Anf. 32 Christina Oskarsson (S)
Fru talman! Utskottskolleger och kära åhörare! I dag ska vi behandla regeringens förslag och utskottets betänkanden nr 23 om ett skärpt skadeståndsansvar för vårdnadshavare. Jag passa på att direkt yrka bifall till vår reservation som vi har gemensamt med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Den innebär att vi yrkar avslag på propositionen.
Fru talman! Den borgerliga regeringen menar att det förslag som man nu lägger fram om ett skärpt skadeståndsansvar för vårdnadshavare ska leda till minskad brottslighet i och med att föräldrar vars barn begår brott ska åläggas att betala skadestånd. Syftet med detta är att de ska skärpa uppfostrandet av sina barn.
Regeringen menar helt kort i sitt förslag att barns och ungdomars familjesituation i hög grad påverkar risken för ungdomsbrott. Regeringen hävdar också att om föräldrar inte reagerar tillräckligt starkt när ungdomar visar beteenden som strider mot grundläggande samlevnadsregler och normer eller visar bristande tillsyn är risken mycket större och särskilt hög att ungdomar hamnar i kriminalitet. Regeringen kommer med de här påståendena utan någon som helst analys av vilka orsaker som ligger bakom att ungdomar hamnar i kriminalitet.
När det här förslaget var ute på remiss efterfrågade bland annat Socialstyrelsen forskning eller någon form av utvärdering som ger stöd för förslaget. Socialstyrelsen menar att regeringen inte visar några fakta och att förslaget bara grundar sig på ett antagande.
Fru talman! Vi har anledning att påtala precis samma kritik. Men kritiken kommer inte bara från Socialstyrelsen, utan kraftig kritik har också kommit från andra viktiga remissinstanser, till exempel Lagrådet, Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten och Sveriges advokatsamfund. De ifrågasätter om de förslag som den borgerliga regeringen presenterar verkligen kommer att leda till en minskning av ungdomsbrotten.
Trots denna massiva kritik håller regeringen fast vid sin övertygelse om att bara vårdnadshavaren får betala ett rejält skadestånd kommer ungdomskriminaliteten att försvinna. Men riktigt så enkelt är det nog inte.
Fru talman! Att vara tonårsförälder innebär många glädjestunder, men det innebär också tider av oro. Det vet de flesta som har gått igenom den här perioden. Ungdomarna ska frigöra sig och förberedas för vuxenvärlden. Då är det inte helt enkelt att full koll 24 timmar om dygnet. Det kan till exempel vara så som Åklagarmyndigheten för fram i sitt yttrande över lagförslaget, det vill säga att det finns situationer där den unge gör sig skyldig till brott utan att det dessförinnan funnits några tydliga varningssignaler, till exempel från skolan om att ungdomen har skolkat, eller annan misskötsel som föräldern skulle ha kunnat reagera på.
En förälder som har gett sitt barn en god uppfostran, har satt rimliga gränser och visat ett normalt engagemang i vad barnet företar sig kan med fog fråga sig vad han eller hon skulle ha gjort annorlunda för att förhindra att det här inträffade.
Fru talman! Vår utgångspunkt är att föräldrar gör sitt bästa och ger barnen vägledning i vad som är rätt och fel efter sina egna förutsättningar. Men alla föräldrar och barn har inte samma förutsättningar. Det finns till exempel föräldrar som av olika anledningar känner sig svikna av samhället. Det kan finnas många olika orsaker som påverkar familjelivet. Det kan till exempel vara arbetslöshet som skapar oro och ängslan i familjen. Det kan vara sjukdom, och även då kan man känna ängslan över om man kan få ekonomin att gå ihop. Det kostar ganska mycket att ha tonåringar om man ska kunna ge barnen en meningsfull fritid. Det kan finnas missbruksproblem.
Det kan också finnas äldre ungdomar i familjen som är arbetslösa. Med regeringens politik tvingas de gå utan vare sig studier eller arbete i tre månader innan de får något stöd. Det påverkar naturligtvis hela familjen.
Vi menar att tillgången på jobb, utbildning, bra boende och trygghet i livets olika skeden kan utgöra skillnaden mellan att hamna i utanförskap, frustration och kriminalitet och att få möjlighet att vara en medborgare som kan bidra till det gemensamma. Detta synsätt utgör en stor skillnad mellan det rödgröna alternativet och den borgerliga regeringen som tycks blunda för kriminalitetens orsaker och bara för en politik för ökade klyftor mellan människor.
Fru talman! Tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet står vi socialdemokrater för en politik som tydligt agerar mot brottslighet och dess orsaker. Varje människa har ansvar för sina handlingar. Redan i dag finns det lagstiftning som innebär att vårdnadshavare som brister i tillsynen kan få betala skadestånd om barnet eller ungdomen gör något brottsligt.
När ett brott begås är det viktigt att samhället reagerar och att det sker snabbt. All kriminalitet är ett misslyckande. Vi menar att det vore mycket bättre om den borgerliga regeringen såg till att de verktyg som finns i dag verkligen fungerar.
Riksrevisionen har nyligen granskat hanteringen av unga lagöverträdare, och det är ingen positiv läsning. Undersökningen gäller 2007 och delvis 2008 och 2009. Granskningen visar att varken regeringen eller de ansvariga myndigheterna lever upp till de mål och krav som ställs på hanteringen av unga lagöverträdare. Handläggningstiderna överskrids i mer än vart tredje fall. Lagföringen minskar och återfallen ökar efter att ha minskat under flera år. Uppföljningen är dålig, vilket gör att det är svårt att återkoppla och analysera problemen. Inte heller fungerar kravet på att det ska vara en särskilt utsedd person i myndigheterna som hanterar de här ungdomsärendena.
Den borgerliga regeringen har tydligt brustit i sin skyldighet att sätta upp mål, prioritera dessa och ställa krav, trots att de varit medvetna om att tidsfristerna inte har upprätthållits.
Under våren 2006, när vi fortfarande hade möjligheten att påverka, genomfördes en större reform för unga lagöverträdare just för att stödja ungdomar som hamnat i kriminalitet. Den innehöll bland annat ungdomstjänst, medling och särskilt stöd, men det har visat sig att många kommuner inte har genomfört något av detta. Att kommunerna brister hämmar det förebyggande arbetet.
Det mest effektiva sättet att bekämpa brottslighet är att se till att det aldrig inträffar, inte minst viktigt för brottsoffren. Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter insatser på samtliga nivåer i samhället och att det finns resurser att stötta vårdnadshavare och ungdomar som behöver hjälp. Barn och unga behöver en trygg uppväxt med en meningsfull fritid. Det kräver resurser till skola, idrott, fritidsverksamhet, fältassistenter, sommarjobb till unga och ett drogförebyggande arbete värt namnet.
Under den borgerliga regeringens tid har kostnaderna för försörjningsstödet ökat i nio av tio kommuner. Det är mycket på grund av hög arbetslöshet, inte minst bland ungdomar. Den borgerliga regeringen har sänkt ersättningarna i både a-kassan och sjukförsäkringen. Det leder till att många har svårt att klara ekonomin och behöver försörjningsstöd. Och det är inte särskilt svårt att räkna ut att kommunernas budgetar inte räcker till allt och att det förebyggande arbetet för att förhindra ungdomsbrottslighet då blir lidande. Dessutom har regeringen aviserat att det inte blir några ytterligare pengar till kommunerna, utan de vill i stället fortsätta skattesänkarfesten för dem som redan har det bra.
Fru talman! Vi menar att det finns en uppenbar risk att regeringens förslag framför allt kommer att slå mot familjer som redan har stora problem eller knappa ekonomiska marginaler. Jag vet egentligen inte vilken värld ni borgerliga ledamöter lever i. Men jag minns väldigt väl min egen situation som ensamstående mamma med två barn och en låg lön. Jag hade aldrig haft möjlighet att betala ett skadestånd på vare sig 5 000 eller 8 000 kronor om mina barn hade gjort något brottsligt, hur gärna jag än hade velat göra rätt för mig. Och inte ens med regeringens skattesänkningar hade det gått ihop, eftersom de som tjänar mest också har fått mest.
Fru talman! Risken är stor att föräldrarna inte kan betala och i stället hamnar hos kronofogden, som i sin tur innebär svårigheter att få nödvändiga lån, teckna telefonabonnemang eller hitta en bostad, och detta drabbar ju även övriga barn och ungdomar i familjen.
Fru talman! Slutligen vill jag återigen yrka bifall till vår reservation och uppmana den borgerliga regeringen att se till att de verktyg som finns i dag fungerar bättre, i stället för att presentera en lagstiftning som försvårar arbetet med att förhindra att ungdomar hamnar i kriminalitet.
I detta anförande instämde Egon Frid och LiseLotte Olsson (båda v).