Förbättringar inom familjepolitiken

Betänkande 2011/12:SfU4

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
12 oktober 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Förbättringar inom familjepolitiken (SfU4)

Riksdagen sa ja till ett antal förbättringar inom familjepolitiken som regeringen har föreslagit. De innebär följande. Ett barns föräldrar ska kunna få föräldrapenning samtidigt i 30 dagar under barnets första levnadsår. De nuvarande 10 så kallade pappadagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen kvarstår. Jämställdhetsbonusen förenklas och kopplas till utbetalningen av föräldrapenningen. När den förälder som tagit ut lägst antal dagar tar ut föräldrapenning på sjukpenning- eller grundnivå får vardera föräldern 50 kr i jämställdhetsbonus per dag. Vid ett helt jämställt uttag av föräldrapenningen innebär det som hittills totalt 13 500 kr i jämställdhetsbonus. Tid under vilken föräldrarna gör ett samtida uttag av föräldrapenning ska dock inte ge rätt till bonus. Detsamma gäller de första 60 dagarna för vilka en förälder ensam har tagit ut föräldrapenning, de så kallade reserverade dagarna. Om föräldrarna väljer att vara hemma samtidigt i 30 dagar under barnets första levnadsår, blir den totala bonussumman som högst 10 500 kr. Lagändringarna börja att gälla den 1 januari 2012.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-09-29
Justering: 2011-10-04
Trycklov till Gotab och webb: 2011-10-05
Trycklov: 2011-10-05
Reservationer: 3
Betänkande 2011/12:SfU4

Alla beredningar i utskottet

2011-09-14, 2011-09-29

Förbättringar inom familjepolitiken (SfU4)

Regeringen har föreslagit följande förbättringar inom familjepolitiken:

Ett barns föräldrar ska kunna få föräldrapenning samtidigt i 30 dagar under barnets första levnadsår. De nuvarande 10 så kallade pappadagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen kvarstår.

Jämställdhetsbonusen förenklas och kopplas till utbetalningen av föräldrapenningen. När den förälder som tagit ut lägst antal dagar tar ut föräldrapenning på sjukpenning- eller grundnivå får vardera föräldern 50 kr i jämställdhetsbonus per dag. Vid ett helt jämställt uttag av föräldrapenningen innebär det som hittills totalt 13 500 kr i jämställdhetsbonus. Tid under vilken föräldrarna gör ett samtida uttag av föräldrapenning ska dock inte ge rätt till bonus. Detsamma gäller de första 60 dagarna för vilka en förälder ensam har tagit ut föräldrapenning, de så kallade reserverade dagarna. Om föräldrarna väljer att vara hemma samtidigt under den föreslagna tiden om 30 dagar, blir den totala bonussumman som högst 10 500 kr.

Lagändringarna föreslås att börja gälla den 1 januari 2012. Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-10-12
Stillbild från Debatt om förslag 2011/12:SfU4, Förbättringar inom familjepolitiken

Debatt om förslag 2011/12:SfU4

Webb-tv: Förbättringar inom familjepolitiken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 119 Annelie Karlsson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3. I Sverige finns över 1 260 000 familjer med hemmaboende barn. Familjer ser olika ut. Det kan vara familjer där barn växer upp med två biologiska föräldrar, familjer där barn växer upp med en ensamstående förälder, familjer med en biologisk förälder och en bonusförälder, eller familjer med två mammor, två pappor, eller barn som växer upp med två familjer på olika adresser. Familjer bor i Stockholm på Söder, på Östermalm eller i Rinkeby. Familjer bor i norr med långa avstånd, ibland där vuxna tvingas jobba långt ifrån familjen och på det sättet inte kan ha vardagskontakt med familjen i övrigt. Familjer bor hemma i Skåne i min stad Kristianstad. I en del familjer har båda föräldrarna arbete med goda inkomster. I andra familjer saknar en förälder jobb, i värsta fall båda föräldrarna. I några familjer finns en ensamstående mamma som har blivit utförsäkrad från sjukförsäkringen och helt saknar möjlighet att försörja sig och sin familj. Det finns många olika varianter. Oavsett hur familjen ser ut är det barnens förutsättningar vi ska utgå från i en familjepolitik som gör vardagen bra för alla barn. Vardagen för barnfamiljer är på många sätt ett pussel - hämta, lämna i förskolan, handla, fixa mat, se till att det finns regnkläder nu när höstrusket kommer, minnas tandläkartider, föräldramöten, läxor, och på fredagen få till ett fredagsmys med tacos eller annat gott. Förutsättningarna är olika. Många barns uppväxtförhållanden är långt sämre än vi skulle önska. Det krävs en politik för att ge människor möjlighet att fungera med bra boende, med jobb, med förskola och skola. Det ska finas en fungerande föräldraförsäkring med möjlighet att ta hand om sjuka barn och förutsättningar för familjer med barn med särskilda behov att ändå få en väl fungerande vardag. Vårt uppdrag är att underlätta för alla dessa familjer så att alla barn får den trygghet, uppväxtmiljö och start i livet som de så väl förtjänar. Vi har saknat förslag på familjepolitiska reformer från regeringen. De tre delar som behandlas i dag är inte nog för att helt förbättra situationen för barnfamiljer med den stress det innebär att förena familjeliv och arbetsliv. Den första delen i föräldraförsäkringen som möjliggör för föräldrar att vara hemma samtidigt under 30 dagar är bra. Det har vi socialdemokrater fört fram tidigare, och vi välkomnar detta. Vi ser fördelar med att pappor ges möjlighet att redan från starten under en längre tid vara hemma med barnet. Det kommer att stärka banden mellan barnen och papporna. Pappornas delaktighet innebär självfallet en avlastning för mamman, särskilt om man väljer den dubbla ledigheten under barnets första tid. Jag säger papporna eftersom det är i de flesta fall dessa som kommer att ges bättre förutsättningar, men det finns givetvis den omvända modellen. Detta kan också vara ingången till ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen i övrigt - precis som vi ser att införandet av pappamånaden påverkade uttaget i rätt riktning. Vad gäller den förenklade jämställdhetsbonusen är vi socialdemokrater positiva till förslaget, som kan bidra till en ökad jämställdhet i hemmet och i arbetslivet. Vårt mål är tydligt. Vi önskar ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Vi anser att alla förslag som kan bidra till barns ökade tillgång till båda sina föräldrar och ett jämställt föräldraskap ska tas i beaktande. Därför har vi hela tiden haft en positiv grundinställning till förslaget om att införa jämställdhetsbonus för att stödja utvecklingen mot ett mer jämställt uttag. Vi påpekade redan från början att det fanns flera frågetecken att räta ut för att vi helhjärtat skulle ställa oss bakom införandet av jämställdhetsbonusen. Förslaget var krångligt till sin konstruktion och väckte fler frågor än svar. Vi välkomnar att regeringen vill ha en förenklad jämställdhetsbonus. Detta är givetvis inte tillräckligt, utan andra mer verkningsfulla åtgärder krävs. Vi redovisar dessa i vår familjepolitiska motion. Familjer måste ges bättre förutsättningar att få en balans i vardagen, få ihop arbete, barn, livet och tiden. Detta är en av de stora utmaningarna. Vår utgångspunkt är mer tid med barnen. Det förutsätter ett jämställt föräldraskap. Familjepolitiken i sin helhet bör utvecklas så att den bidrar till en förstärkt arbetslinje för både män och kvinnor. Då kommer jag naturligt in på den tredje delen, nämligen vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidraget är inte bara en kvinnofälla som håller kvinnorna borta från arbetsmarknaden. Det förhindrar också barnen rätten till förskola och att utvecklas där. Man beskriver att familjer ges valfrihet genom att erbjudas vårdnadsbidrag. Valfrihet för vem? 3 000 kronor i månaden är för de flesta familjer inget ekonomiskt alternativ. I debatten glömmer man barnens rätt till förskolan. Förskolan är viktig, inte minst för familjer och barn med utländsk bakgrund. Barnen behöver stärka sina sociala kontakter och ges möjlighet att utveckla sitt eget språk och det svenska språket. I de fall som familjer använder vårdnadsbidrag tvingas papporna oftast jobba mycket. Ja, det är den modellen man ser, mammorna tar hand om barnen och papporna försörjningen. De går då miste om möjligheten att vara en aktiv del av barnens uppväxt. Mammorna hamnar efter på arbetsmarknaden. Det är ett märkligt avsteg från den arbetslinje som för övrigt påhejas av alla här i kammaren. I dag uppgår kvinnors lönenivå till 86 procent av männens lönenivå. I dag består 20 procent av familjerna med hemmaboende barn av ensamstående mammor. I dag tas bara drygt 20 procent av föräldraförsäkringen ut av pappor. Visst har vi ett jobb att göra. Ett jämställt föräldraskap skapar förutsättningar för goda relationer och en bra vardagskontakt med båda föräldrarna under barnets hela uppväxt. Det är våra barn värda. Bara en dryg fjärdedel av barn med separerade föräldrar bor växelvis hos både mamma och pappa. Det handlar om familjers valfrihet, men framför allt handlar det om barnens rätt. Låt oss välja barnen och barnens rätt till två närvarande föräldrar. I en undersökning som visas på SCB:s hemsida svarar barn i nedre tonåren på frågan om de anser att föräldrarna har tid att lyssna följande. 95 procent av barnen eller ungdomarna säger att mamma har tid att lyssna, medan bara 75 procent anser att pappa har tillräckligt med tid. Herr talman! Låt oss ge våra barn rätt till tid tillsammans med både mamma och pappa. (Applåder)

Anf. 120 Magnus Ehrencrona (MP)
Herr talman! Miljöpartiets barn- och familjepolitik sätter barnen i centrum. Vi menar att det är viktigt att ha tid för sina nära och kära. Vi vill göra ett modernt föräldraskap möjligt, ett som ger utrymme för både förvärvsarbete, studier och barn. All grön politik genomsyras av ett barnperspektiv där vi försöker förstå vilka konsekvenser förslagen får för barn i olika familjer. Familjer kan se olika ut. De kan bestå av mamma-pappa-barn men lika gärna av pappa-barn, pappa-pappa-barn eller mamma-mamma-barn. Det finns många olika konstellationer. Olika typer av familjebildningar, så kallade stjärnfamiljer, ställer ökade krav på nytänkande när det gäller familjepolitik. Den traditionella synen på föräldraskap bygger på heteronormativ tvåsamhet. Begreppet stjärnfamiljer, där kärnfamiljen är en av flera olika familjetyper, är bättre anpassat för dagens Sverige. Det är färre än 10 procent av föräldrarna som delar lika på föräldraförsäkringen i Sverige. Studier visar att ett mer jämställt uttag skulle ha stor betydelse för kvinnors löneutveckling, och pension naturligtvis i förlängningen. Regeringen talar med kluven tunga eftersom man har infört en jämställdhetsbonus för att å ena sidan belöna föräldrar som delar lika, men å andra sidan vill de inte erkänna att en mer individualiserad föräldraförsäkring mycket snabbare skulle få effekt. Herr talman! Miljöpartiet förespråkar en mer individualiserad föräldraförsäkring än i dag för att ge barn mer tid med sina föräldrar. Vårt förslag innebär att föräldraförsäkringen tredelas. En tredjedel av tiden viks till vardera föräldern, och den resterande tredjedelen bestämmer föräldrarna över tillsammans. Vi vill också göra det möjligt att låta en barnet närstående person ta del av föräldraförsäkringen om vårdnadshavarna anser att det är lämpligt i deras familjesituation. Syftet med tredelad föräldraförsäkring är att skapa förutsättningar för en ökad jämställdhet, både i hemmet och på arbetsmarknaden. Båda föräldrarna får ta ett ökat gemensamt ansvar för barnuppfostran, hem och familj. För kvinnorna minskar risken då att hamna efter i löneutveckling och karriärmöjligheter. Att föräldrarna delar på föräldraförsäkringen kan förändra synsätt hos arbetsgivare så att det är lika förutsättningar för att anställa och satsa på kompetensutveckling oavsett kön. På sikt vill vi också utöka föräldrapenningen med 60 dagar till totalt 540 dagar. I Sverige finns det högerkrafter som vill avskaffa dagens två pappamånader och fördubbla vårdnadsbidraget. Vilka effekter får det? Hur skulle det underlätta utvecklingen till ett mer jämställt uttag av föräldradagar? Det ställer vi i Miljöpartiet oss verkligen frågande till. Herr talman! Vårdnadsbidraget bidrar inte till jämlikhet eller jämställdhet. Värst konsekvens kan det få för barn till föräldrar med annat modersmål, som Socialdemokraterna var inne på här. Förskolan kan för dessa barn vara mycket viktig för att lära sig svenska. Hur kan då högerkrafter som annars betonar vikten av att lära sig svenska vara för ett bidrag som fördröjer möjligheten till detta för många barn? Det är väldigt egendomligt. Miljöpartiet har tidigare föreslagit ett bidrag för att kunna gå ned i arbetstid, så kallad barntid. Vårt förslag är förenligt med såväl en arbetslinje som språklig utveckling för barn som samtidigt kan gå i förskolan. Vårdnadsbidraget innebär nämligen att man inte har rätt att gå i förskolan, utan det blir antingen-eller. Tyvärr har inte en majoritet av riksdagen ställt sig bakom förslaget om barntid. För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1, men jag står självklart bakom alla Miljöpartiets reservationer.

Anf. 121 Wiwi-Anne Johansson (V)
Herr talman! Vi diskuterar betänkandet Förbättringar inom familjepolitiken , men jag är inte så säker på att jag tycker att det är några förbättringar. Det är i alla fall inga förbättringar när det gäller jämställdheten, vilket man skulle ha hoppats. Jag tycker att det är skralt med jämställdheten över huvud taget här i dag. Vi har lyssnat på en partiledardebatt där det var en enda partiledare, som jag kan komma ihåg, som nämnde ordet jämställdhet, och det var Vänsterpartiets Lars Ohly. Jag ska börja med att säga att det finns någonting bra i det här betänkandet i alla fall. Det är ju väldigt bra att föräldrar kan vara hemma samtidigt, för vi vet att barn behöver nära och tidiga relationer med båda sina föräldrar. Därför är det viktigt att båda föräldrarna tillbringar tid med barnet det första året. Alldeles särskilt viktigt är det förstås när barnet är nyfött. Därför tycker vi att det är bra att föräldrar ska kunna få föräldrapenning samtidigt i 30 dagar under barnets första levnadsår. Däremot menar jag och Vänsterpartiet att jämställdhetsbonusen från början till slut är en fullständigt misslyckad jämställdhetsreform som bör skrotas. I dag tar pappor ut 23 procent av föräldraledigheten. Trots att pappors uttag av föräldradagar har ökat något skulle det med dagens takt ta 31 år innan uttaget är jämställt mellan kvinnor och män. Syftet med regeringens jämställdhetsbonus var att få män och kvinnor att dela mer lika på föräldraledigheten, men antalet pappor som verkligen gör det har inte blivit större på grund av bonusen, enligt en rapport från Försäkringskassan. Vi var kritiska till jämställdhetsbonusen redan när den infördes, och nu är det uppenbart att den inte fyllt sitt syfte. Därför bör den avskaffas. Inte ens med de föreslagna förenklingarna tror vi att jämställdhetsbonusen har en framtid och inte heller att den tjänar sitt syfte. Det märkliga i förslaget är att de föräldrar som väljer, enligt det nya erbjudandet, att vara hemma samtidigt i 30 dagar inte vinner något ekonomiskt på det i er förenklade jämställdhetsbonus. De förlorar i stället 3 000 kronor på det. Herr talman! Så har vi då det inte så jämställda vårdnadsbidraget, om man säger så - det är ett understatement. Det är direkt kontraproduktivt om man räknar med att ni också vill ha en jämställdhetsbonus och vill förenkla den. När det gäller vårdnadsbidraget tas det i de allra flesta fall ut av kvinnor och av kvinnor som saknar ett fast arbete. Bidraget på 3 000 kronor i månaden är det väl ingen som kan försörja sig på, och inte ger det några pensionspoäng heller. Reformen ökar i stället kvinnors beroende av en partner som försörjer dem. Följden blir också en försvagad förankring på arbetsmarknaden. Det blir sämre pension, sämre ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och sjukdom och sämre möjligheter till karriär och löneutveckling. Vid en separation, som tyvärr alltför ofta blir fallet, kan konsekvenserna för kvinnan som har varit hemma med vårdnadsbidrag bli direkt förödande för hennes möjligheter att sedan försörja sig. Vårdnadsbidraget ökar också klyftorna mellan barnen. För att få ut fullt vårdnadsbidrag ska barnet inte delta i förskola. Vi vet att barn som inte går i förskolan riskerar att få sin språkutveckling försenad. Det gäller förstås speciellt för barn som har föräldrar som inte har svenska som sitt modersmål. Vi är väldigt oroade över att de här klyftorna mellan barnen nu ökar. En anledning till att förskolan subventioneras i första hand är att det är en pedagogisk verksamhet som är bra för barnen, som utvecklar barnens sociala förmåga. Att då använda skattepengar till att hålla barnen borta från förskolan är därför en utveckling i totalt fel riktning. Dessutom har regeringens egen expertgrupp konstaterat att vårdnadsbidraget är en fattigdomsfälla för invandrade kvinnor utan arbete. Vårdnadsbidraget bör därför skrotas. Herr talman! Vänsterpartiet vill genomföra en verkligt jämställd föräldraförsäkring i stället för bonusar och bidrag. Kvinnor och män behöver få lika möjligheter att delta både i arbetsliv och i familjeliv, och barn behöver få möjlighet till nära relationer med båda sina föräldrar. Det finns också många män som vill ta ut mer föräldraledighet men som då motarbetas av sina arbetsgivare. Men med en jämställd fördelning av dagarna mellan föräldrarna skulle arbetsgivarna tvingas acceptera att män tar ut ledigheten och göra det mer acceptabelt socialt på manligt dominerade arbetsplatser. Det är bra för alla. De flesta partier här i riksdagen är överens om att föräldraansvaret måste delas mer lika mellan kvinnor och män. I över 30 år har det gjorts kampanjer med pappamånader och med bonusar, men mäns uttag av föräldradagar har ökat bara marginellt. Arbetsgivarna vet att kvinnor enligt statistiken är borta från arbetet mer än vad männen är för att vara hemma med barnen i stället. Ur arbetsgivarnas perspektiv är det väl då ganska rimligt att tänka att det är bättre att anställa män. Själva föräldraförsäkringen skapar alltså en ojämställd arbetsmarknad, och alla är förlorare på det. Kvinnor förlorar när det gäller karriär och ekonomiskt inflytande, barn förlorar när det gäller konflikter med sin ena förälder och män förlorar när det gäller delaktighet i sin egen familj. Föräldradagarna bör därför delas lika mellan föräldrarna. Vänsterpartiet vill inte se vare sig vårdnadsbidrag eller jämställdhetsbonusar, utan en jämställd föräldraförsäkring. Jag yrkar därför bifall till reservationerna 2 och 3.

Anf. 122 Gunilla Nordgren (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner i ärendet. Familjepolitik handlar om att med olika politiska medel bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard samt verka för att stärka föräldrars makt över sin livssituation och därmed öka familjens valmöjligheter. Familjepolitiken ska vidare underlätta för föräldrar att kombinera yrkesliv med familjeliv genom att förbättra möjligheterna för bägge föräldrarna att delta i arbetslivet, samtidigt som de ska kunna ta hand om barnen medan de är små. Därtill bör familjepolitiken förbättra förutsättningarna för jämställdhet mellan män och kvinnor. Dagens ärende gäller vissa förbättringar inom familjepolitiken - åtgärder som är aviserade sedan tidigare. Många fler förbättringar inom familjepolitiken återfinns i regeringens budgetförslag för 2012, som när det gäller familjepolitiken ska debatteras här den 12 december. I vår budgetproposition framgår tydligt att målet är att stödja dem som behöver stödjas mest. Det finns alltså en tydlig fördelningsinriktning. Herr talman! Dagens ärende gäller tre förbättringsförslag. Det första är ge möjlighet för föräldrar att få föräldrapenning och vara hemma samtidigt i 30 dagar under barnets första levnadsår. Att bli förälder är en stor omställning, och det finns föräldrar som känner behov av att vara tillsammans fler dagar än de så kallade pappadagarna. Vi vill ge dessa föräldrar chansen att också vara det. Majoriteten av alla föräldrar kanske känner att dessa tio dagar är tillräckliga. Men vi vill ge de föräldrar som önskar ta ut fler dagar gemensamt en möjlighet att göra det. Vi vill öka familjernas valmöjligheter. Om detta verkar vi vara överens över partigränserna, och det är ju bra. Det andra förbättringsförslaget gäller förenkling av reglerna för jämställdhetsbonus. Denna bonus är tänkt som ett medel att öka jämställdheten i uttaget av föräldraförsäkringen. Reglerna har dock varit svårtydda och krångliga, och jag är helt övertygad om att det har påverkat så att relativt få personer hitintills har utnyttjat denna bonus. Förslaget innebär att bonusen ska betalas ut i så nära anslutning till uttaget av föräldrapenning som möjligt. Bonusen ska lämnas till föräldrarna när den förälder som har tagit ut lägst antal dagar med föräldrapenning tar ut föräldrapenning, det vill säga vara en stimulans till att öka jämställdheten i uttagandet av föräldrapenning. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna vill avskaffa jämställdhetsbonusen. Oavsett anledning förvånar det mig. Regeringen avser att följa uttagandet av denna jämställdhetsbonus mycket noga. Skulle det behövas får vi väl göra ytterligare förbättringar. Herr talman! Det tredje förbättringsförslaget gäller en förkortad karenstid för när man kan påbörja ny period med vårdnadsbidrag. Vi anser att tre månader är en väl avvägd tid även för kommunerna, som ska ha tid för förberedelser vid planeringen av förskoleplatser. Vårdnadsbidraget ger en valfrihet för de föräldrar som av olika anledningar väljer att vara hemma med sina barn när de är mellan ett och tre år. I reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, där man säger att man vill avskaffa vårdnadsbidraget, framförs det att det riskerar att kvinnor stannar hemma och därmed går miste om pension. De så kallade barnåren i pensionen gäller barn som är under fyra år. Det mest intressanta tycker jag är att de partier som är emot vårdnadsbidraget och vill avskaffa detsamma helt är att man tar ifrån barnen deras rätt till förskola. Vi vill ge föräldrar rätt att bestämma över sin situation och vad de anser är bäst för just deras barn i just deras familj. Vi vill ge valfrihet för föräldrar att själva bestämma hur de vill lösa sin situation från en dag till en annan. Vi anser att föräldrar har rätt till sina barn och att barnen också har rätt till sina föräldrar. De partier som är emot vårdnadsbidraget anser tydligen att det är politiker som ska bestämma åt dem. Politiker förutsätts veta bäst hur familjer ska leva sina liv. Vad avser de barn som inte har svenska som sitt första språk är det rätt att det är viktigt att de lär sig språket. Men det kan ju finnas andra sätt än att gå på förskola. Man kan gå på andra verksamheter som anordnas i kommunerna. Förskolan är en viktig förutsättning för att underlätta för barn med annat modersmål att lära sig svenska, men det är inte det enda sättet. Det finns också barn som av en eller annan anledning mår bättre av att vara hemma ett tag till än ett år. Vi anser alltså att det är bäst om föräldrarna själva kan få bestämma vad som passar just dem. Det andra man skriver i sin reservation är att barnens möjlighet att utvecklas åsidosätts. Menar man på fullt allvar att barn inte utvecklas om de är hemma och inte går på förskola förrän de är tre år gamla? Förskolan gör ett jättebra jobb och ska ha all heder av det. Där arbetar fantastiskt duktiga pedagoger. Men att gå så långt till att mena att barn inte utvecklas om de inte går på förskola är väl ändå att ta i! Hur har alla de barn som i dag är vuxna och som inte har gått på förskola från ett års ålder kunnat utvecklas på ett bra sätt? Vi har i Sverige en väl utvecklad förskola med mycket stor kvalitet där det bedrivs mycket bra verksamhet. Det finns många europeiska länder som tittar på oss och tycker att det kan vara något att ta efter. Inte minst har vi träffat franska parlamentariker och berättat om detta. I och med att verksamheten är så bra och det finns tillgång till förskola är det ganska hög förvärvsfrekvens i vårt land, vilket kommer att vara nödvändigt framöver med en alltmer åldrande befolkning. Så det är allt gott. Fler måste jobba för att vi ska ha råd med mer välfärd för alla. Men detta innebär inte, som jag ser det, att man ska ta ifrån människor en valfrihet att själva välja vad som passar just dem bäst. Det är inte vi politiker som alltid vet bäst, utan det är de enskilda människorna och de enskilda föräldrarna. Det är kanske det synsättet som mest skiljer oss åt.

Anf. 123 Emma Carlsson Löfdahl (FP)
Herr talman! Om man gör en öppen bukoperation blir man ofta sjukskriven i fyra eller fem veckor, fast det beror på vilket jobb man har och vilka arbetsuppgifter som ingår. Om man gör ett kejsarsnitt, som också är en öppen bukoperation, blir man inte sjukskriven. Men det är precis samma ingrepp och samma rehabiliteringstid. Tidigare har det funnits de så kallade pappadagarna. Det är tio dagar som kan tas ut i samband med att barnet är litet, i samband med förlossning eller vid adoption, när man kommer hem med barnet. De kommer att finnas kvar. Men nu kommer det ytterligare 30 dagar som föräldrarna har möjlighet att ta ut samtidigt. Hur föräldrarna använder denna möjlighet och om de använder den över huvud taget är upp till föräldrarna. Men om man har förlösts med kejsarsnitt, som jag talade om tidigare, är det ett tillfälle när man kan ha stor nytta av de 30 dagarna, så att man har möjlighet att vara hemma tillsammans och avlasta varandra. Att bli förälder är en stor omställning för alla. Även pappan kan behöva landa i den nya tillvaron innan han återvänder till jobbet. Ja, nu säger jag "mamma och pappa", men självklart kan familjer ha andra konstellationer. Men jag tror att det finns lika många användningsområden för de 30 dagarna som det finns familjer. Det är familjen som ska ha makten över sin situation. Vi politiker ska bara ge möjligheter till olika alternativ som föräldrarna själva kan välja utifrån. Jag och Folkpartiet har varit starka förespråkare för jämställdhetsbonusen. Tyvärr har det inte blivit den framgång som vi hoppats på. Reglerna har varit krångliga. Ersättningen har kommit ganska långt efter att uttaget är gjort, och man har haft svårt att se sambandet. Nu gör vi en förändring till det bättre. Det innebär att man omedelbart kommer att få ut jämställdhetsbonusen tillsammans med sin föräldrapeng. Man kommer att se kopplingen på ett helt annat sätt. Detta välkomnar jag, och jag hoppas verkligen att det kommer att få önskvärd effekt. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 124 Annelie Karlsson (S)
Herr talman! Liberaler, i synnerhet liberala kvinnor, rosar införandet av pappamånader, som har lett till en ökad jämställdhet i föräldraförsäkringen. Det finns starka röster i Folkpartiet om vikten av en jämställd försäkring. Vi socialdemokrater ser också de fördelarna när det gäller kvinnors situation på arbetsmarknaden, när det gäller barn och när det gäller samhällets utveckling. Det är väl känt. Men när liberaler så tydligt värnar ett jämställt föräldraskap blir min fråga till Emma Carlsson Löfdahl: Vad ser Folkpartiet för fördelar med vårdnadsbidraget, som verkar i motsatt riktning?

Anf. 125 Emma Carlsson Löfdahl (FP)
Herr talman! Vi har haft den här diskussionen här tidigare. Jag kan aldrig utifrån ett jämställdhetsperspektiv försvara vårdnadsbidraget. Däremot anser jag att det fyller en funktion utifrån möjligheten för föräldrarna att välja det som är bäst för deras familj.

Anf. 126 Annelie Karlsson (S)
Herr talman! Då är min följdfråga till Emma: Är det ett val för familjer i stort när man har ett vårdnadsbidrag på 3 000 kronor? För hur många familjer är detta ett val? Tycker Emma Carlsson Löfdahl att det har fått den effekt som ni har önskat i Alliansen? Ni har faktiskt under fem år haft fördelen att sitta i regeringsställning och kunnat påverka familjepolitiken. Har det gått i den riktning som liberaler och Emma Carlsson Löfdahl önskat?

Anf. 127 Emma Carlsson Löfdahl (FP)
Herr talman! Jag tycker att vi ska ha olika saker som vi serverar föräldrarna, där de har möjlighet att välja. Jag har tidigare sagt att jag ser de olika alternativen i föräldraförsäkringen som ett smörgåsbord. En del har möjlighet att nyttja allt. En del väljer att bara nyttja några saker. Men det ska finnas möjligheter att välja utifrån den situation som man själv är i.

Anf. 128 Solveig Zander (C)
Herr talman! I vårt trygghetssystem har vi något som heter föräldraförsäkring. Då kan man undra: Varför har vi en föräldraförsäkring? Är det för föräldrarnas skull? Är det för samhällets skull? Är det kanske för att man ska räta ut eventuella frågetecken mellan föräldraskap och arbetsliv? Eller är det möjligen för barnens skull? Det är naturligtvis det senaste. Det är ju barnen som har rätt att ställa krav på sina föräldrar. Föräldrarna ska tillgodose barnets behov. Ett barn behöver båda sina föräldrar för att få behoven tillgodosedda. Hur skapar man då de möjligheterna? Jo, det gör man till exempel genom att föräldrarna får vara hemma tillsammans under en viss tid. Det är guld värt exempelvis om man har ett barn, en bebis, som har kolik. Alla vet hur bra det vore att kunna få dela den jobbiga tiden. Dessutom ammar förmodligen de flesta mammor under den första tiden. Pappans enda sätt att kunna vara hemma tidigt och knyta kontakten med sitt barn är då att vara hemma tillsammans med mamman. Men då kan man säga så här: Mitt uppe i att vi ska tillgodose barnens behov ska vi också tillgodose föräldrarnas möjligheter till jämställdhet. Det handlar om att man ska få jämställda villkor på arbetsmarknaden. Man ska få pension, löneutveckling och karriär, inte minst. Hur ska man då lösa det? Kvotering, säger några. Men föräldraförsäkringen är inte till för att lösa jämställdheten på arbetsmarknaden. Nej, det är den verkligen inte. Och den föräldraförsäkring vi har, mina vänner, hindrar inte ett jämställt uttag. Den är faktiskt könsneutral. Men vad är det då som styr att vi inte delar den rätt av, vi mammor och pappor, eller vi som är föräldrar? Högskolan i Malmö gjorde en undersökning 2007. Där säger man att det är ekonomin som styr och andra könsroller, det vill säga attityder. När det gäller ekonomin kan man ju säga att man med jämställdhetsbonusen löser en del av det. Det är alltså morötter i stället för piskor, och det är en vinkling som vi från Centerpartiet gillar. Jag, som riksdagsledamot, står inte för detta med kvotering, för jag vill inte sitta i den här kammaren och trycka på knappen och bestämma hur föräldrarna ska ta ut sin ledighet. Nej, det tycker jag är fel. Vi skulle kanske göra som Sverigedemokraterna vill, nämligen höja ersättningsnivån i föräldraförsäkringen till 90 procent. Nej, det tycker jag inte heller är jämställt, för det ökar bara skillnaden i ekonomin för mammor och pappor. Det är inte bra. I reservationerna ser jag, från Vänsterpartiet och från Miljöpartiet, att det enda rätta är kvotering, som sagt. Men det ställer jag inte upp på. Oavsett vad vi tycker om vårdnadsbidraget, för att komma in på den tredje delen i detta betänkande, är det bra när man ska regelförenkla detta. Men då säger man från den rödgröna sidan: Det innebär att invandrarmödrar blir knutna till hemmet. De lär sig aldrig svenska. De får inget jobb, och de blir isolerade. Barnen får inget språk, och barnen utvecklas inte. Oavsett hur vi disponerar föräldraförsäkringen har vi nu sett att pappornas uttag har fördubblats under de senaste tio åren. Men det är framför allt svenska män med god ekonomi som är hemma mer. Då måste vi se till att även i andra sammanhang medverka till att fäder, till exempel i invandrarfamiljer, är hemma mer. Hur ska vi göra detta, om jag nu inte företräder kvoteringslösningen? Jo, herr talman, det är ganska enkelt att uttala men inte lika lätt att genomföra. Det handlar nämligen om att ändra attityder. Hur ska vi då ändra attityderna? Ja, hur ser utbildningen ut, till exempel? Jag var i morse på ett jättebra frukostmöte med Anna Ekström som var här och pratade om detta. Hur ser genuspedagogiken ut i skolan? Det är redan där vi måste börja med det jämställda samhället. Hur ser det till exempel ut med pappaverksamheter för de pappor som väljer att vara hemma med sina barn? Sist men inte minst: Sverigedemokraterna hade en idé om att höja nivån i föräldraförsäkringen till 90 procent. Det kanske inte vore så dumt att höja den till 100 procent. Jag skulle nämligen vilja se den pappa som väljer bort att vara hemma med sin gosiga lilla unge om han fick lika mycket när han var hemma som när han jobbar. Ska vi lyckas med det handlar det om attityder. Det handlar om att pappor måste ställa krav på mammorna att även de ska arbeta utanför hemmet. Det är oerhört viktigt för deras skull och för familjens skull. Vi har som sagt mycket kvar att göra inom den jämställda föräldraförsäkringen. Jag tänker till exempel på studenter och företagare. De har det inte så jämställt. Jag vill ha ett jämställt samhälle. Låt det börja vid köksbordet. Låt ingen annan bestämma över hur det ska gå till. Valfrihet är det bästa. Vi måste få en ärlig chans att dela lika, och där är jämställdhetsbonusen bra. En förenkling av vårdnadsbidraget är också bra, för det ställer inte till några problem. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 129 Wiwi-Anne Johansson (V)
Herr talman! Det är nästan lite svårt att veta var man ska börja, för det var väldigt många saker som Solveig Zander ville ändra på. Framför allt börjar allting hos Alliansen nu hemma vid köksbordet. Ni inför väldigt oförenliga reformer: å ena sidan vårdnadsbidraget som tycks vara till för eller i alla fall används av kvinnor som inte har någon förankring på arbetsmarknaden, å andra sidan en jämställdhetsbonus som väldigt få har upptäckt fördelarna med. Ni vill också ändra attityder, och vi vet ju hur fort det går att ändra attityder. Papporna ska bara ha morötter. De behöver liksom inget annat, men vi ska också ordna pappaverksamhet åt dem så att de ska vilja vara hemma. Det ska även vara 100 procent av lönen, för då kanske papporna är hemma. Kvotering vill man absolut inte ha. Vi har dock aldrig pratat om kvotering. Jag undrar lite grann hur ni får ihop hela den här ekvationen. Jag vill veta hur Solveig Zander tycker att vårdnadsbidraget bidrar till att öka den jämställdhet hon och Centerpartiet säger sig vilja ha. Vad är bra med vårdnadsbidraget? Vad är bra med att man inte låter sitt barn gå i offentlig förskola? Varför är det bra, och varför är det i så fall jämställt?

Anf. 130 Solveig Zander (C)
Herr talman! Jag tror att jag hörde fel från Wiwi-Anne Johansson. Vänsterpartiet föreslår ju en individualiserad föräldraförsäkring - det står i er budget. En individualiserad föräldraförsäkrad är kvotering som jag ser det. Det måste vara ändå vara rätt och riktigt. Det är inget fel på vårdnadsbidraget. Möjligheten finns för alla att kunna ta ut vårdnadsbidrag. Om vi sedan medverkar till att till exempel invandrarkvinnor är hemma mer än andra är det inte själva vårdnadsbidraget det är fel på, utan då är det fel på möjligheten för dessa kvinnor att blir förankrade på arbetsmarknaden. Då måste vi ha en helt annan migrations- och invandringspolitik så att vi medverkar till att dessa kvinnor också får ett helt annat stöd, en helt annan hjälp och en helt annan motivation till att det är viktigt att man går ut och arbetar. Det handlar om svenskundervisning. Det handlar om oerhört mycket som har med invandringen att göra. Det är inte vårdnadsbidraget det är fel på, utan det är vad vi medverkar till och hjälper dessa invandrare med. I detta sammanhang handlar det också om männen. Det är inte bara kvinnorna som bär ansvaret för detta. Herr talman! Jag är övertygad om att det är hemma, när man har fått barnet, som man löser vem som ska ta hand om det. Det gör man inte ute på gator och torg eller i arbetslivet, utan det gör man hemma vid köksbordet eller möjligen vid bebisens säng. Men det kan väl inte vara fel på att man löser det hemma vid köksbordet.

Anf. 131 Wiwi-Anne Johansson (V)
Herr talman! Jag har inga större problem med vilket bord man löser saker och ting vid när man fattar beslut om hur man ska göra när man får barn, i vilken familjekonstellation man än befinner sig i. Men vi - definitivt Alliansen - pratar egentligen uteslutande om familjer som består av mamma-pappa-barn. Vi vet att det ser annorlunda ut och att vi har många olika typer av familjekonstellationer. Det jag frågade om var på vilket sätt vårdnadsbidraget är bra och jämställt när vi vet hur det ser ut. Vi vet vilka som tar ut det till största delen. Solveig Zander säger då att om det nu är invandrarkvinnor som tar ut det mest så får vi väl göra andra saker så att de inte gör det. Jamen, gör då det! Varför förbättrar man inte villkoren för dessa kvinnor så att de också kommer ut på arbetsmarknaden? Man försvårar dessutom för deras barn som inte får en svenskundervisning på förskolan, vilket de så väl behöver. Det är dokumenterat att dessa barn har det mycket svårare när de börjar i den vanliga skolan, eftersom de har en försenad språkutveckling. Det kan väl ändå inte vara det som Solveig Zander menar är att hjälpa dem in på arbetsmarknaden. Det här slår ju i flera generationer. Dessutom undrar jag vem som kan klara sig på 3 000 kronor i månaden. Man måste naturligtvis ha någon annan som försörjer en, och då är det en konserverande och gammaldags 50-talsmodell man är ute efter. Jag undrar också var arbetslinjen är, den som Alliansen hela tiden talar om. För övrigt vill jag säga att vi inte kvoterar någon föräldraförsäkring. Vi vill se en individuell föräldraförsäkring på samma sätt som vi i andra fall har individuella försäkringar. För mig är det inte samma sak som kvotering. Där vill jag göra en skillnad. Men jag undrar fortfarande: Hur är det bra och jämställt med 3 000 spänn i månaden i vårdnadsbidrag när det endast är kvinnor som inte har någon förankring på arbetsmarknaden som kan ta ut det, eftersom de har någon som försörjer dem?

Anf. 132 Solveig Zander (C)
Herr talman! I den allra bästa av världar får vi en rosenkindad liten bebis som mår väldigt bra och som i princip kan börja på dagis eller i någon annan barnomsorg efter mycket kort tid. Men vi har också barn som har behov av att vara hemma längre med sina föräldrar. Jag började mitt inledningsanförande med att säga att vi har en föräldraförsäkring som är till för barnen och inte för föräldrarna. I det sammanhanget fyller vårdnadsbidraget en mycket stor funktion. Wiwi-Anne Johansson sade också vi skulle se till att medverka till att det då inte blir invandrarkvinnor som stannar hemma, som hon sade. Wiwi-Anne vet mycket väl att den migrationspolitik som vi driver i dag medverkar till att alla som kommer till Sverige ska få en helt annan och ärlig chans att få hjälp och stöd och motivation till att komma ut på arbetsmarknaden. Det gäller även kvinnor från andra länder, om det nu är ett problem att de tar ut mer. Vårdnadsbidraget fyller en funktion för barnens skull, herr talman - inte för föräldrarnas skull. Jag vet också att det finns familjer som har två pappor eller två mammor. Men man kallar dem för pappa och mamma, så att jag använder orden "pappa" och "mamma" är inte för att jag tror på kärnfamiljen som det enda saliggörande, utan det är för att benämna föräldraskapet som ju är för både mamma och pappa. Jag menar att valfrihet utifrån barnet är det viktigaste, och där är paletten som finns med jämställdhetsbonus, föräldraförsäkring, vårdnadsbidrag och en utökad förskola det som Alliansen driver och som Centern tror på.

Anf. 133 Emma Henriksson (KD)
Herr talman! Det går en skiljelinje i politiken. På den ena sidan står de som ser familjepolitiken som ett verktyg i den sociala ingenjörskonstens verktygslåda. Med de verktygen ska det micklas och mecklas; det ska styras och ställas. Med hjälp av några kilar och tvingar ska man förmå män och kvinnor att göra de politiskt korrekta valen. På den andra sidan finns vi som ser familjepolitiken från ett helt annat perspektiv. Vi betraktar mammor och pappor som stöttepelare, som kärleksgivare och som trygghetsskapare. När vi går in i familjen tar vi ett nytt steg in i en ny och viktigare roll. Vi ser samhällets och framför allt barnets behov av fungerande familjer. Vi ser att familjen behöver stöd, inte styrning. Familjen behöver svängrum, och familjen behöver livsrum. De förslag vi i dag ska fatta beslut om är några små steg för att öka det utrymmet. Det är små steg, men de går i en riktning som bemyndigar föräldrar. Det är steg som gör det lite lättare att lägga livspusslet. Även vi politiker kan ha synpunkter, ibland ganska välgrundade idéer om vad som kan tänkas vara i alla medborgares intresse. Som politiker kan vi gärna säga vad vi tycker och vad vi tror är rätt prioriteringar för att samhället ska utvecklas bra och för att de människor som bor i samhället ska få det bättre. Därför säger jag gärna att jag tror på föräldrarna som de absolut viktigaste för sina barn. Jag tror på att barn behöver en nära och trygg anknytning till båda sina föräldrar. Barnen, mamman och pappan mår bra av att tillbringa tid tillsammans - alla mår bra av att tillbringa tid tillsammans. Relationen stärks för den förälder som under en sammanhängande tid får ägna all sin tid åt sitt föräldraskap. Det är framför allt det som är den stora bristen i vårt samhälle - bristen på tid. Tiden är vår knappaste resurs. Dygnet har bara 24 timmar, även när nattens vila störs av nattvak. Året har bara 365 dagar, även under den tid då varje vecka innebär stora språng, nya erfarenheter och helt nya färdigheter. Jag tror inte att medvetenheten om vad föräldraskapet innebär är större hos oss politiker än hos föräldrarna själva. Jag är övertygad om att de mammor och pappor som väljer att prioritera tid med sina barn och tid med familjen är medvetna om vad valet innebär. Jag tror att de är fullt medvetna om den ekonomiska konsekvens det innebär och också om att det kan innebära att några pinnar på karriärstegen riskerar att falla bort. Frågan är om jag som politiker ska ta beslutet åt föräldrarna eller om jag ska erkänna att det är något som var och en ska ha rätt att besluta om själv. Vilket liv vill jag leva? Vad prioriterar jag? Ska vi politiker alltid styra så att människor alltid prioriterar pengar framför tid? I partiledardebatten i förmiddags hörde vi Åsa Romson erkänna att det är styrandet av familjen som Miljöpartiet numera är ute efter. Det är väldigt tråkigt. Förut har Miljöpartiet, tillsammans med oss kristdemokrater, stått upp för mer tid för familjen. Nu verkar man inte vara inne på den linjen längre. Jag beklagar att man har tagit bort det ur sin budget och att det inte är något man eftersträvar. Herr talman! Jag vill vända mig emot den retorik som vi har hört från talarstolen i flera inlägg i dag. Det är en retorik som låter påskina att föräldrar i det närmaste är en fara för sina barn. Det är väl inte så att vi sätter barn till världen för förskolans skull? De omständigheter jag och min man befann oss i när vi fick vårt första barn gjorde att vi valde att låta henne börja i förskolan samma vecka som hon fyllde ett år. Det var ett enkelt beslut. Det var så vi ville ha det. Det var det som fungerade bäst i vår situation. Det var en utmärkt förskola. Hon trivdes så bra att vi redan då, innan rätten till 15 timmar för alla föräldrar fanns, begärde att hon skulle få stanna kvar när vi fick vårt andra barn tre år senare. Förskolan är en utmärkt plats när förskolan fungerar, men det finns mycket vi kan göra för att förskolan ska bli bättre. Sluta tuta i föräldrarna att de inte duger. En förälder som är hemma med sitt barn kan självklart stå för det barnets utveckling och göra det minst lika bra som en förskolepedagog som har mitt barn och kanske 17, 18, 19 eller 20 andra barn samtidigt. Den tid man som förälder kan engagera sig i sitt eller sina barn när man är hemma ger ju helt andra möjligheter än de möjligheter barnen får i förskolan. Vi ska inte ställa förskolan och möjligheten för föräldrar som gör valet att stanna hemma mot varandra. Det behöver inte ställas mot varandra. Vi måste ge föräldrarna makten och möjligheten att själva styra över sin och sina barns tid. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. I detta anförande instämde Roland Utbult (KD) och Gunilla Nordgren (M).

Anf. 134 Annelie Karlsson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tydliggöra att vi genom föräldraförsäkringen har skapat ekonomiska förutsättningar för föräldrar att vara hemma med sina barn. Det är en försäkring som jag tycker att vi har all anledning att känna oss nöjda med och stolta över. Jag tror inte alls mindre på föräldrarnas roll i barnets uppväxt än vad någon annan gör. Jag är helt övertygad om att vi socialdemokrater ser föräldrars möjlighet att tillbringa tid med sina barn som lika värdefull som du och Kristdemokraterna, Emma Henriksson. Vi ser också verkligheten. Vi ser att av barn med separerade föräldrar bor mer än hälften enbart hos sin mamma. Bara en fjärdedel av barn med separerade föräldrar bor hos båda föräldrarna. Det finns 255 000 ensamstående mammor i vårt land. 280 000 barn växer upp i familjer med förvärvsinkomster som är mindre än 60 procent av medianen. Kvinnors löner på arbetsmarknaden är mycket lägre än mäns; det har vi pratat om tidigare. Vi ser alltså verkligheten. Vi behöver verkligen fundera över familjepolitiken. Det borde vi göra tillsammans. Emma Henriksson är en ivrig påhejare av vårdnadsbidraget som skulle vara barnfamiljernas räddning. Men det är väl egentligen ingen som riktigt tror på vårdnadsbidraget som lösning längre - inte ens din egen partiordförande, Emma Henriksson. För vem är vårdnadsbidraget en lyckad reform? Vem har valfriheten att för 3 000 kronor stanna hemma och ta hand om sina barn? Vilka barnfamiljer i Sverige har någon nytta av vårdnadsbidraget?

Anf. 135 Emma Henriksson (KD)
Herr talman! Det är ett stort problem att vårdnadsbidraget finns som en möjlighet bara i drygt 100 av landets kommuner. Det är visserligen en majoritet av landets befolkning - lite drygt hälften - eftersom många av de kommunerna är stora, men det är klart att det är ett bekymmer. Jag får brev från mammor och pappor som har valt att använda vårdnadsbidraget och är överlyckliga över att vi har infört en reform som ger dem det lilla ekonomiska utrymme som har varit den puff som behövts i just deras situation för att de ska kunna välja den vardag som de vill ha de allra första åren i barnets liv. Jag får också ganska många brev och samtal från föräldrar som inte kan göra det valet eftersom de bor i fel kommun, eller för att de har så knappa ekonomiska resurser att de inte ens med 3 000 kronor i vårdnadsbidrag kan få vardagen att gå ihop. De skulle behöva något mer och bättre, en ytterligare ekonomisk möjlighet att göra det val som de i grunden känner är rätt. Jag träffar föräldrar och hör om föräldrar som beskriver känslan av att ha fött barn för att lämna över dem till förskolan. De känner sig maktlösa; det finns inget annat val. De känner att de inte själva kan bestämma över sina liv. Vårdnadsbidraget är inte på något sätt tillräckligt. Vi vill mer, och vi vill skapa mer utrymme för föräldrar. Vi vill titta på föräldraförsäkringen. I dag debatterar vi ett betänkande där det är små justeringar och små förbättringar för att ge makten tillbaka till föräldrarna där den hör hemma. Men det behövs mer, både i föräldraförsäkringen och under den första tid av barnets liv som kommer därefter.

Anf. 136 Annelie Karlsson (S)
Herr talman! Det finns naturligtvis all anledning att diskutera hur vi ska skapa förutsättningar för familjer att få ihop sitt pussel och i synnerhet att små barn ska ha bra förutsättningar att starta livet. Jag tror att Emma Henriksson börjar bli ganska ensam om att tro på vårdnadsbidraget som en modell för att skapa bättre förutsättningar. Jag tror att vi tillsammans måste försöka ta steget mot ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen och tillsammans måste se till att vi utjämnar löneskillnader och ser till att män och kvinnor inte bara i familjen utan också på arbetsmarknaden får hyfsat lika förutsättningar. Vi måste bestämma oss för att vi ska utrota barnfattigdomen, och vi måste bestämma oss för att se till att alla barn får trygghet och en uppväxt som de förtjänar. Jag tror att Emma Henriksson och övriga borgerliga kamrater har partikamrater i kommunerna som har insett detta. Av den anledningen har de valt att inte införa vårdnadsbidraget eftersom kommunpolitiker ser att 3 000 kronor inte är något alternativ för de allra flesta familjer. Jag har aldrig, Emma Henriksson, träffat någon som har sagt: Hemma i min kommun, i Kristianstads kommun, hade vi kunnat stanna hemma och ta hand om våra barn om vi hade fått 3 000 kronor. Det är möjligt att jag umgås med fel personer. Men för de allra flesta barnfamiljer är 3 000 kronor inget som helst ekonomiskt alternativ även om de hade önskat att få vara hemma. Det handlar också om att borgerligheten inte tror på sitt eget förslag, och då debatterar man i riksdagen som om det vore det allenarådande för att förbättra familjernas förutsättningar. Jag tror därför på en bred överenskommelse om en familjepolitik som skapar möjligheter för alla barn, och jag tror inte på några bidrag som trycker ut kvinnor från arbetsmarknaden.

Anf. 137 Emma Henriksson (KD)
Herr talman! Jag tror inte att jämställdhet kan mätas i antalet uttagna dagar i föräldraförsäkringen. Det visar nämligen i ganska liten utsträckning det faktiska antal dagar som mamman respektive pappan är hemma. Beroende på när under barnets första tid som man väljer att ta ut ledigheten - mammorna ofta i början - kan man dra ut på ledigheten genom att ta lite mindre varje vecka. På så sätt förlänger man ledigheten. Det finns också forskare som har gjort djupintervjuer med pappor som har tagit ut lite mer föräldraledighet. Forskarna har frågat: Hur kommer det sig att du tog ut mer ledighet? Då har de fått svaret: Jag har inte varit hemma alls. Det var deras fru som hade bett dem skriva under papperet. Sedan plockade de ut ledighet under fredag, lördag och söndag. Det kan man nämligen göra efter att barnet har fyllt ett år. Mamman är hemma hela veckan, men pappan har fortfarande inte tagit ut en sammanhängande ledighet där han har burit det fulla ansvaret för barnens omsorg. Det är lätt att titta sig blind på statistik. När vi politiker går in och tror att vi kan styra och ställa över föräldrars vardag kommer vi att misslyckas därför att det inte är vi som ska ha makten, utan makten ska tillbaka till föräldrarna. Det är föräldrarna som ska ha den. Den är deras. Om man tycker att jämställdhetsfrågan ska styra all familjepolitik tycker jag att det är synd att man helt och hållet glömmer hur jämställdheten ser ut i förskolan. Det må vara bara 7 procent av vårdnadsbidraget som plockas ut av pappor. Men det är bara 1 procent av förskolepersonalen som är män. Det finns fler pappor i hemmen än i förskolan.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-10-12
Förslagspunkter: 4, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Samtidigt uttag av föräldrapenning
    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:146 i denna del.
  2. Förenklad jämställdhetsbonus

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
    2. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
    3. lag om ändring i lagen (2008:313) om jämställdhetsbonus.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:146 i denna del och avslår motion 2010/11:Sf13 yrkande 5.
    • Reservation 1 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S970015
    M98009
    MP02302
    FP21003
    C22001
    KD16003
    SD18001
    V00181
    -0010
    Totalt272231935
    Ledamöternas röster
  3. Avskaffad jämställdhetsbonus

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Sf11 yrkande 1, 2010/11:Sf12 och 2010/11:Sf13 yrkande 1.
    • Reservation 2 (MP, SD, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (MP, SD, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S961015
    M98009
    MP02302
    FP21003
    C22001
    KD16003
    SD01801
    V01801
    -0100
    Totalt25361035
    Ledamöternas röster
  4. Förkortad karenstid för kommunalt vårdnadsbidrag

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:146 i denna del och avslår motionerna 2010/11:Sf10, 2010/11:Sf11 yrkande 2 och 2010/11:Sf13 yrkande 2.
    • Reservation 3 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S097015
    M98009
    MP02302
    FP21003
    C22001
    KD16003
    SD18001
    V01801
    -0010
    Totalt175138135
    Ledamöternas röster