Århuskonventionen

Fru talman! Århuskonventionen syftar till att allmänheten ska kunna påverka sin miljö genom likartade regler om öppenhet i många länder. Den öppnades för undertecknande i juni 1998. Den trädde i kraft i oktober 2001, då tillräckligt många länder hade ratificerat den. Sverige hörde tyvärr inte till dem som var tidigt ute. Först nu börjar det bli dags för en svensk ratificering. Århuskonventionen behandlar allmänhetens rätt till information, rätt att delta i beslutsprocessen och rätt till rättslig prövning. Vi skulle gärna ha sett att Sverige var tidigt ute med stor öppenhet mot medborgarna, men det ville eller förmådde tydligen inte den socialdemokratiska regeringen. Genom nya EG-direktiv har nu, sent omsider, även den svenska regeringen tvingats komma med en proposition i frågan om ratificering. Men regeringens förslag är inte utan reservation. Man är alltså inte beredd att fullt ut ansluta sig till konventionen. I konventionen ingår att man ska kunna överklaga till domstol om man förvägras få ut handlingar med miljöinformation. Detta gäller även om det är regeringen som vägrar lämna ut handlingar. En sådan överklaganderegel har ett antal regeringar godtagit, men så stora rättigheter vill vår regering inte ge det svenska folket utan man föreslår nu att Sverige genom dagens riksdagsbeslut ratificerar konventionen med en reservation på denna punkt. Fru talman! Vi i Folkpartiet vill att vårt svenska samhälle ska vara minst lika öppet som de flesta andra länders och att en domstol alltså ska kunna pröva offentliggörandet av aktuell miljöinformation även om regeringen vill hålla den hemlig. Detta har vi tydliggjort i motion MJ20 och följt upp den genom reservation 4. Vi anser att man ska ändra lagstiftningen på lämpligt sätt, så att även Sverige följer konventionen fullt ut. Vi har dock inte i vår motion tagit ställning till en exakt juridisk lösning. Detta bör Tryck- och yttrandefrihetsberedningen titta närmare på. Fru talman! Jag har alltså två budskap i mitt anförande. För det första: Regeringsbeslut om att hålla allmänna handlingar hemliga ska kunna överklagas till domstol. För det andra: Regeringen har i detta ärende liksom i många andra ärenden agerat för långsamt. Jag yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Dagens sammankomst för miljö- och jordbruksutskottet här i kammaren handlar om att Sverige ska godkänna och i vår lagstiftning införliva Århuskonventionen. Det är en FN-konvention om tillgång till information i miljöfrågor, om allmänhetens deltagande i beslutsprocesser som rör miljön och möjligheter att överklaga vissa beslut i miljöfrågor. Vi ska också besluta om att införliva ett par EU-direktiv som behandlar i stort sett samma sak. Det går att gripa sig verket an på åtminstone två sätt. Antingen gör vi minsta möjliga förändring, om möjligt ingen alls, i svensk lagstiftning för att godkänna och införliva. Vi vill till och med foga en reservation till vårt godkännande om att vi minsann på vissa punkter inte tänker uppfylla FN-konventionens krav. Eller också ser vi godkännandet av Århuskonventionen och införlivandet av EU-direktiven som ett viktigt tillfälle att vitalisera medborgarnas möjligheter att uttrycka sitt miljöengagemang och skaffa sig bästa möjliga underlag för detta engagemang. Regeringen och utskottsmajoriteten väljer den första, minimalistiska vägen. Jag och Kristdemokraterna väljer den breda vägen. Vi vill se möjligheten att som man gjort i Norge ge medborgarna nya redskap för att både fördjupa och uttrycka sitt miljöengagemang. Jag står därför bakom samtliga reservationer som Kristdemokraterna bifogar betänkandet, men nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1 och kommer att koncentrera mitt anförande till det som tas upp i den reservationen. Kristdemokraterna beklagar alltså att regeringen har valt den minimalistiska attityden i sin bedömning av i vilken utsträckning befintlig lagstiftning är tillräcklig för att uppfylla Århuskonventionen. Sverige borde i stället ha gått längre än minimikraven. Det talas såväl i propositionen som i betänkandet om att det är en generell lagstiftning om tillgång till miljöinformation som föreslås. Ordet generell får för mig i så fall en ny innebörd. I lagens portalparagraf står det nämligen: "Denna lag innehåller bestämmelser om rätt att ta del av miljöinformation hos fiskevårds- och viltvårdsområdesföreningar, vattenförbund och andra enskilda organ, om informationen avser sådan av det enskilda organet bedriven verksamhet som innebär fullgörande av offentlig förvaltningsuppgift". Att kalla detta för en generell lagstiftning anser jag vara klart vilseledande. Fru talman! I propositionen konstateras att man i Norge har valt en "betydligt högre ambitionsnivå än konventionen". Vidare står det: "Även privat verksamhet samt verksamhet som ett offentligt organ driver utanför myndighetsområdet omfattas nämligen av informationsplikten". I propositionen säger man också: "Norge kan sägas ha valt en maximalistisk linje" och "Den norska linjen ligger i linje med genomförandeguidens rekommendationer". I pressmeddelandet från det norska miljödepartementet säger man att den nya lagen ger medborgarna rätt till att kräva information om allt från produktionsprocesser till innehållet i de produkter som brukas och säljs. Den norske miljöministern konstaterar med glädje att också näringslivet har visat ett stort ansvar i framtagande av den nya lagen. I presskommentarerna sägs att när lagen blir ordentligt känd och rättigheterna kommer till användning kan vi få uppleva den bästa pådrivaren för en miljövänlig utveckling som vi någonsin har sett. Kristdemokraterna beklagar djupt att regeringen och förmodligen riksdagsmajoriteten inte tar detta tillfälle i akt att öka människors möjligheter till kunskapssökande, delaktighet och engagemang på miljöområdet som är så väsentligt för framtida generationers möjligheter att leva ett rikt liv. Det är inte riktigt, som det sägs i betänkandet, att Kristdemokraternas förslag kan anses tillgodosett. Vårt yrkande är att man ska uppdra åt regeringen att återkomma med förslag om en generell lag, i ordets verkliga bemärkelse, om allmänhetens rätt till miljöinformation, med liknande inriktning som den norska lagen. Det ska bli intressant att under den här debatten från majoritetens företrädare få reda på varför man inte har följt Norges exempel och presenterat ett förslag som ökar medborgarnas engagemang och miljöintresse. Fru talman! Förutom mitt tidigare yrkande vill jag i allt väsentligt instämma i Lennart Fremlings anförande.

Fru talman! Centerpartiet står bakom huvuddelen av det betänkande som vi i dag debatterar. Ur vår synvinkel är Århuskonventionen ett viktigt steg i arbetet för större öppenhet i hållbarhetsfrågor och miljöfrågor. Att vi tillsammans sätter en minimistandard är välkommet, inte minst ur det internationella perspektivet. Samtidigt är det viktigt att vi i fortsättningen i det nationella perspektivet främjar möten och dialog kring hållbarhetsfrågor. Det är i det perspektivet som den reservation som Centerpartiet står bakom ska ses. Underifrånperspektivet är en central del av Centerpartiets syn på hållbarhetsfrågor och i vårt arbete med hållbarhetsfrågor. Det finns en stor potential i ideella organisationer och ute hos människor. Det finns en stor kraft i engagemanget i dessa ideella organisationer som vi måste ta till vara och kanalisera i arbetet med hållbar utveckling. Det finns därför ett behov av att främja möten, dialog och dynamiska allianser kring hållbarhetsfrågorna, just för att kunna fånga upp det engagemang och den kunskap som finns. Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 6.

Fru talman! Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition Århuskonventionen och två följdmotioner med totalt åtta yrkanden. Dessutom behandlas fyra yrkanden från allmänna motionstiden 2004. Propositionens förslag bygger på en uppgörelse mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Efter att ha läst de sex reservationerna gör jag bedömningen att vi i utskottet i stort sett är överens. Århuskonventionen är en FN-konvention om tillgång till information i miljöfrågor, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser som rör miljön och tillgång till överprövning i miljöfrågor. Inom EU har två direktiv beslutats om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön. Konventionen och direktiven innehåller regler om att allmänheten ska få ta del av fakta om miljön och få medel att påverka myndighetsbeslut som har inverkan på miljön. I stor utsträckning är de rättigheter som konventionen ger allmänheten redan i dag garanterade i svensk rätt. Vissa anpassningar bedöms dock som nödvändiga för att leva upp till konventionens och direktivens krav. Regeringen föreslår därför en ny lag om miljöinformation hos vissa enskilda organ. Lagen ska garantera allmänhetens tillgång till miljöinformation även i de fall informationen inte finns hos en myndighet. Regeringen föreslår i propositionen också ändringar i sekretesslagen, miljöbalken, väglagen med flera lagar. Regeringen föreslår att Sverige ratificerar Århuskonventionen och i samband med det anmäler en reservation, något som har framhållits av tidigare talare. Reservationen omfattar dels att Sverige inte har genomfört konventionens krav på tillgång till rättslig prövning av regeringens och statsråds beslut i fråga om utlämnande av allmän handling, dels att reglerna om miljöorganisationers talerätt i vissa avseenden måste kompletteras. Som flera remissinstanser har påpekat kan ytterligare lagändringar komma att aktualiseras, dels som ett led i Sveriges ambition att bli ännu bättre i de frågor som konventionen omfattar, dels till följd av de krav som blir resultatet av pågående förhandlingar inom Europeiska unionen om hur unionens medlemsstater ska leva upp till konventionens syften. Regeringen avser att så snart det är möjligt återkomma med de lagförslag som det fortsatta arbetet ger upphov till. Detsamma gäller lagändringar som visat sig nödvändiga men som inte har kunnat beredas inom ramen för denna proposition. Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag och förslaget om att Sverige ska ratificera Århuskonventionen med den ändringen att reservationen för att Sverige inte genomför konventionens krav på tillgång till rättslig prövning av regeringens och statsråds beslut i fråga om utlämnande av allmän handling även ska avse riksdagens beslut. År 1995 hölls en miljöministerkonferens i Sofia, Bulgarien, där ministrarna enades om riktlinjer för ett ökat inflytande från allmänheten i frågor som rör miljön. Ministerkonferensen i Sofia blev startskottet för arbetet med att ta fram en ny sorts konvention på miljöområdet. Miljöministrarna ansåg att tiden var mogen för ett bindande juridiskt instrument med riktlinjerna som utgångspunkt. FN och ECE, den ekonomiska kommissionen för Europa som omfattar 55 medlemsländer i Europa, Kaukasus, Centralasien och Nordamerika, åtog sig att tillhandahålla ett sekretariat för en sådan konvention. I arbetet med förslaget till en konvention deltog över 30 nationer inom ECE:s sfär. USA och Kanada deltog inte. Flera internationella och regionala miljöorganisationer bildade en koalition som deltog aktivt under hela förhandlingsprocessen. Efter två års förhandlingar presenterades resultatet. Den nya konventionen öppnades för undertecknande den 25 juni 1998 vid en miljöministerkonferens i Århus. Konventionen trädde i kraft den 30 oktober 2001. Århuskonventionen kopplar samman frågor om mänskliga rättigheter och miljön. Enligt konventionen är ett tillfredsställande miljöskydd väsentligt för att man ska kunna åtnjuta grundläggande mänskliga rättigheter. Konventionen utgår också från att ett större samhälleligt deltagande från allmänhetens sida leder till en bättre miljö. Fru talman! Konventionen skiljer sig från andra internationella miljöavtal genom att den ålägger parterna skyldigheter i förhållande till allmänheten. Andra miljöavtal innehåller främst skyldigheter som gäller förhållandet parterna emellan. Rättigheterna i Århuskonventionen är dock i grunden inga nya rättigheter utan kan hittas i en mängd redan existerande internationella dokument om mänskliga rättigheter - rätten till information, rätten att delta i beslutsprocesser och rätten till rättslig prövning. Det som gör Århuskonventionen unik är att den tydligt slår fast att tillgången till och utövandet av dessa rättigheter har betydelse för allmänhetens möjligheter att kunna påverka sin miljö. I konventionen slås fast att var och en i nuvarande och framtida generationer har rätt till att leva i en miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa och välbefinnande. Det är för att bidra till denna rätt som varje konventionspart i enlighet med konventionens bestämmelser ska garantera allmänheten en rätt att ta del av information, rätt till att delta i beslutsprocesser och rätt till rättslig prövning i miljöfrågor. Århuskonventionen har undertecknats av samtliga EU:s medlemsstater och av Europeiska gemenskapen. Medlemsstaterna har uttalat avsikten att ratificera konventionen så snart som möjligt. Sverige har i många internationella sammanhang fört fram öppenheten som en grundläggande princip i myndigheters förhållningssätt gentemot allmänheten. Genom Århuskonventionen har i ett juridiskt bindande instrument uppställts en minimistandard för allmänhetens medverkan i miljöarbetet. Konventionen är därför ett viktigt instrument för utvecklingen av den internationella miljörätten. Att tillträda konventionen innebär ett tydligt ställningstagande för detta, och konventionen ligger helt i linje med svensk politik. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag om att riksdagen ska godkänna Sveriges tillträde till Århuskonventionen. Lagändringarna kommer att träda i kraft redan den 15 maj i år. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Fru talman! Carina Ohlsson har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för innehållet och upprepat både propositionens och betänkandets ställningstaganden. Men jag måste ändå säga att jag är frågande inför varför den svenska regeringen och socialdemokraterna här väljer den minimalistiska linjen. Det låter här som om det handlar om en väldig möjlighet att ta del av information om allt och alla som rör miljön. Men i själva verket handlar det ju om det som jag läste upp från portalparagrafen i förslag till lag om miljöinformation hos vissa enskilda organ. Det handlar om dem som har en myndighetsliknande verksamhet. Varför väljer ni den minimalistiska linjen? Varför utnyttjar ni inte möjligheten att stifta en kraftfull lag som ger människor möjlighet att fråga efter information hos företag också? Vad är det i den norska lagstiftningen som du tycker är så dåligt att den inte är värd att prövas här? Jag tycker att det skulle vara ett värde i att jag, där jag bor, kunde gå till fabriken, företagaren eller organisationen som har verksamhet bredvid och be om en redovisning över vilka utsläpp man gör. Jag tycker att det skulle vara ett värde i att jag, när jag köper en stol eller annan möbel nästa gång, kan kräva information om varifrån träet kommer. Är det regnskog, är det legalt avverkat virke och så vidare? Det ger den norska lagen möjlighet till, och jag förstår inte varför det gröna folkhemmets förespråkare förvägrar svenska folket samma möjlighet.

Fru talman! Det var hårda ord mot svensk miljöpolitik och det gröna folkhemmet. Nu är jag inte riktigt lika pessimistisk som Sven Gunnar i den här frågan. Jag tycker faktiskt att vi har jobbat mycket med öppenheten i Sverige. I många fall är vi också föregångare. Jag har inte studerat den norska lagstiftningen så noga att jag kan säga vad som är dåligt i den. Det finns säkert mycket som är bra och som vi också kan se på framöver. Men det är inte heller så, som jag också sade, att Århuskonventionen är det enda instrumentet. Det finns många andra instrument också, och många utredningar är på gång. Hela tiden försöker man också få med miljöorganisationer, verksamhetsutövare, andra berörda och så vidare i en diskussion för att öppna för tillgång till information redan innan vi ratificerar detta. Det är inte så att vi inte har gjort något innan och inte kommer att fortsätta att göra något. Jag ser inte lika dystert på detta. Jag tycker faktiskt att vi är en bra bit på väg, men det är klart att vi kan göra mer. När vi har ratificerat detta kan vi också gå vidare. Jag tror inte att vi kommer att stoppa här och inte göra något mer. Vi kan säkert titta på den här frågan ihop, och det vore kanske ännu bättre om du får med dig dina alliansvänner. Jag kan inte se några andra beteckningar än kd bakom den reservation som du föredrog att lyfta fram.

Fru talman! Nej, dem har ju Carina Ohlsson lagt rabarber på den här gången. De går ju på din linje, och den tycker inte jag är bra. Mitt inlägg var ingen kritik mot er miljöpolitik i stort. Men på den här punkten har förespråkarna för det gröna folkhemmet och för en radikal miljöpolitik vikt ned sig. Håller inte Carina Ohlsson med om att vi här har lägre ambitioner än vad den norska regeringen har? Hon säger att hon inte har studerat det norska exemplet. Jag tycker att det är lite märkligt. I mitt anförande läste jag upp en rad citat från propositionen som just behandlar det norska exemplet, och vår motion behandlar det. Och utskottet avfärdar det norska exemplet med en mening. Borde man inte i så fall lagt ned lite mer jobb på att visa att det norska förslaget inte är något bra och att vi inte har användning för det här i Sverige? Men vi ska vara glada och positiva. Jag får se det som en utsträckt hand eller en vilja att gå vidare. Då vill jag fråga Carina Ohlsson: Är du beredd att arbeta för att vi på allvar utreder eller begrundar möjligheten att införa en liknande lagstiftning som den i Norge?

Fru talman! Nu sade jag inte att jag inte alls har tagit del av den norska lagstiftningen. Men Sven Gunnar frågade mig om jag kunde peka på vad som är fel, och jag har inte den grundliga kunskapen så att jag precis kan peka ut det. Jag kommer naturligtvis att fortsätta att titta på detta. Jag tar också emot erbjudandet att plocka med en vitsippa i buketten av rosor, nejlikor och maskrosor. Det inslaget skulle kanske också göra sig. Jag motser med stor förväntan att vi kan fortsätta den här diskussionen och jobba vidare med det gröna folkhemmet. Det bygget är inte klart. Det finns mycket att göra när det gäller öppenhet och allmänhetens möjligheter att påverka sin situation när det gäller miljön runtomkring och folkhälsan. Vi får fortsätta att diskutera detta, och det ser jag verkligen fram emot.

Fru talman! Carina Ohlsson säger att vi i stort sett är överens. Vi kan väl vara överens så långt att detta är ett förslag och ett beslut som går i rätt riktning, och det är ju bra. Men Carina Ohlsson har också framhållit att regeringen avser att återkomma så snart som möjligt. Vi hör att det är många utredningar på gång och så vidare, men vi i oppositionen tycker ju att regeringen måste komma till skott någon gång. Jag känner stor sympati för de synpunkter som Sven Gunnar Persson har framfört här. Jag är också övertygad om att om vi får en ny regering efter nästa väl kommer alliansen att kunna ta ett ytterligare steg i rätt riktning. Vi kommer att återkomma inte bara så snart som möjligt utan ganska tvärt efter ett regimskifte. Carina Ohlsson säger att Sverige har fört fram att vi ska vara öppna och att tankarna på öppenhet är viktiga i internationella sammanhang. Men det som bekymrar mig är att vi ger fel signaler till andra länder när Sverige inte godtar Århuskonventionen fullt ut utan gör den här reservationen vad gäller regeringens beslut. Min fråga till Carina Ohlsson i den här situationen är: Vad vore det för fel med att ordna så att man, även om regeringen vill hålla handlingar hemliga, ska kunna överklaga det till domstol?

Fru talman! Jag ser med spänd förväntan fram emot de förslag som ska komma från alliansen. Det skulle inte bara ske så snart som möjligt, utan det skulle ske vid ett regimskifte. Det ser jag inte riktigt som så snart som möjligt. Jag hoppas att det dröjer väldigt länge. Där har vi kanske inte riktigt samma tidsbegrepp. Det är klart att de reservationer som vi har ska redovisas öppet och ärligt. Konstitutionsutskottet har också fått yttra sig, och man har sett att det är svårt att kombinera detta med tryckfrihetsförordningen och att det skulle behöva genomföras en grundlagsändring. Det skulle innebära att det drar ut väldigt mycket på tiden. Jag tyckte mig höra kritik här tidigare om att vi var sena, och då hade det blivit ännu senare. Därför tyckte vi att det var bra att komma fram så långt som möjligt på den här vägen. Jag tog också upp detta med öppenhet, och det har varit en fråga där jag tror att vi är överens om att vi i Sverige har varit pådrivande sedan vi kom med i EU för att få en genomlysning av EU:s beslutsprocess. Jag tror nog att vi skulle kunna vara överens om den historiebeskrivningen.

Fru talman! Den här konventionen öppnades för undertecknande i juni 1998. Om man då hade bestämt sig för att det behövde göras grundlagsändringar och annat hade man hunnit genomföra det tills nu. Det är ganska många år sedan den öppnades för undertecknande. Det är alltså ingen nyhet när regeringen nu lagt fram sitt förslag till riksdagen om att det skulle behövas en grundlagsändring. Det är viktigt att lite grann skilja på två saker. Först måste vi klara ut hur vi vill att regelsystemet ska vara, och sedan är nästa steg att klara ut den exakta juridiska formuleringen. Vårt förslag innebär att man, som situationen är nu, skulle ratificera konventionen, men sedan så snabbt som möjligt arbeta fram de förändringar som behövs så att vi inte längre har den speciella reservationen utan kan lyfta ut den om några år. Min kritik mot regeringen för långsamhet kvarstår alltså eftersom man inte tagit vara på de år som gått sedan 1998. Folkpartiet har ju uttryckt denna vilja till förändring, men samtidigt är det väl så att regeringen inte ens på lång sikt vill göra denna grundlagsändring. Det är där skillnaden ligger. Varför vill inte Carina Ohlssons parti att man ska kunna överklaga till domstol ett regeringsbeslut om hemlighållande av handlingar?

Fru talman! Jag tycker att vi verkligen jobbat med den här frågan, inte bara utifrån Århuskonventionen utan också om man ser rent generellt på hur allmänheten ska kunna vara med i processen. Det finns i och för sig med här; det gäller framtagande av åtgärdsprogram, vattendirektiv och så vidare. Jag tycker inte att det är stopp här, utan vi får fortsätta att följa frågan. Om vi ser att det behöver göras fler förändringar är vi naturligtvis öppna för det. Det ska alltså inte vara stopp här, utan vi fortsätter och jobbar vidare med frågan. Lennart Fremling brukar ju ha goda idéer när det gäller miljöområdet, och det är väl också oppositionens roll att försöka jaga på oss. Ibland kanske ni är lite före oss, men inte så ofta. Om ni samlat försöker jaga oss kanske det ger större kraft - ifall ni tycker att vi är slöa. Men jag har ännu inte sett särskilt många gemensamma förslag på miljöområdet från det som numera kallas alliansen. Det vore spännande att se sådana, för då skulle vi kunna ha riktigt konkreta och bra miljödebatter som kunde leda framåt ännu mer.

Fru talman! Jag tror att vi alla i kammaren vill ha engagerade medborgare som är villiga att engagera sig och ta ansvar för miljön. Då är det viktigt att medborgarna även har möjlighet och rättighet att engagera sig i de beslutsprocesser som rör miljön. Ska man som medborgare kunna engagera sig i dessa frågor behövs det riktig och öppen tillgång till informationen. Därför är det också viktigt att allmänheten garanteras tillgång till miljöinformationen även om den inte finns hos en myndighet. Det är inte alltid så lätt att få fram relevant information. Det har jag själv erfarenhet av från min tidigare verksamhet. Mitt offentliggörande av miljöinformation då höll på att kosta mig mitt jobb. Trots att vi anser oss som en demokrati har vi fortfarande brister i vårt system. Mycket information göms undan eller sållas bort för att informationen kan vara besvärlig, antingen för de beslutande eller för de drabbade verksamheterna, om den blir offentlig. Men endast information räcker inte så långt, även om det skapar en viss ökad möjlighet till insyn. Det krävs faktiskt mer än information för att man ska känna delaktighet och kunna vara med och påverka utvecklingen av sin livsmiljö. Därför är det positivt att Sverige nu äntligen ratificerar Århuskonventionen och inför en ny lag som kommer att garantera allmänhetens tillgång till miljöinformation och att medborgarna får rätt att delta i utarbetandet av vissa planer och program som inverkar på miljön. Detta betänkande innehåller alltså viktiga frågor om allmänhetens deltagande och engagemang i beslutsprocesser som rör miljön. Jag vill även framhålla det positiva i att det äntligen blir en sekretessbrytande regel för uppgifter om utsläpp till miljön. Även om Vänsterpartiet är positivt till den nu föreslagna ratificeringen av Århuskonventionen ser vi ett behov av att politiskt gå vidare och utveckla öppenheten gentemot medborgare och organisationer så att fler kan vara med och påverka samt granska tillstånd, förslag och beslutsprocesser. Slutligen, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag tycker att det klart framgick av det som Kjell-Erik Karlsson sade att han önskade större öppenhet. Han gav också exempel från sitt eget arbete på hur det höll på att kosta honom jobbet när han offentliggjorde information. Allmänheten kommer dock inte heller fortsättningsvis att ha rätt att kräva ut den typen av information, utan det blir såsom framgick av det jag läste upp tidigare: "Denna lag innehåller bestämmelser om rätt att ta del av miljöinformation hos fiskevårds- och viltvårdsområdesföreningar, vattenförbund och andra enskilda organ, om informationen avser sådan av det enskilda organet bedriven verksamhet som innebär fullgörande av offentlig förvaltningsuppgift." Det är vad den allmänna informationsplikten innefattar. Tycker du att det är tillräckligt, eller är du liksom Carina Ohlsson, om jag tolkar det som sades positivt, beredd att arbeta för att vi får en lag lik den som finns i Norge?

Fru talman! Jag är inte nöjd. Det vi nu gjort är att ta ett steg på vägen, och just för att inte försena ratificeringen har vi ställt upp på den. Ambitionen från Vänsterpartiets sida är dock att vi så fort som möjligt - även om det är svårt att ange gränsen för vad som är så fort som möjligt - kommer att fortsätta arbetet och trycka på för att gå vidare i öppenheten. Frågan kommer säkert tillbaka, och det är min förhoppning att det ska ske inom mandatperioden.

Fru talman! Jag kan ha sympati för just snabbheten i ratificeringsargumentet, absolut, och jag gläder mig åt att Kjell-Erik Karlsson vill vara med och jobba för en bredare lagstiftning. Jag uppfattar det som att han tagit del av den inriktning som lagen i Norge har och tycker att det är en ganska bra inriktning att man ska kunna inhämta information även från privata företag - från affären där man handlar, från grannens gård eller från fabriken på orten.

Fru talman! Jag vill säga att också jag tycker att den lag som finns i Norge är inne på rätt väg, men jag har ännu inte studerat vilka falluckor där finns. I den finns många positiva inslag som jag skulle vilja ha implementerade i den svenska lagstiftningen. Där kan jag hålla med Sven Gunnar.

Fru talman! Ledamöter! Äntligen kan vi ratificera Århuskonventionen. Dessutom sker det i stor enighet i riksdagen. Vi är också väldigt eniga om att vi behöver gå längre och att detta bara är ett första steg. Vi är tre partier - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - som enats om den här propositionen. Vi har också enats om hur vi ska gå vidare, och eftersom detta är en debatt om öppenhet när det gäller information tänkte jag läsa lite grann ur den skriftliga överenskommelse som vi har mellan partierna. Jag tror att särskilt folkpartister och kristdemokrater, som reserverat sig och velat gå längre, kommer att bli glada när de hör vad vi kommit överens om. "Samarbetspartierna är eniga om att de nu föreslagna åtgärderna för ratificerandet av Århuskonventionen uttrycker en ambitionsnivå med små förändringar i svensk lagstiftning, men att vår ambition är att ha en lagstiftning som på sikt bättre uppfyller intentionerna med konventionen. Propositionen kommer alltså att följas av ytterligare åtgärder, framförallt när det gäller miljöorganisationers talerätt och prövningsrätt. Vidare är samarbetspartierna eniga om att Sverige i internationella förhandlingar som Århuskonventionen ska arbeta för en ambitiös linje där Sveriges egen ratificering ses som ett minimum." Det är också en viktig sak som hittills inte har tagits upp i debatten. "Nedan exemplifieras två områden där vi snarast kommer att gå vidare." Det gäller först omfattningen och rätten att överklaga. "Regeringen avser att genast se över 16 kap. 13 § miljöbalken för att förtydliga vad som avses med formuleringen 'domar och beslut om tillstånd, godkännande och dispens'. Det skall bland annat klarläggas att miljöorganisationernas talerätt omfattar även de villkor som är förenade med ett tillstånd. En departementspromemoria med förslag till ny skrivning skall tas fram och godkännas av samarbetspartierna under våren 2005." Där är vi ju. Det arbetet är det väl full fart på nu inom departementet för att det ska hinnas med. Det andra exemplet som finns med är kriterierna för miljöorganisationernas talerätt enligt 16 kap. 13 § miljöbalken. "Regeringen avser att under mandatperioden se över bestämmelserna med utgångspunkt från att det i dag i praktiken är få miljöorganisationer som uppfyller talerättskraven och att fler organisationer bör omfattas. Med anledning att ett förslag till EG-direktiv om tillgång till rättslig prövning har presenterats av kommissionen bör en sådan översyn lämpligen göras som ett led i genomförandet av detta direktiv. Kommissionens förslag skall behandlas i rådet och sedan antas. Det är för närvarande inte möjligt att närmare ange när detta kommer att ske." Det är alltså en hel del arbete som finns framför oss och som jag tror att riksdagen i bred enighet tycker är jättebra. Jag vill avslutningsvis säga: Är det inte fantastiskt att Sverige har en sådan öppen lagstiftning redan från början så att man med sådana små förändringar kan ratificera en sådan viktig konvention?

Fru talman! Jag vill bara konstatera att det är synd att synpunkter av det slag som Åsa Domeij läser upp göms i hittills hemliga förhandlingsprotokoll och inte står inskrivna i den proposition och det betänkandet som vi har att hantera. Det hade också varit bra om protokollet hade skickats över till Carina Ohlsson så att hon hade kunnat ha med det i sin argumentering här från talarstolen.

Fru talman! Jag hade inte haft någonting emot om det hade varit en fylligare propositionstext. Det hade också kunnat vara helt utmärkt. I allt samarbete är det vissa saker som skrivs i propositioner och vissa saker där man i stället väljer en intern överenskommelse. Men de interna överenskommelserna kan också vara väldigt politiskt intressanta.

Fru talman! Med de öppningar som fanns i de skrivningar som du läste upp ser jag fram emot en fortsatt behandling av de här frågorna i riksdagen.

Fru talman! Tack för det. Jag tror att det finns partier här som kommer att trycka på och hjälpa till så att vi inte får en försenad tidsplan.

Fru talman! Det var ett trevligt besked som Åsa Domeij kunde ge oss. Det vore bra om du kunde förklara lite mer för oss som inte har inblick i Regeringskansliets arbete hur man tänker gå vidare. Nu nämnde du en tidsplan om att det skulle komma ett dokument under våren 2005. Frågan är hur pass trovärdigt det är med den inblick vi har i regeringsarbetet och de försenade propositioner som finns inom alla områden, och bland annat miljöområdet. Frågan är om det är trovärdigt att det kommer sådana förslag nu från Regeringskansliet. Kan man räkna med att det kommer någon proposition i rimlig tid som kan behandlas under mandatperioden i riksdagen? Jag noterar också att du refererar till att det kanske är ett dokument som är hemligt inom Regeringskansliet. Det leder min tanke vidare. Vi fick inte höra någonting om Miljöpartiets ståndpunkt i sakfrågan om ett regeringsbeslut bör vara överklagningsbart eller inte. Om regeringen vill hålla allmänna handlingar hemliga, ska inte det kunna få överklagas i domstol? Det är den sakfrågan som det är viktigt att ta ställning till. Sedan kan man alltid fixa till det juridiska så att det stämmer med den uppfattning man har. Min fråga blir: Vad tycker Miljöpartiet om möjligheten att överklaga ett regeringsbeslut om att hålla handlingar hemliga?

Fru talman! Jag tycker att det ska vara möjligt att överklaga de besluten. Sedan kanske det inte är allra mest bråttom med att fixa till det om man tänker på vad som är viktigast för miljöorganisationerna just nu. Det som det är allra mest bråttom med är de två exempel som jag tog upp här tidigare.

Fru talman! Det är kanske inte så bråttom för miljöorganisationerna men för Sveriges trovärdighet när vi för fram öppenheten i internationella sammanhang. Är det inte en stor risk att det ger fel signal till andra länder när Sverige inte godtar konventionen fullt ut?

Fru talman! Det är en lite svår fråga. Det tror jag beror på vilken hållning man har i internationella förhandlingar. Jag tror inte att det behöver vara ett problem. Vi har en lite annan rättstradition och lagstiftningsteknik i Sverige. Man kan säkert försvara den svenska linjen bra med att vi grundläggande även innan konventionen hade mycket mer öppenhet än de flesta andra länder och att man sedan har ett pågående arbete att stegvis gå längre. Det beror nog på hur man uttrycker sig i de internationella sammanhangen, om man uttrycker framåtanda eller seghet.