Författningsfrågor

Herr talman! Först av allt vill jag yrka bifall till reservation 1 och 2. Regeringens utförsäljning av vår gemensamma egendom har mötts av kritik från många grupper och enskilda i vårt land. En av de många instanser som har framfört kritik är Riksrevisionen. Revisionen kritiserar regeringen med starka skrivningar och anser att beredningen av utförsäljningen inte fyller de krav som regeringsformen ställer, bland annat genom att inte inhämta den kunskap som finns tillgänglig åt rikets egna myndigheter. Herr talman! Det är besynnerligt att riksdagsmajoriteten inte vill gå med på att man bygger in en tröghet i systemet när det gäller att med en knapp politisk majoritet bjuda ut så stora gemensamma värden. För mig är detta sorgligt. Herr talman! I detta mitt korta anförande vill jag också lyfta fram Vänsterpartiets motion vad gäller rösträtt och rösträttsålder. Den har jag lyft fram många gånger tidigare, och den motionen har alltid blivit avslagen. Vänsterpartiet, som ofta beskylls av högeralliansen för att vara odemokratiskt och ibland nära nog ondskan personifierad, försöker gång på gång att utvidga demokratins möjligheter. Några saker som vi har svårt att se ska vara så kontroversiella är att utvidga rösträtten enligt de motioner som vi har lämnat in. Det borde vara möjligt för den som fyller 18 år valåret att få rösta. Man borde inte behöva avstå ytterligare en valperiod bara för att man är född sent på året. Lika självklart borde det vara att de personer som lever och verkar i Sverige, som uppfyller de kriterier vi har kommit överens om som ska gälla för deltagandet i kommunala val även ska kunna vara med och styra över landet vi lever i genom att kunna rösta i riksdagsval och i folkomröstningar. Detta, mina vänner, är demokrati.

Herr talman! Motionsbetänkandet från konstitutionsutskottet är faktiskt ett utmärkt tillfälle att uppmärksamma kammaren på de samtal, överläggningar och diskussioner som förs inom ramen för Grundlagsutredningens arbete. Det är den utredning som har till uppgift att se över den kanske främsta grundlagen: vår egen regeringsform från 1970-talet. Grundlagsutredningen tillsattes av den tidigare socialdemokratiska regeringen, och utgångspunkten är att Sverige har förändrats sedan det 1970-tal då vår nuvarande författning i huvudsak skrevs. Vårt land har blivit mer internationaliserat, vilket är uppenbart genom vårt medlemskap i EU. Det är också mer individualiserat. Det rymmer en större mångfald av olika livsstilar och olika religioner samt fler människor med bakgrund i andra länder. Den traditionella organiseringen, mätt till exempel i antalet medlemmar i politiska partier, har fallit ordentligt sedan vår nuvarande författning skrevs. Förutsättningarna för vår demokrati har med detta förändrats. Den arbetande Grundlagsutredningen ska ta hänsyn till dessa förändringar så att vår främsta grundlag, regeringsformen, blir en samlande symbol för vår demokrati på 2000-talet. I ett samhälle med större mångfald, större heterogenitet och större skillnader i livsstilar blir det än mer angeläget att värna skyddet för alla människors lika rättigheter. När vi nu lämnar det som ofta beskrivs som ett land präglat av homogenitet blir det ännu viktigare att regeringsformens garanti för grundläggande fri- och rättigheter, till exempel religionsfrihet och skydd mot diskriminering, får ett effektivt skydd. Herr talman! Det är centralt att grundlagsutredningen söker formerna för att med stark lagprövning kunna göra vår främsta grundlag till mindre av allmän politisk retorik och till mer av juridisk realitet för den enskilde. Vad ett starkare skydd för allas grundläggande fri- och rättigheter handlar om är att stärka den rättsliga kontrollen så att också politiker och den lagstiftande makten håller sig inom de konstitutionella spelregler de själva satt upp. Även den offentliga makten ska utövas under lagarna. Detta blir allt viktigare och alltmer angeläget i takt med att samhället blir alltmer komplext, alltmer föränderligt och alltmer mångfasetterat. Låt mig påminna konstitutionsutskottet och kammarens ledamöter om att det var millenniets första utredning, den stora och omfattande Demokratiutredningen under ledning av den förre socialdemokratiske kulturministern Bengt Göransson, som pekade på att tempot i det politiska beslutsfattandet har ökat. Samhällsmaskineriet har blivit alltmer svåröverskådligt. Detta stärker ytterligare skälen för att öka kontrollen i efterhand av politiska beslut till skydd för medborgarnas rättigheter. Herr talman! Det fanns i Demokratiutredningen en majoritet för stärkt författningsprövning. Det är viktigt att kunna pröva om en lag strider mot vår egen grundlags fri- och rättigheter. Att makten själv kontrollerar detta är knappast en garanti för en rättssäker prövning. Därför ser vi också runt omkring oss att författningsprövning och författningsdomstolar har införts i de allra flesta europeiska länder. Vilken form av möjlighet till lagprövning vi ska välja återstå att se, men klart är att Sverige skulle normaliseras i förhållande till vår omvärld om även vi fick ett starkare skydd för allas fri- och rättigheter. Detta är viktigt för demokratins legitimitet hos hela folket, för rättsstatens legitimitet och för att värna rättssäkerheten för alla. Vi vet att maktdelning och minoritetsskydd minskar risken för maktmissbruk och stärker legitimiteten och förtroendet för folkstyret. Det yttersta minoritetsskyddet är skyddet för den enskilda människans grundläggande fri- och rättigheter. Just detta, legitimitet och förtroende, måste alltid värnas i alla tider. Ska grundlagen bli en samlande symbol för vår demokrati måste den också bli ett effektivt verktyg för alla människors lika rättigheter. Låt oss hoppas att samtalen, diskussionerna och överläggningarna i Grundlagsutredningen på detta centrala område bär framåt!

Herr talman! Jag vill inledningsvis instämma i det som Henrik von Sydow lyfte fram i sitt anförande. Detta handlar om 50 motionsyrkanden varav många särskilt förtjänar att lyftas fram. Jag sätter stor tilltro till det arbete som Grundlagsutredningen nu gör och att de tankar som finns i många av motionerna kommer till sin rätt i dess slutbetänkande. Att stärka riksdagens makt och inflytande, att stärka väljarens makt genom ett ökat personval, att se över valkretsindelningen samt att se hur vi bäst kan gagna medborgerliga fri- och rättigheter genom utökad lagprövningsrätt är frågor som jag tycker är högst intressanta. Jag kommer att lägga min betoning på förtroendeuppdrag och utnämningar. I centrum för debatten hamnar då regeringsformen 11 kap. 9 § andra stycket om att tillsättning av statlig tjänst ska ske på sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet, det vill säga på objektiva grunder. Den har verkat svart på vitt sedan 1974 års regeringsform och har väl använts både bra och mindre bra genom åren. För mig och allianspartierna är det en självklarhet att utnämning av högre statliga tjänster ska ske med öppenhet som ledstjärna. I detta betänkande har vi en reservation från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om ett tillkännagivande till regeringen om att man ska återkomma till riksdagen med ett samlat förslag om hur utnämningspolitiken ska bedrivas. Det är roligt att se att man är så pass handlingskraftig och ovanligt samspelt i denna fråga i opposition. Grundlagsutredningen har bland annat i uppgift att se över regeringsformen och kommer med sina förslag i slutet av detta år. Att föregå det arbetet, såsom reservationen kräver, vore djupt anmärkningsvärt med tanke på den praxis vi brukar i motionshanteringen. Regeringen har också markerat i budgetpropositionen både för 2007 och 2008 att utnämningsmakten måste ses över, att vi måste skapa ett förtroendefullt utnämningssystem och att rekryteringsprocessen måste bli öppnare och mer väldokumenterad. Kravprofiler har upprättats tidigare, men nu ska de också läggas till akten så att man i efterhand kan granska vad som legat till grund för utnämningen. Ett antal genomförda rekryteringar har föregåtts av annonsering och ett öppet förfarande under det året alliansregeringen har suttit vid makten. Det gäller exempelvis chefen för Konsumentverket, chefen för Högskoleverket, chefen för Sida, Statens pensionsverk, Institutet för språk och folkminnen, Statens försvarshistoriska museer, Naturhistoriska riksmuseet och så vidare. Vid rekryteringsprocesser har också rekryteringskonsulter använts för att bistå regeringen med att hitta och utvärdera kandidater. Steg för steg kommer man nu ifrån den praxis av slutenhet och dålig insyn som tidigare varit känd i en socialdemokratisk utnämningspolitik. Allianspartierna talade om vad man ville göra innan valet, och vi har nu lagt om mot en ökad öppenhet och därmed ett ökat ansvarsutkrävande. Arbetet fortgår med att införliva detta i praktisk bemärkelse. Arbetet mer konstitutionellt fortgår i Grundlagsutredningens arbete. Herr talman! Jag vill under denna debatt också tala om vikten av ett utökat personval. Den kompromiss som nåddes vid den svenska personvalsreformen har en släng av en gyllene medelväg. Om kandidaten lyckas samla ihop 8 procent av partiets totala röster får väljarna något att säga till om, annars är det den interna partiordningen som gäller. Men i kommunerna och kommunvalen får väljarna lite mer att säga till om - där räcker det med enbart 5 procent. Det är min starkaste övertygelse att personvalssystemet måste ses över, reformeras och ge mer makt åt medborgarna, åt väljarna. För vems skull finns egentligen politiken? Är det de enskilda partiernas eller är det medborgarnas? Och vem ska fälla den avgörande rösten? Herr talman! Avslutningsvis vill jag markera mot det maktfullkomliga resonemang som återfinns i Socialdemokraternas motion 2007/08:K404 där man titulerar den nuvarande majoriteten som tillfällig och att den nuvarande majoriteten enbart ska ses som ett undantag från det dryga halvseklet av socialdemokratisk maktdominans. Jag vill också markera mot reservationen gällande det offentliga ägandet där man säger "mot de 178 står 171 ledamöter som helt saknar inflytande och rättigheter i sammanhanget". Det är precis det som kallas demokrati - majoriteten styr och sätter dagordningen. I den diskussionen kommer Mauricio Rojas att ta vid. Vi ska ha ett samhälle som stärker demokratin. Demokratin stärks inte genom att man lutar sig tillbaka och låter allting vara precis som det alltid har varit. Genom att utveckla och framför allt sätta in människan i det centrala objektivet och lägga fokus här skapas en mer aktiv demokrati. Jag sätter stor tilltro till Grundlagsutredningens arbete och hoppas att man vågar och vill tänka nytt, tänka om så att makten och inflytandet kommer närmare den enskilde och att vi får ett samhälle som bygger just på ledorden ansvarsutkrävande och öppenhet. Härmed vill jag yrka bifall till förslagen i konstitutionsutskottets betänkande.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet. Jag vill koncentrera mitt anförande till att kommentera Socialdemokraternas och Vänsterpartiets reservation om det offentligas äganderätt. Bakgrunden till deras reservation är de bemyndiganden som den nuvarande regeringen har fått av riksdagen för att kunna sälja sex statliga bolag. Det socialistiska blocket ogillar starkt detta beslut och vill nu ha särskilda regler för sådana bemyndiganden. Vad de vill ha är ingenting mindre än en grundlagsändring som fastställer att en kvalificerad majoritet ska krävas för dessa bemyndiganden och inte den vanliga majoritet som krävs när riksdagen stiftar lagar och gör sina tillkännagivanden. Det socialistiska blocket vill helt enkelt göra det svårare att sälja statlig egendom. Man kan kanske tycka att det är föga förvånande att socialisterna kräver detta eftersom de är just socialister och gillar det kollektiva ägandet och kollektivismen över huvud taget. Men, herr talman, detta stämmer inte riktigt, åtminstone inte för de socialdemokratiska socialisterna. De har egentligen ingenting emot att man säljer statlig egendom. Vad de är emot är att andra än de själva gör det. Herr talman! En sammanställning från riksdagens utredningstjänst visar att socialdemokratiska regeringar under de senaste tolv åren vid makten sålde statliga bolag för totalt 116 miljarder kronor. Jag upprepar, herr talman, 116 miljarder kronor. Men då krävdes inga grundlagsändringar, och ingen talade med darrande röst här i kammaren om det förkastliga i att sälja statlig egendom. Då var Socialdemokraterna tysta därför att det var de som regerade. Men nu klagar de inte bara för att andra vill göra precis det de gjorde utan de klagar också på formen. De har gjort ett stort nummer av att den nuvarande regeringen inte har inhämtat synpunkter från myndigheter med expertkunskap. Socialdemokraterna påstår att alliansregeringen på detta sätt har brutit mot grundlagens beredningskrav och gjort något lagvidrigt. Herr talman! I mer än 20 separata fall begärde socialdemokratiska regeringar från 1994 till 2006 bemyndiganden från riksdagen om att få sälja statliga bolag utan att dessa först varit föremål för remissbehandling. Jag upprepar, herr talman, i mer än 20 fall gjorde de själva det som de numera anser vara ett brott mot grundlagen. Herr talman! jag kan bara komma på Bibelns ord för att kommentera ett sådant beteende: "Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders." Ja, herr talman, hycklare var ordet som i detta fall måste användas om Socialdemokraternas indignationsnummer vad gäller försäljningen av statliga bolag. Herr talman! Mer än socialister är Socialdemokraterna opportunister, maktopportunister. De vill ha vissa regler för den egna maktutövningen och andra regler för andra partiers maktutövning. Denna opportunism är begriplig för ett parti som kunde ha som valspråk Makten framför allt, men den är djupt skadlig för landet. Att försöka ändra på våra konstitutionella spelregler, som Socialdemokraterna i detta fall vill göra bara för att de inte sitter vid makten, är förkastligt och visar på ett parti som förblindats av sitt omättliga maktbegär. Men så kan vi inte ha det. Grundlagarna finns för att ge stadga och stabilitet åt vårt demokratiska system, inte för att tillfredsställa socialdemokratins maktbegär. Men, herr talman, låt oss för ett ögonblick leka med tanken att vi ändrar grundlagen och skärper majoritetskravet för att bemyndiga att statliga bolag säljs. Då borde vi, i konsekvensens namn, ge ett motsvarande skydd åt det privata ägandet, ditt och mitt ägande, det ägande som kommer från vårt arbete och vår kreativitet, det ägande som är grunden för vår frihet och vårt oberoende. Ett sådant ägande borde inte betraktas som mindre värt i jämförelse med det statliga. Men sådant vill inte socialisterna höra talas om, och här är socialdemokrater och vänsterpartister enade socialister av samma skrot och korn. Här vill jag påminna om att statens ägande utvidgas varje gång som till exempel skatterna höjs. Varje gång detta händer tas en del av vår egendom ifrån oss; lite mer av frukterna av våra ansträngningar, av det som vårt arbete har åstadkommit, socialiseras på det viset. Ska vi ha särskilda majoritetsregler för denna kollektivisering av vårt arbetes frukter, undrar jag. Borde inte folket skyddas från en eventuell socialdemokratisk majoritet som skulle vilja chockhöja skatten för dem med lägst inkomster och minst ekonomiska marginaler? Det borde vi faktiskt överväga innan vi överväger att ge extra skydd åt det statliga ägandet, ett ägande som alltid kommer från vårt enskilda ägande som har förstatligats. Herr talman! Detta kommer socialisterna aldrig att ens fundera på. De lever i det land som Astrid Lindgren för drygt 30 år sedan kallade Monismanien, landet där respekten för det enskilda arbetet och det enskilda ägandet kan vara så obefintlig att skatterna kan höjas till mer än hundra procent. Som tur är, herr talman, finns det inte bara en utan tusentals Pomperipossor, goda liberala Pomperipossor, för att hindra socialisterna att i solidaritetens och gemenskapens namn ta allt ifrån oss, för det skulle de göra om de bara fick.

Herr talman! Det var ett tänkvärt anförande som den tidigare talaren Mauricio Rojas höll, i alla fall delar av det. Framför allt kan tittaren eller läsaren fundera lite grann på vad det är vi politiker gör och vad det är vi politiker säger. Jag tyckte att historien och nutiden var bra speglade. Sådana kanske vi är, och de här frågorna är lite komplicerade. Det kan vara lite det ena eller det andra. Vi har exemplet med utförsäljningen, alltså om vi ska ha speciella regler för hur en utförsäljning ska gå till. Just i det aktuella fallet handlar det om de statliga bolagen. Då kan det vara så att vi ska frångå den demokratiska principen att det är majoriteten som alltid bestämmer. Det är ett sätt att se på det hela. Sedan kan vi naturligtvis också se det på det sättet att det här är någonting som vi medborgare och staten tillsammans har byggt upp och skaffat oss. Då kanske det ska finnas en tröghet så att medborgarna, var och en av väljarna, tydligt kan säga ifrån i de här frågorna, till exempel om vi ska göra oss av med en del av de stora statliga bolag som nu är aktuella för försäljning. Tidigare har vi haft diskussionen om utförsäljning av sjukhus. Där resonerade vi från Miljöpartiets sida om att vi kanske skulle ha tröghetsregler just för detta, att det skulle vara ett val emellan. Väljarna skulle få avgöra frågan ute i landstingen och tydligt veta vad de olika partierna har för syn på vilka sjukhus som ska säljas ut eller göras av med. Det är svåra frågor. Det går inte att entydigt säga ja eller nej. I utskottsbetänkandet, som jag står bakom, hänvisar man till att det är Grundlagsutredningen som ska titta på det här. Det är rimligt att de får jobba med det. De har inte alltför lång tid på sig. Det är också de som gör den grundliga analysen av för- och nackdelar. Frågan om utnämningar, alltså att regeringen utser en generaldirektör, en landshövding eller en myndighetschef av något slag, är inte heller helt enkel. Riksdagen har tidigare tryckt på för en öppnare tillsättningsprocedur utifrån kritiken mot de tidigare regeringsinnehavarna, Socialdemokraterna. Tillsättningsproceduren har inte varit riktigt så öppen som den borde vara. Efter det senaste valet har det inte hänt så mycket i praktiken, det vill säga att den nuvarande moderatledda regeringen inte har varit så öppen som jag trodde att vi kunde förvänta oss och som också den moderata nuvarande statsministern och flera andra ledande politiker bland de borgerliga gav uttryck för, att det skulle vara en öppnare process. Vi är nog inte riktigt nöjda med det. Återigen hävdar jag ändå att vi kan godta ståndpunkten att det är Grundlagsutredningen som ska se över det här och eventuellt komma med ett förslag. Jag utgår från det. Jag tänkte ta upp en annan komplicerad, inte helt enkel fråga om detta att redovisa partibidrag. Det har funnits kritik under ganska många valrörelser mot att vissa partier inte har haft samma öppna attityd när det gäller att redovisa var eventuella partibidrag kommer från. Då kan man återigen fråga sig om det ska lagstiftas om att så här och så här ska det göras och vara. Då säger en del att det går och andra från experthåll att det nog kan krocka med andra lagstiftningar, att det kan bli problem med grundlagen. Sedan kommer partierna ändå frivilligt överens om att det ska vara väldigt tydliga och hårda regler för vad som ska redovisas. Då kanske vi ska vänta och se hur det fungerar innan vi bestämmer hur vi vill ha det, om vi vill ha en lagstiftning trots de svårigheter som kan förekomma eller om vi kan leva med överenskommelsen och faktiskt se om den efterlevs. Det är oerhört viktigt. Efterlevs den inte av oss politiska partier behöver vi kanske fundera över en lagstiftning. Herr talman! Det här är inte helt lätta saker. Jag har som sagt inga reservationer utan står bakom utskottets förslag.

Herr talman! Mikael Johansson pratar om att det kanske vore lämpligt att ge det statliga ägandet ett speciellt skydd. Han kallar det för tröghet. Det ska vara svårt att avyttra statligt ägande. Jag antar att du vill ha det så också för att anskaffa statligt ägande. Det borde vara en motsvarande regel och tröghet i båda fallen. Det vore ganska konstigt om det skulle krävas enkel majoritet för att skaffa egendom och mycket stor majoritet för att avyttra den. Det vore inte logiskt. Du säger att det är stora värden och att det tog tid för staten att bygga upp dessa. Men ska vi inte skydda det personliga ägandet som tar mycket tid och som är av stort värde, inte för staten men för den individ som vi har tagit oss rätten att ta ifrån ägandet? Hur är det möjligt att du tillåter att vi i denna kammare med enkel majoritet skulle kunna höja skatterna med 100 procent utan att tänka på att det är något märkligt med det? Det personliga ägandet borde skyddas i första hand. Om vi gör det på ett speciellt sätt kan vi gå vidare och skydda det ägande som är delegerat, för det är vad det statliga ägandet är på ett speciellt sätt. Men när man bara betonar det statliga ägandet och vill ändra reglerna för avyttring men inte för att skaffa egendom och inte säger emot när det gäller det personliga ägandet, då brister man i respekt för individens ansträngningar och för det liv som det tar att bygga upp något som är värdefullt för dig och för mig som enskilda personer.

Herr talman! Nu hävdar vi inte att vi ska ha tröghetsregler för utförsäljningarna. I konsekvensens namn hävdar vi heller inte att vi ska ha det i samband med köpande, om vi av något skäl nu skulle köpa in egendom från statens sida. Vi tycker att det ska vara majoritetsbeslut. Däremot har vi åsikter om vad som ska säljas eller köpas, men det ingår i den normala demokratiska proceduren. Om vi nu ska följa den demokratiska spelregeln att majoriteten bestämmer ska vi göra det även vad gäller till exempel skatter, om vi ska höja eller sänka skatter. Det är den tydliga politik som vi går till val på som ska gälla, den politik som vi lägger fram och förklarar för att få väljarnas stöd för. Utifrån den plattformen kan vi göra de förändringar vi vill göra. Om det handlar om att sänka vissa skatter, höja vissa skatter, sälja eller köpa eller lägga fram andra förslag över huvud taget, så är det majoriteten som bestämmer. Det är 51 procent som bestämmer. Det är dessa demokratiska spelregler som svensk tradition har grundat sig på, och det tycker vi är rimligt att den ska kunna fortsätta att göra det. Det viktigaste är att väljarna får besked innan om vad det är som troligtvis kommer att hända, vad ett partis ideologi kommer att leda till för politik för just mig som enskild eller för ett kollektiv som jag värnar om, min familj eller något annat.

Herr talman! Mikael Johansson försöker gå runt själva ämnet. Du sade att du vill ha ett tröghetssystem där det skulle vara ett val emellan två beslut för att avyttra statligt ägande. Men du vill inte ha - du har åtminstone inte sagt det - samma regler när det gäller att anskaffa ägande från statens sida som för att skydda det personliga ägandet. Det är här som jag hör staten tala. Kollektivismen är det som du har i tankarna. Det är det som bekymrar mig. Du kommer inte på några väldigt fiffiga regler för att skydda individen, personen. Det är djupt bekymmersamt för ett parti som inte var socialistiskt från början, som ville vara något annat och som ville värna om individens frihet på många sätt. Det var början till Miljöpartiet en gång i tiden. Nu talas det för staten genom Miljöpartiets representanter. Nu kommer individen i andra eller tredje hand. Det är inte bra. Jag beklagar mycket den utvecklingen och tror att ni lider skada av att bli socialistiska. Det socialistiska blocket klarar sig självt. Varför ska ni sälla er till detta? Varför ska ni glömma individen? Den underifrånrörelse som ni var en gång har nu blivit motsatsen, uppifrån, staten. Det är inte bra för Miljöpartiet.

Herr talman! Jag tror att det råder en missuppfattning. Den tröghetsregel som jag pratar om diskuterades för ett antal år sedan, i slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet, när vi pratade om sjukhusen och utförsäljningarna. Vi hade sådana tankar då. Det fanns inget stöd för det bland riksdagspartierna på den tiden, även om en del partier tydligen skulle stötta det i dag. Det är lite förvånande att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vid den tiden avvisade sådana tankar men tycks ha dem nu. Det är alltså dessa tankar jag pratar om. Vi har inga tröghetsregler i dagsläget. I dag är det enkel majoritet som gäller vid utförsäljning eller köp, vid höjning eller sänkning av skatt eller vilka politiska reformer det än handlar om. Vi är ganska tydliga med åsikten att vi vill överlåta till individen en hel del av de beslut som vi politiker i dagsläget fattar. Det ligger naturligtvis i vår ideologi. Herr talman! När det gäller huruvida blocken och vi i Miljöpartiet skadas och så vidare är allting möjligt. Det har vi lärt oss inom politikens värld och även i den privata delen. Vad framtiden kommer att utvisa vet vi inte. Vi kan bara titta på historien. Vi prövade ett annat alternativ än det socialistiska efter valet 2002. Det fungerade inte. Det höll inte riktigt av olika skäl. Jag tror inte att vi som miljöpartister är så skadade eller så inriktade på att det ska vara en inriktning i block som ska gälla. I dagsläget kan vi dock bedöma att det finns vissa för- och nackdelar. Men det finns som sagt ett val. Väljarna kommer att ge sitt svar med anledning av de frågeställningarna. Det får vi vänta på.

Herr talman! Mikael Johansson gjorde ett par reflexioner om regeringens utnämningspolitik som jag gärna skulle vilja kommentera. Jag förstår att det finns stora förväntningar på alliansregeringens reform av utnämningspolitiken mot bakgrund av att det har varit en närmast antik utnämningspolitik i Sverige som verkligen är i behov av reformer som leder till ökad öppenhet, ökad professionalisering och bättre möjligheter för Sveriges riksdag, journalister och allmänhet att kunna granska utnämningarna. Vi vill bryta med den utnämningspolitik som har varit. Med detta sagt vill jag samtidigt till Mikael Johansson säga att man ska ha respekt för omfattningen av den utnämningsmakt som ligger hos regeringen. Det är många olika tjänster som det handlar om, landshövdingar, generaldirektörer, ambassadörer med mera. Det gör att man ska ha en viss ödmjukhet inför reformtempot på detta område. Jag vill upplysa Mikael Johansson om att det historiskt finns flera gemensamma reformer där de borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet, inte minst under den förra mandatperioden, har varit mycket tydliga med att till exempel kravprofiler alltid ska upprättas. Nu påbörjas ett arbete med att annonsera de högre statliga tjänsterna. Detta är en stor demokratireform. Det är små reformer, men det är stora steg bort från en antik utnämningspolitik mot en mer öppen och transparent. Jag förstår att Miljöpartiet väntar sig ett högt tempo i detta. Det är på flera sätt ett högt tempo. Man bör bara ha en viss ödmjukhet inför att detta är ett stort område. Det är många utnämningar. Man ska hantera det professionellt. Men målet och inriktningen är ökad öppenhet, mer demokrati och större transparens.

Herr talman! Jag kan inte göra annat än att instämma i Henrik von Sydows bedömning. Jag har inget mer att tillägga.

Herr talman! Vi diskuterar nu författningsfrågor. Det är ett område där vi försöker komma överens över blockgränserna i så stor utsträckning som möjligt. Många av dessa frågor diskuteras och avgörs i Grundlagsberedningen. Det är också där vi hänskjuter dem. Vi har en god anda i utredningen när vi diskuterar dessa frågor. Även om man kanske inte skulle kunna tro det när man hör Mauricio Rojas inlägg, som var mycket aggressivt, har vi bra diskussionsklimat i utredningen. Rojas sitter inte utredningen, och det kanske är tur det. Det finns emellertid frågor där vi har olika uppfattning. En sådan fråga är utnämningspolitiken. Detta var en fråga där de borgerliga partierna under mer än tio års tid förde en nästan aggressiv kampanj mot den socialdemokratiska regeringen. Vi beskylldes för att bara utnämna socialdemokratiska politiker. Våra egna skulle bli landshövdingar och generaldirektörer. Det var tecken på maktfullkomlighet, sades det. Det var en mycket smutsig kampanj från många håll, framför allt från moderater och folkpartister. Gick man in i siffrorna visade det sig att 70-80 procent av de utnämningar som vi gjorde hade ingen partipolitisk bakgrund. I de utnämningar vi gjorde där människor hade partipolitisk bakgrund fanns en ganska god politisk spridning. Bo Lundgren, före detta moderat partiledare, blev chef på Riksgälden. Andreas Carlgren, centerpartist, blev generaldirektör på Integrationsverket. Maggi Mikaelsson, vänsterpartist, blev landshövding i Jämtland. Marianne Samuelsson, miljöpartist, blev landshövding på Gotland. Naturligtvis var det också socialdemokrater som fick chefsposter på olika sätt. Vår inriktning var att om man har rätt kvalifikationer och lever upp till kraven av förtjänst och skicklighet ska det inte vara ett hinder att ha en partipolitisk bakgrund. Vi måste ta till vara alla goda chefsämnen i staten. Det är inget konstigt med det. Det konstiga är att det samtidigt under den tiden fördes en mycket aggressiv kampanj mot detta från framför allt borgerligt håll. Man sade att man skulle utöka öppenheten. Man skulle annonsera ut tjänster i stället. Hur blev det? Jonas Hafström, som var Carl Bildts politiske rådgivare, blev ambassadör i Washington. Annonserades den tjänsten ut? Mikael Odenberg, numera berömd före detta försvarsminister, blev vd för Svenska Kraftnät. Annonserades den tjänsten ut? Henrik Landerholm, tidigare moderat försvarspolitiker, blev chef för en akademi. Annonserades den tjänsten ut? Var det så det skulle bli med den nya utnämningspolitiken, frågar jag er som företräder majoriteten. Alla tjänster ska annonseras ut utom de som ska gå till moderata politiker. Är det den nya utnämningspolitiken? Min uppfattning är att det inte finns någon konsekvens i er politik. Det kanske är något slags eftertankens kranka blekhet som har infunnit sig. Det har visat sig inte vara så enkelt. Detta med öppenhet visar sig kanske inte alltid vara alldeles klokt. Ska man ha lämpliga kandidater kanske inte alltid ska ha ett offentligt rekryteringsförfarande, därför att de lämpligaste kandidaterna kanske inte söker tjänsten. Det vi nu ser är i stället en kollaps för den borgerliga utnämningspolitiken. Det har i praktiken inte hänt något. Ni står i talarstolen och argumenterar för ökad öppenhet och en annan ordning, men i praktiken följer ni ungefär samma typ av system och ordning som vi gjorde.

Herr talman! Morgan Johansson kallade mitt anförande aggressivt. Det måste kännas aggressivt för en socialdemokrat att vi avslöjar det ofantliga hyckleri som ni har presterat vad gäller försäljningen av statliga bolag. När ni regerade landet senaste gången, under tolv år, sålde ni statligt ägande för 116 miljarder kronor utan att kräva några ändringar i grundlagen och utan att stå här och säga att det var hemskt. I mer än 20 fall fick ni bemyndigande att sälja statligt ägande. Inte i ett enda fall skickade ni det på remiss i förväg. Nu säger ni att vi bryter mot grundlagen när vi inte gör det. Jag hittar inget annat ord, Morgan Johansson, än att kalla detta hyckleri och maktbegär. Att se den egna makten på ett sätt och andras på ett annat sätt är att ha dubbelmoral. När ni regerar kan ni sälja och göra precis som vi gör, men när vi gör det är det skandal och krav på grundlagsändring. Vad heter det på svenska? På spanska vet jag mycket väl. Kanske har jag missat ordet eller är inte hyckleri det rätta ordet? Finns det något bättre ord för hur ni agerar?

Herr talman! Som sagt är det nog tur att Mauricio Rojas inte sitter i Grundlagsberedningen. Där har vi inte den tonen när vi diskuterar. Det var nästan som att höra ekon från kosackvalet 1928 när man hörde din argumentation, Mauricio Rojas. Det var socialister som skulle tränga sig in och ta privat egendom. I själva verket säger vi att vi kanske ska ha någon form av spärr eller fördröjning, någon form av mekanism som gör att en liten majoritet inte kan göra sig av med stora statliga tillgångar bara sådär. När vi sålde ut företag fanns det bred majoritet i riksdagen. Det var inte precis så att Mauricio Rojas parti protesterade mot någon utförsäljning, snarare tvärtom. Det fanns i allmänhet en stor majoritet för de försäljningar som vi gjorde, men det finns det inte i detta fall. Jag tycker att vi ska diskutera den här frågan vidare i Grundlagsutredningen. När ni nu säljer ut värden för kanske upp emot 200 miljarder kronor utan att göra några konsekvensanalyser borde det finnas någon form av krav på en bättre beredning. Mauricio Rojas föregriper den granskning som vi ska göra av statsrådet Odell. Vi kan inte fria eller fälla honom i dag. Vi kan inte säga att han har brutit mot regeringsformen. Vi kan bara säga att Riksrevisionen anser att regeringen har brutit mot regeringsformen och beredningskravet. Jag kan inte säga någonting annat, men Mauricio Rojas har tydligen redan bestämt sig för att regeringen inte har brutit mot beredningskravet. Då föregriper han faktiskt den granskning som vi i utskottet ska göra om några månader. Tänk på vad ni gör. Ni säljer ut SBAB. Ni vet inte vad som händer med räntenivåerna. Ni säljer ut Vin & Sprit. Absolut vodka och Blossa glögg - kan ni tänka er något svenskare? Det ena symboliserar julen; det andra symboliserar midsommaren. Det tänker ni göra er av med utan några konsekvensanalyser av vad det betyder för företaget eller svenska staten. Det är därför vi lyfter upp den här diskussionen om en grundlagsändring.

Herr talman! Jag antar att det sista var ett försök att skoja bort hyckleriet, men så lätt går det inte, Morgan Johansson. Jag kan bara säga att du inte ifrågasatte mina påståenden. Ni sålde statlig egendom för 116 miljarder kronor. Hur många gånger gjorde ni konsekvensanalyser? I de mer än 20 bemyndigandena hur många gånger gjorde ni en sådan analys som ni kräver att vi ska göra? Var det inte viktiga bolag? Det var inte vodka ni sålde. Det kanske var därför. Ni har uppenbarligen ett sätt att bedöma den egna maktutövningen som skiljer sig från det sätt ni använder för att bedöma andra partiers maktutövning. Det är inte kosackvalet 1928 som du hör ekon från. Det är från pomperipossa 1976. Då blev det så orimligt att skatterna - marginalskatterna - för arbete höjdes till över 100 procent. Det var det som gjorde att Astrid Lindgren skrev den berömda sagan som var så politiskt viktig. Det gäller något mycket viktigt, nämligen det personliga ägandet - det som du och jag och alla andra bygger upp med vårt arbete. Varför är ni inte lika intresserade av att skydda det som ni är när det gäller det statliga ägandet? Är det inte lika mycket värt? Är det inte stora värden för individen? Är det inte ett helt liv som finns i vad du äger, vad du har köpt och skaffat med hederligt arbete? Det respekterar ni mycket lite. Statligt ägande - det ägande som du kan förfoga över - skyddar du. Intresset ljuger inte, Morgan Johansson.

Herr talman! När man hör Mauricio Rojas låter det som om polisen när som helst kan rusa in till vem som helst och beslagta vederbörandes egendom utan att behöva fråga eller ersätta någonting. Så är det ju inte. Vi har sedan lång tid tillbaka en grundlagsreglering av detta i regeringsformens 2 kap. 18 § där vi skyddar det privata ägandet. Jag förstår över huvud taget inte varför Mauricio Rojas tar upp den frågan. Staten får inte bete sig på det sättet mot enskilda individer. Det är riktigt. Det ska man inte få. Det är därför vi har det grundlagsskyddet. Vi har däremot inte en reglering i grundlagen som ställer upp krav på hur staten ska hantera sitt ägande. Det är det som är bekymret. Man kan hamna i sådana lägen att en mycket liten majoritet i riksdagen kan göra av med värden på ett par hundra miljarder, trots att Riksrevisionen pekar på att det inte är berett. Det skiljer situationen nu mot den med de socialdemokratiska regeringarna. Det fanns inte vid något tillfälle en socialdemokratisk regering där Riksrevisionen eller något annat organ pekade på att regeringen bröt mot beredningskravet. Det fanns inte vid något tillfälle vid de utförsäljningar vi gjorde. Nu har Riksrevisionens styrelse, med en borgerlig majoritet, skrivit under på att ni bryter mot regeringsformens beredningskrav. Vi kanske ska ha någon form av skrivning i regeringsformen om att man inte ska få göra på det sättet eller åtminstone att man ska bereda frågorna innan man gör det. Vi laborerar med olika system. Ett är att man ska ha någon form av kvalificerad majoritet och ett att vi ska ha något slags väntekrav där en minoritet ska kunna bordlägga frågan under ett år för att man ska kunna fundera mer på frågan. Det är det vi kräver.

Herr talman! Morgan Johansson säger att det är retorik och stora ord om utnämningspolitiken. Jag vill stryka under att det är riktiga reformer, ett materiellt reformarbete på området, som vrider den svenska utnämningspolitiken från ett slutet nästan antikt system till mer av öppenhet, insyn och demokrati. Det första den borgerliga regeringen gjorde på detta område var att ha kravprofiler som regel, att upprätta kravprofiler för högre statliga tjänster. Det var en länge efterfrågad reform med brett stöd i riksdagens konstitutionsutskott. Detta är nu regel i Regeringskansliet. Det underlättar granskningen för riksdagens konstitutionsutskott, för allmänheten och för massmedierna. Den 23 januari diskuterade riksdagen här i kammaren och konstitutionsutskottet granskningen av utnämningspolitiken och konstaterade att de utnämningar som har skett har varit förenliga med förtjänst och skicklighet. Nu finns det förutsättningar att driva en materiell granskning i och med att det finns kravprofiler. Annonser börjar införas. Som jag påpekade i mitt tidigare inlägg tycker jag att Morgan Johansson ska ha respekt för att utnämningsmakten och utnämningspolitiken spänner över många tjänster. Alliansregeringen har nu börjat med att som huvudregel införa annonser och göra det möjligt för alla att söka tjänsterna. Det blir också möjligt att granska vilka som har sökt tjänsterna. Det är ett stort och viktigt reformarbete. Det ska hanteras professionellt. Riktningen är alldeles uppenbar. Regeringen har påbörjat ett arbete som går från slutenhet till det omvända, mer av öppenhet, transparens och demokrati.

Herr talman! Vi har hört det några gånger, att ni skulle reformera utnämningspolitiken. Den skulle bli mer öppen och det skulle bli mer insyn i den. Gäller inte det de moderata utnämningarna? Ska det gälla alla platser som inte ska gå till Moderaterna? Jag upprepar: Henrik Landerholm, Mikael Odenberg, Jonas Hafström. Det var inga tjänster som annonserades ut. Det var inget öppet utnämningsförfarande. De bara utnämndes rakt upp och ned. Jag kritiserar inte de utnämningarna som utnämningar betraktat. Jag råkar tycka att de personerna lever upp till kravet på förtjänst och skicklighet. Jag tycker att det är bra personer. Det jag kritiserar är att ni med buller och bång gick till val på att ni skulle reformera utnämningarna och att de skulle bli mer öppna och sedan gör ni precis tvärtom. Det är därför ni har trovärdighetsproblem. Vi fick mycket skäll för de utnämningar av statssekreterare till myndighetschefer som vi gjorde. Statssekreterare är det mest slitsamma jobbet i Regeringskansliet. Det är nästan värre än att vara minister. Jag vet det eftersom jag har varit både statssekreterare - även om det var en kort period - och minister. Det är ett ständigt korsdrag mellan ministern och Regeringskansliet. Man orkar i bästa fall vara statssekreterare i fem sex år, sedan ska man nog göra något annat. Vi tog till vara de socialdemokratiska statssekreterarna där de var lämpliga som myndighetschefer. Jag tycker att man ska göra likadant med de borgerliga statssekreterare som nu finns i Regeringskansliet. År 2010 har vi kanske 30, 40 sådana som kommer att behöva andra jobb. Då ska det inte komma an på att de har varit borgerliga statssekreterare eller bero på vilket parti man tillhör. Om man uppvisar en god förtjänst och skicklighet och är lämpad för myndighetschefsjobb ska man naturligtvis ha det. Problemet är att ni gick till val med den typen av retorik och när det sedan ska levereras blir det ingenting av - då gör ni precis som man har gjort tidigare.

Herr talman! Jag ska be Morgan Johansson att lyssna ännu tydligare på det som jag säger. Den stora skillnaden mellan utnämningspolitiken under denna mandatperiod och under den förra är att när det gäller precis de utnämningar som du pekar på och lyfter fram finns det nu offentliga kravprofiler för att man ska se om utnämningarna lever upp till de krav på kompetens som man har ställt upp. Så var det inte under den förra mandatperioden. Då fanns det inga kravprofiler. Konstitutionsutskottet kunde gå till regeringen, knacka på dörren och upptäcka att mapparna var tomma. Kravprofiler var inte regel. Det är en stor skillnad som möjliggör en granskning, som möjliggör en utvärdering och som ökar insynen kring detta. Det är en stor förändring på detta fält. Jag kan också läsa upp följande: Konsumentverket, Högskoleverket, Statens pensionsverk, Sida, Naturhistoriska riksmuseet, Boverket. Alla dessa myndigheter har som huvudregel att annonsera. Inriktningen är klar, nämligen att annonsering ska vara det som gäller på detta område. Det finns ett stort demokratiskäl i att göra det möjligt för fler att söka. Men jag har samtidigt respekt för att statens, regeringens, utnämningsmakt ser väldigt olika ut. Det handlar om olika tjänster i olika situationer. Detta måste vi ha respekt för. Det går inte att göra en reform i skala 1:1 dag ett på detta område. Jag hoppas att Morgan Johansson stöder denna inriktning med annonser som leder till bättre möjligheter att granska utnämningarna och en ökad öppenhet och att Socialdemokraterna inte hotar med att gå tillbaka till den antika och hårt kritiserade - inte bara från moderater utan brett i samhället - utnämningspolitiken. Morgan Johansson kan kalla det för stora ord, men det är små annonser som visar på just stora steg i reformarbetet för ökad öppenhet och ökad insyn. Det blir lättare att granska och utvärdera detta för sådana som just Morgan Johansson.

Herr talman! Jag har inte några problem med att man gör kravprofiler. Jag tycker att det är bra. Men det var inte det som ni lovade. Ni lovade att ni skulle ha en annonsering. Ni lovade öppenhet när det gäller vem som ansöker. Till och med när man lyssnade som mest till era företrädare sades det att man kanske skulle ha något slags utfrågningsförfarande i riksdagen för dem som ska bli chefer. Det har ni lagt åt sidan för länge sedan. Det förstod ni hur det skulle sluta, så det ville ni inte. Vad jag förstår driver ni inte detta vidare. Men det var den typen av krav som ni lovade i er retorik. Sedan infinner sig väl, som jag sade, eftertankens kranka blekhet att detta nog inte var så väldigt enkelt. Det intryck som ändå dröjer sig kvar är att tjänster ska annonseras ut, utom just de tjänster som ska gå till moderater. Det finns också en annan omständighet som vi i KU ska granska lite längre fram i vår. Det gäller det förhållandet att Regeringskansliet nu börjar lägga ut rekryteringsuppdrag på privata konsulter och att det i dessa avtal förefaller att finnas klausuler där man säger att det ska råda sekretess. Vi ska granska om det är korrekt att göra så. Men det är ett sätt för Regeringskansliet, vad jag förstår, att i sin rekrytering å ena sidan tala om öppenhet, men å andra sidan anlita konsulter för att man ändå ska kunna hemlighålla vem som ska komma i fråga för olika tjänster. Det är egentligen en ganska knepig utveckling. Men jag vill återigen säga att det är eftertankens kranka blekhet. Om man ska ha den mest lämpade personen till ett myndighetsjobb kanske man inte alltid ska ha maximal öppenhet och maximal offentlighet. Det är inte säkert att den som är den mest lämpade för ett jobb anmäler sig eftersom det kan ställa till problem på den arbetsplats som han eller hon är på. Det förstår man om man tänker efter lite grann. Men diskrepansen mellan vad ni sade då och vad ni gör nu är avgrundsdjup.