Ett stärkt nämndemannainstitut

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nr 1. Nämndemännen utgör mer än en del av rättens sammansättning. I tingsrätterna, där majoriteten av ärenden ska hanteras och där tyngdpunkten i själva dömandet ligger, är nämndemännen i majoritet. Nämndemännen utgör därför en viktig del i den svenska rättskipningen. Deras deltagande innebär att rättens kunnande breddas och framför allt att medborgarintresset får en viktig plats i rättssalen. Det är genom nämndemännen som samhället och medborgarna får en plats, en insyn, och kan påverka och delta i den dömande makten. Det finns en lojalitet inom nämndemannakåren som är värd att uppmärksamma. Ersättningen är låg. Dagarna är långa, och inte sällan är resvägen väldigt lång till tingsrätten. Inte minst beror det på att man har slagit ihop och lagt ned en hel del domstolar. Men många gånger innebär också arbetet som nämndeman ett stort känslomässigt engagemang och en psykisk påfrestning. Levnadsöden spelas upp för nämndemännen som de egentligen aldrig får en möjlighet att bearbeta. Under en kort tid får nämndemännen ett helt livsöde berättat för sig. Hur gick det för den utsatta kvinnan, för den våldtagna flickan eller för brottsoffret, som hade blivit påkört av rattfylleristen och fått sitt liv slaget i spillror? Hur gick det för den unga pojke som dömdes till samhällstjänst eller för narkomanen, som dömdes till vård? Jag vet att det är frågor som nämndemännen funderar över ganska lång tid efteråt. Det ställs alltså stora krav på nämndemännens personliga mognad och stabilitet, och därför är kraven på lämplighet viktiga i de här förslagen från regeringen. Det är också bra att det införs regler för att entlediga eller stänga av olämpliga nämndemän. Arbetet som nämndeman kräver kunnande och erfarenhet, även om nämndemännen ska vara lekmän i förhållande till de lagfarna domarna. Nämndemännen står för en lokal förankring, och det är viktigt med engagemang och verklighetsförankring i samhället. Därför är det bra att nämndemännens ersättningsnivåer äntligen kommer att höjas. Inte minst är det viktigt för att säkerställa en fortsatt god rekrytering. Det är gott och väl så långt. Men, herr talman, tyvärr innehåller regeringens proposition alldeles för få förslag. Vi i alliansen saknar ersättning till de personer som arbetar hemma och som har barn. Vi tycker att det skulle behövas en ersättning för styrkta barnomsorgskostnader när en hemarbetande mamma eller pappa ska tjänstgöra som nämndeman. I dag får de nämndemännen betala barnvakten själva. Det är ett system som vi inte tycker är rimligt. Därför vill vi yrka på en ersättning för extrakostnader. Vi saknar också ett inställelsearvode för dem som har lång resväg till tingsrätten eller länsrätten eller hovrätten. Det är precis i linje med det som Nämndemannautredningen föreslog, men det väljer regeringen att inte lägga fram förslag om. Utöver det saknar vi moderater att nämndemännen ska kunna rekryteras ur en så kallad fri kvot. Vi vill, liksom Nämndemannautredningen ville, att en femtedel av alla nämndemän ska kunna föreslås av allmänheten. Det finns ingenting i dag som talar för att helt avskaffa det politiska systemet med nomineringar, men behovet av en fri kvot är stort. Det tycker även Miljöpartiet, som går så långt att de vill ha hälften av alla nämndemän från en fri kvot. Men ändå väljer Miljöpartiet att inte stödja oss moderater, vilket känns lite märkligt. Vi tycker att det är bättre med en fri kvot på 20 % än ingen kvot alls. Det finns ett stort samhällsengagemang bland människor. Det är många som vill bidra på olika sätt, och vi är övertygade om att det skulle komma många bra namnförslag från allmänheten om man införde den fria kvoten. Nämndemän som står fria från partipolitiken skulle bidra till att öka förtroendet för rättsväsendet. Tänk om en lärare här på läktaren i dag skulle bli nämndeman! Eller tänk om en aktiv inom Farsor & Morsor på stan, Röda Korset, invandrarföreningen, Anonyma Alkoholister, jaktlaget eller KRIS skulle bli nämndeman! Eller tänk om imamen skulle bli det! Det tror vi skulle vara bra. Men dessa eldsjälar kanske inte alls är intresserade av att bli nämndemän om de får en fråga från någon i Vänsterpartiet eller från oss moderater. Varför är regeringen och Vänsterpartiet så rädda för dessa förslag när de lades fram av en enig nämndemannakommitté som satt och utredde frågan under flera års tid? Är det kanske som Leif Björnlod från Miljöpartiet skrev i sin debattartikel i Göteborgs-Posten den 7 mars i år? Där skrev han: Vi kan inte för vår del uppfatta det på något annat sätt än att Socialdemokraterna hellre låter män och kvinnor med gedigen bakgrund i det egna partiet (och som är över 65 år) vara nämndemän än att låta ungdomar från förorten, ledaren för moskén bli nämndemän. De vill hellre ha nämndemän som sover sig igenom rättegångar än personer med nya visioner, fräscha idéer och som verkligen representerar befolkningen. Så skrev Miljöpartiets talesman i de här frågorna. Vi moderater delar inte Leif Björnlods analys i alla delar. Men vi delar den när det gäller den fria kvoten. Vi moderater tycker att det är viktigt att alla nämndemän som dömer ska vara medborgare. Där delar vi inte Miljöpartiets uppfattning, men det gör vi när det gäller den fria kvoten. Därför hoppas jag och Moderaterna att Miljöpartiet står fast vid sina yrkanden och sin debattartikel och inser att en fri kvot på 20 % från allmänheten är mycket mer än ingen kvot alls.

Herr talman! Det är ett mycket gammalt institut vi har till debatt här i dag om nämndemännen. Vi har säkert alla läst och konstaterat att det åtminstone fanns på 1200-talet i äldre västgötalagen. Sannolikt har det förekommit betydligt tidigare. Det har naturligtvis förändrats genom århundraden. Inte minst under 1900-talet genomgick det ganska stora förändringar från den stora nämnden med tolv personer ned till 1983 års reform när det blev tre nämndemän med individuell rösträtt. Det är mycket positiva reformer som har tillkommit. Ändå är det väl en och annan som ställer sig frågan: Vilken roll fyller nämndemännen i det moderna samhället? Där är det glädjande att konstatera att vi i den politiska verkligheten är eniga om att det är en väldigt viktig roll som nämndemännen spelar. Det är en garanti för att det finns en samstämmighet mellan domstolarnas avgörande och den allmänna rättsuppfattningen i väldigt hög utsträckning. Det är också ett sätt att skapa förtroende för rättskipningen. Jag hör till dem som både har arbetat som domare och tillsammans med nämndemän och som advokat i rättssalen. Jag har ingen annan uppfattning än vad majoriteten här har. Det är en väldigt viktig roll som nämndemännen spelar. Det tycker jag att man ska framhäva i en debatt som vi har här i dag. Tyvärr har lokalkännedomen och personkännedomen som nämndemännen förde med sig inte samma tyngd i dag, eftersom vi har lagt ihop domstolar och man har väldigt långa avstånd. Men den finns där ändå. Den finns där inte minst i form av sunt förnuft. Man ska betona att det är någonting som allmänheten inte ser och hör. Det kommer fram under de enskilda överläggningarna, som ju sker under sekretess. Men vi kan vara övertygade om att det sker ganska mycket som nämndemännen tillför domstolarna. En fråga som vi har här i dag är hur nämndemännen ska utses. Där är vi alla överens om att vi vill ha en allsidig sammansättning av nämndemannakåren. Det är väldigt tillfredsställande att nu få in etnisk bakgrund som en av de saker man ska titta på när man utser nämndemän. Det är också väldigt bra att man har satt in i lagstiftningen lite grann om kraven på nämndemannen: omdömesförmåga, självständighet, laglydnad med mera. Vi har inom Folkpartiet diskuterat frågan om fria kvoten eller om man skulle fortsätta att utse nämndemän som det är i dag. Vi har efter många diskussioner och noggranna överväganden kommit fram till att vi tror att kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige kan fortsätta att utse nämndemännen och ta till sig en del av den debatt vi för här i dag och det som nu står i proposition och i betänkande. Vi välkomnar också att vi nu äntligen får regler om entledigande och avstängning. Tyvärr förekommer det några enstaka fall som behöver åtgärdas på det viset. När det sedan gäller nämndemännens ersättning vill jag börja med att läsa upp några rader från en nämndeman som berättar om en dag som kanske är lite extrem, men ändå. Han heter Jonny Ekbäck. Han skriver så här: "Jag startade från Vormsele för resa till Lycksele 45 km, kl 08.45 för att ansluta till den bil som avgick från Tingshuset kl 06.45 för resa till Umeå 13 mils färdväg. Tingsförhandlingarna pågick hela dagen och vi återvände till Lycksele 21.30. Jag var hemma i bostaden 22.15. Vi åt lunch i polishuset, drack fm-em. kaffe, och på kvällen före hemresan köpte vi korv i en närbelägen korvkiosk, allt ur egen ficka." Det är nog lite extremt, med tanke på att det är Norrlandsförhållanden med långa avstånd. Men vi vet alla att det finns väldigt långa tingsförhandlingar långt ut på kvällarna. När man ser detta i förhållande till den ersättning på 300 kr som nu har gällt sedan år 1989 blir det lite skrämmande. Det är fantastiskt att det finns ett så stort intresse att ställa upp som nämndeman. Det är naturligtvis glädjande att vi nu får ersättningen höjd till 500 kr. Det innebär i varje fall att vi har klarat av förändringarna i kronans värde under de här åren. Liksom Hillevi Engström saknar vi möjligheter att ersätta barntillsyn. Vi saknar också förslaget om att man skulle få särskilt inställelsearvode när man hade extra lång resväg. Det är förvånande att regeringen inte har tagit till sig de utredningsförslagen. Den allra senaste tiden har åtminstone jag blivit varse om en sak till som borde ha varit med, nämligen det så kallade förberedelsearvodet. I länsrätt och kammarrätt erhåller nämndemännen en hel mängd skrivelser några dagar före förhandlingen. De måste man naturligtvis gå igenom och förbereda sig på, och för det har man betalt. På samma sätt gör man i hovrätten till exempel i fall om vårdnad och umgänge, som ju är väldigt besvärliga fall där det också finns väldigt mycket handlingar. Men där utgår inte någon ersättning i form av förberedelsearvode, som tydligen också är på 300 kr. Hade vi haft möjlighet i dag skulle jag yrkat på att man skulle fått med det också. Vi har inte med det i handlingarna över huvud taget. Jag vill ta upp det i debatten för att det ska komma med i framtiden. Förändringarna av ersättningsvillkoren för nämndemännen är ett steg i rätt riktning. Men vi måste under den kommande mandatperioden ta några steg till och rätta till de saker som jag och Hillevi Engström nu har talat om. Herr talman! Jag yrkar slutligen bifall till reservation nr 3.

Herr talman! Betänkande JuU32 gäller ett stärkt nämndemannainstitut. Det är en titel med bra klang. Nämndemannainstitutet är viktigt och bör stärkas. Om det tycks vi vara överens allesammans. En vedertagen uppfattning är att upprätthållande av rätt och rättskipning är en grundbult i samhället. Ett rättsväsende som behandlar alla med likhet inför lagen och som också upprätthåller lagen, lagför brottslingar och ojävigt dömer åtalade i en öppen process kan inte undvaras. Det är också alldeles nödvändigt att det finns ett allmänt omfattat förtroende för rättsväsendet och då inte minst för domstolarna. För insyn, öppenhet och legalitet har vi nämndemän. En urholkning har kunnat skönjas genom att nämndemannakårens representativitet efterhand har brustit alltmer. Valbarheten har i reala termer försnävats, och den grundläggande funktionen har därför försämrats under en följd av år. Trots upprepade motioner har inte förrän nu en proposition kommit som till stor del kommer att minska problemen. Det är, för att ta till i underkant, hög tid. I betänkandet ska vi läsa att 9 % av nämndemannakåren är under 40 år. Motsvarande siffra för befolkningen är 34 %. Andelen nämndemän över 60 år är 55 %, medan deras andel av befolkningen är 32 %. Det är usla siffror som vi kan läsa om i betänkande och proposition. Det är ett misslyckat upplägg. Bättre representativitet finns det när det gäller andra grupper. Det gäller till exempel medborgare med utländsk bakgrund, där andelen i nämndemannakåren börjar närma sig densamma som i befolkningen i övrigt, 14 % jämfört med 17 %. En bidragande och kanske dominerande orsak till den uttalade bristen på yngre personer och sannolikt speciellt yngre föräldrar och företagare är hittillsvarande ersättningssystem. Äntligen, efter mycket påtryckning och flera motioner från bland andra Kristdemokraterna, föreslås nu en höjning. Att ersättningen delas upp i arvode och inkomstbortfallsersättning är helt rätt och nödvändigt. Detta ökar den reala valbarheten, och framför allt uttrycker samhället med detta betydelsen och vikten av nämndemannauppdraget. Det är nog så viktigt att markera stöd, uppskattning och tacksamhet till den som frivilligt åtar sig ett fundamentalt och ofta besvärligt samhällsuppdrag. Det är rättvist och bra. Men valbarheten ökar bara marginellt, och rättvisan får en snäv gräns. I betänkandet avstyrks förslaget att ge ersättning för de barnomsorgskostnader som uppkommer för föräldrar som tjänstgör som nämndemän. Följden blir att nämndemän som har omkostnader för barnomsorg som följd av sin tjänstgöring för samhället själva måste betala med sitt arvode, och därmed till skillnad från de andra nämndemännen blir utan egentlig ersättning för insatsen. Inställelseersättningen borde också vara en ganska självklar insats. Jan Ertsborn har tydliggjort bakgrunden till detta behov. Förslagen avfärdas raskt och enkelt med den oemotsägligt heltäckande motiveringen: "Enligt regeringen finns det för närvarande inte tillräckliga skäl att göra några ytterligare förändringar av ersättningsvillkoren." Detta är en allvarlig brist och en ful skönhetsfläck i förslaget - förolämpande, kontraproduktiv och fel. I likhet med alla övriga partier menar vi att rekryteringsunderlaget måste breddas utanför partierna. Vi menar också i likhet med utskottsmajoriteten att detta inte behöver lagregleras utan att partierna själva kan sköta det. Självklart måste dock utvecklingen följas noga så att denna vår förhoppning kommer att kunna verifieras eller i sämsta fall visa sig vara fel så att vi kan vidta åtgärder. I propositionen föreslås någon form av krav på lämplighet, vilket är bra. Att stifta lämplig lag för detta är en grannlaga uppgift. I ett avseende tycks det dock som om vi kristdemokrater har en principiellt avvikande syn jämfört med övriga. Vi menar att nämndemannen är en personlig representant för samhället som helhet och inte för en viss organisation. Vi menar att nämndemannen är vald utifrån personliga egenskaper och mot bakgrund av ett personligt förtroende och personlig lämplighet. Vi ville därför i betänkandets text markera att uppdraget är oberoende och personligt. Vi ville göra tydligt att medlemskap i parti, förening eller speciell organisation inte ska vara en förutsättning för nominering. Utskottet valde att behålla den exkluderande formuleringen på s. 9 att partierna "bör kunna klara av uppgiften att nominera personer till nämndemannauppdragen såväl från det egna partiet som från organisationer och föreningar" och med detta ge ett felaktigt uttryck för en begränsning av nämndemannauppdraget till en uppgift för föreningsmedlemmar enbart. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.

Herr talman! Vi har fått höra en del om varför det är så viktigt att de ekonomiska villkoren för nämndemännen förbättras. Men jag tycker först att man ska ställa frågan varför vi har nämndemän. Vi har fått höra lite grann om det, och vi är säkert överens om att nämndemännen har en väldigt viktig roll i rättsprocessen. Jag ska göra en sammanfattning och ange tre skäl till att vi behöver nämndemän. Nämndemännen ska bidra till att domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna värderingar i samhället. Nämndemännen ska hjälpa till att upprätthålla allmänhetens förtroende för domstolarna. Och nämndemännen är på något sätt medborgarnas insyn i domstolarnas verksamhet. För att dessa tre saker ska uppfyllas krävs det hur vi än ser det att nämndemännen speglar medborgarna i stort, inte på något exakt vis utan mer generellt, men det måste gälla alla olika delar av hur vi som människor är. Vi har olika kön, olika ålder, olika etniska bakgrunder, olika yrken och olika sociala bakgrunder. Om vi tittar på hur det ser ut i dag kan vi konstatera att könsfördelningen nu faktiskt är jämn. Och det är glädjande. Det är ungefär 50 % kvinnor och 50 % män bland nämndemännen. Precis som Olle Sandahl sade har det faktiskt börjat blir bättre när det gäller den etniska bakgrunden. 14 % av nämndemännen har en annan etnisk bakgrund mot 17 % av befolkningen i stort. Sedan är det givetvis också viktigt att gå in och se om det är många som har finsk bakgrund eftersom det då inte är riktigt samma sak som om man har utomeuropeisk bakgrund. Någon sådan statistik har jag tyvärr inte fått tag i. Men det är också viktigt att titta på vilken annan etnisk bakgrund det är fråga om. Sedan kan man diskutera om en finsk invandrare har så mycket annan etnisk bakgrund. Men de räknas i alla fall in i den gruppen. Nu kommer jag till det största problemet som jag ser det, och det är åldersfördelningen. Det är precis som Olle Sandahl sade tidigare att de som är 40 år eller yngre utgör 34 % av befolkningen men bara 9 % av nämndemännen. Om man jämför detta med den äldsta kategorin, alltså personer över 60 år, är det en majoritet av nämndemännen som har passerat 60-årsstrecket mot mindre än en tredjedel av befolkningen i stort. Och det är inte bra. Och jag är helt övertygad om att det har stor betydelse inte minst i värderingsfrågor. Med den sammansättning som nämndemannakåren har i dag kan man åtminstone ifrågasätta om nämndemännen faktiskt bidrar till att domstolarnas avgörande ligger i linje med allmänna värderingar i samhället. Och om nämndemännen inte bidrar till att domstolarnas avgörande ligger i linje med allmänhetens värderingar måste man också ifrågasätta om de bidrar till att upprätthålla allmänhetens förtroende för rättskipningen eller om det kanske till och med är så illa att det är tvärtom, att man på något sätt hjälper till att skada förtroendet. Nu tror jag inte att det är så illa, det ska jag klart och tydligt säga. Men om vi som politiska partier - det är trots allt vi som politiska partier som nominerar och utser nämndemännen, även om det senare är kommunfullmäktige som väljer - inte lyckas bättre tror jag att risken är uppenbar att förtroendet skadas. Vi ska rösta igenom ett antal förslag. De handlar till exempel om att de som inte tidigare har varit nämndemän ska få företräde och att den allmänna sammansättningen ska utökas så att det blir fler med annan etnisk bakgrund, vilket är bra, men jag tror att det är högst tveksamt om det kommer att ha så särskilt stor betydelse, tyvärr. Från Centerpartiets sida har vi ändå, efter viss tveksamhet, gått med på att ställa oss bakom de förslag som finns. Men jag tycker att det är viktigt att se hur det går efter 2006 års val. Då är det dags att nominera nya nämndemän. Hur klarar våra partier av det då? Om partierna inte klarar av att få till en bättre sammansättning av nämndemannakåren är det dags att ta upp frågan igen efter valet, när vi ser hur det har blivit. Då är vi från Centerpartiets sida inte främmande för att kanske införa den fria kvot som Nämndemannakommittén har föreslagit eller kanske en begränsning till maximalt tre mandatperioder som också har varit aktuellt. Det är våra egna partiorganisationer som måste visa att de klarar av att se till att det blir en allsidig sammansättning av nämndemannakåren, annars krävs det att vi ändrar lagstiftningen igen. Jag är högst tveksam till om den nya regeln, om att de personer som ska väljas och som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som har tjänstgjort kortast tid ska få företräde, får någon betydelse. När kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller regionfullmäktige ska utföra dessa val har ju partierna redan nominerat personer. Och partierna vet hur många platser som de har och nominerar så många personer. Och när valet ska förrättas i fullmäktige så finns det förslag på exakt lika många personer som ska väljas. Och då blir det inte aktuellt att ge någon som har kortare tjänstgöringstid företräde. Men, som sagt, vi måste titta på detta igen efter valet för att se om våra partier har klarat av sitt uppdrag. Sedan ska jag också kort säga någonting om de ekonomiska villkoren. Vi har tidigare fått höra att man ska få ersättning för barntillsyn och ett inställelsearvode när man har mer än fem mils enkel resväg till tingsrätten, hovrätten eller vilken rätt man nu sitter i. Även Centerpartiet står bakom detta. Därför yrkar även jag bifall till reservation 3 under punkt 4 om nämndemännens ersättningsvillkor.

Herr talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande 2005/06:JuU32 Ett stärkt nämndemannainstitut . Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Förslaget syftar till att skapa en mer allsidig sammansättning av nämndemannakåren. Valförsamlingen, det är alltså kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige, ska i framtiden sträva efter allsidighet inte bara beträffande ålder, kön och yrke utan även avseende etnisk bakgrund. För att uppdraget som nämndeman i ökad utsträckning ska cirkulera bland medborgarna föreslås att valförsamlingarna, om det finns flera alternativa sätt att uppnå en allsidig sammansättning, bör välja de personer som inte tidigare tjänstgjort som nämndemän eller som tjänstgjort kortast tid. Det är viktigt att vi får en nämndemannakår som speglar befolkningen. Det föreslås dessutom ett lämplighetskrav som syftar till att skapa garantier för att den som tjänstgör som nämndeman är lämplig för uppdraget, och ett lämplighetskrav införs. Dessutom skapas regler om entledigande och avstängning av nämndemän som visat sig olämpliga. Skulle en nämndeman bedömas vara olämplig för uppdraget ska beslutet om entledigande eller avstängning göras av den domstol där vederbörande tjänstgör. Herr talman! Det föreslås att lagen ska gälla från och med den 1 juli 2006. Nämndemännens arvode har diskuterats under många år, och nu kommer ett förslag om att från och med årsskiftet ska arvodet höjas från 300 till 500 kr. Det innebär en höjning för den som uppbär lön med 500 kr, eftersom det med dagens system räknas bort från den ersättning som erhålls för förlorad arbetsförtjänst. Samtliga talare före mig har tagit upp detta med kostnadsersättningen och de ersättningar som finns. Det är bara att konstatera att det här är ett första steg. Vi har inte nått längre. I nuvarande läge får vi vara nöjda med den här höjningen. Men jag delar uppfattningen att nämndemännens ersättningar bör höjas. När det gäller inställelsearvode, inläsningsarvode och barnomsorgskostnader är jag väldigt tveksam till det resonemang som förs. Vi bör också titta på hur de övriga uppdragen i kommunerna avlönas eller betalas. I min hemkommun har den som sitter i fullmäktige, kommunstyrelsen eller någon annan styrelse eller nämnd inget annat än sammanträdesersättning. De kan kanske många gånger ha väl så mycket att läsa in. Det är en sak som jag tycker tål att diskuteras. Det är naturligtvis väldigt olika i olika kommuner. Jag vet också att den kommitté som har jobbat med frågan väldigt noga har undersökt detta och kommit fram till just den slutsatsen att det varierar väldigt mycket över landet. När det gäller hur valförsamlingarna ska agera vill jag nämna att jag har varit ordförande i ett antal år i en valberedning hemma i min lokala partiorganisation. Jag ska ärligt erkänna att när man ska nominera nämndemän och förslagen kommer upp står det ofta sist på dagordningen. Man väljer ledamöter till kommunstyrelse, socialnämnd och så vidare först. Vi har väl alla fortfarande någon form av kontakt kvar med våra lokala partier hemma. Hur skulle det vara att vända på ordningen och först nominera nämndemän och sist kommunstyrelsen? Då kanske det inte skulle vara en sådan slaskpost som det oftast är i dag. Sedan håller jag med Johan Linander om att efter höstens val, när vi har nominerat och valt nya nämndemän, finns det anledning att titta på hur det här har fallit ut. Är det då så att intentionerna i propositionen inte har uppfyllts får vi naturligtvis göra en utvärdering och korrigera detta. Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Om jag inte har helt fel tror jag att det här är mitt sista anförande från den här talarstolen. Därför vill jag tacka kamraterna i utskottet för de här åren. Det har varit trevligt. Det har varit högt i tak. Vi har till och med kunnat skämta med varandra och kunnat skilja på sak och person. Det tycker jag är mycket värdefullt. När man berättar detta hemma för sina vänner och bekanta tror de att vi är som hund och katt mot varandra. Men jag säger att så är det definitivt inte, utan vi har hjärtligt roligt tillsammans oavsett partitillhörighet. Tack ska ni ha! (Applåder)

Herr talman! Det blir också sista gången vi står i de här interpellationsbänkarna. Jag kommer att sakna dig, Göran Norlander. Det har varit väldigt trevligt att arbeta med dig i de här frågorna, och andra också. Men låt mig återgå till det här ärendet. Regeringen tillsatte ju en nämndemannakommitté redan för fem och ett halvt år sedan, alltså i november 2000. Den jobbade under ganska lång tid och hade väldigt tydliga direktiv för sitt arbete. Därför blir jag väldigt förvånad när det sägs här att vi inte har nått längre på fem och ett halvt år. Socialdemokraterna har ju ändå suttit vid regeringsmakten och kunnat bereda och lägga fram mer fullödiga förslag på de här områdena där vi tycker att detta saknas. Jag skulle gärna vilja veta vad man menar när man säger att vi inte har nått längre. Är det ekonomiska orsaker till det, eller är det andra skäl som har gjort att regeringen väljer att inte lägga fram fler förslag? Min egentliga fråga handlar om den fria kvoten. En enig nämndemannakommitté föreslog ju att en kvot på en femtedel av nämndemännen skulle kunna föreslås av allmänheten för att bredda rekryteringen, insynen och legitimiteten. Jag vidhåller det jag sade i talarstolen tidigare att många människor som är engagerade i våra kommuner inte är intresserade av att ha med partipolitiken att göra. Om du eller jag kommer och frågar om de vill bli nämndemän tror de kanske de blir nominerade från ett visst politiskt parti. Vad är egentligen orsaken till att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har valt att inte ha en den här fria kvoten och få ungdomsledare, Farsor & Morsor på stan och människor från olika föreningar att ställa upp som nämndemän?

Herr talman! Jag tycker inte att det i dag finns något hinder för någon att nominera någon utifrån. Man behöver inte ha partitillhörighet. Jag vill påstå att detta är någon gammal slentrian som har funnits hos de politiska partierna. Det möter inget hinder att ta någon utifrån. Man behöver inte heller ange partibeteckning när valförsamlingen levererar in till domstolarna vilka som har nominerats. Att vi sedan inte har nått längre när det gäller den fria kvoten kan jag jämföra med ett äktenskap. I ett äktenskap får man inte alltid som man vill. Där måste man ge och ta, och så har det varit i det här fallet också.

Herr talman! Det är svårt att fortsätta efter den repliken. Det man kan säga för att avrunda den här diskussionen om rekrytering av nämndemän är att redan i direktiven som regeringen gav till kommittén 2000 handlade en viktig del om att rekrytera nämndemän som inte har bakgrund i partipolitiken. Jag vill inte tro att det är så som Miljöpartiet och Leif Björnlod skrev i sin debattartikel i Göteborgs-Posten. Det tror jag inte. Det måste finnas något annat skäl. Vi som jobbar inom partipolitiken vet ju att de flesta av våra partier är lite konservativa av sig. Har man många egna partimedlemmar som står på kö för att bli nämndemän, som har utfört ett långt och troget arbete och som är både lämpliga och trevliga, är det svårt att säga att nu får inte Kalle, Britta och Ulla vara nämndemän, utan nu tar vi de här från fotbollsklubben, invandrarföreningen, jaktlaget eller Kriminellas Revansch i Samhället i stället. Det är svårt för alla oss inom partipolitiken att välja bort våra egna företrädare till förmån för dem som inte alls har våra emblem på kavajerna. Jag tror att det ligger i sakens natur att vi hellre föreslår dem som vi jobbar nära med. Många ser det här som en möjlighet att runda av sin politiska karriär. Som jag ser det är det ett av bekymren som gör att det är svårt att få ungdomar, privata företagare eller småbarnsmammor att bli nämndemän.

Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är svårt att rekrytera ur den bredare bas som vi har föreslagit här. Men jag har uppfattningen att vi alla har en skyldighet när vi kommer hem till våra kommuner att tala om vad riksdagen har beslutat för respektive partiorganisation och då uppmana dem att verkligen följa intentionerna i det här förslaget. Om det skulle visa sig efter höstens omgång att det inte uppfylls har jag den uppfattningen att man får återkomma. Då får man kanske genom lagstiftning gå det steg som Nämndemannakommittén föreslog. Jag är också ordförande i valberedningen i kommunfullmäktige eftersom jag är fullmäktigeordförande. Där kommer jag att säga till partierna att de ska se till att följa det här. Sedan överväger jag faktiskt att vända på ordningen, som jag sade i mitt anförande, så man väljer nämndemännen först. Då ska vi se.

Herr talman! Låt mig inleda med att säga att jag uppskattar väldigt de avslutande ord som Göran Norlander hade i sitt anförande. Om jag nu lyckas återkomma till den här kammaren och fortsätter debattera domstolsväsendet i olika former så kommer jag att sakna våra debatter. Det vill jag gärna ha sagt. Till dagens ämne och varför jag begärde replik: Då är det först frågan om barntillsyn. Johan Linander tog ju fram tydligt hur fel vi har det i ålderssammansättningen. Visst skulle vi vilja ha lite yngre, och då naturligtvis föräldrar, som nämndemän. Att man ska ha ett offentligt uppdrag och vara tvungen att betala för att kunna genomföra det har vi lite svårt att förstå. Förstod jag Göran Norlander rätt att det var Norlanders egen uppfattning att vi borde rätta till det här under nästa mandatperiod när det gäller barntillsynskostnaderna?

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande är det här väldigt olika. Jag tycker inte att man kan särbehandla nämndemännen. Eftersom man har olika regler för ersättningar i olika kommuner vet jag att Nämndemannakommittén diskuterade om man skulle försöka låta domstolarna tillämpa samma ersättningsregler som kommunen gjorde. Men det går inte eftersom det är en statlig myndighet. Så det här är en väldigt svår fråga. Jag tycker att man bör sträva efter att ersätta folk så att de får en skälig ersättning för de kostnader de har. Men det är en svår fråga eftersom man har olika regler i olika kommuner. Vi får följa det här. Om nu Ertsborn blir kvar, som han själv tror i regeringsställning, vilket inte jag hoppas på, får ni en möjlighet att rätta till det här.

Herr talman! Jag är lite konfunderad över jämförelsen med kommunala ersättningar. Vi som har hållit våra anföranden här nu har väl ändå varit rätt tydliga med att vi inte vill politisera uppdragen som nämndemän. Vi vill definitivt inte att kommunerna ska in och tala om ersättningsfrågorna. Därför tycker jag att jämförelsen med vad kommunerna gör inte riktigt är på sin plats. Dessutom är det väldigt olika, som Göran Norlander sade, när det gäller ersättningsfrågorna. Det finns fullmäktigeförsamlingar som har så kallade inläsningsarvoden. Jag tog upp den frågan för att Nämndemännens riksförbund har tagit upp den alldeles nyligen, i alla fall gjort oss uppmärksammade på den. Det är klart att om man ska lägga ned ett antal timmar på att läsa in ett ärende några dagar före förhandlingen är det rimligt att man får ersättning för den biten också. Är det inte så, Göran Norlander, att även den frågan borde en kommande regering ta hand om, oberoende av om det blir borgerlig majoritet eller s-majoritet i den?

Herr talman! Jan Ertsborn, jag håller med. Vi ska inte politisera det. Jag kan ändå inte låta bli att jämföra. Om jag sitter invald i en kommunstyrelse där jag kanske har sammanträde en hel dag och det kommer en väldigt tjock lunta får jag ägna väldigt många timmar åt inläsning där också och har ingen ersättning för det. Det är den jämförelsen jag gör, inte någon politisk jämförelse. Jag har också talat med nämndemännen, med olika föreningar runtom i landet och med Nämndemannaförbundets ordförande så sent som förra veckan. När jag förklarade för honom hur vi har resonerat och att vi inte nådde längre än vad vi har gjort i dag förstod han situationen och förklarade sig nöjd. Men vi ska naturligtvis följa frågan och se om det går att förbättra.

Herr talman! Först ett tack till Göran Norlander för våra gemensamma debatter, där du har delat med dig av både visdom och humor som du har låtit stänka på oss. Herr talman! Ett viktigt inslag i domstolarnas verksamhet är lekmannamedverkan genom nämndemännens aktiva deltagande. Det är en gammal tradition i svenskt rättsväsende som vi anser fortfarande är mycket viktig att ha kvar och utveckla. Nämndemännen ska garantera allmänhetens insyn i den dömande verksamheten och ska genom sitt arbete också bidra till att medborgarnas förtroende för domstolarna är gott. För att kunna fylla dessa roller krävs att nämndemännen i sin sammansättning på ett rimligt sätt speglar hela befolkningen när det gäller så avgörande variabler som kön, ålder, etniskt ursprung och socioekonomisk situation. Vi kan inte med bästa vilja i världen påstå att nämndemännens sammansättning i dagsläget utgör ett sådant tvärsnitt av befolkningen. Det är därför mycket angeläget att vidta åtgärder för att ändra på denna situation. Nu föreliggande betänkande och propositionen som ligger till grund för det innehåller åtgärder som kan bidra till förbättringar på flera punkter när det gäller rekrytering och sammansättning. Vänsterpartiet står bakom betänkandet, har medverkat vid arbetet med propositionen och står bakom också den. Herr talman! Förslagen i betänkandet utgår från att nuvarande grunddrag behålls när det gäller rekrytering, det vill säga att de politiska partierna svarar för att ta fram lämpliga kandidater till nämndemannauppdragen. Betänkandet riktar dock en mycket tydlig uppmaning till partierna att se till att bredda rekryteringen på ett medvetet sätt. Några nya sätt att rekrytera nämndemän ur en fri kvot, som föreslogs av Nämndemannakommittén, finns inte med i detta förslag. Däremot ska regeringen, när väl valen av nämndemännen är förrättade, låta genomföra en utvärdering av resultatet vad avser ålderssammansättning, etnisk representativitet och total representativitet visavi befolkningen. Det uttrycks tydligt i betänkandet och propositionen att om den utvärderingen visar att avsedda förbättringar inte uppnåtts vad avser representativiteten ska mer genomgripande förändringar föreslås. Vänsterpartiet står i hög grad bakom också denna del av propositionen. Vi är i ett sådant läge inte alls främmande för att pröva nya former där också varianter av fri kvot kan bli aktuella. Men nu är det viktigt att aktivt verka för att partierna, genom ett förnyat och medvetet arbete, klarar rekryteringen. Särskilda informationsinsatser ska genomföras för att underlätta det arbetet. Herr talman! Propositionen innehåller förslag om förbättringar av de ekonomiska ersättningsvillkoren för nämndemän. Arvodet föreslås bli höjt, och nämndemän som är yrkesverksamma föreslås få ersättning för inkomstförlust. Dessa åtgärder har med tiden framstått som alltmer nödvändiga och bör dessutom vara ägnade att underlätta rekryteringen. Herr talman! Det finns också ett förslag som syftar till att skapa bättre garantier för att de som föreslås till uppdrag som nämndemän verkligen ska vara lämpliga. I förslaget förtydligas regler om entledigande och avstängning av personer som visat sig olämpliga för dessa uppdrag. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Vi är överens om nämndemännens vikt i rättskipningen, att det är viktigt med representativiteten och att de är en spegelbild av samhället. Så är det inte i dag. Däremot skulle jag vilja få Rolf Olssons svar när det gäller den fria kvoten. Göran Norlander nämnde att vi inte nådde längre. Jag uppfattar det som att det kanske är Vänsterpartiet som har bromsat upp möjligheten att ha den fria kvoten. Eller hur ligger det till egentligen? Det satt ju en enig nämndemannakommitté som föreslog det här, där både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna var representerade. Jag är orolig för att om Rolf Olsson och jag går ut och frågar personer som vi tycker är lämpliga om de skulle kunna ställa upp som nämndeman, så kommer många att tänka: Jaha, nu kommer Vänsterpartiet - eller Moderaterna - och frågar, och jag kommer att bli nominerad i kommunfullmäktige från det partiet. Det innebär indirekt att jag på något sätt stöder ett visst parti. Det här tycker vi är olyckligt. Vi vill få den här spegelbilden av människor som är engagerade men som inte alls vill visa vilket parti de röstar på, om de ens röstar på något. Det är en bredd vi vill åt. De flesta ska vara tagna från de politiska partierna, men vi ska öppna en möjlighet för att få en bred sammansättning. Som jag sade till Göran Norlander: Jag tror att de flesta av våra partier har svårt att säga nej till våra egna medlemmar, som jobbar och sliter i valrörelsen och inte önskar annat än att sitta som nämndeman, utan i stället säga: Nej, tyvärr, vi kommer att nominera en person som vi tror är bra som jobbar i en ideell organisation, eller en enskild person. Jag tycker också att det skulle vara viktigt om det stod tydligt i propositionen att det inte ska anges vilket parti man är nominerad från. Vi vill inte ha de där partibeteckningarna på listorna som lämnas till tingsrätten, hovrätten och länsrätten. Där ska bara framgå namn på personer som är valda av kommunfullmäktige. Då, möjligtvis, skulle man kunna komma förbi den oro jag har om att få personer utan partirepresentativitet eller beteckning, men ni väljer att avstå båda delarna.

Herr talman! Jag kan inte säga att vi som parti har varit särskilt emot eller att vi skulle ha varit bromsen för fri kvot så tydligt. Detta är ett steg som vi tar nu för att bredda rekryteringen. Som jag nämnde i mitt anförande ska också de ändrade förslagen och åtgärderna för att underlätta rekryteringen följas upp genom en utvärdering som ska belysa hur resultatet har varit av valen som kommer framöver. Visar det sig då att de här svårigheterna när det gäller att få en nämndemannakår som speglar hela befolkningen kvarstår, så måste ytterligare åtgärder vidtas. Vi är, som jag också sade i mitt anförande, inte främmande för att titta på modeller för en friare kvot. Men jag vill betona, precis som Göran Norlander, att det finns goda möjligheter för partierna i dag att rekrytera friare än bara i den egna, snäva partimedlemskadern. Man kan så att säga gå ut bredare, och själva andan i propositionen är ju att rekryteringsarbetet bör breddas - det är en direkt uppmaning till partierna att göra en sådan breddning av arbetet. Det kommer som sagt också att göras informationsinsatser i samband med de kommande valen, så det blir en uppmaning till partierna att förbättra sitt arbete därvidlag.

Herr talman! Jag tycker att jag har fört fram de flesta argumenten, men de tycks inte bita. Redan för fem och ett halvt år sedan såg regeringen bekymmer med rekryteringen. Man gav de här direktiven, och Nämndemannakommittén satt i några år och beredde frågan och lade fram ett enigt förslag om den fria kvoten. Ändå väljer Socialdemokraterna och Vänstern att pröva och se, och sedan kan vi utreda igen, och sedan kan vi ha en ny debatt här i kammaren - fastän vi alla är överens om vikten av att nämndemännen har en bred representativitet och är en spegelbild av samhället och dessutom att de här bekymren faktiskt är rätt akuta. Jag ser inga problem med att vi skulle kunna införa det här redan nu. I dag är det ju så att partierna kan nominera andra människor än de som är partitillhöriga, men partierna väljer att inte göra det. Rolf Olsson har väldigt stor tilltro till denna informationskampanj och till vad vi har sagt här i talarstolen. Men till syvende och sist: När vi sitter där på våra nomineringsmöten och det finns fler som känner sig kallade än som ska bli utvalda, då är det svårt att ta Kalle Andersson, som är aktiv i Farsor och Morsor på stan, och i stället välja bort den trogna partimedarbetaren. Tyvärr tror jag att verkligheten kommer att se ut så. Det är synd att man avstår från möjligheten med en fri kvot. Det är ju också någonting man skulle kunna ändra om det skulle gå åt skogen. Jag har faktiskt heller inte fått något argument till varför man avstår från den fria kvoten.

Herr talman! Lyssnar man på Hillevi Engström kan man få intrycket att det är onödigt med en utvärdering, för Hillevi Engström har redan bestämt hur utfallet kommer att bli. Jag är inte så pessimistisk i min syn på det här. Jag tror nog att det går att förändra också en trög verklighet genom inte bara informationsinsatser, utan jag har också en ganska optimistisk syn på den demokratiska processen ute i partierna. Finns nu den vilja fullt ut som vi har uttalat här tillsammans att se till att nämndemannakåren verkligen ska spegla hela befolkningen och att det är partiernas ansvar att se till detta, så tror jag faktiskt också att förändringar kommer till stånd ute i verkligheten. Jag är inte så ödestroende i det här som Hillevi Engström tycks vara. Låt oss nu avvakta utfallen av valen i höst, och sedan gör vi en utvärdering, och vi bestämmer oss inte i förväg för vad den utvärderingen ska visa.

Herr talman! Det har sagts mycket kloka och förståndiga saker härifrån, och jag tänker inte upprepa dem utan ska försöka tillföra någonting nytt. Men först och främst vill jag tacka Göran Norlander för kamratskapet under den tid som vi har kunnat jobba tillsammans. Din öppenhet och närhet som människa har varit väldigt stimulerande och stärkande för mig. Jag är väl medveten om att vi kan mötas i mycket hårda duster och debatter, men vi har i alla fall ändå möjlighet att ta varandra i hand efteråt och uppskatta varandra som personer. I sak har du ju givetvis oftast fel! Vi ska nu i dag diskutera nämndemannainstitutet. Jan Ertsborn talade om att det här är ett mycket gammalt instrument. Jag delar den uppfattningen. Det här är ett mycket spännande, under lång tid framvuxet system att skipa rätt i ett samhälle. Det har hela tiden haft sin legitimitet, och det tror jag känns som det viktiga. Här kommer mitt svar till Hillevi Engström, som ställde frågan till mig varför vi inte kunde tänka oss att gå med på Moderaternas reservation. Det är en legitimitetsfråga. Det här är ett gammalt instrument. Det behöver växa fram. Om vi skulle gå med den borgerliga gruppen i den här frågan så skulle vi ge ett tillkännagivande till regeringen och framtvinga det här instrumentet. Jag tror inte att det gynnar saken i sig. Jag tror att det faktiskt krävs att det växer fram. Vi har haft det här i över 1 000 år - jag tror att vi lugnt kan avvakta ytterligare fyra år innan vi gör de här förändringarna. Jag vill utveckla en tanke om domstolsväsendet, i vilket nämndemännen ingår - de svär ju faktiskt domareden, och de är helt integrerade i tingsrätternas och domstolarnas verksamhet. Jag har alltid haft svårighet att acceptera att man blandar politik med domarväsendet. Dessa två ska hållas åtskilda. Det gör de inte i det här fallet. I det här fallet är det politiska partier som faktiskt utser domare. Jag tycker att det kan ifrågasättas. Det har funnits, det har accepterats, och det har legitimitet - javisst, och det gör att man kan acceptera det. Jag skulle vilja att vi i framtiden kunde utse nämndemän på ett helt annat sätt, där de politiska partierna skulle jämställas med andra intresseorganisationer i samhället för att få fram nämndemännen. Det är därför vi vill arbeta för en betydligt ökad kvot för att nå dit, så att man kunde bygga upp det instrument som behövs i samhället för att utse nämndemän på ett annat sätt. Att det fattas beslut i kommunfullmäktige - ja, det är väl en väg vi har funnit vara lätt att hantera. Men jag skulle alltså vilja se andra förändringar, mer radikala än dem vi har här. Jag anser nämligen, precis som Olle Sandahl, att nämndemannens uppdrag är synnerligen personligt och att det bygger på förtroende i samhället. En annan sådan här sak som jag är lite fundersam över är denna: Kommunfullmäktige utser vilka som ska vara nämndemän - men de utser inte vilka som inte ska vara nämndemän, det vill säga de har inte möjlighet att ta tillbaka mandatet, utan det gör den domstol i vilken nämndemannen tjänstgör. Det är lite ovanligt. Det är normalt så att den som utser och ger mandat till en person också är den som tar det ifrån personen, om personens mandat visar sig olämpligt, men i det här fallet fungerar det inte riktigt på det sättet. Miljöpartiet har skrivit ett särskilt yttrande. I detta framkommer flera av våra synpunkter som jag också härifrån talarstolen har gett till känna. I vårt särskilda yttrande nämner vi också ersättningsfrågan. Jag tycker att det är bra att vi har höjt ersättningarna. Jag vet att det kostar ganska mycket. Jag vill i framtiden fortsätta att arbeta för att nämndemännens ersättningar ska höjas, av flera skäl. Jag vill ge nämndemännen en högre status så att det blir konkurrens om och intresse för nämndemannaverksamheten. Dessutom ska man inte ha en massa ekonomiska trösklar att ta sig över för att kunna tjänstgöra som nämndeman. Jag vet dock att vi också har ett statsfinansansvar, och det betyder att vi får göra detta stegvis ävenså.