Ändringar i Schengenkonventionen m.m.

Justitieutskottets betänkande 2002/03:JUU18

Ändringar i Schengenkonventionen (JuU18)

Riksdagen godkände ändringar i Schengenkonventionen. Ändringarna innebär att en person som inte är misstänkt för brott i vissa fall ska kunna bli föremål för gränsöverskridande polisövervakning. Detta ska gälla om det är nödvändigt för en pågående brottsutredning och det finns starka skäl att anta att åtgärden kan medverka till att identifiera eller spåra en misstänkt gärningsman. En misstänkt gärningsman kan i vissa brådskande fall bli föremål för gränsöverskridande övervakning utan att den berörda staten på förhand godkänt det. Listan över de brott för vilka detta gäller utvidgas.

Datum för beslutet: 5 juni 2003
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionen.

Hela betänkandet

Betänkande 2002/03:JUU18 (doc, 556 kB)
Justitieutskottets betänkande
2002/03:JUU18

Ändringar i Schengenkonventionen m.m.


Sammanfattning

I  detta  betänkande behandlar utskottet regeringens
proposition  2002/03:66  om  Sveriges  antagande  av
beslut  om  ändring  av  artikel  40.1  och  40.7  i
Schengenkonventionen samt ändring i lagen (2000:343)
om  internationellt  polisiärt  samarbete jämte en i
ärendet väckt motion.
I  propositionen  föreslås  att  riksdagen   skall
godkänna  det  inom  Europeiska  unionen  upprättade
utkastet till beslut om ändring av artikel  40.1 och
40.7 i Schengenkonventionen. Följdändringar föreslås
i  4 § lagen om internationellt polisiärt samarbete.
Förslaget innebär, till skillnad från vad som gäller
nu,  att en person som inte är misstänkt för brott i
vissa    fall    skall   kunna   bli   föremål   för
gränsöverskridande   polisövervakning.  Detta  skall
gälla om det är nödvändigt för en pågående brottsut-
redning  och det finns  starka  skäl  att  anta  att
åtgärden kan  medverka  till  att  identifiera eller
spåra  en misstänkt gärningsman. Därutöver  föreslås
en utvidgning  av  listan  över  de  brott för vilka
gränsöverskridande   övervakning   av  en  misstänkt
gärningsman i brådskande fall får ske utan samtycke.
Lagändringen  föreslås  träda  i  kraft   den  dag
regeringen bestämmer.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag.
I ärendet finns en reservation.
Vid  riksdagens  beslut  bör  10  kap.  5 § fjärde
stycket regeringsformen tillämpas.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



Godkännande av ändring i Schengenkonventionen

Riksdagen  godkänner  det  i  bilaga  3  intagna
utkastet till beslut om ändring av artikel 40.1  och
40.7    i    konventionen    om    tillämpning    av
Schengenavtalet  av  den  14  juni  1985  om gradvis
avskaffande   av   kontroller   vid   de  gemensamma
gränserna.   Riksdagen   antar   vidare  regeringens
förslag  till lag om ändring i lagen  (2000:343)  om
internationellt polisiärt samarbete. Därmed bifaller
riksdagen  proposition  2002/03:66 och avslår motion
2002/03:Ju10.
Reservation (mp)

Stockholm den den 27 maj 2003

På justitieutskottets vägnar


Johan Pehrson

Följande ledamöter har  deltagit i beslutet: Johan
Pehrson  (fp),  Susanne  Eberstein   (s),  Margareta
Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Lennart Nilsson (s),
Helena   Zakariasén  (s),  Ragnwi  Marcelind   (kd),
Elisebeht  Markström  (s), Jeppe Johnsson (m), Johan
Linander (c), Göran Norlander  (s),  Joe  Frans (s),
Leif  Björnlod (mp), Kerstin Andersson (s),  Hillevi
Engström  (m),  Karin  Granbom  (fp) och Rolf Olsson
(v).
2002/03

JuU18


Redogörelse för ärendet



Ärendet och dess beredning


I juli 2001 tog Belgien, Spanien  och  Frankrike ett
initiativ  till  förslag  till beslut om ändring  av
artikel 40.1 och 40.7 i konventionen  av den 19 juni
1990  om tillämpning av Schengenavtalet  av  den  14
juni 1985  om  gradvis avskaffande av kontroller vid
de gemensamma gränserna (Schengenkonventionen).
Ministerrådet  för  rättsliga  och  inrikes frågor
uppnådde vid sitt möte den 13 juni 2002  en politisk
överenskommelse  om  innehållet i beslutet.  Sverige
och fyra andra medlemsstater  anmälde  att  beslutet
förutsätter    godkännande    av    dess   parlament
(parlamentsreservation), och beslutet  kunde  därför
inte  antas  vid detta tillfälle. Beslutet kan antas
först när parlamentsreservationerna har hävts.
Europaparlamentet  har  yttrat  sig över förslaget
(A5-0078/2002).
Inom   Justitiedepartementet  har  utarbetats   en
promemoria,  Sveriges antagande av beslut om ändring
av artikel 40.1  och 40.7 i Schengenkonventionen och
ändring  i  lagen  (2000:343)   om   internationellt
polisiärt       samarbete.      Promemorian      har
remissbehandlats.
Lagrådet  har yttrat  sig  över  lagförslaget  och
därvid   haft   vissa   synpunkter   på   lagtextens
utformning. Regeringen har följt Lagrådets förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll


I propositionen föreslås att riksdagen godkänner det
inom  Europeiska unionen  upprättade  utkastet  till
beslut  om  ändring  av  artikel  40.1  och  40.7  i
Schengenkonventionen. För att Sverige fullt ut skall
uppfylla  de  krav  som  föranleds av beslutet krävs
vissa   ändringar   i   4 §  lagen   (2000:343)   om
internationellt polisiärt  samarbete,  som  reglerar
gränsöverskridande övervakning. Det föreslås  därför
att  sådan gränsöverskridande övervakning som i  dag
endast  kan  ske  av  en person som är misstänkt för
brott  som kan föranleda  utlämning  skall  utvidgas
till att  även  omfatta  andra  personer,  om det är
nödvändigt  för  den pågående brottsutredningen  och
det finns starka skäl att anta att åtgärden kan med-
verka till att identifiera  eller spåra en misstänkt
gärningsman.  Därutöver föreslås  en  utvidgning  av
listan över de  brott  för  vilka gränsöverskridande
övervakning av en misstänkt gärningsman i brådskande
fall får ske utan samtycke. Lagändringarna  föreslås
träda i kraft den dag regeringen bestämmer.


Utskottets överväganden



Godkännande av ändring i
Schengenkonventionen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår  att  riksdagen  bifaller
propositionen.
Jämför reservation (mp).

Gällande regler

Frågan om fortsatt övervakning över gräns regleras i
artikel  40 i Schengenkonventionen. Den  situationen
som  avses   är  att  polisen  eller  annan  behörig
myndighet  i  en  Schengenstat  som  ett  led  i  en
pågående brottsutredning  övervakar en person som är
misstänkt för ett brott som  kan föranleda utlämning
och  den  personen  beger  sig  in   på   en   annan
Schengenstats (mottagande stat) territorium.
Enligt  artikel  40.1  är huvudregeln vid fortsatt
övervakning att samtycke till  övervakning in på den
mottagande  statens  territorium  skall  inhämtas  i
förväg,  innan  gränsen  överskrids.  Begäran  skall
ställas  till  en  av  varje  land  särskilt  utsedd
centralmyndighet.   Det  brott  som  föranlett   den
fortsatta övervakningen skall vara ett brott som kan
föranleda utlämning.
Vid  synnerlig brådska  kan  enligt  artikel  40.2
övervakningen fortsätta över gränsen till mottagande
stat  utan   samtycke.   I  sådana  fall  skall  den
mottagande staten kontaktas  senast  i  samband  med
gränsöverskridandet. Om tillstånd till övervakningen
inte   ges   inom  fem  timmar  skall  övervakningen
avbrytas.   Gränsöverskridande    övervakning   utan
föregående samtycke är emellertid endast  tillåten i
samband med utredning av vissa särskilt grova brott,
som  finns  uppräknade i artikel 40.7. De brott  som
anges är mord,  dråp,  våldtäkt, mordbrand, penning-
förfalskning,   grov   stöld   och   grovt   häleri,
utpressning, människorov  och  tagande  av  gisslan,
olaglig människohandel, olaglig handel med narkotika
och  psykotropa  ämnen,  brott  mot  lagbestämmelser
angående  vapen  och sprängämnen, ödeläggelse  genom
användande av sprängämnen  samt olaglig transport av
giftigt och skadligt avfall.
Dessutom  gäller  enligt  artikel   40.3   en  rad
särskilda   förutsättningar   under  vilka  fortsatt
övervakning får ske på den mottagande statens terri-
torium,  bl.a. har den mottagande  staten  rätt  att
meddela instruktioner som de övervakande polismännen
skall  rätta   sig  efter.  Vidare  gäller  att  all
övervakning in på  ett annat lands territorium skall
ske med iakttagande  av den mottagande statens lagar
och   de  övriga  villkor   som   mottagande   stats
myndigheter ställer upp. Det är inte tillåtet för de
övervakande  polismännen  att gripa eller omhänderta
den    övervakade    eller   utsätta    denne    för
identitetskontroll på den mottagande statens område.
Den svenska polisens  befogenheter  att  i Sverige
genomföra  övervakning  samt att använda tvångsmedel
regleras i lag, huvudsakligen i rättegångsbalken och
polislagen  (1984:387).  I   rättegångsbalken  finns
regler  om  polisens  brottsutredande  verksamhet  i
samband med förundersökning.  När  det inte pågår en
förundersökning   är   vissa   allmänna   regler   i
polislagen tillämpliga. Den övervakning som  avses i
artikel  40  i Schengenkonventionen förutsätter  att
det föreligger  misstanke  om  ett konkret brott och
att det är den misstänkte gärningsmannen som överva-
kas. Utredningen befinner sig då enligt svenskt syn-
sätt på förundersökningsstadiet.
Lagen  (2000:343)  om  internationellt   polisiärt
samarbete       innehåller      de      huvudsakliga
författningsbestämmelser  som var nödvändiga för att
genomföra artikel 40 i Schengenkonventionen i svensk
rätt. I 4 § ges bestämmelser  om  gränsöverskridande
övervakning.  Enligt 15 § är det Rikspolisstyrelsen,
eller den polismyndighet  som  Rikspolisstyrelsen  i
det  enskilda  fallet  bestämmer,  som  beslutar  om
gränsöverskridande   övervakning   in   på   svenskt
territorium.  Framställning  från  en  utländsk myn-
dighet  om  gränsöverskridande  övervakning   in  på
svenskt      territorium     skall     göras     hos
Rikspolisstyrelsen. Andra kontakter med anledning av
gränsöverskridande   övervakning   in   på   svenskt
territorium  skall  ske  direkt  mellan de utländska
tjänstemännen och berörda svenska polismyndigheter.

Regeringens förslag

Utkastet till beslut om ändring av  artikel  40.1  i
Schengenkonventionen  innebär  att personkretsen som
får  övervakas  in  på  en  annan stats  territorium
utökas. För närvarande omfattas  endast personer som
är  misstänkta för brott som kan medföra  utlämning.
Enligt  utkastet  till  beslut omfattar bestämmelsen
även andra personer som det finns betydande skäl att
anta kan medverka till att  identifiera  eller spåra
en person som är misstänkt för brott som kan medföra
utlämning.  En  förutsättning  är  att övervakningen
utgör en nödvändig del i förundersökningen.

Den föreslagna ändringen av artikel  40.7  innebär
en utökning av listan över straffbara handlingar som
ger  möjlighet  till fortsatt övervakning över gräns
även  om ett förhandsgodkännande  från  den  berörda
staten   inte   hunnit   inhämtas.   De  ytterligare
straffbara gärningar som föreslås omfattas  är grovt
bedrägeri,  människosmuggling, penningtvätt, olaglig
handel   med   nukleära   och   radioaktiva   ämnen,
deltagande   i   kriminell    organisation[1]   samt
terroristbrott[2].  Därutöver  föreslås   att  vissa
brottsbenämningar ändras. Möjligheten till  fortsatt
övervakning   över  gräns  utan  förhandsgodkännande
enligt artikel  40.7  kommer  liksom tidigare endast
att kunna ske av personer som själva  är  misstänkta
för  brott.  Den  utvidgade  personkretsen i artikel
40.1 påverkar inte detta förhållande.
Regeringen föreslår vidare ett  nytt  stycke i 4 §
lagen   (2000:343)   om   internationellt  polisiärt
samarbete som innebär att personkretsen  som kan bli
föremål  för gränsöverskridande övervakning  utökas.
Den utökade personkretsen avser personer som inte är
misstänkta  för  brott  som kan leda till utlämning,
när övervakning av en sådan  person  är en nödvändig
del  i  en utredning och det finns starka  skäl  att
anta att  åtgärden kan medverka till att identifiera
eller spåra en misstänkt gärningsman.

Brottskatalogen i 4 § utvidgas i fråga om
gränsöverskridande övervakning utan föregående
samtycke, om saken är så brådskande att sam-
tycke inte kan inhämtas i förväg, och vissa
brottsrubriceringar ändras i enlighet med
utkastet till beslut om ändring av artikel 40.7
i Schengenkonventionen. Vidare anges
uttryckligen att gränsöverskridande övervakning
utan föregående samtycke endast får ske beträf-
fande en misstänkt gärningsman.

Utskottets ställningstaganden

I motion Ju10  (mp)  yrkas  avslag på propositionen.
Motionärerna    anför    att   den   internationella
brottsligheten    visserligen    kräver    polisiärt
samarbete över gränser men att detta samarbete borde
bedrivas mellanstatligt.  Mot  den  bakgrunden yrkas
avslag  på  propositionen.  Motionärerna  har  också
synpunkter   på   enskildheter   i   de   föreslagna
bestämmelserna.

I propositionen anför regeringen  att  syftet  med
utkastet  till  beslut  om ändringar av artikel 40.1
och  40.7 är att förbättra  möjligheten  att  utreda
gränsöverskridande  brottslighet.  Enligt regeringen
ger förslaget sammantaget ett operativt mervärde för
polisen  i  dess  brottsbekämpande  arbete  som  väl
motiverar        den       relativt       begränsade
integritetskränkning   som   ligger  i  den  utökade
möjligheten     att    använda    gränsöverskridande
övervakning. Därmed  likställs  också nationella och
gränsöverskridande      utredningar.      Regeringen
understryker  även  att,  i  de fall fara i dröjsmål
föreligger,  listan över straffbara  handlingar  för
vilka  förhandsgodkännande   inte  behöver  inhämtas
endast får åberopas gentemot personer misstänkta för
brott. Dessutom kan övervakningen alltid avbrytas om
en  behörig svensk myndighet begär  det.  Regeringen
anser  av  dessa  skäl att Sverige bör verka för att
beslutet antas (prop. s. 12).
De  föreslagna  ändringarna   i   4   §  lagen  om
internationellt  polisiärt  samarbete följer  av  de
föreslagna ändringarna i Schengenkonventionen.
Utskottet finner inte anledning  till  någon annan
bedömning   än   regeringen.  Utskottet  tillstyrker
propositionen och avstyrker motion Ju10.
Vidare   bör   noteras    att   gränsöverskridande
övervakning sker inom ramen för  en  brottsutredning
som pågår i en främmande stat och riktar sig mot den
som   misstänks   för   delaktighet   i  brott   som
utredningen  avser.  Övervakningen  kan  komma   att
innefatta   myndighetsutövning   i   Sverige   (bet.
1999/2000:Ju17  s.  27  f). Det nu aktuella utkastet
till    beslut    innebär    alltså     att     viss
myndighetsutövning överlåts till främmande stat. För
att  överlåta myndighetsutövning till främmande stat
krävs  att  riksdagen beslutar därom på det sätt som
anges i 10 kap.  5 § fjärde stycket regeringsformen,
dvs.  med  tre  fjärdedels  majoritet  eller  i  den
ordning som stadgas för ändring av grundlag.

**FOOTNOTES**
[1]: Enligt bestämmelserna i rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF av den
21 december 1998  om  att  göra  deltagande  i kriminell organisation i
Europeiska unionens medlemsstater till ett brott (se skr. 1998/99:60 s.
265).
[2]:  Enligt  rådets  rambeslut 2002/475/RIF av den  13  juni  2002  om
bekämpande av terrorism  (se  prop. 2001/02:135, bet. 2001/02:Ju22 samt
prop. 2002/03:38 och bet. 2002/03:Ju12).
Reservation



Godkännande av ändring i Schengenkonventionen
m.m.

av Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag borde  ha  följande
lydelse:

Riksdagen   avslår  proposition  2002/03:66.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Ju10.

Ställningstagande

Schengensamarbetet påstås bidra till att förverkliga
den fria rörligheten  för personer i och med att den
förhindrar  att  internationell   brottslighet  drar
nytta  av  att personkontrollen vid nationsgränserna
mellan Schengenstaterna  har  upphört. Tanken kan te
sig god och verksamheten behjärtansvärd  med  hänsyn
till  behovet  av  att  motverka  gränsöverskridande
brottslighet.  Jag anser dock att Schengensamarbetet
innefattar komponenter  som inger betänkligheter vad
gäller     det     nationella     självbestämmandet,
rättssäkerheten, individens integritet och insyn och
öppenhet  i  den  polisiära  verksamheten.  För  att
bekämpa  den  internationella  brottsligheten  krävs
visserligen polisiärt samarbete  över  gränser,  men
detta  samarbete  skall  enligt  min mening bedrivas
mellanstatligt.

Den  föreslagna  ändringen  i  artikel   40.1  i
Schengenkonventionen    innebär    att   den   redan
existerande       möjligheten       att      bedriva
gränsöverskridande  spaning  mot  misstänkta   skall
omfatta  även  icke  misstänkta. Den personkrets som
kan  komma  att bli föremål  för  gränsöverskridande
spaning    är    inte     närmare    definierad    i
ändringsförslaget. Enligt min  mening  är  den krets
som  kan  komma att omfattas av bestämmelsen alltför
vid och oklar.  Jag  delar  inte  heller regeringens
uppfattning   att  polisiär  övervakning   av   icke
misstänkta    utgör     en     relativt    begränsad
integritetskränkning.
När det gäller ändringen av artikel 40.7 anser jag
att  bestämmelsen  inte  bör omfatta  gärningar  som
faller  under  rådets  rambeslut  om  bekämpning  av
terroristbrott. Anledning  är främst att rambeslutet
om  terrorism  och  den svenska  följdlagstiftningen
innehåller        oklarheter        och        svåra
gränsdragningsproblem.  Rambeslutet är inte av sådan
kvalitet  att  det  bör  läggas   till   grund   för
gränsöverskridande  polisiär verksamhet. En följd av
detta ställningstagande  är  att också de föreslagna
ändringarna  i  lagen  om internationellt  polisiärt
samarbete bör avslås.
På  grund av vad jag ovan  anfört  anser  jag  att
regeringens proposition bör avslås.


Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Propositionen


I    proposition     2002/03:66    har    regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

1. godkänner det inom  Europeiska unionen upprättade
utkastet till beslut  om  ändring  i artikel 40.1
och   40.7  i  konventionen  om  tillämpning   av
Schengenavtalet  av  den  14 juni 1985 om gradvis
avskaffande  av  kontroller  vid   de  gemensamma
gränserna,
2.
3. antar regeringens förslag till lag om  ändring  i
lagen  (2000:343)  om  internationellt  polisiärt
samarbete.
4.
Följdmotion


2002/03:Ju10 av Leif Björnlod m.fl. (mp):

Riksdagen  avslår  proposition 2002/03:66 Sveriges
antagande av beslut om  ändring  av artikel 40.1 och
40.7 i Schengenkonventionen samt ändring
i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt sam-
arbete.
Bilaga 2


Regeringens lagförslag


Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:343) om internationellt
polisiärt samarbete


Härigenom föreskrivs att 4 § lagen  (2000:343)  om
internationellt   polisiärt   samarbete   skall   ha
följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

4 §
Om  det i en stat som avses med bestämmelsen i 1 §
första  stycket  pågår en utredning om ett brott som
kan föranleda utlämning,  får  utländska  tjänstemän
fortsätta en i sin stat påbörjad övervakning  av  en
misstänkt  gärningsman in på svenskt territorium, om
en behörig svensk myndighet samtycker till det.
-----------------------------------------------------
Under                de
förutsättningar som anges
i   första   stycket  får
sådan            fortsatt
övervakning även ske  be-
träffande en annan person
än      en      misstänkt
gärningsman,  om  det  är
nödvändigt för den  pågå-
ende utredningen och  det
finns   starka  skäl  att
anta  att   åtgärden  kan
medverka     till     att
identifiera  eller  spåra
en misstänkt gärningsman.
-----------------------------------------------------
Övervakningen   får   ske    Övervakningen   av   en
utan föregående samtycke,  misstänkt gärningsman får
om saken är så brådskande  ske    utan    föregående
att   samtycke  inte  kan  samtycke,  om saken är så
inhämtas i förväg och den  brådskande  att  samtycke
utländska     utredningen  inte   kan   inhämtas   i
avser misstanke om sådana  förväg  och den utländska
brott  som sägs i artikel  utredningen  avser  miss-
40.7 i Schengenkonventio-  tanke om sådana brott som
nen, nämligen mord, dråp,  sägs  i  artikel  40.7  i
våldtäkt,      mordbrand,  Schengenkonventionen,
penningförfalskning, grov  nämligen    mord,   dråp,
stöld  och  grovt häleri,  grovt        sexualbrott,
utpressning,  människorov  mordbrand,       penning-
och  tagande  av gisslan,  förfalskning          och
olaglig   människohandel,  förfalskning           av
olaglig     handel    med  betalningsmedel,     grov
narkotika  och psykotropa  stöld, grovt häleri, pen-
ämnen,     brott      mot  ningtvätt,  grovt  bedrä-
lagbestämmelser  angående  geri,        utpressning,
vapen   och  sprängämnen,  människorov  och  tagande
ödeläggelse         genom  av    gisslan,    olaglig
användande av sprängämnen  människohandel,
samt olaglig transport av  människosmuggling,
giftigt    och   skadligt  olaglig     handel    med
avfall.      För      att  narkotika  och psykotropa
övervakningen   skall  få  ämnen,   brott  mot  lag-
ske    utan    föregående  bestämmelser     angående
samtycke  krävs också att  vapen   och  sprängämnen,
överskridandet av gränsen  ödeläggelse         genom
i       samband       med  användande  av  sprängäm-
övervakningen anmäls till  nen, olaglig transport av
en     behörig     svensk  giftigt    och   skadligt
myndighet  så  snart  det  avfall,   olaglig  handel
kan   ske,  och  att  den  med      nukleära     och
utländska     myndigheten  radioaktiva  ämnen, sådan
utan    dröjsmål    begär  brottslighet  som avses i
bistånd i utredningen.     rådets  gemensamma åtgärd
98/733/RIF   av   den  21
december 1998 om att göra
deltagande i en kriminell
organisation i Europeiska
unionens    medlemsstater
till   ett   brott   samt
terroristbrott     enligt
rådets          rambeslut
2002/475/RIF  av  den  13
juni  2002  om bekämpande
av  terrorism.   För  att
övervakningen  skall   få
ske    utan    föregående
samtycke krävs också  att
överskridandet av gränsen
i       samband       med
övervakningen anmäls till
en     behörig     svensk
myndighet  så  snart  det
kan   ske,  och  att  den
utländska     myndigheten
utan    dröjsmål    begär
bistånd i utredningen.
-----------------------------------------------------
Övervakningen       skall    Övervakningen     skall
genast   upphöra   om  en  genast   upphöra   om  en
behörig  svensk myndighet  behörig  svensk myndighet
begär   det.  Övervakning  begär   det.  Övervakning
som  sägs i andra stycket  som sägs i tredje stycket
skall   även  upphöra  om  skall   även  upphöra  om
samtycke inte har lämnats  samtycke inte har lämnats
inom   fem   timmar  från  inom   fem   timmar  från
gränsöverskridandet.       gränsöverskridandet.
-----------------------------------------------------

Denna  lag  träder  i  kraft  den  dag  regeringen
bestämmer.

Bilaga 3

Utkast till rådets beslut om ändring av
bestämmelserna i artikel 40.1 och 40.7 i
konventionen om tillämpning av
Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om
gradvis avskaffande av kontroller vid de
gemensamma gränserna








1

Förslag

1 motion
2

Beredning

Beredning i utskottet: 2003-05-08
Justering: 2003-05-27
Betänkande publicerat: 2003-05-28
Reservationer 1
Betänkande 2002/03:JUU18
3

Debatt

Debatt i kammaren: 2003-06-05
4

Beslut

Beslut: 2003-06-05
1 förslagspunkt, 1 votering