstnärer, människor som arbetar inom teatern och alla möjliga och som är ensamstående föräldrar har inte någon reglerad barntillsyn, vilket ur ett barnperspektiv är ganska dåligt eftersom barnen då skyfflas mellan olika sängar på olika ställen. Och man tar släkt och vänner till hjälp. Därför menar vi att det är dags att vi faktiskt tydliggör lagstiftningen, inte minst på grund av utfallen i de senaste domarna då kommuner som har vägrat att ordna nattillsyn har vunnit. Därför yrkar jag från Miljöpartiets sida bifall till reservation 4. För tids vinnande tar jag inte upp de andra reservationerna. I detta fall har man denna balansgång mellan kommunalt självstyre och barnperspektiv och hur mycket som riksdagen ska lägga sig i. Nu anser vi att det är barnperspektivet som måste väga tyngst. En annan fråga som vi tar upp gäller hemspråk, och där hade vi velat få utskottets stöd. Där kan jag också referera till mina erfarenheter i Södertälje. Vi har en ganska unik situation i och med att vi har en väldigt stor invandrargrupp som, i motsats till hur det är i andra kommuner i Sverige, talar samma språk. I Rinkeby och Rosengård talas det kanske hundra olika språk. I Södertälje talas ett språk, och det är suroyo , arabiska. Det betyder att vi har kommunala skolor och kommunala förskolor där det till 99 procent talas ett annat modersmål än svenska. Då är det av mycket stor betydelse att det finns en ordentlig undervisning i modersmålet. För den som inte har lärt sig modersmålet är det väldigt svårt att lära sig nästa språk. Det är en viktig bit som vi i kommunen också har arbetat med och som vi har haft framgång med. Vi ser ju att svenskkunskaperna ökar betydligt när man från början ordentligt lärt sig modersmålet. En tredje bit som jag hade tänkt ta upp är frågan om jämställdhet. Är det någonstans man ska arbeta med jämställdhetsfrågor så är det i förskolan. Det är där som normerna sätts - normer som sedan kanske skaver en hel del fram och tillbaka. Där måste vi redan från början få in det här starkare. Det gäller då förskollärare och deras utbildning. Vi måste se till att både killarna och tjejerna inte lär sig att falla in i sina könsmönster. Om det är någon könsrollsfråga som jag är väldigt oroad för inför framtiden så är det just detta med att vi ser att pojkarna i skolan egentligen inte är intresserade av den status som ökad kunskap ger, skapar. Snarare har de ett väldigt lättsamt förhållande till det, vilket vi också ser i resultaten. Tjejerna tar över mer och mer. Det är roligt. Men det är också oroväckande för framtiden. Vi kan se att den ojämställdhet som finns i dag - det är kvinnorna som inte släpps fram, som inte får de höga lönerna och så vidare - i framtiden kan förändras till motsatsen. Den motsatsen skulle det, tycker jag, vara väldigt onödigt att få. I stället ska vi, tycker jag, ha ett jämställt samhälle där alla människor, oberoende av kön, har samma förutsättningar att få lön och så vidare och där vi inte måste kämpa med normerade beteendemönster. I stället ska varje individ, oberoende av kön, ha möjlighet att utvecklas. Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till reservation 4. I övrigt står vi naturligtvis fast vid de ställningstaganden vi gjort tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Fru talman! De allra flesta barn i dag i Sverige går i förskola och är inskrivna i förskolan på ett eller annat sätt, och väldigt många föräldrar är nöjda med det innehåll som förskolan erbjuder. För oss är det viktigt att förskolan har en hög, en väldigt bra, kvalitet eftersom förskolans uppdrag är att visa barnen vägen in i ett lustfyllt och livslångt lärande. Det är också viktigt att det i själva centrum finns en kombination av leken och pedagogiken just för att få i gång nyfikenheten hos alla barn. Många förskolor arbetar i dag på ett väldigt bra sätt för att lyfta barnens lust och möjligheter till lärande i deras egen takt och i ett flexibelt och individuellt perspektiv. Men tänk om vi ännu mer kunde lyckas stärka den här nyfikenheten och lusten till lärande - vilken stor vinning när barnen sedan går över till skolan! Regeringen har därför aviserat att förskolans pedagogiska uppdrag ska stärkas. Det kommer att göras i form av en översyn av målen i läroplanen för förskolan. Det ska göras i samband med att man tittar på den nya skollagen. Personalen inom förskolan är A och O för att själva förskolan ska kunna erbjuda en trygg, utvecklande och lärorik miljö för barnen. Personalen och förskollärarna ska ha ett tydligt stöd i sitt arbete för att kunna utveckla varje del av det här. Vi vet också att rekryteringsbehovet av personal är stort. Det gäller då både barnskötare och förskollärare. Det har visat sig att det inte är alldeles enkelt för kommunerna att få tag på utbildade förskollärare, vilket också statistik från Skolverket visar. Regeringen har bland annat dragit i gång en utredning som tittar på frågan om auktorisation för lärare, bland annat för förskollärarna. Man kommer också att göra en översyn när det gäller en ny lärarutbildning som förhoppningsvis stärker möjligheterna att få fler förskollärare ut till kommunerna och till förskolorna. Fru talman! Det här med att få ihop vardagspusslet - att kunna kombinera arbete, familjeliv och vardagsliv - är inte alldeles lätt för alla barnfamiljer. Centerpartiet och regeringen jobbar för en politik innebärande att vi vill underlätta för familjerna i vardagen. Vi vill göra det lättare att få ihop familjelivet, få ihop vardagslivet och få ihop arbetslivet. Vi vill ha ett ökat självbestämmande, och vi vill ha ökad valfrihet. Det här förutsätter en del förändringar i förhållande till det arbete som den tidigare regeringen och dess samarbetspartier gjorde. För det första ser vi att föräldrarna bör få ökade möjligheter och ett ökat ekonomiskt utrymme så att man mer kan bestämma över sin tid. Regeringen har börjat den här vandringen. Det första var att införa ett jobbavdrag, vilket innebär att familjer får mer pengar över i plånboken och därmed kan styra sin tid på ett annat sätt. För det andra behöver familjerna få ett ökat självbestämmande innebärande att det finns en mångfald av olika former inom barnomsorgen att välja mellan - allt det här för att kunna anpassa till de behov som varje enskild familj har, behov som man har för sig och för sin familj. För att underlätta vardagspusslet behöver vi, som sagt, en stor valfrihet. Vi behöver också mångfald och en bra kvalitet i förskolan. Ett tydligt sätt att stärka de här delarna är, och har varit, införandet av etableringsfrihet i barnomsorgen. Etableringsfriheten innebär att de förskolor som uppfyller kraven i lagen i dag ska ges tillstånd att bedriva förskoleverksamhet. För att det ska fungera garanteras förskolan de resurser som behövs för att kunna ha verksamheten. Kommunerna blir i den här delen, precis som när det gäller friskolorna, skyldiga att ge friförskolorna en peng, ett bidrag, för att kunna ha verksamhet på ett likvärdigt sätt. Det gör att det blir en bättre mångfald och större möjligheter för familjerna. Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har kraftfullt motsatt sig den här etableringsfriheten och också den valfrihet som detta innebär för familjerna. Det finns en reservation i dagens betänkande från s och v. Där säger man att kvalitet kan ges i förskolan endast om man har en anordnare för verksamheten. Den enda anordnaren ska vara kommunen. Det är, tycker jag, de gamla vanliga tankegångarna som går igen. Valfrihet för Socialdemokraterna är att ha valfrihet för politikerna att kunna bestämma vad som är rätt för var och en, inte att föräldrarna får bestämma vad som är rätt för dem, vad som är rätt för familjen och vad som är rätt för deras barn. Det är en väldigt stor skillnad mellan Socialdemokraternas och Vänsterns politik och alliansens politik. Jag förstår faktiskt inte varför man är så rädd för att låta människor själva bestämma över sin vardag. Jag förstår inte varför man är så rädd för att låta föräldrarna bestämma vad som är bäst för de egna barnen. För mig är det en gåta att några alltid vill tala för alla andra och veta vad som i varenda situation är bäst för alla andra - i det här fallet för alla familjer i hela Sverige. För mig framstår det som en gammaldags von oben -attityd som inte hör hemma i dagens moderna samhälle. Fru talman! Förutom en god barnomsorg och förskoleverksamhet är det också viktigt att öppna förskolor erbjuds runt om i våra kommuner. Tyvärr har många av de öppna förskolorna försvunnit under de senaste åren. Det är tråkigt eftersom det finns både ett behov och ett intresse från många föräldrar av att de är kvar. De öppna förskolorna är en tillgång för den flexibla barnomsorgen, och för de barn som inte är inskrivna i förskolan är det viktigt att ha den här möjligheten. Detta är också ett viktigt komplement till familjedaghemmen. De öppna förskolorna är en väldigt bra samlingspunkt för föräldrar att träffas och utbyta erfarenheter. Fru talman! Slutligen vill jag säga att regeringen för en politik för en barnomsorg och en förskola som ska fokusera på hög kvalitet, valfrihet och mångfald. Vi ger ett stort utrymme för leken och för lusten att lära hos barnen, och vi ger en ökad möjlighet för föräldrarna att kombinera arbetsliv och familjeliv. Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. I detta anförande instämde Betty Malmberg (m).

Fru talman! Jag vill börja med att fråga Sofia Larsen på vilket sätt vårdnadsbidraget kommer att leda till ett samhälle där kvinnor och män är mer jämställda. På vilket sätt kommer det att få männen att ta ett ökat ansvar för barn och hemsysslor? Erfarenheten visar att det är kvinnor som stannar hemma och använder detta. Det förstärker ytterligare den obalans som finns och som innebär att kvinnor gör mycket av det obetalda jobbet och män gör det betalda jobbet. Därmed får männen en starkare ställning, bättre lön, bättre karriärmöjligheter och bättre pension. Vårdnadsbidraget i sig tror jag inte heller stärker kvaliteten i förskolan, utan det riskerar att urholka förskolan. Det är ju ändå från en kommunal budget, ur en gemensam kommunal pott, som de här pengarna ska tas. När vi ändå fortsätter med jämställdhetsfrågorna vill jag gärna fråga vad Sofia Larsen vill göra för att jämställdhetsarbetet i förskolan ska ta ett rejält kliv framåt. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet började rejält genom att satsa pengar. Jämställdhetsdelegationen jobbar på olika sätt för att stärka jämställdhetsarbetet i förskolan. Jag funderar på vad du konkret vill göra för att detta ska få en ökad skjuts.

Fru talman! Till att börja med ska jag säga att det är en väldigt stor skillnad mellan den nuvarande alliansregeringens och Vänsterpartiets syn på hur valfriheten ska utformas så att människor själva ska få bestämma över sitt liv och sin vardag. Från Vänsterpartiets sida tror och tycker man att några få ska bestämma hur precis alla ska ha det, medan alliansen menar att det måste utgå - oavsett om det handlar om barnomsorgen eller något annat - från den enskilda människans behov och möjligheter. Det regeringen har tittat på och också sade i valrörelsen var att vi ska ha en typ av familjepolitisk reform under mandatperioden. I den reformen ingår fyra delar. Den första handlar om pedagogiken i förskolan som vi vill stärka. Den andra handlar om en barnomsorgspeng, vilket kommer att stärka valfriheten för alla familjer. Den tredje handlar om ett vårdnadsbidrag som kommer att vara valfritt för kommunerna att införa. Den fjärde handlar om en jämställdhetsbonus som gör att man kommer att få ytterligare lite klirr i kassan om man delar mer jämställt på föräldraledigheten. De fyra delarna tillsammans blir en familjepolitisk reform som jag menar både stärker den enskilda familjens möjligheter, ger större möjligheter för jämställdheten och ger en bättre och tydligare pedagogik i förskolorna. Det handlar om familjens egna, unika behov, och det tycker vi är oerhört viktigt! Det andra som Eva frågade om handlar om jämställdheten, som också är viktig. Detta är nu ute på remiss, och det kommer vi att återkomma till både vad gäller förändringarna som kommer i den nya lärarutbildningen och andra inslag.

Fru talman! Jag tänkte att Sofia Larsen kanske hade några egna idéer och egen erfarenhet av att jobba med och driva jämställdhetsarbetet i förskolan. Jag har själv jobbat som jämställdhetsansvarig kommunpolitiker och satsat på jämställdhetsarbetet. Jag vet att det krävs ett väldigt medvetet arbete med genuskunskap och handledning, och det är ett arbete som sträcker sig över flera år. Det vore intressant att se vad ni vill göra. Eller väntar ni bara på remissen? Skillnaden mellan oss och er är egentligen att ni tar steg tillbaka när vi tittar framåt. Ni konserverar ytterligare detta att kvinnor sköter och tar ansvar för det obetalda hemarbetet och tar ett större ansvar för barnen. Ni förstärker detta mönster i stället för att ge förutsättningar för kvinnor och män att dela på ansvaret och i stället för att genomföra reformer. Ni gör det i stället för att förändra föräldraförsäkringen och gå mot en individuell föräldraförsäkring där pappan självklart är lika ansvarig för kontakten med sitt barn. Ni gör det i stället för att hjälpa barnen och bryta mönstret med en delvis och ibland väldigt frånvarande pappa som jobbar som mest när barnen är små. Detta är faktiskt att ta ett steg tillbaka! Jag kan inte förstå hur du kan tro att kvinnors ställning ska stärkas och att de ska bli mer jämställda. En bra, delad föräldraförsäkring, en bra barnomsorg och en satsning på lönerna är viktigt. Förskollärarna är felavlönade, och det vore intressant att höra när ni nu har dragit tillbaka handlingsplanen för jämställda löner hur ni har tänkt er att förskollärarna ska få en bättre lön i förhållande till det ansvar de har. När det gäller rekryteringen är deras fackliga organisation Lärarförbundet djupt orolig för delningen av lärarutbildningen där förskollärarna riskerar att bli ett B-lag med kortare utbildning och minskade möjligheter till forskning.

Fru talman! Det är väldigt viktigt att vi kan se till att vi har en bra grund för rekrytering av både barnskötare och förskollärare till våra förskolor runt om i landet, som Eva Olofsson var inne på. Det kommer att ingå när regeringen ska titta på och utreda den nya lärarutbildningen. Det är oerhört viktigt att vi ser till att det finns en bra försörjning av förskollärare. Det kunde tyvärr inte den tidigare regeringen göra eftersom det har blivit ett så stort glapp. Det regeringen också gör nu är att ge kommunerna ett extra stöd i form av konkreta pengar, vilket gör att man har en större valmöjlighet att satsa på projekt i olika former och på valfrihet. Man ska också kunna stärka förskolan, vilket är väldigt viktigt. Jag har svårt att förstå det Eva Olofsson säger om att det är Vänsterpartiet som ser till att familjerna får större utrymme och större möjligheter. Jag anser att det är absolut tvärtom. Det Allians för Sverige har gjort är att se till att familjerna både får en förstärkt ekonomisk situation, en ökad möjlighet i tid och en valfrihet. Vardagspusslet är inte lätt att få ihop för familjer, och jag tror absolut inte att den enda rätta vägen är att några få i Sveriges riksdag sitter och beslutar hur precis varenda familj ska ha det. Min och Centerpartiets idé är att se till att öka det ekonomiska utrymmet, öka valfriheten och öka tiden för de egna familjerna att kunna bestämma över sin egen vardag och kunna få ihop vardagspusslet på bästa möjliga sätt.

Fru talman! Det är jättebäst! Så positivt och härligt svarade femåriga Olof i Vadstena på frågan om vad han tyckte om dagis. Handen på hjärtat: Finns det något som värmer oss så mycket som barn som utstrålar glädje och harmoni? Olof är ju bara i början på sin vandring i det livslånga lärandet. Riktigt hur hans mål i livet kommer att se ut kan vi inte veta. Men det vi vet är att alla vi vuxna har en skyldighet gentemot honom och alla andra barn att tidigt ta till vara och uppmuntra deras lek, kreativitet och lusten att lära. Vi har en skyldighet att ge dem ordet och språket, att ge dem självtillit, framtidstro och också förståelse för att man ska respektera andra. För dem som arbetar i förskolan eller på fritids är det dessutom extra viktigt att se individen - det enskilda barnet - att möta det med trygghet och förväntningar, att via leken och pedagogisk verksamhet uppmuntra barnens nyfikenhet och kunskapsutveckling, att följa upp densamma och att stötta barnen när de behöver hjälp. Det handlar om att packa barnens ryggsäck väl för att underlätta deras framtida vandring både som människor och på kunskapens stig. Där spelar faktiskt förskolan en viktig roll. I dag finns det flera studier som påvisar ett samband mellan en tidig pedagogisk övning och möjligheten att tillgodogöra sig kunskaper i framtiden. Studierna visar till exempel att barn som tidigt fått pedagogisk stimulans har lättare att ta till sig kunskap, inte bara just vid den aktuella tidpunkten utan också i ett senare skede i livet. Intressant är alltså att de positiva effekterna har en långtidsverkan till och med högt upp i skolåren. Studierna visar dessutom att den tidiga inlärningen bryter upp socioekonomiska mönster. En tidig pedagogisk verksamhet kan därför vara extra viktig för barn som kommer från hem där föräldrarna saknar högre utbildning eller har ett annat modersmål än svenska. Moderaterna och alliansen har tagit till sig denna forskning och kommer därför under mandatperioden dels att stärka förskolans pedagogiska arbete, som Sofia nämnde, dels att bygga ut den allmänna förskolan till att omfatta också treåringar. Genom att erbjuda barn från tre till fem år några timmars avgiftsfri förskola per vecka, med ett särskilt avpassat pedagogiskt innehåll förstås, kommer vi att ge fler barn tillgång till en tidig pedagogisk stimulans som får större och större utrymme vartefter barnen mognar. Vi tror att lekfull inlärning i förskolan kan vara en del av lösningen på det kunskapsproblem som Sverige brottas med, nämligen den stora andelen elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Det är ju så många som en av fyra elever som i dag lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Ska den trenden brytas måste man enligt vår mening börja med barnen i förskolan och ta till vara de positiva effekter som en tidig inlärning kan ge. Fru talman! Vi moderater bejakar som känt valfrihet i allmänhet men valfrihet för familjerna i synnerhet, och vi gläds nu med familjerna åt den ökade mångfalden och åt de olika barnomsorgsalternativ som växer fram. Det finns förvisso många goda exempel på kommunala förskolor och fritidshem där personalen erbjuder god omsorg och arbetar målmedvetet med leken som lustfyllt lärande, men variationen mellan och inom kommuner är mycket stor. Därför var det så viktigt när alliansen tillsammans med Miljöpartiet förra året bidrog till att öppna dörrarna för nya utövare också på förskolans område. Valfriheten för föräldrarna har ökat, och de kommer att ha större möjlighet att hitta en barnomsorg eller skolbarnomsorg som passar just deras barn och familjens behov. Det är en spännande tid för flera genom att beslutet hjälper till att uppvärdera förskolepersonalens kompetens och frigör deras engagemang och idéer. När de borgerliga tog över makten i Upplands Väsby vid valet i höstas gick de ut och frågade personalen på förskolorna om det fanns några som var intresserade av att starta eget. Gensvaret blev så kraftigt att det omvända förhållandet nu kan bli fallet i kommunen. Enligt tidningen Dagens Samhälle har kommunens barn- och ungdomsnämnd till och med tvingats säga nej till intresserade för att i valfrihetens namn kunna erbjuda ett kommunalt alternativ. Detta är intressant också ur ett jämställdhetsperspektiv där kvinnligt företagande kan öka och personalen få tillgång till alternativa arbetsgivare. Men vi moderater vill inte bara se en allmän och frivillig förskola med pedagogiskt innehåll vidareutvecklas utan tycker också att det är viktigt att den går att kombinera med olika lösningar av barnomsorg som passar olika barn och deras föräldrar. Vi kommer därför att öka valfriheten även på det området. Kommunalt vårdnadsbidrag för barn mellan ett och tre år och jämställdhetsbonus kommer. Det är några ytterligare alternativ som kommer att lanseras under mandatperioden. Mer tid med barnen, en mer jämställd relation mellan föräldrarna, fokus på mer pedagogik i förskolan eller ökad valfrihet - ja, anledningarna kan vara många, men oavsett vilket skäl föräldrar har för sitt val av omsorg och utbildning är det viktigaste att barnen får en trivsam och utvecklande miljö och att föräldrarna känner sig trygga med den. Det kommer alliansen att understödja, och då blir allting "jättebäst", som femårige Olof skulle ha uttryckt det. I detta anförande instämde Sofia Larsen (c), Ulf Nilsson (fp) och Gunilla Tjernberg (kd).

Fru talman! Jag tycker att det var riktigt roligt att höra Betty Malmberg prata om förskolans roll och hur viktigt det pedagogiska innehållet är för barnen bland annat för att bryta socioekonomiska mönster. Jag höll med om väldigt mycket av det hon sade och konstaterade bara att den pojke som tyckte att allt var "jättebäst" tyckte det redan innan alliansen kom till makten. Jag har väldigt svårt att se hur vårdnadsbidraget faktiskt kan stärka den här pedagogiska rollen i förskolan. Snarare är det väl tvärtom så att några barn kommer att ta del av det pedagogiska innehållet i förskolan senare. Riskerar det kanske inte att bli de barn som finns i Bergsjön eller i Angered i Göteborg och som skulle behöva förskola tidigare än vid tre års ålder? Jag skulle gärna vilja ställa frågor om barnomsorg på obekväm tid. Barnombudsmannen har tagit upp det här tydligt. Det har också anknytning till det du sade. Många föräldrar jobbar obekvämt, inom sjukvården, äldreomsorgen, handeln, ibland är det kulturarbetare men väldigt ofta vårdbiträde och undersköterskor. Deras barn behöver också kunna ta del av en barnomsorg med något annorlunda pedagogik och på obekväma tider. Då slipper de att kanske bli utplacerade eller ha någon som kommer hem, med många olika människors pusslande för att få livet att gå ihop. Är det inte dags att se till att också de barnen har rätt till en förskola som alla andra barn?

Fru talman! När det gäller så kallade nattis har utskottet understrukit i betänkandet att det är viktigt att alla familjer ska kunna få sitt vardagspussel att gå ihop. Men vi vill avvakta den familjepolitiska reform som kommer för att se hur det skulle kunna sys ihop. Låt oss gå till vårdnadsbidraget. Precis som Sofia Larsen sade tidigare vurmar vi för en valfrihet. Vi respekterar att vi är olika som människor. Oavsett om jag bor i Bergsjön eller om jag bor i Ödeshög, där jag kommer ifrån, har jag som vuxen individ och förälder en egen ståndpunkt och ett eget liv att ta hänsyn till, som kanske inte rimmar riktigt så bra med allt vad vi som politiker i andra hand kan bestämma. Att ge dessa människor som stannar hemma upprättelse, ett litet erkännande, en klapp på axeln för att de uträttar ett arbete i hemmet när de väljer att vara hemma med sitt barn är inte heller att förakta. I Nacka, som ju har jobbat med ett vårdnadsbidragsförslag, var det 92 familjer som valde att pröva den möjligheten. Det är en handfull som kommer att göra det. Det motsvarar ungefär 2 procent av barnen, men i 14 procent av familjerna var det pappan som valde att stanna hemma. Jag skulle vilja kontra Eva och fråga varför ni vill sätta er till doms över människors, över föräldrars, fria val.

Fru talman! Jag börjar med att konstatera att det i 86 procent av fallen var mamman som stannade hemma. Det är en ganska betryggande majoritet, och det visar inte att man på något sätt bryter det här med kvinnors ansvar för barn. Man förstärker det i stället. Du frågar varför vi vill bestämma över andra. Man har alltid ett eget val. Det valet kan ingen ta ifrån oss. Vi lever i ett demokratiskt samhälle. Man röstar på olika partier utifrån att man vill ha olika inriktning på samhället. Man kanske tycker att barn har rätt till båda föräldrarna och att det är viktigt att man ändrar den maktobalans som finns mellan kvinnor och män, där kvinnor står för det obetalda arbetet och män i mycket högre grad för det betalda. Detta påverkar kvinnors inflytande i samhället, kvinnors löner och kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Med tanke på detta tycker jag att vi tittar framåt medan ni tittar bakåt i något mischmasch. Det består av något som Moderaterna egentligen kanske vill ha - en mer pedagogisk inriktning på förskolan - och det som Kristdemokraterna värnar, nämligen den traditionella kärnfamiljen där kvinnan alltid har tagit ett större ansvar för barn och hem. Det är det här vi vill ändra. Man kan bara se sig om ute i Europa, där kvinnorna strejkar i protest mot liknande modeller. De säger: Vi vill kunna vara kvinnor som både arbetar och har familj. Om inte samhället fixar detta så blir det färre barn. Jag ser det nog som tvärtom; ska man ha en modern familjepolitik så ska man skapa utrymmet genom förkortning av arbetstiden och genom att ställa krav på arbetstiden så att man ser till att både män och kvinnor kan kombinera föräldraskap med jobb. Men vi ska inte konservera gamla mönster där kvinnor ska fortsätta att ta ansvar för hem och familj medan männen är ute och gör karriär i arbetslivet.

Fru talman! Jag ska avslöja något för dig, Eva: Jag har själv varit en förälder som har valt att vara hemma med mina barn. Jag stannade hemma med mina fem barn under en lång period. Men det har faktiskt inte hindrat mig från att känna mig fri och jämställd i relationen med min make. Tvärtom har han också backat upp det hela. Och som förhållandet ser ut i dag är det han som får ta ansvar för hemmet medan jag kan få vara här uppe och försöka ändra politiken. Det finns ingen självautonomi i att ett vårdnadsbidrag på något vis skulle permanenta idéer om att vi går tillbaka i samhällstänkandet. Tvärtom möjliggör detta för föräldrar att själva göra de stora valen. Det kan handla om föräldrar som ser att barnen behöver mogna mer. Barnen kanske är infektionskänsliga. Föräldrarna kanske i det läget vill ge barnen en bättre start i stället för att eventuellt utsätta dem för större risk för infektioner. Man kanske vill ha barnen på dagis kortare dagar. Det är det som vi hoppas ska kunna presenteras i den familjepolitiska reformen, där detta sammantaget med den pedagogiska förskolan för treåringar, jämställdhetsbonus och vårdnadsbidrag kommer att ge föräldrar runt om i Sverige en helt annan förutsättning för sitt framtida liv.

Fru talman! När man blickar tillbaka lite grann har det varit spännande och fascinerande att följa förskolans utveckling från att ha varit uteslutande barnpassning och barnomsorg till att ha utvecklats till en förskola med ett pedagogiskt uppdrag. De som var aktiva i politiken i början av 90-talet vet att förskolan ute i kommunerna på den tiden lydde under socialnämnden. Nu lyder den normalt sett under de nämnder som har hand om utbildning. Vi i Folkpartiet har som helhet både varit med på och pådrivande för ett antal förändringar av förskolan. Vi har varit för att ge förskolan ett pedagogiskt uppdrag. Vi har varit för en läroplan för förskolan. Vi har varit för den allmänna förskolan och vi har varit för förskoleklassen. Jag blev missförstådd när jag talade om skolstart vid sex års ålder för 10-15 år sedan. Men det vi tänkte oss då var just den kombination av lek, skola och skolförberedande verksamhet som förskoleklasserna nu har. I praktiken har vi nu nästan skolstart vid sex års ålder eftersom över 90 procent går i förskoleklasser. Många frågar varför vi i alliansen nu när vi presenterar så många nyheter på skolområdet inte kräver så mycket nyheter för förskolan. Vi engagerar oss i förskolan, men det är sant att förskolan som helhet har utvecklats positivt medan de stora problemen finns i grund- och gymnasieskolan. Den svåraste och den mest dagsaktuella frågan i dag är faktiskt vad som händer efter förskolan och de första åren i skolan. Regeringen har ändå tydligt visat i budgetpropositionen och i andra sammanhang att man tänker starta ett arbete både med skollag och med att förtydliga förskolans pedagogiska uppdrag. Fru talman! Jag har själv barn som fick massor av positiv stimulans i förskolan och jag har barnbarn som verkligen tycker att det är jätteroligt att gå till både förskolan och förskoleklassen. Jag tycker att genomförandet av förskoleklassen är en av de få riktigt lyckade skolreformer som genomfördes under den socialdemokratiska regeringen. Förra året fick vi också etableringsfrihet och valfrihet i förskolan. Förskolan fick en roll som mer påminner om fristående skolor. Kommunerna fick mindre möjlighet att godtyckligt säga ja eller nej till en fristående förskola. Det var en fin reform som genomfördes i riksdagen av de borgerliga partierna och Miljöpartiet. Valfrihet och mångfald är bra. Svenska barn och föräldrar har inte förlorat utan vunnit på att valfriheten har blivit större inom både skolan och förskolan. Där har vi också en historia. Det var ett enormt motstånd under ett antal år mot detta. Om vi går tillräckligt långt tillbaka i tiden fanns det någonting som hette lex Pysslingen, som den socialdemokratiska regeringen drev igenom. Den innebar förbud mot både privata förskolor och föräldrakooperativ. Man kan säga att reformen som vi genomförde förra året var den sista spiken i kistan på just lex Pysslingen och det tänkande som fanns bakom den - att vara emot alla alternativ i förskolan. När jag har sagt allt detta positiva om förskolan ska ingen förneka att det ändå finns ett stort antal utmaningar. Grupperna är till exempel alldeles för stora på många håll i landet. Bristen på förskollärare, på fritidspedagoger och annan utbildad personal är ett stort problem. Barn behöver både lugna stunder och tid för vila. Barn mår inte bra av stress och de mår inte bra av höga ljudnivåer som hela tiden pågår. Grupperna är för stora, ljudnivåerna är för höga och bristen på lugn och ro är en stressfaktor. Därför kommer säkert debatten om gruppstorlekarna att stå i fokus de närmaste åren, inte minst bland föräldrar. Det finns riktlinjer från Skolverket, som inte alltid följs. Det är svårt att formulera det här i detalj. Vi från Folkpartiet har ibland fört fram att man borde ha strängare riktlinjer, men det är svårt att bestämma hur de ska formuleras. Det är också farligt att göra en alltför ensidig fokusering bara på gruppstorlekarna. Det gör att man glömmer andra kvalitetsfaktorer som också är viktiga. Det är ändå uppenbart att målet måste vara att man följer upp de riktlinjer som finns hos Skolverket och att kommunerna arbetar starkare än hittills för att ha rimliga gruppstorlekar. De öronmärkta pengar som tidigare har gått till att förstärka personalen i grundskolan har nu förts över till kommunbidraget. Den borgerliga regeringen förde över 2 miljoner till kommunbidraget för att man på bästa sätt ska kunna jobba med kvalitetsförstärkningar i förskolan. Bristen på förskollärare är också ett mycket stort problem. Som en av många negativa följder av den nya lärarutbildningen som genomfördes för fyra fem år sedan har det visat sig att de allra flesta väljer bort inriktningen mot att bli förskollärare och fritidspedagog. Den inriktningen har blivit otydlig. Jag ser fram emot den reform av lärarutbildningen som den borgerliga regeringen har aviserat. Den ska framför allt leda till en större specialisering mot olika inriktningar i lärarutbildningen, och det behövs. Det behövs naturligtvis också utbildad personal, fritidspedagoger, för att höja kvaliteten i skolbarnsomsorgen. Fru talman! I budgetpropositionen har regeringen redovisat avsikten att göra förändringar för att underlätta och förbättra barnens och föräldrarnas situation. Den familjepolitiska reform som alliansen förbereder kommer att innehålla mycket tydliga krav på hög kvalitet i förskolan samtidigt som den kommer att öppna för att familjer ska kunna lösa sina vardagsfrågor efter sina egna behov och önskemål i större utsträckning än i dag. I det kommande skollagsarbetet ska också ansvarsfrågorna för förskolan behandlas. Det behövs flera olika personalgrupper i förskolan. Det behövs barnskötare, förskollärare och annan personal. Jag menar att det är väldigt viktigt att vi framhåller betydelsen av pedagogiskt utbildade lärare. Det bör skrivas in att pedagogiskt utbildad personal har huvudansvaret för den pedagogiska verksamheten. Det bör också formuleras tydligare mål och tydligare krav på uppföljning när det gäller pedagogiska mål i läroplanen för förskolan. Det pedagogiska uppdraget behöver bli tydligare formulerat utan att man tappar någonting av de fina metoder med lärande genom lek och så vidare som finns i förskolan. Det är också viktigt att jämställdhetsarbetet utvecklas. Just nu ligger betänkandet från Delegationen för jämställdhet i förskolan ute på remiss. För mig och för alliansen är det mycket viktigt att förskollärare och annan personal är väldigt väl medvetna om hur man arbetar för att inte förstärka sociala könsroller. Fru talman! Förskolan ska fortsätta att utvecklas. Den ska vara en plats för utveckling och lärande genom lek. Förskoleklassen ska fortsätta att förena det bästa av förskolans och skolans metoder. Regeringen har i olika dokument tydligt redovisat hur den vill fortsätta med arbetet att utveckla förskolan. Majoriteten i utskottet stöder det arbetet. Därför yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner. I detta anförande instämde Betty Malmberg (m), Sofia Larsen (c) och Gunilla Tjernberg (kd).

Fru talman! I Barnombudsmannens rapport som presenterades i tisdags kunde man ta del av ett antal intervjuer med skolbarn. Barnen fick berätta om hur de mindes den tid då de gick i förskolan. En flicka som var tolv år vid intervjutillfället sade: Det roligaste var att träffa kompisar och leka och så. Ibland sade jag till mamma och pappa att de skulle hämta mig tidigt, men när de sedan kom ville inte jag gå hem för vi hade så roligt. Förskolan i dag ger barn en fantastisk möjlighet att leka och lära. De flesta barnen i Barnombudsmannens undersökning är nöjda med den omsorg de fick under åren de gick i förskolan. Minnena som beskrivs är fyllda av lek och skratt. Även om Barnombudsmannens undersökning inte är heltäckande är det ett glädjande resultat. En trygg barndom skapar trygga vuxna. Där tror jag att vi alla är överens. Fru talman! I Sverige har vi en barnomsorg som är unik i sin omfattning. Den har kommit långt i sin utveckling även om det finns mer att göra. Vi i alliansregeringen har ambitioner som är höga på det här området. Den modell med statligt och kommunalt subventionerad barnomsorg som finns i dag kommer inte att ändras, utan den ska enbart utvecklas och kompletteras. Vi kristdemokrater arbetar i alliansregeringen för en barnomsorg som präglas av valfrihet och mångfald. Det ska vara en mångfald av förskolor med olika inriktning, men det ska också finnas plats för andra omsorgsformer, till exempel familjedaghem, tvåfamiljslösningar och föräldrar som själva, under något längre tid än vad man kan i dag, kan vara hemma med sitt barn när det är litet och så vidare. Målet med barnomsorgspolitiken måste vara att varje barn har en trygg tillvaro. Allt annat är helt otänkbart. Det är föräldrarna som ska besluta om hur det här görs. Mina allianskamrater har gång på gång upprepat det, och jag vill också understryka det och upprepa det. Det valet ska kunna ske utan påverkan av vare sig statliga regelverk eller pekpinnar från myndighetspersoner eller politiker. För att det ska vara möjligt krävs det en mångfald, men det krävs också ekonomiska möjligheter för att kunna göra ett val. För att öka den verkliga valfriheten kommer vi i alliansregeringen att införa en barnomsorgspeng, en jämställdhetsbonus och ett vårdnadsbidrag. Vi kommer också att göra en pedagogisk satsning, något som är nog så viktigt. Vi tror att det här är reformer som ger föräldrar bättre ekonomiska möjligheter att fritt välja mellan olika omsorgsformer. Vi är övertygade om att det är reformer som ger föräldrar en större möjlighet att välja. Det låter från vänsteralliansen som om det skulle ske på bekostnad av förskolorna, men så är det inte. Detta är argument som vi alltid får höra. Jag vill än en gång stryka under att det inte handlar om det. Fru talman! Det är också för att garantera mångfalden som allianspartierna tillsammans med Miljöpartiet har genomfört en fri etableringsrätt för förskolor. Etableringsfriheten innebär att en kommun inte kan stoppa etableringen av en fristående förskola som drivs av ett föräldrakooperativ. Jag behöver inte utveckla det mer. Det gjorde Sofia Larsen i sitt anförande. I en av vänstersidans motioner tar man upp varför man motsätter sig detta. Det är Vänsterpartiet och Socialdemokraterna det handlar om, eftersom vi har stöd från Miljöpartiet som är inne på samma tankesätt. Jag tycker att argumentet att det är svårt för kommunerna att planera sin verksamhet är mycket märkligt. Det är tydligt att Socialdemokraterna och Vänstern tycker att kommunernas planeringsverksamhet är viktigare än att skapa mångfald inom barnomsorgen. Den är viktigare än att möta föräldrarnas behov av barnomsorg. Det är mycket märkligt, men det är ett tydligt och bra besked till väljarna i dag. För talman! Föräldrarnas omsorg om det lilla barnet kan aldrig ersättas av andra vuxna runt omkring. Det är i samspelet mellan barnet och föräldrarna som barnets personlighet utvecklas. Men vuxna inom olika barnomsorgsformer och inom förskolan är också mycket viktiga personer för barnets utveckling. De allra flesta barn i förskoleåldern går i förskolan i dag. Vi vet att det är över 80 procent som gör det. Därför är det oerhört viktigt att satsa på en förskola med hög kvalitet. Vi vet att det är det viktigt för framtiden att ge våra barn en förskola som är värd namnet. Därför krävs det en pedagogisk satsning och personal, både barnskötare och förskollärare. Men vad är då hög kvalitet i förskolan? Ja, det är lätt att kräva mer personal och mindre barngrupper. Alla här inne är nog ense om att vårt mål måste vara att försöka minska grupperna i förskolan så mycket som möjligt och öka tillgången till välutbildad personal. Vi kanske har lite olika åsikter om hur vi ska nå dit, men målet tror jag är detsamma för oss alla. Är det så att antalet förskollärare och barngruppernas storlek är det enda måttet på en förskolas kvalitet? Jag tror inte det. Kvalitet handlar om så mycket mer. Det handlar om trivsel, trygghet, omsorg och delaktighet - alla lika viktiga mål som barngruppernas storlek, men betydligt svårare att mäta. Här finns också tydliga politiska skillnader. Ofta när jag lyssnar på debattinlägg från framför allt Vänsterpartiet och Socialdemokraterna så tycker jag att det lutar åt att synen på prestationstänk framträder lite väl kraftfullt i stället för att man pratar om barns trygghet och omsorg om barnen. Ett prestationsstyrt tänkande av det slag som jag ibland hör uttryck för är främmande för mig och för Kristdemokraterna när vi talar om förskolan. En förskolas kvalitet får aldrig mätas utifrån ett barns prestation. Målet för förskolan måste i grunden handla om att ta till vara barnets nyfikenhet och lärande genom lek som utvecklas allteftersom barnet blir äldre och som följer barnets egen utveckling. Fru talman! I motioner som vi behandlar i betänkandet i dag finns det också ett socialdemokratiskt förslag om att göra förskolan avgiftsfri. Som ett första steg föreslås sänkt maxtaxa. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan vi här i kammaren kommer att möta motioner som handlar om att vi ska ha en kostnadsfri, obligatorisk förskola för alla barn. Jag är glad att vi i dag har en alliansregering i Sverige som inte har den inriktningen. Enligt Kristdemokraternas syn styrs kvaliteten i förskolan av barnets egna upplevelser, inte av vuxnas krav på prestationer. En förskola där barnen känner sig trygga, uppskattade och bekräftade är en förskola med hög kvalitet. Vi kristdemokrater kommer i alliansregeringen att även fortsättningsvis arbeta för att stärka och utveckla förskolan, men vi kommer också att arbeta för flexibla lösningar där familjer på olika sätt kan kombinera arbete med mer tid för barnen. Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga motioner. I detta anförande instämde Betty Malmberg (m), Sofia Larsen (c) och Ulf Nilsson (fp).

Fru talman! Svensk förskola är en oerhört fin och uppskattad förskola som lägger grunden för det livslånga lärandet. Förskolan har varit föremål för internationell uppmärksamhet i mycket positiv mening, och Sverige är ett land som på det här området uppfattas vara i framkant. Det har särskilt bäring på att föräldrarna kan förena föräldraskapet med arbete och studier. Barnen i förskolan är barn. De är inte elever, och det är mycket viktigt. Förskolan ska utveckla sitt förskolepedagogiska förhållningssätt. Omsorg och lärande bildar en helhet. Utgångspunkten är att leken är grunden. Barnen står i centrum. Vi ska inte utveckla något som kan liknas vid barnskola i Sverige. Kvalitetsarbetet står i centrum för oss socialdemokrater när det gäller förskolan. Under tidigare socialdemokratiska regeringar har riktade satsningar på att stärka förskolans kvalitet genomförts, och jag är mycket väl medveten om vilka som röstade emot de förslagen här i kammaren. Det är viktigt att inte åtgärder vidtas som drar resurser, ekonomiska medel, från förskolan till annan verksamhet. Vi avvisar en sådan utveckling, och därför avvisar vi också vårdnadsbidraget. Förskolan ska bygga på en grund som är solidariskt finansierad med allmänna medel. Den ska vända sig till alla barn, oavsett familjernas inkomst, sociala bakgrund eller bostadsort. Barn från olika bakgrunder och miljöer ska kunna mötas. Det är en självklarhet för oss att successiva steg ska tas mot en avgiftsfri förskola. Maxtaxan är det första steget. Däremot har jag aldrig hört talas om att vi skulle införa någon sorts obligatorium. Personer som dryftar den typen av farhågor och slutsatser lever i fantasiernas värld. För att kunna möta föräldrarnas behov av en förskola av god kvalitet krävs det att kommunerna har goda och långsiktiga planeringsförutsättningar. Genom den så kallade fria etableringsrätten försvåras kommunernas långsiktiga planeringsförutsättningar. Vi anser att så länge kommunerna har ansvar för ekonomi och planering av förskolan ska de också ha beslutanderätten när det gäller nyetablering, detta just för att kunna klara behovet av platser och för att kunna klara kvalitetsutvecklingen. Vi anser också att man ska kunna erbjuda en verksamhet som svarar upp mot många olika typer av behov. Också skiftarbetande, ensamstående, helgarbetande föräldrars behov måste man kunna möta. Lagstiftningen måste ses över på ett sådant sätt att kommunerna får en tydligare skyldighet att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid. Förskolan måste också klara av att leva upp till insikten om att vi nu lever i ett mångkulturellt samhälle. Många barn lever i familjer där man inte talar svenska i hemmet. Tyvärr är det så att andelen barn i förskolan som får modersmålsstöd har sjunkit. För att utveckla förskolans arbete och värna dess kvalitet måste modersmålsstödet förbättras. I skollagen eller grundskoleförordningen bör det ske en reglering som ger eleverna i förskoleklass rätt till svenska som andraspråk. Förskolan har en viktig roll när det gäller integration och att lägga grunden för ett sammanhållet samhälle. Jämställdhetsarbete är också viktigt. Jämställdhetsfrågorna bör prioriteras högre. Likabehandlingsplaner är ett bra första steg. Vi anser att det ska vara obligatoriskt med praktisk så kallad genuskunskap på förskollärarutbildningen. Det finns anledning att känna stolthet över mycket i förskolan. Vi har nått långt i vårt land. Men vi vill inte vara med om att man vrider klockan tillbaka. Vi vill inte vara med om att dra resurser ur förskolan. Vi vill utveckla kvaliteten, och vi vill göra den avgiftsfri. Jag yrkar bifall till s-reservationerna 1, 2, 4, 7 och 8, och jag vill också notera det särskilda yttrande där vi markerar att vi vill utveckla och värna kvaliteten i fritidshemmen. I detta anförande instämde Ibrahim Baylan (s).

Fru talman! Det är en fröjd för örat för en gammal fritidspedagog som har jobbat inom barnomsorgen och skolan alla sina yrkesverksamma år att höra de lovord som majoriteten säger om förskolan. Jag har inte hört det ljudet i skällan under alla år här. Det är viktiga frågor som ni lyfter fram i utskottet och som vi kommer att ta beslut om här i dag, både när det gäller omsorg på obekväm arbetstid, utbildad personal och barngruppers storlek. Men det jag begärde ordet för har sin utgångspunkt i min motion 340. Förskolan är det första ledet i det livslånga lärandet. Förskolan ska inte syssla med undervisning. Jag förstår att utskottets majoritet kan bli förvirrad när de läser rubriken och tillkännagivandepunkten i min motion. Det är nämligen så att det står "förskolan" där, men det ska stå "förskoleklass". Det rör ämnet svenska som andraspråk. Vi gjorde en förändring i läroplanen för förskolan 2005 där vi lyfte upp vikten av modersmålet. Vi måste arbeta med detta. Vi såg att det fanns väldigt många förskolor och kommuner som inte arbetade tillräckligt med det. Man kanske inte hade förmåga eller ekonomiska möjligheter. Men vi tryckte på detta i läroplanen. Det är viktigt. Men det är också viktigt, när barnen kommer lite längre upp i åldrarna, att de får undervisning i det svenska språket som kanske är upplagd på ett lite annorlunda sätt än den vanliga undervisningen i grundskolan. Här kommer lätt sexåringarna i kläm. Vi har inte en obligatorisk skola från sex år, och för min personliga del är jag tveksam till att vi ska ha det. Men däremot går nästan alla sexåringar i förskoleklass och borde ha en rättighet att få ta del av denna sorts arbete med det svenska språket. Det är viktigt att vi fortsätter med modersmålsundervisningen även upp i skolåldern, för vi vet också hur viktigt det är att på ett ordentligt sätt kunna fullfölja sitt modersmål. Man lär sig lättare och har lättare att ta till sig saker. Jag vill därför be majoriteten fundera på om de kan bortse från att det står "förskola" och i stället tänka "förskoleklass", för det är intentionen och innehållet i motionen - det sägs också på sista raden - och därmed kanske kunna bifalla reservation 7 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.