Ersättningsrättsliga frågor

Fru talman! Våra småföretagare är Sveriges rygg- rad. Alla håller säkert med och säger sig värna om dem. Men för mig ställer sig Socialdemokraterna kallsinniga och är direkt småföretagarfientliga. Utskottet delar vår uppfattning om betydelsen av det allmännas skadeståndsansvar och vikten av effek- tiva, ändamålsenliga regler men ser inte för närvaran- de att några lagregler är påkallade. Fru talman! Jag undrar vad Douglas Borg skulle säga om det. Douglas Borg arbetade för 18 år sedan som vaktmästare. Han hade ett litet företag för kän- distransporter vid sidan om. Vid en skatterevision hos hans huvudsakliga kund drogs även Douglas Borg in i skatteärendet. Skattemyndigheten bedömde att Borg var anställd hos sin huvudsakliga kund och överförde alla avdrag han gjort för företaget under fyra år till lön, vilket gav honom en personlig skatteskuld på närmare en halv miljon kronor. Borg gick i personlig konkurs och hans arbetsredskap, en bil, konfiskera- des. När en person går i personlig konkurs får hon inte något förstahandskontrakt på en lägenhet, inte något telefonabonnemang eller ens något bankkonto. Den personen betraktas helt enkelt som en lägre stående människa. Först efter 18 år och 8 advokater fick Douglas rätt mot staten. Trots vinsten blev Borg inte särskilt glad. Han säger: "Jag är i dag en människa som blivit be- stulen på den bästa tiden i mitt liv. I stället för att ägna kraft och tid åt att bygga upp ett företag har jag brutits ned både fysiskt och psykiskt." Borgs ombud har nu lämnat in ett skadeståndsan- språk till Justitiekanslern. Frågan är om han hinner få något skadestånd innan han dör. Det värsta är att det jag nu tagit upp inte är det enda exemplet. På skatteområdet och även på miljö- området finns ytterligare ett antal exempel som jag skulle kunna berätta om. Vi anser att en person inte ska straffas förrän hon fälls i sista instans. Det är en av 53 punkter som de borgerliga partierna har presenterat för att förbättra klimatet för företagandet och tillväxten. Med anledning av de brister i systemet som före- ligger vill vi ställa tre anständighetskrav: 1. Skydda företagare och andra människor mot rätt- sövergrepp som det jag nämnde ovan. 2. Skapa en situation där staten bättre än i dag tar sitt skadeståndsansvar vid rättsövergrepp. 3. Medverka till att förlikningsförhandlingar och skiljedomsförfarande snabbt inleds mellan staten och företagare. Ett välfärdssamhälle värt namnet måste också va- ra ett rättssamhälle som garanterar sina medborgare skydd mot kränkningar. I vårt samhälle verkar dock myndighetsoffer ha hamnat vid sidan om rättvisans skydd. Myndigheter och myndighetspersoner är na- turligtvis inte ofelbara. Det begär ingen heller. Dock borde det vara självklart att all felaktig myndighets- verksamhet ska föranleda ett rimligt skadeståndsbe- lopp till drabbade medborgare. Så sker inte alltid i dag. I många fall har myndigheternas felaktiga be- handling av småföretagare lett till konkurser, person- liga tragedier och långdragna juridiska tvister. Människor och företag i Sverige måste uppenbar- ligen skyddas mot stat och myndigheter. Detta är ett skrämmande faktum. Varför kan vi då inte enas om att göra något åt saken nu, när alla ändå håller med? Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation nr 5.

Fru talman! Inför behandlingen av de ersättnings- rättsliga frågorna har vi i lagutskottet arbetat i en särskilt upprättad utvärderingsgrupp för att på så sätt få möjlighet att fördjupa oss i frågorna än mer. För oss som suttit i gruppen har detta varit av stort värde i det gemensamma utvärderingsarbete som vi genom- fört med excellent bistånd från våra mycket kompe- tenta medarbetare vid lagutskottets kansli. Det är väldigt speciellt att man får möjlighet att jobba på olika sätt i riksdagen och i utskott. Det sätter jag stort värde på. Vi i Vänsterpartiet står bakom två reservationer och ett särskilt yttrande. Jag vill först lyfta upp frågan i reservation nr 1 om överfallsskyddet i hemförsäk- ringen. Denna fråga, fru talman, är av stor betydelse. Det gäller i synnerhet det sätt som försäkringsbolagen reglerar ersättningen för skador orsakade av våld mot kvinnor på. Försäkringsbolagens undantag från överfallsskyd- det i villkoren för hemförsäkringen utgör en diskri- minering mot kvinnor, eftersom det är klart vanligare att kvinnor utsätts för våld i hemmet av män än tvärt- om. Härigenom legitimerar försäkringsbolagen en ordning med bristande jämställdhet som man skarpt måste reagera mot. Vi i Vänsterpartiet menar att det är av största vikt att försäkringsvillkoren tar hänsyn till och speglar mäns och kvinnors situation. Sveriges Försäkringsförbund säger att det är en bärande princip på försäkringsområdet att hemförsäk- ringen skyddar den försäkrade och hans eller hennes närmaste, som är bosatta på samma adress, men er- sätter inte skador man orsakat varandra inom kretsen, t.ex. genom våld. Anledningen till denna princip, säger Försäkrings- förbundet, är bl.a. att det är svårt att utreda sådana försäkringshändelser, och att försäkringsbolagets regressmöjlighet skulle leda till att den ekonomiska förlusten stannade i just den krets som försäkringen är avsedd att skydda. En särskild försäkring för skador som orsakats av våld i hemmet skulle, enligt Försäk- ringsförbundet, förmodligen bli dyr med hänsyn till risken för missbruk. Fru talman! Vi tror inte att missbruket av försäk- ringsskyddet skulle skilja sig från missbruk av andra typer av försäkringar, och det finns inga som helst belägg för att personer frivilligt skulle utsätta sig för misshandel och våldtäkter bara för att lura till sig ersättning från sitt försäkringsbolag. Att Anna skulle be sin man Jerker att slå henne för att hon sedan skulle få ersättning från försäkringsbolaget menar vi är otänkbart. Vänsterpartiet vill i stället att regeringen åter- kommer till riksdagen med förslag som inte gör det möjligt att i försäkringsvillkoren ha undantag från överfallsskyddet i fråga om våld i hemmet som utöv- as av närstående. Jag yrkar bifall till reservation nr 1. En annan viktig fråga, där vi har reserverat oss tillsammans med Centerpartiet, är de trafikskadades underläge gentemot försäkringsbolagen. Centerparti- ets Viviann Gerdin, som har varit med och skrivit motionen, kommer att utveckla detta. Jag vill ändå beröra frågan lite. Från Vänsterpartiets sida tycker vi att det är pro- blematiskt att försäkringsbolagen har tillgång till flera läkare vid bedömningen och att bolagen numera säl- lan beviljar juridiskt ombud till de drabbade. Den beroendeställning som finns mellan försäk- ringsbolagets läkare och försäkringsbolaget, och att denna läkares bedömning ofta får fälla avgörandet vid oenighet i bedömningen mellan honom eller henne och den behandlande läkaren, är något problematiskt. Det är också anmärkningsvärt att försäkringsbolagets läkare i sin funktion som sakkunnig inte står under tillsyn av Socialstyrelsen. Fru talman! Vi i Vänsterpartiet vill att det tillsätts en utredning som uppmärksammar och ser över den roll som försäkringsbolagens egna läkare har vid skaderegleringen. Detta bör ske utifrån de punkter jag har lyft fram. Ett annat vänsterpartiyrkande som behandlas i betänkandet rör pensionsförsäkringar och att dessa är könsdiskriminerande. Kvinnor betalar lika mycket i premie som män, men får ut ett lägre belopp per må- nad i pension. I denna fråga är utskottet enigt, fru talman. Jag vill bara understryka utskottets ställningstagande som innebär att vi utgår från att regeringen och försäk- ringsbranschen ska överväga att Sverige ska verka för könsneutrala premier i EU och internationellt. Vi anser också att en utredning bör granska om pen- sionsrätter för tjänstepensioner ska kunna ingå i bo- delning mellan makar och registrerade partner. Vidare, fru talman, förutsätter utskottet att försäk- ringsbolagen tar till sig och överväger de av Försäk- ringsförbundets förslag som riktar sig till försäkrings- bolagen, nämligen att bolagen bör skapa könsneutrala ålderspensionsförsäkringar när det gäller försäkringar med kort utbetalningstid, och att bolagen bör förbättra informationen kring pensionsförsäkringar. Fru talman! De åtgärder och förändringar som vi efterlyser är viktiga, och vi har också lyft upp dem i våra motioner. Från Vänsterpartiets sida kommer vi givetvis att följa utvecklingen på området för att sna- rast nå en icke-diskriminerande ordning. Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga något om patientskadelagen. Vi har tillsammans med Kristde- mokraterna ett särskilt yttrande om detta. Vi vill spet- sa till utskottets majoritetstext där ett enigt utskott vill att Riksdagens revisorer ska granska patientskadela- gen mot bakgrund av att Socialdepartementet ännu inte har påbörjat någon granskning. Med hänsyn till det angelägna i ett fullgott pati- entskydd i detta och andra hänseenden vill vi under- stryka vikten av att Riksdagens revisorers granskning kommer i gång och leder till resultat så fort som möj- ligt. Med detta, fru talman, vill jag säga att vi i Väns- terpartiet står bakom alla våra reservationer och det särskilda yttrandet, men för tids vinnande har jag yrkat bifall bara till reservation nr 1. I övrigt står vi bakom utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nr 3 under punkt 5. Reservationen handlar om utvidgat ansvar för tra- fikförsäkringen. I dag är skadeståndsansvaret delvis kopplat till trafikförsäkringen, men också till mycket stor del till det allmänna försäkringssystemet. En utvidgning av ansvaret för trafikförsäkringen, som vi förordar i reservationen, skulle medföra rakare rör mellan trafikolyckor och skador i samband med dessa och den som står för den huvudsakliga försäkringen och därmed ersättningarna. En sådan ordning skulle givetvis ge högre premier för försäkringstagarna. Den höjningen skulle delvis kompenseras med en sänkning av fordonsskatten. Försäkringsförbundet presenterade 1996 en rap- port som deklarerade att det skulle vara ett realistiskt alternativ att överföra det ekonomiska ansvaret för inkomstförlust vid personskada och rehabilitering under yrkesaktiv tid. Utskottet ansåg vid den tid- punkten, med anledning av rapporten, att det var positivt att frågor om försäkringars möjligheter att ge incitament till skadeförebyggande åtgärder aktualise- rats på senare år. Nu har frågan utretts på nytt inom Personskade- kommitténs ram. Majoriteten i kommittén har därvid kommit fram till att inte förorda ett utvidgat ansvar för trafikförsäkringen. Kommittéledamöterna från de fyra borgerliga partierna har kommit fram till en motsatt ståndpunkt, och de har därför reserverat sig i kommittébetänkandet. I reservationen anförs att om den obligatoriska trafikförsäkringen ges utökat ekonomiskt ansvar för personskador i trafiken bör detta leda till att medbor- garna och det allmänna får en klarare bild av de sam- lade kostnaderna för trafikskadorna. Samtidigt hän- förs de verkliga kostnaderna till det ställe där de hör hemma, och försäkringsbolagens intresse för att i olika former medverka till att stärka säkerheten i trafiken ökar, eftersom en större del av de samlade skadekostnaderna belastar just trafikförsäkringen. Kristdemokraterna har länge förordat en reforme- ring av det svenska systemet och därvid framhållit det finska trafikförsäkringssystemet som en möjlig mo- dell. Det är ett system som tycks fungera bra. En viktig effekt av detta system skulle bli att tra- fikanter med många skadefria år fick högre bonus och lägre försäkringskostnader, medan grupper med mycket skador fick bära en större del av sina skade- kostnader. Därmed skulle det uppstå en positiv effekt som skulle leda till större försiktighet i trafiken, efter- som man skulle sträva efter att få en lägre försäkring- spremie, som ju skulle bli följden av fler skadefria år. Detta skulle därmed också bli ett stöd för den antagna nollvisionen om antalet dödade och svårt skadade i trafiken. Fru talman! Jag vill också säga några ord om pati- entskadelagen med anledning av motion L238. I mo- tionen framhålls att det förekommer att patienter drabbas av skador inom sjukvården i form av smittat blod, men att de får kännedom om skadan först sedan preskriptionstiden för ersättningskravet gått ut. I likhet med motionären anser vi kristdemokrater att preskriptionsreglerna i patientskadelagen bör ses över och ändras så att det i dessa speciella fall finns en säkerhetsventil som ger en välvillig tolkning till de drabbades fördel - också för dem som smittats lång tillbaka i tiden. Liknande motioner behandlades förra året av lag- utskottet, varvid anfördes att revisorernas förstudie angående granskning av patientskadelagen borde avvaktas. Granskningen skulle vara klar i slutet av 2001. Riksdagens revisorer beslutade dock i septem- ber att inte gå vidare med granskningen eftersom Socialdepartementet hade för avsikt att företa en liknande granskning. En sådan granskning har alltså inte påbörjats. Lagutskottet har därför på nytt föresla- git Riksdagens revisorer att patientskadelagen nu ska bli föremål för deras granskning. Kristdemokraterna har med anledning av lagut- skottets begäran om granskning inte reserverat sig utan nöjt sig med ett särskilt yttrande, men jag vill ändå till slut poängtera att det enligt vår mening är mycket angeläget att en sådan här granskning snarast kommer till stånd.

Fru talman! Åhörare! Jag vill i mitt anförande ta upp det som gäller trafikskadeärenden. Jag vill börja med den mycket viktiga fråga som gäller handlägg- ning av trafikskadeärenden. Det är en mycket märklig situation som råder i dag, att försäkringsläkare eller sakkunnigläkare inte står under Socialstyrelsens eller Ansvarsnämndens tillsyn. Det gör däremot en läkare som möter och behandlar en patient som skadas. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en läkare som ska vara rådgivare i medicinska frågor till sin uppdragsgivare, försäkringsbolaget, inte kan ställas till svars för sina bedömningar. Det är otillfredsstäl- lande att någon först kan göra en bedömning av en patient man inte träffat och sedan inte behöver stå till svars för den medicinska bedömningen. Ovanpå detta framkommer också att vissa sak- kunnigläkare ägnar en oerhört kort tid åt bedömning av den skadade patienten. Många skadade och anhö- riga för en mycket ojämn kamp när det råder me- ningsskiljaktigheter mellan dem som skadats och försäkringsbolagen. Speciellt svårt har det varit för många som har drabbats av hjärnskador av varierande grad. Försäkringsläkarna är faktiskt i praktiken tjänste- män med nuvarande bestämmelser. Men de är också medicinska rådgivare, och deras ord väger väldigt tungt inom försäkringsbolagen. Dessutom har dessa läkare inte att förglömma en beroendeställning i för- hållande till sin arbetsgivare. Sakkunnigläkarnas bedömningar påverkar helt naturligt uppdragsgiva- rens kostnader. Den kopplingen tycker jag är mycket besvärande. Jag anser att det är en brist i lagstiftningen att för- säkringsläkarna kan friskriva sig från ansvar för sina medicinska utlåtanden. Som det nu är kan de agera ganska fritt utan någon större insyn från någon utom- stående. Det här känns inte rätt, och jag och Center- partiet efterlyser en förändring. Ett första steg är att ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över försäkringslä- karnas medicinska ansvar. Övriga läkare inom sjukvården står under Social- styrelsens tillsyn. Varför inte försäkringsläkarna? Den behandlande läkaren utsätts för en ganska omfattande granskning. Utöver behandling är det också medicinering och intygsskrivande som synas. Jag skulle gärna vilja ha svar på den här frågan från majoriteten, frågan om varför dessa två läkargrupper ska tillåtas fortsätta verka under vitt skilda förhållan- den. Det finns i dag ingen majoritet för det här försla- get. Det finns en reservation som Centerpartiet och Vänsterpartiet står bakom. Jag tycker att sakkunnig- läkare och försäkringsläkare måste omfattas av sam- ma medicinska krav som behandlande läkare. Som det är i dag finns det faktiskt en väldigt stor risk att det sker en del godtyckliga bedömningar. Även rätten till ombud för de skadade har begrän- sats under senare år. Nu är det mer försäkringsbola- gens egen välvilja som avgör om ersättning för ett ombud ska lämnas. För de skadade som inte själva har ekonomiska möjligheter att bekosta juridisk hjälp är det mycket svårt att överklaga försäkringsbolagens beslut. Jag har i en motion påpekat de problem som råder i dag, och Centerpartiet står också bakom den motionen. När det gäller trafikskadeärendet vill jag avsluta med att yrka bifall till reservation 4. Sedan vill jag också ta upp det som gäller småfö- retagarnas försäkringsskydd. Småföretagare har de senaste åren drabbats av återkommande inbrott och stölder. Det har lett till väldigt stora påfrestningar för hela deras existens, och det hotar hela verksamheten. Företagen får extra kostnader för självrisken på försäkringarna efter upprepade inbrott. Det finns också flera företag, främst i storstäderna, som nekas fortsatt försäkringsskydd. De omfattande ersättning- arna för skador och stölder till de utsatta företagen har medfört att flera försäkringsbolag har fått kalla fötter. De anger att de helt enkelt inte är intresserade av att försäkra småföretagarna, vilket jag tycker är fruktansvärt. Alla har vi ju ett behov av att kunna försäkra oss mot eventuella händelser som vi inte påverka. Det som har framkommit i samtal med represen- tanter för försäkringsbolagen är att man tycker att bristen på utredningar av inbrott och stölder inte har hög prioritet. Utan brottsutredningar och fastställande av vad som ligger bakom de här brotten har det suc- cessivt blivit så att försäkringsbolagen inte längre är intresserade av att teckna försäkringar för de utsatta småföretagen. Jag tycker att det leder till att brottsligheten legi- timeras när inte insatser sätts in för att bekämpa brotten. Det blir lite vilda västern över det hela. Jag vill därför yrka bifall till reservation 2, som rör små- företagarnas försäkringsskydd. För övrigt nöjer jag mig med att instämma i Centerns reservationer och övriga ställningstaganden.

Fru talman! Vi behandlar nu lagutskottets betän- kande LU10, där olika försäkrings- och skadestånds- rättsliga frågor tas upp. När det gäller en del av de försäkringsrättsliga frågorna har vi, precis som Tasso Stafilidis nämnde, jobbat i en särskilt tillsatt utvärderingsgrupp. Där har vi haft möjlighet att träffa företrädare för Konsu- menternas Försäkringsbyrå, Riksförbundet för Trafik- och Polioskadade, Sveriges Försäkringsförbund och Finansinspektionen. Jag tycker, precis som Tasso, att det har varit ett jättebra sätt att jobba för att skaffa information och kunskap i de här frågorna, som många gånger är mycket svåra att sätta sig in i. Jag vill också rikta ett tack till kanslipersonalen, som nu sitter här på podiet, för de fina anteckningar som har förts i den här grup- pen. Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reser- vationer med hänsyn till att det i Regeringskansliet pågår, och har länge pågått, ett omfattande arbete med att ta fram en ny försäkringsavtalslag som ska ersätta den som nu gäller, och den gäller sedan 1927, om jag har rätt datum. Den nya lagen ska också om- fatta konsumentförsäkringslagen. Den här nya lagen ska bli en samlad lag för för- säkringsavtalsrätten, och den ska bl.a. innehålla - individuell konsumentskadeförsäkring, företags- försäkring och personförsäkring, - gruppskade- och gruppersonförsäkring samt - kollektivavtalsgrundad skade- och personförsäk- ring. Jag vill också inledningsvis påminna om att vi från den 1 januari i år har en del lagändringar när det gäller bl.a. ersättningen för ideell skada, som ger en utvidgad möjlighet att få skadestånd. Fru talman! Jag kommer nu att ta upp de reserva- tioner som finns i betänkandet, och jag börjar med den om överfallsskyddet i hemförsäkringen. Vänster- partiet har påpekat att försäkringsbolagens undantag i villkoren för hemförsäkring just när det gäller över- fallsskyddet utgör en diskriminering mot kvinnor. Jag kan till fullo instämma i att det vore önskvärt att överfallsskyddet gällde fullt ut i hemförsäkringen. Men efter att jag har lyssnat på de olika försäkrings- förbunden, som vi har träffat, kan jag lättare förstå anledningen till att det ser ut som det gör i dag. Hemförsäkringen gäller, precis som tidigare har sagts, alla personer som är folkbokförda på samma adress, och det är bra och smidigt på många sätt. En hemförsäkring omfattar normalt en personförsäkring vid överfall, och man kan få ersättning vid per- sonskada efter misshandel under förutsättning att försäkringstagaren och den som utövat misshandeln eller våldtäkten, om det handlar om det, inte är skriv- na på samma adress. Anledningen till att hemförsäkringen är utformad på det här sättet är, precis som vi hörde tidigare, att det är svårt att utreda sådana här försäkringshändelser som inträffar inom den s.k. familjen, och när försäk- ringsbolagen ska utkräva ersättning eller regressa, som det heter med ett finare ord, mot den som har utfört misshandeln blir det ju de personer som försäk- ringen är avsedd att skydda som ska ersätta försäk- ringsbolaget. Men dörren är dock inte helt stängd för att man ska få ersättning även om man bor på samma adress som den som har utfört brottet. Om man har en olycksfallsförsäkring kan ersättning utgå från den. Jag är kollektivt försäkrad och tycker att det är en jättebra form. Om jag skulle råka ut för en sådan här händelse har jag alltså i och med min fackförenings- avgift möjlighet att få ersättning från min olycksfalls- försäkring, så dörren är inte stängd. Man kan också få ersättning från Brottsoffermyndigheten. Jag vill ändå säga att jag har en känsla av att hela utskottet tycker att det här är en viktig fråga som vi naturligtvis måste fortsätta att jobba med, och den får tas med och bevakas i det pågående arbetet med den nya försäkringsavtalslagen, som jag nämnde. Då går jag över till nästa reservation. Det är Cen- terpartiet och Folkpartiet som tar upp problematiken med att vissa småföretagare nekas att teckna försäk- ring. De kräver, som vi hörde nyss, att en utredning ser över försäkringsbolagens praxis i syfte att förbätt- ra småföretagarnas försäkringsskydd. Jag instämmer med Viviann Gerdin. Det är ett stort problem att försäkringsbolagen nekar vissa fö- retagare att teckna försäkring eller att de sätter premi- en så högt att det blir ekonomiskt omöjligt att teckna försäkring. Vi har också hört talas om att vissa verk- samheter är mycket mer skadedrabbade än andra. Vi kan ta uraffärerna som exempel, som generellt, enligt uppgift, nekas försäkring. Det är naturligtvis viktigt att det görs en individuell bedömning av varje försäk- ringsärende. I det här sammanhanget kan jag också nämna att Sveriges Försäkringsförbund arbetar i ett projekt tillsammans med Svensk Handel där man ska ta fram information till företagarna om hur man ska kunna undvika brott genom olika skadeförebyggande åtgär- der. Det är viktigt att även småföretagarnas försäk- ringsmöjlighet tas med i det pågående arbetet med försäkringsavtalslagen. Som den är skriven i dag kan man nekas att teckna försäkring, och det har med kontraheringsplikten att göra. Det är sådant som kan ses över nu när vi ska jobba med en ny försäkrings- avtalslag. Nästa reservation är från Kristdemokraterna. Personskadekommittén överlämnade i januari sitt betänkande Samordning och regress - Ersättning vid personskada till Justitiedepartementet. Kommitténs förslag är nu under beredning, och regeringen har för avsikt att komma med en proposition under året till riksdagen. Därför tänker jag i dag inte mer ingående ta upp reservationen om att den obligatoriska trafik- försäkringen ska ges ett utökat ansvar för personska- dor i trafiken. Den debatten får lagutskottet ta när propositionen kommer. Vänsterpartiet och Centerpartiet tar i en gemen- sam reservation upp handläggningen av trafikskadeä- renden och pekar bl.a. på den beroendeställning som finns mellan försäkringsbolagens läkare och försäk- ringsbolaget samt att försäkringsbolagens läkare, när de är sakkunniga, inte står under tillsyn av Socialsty- relsen. Fru talman! Under 1998 genomförde Finansin- spektionen på uppdrag av regeringen en undersökning av personskaderegleringen inom försäkringsområdet. Anledningen till att regeringen gav det här uppdraget var just att det hade framkommit att handläggningsti- derna i vissa skadefall hade blivit betydligt längre och att det är ett problem för många personer som har blivit skadade i trafiken. Finansinspektionen har överlämnat en rapport till regeringen med förslag till förändringar för att förkorta handläggningstiderna, och den är nu under beredning i Regeringskansliet. När det gäller de bedömningar som görs av för- säkringsbolagens sakkunniga läkare och av den läkare som har behandlat försäkringstagaren har viktiga synpunkter också framförts av bl.a. Riksförbundet för Trafik- och Polioskadade. I det här sammanhanget kan nämnas att Högsta domstolen förra året gjorde vissa principiella uttalan- den just i fråga om värderingarna av de bedömningar som har gjorts av de sakkunniga läkarna hos försäk- ringsbolagen och av den läkare som har behandlat försäkringstagaren. Domstolen pekar bl.a. på vikten av att man för noggranna journalanteckningar, så att en rättvis be- dömning kan göras. Man säger också att det rent principiellt inte finns anledning att ge försteg åt den ena eller den andra läkarens bedömning. Också här har vi förståelse för den framförda kritiken när det gäller försäkringsbolagens läkares roll och ansvar. Vi anser att det finns skäl att se över och överväga ruti- ner för hur försäkringsbolagen bedömer de medicins- ka utredningarna och hur de värderar de bedömningar som görs av försäkringsbolagens läkare och den be- handlande läkaren. Likaså tycker vi att frågan om att försäkringsbolagens läkare inte står under tillsyn av Socialstyrelsen ska tas med här. Detta kan lämpligen tas upp i samband med att förslagen i Finansinspek- tionens rapport bereds vidare. Moderaterna tar i en reservation upp det allmän- nas skadeståndsansvar och hänvisar bl.a. till att offer för felaktiga myndighetsåtgärder har hamnat vid sidan av rättvisans skydd och att regeringen bör vidta åtgärder i syfte att skydda företagare mot rättsöver- grepp. Skadeståndslagen innehåller inte några särskilda regler för företagare. Det är alltså samma regler som gäller för en företagare som för vilken annan person som helst som har rätt till ersättning för personskada. Däremot innehåller skadeståndslagen särskilda regler om arbetsgivarens s.k. principalansvar, vilket innebär att en arbetsgivare är ansvarig för person- eller sakskada som vållas av en arbetstagare genom fel eller försummelse i tjänsten. Arbetsgivaren ansva- rar också för ren förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon fått person- eller sakskada, om en anställd vållat ska- dan genom brott. Även offentliga arbetsgivare inne- fattas. Är det frågan om fel eller försummelse som begåtts vid myndighetsutövning, t.ex. om en myndig- het har lämnat felaktiga upplysningar eller felaktig rådgivning, ansvarar det allmänna för person- och sakskada och även för ren förmögenhetsskada. Den här regeln finns inskriven i skadeståndslagen sedan den 1 januari 1999, och den gäller all informa- tion. Den är alltså inte begränsad till myndighetsin- formation. Om det uppstår tvistigheter i sådana fall ska man bl.a. ta hänsyn till vad upplysningen eller råden som givits handlar om och om frågan ligger under den myndighetens verksamhetsområde. Det är naturligtvis viktigt att det finns effektiva och ändamålsenliga regler. Där har vi ingen annan åsikt. Det är viktigt att regeringen följer tillämpning- en av de här reglerna och återkommer till riksdagen om det skulle finnas behov av lagändringar, precis som Petra Gardos sade i sitt anförande. Eftersom Folkpartiet inte finns här tänker jag inte säga något om deras reservation. Min talartid är ute. Fru talman! Jag vill avsluta med att säga jag har fått uppgifter om att Socialdepartementet kommer att besluta om direktiv till en översyn av patientskadela- gen nu i maj, och det ska inte bli försenat. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och av- slag på samtliga reservationer.

Fru talman! Det var en glädjande information vi fick att Socialdepartementet äntligen har kommit till skott efter ett tillkännagivande från lagutskottet för två år sedan. Det är väldigt länge sedan. Fru talman! Det fanns risk för att jag tidigare lät väldigt heteronormativ när jag tog upp exempel om att kvinnor oftast är utsatta för våld i hemmet. Frågan om försäkringsskyddet för personer som blir utsatta för våld hemmet handlar ju om alla närstående, oav- sett om det är våld mellan två män, två kvinnor eller en kvinna och en man. Jag är väldigt glad över att det i grunden finns en stor enighet i det här betänkandet. Christina Nenes säger också att Socialdemokraterna ser allvaret i alla de problem som vi har lyft upp. Men jag reagerar ändå väldigt starkt när Försäkringsförbundet lyfter upp frågan om att det inte finns ett skydd för närstå- ende i det här fallet. Man lyfter upp frågan om miss- bruk väldigt starkt. Jag kan inte se någon skillnad här. Vem som helst som inte är närstående kan också missbruka ersättningsrätten på samma sätt. Vem som helst kan be någon annan vem som helst ute på stan att misshandla en om man skulle vilja lura sitt försäk- ringsbolag. Jag tycker att det är konstigt att man an- vänder sig av det argumentet som motivering till varför man inte vill ha ett sådant här skydd. Jag vill höra om Christina Nenes verkligen har samma uppfattning som Försäkringsförbundet.

Fru talman! Det är Sveriges försäkringsförbund som har uttalat att försäkringen skulle kunna miss- brukas, precis som Tasso Stafilidis säger. Jag kan inte se att man skulle missbruka den här försäkringen mer än någon annan. Jag har ingen anledning att tro det. Det är inte bara överfallsskyddet som är borttaget inom den s.k. familjen. Så är det ju också inom andra försäkringar. Om jag tar min sons bil och vi bor på samma adress gäller inte försäkringen där heller. Det är inte typiskt för överfallsskyddet.

Fru talman! Det var bra att Christina Nenes för- tydligade sig och sade att hon inte står bakom Försäk- ringsförbundets ståndpunkt i den frågan. Christina Nenes tog tidigare upp frågan om olycksfallsförsäkringen och sade att det finns en möj- lighet att få ersättning om man utsätts för det här våldet. Christina Nenes har ju en olycksfallsförsäk- ring inom en kollektivförsäkring, men det är många som inte har det. Det är tyvärr oftast kvinnorna som är mest utsatta. Det gäller låginkomsttagarkvinnor som utsätts för våld och som inte har några som helst möjligheter att få hjälp. Det är oftast dessa lågin- komsttagarkvinnor som också har det största behovet av en sådan här ersättning. Det kan förvisso också vara så att det inte finns någon försäkring alls i dessa familjer. Det är ytterligare ett problem. Jag tycker inte att olycksfallsförsäkringen är en lösning eller ett svar på den här efterlysningen av ett skydd för närstående inom familjen.

Fru talman! Tasso Stafilidis tar upp de kvinnor som tjänar lite och säger att de inte har något försäk- ringsskydd. Jag tillhör en låglönegrupp, i alla fall innan jag kom till riksdagen. Jag har fördelen av att vara med i Svenska Kommunalarbetareförbundet som har en kollektiv hemförsäkring. Där ingår också en fritidsförsäkring med en olycksfallsdel. Jag vill påstå att 85-90 % Kommunalarbetareförbundets medlem- mar är kvinnor och lågavlönade. De har i alla fall det här skyddet. Men det motsäger ju inte att alla kvinnor och män som blir misshandlade ska ha det här skyddet. Det får vi jobba vidare med. Jag har ingen annan åsikt och inte utskottet i övrigt heller. Det här är en viktig frå- ga. Jag redogjorde för att man kan få ersättning från olycksfallsförsäkringen, och det är så det ser ut i dag. Man har den möjligheten. Sedan tycker jag att det är jätteviktigt att försäk- ringsbolagen också är tydliga i sin information om vad som ingår i en försäkring. Många gånger står undantagen i det finstilta och kommer inte fram så tydligt. Det är också viktigt att man jobbar med att tydliggöra vad försäkringen innehåller.

Fru talman! Jag vill säga till Christina Nenes, som representerar majoriteten i utskottet, att jag tycker att det är synd att lagutskottet inte kunde enas när det gäller hanteringen av trafikskadeärendena. Man överlåter till regeringen att överväga frågan. Jag tyck- er att det är oerhört viktigt att man gör någonting och jämställer dessa läkare. Jag tänker på den skillnad som i dag råder mellan sakkunnigläkare och den behandlande läkaren. Ute i det verkliga livet visar det sig också hur människor uppfattar detta. Den läkare som oftast har det tyngsta avgörandet inför ett beslut kan över huvud taget inte ställas till svars. Socialstyrelsen har ingen tillsyn här. Inte heller Hälso- och sjukvårdens an- svarsnämnd kan granska den här läkaren. Christina Nenes sade tidigare att Högsta domsto- len har gjort ett uttalande där man säger att rent prin- cipiellt finns det inte skäl att ge den ena läkaren före- träde för den andra. Det är naturligtvis helt riktigt. Det har jag också tagit del. Jag har också tagit del av att oberoende läkare kritiserar det nuvarande system- et. Det är i dag oerhört svårt för en skadad att till rätta med detta om det råder meningsskiljaktigheter. Människor har inte ekonomiska förutsättningar för att driva detta. Sedan vill jag ta upp detta med de långa hand- läggningstiderna. Jag har kommit i kontakt med ett fall där det har tagit 17 år för en kvinna att få rätt i domstol. Det är helt klart otillfredsställande. Jag vill skicka med Christina Nenes att det här är något som man måste påskynda i regeringen. Under- laget är så bra att man kan ge i uppdrag till Socialsty- relsen att utforma regler så att man även integrerar och omfattar sakkunnigläkarna. Jag vill höra lite mer om hur Christina Nenes har resonerat med tanke på ställningstagandet.

Fru talman! Viviann Gerdin och jag har suttit med i försäkringsutvärderingsgruppen. Jag uppfattar det som att alla vi som var med i den gruppen tyckte att det var väldigt besynnerligt att det ser ut som det gör i dag och att vi alla var angelägna om att man skulle se över frågan om att dessa läkare inte står under Social- styrelsens tillsyn. Där har vi samma åsikt. Vi har ju skickat med detta nu. Vi tycker att det är lämpligt att man tar med det när man bereder Finan- sinspektionens rapport vidare. I samband med det ska man också se över handläggningstiderna för trafik- skador. Jag har fått uppgift om att handläggningsti- derna för trafikskador har blivit kortare nu. Det har alltså blivit bättre än det var tidigare. Den dagen man råkar ut för en olycka ska man naturligtvis kunna känna att man får en rättvis be- dömning. Man ska inte behöva känna att man blir lurad eller att någon sätter sig över den ena läkarens bedömning. Man ska känna att man får en rättvis bedömning. Jag har ingen annan uppfattning om detta. Jag tycker att det är viktigt att dessa frågor bereds vidare och att man återkommer med det här.

Fru talman! Jag vill också framföra ett tack för att vi fick till stånd den här arbetsgruppen. Jag hade själv en motion som hela Centerpartiet stod bakom. Det gladde mig mycket att vi fick sätta oss ned och för- djupa oss inom det här området. Jag upplevde att det fanns en uppslutning både i gruppen och i hela utskottet om att man skulle ställa sig bakom andemeningen i motionerna vad gäller att jämställa de båda läkargrupperna. Men när det sedan kom till ett ställningstagande blev det tyvärr inte så. Skrivningarna gjorde det hela lite vagare. Det blev en mer avvaktande inställning: Man skulle enbart över- väga det. Jag kan känna en stor besvikelse över det, särskilt med tanke på vårt arbete och det underlag som finns. Förutom att Finansinspektionen har sagt sitt har också representanter från domstolar och företrädare för försvarsadvokater uttryckt att det ofta är så att försäk- ringsbolagens sakkunnigläkare i en konflikt drar det längsta strået. Jag vill kraftigt beklaga det. Det finns en risk för och en misstanke om att godtycke kan förekomma när inte båda läkarna omfattas av samma granskning. Jag hoppas att detta är en prioriterad fråga. Män- niskor som drabbas av detta har en oerhört svår sits. Många kan heller inte föra sin egen talan, utan det är anhöriga som stöttar och hjälper. Det är mycket van- ligt att det kan ta tio-tolv år innan man över huvud taget kommer någonstans i den här frågan.

Fru talman! När det gäller läkarna och tillsynen har jag fått uppgift om att vi i vårt utskott inte kan besluta om den. Den ligger inte hos oss. Därför har vi påpekat vikten av att man ser över detta. Men vi kan alltså inte göra mer än vad vi har gjort i dag. Vi tyck- er alla att det är viktigt att man ser över den här frå- gan just för att man som skadelidande inte ska känna att man får en felaktig bedömning.

Fru talman! Jag kanske är för rastlös eller har varit för kort tid i riksdagen, men jag förstår inte detta: Man är överens i utskottet och t.o.m. skriver det i betänkandet, men ändå kan man inte ställa sig bakom en lagändring som faktiskt behövs. Det är ju uppen- bart att det behövs en lagändring eftersom företag faktiskt drabbas. Farbror Borg fick vänta i 18 år. Han var alltså för- satt i personlig konkurs i 18 år innan han fick rättelse. Vad hade han inte kunnat göra under de 18 åren? Och han är inte ensam. Varför kan man då inte lagändra? Det står ju t.o.m. på pränt att man är överens i ut- skottet. Varför ska man avvakta att regeringen ska hålla koll?

Fru talman! Petra Gardos hänvisar till skattefrå- gor, och det är något som vi inte sysslar med i vårt utskott. Hon hänvisar till skadestånd från Justitie- kanslern. Det är heller ingen fråga som vi handlägger i vårt utskott. I mitt anförande svarade jag på det Petra Gardos tog upp i sin reservation, nämligen regeln om det allmännas skadeståndsansvar för felaktig myndig- hetsinformation. Den regeln har funnits i tre år. Det är inte särskilt lång tid. De fall som beskrivs i motionen är betydligt äldre och har alltså inte kunnat prövas efter den regeln. När det gäller Huset Bror August har den familj det handlar om inte vänt sig till någon myndighet för att få upplysning och råd. De har vänt sig till en riks- organisation som inte faller under det offentliga myn- dighetsansvaret.

Fru talman! Jag har varit hos familjen och besökt Huset Bror August - en mycket trevlig gård, för öv- rigt. De har faktiskt också vänt sig till myndigheter för att fråga vad de ska göra, men det har inte fått upplysning om att de måste anmäla sig enligt miljö- balken. Jag tycker faktiskt inte att rättssäkerheten är tillräcklig för företagare, speciellt inte för småföreta- gare. Uppenbarligen tycker Socialdemokraterna att det är viktigare att staten skyddas, medan de mindre företagen - den lilla människan - som är väldigt utsatta gentemot staten och myndigheter inte behöver skyddas lika starkt.

Fru talman! Petra Gardos säger att det är viktigt att småföretagarna ska skyddas mot statens över- grepp. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga om det. Jag tycker naturligtvis att alla ska skyddas mot övergrepp, men jag tycker inte att småföretagarna är speciellt utsatta för något övergrepp av staten. Det är snarare tvärtom. Vi socialdemokrater värnar verkligen om småfö- retagarnas möjligheter. De frågor som Petra Gardos tar upp handlar om skadestånd. Det finns alltså inget särskilt regelverk i skadeståndslagen för småföretaga- re. Samma skadeståndslag gäller för alla. Nu har vi dessutom den nya regeln om det allmännas skade- ståndsansvar för felaktig myndighetsinformation.

Fru talman! Det talade ordet är oftast det bästa sättet att belysa frågeställningar som annars begravs i kommittébetänkanden och utskottsbetänkanden, åt- minstone om de inte är aktuella i den allmänna de- batten. Jag ska nu använda mig av det talade ordet för att belysa ett, eller kanske flera, trafikskadefall som jag har följt personligen. Det har jag haft anledning att göra eftersom de rör personer som har stått mig nära. När jag har gjort det har jag blivit bra mycket klo- kare. Det är en mycket långsam och mycket svår process där den skadade nästan alltid befinner sig i underläge. Det är t.o.m. så att de inte kan föra sin talan. De har i vissa fall inte ens rätt till rättsligt om- bud. Försäkringsbolagen och de rättsliga instanserna har en mycket starkare ställning gentemot den skada- de. Fru talman! Jag har därför skrivit tre motioner som är behandlade i detta betänkande. En motion, och den kanske viktigaste, handlar om att förkorta hand- läggningstiderna. Det säger också Finansinspektionen i sin återkommande rapportering till regeringen. Men vad gör då utskottet? Jo, det säger att man nog behö- ver komma till rätta med handläggningstiderna. Men det avstyrker alla motioner som kräver detsamma och hänvisar till Finansinspektionens rapport. Vad vill utskottet? är min fråga. Som jag förstår texten vill utskottet förkorta handläggningstiderna. Det är inte bra att 40 % av alla försäkringsskadeären- den tar över två år. Vi har här i kammaren hört vitt- nesmål om 7, 8, 10, 12, 17 och 18 år. Det är helt oac- ceptabelt ur rättslig synvinkel och är naturligtvis oerhört plågsamt för den enskilde. Den andra motionen handlar om trafikskade- nämnderna och andra liknande förvaltningsdomstolar som handlägger försäkringsersättningsärenden. Jag måste få läsa högt ur Finansinspektionens rapport, som är återgiven i utskottets betänkande: "Finansinspektionen har uppgett att inspektionen är kritisk till Trafikskadenämndens roll. Man kan, enligt Finansinspektionen, ifrågasätta att visst slag av per- sonskada försäkringsmässigt skall handläggas i en särskild ordning. Försäkringskollektivet uppfattar i allmänhet Trafikskadenämnden som en statlig myn- dighet, vilket den inte är. Dess konstitutionella roll är oklar och Finansinspektionens tillsynsmöjligheter diffusa." Frågan är om ens offentlighetsprincipen gäller för dessa "domstolar". Det är inga domstolar. Det är nämnder av korporativ art där parterna har säte och för talan, och t.o.m. har majoritet över jurister och lekmän. Detta är fullständigt oacceptabelt, enligt mitt sätt att se det. Det drabbar de enskilda. Här borde utskottet enligt min mening ta ett initi- ativ och be om en översyn, precis som gjordes i mit- ten av 90-talet. Det är inte bra för de rättsvårdande myndigheternas trovärdighet om bolag, försäkrings- bolag och parter tar säte i nämnder som avgör männi- skors väl och ve. Det förstår var och en att de har juridisk kompe- tens, ekonomisk makt och kan spela ut alla korten på bordet. Det kan inte den enskilde om inte vederbö- rande är försedd med juridiska ombud. Vårt rättssys- tem bygger på att vi har oväldiga domare och jurister som dömer, gärna uppbackade av jury och lekmän. Jag tycker att ni allvarligt ska överväga en översyn av detta.

Fru talman! Det gläder mig, Kenth Högström, att vi åtminstone är två som delar den synen fullständigt. Jag instämmer till fullo när Kenth Högström frågar: Vad vill utskottet? Också jag har uppfattat att vi har en samsyn. Det nämnde jag tidigare i dag. Ändå överlåter man till regeringen att överväga. Jag vill också understryka det märkliga i att man har representanter som är parter som sitter och bedö- mer. Jag tänker också på Trafikskadenämnden. Jag hann inte ta upp det i mitt anförande. Här sitter de parter som har eget intresse i det hela. Likaså är en sakkunnigläkare en part som företrä- der sin uppdragsgivare. Kopplingen är oerhörd. Lägg sedan därovanpå att en sådan läkare med en stark koppling till sin uppdragsgivare inte faller under vare sig Hälso- och sjukvårdsnämnden eller Socialstyrel- sen. Det är helt horribelt att vi kan ha det som det är i dag. En sak kan jag säga till Kenth Högström. Jag åtar mig att ta upp ett initiativ i utskottet och försöka få till stånd att vi där gemensamt kan enas om att begära och få en översyn av Trafikskadenämnden.

Fru talman! Det gläder också mig att Viviann Gerdin är så engagerad i dessa ärenden. Hon har uppenbarligen också sett ett antal ärenden som rör enskilda personer. Det är först när man gör det som man förstår de invecklade processerna och också förstår bristerna. Det är inte säkert att man själv landar på riktiga slutsatser om vad som bör åtgärdas. Där kanske man hamnar helt fel. Men en sak konstaterar jag. Finansin- spektionen som en av tillsynsmyndigheterna säger ungefär samma sak i det betänkande som ni själva har skrivit under. Vilken sorts konstitutionell art utgör försäk- ringsersättningsnämnderna? Det gäller Trafikskade- nämnden, Ansvarsförsäkringens Personskadenämnd, Olycksfalls- och Sjukförsäkringsnämnden, Livförsäk- ringens villkorsnämnd, Allmänna reklamationsnämn- den m.fl. Är de en domstol? Nej, det är de inte. Är de en myndighet? Nej, alldeles uppenbarligen inte. Vad är de då? Är de ideell förening, eller vad är de? Det vet man inte. Denna brist i våra rättsvårdande instanser måste utredas någonstans. Vi ska ha myndigheter som ska döma, enligt mitt sätt att se. Det ska vara domstolar som är oavhängiga det politiska och det medborgerliga systemet. De ska så långt möjligt utöva sin rättsvårdande uppgift utan påtryckningar från vare sig försäkringsbolag eller politiska och andra instanser. De ska tillämpa lag. Jag är rädd för att den här sortens korporativa nämnder undergräver trovärdigheten i det rättsvår- dande systemet. Särskilt gäller det alla dem som inte kan föra egen talan. Det kan vara personer som är trafikskadade eller kanske är hjärnskadade. De måste förses med juridiska ombud om de över huvud taget ska kunna föra sin talan. De som är svaga i systemet behöver stark rättslig assistans och stark rättslig ställning.

Fru talman! Jag vill komplettera med några saker. Jag instämmer fullständigt i det Kenth Högström säger här. Om man tittar lite mer på djupet i frågan finner man ännu märkligare saker. Utöver att Socialstyrel- sen inte granskar försäkringsläkarna - jag återkom- mer till dem - kan man också finna att inte heller Justitiekanslern, JK, eller Justitieombudsmannen har någon tillsyn över försäkringsläkarna, utan de grans- kar enbart försäkringskassorna. När man forskar lite mer i detta kommer det fram alltmer märkliga förhållanden som jag tycker är helt oacceptabla. Där har vi en fortsatt uppgift att arbeta vidare.

Fru talman! Det Viviann Gerdin nu sade leder mig till att ytterligare förstärka det tidigare sagda. Om inte ens Finansinspektionen har tillsynsrätten - i varje fall anser man sig inte själv ha den alldeles självklart - och kanske inte Försäkringsinspektionen heller, inte Justitiekanslern, vem har då tillsyn över dessa nämnder? Justitieombudsmannen har det givet- vis, men då är det ur ett medborgerligt perspektiv. Kan någon i utskottet svara mig på den frågan? Ni måste väl ändå ha satt er in i detta. Vem har tillsyn över dessa försäkringsersättningsnämnder, som up- penbarligen inte är domstolar och inte heller har nå- gon annan associationsrättslig säkerställd form? De är uppenbarligen någon sorts förlikningsinsti- tut. Det kan man nästan säga. Det är inte bra, fru talman. Nu vänder jag mig nästan till fru talmannen, som ju har en lång parlamentarisk erfarenhet. Har vi släpat på oss den här sortens förlikningsinstitut så länge, ända sedan 1937, såvitt jag förstår, utan att ha säkerställt deras konstitutionella ramar? Vem är till- synsmyndighet? Vem för talan för vem? Jag hoppas att någon i utskottet kan ge mig det svaret. Om inte, skicka frågan vidare till regeringen, så kan regeringen få återkomma efter kanske en rejäl översyn av detta lagrum, som jag finner högst tvivel- aktigt.