Bostadsrättsfrågor

Fru talman! Utgångspunkten för det här betän- kandet är en proposition som handlar om bostads- rättsfrågor. Propositionen bygger i sin tur på en ut- värdering av gällande regler för bostadsrättsförening- ar som tog sin utgångspunkt i att försöka förhindra sådana problem som uppstod för många bostadsrätts- föreningar i början på 90-talet. Propositionen inne- håller också en rad förslag som kommit upp i andra sammanhang. Jag ska här kortfattat gå igenom Kristdemokrater- nas ställningstaganden omkring de olika förslagen men sedan använda huvuddelen av min tid åt att dis- kutera ett specifikt förslag. Mycket är vi eniga om i utskottet, men på ett antal punkter har reservationer avlämnats. För att spara tid för kammaren nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 9. En majoritet uppstod i utskottet omkring ett till- kännagivande till regeringen när det gäller att ge bostadsrättsföreningar skyldighet att till socialförvalt- ningen anmäla upprepade störningar och upprepade betalningsförseningar. Här inträffar det ovanliga, nämligen att oppositionen får försvara regeringens förslag. Utredningen som föregick propositionen och regeringen själv bedömde att det var olämpligt, både gentemot den enskilde boende och för föreningens styrelse, att anmäla grannen till socialnämnden. Det är, som vi kristdemokrater ser det och faktiskt också som regeringen ser det, en sak för den enskilde bo- stadsrättsinnehavaren, inte för föreningen, att ta kon- takt med socialförvaltningen om han eller hon behö- ver hjälp av myndigheten. Beträffande förslaget i betänkandet om en utvidg- ning av möjligheterna till andrahandsuthyrning står Kristdemokraterna bakom regeringens förslag. Jag är glad att kunna meddela en häpen kammare att - håll i er nu - det gör också Socialdemokraterna och några andra partier. När det gäller majoritetskraven vid en ombildning från hyresrätt till bostadsrätt, som ju är en viktig prin- cipiell fråga som har diskuterats i utskottet många gånger, är det som bekant så att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte tycker att det räcker med en majoritet av de boende för att ett så- dant beslut ska kunna fattas. Detta är förstås inget annat än ett försök att försvåra för de boende att själ- va bestämma över sina förhållanden. Mot detta har vi givetvis reserverat oss. Nu övergår jag till att behandla den fråga som jag anser vara den viktigaste och där regeringens och utskottsmajoritetens förslag är i mitt tycke speciellt hårresande. Regeringen och utskottsmajoriteten föreslår kammaren att besluta att bostadshyresgäster ska vara folkbokförda på fastigheten för att räknas med i den kvalificerade majoritet som fordras för att en ombild- ning från hyresrätt till bostadsrätt ska äga rum. För den oinvigde kan detta naturligtvis tyckas okontroversiellt. Men jag får säga som översten: Det här kan verka enkelt, men vänta bara tills jag får förklara det. Det är nämligen så att effekterna av det föreslagna regelverket i vissa fall blir uppenbart orimliga, eftersom de som bor i huset men som inte är folkbokförda på adressen lagstiftningsvägen alltid ska anses rösta nej - oavsett vilken inställning de själva har. Låt mig, fru talman, med ett exempel visa det ab- surda med regeringens och majoritetens förslag. Vi tänker oss en fastighet med åtta lägenheter. I tre lägenheter bor hyresgäster som inte är folkbokför- da på adressen. En sådan fastighet kan aldrig, inte ens om alla boende är för det, genomföra en ombildning. I exemplet skulle alla de boende vilja göra det. Att de inte kan göra det beror inte på att de har en annan folkbokföringsadress och räknas bort från underlaget. Det principvidriga är nämligen att de, oavsett den egna uppfattningen, alltid räknas som nej-röstande. Jag måste bekänna att när vi kristdemokrater skrev vår motion med anledning av regeringens pro- position trodde vi att majoriteten skulle inse hur ode- mokratiskt och befängt det här förslaget är. Jag trodde att också de skulle verka för att de boendes intressen skulle tas till vara. Icke. Man skriver i betänkandet att "det är mycket an- geläget att så långt möjligt säkerställa att ombildning- ar till bostadsrätt faktiskt sker på de boendes villkor och att de i huset boende hyresgästerna inte förbigås vid ombildningen". Det kan jag också instämma i. Det märkliga är ju att majoriteten gör tvärtom - pre- cis tvärtom! Jag är uppriktigt förvånad över majori- tetens slutsats i de sammanhangen. Vårt motionsförslag i denna del innebar att enbart de folkbokförda på adressen - där är vi alltså överens - ska få delta i ombildningsbeslutet. Skillnaden är att när vi säger att de andra inte ska räknas med i under- laget för ett majoritetsförhållande utgår majoriteten från att de alltid röstar nej. Detta är uppenbart prin- cipvidrigt och en väldig konstighet som man har hamnat i. Skillnaden mellan oss och majoriteten är alltså att majoriteten lagstiftningsvägen bestämmer att de lä- genhetsinnehavare som inte är folkbokförda på adres- sen ska anses rösta och att de röstar nej till ombild- ning. Tänk om motsvarande skulle gälla i ett val eller i den kommande folkomröstningen! De som inte deltar i omröstningen skulle då anses rösta ja eller nej beroende på vad den politiska majoriteten ansåg vara det rätta. Detta är mycket förvånande, fru talman. Jag har några frågor till representanterna för de partier som står bakom majoritetstexten - Socialde- mokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljö- partiet - som jag hoppas att de tar upp i sina respekti- ve anföranden: 1. Har en förening i en fastighet med ett antal tomma lägenheter, till exempel tre av åtta som i det ex- empel jag har talat om, större förutsättningar att lyckas vid en ombildning än om de tre lägenhe- terna bebos av personer som inte är folkbokförda där? I det förra fallet skulle nämligen ombildning- en kunna genomföras även med ert förslag. 2. På vilket sätt kan ni förklara och försvara effekter- na i det exempel som jag återgett, som innebär att även om alla i fastigheten boende vill åstadkom- ma en ombildning till bostadsrätt så är det omöj- ligt? Förklara detta! Jag tror att många med mig som har tittat på det här förslaget är mycket förvånade. Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att det här för flera av partierna handlar om att ytterligare skruva åt tumskruvarna, minska valfriheten för de boende och med politiska medel bestämma åt männi- skor vad de ska tycka. Det gör mig oerhört förvånad.

Fru talman! Inledningsvis skulle jag vilja yrka bi- fall till reservation 2 under punkt 3. Det betyder inte att vi inte står bakom de övriga reservationerna, utan det ska endast ses som ett uttryck för respekt för kammarens tidsplanering. Fru talman! Överlag utgör förslagen i det här be- tänkandet en välbehövlig och viktig modernisering av bostadsrättslagen, och vi moderater har inte särskilt många synpunkter på detta i stort. Det finns emeller- tid ett antal förslag där vi tycker att majoritetens slut- satser leder fel. Det gäller exempelvis majoritetens fortsatta ansträngningar för att sätta käppar i hjulet för boende som vill ombilda sin hyresrätt till bostadsrätt. På den fronten kan jag dessvärre konstatera att den tragiska följetongen fortsätter. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpar- tiet har redan tidigare fattat beslut som gör det svårare för hyresgäster att ta över sina lägenheter. De har höjt kraven för att hyresgästerna ska kunna göra en intres- seanmälan och så småningom bilda en bostadsrätt. Tidigare krävdes att mer än hälften av hyresgästerna anslöt sig. Nu krävs två tredjedels majoritet för att hyresrätter ska kunna ombildas till bostadsrätter. De har dessutom fattat beslut om den så kallade till- ståndspliktslagen som gäller sedan den 1 april 2002. Enligt den ska länsstyrelsen pröva alla överlåtelser av lägenheter som ägs av kommunala bostadsföretag. Det är konsekvenserna av den mycket märkliga lag som gör att 1 171 människor som bor i miljonpro- gramsområdet Östberga förvägras möjligheten att köpa sina bostäder. Det gläder mig att det ärendet är överklagat till Boverket, och jag ser fram emot att följa ärendets fortsatta utveckling. Det är uppenbart att syftet med båda besluten har varit att försvåra för människor som vill äga och förvalta sin bostad, och man kan fråga sig varför majoriteten är emot att människor ges möjlighet att äga sina hem. Hur kan det vara dåligt att människor ges möjlighet att engagera sig i sitt boende genom att äga och förvalta det? Kan det måhända vara ägandet i sig som är fult? I dagens betänkande återfinns den senaste inno- vationen i majoritetens kamp för att försvåra ombild- ningar. Det är ett krav på folkbokföring. För att få räknas med i den kvalificerade majoritet som krävs för ett beslut om ombildning till bostadsrätt måste hyresgästen i det nuvarande förslaget vara folkbok- förd på fastigheten. Regeringens motiv till förslaget är att man ska ta till vara de boendes intressen, men boende som av olika skäl hyr ut sin lägenhet för en längre tid eller har en övernattningslägenhet fråntas i stället sin rätt att delta i omröstningen. Även SCB framhåller att det i ganska många fall finns legitima skäl att ha till ex- empel en dubbel bosättning. Utlandsstudier, tingstjänstgöring, vikariat och liknande kan också medföra att en hyresgäst tvingas bo och folkbokföra sig på en annan ort under en tid. Mot bakgrund av det är folkbokföringskravet inte rimligt. Vi tycker att det är en alltför långtgående inskränkning i de boendes rätt att vara med och besluta. Förslaget bör därför avslås. Dessutom kan man tillägga att kravet på folkbok- föring i en del fall helt kan omöjliggöra en ombild- ning, speciellt eftersom en lägenhetsinnehavare som inte är folkbokförd på fastigheten tekniskt sett inte undantas från omröstningen utan i stället räknas som ett nej. Således kan det i ett hus med få lägenheter räcka med att bara några hyresgäster inte är folkbok- förda på fastigheten för att det ska bli helt omöjligt att uppnå den kvalificerade majoritet som lagen föreskri- ver. Det tycker vi inte är rimligt. Man kan också tillägga att lagen riskerar att bli helt tandlös. Inte ens regeringen själv verkar vara säker på om det är straffbart att lämna oriktiga upp- gifter i ett folkbokföringsärende. Det är vår uppfattning att en sund bostadsmarknad ska styras av människors efterfrågan och fria val, inte av klåfingriga politiker som i all välmening vill lägga livet till rätta för oss medborgare. I stället för att mot- verka när människor är beredda att ta ökat ansvar för sitt boende bör politiker underlätta och skapa möjlig- heter för människor att äga sin bostad. Det gäller inte minst i förorter, som Östberga, där enskilt ägande - om än indirekt via en bostadsrätt - kan bli ett viktigt verktyg inte bara för egenmakt utan också för gemen- skap och integration. I stället för att skapa orimliga regler och hindra en positiv utveckling borde majoriteten inse att det lig- ger i allas vårt intresse att bygga breda allianser inom både politik och samhällsliv för att se till att den eg- nahemsrörelse som växer fram inte kvävs utan upp- muntras och ges förutsättningar att blomstra. Sverige har inte råd att förlora den kraft som finns i männi- skors vilja att ta ökat ansvar för sitt boende och sitt närområde. Redan i dag är reglerna för ombildning alltför långtgående. Förslaget om krav på folkbokföring bör därför inte genomföras, och majoritetskraven i sam- band med ombildning till bostadsrätt bör omgående återställas till de enkla majoritetskrav som gällde före ändringen. Fru talman! Vi moderater delar inte heller utskot- tets uppfattning att bostadsrättsföreningar ska ha underrättelseskyldighet gentemot socialnämnden. Vi delar i detta fall utredarnas och faktiskt också rege- ringens uppfattning att motsvarande system på hyres- rättens område inte fungerar särskilt bra i praktiken. Dessutom tror vi att det kan vara känsligt för styrel- sen att vara skyldig att anmäla en granne till social- nämnden. Som vi bedömer det finns det också en stor risk att den berörde känner sig kränkt av socialnämn- dens inblandning. Som vi ser det är inskränkningen av den enskildes integritet större än nyttan av försla- get. Därför tycker vi att det ska ligga på den enskilde bostadsrättshavaren att ta kontakt med de sociala myndigheterna om han eller hon behöver hjälp och stöd. Fru talman! Tyvärr är bostadsrättens indirekta ägande i dag den enda tillgängliga formen för lägen- hetsägande i Sverige. Vi saknar helt en upplåtelse- form som gör det möjligt att direkt äga lägenheter i flerbostadshus, så kallade ägarlägenheter. Eftersom bostadsrätten har många likheter med vanligt ägande är det lätt att glömma bort att bostadsrätten är en kooperativ upplåtelseform och att det därför också finns ett föreningsintresse att beakta. Moderaternas grunduppfattning är att bostadsrättshavaren ska ha en vidsträckt rätt att förfoga över sin lägenhet men att man också bör ta hänsyn till föreningsintresset. I det perspektivet vill jag ge regeringen beröm, för jag tycker att man har ett förslag med en bra avvägning mellan bostadsrättshavarens enskilda intresse och föreningsintresset. Det är emellertid mycket beklagligt att regeringen inte har insett att det är en brist i svensk lagstiftning att vi saknar ägarlägenheter. Många länder runtom- kring oss har ägarlägenheter, exempelvis Danmark, Norge, Tyskland, Nederländerna och Belgien. Där är ägarlägenheter en uppskattad boendeform som fyller de behov som inte hyresrätten och bostadsrätten gör. Eftersom vi har olika krav på vårt boende, olika be- hov och olika viljor i olika skeden av livet är det angeläget att det finns en mångfald av boendeformer att välja mellan. En del vill äga sin villa eller sin lägenhet. Andra vill hyra sin bostad. Därför är det viktigt att vi politiker skapar möjligheter för olika upplåtelseformer och respekterar människors val av boendeform. Jag är dessutom övertygad om att en blandning och variation av upplåtelseformer är ett betydelsefullt verktyg för att motverka segregation och utanförskap. I det perspektivet, fru talman, är det svårt att för- stå majoritetens ovilja gentemot ägarlägenheter. Där- för blir min avslutande fråga till majoritetens företrä- dare: Varför är ni så rädda för just ägarlägenheter?

av tredje vice talmannen därefter till och med 9 §

Fru talman! I propositionen om bostadsrättfrågor behandlas främst förändringar i bostadsrättslagen. Det finns naturligtvis mycket att säga om olika ägande- former i övrigt också. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 3, men självfallet står vi även bakom övriga reserva- tioner som Folkpartiet är inblandat i. Att bo i en bostadsrätt innebär ökad valfrihet och flexibilitet i boendet men också ett samlat ansvar för det gemensamma som ägs och förvaltas av bostads- rättsföreningen. Detta ställer krav på hur lagstiftning- en kring bostadsrätter är utformad. Att vara medlem i en bostadsrättsförening är att delta i en demokratisk process. Det finns ett kollektivt ansvar för det gemen- samma som ägs och förvaltas. Av denna anledning är det svårt att förstå varför bostadsrätten som form har fått en sådan politisk laddning som den har fått. Bo- stadsrätten utmålas ofta som ett hot i stället för, som den är, en möjlighet för den enskilde att öka sin del- aktighet i boendet. Att ge den enskilda människan mer makt över det egna boendet måste innefatta en möjlighet för de hyresgäster som så önskar att ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Bostadsrätten är en upplåtelseform som innebär ökat inflytande och ökat ansvar även för enskilda människor. Att fler människor direkt eller indirekt äger sina bostäder, antingen i form av bo- stadsrätter eller, på sikt, ägarlägenheter, som Peter Danielsson tog upp, är en utveckling som inte ska motarbetas utan snarare främjas. Förslagen som vi har att behandla är i stort sett acceptabla. Det har, som också nämndes, gjorts många goda avvägningar när det gäller att tydliggöra vad som är bostadsrättshavarens respektive förening- ens rättigheter och skyldigheter. Vi i Folkpartiet har dock velat gå ett steg längre då vi anser att den en- skilde bostadsrättsinnehavarens rättigheter bör kunna utvecklas genom att man inte försvårar andrahandsut- hyrning av bostadsrätt. Denna utökade rättighet förut- sätter dock att man som medlem i föreningen fullgör sina förpliktelser gentemot föreningen - det ska det inte vara några tveksamheter kring. Utskottsmajoriteten säger i sin skrivning att "det inte kan komma i fråga att ge bostadsrättshavaren en större rätt till andrahandsupplåtelse än vad regeringen föreslår". Från Folkpartiets sida vill vi vända på resone- manget och ge ökad rätt till andrahandsuthyrning för den enskilde bostadsrättsinnehavaren. Utgångspunk- ten är att den enskilde har rätt att hyra ut bostaden i andra hand under förutsättning att detta ej är till men för föreningen och de boende. Vi är i och för sig överens med den formuleringen. Vi vänder ändå på tillståndsgivningen. Det är det som är poängen. Anmälan görs då till föreningen så styrelsen kan få frågan prövad i hyresnämnd om man anser att inte befogad anledning finns att tillåta detta. Initiativet hamnar därmed hos styrelsen att gå till hyresnämn- den. I övrigt har bostadsrättsinnehavaren per automa- tik tillstånd. I reservation 8 tar vi upp frågan om den skärpning av majoritetsregeln som föreslås införas vid omvand- ling från hyresrätt till bostadsrätt. Både Göran Hägg- lund och Peter Danielsson har tagit upp det. För att ingå i den kvalificerade majoritet som krävs måste man vara folkbokförd på fastigheten. Vi anser, från Folkpartiets sida, att det finns många godtagbara skäl att inte vara folkbokförd på sin hyresrätt, varför Folk- partiet motsätter sig denna inskränkning för den en- skilde med de motiv som har framförts här om att det blir en absurd situation i många lägen och helt enkelt omöjliggör en omvandling. Vi anser att detta bara är ett sätt att försvåra en omvandling. Redan den gällande regeln om en kvali- ficerad majoritet gör det. Vi ställer oss bakom reser- vation nr 10. Fru talman! Vi yrkar bifall till reservation nr 3. Vi vill ha en politik där den enskilde bostadsrättsinneha- varen får en starkare ställning. När det gäller de förslag som finns kring medde- landen till sociala myndigheter och socialnämnden anser vi att det i dessa lägen måste åvila den enskilde att upprätthålla dessa kontakter. Själva formen att äga sin bostad gör att man hamnar i ett annat läge än hyresrättsinnehavaren.

Fru talman! Precis som flera har påpekat bygger detta betänkande på en proposition från regeringen om bostadsrättsfrågor. Jag vill först passa på att tacka s-ledamöterna för ett fruktbart samarbete i framta- gandet av betänkandet. Det är ett ömsesidigt givande och tagande. Det har i stort sett blivit ett bra betän- kande som stärker hyresgästerna vid ombildning till bostadsrätt bland annat. Rapporter om tömda hus, påtryckning och falska hyresgäster vid ombildningarna är grunden till beho- vet av förändringen av lagstiftningen. Den behövs i allra högsta grad. Betänkandet har, framför allt när det gäller skyddet av människors rätt till boende, stärkts i förhållande till propositionen. Fru talman! För Vänsterpartiet är vräkning inte någon särskilt bra lösning på problem som finns i bostäderna och som människor har. I betänkandet har det funnits en önskan att jämställa hyresrätten med bostadsrätten. Det är väl bra i och för sig. I proposi- tionen fattades en viktig del. Det var allt det som handlar om betydelsen av att socialtjänsten får infor- mation när någon riskerar att mista sin bostad. Hemlösekommittén pekade i sitt slutbetänkande på behovet av att socialtjänsten får tidiga signaler när någon riskerar att förlora sin bostad för att på bästa sätt kunna förhindra vräkning och i sin förlängning hemlöshet. Jag ser ingen anledning till att de boende i bostadsrätt ska behandlas annorlunda än de boende i hyresrätt. Jag har lite svårt att förstå en del av de inlägg som varit hitintills. Man säger att det skulle vara obehag- ligt för en granne att anmäla sin granne till social- nämnden. Det kan inte vara särskilt mycket roligare för en granne att vräka sin granne. Det kan inte heller vara särskilt behagligt. Det måste vara klart bättre om man anstränger sig för att undvika en vräkning. Det är inte ett särskilt bra argument att det inte fungerar på hyressidan i dag. Det vore bättre om Peter Danielsson lade argument på hur man kunde förstärka det skydd som hyresgästerna har, ungefär som Hemlösekom- mittén har visat på i sin utredning om hur social- tjänsten skulle kunna stärka sitt arbete för att förhind- ra vräkningar. Tyvärr innebär detta förslag också att det i bo- stadsrättslagen införs bestämmelser om avhysning vid upprepade betalningsförseningar och där den boende kommer att förlora återvinningsrätten. Vänsterpartiet har bekämpat detta under ganska många år i hyreslag- stiftningen och finner därför inte heller någon anled- ning till att man borde införa det när det gäller bo- stadsrätter. Vänsterpartiet har precis som Hemlöse- kommittén insett betydelsen av att försvåra möjlig- heten till vräkningar. Vi gör det utifrån den kunskap som finns kring följderna av en vräkning. Fru talman! En person som har blivit vräkt har mycket små möjligheter att återkomma till den re- guljära bostadsmarknaden. 10 % av dem som vräks från hyresrätter i dag vräks på grund av försenade hyresinbetalningar, trots att ingen hyresskuld kvarstår vid vräkningen. Sådana förseningar kan bero på en mängd olika saker. De kan bero på slarv eller bristan- de kunskap om hyreslagens regler och tillämpningar. Ungdomar är tyvärr en grupp som ofta finns i denna kategori. I Konsumentverkets rapport 1993-94:1 Vräkta i laga ordning konstaterar man att 80 % av dem som vräks fortfarande ett år efter vräkningen saknar bostad med eget kontrakt. I Socialstyrelsens undersökningar från 1999 visas att situationen har förvärrats sedan 1993. Man kan till detta lägga Janne Flygheds under- sökning i Stockholms län som visade att 10 % av de vräkta var spårlöst försvunna och inte gick att hitta i något myndighetsregister över huvud taget. Enligt Flyghed är risken mycket stor att denna grupp lever ett marginaliserat liv i uteliggarmiljö. När det gäller upprepade försenade betalningar har vi sagt att en normal konsekvens av försenade betalningar i andra sammanhang först är en betal- ningspåminnelse och därefter någon form av straffav- gift. Det borde vara en rimlig ordning också när det gäller försenade hyresinbetalningar. Ingen borde kunna avhysas enbart på grund av försenade inbetal- ningar. Nu kommer min fråga till socialdemokraternas fö- reträdare i denna debatt. Majoriteten ställer sig inte bakom vårt förslag utifrån att en sådan straffavgift allvarligt skulle försvåra situationen för den som betalar sin avgift för sent. Det är möjligt. Med straf- favgift menar vi i princip bara att man får betala de merkostnader som det innebär för en bostadsrättsför- ening eller fastighetsägare med betalningspåminnel- ser och annat. Samtidigt blir det lite konstigt. Om majoriteten inte hade kunskapen förut har den kanske fått den nu. Med kunskap om vad det innebär att bli vräkt måste man fråga sig om majoriteten på allvar menar att alternativet med straffavgift är värre än avhysning. Utifrån det jag har sagt nu yrkar jag bifall till re- servation 6 i betänkandet. Fru talman! I betänkandet finns det en del så kal- lade mjuka tillkännagivanden, bland annat när det gäller socialnämndernas möjligheter att ta över betal- ningsansvaret för den skuld som uppkommit. Jag hade gärna sett att det hade varit ett rejält tillkännagi- vande. Vi har en tendens att alltid fundera över situa- tionen i Göteborg, Stockholm och Malmö. Vi talar om bostadsrätter med mångmiljonvärde. I en stor del av landet har en bostadsrätt inget faktiskt värde. Det hade inte varit helt fel, i alla fall där det inte finns ett ekonomiskt värde av bostaden, att socialnämnden skulle kunnat ta över hyreskostnaderna. Men det finns ett mjukt tillkännagivande i betän- kandet. Med de nya intentioner om utskottets arbets- former som innebär att vi ska följa upp våra beslut är detta en punkt som inte bara, som det står i betänkan- det, regeringen ska följa upp. Jag tror att det är helt nödvändigt att utskottet självt också följer upp och ser hur de nya reglerna slår mot de boende. Fru talman! Vi har fört ytterligare en reservation till betänkandet. För att spara tid vid voteringen yrkar jag inte bifall till den i dag. Självklart står jag bakom reservationen. De borgerliga partierna hävdar att beslutet om kvalificerad majoritet är odemokratiskt och har till- kommit för att förhindra omvandlingar från hyresrätt till bostadsrätt. Utifrån synsättet att bostaden är som vilken annan vara på marknaden som helst kan man naturligtvis hävda en sådan tes. För oss är bostaden en social och därmed också en mänsklig rättighet som inte kan likställas med till exempel en bil. Vi har alla valt boendeform efter de önskningar och förutsättningar vi har. För många är hyresrätten den bästa formen. Att låta någon som valt denna boendeform plötsligt finna sig ha blivit hyresgäst till sina grannar är inte att ta hänsyn till den enskilde. Vi har sett effekterna för dem som inte vill delta i ombildningar - påtryckningar, hot och aggressiva övertalningsförsök. För att säkra den enskildes rättig- heter borde vi snarare öka kravet för ombildningar än att göra det lättare. När det slutligen gäller folkbokföringskravet, fru talman, tycker jag att det är ett ganska rimligt förfa- ringssätt. Vad är det för rimligt med att det plötsligt, om jag har min lägenhet uthyrd på grund av studier, på grund av att jag prövar ett samboförhållande eller någonting annat, kan uppstå en minoritet i det hus där jag bor som mot min vilja kan omvandla fastigheten till bostadsrätter? Vad är för rimligt med att man tar in tillfälliga hyresgäster för att skapa utrymme för en omvandling? Göran Hägglunds fråga om så kallade tomma lä- genheter är rätt intressant. Hur vi gör med röstetalet i tomma lägenheter är kanske någonting vi borde utre- da. När det gäller ägarlägenheter, Peter Danielsson, kan vi ta den debatten där den hör hemma. Vi har olika uppfattningar, men den debatten finns inte i det här betänkandet.

Fru talman! Det sista Sten Lundström tog upp, hur vi ska göra med tomma lägenheter i röstsammanhang, är en fråga som vi har tagit upp i vår motion och som behandlats av utskottet men som då av majoriteten inte ansågs värd att utreda. Om man nu inför klubb- slaget är beredd att göra en kovändning hoppas jag att det resulterar i någonting i samband med voteringen om en stund. Sanningen är att om Vänsterpartiet skulle få som man ville skulle man dramatiskt ytterligare försvåra möjligheten till ombildning från hyresrätt till bostads- rätt, nämligen genom att en enda person, ett enda hushåll, skulle ges vetorätt mot alla de övriga. En fundering jag har är: Varför är kooperativa former utmärkta när det gäller konsumentkooperativ eller kooperativa företag men så usla när det gäller boende att de till varje pris måste motarbetas? Det slutliga målet för Vänsterpartiet förefaller vara att omöjliggö- ra ombildningar som alla eller åtminstone huvuddelen av de boende i en fastighet vill genomföra.

Fru talman! Först och främst: Jag bor själv i en bostadsrättsförening och tycker att det är en alldeles utmärkt form. Det finns dessutom en form som är ännu mer tilltalande, och det är den kooperativa hy- resrätten. Där finns över huvud taget inte spekula- tionssyftet, utan där går man in i kooperativet framför allt för att få förvalta och ta hand om sin bostad själv. Jag hoppas att vi kommer att få se en hel del sådana till. Vi kan ta Öståkrafallet. Det finns ingenting som hindrar de hyresgäster som vill ombilda i Öståkra att ombilda till kooperativ hyresrätt. Den möjligheten ger lagstiftningen, och det ska inte ens prövas av länssty- relsen. Vill man alltså bara ombilda för att få ta an- svar för och ha beslutanderätt över sin bostad och sitt bostadsområde rekommenderar jag de boende i Östå- kra att omvandla till kooperativ hyresrätt. Det kan de göra utan någon större svårighet. Sedan är detta egentligen en rätt märklig situation. Vi brukar ofta anklagas för att vara kollektivismens parti, ett parti som alltid vill kollektivets väl. I det här fallet har vi bytt roller med varandra, Göran Hägg- lund och jag. Jag förespråkar den enskildes rätt att faktiskt välja vilken boendeform man vill ha. Göran Hägglund säger att detta ska en majoritet bestående av en person kunna avgöra, i vissa fall till och med en minoritet när det finns hyresgäster som inte är folk- bokförda på adressen. Vi vill att den boendeform jag har valt också ska vara den form jag har rätt till. Jag ska inte plötsligt behöva befinna mig i en situation där jag måste gå till banken och begära ett lån för att kunna bo kvar i min lägenhet. Jag ska inte heller behöva befinna mig i en situation där jag får de övriga hyresgästerna som värd och fastighetsägare. Det är ingen bra situation. Det finns gott om exempel. Jag vet att Hyresgästförening- en i Stockholm nu håller på att ta fram typfall i fråga om hur det har sett ut.

Fru talman! Bostadsrätt är en utmärkt form, säger Sten Lundström. Då infinner sig naturligtvis frågan: Varför vill han då till varje pris motverka att andra människor får bo i denna utmärkta boendeform om en klar majoritet vill det? Sten Lundström vill att en person ska kunna motsätta sig vad låt säga 20 andra hushåll vill göra. Är det en rimlig ordning? Uppen- barligen tycker Sten Lundström det. När det gäller Öståkra rekommenderar Sten Lund- ström ett visst beteende för hyresgästerna där. Det vore väl vackert så om han nöjde sig med en rekom- mendation. Men här övergår Sten Lundström till att lagstiftningsvägen se till att de inte får välja själva. Sten Lundström har övergått från att rekommendera till att lagstiftningsvägen kommendera föreningarna eller intressenterna som vill bestämma mer över sitt eget boende. Frågan återkommer alltså: Varför är detta utmärkt när det gäller konsumentkooperationer eller koopera- tiva företag men uselt och till varje pris värt att mot- arbeta när det gäller det viktiga boendet?

Fru talman! Jag motarbetar ingen ombildning så länge hyresgästerna är överens om att det är detta man ska göra. Det är helt okej för min del. Det här med Öståkra handlar däremot lite grann om hur vi bygger samhällen. Det handlar om behovet av det finns blandade upplåtelseformer överallt. Jag skulle gärna se att en rad av de radhuslängor som ligger runtom Malmö omvandlades till hyresrätter. Det har jag ingenting emot över huvud taget. Nu kan jag inte Öståkrafallet så väl, men i det fallet handlar det om att tillse att det finns hyresrätter med hyres- rättens fördelar tillgängliga för människor, att det finns en möjlighet för dem som inte har kontanter eller bra kontakter med banken att skaffa sig en bo- stad. När man omvandlar stora bestånd samtidigt inne- bär det att en mängd människor stängs ute. Det är precis det som länsstyrelsen ska pröva. Finns det fortfarande en möjlighet att upprätthålla bruksvär- desprincipen? Finns det någon möjlighet att se till att folk kan efterfråga hyresrätter? Jag vill inte se en ytterligare uppbyggnad av den segregation som har förekommit. Det spelar ingen roll om det är ett 60-talsområde, ett 90-talsområde eller ett 40-talsområde omvandlingen sker i. Det är rimligt att vi bygger samhällen med blandade upplå- telseformer.

Fru talman! Det blir uppenbart i den här debatten att det är Vänstern som driver regeringen framför sig när det gäller att stoppa ombildningar till bostadsrät- ter. Folkbokföringskravet är ju ännu ett hinder för dessa ombildningar. Jag noterar också att Vänster- partiet vill gå ytterligare ett steg och införa krav på enhällighet bland hyresgästerna för att man ska få ombilda. Man kan fråga när Vänsterpartiet blir nöjt. Är det först när ni har uttömt i princip alla möjlighe- ter för hyresgästerna att ombilda till bostadsrätt? Sten Lundström pratar om att han vill motverka segregation. Jag tänkte i det sammanhanget ta upp ett citat från en av dem som drabbats av Vänsterpartiets politik avseende just ombildningar. Det är från Da- gens Nyheter den 27 november förra året där den invandrarkvinna som startade arbetet i Östberga utta- lar sig så här: "Det var jag - en invandrarkvinna - som för två år sedan satte i gång arbetet med ombildningen i Öst- berga. Under dessa två år, för första gången i mitt nya liv, kände jag att jag kunde tillföra samhället något, välstånd, gemenskap och glädje." Min fråga till Sten Lundström är varför Vänster- partiet med olika medel försöker förhindra att männi- skor som denna kvinna i Östberga ska få äga sina egna lägenheter och därmed, som hon säger, tillföra samhället något.

Fru talman! Jag tror att Peter Danielsson och jag har lite olika uppfattning om vad segregation betyder i det här fallet. Segregation är för mig när förutsätt- ningarna för de flesta medborgare att kunna bo inom samma område undergrävs. Genom att så massivt satsa på en form av boende som kräver kontantinsat- ser stänger man ute folk av socioekonomiska skäl - huruvida man är invandrad eller svensk är fullständigt likgiltigt för mig. Det viktiga är att alla människor ska ha möjlighet att efterfråga bostäder i samma område. Genom att fortsätta att bygga ut de stora, massiva bostadsrättsområden som jag kan se inte minst i Malmö väljer man att stänga ute folk. Ombildningen skulle eventuellt gynna dem som bor där för tillfället. Men nästa hyresgäst och nästa igen kommer inte att kunna bosätta sig i området därför att man saknar möjlighet att få de lån som behövs från banken, och man saknar ekonomiska förutsättningar att på egen hand betala de priser det blir på lägenheterna. Segre- gationen blir inte mindre för att vi utestänger alltfler människor från att kunna bosätta sig inom alltfler områden i samhället. Sedan säger Peter Danielsson att Vänsterpartiet driver regeringen framför sig i bostadspolitiken. Jag önskar att det var på det viset. Jag tror att det framför allt är en gemensam syn på att den sociala bostadspo- litiken har tagit oerhört mycket stryk under 90-talet och att det är dags att återupprätta den som driver oss tillsammans framåt. Jag kan också konstatera att vi än så länge är en- samma om att värna den enskilde så långt att vi anser att en individuell vetorätt mot ombildning vore ett ganska rimligt förslag.

Fru talman! Kan inte Sten Lundström se något po- sitivt med att människor, inte minst i förortsområden, vill engagera sig både i sitt bostadsområde och i sitt boende genom att just äga och förvalta sina lägenhe- ter? Tror du inte att det finns några drivkrafter i egna- hemsrörelsen där man faktiskt både skapar gemen- skap i bostadsområdet och bryr sig mer om området? Tror du inte att det finns några som helst förutsätt- ningar att använda detta just för att angripa problem som vi har i förortsområden, framför allt i miljonpro- gramsområden, till exempel runt Stockholm?

Fru talman! Jo, absolut. Av det skälet införde vi lagen om kooperativ hyresrätt. Då skulle man få göra just det. Man skulle äga och förvalta sin egen bostad, men den spekulativa delen som stänger ute folk från att kunna bosätta sig i området försvinner därför att insatserna är påfallande låga. Det är närmast så att föreningen garanterar insatsen genom att du får till- baka pengarna den dag du flyttar ut. Visst, den ko- operativa hyresrätten är en alldeles utmärkt form, många gånger antagligen betydligt bättre än allmän- nyttan i största allmänhet. Vi har ingenting emot det här. Framför allt har vi länge i denna kammare pratat om och ständigt fört fram boendeplaneringsprogram. Där skulle kommunen bland annat kunna visa hur man bygger ett samhälle som i alla delar ger möjlig- het för alla att bosätta sig i samma område. Hur byg- ger vi blandade upplåtelseformer där de som vill äga sin egen villa har möjlighet att göra det, de som vill bo i bostadsrätt ska kunna göra det och de som vill bo i hyresrätt ska kunna göra det? Det förutsätter att alla områden i samhället, Limhamn i Malmö och Djur- gården i Stockholm, är tillgängliga och öppna för alla, att man inte med plånbokens hjälp kan välja att stänga ute stora grupper från att kunna bosätta sig i det område man själv har bosatt sig i. Men den här idén får vi nej på. Vi får alltid nej från er: Vi vill inte ha något boendeplaneringspro- gram. Vi vill inte bryta den här segregationen. Vi vill inte skapa förutsättningar för alla människor att kun- na bosätta sig där de själva vill. För er del tycks det handla om att ju större plånbok du har desto större är valfriheten.

Fru talman! Att välja boendeformen bostadsrätt innebär att man har valt att tillsammans med andra ingå i en förening men ändå ha en rätt till sin lägen- het. Förverkar jag den rätten av någon anledning återgår bostadsrätten kanske till banken där man har lånat pengarna eller till föreningen. Det är definitivt inte samma sak som att äga en lägenhet eller att äga en bostad. Det handlar om att det ska fungera så bra som möjligt för alla i föreningen. Det handlar också om att ha ett solidariskt ansvar både mot mig själv och min familj samt mot andra i föreningen. Den typ av ägarlägenheter där man verkligen äger sin lägenhet saknas i dag i Sverige. Den möjligheten finns i andra europeiska länder. Vi har tidigare i bo- stadsutskottet och genom riksdagsbeslut givit rege- ringen i uppdrag att ta fram underlag för det även här i Sverige. Men det uppdraget lyser med sin frånvaro, liksom bostadsministerns närvaro här i kammaren i dag. Många tror eller försöker intala sig att när jag har en bostadsrätt äger jag också lägenheten, för det finns en stark önskan hos många att just äga. När kommer den möjligheten? Men det fattas också hyresrätter, bostäder där man enbart kan få hyra sin bostad. Det finns ingen valfri- het i dagens s-, v- och mp-styrda Sverige. Så är situa- tionen. Bostadsrätten har på sätt och vis blivit en mellanhand. Man känner att man på något vis kan äga men att det också finns en möjlighet att hyra, dock i andra hand. Det här tror jag är ett systemfel, och det är det systemfelet man också hör resultatet av i den diskus- sion som förts innan det blev min tur att tala här i kammaren. Några här i kammaren har talat sig varma för att bostadsrättsinnehavaren ska få ännu större befogenheter att kunna hyra ut i andra hand. Vad man då inte ser, eller om man blundar, och som inte heller regeringen har åtgärdat i propositionen är de problem som är förknippade med bostadsrätter när de köps för att i nästa minut säljas till ett överpris eller där man köper bostadsrätter för att i andra eller till och med i tredje hand hyra ut till ockerpriser. Oftast sker den här uthyrningen tyvärr, trots att det enligt lagen inte ska vara så, utan medgivande från bostadsrättsför- eningen eller tillstånd från hyresnämnden. Jag vet inte om ni redan har glömt den undersök- ning som visades i Uppdrag granskning i TV för inte så länge sedan där man uppmärksammade oseriösa ägare. Det var inga lustiga scener som spelades upp. Vi i riksdagen borde ta svarthandel och ockerpriser på allvar och se till att det får ett slut. Att bo i en bostadsrätt innebär att ha ett solidariskt ansvar mot sina medmänniskor. De uttag av oskäliga hyror som görs måste stävjas. Det gäller inte bara att skydda enskilda bostadssökande mot att betala över- hyror. Det handlar också om att effekterna av de här överhyrorna driver upp priser för alla bostadsrätter men även för småhus. Hyreslagens bestämmelse om att den hyresgäst som betalat en överhyra har rätt att få tillbaks det han betalat för mycket har inte haft någon större effekt. Det kan vi läsa om i betänkandet. Jag tycker att det är bättre att stämma i bäcken än i ån, det vill säga att i det här fallet skärpa insynen vid andrahandsuthyr- ning. När det gäller bostadsrätter kan man låta styrel- sen få möjlighet till ökad insyn så att inte kostnaden för ett pågående boende blir oskälig. Låt föreningens förtroendevalda - det är föreningen själv som väljer sin styrelse - ha en chans att ingripa och se till att medgivande till andrahandsuthyrning inte kan ske med mindre än att hyran är känd och ligger på en nivå som motsvarar bruksvärdeshyran. Hur var det nu, Socialdemokraterna? Hur var det, Anders Ygeman? I det här fallet blir det väl Hans Unander som får ta över frågan. Hur mycket var det en hyreslägenhet skulle få kosta? Hur mycket ska egentligen en bostadsrätt få kosta? 500 000 kr för en etta i Uppsala, är det skäligt? 1,7-2 miljoner för 75 kvadratmeter, är det skäligt? I dag är bostadskostnaderna alldeles för stora, men det finns en rad åtgärder vi kan vidta i Sverige för att förhindra detta. Jag har pekat på en chans i det här betänkandet, nämligen att stävja ockerhyror vid andrahandsuthyrning av bostadsrätter. Fru talman! Jag hoppas på kammarens klokhet. Med en förhoppning yrkar jag bifall till reservation 5 under punkt 6 från Centerpartiet.

Fru talman! Vi är överens om att man ska vara folkbokförd för att få vara med och rösta fram, eller mot, en ombildning av en hyresrätt till bostadsrätt. Vi kristdemokrater har sagt att de lägenheter som even- tuellt bebos av personer som inte är folkbokförda på adressen ska räknas bort vid en beräkning av majori- tetsförhållandena. Centern har i denna fråga hamnat på samma linje som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljö- partiet, som gör att dessa personer förutsätts rösta nej. Vare sig de vill det eller inte förutsätts de rösta nej. Hur har, i all vänlighet, Centern kommit att landa på den positionen?

Fru talman! I all vänlighet skulle jag vilja att ord- föranden i bostadsutskottet uppmanar till en större debatt inom bostadsutskottets väggar. Jag tror att vi skulle kunna lösa ganska många frågor och komma fram till ännu fler gemensamma ståndpunkter än vad vi har i dag. Jag tycker att det är bra med kravet på folkbokfö- ring. Det beror på att jag har sett så många avigsidor där alla lägenheter i en bostadsrättsförening är andra- handsuthyrda. Vi måste på något vis våga vara ärliga och se verkligheten. Man äger inte sin bostadsrätt utan man ingår i en förening. Då är det viktigt att se till att alla som bor i den föreningen tar det stora ansvaret och är solidariska. Det är många kostnader som betalas gemensamt. Det är självklart att den som bara hyr har inte samma känsla för detta solidariska ansvar - jag kan närsomhelst flytta.

Fru talman! Mycket av detta kan jag hålla med om. Vi kan ta mitt exempel från mitt anförande om åtta lägenheter i ett hus, och tre av dem är tomma. Då kan hyresgästerna i de fem övriga lägenheterna rösta igenom en ombildning, och det är okej. Om dessa lägenheter bebos av personer som inte är folkbokför- da på adressen - och dessa är för en ombildning - kan innehavarna av de åtta lägenheterna inte genomföra en ombildning. Det är en märklig slutsats av Center- partiets resonemang. Man kastar ut barnet med bad- vattnet och försvårar i en del fall. Jag tror att vi hade kunnat lösa detta. Jag närde en förhoppning när vi skrev vår motion och förde reso- nemangen i utskottet, men där fanns en majoritet som tyckte att förslaget inte var värt att stödja. Till dem hörde, tyvärr, Rigmor Stenmark.

Fru talman! I Centerpartiets reservation 13 tar vi upp en annan ganska knepig historia. Hyresvärden eller bostadsrättsföreningen informerar ofta inte i samband med ombildning av ett hus till den ena eller den andra boendeformen. Det är ett problem med att informationen inte är tillräcklig. Det finns ingenting i lagen som säger att alla människor ska få del av våra tankar. Det finns ingen bestraffning. I det fallet hjäl- per det inte med vare sig två tredjedels majoritet eller enkel majoritet. Det finns många problem med den typen av bo- städer i Sverige. Det finns många glädjeämnen. Jag bor själv i en bostadsrättsförening, så jag känner väl till både glädjeämnen och problem. Problemet i Sve- rige i dag är att det inte finns ägarlägenheter där man verkligen äger sin lägenhet, och det finns inte hyres- lägenheter i den omfattning som behövs där männi- skor verkligen hyr sina lägenheter. Då behöver inte problemen uppstå. Låt oss hjälpas åt att se till att få valfrihet i boen- det.

Fru talman! Jag delar Rigmor Stenmarks uppfatt- ning om det olyckliga i ockerhyror och överhyror. Problemet ligger inte i att vi inte ställer oss bakom reservationen. Vi tror snarare att den metod som Centern har valt att lyfta fram över huvud taget inte är möjlig. Jag tror att det är svårt att avkräva ideellt arbetande människor, som en bostadsrättsförenings styrelse består av, att ha den kontrollen över hyres- kostnaderna. Det är viktigt att vi har en diskussion, och det är viktigt att stävja detta. Men den modell Rigmor Stenmark pekar på är inte den riktiga modellen. Fru talman! Jag blir lite nyfiken på en annan sak i Rigmor Stenmarks inlägg, nämligen priset på bo- stadsrätter. Nu tror jag inte att det är så enkelt att det är ockerhyrorna som sätter priset på bostadsrätter. Ett tag lät det som att Rigmor Stenmark funderade på att återinföra hembudsförfarandet på bostadsrätter. Att ta bort hembudsförfarandet och tillåta den fria prissätt- ningen tror jag var den historiskt sett största otjänsten för bostadsrätten. Men om vi i grunden vill få ned priserna på bostadsrätterna måste vi börja bygga bostäder som folk har möjlighet att efterfråga. Då kommer priserna på bostadsrätter att sjunka. De kommer inte att sjunka för att vi lyckas komma åt ockerhyror. Det finns bara ett sätt, nämligen att se till att bygga i den omfattning att bristsituationen inte kvarstår. Det kommer alltid att finnas en brist i centrala Stockholm. Det skulle ha varit intressant med ett hembudsförfarande där. Men jag tror inte riktigt att det var det Rigmor Stenmark var ute efter.

Fru talman! När vi ska anta ett betänkande i kammaren för att rätta till vissa frågor rörande bo- stadsrättsföreningar, är det ärligt att peka på de pro- blem som finns. Ockerpriser är ett verkligt problem, och det måste vi komma åt. Här hade vi haft en chans att göra någonting åt den biten, nämligen att se till att stävja ockerpriserna och se till att styrelser i bostads- rättsföreningar ges möjlighet att hojta till ordentligt. Jag delar helt uppfattningen att det ska byggas mer. Men vi ska inte tro att detta enbart är ett Stock- holmsproblem. Vi ska inte prata bara Stockholm i den här salen. Det handlar faktiskt om problem i hela landet. Det är inte bara i storstadsregionerna som det saknas hyresrätter.

Fru talman! Det är alldeles riktigt att det inte bara är i Stockholm det är fantasipriser på bostadsrätter. Jag kan se till min egen lägenhet som under 70-talet var nere och vände på 40 000 kr och nu är uppe i en halv miljon. Det är inte rimligt att min lägenhet ska kosta en halv miljon. Det beror inte på hur jag har skött den utan på den allmänna standarden. Det finns ingen skillnad i utskottets skrivning. Vi är lika angelägna som Rigmor Stenmark att komma till rätta med ockerhyror. Med bostadsrätt finns en risk för bostadsrättsinnehavaren om denne inte har styrelsens tillstånd att hyra ut i andra hand. Han eller hon kan förlora nyttjanderätten av sin bostad. Det är den risk som finns. Har bostadsrättsföreningen god- känt en andrahandsupplåtelse misstänker jag att det har skett på goda grunder. Men att komma åt ockerhyror genom att begära att de ideellt arbetande i bostadsrättsföreningens sty- relse ska agera hyrespolis är ett dåligt förslag. Men vi kan gemensamt försöka komma fram till andra för- slag. Vi har pratat om lägenhetsregister för att mäta hur det ser ut. Det finns olika sätt att komma till rätta med ockerhyror både i hyresrätten och i bostadsrätten - och även i viss mån i det egna hemmet, som kan hyras ut till fantasipriser. Bruksvärdesprincipen bör gälla. Vi behöver till- sammans finna medel. Där tror jag inte på vad Rig- mor Stenmark föreslår just nu.

Fru talman! Häromdagen kunde jag läsa att bo- stadsministern hade varit i Uppsala. Han anklagade kommunpolitikerna och såvitt jag förstår även oss andra som sysslar med bostadspolitik för att vara passiva när det gäller att ta fram förslag till hur man skulle se till att det byggdes fler bostäder. Jag undrar om det är så att det är Vänsterpartiet som driver Socialdemokraterna framför sig. I så fall skulle det vara intressant om Vänsterpartiet och Sten Lundström kunde bli ännu mer aktiva och se till att bostadsministern finns här i kammaren och resonerar med oss och att de förslag som vi lägger fram verkli- gen behandlas seriöst. Var är till exempel uppdraget om ägarlägenheter? Har ni stoppat det i skrivbordslå- dan, eller?

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslagen i bostadsutskottets betänkande och avslag på samtliga motioner och reservationer. Jag ska börja med att berätta om två kamrater till mig - vi kan kalla dem Lena och Peter. När Lena och Peter bodde kvar i Malung hade de inga problem med att få en bostad. Det var aldrig tal om att hyra i andra hand. Det är precis vad denna debatt handlar om. Den handlar om Lenas och Peters situation när de väljer att flytta till exempelvis Stock- holm för att arbeta eller studera. Där råder det bo- stadsbrist och en i många fall osund andrahands- marknad. Debatten handlar även om vilka regler som ska gälla vid ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. De nuvarande reglerna när en bostadsrättsinneha- vare vill hyra ut sin lägenhet i andra hand innebär att bostadsrättsföreningen ska lämna sitt samtycke. Detta är något som Folkpartiet motsätter sig i sin reserva- tion. Man vill ersätta föreningens samtycke med in- formationsskyldighet för bostadsrättsinnehavaren. Om föreningen anser att uthyrningen är negativ för föreningen eller för de boende ska uthyrningen kunna prövas i hyresnämnden. Det kan uppfattas som behjärtansvärt av Folkpartiet att man vill underlätta för andrahandsuthyrning. Men jag vill påstå att den omvända ordning som Folkpartiet föreslår kan slå hårt mot många väl fungerande bostadsrättsstyrelser. Med uppluckrade regler för andrahandsuthyrning tror jag att antalet engagerade medlemmar i bostadsrätts- föreningarna skulle minska kraftigt. Man skulle få se ett minskat intresse för boendet. Detta förslag innebär även att det skulle bli lättare att köpa en eller till och med flera bostadsrätter för att sedan hyra ut dem i andra hand. Även Moderaterna har i sin reservation föreslagit att bostadsrättsinnehavare ska ha en mer omfattande rätt till andrahandsuthyrning. De föreslår även att begreppet behjärtansvärda skäl ändras då det används även i hyreslagstiftningen. Att samma begrepp skulle komma att användas i både hyreslagen och bostads- rättslagen anser jag inte som ett problem - en åsikt som jag delar med Lagrådet vars uppgift är just att undersöka hur olika föreskrifter förhåller sig till var- andra. Centerpartiet föreslår att bostadsrättsföreningar ska ges större skyldigheter och möjligheter att ingripa mot otillåtna andrahandsuthyrningar. Man menar att bostadsrättsföreningen ska ha ett ansvar för att inte oskäliga hyror tas ut. Att det finns andrahandsuthyra- re som tar ut ockerhyror är förskräckligt. Den rådande lagstiftningen gör det möjligt att kräva tillbaka peng- arna för överhyror två år tillbaka i tiden. Man kan glädjande konstatera att lagstiftningen fungerar väl. I bland annat Göteborgs-Posten kunde man den 11 augusti läsa att alltfler går till hyres- nämnden för att kräva tillbaka pengar som de har betalt i ockerhyror och att de flesta får rätt. Jag vet inte om jag är så pigg på att bostadsrätts- föreningarna ska få ett utökat ansvar att agera och kontrollera gentemot oskäliga andrahandshyror. Det skulle mycket väl kunna påverka grannsämjan nega- tivt. Att ligga efter med en betalning är en personlig kris oberoende av om man bor i en bostadsrätt eller en hyresrätt. Det är viktigt att bostadsrättsföreningar- na har skyldighet att kontakta socialnämnden när en bostadsrättsinnehavare har kommit i dröjsmål med sin årsavgift och därmed riskerar att mista rätten till sin bostad. Genom kravet på att man måste vara folkbokförd på fastigheten för att få räknas med i den kvalificera- de majoritet som krävs för omvandling av hyresrätter säkerställs att det sker på de boendes villkor. Det gör även att man kan få en långsiktig och framgångsrik bostadsrättsförening med aktiva medlemmar som engagerar sig i sitt boende. Jag vill fråga Moderaterna och Folkpartiet som är negativa till detta förslag: Vilken framgång får en bostadsrättsförening om dess existens bygger på per- soner som endast planerar att bo tillfälligt i fastighe- ten under en kortare tid? Fru talman! Hur man ställer sig till en omvandling av en hyresrätt till bostadsrätt är för många en svår fråga. I tidningen Stockholms City av i går fanns det en artikel om Birgitta Lagerström som i över två år har varit hyresgäst hos sina grannar. Hon säger i arti- keln: Det känns inte som mitt hem längre. Jag känner inte samma trygghet och glädje i mitt boende som under tiden när huset ägdes och förvaltades av Stock- holmshem. De borgerliga partiernas förslag att det ska räcka med enkel majoritet för en ombildning skulle medfö- ra att det blir ännu fler Birgitta Lagerström-fall. Jag tror att en förutsättning för att en ombildning ska bli lyckad är att inte nästan hälften av hyresgästerna motsätter sig en sådan. Men jag är inte villig att gå så långt som Vänsterpartiet som föreslår att det ska krävas absolut majoritet för en ombildning. Visst ska man eftersträva en enighet, men ett krav på absolut majoritet skulle innebära att enskilda personer skulle få alltför stor makt.

Fru talman! Socialdemokraterna anser att det är rimligt att samtliga som står bakom ett hyreskontrakt ska vara folkbokförda på adressen. Är inte samtliga bostadsrättshavare eller hyresgäster folkbokförda på adressen förutsätts de att rösta nej till en ombildning. Det här är väldigt konstigt. Det skäl som man anger är att man vill att medlemmarna ska vara aktiva. Om lägenheten hade varit tom hade de övriga hyresgäs- terna kunnat rösta igenom en ombildning. Men här förutsätts ett antal att rösta nej, och därmed försvåras ombildningen - detta trots att de kanske är positiva men av något skäl arbetar på en annan ort eller hu- vudsakligen befinner sig där samtidigt som de är innehavare av hyreskontraktet. Det känns märkligt att jag som kristdemokrat ska behöva säga det, men detta är ju en förbluffande otidsenlig syn på hushållen. Det är en konservatism som möjligen förvånar. Familjerna ser inte likadana ut och så vidare. Vi har hört det förr. Hur kan detta komma sig? Jag frågar mig vems intressen Socialdemokraterna företräder i det här sammanhanget. Ja, uppenbarligen är det inte de bo- endes. I vems intresse kan det ligga att en ombildning inte ska kunna ske ens om alla de boende är överens?

Fru talman! I det här fallet företräder Birgitta La- gerström dem som hela tiden får känna av otrygghe- ten att vara hyresgäst hos sina gamla grannar. Hon upplever det precis så som hon säger: Det känns inte längre som mitt hem. Det är klart att majoritetsreglerna har stor betydel- se när man röstar igenom en ombildning. Jag tycker att det är fullt rimligt att ha de här kraven.

Fru talman! Om man vill se till att det alltid är hundra procents enighet om varje ombildning, borde Socialdemokraterna ansluta sig till Vänsterpartiets linje, som går ut på att en enda kan stoppa den stora majoriteten i omröstningar om ombildningar. Men Socialdemokraterna säger sig ju vara positi- va till ombildningar om majoriteten är tillräckligt stor. Därför har man ändrat reglerna och gått från att hälften plus en räcker till att det nu ska vara kvalifice- rad majoritet. Och nu skruvar man åt det här systemet ytterligare genom att krångla till reglerna på det sätt som har beskrivits här i debatten. Effekterna blir ju uppenbart orimliga, som jag har beskrivit här i mina exempel tidigare. Om det finns åtta lägenheter och det i tre av dem bor personer som inte samtliga är hyresgäster, alltså de som har undertecknat kontrak- tet, och folkbokförda på adressen, så blir det i prakti- ken omöjligt med en ombildning, för även om de skulle vara positiva till en ombildning förutsätts de av någon mycket märklig anledning rösta nej. Jag kan dra parallellen som drogs tidigare här med folkomröstningen. I höst ska vi ha en folkomröstning om EMU. Vi tänker oss att Socialdemokraterna är positiva, vilket de är. Om man då skulle säga att alla som inte går till valurnorna i höst och röstar i frågan förutsätts rösta ja, kan var och en inse att det vore alldeles orimligt. Men varför ska det fungera på det här sättet när det gäller frågan om bostaden?

Fru talman! Visst tycker vi att det är bra med kra- vet på kvalificerad majoritet för att ombilda. Vi tyck- er också att det är bra att det finns bostadsrättsför- eningar. Men det finns väldigt många bostadsrättsför- eningar i de flesta delar av landet redan i dag. Och vi tycker att det är bra att det finns olika former av bo- ende, inte enbart bostadsrättsföreningar. Vi tycker att det också behövs hyresrätter och att det ska finnas bostadsrätter att hyra. På många ställen är det diskussioner om ombild- ningar, precis som i Östberga som någon har nämnt här tidigare i debatten. Det finns ju massvis med bostadsrätter att hyra i Östberga. Den boendeformen finns redan, så vad är problemet?

Fru talman! Det betänkande som vi just nu be- handlar handlar bland annat om att förhindra före- komsten av ekonomiskt osunda bostadsföretag. Jag tycker att det också skulle kunna handla om den osunda bostadsmarknaden som vi har. Jag har fortfarande inte fått svar på vad som är skäligt att en bostadsrätt ska få kosta. Är det rimligt att en etta i Uppsala, en bostadsrätt, kostar 500 000? Ska en norrländska behöva betala 500 000 för att kunna studera i Uppsala?

Fru talman! Jag delar uppfattningen att det är dyrt. Jag tycker också att det är hemskt att man ska ha sådana priser. Men i det här fallet är det ju en del av marknaden som är med och ser till att priserna går upp och ned med olika hastigheter. I den del av landet som jag kommer från kan Rigmor Stenmark få köpa hur många bostadsrätter hon vill för 100 kr. Hon är välkommen till Malung.

Fru talman! Tack så mycket, men jag väljer Värmland emellanåt. När det gäller grannsämjan, som jag tyckte att det var riktigt skönt att Hans Unander berörde, vill jag bara säga att grannsämjan inte blir större av att män- niskor hela tiden flyttar från en bostadsrättsförening, där det hela tiden är en omsättning, där man hela tiden ser att mäklarna på nytt har satt upp skylten "Till salu". Man tänker: Nu ska någon flytta igen. Vad kommer den bostadsrätten att kosta? Och så kikar man i tidningen. Jag kikade i tidningen i dag - 100 kvadratmeter, 1,7 miljoner kronor! Vad tänker Socialdemokraterna göra åt den osun- da bostadspolitiken i Sverige?

Fru talman! Rigmor diskuterar detta med att män- niskor flyttar, att det är oskäliga hyror och att det är dyrt att köpa bostadsrätter. Ja, det är det i vissa delar. Jag tycker, precis som du, att det är oskäligt att ta ut så hemskt mycket. Men hur mycket det kostar beror väldigt mycket på i vilken del av landet vi bor och hur stor tillgången är. Bostadsrätterna finns i många delar av landet. Framför allt i den del av landet som jag kommer från kan man köpa både bostadsrätter och hus väldigt billigt. Priset på en bostadsrätt styrs alltså väldigt mycket av i vilken del av landet den finns. Jag har uppfattningen att det fortfarande går att få tag i bostadsrätter att köpa och att det är oskäligt med så höga priser. Men de förslag som vi lägger fram i betänkandet är framför allt till för att vi ska få bukt med några av de här problemen. Den andra frågan kommer jag tyvärr inte ihåg.

Fru talman! Först skulle jag bara som en liten pa- rentes vilja säga att jag blev förvånad när Hans Unander hoppade på mig med anledning av andra- handsupplåtelsen, för i mitt inledningsanförande var det den enda punkten där jag berömde regeringens fina avvägning mellan bostadsrättshavarens särskilda intresse och föreningsintresset. Därför blev jag lite förvånad. Där får nog Hans Unander läsa lite bättre. Jag kan inte låta bli att återvända till förslaget om folkbokföringskravet. Förutom att det är orimligt, som Göran Hägglund har beskrivit här i debatten, är det ytterligare ett steg i försvårandet av ombildande till bostadsrätter. Och jag kan inte låta bli att återvän- da till Östbergaexemplet. I repliksskiftet mellan mig och Sten Lundström framkom det att det var just ägandet som det var fel på, det vill säga att för v var det problematiskt med ägandet men okej med kooperativ hyresrätt. Proble- met är bara att ute i Östberga är det till bostadsrätter man vill omvandla lägenheterna och inte till koope- rativa hyresrätter. Det är ägandet som man vill beto- na. Det är själva investeringen och möjligheten att börja en bostadssocial resa som de boende där är intresserade av. Man vill kunna investera också i sitt boende. Min fråga till Hans Unander, fru talman, är: Av vilken anledning är det som Socialdemokraterna motarbetar ombildningarna så ihärdigt?

Fru talman! Jag är glad att Peter Danielsson tog upp just det här med Östberga. Jag tycker att det är ett typexempel på hur ni från Moderaterna ser på det här med ombildning. Ni ser det så att om de personer som bor i de här hyresrätterna vill ombilda till bostads- rättsföreningar tycker ni att det är positivt, medan det i grannkvarteren redan finns massvis av bostadsrätter att köpa. Problemet för Stockholmsområdet, om jag har förstått det rätt, är att antalet hyresrättslägenheter behöver öka mycket mer, inte antalet bostadsrätter. Bostadsrätter finns det att få. Jag skulle gärna vilja ställa frågan: Hur ser Peter på det här med att fixa till mer hyresätter?

Fru talman! Då kan jag konstatera att Hans Unan- der som politiker anser att det finns tillräckligt med bostadsrätter därute, och därför ska man inte låta de här 1 171 boende, som verkligen vill ta steget in i enskilt ägande, få göra det. Jag kan också konstatera att detta är oerhört tråkigt. Jag tror inte att vi har råd att förlora alla de möjligheter och all den kraft som finns i de här människornas vilja att ta ansvar just för sitt boende och sitt bostadsområde. Jag tänkte att jag skulle citera Svenska Dagbladet, där två av de invandrare som bor där uttalar sig: "För mig som invandrare är det ett viktigt steg, som att man har blivit lite mer stadig." En annan säger att det "blir tryggare när man äger tillsammans och kan göra saker gemensamt i området". Min fråga till Hans Unander är då återigen: Kan du inte på något sätt se att det ligger i allas vårt in- tresse att just dra nytta av de egnahemsrörelsekrafter som finns i Östberga? Varför vill du förneka de här nästan 1 200 hyresgästerna att ta det här ansvaret och få utveckla sitt bostadsområde?

Fru talman! Det första jag vill säga är att Hans Unander nekar ingen. Vi stöder ju ett förslag som innebär att om det finns en kvalificerad majoritet för att göra de här ombildningarna så är vi för det. Vill de hyresgäster som finns i Östberga bilda en sådan här förening så ställer vi upp på det. Det är inget motsä- gelsefullt när det gäller den frågan. Om det är en minoritet som är intresserad av bo- stadsrätter i Östberga är det ju, som vi föreslår i det här betänkandet, så att det är en kvalificerad majoritet som ska gälla för ombildning. Men då har man ju, om man har för många mot sig och inte alla i huset vill att det ska ombildas, möjligheten att söka sig till ett näraliggande område och köpa en bostadsrätt.

Fru talman! Hans Unander tar upp det förslag som Folkpartiet hade kring lättnader för andrahandsuthyr- ning och beskriver det som om det vore ett fullstän- digt regellöst samhälle som då skulle inträda. Vi kan faktiskt se att i utskottets skrivning vidgar man också rättigheten att hyra ut i andra hand. Vad vi här tar upp gäller snarare var initiativet ska ligga. Det är ändå den enskilde bostadsrättsinnehavaren som har rättigheten från början. Då är det föreningen, som i det här fallet torde vara den starkare parten, som bevisbördan flyt- tas till. Sedan finns det naturligtvis fortfarande med att man ska upprätthålla sina skyldigheter till föreningen och så vidare. Skillnaden har snarare med själva till- ståndsgivningen att göra. Läser man majoritetsskriv- ningen går det här ut på att man ska vidga rätten och att det ändå ska finnas beaktningsvärda skäl om man ska vägra.

Fru talman! Vi har diskuterat det här med Östber- ga som ett exempel i både det ena och det andra sammanhanget, och det är väl bra. Det har till och med haft olika namn här i dag. Där finns det en majo- ritet som vill ha en omvandling, men där finns det också en annan problematik som visar vilket regel- verk som finns inom hela bostadssektorn. Det räcker inte bara att de uppfyller alla krav i bostadsrättslagen. Då ska det ändå finnas tillräcklig grund med tanke på bruksvärdesprincipen och så vidare. Det är väl snara- re där som Östberga har blivit stoppade om jag inte har fel. Det är Länsstyrelsen som ska ge tillstånd för en försäljning av huset.

Fru talman! Vi har diskuterat det här med Östber- ga som ett exempel i både det ena och det andra sammanhanget, och det är väl bra. Det har till och med haft olika namn här i dag. Där finns det en majo- ritet som vill ha en omvandling, men där finns det också en annan problematik som visar vilket regel- verk som finns inom hela bostadssektorn. Det räcker inte bara att de uppfyller alla krav i bostadsrättslagen. Då ska det ändå finnas tillräcklig grund med tanke på bruksvärdesprincipen och så vidare. Det är väl snara- re där som Östberga har blivit stoppade om jag inte har fel. Det är Länsstyrelsen som ska ge tillstånd för en försäljning av huset.

Fru talman! Det är nog helt riktigt.

Fru talman! Jag vill först passa på att be Östber- gaborna om ursäkt för att jag råkade kalla säga "Öståkra" i debatten. Det var inte alls min mening. Jag skulle vilja fråga Hans Unander om en sak. Vi hade en reservation som vi yrkade bifall till. Jag fick inget riktigt svar från Hans Unander på detta. I betän- kandet står det: "Utskottet har när det gäller frågan om straffavgifter vid dröjsmål med hyra intagit den ståndpunkten att det i vart fall inte bör komma i fråga att ersätta dagens sanktionssystem med straffavgifter eftersom det ofta rör sig om hyresgäster med dålig ekonomi." Det här skulle inte vara bra för hyresgäs- terna. Dagens sanktionssystem är alltså vräkning. Jag skulle vilja ställa en mycket rak fråga till Hans Unan- der: Tycker Hans Unander att det är bättre att vräka folk än att se till att de får betala de kostnader som de åsamkar genom att inte betala in i tid? Sedan har jag ytterligare en fråga. Den här debat- ten har faktiskt varit ganska spännande. I vårt parti har vi diskuterat ganska mycket omkring hembuds- förfarande i bostadsrätter. Nu har vi uppenbarligen fått en förespråkare för ett återinförande av hembuds- förfarandet i Centerpartiet. Jag skulle inte ha något emot att vi satte oss ned och diskuterade det. Är soci- aldemokratin, precis som Centern, beredd att diskute- ra ett återinförande av hembudsförfarandet?

Fru talman! När det gäller hembud vill jag nog återkomma. Den frågan är jag lite osäker på. Men det kan vi göra vid något annat tillfälle, kanske utanför den här salen. Nu tappade jag tråden totalt. Du får ursäkta, jag svarar nästa varv.

Fru talman! Det är helt okej. Problemet är att jag då inte kan hoppa på en gång till så att säga. Min fråga var helt enkelt om Hans Unander tycker att det är mer rimligt att vräka folk än att eventuellt männi- skor som har dröjt med att betala in hyran får betala de kostnader som det innebär för bostadsrättsför- eningen eller för fastighetsägaren? Tycker han att det resonemanget över huvud taget bär någon form av relevans? Det måste ju ändå vara en tuffare åtgärd att bli vräkt, eller?

Fru talman! Det är ju aldrig roligt när någon blir vräkt. Vår förhoppning är i längden att ingen ska behöva bli vräkt. Men tyvärr är det ju också så att vi på något sätt måste stå för de utgifter som vi tillskan- sas på olika sätt. Det förslag som Vänsterpartiet har om straffavgifter ställer jag mig mycket tveksam till. Jag tror att det bara kommer att bli som en rullande snöboll, att man kommer att dra på sig mer och mer utgifter, och till slut hamnar man i en väldigt hemsk karusell. Sedan är det ju illa om man hamnar i ett läge där man blir vräkt. Jag tycker inte om det heller. Det är två onda ting, men jag tror ändå att det här kan vara bra. Sedan har det ju också att göra med om bostads- rättsföreningen, som fallet är med många bostads- rättsföreningar där jag kommer ifrån, kanske har en dålig ekonomi, har hamnat i onåd och har massvis av egna räkningar som ska betalas. Då finns det ju en risk för att man drar med sig hela gänget. Därför kan jag tycka att våra förslag är mer rimliga.

Fru talman! Jag har med stort intresse tagit del av debatten som har förevarit. Nu kommer jag sist, och det beror på att jag inte har några reservationer i det här betänkandet. Det beror i sin tur på att vi i Miljö- partiet har ställt oss bakom det här förslaget. Vi har jobbat fram det tillsammans. På det stora hela taget är det bra, och om vi när det har gått en tid ser att det behöver göras ytterligare justeringar antar jag att vi har möjlighet att återkomma. Vi har till och med nämnt det i betänkandet. Inget är någonsin färdigt i de här frågorna. Tiden visar också hur saker och ting verkligen har föränd- rats. Vi har hört hur priserna på bostadsrätter har pendlat från 40 000 kr till en halv miljon på några år. Det är ju så det är. Miljöpartiet de gröna är väldigt starka motstånda- re till spekulation i boendet. Nu verkar, som tur är, trenden vara bruten. Det är inte riktigt sådan hausse på marknaden längre. Man ser att en del bostadsrätt- spriser har stagnerat. Man kan följa det. Det är bara att slå upp en dagstidning så ser man att det finns ett otroligt stort utbud av bostadsrätter. Det som fattas är hyresrätter. Det berör de grupper som jag ömmar särskilt för: ungdomar, nytillträdande på bostads- marknaden och människor i på olika sätt utsatta posi- tioner som inte har möjlighet att delta i spelet på bostadsmarknaden. Det är inte bra. Bostaden är inte vilken vara som helst. Bor gör vi alltid. Andra delar av välfärden tar vi del av i olika omfattning vid olika tider i livet, men bor gör vi all- tid. Alla har inte någonstans att bo, men vi har alla ett behov av en bostad. Därför tycker jag att Kristdemokraternas fokuse- ring på att det finns tre tomma lägenheter i en fastig- het om åtta lägenheter är konstig. Då är det något som är fel. Finns det tre tomma lägenheter behöver vi förmodligen en bostadsanvisningslag, för då har de tomma lägenheterna inte kommit ut till dem som behöver. Har Göran Hägglund har flera sådana exem- pel? Det vore bra om de 70 000 som står i bostadskö i Stockholm får tillgång till dessa lägenheter. Vi i Miljöpartiet förespråkar för övrigt en bo- och brukarplikt. Det är anledningen till att vi ställer oss bakom kravet på folkbokföring. Det finns alldeles för många avigsidor på den här marknaden. Vi ser ibland bara de goda, positiva sakerna, men Rigmor Sten- mark har väldigt förtjänstfullt tagit fram de riktiga avigsidorna, de riktigt fula sakerna på marknaden. Nu för tiden finns det hyresockrare. En sak som vi i utskottet har förändrat i förhållan- de till regeringens proposition gäller den anmälan som ska göras till socialnämnden. Jag är själv social- arbetare, och jag tycker att allt man kan göra för att förekomma en sådan situation - att en familj ställs på gatan - måste göras. I det här fallet medverkar före- ningen till en vräkning - man kan kanske inte säga "medskyldig", men föreningen medverkar. Det är ett aktivt ställningstagande av föreningen, som i det fallet liknar en övrig fastighetsägare. I utskottsbetänkandet finns en väldigt fin formule- ring som jag ska läsa upp. Det är ett par meningar i betänkandet: "Det är utskottets mening att lagstiftaren skall utgå från att socialnämnden kan förväntas vidta verkningsfulla åtgärder och att det är av betydelse om nämnden görs uppmärksam på att någon ställs inför ett hot om vräkning. Hänsynen till barn gör sig gäl- lande med avsevärd styrka." Det tycker jag är så vackert.

Fru talman! Jag tycker att den regionala obalansen i Sverige framkom mycket tydligt i replikskiftet mel- lan Socialdemokraternas Hans Unander och mig. Vi fick klart för oss att en bostadsrätt i Dalarna kostar ungefär 100 000 kr medan den i storstadsregionerna går på uppåt en miljon. Jag undrar: Diskuterar ni inte den här situationen er emellan - socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister? Har bostadsmi- nistern möjligen rätt när han säger att bostadspolitiker är passiva?

Fru talman! Jag kan bara instämma. De här mot- sättningarna ser jag som kommer från Ödeshög. Det är inte tal om att man skulle betala en och en halv miljon för en bostadsrätt i Ödeshög. Jag håller helt med. Jag vet inte i vilken utsträckning vi bostadspoliti- ker har möjlighet att påverka detta. Det kan vi ha i och med att vi har hand om samhällsplaneringen. I utskottet har vi hand om en viss del av samhällsplane- ringen. Men vi måste inse begränsningen i vår möj- lighet att utöva inflytande på var folk ska bo. Jag vill absolut inte ha den bostadsmarknad som vi har. Jag anser faktiskt att det är det som är felet: spekulationen i boendet. Jag tror att man kan komma till rätta med det genom att öka utbudet av hyresrätter. Då gäller det naturligtvis att motverka ombildning.

Fru talman! Om Helena Hillar Rosenqvist på all- var håller med Centerpartiet om att det måste vidtas åtgärder på det här området, kommer hon då att yrka bifall till vår reservation? Här skulle vi kunna göra någonting mot detta med ockerpriser. Ni kan ju inte bara stå och säga att Rigmor har rätt utan att göra någonting. Vad gör ni själva? Jag har inte sett något konkret förslag från er för att komma till rätta med ockerpriser på bostadsrätter. Det vi diskuterar just nu handlar om bostadsrätter.

Fru talman! Det är alldeles riktigt, men jag vill undvika att vi ska framstå som några gröna khmerer som talar om för folk hur man ska göra. Jag önskar att vi bostadspolitiker hade mer samsyn över blocken och att vi så långt det går försöker att förhindra om- bildningarna. Jag tycker att vi har kommit ganska rätt. Som jag säger är trenden i viss mån bruten.

Fru talman! Det finns tillräckligt med bostadsrät- ter, säger Helena Hillar Rosenqvist. Det tror jag är fel. Det är bara att titta på prisbilden. Ni har precis försökt överträffa varandra när det gäller att häpna över de priser som gäller i Stockholmsområdet. Det visar att efterfrågan är betydligt större än utbudet. Då drivs priserna upp till sådana orimliga nivåer. Jag håller med om att det inte finns tillräckligt med hyreslägenheter. Självklart är det så. Där har vi under en lång följd av år haft en situation med otill- räckligt byggande till följd av att vi har fört en myck- et passiv politik. Ansvaret för det delas mellan Hele- na Hillar Rosenqvists parti, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som har styrt det här landet under ganska många år. Det exempel jag framhöll tog jag inte upp bara för nöjes skull. Jag tycker att de lagar som stiftas i Sveri- ges riksdag - och där hoppas jag att jag har Helena Hillar Rosenqvist med mig - ska vara skrivna på ett sådant sätt att de går att tillämpa, får rimliga konsek- venser och kan få stöd hos medborgarna. I det här fallet har jag pekat på vilka konsekvenser den här lagstiftningen kan få och vilka orimliga effekter som uppkommer. Om Helena Hillar Rosenqvist är beredd att försvara lagstiftningen utifrån det konkreta ex- emplet är jag något förvånad. Stiftar vi här lagar som är rimliga? Utifrån det exempel som jag har gett vill jag fråga Helena Hillar Rosenqvist: Är detta rimliga konsekvenser? Jag kan redogöra för exemplet en gång till om det var oklart. Men ger detta rimliga konsekvenser?

Fru talman! Jag tror inte att man kan se alla kon- sekvenser, och jag är osäker på om ens Göran Hägg- lund vet hur många möjligheter det finns att kringgå tanken bakom idén med ombildning, nämligen att de som bor i ett hus ska ha möjlighet att gemensamt förvalta och ha mer inflytande över sitt boende och så vidare som är positivt. Men vi har sett väldigt många avigsidor av dessa ombildningar. Man har på väldigt fula sätt gått in och köpt upp hus. Jag ser en väldigt stor risk med detta. Göran Hägglund får faktiskt ursäkta mig, men jag ser andra baksidor av detta. Jag vet att du har ett väl- digt vällovligt syfte med detta. Och jag kan också inse att människor vill äga och förvalta sin bostad. Vi är helt överens om det. Men jag ser faktiskt även problemet med att det finns tomma lägenheter efter- som man även kan manipulera detta. Det finns hur många sätt som helst att kringgå dessa bestämmelser. Hur mycket vi lagstiftare än försöker att göra det bästa vi kan är det förfärligt mycket fula grejer i den här branschen.

Fru talman! Jag gör ingalunda anspråk på att kun- na genomskåda alla konsekvenser av den lagstiftning som vi förväntas besluta om här i dag. Men jag har ändå vid behandlingen av detta ärende upptäckt saker och ting som jag tycker är uppenbart orimliga och som jag har försökt påtala i motioner som utskottet har behandlat. Det innebär att om det i denna fastig- het med åtta lägenheter skulle finnas tre tomma lä- genheter kan de fem övriga rösta igenom en ombild- ning. Om det däremot skulle vara så att de tre lägen- heterna som i det här fallet inte är tomma utan i stället bebos av personer där alla kontraktshavare inte är folkbokförda på adressen går det inte att genomföra ombildningen ens om alla skulle vara överens om det. Denna orimlighet hade jag hoppats att fler skulle inse, inte minst eftersom vi påtalade den, och att vi skulle kunna rätta till det hela. Då hade vi kunna få en bredare enighet om det här. Jag hackar inte på detta för att jag tycker att det är roligt utan helt enkelt för att jag vill ha en lagstiftning som är bättre.

Fru talman! Jag förstår precis vad Göran Hägg- lund menar, och jag tycker kanske inte ens att det är bra att man kan göra en omvandling om det finns tre tomma lägenheter. Det kan vi verkligen diskutera. Det är sådana saker som vi faktiskt får utvärdera för att se om det finns ytterligare saker som man behöver fila på i den här lagstiftningen. Det finns en sak som jag tycker att man kan göra om det är en fastighet med åtta lägenheter och om det är tre lägenheter i vilka innehavarna inte är folkbok- förda. Anledningen till att de kan ha kvar sin lägenhet är att de tillfälligt inte har möjlighet att bo där. Det kan mycket väl vara så att de behöver studera eller jobba på annan ort och så vidare. I så fall tycker jag att man kan vänta tills dessa tre har kommit hem. Den grupp som anmäler att den vill göra en omvandling kan vänta tills dessa tre har kommit tillbaka. Det kanske de gör om ett år om man har denna rimliga tid för hur länge man kan vara borta från sin lägenhet. Vi i Miljöpartiet tycker i andra sammanhang att det är viktigt med bo- och brukarplikten, och det kan gälla också i detta fall.

Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist inledde sitt anförande med att säga att hon står bakom betänkan- det och därför inte hade några reservationer. Det är inte särskilt underligt. Jag ska kortfattat förklara, kanske lite bättre än jag gjorde för Hans Unander, vad upprepade försenade inbetalningar betyder. Att man blir vräkt på grund av att man inte betalar sin hyra är en sak. Men att man kan bli vräkt på grund av att man betalar hyran för sent ett antal gånger tycker jag är något helt annat. Det är det som är upprepade försenade hyresinbetal- ningar. Delar Helena Hillar Rosenqvist verkligen det som står i utskottsmajoritetens text, att det är rimligare med detta sanktionssystem, det vill säga vräkning, än att den hyresgäst som ett antal gånger, det räcker faktiskt med två gånger för att det ska vara upprepa- de, inte betalar sin hyra i tid faktiskt får betala de kostnader som de åsamkar genom att inte betala hy- ran i tid? Är det en rimligare åtgärd att vräka männi- skor än att se till att de betalar de kostnader som de har åsamkat bostadsrättsföreningen eller hyresföreta- gen? Är det rimligt över huvud taget att människor blir vräkta trots att de faktiskt har gjort rätt för sig och betalt sin hyra?

Fru talman! Jag kom ju sist här och har därför haft möjlighet att fundera på den här frågan eftersom jag förstod att jag skulle få den eftersom alla andra har fått den. Jag kan inte riktigt se motsättningen här mellan vräkning och straffavgift. Såvitt jag förstår tycker till och med Sten Lundström att båda dessa åtgärder kan vidtas i fråga om en och samma person eftersom ni såvitt jag förstår i sista änden inte heller motsätter er vräkning. Jag tycker att det är fruktans- värt obehagligt om man är tvungen att vräka männi- skor. Det var också därför som vi enades om att vi skulle skärpa propositionstexten lite grann och ut- skottsbetänkandet fick ett lite annorlunda utseende. Om det är en person som har svårighet att betala hyran kan jag inte se på vilket sätt det skulle hjälpa denna person om man lade på straffavgifter. Jag tyck- er inte om den modellen.

Fru talman! Det märkliga är att vi i vår reservation ganska tydligt uttrycker att detta inte ska ligga som grund för uppsägning eller vräkning över huvud taget. Det var utgångspunkten både när det gäller hyreslag- stiftningen och när det gäller den nya lagstiftningen för bostadsrätter. Upprepade försenade inbetalningar ska inte kunna leda till uppsägning eller vräkning. Har man gjort rätt för sig och betalt sin hyra ska man naturligtvis ha rätt att bo kvar. Det är vår utgångs- punkt. För att detta ska vara möjligt och för att det inte ska bli för dyrt för fastighetsägaren och för eventuella bostadsrättsföreningar måste den som inte betalar in sin hyra i tid utan ständigt måste ha en påminnelse eller två också betalar kostnaden som det innebär att skicka nya hyresinbetalningslappar och så vidare. Detta är vi fullständigt överens om, även i Hemlösekommittén, som en ganska rimligt åtgärd för att förhindra vräkningar. Om man inte betalar hyran alls ser vi också pro- blem, och då innebär det nog tyvärr att man måste avhysa denna person. Men i det här fallet handlar det om människor som betalar sin hyra men som åtmins- tone ett par gånger har betalt hyran för sent. Det är alltså en feltolkning. Detta ska inte vara en grund för vräkning över huvud taget.

Fru talman! Utmärkt. Jag antar att syftet är gott att lägga på en straffavgift, nämligen för att man tycker att det kan innebära en påtryckning på den enskilda bostadsrättsinnehavaren att göra detta. Men det är det som jag ifrågasätter. Men det kan också vara en sådan sak som man får utvärdera. Och vi har enats om att vi ska följa detta, och det har vi möjlighet att göra åt- minstone under denna mandatperiod.