Fiskeripolitik

Fru talman! Politik kan ibland verka långsamt, men vi socialdemokrater har gjort mycket för fiske- och havspolitiken. Vi är stolta men inte nöjda. Överfisket har begränsats samtidigt som jobb, havsmiljö och ekonomi har kunnat balanseras.

Den socialdemokratiska regeringen tillför löpande mer pengar till havsmiljöarbetet, ger riktning åt myndigheter, satsar historiska belopp på havsforskning, på insatser mot övergödning, mot gifter samt för sanering av bottenslam och miljöfarliga vrak.

FN:s miljöförsamling har nu även fattat det historiska beslutet att sätta upp ett globalt avtal mot plastföroreningar. Vi socialdemokrater har länge drivit på för att detta avtal ska komma till. Avtalet kommer att minska plastnedskräpningen och mikroplasterna i våra hav.

Vi har varit pådrivande inom EU för att fiskbestånden ska vara hållbara. Av de nio länderna runt Östersjön är åtta med i EU. EU:s gemensamma fiskeripolitik har, med Socialdemokraterna i förarsätet, gjort skillnad för fiskbestånden i hela Europa, även i Östersjön. Ibland är orsakssamband invecklade. Men vi lovar att jobba vidare för småskaligt fiske, för flytt av trålgränsen och för stärkta torsk-, sill- och strömmingsbestånd.

Vi debatterar nu fiskeripolitik här i kammaren. Det är fjärde gången på bara ett år som vi hanterar fisk, fiske, Östersjön, vattnets biologiska mångfald eller dess ekosystem.

Vi i miljö- och jordbruksutskottet har även på sistone kunnat enas hyfsat väl kring fiskeripolitiken och åtgärderna i fråga om den. Det är bra, särskilt då vi strax för jul tog fram nio åtgärder för att rädda fiskbestånden i Östersjön.

När det gäller dagens betänkande står vi socialdemokrater bakom utskottets alla förslag i detta betänkande utom förslagen om de så kallade tillkännagivandena, där vi reserverar oss med korta motiveringar.

Vi yrkar avslag på utskottets förslag under punkt 3, Samlad översyn av medlemsstaternas ålförvaltningsplaner, och ställer oss bakom vår reservation 5.

För oss är det självklart att arbetet måste fortsätta för ett hållbart fiske och biologisk mångfald. Ålen kämpar för sin överlevnad och är akut utrotningshotad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Regeringen har satsat hundratals miljoner kronor bland annat på arbetet mot övergödning och för miljöövervakning av hav och vatten för att nå Sveriges miljömål. Arbete pågår med att vattenkraften ska förses med stärkta moderna miljövillkor samt införande av ett frivilligt program för uppköp av ålfiskerätter.

Arbete med transport, utsättning av ål och bättre vandringsvägar för ål pågår för minskad dödlighet på grund av människan.

Frågan om ålförvaltningen hanteras inom EU genom rådets förordning (EG) nr 1100/2007. Förordningen har nyligen utvärderats inom ramen för rådets beslut om årliga fiskemöjligheter. Det internationella havsforskningsrådet har inför i år även skärpt sina rekommendationer, och rådet har fattat beslut om hur ålfisket ska regleras.

Fru talman! Vi socialdemokrater yrkar avslag på utskottets förslag under punkt 10, Landningsskyldighetens genomförande och efterlevnad, och ställer oss bakom reservation 17.

Utan landningsskyldighet kan vissa fiskare slänga tillbaka viss fångst i havet, oftast död, för att optimera den totala fångsten ombord. Det är inte bra.

Sedan 2019 är landningsskyldigheten införd i hela EU, enligt den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser. Syftet är enkelt: att undvika slöseri, främja hållbart fiske och ekonomi. EU:s så kallade kontrollförordning sätter ramarna för fiskerikontrollen och hur fiskeripolitiken efterlevs. Den stora bilden går åt rätt håll. Men på sistone har det framkommit uppgifter om brister gällande landningsskyldigheten. Förhandlingar pågår om revidering av kontrollförordningen, bland annat för att åtgärda brister.

För än bättre fiskerikontroll i Sverige beslutade regeringen 2019 att ge Havs- och vattenmyndigheten uppdraget att utreda och föreslå hur kamerakontroll av fiskefartyg kan genomföras och hur landningsskyldigheten efterlevs. Ytterligare finansiering gavs inför i år både till Havs- och vattenmyndigheten och till Kustbevakningen för att förstärka fiskerikontrollen.

Jag vill också påminna om att Sverige som enskilt land inte kan verka för att landningsskyldigheten efterlevs i samtliga medlemsländer. Den frågan måste hanteras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik, där vi socialdemokrater såklart fortsätter att vara pådrivande, inte minst för att motverka att svenska fiskare drabbas av konkurrensnackdelar.

Fru talman! Vi yrkar avslag på utskottets förslag under punkt 13, Fiskets betydelse för livsmedelsstrategins genomförande, och bifall till vår reservation 23. Svenskt yrkesfiske bidrar till en levande landsbygd, kust och skärgård genom arbetstillfällen inom fisket, beredningsindustrin och andra relaterade näringar.

För många kustsamhällen är det lokala yrkesfisket en viktig del av bygdens identitet och bidrar till kommunernas attraktivitet för boende och turister. Vattenbruk är också en viktig näringsgren med stor tillväxtpotential på den svenska landsbygden.

Regeringen har tidigare gett Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten uppdraget att ta fram en ny gemensam strategi med handlingsplaner för yrkesfiske, vattenbruk, fritidsfiske, fisketurism och planer som ska stärka måluppfyllelsen i den maritima strategin samt i den svenska livsmedelsstrategin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Utöver detta har regeringen bland annat i skrivelser till Havs- och vattenmyndigheten gett uppgiften att redovisa de blå näringarnas utveckling och konkurrenskraft. Fiskerinäringen och vattenbrukets förutsättningar ska följas i deras effekter, arbete och beslut. Arbetet ska särskilt belysa det småskaliga och kustnära fisket och bidraget till riksdagens beslutade mål för livsmedelsstrategin.

Nyligen har regeringen, inom ramen för livsmedelsstrategin, också gett Jordbruksverket i uppdrag att sammanställa kunskap och analysera fiskberedningen i Sverige utifrån kapacitet och produktion. Här ingår dialog med näringar och att identifiera eventuella hinder och behov för att mer ska beredas i Sverige, detta för att uppnå livsmedelsstrategins huvudsakliga målsättning om en ökad livsmedelsproduktion i Sverige. Hänsyn ska även tas till fiskberedningen utifrån ett beredskapsperspektiv, vilket inte minst har aktualiserats de senaste veckorna i och med nya krig i Europa. Uppdraget ska redovisas i slutet av detta år.

För oss socialdemokrater finns alltid mer att göra. Vår politik har effekt. Vetenskapen har en naturlig plats då vi fattar beslut. Och våra processer och organ kan leverera.

Med en fortsatt kraftfull och offensiv miljö- och havspolitik räddar vi Östersjön. Arbetet måste vara brett, ske långsiktigt med nyfikenhet, vara tålamodsfyllt och ske på instrumentets alla strängar. Och det ordstäv som passar extra bra som beskrivning är: Många bäckar små gör en stor å. För vi vet att åar rinner ut i Östersjön.

Fru talman! Vi står bakom alla våra tre reservationer, men för tids vinnande yrkar vi härmed bifall endast till reservation 23.

(Applåder)

Fru talman! Med tanke på kriget i vår omvärld kan det på flera sätt kännas futtigt att debattera fiskeripolitik, men samtidigt inte. Rysslands invasion i Ukraina har nämligen gjort att livsmedelssituationen i EU och Sverige kommer att förändras radikalt. I dessa tider behöver vi därför kunna producera alltmer mat på egen hand, och då är odlad fisk ett utmärkt exempel på sådant som vi skulle kunna öka produktionen av. Men då krävs verkstad och ett politiskt hantverk som innebär mer än bara nya utredningar, för annars tappar vi de få producenter som faktiskt finns. Också den blå näringen behöver nämligen effektivare och snabbare tillståndsprocesser samt en samlad myndighetsbedömning.

Med facit i hand kan vi konstatera att denna näring har fått ett styvmoderligt bemötande av och under S-MP-regeringen. Det handlar som så ofta om miljötillstånd, som har upplevts vara alltför korta och därmed hindrat näringen att göra relevanta investeringar i ny och förbättrad teknik.

För att ge ett exempel tog själva miljötillståndsprocessen i det mest segdragna målet i Mark- och miljööverdomstolen förra året nio år, medan ett annat krävde sex år. Med tanke på att miljötillstånden ofta löper på en period av tolv år är det ju snart dags för dessa producenter att börja om sin resa för att kunna få igenom sin ansökan. Detta är inte hållbart.

Att myndigheterna jobbar gemensamt är också viktigt. Men det sker inte. Detta framgår inte minst av Jordbruksverkets rapport från 2020, som visade att åsikterna mellan olika myndigheter spretade så betänkligt att man inte ens kunde lägga fram ett gemensamt förslag. Det drabbar vattenbruket och försämrar också livsmedelsproduktionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Nu går vi åter i väntans tider på nya slutredovisningar av olika uppdrag för att förenkla olika processer. Det är inte utan, fru talman, att tålamodet blir starkt prövat hos flera aktörer.

Detsamma gäller regeringens saktfärdighet i fråga om fisken i havet. Också fisk och skaldjur har stor betydelse för vår livsmedelsförsörjning och är något som närt oss i årtusenden. Men som vi vet har fisken drabbats av stora problem. Decennier av misskötsel, kanske århundraden, har kommit i kapp oss i form av övergödning, försurning, miljögifter, nedskräpning och annat. Dessa förhållanden gör att miljön inte längre är hållbar för vare sig fisk eller andra vattenlevande organismer.

I vår närhet är problemen särskilt akuta i Östersjön, som min kollega nämnde. Här finns nio länder som via sina aktiviteter på land också påverkar tillståndet för miljön i havet. Detta är någonting som man måste tänka på. Det handlar om hela ekosystem som måste funka bra och hänga ihop, annars blir det problem.

Fisk är dessutom som växthusgaser: De struntar i nationsgränser. Tänk bara på ålens förflyttningar. Därför är det viktigt att vi ser fisken som ett gemensamt ansvar länder emellan och en gemensam resurs. Därför tycker vi moderater att det är en klok politik att en hel del av detta beslutas på europeisk och internationell nivå.

Med det sagt har vi dock också ett nationellt ansvar att vårda våra bestånd. Med tanke på den alarmerande situation som råder för fiskbestånden i Östersjön enades samtliga partier här i riksdagen om att regeringen måste agera. Det handlade om nio uppmaningar om alltifrån utflyttning av trålgränsen på prov och att använda havsforskningsrådet ICES för att få ökad kunskap om svenska förhållanden till förbättrade möjligheter för småskaliga fiskare, uppdaterade förvaltningsplaner med mera. Men trots denna viktiga och smått unika samsyn i riksdagen har det hittills inte hänt någonting.

Frågor som ställs till ansvarigt statsråd möts av argumentet att det saknas tillräckligt med vetenskapliga underlag för det ena eller det andra. Statsrådet hänvisar i stället till ett uppdrag som HaV ska presentera om några veckor. Detta är dock samma svar som det tidigare statsrådet började ge för över två år sedan. Ingenting händer.

På detta sätt har S-MP-regeringen passat på frågorna i väntan på ett förslag som vi sedan vet kommer att ta lång tid att bereda. Men medan gräset växer dör kon, kära regering. Det är ett viktigt talesätt att ha i åtanke.

Fru talman! Jag ber om ursäkt om jag låter gnällig. Det är sällan konstruktivt. Men å andra sidan kan det balansera upp en del av det storslagna beröm som min kollega tidigare här i talarstolen gav sin och regeringens hantering av de här frågorna.

För min och Moderaternas del handlar detta om frågor som är av stor betydelse för jobb, levande kustsamhällen, fisketurism och bra mat på köksbordet. Då förtjänar regeringens nedprioritering av frågorna de senaste åtta åren att såväl uppmärksammas som kritiseras.

Om det var mer vetenskapliga underlag som regeringen behövde fanns dessa redan. Men det hjälpte inte att vi moderater - jag vet att även Vänsterpartiet har legat på i de här frågorna - kunde peka på forskning som rekommenderade en utflyttning av trålgränsen. Det hjälpte inte att vi kunde hänvisa till forskning som visade att sillen består av olika genetiska varianter där vissa leker på våren och vissa på hösten och att man då inte kunde köra med samma förvaltningsplan som man haft i alla år. Det hjälpte heller inte att vi åberopade användandet av försiktighetsprincipen, som faktiskt tillåts i den gemensamma fiskeripolitiken. Och på frågan om regeringen nu har inlett samtal med våra avtalspartner Danmark och Finland angående en utflyttning av trålgränsen på prov, så att man liksom börjar kratta manegen, är svaret nej.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Vi tycker också att det är illa att stora trålare får lov att tråla allt närmare kusten. Också detta har vi i oppositionen, kustfiskare och medier uppmärksammat. Men regeringen har inte brytt sig. HaV, Havs- och vattenmyndigheten, har till och med gett dispenser till större trålare att fiska innanför gällande trålgräns, trots de negativa effekter detta får för det småskaliga fisket.

Många av er känner kanske den tidigare riksdagsledamoten Rune Wikström, som fiskar vid Möja. Han hörde av sig för två veckor sedan och var helt bedrövad. Under två dagars fiske hade han fått upp 14 strömmingar, vilket var väldigt långt ifrån en naturlig och vanlig fångst. Med sin mångåriga erfarenhet menar han att katastrofen är ett faktum. Sedan hävdas det att kustfisket inte fiskar upp sin tilldelade kvot, men det kanske finns förklaringar.

I dag har vi tack och lov fått avskjutning på tjuvfiskarna säl och skarv, men det var också en process där en drivande riksdagsopposition tidigt såg konsekvenserna av den förda politiken. Det var alltså tack vare en samlad opposition.

Fru talman! När Coronakommissionen nyligen lämnade sin slutrapport var en stark kritikpunkt att regeringen och Folkhälsomyndigheten borde ha använt sig av försiktighetsprincipen för att skydda befolkningen.

Principen innebär att man inte ska vänta på full och bättre kunskap om det okända hotet utan att man bör handla snabbt och kraftfullt och sedan skala ned om det visar sig att man tagit i för mycket. Det var så som kommissionens ordförande uttryckte saken.

Det här är ett synsätt som vi moderater är övertygade om hade förbättrat situationen också inom fiskeripolitiken och därmed för fiskbestånden i Östersjön. Det är också ett synsätt som många forskargrupper förespråkar och som vi eftersökte i våra många propåer till regeringen, men regeringen valde att slå dövörat till. Det var oklokt. Fiskeripolitiken och Östersjön hade gagnats av mer verkstad och en adaptiv förvaltning i stället för att bara landa i stiltje i processen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 18.

(Applåder)

Fru talman!

Jordbruksverket har i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter löpande följa genomförandet av livsmedelsstrategin.

Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten har uppdraget att ta fram en gemensam strategi och planer för yrkesfiske, vattenbruk, fritidsfiske, fisketurism samt arbete för att nå målen i den maritima strategin och livsmedelsstrategin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Regeringen har bland annat i skrivelser till Havs- och vattenmyndigheten gett uppgiften att redovisa de blå näringarnas utveckling och konkurrenskraft. Förutsättningar ska följas noga, och redovisningen ska särskilt belysa det småskaliga kustnära fisket och myndighetens bidrag till målen i livsmedelsstrategin.

Regeringen har inom livsmedelsstrategin gett Jordbruksverket i uppdrag att sammanställa kunskap och analysera fiskberedningen i Sverige utifrån kapacitet och produktion.

I allt detta ingår såklart dialog med näringar, att söka hinder och se behov. Mer ska beredas i Sverige för att nå livsmedelsstrategins mål med ökad livsmedelsproduktion.

Fru talman! Vad kan egentligen saknas? Vad tycker Moderaterna? Jag läser direkt ur Moderaternas yrkande som ligger till grund för dagens förslag till tillkännagivande till regeringen att "Jordbruksverket systematiskt bör följa upp hur det lokala fisket bidrar till att öka svensk livsmedelsproduktion i enlighet med målsättningen i livsmedelsstrategin". Man tillkännager detta för regeringen.

Fru talman! Tack, Markus Selin, för frågan!

Markus Selin citerade en av våra reservationer, och jag tror att vi egentligen har omkring 30 i vår fiskerimotion. Det här tycker jag är väldigt klokt, liksom jag tycker att det är klokt att man agerar från regeringens sida och försöker skaffa sig kunskap. Men man låter det gå i clinch och rör sig inte en liten millimeter för att försöka komma till rätta med de problem som finns här och nu och är akuta.

Vi talar om åtta års regeringserfarenhet, Markus Selin! Det håller inte att bara hänvisa till utredning på utredning och strategi på strategi om det inte landar i någonting som faktiskt gynnar den biologiska mångfalden, fisket, turismen och kustsamhällena. Det håller inte.

Det är frustrerande när vi på fråga efter fråga till ansvarigt statsråd får samma besked: Vi gör ingenting nu, för vi har inte kunskap nog. Det kommer en utredning om två år.

Men kunskapen fanns. Var det fel instanser som tog fram den kunskapen? Det är det man undrar. Dög det inte att det var Östersjöcentrum på Stockholms universitet som gjorde det? Duger det inte att det är SLU Aqua som lämnar samma rekommendationer? Det undrar jag och skulle gärna vilja ha ett besked om.

En annan sak, fru talman, är att jag såg att när regeringen i höstas gjorde sina utspel talade man om havsmiljöpropositionen som skulle komma våren 2022. Vart har den tagit vägen?

Fru talman! Det kan låta taktlöst att tala om tekniska detaljer i vår fiskeripolitik samtidigt som Rysslands oförsvarliga krig mot Ukraina pågår. Men med kriget och höjda livsmedelspriser aktualiseras våra ambitioner för levande fiskbestånd och vår egen livsmedelsförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Moderaternas tre motionsyrkanden som har föranlett dagens så kallade tillkännagivande till regeringen är onödiga, alltså konkret gällande ål, landningsskyldighet och de blå näringarnas koppling till livsmedelsstrategin. Jag noterade att Moderaternas svar på frågorna om livsmedelsstrategin och vad som saknas var högst oklara och inte innehöll något konkret.

Låt oss ta ålen som exempel. Moderaterna har under denna mandatperiod visat en tydlig kluvenhet när det gäller att skydda den starkt utrotningshotade ålen. Moderaterna ställde sig i höstas kritiska till EU:s ramvattendirektiv och spelar härmed tärning med exempelvis krav på vår vattenmiljö och vandringsvägar för ål.

Detta är dock bättre än förra mandatperioden då Moderaterna tyckte att det var anmärkningsvärt att den S-ledda regeringen höll med EU-kommissionen om att ålfisket bör förbjudas. I stället manifesterade moderater med ålätarfest då man åt den starkt utrotningshotade ålen. Det befaras nu att endast 1 procent av ålen vandrar tillbaka från svenska vatten för lek jämfört med hur det var på 1950-talet.

Moderaterna skriver samtidigt i dag till sitt yrkande att ålfisket endast har "marginell påverkan på beståndet". Min fråga är då: Hur kan dessa 172 000 kilo som fiskades i fjol eller de 2 ½ miljoner kilo som har fiskats i Sverige de senaste tio åren vara marginella?

Fru talman! Anfall är bästa försvar, eller vad heter det? Jag ställde en fråga till Markus Selin, och det gällde något som många av oss partier som deltog i Miljömålsberedningens arbete tycker är väldigt intressant. Där var vi också överens. Vi ansåg att det skulle tas fram havsmiljöpropositioner, och det var alla partier med på. Regeringen har tydligen gått ut och lovat att en sådan skulle komma nu till våren, men den har inte kommit. Det var min fråga till Markus Selin, men Markus Selin struntar i att svara på den. Det bekymrar mig.

Vi hade kunnat samla ihop en hel del av de utestående frågorna där. Det handlar om att ha en holistisk syn på det här. Det handlar om att faktiskt se hela ekosystemet och hur det påverkas. Det hade vi kunnat plocka fram.

Fru talman! När det handlar om ålen säger EU att det ska göras ålförvaltningsplaner nationellt vart tredje år, och det gör Sverige. SLU Aqua visar i sin senaste analys från sommaren 2021 att det faktiskt har skett en vändning inom det svenska ålfisket sedan 2011. Det har blivit en vändning åt det positiva hållet under de senaste 30 åren.

Det vi önskar är att EU ska göra en samlad bedömning av hur de här ålförvaltningsplanerna ser ut för alla medlemsstater. Det är det som står i yrkandet. Det föreslår också SLU Aqua, inte minst när det kommer till Östersjön.

Fru talman! Vi står självfallet bakom våra reservationer, men för tids vinning yrkar vi bifall till reservation 6 under punkt 4 om övriga åtgärder för att bevara ålen.

Havet är en betydelsefull resurs och fisket en betydelsefull svensk näring med gamla anor. Sverigedemokraterna framhåller den kulturella aspekten av fisket liksom den ekonomiska betydelsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Sverigedemokraterna ser att antalet fiskelicenser i dag är omkring 1 000. Men fisket genererar många gånger fler arbetstillfällen inom livsmedelsindustrin. Förutom att fisk är ett bra livsmedel är fisket också en viktig komponent i den svenska livsmedelsproduktionen.

Den svenska fiskerilagstiftningen är sedan 1995 underordnad EU:s gemensamma fiskeripolitik. Den gemensamma fiskeripolitiken omfattar i stora drag allt nyttjande av levande resurser i vattnen och inom vattenbruket. I grundförordningen görs dock flera viktiga avgränsningar som innebär att EU:s fiskerilagstiftning kan kompletteras med nationell lagstiftning.

Fisket har alltid utgjort en viktig näringskälla i såväl Sverige som övriga Norden med de långa kuster och talrika sjöar vi har. Bortsett från fisket i insjöar och floder finner man för Sveriges vidkommande de största skillnaderna mellan västkusten och Östersjöområdet. Medan den mycket rikare tillgången på fisk vid västkusten liksom närheten till Skagerrak, Nordsjön och Nordatlanten har skapat förutsättningar för ett utpräglat yrkesfiske har ostkustens naturtillgångar gett upphov till ett mer säsongsmässigt binäringsfiske koncentrerat kring vissa dominerande fångster vid sidan av andra näringsfång.

I Sverige har större delen av fiskkonservindustrin som vi vet varit koncentrerad till Bohuslän. Västkustfisket följt av framför allt fisket i Skåne och Blekinge svarar för en stor del av sysselsättningen. Surströmmingsindustrin är däremot koncentrerad till Norrlandskusten och hotas i dag av industrifiske, säl och skarv.

Fiskrökeriernas produktion bedrivs ofta i mindre skala och är viktig för sysselsättningen i flera kommuner.

Det svenska EU-inträdet innebar att den svenska fiskeindustrins marknader växte. Tullhinder försvann, och sysselsättningen ökade. Samtidigt belades importen av förädlad norsk fisk med tullar inom EU.

Fiskodlingar har också blivit en viktigare del av fiskeindustrin. I till exempel Norge har denna branschgren nått en dominerande position och är bra mycket större än i Sverige.

Tillståndsprocessen för fiskodling varierar stort mellan olika länsstyrelser. Det är en process som kan ta många år, vilket vi har hört här. Tillstånden är inte bara tidskrävande och kostsamma att söka; de är dessutom tidsbegränsade. Därför bör tillståndsprocessen ses över så att den blir betydligt enklare och snabbare. Giltighetstiden bör också förlängas.

Etablering av nya fiskodlingar behöver underlättas, och förutsättningarna för befintliga odlingar att expandera behöver förbättras. Men det finns en lagstiftning och reglering som hindrar utveckling och förnyelse, som bromsar initiativ för att framföra nya, mindre miljöpåverkande odlingstekniker och odling av nya arter.

Den administrativa bördan behöver också reduceras. I nuläget har flera olika myndigheter ansvar för prövning och tillsyn av vattenbruk. Det krävs bättre samordning mellan de myndigheter som ansvarar för prövning och tillsyn av vattenbruk.

Östersjöns yrkesfiske står som vi vet inför stora utmaningar. EU-kommissionens förslag om fångstkvoter innebär minskade fångster för flera av Östersjöns kommersiellt viktiga bestånd. Kvoterna för fiske av sill och strömming i centrala Östersjön har sänkts successivt under senare år. Sill och strömmingsbestånden i centrala Östersjön har också minskat drastiskt sedan 70- och 80-talen. Strömmingsfisket i centrala Östersjön har nu mist sin MSC-certifiering. Det är ett resultat av ICES senaste rekommendationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Sverigedemokraterna vill se en ytterligare minskning utifrån förra årets kvot för att komma ned till en halvering av fångstkvoten för sill och strömming specifikt för centrala Östersjön. Det innefattar bland annat Stockholms skärgård. Det är nödvändigt för strömmingsbeståndets återhämtning.

Fru talman! Bestånden av ål har i ett längre perspektiv försvagats betydligt, vilket även har uppmärksammats på EU-nivå. Alla bör vara överens om att ålfisket måste vara reglerat i de vatten som berörs. Ett ensidigt stopp för ålfiske från svensk sida kan dock inte vara aktuellt, eftersom det skulle radera ut den unika ålkultur som finns i södra Sverige, i Skåne och Blekinge.

För övrigt föreligger även ett annat hot mot svenskt ålfiske. Innehavare av ålfisketillstånd kan inte överlåta sina företag och därtill nödvändiga licenser för att bedriva ålfiske till annan person eller annat företag. Det innebär att dagens ålfiskeföretag inte kan fortsätta verksamheten när innevarande tillståndshavare slutar. Överlåtelser av ålfisketillstånd bör alltså möjliggöras.

De hårda regleringarna medför av allt att döma ett ökat illegalt ålfiske. Målsättningen bör vara att minska denna drivkraft genom att i den mån det är möjligt underlätta för legalt fiske, inte försvåra för detsamma.

Problemet med ål som inte kan passera vattenkraftverk bör avhjälpas genom fler uppströms- och nedströmspassager, vilket är under utveckling. Men det går sakta.

Ålfonden kom till för att främja ålens fortlevnad i Östersjön. Man avsätter pengar för att sätta ut ål i de svenska vattendragen och arbetar långsiktigt med att bevara småskaligt ålfiske och för bevarandet av traditionen kring detta fiske. Det måste ligga i en regerings intresse att värna denna anrika fiskegren och sedvänjan som ålagille med mera utgör. Regeringen bör därför se över hur Ålfondens finansiering och annat arbete med passager med mera kan förstärkas ytterligare.

Skyddsjakten på skarv är begränsad. Men trots begränsningen räddar den enligt forskare ändå livet på många ålar, eftersom skarven gärna äter ål. Den kallas ju ålakråka.

Ska man lyssna till näring och forskning? I ett öppet brev till generaldirektörerna på Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten angående säl- och skarvproblematiken skriver man att det bara finns en rimlig lösning på kort sikt, enligt Sveriges Fiskares Producentorganisation, SFPO, som är den största organisationen för yrkesfiskare med medlemmar från Koster till Kalix. Yrkesfisket har under många år varnat för sälens och skarvens härjningar i hav och sjöar. Situationen beskrivs som ytterst kritisk.

Säl och skarv äter 30 gånger mer fisk i Västerhavet än det svenska demersala fisket fiskar, enligt officiella siffror som man säger i brevet. Den enda rimliga lösningen man ser på kort sikt är att möjliggöra för jakt på säl och skarv med skottpengar som incitament, eftersom det har gått så långt. Man förordar att 3 000 kronor per säl och 1 000 kronor per skarv vore rimligt, för att värna våra hav och sjöar. Man menar att detta samhällsekonomiskt skulle betala sig snabbt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Fru talman! I det betänkande som vi debatterar i dag stöder Sverigedemokraterna punkt 13 om fiskets betydelse för livsmedelsstrategins genomförande. Vi socialdemokrater yrkar i samband med det bifall till reservation 23.

Jag vill påminna om vad som gäller i dag.

Jordbruksverket har uppdraget att med berörda och löpande följa livsmedelsstrategin samt formulera mätetal.

Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten har i uppdrag att ta fram en gemensam strategi och planer för yrkesfiske, vattenbruk, fritidsfiske, fisketurism och arbete för att nå målen i den maritima strategin och livsmedelsstrategin.

Regeringen har i bland annat skrivelser till Havs- och vattenmyndigheten gett i uppgift att redovisa de blå näringarnas utveckling och konkurrenskraft. Fiskenäringens förutsättningar ska följas noga, och man ska särskilt belysa det småskaliga kustnära fisket.

Regeringen har inom livsmedelsstrategin gett Jordbruksverket i uppdrag att sammanställa kunskap och analysera fiskeberedningen i Sverige utifrån kapacitet och produktion. I detta ingår såklart att ha dialog med näringar och att söka hinder och behov när det gäller att mer ska beredas i Sverige, för att vi ska nå livsmedelsstrategins mål om ökad livsmedelsproduktion. Detta sker även utifrån ett beredskapsperspektiv.

Fru talman! Vad kan egentligen saknas? Vad tycker Sverigedemokraterna? Vad är det som får Sverigedemokraterna att vilja rösta för ett tillkännagivande till regeringen som berör en bråkdel av allt som är på gång?

Fru talman! Tack, Markus Selin, för frågorna! Vi tycker att det är viktigt att det kustnära fisket får en mer framträdande roll och bidrar till att öka svensk livsmedelsproduktion så att den överensstämmer med det som är sagt i livsmedelsstrategin. Vi tycker inte att det är konstigt att stödja detta. Självklart gör vi det.

Det är lite märkligt att Socialdemokraterna själva reserverar sig i fråga om de nationella ålförvaltningsplanerna och åtgärdsplanen. Vi måste rädda den europeiska ålen, som är hotad. Men det ska inte drabba svenskt fiske så att vi får sämre konkurrenskraft, vilket vi får. Det fiske som görs i Sverige har som sagt en marginell påverkan. Det är inte mycket ål som fiskas upp här om man jämför med hur det är i hela Europa. Vi tycker inte att det här ska behöva drabba svenska ålfiskare.

Det är ändå en tradition med gamla anor som kan bli lidande. Ålfisket har en lång förankring. Det är ytterst beklagligt att man inte ska få överlåta ålfisketillstånd från exempelvis far till son. När fadern dör kan ingen i familjen fiska längre. Då är det snart slut. Om 20-30 år har vi inte längre några ålfiskare kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Fru talman! Sverigedemokraternas hållning till ålen är en totalt motsägelsefull historia. Det verkar vara dagsformen som avgör. Låt mig få exemplifiera, fru talman. Försök att hänga med nu!

För knappt två år sedan röstade Sverigedemokraterna inte bara för ett tillkännagivande till regeringen angående värnandet av de småskaliga vattenkraftverken, utan Sverigedemokraterna ville även genom en reservation se att många nedlagda kraftstationer skulle återupptas. Under punkt 4 - om att bevara ålen - i dagens betänkande reserverar sig Sverigedemokraterna. Med texten i reservation 6 lyckas de i samma avsnitt med konststycket att påstå att "ålfiske som nu finns kvar har alltså en försumbar påverkan på ålbeståndet". Samtidigt skriver de att ett "stort problem i sammanhanget är ål som inte kan passera vattenkraftverk".

Sverigedemokraterna ställde sig i höstas även kritiska till EU:s ramdirektiv för vatten i ett tillkännagivande till regeringen och ställde sig därmed viljelösa inför exempelvis krav på vår vattenmiljö, vandringsvägar och vår ål som vandringsfisk.

Det befaras nu att endast 1 procent av ålen vandrar tillbaka från svenska vatten för lek jämfört med 1950-talet. Samtidigt skriver Sverigedemokraterna i dag att ålfisket är försumbart.

Hur kan 172 000 kilo ål som fiskades i Sverige i fjol eller 2 ½ miljon kilo som fiskats de senaste tio åren vara försumbara?

Fru talman! Det här var i stort sett samma fråga som du ställde till Betty Malmberg.

Det är väldigt viktigt att ålarna kommer förbi turbinerna och vattenkraftverken. Man måste fortsätta med det arbete som är påbörjat med vandringsleder förbi dessa och med att i den mån det går sätta nät och galler i turbinerna så att de inte tar sig igenom och blir sönderhackade. Dödligheten varierar stort beroende på vattenmängd, fallhöjd och turbintyp. De stora bolagen satsar ändå mycket på att flytta ålar, sätta ut ålyngel och se till att ålarna kan komma förbi kraftverken.

Det kan kanske vara konstgjord andning, men det är ett lovvärt arbete. Det går dock alldeles för sakta, som jag sa tidigare. Det är viktigt att vi får till stånd ett större övergripande och konkret arbete så att någonting händer snabbare. Det här är jätteviktigt. Det får inte ta för många år eller rent av decennier, för då blir det för sent.

Arbetet för att rädda ålen är lovvärt. Det gäller arbetet från alla partier som har den ingången. Det har verkligen Sverigedemokraterna.

Fru talman! En kollega nämnde tidigare att den pågående situationen med kriget i Ukraina gör att många frågor som vi debatterar här i riksdagen kan kännas futtiga i sammanhanget. Men som kollegor också har lyft fram är inte minst livsmedelsproduktionen och att fortsätta ta hänsyn till viktiga miljömässiga frågor oerhört viktiga, och vi måste fortsätta arbetet med stor kraft.

Fru talman! Jag vill även vända mig till dem som lyssnar till debatten eller kanske läser detta anförande i efterhand. Jag vill redan nu säga att om man vill få höra om Centerpartiets hela politik i ämnet behöver man läsa hela motion 3650. Där kan man se alla förslag i sin helhet och i sitt sammanhang. När vi närmar oss slutet av en mandatperiod bereds en hel del förslag nämligen förenklat. Därför kan det te sig lite märkligt när vi i debatten lyfter upp vissa frågor som vi sedan inte yrkar bifall till eftersom de inte ens finns i reservationer. Det kan därför vara svårt att följa det här. Jag ville bara lämna en förklaring till detta. Det är så här det fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Vi i Centerpartiet står givetvis bakom alla våra förslag, också dem som bereds förenklat. Vi står också bakom alla våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall endast till reservation nummer 21.

Ursäkta mig, kollegor, men det är spännande när man kommer in i debatten som fjärde talare och har hört de tre föregående anförandena. Från regeringens sida har man inte gjort någonting fel. Framför allt har man gjort allting rätt. Man har verkligen gjort allting som är möjligt att göra för att på olika sätt möta de former av kritik som finns.

Betty Malmberg från Moderaterna tog upp mycket av det som vi i oppositionspartierna har lyft fram. Det är en stor del av den kritik som ändå finns på grund av att vi har väntat länge på att en hel del saker ska göras.

Jag vill även rikta mig till Sverigedemokraternas representant och tacka för historiebeskrivningen och det faktaspäckade anförandet som handlade om fiskets utveckling runt våra kuster.

Sverige erbjuder verkligen mycket vatten, mycket kust och stora möjligheter till fiske. Vi har även våra fina insjöar. Låt mig få nämna fördelen för mig själv som kommer från Skaraborg, landet mellan Vänern och Vättern. Där finns rika möjligheter till ett fint insjöfiske liksom till landsbygdsutveckling med allt som är kopplat till det.

Vi har också den långa kusten, som har beskrivits tidigare. Den ger olika produkter som är viktiga för oss. Men bristen, som tidigare har nämnts, är en stor oroande faktor. Samtidigt kan man glädjas åt att vid Bohuskusten få äta de godaste räkorna som också kan vara hållbart fiskade i skyddade områden, såsom Kosterhavet, tack vare möjligheten till samförvaltning.

Vi har alltså goda möjligheter. De blå näringarna är inte enbart en del av Sveriges livsmedelsförsörjning, utan de ger också jobb och lokalt företagande och en växande besöksnäring. Det finns dessutom många kulturhistoriska värden som är möjliga att bevara och utveckla. Identiteten i fiskarsamhällen kan lyftas fram. Med rätt politiska och ekonomiska förutsättningar kan dessa näringar växa sig starkare framöver.

Jag ska inte gå in på precis alla näringsämnen som finns i fisk, men nog har vi lärt oss att fisk är nyttig mat. Den är viktig att lyfta fram. Men även ur ett sysselsättningsperspektiv finns en stor potential. Det småskaliga fisket är dock hotat i dag. En del av problematiken finns i regelverket och i lönsamheten. Den finns också i svårigheten med regler för arbetsredskap och en krånglig byråkrati. De senaste årens begränsningar i möjligheten att fiska i Östersjön har också inneburit svåra prövningar för våra fiskare och kustsamhällen.

Ett framgångsrecept för många mindre fiskare har varit att diversifiera sin verksamhet. De har startat andra delar. Tyvärr har pandemin många gånger dragit undan möjligheten att egentligen kunna bedriva de ganska turistiska satsningar som har varit. Det är besöksnäringen som har gett de möjligheterna. Nu ser vi förhoppningsvis en annan utveckling framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Det är otroligt viktigt att vi då ger möjligheten att förenkla reglerna, att det finns bra dialoger med tjänstemän på myndigheter och att fiskare ska kunna utveckla sin verksamhet på det sätt som de måste kunna göra. Det har vi från Centerpartiets sida länge förespråkat.

Fru talman! Jag vill komma in på en annan viktig del. Det handlar om vattenbruket både på land och på havet. Det har en stor potential att skapa jobb och tillväxt samtidigt som man levererar klimatsmart mat.

Dock beskriver många företag och även företrädare i debatterna svårigheterna i tillståndsprocesser. Det är osäkert och komplicerat att starta i Sverige, och det är inte bra.

Vi behöver göra precis allt vi kan för att kunna öka en hållbar livsmedelsproduktion i alla olika delar. Just nu ser vi hur animalieproduktionen i alla olika delar av livsmedelsproduktionen har det otroligt tufft med de stora kostnadsökningar som sker.

Det är klart att det drabbar alla former av odlingar och uppfödningar. Här behöver vi se över det nya som kan komma och att de stöd som behöver finnas där verkligen finns där.

Det handlar om landbaserade fiskodlingar. Ett exempel som i varje fall jag känner till är den fiskodling som till exempel är på gång i Säffle. Det är jättespännande att följa på vilket sätt den kan utvecklas. Det vill nu till att inte de ökade kostnaderna sätter käppar i hjulet för den utvecklingen.

Fru talman! Jag vill komma in på möjligheten att öka och stärka den marina artrikedomen och på ett naturligt sätt minska övergödningen i bland annat Östersjön och Västerhavet.

Det handlar om att främja möjligheten att anlägga och förvalta blå fånggrödor. Vi har från Centerpartiets sida tagit upp det i en reservation. Där lyfter vi fram möjligheten att göra värdefulla insatser för att man ska kunna odla fånggrödorna men också använda dem.

Det finns en nytta med själva odlingen men också möjligheten att utveckla förnybara biobränslen, gödselmedel och livsmedel. Det är en viktig möjlighet att stärka näringsverksamheterna också i de blå näringarna.

Fru talman! Fisket spelar en stor roll, precis som jag har varit inne på tidigare. Jag skulle vilja lyfta fram hur vi från det politiska hållet behöver arbeta för att stärka möjligheterna och stärka konkurrenskraften.

Från Centerpartiets sida lyfter vi fram behovet av ett nationellt fiskepolitiskt program så att insjöfisket, det kustnära fisket, det småskaliga fisket och det regionala fisket verkligen kan utvecklas.

Vi vill se över företagsvillkoren för yrkesfiskarna. Bland annat behöver lagarna om tillåtna fiskeredskap uppdateras, och handläggningstiderna på myndigheterna behöver kortas ned.

I mitt manus för anförandet står med fet text, och jag vill säga det med eftertryck: Regler och administration måste stå i proportion till den verksamhet som bedrivs, annars blir det helt ogörligt framåt.

Jag vill i det här sammanhanget säga att vi vet att säl och skarv är ett problem för fisket. Men vi skriver mer om det i motionen En hållbar jakt.

Det finns många andra saker att ta upp. Jag vill avsluta med en del. Det handlar om möjligheten till generationsväxling i fiskeyrket i dag.

Medelåldern för yrkesfiskare är hög. Hindren för unga och nya fiskare som vill etablera sig är mycket höga. Det är dyrt att investera i båtar och redskap och göra de miljöinvesteringar som man behöver göra. Man behöver känna framtidstro för branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Centerpartiet ser fiskenäringen som en viktig näring för Sverige. Därför anser vi att regeringen bör vidta ännu fler åtgärder som underlättar vid generationsväxling inom yrkesfisket.

Det gäller till exempel att det fortsatt ska vara möjligt att bedriva ett dimensionerat, hållbart, biologiskt hållbart fiske av ål. Därför har vi i betänkandet ställt oss bakom den punkt som handlar om att det behöver ske en samlad översyn av ålförvaltningsplanerna.

(Applåder)

Fru talman! Att arbeta med havs- och fiskefrågor i riksdagen ger ofta en känsla av ett visst hopp. Här är ett område där vi trots skilda ingångar ändå kan enas om att saker behöver göras. Under de fyra år som vi snart har varit här skulle jag vilja säga att ganska mycket har hänt, och mycket har skett till det bättre.

För våra hav, våra sjöar och älvar behöver åtgärder. Det är i grunden rubbade ekosystem som vi ser framför oss i dag. Det beror på bland annat överfiske, övergödning och vattenkraft som under alltför lång tid har stått med för låga miljökrav. Det krävs kraftfulla politiska åtgärder för att komma till rätta med det i grunden.

En grundläggande fråga är hur vi tar hand om den fisk som nu finns kvar. Strömmingen har varit vår senaste art för stor oro, och strömmingens problem har i stort kopplats till vår fiskeförvaltning. År 2009 reformerade regeringen det pelagiska fisket och gjorde fiskekvoter köp- och säljbara. Detta kallar vi ITQ. Sedan gav man bort det till de fiskare som då fiskade mest. På så sätt skulle marknaden själv lösa förvaltningen av det pelagiska fisket.

Det har gett att de fiskare som då fick tilldelat fiskekvoterna har kunnat köpa större och större pelagiska trålare. Det är båtar som kan ta 1 500 ton i en enda last. Det är något som vi sedan vet mest går till laxodlingen och till foder till djuruppfödning. 1 500 ton är jättemycket. Det är mer än vad flera kustnära fiskare kanske drar upp på en hel livstid.

Enligt Havs- och vattenmyndigheten var det 2009 just den ekonomiska lönsamheten man ville åt. Det har vi lyckats med såtillvida att de som kan fiska mycket går det bra för. Men man såg inte alls då till de ekologiska konsekvenserna av det fisket och tänkte inte heller så mycket på hur konsekvenserna skulle bli för våra skärgårdar eller vårt kustnära fiske. Det är sådant som vi sett senare och som i nutid skapat stora problem. Det här är ett system som har förlängts ytterligare tio år. Det hade inte behövt vara så.

Hur vi väljer att fördela kvoterna är i slutänden centralt. Därför är det också relevant att se över den regionala tilldelningen. Den regionala tilldelningen är i dag 14 procent av TAC. På 18 000 ton förstår man med lite snabb matematik att 14 procent inte är mycket att leva av.

Vi behöver en omarbetning av kvotfördelningen som utgår ifrån att vi vill få ett hav i balans och en värdeskapande fiskenäring. För att nå dit skulle vi i dag behöva en kommission som tar ett totalt omtag med fiskeförvaltningens konsekvenser och ser till att vi får en förvaltning som speglar de beslut som fattats i riksdagen och den viljeriktning som redan finns här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Fru talman! I vintras beslutade riksdagen att flytta ut trålgränsen. Det var ett avgörande och mycket glädjande beslut. Det var ett viktigt steg på vägen. Ett enigt utskott och i slutänden en enig riksdag visar varje kommande regering att det här är en fråga som riksdagen tar på allvar och förväntar sig åtgärder för. Det är tråkigt att landsbygdsministern än så länge har gett väldigt undflyende svar och inte gett något tydligt besked om, hur och när regeringen tänker verkställa riksdagens beslut.

Trålgränsen skapades en gång för att skydda lekande och uppväxande bestånd vid kusten och på samma gång gynna det småskaliga lokala fisket. Allteftersom bestånden av strömming i Östersjön blivit mindre och behovet av att skydda särskilt lekområdena blivit extra viktigt är det tydligt att det skyddet behöver stärkas. Den strömming som nu fångas, om den alls ens fångas av kustfisket, är så liten att den inte längre går att använda till beredning eller försäljning på samma sätt som gjorts förut.

Vi vet att mängden lekströmming i skärgården har minskat, att medelstorleken har minskat och att åldern för lekmognad har gått ned. Det är alla säkra tecken på överfiske. Strömmingen är motorn i ekosystemet. Problemen vi ser med till exempel säl och skarv kommer sig också av den här rubbningen. Allt hänger i slutänden samman. Att vi i dag behöver åtgärder för säl och skarv är klart, men vi behöver också se att om vi löser själva grundproblemet och skapar ett hav i balans kommer också säl- och skarvbestånden att balansera ut sig.

Att också torsken i Östersjön i dag är mager kan härledas till bristen på mat, vilket gör att den blir angripen av parasiter. En minskning av fisketrycket i torskens födoområden är ett måste om torsken över huvud taget ska ha en chans, och ett fiskestopp för torsken i Östersjön var därför mycket viktigt.

Situationen ser inte ett dugg bättre ut i Västerhavet än vad den gör i Östersjön. I Kattegatt har torskbeståndet kollapsat efter decennier av överfiske. Under 70-talet och fram till mitten av 80-talet låg landningarna av torsk i Kattegatt på mellan 12 000 och 20 000 ton, och mellan 2002 och 2015 rekommenderade ICES konsekvent en nollkvot.

Det hörsammade inte politiken då. Återigen satte vi kortsiktiga ekonomiska intressen framför de ekologiska. Det har varit till gagn för absolut ingen. Det har aldrig funnits så lite torsk i Kattegatt som det gör nu.

I Miljömålsberedningens betänkande finns förslag om marina områdesskydd. Förslaget är att minst 30 procent av Sveriges territorialvatten och ekonomiska zon ska vara skyddade genom formellt skydd eller andra effektiva områdesbaserade åtgärder till 2030 och att minst 10 procent av dessa ska vara strikt skyddade.

Det här är förslag som vi särskilt välkomnar. Skyddade områden är något som efterfrågas av kustfisket. Det behövs för att ge strömmingen möjlighet att leka, bestånden möjlighet att växa och balansen möjlighet att återkomma. Det kan vara tillfälliga områden på vissa platser, men vi behöver också mer långsiktigt skydd på de platser där det är relevant.

Fru talman! I det betänkande som vi nu debatterar finns också ett tillkännagivande om att Sverige ska arbeta inom EU för att landningsskyldigheten genomförs och efterlevs i hela unionen. Landningsskyldigheten innebär kortfattat att all fisk som fångas och har en kvot inom EU också ska tas ombord och landas. Det är mycket bra att Sverige kan vara med och driva på för en högre efterlevnad men också en mer ändamålsenlig kontrollförordning som ger den effekt vi vill se.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Vi kan sedan börja med att titta i våra egna vatten och se hur efterlevnaden ser ut här. I Västerhavet är det mindre än 10 procent av den fångst som dumpas tillbaka i havet som redovisas på ett korrekt vis. När det gäller de danska fartyg som fiskar i svenskt vatten följs det inte alls upp av svenska myndigheter, vilket gör att statistik helt saknas.

Åren 2015-2019 fångades ungefär 131 000 ton fisk och skaldjur i Västerhavet. Av dessa beräknas ungefär 38 000 ton ha dumpats tillbaka i havet. Utflyttning av trålgränsen, kraftfullare åtgärder för att upprätthålla landningsskyldigheten och införande av fler och större fiskefria områden är några viktiga åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Jag ska också säga något kort om ålen. Det är ett bestånd som kämpar i motvind - mot fiske men också mot vår vattenkraft. Under hösten kunde vi se bilder av hur ålarna drabbas av vattenkraften och vilken försvinnande liten andel det är som överlever förbi vattenkraftens fördämningar.

Rådet från ICES är ett fiskestopp. Men kommissionen har återigen fattat ett beslut om tre månaders fiskestopp. Många hävdar att fisket inte är ålens stora fiende. Men eftersom vi inte tycks villiga att vidta åtgärder för att minska dödligheten i våra svenska vattenkraftverk är fisket det vi har kvar att laborera med. Om vi vill vi ha kvar ett ålbestånd och ett ålfiske gör vi klokt i att agera skyndsamt.

En annan art som för övrigt också är starkt påverkad av vår vattenkraft är den vilda laxen. Miljöåtgärder för vattenkraften behövs för att på allvar komma till rätta med de rubbningar i ekosystemet och den förlust av levnadsmiljöer som vattenkraften har skapat för laxen.

Fru talman! Vi vet en sak: Om vi fortsätter att överfiska kommer fisken på riktigt att ta slut. Vi vet också att om vi inte har någon fisk att fiska kommer vi inte heller att ha någon fiskenäring kvar, vare sig storskalig eller småskalig. Att värna om det svenska yrkesfisket innebär att vi måste värna om fisken, våra hav och det ekosystem de båda är en del av.

Vi har historiskt varit alltför saktfärdiga med att reagera och agera för att rädda fiskbestånden. Det har gett oss utarmade hav, fiskbestånd i obalans och en fiskenäring som inte kan leva på det den gör bäst.

Det är en talande bild som målas upp från tidigare generationer när man kunde gå ut och ta upp den fisk man behövde till middagen samma eftermiddag som man ville ha den på sin tallrik. Det är en totalt omöjlig uppgift i dag. I vintras kunde vi läsa - precis som i det exempel Betty gav här tidigare - om kustfiskare längs Bottenhavet som kastade ut sina nät men kom tillbaka med sex ynka strömmingar.

Det här är något som vi behöver ta på absolut största allvar. Därför behöver regeringen agera nu för att flytta ut trålgränsen, säkra att landningsskyldigheten efterlevs, utvärdera ITQ-systemet och sätta en förvaltning som utgår från ett hållbart ekosystem och inte från kortsiktig ekonomisk vinst för ett fåtal.

Jag har sagt det förut i dessa sammanhang, men jag dristar mig till en upprepning så här på slutet: Vi måste fråga oss vilket fiske vi vill ha. Vilka nyttor vill vi att det ska medföra till samhället, och hur länge vill vi att det ska kunna fortgå?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

För Vänsterpartiet är det tydligt. Vi vill se ett fiske som utgår från den svenska kusten, som fångas och landas lokalt och som bidrar till en lokal beredningsnäring likaväl som till en lokal turism. Vi vill att det ska medföra att människor vill och kan bo och verka i våra kustsamhällen och att det finns såväl en livskraftig fisketurism som ett hav i balans som människor vill och kan leva vid och av. Vi vill att detta ska gå att göra för kommande generationer, i balans med naturen och våra ekosystem. Naturen kan vara vår bästa vän, men då behöver vi också behandla den som vår.

Jag yrkar bifall till reservation 13.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att hylla den situation vi befinner oss i här i Sverige i dag, där vi kan framföra våra åsikter helt fritt utifrån vår tanke och vår verksamhet. Jag tycker att det är så starkt att vi lever i denna demokrati när andra får kämpa bara för att få uttrycka sig.

Samtidigt som vi i dag debatterar fiskeripolitiken i riksdagen kämpar svenskt yrkesfiske för sin existens. Orsaken är skenande och accelererande priser på diesel. Prisutvecklingen har medfört att fiskare på många båtar nu överväger om det ens är lönt att fortsätta fiska. Om inte prisbilden på diesel normaliseras finns det en stor risk för brist på fisk och skaldjur i närtid när fiskare väljer att ligga kvar vid kaj.

Svenskt yrkesfiske är en liten näring - det är dock en basnäring. Om det handlar om lokalt eller regionalt fiske är lika oväsentligt som om det är småskaligt eller storskaligt - allt svenskt fiske är viktigt för livsmedelsstrategin och dess genomförande, och alla svenska yrkesfiskare behövs.

Min släkt på Öckerö har fiskat sedan 1700-talet. Det gäller min far, min farfar, hans far och så vidare. Det sitter i generna. Det är klart att man då känner väldigt starkt för den verksamhet som har minskat så oerhört under årens lopp.

Jag har i mina samtal med fiskets största organisation, SFPO eller Sveriges Fiskares Producentorganisation, sett hur fiskenäringen lider svårt av en icke fungerande förvaltningsmyndighet som heter Havs- och vattenmyndigheten. Det svenska yrkesfisket lider dessutom svårt av en storskalig expansion av marin vindkraft och massor av tyngande regleringar. Havs- och vattenmyndigheten verkar vara stelbent och ser inte ut att ha förmåga att fatta beslut som innebär förbättringar för fisket.

Fru talman! Vi får hela tiden höra om överfiske, men verkligheten är att nyttjandegraden av svenska kvoter egentligen måste förbättras. Det duger inte att det som långsiktigt hållbart kan fiskas, alltså kvoterna, inte möjliggörs för nyttjande fullt ut. Efterfrågade arter som havskräfta och räka fiskas inte optimalt, och orsaken till det är inte att fiskare inte vill fiska. Orsaken är avsaknaden av en fungerande förvaltning.

År 2021 fiskades inte ens hälften av kvoten för havskräfta, och ungefär 20 procent av räkkvoten fiskades inte. Nyttjandegraden av svenska kvoter måste förbättras; genom att göra det arbetar man i enlighet med livsmedelsstrategins syfte. Svenskt fiske nyttjar inte heller EU:s gemensamma kvoter.

Fru talman! Miljöpartiet talar om att man ska förbättra förutsättningarna för det småskaliga kustnära fisket. Men hur är det med kunskapen om fisket, eller för den delen fiskeripolitiken? Ett exempel på detta är när Miljöpartiet vill flytta ut trålgränsen längs Hallandskusten för att gynna det småskaliga kustnära fisket. Effekten av ett sådant så kallat gynnande skulle medföra konkurser för dem man säger sig vilja gynna. Man måste ändå ha kunskap för att kunna ha relevanta sakpolitiska uppfattningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Miljöpartister har också motionerat om att MSY är fel, men MSY är en av grundbultarna i den gemensamma fiskeripolitiken. MSY står för maximal hållbar avkastning, och det kan beskrivas som det största årliga uttag ett fiskbestånd kan producera på lång sikt - alltså hur mycket fisk man kan ta upp årligen utan att beståndet minskar.

Fru talman! En viktig aspekt är betydelsen av fiskeplatser. Bra och viktiga fiskeplatser bör inte alls komma i fråga som områden för marina vindkraftsparker, men som det är i dag är det en ren huggsexa från vindkraftsindustrin. Sverige behöver en långsiktigt hållbar energiförsörjning, och då fungerar det inte med en stor del av energiproduktionen som bara fungerar om det blåser. Bra fiskeplatser är viktiga för fisket, för marknaden för fiskprodukter, för självförsörjningsgraden och för konsumenternas möjlighet att få tillgång till svenska sjömatsprodukter.

Jag går över till en annan av de viktigaste frågorna i sammanhanget, och det är att det svenska demersala fisket behöver ett vidareutvecklat system - från dagens ettåriga till ett flerårigt system. För den oinvigde handlar det demersala fisket om bottenlevande arter eller de som lever nära botten, som torsk, rödspotta, havskräfta och räka. Fiskemöjligheter måste bli överförbara. Fiskare måste också ges en möjlighet att bli av med så kallade kvotbåtar, som enbart finns kvar i flottan därför att regelverket föreskriver det. Dessa kvotbåtar kostar bara fiskenäringen pengar utan att göra någon som helst nytta.

Genom ett solidariskt flerårigt system möjliggörs ett mer lönsamt svenskt demersalt fiske. Sverige måste ge den demersala fiskenäringen konkurrensförutsättningar som liknar dem som andra medlemsstater har. Yrkesfiskare måste ges en bättre planeringshorisont, bättre möjligheter att byta fiskemöjligheter med andra länder och alltså bättre förutsättningar för ekonomisk lönsamhet. Ett sådant system vore solidariskt och skulle gynna det småskaliga fisket, som så många lyfter här i dag.

Fru talman! Låt mig avsluta med lite tankar om ålen, denna mystiska fisk. Svenskt ålfiske har tvingats ta ett enormt ansvar och har drabbats mer än andra nationers ålfiske. En samlad utvärdering av medlemsstaternas ålförvaltningsplaner är nödvändig, för om svenskt ålfiske ska finnas kvar krävs att åtgärder inte bara drabbar svenska fiskare. Andra medlemsstater måste ta ett lika stort ansvar som Sverige har gjort.

Det allra viktigaste är åtgärder mot åldödlighet. Det största åldödandet sker inom vattenkraftverken, 24 timmar om dygnet och 365 dagar om året. Ålen är inte utrotningshotad, men den är däremot hotad. Om det svenska ålfisket går i graven är det ett kustkulturarv som vi förlorar.

Med det sagt ställer jag mig bakom Kristdemokraternas reservationer och motioner, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation nummer 3.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Liberalernas reservation nummer 4, som handlar om fredningstider och fiskefria områden. Vi står självfallet bakom alla våra övriga förslag, men jag yrkar bifall enbart till reservation nummer 4.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Fisket är en viktig näring, men för att fiskbeståndet ska bestå och vara livskraftigt behöver fisket ske på ett långsiktigt hållbart sätt. Detta har mina kollegor absolut varit inne på allesammans, med lite olika infallsvinklar. Vi måste ta hand om våra hav. De får inte bli livlösa soptippar.

Fisket måste hålla sig inom ramen för vad beståndet tål, och beslut om kvoter ska vila på vetenskaplig grund. Ibland när man hör debatten kan man tänka att vi liksom behöver ett fiskunder, där vi kommer in med båten till land och inte har tomma nät. Men så enkelt är det inte, utan vi behöver hela tiden vila på vetenskapen och inte bara på antaganden. Ibland handlar det kanske egentligen om att tänka om, som att kasta ut näten på andra sidan eller att införa ett akut fiskestopp, för att ha tillräckliga åtgärder.

Reglerna ska gynna småskaligt och kustnära fiske. Det behövs fiskemetoder och fiskeredskap som är skonsamma. EU:s fiskepolitik har gett vissa positiva resultat, men situationen för många av Europas fiskbestånd är fortfarande allvarlig på grund av överfiske och miljöförstörelse.

Liberalerna vill se ett hållbart fiske från fjäll till kust. Det talar vi ofta om. Storskaligt trålfiske i svenska vatten behöver minska till förmån för kustnära garn-, krok- och sportfiske. Kvoterna ska, återigen, baseras på vetenskap och ges ur ett ekosystemperspektiv. Kustområden i särskilt känsliga områden kan omfattas av fiskekort; det kan handla om åmynningar, kända vandringsvägar eller grunda vikar där reglerat fiske kan verka gynnande.

Arbetet för att förverkliga visionen om en fungerande fiskvandring från kust till inland måste fortsätta. Därför vill Liberalerna verka för att ompröva miljöskadliga vattendomar. Vattendomar som tillåter torrläggning av älvfåror behöver prioriteras, men vi vill även verka för att redan torrlagda älvfåror ska återfå strömmande vatten.

Liberalerna vill också verka för att avveckla ineffektiva eller olagliga dammar. Staten måste stötta kraftverks- och dammägare med medel så att dessa får råd att riva dammarna om det behövs. Det är viktigt att återställa förstörda vattenmiljöer i vårt land. Det finns alltid undantag för synnerligen skyddsvärda dammar som kan ha ett historiskt eller kulturellt värde.

Fru talman! Välmående hav är en förutsättning för att vi ska kunna lösa världsfattigdom och klimathot. Ett myller av liv under ytan är en viktig del av vårt ekosystem som vi inte alltid ser eller tänker på. Samtidigt hotas många fiskbestånd av ett ohållbart fiske. Ska haven kunna fungera som en betydande förnybar resurs måste de nyttjas långsiktigt och hållbart, genom en ansvarsfull förvaltning. Det krävs många åtgärder för att skapa goda livsmiljöer för fisk och lekområden.

EU har länge haft en ohållbar fiskepolitik. För stor hänsyn har tagits till fiskenäringens kortsiktiga intresse, på bekostnad av miljön och fiskbestånden och därmed på bekostnad av fiskets långsiktiga intressen. EU måste prioritera miljöperspektiven av fisket och uppmuntra fiskenäringen att ta ansvar för sin egen framtid.

Då kommer vi in på landningsskyldighetens genomförande och efterlevnad och att detta blir oerhört viktigt för att vi ska kunna skapa ett hållbart och selektivt fiske. Detta har gällt sedan 2019, men vi ser brister i efterlevnaden. Det gäller inte minst avsaknaden av tillförlitlig statistik om utkasten, men det gäller även brister i kontrollen av att landningsskyldigheten efterlevs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Det kan inte vara så, fru talman, att svenska fiskare inte kan konkurrera på samma sätt och på samma villkor som fiskare i andra medlemsstater. Vi behöver en fiskepolitik som efterföljs och respekteras.

Fru talman! Vi står nu inför en ny tid. Vi har ett före och ett efter kriget i Ukraina. Därför måste vi se med nya ögon på fiskets betydelse för vår livsmedelsstrategi.

Vi vet att det svenska yrkesfisket bidrar till vårt matbord, men detta bidrag är i dag tyvärr begränsat. Fiskpriserna stiger när vi står här i dag och talar. Så kan det inte fortsätta att vara.

Därför blir det småskaliga fisket än mer viktigt än vad vi kanske ens har tänkt på tidigare, inte bara för att vi ska ha levande kustsamhällen kvar utan även för att vi ska kunna säkerställa att vi får fisk som serveras på bordet i tider av kris och krig.

Detsamma gäller beredningsindustrin. Det gäller även att vi skapar arbetstillfällen och tillväxt längs våra kuster och vid våra insjöar och vattendrag.

Från den här talarstolen repeterar vi om och om igen att det småskaliga kustfisket behöver öka. Därigenom ökar antalet arbetstillfällen i fiskenäringen samtidigt som kultur bevaras och skärgårdsmiljön växer och utvecklas på Sveriges landsbygd. Tyvärr hotas detta inte bara av skarv och säl utan också av rigiditeten i regelverket. Vi har i dag varit inne på att regelverket behöver bli tydligare och ta mindre tid utan att miljökraven sänks. Regeringen bör ta initiativ till att regelverket för överlåtelse av fiskerätter görs mer tillåtande.

Fru talman! Ett hållbart fiske handlar om att fiska på ett långsiktigt och hållbart sätt som innebär att olika fiskarter inte utrotas. Fisket måste hålla sig inom ramen för de vetenskapliga bedömningarna av vad beståndet tål. Det behövs samtidigt en förbättrad övervakning för att bestämmelserna om mängden fisk som får fiskas upp ska efterlevas. Det är bland annat angeläget att förbud mot bottentrålning efterlevs.

Därför är det bra att Sveriges linje i förhandlingarna om den nya kontrollförordningen har varit mycket tydlig. Kontrollåtgärderna ska vara ändamålsenliga, kostnadseffektiva och proportionerliga och leda till förbättrad och effektiv fiskekontroll utan att öka den samlade administrativa bördan för det lilla företaget.

Sverige behöver levande kustsamhällen. Deras potential att utveckla det lokala näringslivet och besöksnäringen är stor om vi hjälper och stöttar dem på ett korrekt sätt. Genom att man arbetar hållbart värnas också de miljömässiga förutsättningarna. En långsiktigt hållbar utveckling av fiskbeståndet kräver ett fungerande ekosystem. Det är därför bra att vi nu driver på för en förenkling av reglerna i EU-gemensamma förhandlingar om olika förvaltningsåtgärder och tekniska regleringar.

Återigen: Vetenskapen behöver komma först, för det gör att vi kan sätta fisken först.

(Applåder)

Fru talman! Den här debatten inleddes med att Markus Selin från Socialdemokraterna sa att regeringen har vidtagit historiska åtgärder för havet. Det är rätt, och det är tack vare Miljöpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fiskeripolitik

Det är förvånande att Socialdemokraterna inte går fram med en havsmiljöproposition när vi hade en enig miljömålsberedning. Det är lika förvånande att vi helt saknar åtgärder från regeringens sida när det gäller frågan om att flytta ut trålgränsen med tolv nautiska mil, särskilt eftersom Socialdemokraterna här i riksdagen ställde sig bakom förslaget.

Fru talman! Industritrålningen kan inte fortsätta i våra hav. Vi måste rädda fiskbestånden i stället för att se den sista strömmingen bli sillmjöl. Det saknas inte vetenskapligt underlag, och det finns verktyg i verktygslådan från EU:s fiskeripolitik.

Till Roland Utbult vill jag säga att vi i Miljöpartiet inte vill avveckla MSY, men vi pekar på att det har tolkats felaktigt.

Fru talman! Cirka 98 procent av den europeiska ålen har försvunnit sedan 1950-talet. Internationella havsforskningsrådet rekommenderar nu ett totalstopp för allt ålfiske i alla vatten och i alla livsmiljöer överallt.

Miljöpartiet vill se ett totalstopp för ålfisket. Argumentet från andra partier är oftast att vi måste bevara ålfiskare för att bevara ålfisketraditionen. Detta är bra, men utan ålar finns ingen ålfisketradition att bevara.

De senaste åren har Sverige rapporterat att man har fiskat 180 ton ål varje år. Det är inte marginella siffror. Ett totalstopp för ålfisket skulle göra att det blir en mycket positiv effekt på ålbeståndet.

Men det är ju inte bara fisket som påverkar ålen. Det uppskattas att cirka 100 ton ål dör varje år i de svenska vattenkraftverkens turbiner. Därför måste vi vidta åtgärder även där och skynda på arbetet med fria vandringsvägar för ål och andra fiskarter uppströms och nedströms i svenska vattendrag.

Fru talman! Blankålarna som simmar mot Sargassohavet för att leka borde inte löpa risk att fiskas upp. Vi behöver få en ny ålförvaltningsplan, men vi måste också stoppa det svenska ålfisket. Ett stopp för allt ålfiske innebär också att Sverige måste sluta importera miljontals ålyngel från bland annat Storbritannien och Frankrike för att göda upp ålar i svenska vatten.

Ålen är en mytomspunnen art i den svenska naturen, men den får inte bara återfinnas i sagor. Den måste också finnas i våra svenska vattendrag. Om den inte gör det är det ett brott mot de internationella konventioner för biologisk mångfald som Sverige har undertecknat och mot principerna om hållbart fiske i den gemensamma fiskeripolitiken. Rädda ålen!

Jag yrkar bifall till reservation 7.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 mars.)