Störningar på webbplatsen

Under tisdagen pågår ett planerat tekniskt arbete på webbplatsen. Det kan innebära vissa störningar. Vid frågor kontakta riksdagsinformation.

Användning av PKU-biobanken för identifiering avavlidna med anledning av naturkatastrofen iSydostasien

Socialutskottets betänkande 2004/05:SOU14

PKU-registret får användas för att identifiera offren för katastrofen i Asien (SoU14)

Spela video
Laddar {{loadingpercent}}%
Spela video
Spela video

00:00 00:00
00:00

PKU-registret får användas för att identifiera offren för naturkatastrofen i Asien. Riksdagsbeslutet är en ändring av biobankslagen. Det innebär att vid olyckor eller andra händelser där ett stort antal människor avlidit får vävnadsprover ur PKU-registret användas för identifiering. Lagändringen kommer att vara tidsbegränsad och gälla till sista juni 2006. PKU-registret är en samling av blodprover från nyfödda. I registret finns personer födda från mitten av 1970-talet och framåt. Riksdagen anser att alla tillgängliga resurser och möjligheter måste användas för att underlätta identifieringen av katastrofens offer.

Datum för beslutet: 8 januari 2005
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag till beslut: Bifall till utskottets förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

Hela betänkandet

Betänkande 2004/05:SOU14 (doc, 820 kB)
Socialutskottets betänkande
2004/05:SOU14

Användning av PKU-biobanken för identifiering avavlidna med anledning av naturkatastrofen iSydostasien


Sammanfattning

Socialutskottet föreslår med stöd av bestämmelsen om
utskottsinitiativ  i 3 kap. 7 § riksdagsordningen en
komplettering  av  5  kap.   lagen   (2002:297)   om
biobanker i hälso- och sjukvården m.m. genom en ny 2
a §.
Socialutskottet  har  inhämtat  Lagrådets yttrande
över lagförslaget.

I samband med den naturkatastrof som nyligen drabbat
Sydostasien har uppdagats att det finns ett behov av
att kunna använda material ur den s.k. PKU-biobanken
för  att  underlätta  identifieringen  av  de  många
avlidna.   Vid   denna  svåra   naturkatastrof   har
sannolikt  ett stort  antal  personer  från  Sverige
omkommit  som  en  direkt  följd  av  den  jättevåg,
tsunami, som uppkom på grund av en jordbävning under
havet  i Indiska  oceanen.  Antalet  barn  bland  de
omkomna bedöms kunna vara relativt stort.

Socialutskottet        har       erfarit       att
identifieringsarbetet i Sydostasien liksom vid andra
stora  olyckor  utförs  enligt  ett  internationellt
regelsystem.  För att göra  en  identifiering  krävs
underlag som polisen  samlar  in genom kontakter med
anhöriga  och tandläkare. Normalt  används  tandkort
som ett viktigt  referensmaterial.  Uppgifter  om en
persons   tatueringar,  ärr  och  andra  kännetecken
används också.  Det  kan enligt uppgift i vissa fall
föreligga   stora   svårigheter    att   identifiera
kropparna  efter  de  omkomna.  I många  fall  måste
därför  identifiering  grundas  på  uppgifter   från
tandkort  eller  DNA-analyser. Identifieringsarbetet
kan försvåras om många  av de avlidna är barn, som i
mindre  utsträckning  än vuxna  har  tandkort.  DNA-
prover kommer därför behöva tas på de avlidna.
Mot  denna  bakgrund föreslår  socialutskottet  en
ändring i biobankslagen  som innebär att vid olyckor
eller andra händelser där  ett stort antal människor
har  avlidit,  får  vävnadsprover  ur  PKU-biobanken
användas  även  för  identifiering  av  de  avlidna.
Lagändringen föreslås tidsbegränsas till utgången av
juni  2006.  Utskottet understryker  vikten  av  att
återkomma till  lagstiftningsåtgärder  såvitt gäller
biobankslagen.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen  antar  utskottets förslag till  lag  om
ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och
sjukvården m.m.

Stockholm den 7 januari 2005

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman   (v),  Chatrine   Pålsson   (kd),   Kristina
Zakrisson  (s),  Margareta  Israelsson (s), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kerstin  Heinemann (fp), Conny
Öhman  (s), Lars U Granberg (s),  Catherine  Persson
(s), Marina  Pettersson  (s), Kenneth Johansson (c),
Christer Engelhardt (s), Jan  Lindholm (mp), Gunilla
Wahlén (v) och Gabriel Romanus (fp).
2004/05

SoU14


Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning

Vid           PKU-laboratoriet,           Karolinska
Universitetssjukhuset,  undersöks  blodprover   från
samtliga  nyfödda  barn  i  landet  för  att  tidigt
upptäcka   och  behandla  barn  med  vissa  ärftliga
ämnesomsättningssjukdomar,  nämligen  för närvarande
fenylketonuri    (latin    Phenylketonuria,    PKU),
galaktosemi,   kongenital   hypotyreos,   kongenital
binjurebarkhyperplasi  och  tyrosinemi.  Efter   att
undersökningarna  genomförts sparas kvarvarande prov
vid laboratoriet.

I samband med den naturkatastrof som nyligen drabbat
Sydostasien har uppdagats att det finns ett behov av
att kunna använda material ur den s.k. PKU-biobanken
för att underlätta identifiering.

Socialutskottet   har    erfarit   att   det,   på
regeringens initiativ, förevarit  överläggningar med
representanter för samtliga riksdagspartier  för att
undersöka möjligheten att underlätta identifiering i
visst   sammanhang   genom   en   ändring  av  lagen
(2002:297)  om  biobanker  i  hälso- och  sjukvården
m.m.,  biobankslagen.  Enligt  uppgift   har  sådana
överläggningar ägt rum bl.a. den 4 och den 5 januari
2005.
Utskottet  har vidare erfarit att det dessförinnan
inom Socialdepartementet pågått ett beredningsarbete
på     området,     innefattande     bl.a.     olika
myndighetskontakter.
Socialutskottet   föreslår    nu   med   stöd   av
bestämmelsen  om utskottsinitiativ  i  3  kap.  7  §
riksdagsordningen   en   komplettering   av  5  kap.
biobankslagen genom en ny 2 a § (bilaga 1).
Utskottet  har inhämtat Lagrådets yttrande  över
lagförslaget, yttrandet bifogas (bilaga 2).
Utskottet har  vid sammanträdet den 7 januari 2005
inhämtat information  av chefen för PKU-laboratoriet
överläkaren Ulrika von Döbeln.

Utskottet hemställer att ärendet
avgörs efter endast en bordläggning.


Bakgrund


Beskrivning av PKU-biobanken

Vid       PKU-laboratoriet       på       Karolinska
Universitetssjukhuset     undersöks    vävnadsprover
(blodprover) från samtliga nyfödda barn i landet för
att  tidigt  upptäcka och behandla  barn  med  vissa
ärftliga  ämnesomsättningssjukdomar.   Provtagningen
görs  några  dagar  efter  barnets födelse.  Den  är
frivillig   och   föregås   av   information    till
föräldrarna.  Provet består av fyra droppar blod som
fått torka in på  en  filterpappersremsa.  Efter att
undersökningarna   genomförts   sparas   kvarvarande
blodprov  i  den s.k. PKU-biobanken. Vävnadsproverna
förvaras  i  kylrum   och  förses  med  ett  löpande
identifieringsnummer. Med samma identifieringsnummer
förvaras    åtskilt    i    ett    särskilt    arkiv
personuppgifter  om  mor  och  barn.   Ett   enskilt
blodprov kan inte letas fram utan att man först  har
tillgång   till   personuppgifterna,   som   således
förvaras  på annan plats än blodproverna. Blodprover
och patientuppgifter  från  mitten av 1970-talet och
framåt finns i dag förvarade vid PKU-laboratoriet.

Om  föräldrarna  skriftligen  begär  det  förstörs
provet   efter   undersökningen.   Personuppgifterna
bevaras dock alltid.
Andra användningsområden av vävnadsproverna än den
primära  undersökningen  för  tidig  diagnostik  och
behandling       av       barn       med       vissa
ämnesomsättningssjukdomar är retrospektiv screening,
retrospektiv    diagnostik   av   andra   sjukdomar,
uppföljning,   utvärdering   och   kvalitetssäkring,
epidemiologiska    undersökningar    samt    klinisk
forskning   och   utveckling  inom  det  område  som
screeningen avser.  Proverna  har endast i begränsad
omfattning använts för externa forskningsprojekt och
undersökningar.
Ytterligare information om PKU-biobanken  finns  i
proposition  2001/02:44  Biobanker  inom  hälso- och
sjukvården  m.m.  samt  socialutskottets  betänkande
2001/02:SoU9.

Gällande rätt


PKU-biobankens    verksamhet    regleras   i   lagen
(2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.

För att vävnadsprover från nyfödda  barn skall få samlas i PKU-
biobanken  och  för  att  personuppgifter  skall  få
sparas i det därtill hörande PKU-registret krävs att
barnets vårdnadshavare samtycker  till överföringen,
5  kap.  7  §  första  stycket biobankslagen.  Innan
vårdnadshavaren lämnar sitt samtycke skall han eller
hon   ha   informerats   om  vilka   uppgifter   som
registreras och om ändamålet  med  registreringen, 5
kap. 7 § andra stycket samma lag.

Vävnadsproverna   i   PKU-biobanken   får   endast
användas  för analyser och andra undersökningar  för
att         spåra         och          diagnostisera
ämnesomsättningssjukdomar,  retrospektiv  diagnostik
av    andra    sjukdomar    hos    enskilda    barn,
epidemiologiska     undersökningar,     uppföljning,
utvärdering  och  kvalitetssäkring  av  verksamheten
samt   klinisk   forskning   och   utveckling.  PKU-
registret,  som innehåller bl.a. personuppgifter  om
modern och barnet samt uppgifter om graviditeten och
barnets hälsotillstånd,  får  endast användas för de
nyssnämnda  ändamålen  eller  för  framställning  av
statistik, 5 kap. 5 § biobankslagen.
Vävnadsproverna   i   PKU-biobanken   får   enligt
huvudregeln inte användas för något annat ändamål än
som omfattas av tidigare  information  och  samtycke
utan    att   den   som   lämnat   samtycket,   dvs.
vårdnadshavaren  eller  vårdnadshavarna, informerats
om och samtyckt till det  nya  ändamålet, 3 kap. 5 §
första  stycket  biobankslagen. Om  den  som  lämnat
samtycket  har  avlidit   gäller   i   stället   att
vävnadsproverna får användas för ett nytt ändamål om
den  avlidnes  närmaste  anhöriga har informerats om
det nya ändamålet och efter  skälig  betänketid inte
har motsatt sig det nya ändamålet, 3 kap.  5 § andra
stycket biobankslagen.
I biobankslagens fjärde kapitel finns bestämmelser
om  under  vilka förutsättningar och på vilket  sätt
vävnadsprover  ur  PKU-biobanken och andra biobanker
får lämnas ut. Regeringen  har  beslutat  att det är
Stockholms läns landsting som är ansvarigt  för PKU-
biobanken  (förordningen  [2002:746] om biobanker  i
hälso-  och  sjukvården m.m.).  Vävnadsprover  i  en
biobank kan enligt  4  kap.  3 § andra stycket samma
lag inte lämnas ut till en mottagare  i  annat  land
för    annat    än    forskningsändamål.   För   att
vävnadsprover över huvud taget skall lämnas ut skall
dessa, om inte annat beslutas,  vara avidentifierade
eller  kodade.  Kodnycklarna  skall   förvaras   hos
vårdgivaren som förvarar vävnadsproverna, 4 kap. 4 §
biobankslagen.  Om  en  provgivares  personuppgifter
lämnas  ut samtidigt som ett kodat vävnadsprov  från
denne, skall  de  lämnas  ut  på ett sådant sätt att
personuppgifterna  inte  kan  kopplas   samman   med
vävnadsprovet, 4 kap. 10 § biobankslagen. En ansökan
om  att  få  bryta  en  kod för att få tillgång till
personuppgifter  om  en  enskild   provgivare  skall
behandlas i samma ordning som en ansökan  om  att få
tillgång till prover i en biobank, 4 kap. 4 § tredje
stycket  biobankslagen.  Utöver  detta  får  med  de
berörda  enskilda  vårdgivarnas samtycke under vissa
förutsättningar vävnadsprover  utlämnas  inom  eller
utom   Sverige   till   vårdgivare   för   vård  och
behandling,  till  forskningsenheter  för  forskning
eller till bolag för analyser i samband med kliniska
prövningar   av   läkemedel   eller  medicintekniska
produkter.
Därtill  gäller  att  PKU-registret   innehållande
personuppgifter   inom  den  offentliga  vården   är
allmänna     handlingar      enligt      2      kap.
tryckfrihetsförordningen   och  därför  omfattas  av
principerna om offentlighet  och  sekretess.  Enligt
7 kap. 42 § första stycket sekretesslagen (1980:100)
gäller sekretess i verksamhet som avser screening av
prover     från     nyfödda     barn    för    vissa
ämnesomsättningssjukdomar (PKU) och förande av eller
uttag  ur  PKU-registret  för  uppgift  om  enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga  förhållanden,
om det inte står klart att uppgiften kan  röjas utan
att  den  enskilde  eller  någon  honom  eller henne
närstående lider men. Enligt andra stycket  i  samma
paragraf  gäller  sekretessen  i  fråga om uppgift i
allmän handling i högst sjuttio år.
De  personuppgifter som finns i PKU-registret  och
andra    biobanksregister     omfattas    även    av
bestämmelserna  i  personuppgiftslagen   (1998:204).
Enligt  2 kap.  4  §  biobankslagen har dock 5  kap.
biobankslagen  om  PKU-registret  företräde  framför
bestämmelser i annan lag.

Utskottets överväganden


Sverige  har  under lång  tid  i  stort  sett  varit
förskonat från  stora  naturkatastrofer.  Den  svåra
naturkatastrofen    i    Sydostasien   nyligen   har
emellertid  visat  på  behovet   att   snabbt  kunna
identifiera  de  många  omkomna.  Vid  denna   svåra
naturkatastrof   har   sannolikt   ett  stort  antal
personer från Sverige omkommit som en  direkt  följd
av den jättevåg, tsunami, som uppkom på grund av  en
jordbävning  under  havet i Indiska oceanen. Antalet
barn bland de omkomna  bedöms  kunna  vara  relativt
stort   eftersom  de  omkomna  i  stor  utsträckning
vistades i kustnära områden på badstränder.
Vid den  här  typen  av katastrofer är självfallet
önskan, liksom i andra sammanhang,  att så många som
möjligt  av de omkomna skall kunna identifieras  och
att deras  kroppar skall kunna föras till Sverige så
snart som möjligt.
Socialutskottet        har       erfarit       att
identifieringsarbetet i Sydostasien liksom vid andra
stora  olyckor  utförs  enligt  ett  internationellt
regelsystem. På plats i katastrofområdet  finns  ett
center  för  identifieringsarbetet.  Formellt är det
chefen för centret som genom ett beslut  fastställer
identiteten  för  kroppen  i fråga. Arbetet med  att
identifiera kropparna efter  de  omkomna  utförs vid
stora olyckor av Rikskriminalpolisens ID-kommission.
Kommissionen    består   av   en   expertgrupp   för
identifiering  av  de  människor  som  omkommit  och
består  av  kriminaltekniker,  rättsodontologer  och
rättsläkare.    I   samarbete   kommer   dessa   tre
yrkesgrupper fram  till  en  identitet för kroppen i
fråga.   För   att   göra  en  identifiering   krävs
identifieringsunderlag  som  polisen samlar in genom
kontakter  med  anhöriga  och  tandläkare.   Normalt
används  tandkort  som ett viktigt referensmaterial.
Uppgifter om en persons  tatueringar,  ärr och andra
kännetecken  används  också. Vid naturkatastrofen  i
Sydostasien   undersöks   alla    kroppar    oavsett
nationalitet   i   samarbete   med  22  länders  ID-
kommissioner.  Den  svenska  ID-kommissionen  jämför
sedan de uppgifter som polisen  hämtat från anhöriga
i Sverige med kropparna i katastrofområdet.
Det kan emellertid föreligga stora svårigheter att
identifiera kropparna efter de omkomna.  Detta  kan,
liksom  i  Sydostasien,  bl.a. ha sin orsak i att de
många döda kropparna inte  kunnat  förvaras  kallt i
den   utsträckning  som  varit  önskvärd  varför  de
utsatts  för  olika  stadier av förruttnelse, vilket
gör vanlig okulär identifiering  svår  eller  ibland
omöjlig.  I  många  fall måste därför  identifiering
grundas  på  uppgifter   från  tandkort  eller  DNA-
analyser. Organiskt material,  t.ex.  från  hårstrån
kan        användas        för        identifiering.
Identifieringsarbetet kan försvåras om  många  av de
avlidna  är barn, som i mindre utsträckning än vuxna
har tandkort,  som  annars  alltså  kan användas som
referensmaterial  vid  identifieringen.   DNA-prover
kommer därför behöva tas på de avlidna.
Av betydelse är även att avlidna normalt  inte får
föras ut från katastrofländerna till Sverige  förrän
identiteten   fastställts.   Det  är  därför  mycket
angeläget att framtagna DNA-prover i det land där de
omkomna    finns    snabbt    kan    matchas     mot
jämförelsematerial  från  Sverige.  I vissa fall kan
närstående  identifiera  sina  döda familjemedlemmar
eller vänner. I dessa fall kan det  dock  krävas att
identiteten   bekräftas  genom  exempelvis  en  DNA-
analys. I andra fall kan en DNA-analys visa sig vara
den enda framkomliga  vägen  att  identifiera de som
avlidit.
Mot  denna  bakgrund  anser  socialutskottet   att
frågan  om vävnadsmaterial ur PKU-biobanken skall få
nyttjas  för   att  efter  DNA-analys  användas  som
referensmaterial  och  hjälp  vid identifieringen av
personer   som   omkommit  i  samband   med   mycket
allvarliga olyckor  och andra stora påfrestningar på
samhället där många personer  avlidit bör övervägas.
Detta  kräver  att en ändring görs  i  biobankslagen
eftersom material  ur  PKU-biobanken  i dag inte får
användas för detta ändamål.

Enligt lagen får material ur biobanker endast sparas
och behandlas för i förväg uppsatta ändamål  och den
som  lämnar  provet  eller  en företrädare för denne
skall  lämna  ett  informerat samtycke  till  detta.
Normalt krävs också  samtycke  för  att  material ur
PKU-biobanken   eller   andra  biobanker  skall   få
användas för ett nytt ändamål.  Vårdnadshavarna till
dem vars vävnadsprover nu finns i  PKU-biobanken har
varken informerats om eller samtyckt  till att denna
används för andra ändamål än de som nu  uttryckligen
anges i 5 kap. 2 § biobankslagen.

Socialutskottet  vill  understryka  att  de   nyss
nämnda   principerna   även  i  framtiden  bör  vara
vägledande för hur material som förvaras i biobanker
skall behandlas. Sverige har under en lång tid varit
förskonat från naturkatastrofer  där  många personer
omkommit.  Naturkatastrofen i Sydostasien  har  dock
drabbat Sverige hårt och visat på behovet av att när
så  krävs  snabbt   och   säkert  kunna  identifiera
personer  från  Sverige  som  avlidit   vid   sådana
händelser. Utskottet anser att vid dessa situationer
måste alla tillgängliga resurser och möjligheter för
att  underlätta identifieringsarbetet tas i anspråk.
Utskottet  föreslår  därför  att det i biobankslagen
införs  en tidsbegränsad bestämmelse  enligt  vilken
vävnadsprover ur PKU-biobanken skall få användas för
att identifiera  de  avlidna vid olyckor eller andra
händelser där ett stort antal människor har avlidit.
Utskottet vill understryka att det inte i ett sådant
sammanhang    är    frågan    om    något    allmänt
samhällsnyttigt ändamål utan något  som  rör just de
individer som förolyckats och deras närstående.  När
en   nära   anhörig   befaras   ha  avlidit  är  det
naturligtvis av mycket stor vikt att man får visshet
i denna fråga och snabbt och säkert får den anhörige
identifierad  så  att  kroppen kan tas  om  hand  på
önskat  sätt  och  sorgearbetet  underlättas.  Detta
intresse måste anses  mycket  starkt,  och det finns
enligt utskottets mening ingen anledning  att befara
att    de    som    lämnat    samtycke    till   att
vävnadsmaterialet   samlas  i  PKU-biobanken  skulle
motsätta    sig   att   materialet    används    för
identifieringen.   Genom   att   i  ett  sådant  här
sammanhang  göra  ett undantag från  samtyckeskravet
just när materialet  ur  PKU-biobanken  används  för
identifiering       av       avlidna       förenklas
identifieringsarbetet ytterligare.
Det  har från olika håll påtalats det angelägna  i
att uppgifter  om  diagnostik  av  sjukdom som skett
inom den reguljära PKU-verksamheten  inte  kommer ut
till  obehöriga  i  samband med en identifiering  av
omkomna. Utskottet instämmer  fullständigt  i  denna
syn.   Utskottet  understryker  att  det  endast  är
aktuellt   att  använda  PKU-biobanken  när  det  är
nödvändigt  för   säker   identifiering.   För   att
säkerställa  att  materialet ur PKU-biobanken endast
används för det avsedda  syftet  och  inte  hamnar i
orätta  händer samt att identifieringen sker på  ett
säkert  och   värdigt   sätt   inom  ramen  för  ID-
kommissionens  uppdrag  anser utskottet  att  endast
Rikspolisstyrelsen eller  Rättsmedicinalverket skall
få  begära  hos Karolinska Universitetssjukhuset  om
användning  av   material  för  det  nya  ändamålet.
Socialutskottet konstaterar  att Rikskriminalpolisen
och  dess  ID-kommission  är  underställda  polisens
centrala förvaltningsmyndighet Rikspolisstyrelsen.
Socialutskottet  föreslår  en komplettering  av  5
kap.  biobankslagen genom en ny  2  a  §.  Utskottet
anser  att   lagändringen,   i  detta  skede,  skall
tidsbegränsas till utgången av juni 2006.
Utskottet har naturligtvis ingen  annan  mening än
att  lagstiftning  skall  ske först efter vedertaget
och   sedvanligt   beredningsarbete.    Dock   anser
utskottet sammanfattningsvis och av skäl  som  redan
nämnts  att  det finns såväl ett mycket starkt behov
som intresse av  att underlätta identifieringsarbete
på det sätt och i sådana sammanhang som lagförslaget
avser.
Utskottet förutsätter  att  regeringen på lämpligt
sätt återkommer med en redovisning  av  utfallet  av
den   nu  föreslagna  lagändringen.  Däri  inbegrips
enligt  utskottets  mening  även  de synpunkter från
Lagrådet som inte beaktats nu.
Slutligen  konstaterar  utskottet  att  det  också
finns  skäl  att  återkomma  till biobankslagen  mot
bakgrund av att Socialstyrelsen  skall  redovisa ett
uppdrag senare under 2005.
Allra sist hemställer utskottet att ärendet avgörs
efter endast en bordläggning.

Bilaga 1

Utskottets lagförslag


Förslag  till lag om ändring i lagen (2002:297)  om
biobanker i hälso- och sjukvården m.m.
Härigenom  föreskrivs att det i lagen (2002:297) om
biobanker i hälso- och sjukvården m.m. skall införas
en ny paragraf, 5 kap. 2 a § av följande lydelse

----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
----------------------------------------------------
                               2 a  §
----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
                                        Vid  olyckor  eller andra
                                        händelser, där  ett stort
                                        antal    människor    har
                                        avlidit,              får
                                        vävnadsprover    i   PKU-
                                        biobanken  användas  även
                                        för   identifiering    av
                                        avlidna. Sådan användning
                                        får ske endast på begäran
                                        av     Rikspolisstyrelsen eller
                                        Rättsmedicinalverket. Vid
                                        sådan   användning  krävs
                                        inget samtycke.
-----------------------------------------------------


Denna lag träder i kraft den 10 januari  2005  och
upphör att gälla den 30 juni 2006.

Bilaga 2

Lagrådsyttrande som begärts av utskottet

1

Förslag

Ingen information att visa
2

Beredning

Beredning i utskottet: 2005-01-07
Justering: 2005-01-07
Betänkande publicerat: 2005-01-10
Trycklov: 2005-01-10
Betänkande 2004/05:SOU14

PKU-registret får användas för att identifiera offren för katastrofen i Asien (SoU14)

PKU-registret får användas för att identifiera offren för naturkatastrofen i Asien. Beslutet är en ändring av biobankslagen. Det innebär att vid olyckor eller andra händelser där ett stort antal människor avlidit får vävnadsprover ur PKU-registret användas för identifiering. Lagändringen kommer att vara tidsbegränsad och gälla till sista juni 2006. PKU-registret är en samling av blodprover från nyfödda. I registret finns personer födda från mitten av 1970-talet och framåt. Socialutskottet skriver i sitt underlag att alla tillgängliga resurser och möjligheter måste användas för att underlätta identifieringen av katastrofens offer.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

3

Debatt

Debatt i kammaren: 2005-01-08
4

Beslut

Beslut: 2005-01-08
1 förslagspunkt, 1 acklamation

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. PKU-registret

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar utskottets förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjukvården m.m.