Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ändringar i skogsvårdslagen m.m.

Betänkande 2004/05:MJU9

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
1 juni 2005

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Ändringar i skogsvårdslagen m.m.(pdf, 6 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2004/05:9 Ändringar i skogsvårdslagen m.m.

Beslut

Ändringar i skogsvårdslagen (MJU9)

Riksdagen säger ja till regeringens förslag som handlar om ändringar i skogsvårdslagen. Ändringarna handlar bland annat om att säkerhet ska ställas vid ändrade förhållanden för fastigheten, som till exempel ägarbyte, och att beviljat förvärvstillstånd ska vara en förutsättning för avverkning av skog. Lagändringarna syftar till att motverka så kallat skogsklipperi, det vill säga att någon köper en skogsfastighet och avverkar så mycket skog det går oavsett om personen har fått förvärvstillstånd. Utskottet behandlar även ett stort antal förslag till åtgärder som framförts för att mildra effekterna av den svåra storm som drabbade södra Sverige den 8 och 9 januari 2005. Riksdagen säger nej till motionerna eftersom de flesta förslagen redan är åtgärdade av regeringen.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 17
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2005-03-10
Justering: 2005-04-26
Trycklov till Gotab och webb: 2005-05-18
Trycklov: 2005-05-18
Reservationer: 28
Betänkande 2004/05:MJU9

Alla beredningar i utskottet

2005-03-10

Ändringar i skogsvårdslagen (MJU9)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag som handlar om ändringar i skogsvårdslagen. Ändringarna handlar bland annat om att säkerhet ska ställas vid ändrade förhållanden för fastigheten, som till exempel ägarbyte, och att beviljat förvärvstillstånd ska vara en förutsättning för avverkning av skog. Lagändringarna syftar till att motverka så kallat skogsklipperi, det vill säga att någon köper en skogsfastighet och avverkar så mycket skog det går oavsett om personen har fått förvärvstillstånd. Utskottet har även behandlat ett stort antal förslag till åtgärder som framförts för att mildra effekterna av den svåra storm som drabbade södra Sverige den 8 och 9 januari 2005. Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motionerna eftersom de flesta förslag redan är åtgärdade av regeringen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2005-05-27
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:MJU9, Ändringar i skogsvårdslagen m.m.

Debatt om förslag 2004/05:MJU9

Webb-tv: Ändringar i skogsvårdslagen m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Christina Axelsson (S)
Anf. 1 Christina Axelsson (S)
Herr talman! Min roll i dagens debatt är att introducera det första ärendet, och jag vänder mig då främst till er som lyssnar på debatten på åhörarläktaren eller följer den på tv. Vi ska nu debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande 9 som för det första behandlar regeringens proposition om ändringar i skogsvårdslagen. Under 1900-talet uppmärksammades problemen med så kallade exploaterande fastighetsförvärv. Skogsfastigheter förvärvas för att avverkas och säljas utan att man vidtar åtgärder för återväxten. Problemen sattes i samband med liberaliseringen av jordförvärvslagen från 1979, som öppnade för nya kategorier av fastighetsköpare med ibland otillräckliga kunskaper eller dålig förankring i skogsnäringen - de som vi till vardags ibland kallar för skogsklippare. För att förhindra detta föreslår regeringen nu lagändringar både i skogsvårdslagen och i jordförvärvslagen. Riksdagens utskottsindelning innebär att miljö- och jordbruksutskottet behandlar ändringarna i skogsvårdslagen och bostadsutskottet i jordförvärvslagen. Den frågan kommer upp som nästa ärende på dagens agenda. Ändringarna i skogsvårdslagen har föregåtts av en utredning, och därefter har en arbetsgrupp inom Regeringskansliet arbetat vidare med förslagen. Lagrådet har också yttrat sig. Förslaget går i korthet ut på att om berörd skogsmark överlåts genom försäljning, byte eller gåva ska den som ställt säkerhet för att fullgöra återväxtåtgärder enligt skogsvårdslagen tillsammans med den nya ägaren solidariskt ansvara för kostnader som kan uppkomma enligt beslut av skogsvårdsstyrelsen. Ansvaret kan upphävas om den nya ägaren ställer säkerhet för återväxtåtgärderna. Säkerheten får krävas bara i samband med avverkning om det skäligen kan befaras att skogsägaren annars inte kommer att vidta åtgärder. Avverkningar får heller inte ske förrän förvärvstillstånd har medgetts i de fall det krävs enligt jordförvärvslagen. Den som av uppsåt eller oaktsamhet ändå påbörjar en avverkning, innan beslutad säkerhet har ställts och innan avverkningen har blivit godkänd av skogsvårdsstyrelsen, ska kunna dömas till ansvar. För det andra behandlar detta betänkande motioner som väckts med anledning av den storm som drabbade södra Sverige i början av januari i år och som döptes till Gudrun. Vi riksdagsledamöter har möjlighet enligt riksdagsordningen att motionera med anledning av händelser av större vikt. Denna storm var en katastrof för Sverige. På bara ett par dagar stormfälldes träd i södra delarna av landet som motsvarar ett helt års normala avverkning i hela landet. För det tredje har utskottet också valt att behandla motioner från allmänna motionstiden förra året som rör olika frågor kring skogspolitiken, bland annat ett hållbart skogsbruk, forskning och utveckling och skogsvårdsorganisationen. Herr talman! I betänkandet finns 28 reservationer och 3 särskilda yttranden, så det finns mycket att diskutera med anledning av ändringarna i skogsvårdslagen.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 2 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Jag kommer att i den här debatten i huvudsak ägna mig åt den storm som inträffade i början av året. Betänkandet omfattar tre avsnitt, som vi har hört majoritetens företrädare berätta. Den första rör ändringar i skogsvårdslagen som ska motverka exploaterande fastighetsförvärv. Där kan man konstatera att då skogen har så långa omloppstider är det inte svårt att förstå att själva planteringen av en avverkning är olönsam, just därför att det som sagt är så otroligt långa omloppstider. Vi tycker från Moderaternas sida att propositionen är rimlig, om än icke revolutionerande. Jag är inte alldeles övertygad om att den kommer att ha den totala effekt som man möjligen tror, men den är ett steg i rätt riktning. Dessutom tycker vi att det är klokt att man har selekterat det på så sätt att detta inte gäller alla avverkningar utan alltså avverkningar gjorda av ägare som kan tänkas inte fullfölja sin återplanteringsskyldighet. Låt mig, herr talman, gå över till stormen i södra Sverige. Först av allt vill jag säga att jag bor i det drabbade området och har således direkt kontakt med den verklighet som råder och rådde. Man kan jämföra stormen i år med stormen 1969, men stormen 1969 var inte mer än knappt hälften så omfattande när det gäller antalet omkullblåsta kubikmeter. När jag talar med gammalt folk hemma erinrar de sig att år 1902 föll halva skogen ned i Småland kring jultid. Bara för att ledamöter och åhörare ska ha förståelse för betydelsen av skogens nettoexportvärde för Sverige ska jag göra en jämförelse. Om man lägger ihop värdet av alla Volvos lastvagnar, alla Volvos personvagnar, Saabs personbilar, Scanias och Ericssons hårdvarutillverkning kommer man inte upp till ens hälften av skogens nettoexportvärde. Därför är detta en oerhört viktig del för Sverige och för Sveriges välstånd. Det här är en katastrof både i det långa och i det korta perspektivet. I det korta perspektivet kunde man i första hand konstatera att samhällsfunktionerna inte fungerade. Man kunde inte få hjälp via 112. Det gick inte att ringa. Om man lyckades komma fram kunde man inte få undsättning därför att vägarna var blockerade. Både den fasta och den mobila telefonin var utslagen. I det längre perspektivet kan man konstatera att det är många som har dött och fler som kommer att dö på grund av det farliga arbete som upparbetningen innebär. Skadorna är många och de är fortgående. Vi står inför en sommar som måhända kan skapa förutsättningar för en skogsbrand som kan ödelägga delar av den friska skogen. Ännu värre måhända är att vi runt hörnet om några år kanske har ett gigantiskt insektsangrepp. Detta, mina vänner, är en katastrof som vi måste se till att hindra. De inledningsvisa effekterna var onödigt stora beroende på att staten inte har ställt tillräckliga krav på infrastrukturhållare i det här landet, och det är bara att beklaga. Man gick snabbt in med en katastrofansökan till Bryssel, och det var gott och väl, men katastrofberedskapen i Sverige var inte lika utvecklad. Stora delar av de initiala röjningarna som var nödvändiga gjordes av frivilliga medborgare. Det saknades förmåga att peka med hela handen och att snabbt kunna samordna. Vi från Moderaterna har flera gånger påpekat att denna förmåga saknades. Cabotagereglerna, alltså möjligheten för utländska åkare att köra i Sverige, var det också omfattande diskussioner om innan det kunde genomföras. Skogsmaskiner från Norge blev stående vid gränsen för att man var tvungen att betala moms. Miljöprövningar gjordes, precis som vanligt. När man som skogsägare dessutom fick krav på sig att man skulle lämna en avverkningsanmälan om det som redan hade fallit ned, då började man förstå att krismedvetenheten i Sverige inte var tillräckligt utbyggd. När det gäller stödets utformning har vi moderater pläderat för att det skulle vara ett enda stöd. Vi har kommit fram till att ungefär 75 kr per kubikmeter fast mått skulle vara en rimlig summa för uttagen skog. Ett stöd, en kontroll som skulle komma omedelbart när skogen var uttagen, och det skulle utbetalas till den som står risken i slutändan, och vem är det? Jo, det är den enskilde skogsägaren som får dra hela lasset till syvende och sist. Vi hade tänkt finansiera detta med bland annat pengar från biologisk mångfald. Vad får vi i stället? Jo, vi får vänsterkartellens plottermodell som är uppdelad på en mängd stöd, exempelvis dieselskattesänkning, nedsättning av banavgifter på järnvägar, farledsavgiftsnedsättningar för fartyg, lagringsstöd, skogsbilvägsstöd, skogsmarksstöd - 50-kronan som förvisso går direkt till skogsägaren, men den kom väldigt sent, jag återkommer till det - och möjlighet till ett planteringsstöd. Det är totalt åtta olika stöd som vi kände till i detta läge. Var och en kan förstå att varje stöd kräver sitt eget regelverk och också sina egna kontroller samtidigt som det skapar en mängd administration som i stället hade kunnat användas för de drabbade. Varför gör man nu på detta viset? Enligt min uppfattning handlar det om en bristande insikt. Man förstår inte småföretagare och man förstår inte mekanismerna i det lilla och det småskaliga. Det mest förödande är att det framför allt saknades en ekonomisk beredskap. De pengar som vi talar om motsvarar ungefär 30 kr av en månadslön på 15 000 kr - 30 kr! Det har inte staten i beredskap, utan man får återigen ägna sig åt budgettricksande och vänsterkartellens vanliga schackrande för att få ihop pengarna. Och vem är det, mina vänner, som till syvende och sist får ta smällen? Jo, det är den enskilde skogsägaren som förvisso kommer att få ett stöd, men genom ett skatteavdrag som inte kommer när man behöver det - det är ju nu kostnaderna uppstår när man ska betala maskiner etcetera - utan det kommer tidigast 2006, och för många inte förrän 2007 och kanske 2008. Det innebär alltså att den enskilde småföretagaren, i det här fallet skogsägaren, själv får stå för likviditeten. Herr talman! Dessvärre låser de svenska budgetreglerna alliansens möjlighet att agera. Vänsterkartellen har valt det här plottrandet, och det är naturligtvis ingen klokskap i att riva upp det, även om det är plottrigt. Inför den fortsatta hanteringen vill jag skicka med hur viktigt det är att man i framtiden har en beredskap för att kunna använda till exempel kemikalier i stället för att det ska inträffa en förödande insektskatastrof. Jag säger inte att man ska använda det, men den möjligheten ska finnas. Det måste vara möjligt att skogsdika. Mycket av de skogar som nu har blåst ned stod på mark som normalt sett var halvt försumpad. Utan trädens uppsugningsförmåga återkommer nu denna försumpning. Man bör också skapa möjlighet för en viltfoderproduktion som gör att det kan bli en bättre balans på trycket på den växande skogen och de viltstammar som vi behöver. Man borde införa ett trädslagsneutralt återplanteringsstöd så att staten inte återigen ska hålla på och "mickla och mackla" och styra den enskilde. Man bör också tänka på att de som råkar bo grannar till ett naturreservat där marken över huvud taget inte kommer att upparbetas kan drabbas av insektsskador. Staten måste faktiskt ta sitt ansvar i de här sammanhangen. Herr talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att dess bättre går upparbetningen något snabbare än vad man beräknat. Det är värdefullt för de enskilda och inte minst för nationen Sverige. Skogen är en ryggrad för det svenska folket. Allra sist vill jag yrka bifall till reservation 7, och jag står naturligtvis också bakom de övriga moderata reservationerna. (Applåder)
Anita Brodén (Fp)
Anf. 3 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Skogen har denna vinter och vår varit mer aktuell än någonsin tidigare. Stormen har givetvis överskuggat allt annat, men också en pågående utredning har satt fokus på skogen. Innan jag går in på dessa frågor vill jag helt kort beröra ändringarna i skogsvårdslagen. Folkpartiet säger: Äntligen! Äntligen har regeringen presenterat ett förslag som kommer att försvåra för de så kallade skogsklipparna - ett bekymmer som tack och lov inte varit så omfattande, men när de har dykt upp har de väckt stor vrede och frustration. Folkpartiet vänder sig ändå mot regeringens förslag att säkerhet bara får krävas av skogsägare om skogsvårdsstyrelsen skäligen kan befara att återväxtåtgärderna annars inte blir vidtagna. Vi vänder oss mot att människor inte behandlas lika och tycker att det hade varit bättre med ett generellt krav. Vi har också i den här motionen lyft fram de internationella ansvarsfrågorna och pekat på betydelsen av generationsperspektivet. Vi har ett ansvar för kommande generationer. Herr talman! En storm med orkanvindar drabbade Sverige den 8-9 januari, och den fick svåra konsekvenser för hela vårt samhälle. Stormen Gudrun bedömdes som en av vårt lands svåraste naturkatastrofer. För många enskilda människor kommer den framtida tideräkningen och tillvaron att handla om tiden före och efter stormen. I gårdagens Smålandsposten satte Inger Jonsson ord på känslorna efter den 8 januari. Jag vill därför citera ett litet utdrag ur tidningen: "- När vi satt där på natten kände jag rädsla. Man såg ingenting och förstod inte vad som hände. Jag fick inga bilder i huvudet om vad som väntade nästa dag under natten. Man hörde att det var så mycket värre än vanligt, säger Inger som tror att hennes känslor under natten fanns i många småländska stugor. - Rädslan tog nog överhand hos många. Man förstod att något hänt, men inte att det var så stort. Av konturerna som började framträda, kunde vi snart se att det var mycket som hade förändrats under natten. Strax efter gryningen klev Inger ut i trädgården i pyjamas och trätofflor. Blicken fastnade vid ladugårdstaket som såg ut som ett schackbräde och överallt låg träd likt ett enormt plockepinn. En bit bort ligger det som bara några timmar tidigare var nygallrad granskog. Nu fanns det inte längre." 75 miljoner kubikmeter skog fälldes eller bröts av. Elnät slogs ut, telekommunikationer bröts och till råga på allt slogs 112-numret ut. Människor isolerades och många fick till och med sätta livet till. Det civila samhället med heroiska insatser från många enskilda betydde mycket liksom ett inledningsvis snabbt agerande från statsmaktens sida. Det tycker jag är viktigt att få sagt. Det visade sig ändå att vårt samhälle var dåligt rustat för denna typ av katastrof. 730 000 elkunder blev utan ström - en tillvaro som för många enskilda och företag visade sig vara i många, många veckor. 3 000 mil ledningsnät skadades, och av dem är det närmare 300 mil ledningsnät som måste byggas om totalt. Landskapsbilden är i de drabbade områdena helt förändrad. John Bauer-skogar har förvandlats till rotvältsskogar, livsverk har spolierats och ekonomier har raserats. Regeringen har presenterat ett stödpaket och vidtagit åtgärder för att få ut mesta möjliga virke ur skogen så snabbt som möjligt. Flera av dessa insatser har varit viktiga, men dessvärre har transporterna varit, och är, en stor flaskhals. Den akuta frågeställningen just nu handlar om att inte ta bort transport- och lastbilskapaciteten utan att regeringen nu skyndsamt tillser att dispenser för utländska åkare ges. Detta framfördes med emfas vid utskottets hearing för en månad sedan. Tiden börjar nu rinna ut, samtidigt som tiden gör att temperaturen stiger med ökat behov av att få ut virket. I det solbelysta färska virket trivs nämligen insekterna. De hålls i de översta lagren. Det gäller att innan larverna kläcks få ut åtminstone de översta lagren för att transportera virket för lagring, vattenbegjuten lagring eller direkt till industri, men då krävs transporter, mina vänner. Folkpartiet anser för övrigt att 50-kronan skulle ha utformats på ett annat sätt, som ett direktstöd. Det hade gett skogsägarna större handlingsutrymme. Det hade även minskat de räntekostnader och avverkningskostnader som man står inför. Skogsägarna behöver också få ett klart besked vad gäller planteringsstödet, som ska vara retroaktivt. Även här rinner tiden i väg. Efter en krishändelse krävs det en ordentlig genomgång i syfte att bli bättre inför kommande, liknande situationer. Krisberedskapsmyndigheten och ett antal andra myndigheter har nu fått i uppgift att lämna in sina erfarenheter efter stormen Gudrun. Men det är viktigt att också andras synpunkter och erfarenheter tas till vara, inte bara ur ett myndighetsperspektiv, eftersom det är så många som har varit drabbade eller berörda på olika sätt av stormen. Här krävs det en samlad bedömning för att kunna ha en framtida beredskap. Det är problematiskt när medel för att bygga upp en beredskap - det handlar både om stormen och också om tsunamikatastrofen - måste användas till att finansiera själva kostnaderna för katastroferna. Här krävs det en större framförhållning och en bättre buffert från regeringens sida. Herr talman! Jag vill efter detta rikta blicken framåt. Skogen är, stormen till trots, vårt lands gröna guld och står för ett nettoexportvärde av hela 80 miljarder kronor årligen. Den ger arbetstillfällen för 100 000 människor och inkomster för 350 000 skogsägare. Folkpartiet har efterfrågat en utvärdering och välkomnar därför att en sådan nu är aktuell. Vi har däremot kritiserat regeringens sätt att hantera utredningsuppdraget. I ett tilläggsdirektiv har man krävt en snabb redovisning av själva skogsvårdsorganisationen. Det rimliga hade varit att först ge utredaren ett uppdrag att se hur 1993 års skogsvårdspolitik har fungerat och att komma med förslag till förändringar. Det är ju först i samband med det som man väver in organisationen. Vi vill lyfta fram skogens framtida ökande potential inom förädlingsindustrin och inom energi och peka på att skogen är en viktig råvarukälla men också en viktig hälsokälla. I arbetet med att få ned den fossila koldioxidförbrukningen kommer bioenergin att bli mycket betydelsefull. Jag vill därför, herr talman, avslutningsvis upprepa det som Folkpartiet ständigt framför i sina skogsmotioner: Det krävs satsning på utbildning och forskning inom det skogliga området för att vi i vårt land ska ha en beredskap att möta framtiden, en framtid där skogens enorma resurser kommer att betyda än mer och där vi på bästa möjliga sätt ska förmå att ta vara på dem. Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga folkpartiyrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 20. (Applåder)
Björn von der Esch (Kd)
Anf. 4 Björn von der Esch (Kd)
Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 7. En aspekt i skogsvårdslagen som aktualiserats på senare tid gäller möjligheten att köpa och avverka skog innan man har erhållit förvärvstillstånd. Detta förhållande har fått oavsedda och negativa konsekvenser på sina håll, och det hoppas vi nu till största delen ska vara avvärjt. Statliga åtgärder med anledning av orkanen Gudrun ser vi som nödvändiga i det uppkomna läget, och vi ansluter oss till det som tidigare har sagts. Därutöver har vi föreslagit införandet av vad vi kallar för en katastrofparagraf i skogsvårdslagen. Det är just med tanke på att sådana här händelser naturligtvis också kan inträffa i framtiden. Hur betydelsefulla dessa frågor än kan synas för stunden framstår de som marginella i ett större EU-perspektiv. Skogsvårdslagen sträcker sig inte över bara mandatperioder utan över generationer. Det tar 12 år för en julgran och minst 80 år för en timmertall att bli vuxna. Det ger lite perspektivet när det gäller skogsnäringen. Regeringen konstaterade förra året att Sverige bör arbeta för en fortsatt nationell bestämmanderätt när det gäller skogspolitik och utnyttja möjligheter till samarbete med EU. Det lät ju väldigt betryggande tills man upptäckte en mening om att om Sverige skulle bli ensamt om att hävda att vi ska vara herrar i vårt hus, att vi ska ha nationell bestämmanderätt över våra skogstillgångar, måste vi i så fall acceptera en gemensam EU-skogspolitik. Det är en undfallenhet som känns igen. Vad är det som blir bättre om tyskar och fransmän får femton gånger mer att säga till om vad gäller våra naturtillgångar i Sverige och hur de ska förvaltas? Det är här problemet ligger för ett land som Sverige, ett geografiskt stort land men befolkningsmässigt mycket litet i EU-sammanhang. Nu är vi där. I förrgår kom en rapport från EU. Den heter Rapporten om genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi . Enligt förslaget i den ska det nu utarbetas en gemensam handlingsplan för hållbart skogsbruk i EU. Vårt inflytande på besluten i den planen blir 1,9 % om konstitutionen går igenom. Övriga 98 % har vi lämnat ifrån oss till de andra medlemsländerna i EU. Betänk då att Sverige är EU:s största skogsnation. Men det hjälper inte. I EU:s skogspolitik är det folkmängden och inte arealen som räknas. När nämner vi detta då vi diskuterar vår framtida skogsvårdslag? I förbigående har skogsnäringens organisationer tvärtom låtit förstå att de ser med gillande på att svensk skogspolitik, liksom jordbrukspolitiken, beslutas i Bryssel. Motiveringen från deras sida har varit att miljöfrågorna redan beslutas nere i Bryssel. Då vore det väl praktiskt om vi också flyttade ned resten dit. Har man fått ett finger tar man hela handen. När dessa ödesfrågor förs på tal avfärdas de kategoriskt som hjärnspöken. Vi i miljö- och jordbruksutskottet besökte i veckan som gick Västerbotten. Där fick vi en otvetydig demonstration av vilket oerhört värde naturtillgångarna har för Sverige och Sveriges välstånd. Det var gruvprospektering, som ger oanade möjligheter för framtiden. Det var vatten, vattenkraft, som utgör grunden för vår energiförsörjning. Det var skogen och skogsbruket, som är anpassat till industrins och miljöns krav på uthållighet och så vidare. Det här är ingenting nytt. Det grundas på generationers erfarenhet av denna landsändas speciella villkor vad gäller klimat, miljö, bebyggelse, avstånd och motsvarande. I dag beslutar vi som nation självständigt över hur våra naturtillgångar ska förvaltas. Om några år kanske vårt inflytande har minskat till ynka 1,9 %. Då kanske det inte längre är vi som bestämmer hur vår skogsvårdslag ska se ut. Många ser med fasa på hur EU:s gemensamma skogsbrukspolitik har blivit en kvarnsten för Sveriges bönder och en besvikelse för konsumenterna. Ändå berörs vi ytterst lite jämfört med vad en gemensam skogspolitik skulle betyda för ett skogsland som Sverige. Vårt tigande i frågan och vår förhoppning om att den inte ska aktualiseras är ett svek mot kommande generationer. Frågan om EU:s gemensamma skogspolitik hade aktualiserats redan i fjol om Österrike hade fått som de hade velat. Frågan kommer tillbaka som ett brev på posten. Därför måste vi våga säga, oavsett parti, vad vi egentligen vill med vår skogspolitik. Och det måste vi göra redan nu. (Applåder)
Kjell-Erik Karlsson (V)
Anf. 5 Kjell-Erik Karlsson (V)
Herr talman! Detta betänkande, som heter Ändringar i skogsvårdslagen m.m. , hanterar inte bara ändringen i skogsvårdslagen utan även den förödande stormen Gudrun i Sydsverige 8-9 januari i år. Jag vill börja med att framhålla att Vänsterpartiet anser att den föreslagna ändringen i skogsvårdslagen, som ska motverka exploaterande fastighetsförvärv, är positiv och efterlängtad. Vi anser att det är på tiden att vi nu tar upp problematiken med så kallade klippare. Även om det inte är en utbredd klipperiverksamhet totalt sett har det tyvärr förekommit alltför ofta lokalt och regionalt. Smitandet från återväxtåtgärder är förödande för hela samhället. Förslaget att ställa säkerhet vid ändrade ägarförhållanden för fastigheten, och därmed det solidariska ansvaret för återbeskognings- eller återväxtåtgärder, är positivt. Det är en åtgärd som egentligen inte skulle behövas om ägarna tog sitt ansvar fullt ut, vilket de flesta gör. De som inte skött sig i denna fråga riskerar dock att inverka på den allmänna moralen inom skogsbruket. Eftersom dessa omoraliska förfaranden inte hör ihop med ett ansvarsfullt skogsbruk i linje med den politik som vi för för skogsproduktionen är det viktigt att detta stävjas. Att det solidariska ansvaret ligger kvar tills återbeskogningen har gjorts eller återväxtåtgärderna vidtagits, eller tills skogsvårdsstyrelsen upphäver det, ser vi som en garanti för återväxtåtgärder. Säkerheten får bara krävas i samband med avverkning om det finns skäl att misstänka att ägaren annars inte kommer att genomföra återväxtåtgärderna. Herr talman! En stor del av betänkandet handlar om Gudrun. Då menar jag inte den Gudrun som kanske en del av er tänker på när ni ser mig utan den förödande stormen Gudrun den 8-9 januari i södra Sverige. Ca 8 % av volymen och ca 2,9 % av arealen i Götaland vindfälldes. Detta innebär att 137 000 hektar skog fördelade på 180 000 objekt tippade som i ett plockepinnspel så att återväxtskyldighet har uppstått. Stormen fick förödande konsekvenser för många enskilda skogsägare - på det ekonomiska planet men också på det känslomässiga och psykologiska planet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet lade fram ett ekonomiskt stödpaket i vårpropositionen, och det har faktiskt välkomnats av skogsägarna. Det är viktigt att det stormfällda virke som ska tas ut snarast kommer ut ur skogen - både av biologiska och ekonomiska skäl. Därför hoppas jag att man verkligen använder de resurser som finns tillgängliga. Det har nämligen kommit signaler om att maskiner börjar stå stilla och att vissa skogsägare får vänta av någon anledning. I detta betänkande har vi även en del med om övriga skogsfrågor. Där behandlas bland annat två yrkanden från en v-motion om statlig skogspolitik och naturvård. Det har funnits, och det finns, akuta problem med fortsatta statliga avverkningar av utpekade skyddsvärda skogar. Bland annat har Statens fastighetsverk inte precis varit något gott föredöme i denna del. Jag tänker då på det som hände i området Mattaureälven-Båldakatj. Trots att skogen hade stora naturvärden, och att både Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Norrbotten avrådde från avverkning, avverkades skogen. Vi anser att inga avverkningar ska tillåtas i områden som av Naturvårdsverket har bedömts ha stora naturskyddsvärden. Inventeringen av landets skyddsvärda skogar ska vara avslutad så att vi vet vad som är det mest skyddsvärda. Först när inventeringarna är klara kan vi fastslå förvaltningsplaner samt fastställa bruks- och skyddsåtgärder. Herr talman! Skogsbruket och skogsindustrin behöver öka jämställdheten i sin bransch. Visst finns det kvinnliga skogsägare. Jag tror att de är mellan 30 % och 40 % av de privata skogsägarna. Men det är inte så ofta man ser dem i funktioner i bolagsledningar eller styrelser för skogsbolagen. Här behöver det tas nya tag för att se över jämställdheten i branschen och minska den manliga dominansen. Den skulle faktiskt må bra av det. Även här borde staten kunna vara ett gott föredöme. Jag vet att det finns en utredning som lämnat ett betänkande med namnet Det går långsamt fram . jämställdheten inom jord- och skogsbrukssektorn . Beredningen av den bör snabbas på i Regeringskansliet. Herr talman! Därmed slutar jag genom att yrka bifall till reservation 28.
Jan Andersson (C)
Anf. 6 Jan Andersson (C)
Herr talman! Jag ska börja med att ta upp ändringarna i skogsvårdslagen. Alla som sysslar det allra minsta med skog vet att det är oerhört viktigt med återbeskogning. Jag ska komma tillbaka till det när jag talar om stormens effekter. Vi har sett, precis som har sagts tidigare, fall där man under några veckor skövlar det som har växt under 60, 80, 100 eller 120 år. Hela fastigheter huggs ned. Det är illa nog. Men det som är ännu värre är att man struntar i att plantera och se till att det kommer ny skog på dessa arealer. För det absoluta flertalet skogsägare är det en självklarhet när de avverkar det som har tagit 60-100 år att växa att också ta ett ansvar för de kommande 60-100 åren genom att plantera. Det gör inte klipparna. Därför tycker jag att det är bra att man nu från regeringens sida har lagt fram dessa förslag som förhoppningsvis kommer att kunna stävja det mesta av "klipperiet". Så till stormens verkningar. Det som hände natten mellan den 8 och 9 januari är självklart en naturkatastrof då generationers arbete slogs i spillror. Det kan vi inte göra så mycket åt. Det som är värre är att förutom att generationers arbete slogs i spillror slogs också en stor del av framtidstron i dessa områden i spillror. Jag tror att man måste ha varit i området och mött förtvivlade och gråtande skogsägare för att förstå inte bara vad som har hänt i landskapet och med skogen utan också förstå vad som har hänt inom människor. Där kommer vårt jobb i detta in. Det gäller att hjälpa dessa människor att få tillbaka framtidstron. Vi kan inte göra så mycket åt den skog som ligger. Det är andra som får ta hand om den. Det är lätt att räkna kubikmeter och röra sig med siffror. Betydligt svårare är det att förstå de psykologiska effekter som kanske är väl så stora. Jag vill i detta sammanhang ta upp till exempel vad som händer med inte bara investeringsviljan utan också investeringsförmågan i dessa bygder. Skogen har varit mycket av säkerheten, både för den enskilde och inte minst för banken när man kommer dit och har ett projekt som man vill genomföra. Då är det skogen som man har använt som säkerhet för att låna pengar för att kunna starta eller driva andra verksamheter. Den möjligheten är för många nu väldigt kringskuren. Jag vill faktiskt från den här talarstolen ge ett erkännande för många av de åtgärder som har vidtagits från majoritetens sida. De har varit bra. Vissa har i och för sig vidtagits lite sent, men de är ändå i sak bra. Jag ska gå in på de viktiga åtgärder som jag tycker återstår. En sak som tidigare har berörts här gäller transporterna. Det gäller att vi får till en vettig hantering även i fortsättningen eftersom det har visat sig att transporterna nu är en av flaskhalsarna i hela hanteringssystemet. En annan sak gäller så klart det som jag började med, nämligen återbeskogningen. Det gäller att snabbt se till, både utifrån ett ekonomiskt perspektiv men också utifrån ett mentalt perspektiv för dem som bor i dessa bygder, att många av arealerna blir planterade, så att dessa människor faktiskt ser att det växer nytt igen trots att det gamla har blåst ned. När det gäller återbeskogningen krävs det nu besked så att enskilda människor inte ska behöva sväva i osäkerhet i fråga om vilka förutsättningar som gäller. Jag vill göra ett litet medskick till majoritetspartierna. Det gäller att vi sansar oss när det gäller återbeskogning och inte låter oss ryckas med av några snabbt påkomna lösningar för hur man ska kunna motverka framtida stormverkningar och därför styra extra mycket och välja ett eller annat trädslag. Det gäller också att göra en avvägning av vilken typ av virke som vi kan konkurrera med på världsmarknaden framöver och vilken typ av produkter som vår industri ska kunna sälja för att fortsatt kunna vara med och bidra till det välstånd som vi har i detta land. Det är precis det perspektivet vi behöver ha när vi utformar regelverket för den hjälp som vi ska ha till återbeskogning. Det ska inte vara kortsiktighet där det i det första läget handlar om kanske 3 000, 4 000, 5 000 eller 7 000 per hektar som kommer att styra vad vi har att avverka om 60-80 år. Vi måste se långsiktigt på detta. Vad är det vi behöver, och vad är det vi kan konkurrera med? Jag vill också ta upp skattefrågan. Precis som jag sade tidigare har det hänt mycket i dessa bygder. Och det är klart att detta är fråga om en oerhört stor ekonomisk belastning. Om det handlar om 18 eller 20 miljarder för detta område kan man väl tvista om. Men tveklöst är det en oerhört stor ekonomisk belastning, inte bara kortsiktigt utan även långsiktigt. Här handlar det nämligen om skog som kanske skulle ha avverkats om 20-30 år och då gett inkomster. Därför är det viktigt att vi utformar skatteregler på ett sådant sätt att man i dessa bygder har möjligheter att fortsätta att investera och att man inte nu tvingas att år ett eller två skatta bort det överskott som eventuellt uppstår av det timmer och massaved som man tar ut utan att man har möjlighet att så att säga föra dessa pengar framåt i tiden för att kunna investera i olika verksamheter som bidrar till att det blir en positiv ekonomisk utveckling i dessa bygder. Det är detta som jag vill skicka med när det gäller den framtida hanteringen av stormens verkningar. Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation nr 7. (Applåder)
Åsa Domeij (Mp)
Anf. 7 Åsa Domeij (Mp)
Herr talman! Ledamöter! Debatten i dag handlar egentligen om tre olika frågor, nämligen stormen och effekterna på skogen, den allmänna skogspolitiken och skogsklipparna. Jag tänkte börja med att säga lite grann om stormen. Det är väldigt många här som har beskrivit den katastrofala situationen som blev följden av det som hände i januari. Jag tänkte i stället säga någonting positivt. Vi kommer kanske ihåg hur vi alla tänkte i januari när detta hände. Då kanske det kändes omöjligt att tro att problemen skulle lösas och att man skulle få ut mycket skog. Men nu har det faktiskt skett fantastiska insatser. Det går ju riktigt bra att få ut skogen. Det finns en sådan dynamik och kraft i samhället, hos skogsägarna och hos skogsnäringen, och det har kommit fram så mycket resurser. Utländska maskinlag har hjälpt till, och vi har fått in utländska bilar som har klarat av dessa transporter. Många trodde inte att det skulle kunna gå att få fram tillräcklig kapacitet vare sig för avverkning eller för transporter. Men nu går det faktiskt över förväntan, och det är jag jätteglad för, både med tanke på hela samhället och givetvis med tanke på skogsägarna. Jag tror också att det var väldigt bra att det blev ett beslut om en stimulans på 50 kr per kubikmeter för den skog som förs ut ur skogen. Kostnaderna för att få ut skogen är nämligen mycket högre än vid en normal avverkning. Eftersom det är viktigt både för skogsägarna och för hela samhället att hjälpa skogsägarna ekonomiskt med detta och få in denna råvara till industrin så tror jag att detta var mycket väl värda pengar att satsa. Det finns vissa saker som jag blir lite förvånad över i den här debatten. Det finns ett parti som fortfarande vill ha flygbesprutning, och det är Moderaterna. De har reserverat sig för det. Redan när den här reservationen gjordes var det fullständigt inaktuellt. Alla sakkunniga på området säger dels att det inte fungerar, dels att riskerna är mycket stora. Och ingen i näringen vill ha det. Nu är snarast diskussionen den att det kommer att bli väldigt lite bekämpning även på timmerupplag. Centern och Kristdemokraterna tar fortfarande upp bekämpning i skogen, som ingen tror kommer att fungera. Det är besvärligt både av miljöskäl och av arbetsmiljöskäl. Det finns ingen som vill ha det längre ute i näringen. Så varför driva detta i reservationer? Jag förstår att mycket dumt sades när det här hände och att mycket var förhastat. Där kan vi väl ha förståelse för varandra allihop. Men varför hålla kvar vid sådana saker som ingen egentligen stöder? Det smartaste skulle vara att säga att man inte tänker följa upp de här reservationerna. Sedan vill jag uppmärksamma kammaren på ett fel i betänkandet som vi tyvärr missat i utskottet. Det står längst upp på s. 36 i betänkandet: När det gäller användning av bekämpningsmedel vid återplantering är målsättningen att sådan användning ska undvikas. Där ska det stå: användning av bekämpningsmedel på virkesupplägg. Lite längre ned i stycket där det handlar om behörighet att använda bekämpningsmedel handlar det inte alls om återplantering, utan det handlar om bekämpning på virkesupplägg. Vi i utskottet får beklaga att vi allihop har missat detta. Sedan tänkte jag hinna säga någonting allmänt om skogspolitiken och målsättningarna för skogspolitiken också. Vi har två jämställda mål, miljö och produktion. Inom Miljöpartiet skulle vi vilja se det på ett lite annorlunda sätt. Vi menar att den verksamhet som man har i samhället alltid måste hålla sig inom de ekologiska ramarna, och det gäller också för skogsbruket. Vi skulle vilja se en målsättning där man först säger att skogsbruket inte ska innebära större belastning på miljön än vad miljön klarar. Sedan kan vi inom de ramarna vara så skickliga som möjligt och få ut så stor produktion som möjligt. Nu är vi i Miljöpartiet övertygade om att produktionen faktiskt kan höjas utan att man gör avkall på miljökraven. Vi tänker till exempel på bättre skogsskötselåtgärder som till exempel mer röjning, men också på sådana saker som att begränsa älgskadorna som står för väldigt stora ekonomiska förluster. Skogsbruket står inför en väldig utmaning. Det är inte bara så att skogen är viktig av ekonomiska skäl och att skogsbruket har en stor utmaning framför sig för att klara alla miljökrav, utan det är också så att skogsbruket behövs för att skydda miljön. Vi behöver nämligen ha ut mycket biologisk råvara. I framtiden kommer vi inte att kunna använda fossila bränslen som olja och kol. Det gör att till exempel biobränsleuttagen kommer att behöva ökas. Då är det väldigt viktigt att man gör det på ett bra sätt så att man inte för ut grot för tidigt så att barren inte har hunnit falla till marken - barren innehåller ju mycket näring - och att man också jobbar intensivt med askåterföring. Där finns det fortfarande mycket som behöver utvecklas. Vi anser också att man behöver utöka skogsforskningen. Vi skulle vilja ha mer av tvärsektoriell forskning, forskning om populationsekologiska samband och spridningsbiologi. Vi tycker även att man skulle behöva utveckla metoderna en hel del för att etablera lövskog. Där finns det också mycket som kan göras. En del av den mark som det nu var granskog på skulle kunna lämpa sig utmärkt för lövskog och ädellövskog. Stormen kan kanske lära oss någonting om behovet av diversifiering och behovet av att sprida risker. Det gäller även naturvården. Se så mycket naturvården också har skadats! Mycket av det som har lämnats av naturvårdsskäl har ju blåst ned. Ska vi tänka på ett annat sätt när det gäller naturvården? Kan vi till exempel utveckla mer av kontinuitetsskogsbruk? Björn von der Esch tog upp en väldigt viktig sak, och det är utvecklingen inom EU. Vi är också mycket oroade för att det blir ett gemensamt handlingsprogram för skogsfrågor. Egentligen är alla partier i Sverige eniga om att vi inte vill ha en skogspolitik inom EU. Men Socialdemokraterna tror att om man accepterar det här kommer de andra att vara nöjda. Men varför ska de vara nöjda? Jag tror att de andra länderna, som vill ha en gemensam skogspolitik, kommer att se detta som ett första steg. Jag håller med Björn von der Esch om att den här strategin att acceptera lite och tro att det inte kommer mer sedan är en strategi där man är ute på det sluttande planet i förhandlingarna. Till sist har vi klipparna. Jag är väldigt positiv till regeringens förslag om att ändra skogsvårdslagen och jordförvärvslagen. Jag tror att det kommer att lösa många av de här problemen. Vi har ett antal reservationer, men jag tror inte att någon av dem kommer att vinna kammarens bifall. Miljöpartiet står bakom alla dem, men jag avstår från att yrka bifall.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 8 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Just nu har vi sett prov på när politiken blir som sämst. Vi har sett hur en politiker försöker klistra etiketter som inte finns på sina politiska motståndare. Det är ett lågvattenmärke när Åsa Domeij skapar en debatt som inte finns bara för att i detta fall måla ut oss moderater som någon form av miljöbovar. Vi har sagt att i ett sådant läge som Sverige befann sig i, och befinner sig i, ska vi givetvis inte utesluta någon möjlighet att vidta åtgärder för att minska katastrofens effekter. Vi har också sagt att det ska kunna vara möjligt att använda luftburen bekämpning. Herr talman! Jag förstår att Åsa Domeij ser framför sig attackerande bombflygplan över stora områden etcetera. Det vittnar bara om en direkt okunskap om vad luftburen bekämpning kan innebära. Herr talman! Jag kan bara konstatera att Åsa Domeij och Miljöpartiet hellre utsätter människor för att gå mitt i detta än att använda teknik som kan vara klokare, men det ska inte vi politiker avgöra. Det ska de som är mitt i det och de som kan det göra. Men lås inga möjligheter, Åsa Domeij!
Åsa Domeij (Mp)
Anf. 9 Åsa Domeij (Mp)
Herr talman! Det är väl Moderaterna som med den här reservationen försöker skapa en debatt som över huvud taget inte finns ute i samhället. Ingen skogsägare har ringt mig och sagt att man vill ha de här sprutmedlen över sin mark. Vi hade en hearing i utskottet, och alla experter på den biologiska sidan var emot det. Näringen kunde inte heller tänka sig flygbesprutning. Det är jättestora risker med detta. Dessutom finns det ingen expert som säger att det över huvud taget fungerar. Varför finns det då ens anledning att hålla öppet för det om ingen tror att det fungerar? Skogsstyrelsen och Kemikalieinspektionen är emot det. Jag förstår att det från början, när hela den här chocken kom, fanns företrädare för näringen som kunde tänka sig flygbesprutning. Jag kan ha en viss förståelse för att Moderaterna i en sådan paniksituation också tyckte att man skulle titta på det. Men varför hålla fast vid det? Vi är snart inne i juni, och det var länge sedan någon annan än Moderaterna ville hålla öppet för det. Det är inte så att Miljöpartiet förespråkar att folk ska gå ut i skogen med ryggsprutor. Däremot finns det två andra partier som vill hålla öppet för det. Men ingen från näringen säger att det behövs över huvud taget, och ingen säger heller att bekämpning av skogen från marken fungerar. Det kanske kan komma att behövas en del bekämpning på timmerupplägg, men från näringens sida säger man att det knappast blir nödvändigt där heller. Det hela har gått så mycket bättre än vi trodde, så varför förespråka sådant som inga biologer som jag träffat på vill ha och som inte näringen längre efterfrågar?
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 10 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Nu upprepar Åsa Domeij en lögn. Har jag stått här och förespråkat luftburen bekämpning? Nej, det har jag inte. Däremot har jag sagt att man i den totala verktygslåda som finns inte ska utestänga den möjligheten ifall det skulle visa sig vara en bättre åtgärd än att låta en katastrof ske. Jag tycker det är alldeles utmärkt att ingen ännu ansett att det behövs. Det är alldeles utmärkt. Självklart ska vi inte använda bekämpning som inte behövs. Det kan vem som helst räkna ut. Och framför allt ska vi från politisk sida inte styra detta. Men eftersom både företrädare för skogen och andra sagt att de kan tvingas använda kemisk bekämpning måste vi trots allt ställa oss frågan. Min fråga till Åsa Domeij är: Hur ska detta ske? Någon måste ju i så fall applicera det. I min värld ska man självklart skydda miljö och människor så långt det är möjligt. Men man kan tvingas använda människor som har direktkontakt med ämnet. Det tycker jag inte är bra.
Åsa Domeij (Mp)
Anf. 11 Åsa Domeij (Mp)
Herr talman! Bengt-Anders Johansson! Ni har ju en särskild reservation till betänkandet som just tar upp detta med flygbesprutning, alltså att man ska hålla öppet för det. Då blir det du sade nästan ännu värre, nämligen att vi politiker inte ska lägga oss i detta - om någon anser att det finns ett behov ska det kunna användas. Jag har inte träffat någon från näringen som anser att det i dag finns ett behov; det var i början av februari vi kunde höra sådant sägas. Men om det nu skulle finnas en galning någonstans som vill använda kemisk bekämpning - fastän ingen tror att det fungerar vare sig från marken eller från luften - blir frågan: Skulle den personen få använda det för att han eller hon tycker att det finns ett behov? I så fall behövs det inte någon miljölagstiftning över huvud taget, utan så fort någon tycker att det finns ett behov av att använda ett kemiskt preparat ska det enligt Bengt-Anders Johansson få användas. Du säger att jag försöker påföra er åsikter som ni inte har. Låt mig då läsa ur reservationen: "När det inte är möjligt att nå dessa områden från marken måste luftburen bekämpning tillåtas, och kemisk bekämpning av skadegörare måste vid behov bli möjlig även för det virke som ligger kvar vid vägkanten." Det sista avser väl timmerupplägg. Där är det redan i dag tillåtet, så det hade ni inte behövt ta upp i reservationen. Och det kanske inte alls kommer att behövas. Tyvärr, ur Moderaternas synvinkel, kommer det kanske inte att användas några kemikalier där heller. Luftburen bekämpning vill ingen ha, och därför förstår jag inte varför ni skriver en reservation om det. Det hade gått bra att släppa det här yrkandet vid motionsbehandlingen då det fanns en annan kunskap än i det läge när ni först tog upp frågan.
Alf Eriksson (S)
Anf. 12 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Mer än halva Sveriges yta är täckt av skog. Den producerar en förnyelsebar råvara och är också landets främsta råvarutillgång. Den är vår viktigaste inkomstkälla, men ger oss även andra upplevelser. En nyligen genomförd undersökning visar att vi uppskattar skogen mer för dess naturvärden än för dess ekonomiska värden. Också i ett större perspektiv spelar den svenska skogen en viktig roll. Vi har nämligen en fjärdedel av skogsarealen inom EU, och förmodligen har vi ännu mer om vi skulle räkna detta i virkesvolym. Det är med andra ord så att skogen innehåller för oss mycket stora värden, som i sin tur ställer krav på ansvar på den som äger och förvaltar denna resurs. De allra flesta sköter denna förvaltning på ett alldeles utmärkt sätt. Det visar inte minst den ständiga ökningen av vårt virkesförråd. I veckan fick vi information från Skogsstyrelsen, som visar att kvaliteten på föryngringarna ökar. Nu återstår att se om vi får samma positiva svar när det gäller röjning och gallring. Men, herr talman, vi har några få som inte tar sitt ansvar. De är inte många, men de är tillräckligt många för att deras beteende måste fördömas och förhindras. De köper upp fastigheter, avverkar skogarna och säljer sedan fastigheterna igen utan att återplantera. I allmänt tal brukar vi kalla dem för skogsklippare. Skogsvårdsstyrelserna har inget verksamt instrument för att förhindra detta missbruk. De instrumenten skapar vi nu genom de lagändringar som behandlas i detta betänkande och genom förändringarna i jordförvärvslagen som behandlas i nästa ärende i kammaren. Det innebär att säljaren och köparen ska ta ett solidariskt ansvar för att återplantering sker. Vid en fastighetsförsäljning är säljaren ansvarig för att återplantering sker om inte detta ansvar juridiskt övertagits av köparen. Problemet med att beivra sådana klandervärda handlingar är att regelverket och byråkratin kan öka för alla. Regeringens ambition har varit att täppa till de hål i lagstiftningen som utnyttjats, utan att det ska medföra några svårigheter för de övriga skogsägare som tar sitt ansvar. Jag kan konstatera att utskottet är enigt i sin grunduppfattning att stoppa det så kallade skogsklipperiet. Folkpartiet har fyra reservationer i denna fråga, men de berör egentligen inte huvudfrågan. Herr talman! Stormen Gudrun ställde till en katastrof för skogen i framför allt Småland och Halland den 8 januari. Ungefär 75 miljoner kubikmeter träd blåste ned, och det var många som fick se sitt livsverk ligga i ett stort plockepinn. Vi hade en särskild remissdebatt i kammaren när de motioner som vi nu behandlar väcktes. Då tog vi upp denna katastrof i ett inledningsskede. Så här fem månader efter stormen kan vi konstatera att det har gjorts många väldigt fina insatser. Något av en nationell samling inställde sig och skogsägare, skogsarbetare, entreprenörer, bolag, myndigheter med flera har samarbetat med ett gemensamt mål för ögonen, att få ut den fallna skogen så fort som möjligt med hänsyn till den kapacitet som förädlingskedjan har och till möjligheten att lagra timmer - allt för att rädda de värden som går att rädda samt för att motverka omfattande insektsangrepp. Det är den verklighet jag mött när jag besökt de drabbade områdena. Jag har sett det hela på ungefär samma sätt som Jan Andersson, men tydligen har Bengt-Anders Johansson från Moderaterna en annan bild. Jag känner inte igen den beskrivning som Bengt-Anders ger av att det skulle ha varit en allmän villervalla i den här frågan. Mycket av arbetet återstår. Vi är bara i början. Jag vill dock på detta sätt rikta ett stort tack till alla dem som har gjort och gör stora insatser med anledning av stormen i januari. Vi kommer i framtiden att ha ett nytt tidsbegrepp i dessa områden, före och efter stormen, och det var ni som bidrog till att det trots allt finns en ny framtid i de drabbade områdena. Privatskogsbruket är omfattande i dessa områden, och många enskilda skogsägare har lidit stora ekonomiska förluster. Det handlar om skadade träd som tappar i värde, om fördyrade avverkningskostnader och framför allt om kraftigt sänkta virkespriser. Omfattningen gör att det för många inte blir några inkomster från skogen på tiotals år eller kanske ännu längre, samtidigt som det blir kostnader för plantering och röjning. Det finns också en risk för att skogsägare inte röjer upp den nedfallna skogen, med risker för framtida insektsangrepp på levande skog som följd. Det är några av de skäl som ligger till grund för det omfattande stödpaket som regeringen och stödpartierna tagit fram för att mildra verkningarna av stormen. Trots möjligheter till stormförsäkringar har det visat sig att marknadskrafterna inte klarar av en sådan påfrestning som Gudrun innebar. Åtgärdspaketet har omfattat en rad moment: Dieselskatten för skogsmaskiner slopas temporärt i Götaland. 500 miljoner avsätts till stöd för lagring av det stormfällda virket. 100 miljoner avsätts för att återställa sönderkörda skogsbilvägar. Det införs en skattesubvention om 50 kr per kubikmeter virke som forslas ut ur skogen. Det innebär en total skattereduktion på omkring 2 miljarder kronor. 15 miljoner har ställts till Skogsstyrelsens förfogande för inventering. Regeringen har sökt stöd från EU:s solidaritetsfond. Ansökan är inlämnad. Omedelbart efter stormen vidtogs en rad åtgärder av regeringen och dess myndigheter. Det har handlat om dispenser från regler för att underlätta omhändertagandet och lagringen av virke. Herr talman! Med de åtgärder som regeringen redan har vidtagit är de flesta förslagen i de motioner som har lämnats in med hänvisning till särskild händelse redan uppfyllda. Det skiljer sig i sättet, men ändamålen med förslagen är i allt väsentligt uppfyllda. Några reservationer är överspelade. Det är en kamp med tiden att få ut virket ur skogen. Skälet till det är de skadeinsekter som trivs i död ved. De riskerar inte bara att skada den stormfällda skogen utan så småningom även den som i dag är levande. För närvarande verkar det inte vara några större problem. Medvetenheten är stor och kunskaperna och metoderna att begränsa angreppen är nu mycket bättre än de var under 1970- och 1980-talet, då vi hade stora insektsproblem. Trots detta kan vi konstatera att det finns tre reservationer i betänkandet från Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet, som i varierande grad vill tillåta kemisk bekämpning i skogen. Jag kan bara konstatera att det inte finns någon efterfrågan från någon aktör på att använda kemikalier. Att flygbespruta skog skulle inte vara till någon hjälp. Substansen är verksam bara under ett par månader, och det går inte att vattenbegjuta kemikaliebehandlat virke, för då skulle vi få ned gifter i marken. Jag kan konstatera att det var bra att vi hade lite is i magen och tänkte efter innan vi satte i gång någon omfattande kemisk bekämpning. En rad förslag till skogsvårdsåtgärder har lagts fram i motionerna, främst när det gäller återplantering och skogsbruk. Det är för tidigt att i dag dra några slutsatser av stormen för det framtida skogsbruket. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utreda om dagens skogsskötsel har bidragit till de omfattande skadorna och hur det går att minimera verkningarna. Frågorna om återplantering bereds för närvarande i Regeringskansliet. Skogsstyrelsen har lämnat ett underlag. Av det framgår att det är 140 000 hektar som behöver planteras. Skogsstyrelsens inställning är att planteringen ska ståndortsanpassas, det vill säga att man ska välja trädslag efter de markförhållanden som råder. Herr talman! Jag vill också påminna om att det just nu pågår en omfattande översyn av skogspolitiken. Utredaren kommer att se över många av de frågor som tas upp i motionerna från allmänna motionstiden. Vi kommer att få anledning att återkomma till dessa när utredningen är klar och frågorna är beredda på Näringsdepartementet. Björn von der Esch tog upp frågan om EU och skogspolitiken. I dag har vi en icke bindande handlingsplan inom EU. Denna icke bindande skogsstrategi ska revideras vart femte år. Den revideringen ska nu äga rum. Den svenska uppfattningen är inte annorlunda nu än när skogsstrategin en gång infördes. Subsidiaritetsprincipen ska gälla, vilket innebär att besluten ska fattas nära källan. Den svenska skogen är nära oss. Det vore väl bra om vi kunde få igenom det nya EU-fördraget, för då skulle vi i riksdagen kunna göra en subsidiaritetsgranskning och stoppa sådana här förslag. Vi måste försöka få fördraget i hamn så fort som möjligt. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 13 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Alf Eriksson nämnde här att han inte kände igen sig i den villervalla i initialskedet som jag beskrev. Det kanske beror på att Alf Eriksson till skillnad från mig inte bor i området och inte själv är drabbad. Han behövde inte själv ta på sig motorsågsutrustningen och ge sig ut och bana väg för att komma fram. Det kan möjligen vara skillnaden oss emellan. För att det inte ska bli något missförstånd vill jag med en gång säga att Ulrica Messings insatser är godkända. Det har jag sagt tidigare, och det står jag för nu också. Men det saknades förutsättningar för att hon skulle kunna göra ett ännu bättre jobb, eftersom det saknades verktyg för staten att kunna peka med hela handen och kunna få en snabbare samordning. Sådant hade behövts. Man hade inte i tid förutsett att det skulle bli sådana påfrestningar, för då hade man kunnat skapa en bättre beredskap. Det är intressant att notera att Socialdemokraterna först när de hamnar i en katastrofsituation kan tänka sig att införa det som vi moderater har krävt även i normalfallet, nämligen en sänkning av dieselskatten och en ökning av stödet till vägarna. Det vore bättre om det fick vara så generellt, i stället för att man gör det bara när vi drabbas av katastrofer. Återigen vill jag säga att Moderaterna inte har föreslagit luftburen kemisk bekämpning. Jag upprepar det. Det är utmärkt att det inte behövs. Jag har en fråga till Alf Eriksson som gäller framtiden. Med lite perspektiv, Alf Eriksson, håller du inte med om att det hade varit bättre att ha ett mer koncentrerat stöd till de stormdrabbade i stället för de åtta som ni föreslår?
Alf Eriksson (S)
Anf. 14 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Jag kan berätta för Bengt-Anders och andra att även jag var ute med motorsåg första veckan efter stormen. Jag har ett föräldrahem i de drabbade områdena. Jag har många gånger besökt det området och områdena norr därom. Jag är ganska väl bekant med omständigheterna såsom de var. Jag känner inte igen beskrivningen. Jag upplevde tvärtom att det fanns en oerhörd gemenskap som skapades av allt elände. Man hjälpte och stöttade varandra. Man gjorde sociala insatser för människor som inte orkade. Jag är full av beröm för de åtgärder som man vidtog. Det var och är fortfarande på en del områden en väldigt besvärlig situation. Det sades att myndigheterna skulle sakna verktyg. Katastrofsituationer är aldrig likadana. Det är i varje fall väldigt sällsynt. Att skapa instrument som ska passa för varje katastrofsituation lär vara en omöjlighet. Det kommer alltid att vara så att det finns något som missas. Det visade sig med önskvärd tydlighet att det fungerar på det sätt som vi har det i dag. När en katastrof inträffar samarbetar regering och berörda myndigheter. Man beviljar de dispenser som behövs för att underlätta arbetet. Detta ska naturligtvis utvärderas. Ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Men jag ser i grunden inga problem med detta.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 15 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Man ska självklart inte ha en katastrofberedskap som är specialdesignad för varje katastrof. Det inser till och med jag. Det jag är ute efter är att ge statsmakterna en möjlighet i ett katastroftillstånd. Ett katastroftillstånd kännetecknas av att det är plötsligt, oväntat och större än vad man anar. Det är just då man behöver ha en generell lagstiftning där staten kan gå in och peka med hela handen. Det handlar om att snabbare kunna få samman länsstyrelser, kommuner etcetera för att vidta kraftfullare åtgärder. Det är detta jag efterlyser, herr talman, och ingenting annat. Vi har de facto på mindre än ett år haft översvämningar, tsunamin och skogen. Någon gång borde väl även en socialdemokratisk regering inse att det kommer fler katastrofer. Vi behöver inte träta om detta partipolitiskt. Jag tycker att vi ska hjälpas åt att skapa en kraftfullare möjlighet att agera. Det tror jag att alla skulle tjäna på. Herr talman! Jag fick inget svar från Alf Eriksson. Jag kan ha förståelse för att man i det korta perspektivet "duttade" med ett och annat stöd. Men hade det inte varit bättre om man försökt att koncentrera stöden till de drabbade skogsägarna? Då hade man sluppit alla de åtta kontrollåtgärderna, de åtta reglementena etcetera. Såvitt jag vet har man fortfarande inte funnit regelverk. Den andra fråga jag skulle vilja ställa till Alf Eriksson är: Skulle vi inte kunna vara överens om att tillsammans stå upp för att inte nu styra återbeskogningsstödet till speciella trädslag utan göra det trädslagsneutralt så att man använder markens bästa produktionsförmåga?
Alf Eriksson (S)
Anf. 16 Alf Eriksson (S)
Herr talman! När det gäller katastrofberedskapen låter det att säga att man ska peka med hela handen. Men det grundläggande i en katastrof är att man måste veta händelseförloppet och vad man ska peka på innan man kan sträcka ut handen och säga: Så här ska man göra. Det är just den punkten som är så viktig att se över. Man måste se till att få in kunskapen så fort som möjligt och samordna insatserna. Jag är ganska övertygad om att de utvärderingar som nu görs av de katastrofer som skett på senare tid kommer att ta upp den frågeställningen. Det talades om åtta stöd. Det är naturligtvis en bedömningsfråga. Jag tror nog att det kommer att fungera och träffa ganska rätt. Det är också en annan sak. Det är inte så lätt att få fram ett antal hundratals miljoner rakt upp och ned. Det är också en budgetteknisk fråga hur man ska lösa det som förmodligen har spelat in i sammanhanget. När det gäller återplantering har, som jag sade i mitt anförande, Skogsstyrelsen påpekat att man bör använda ståndortsanpassning vid återplantering. Nu bereds frågan. Jag har i grunden ingen annan uppfattning än vad Skogsstyrelsen har. På mark som är lämpad för lövskogsplantering ska man plantera lövskog, och på mark som är lämpad för gran eller tall är det tallskog som vi ska plantera. Det borde vara på det sättet. Men vi får se vad beredningen kommer fram till.
Anita Brodén (Fp)
Anf. 17 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Alf Eriksson nämnde i sitt anförande att det nu är en kamp med tiden. Det vill jag verkligen hålla med om. Ju mer värme det blir under den period vi nu går in i, desto viktigare är det att vi påskyndar alla de aktiviteter som går att påskynda. Jag påtalade också i mitt anförande bristen på transporter. Det är en flaskhals och ett akut problem. Jag nämnde också den hearing vi hade för drygt en månad sedan. Där fördes fram samfällt från alla berörda att vi nu måste få tillstånd eller dispenser för utländska transportörer. I går ringde jag runt för att kontrollera och höra hur nuläget är i situationen. Alla jag talade med påtalade samma sak. Det viktigaste just nu är att det lossar vad gäller transporter. Nu går tiden ganska snart ut. Det är drygt en månad kvar. Frågan ligger fortfarande hos kansliet. Man ska gå med ett remissförfarande. Vi som nu kan börja ana hur knappt det är med tid blir oerhört bekymrade. Därför vill jag nu ställa en fråga. På vad sätt kan Alf Eriksson påverka regeringen för att det snabbt ska lossa? Frågan ligger visserligen hos Näringsdepartementet. Men Alf Eriksson har snabba vägar dit. Detta är nu huvudfrågan.
Alf Eriksson (S)
Anf. 18 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Visst är transportfrågan besvärlig. Vi har i dag tillstånd, och i dag kör även utländska åkare. De har fått dispenser. Det frågan gällde under hearingen var förlängningen av dispenserna. Det visade sig också vara på det sättet att det inte hade kommit in någon ansökan till departementet om någon förlängning av dispenserna. Man kan inte börja att behandla ansökan förrän den har kommit in. Jag vet inte hur läget är för dagen. Jag skulle vilja ställa en fråga till Anita Brodén. Hon säger i sitt anförande att det äntligen händer någonting när det gäller klipparna. Jag menar att det gäller att skapa regler så att det inte drabbar dem som är skötsamma och krånglar till det i onödan. I en av era reservationer vill ni inte att vi ska gå på den selektiva linjen utan att vi ska plocka in säkerhet från alla som ska göra någon föryngringsavverkning i någon omfattning. Skulle inte det innebära att vi fick just en väldigt onödig byråkrati? Vore det inte i det här fallet bättre att släppa lite grann på att alla ska behandlas lika och inrikta oss på dem som är kända skogsklippare?
Anita Brodén (Fp)
Anf. 19 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Det finns dispenser nu, men det är den tiden som går ut. Det är ju förlängningen som är huvudfrågan. Tiden går alltså ut i slutet av juni, och det är därför det är så viktigt att få besked. Företagare och människor i övrigt måste kunna planera. Ska det här nu gå ut i ett remissförfarande vet vi att sådant tar sin tid, och det gäller att man ser till att ge möjligheterna att planera denna verksamhet. Jag berättade i mitt anförande hur situationen är, med larver och kläckning, och hur man kan få undan lagren från skogen. Det är det som vi alla är så måna om: att rädda virket. Det är nuläget. Det är väl där jag bara vill uppmana Alf Eriksson att göra vad han kan för att påskynda detta ärende. Ansökan har kommit in. Det uppmärksammades, som Alf Eriksson mycket riktigt säger, under hearingens gång att det inte hade skett. Men nu har den legat inne i drygt en månad. Vad gäller den andra frågan, är det mer en ideologisk ståndpunkt som vi har att människor ska behandlas lika. Sedan kan man visserligen - det har vi också med i vår skrivning - lägga en ribba för hur stora eller små egendomarna ska vara. Men vi tycker att det inte ska behöva göras personundersökningar, utan det ska vara generellt, så att det är ett sjyst förfarande. Det är så vi ser på det hela.
Alf Eriksson (S)
Anf. 20 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Jag kan bara konstatera att ju tidigare ansökningarna kommer in, ju fortare blir de behandlade. Självfallet är alla införstådda med problematiken. Jag är övertygad om att det här kommer att behandlas så fort som möjligt.
Björn von der Esch (Kd)
Anf. 21 Björn von der Esch (Kd)
Herr talman! Jag är väldigt glad att Alf Eriksson tog upp det jag sade om EU. Jag ser det som kanske helt överskuggande i svensk politik. Vad som gör det så bekymmersamt är att de här frågorna avhandlas i stort sett på fredagarna i EU-nämnden bland ett litet fåtal människor. Vi här i kammaren är väldigt, låt mig säga, dåligt orienterade om vad som händer. Och svenska folket har över huvud taget inte en aning om hur detta hela tiden framskrider steg för steg. Låt mig bara ta ett exempel. Om vi hade haft en gemensam skogspolitik i dag hade ett land som Tyskland haft tre gånger så stort inflytande över vår skogsvårdslag som Sverige har. Och nu, Alf: Om det blir en konstitution får Tyskland inte tre utan nio gånger så stort inflytande över svensk skogsvårdslag, svensk skogspolitik, som vi har i dag. Att då säga att det är en fördel om vi kommer med i en framtida gemensam skogspolitik tycker jag är väldigt tveksamt. Det är detsamma som att säga att vi vill ha en gemensam skogspolitik. Jag menar att regering och riksdag måste sätta ned foten och säga att detta vill vi inte vara med på. Jag ska strax, i nästa replik, läsa upp vad regeringen har sagt. Den har i stort sett gått med på att vi ska ha en gemensam skogspolitik.
Alf Eriksson (S)
Anf. 22 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Oavsett om man gör en skogsstrategi inom EU eller inte kommer inte EU att ha något direkt inflytande över hur vi utformar den svenska skogsvårdslagen. Det som vi diskuterar nu är, som jag nämnde i anförandet, en revidering av den skogsstrategi som finns från 1998. Den har alltså verkat i fem sex år. Det som detta nu handlar om är att man ska se över den och revidera den, och man vill utarbeta en handlingsplan som ska läggas fram 2006. Ett förslag till en handlingsplan: Jag tycker att vi kan leva med det. Men därtill ligger grunduppfattningen kvar, att vi ska besluta själva om våra skogar och skötseln av dem. Där har vi en helt gemensam uppfattning. Jag sade i mitt anförande att om fördraget nu träder i kraft innebär det att subsidiaritetsgranskningen sätter i gång, där varje parlament får granska sådana här förslag. Vi skulle då kunna stoppa den här i Sveriges riksdag. Jag tolkar det så att vi i den här församlingen skulle vara eniga i en sådan granskning.
Björn von der Esch (Kd)
Anf. 23 Björn von der Esch (Kd)
Herr talman! Jag vill inte ett ögonblick ifrågasätta att vi har en gemensam uppfattning om att vi ska fortsätta att själva bestämma. Men frågan är: Hur hävdar vi vår uppfattning gentemot EU? Så här står det: Sverige bör arbeta för en fortsatt nationell bestämmanderätt. Det är regeringen som säger detta. Där är vi helt överens. Men då säger man: I ett scenario där Sverige står i princip ensamt om att inte vilja ha en gemensam skogspolitik ska vi arbeta för att EU får en hygglig gemensam politik. Det kan man ju säga; det är klart att vi ska vara med och jobba och samarbeta. Men man måste sätta ned foten och säga: Här är vi beredda att använda vårt veto. Det vill man inte. Det gäller inte bara skogen, utan det gäller vattenkraften, alla våra gruvor och naturtillgångarna. Det här är det första steget. Säger vi inte ifrån nu kan vi aldrig säga ifrån.
Alf Eriksson (S)
Anf. 24 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Det är när det blir dags för innehållet i den här planen att komma fram som man ska behandla sakfrågorna. Det är lite svårt att vara motståndare till att någon inte får ta fram ett underlag för behovet av skogspolitik, som uppenbarligen behövs i Europa. Det är tack vare att våra förfäder har skött den svenska skogen så föredömligt som vi har en så bra skog i Sverige. Det har väl inte skett på alla andra håll i Europa, och därför finns det här problemet. Det är väl inget fel i att man försöker göra någonting åt det. Därtill vill vi återigen att vi inte ska ha någon gemensam skogspolitik, eftersom förutsättningarna är så olika i Europa.
Anders G Högmark (M)
Anf. 25 Anders G Högmark (M)
Herr talman! Stormen den 8 januari kom med sina konsekvenser att på ett dramatiskt sätt påverka tiotusentals människors liv och vardag. Det citat som Anita Brodén tog ur Smålandsposten för en stund sedan illustrerar mycket väl hur människor ute på den småländska landsbygden upplevde det dygnet. Det genomfördes imponerande insatser under de första dagarna och veckorna av det civila samhället. Jag vill säga, herr talman, att utan insatser från enskilda och nätverk av enskilda ute på den småländska, och säkert den halländska, landsbygden hade vi aldrig fått tillbaka samhällsfunktionerna så snabbt som det ändå gick, trots att många fick vara utan el och tele under många många veckor. Enorma värden har förstörts. I min egen valkrets, Kronobergs län, mitt i det stormdrabbade området, där jag bor och har egen skogsfastighet, har 18 % av skogsarealen fallit. Ca 20 miljoner skogskubikmeter, fem-sex årsavverkningar, har fällts till ett värde av 5-6 miljarder kronor i bara skogsvärdet. Det motsvarar, herr talman, 30 000-40 000 kr per invånare utslaget över hela länet och 500 000-700 000 kr per skogsägare. I vissa områden av länet har virke motsvarande mellan 10 och 15 årsavverkningar fällts. Det finns många fastigheter där i princip all avverkningsmogen skog de kommande 30 åren har förstörts och ligger nedfallna. Här kan man alltså verkligen tala om en katastrof. Nu pågår ett gigantiskt arbete, och det är många gånger framgångsrikt, även om jag vill varna för tongångar om att det går så bra att problemen i stort sett är lösta. Det finns många viktiga frågor. Här har, herr talman, nämnts vid ett par tillfällen just det nålsöga som transportkapaciteten är. Jag gjorde i går en rundringning till ett antal stora aktörer, och jag fick en helt och hållet entydig bild. Upparbetningen går bra, men transportarbetet ligger efter, och man efterfrågar - på samma sätt som tidigare gjorts i debatten, Alf Eriksson - och undrar, med växande förundran och oro, varför inte ett klartecken för kommande dispens, gärna fram till 2006 års halvårsskifte, kommer. Jag vill upprepa frågan: Vad är det som är problemet med att ge den svenska skogsnäringen och de många entreprenörerna långsiktiga besked för att underlätta planering och för att kunna rädda dessa miljardvärden? Vad är det som är problemet? Man kunde rimligtvis ha förutsett redan för några månader sedan att frågan skulle komma upp: Kan dispenserna ges och fortsätta? Jag upprepar: Vad är problemet? Det vore intressant att för kammaren redovisa detta, Alf Eriksson. Det skulle säkert kunna underlätta framöver. Det är alldeles uppenbart att upparbetningen som sagt går bra. Men vi räknar med, och även andra gör den bedömningen, att kanske mellan 10 och 20 % av det fallna virket nästa vår kring den 1 april nästa år - det är ett kritiskt datum - ligger kvar. Det är förödande för skogshygienen, herr talman, om vi skulle få en varm vår och sommar nästa år, alltså med tanke på skadeinsekterna. All erfarenhet hittills visar ju att man kan få nästan lika stora skador kommande år genom skadeinsekter som primärskadorna, alltså det stormen har orsakat. Jag ser det som utomordentligt allvarligt. Det är otroligt viktigt att man, förutom att man transporterar ut virket, kan få hantering på lagerterminaler på ett bra sätt, och också att skogsvårdsstyrelserna på ett ändamålsenligt sätt kan använda de pengar de har fått över 2005 och 2006 för att på alla sätt kunna bistå näringen för att reducera de här angreppen. Men det avgörande, Alf Eriksson, är att man får snabbt besked om att kunna tillförsäkra sig fortsatt transportkapacitet. Det är den helt avgörande frågan. Återbeskogning är självfallet viktig, och det har nämnts tidigare. Det är viktigt att den återbeskogning som faktiskt redan i år kan ske, eftersom det finns plantor, också kan ske med de stödregler som senare kommer att beslutas om, alltså någon form av retroaktivitet. Jan Andersson var inne på en central fråga, tycker jag, nämligen: Hur återskapa framtidstron? Det är alldeles uppenbart att det finns mängder med frågor som är helt centrala för de skogsägare som nu är drabbade och nu kanske har fått upparbetat eller väntar på upparbetning. För dem handlar det om skattejuridik, hur man ska kunna klara investeringar i framtiden och klara likviditeten på fastigheter. Det är helt avgörande för både de fastigheter och de bygder som är berörda att man får klara och snabba besked. Och detta gäller, herr talman, generellt sett. Det är kolossalt viktigt för människor som har drabbats av denna fruktansvärda katastrof, som för enskilda människor innebär, vilket också tidigare sagts, att stora värden och gångna generationers arbete spolierats, att man får besked och att man upplever att statsmakterna - regering, riksdag och myndigheter - ger klara besked på sikt så att man har en möjlighet att agera framöver. Detta är en helt avgörande fråga. Herr talman! Jag träffade en person för någon vecka sedan som undrade: Har ni städat upp i skogen i Småland nu? Det visar, liksom det samtal som följde, att man hade ganska liten hum om vad det handlar om, det här. Det människorna många gånger där nere i Småland och säkert i Halland och runtomkring är rädda för, det är att mediernas strålkastarljus nu flyttas till ett annat område och andra frågor, och att man på något sätt blir lite bortglömd, om man får uttrycka det så. Det är viktigt för de här människorna, också för att ge dem möjligheter att utveckla och återskapa sin framtidstro, att de känner att Sverige som nation är med och kan stötta och backa upp dem. Jag är alldeles övertygad om att inte bara smålänningarna med sin berömda Smålandsanda och sin känsla för vad förvaltarskapstanken innebär är beredda att börja om på nytt, även om det kan vara tungt. Det är många starka känslor som finns med i detta när de ser hur ett par tre generationers arbete har förstörts under några timmar den 8 och 9 januari. Men jag är övertygad om att de är mycket behjälpta av och behöver känna det stödet som en aktiv insats från regering och riksdag innebär. Det är utifrån den utgångspunkten som jag och säkert Moderata samlingspartiet kommer att värdera framtida agerande från regeringen - just regeringens förmåga att kunna ge dessa långsiktiga vägledningar. Alf Eriksson har nu en utsökt möjlighet att kunna biträda och hjälpa både aktörerna och de människor som ser hur timmervältorna växer och växer och riskerar att bli någonting som förstör miljardvärden därför att regeringen ännu inte har kommit till skott med en så elementär fråga som att säkerställa transportkapacitet när vi har denna stora logistiska utmaning, den största logistiska utmaning som vi över huvud taget har stått inför i Sverige. Att inte nu ge någon form av besked här kommer vi att uppfatta som att regeringen inte lever upp till det man har sagt, nämligen att hantera den här konflikten med omtanke om enskilda och om svensk skogsnäring, som betyder så kolossalt mycket.
Gunnar Nordmark (Fp)
Anf. 26 Gunnar Nordmark (Fp)
Herr talman! Har ni inte fått bort det där än? En taxichaufför som körde mig från Växjö flygplats in till min bostad i Växjö berättade att han hade fått den frågan av en person som han hade hämtat från Stockholmsplanet några dagar tidigare. Har ni inte fått bort det där än? Sedan tittade taxichauffören och jag ut över det som en del har liknat vid plockepinn, men som mer liknar de skogar i Sibirien som slogs ned av en av de största kometer som har träffat den här jorden i modern tid, kring förra sekelskiftet. Taxichauffören skakade på huvudet och sade: De fattar ingenting. Det är lätt att instämma i detta. Det är nu snart tre månader sedan södra Sverige drabbades av en av de värsta stormarna i mannaminne. Den här debatten har varit ett sätt att utvärdera hur myndigheter, regering och andra har hanterat stormen Gudruns efterbörd. Inledningsvis agerade myndigheter och regering snabbt och effektivt. Skogsnäring och opposition har ju på olika sätt talat om att man tyckte att agerandet var bra. Tyvärr är det på det sättet att detta inte i alla delar har präglat handläggningen av frågorna som berör stormen efter det. Vi har varit inne på transporterna, och här har diskuterats besprutning och så vidare. Jag tror att det är viktigt att klargöra här att avgörande för att om det ska bli någon kemisk bekämpning eller inte är att vi lyckas få undan virket i tid. Det är absolut avgörande. Folkpartiet lyfte i sin motion fram att vi i görligaste mån måste se till att det inte blir nödvändigt med någon bekämpning. Det är viktigt för de människor som arbetar i skogen - skogen är en arbetsplats. Det är viktigt för de människor som använder skogen som rekreationsområde. Det är viktigt för den flora och den fauna som finns i skogen i de drabbade områdena. Det är av stor vikt att man får ut det stormfällda virket ur skogen och till terminal inom de planerade tidsramarna, det vill säga före midsommar 2006. För närvarande prioriteras lagret av timmer och att forsla iväg detta. Under tiden växer lagret av massaved som ligger vid vägen. Ju längre virket ligger kvar i skogen eller vid vägen, desto större blir risken för angrepp av skadeinsekter. Vi vet alla att omfattande angrepp av skadeinsekter dels innebär stora värdeförsämringar på det stormfällda virket, dels drastiskt ökar risken för skadeangrepp på stående skog. Både för att klara skogsskyddet och för att rädda virkesvärdet är det nödvändigt att ha god tillgång på transportbilar. Här har hittills regeringen misslyckats att ge det besked som efterfrågas. Trots det stora antalet bilar som finns i området utgör transporterna den flaskhals som finns när det gäller att ta hand om virket. Tidvis har den här flaskhalsen gjort att man har varit tvungen att göra ett avverkningsstopp. Om en månad och tre dagar, det vill säga den 30 juni, går tillstånden ut för de utländska åkare som kör i Sverige. I området finns i dag drygt 1 200 bilar enligt beräkning. Av dessa är 432 bilar utländska. Samtidigt gör man bedömningen att om de inte får tillstånd så försvinner de. Det bedöms också att drygt 200 svenska bilar kommer att tas ur drift kring midsommar, eftersom folk då går på semester. Det vill säga om en månad och tre dagar kan det vara så att den lastbilsflotta halveras som hittills ändå förhållandevis framgångsrikt har lyckats föra ut virke ur skogen och föra det till terminal. Det är det som gör att ett besked från regeringen är nödvändigt när det gäller ett tillstånd för utländska åkare att fortsätta att köra. Det kanske är en av de viktigaste frågorna i den här debatten i dag. Jag är förvånad över att det är så pass tyst från regeringspartiets företrädare i den här frågan. Det vore bra om vi kunde få ett besked. Kommer ni att driva på? Kommer ni att se till att tillstånden kommer fram i tid? Det är nödvändigt.
Åsa Domeij (Mp)
Anf. 27 Åsa Domeij (Mp)
Herr talman! Jag begärde ordet när Anita Brodén tog upp den viktiga transportfrågan i sin replikväxling med Alf Eriksson. Jag blev bekymrad när Alf Eriksson inte ville ge besked om att han i alla fall tänkte verka för fortsatt tillstånd för de utländska bilarna. Jag var positiv i mitt anförande och sade att upparbetning av virke i skogen och transporter går bättre än vad många hade trott. Men en förutsättning för det är ju att vi har fått in den utländska transportkapaciteten. Ännu bättre hade det gått om regeringens beslut i den frågan hade kommit tidigare. För att det här fortsättningsvis ska kunna fungera behövs det förlängda tillstånd. Man kan inte nog understryka hur viktigt det är att vi nu framåt får behålla de åkare som finns i Sverige. Risken blir större ju längre det dröjer att de skaffar sig andra kontrakt och avtal och lämnar Sverige. Det är inget som vi vet något om. Nu såg jag att Alf Eriksson begärde replik. Jag hoppas att jag missuppfattade dig och att du tänkte jobba för ett fortsatt tillstånd för de utländska åkarna.
Alf Eriksson (S)
Anf. 28 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Det är synd om det har uppfattats så att jag hade en njugg inställning till de utländska åkarna. Jag försökte förklara att för det första kan man inte bevilja några dispenser förrän ansökan har kommit in. Så var situationen när vi hade hearingen. Nu har de uppenbarligen kommit in. Jag är den förste som stämmer upp i kören att det här måste lösas och så fort som möjligt. Jag försökte säga det. Nu gör jag det en gång till för att det ska bli klart och tydligt. Mer besked än så kan jag inte lämna i dag. Frågan bereds. Jag ska göra allt vad jag kan för att det ska komma ett positivt besked så fort som möjligt.
Åsa Domeij (Mp)
Anf. 29 Åsa Domeij (Mp)
Herr talman! Jag är jätteglad att Alf Eriksson var så tydlig nu. Det innebär ju att vi har en väldigt betryggande majoritet i riksdagen för att den här frågan ska lösas så snart som möjligt.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2005-06-01
Förslagspunkter: 32, Acklamationer: 29, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Det solidariska ansvaret för återväxtåtgärder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen
    a) godkänner vad utskottet anfört,
    b) antar regeringens förslag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 8 §.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:58 i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ10 yrkande 1 och 2004/05:MJ508 yrkande 25.
  2. Förutsättningar för krav på säkerhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 36 §.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:58 i denna del och avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 2.
    • Reservation 1 (fp)
  3. Krav på förvärvstillstånd före avverkning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 10 a §.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:58 i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ10 yrkande 3, 2004/05:MJ11 och 2004/05:MJ504 yrkande 7.
    • Reservation 2 (fp)
  4. Brukningsenhetens storlek

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 4.
  5. Översyn av 12 § skogsvårdslagen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 5.
    • Reservation 3 (fp)
  6. Högsta tillåtna areal för föryngringsavverkning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 6.
  7. Internationellt skogssamarbete

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ10 yrkande 7.
    • Reservation 4 (fp)
  8. Lagförslaget i övrigt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:58 i denna del.
  9. Ekonomiskt stöd för stormens verkningar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ6 yrkande 12, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkandena 15 och 22.
  10. Omfördelning av resurser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del och 2004/05:MJ8 i denna del.
    • Reservation 5 (m, c)
  11. Resurser till Skogsstyrelsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkande 9.
  12. Medel ur EU:s solidaritetsfond

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkande 25, 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 4.
  13. Utredning och analys av konsekvenserna för skogsnäringen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ6 yrkande 1 och 2004/05:MJ9 yrkande 16.
  14. Införande av en s.k. katastrofparagraf i skogsvårdslagen m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ6 yrkande 17.
    • Reservation 6 (kd)
  15. Dispenser för lagring av virke m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ7 yrkande 4 och 2004/05:MJ8 i denna del.
    • Reservation 7 (m, c, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (m, c, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m05104
    fp37209
    kd12705
    v22007
    c01903
    mp14003
    -1000
    Totalt20599045
    Ledamöternas röster
  16. Åtgärder för att snarast få ut virket ur skogen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkande 18.
  17. Bekämpning av skadegörare

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 23 och 24, 2004/05:MJ6 yrkande 7, 2004/05:MJ7 yrkande 3, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkande 24.
    • Reservation 8 (m)
    • Reservation 9 (kd)
    • Reservation 10 (c)
  18. Skogsvårdsåtgärder och naturvårdshänsyn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ5 yrkandena 16 och 22, 2004/05:MJ6 yrkandena 6 och 18, 2004/05:MJ7 yrkande 5 i denna del, 2004/05:MJ8 i denna del och 2004/05:MJ9 yrkandena 10-13 och 25.
    • Reservation 11 (m)
    • Reservation 12 (fp)
    • Reservation 13 (kd)
  19. Utbildning och information

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ5 yrkande 15.
    • Reservation 14 (fp)
  20. Klimatfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkandena 3 och 5.
  21. Stöd till uppröjning i områden av intresse för rekreation och friluftsliv

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ9 yrkande 14.
  22. Skogsvårdsorganisationen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ239 och 2004/05:MJ434 yrkandena 10 och 43-45.
    • Reservation 22 (kd)
    • Reservation 23 (mp)
  23. Skogspolitikens mål

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 3.
    • Reservation 15 (mp)
  24. Ett hållbart skogsbruk

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sk405 yrkande 11, 2004/05:MJ434 yrkandena 1, 4, 11, 12, 23, 24, 26 och 40 samt 2004/05:MJ439 yrkandena 4 och 5.
    • Reservation 16 (m)
    • Reservation 17 (v)
    • Reservation 18 (mp)
  25. Forskning och utveckling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ434 yrkandena 9, 25 och 38 samt 2004/05:MJ485.
    • Reservation 19 (mp)
  26. Bioenergi

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ434 yrkande 42 och 2004/05:MJ508 yrkande 22.
    • Reservation 20 (fp, kd)
    • Reservation 21 (mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    Totalt0000
    Ledamöternas röster
  27. Vissa lagstiftningsfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ326 och 2004/05:MJ434 yrkandena 5, 7, 13, 20 och 46.
    • Reservation 24 (m)
    • Reservation 25 (mp)
  28. Samrådsplikt och miljöprövning av skogsbilvägar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 18.
    • Reservation 26 (mp)
  29. En ny skogslogistik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 19.
  30. Ekologiska landskapsplaner

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 22.
    • Reservation 27 (mp)
  31. Fler kvinnor inom skogsnäringen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 52.
    • Reservation 28 (v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 28 (v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1310013
    m51004
    fp39009
    kd28005
    v02108
    c19003
    mp01403
    -0100
    Totalt26836045
    Ledamöternas röster
  32. Skogspolitiska frågor som har behandlats tidigare under mandatperioden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sk405 yrkande 10, 2004/05:MJ434 yrkande 6, 2004/05:MJ504 yrkandena 1-4 och 9, 2004/05:MJ507 yrkande 18, 2004/05:MJ508 yrkandena 21, 24, 27 och 28 samt 2004/05:MJ534 yrkande 1.