Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2013/14:SfU20

Ändringar i utlänningslagen på grund av Dublinförordningen (SfU20)

Utlänningslagen ändras så att en ansökan om asyl i Sverige kan nekas prövning om den som söker asyl redan har fått status som alternativt skyddsbehövande i ett annat EU-land. Den som har ansetts vara alternativt skyddsbehövande i ett EU-land har fått sin ansökan om skydd prövad och beviljad och får därför inte sin sak prövad igen i Sverige. Detta innebär att utlänningslagen anpassas till EU:s omarbetade asylprocedurdirektiv och den omarbetade Dublinförordningen.

De nya reglerna börjar gälla den 1 augusti 2014. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Datum för beslutet: 17 juni 2014
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.

Hela betänkandet

Betänkande 2013/14:SfU20 (pdf, 427 kB)

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2013/14:SfU20

Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition 2013/14:197 Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande samt en motion som väckts med anledning av propositionen. Vidare behandlas två motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2013.

I propositionen föreslås bl.a. en ändring av bestämmelserna i utlänningslagen om när en asylansökan får avvisas. Den föreslagna ändringen innebär ett genomförande i svensk rätt av artikel 33.2 a i det omarbetade asylprocedurdirektivet, som medger att en asylansökan får nekas prövning om sökanden har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. En sådan ändring är nödvändig för att bestämmelserna om när en asylansökan får avvisas ska stämma överens med bestämmelserna om när ett beslut om överföring av en asylsökande kan fattas enligt den omarbetade Dublinförordningen. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige sedan den 1 januari 2014.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Miljöpartiet de gröna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna. I ärendet finns tre reservationer (S, SD, V).

1

2013/14:SfU20

Innehållsförteckning  
Sammanfattning .............................................................................................. 1
Utskottets förslag till riksdagsbeslut ............................................................... 3
Redogörelse för ärendet .................................................................................. 4
Utskottets överväganden................................................................................. 5
Asylansökningar från personer med status som alternativt  
skyddsbehövande i en annan EU-stat m.m. .................................................. 5
Reservationer ................................................................................................ 11

1.Utlänningslagen och den omarbetade Dublinförordningen

(S) .............................................................................................. 11

2.Utlänningslagen och den omarbetade Dublinförordningen

(SD) ........................................................................................... 11

3.Utlänningslagen och den omarbetade Dublinförordningen

(V) ............................................................................................. 12
Bilaga 1  
Förteckning över behandlade förslag ............................................................ 13
Propositionen .......................................................................................... 13
Följdmotionen......................................................................................... 13
Motioner från allmänna motionstiden 2013/14 ....................................... 13
Bilaga 2  
Regeringens lagförslag ................................................................................. 14

2

2013/14:SfU20

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Utlänningslagen och den omarbetade Dublinförordningen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716). Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:197 och avslår motionerna

2013/14:Sf24 av David Lång (SD) yrkandena 1 och 2, 2013/14:Sf220 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 6 och 2013/14:Sf384 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 2.

Reservation 1 (S)

Reservation 2 (SD)

Reservation 3 (V)

Stockholm den 3 juni 2014

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gunnar Axén

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar Axén (M), Tomas Eneroth (S), Mikael Cederbratt (M), Fredrik Lundh Sammeli (S), Lars-Arne Staxäng (M), Eva-Lena Jansson (S), Finn Bengtsson (M), Kurt Kvarnström (S), Hans Backman (FP), Solveig Zander (C), Gunilla Nordgren (M), Emma Henriksson (KD), David Lång (SD), Wiwi-Anne Johansson (V), Annelie Karlsson (S), Magnus Ehrencrona (MP) och Roger Lamell (S).

3

2013/14:SfU20

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2013/14:197, en följdmotion och två motioner från den allmänna motionstiden 2013.

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 det omarbetade asylprocedurdirektivet (2013/32/EU). Direktivet trädde i kraft den 19 juli 2013 och ska vad avser merparten av bestämmelserna vara genomfört i medlemsstaterna senast den 20 juli 2015 och i sin helhet senast den 20 juli 2018.

Den 26 juni 2013 antogs också den omarbetade Dublinförordningen, (EU) nr 604/2013. Förordningen, som trädde i kraft den 19 juli 2013, ska tillämpas av medlemsstaterna fr.o.m. den 1 januari 2014.

Propositionen innehåller dels överväganden och förslag för att genomföra artikel 33.2 a i det omarbetade asylprocedurdirektivet, dels vissa överväganden och förslag med anledning av den omarbetade Dublinförordningen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut och en redovisning av motionerna finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

4

2013/14:SfU20

Utskottets överväganden

Asylansökningar från personer med status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att en asylansökan får avvisas om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara alternativt skyddsbehövande samt att det som föreskrivs om avvisning och utvisning i tillämpliga delar också ska gälla för beslut om överföring i den omarbetade Dublinförordningen.

Riksdagen avslår motionsyrkanden bl.a. om Dublinförordningens efterlevnad och om en översyn av förordningen med syfte att en asylsökandes eget val ska styra vilket land som ska pröva asylansökan.

Jämför reservationerna 1 (S), 2 (SD) och 3 (V).

Propositionen

EU har sedan 1999 arbetat med att skapa ett gemensamt asylsystem som grundar sig på en fullständig tillämpning av 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen) och dess tilläggsprotokoll från den 31 januari 1967 (New York-protokollet). Den första etappen i det arbetet slutfördes genom antagandet av skyddsgrundsdirektivet (2004/83/EG) av den 29 april 2004 och av asylprocedurdirektivet (2005/85/EG) av den 1 december 2005. År 2003 hade dessutom Dublinförordningen, (EG) nr 343/2003, antagits.

Samtliga rättsakter inom det europeiska asylsystemet har omförhandlats och omarbetade versioner har antagits. Omarbetningarna har syftat bl.a. till ökad harmonisering och till att flyktingar och alternativt skyddsbehövande i största möjliga utsträckning ska behandlas lika såväl vad gäller förfarandet vid fastställande av status som vad gäller innehållet i det internationella skyddet.

Ett omarbetat skyddsgrundsdirektiv (2011/95/EU) trädde i kraft den 9 januari 2012 och skulle vara genomfört i medlemsstaterna senast den 21 december 2013.

Den 26 juni 2013 antogs det omarbetade asylprocedurdirektivet (2013/32/EU). Direktivet trädde i kraft den 19 juli 2013 och ska när det gäller merparten av bestämmelserna vara genomfört i medlemsstaterna senast den 20 juli 2015 och sin helhet senast den 20 juli 2018. Direktivets bestämmelser är tillämpliga på ansökningar om internationellt skydd enligt skyddsgrundsdirektivet som lämnas in på medlemsstaternas territorium, dvs. såväl på ansökningar om status som flykting som på ansökningar om status som alternativt skyddsbehövande.

5

2013/14:SfU20 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
  En grundläggande princip i 2003 års Dublinförordning var att en
  asylansökan ska prövas av en enda medlemsstat (artikel 3.1). Med en
  asylansökan avses enligt artikel 2 c en ansökan som har getts in av en
  tredjelandsmedborgare och som kan anses som en ansökan om internationellt
  skydd i enlighet med Genèvekonventionen, dvs. flyktingstatus.
  I Dublinförordningen från 2003 finns kriterier för att avgöra vilken
  medlemsstat som ska vara ansvarig för att pröva en asylansökan. Om en
  medlemsstat befinns vara ansvarig enligt dessa kriterier ska den enligt artikel
  16 vara skyldig att bl.a. överta en asylsökande som har gett in en ansökan i en
  annan medlemsstat, återta en asylsökande vars ansökan är under prövning och
  som utan tillstånd befinner sig i en annan medlemsstat och återta en
  tredjelandsmedborgare vars asylansökan har avslagits och som utan tillstånd
  befinner sig i en annan medlemsstat. Varje medlemsstat får dock pröva en
  asylansökan som lämnats av en tredjelandsmedborgare även om den inte har
  någon skyldighet att göra det enligt förordningen.
  Om en person har ansökt om asyl och beviljats status som alternativt
  skyddsbehövande i en medlemsstat anses han eller hon ha fått sin ansökan om
  asyl avslagen, eftersom definitionen av asylansökan har begränsats till att avse
  en ansökan om flyktingstatus enligt Genèvekonventionen. Då en person endast
  har rätt att få en asylansökan prövad av en medlemsstat ska den stat som
  bedömts vara ansvarig för prövningen återta en person som har fått sin ansökan
  avslagen och som sedan söker asyl på nytt i en annan medlemsstat. En
  medlemsstat är däremot inte skyldig att återta en person enligt 2003 års
  Dublinförordning om ansökan om asyl har bifallits, dvs. flyktingstatus har
  beviljats.
  Den omarbetade Dublinförordningen är tillämplig på ansökningar om
  internationellt skydd enligt det omarbetade skyddsgrundsdirektivet, vilket är
  en utvidgning i förhållande till Dublinförordningen från 2003 som endast är
  tillämplig på ansökningar om flyktingstatus. Artikel 18 anger vilka skyldig-
  heter som den medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan har. I
  artikel 18.1 d anges att den ansvariga medlemsstaten ska återta en
  tredjelandsmedborgare eller en statslös person vars ansökan har avslagits och
  som har lämnat in en ansökan i en annan medlemsstat eller som befinner sig i
  en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd. Eftersom definitionen av en
  asylansökan i den omarbetade Dublinförordningen innefattar även en ansökan
  om status som alternativt skyddsbehövande, anses en ansökan inte ha avslagits
  om status som alternativt skyddsbehövande har beviljats. Detta innebär att
  återtagandeskyldigheten inte omfattar personer som beviljats status som
  flykting eller status som alternativt skyddsbehövande. Varken flyktingar eller
  alternativt skyddsbehövande kan alltså överföras enligt den omarbetade
  Dublinförordningen, som gäller sedan den 1 januari 2014.
  Av artikel 33.2 a i det omarbetade asylprocedurdirektivet (2013/32/EU)
  framgår att medlemsstaterna får neka att pröva en asylansökan om en annan
  medlemsstat har beviljat internationellt skydd (dvs. flyktingstatus eller status

6

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN 2013/14:SfU20
som alternativt skyddsbehövande). Detta innebär en anpassning till den  
omarbetade Dublinförordningen.  
I det tidigare asylprocedurdirektivet (2005/85/EG) fanns bestämmelser om  
att en medlemsstat inte behöver pröva en asylansökan om en annan  
medlemsstat redan har beviljat sökanden flyktingstatus (artikel 25). Artikel 25  
i asylprocedurdirektivet har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser  
om när en asylansökan får avvisas. Enligt 5 kap. 1 b § utlänningslagen  
(2005:715), förkortad UtlL, får en asylansökan avvisas bl.a. om sökanden  
i en annan EU-stat har förklarats vara flykting. Av 5 kap. 1 c § andra  
stycket UtlL framgår att asylansökan ska avvisas vid beslut om överföring  
enligt 2003 års Dublinförordning. Enligt nu gällande regler i utlännings-  
lagen kan således en asylansökan från en person som beviljats status som  
flykting i en annan medlemsstat avvisas med stöd av 5 kap. 1 b § UtlL,  
medan en asylansökan från en person som beviljats status som alternativt  
skyddsbehövande i en annan medlemsstat kan avvisas med stöd av 5 kap.  
1 c § UtlL vid beslut om överföring enligt Dublinförordningen. Sedan den  
omarbetade Dublinförordningen började tillämpas den 1 januari 2014 har  
denna möjlighet till överföring försvunnit.  
Regeringen anför att en grundläggande princip inom det gemensamma  
europeiska asylsystemet är att en asylansökan ska prövas endast en gång. Den  
som har förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan medlemsstat  
har redan fått sin ansökan om internationellt skydd prövad och beviljad och  
bör därför inte få ytterligare en prövning av ansökan i Sverige. De svenska  
reglerna bör därför anpassas till artikel 33.2 a i det omarbetade asyl-  
procedurdirektivet och den omarbetade Dublinförordningen på så sätt att det  
blir möjligt att avvisa en asylansökan när sökanden har förklarats vara  
alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. Regeringen föreslår att en  
bestämmelse med den innebörden förs in i utlänningslagen.  
Regeringen föreslår vidare att det som föreskrivs i utlänningslagen om  
avvisning och utvisning i tillämpliga delar också ska gälla för beslut om  
överföring enligt den omarbetade Dublinförordningen.  
Ikraftträdande m.m.  
Författningsförslagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014. Äldre  
bestämmelser ska enligt förslaget gälla för beslut om överföring enligt 2003  
års Dublinförordning och för asylansökningar som den förordningen är  
tillämplig på.  
Regeringen gör bedömningen att förslagen inte medför några kostnader.  
Motionerna  
I motion 2013/14:Sf24 av David Lång (SD) begärs i yrkande 1 ett  
tillkännagivande om ändring i 5 kap. 1 b § UtlL. Regeringens förslag  
innebär att en asylansökan får avvisas om sökanden i en annan EU-stat har  
förklarats vara alternativt skyddsbehövande. Formuleringen öppnar för en  

7

2013/14:SfU20 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
  godtycklig valfrihet. Rätteligen bör det föreskrivas att en asylansökan inte
  bara får utan ska avvisas. Endast om det föreligger synnerligen ömmande
  omständigheter kan prövning få ske. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
  om att Dublinförordningen ska efterlevas. Enligt Migrationsverket kommer ca
  70 procent av alla flyktingar landvägen från ett annat EU-land. Trots det
  avgörs endast drygt 17 procent enligt Dublinförordningen. Förordningen är
  alltså alldeles för lätt att frångå.
  Tomas Eneroth m.fl. (S) begär i kommittémotion 2013/14:Sf384 yrkande 2
  ett tillkännagivande om att Sverige inom EU ska verka för att utveckla och
  förbättra Dublinsamarbetet. Motionärerna anser att det i Dublinförordningen
  bör föreskrivas att överföringar tillfälligt ska kunna upphöra samt att man
  framöver också ska fokusera på mottagandet när överföring sker enligt
  förordningen.
  Jonas Sjöstedt m.fl. (V) begär i partimotion 2013/14:Sf220 yrkande 6 ett
  tillkännagivande om att regeringen bör ta initiativ till en översyn av
  Dublinförordningen med syfte att fördelningskriteriet ska vara att de
  asylsökandes egna val ska vara styrande för i vilket land asylprövningen ska
  ske.

Utskottets ställningstagande

Det omarbetade skyddsgrundsdirektivet innehåller bl.a. kriterier för när en person ska anses vara i behov av internationellt skydd. Med internationellt skydd avses enligt direktivet såväl flyktingstatus som status som alternativt skyddsbehövande (subsidiärt skyddsbehövande enligt direktivet). Detta är en utvidgning i förhållande till det ursprungliga direktivet som endast omfattade flyktingstatus. Enligt utskottet är detta en välkommen utvidgning som ligger väl i linje med den svenska utlänningslagstiftningen. Utskottet noterar att regeringen har aviserat att en proposition om genomförande av det omarbetade skyddsgrundsdirektivet ska föreläggas riksdagen under våren 2014.

Enligt Dublinförordningen, såväl den ursprungliga som den omarbetade förordningen, ligger ansvaret för prövning av en asylansökan hos den medlemsstat som har tagit störst del i den asylsökandes inresa, t.ex. genom att utfärda visering eller uppehållstillstånd. Dublinförordningen i dess omarbetade skick har med hänvisning till skyddsgrundsdirektivet utvidgats till att omfatta personer som ansöker om subsidiärt skydd och personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande. Dublinförordningen från 2003 var endast tillämplig på ansökningar om flyktingstatus.

Av den omarbetade Dublinförordningen framgår att den ansvariga medlemsstaten ska återta en tredjelandsmedborgare eller en statslös person vars ansökan om internationellt skydd har avslagits i den medlemsstaten och som befinner sig i en annan medlemsstat utan uppehållstillstånd. Om en ansökan om internationellt skydd har avslagits kan personen i fråga överföras till den ansvariga medlemsstaten. Om å andra sidan ansökan om status som

8

UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN 2013/14:SfU20

alternativt skyddsbehövande har bifallits i den ansvariga medlemsstaten och personen lämnat in en ansökan i annan medlemsstat kan han eller hon inte med stöd av den omarbetade förordningen överföras till den ansvariga medlemsstaten. Enligt 2003 års Dublinförordning gällde detta endast om en ansökan om flyktingstatus hade bifallits i den ansvariga medlemsstaten.

Enligt 5 kap. 1 b § UtlL får en asylansökan avvisas om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara flykting. En sådan person kan som nyss nämnts inte överföras till den ansvariga medlemsstaten med stöd av vare sig 2003 års Dublinförordning eller den omarbetade förordningen. Enligt 8 kap. 16 § UtlL ska det dock samtidigt meddelas beslut om avvisning eller utvisning, om inte särskilda skäl talar mot det.

Regeringen föreslår nu att 5 kap. 1 b § UtlL ändras så att en asylansökan ska få avvisas också när sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara alternativt skyddsbehövande. En sådan person kan därefter avvisas eller utvisas med stöd av 8 kap. 16 § UtlL på samma sätt som gäller för en person som förklarats vara flykting.

Som framgår ovan omfattar skyddsgrundsdirektivet numera både personer som beviljats flyktingstatus och personer som beviljats status som alternativt skyddsbehövande. Enligt utskottet är det därför följdriktigt att den omarbetade Dublinförordningen inte längre kan användas för att överföra alternativt skyddsbehövande till den ansvariga medlemsstaten respektive att återtagandeskyldigheten inte omfattar denna grupp.

Utskottet delar i övrigt regeringens uppfattning att en asylansökan inte ska kunna prövas mer än en gång. Den som har förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan medlemsstat har redan fått sin ansökan om internationellt skydd beviljad och en asylansökan i Sverige bör därför kunna avvisas varefter avvisning eller utvisning kan ske enligt 8 kap. 16 § UtlL. Utskottet är inte berett att föreslå en annan lydelse av 1 kap. 5 b § UtlL än vad regeringen föreslagit. Utskottet tillstyrker därför propositionen och avstyrker motion 2013/14:Sf24 (SD) yrkande 1. Vidare saknas det enligt utskottets mening skäl för riksdagen att göra ett tillkännagivande om Dublinförordningens efterlevnad. Därmed avstyrks även motion 2013/14:Sf24 (SD) yrkande 2.

I Dublinförordningen har det införts bestämmelser om en mekanism för tidig varning, beredskap och krishantering (artikel 33) vilken är tänkt att tillämpas bl.a. när det finns en betydande risk för stora påfrestningar på en medlemsstats asylsystem. Om erfarenheterna av den omarbetade Dublinförordningen efter hand skulle visa att det finns behov av andra åtgärder för att hantera framtida asylkriser, t.ex. en mekanism för att tillfälligt kunna stoppa överföringar, förutsätter utskottet att regeringen överväger om och i så fall vilka initiativ som bör tas i frågan. Därmed avstyrker utskottet motion 2013/14:Sf384 (S) yrkande 2.

Till grund för den omarbetade Dublinförordningen ligger kommissionens utvärdering av den ursprungliga förordningen. Utvärderingen visade att systemet allmänt sett fungerade bra för att avgöra vilken medlemsstat som ska

9

2013/14:SfU20 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
  vara ansvarig för prövningen av en asylansökan men att det fanns vissa
  tillämpningsproblem. Den omarbetade förordningen har därför kompletterats
  med nämnda mekanism för tidig varning samt med bestämmelser för att stärka
  rättssäkerheten. Utskottet anser att principen om första asylland är central och
  är därför inte berett att ställa sig bakom en ordning som innebär att en
  asylsökande själv ska få välja i vilket land asylprövningen ska ske. Utskottet
  avstyrker därför motion 2013/14:Sf220 (V) yrkande 6.

10

2013/14:SfU20

Reservationer

1.Utlänningslagen och den omarbetade Dublinförordningen

(S)

av Tomas Eneroth (S), Fredrik Lundh Sammeli (S), Eva-Lena Jansson (S), Kurt Kvarnström (S), Annelie Karlsson (S) och Roger Lamell (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:197 och motion 2013/14:Sf384 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 2 och

avslår motionerna

2013/14:Sf24 av David Lång (SD) yrkandena 1 och 2 samt 2013/14:Sf220 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 6.

Ställningstagande

Sverige bör inom EU verka för att utveckla och förbättra Dublinsamarbetet i syfte att skydda familjers sammanhållning, garantera rättssäkerhet och värna mänskliga rättigheter. Vidare bör det i Dublinförordningen föreskrivas att överföringar av asylsökande tillfälligt ska kunna stoppas och att man framöver också ska fokusera på mottagandet när överföringar sker enligt förordningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2.Utlänningslagen och den omarbetade Dublinförordningen (SD)

av David Lång (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:197 och motion 2013/14:Sf24 av David Lång (SD) yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna

2013/14:Sf220 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 6 och 2013/14:Sf384 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 2.

11

2013/14:SfU20 RESERVATIONER

Ställningstagande

Regeringens förslag innebär att en asylansökan får avvisas om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara alternativt skyddsbehövande. Den formulering som regeringen föreslår av 5 kap. 1 b § UtlL öppnar för en godtycklig valfrihet. Rätteligen bör det anges att en asylansökan inte bara får utan ska avvisas i en sådan situation. Endast om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter kan prövning få ske.

Enligt Migrationsverket kommer ca 70 procent av alla flyktingar landvägen från ett annat EU-land. Trots det avgörs endast drygt 17 procent enligt Dublinförordningen. Detta visar att förordningen inte efterlevs och att den är för lätt att frångå. Regeringen bör återkomma med förslag för att efterlevnaden ska garanteras.

Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3.Utlänningslagen och den omarbetade Dublinförordningen

(V)

av Wiwi-Anne Johansson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:197 och motion 2013/14:Sf220 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 6 och

avslår motionerna

2013/14:Sf24 av David Lång (SD) yrkandena 1 och 2 samt 2013/14:Sf384 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 2.

Ställningstagande

Dublinförordningen bygger på att en asylansökan ska prövas i det EU-land som den sökande först reste in i. Denna princip leder till att de som söker asyl koncentreras till de EU-länder som gränsar till eller ligger nära de områden

som många flyr från. Vissa EU-länders mottagningsvillkor är dess-
utom under all kritik samtidigt som möjligheterna att få en asylprövning är i

det närmaste obefintlig. Den enda rimliga principen för att avgöra vilket land som ska handlägga en asylansökan är att låta individen själv bestämma. Regeringen bör därför ta initiativ till en översyn av Dublinförordningen med syfte att ändra fördelningskriteriet så att de asylsökandes egna val ska vara styrande för i vilket land asylprövningen ska ske.

12

2013/14:SfU20

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2013/14:197 Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

Följdmotionen

2013/14:Sf24 av David Lång (SD):

1.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

imotionen om ändring i utlänningslagen (2005:716) 5 kap. 1 b §.

2.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

imotionen om att Sverige ska efterleva Dublinförordningen.

Motioner från allmänna motionstiden 2013/14

2013/14:Sf220 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V):

6.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till en översyn av Dublinförordningen med syfte att fördelningskriteriet för de asylsökande ska vara att dessas egna val ska vara styrande.

2013/14:Sf384 av Tomas Eneroth m.fl. (S):

2.Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige inom EU ska verka för att utveckla och förbättra Dublinsamarbetet.

13

2013/14:SfU20

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

14

BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG 2013/14:SfU20
Tryck: Elanders, Vällingby 2014 15
2

Beredning

Beredning i utskottet: 2014-05-06
Justering: 2014-06-03
Betänkande publicerat: 2014-06-05
Trycklov: 2014-06-05
Reservationer 3
Betänkande 2013/14:SfU20
3

Debatt

Debatt i kammaren: 2014-06-16
4

Beslut

Beslut: 2014-06-17
1 förslagspunkt, 1 votering