Faderskap, vårdnad och umgänge, m.m.

Fru talman! Jag vill säga att jag uppskattar Kenth Högströms engagemang och hans anförande i det förra ärendet väldigt mycket. Jag tackar också för det goda rådet, som vi naturligtvis tar till oss. Fru talman! För att spara kammarens tid ska jag bara beröra några frågor i detta viktiga betänkande. Det rör talerätt i mål om hävande av faderskap, auto- matisk gemensam vårdnad och Vänsterpartiets reser- vation till förmån för en motion om en barnbalk. I betänkandet behandlar lagutskottet tre motioner som samtliga tar upp frågan om talerätt i mål om hävande av faderskap. Utskottsmajoriteten, dvs. Soci- aldemokraterna och Vänsterpartiet, avvisar motions- kraven. Motionärerna vill att änkor ska kunna få prö- vat i domstol om den avlidne mannens särkullbarn från tidigare förhållande verkligen är hans biologiska barn. I ett par motioner hävdas att många änkor ställs i en psykologiskt och ekonomiskt svår situation om det uppdagas att det finns en tidigare okänd arvinge. Själv känner jag bara till ett fall. Därför skulle det vara intressant att i dag få veta hur många fall motio- närerna känner till. Det fall som jag och flera andra av riksdagens le- damöter har varit i kontakt med gäller en kvinna som i samband med bouppteckningen efter sin avlidne man fick oväntad kännedom om att han hade barn från ett tidigare förhållande. Maken hade erkänt fa- derskapet och betalat underhåll men däremot inte berättat det för någon. Kvinnan fick förutom en chock ekonomiska problem, eftersom hon var tvungen att sälja sin lägenhet för att särkullbarnet skulle kunna få ut sin arvslott. Den första tanke som dyker upp när man ställs in- för ett sådant faktum är att det inte kan vara sant. Tvivel börjar uppstå huruvida maken verkligen är biologisk far. Jag kan förstå det. Men i det här fallet har mannen uppenbarligen levt med en livslögn. Vi vet inte orsaken till det. Vi kan heller inte få veta det, därför att mannen är död. Ur moralisk synpunkt är det naturligtvis oacceptabelt, enligt mitt sätt att se det. Men det är inte riksdagens uppgift att sätta sig till doms över det. Faktum kvarstår att mannen hade erkänt faderskapet. Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention. En enig riksdag har uttalat att barnens bästa alltid ska komma i främsta rummet. Fru talman! Motionärernas och reservanternas yr- kande har inte barnens bästa för ögonen. Det måste vara djupt kränkande för såväl barnet som barnets biologiska mor, om hon är i livet, att utsättas för domstolsprocess och obehaget med provtagningar som måste göras för att fastställa faderskapet. Man kränker faktiskt också den avlidne mannen, som valt att leva med sin livslögn. Jag yrkar avslag på reserva- tion nr 1. Så vill jag gå över till reservationen om automa- tisk gemensam vårdnad. Frågan om att införa en be- stämmelse som innebär att föräldrar automatiskt får gemensam vårdnad från barnets födelse eller fader- skapsbekräftelse har diskuterats under lång tid. Enligt tillgänglig statistik anmäler så många som 95 % av sammanboende föräldrar att de ska ha gemensam vårdnad. När det gäller icke sammanboende föräldrar är motsvarande siffra 50 %. Det visar att de allra flesta par väljer att ta ett gemensamt ansvar för sina barn. Det är bra. Vårdnadstvistutredningen som kom med sitt be- tänkande 1995 pekar på omständigheter som talar mot en regel om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar som inte bor tillsammans. I betänkan- det sägs bl.a. att det kan finnas en risk att modern inte medverkar till att faderskapet blir fastställt, att ge- mensam vårdnad skulle uppkomma även om barnet kommit till vid våldtäkt eller annat sexualbrott och att även barn som avlats vid en tillfällig förbindelse skulle komma att omfattas. Utredningen pekar också på att det finns andra situationer när gemensam vård- nad inte är förenlig med barnets bästa, t.ex. om för- äldrarnas konflikt är så svår och djup att de över hu- vud taget inte kan prata med varandra, än mindre samarbeta i frågor som rör barnet. En annan försvårande omständighet som talar mot att man skulle införa en regel om automatisk gemen- sam vårdnad är att det saknas en klar och tydlig mar- kering av att samboförhållande faktiskt föreligger. I folkbokföringen går det inte att utläsa om ett sambo- förhållande föreligger därför att det finns föräldrar som, trots att de lever i ett samboförhållande, av olika skäl har valt att inte vara folkbokförda i samma fas- tighet. Det förekommer också att föräldrar kan vara folkbokförda i samma fastighet fast de inte bor till- sammans. De kan t.ex. bo i olika lägenheter i samma hus, i samma trappuppgång. Vi har ju inte något lä- genhetsregister. Fru talman! Vänsterpartiets uppfattning är att en väl fungerande gemensam vårdnad är det bästa för barnet. Statistiken visar att de allra flesta föräldrar tar det ansvaret. Men det finns fall när det är klart olämpligt, och det är när det förekommer våld inom familjen. Då ska gemensam vårdnad vara utesluten. Det är inte så lätt. Det finns komplikationer med en sådan lagstiftning. Jag yrkar avslag på reservation nr 2. Fru talman! Jag vill kort beröra frågan om infö- randet av en barnbalk. Jag yrkar bifall till reservation nr 4. Vi har valt att stödja en motion av Annelie Enoch- son, Kristdemokraterna, som vill ha till stånd en ut- redning om behovet av att införa en barnbalk i svensk lagstiftning. Vänsterpartiet har haft ett liknande krav; jag tror att det var 1995. Det är angeläget att det finns ett samlat regelsys- tem där barnens rätt sätts i fokus. Men vi är inte så naiva att vi tror att barnens ställning stärks bara ge- nom att man inför en särskild balk, lika lite som vi tror att det blir bättre miljö bara för att vi har en mil- jöbalk. Själva vitsen med en barnbalk är att det som rör barn får ett eget avsnitt i lagboken. Det ger signa- ler om att barn är viktiga och att de har rättigheter. I föräldrabalken utgår man från föräldraperspekti- vet. Man sätter föräldrarätten i främsta rummet. Det visas tydligt, som vi pekar på i vår reservation, av att barn har en underordnad roll. Föräldrar kan t.ex. väg- ra att umgås med sitt barn utan några som helst kon- sekvenser. Ett barn däremot kan, som en yttersta åtgärd, bli hämtat av polis för att föras till en av sina föräldrar. Fru talman! Det var kort. I övrigt yrkar jag bifall till förslaget i lagutskottets betänkande. Jag hade trott att Tasso Stafilidis skulle gå upp och uttrycka Väns- terpartiets glädje över utskottets tillkännagivande om överflyttning av vårdnaden när det förekommer våld i familjen. Nu kommer han inte att göra det. Marina Pettersson kommer att utveckla det närmare.

Fru talman! Lagutskottets betänkande LU9 inne- håller 30 motionsyrkanden. Ett av dessa har vunnit utskottets gillande i form av ett tillkännagivande. Det gäller motion L201 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén. Det handlar om vårdnad och våld i familjen. Den saken behandlades redan före min tid i detta hus i ett betänkande, LU12 från år 1998. I betänkandet står det, apropå våld i familjen att: "Därtill vill utskottet som sin mening framhålla att i de fall där den ena föräldern utsätter en familjemedlem för våld, trakas- serier eller annan kränkande behandling, gemensam vårdnad mot en förälders vilja bör vara utesluten." Detta uttalande har uppenbarligen inte uppmärk- sammats av landets domstolar eftersom flera domar har fått utslaget att våldsamma män - ibland mördare - som det ofta är fråga om, inte ansetts ha förverkat sin rätt till vårdnad av barn. Jag återkommer senare i mitt anförande till denna motion. Barnets behov och rättigheter kommer ofta i skymundan då föräldrarna ska bestämma hur barnets fortsatta liv ska gestalta sig. Det gäller t.ex. barnets boende. Barnen utgör drygt 20 % av befolkningen i vårt land. Förra året föddes drygt 90 000 barn i Sverige. 53 % av dem hade föräldrar som inte levde tillsam- mans. Till de nyfödda barn som kanske får vårdnads- havare på två geografiskt olika belägna platser kan läggas de som senare får uppleva att föräldrarna flyt- tar isär. Många barn mår inte bra i Sverige i dag. I inter- nationella enkäter har man frågat om barns trygghet. Det visar sig att barn som lever i Sverige känner sig mindre trygga än barn i utvecklingsländer. Kan det bero på att barn i andra länder i högre grad bor till- sammans med sina föräldrar - en stilla undran? Många barn kommer under och efter en vård- nadstvist att få det mycket tufft. Detta har uppmärk- sammats av riksdagens ledamöter i flera motioner som handlar om växelvisboende. I motion L313 framhåller motionärerna att barnets rätt till båda föräldrarna inte får blandas ihop med föräldrarnas behov och önskningar om att få "rättvis" tillgång till sina barn. De efterlyser en kartläggning av hur domstolarna dömer i vårdnadsfrågor. Socialstyrelsen har, på uppdrag av regeringen, sammanställt kunskap om hur små barn påverkas av att ständigt byta hem, miljö, lekkamrater, leksaker, dagis m.m. Man framhåller att det är viktigt att kunna bedöma vad som är bäst för barnet. Trots att det skulle handla om barnen, innehåller rapporten till stor del frågor om hur föräldrarna ska ha det efter separationen. Man diskuterar endast ett sätt att lösa detta, nämligen att barnet regelbundet flyttar mellan föräldrarnas bostäder. Slutsatser från kunskapssammanställningen är att det "kostar på" för barn att bo växelvis, att barnen inte ska vistas på två daghem eller skolor och att föräldrarna bör bo så nära varandra att barnen kan behålla samma kamrater. Man pekar också på att barn kan reagera psykiskt eller somatiskt vid skilsmässo- kriser och separationer och att reaktioner visar sig först efteråt. Rapporten andas "den obotfärdiges förhinder". Det resoneras utifrån föräldrarna, utifrån hur de ska kunna skapa sig nya relationer och att de skador som åsamkas barn ändå kan anses överkomliga för barnen. Dock resonerar man inte vidare för att stödja den tesen. I rapporten Den delade familjen från 1985 har sär- skilt barnens synpunkter redovisats. Där framgår att barnen ser det som en nackdel att packa och flytta ofta samt att barnen lätt hamnar i skuld- och lojali- tetskonflikter. Därför anses det i den rapporten att föräldrarna i första hans bör se till barnets behov av en stabil och konfliktfri hemmiljö; detta snarare än till sina egna önskningar. Föräldrarnas inbördes kamp för rättvisa, om ekonomiska fördelar och om barnens kärlek riskerar att skapa en förvirrad värld med psy- kiska och kroppsliga ohälsotillstånd hos barnen. Detta slår man fast i rapporten. Uppenbarligen har barnens ställning försämrats mellan dessa båda undersökningar. Egentligen skulle man kunna byta namn på föräldrabalken och kalla den för barnbalken så att det klart framgår att det är barnen, inte föräldrarna, som står i fokus. Fru talman! Nu har utskottet valt att avstyrka de motioner som rör vårdnad och underhåll, med hän- visning till den pågående utvärderingen av 1998 års föräldrabalksreform. Jag hänvisar här till mitt förra anförande vad gäller motionsbehandling i största allmänhet. Jag vill uppehålla mig ytterligare en stund vid motion L201, som har fått en välvillig behandling av utskottets majoritet; ett tillkännagivande skickas till regeringen. Det gläder mig särskilt att det är moderata ledamöter som har kommit med ett Columbi ägg i fråga om lösningen av vårdnadstvister där våld före- kommer. Både år 2000 och år 2001 avstyrkte utskottet mo- tioner med motsvarande innehåll. Nu har utskottet på nytt behandlat frågan, och man utesluter inte att den i motionen föreslagna lösningen skulle innebära en förstärkning av barnets rätt och främja barnets bästa. Man begär en analys, och den kan förslagsvis komma i den kommande utredningen. Där har utskottet sagt sin mening. Det har man dock inte gjort i fråga om andra motioner, som man nu begraver. Det kan väl tydas så att inte heller regeringen kommer att ta hän- syn till dessa yrkanden. År efter år har det knorrats en del över att riks- dagsledamöterna lägger fram motionsförslag som tidigare avslagits. Detta ärende visar att en viss en- vishet vad gäller förslag till förändring av Sveriges rikes lag kan ge utdelning. Det är väl det som menas med uttrycket att droppen till slut urholkar stenen. Detta öde har tyvärr inte vederfarits en i motions- hänseende riktig långkörare, nämligen den om talerätt i faderskapsmål. Den var inte ny när jag kom in i riksdagen, och det har varit en stor minoritet som reserverat sig mot majoritetens behandling av pro- blemet. Det är dags att utreda ärvdabalken, som ju är gammal. Faderskap fastställs numera med nya meto- der, men det vore väl inte helt fel att de som nu fel- aktigt har blivit, eller fått, en far får möjlighet att rätta till det hela. Det framgår av betänkandet att det inte finns någ- ra särskilda regler om vem som är behörig att söka resning, men Högsta domstolen har givit frågan en sådan tolkning att det kan uppfattas som att det bara är parterna som får föra talan. Ett barn kan föra talan om fastställande av fader- skap mot en avliden mans arvingar, men inte tvärt om. Vad frågan gäller är att också arvingar, maka och andra barn, ska kunna begära resning när nya upp- gifter framkommer. En sådan uppgift kan vara att en blodanalys kan visa att en man felaktigt blivit be- traktad som far till ett barn. Med nuvarande lagstift- ning kan inte en sådan framtvingas. En man som misstänks vara far till ett barn kan avkrävas blodprov, men ett barn som med gammal teknik har fått sig en far tilldömd kan inte på samma sätt tvingas lämna blodprov. Med ett sådant blodprov och därmed följande analys kan grund för resning föreligga. Jag vill hävda att det då gäller vuxna, inte barn. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva- tion nr 1, men givetvis står jag bakom övriga mode- rata reservationer.

Fru talman! Jag återkommer till detta med tale- rätten, som jag kan hålla med om är en ständigt åter- kommande fråga här i kammaren. Vad jag tolkar in utifrån de här motionerna är att ni egentligen vill angripa ett arvsproblem genom att införa en regel som kommer att skapa väldigt stora problem, åtminstone som jag ser saken, och också skapa allmän rättsotrygghet. Handen på hjärtat, Berit Adolfsson, emanerar inte detta möjligtvis från att ni egentligen tycker att "oäkta ungar", som ju var benämningen förr, inte ska ha arvsrätt?

Fru talman! Nej - med handen på hjärtat - det tycker jag inte! Men jag kan hålla med om att det ärende som förekommit många gånger emanerar från ett problem som vi har hört. Det problemet kan ändå inte klaras med denna lösning, utan det är fråga om att man i fortsättningen inte ska behöva överraskas av detta problem. Dessutom ska det finnas en möjlighet att få faderskapet bekräftat.

Fru talman! I mitt inledningsanförande nämnde jag just att jag känner till ett fall, och jag hör att Berit Adolfsson känner till samma fall, att hon också är väl bekant med detta, naturligtvis tragiska, öde. Jag vet att Berit Adolfsson har motionerat i frå- gan. Ni skriver att det är många änkor. Jag frågade därför i mitt inledningsanförande hur många det kan röra sig om utöver det fall som jag känner till. Det kunde vara intressant för kammaren att få veta det.

Fru talman! Det har kommit till min kännedom att det är många som har, eller som har haft, den här problematiken. Man har dock sett att det inte går att komma vidare, så man har funnit sig i sitt bittra öde.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1. Jag står självklart bakom också den andra reservationen där Kristdemokraterna finns med, men för tids vinnande nöjer jag mig med detta yrkan- de. Det första jag vill ta upp rör frågan om talerätt för hävande av faderskap. Denna fråga har genom motio- ner behandlats i lagutskottets betänkanden år efter år, men yrkandena om översyn av regelverket för fast- ställande och hävande av faderskap har hittills varje gång - så också i år - avvisats av lagutskottets majo- ritet. Jag har lite svårt att förstå varför det tycks vara så kontroversiellt att försöka att nå största möjliga sä- kerhet i faderskapsärenden och varför det skulle vara fel att öka möjligheten att det som är sant kommer fram. I dag finns utvecklade metoder som ger betyd- ligt större säkerhet vid fastställande av faderskap. Kristdemokraterna står alltså bakom denna reserva- tion, nr 1. Fru talman! I flera år har motioner väckts till riks- dagen som handlar om att mor- och farföräldrar ska ha rätt att föra talan i domstol om rätt till umgänge med barnbarn även i de fall barnens vårdnadshavare motsätter sig det begärda umgänget. Motionerna har avstyrkts av lagutskottet och av- slagits av riksdagen. Det har framhållits att det ute- slutande är barnets behov av att få träffa mor- och farföräldrarna som ska tillgodoses. Rätten att föra talan i domstol i den här frågan har anförtrotts social- nämnden som anses kunna bedöma i vilka fall det är motiverat att utifrån barnets bästa inleda en umgänge- sprocess. Det är naturligtvis en svår sak att alltid avgöra vad som är barnets bästa. Det finns med stor sannolikhet ett antal fall där mor- eller farföräldrar förvägrats umgänge med barnbarn och där sådant umgänge åtminstone inte skulle vara till barnets nackdel utan till dess fördel, om man ser det på längre sikt. Vi kristdemokrater anser att det finns goda skäl att ändra på de nuvarande bestämmelserna så att mor- och farföräldrar får rätt att föra talan i domstol. Vi har därför ställt upp på denna reservation. I det betänkande som vi nu debatterar behandlas en kristdemokratisk motion, L242, rubricerad Ge- mensam vårdnad. Motionen innehåller sex yrkanden som handlar om vårdnadens utövande, upplysningar om barnet, växelvis boende, samarbetssamtal, gemen- sam vårdnad mot ena förälderns vilja och rättens sammansättning när det gäller vårdnadstvister. I alla yrkanden begärs att frågorna ska tas upp till översyn eller beaktas i den utvärdering som regering- en ska göra av 1998 års föräldrabalksreform. I betän- kandet förutsätter lagutskottet att så kommer att ske, eller i något fall att yrkandet beaktas i annan utred- ning. Med anledning av dessa skrivningar har vi krist- demokrater inte reserverat oss till förmån för motion- syrkandena. Vi vill avvakta regeringsarbetet och främst utvärderingen av 1998 års föräldrabalksre- form, men vi anser att det är angeläget att denna ut- värdering snabbt kommer i gång. Fru talman! Vi kristdemokrater menar att all erfa- renhet visar att fungerande och stabila familjer är bra för både barn och vuxna och att det är en förutsätt- ning för ett gott samhälle. Därför måste samhället ta ett särskilt ansvar för att skapa förutsättningar för att gemenskaperna i familjerna kan fungera så bra som möjligt. Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål. Vi anser att barn generellt sett mår bäst av att bo ihop med två föräldrar och att de då har störst förut- sättningar att utvecklas på ett bra sätt. Lagstiftning och sociala ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkt i att stabila familjerelationer är bra och eftersträvansvärt. När en kris uppstår i ett förhållande gäller det där- för att man snabbt får hjälp med att lösa upp knutar- na. Förebyggande och kompetent familjerådgivning är därför viktigt. Tyvärr är det så i dag att väldigt många relationer spricker. Vi vill verka för en förändring så att antalet separationer minskar i stället för att de ökar. Men vid alla dessa separationer som sker måste ändå barnens bästa sättas i fokus. Därför är det natur- ligtvis oerhört viktigt att skapa regler och förfaranden som gör att barnen drabbas så lite som möjligt när föräldrapar separerar. Det kan inte nog betonas att barn inte har och inte ska känna skuld i att vuxna människor - inte ens för barnens skull - inte kan hålla ihop. När den ena eller båda parterna inte har förmåga att för barnens skull se till att relationerna är drägliga nog för att hålla ihop måste i alla fall barnen ges så bra förutsättningar som möjligt för att inte allvarligt ta skada. Det är då vik- tigt att det finns lagar och bestämmelser som fungerar och i varje situation värnar barnets bästa. De synpunkter som ligger bakom yrkandena i motion L242, men också bakom yrkandena i andra motioner, är därför högst relevanta. Det gäller t.ex. utvärdering av hur den gemensamma vårdnaden fun- gerar i verkligheten, hur växelvis boende faller ut och hur samarbetssamtal och information mellan parterna har fungerat. Ger dessa möjligheter och medel maxi- mal effekt så att barnen skadas så lite som möjligt av att befinna sig i en situation med separerade föräld- rar? Kristdemokraterna tycker att det är viktigt att ut- värderingen av 1998 års föräldrabalksreform belyser dessa och andra frågor på ett bra sätt och att man föreslår förbättringar där så behövs. Det är mycket angeläget att utvärderingen snabbt kommer i gång.

Fru talman! Det gäller detta med talerätten igen. För att försöka göra det lite tydligt ska jag ta upp det fall som jag relaterade till i mitt anförande och som Berit Adolfsson också mycket väl känner till. Mannen erkände faderskapet. Under 18 år betala- de han underhåll för sitt barn till barnets mor. Man- nen avled, och den nya hustrun hade mycket svårt att förstå att han skulle vara biologisk far till barnet. Hon vill därför ha en möjlighet att ifrågasätta riktigheten av detta påstående. Ponera att det införs en sådan regel som ni vill ha. Det skulle faktiskt kunna vara så att mannen inte är far till barnet - det vet inte någon av oss här. Är det då rätt mot barnet att göra det faderslöst? Hur ser ni på det här egentligen?

Fru talman! I dag finns det ju förbättrade möjlig- heter att fastställa faderskap. Vad vi har begärt är en förutsättningslös utredning, och det har vi gjort mot den bakgrunden att det finns andra möjligheter i dag att fastställa ett faderskap. När det sedan gäller denna specifika fråga är det naturligtvis oerhört svårt att svara ja eller nej på den. Det är mycket möjligt att det kan uppstå vissa komp- likationer, men i de allra flesta fall tror jag att det är sanningen som ska segra. Och, som sagt, en översyn av de bestämmelser som gäller i dag är det som vi begär. Sedan får vi se vad den landar i.

Fru talman! Det är klart att det är svårt att diskute- ra ett enskilt fall, och det kanske inte heller alltid är helt etiskt att göra det. Men det är det fall som ligger bakom dessa motioner. I förlängningen måste man också fundera över konsekvenserna. Min syster och jag är ganska olika. Om jag säger till henne att jag undrar om hon verkligen är min syster och känner mig orolig över att jag ska dela arvet med henne och om jag vill föra talan i domstol för att kolla om pappa verkligen är pappa också till min syster, vad ska gälla då? Ni måste verkligen fundera igenom era tankegångar. Ni har inte barnets bästa för ögonen. Jag är jätte- ledsen att säga det. Jag uppskattar Kjell Eldensjö väldigt mycket som person, men här tänker ni fel. Detsamma gäller när ni säger att det ska vara fullt legitimt att mor- och farföräldrar ska kunna gå till domstol för att få träffa sitt barnbarn. Det är jättetra- giskt att utsätta ungar för att kanske inte få träffa vuxna personer. Men kan det verkligen vara riktigt att förutom att pappa och mamma har möjligheten att gå till domstol ska också mor- och farföräldrar ha den möjligheten? Jag är nästan upprörd över att ni ens vill tänka tanken att utsätta barn för någonting så förskräckligt.

Fru talman! Jag tackar så mycket för uppskatt- ningen av mig som person. Den är ju glädjande. Men jag återkommer till att jag tycker att man bör göra en förutsättningslös utvärdering av lagen och se om man kan komma fram till något annat som man kan besluta om gemensamt. Gör man inte det, får det som gäller i dag gälla. Så är det ju med det. Jag vill till slut passa på att tacka för att Annelie Enochson har fått en motion delvis bifallen. Tanja Linderborg ville ha också en annan motion bifallen, men så har inte vi tyckt.

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till Center- partiets reservation nr 7. I övriga ställningstaganden som gjorts från Centerpartiet instämmer jag. Hänsyn till barnets bästa är rubriken på mitt anfö- rande. Ett av Centerpartiets mål är att medverka till ett barnvänligare samhälle. Det innebär för oss att barnen ska ha en stark ställning och att de ska mötas med respekt. Det är inte alltid som jag tycker att vi lever upp till barnets bästa. Många gånger ges de vuxna företräde på barnens bekostnad. Att alla barn ska få uppleva en god omvårdnad och umgänge med sina föräldrar är vi nog alla över- ens om. Trots alla goda föresatser har antalet omhän- dertagna barn ökat i Sverige under 90-talet. Det har blivit ett tuffare klimat för föräldrarna med ökade krav och minskad tid för att odla relationer. Inget barn ska ändå behöva känna sig övergivet om en katastrof inträffar i deras liv. Det måste alltid finnas någon som tar ansvar och parti för barnet. Dagens insatser är otillräckliga, sett ur ett barnperspektiv. För barnens skull måste vi synliggöra deras behov och våga stå på deras sida. Angående gemensam vårdnad för ogifta föräldrar: De flesta barn föds i dag av föräldrar som inte är gifta. Lagstiftningen bör därför anpassas till den tid vi lever i och bygga på ett delat föräldraansvar, oavsett samlevnadsform. Utgångspunkten bör vara gemen- sam vårdnad om barnet efter det att faderskapet har fastställts. Lagstiftningen bör utgå från att en majori- tet av föräldrarna är skötsamma och omsorgsfulla om sina barn. Föräldrar som inte lever upp till detta be- rörs av andra lagar. Vid beslut om vårdnad och umgänge ska syftet alltid vara att göra det som är bäst för barnet. Barnets rätt till en trygg och kärleksfull uppväxt är det primä- ra. I situationer där kvinnor utsätts för familjevåld drabbas också barnen. Där familjevåld sker måste gärningsmannens lämplighet som vårdnadshavare med umgängesrätt ifrågasättas. Varje händelse som kan benämnas som familjevåld där barn förekommer måste leda till åtgärder som sätter barnets bästa i centrum. Det är vår skyldighet att bidra till att barnet inte utsätts för vare sig psykisk eller fysisk misshan- del. Barn som tvingas bevittna våld som sker inom familjen saknar trygghet. De barnen behöver också omsorg och någon att tala med efter de traumatiska händelserna. De behöver kvalificerad hjälp. Föräldrar kan vägra att umgås med sina barn, men barn kan inte vägra att umgås med våldsamma föräldrar. Vårdnadsutövande: För att göra vardagen lite lät- tare har Centerpartiet föreslagit att en ny bestämmelse införs i 6 kap. i föräldrabalken. Motivet är att ge bo- endeföräldern större beslutanderätt i frågor som gäller barnets dagliga omsorg. Dagens regler kan medföra stora problem rörande små praktiska frågor, som lätt kan bli uppförstorade av föräldrarna om de har en konflikt sinsemellan. Att båda har laglig rätt att vara med och bestämma om allt är en god tanke men i praktiken inte alltid så klokt. Jag vill också ta upp lite grann om utredning i mål om vårdnad, boende och umgänge. Det gäller vård- nadstvisterna. Vi har tagit del av att det på många håll pågår långa vårdnadstvister, så långa som fem, sex och sju år. Detta sliter naturligtvis på alla parter, men jag vill hävda att det sliter mest på barnen. För bar- nets bästa bör man sätta in resurser så att utrednings- tiderna kan kortas ned - detta utan att kvaliteten för- sämras. Jag tycker att det är mycket olyckligt att utredningar kan tillåtas ta så många år. Även barnens rätt att komma till tals vid vård- nadstvister bör ses över. Vi har i dag en tolvårsgräns. Men det förekommer faktiskt att även barn som är äldre än tolv år har svårt att få komma till tals och avgöra hos vilken av föräldrarna de vill bo. Till sy- vende och sist är det ändå föräldrarna som har det yttersta ansvaret när vårdnadskonflikter uppstår. Det är naturligtvis viktigt att föräldrar som inte är sams på ett tidigt stadium erbjuds samverkanssamtal. Jag vill också ta upp lite grann om talerätten, som också har tagits upp här tidigare, i mål om hävande av faderskap. Även i år har flera motioner väckts, precis som tidigare år under den här mandatperioden, och de gäller framför allt talerätt för arvingar som ställs inför okända barn som ger sig till känna efter faderns död. Huvudregeln är att arvingarna inte har någon tale- rätt. Men det bör faktiskt finnas undantagssituationer. En situation som bör omfattas av undantag är när den utpekade fadern nekar till faderskap men efter rätte- gång och under stor press så småningom erkänner utan att blodprov tagits. Fortfarande med misstanke om att han inte är fadern, men hårt pressad av omgiv- ningen, accepterar den ut utpekade faderskapet. Möj- ligheterna att ogiltigförklara faderskapet är mycket små. Men det finns faktiskt en omständighet som jag tycker att det kan finnas skäl att åberopa, och det är om det efter många år visar sig att mannen har varit steril. Om inga blodprov har tagits, kan man inte vara säker på detta förrän det har undersökts. Jag vill understryka de fall som vi alla känner till här, men jag vill också sätta fokus på de okända barn som dyker upp. De fall där ett barn och en vuxen haft en etablerad relation - barnet kanske har vuxit upp hos fadern - berörs inte av vårt krav om talerätt, oav- sett om det är en biologisk far eller inte. Det handlar i stället om helt okända barn, om fadern har erkänt faderskap under mycket stor press och om det finns en misstanke om att han är steril.

Fru talman! Jag hade faktiskt inte tänkt ta upp det här med talerätten, men det dök upp en frågeställning när Viviann Gerdin nu började tala om detta med eventuell sterilitet. Det jag funderar över är hur man någonsin ska kunna fastställa när steriliteten har upp- stått, före eller efter det att barnet har avlats. Det var en frågeställning. Det kan naturligtvis inte Viviann Gerdin svara på, och det kräver jag inte heller. Det jag ville ta upp var detta med automatisk ge- mensam vårdnad. Det gör jag utifrån att Viviann Gerdin sade att Centerpartiet tar parti för barnen. Det tror jag i grunden, men jag funderar på vad Viviann Gerdin tycker om vad det, om vi får in en sådan regel, faktiskt skulle innebära för barn som har kommit till genom sexuellt tvång, genom våldtäkt eller annat raffinerat sexuellt tvång. Är det verkligen lämpligt att man ska behöva ha gemensam vårdnad med en vålds- verkare? Eller man kanske har haft en tillfällig för- bindelse på Mallorca. Ska man då ha gemensam vårdnad med en man som inte bor i Sverige? Kan ni se några komplikationer med det här? En annan fråga som jag vill ställa gäller om Vivi- ann Gerdin möjligtvis kan se att det kan finnas en risk för att det blir ännu fler vårdnadstvister om man inför automatisk gemensam vårdnad.

Fru talman! I mitt tidigare inlägg talade jag om fall där det förekommer våld. Att faderskap alltid ska fastställas är en sak för sig. Men där det finns våldsinslag är vi varken för att det ska vara delad vårdnad eller för att umgänge ska ske. Jag vet inte om jag har uttryckt mig oklart.

Fru talman! Ja, då har jag nog helt missförstått vad Viviann Gerdin menar. Automatisk gemensam vårdnad inträder ju när barnet har fötts, efter en fader- skapsbekräftelse, och det oavsett om det har före- kommit våld eller inte. Det innebär att om det före- kommer våld i det här måste mamman, oftast är det ju faktiskt mamman, gå till domstol för att begära en- skild vårdnad. Det innebär att antalet vårdnadstvister kan komma att öka. Jag ser det så här: Det är ju ändå 95 % som har gemensam vårdnad. Det är jättebra. Vi har tagit ett enormt stort kliv mot att ta ett gemensamt ansvar för våra barn. Men beträffande de här fem procenten ser jag det som att den lagstiftning som vi har nu får vara en skyddslagstiftning för de barn som faktiskt lever under svåra förhållanden eller riskerar att göra det eller som en skyddslagstiftning för de kvinnor som har fått barn med våldsverkare. Så ser jag det.

Fru talman! Jag vill svara än en gång att det är två skilda saker. Vi framhåller fortfarande att faderskapet ska fastställas när barnet har fötts, men efteråt är det så, och det har jag också sagt tidigare här, att före- kommer det någon form av våld, eller har gjort tidiga- re, mot kvinnan är naturligtvis inte gärningsmannen lämplig som vårdnadshavare eller för umgänge. Jag sade också tidigare att det är vår skyldighet att bidra till att barnet och kvinnan inte utsätts för psykisk eller fysisk misshandel. Det finns ingen grund för att det i sådana fall, vid en våldtäkt, skulle utövas ett gemen- samt vårdnadsskap.

Fru talman! Det har diskuterats rätt så mycket och ingående här om talerätt i mål om hävande av fader- skap. Jag måste erkänna att jag inte kände till det fall som verkar vara känt för alla andra. Så jag tänker inte diskutera just det fallet. Jag tänker inte heller försöka konstruera möjliga fall, för jag tycker att vi komplice- rar den här diskussionen i onödan. Min reaktion, och mitt bifall till motionerna i den här diskussionen, bygger helt enkelt på den text som jag flera gånger har fått läsa omkring dessa frågor. Det var flera gånger som vi hade den här diskus- sionen i utskottet, och varje gång har vi i slutet av betänkandet fått läsa en oerhört komplicerad argu- mentering för att behålla gamla regler och gamla metoder för att bekräfta eller häva faderskap. Jag kan inte förstås varför vi fastnat i de här gamla reglerna, varför vi fastnat i de här gamla meto- derna. Alla fall som jag har hört beskrivna är otroligt komplicerade, och jag tror inte att vi någon gång kan skriva en lag som absolut, precis och exakt kan täcka vilken situation som helst i livet. Men en lagtext bör vara relativt enkel så att var och en förstår vad som står där. Det här blir så komplicerat, så otroligt sofis- tikerat. Det finns så många komplicerade steg som ska tas. Det är därför jag yrkar bifall till reservation 1. Jag ska också tala om talerätt i umgängesfrågor. Då yrkar jag bifall till reservation 6. Tanja Linder- borg säger att hon inte vill utsätta barnen för oändliga rader av rättegångar. Det kan jag förstå. Jag har sett sådana situationer i vårdnadstvister, och då var inte morfar och mormor eller farfar och farmor inblanda- de på något sätt. Det var fruktansvärda konflikter mellan föräldrarna, och då blev ständiga överklagan- den av gamla vårdnadsbeslut ett slags ständigt pågå- ende tortyr av en f.d. partner, en f.d. make eller maka. Om vi vill ha ett mindre antal rättegångar i de här frågorna bör vi alltså i första hand tänka på att sätta stopp för de här evigt återkommande överklagandena. De kostar väldigt mycket tid. De tar väldigt mycket pengar från någon som måste betala. De är ett slags ständigt plågeri av dem som straffas av en f.d. part- ner. När det gäller umgänge med far- och morföräld- rarna vill jag bara säga att det är grymt att acceptera att konflikterna mellan föräldrarna drabbar både barn och gamla. Jag tror på familjen. Jag har själv sett vad det betydde för mina barn när min mor äntligen, efter många år av påtvingad skilsmässa på grund av en totalitär regim, kunde komma till Sverige. Jag såg hur mycket deras liv berikades, hur mycket större dimen- sion deras inre fick genom närheten med den gamla. En av de stora bristerna i vardagen i vår tid är segre- gationen mellan åldrarna. När jag försvarar den här reservationen vill jag åtminstone bidra lite grann till att minska denna ålderssegregation. Så jag yrkar bifall när det gäller det här med vårdnaden. Till slut, herr talman, vill jag med mycket glädje tala om det beslut som finns på s.14, där man tillkän- nager bifall angående de fall där våld förekommer mellan man och kvinna när det gäller en automatisk prövning av vårdnaden. Jag tycker att det är en stor vinst för oss alla att just den här komplicerade situationen äntligen har fått en mänsklig lösning. Vi föreslår inte att den som har brukat våld för alltid ska straffas att inte träffa sina barn. Men vi föreslår en prövning som gör det möjligt att den här våldsbenägna personen inte ska få vårdna- den av barn. Jag vill påminna om att våld mot kvinnor också är våld mot barn. Inget barn som har sett sin far slå modern kan må bra. Inget barn som lever i en familj där blodiga konflikter upprepas kan må bra. Barnets bästa krävde denna lagändring. Och jag är väldigt glad för att detta äntligen har kommit till en mycket bra och välbalanserad lösning. Våld mot kvinnor är tyvärr ett ämne som vi på ett fruktansvärt sätt har fått diskutera under de senaste veckorna. Varje steg vi tar för att minska möjlighe- terna för att våldet fortsätter är en mycket stor vinst för hela samhället. Med detta vill jag avsluta mitt anförande.

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna med undantag för bifall till motion L201 och delvis bifall till motion L301 gällande vårdnaden om barn när den ena föräldern gjort sig skyldig till grov brottslighet mot den andra föräldern. Vi debatterar nu lagutskottets betänkande LU9. I betänkandet behandlas faderskapsfrågor, vårdnads- frågor och frågor om umgängesrätt. Vi ska ha i min- net att den stora utvärderingen av 1998 års föräldra- balksreform kommer inom kort. Många av de motio- ner som behandlas i betänkandet kommer att inrym- mas i den aviserade utvärderingen och arbetet som gäller 1998 års föräldrabalk. Herr talman! I denna utvärdering kommer frågor om barnets rätt att bli hörd att genomlysas. Låt oss alla komma ihåg att barn som har förmågan att ut- trycka sin vilja med hänsyn till mognad och ålder också har rätt att bli hörsammade. Min uppfattning är att om fler barn blir hörsam- made om var de vill bo och var de känner sig trygga så skulle Sveriges domstolar i de svåra vårdnadstvis- terna ha färre verkställigheter och färre polishämt- ningar, och det skulle finnas fler lyckligare barn i Sverige. Vidare kan man fundera på om vi över hu- vud taget ska behöva stora starka poliser i svarta piketbilar för att hämta barn. I motion L264 tas barnets rätt att komma till tals i vårdnadstvister upp. Utskottet har inte tillstyrkt mo- tionen. Dock har utskottet våren 1999 beslutat att ge ett förordnande gällande frågan om juridiskt biträde för barnet i svåra vårdnads- och umgängestvister. Detta förordnande har utmynnat i att en utredare har haft i uppdrag att biträda Justitiedepartementet i frå- gan om eget juridiskt biträde i vissa svåra vårdnads- och umgängestvister. Uppdraget ska redovisas nu i vår. Den ensamutredare som regeringen tillsatte 1998 skulle biträda Justitiedepartementet med övervägan- den om vad som bör göras för att ratificera Europa- konventionen som Europarådet bestämt. I den kon- ventionen finns det artiklar som uppmanar staterna att överväga att ge barnet en ställning som part och rätt till ett eget juridiskt ombud i alla processer som rör barn. I denna konvention, European Convention on the Excercise of Children s Rights, finns en artikel med uppmaningen att överväga barnens rätt att få en ställning som part och rätt till eget ombud i alla pro- cesser som rör barnet. Sverige har undertecknat denna konvention men ännu inte ratificerat den. Barnens rätt att komma till tals kommer enligt vad utskottet erfarit också att behandlas inom ramen för den aviserade utvärderingen av 1998 års föräldra- balksreform. Utskottet anser att varken det pågående arbetet med anledning av ratificeringen av Europakonventio- nen eller det kommande utvärderingsarbetet bör före- gripas av riksdagen med något särskilt uttalande. Herr talman! När det gäller frågan om umgänges- sabotage måste vi komma vidare. Umgängessabotage är skadligt för barnen och deras behov av bägge för- äldrarna om barnets vilja och kärlek finns för dem båda. Men vi lagstiftare måste återigen komma till barnets rätt att bli hörd. Det kan aldrig vara umgäng- essabotage när barnet absolut inte vill ha och är rädd för umgänge av en eller annan godtagbar anledning. Detta tas upp i motion Ju393 yrkande 4, och i motio- nen står följande: Ett barn som vägrar träffa den andre föräldern med rätt till umgänge, blir till slut hämtad av polis. Motionären vill ha en barnbalk. I motion L310 vill motionären att barnet ska kun- na utkräva mer delaktighet i barnets liv av den osyn- lige föräldern och även ha rätt att utkräva umgänge av den som inte frivilligt tagit del av barnets uppväxt. Vid 1998 års föräldrabalksreform övervägdes sanktioner, exempelvis vite, men regeringen konstate- rade att ett påtvingat umgänge kunde verka i felaktig riktning och kanske inte skulle vara till gagn för bar- net. Utskottet förutsätter att alla dessa motionsspörs- målen kommer att aktualiseras i översynen av 1998 års föräldrabalksreform och att regeringen återkom- mer till riksdagen om det skulle visa sig erforderligt. Herr talman! Det tillkännagivande som vi ger re- geringen gällande bifall till motion L201 och delvis bifall till L301 gällande vårdnaden om barn när den ena föräldern har gjort sig skyldig till grov brottslig- het mot den andra föräldern är av den naturen att regeringen ska se detta tillkännagivande utifrån att det är en förstärkning av barnets rätt och att det ska främja barnets bästa. Att prövning automatiskt ska ske när grov brottslighet mot medföräldern inträffar är dock inte detsamma som att det med automatik ska vara så att den som har utfört handlingen automatiskt ska förlora vårdnaden. Jag kan inte undgå att i mitt anförande nämna det som Viviann Gerdin, Berit Adolfsson och Ana Maria Narti har tagit upp i sina anföranden om hot, våld och kränkande behandling av den ena parten och medför- äldern. Vi har tidigare genom åren genomgående uttalat att vi ser väldigt strängt på det och att gemen- sam vårdnad i sådana fall är utesluten. Vi har sagt detta, och det måste ankomma på våra myndigheter och våra domstolar att se till att de kan och har kun- skaper om den lagutveckling som sker i Sverige. Enligt min mening misshandlas och kränks ett barn som återkommande gånger i livet åser att dess moder misshandlas och kränks varje gång som det sker. Det här är en svår och tung fråga. Den borde ingå och kommer väl att ingå i den aviserade utvärdering- en av 1998 års föräldrabalksreform. Herr talman! Jag kommer nu också att ta upp tale- rätten och hävande av faderskap i de tre motioner som har väckts, L233, L268 och L292, och som tar upp frågan om arvingens talerätt i mål om hävande av faderskap. Om lång tid förflutit efter det att mannen avlidit och arvingarna skulle ha den här talerätten vill jag bara kort påpeka att talerätten måste innefatta alla mannens arvingar. Då menar jag att även den utanför äktenskapet födda arvingen ska ha talerätt. Utskottet har tidigare, vid behandling av liknande motioner, hänvisat till det perspektivet att man i den juridiska litteraturen ställt frågan om inte ett rättsligt faderskap i sådana sammanhang som tas upp i motio- nerna borde betraktas ur ett perspektiv som även inkluderar respekten för ett socialt faderskap och barnets intresse, som vi också har hört i anförandena före mitt, av att vara bibehållet sin rättsliga status som barn till en viss man. En faderskapsbekännelse sker då modern är ogift eller faderskapspresumtionen har brutits. Då ska fa- derskapet fastställas genom bekräftelse och dom. Denna bekräftelse är då en formbunden rättshandling som ska ske skriftligt och bevittnas av två personer. Förutom detta ska bekräftelsen godkännas av social- nämnd och moder. Detta kan ses som lite krångligt, men det stärker barnets ställning och det säkerställer att det går rätt till. I frågan om faderskapsbekräftelse finns inga när- mare bestämmelser i lag om vem som äger föra talan om ogiltigförklaring av faderskapet. Dock finns det rättsfall, NJA 1998 s. 525. Där talas det om bestäm- melserna om talerätten för mannens arvingar som enligt 3 kap. 1 § föräldrabalken gäller vid hävande av faderskapspresumtion och då ska tillämpas analogivis vid ogiltighetsförklaring av faderskapbekräftelsen. Detta innebär att talan kan väckas av mannens maka eller arvingar om mannen dör innan barnet är fött eller om fadern dör efter barnets födelse men varaktigt inte sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans och har talerätt. Rätten att väcka talan finns dock inte om det för- flutit mer än ett år från den dag talan väckts om att mannen är far till barnet och han fått del därav. Detta gäller också dödsboet. Herr talman! Avslutningsvis vill jag i detta anfö- rande säga att faderskapsbekräftelse som tillkommit genom dom och som vunnit laga kraft skiljer sig från situationen med presumtions- och bekräftelsefallen såtillvida att faderskapsfrågan är definitivt avgjord. Omprövning av domen kan då endast ske genom resning som beviljas i hovrätt eller Högsta domstolen. Men då måste nya omständigheter eller bevis åbero- pas vilka sannolikt skulle ha lett till en annan utgång i målet. Denna nya omständighet krävs och begräns- ningsregeln motiveras just av det skälet att barnet inte ska behöva riskera att bli faderlöst lång tid efter sin födelse och att barnet ska ha intresset att vara bibe- hållet sin rättsliga status som barn till en viss man.

Herr talman! Det är väldigt skönt att höra att vi är så sams när det gäller våld i familjen, hur mycket skada barnen tar som åsyna vittne och att de i så fall inte ska behöva bli föremål för vårdnad av den fa- dern. Jag bara undrar varför inte samma motioner har fått den behandling de nu får tidigare. Är det någon- ting i Marina Petterssons erfarenhet som har gjort att det nu går bra att få ett tillkännagivande? De här motionerna har alltså väckts både 2000 och 2001.

Herr talman! Det här är en motion som har väckts tidigare, och vi har genom åren sagt att det med au- tomatik inte ska innebära att vårdnaden ska övergå till någon annan eller att socialnämnden ska förordna två andra vårdnadshavare. Det finns också fall där kvin- nor har misshandlats under lång tid och där de också har dödat medföräldern. Det kan finnas andra exem- pel också där det även vid grova brott inte med auto- matik bör ske en vårdnadsöverflyttning.

Herr talman! Jag förstår den inställningen. Men det är väldigt många barn och kvinnor som har lidit väldigt mycket under dessa år och som inte har fått något stöd. Tycker Marina Pettersson att det uttalande som jag också refererade till från 1997/98 har den tyngden att domstolarna har sett detta? Måste det inte till något annat, ett tillkännagivande eller någonting, som förhoppningsvis gör att domstolarna ändrar upp- fattning? De har ju uppenbarligen inte sett detta. Vad ska vi i så fall göra åt det?

Herr talman! Jag hoppas mycket på den komman- de utvärderingen av 1998 års föräldrabalksreform, att det sker ett arbete med tydligheten i det vi lagstiftare vill och att det blir en förändring av attityder. Jag hoppas även att domstolarna på ett annat sätt ska kunna ha insikt om vårt lagarbete.