Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor

Betänkande 2016/17:FiU22

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
22 mars 2017

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Ny skrivelse om finansiell och monetär stabilitet behövs (FiU22)

Regeringen borde regelbundet lämna en skrivelse till riksdagen som handlar om Internationella valutafondens (IMF) arbete med frågor som rör finansiell och monetär stabilitet. Skrivelsen bör också beröra andra internationella finansiella institutioners arbete med dessa frågor. Riksdagen uppmanade regeringen till detta i ett tillkännagivande.

Redan i dag lämnar regeringen en skrivelse om IMF, Världsbanksgruppen och de regionala utvecklings- och investeringsbankerna till riksdagen. Innehållet i den skrivelsen är dock under omgörning och därför anser riksdagen att en ny skrivelse behövs som specifikt behandlar finansiell och monetär stabilitet.

Riksdagen sa nej till de motionsförslag som behandlades samtidigt.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till utskottsinitiativet. Avslag på motionerna.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 37

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2017-02-28
Justering: 2017-03-16
Trycklov: 2017-03-17
Reservationer: 9
Betänkande 2016/17:FiU22

Alla beredningar i utskottet

2017-02-28

Ny skrivelse om finansiell och monetär stabilitet behövs (FiU22)

Regeringen borde regelbundet lämna en skrivelse till riksdagen som handlar om Internationella valutafondens (IMF) arbete med frågor som rör finansiell och monetär stabilitet. Skrivelsen bör också beröra andra internationella finansiella institutioners arbete med dessa frågor. Finansutskottet föreslår att riksdagen uppmanar regeringen till detta i ett tillkännagivande. Förslaget är ett utskottsinitiativ.

Redan i dag lämnar regeringen en skrivelse om IMF, Världsbanksgruppen och de regionala utvecklings- och investeringsbankerna till riksdagen. Innehållet i den skrivelsen är dock under omgörning och därför anser finansutskottet att en ny skrivelse behövs som specifikt behandlar finansiell och monetär stabilitet.

Utskottet föreslår samtidigt att riksdagen säger nej till de motionsförslag som behandlades samtidigt.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2017-03-21
Debatt i kammaren: 2017-03-22
Stillbild från Debatt om förslag 2016/17:FiU22, Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor

Debatt om förslag 2016/17:FiU22

Webb-tv: Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Jörgen Andersson (M)

Fru talman! Vi ska behandla finansutskottets betänkande FiU22. Dels är det här ett motionsbetänkande som hanterar i storleksordningen 60 motionsyrkanden, dels hanterar vi ett utskottsinitiativ. Jag hade tänkt lyfta fram ett par av alla de frågor som behandlas i betänkandet.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

Motsvarande tidigare betänkanden har haft titeln Bank- och försäkringsfrågor. Numera är namnet Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor. Det här kan tyckas vara en liten förändring, men den är ack så viktig. Betänkandet får en lite annorlunda inriktning och ett lite annorlunda perspektiv. Jag kan konstatera att även riksdagens ledamöter har insett vikten av finansiell stabilitet. Det märks inte minst på hur karaktären på de motioner som hanteras har förändrats över tid.

En inledning på den nya inriktning som det här betänkandet har är ett utskottsinitiativ. Vi har ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en ny regelbunden skrivelse om IMF:s och andra internationella finansiella institutioners arbete med frågor som rör finansiell och monetär stabilitet. Detta är någonting som har funnits under några år. Det brukar vartannat år komma en skrivelse från regeringen som tar upp verksamheten vid de internationella institutionerna. Efter ett utskottsinitiativ från utrikesutskottet har dock regeringen aviserat att det kommer att bli en lite annorlunda inriktning på den här skrivelsen. Vi från finansutskottets sida är lite oroade över den nya inriktningen. Vi tycker att det finns behov av att man fortsätter att redogöra för det arbete som bedrivs vid de internationella institutionerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Det här är naturligtvis viktigt, som alla förstår. Om man inte förstod det innan har man förstått det efter finanskrisen. Det är viktigt att ha bra övervakning och tillsyn av finansiell stabilitet, särskilt i globaliseringens tidevarv, då vi blir alltmer påverkade och beroende av vad som händer i vår omvärld. Sverige är kanske ett av de länder som påverkas allra mest när någonting sker någon annanstans, med tanke på hur integrerade och beroende vi är med och av vår omvärld.

Sverige har bedrivit ett rätt omfattande arbete och rätt mycket viktig verksamhet i till exempel IMF, där vi också har rätt stora åtaganden när det gäller att vara med och stödja vid de tillfällen då det finns behov av att man rent finansiellt stöder länder som har hamnat i problem. Det är IMF:s uppgift att dels fungera som ett stöd, dels bidra med kompetens för att komma till rätta med de problem som ibland kan uppstå. Men det är också viktigt att IMF med flera övervakar och analyserar de eventuella risker som finns i det finansiella systemet.

Därför tycker vi från utskottets sida - och det är ett enigt utskott som står bakom initiativet - att det är viktigt att regeringen återkommande redogör för sin verksamhet i de här internationella institutionerna.

Det var den ena frågan. Jag hade inte tänkt gå in så mycket på de finansiella risker som finns i dag i vår omvärld ur ett svenskt perspektiv. Alla känner väl till dem. Tiden tillåter inte att vi fördjupar oss i det. Jag vill bara säga att vi ser behov av att vi fortsätter att bevaka frågan om finansiell stabilitet och hur viktig den är för att samhällsekonomin ska fungera och för att vi inte ska råka ut för stora obalanser i systemet.

Den andra frågan hänger väl lite ihop med den första. På något sätt är den kanske lite motsägelsefull också. Vi har alla förstått behovet av att man skärper regler, ökar tillsynen och ökar insynen och transparensen i det finansiella systemet. Men detta har också inneburit att det har blivit väldigt mycket regelverk. Det gör på något sätt att man underbygger de systemviktiga bankerna. De stora banker som klarar av att hantera de stora regelverken får så att säga lite konkurrensfördel genom sin storlek. Å ena sidan försöker man med regleringen undvika att nya problem uppstår, å andra sidan gör man att konkurrensen på något sätt sätts ur spel, åtminstone på marginalen. Det här är ett problem. Man måste hitta någon balans i detta.

Vi tycker att det finns anledning att ge ett uppdrag till Finansinspektionen att analysera och undersöka hur man kan underlätta för ökad konkurrens på den finansiella marknaden - därav reservation 6. Ökad konkurrens skulle möjligen ha den positiva effekten att man skulle medverka till större stabilitet på finansmarknaden med tanke på att man dels sprider riskerna mer, dels kanske ser till att marknaden fungerar bättre rent generellt. Dessutom kan jag tillägga som kuriosa att jag vid den senaste utfrågningen om Riksbankens penningpolitik noterade att riksbankschefen sa att affärsbankerna blivit hypoteksbanker. Bara av den anledningen vore det intressant att tillse att konkurrensen ökar på kreditmarknaden för att underlätta för tillväxt för företag och se till att företagen får möjlighet att få krediter. Därför vill jag som sagt yrka bifall till reservation 6.


Anf. 2 Håkan Svenneling (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Fru talman! Journalisten Andreas Cervenka skriver i sin bok Vad gör en bank? att finansiell stabilitet "är en finare omskrivning för att det finns pengar i bankomaterna, att börsen håller öppet och att kaosstämning lyser med sin frånvaro på gator och torg". Även om det gäller väldigt vardagsnära frågor som att det finns pengar i bankomaten och att det inte råder kaosstämning i ekonomin är detta betänkande om finansiell stabilitet ett av finansutskottets mer intressanta. I betänkandet finns utlåtanden från en rad expertinstanser som IMF, Riksbanken, Finansinspektionen och Finansiella stabilitetsrådet.

Betänkandet ger en bra bild av vilka risker Sverige står inför och vilken politik som dessa instanser anser att Sverige borde föra. Uppenbart är att de alla är oroliga över hushållens skuldsättning som har ökat mycket kraftigt under de senaste tio åren. Trots det har politiken många gånger fegat ur och inte satt in särskilt kraftfulla åtgärder för att förändra utvecklingen. Men för att hushållen skuldsättning ska öka måste någon låna ut pengarna, och det gör bankerna som aldrig förr.

Bankernas bristande säkerhet för sina lån har på ett eller annat sätt varit orsaken till de finanskriser vi har sett genom historien, senast år 2007-2008. Det är därför den politiska diskussionen om hur bankerna kan krävas på större ansvar är så viktig. Bankerna är tyvärr många gånger som vilket företag som helst med aktieägare. De vill göra så mycket vinst som möjligt så snabbt som möjligt, trots att de som i bankernas fall är mycket samhällsviktiga.

Det är därför som, om bankerna fallerar, staten lovar att i sista hand rädda bankerna så att vår finansiella stabilitet inte skadas. Det är därför som Vänsterpartiet i samarbete med regeringen nu vill höja resolutionsavgifterna för bankerna. Det är ett förslag som vi hoppas att även de borgerliga partierna ser nyttan av och ställer sig bakom.

Det är också viktigt att bankerna har ett riskvägt kapital som stämmer med de risker som bankerna tar men också att bankerna har en stark bruttosoliditet så att banken står starkt rustad och har egna resurser den dag då möjligheterna på lånemarknaden fallerar.

Vänsterpartiet vill gå vidare för att minska riskerna för att bankerna ska fallera. Det svenska banksystemet är stort i förhållande till Sveriges ekonomi och domineras helt av fyra storbanker. Om någon av dessa banker får problem kan förtroendet för hela det finansiella systemet ifrågasättas, vilket i sin tur kan få allvarliga konsekvenser för den reala ekonomin.

Storbankernas beroende av marknadsfinansiering med korta löptider, till stor del från utlandet, ökar sårbarheten i det finansiella systemet. Det råder en bristfällig konkurrens på bankmarknaden. Därför anser vi i Vänsterpartiet att en parlamentariskt sammansatt bankstrukturutredning bör tillsättas för att närmare studera strukturerna inom den svenska banksektorn och komma med förslag till förbättringar.

Ett stort problem i dag är att bankernas tjänster till kunderna, till exempel sparande och lån, inte är separerade från bankernas mer riskfyllda investmentverksamhet, alltså spekulationsverksamheten. I EU har det funnits förslag om bankdelning, men de har snabbt tystats ner och gömts undan. Man kan ana att det är bankernas extensiva lobbyism som ligger bakom det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

En bankdelningslag skulle förhindra att skattebetalarnas pengar riskeras för vad som inte kan räknas som samhällsnyttig bankverksamhet. Därför bör en bankstrukturutredning få i uppdrag att ta fram en bankdelningslag som separerar traditionell bankverksamhet från investmentverksamhet.

Om vi tar Nordea som exempel omfattar dess verksamhet i Norden och Baltikum tillsammans 161 procent av Sveriges hela ekonomi mätt i bnp. Ansvaret för Nordeas risker kan vi inte sprida på våra grannar, utan det vilar helt och hållet på oss här i Sverige.

Det är inte socialism bara för att man föreslår att småspararnas sparkonton och börshajarnas aktieportföljer inte ska vara i samma bankbolag. Det är sund ekonomi om vi som skattebetalare inte behöver rädda de banker som gör enorma vinster på att ta enorma risker med oss andra som säkerhet och garanti den dagen vi tvingas rädda dem.

Staten och dess olika myndigheter tar ett stort ansvar för att garantera den finansiella stabiliteten. Eftersom staten tar på sig stora risker och potentiellt stora kostnader för att bevara den finansiella stabiliteten vore det logiskt att staten också ökar sitt ägande på bankmarknaden. Ett ökat statligt ägande skulle dels öka den finansiella stabiliteten, dels öka konkurrensen till förmån för konsumenterna. Därför bör en bankstrukturutredning också få i uppgift att ta fram förslag på hur det statliga ägandet inom banksektorn kan öka.

En väl fungerande bolånemarknad är central för hushållens ekonomi. Trots de senaste årens reformer har bankerna ett stort informationsövertag gentemot sin kunder vid en förhandling om räntor på bolånen. En bankstrukturutredning bör därför lämna förslag på hur bankerna ska redovisa sina upplåningskostnader för bostadslån på ett likformigt sätt i syfte att underlätta för konsumenterna vid en förhandling med bankerna.

Att kunderna på en marknad ska kunna jämföra olika produkter med varandra är centralt för en väl fungerande marknad. Men på bankmarknaden finns det i stora delar brister i detta avseende. Flera undersökningar har visat att bankkunderna generellt har låg kunskap om vad deras banktjänster kostar. Av det skälet bör bankstrukturutredningen ta fram förslag till krav på bankerna om årlig kostnadssammanställning som informerar kunderna om hur mycket de har betalat i avgifter till banken. En sådan översikt ska på ett tydligt sätt redogöra för de räntor som kunden mottagit eller betalat under året.

Fru talman! En del människor har i dag enorma avstånd för att kunna ta ut kontanter. För de som bor i Vittangi, Hakkas och Fredrika är avståndet till närmaste bankomat mer än fem mil. I Svappavaara finns en statligt ägd gruva men ingen bankomat. Den ligger tre mil bort. I Vidsel, som kallas för raketbyn, är den militära närvaron stor. Försvarsmakten har en anläggning där för att testa raketer och testflyga drönare. Men någon bankomat har inte byborna sedan förrförra året. Det är 117 000 personer som har mer än två mil till att ta ut kontanter, och av dem är 36 000 personer äldre än 65 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Någonstans mellan 1 och 1 ½ miljon människor berörs av problem med betaltjänster och skulle ha nytta av att lättare få tag i grundläggande betaltjänster. De som upplever mest problem med betaltjänster är enligt länsstyrelserna föreningar, funktionsnedsatta, äldre, nyanlända och företagare på landsbygden och i skärgården.

Enligt Riksbanken görs drygt 20 procent av alla betalningar fortfarande med kontanter. Det är 87 procent av alla svenska som använder kontanter minst en gång i månaden, och 20 procent använder inte internetbank.

Att det är svårt att nå grundläggande betaltjänster är inte konstigt när vi ser hur verksamheten ser ut. Antalet uttagsautomater har 2011-2015 minskat med närmare 500. Bankkontor som hanterar kontanter har kraftigt minskat sedan 2011 och gått från 1 400 till 700, alltså en halvering. Utöver det har 150 bankkontor stängts.

Tillgången till kontanter har blivit en skillnad mellan stad och land. För många är tillgången till kontanter viktig för att kunna ha kontroll över sin ekonomi. Andra vill inte ha kort av integritetsskäl, och åter andra har problem med tekniken. Vissa affärer tar inte kort på grund av att det är dyrt. Av det skälet bör bankerna via lagstiftning åläggas att ha viss kontanthantering.

Storbankernas ägande omöjliggör för nya aktörer att etablera bankomatjänster i Sverige utan mycket höga kostnader. När storbankerna stänger ned bankkontoren på landsbygden har det också inneburit att bankomaten har försvunnit. Regeringens förslag om betalkontodirektiv är otillräckligt och bygger på en felaktig analys och förslag som inte gör väsentlig skillnad för medborgarna. Regeringen bör därför utreda om storbankerna ska kunna åläggas krav på att upprätthålla bankomater på landsbygden.

Fru talman! En dag kom det ett brev till bostadsrättsföreningen Lyran i Ånge från den statliga banken SBAB som föreningen var kund hos. I brevet stod det följande: Vårt uppdrag och vårt ansvar är att ge kunderna bästa service och samtidigt uppfylla ägarens lönsamhetskrav. Vidare stod det: Vi kommer framöver att inrikta vår kreditgivning till expansiva regioner runt våra kontor i Stockholm, Göteborg och Malmö samt större tillväxt- och högskoleorter i södra Sverige. Lite längre ned i brevet skriver man: Vi skriver till er därför att vi framöver inte kommer att ha möjligheter att erbjuda samma villkor som tidigare och inte heller samma servicegrad.

SBAB är en statlig bank. Det betyder att vi alla tillsammans äger banken. Det gör att också de som bor i bostadsrättsföreningen Lyran i Ånge inte bara är kunder hos SBAB utan också SBAB:s ägare. Då borde det också vara rimligt att banken inte själv kan bestämma vilka den ska ge service till, utan den ska ge bra service till alla ägare oavsett var i landet de bor.

Uppdraget för SBAB som statlig bank på en privat marknad måste bli tydligare. I stället för att avveckla sin utlåning till stora delar av landet borde SBAB komplettera marknadens bristande utlåning på landsbygden. SBAB borde som marknadskompletterande bank stödja nybyggnad på landsbygden genom lånemodeller som gör det möjligt att bygga nytt även där marknadspriset är lågt.

Regeringen bör därför ändra ägardirektiven på ett sådant sätt att SBAB ska upprätthålla god service och goda villkor i hela landet och därigenom bli ett samhällsnyttigt företag. Detta förslag ligger i linje med de alternativa modeller för finansiering av ett ökat byggande på landsbygden som den parlamentariska Landsbygdskommittén presenterade i sitt slutbetänkande i januari 2017.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

En annan faktor är att omständigheterna kring att driva företag varierar stort beroende på var i Sverige man verkar. SBAB bör få i uppdrag att se över hur man kan underlätta finansiering för företag på landsbygden. Genom att arbeta med produktutveckling skulle SBAB dessutom på ett konkret sätt kunna öka finansieringsmöjligheterna för små och nystartade företag på landsbygden. Därför bör SBAB också få ett aktivt uppdrag att arbeta med produktutveckling för små och medelstora företag i syfte att komplettera marknaden.

Storbankerna är just nu sura för att de får höjd resolutionsavgift och får bidra mer till statens kostnader för att säkerställa den finansiella stabiliteten. Längst har Nordeas vd Casper von Koskull gått. Han har hotat med att flytta bankens huvudkontor.

Samtidigt gör storbankerna miljardvinster. De fyra storbankerna tjänade tillsammans 103 miljarder kronor förra året och delade ut nära 60 miljarder kronor till aktieägarna. I Nordeas fall delade man ut 25 miljarder av den vinst man gjorde på 40 miljarder. Det är dags för Casper von Koskull och de andra bankdirektörerna att sluta gråta och i stället bidra till vårt gemensamma samhälle där vi alla, och inte bara bankdirektörerna, ska bli vinnare

Fru talman! Vänsterpartiet har fyra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 5.


Anf. 3 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar har, som redan har anförts här, tidigare varit ett rent motionsbetänkande där bank- och finansmarknadsfrågor och lite annat smått och gott som ligger inom detta område har tagits upp. Men i huvudsak har det gällt bank- och finansmarknadsfrågor.

Utskottet har nu ambitionen att kammarbehandla frågor om den finansiella stabiliteten. Det är inte så att utskottet inte har diskuterat detta tidigare, utan det gör vi regelbundet. Men det borde ha skett under utskottets löpande arbete och i de öppna utfrågningarna med Riksbanken.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Den finansiella stabiliteteten handlar helt enkelt om hur det finansiella systemet ska kunna upprätthålla sitt funktionssätt och ha motståndskraft mot störningar. Det är lätt sagt. Vi vet av erfarenhet att det är mycket viktigt att det inte uppstår störningar i det finansiella systemet vare sig nationellt eller internationellt. Vi vet att det alltid finns risker för att svenska banker och finansmarknadsföretag drabbas mer eller mindre allvarligt vid internationella finanskriser.

Den senaste erfarenheten är från 2008, när Lehman Brothers gick i konkurs. Men vi undgick inte heller en rent intern stor finanskris på Island för några år sedan. Det innebar att även det svenska finansiella systemet fick problem. I flera fall fick svenska banker och finansmarknadsföretag problem på grund av att man hade en omfattande internationell verksamhet.

Fru talman! Utskottet anser att det är viktigt att följa och bevaka bedömningarna av den finansiella stabiliteten i Sverige och internationellt. Det finns en rad instanser som granskar den finansiella stabiliteten i Sverige. Det är framför allt regeringen, som gör egna bedömningar, Finansiella stabilitetsrådet, Riksbanken och Finansinspektionen. Vidare gör också IMF regelbundna granskningar av den finansiella stabiliteten i Sverige. Alla dessa organ ska primärt bedöma hur det svenska finansiella systemet fungerar men också titta på hur det ser ut internationellt i förhållande till Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

I allt väsentligt är alla dessa organ eniga om att det svenska finansiella systemet fungerar väl men att det också finns sårbarheter och risker. På global nivå handlar det om risker kopplade till en svag tillväxt, ekonomisk och politisk osäkerhet och svagheter i det europeiska banksystemet. Vi vet att det just nu finns stora problem bland annat i det italienska banksystemet, och man vet inte riktigt hur det kommer att gå där. I Sverige handlar det framför allt om att det finansiella systemet är stort och sammanlänkat och utsatt för risker till följd av hushållens höga skuldsättning.

Fru talman! Utskottet anser att det är viktigt att regeringen och berörda myndigheter fortsätter att grundligt analysera riskerna för den finansiella stabiliteten, inte minst när det gäller hushållens skuldsättning, och har beredskap att vidta ytterligare åtgärder om det skulle krävas.

Regeringen lämnar sedan några år tillbaka vartannat år en skrivelse om verksamheten i Internationella valutafonden, Världsbanksgruppen och de regionala utvecklings- och investeringsbankerna. Skrivelsen har behandlats av utrikesutskottet, och vi har fått yttra oss från finansutskottet. Nu har dock utrikesutskottet kommit med ett betänkande där de säger att de vill att detta mer ska handla om arbetet när det gäller de multilaterala utvecklingsorganisationerna i förhållande till milleniemålet och Agenda 30. Finansutskottet vill därför föreslå riksdagen att tillkännage till regeringen att till riksdagen regelbundet redovisa IMF:s och andra internationella finansiella institutioners arbete med frågor som rör finansiell och monetär stabilitet.

Under rubriken Finansiell stabilitet har ett antal motioner från den allmänna motionstiden inkommit. Jag väljer att med några korta ordalag kommentera de olika delarna.

Först och främst finns det tre motioner som tar upp frågor om kapitaltäckning och finansiell stabilitet. När det gäller kapitaltäckning och riskhantering pågår ett brett arbete såväl i regeringen som i olika myndigheter kring just detta. Vidare pågår inom EU ett fortlöpande arbete. Kapitaltäckningen har också successivt skärpts sedan den internationella finansiella krisen.

När det gäller valutareservavgiften har en utredning sett över detta och menat att denna ska bäras av bankerna. Riksdagen har riktat ett tillkännagivande till regeringen om detta, och regeringen har meddelat att man preliminärt kommer att lägga fram en proposition under hösten 2017.

När det gäller att det finansiella systemet ska bidra till en hållbar utveckling har regeringen i budgetpropositionen angett att man har för avsikt att utveckla indikatorer som kan redovisas löpande och belysa riskerna när det gäller en hållbar finansmarknad.

Fru talman! Under rubriken Makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning finns ett antal motioner om att makrotillsynen ska ses över, om hushållens skuldsättning, om borgensåtagande, om statliga ungdomslån samt om att finansinstitut som erbjuder krediter ska stå under Finansinspektionens tillsyn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

När det gäller hushållens överskuldsättning har följande gjorts i relativ närtid: Dels har det införts ett amorteringskrav på krediter, dels beslutades i november om en ny lag för att förstärka konsumenternas skydd på bolånemarknaden. Bland annat krävs en mer omfattande information samt betänketid innan konsumenten är skyldig att överväga ett erbjudet bolån.

Dock ska det i sammanhanget betonas att flera myndigheter samt politiska partier och vissa nationalekonomer menar att detta inte räcker utan att ytterligare åtgärder måste vidtas. Några saker man har anfört är att införa ett skuldkvottak, det vill säga att man inte får låna mer än en viss del av sin årsinkomst. Man har också diskuterat att ta bort ränteavdragen och att införa vissa skatter. Fastighetsskatten brukar till exempel vara populär hos nationalekonomer.

Diskussioner pågår på flera plan, och finansutskottet ser med stort intresse på vad dessa diskussioner kommer att resultera i. Det bör noteras att den utredning som regeringen just har tillsatt om Riksbanken ska se över hanteringen av den finansiella stabiliteten.

Frågan om statliga ungdomslån kan inte utskottet se något värde i då finansmarknaden redan i dag har denna uppgift.

Fru talman! Under rubriken EU:s bankunion och bankstrukturfrågor vill utskottet påpeka att den pågående EU-processen om en gemensam bankunion nu går mot sitt slut. Bankunionen är obligatorisk för EMU-länder och delvis för övriga EU-länder, som Sverige. Vi har genomfört det som var obligatoriskt att genomföra, nämligen den så kallade resolutionsmekanismen samt insättningsgarantin. Vidare har Sverige deltagit i diskussionen om bankunionen och om vi en dag skulle vilja gå in i den. Några krav på att vi skulle delta i unionen har inte tidigare framförts vare sig i finansutskottet eller i EU-nämnden, där man fortlöpande behandlar frågorna. Det är därför lite förvånande att detta krav kommer nu.

När det gäller kravet på en bankstrukturutredning är det utskottets uppfattning att det i de flesta frågor som motioneras om finns ett pågående arbete i regeringen eller EU. Frågan om ökat ägande är inte aktuell. Staten äger redan en bank, och det är svårt motivera ytterligare statligt ägande.

Fru talman! När det gäller finansmarknadsfrågor tar ett stort antal motioner under rubriken Kontanthantering och betaltjänster upp frågan om skyldigheten att hålla kontanttjänster samt betaltjänster. Det finns också en motion om id-kapningar.

Från om kontanthanteringen har behandlats i ett antal betänkanden från tidigare år. Det bör noteras att minskningen av kontanter i Sverige har gått betydligt fortare än i jämförbara länder. Det ska dock betonas att det fortfarande finns grupper som är beroende av kontanter, till exempel gruppen som ibland kallas äldre äldre, vissa funktionsnedsatta och småföretag med små dagskassor.

Jag vill betona att det här inte handlar om småföretag på landsbygden, utan det handlar om småföretag generellt sett. Tror man något annat tycker jag att man ska åka ut till Stockholms eller någon annan storstads förorter, för då kommer man att möta ett antal småföretagare som känner att de inte har någon möjlighet att bli av med sina dagskassor. Att det skulle vara ett problem som är exklusivt för landsbygden kan utskottet alltså inte hålla med om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Till riksdagen har också nyligen överlämnats den så kallade betalkontopropositionen. Denna reglerar allas rätt till att kunna ta emot och utföra betalningar. Den reglerar dock inte kontanthantering. Den statliga Landsbygdskommittén har därutöver menat att det är marknadens ansvar genom banker och andra finansinstitut att förse medborgare med betaltjänster inklusive möjligheten att ta ut och sätta in kontanter. Betänkandet är för närvarande på remiss.

Vidare har regeringen, som nämnts i det föregående, tillsatt en riksbanksutredning. Denna har fått i uppdrag att utreda frågan om kontanthantering. Det bör också i detta sammanhang vägas in olika former av nya tekniska innovationer för att både erhålla betalning och kunna utföra betaltjänster. Om det här vore i partisammanhang skulle man kunna säga att motionen från Vänsterpartiet i och med detta är besvarad, eftersom man håller på med det arbetet redan.

Fru talman! Under rubriken Konkurrerens och transparens på finansmarknaden finns ett antal motioner som tar upp frågan konkurrens, transparens och bättre lokal närvaro av banker. Utskottet kan konstatera att huvuddelen av regleringen av finansmarknaden återfinns i en rad olika regelverk i EU. Utskottet medger villigt att regelverket för finansmarknaden är mycket omfattande.

Jag har tidigare suttit i näringsutskottet, och om jag ska vara lite raljant kan jag säga att när alla andra myndigheter och departement arbetade febrilt för att få ned företagens regelbörda ökade den ibland i stället, och det berodde nästan uteslutande på regelverken på finansmarknaden. Men det här måste också ses i förhållande till den stora internationella finansiella krisen.

Det finns dock skäl att ha en översyn på EU-nivå. Detta görs också i arbetet med kapitalmarknadsunionen där man just nu ser över regelverken för att ta reda på om det behövs så mycket regler.

När det gäller motionen om ökad lokal närvaro instämmer utskottet gärna i det som anförs. Problemet är dock att finansmarknaden som andra marknader rimligen inte kan beordras en ökad lokal närvaro. Frågan om att få ha kvar samma bankkontonummer har behandlats på EU-nivå där har man stött på en rad problem som måste lösas. När det gäller sparbankerna ser regeringen över möjligheten för dem att kunna ta in externt kapital.

Fru talman! Under rubriken Regelverk och tillsyn inom finansmarknadsområdet finns tre motioner: en om penningtvätt, en om missbruk med sakförsäkringar samt en om fondbolag.

När det gäller penningtvätt har det nyligen överlämnats en ny proposition om detta som skärper reglerna. Man kommer också att förbättra tillsynen. När det gäller frågan om sakförsäkringar och fondbolag har det uppdragits åt Pensionsmyndigheten att titta på det här och föreslå åtgärder.

Under rubriken Fakturabedrägerier och inkassoverksamhet finns två motioner inlämnade om starkare kontroll över inkassoverksamhet samt hårdare krav för tillståndsbedömning i kampen mot bluffakturor. Utskottet konstaterar att problem med bluffakturor och oseriösa inkassokrav för närvarande bereds inom Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Fru talman! Slutligen finns i detta betänkande tre motioner om finansmarknadsföretaget SBAB. I den första tas frågan om statlig närvaro i hela landet upp, i synnerhet vad SBAB kan göra för att finansiera bostäder samt produktutveckling för små och medelstora företag, främst på landsbygden.

Vidare finns två motioner om att sälja statens innehav i SBAB. I tidigare redogörelser har regeringen menat att SBAB inte har något uttryckligt samhällsuppdrag. Oavsett samhällsuppdrag eller ej måste SBAB agera på en konkurrensutsatt marknad och på marknadsmässiga villkor.

Den statliga Landsbygdskommittén har berört en alternativ modell för att finansiera ett ökat byggande och om- och tillbyggnad av bostäder på landsbygden. SBAB skulle ha uppdraget att förmedla de statliga lånen. Ur ett finansmarknadsperspektiv kan en sådan åtgärd ifrågasättas då den bland annat skulle kunna innebära en snedvridning av konkurrensen på finansmarknaden.

Slutligen vill jag säga att vad gäller avyttring av SBAB:s statliga ägande är detta bolag inte uppsatt på den lista som regeringen Reinfeldt fastställde under sina åtta år i regeringsställning.


Anf. 4 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Socialdemokraterna vill gärna låta arga på bankerna för att de tar bort kontanter för medborgarna, men inget politiskt beslut fattas. Börje Vestlunds kollega i skatteutskottet, Peter Persson, som snart kommer att komma upp hit till talarstolen, har bland annat sagt att alla banker ska ta emot kontanter. Men att göra något är Socialdemokraterna betydligt sämre på.

Gång på gång har Vänsterpartiet lyft upp frågan om tillgång till kontanter. Vi har gjort det under den borgerliga regeringens tid, och vi har gjort det under den socialdemokratiskt ledda regeringens tid. Men inget annat parti har någonsin slutit upp bakom våra krav, och det är svårt att förstå varför.

Problemen med bristande kontanthantering är många. Många företagare påverkas negativt och har vittnat om problem att bli av med dagskassor. De har svårt att få tag i växel, tvingas åka mycket långt för att kunna utföra de ärenden som gäller bankservice med kontanter och känner att deras verksamhet är hotad på grund av bristen på kontanter.

Många är de föreningar som på landsbygden finansierar sig genom lotterier, försäljning, bingo, kaféer med mera och som har svårt att sätta in de pengar de tjänar på sina konton. Lyckas de med det får de betala stora avgifter till banken för att göra det. Det är ett absurt system där de ideella jobbar för att stärka föreningens ekonomi. Folk som vill stödja föreningen bidrar ekonomiskt till föreningens verksamhet, och sedan tar bankerna en stor del av pengarna. Bankernas ansvar för samhället verkar inte särskilt stort.

Frågan är: Varför vill inte Socialdemokraterna göra någonting åt detta? Varför gömmer ni er hela tiden i utredningar, som i den tidigare utredningen om betalkonto och nu i Riksbanksutredningen? Hur länge kan Socialdemokraterna egentligen gömma sig i en utredning?


Anf. 5 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Tack för frågorna, Håkan Svenneling! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, för jag tror att vi är ganska överens när det gäller problembeskrivningen om bristen på kontanter i samhället. Vi är helt överens om den delen. Jag nämnde inte föreningslivet specifikt, men återigen, det handlar inte om föreningsliv på landsbygden utan det är föreningslivet generellt sett som har problem med detta. Jag vill betona det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Men nu är problemet att det finns ett förslag från Vänsterpartiet om att vi ska utreda huruvida bankerna ska ha skyldighet att sköta kontanter. En sådan utredning har ju i det närmaste redan tillsatts. Håkan Svenneling säger alltid: Den har inte den uppgiften. Men det svaret finns, och när man insåg att man inte hade utrett detta lade man till det till Riksbanksutredningen.

Jag förstår inte vad Vänsterpartiet menar egentligen. Vi är helt överens om de här frågorna. Jag förstår inte riktigt argumentationen i sammanhanget.


Anf. 6 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Vi är överens om beskrivningen av det, Börje Vestlund. Men vi är inte överens när det gäller om riksdagen ska vidta några åtgärder eller inte.

Diskussionen hamnar hela tiden i ett läge där vi föreslår att man borde gå fram med lagstiftning, precis som i Norge, och säga att bankerna ska tillhandahålla kontanter i den utsträckning som kunderna begär. Ni utreder och utreder. Så fort vi säger att något måste göras presenterar ni en ny utredning där ni har tagit upp frågan lite vid sidan av.

Senast var det utredningen om betaltjänster, som byggde på ett direktiv från EU om att säkerställa grundläggande tjänster för medborgarna. Det sas att utredningen gärna kunde titta på kontanter. Men den tittar inte på kontanter. Man konstaterar i princip - nu raljerar jag lite - att de problemen kommer att lösa sig när tekniken tar över och när de som inte fattar tekniken, de som är för gamla, dör. Då kommer vi att kunna ha ett samhälle utan kontanter.

Utredningen löste inte alls problemet. Då stoppas det in i en ny utredning, denna gång om riksbankslagen. Den kan sägas vara en grundlag för hur Riksbankens verksamhet ska bedrivas. Men där ska inte bankernas roll utredas utan Riksbankens roll. Det är att trycka pengar, i ett system där Riksbanken sedan inte har ansvar för kontanterna. Det står ingenting om bankerna. Det står bara att utredningen ska kolla på Riksbankens ansvar för kontantförsörjning. Det är som att kolla på den ena planhalvan men inte på den andra.

Problemet har inte varit Riksbanken. Den har ett stort ansvar och en roll att fylla i framtiden. Och riksbankslagar ska vi inte utreda hipp som happ. Det ska göras med långt perspektiv, 20-30 år framåt.

Det är bankerna som inte sköter sin uppgift. Då måste vi fråga oss om vi ska gå i samma riktning som till exempel Norge. Där finns det lagkrav på banker som har kontor och bankomater att se till att kunderna har tillgång till kontanter.


Anf. 7 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Det finns en sak som jag och Håkan Svenneling är helt överens om: Jag har svårt att se skälet för att bankerna ska avveckla bankomaterna. Det finns inget skäl för det. Bankerna har trots allt sagt att de ska ha bankomater. De har sagt att de vill ha det och har bildat ett gemensamt bolag för detta. Jag har svårt att se varför de ska dra ned på det. I det avseendet tycker jag att man kan göra något via Finansinspektionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Håkan Svenneling måste dock ha läst de här direktiven väldigt slarvigt. Det står ganska tydligt hur kontanthanteringen ska lösas. Man föreslår samma sak, nämligen att man ska stoppa in det i en utredning.

Det Håkan Svenneling kritiserar oss för, att vi stoppar in det i en utredning, vill han också göra, men i en annan utredning. Det är ett resonemang som jag inte får att gå ihop.

När det gäller att införa regelverk i Sverige brukar det aldrig fungera särskilt väl att överföra ett annat lands regelverk. Det har inte fungerat hittills. Ibland har man provat. Då har man fått fila lite grann på det efteråt. Jag tror alltså att det är dumt att bara titta på Norge.

När Håkan Svenneling talar om banker menar han dessutom de fyra storbankerna. Sparbankerna har ju i regel kontanthantering nästan överallt. Varför skulle nischbankerna komma undan? Varför ska inte de ha det ansvaret? Varför ska inte andra finansinstitut som sysslar med sådan verksamhet, till exempel de stora växlingskontoren, ha samma skyldighet? Jag har svårt att förstå den argumentationen. Varför pratar man bara om de fyra storbankerna - även om jag vet att de är Vänsterpartiets största fiender?


Anf. 8 Olle Felten (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 och reservation 8 i finansutskottets betänkande 22.

Arbetet med finansiell stabilitet är av central betydelse för hela den svenska ekonomin. Det syftar till att säkra betalsystemet, motarbeta risker i banksystemet och skapa förutsättningar för säker och långsiktig tillgång till finansiering. Om arbetet med dessa funktioner misslyckas riskerar viktiga samhällsfunktioner att skadas allvarligt. Det skulle kunna leda till mycket långtgående konsekvenser, både ekonomiska och sociala, med risk för stora skador på hela samhällsmaskineriet.

Därför är det välkommet att frågan om finansiell stabilitet nu lyfts upp och ges större utrymme i debatten, bland annat genom den ändrade inriktningen i betänkandet.

Arbetet med att trygga den finansiella stabiliteten ser lite olika ut i olika länder. I Sverige har vi ett delat ansvar mellan regeringen, i form av Finansdepartementet, och de tre myndigheterna Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden.

Det har dock visat sig att det regelverk som reglerar hur de olika aktörerna ska och kan agera är synnerligen bristfälligt. Det finns en rad oklarheter i ansvarsfördelningen mellan de tre myndigheterna när det gäller makrotillsynen. Detta har manifesterats i olika utredningar och rapporter de senaste åren, men också i allvarliga meningsskiljaktigheter mellan olika myndigheter.

Vi har därför lyft upp frågan i en motion om organisation av arbetet med finansiell stabilitet. Jag kommer i huvudsak att kommentera den motionen och det förslaget.

Avsaknaden av samsyn om verklighetsbeskrivning, inriktningsbeslut och vilka åtgärder som kan vara lämpliga och möjliga i en given situation riskerar att undergräva trovärdigheten i statens insatser. Vi såg ett tydligt exempel på hur tokigt det kan bli vid hanteringen av införandet av amorteringskravet. Det bollades mellan Finansinspektionen, regeringen och domstolsbeslut, vilket underminerade myndighetens beslutskompetens. Det skapade negativ uppmärksamhet kring vårt arbete med finansiell stabilitet långt utanför Sveriges gränser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

I början av 2016 drabbade Finansinspektionen och Riksbanken samman i ett offentligt meningsutbyte om en viktig del av makrotillsynen över den finansiella marknaden. Jag ska inte strö salt i såren genom att återge detaljer i den aktuella konversationen, men det är ett viktigt exempel på att organisationen av arbetet med finansiell stabilitet i Sverige har en påtaglig förbättringspotential.

Hela den episoden bidrog till att undergräva arbetet med finansiell stabilitet i stället för att bygga stabilitet. Det sätter fokus på hur myndigheterna arbetar men också på vilka tillsynsaktiviteter och åtgärder respektive myndighet har möjlighet att agera med. Ingen som har insikt i arbetet med finansiell stabilitet kan sväva i okunnighet om hur det står till.

Fru talman! De flesta aktörerna på den finansiella marknaden pekar på vikten av att de ansvariga myndigheterna måste ha en samsyn och agera samordnat i en given situation, för att åtgärderna mot brister i det finansiella systemet ska kunna bli effektiva. Till och med regeringen skriver på sin hemsida att "samspelet mellan myndigheterna är viktigt, både i det förebyggande arbetet för finansiell stabilitet och vid en eventuell finansiell kris". Däremot agerar man mycket lite för att lösa problemet.

Samtidigt vet vi att samspelet mellan myndigheterna inte alltid fungerar på ett optimalt sätt, vilket jag bland annat beskrev tidigare. Detta vidimeras av utredarna Goodfriend och King i deras utvärdering av Riksbankens penningpolitik. Man konstaterar att ledningssystemet är vagt och att ansvarsfördelningen är otydlig.

Samma resultat kommer en RUT-utredning, som vi initierade 2016, fram till. Där pekar man på problemen med en mycket otydlig ansvarsfördelning mellan myndigheterna, men också på de stora brister som finns i organisationen av arbetet med finansiell stabilitet.

Även IMF pekar på dessa brister i sin rapport om arbetet med finansiell stabilitet.

Att frågan är viktig och central för resultatet kommer FSPOS, Finansiella sektorns privat-offentliga samverkan, fram till i sin deklaration om kriskommunikation där man pekar på vikten av att ge en enhetlig bild av sakläget och beslutad åtgärdsinriktning. Man skriver:

"Det finansiella systemet bygger dock i högre grad på tillit. Själva systemets stabilitet bygger på förtroende, vilket innebär att misslyckad kommunikation kan utgöra själva orsaken till samhällsstörningen. Samtidigt kan lyckad kommunikation vara avgörande för lösningen."

Man kompletterar med: "Överenskommelserna måste också vara förankrade innan krisen är ett faktum - under krisens gång är det för sent."

Fru talman! Det saknas alltså inte underlag och fakta för att dra de slutsatser som vi har lagt fram i den motion som är grunden för vår reservation nr 1. Även regeringen borde ha uppmärksammat och redan ha åtgärdat situationen, men tyvärr har handlingskraften inte runnit till i detta avseende. Det är därmed viktigt att riksdagen pekar ut färdriktningen och ger regeringen de instruktioner som behövs för att man ska klara av att vidta relevanta åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Grunden för arbetet med finansiell stabilitet läggs i myndighetsbedömningar av de faktorer som påverkar den finansiella stabiliteten. Dessa presenteras i rapporter om finansiell stabilitet ett par gånger om året. Riksbanken och Finansinspektionen gör var sin rapport helt oberoende av varandra, och det är ett av huvudproblemen.

Eftersom de olika myndigheterna har ansvar för olika delar av arbetet är det väsentligt att deras olika grundläggande bedömningar om en viss faktors risknivå pekar i samma riktning och att man inte kommunicerar divergerande budskap. Det är just sådana olikheter som har ventilerats offentligt ett antal gånger under de senaste åren och skapat osäkerhet kring arbetet med finansiell stabilitet. Om man läser FSPOS kommentarer förstår man att detta inte är bra.

Att det kan bli så beror på oklarheterna i respektive myndighets uppdrag, befogenheter och hur arbetet organiseras. Det är naturligtvis inte acceptabelt att det för Sverige avgörande arbetet med finansiell stabilitet undermineras av sådana brister. Därför menar vi att det krävs en uppstramning av hur det övergripande arbetet med finansiell stabilitet organiseras, så att myndigheterna tvingas att skapa en gemensam bild av verkligheten som omfattar samtliga berörda myndigheter och ger en gemensam beskrivning av det aktuella läget i rapporteringen om finansiell stabilitet.

För att det ska vara möjligt måste ansvarsfördelningen göras väsentligt mycket mera strikt än vad som är fallet i dag. Givetvis måste respektive myndighet ha ansvaret för sina respektive delar av rapporten. Sådana ändringar skulle i sig utgöra stabiliserande faktorer i förhållande till den nuvarande ordningen.

Dessutom behöver vi en ordning där regering och riksdag utarbetar och beslutar om en tillräckligt omfattande uppsättning med verktyg som de olika myndigheterna har att arbeta med för att hantera de olika situationer som uppkommer. Dessa verktyg måste finnas på plats när de behöver användas så att arbetet inte drar ut på tiden och så att illasinnade krafter inte ges möjlighet att utnyttja brister i myndigheternas möjligheter att agera snabbt och effektivt.

Det pågår nu en utredning om Riksbankens roll och eventuella ändringar i riksbankslagen. Det är bra, men inte tillräckligt, eftersom oklarheterna i ansvarsfördelningen är spridda över hela det berörda myndighetsområdet och därmed inte omfattas av utredningens uppdrag.

För att undanröja problemet föreslår vi därför följande.

För det första bör organisationen av makrotillsynen därför ses över och förtydligas. För de områden där det kan vara praktiskt med ett fortsatt delat ansvar ska det klart framgå vilka moment respektive myndighet har huvudansvar för samt hur myndigheterna ska samverka för att åstadkomma en gemensam syn.

För det andra bör Finansiella stabilitetsrådet bli ett forum för samverkan med en gemensam beslutsprocess. Rådet bör också vara avsändare av den gemensamma rapporten om finansiell stabilitet. Det är viktigt att processen för överväganden och beslut blir fortsatt transparent i delar där det inte motverkar syftet, det vill säga att bygga stabilitet i det finansiella systemet.

För det tredje bör myndigheternas befogenheter och verktyg utvecklas och göras tillgängliga för respektive myndighet att hantera under eget ansvar. Det är i det sammanhanget viktigt att respektive myndighet ges en tillräckligt bred och djup befogenhet, men också ansvar för att kunna agera i tid och tillräckligt kraftfullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

För att kunna genomföra detta har vi utarbetat ett utkast till ett kommittédirektiv. Det delar vi med glädje med oss till er i övriga partier om ni är intresserade av det.


Anf. 9 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Om jag i föregående inlägg hade anledning att säga att Vänsterpartiet slår in öppna dörrar kan man säga att här sparkar man in öppna dörrar, rusar in och säger: Vi har lösningen.

Man har tillsatt en riksbanksutredning som också Olle Felten nämnde. Men det intressanta är att man, just på grund av de problem som uppstod och de gräl som har varit mellan de olika myndigheterna, har gett Riksbanksutredningen i uppdrag att titta på dessa frågor för att se hur man ska kunna lösa dem.

Jag håller gärna med om det som gäller överskuldsättningen i hushållen, domstolshanteringen och andra dumheter som förekommer i det sammanhanget. Men vi ändrade ju lagen. Har Olle Felten missat det helt och hållet?

Ibland hänger man inte med i olika motioner, men här har man ju inte ens läst betänkandet. Jag kan inte se att det finns någonting i detta som i allt väsentligt inte berörs av Riksbanksutredningen. Möjligen finns det också en del pågående arbete inom EU.


Anf. 10 Olle Felten (SD)

Fru talman! Det här blir nästan lite komiskt. Börje Vestlund har inte förstått vad vår motion och vår reservation i det här sammanhanget innehåller.

Börje Vestlund pratar om en öppen dörr. Nej, det finns inga öppna dörrar, för det finns inte ens en dörr.

Vi har ganska grundligt tittat på hur arbetet med finansiell stabilitet organiseras. Vi har också tittat på de olika utredningar som pågår. Riksbanksutredningen är ju avgränsad till Riksbankens organisation, arbetssätt och funktion. Den berör inte Finansinspektionen, inte Riksgälden och inte hur myndigheterna ska samverka, eftersom Riksbanksutredningen bara berör Riksbanken. Där är Börje Vestlund helt ute och cyklar med sin kommentar.

Men vi har en ganska omfattande utredning som vi bygger detta på, och den ska jag med glädje överlämna till Börje Vestlund så att han kan läsa vad vi egentligen vill, om han inte förstod huvuddragen i mitt anförande.


Anf. 11 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Jag brukar läsa de motioner som tas upp i era anföranden. Jag brukar inte bara läsa yrkandena, utan jag läser hela motionen för att se vad man menar.

Beskrivningen är korrekt. Det är ingen tvekan om att det finns ett problem med de olika myndigheterna och organen som har att besluta om detta. Man pekar också på den utredning som Goodfriend och King gjorde. Det är alldeles tydligt att detta behöver göras. Men man har också gjort det. Det är sant att den här utredningen i första hand handlar om Riksbanken, men det innebär ju inte att utredningen är förhindrad att ta initiativ för att reda ut de konflikter som har funnits. Det är ingen tvekan om att det har varit oklart om vem som har haft ansvaret för makrotillsynen. Ibland har det uppstått en ganska pinsam situation mellan de olika myndighetscheferna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Jag har fortfarande svårt att förstå detta. Jag lovar Olle Felten att jag har både läst motioner och tagit en rejäl titt på Goodfriends och Kings utredning, så i detta sammanhang känner jag mig helt lugn med att det är dessa frågor som kommer att utredas i Riksbanksutredningen.


Anf. 12 Olle Felten (SD)

Fru talman! Riksbanksutredningen berör dock Riksbanken, inte Finansinspektionen och Riksgälden. Där har Börje Vestlund i sak fel.

Det stämmer att vissa delar av det vi talar om finns med i kommittédirektivet till Riksbanksutredningen, men det är bara en liten del av det hela. Det är helheten som är viktig när vi talar om hur vi organiserar det övergripande arbetet. Det handlar inte om detaljer för en enskild myndighet utan om hur vi bygger upp ett helt arbetssätt med finansiell stabilitet.

Jag vill läsa upp slutsatsen från den utredning som vi initierade och som gjordes av riksdagens utredningstjänst, RUT. Jag nämnde den tidigare. Den säger ganska väl vad detta handlar om. Utredningen är på totalt 19 sidor och beskriver hur illa regelverket för dessa myndigheters arbetssätt är utformat. Slutsatsen är ungefär följande:

Det är alltså i praktisk och formell mening inte helt klarlagt hur arbetet med finansiell stabilitet ska fördelas mellan Riksbanken och Finansinspektionen. Detta arbete med och fördelningen av ansvaret för makrotillsyn och finansiell stabilitet rörande det finansiella systemet har ännu inte utkristalliserat sig med avseende på formella ansvar.

Detta är grundpelaren och säger nästan allt. Det handlar inte bara om Riksbanken och inte heller om bara någon av de andra myndigheterna utan om det övergripande arbetet.


Anf. 13 Peter Persson (S)

Fru talman! Jag har tillsammans med min partivän Erik Ezelius i Tidaholm motionerat om kontanthanteringen. Bakgrunden är enkel. Vi rör oss ute i våra valkretsar. I Jönköpings län och i Västra Götaland träffar vi människor. Få frågor berör människor så mycket som nedlagda bankkontor, igenmurade bankomater och straffavgifter för att få lämna in sina resurser från föreningar av skilda slag.

Naturligtvis är en övergång till elektronisk handel både bra och rimlig. Det skapar en annan säkerhet, minskar rånrisker och förbilligar infrastrukturen. Detta är gynnsamt. Men alla samhällsförändringar måste ta hänsyn till det samhälle vi lever i.

Vi måste lyssna på släktingen till den gamla pensionären i Alingsås eller Gränna, som känner sig osäker inför att använda kortet i affären och som också känner en tvekan och bävan inför att gå till bankomaten och ta ut kontanter. Kanske vill man att någon anhörig eller närstående gör denna tjänst så att man har de välbekanta hundra- eller femtiolapparna i plånboken när man går till Konsum eller Pressbyrån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

1 ½ miljon människor är berörda, och de sysslar inte med elektronisk kommunikation när de hanterar sina ekonomiska medel. De önskar få använda sina kontanter.

Som jag nämnde blir det närmast absurt när den ideella sektorn, vilken jag tycker ska uppmuntras och motiveras, inte får lämna in pengar på banken utan måste betala en särskild avgift. De har kanske haft en fotbolls- eller innebandyturnering med flickor och pojkar och samlat in eller fått medel för saft och kokt korv som man har sålt. På samma sätt är det för pensionärsföreningarna runt om i vårt land. De betyder mycket för människors möten och välfärd.

Jag tycker att Landsbygdskommittén har fört ett klokt resonemang om dessa frågor. De har samma uppfattning som jag och Erik Ezelius anför i vår motion, nämligen att kontanthanteringen ska regleras i lag. Jag noterar att Riksbanksutredningen skyndsamt ska hantera kontanthanteringsfrågan, och jag förväntar mig att den snabbt kommer fram med ett förslag. Ty det känns inte rimligt - i en tid då de fyra storbankerna tjänar 100 miljarder och över 60 miljarder lämnas i utdelning - att idrottsföreningar och pensionärsföreningar inte ska kunna få lämna in sina kontanter.

Fru talman! Jag skulle kunna uttrycka detta på ett lite ledigare sätt än den sedvanliga riksdagsprosan. Jag satte mig en afton och skrev en liten vers om det här. Jag har kallat den för Skottpengar på spargrisar.

"Med rätta är jakten på varg och björn strikt reglerad för att inte utrota djuren. Älgar får inte heller skjutas fritt. Man har ett antal inom avgränsat område. Däremot pågår en massaker på spargrisar. Där inget krut sparas för att slutligt avliva den trygga och pedagogiska företeelsen som spargrisen utgör. En gång var det nämligen så att vi lärde barnen spara. Sedan gick man till banken och satte in pengarna. Så småningom kunde man erövra något längtansvärt efter idogt sparande. Detta vill storbankerna effektivt stoppa. Ni vet de fyra som tillsammans tjänar 100 miljarder om året. I den mån bankerna hanterar riktiga pengar, så tar man betalt för att ta emot dom! Swedbank tar 100 kronor och Handelsbanken 7 procent av beloppet. Det är inte bara barnen som drabbas, utan de är i gott sällskap med många föreningar och deras lotteri eller kaffekassor. Ingen författare till en nyårsrevy hade gjort det dråpligare. Riksbanken trycker nya pengar och byter ut de gamla. Bankerna vägrar befatta sig med dem. Släcker ner bankkontor och murar igen bankomater. Man kan fråga sig, vilket är det allvarligaste brottet. Att råna en bank eller äga en bank."

Det sista var ord från den tyske dramatikern Bertolt Brecht.

(Applåder)


Anf. 14 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag vill å Vänsterpartiets ledamöters vägnar tacka för den fantastiska dikten och citatet som ledamot Persson framförde i slutet.

Jag delar Peter Perssons beskrivning av läget. Som slutorden visar är det tydligt att bankerna har ett stort ansvar i detta. Vi befinner oss i en märklig situation, där vi upplever ett kontantbyte som Riksbanken har initierat och som bankerna säger att de ska hjälpa till med. Men senast i morse kunde vi i nyhetsinslagen se att handlarna upplever att det är de som får ta ansvaret. Det finns vackra kartor som visar var man kan växla in sina kontanter, men det finns exempelvis inget ställe i Hällefors där de kan växlas in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Vi står definitivt inför en stor utmaning. Den stora fråga jag har ställt mig många gånger är vilket ansvar vi här i riksdagen har.

Jag är glad över att Peter Persson lyfter fram Landsbygdskommitténs resonemang och slutsatser om att det faktiskt behövs en lagstiftning. Det är också något som Riksbanken har fört fram den senaste tiden. Stefan Ingves, riksbankschefen, berättade för mig att inget annat uttalande från honom har fått så mycket uppmärksamhet hos vanliga människor. Han får brev om detta som är skrivna av människor som själva inte ens är förmögna att skriva brevet utan låter andra hjälpa dem. Detta visar hur medborgarnära den här frågan är och hur viktig den är för vissa människor. Det är lätt att vi i samhället springer iväg på ett sätt som gör att vi glömmer några bakom oss.

Det som bekymrar mig är dock att Peter Perssons parti, Socialdemokraterna, inte riktigt är lika handfasta med vad man vill. Man är inte tydlig och säger att detta är något som vi borde genomföra i lag. Min fråga till Peter Persson är: Vad kan du göra, och vad gör du för att övertyga ditt parti om att det är dags att sluta släppa marknaden fri? Det är dags att säga till bankerna vilket ansvar de har och se till att vi får en lagstiftning för att kontanter ska finnas kvar i vårt samhälle.


Anf. 15 Peter Persson (S)

Fru talman! Mitt liv börjar nu bli ganska långt. Jag har varit socialdemokrat hela mitt liv. Jag har gjort den intressanta noteringen att den där tragiska utbrytningen för 100 år sedan nu med sju års fördröjning blir mer och mer socialdemokratisk. Det är väl i sig glädjande, ty i grunden är det Svenneling säger, det jag anför och det som Börje Vestlund tidigare sa inte i något avseende annorlunda.

Vi säger att Riksbanksutredningen skyndsamt måste se över den här frågan. Ni vill stoppa in den i en annan utredning. Vem vet, den kanske tar sju år längre?


Anf. 16 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Det är alltid intressant att diskutera partisplittringen 1917. Jag hade faktiskt förmånen att diskutera den med justitieminister Morgan Johansson, och vi var också överens om att det nog var bra att det blev partisplittring 1917. Det är en väldigt tydlig skillnad mellan de reformistiska Socialdemokraterna som går väldigt långsamt fram och inte vill stöta sig med storbankernas vd:ar och lobbyister och det lite mer revolutionära Vänsterpartiet som säger att vi faktiskt måste ta ansvar och att vi måste göra skillnad här och nu.

Vänsterpartiet förde fram kravet att ålägga bankerna ett ansvar för kontanthanteringen långt innan Riksbankens utbyte av sedlar drog igång. Vi som lagstiftare har ett ansvar för att reglera sådant som vi säger är samhällets ansvar. Vi tycker att det är viktigt att ta detta ansvar.

Man kan alltid diskutera hur mycket man ska utreda. Men problemet med de utredningar som regeringen har tillsatt har varit att de inte har tagit ansvaret på allvar. Man har aldrig tittat på bankernas ansvar för kontanterna. Om du och jag, Peter, skulle skriva ett direktiv till en utredning som på allvar skulle kunna ta fram ett förslag till lagstiftning skulle det låta annorlunda än det utredningsuppdrag som betaltjänstkontodirektivet hade och som nu också Riksbankslagsutredningen har, för det uppdraget handlar inte om vad som är bankernas ansvar. Det handlar i stället om vilket ansvar Riksbanken har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Kanske är det nu sista gången vi har tryckt nya pengar i Sverige. Så kan det mycket väl vara. Nästa gång kommer vi kanske inte att trycka pengar, utan vi kommer att ge ut e-kronor i stället. Då måste vi ha en lagstiftning som är anpassad för det. I dag har vi en lagstiftning som inte är anpassad till Riksbanken och absolut inte är anpassad för de människor som inte får tillgång till de grundläggande betaltjänsterna. Jag är övertygad om att den riksbanksutredning som kommer att presentera sitt förslag 2019 inte heller kommer att lösa detta problem.


Anf. 17 Peter Persson (S)

Fru talman! Till skillnad från den unge Håkan Svenneling var jag med 1917. Den radikala svärm som talade högt och hade de tjusiga parollerna har ju inte fått mycket uträttat, men det har en praktisk och reformistisk socialdemokrati. Välkommen hem, Håkan Svenneling!

(Applåder)


Anf. 18 Jörgen Andersson (M)

Fru talman! Det går nästan inte att motstå att ta replik på Peter Persson när han nu befinner sig i talarstolen. Vi har bägge en image av att vi ska ha rätt tydliga och starka konfliktytor. Det som kanske oroar mig mer än det kontantlösa samhället är att de konfliktytorna nästan inte existerar alls om man utgår från vad Peter Persson sa. Snarare kände jag ett behov av att hålla med honom i den oro han visar inför landsbygdens utarmning och de problem som den strukturomvandling vi nu befinner oss i medför.

Visst är det ett problem att vi inte längre kan hantera kontanter på ett sätt som vi är vana vid från föreningsliv och som är viktigt för särskilt de små företagens skull. Det är även stora grupper av medborgare som inte har möjlighet att hantera sedlar och mynt.

Lagen säger att sedlar och mynt är giltiga betalningsmedel. Men det finns ingen skyldighet - eller åtminstone har lagen uttolkats som att det inte finns någon skyldighet - att ta emot sedlar och mynt.

Visst kommer den här frågan att tas upp i den riksbankslagsutredning som är på väg. Jag kommer att vara en del av den utredningen. Den frågan kommer att tas upp.

Det är förstås möjligt att ändra lagen. Men jag tycker att det finns anledning att titta lite djupare på frågan. Det kan ju också finnas nackdelar med att man ställer högre krav på bankerna. Det skulle kunna leda till ännu fler igenmurade bankomater och ännu fler nedlagda bankkontor på landsbygden. Vad tycker Peter Persson? Vad ser han för risker med detta?


Anf. 19 Peter Persson (S)

Fru talman! Jörgen Andersson och jag har genom åren haft många trevliga debatter här i kammaren och samtal utanför kammaren. Vi har talat om konfliktytor i politiken. De börjar väl bli tydliga i ditt eget parti, Jörgen? Det är väl där konfliktytan finns i dag. Men det är alltid intressant att debattera med dig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Jag noterar att du i sak fullständigt delar min uppfattning. Du känner en oro över att infrastrukturen försämras på den landsbygd där du själv lever. Som socialdemokrat tycker jag att när marknaden inte fungerar och levererar det som är rimligt för människor och bygder är det politikens ansvar att gå in. När den samhälleliga infrastrukturen, i form av att kunna hantera kontanter och att ta ut dem och sätta in dem, är under upphörande, måste politiken gå in och reglera.

Bankerna är väl inte bara till för att göra gigantiska vinster, tvätta pengar och låta småsparare fara illa? Marknaden måste väl även du som moderat, Jörgen Andersson, tycka ska ha en reglering?


Anf. 20 Jörgen Andersson (M)

Fru talman! Visst är kontanterna en del av den infrastruktur som vi så väl behöver både på landsbygden och i staden. Dessutom finns det faktiskt teknik för att hantera detta med kontanter, men av något konstigt skäl har man enbart fokuserat på att hantera elektroniska överföringar och betalningar. Det finns dock teknisk utveckling som gör det möjligt att hantera även kontanter. Dessvärre finns det inget som helst intresse av att använda sig av tekniken.

Vi delar problembeskrivningen. Vi delar uppfattningen om behovet av en fungerande infrastruktur i dess vida bemärkelse. Det finns ingen konfliktlinje där. Möjligen skulle man ställa högre krav på bankerna och ställa högre krav på vad de ska tillhandahålla när det gäller just infrastrukturen. Jag tror dock - det är möjligen där vi hittar någon form av konfliktlinje - att det vi bör lägga ännu mer fokus på är att se till att vi får en bättre konkurrens även på kreditmarknaden och i banksystemet.

Det handlar naturligtvis om regleringar och om att ställa högre krav på bankerna. Men det måste också bli en bättre konkurrens. Detta vittnar väl om att maktbalansen mellan konsument och bank inte är sund. Den är inte på rätt ställe, så att säga. Bankerna har för stor makt kontra konsumenterna. Konsumenterna borde få en större makt i förhållande till bankerna. Det skulle ske bäst genom att vi ökar konkurrensen på bankmarknaden.


Anf. 21 Peter Persson (S)

Fru talman! Jag upplever att bankerna är en del av en samhällelig infrastruktur - det är precis som att det kommer vatten i kranen och att vi har vägen att köra på när vi åker till jobbet. Det är inte den enskilda konsumenten i Virserum eller på Visingsö som har kapaciteten och kraften att tvinga fram någonting.

Där skiljer vi oss åt. Ni moderater tror att det är enskilda människor som kan sköta detta genom att öka konkurrensen. Jag tror att detta i grunden är en samhällelig fråga. Man måste ställa krav på de storbanker som finns. De måste uppfylla ansvaret gentemot hela samhället, ty samhället har verkligen uppfyllt sitt ansvar för att rädda bankerna. Då ska nog pensionärerna på Visingsö, i Virserum och på andra platser få någonting tillbaka för de uppoffringar de och hela samhället gjorde.

(Applåder)

Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2017-03-22
Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 5, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Ny skrivelse om finansiell och monetär stabilitet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om behovet av en ny regelbunden skrivelse om IMF:s och andra internationella finansiella institutioners arbete med frågor som rör finansiell och monetär stabilitet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
  2. Kapitaltäckning och risktagande i banker

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:79 av Johan Nissinen (SD),

    2016/17:544 av Anders Schröder (MP) yrkandena 1-3 och

    2016/17:585 av Susanne Eberstein (S).
  3. Makrotillsyn och frågor om hushållens skuldsättning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:267 av Dennis Dioukarev (SD),

    2016/17:273 av Dennis Dioukarev (SD),

    2016/17:1203 av Jan R Andersson (M),

    2016/17:1639 av Yilmaz Kerimo (S),

    2016/17:1845 av Elisabeth Svantesson (M),

    2016/17:2407 av Mikael Eskilandersson och Sara-Lena Bjälkö (båda SD),

    2016/17:2444 av Olle Felten m.fl. (SD) yrkandena 1-4 och

    2016/17:2455 av Markus Wiechel (SD) yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1000013
    M78006
    SD04403
    MP22003
    C19003
    V21000
    L16003
    KD13003
    -0101
    Totalt26945035
    Ledamöternas röster
  4. EU:s bankunion och bankstrukturfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:732 av Ulla Andersson m.fl. (V) yrkandena 1, 8 och 9 samt

    2016/17:1077 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 8.
    • Reservation 2 (V)
    • Reservation 3 (L)
  5. Kontanthantering och betaltjänster

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:620 av Maria Strömkvist m.fl. (S),

    2016/17:865 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 34,

    2016/17:888 av Krister Örnfjäder (S),

    2016/17:2474 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 7 och 8,

    2016/17:2591 av Olle Felten och Anna Hagwall (båda SD) yrkandena 1-4 och

    2016/17:2820 av Peter Persson och Erik Ezelius (båda S).
    • Reservation 4 (C)
    • Reservation 5 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1010012
    M78006
    SD44003
    MP22003
    C00193
    V02100
    L17002
    KD13003
    -1001
    Totalt276211933
    Ledamöternas röster
  6. Konkurrens och transparens på finansmarknaden

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:108 av Jonas Eriksson (MP) yrkandena 1 och 2,

    2016/17:387 av Peter Jeppsson och Suzanne Svensson (båda S),

    2016/17:732 av Ulla Andersson m.fl. (V) yrkandena 2-7,

    2016/17:1136 av Jasenko Omanovic och Eva Sonidsson (båda S),

    2016/17:1481 av Boriana Åberg (M),

    2016/17:2933 av Mikael Eskilandersson och Jonas Millard (båda SD),

    2016/17:2987 av Per Åsling och Helena Lindahl (båda C),

    2016/17:3035 av Per Åsling och Anders Åkesson (båda C) yrkandena 1 och 2 samt

    2016/17:3128 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2.
    • Reservation 6 (M)
    • Reservation 7 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (M)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1010012
    M07707
    SD44003
    MP22003
    C19003
    V00210
    L17002
    KD13003
    -1001
    Totalt217772134
    Ledamöternas röster
  7. Regelverk och tillsyn inom finansmarknadsområdet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:876 av Hans Hoff (S),

    2016/17:1192 av Solveig Zander (C) yrkandena 1-4,

    2016/17:3057 av Ola Johansson och Rickard Nordin (båda C) yrkande 4 och

    2016/17:3263 av Anders Hansson (M).
  8. Fakturabedrägerier och inkassoverksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:1121 av Helena Bouveng och Mats Green (båda M),

    2016/17:1182 av Mats Green m.fl. (M) och

    2016/17:2309 av Johnny Skalin (SD).
    • Reservation 8 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S1010012
    M78006
    SD04403
    MP21004
    C19003
    V21000
    L17002
    KD13003
    -0101
    Totalt27045034
    Ledamöternas röster
  9. Frågor om SBAB

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:1005 av Sotiris Delis (M),

    2016/17:2472 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 1-3 och

    2016/17:2745 av Erik Bengtzboe (M).
    • Reservation 9 (V)