Allmänna motioner om företagsbeskattning m.m.

Herr talman! I betänkandet 2006/07:SkU11 Allmänna motioner om företagsbeskattning m.m. behandlar utskottet ett 50-tal olika motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2006, av vilka flertalet innehåller förslag med anknytning till beskattning av företag. Betänkandet behandlar även några motioner om fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Med bifall till ett yrkande i en motion från Centern om att införa tonnageskatt för sjöfartsnäringen föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att arbetet med en sådan lagstiftning måste påskyndas. I övrigt avstyrks motionsyrkandena. Utskottet hänvisar i många fall till arbetet som redan påbörjats för att göra det mer lönsamt att arbeta och driva företag, för att ersätta den statliga fastighetsskatten med en lägre fastighetsavgift med kommunal anknytning och för att avveckla förmögenhetsskatten. En motion från Vänsterpartiet om klassificering av äldreboende vid fastighetstaxeringen anses tillgodosedd genom att denna fråga redan har aktualiserats i Regeringskansliet. Utskottet ser därför inget behov av att rikta ett tillkännagivande till regeringen. Till betänkandet har lämnats 17 reservationer. Herr talman! Därmed överlämnar jag detta betänkande för debatt.

Herr talman! En viktig utgångspunkt för den socialdemokratiska skattepolitiken är att det svenska näringslivet ska kunna ha en förmåga att skapa starka och livskraftiga företag som i sin tur bidrar till en positiv ekonomisk utveckling, ger nya jobb och välfärd som kommer alla till del. Skattepolitiken ska utformas så att den främjar en sådan utveckling. Goda villkor för investeringar och företagande är avgörande för att vi här i Sverige ska kunna möta allt hårdare konkurrens från omvärlden. Vi vill eftersträva breda skattebaser och begränsa olika former av särregler för att kunna hålla nere marginalskatterna på strategiska områden som är av betydelse för en god ekonomisk utveckling. Herr talman! Sveriges ekonomi är mycket god. Det slogs rekord i antalet nystartade företag, både under 2005 och 2006. Tillväxten är stark, och arbetstillfällena har växt till under hela förra året och fortsätter att göra så under innevarande år. Detta är ett kvitto på att det är den socialdemokratiska politiken med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har varit lyckosam och genomtänkt. Det är vi alla här i kammaren säkerligen glada över. Företagens vinstmarginaler är goda och ägarutdelningarna är höga. Exportindustrin går på högvarv, den inhemska efterfrågan är stark och den offentliga ekonomin är god. Lars Johansson har berättat om den enorma produktivitetsutveckling som har gett Sverige en outstanding plats i världen. Tidigare har lagts stor energi på att anpassa reglerna till de mindre företagens villkor. Vi har utökat möjligheterna att göra avsättningar till periodiseringsfonder och förlängt tiden för vilken en reservering kan kvarstå obeskattad. Arbete har lagts ned på att reformera de så kallade 3:12-reglerna, vi har stimulerat nyanställningar och underlättat generationsskifte, bland annat genom att slopa arvs- och gåvoskatten. Vi socialdemokrater påbörjade tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet ansatserna till en grön skatteväxling för att lyfta ambitionsnivån och rikta den mer mot miljöfrågorna. Vi har gjort det eftersom vi vet att en uthållig tillväxt aldrig kan ske på bekostnad av miljön. Regelförenklingsarbetet har också varit en viktig del. Det är många förslag som har genomförts. Samtidigt har det skett ett målmedvetet arbete för att motverka svartarbete och skattefusk. Herr talman! Skattesystemet ska vara effektivt utformat så att det främjar rättvisa. Genom generellt inriktade åtgärder undviks snedvridning av ekonomin och avgränsningsproblem. Utgångspunkten, som har hörts här tidigare i dag, är att skapa så enkla, neutrala och likformiga skatteregler som möjligt. Det säkrar den långsiktiga finansieringen av vår gemensamma välfärd. I dag går politiken tyvärr i motsatt riktning. Den moderatstyrda regeringen inför nya subventioner, nya undantag och nytt krångel. Genom dess oförmåga att vårda stabila skattebaser kommer välfärdens finansiering att hotas. Regeringen inför riktade skattesubventioner till enskilda branscher. I stället för att ge alla branscher och företag likvärdiga villkor pekar man ut i vilka branscher som jobben ska komma. Det gör man genom särregler. Det är rimligt att anta att tjänstesektorn kommer att vara en växande andel av vår framtida ekonomi. Men att bygga in skattesubventioner i den sektorn riskerar att på sikt undergräva välfärdssamhällets finansiering. Rättvisan i skattesystemet minskar även på andra sätt. En på sikt eller kanske snart kommande orättvisa: Ett slopande av förmögenhetsskatt och fastighetsskatt gynnar dem som redan har det bra här i livet, samtidigt som det offentliga tappar resurser. Det tycker vi socialdemokrater är det tydligaste tecknet på en dålig fördelningspolitik. Det kommer att regna manna från staten över dem som redan är förmögna, samtidigt som dem som har det sämre ställt hamnar ute i kylan. Låt oss för en kort stund titta på fastighetsskatten och de förändringar som är gjorda. Statistiska centralbyrån, SCB, har gjort en studie av regelförändringarna. Resultatet är slående. 67 procent av hushållen får en oförändrad fastighetsskatt eller en minskning som ligger under 500 kronor per år. Samtidigt är det 1,4 procent av hushållen som får en minskning med 10 000 kronor eller mer. Var bor dessa riktiga vinnare? De bor i Danderyd, Lidingö, Vaxholm, Täby, Nacka, Sollentuna, Tyresö, Järfälla och Upplands Väsby i Stockholms län samt i Lomma i Skåne. Där har vi tio-i-topp-listan. Husägarna i dessa kommuner tjänar mellan 4 000 och 9 000 kronor per år. Det motsvarar en sänkning av fastighetsskatten med mellan 36 och 41 procent. Dessa hushåll ligger också inom den åttonde, nionde och tionde decilen när man tittar på inkomsterna. Fördelningsprofilen är solklar. Money talks . OECD kritiserar Sverige och regeringen för förändringarna i fastighetsskatten. Man skriver att ur ekonomisk synvinkel vore det bättre att inrikta skattesänkningarna på områden som är viktiga för sysselsättning och företagande och att det bästa vore att behålla nivån för löpande boendebeskattning. Hur blir det med detta? I dag kan vi både läsa och höra från Ekot i radion att de borgerliga partierna i regeringen är osams om hur slopandet av fastighetsskatten ska gå till. Kampen verkar förutsägbar, vi vet vem som står vid regeringsrodret. Herr talman! Vi socialdemokrater finner starka skäl att bibehålla fastighetsskatten. Det är en del av kapitalinkomstbeskattningen. Det bör finnas någon typ av likformighet och enhetlighet mellan beskattning av en fastighet och beskattning av avkastning av övriga kapitaltillgångar. Vi får aldrig glömma att fastighetsskatten inbringar staten 25 miljarder kronor, vilket gör den till en mycket viktig och betydande inkomstkälla. Samtidigt är det viktigt att nivån avvägs så att skatten inte ger orimliga effekter på hushållen. Man kan möta prisstegringar med sänkning av skattesatserna och införa dämpningsregler och begränsningsregler för hushåll med små inkomster så som vi har gjort. Vi anser att fastighetsskattens effekter ska övervakas noga för att man ska kunna göra nödvändiga justeringar. Låt mig avslutningsvis, herr talman, kommentera några andra saker i dagens betänkande. Vi socialdemokrater är tillfreds med att utskottet ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till tonnageskatt. Att införa tonnageskatt skulle ge den svenska näringen likartade villkor som dess konkurrenter och då kan arbetstillfällen och kunnande i Sverige utvecklas. När det gäller frågan om klassificering av byggnader för äldreboende vid fastighetstaxering var det faktiskt så att vi i utskottet var helt överens i sittande sammanträde. Vid mötet därefter hade majoriteten ändrat sig. Vi är nog överens i själva sakfrågan, men till skillnad från majoriteten kan vi stödja Vänsterpartiets krav på att regeringen ska återkomma med förslag på lösning av problemet. Till sist vill jag bara säga att vi motsätter oss ett avskaffande av fastighetsskatten, och det gör vi utifrån fördelningspolitiska skäl. Herr talman! Vi står bakom alla våra reservationer men vill yrka bifall till reservationerna 1, 11, 14 samt 15. I detta anförande instämde Birgitta Eriksson och Britta Rådström (båda s).

Herr talman! När vi debatterade skatteutskottets betänkande SkU10 redogjorde jag för varför Vänsterpartiet anser att det behövs en översyn av inkomstskatterna. Nu ska vi debattera företagsbeskattningen. Även när det gäller skatter för företag anser Vänsterpartiet att det behövs en översyn. I en presenterad undersökning från organisationen Företagarna som Sifo har genomfört ser vi att förtroendet för regeringens företagarpolitik enligt uppgift har sjunkit sedan tillträdet. Var fjärde företagare saknar förtroende för den nuvarande regeringens politik när det gäller företagande. Sverige har nästan 700 000 verksamma företag inom den privata sektorn och de sysselsätter närmare 2,7 miljoner personer. 99,2 procent av dessa företag har färre än 50 anställda och sysselsätter ca 1,4 miljoner personer. De små företagen är därmed Sveriges främsta arbetsgivare och står för hela 52 procent av den privata sysselsättningen och för nära en tredjedel av den totala sysselsättningen. Sju av tio svenska företag är enmansföretag. Att få mindre företag att vilja investera och nyanställa skulle få mycket positiv effekt på sysselsättningen. En satsning på mindre företag är också en viktig regionalpolitisk åtgärd. Precis som Raimo Pärssinen redogjorde för har vi tillsammans verkat för att sänka skatten. Borttagande av arvs- och gåvoskatt för att underlätta generationsskiften, skattereduktion för forskningssatsningar och reformering av 3:12-regler är exempel på sådant som Vänsterpartiet har medverkat till. Vi kan faktiskt också vara med och sänka skatten, men våra skattesänkningar inriktar sig på att skapa nya jobb inte på att ge mer pengar i plånböckerna åt dem som redan har mycket. Vi låter absolut inte de arbetslösa och sjuka betala hela kalaset med motiveringen att det ska löna sig att jobba. Jag vill hävda att det alltid har lönat sig att jobba, även innan vi bytte regering. Jag förstår inte argumentet och verklighetsbeskrivningen att det nu helt plötsligt lönar sig att jobba och att det aldrig har gjort det förut. Det har alltid varit väldigt stor skillnad mellan om man har haft ett jobb eller om man har varit arbetslös eller sjukskriven. Vänsterpartiet föreslog i sin budgetmotion för 2007 begränsade avdragsmöjligheter för pensionssparande. Vi anser att regler som gäller egenföretagare måste ses över ytterligare innan eventuella förändringar görs. Vänsterpartiet föreslog i budgetmotionen också en höjning av bolagsskatten från 28 procent till 30 procent. Vi anser att Sverige inte påtagligt försämrar sin konkurrenskraft med det. Det är dock viktigt att i en översyn av skattesystemet väga in hur olika beslut i EG-domstolen kan komma att påverka enskilda länders möjlighet att utforma skatter. År 1997 genomfördes en generell nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Syftet var att stimulera sysselsättningen. Riksdagens revisorer har i en rapport till riksdagen ifrågasatt värdet av de reducerade arbetsgivaravgifterna och pekat på att ingen mätbar ökning av sysselsättningen har uppnåtts. Förra året beslutade riksdagen om en tillfällig nedsättning av arbetsgivaravgifter för enmansföretag i syfte att öka viljan att göra nyanställningar. Tyvärr har den nuvarande regeringen avbrutit försöket. Det hade annars kunnat vara en god värdemätare på i vilken utsträckning en mer riktad nedsättning av arbetsgivaravgifterna hade haft inverkan på sysselsättningen. Vänsterpartiet har i flera sammanhang tagit upp frågan om att införa en schablonskatt. Vi menar att det kan vara en viktig del i förenklingsarbetet eftersom det skulle underlätta för såväl skattemyndigheterna som den enskilde företagaren. Framför allt skulle vi få ett system som på ett effektivt sätt skulle förhindra skatteundandragande. Skatteundandragandet innebär att vi får minskade inkomster till vår gemensamma välfärd. Det försämrar också allvarligt seriösa företagares möjligheter att konkurrera på lika villkor. Det är bekymmersamt eftersom det i förlängningen hämmar tillväxten. Schablonbeskattning lämpar sig bäst i kontantbranscher som till exempel restaurang-, frisör- eller taxibranscherna. Vi kan tänka oss att som ett första steg införa schablonbeskattning på försök i en eller flera branscher. En övergång till schablonbeskattning bör främst vara ett frivilligt val och möjligheten att använda konventionell beskattning ska kunna finnas kvar. Det finns förebilder från andra europeiska länder där man genomfört förändringar med gott resultat. Skatteverket har i rapporter skisserat hur schablonbeskattning ska kunna användas i kontantbranscher med få anställda. Nyligen har också en utredning gjort ytterligare översyn av vilka förändringar i riktning mot schabloniserade system som kan vara möjliga. Både slutsatser och mottagande har varit varierande. I många fall finns invändningar mot att en schablon inkräktar på kravet om rättvis beskattning och innebär mindre exakthet för den enskilde. Vissa menar att rättstryggheten kan sättas ur spel. Man bör vara medveten om att en schablon i sig innebär att träffsäkerheten blir mindre exakt. Å andra sidan menar vi att fördelar som förenkling och att det ges allt färre möjligheter att undandra skatt överväger mycket klart. Vänsterpartiet vill behålla fastighetsskatten, men vi vill att den görs om för att bli mer neutral och rättvis oavsett boendeform. Beskattningen bör i framtiden ske utifrån upplåtelseform och inte som i dag utifrån hustyp. Precis så som tidigare gällde för bostadsrättsföreningar är hyresrätter dubbelbeskattade eftersom de också betalar bolagsskatt. Vi anser att det inte finns skäl att särbehandla boende i hyresrätter på detta sätt. Fastighetsskatten på hyresrätter bör därför på sikt fasas ut. Vi vill också se över andra delar av fastighetsskatten. När det gäller småhus bör dels dagens system med bland annat begränsningsregeln och dämpningsregeln utvärderas dels bör andra system prövas. Vi har till exempel föreslagit att byggnadens värde kunde vara geografiskt neutralt, det vill säga att samma hus får samma värde oavsett om det ligger i Kristinehamn eller i Stockholm. Eventuellt kan detta kombineras med ett tak för markvärde. Vi är också öppna för att diskutera andra lösningar. Översynen ska också omfatta beskattning av bostadsrätter. Vi föreslår att varje bostadsrätt ska värderas för sig och att den samlade värderingen blir underlag för bostadsrättsföreningarnas fastighetsskatt. I dag får alla nya byggnader ett avdrag på fastighetsskatten under de första fem åren. Vi anser att man bör se över hur avdragets storlek skulle kunna kopplas till befintliga byggnader eller på annat sätt stimulera energieffektiva investeringar. Det är inte en bra ordning att Skatteverket måste bedöma om en byggnad ska klassificeras som vårdbyggnad och därmed vara befriad från fastighetsskatt. Regeringen bör ta tag i detta problem och återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som undanröjer osäkerheten om hur de blandade boendeformerna inom äldreomsorgen ska klassificeras vid fastighetstaxeringen. Handeln med utsläppsrätter har inneburit konkurrensfördelar för kärnkraft och vattenkraft. Det har resulterat i stora vinster för kärnkrafts- och vattenkraftsbolagen. Vänsterpartiet anser därför att de skatter som infördes för dessa bolag 2006 ska höjas ytterligare. Den termiska effektskatten på kärnkraft ska enligt vårt förslag höjas med 300 miljoner kronor och fastighetsskatten på vattenkraft ska höjas med ett lika stort belopp. Förmögenhetsskatten har stor betydelse ur fördelningssynpunkt. En sänkning eller ett avskaffande av förmögenhetsskatten kommer att öka de ekonomiska klyftorna ytterligare. Särskilt markant blir detta om regeringen gör allvar av sina planer att sänka förmögenhetsskatten på alla andra kapitaltillgångar än den egna bostaden. Förmögenhetsskatten bör därför finnas kvar även i framtiden. Men det kan finnas skäl att göra olika förändringar för att skatten inte ska få oönskade effekter. Under senare tid har frågan om överskottslikviditet i onoterade bolag uppmärksammats. Vänsterpartiet anser att det finns skäl att så snart som möjligt beakta den latenta skatteskulden vid förmögenhetsvärderingen av ägares aktier i onoterade bolag. Vi satte av 15 miljoner kronor för detta ändamål i vår budgetmotion för 2007. Förslaget röstades emellertid ned i riksdagen, och den nuvarande regeringen har ännu inte presenterat ett färdigt förslag som löser problemet. Åtgärder måste också sättas in för att motverka att det öppnas för olika möjligheter till skatteplanering vad gäller pensionsförsäkringar. Jag tänker då närmast på planering i syfte att komma undan förmögenhetsskatten i samband med att skattereglerna för pensionsförsäkring arbetas om; detta till följd av EG-domstolens dom i det så kallade Danmarksmålet. Herr talman! Jag står givetvis bakom alla våra reservationer men väljer här att yrka bifall till reservationerna 2 och 14.

Herr talman! Runt om i vårt avlånga land finns det en massa kreativa människor som har bra idéer som de skulle kunna omsätta till ett företag. Jag tror inte att någon av oss vill att den lilla människan ska mötas av en mur av krångliga regler som hindrar idéerna att utvecklas till blomstrande företag. Jag tror att vi alla vill att vi ska ha ett skatte- och regelsystem som uppmuntrar de människor som vill ta steget att starta och driva ett eget företag. Ibland krockar den goda ambitionen om ett gott företagsklimat med andra angelägna samhällsmål. Under den gångna mandatperioden har vi ändå tagit en hel del steg, som Raimo Pärssinen redan har redovisat, för att förbättra för framför allt de små företagen. De små företagen är ju otroligt viktiga för att vi ska få ett allsidigt och inte så sårbart näringsliv. Jag tvivlar inte på regeringens goda intentioner när det gäller att förbättra för de små företagen, men man blir lite rädd när man ser hur det går nu. Många småföretagare blir oroliga när de ser hur de utlovade skattesänkningarna byts i skattehöjningar. En sektor som alltför ofta glöms bort i den här diskussionen är den sociala ekonomin, det vill säga olika former av kooperativ, föreningar, stiftelser och liknande sammanslutningar som drivs av allmännytta eller medlemsnytta och inte av vinstintressen. Det kan vara verksamheter för barn och ungdomar, för funktionshindrade, för före detta missbrukare och andra verksamheter som är ovärderliga insatser för samhället. Det faktum att de verksamheterna inte drivs av vinstintressen innebär inte att de aldrig har behov av att lägga undan lite pengar för att kunna möta oväntade kostnader eller spara för investering. Då kan vår skattelagstiftning lägga hinder i vägen. Visserligen finns det i dag vissa undantag för barns och ungdomars vård och fostran, understöd för undervisning och så vidare där man inte behöver skatta bort detta överskott. Men för en rad allmännyttiga verksamheter har oklarheter i skattelagstiftningen lett till ständig ovisshet och kanske segslitna skatteprocesser. Det är därför väldigt angeläget att vi kan skapa tydliga regler för den sociala ekonomin, så att dessa allmännyttiga verksamheter som drivs utan vinstintresse, och där ett eventuellt överskott återinvesteras i verksamheten, konsekvent skattebefrias. Fastighetsskatten är onekligen en het potatis i denna debatt och var det redan i budgetdebatten. Jag ska inte återupprepa våra förslag om sänkt fastighetsskatt som vi då drev eller de begränsningsregler som vi redan har fått igenom. Jag nöjer mig med att konstatera att fastighetsskatten visserligen är problematisk men att den onekligen ger väldigt mycket pengar till statskassan och att det därför i dagsläget är svårt att på ett ansvarsfullt sätt avskaffa den. Ett förslag som vi däremot har att ta ställning till i dag är i vilken utsträckning som olika former av miljöinvesteringar i fastigheter ska påverka fastighetsskatten. Det är onekligen lite konstigt att de fastighetsägare som väljer att vidta olika former av åtgärder för att reducera sin energiförbrukning och minska sin miljöpåverkan visserligen får höra att det är jättebra att de gör det men sedan får en högre fastighetsskatt. Tvärtom borde det vara så att de fastigheter som har förnuftiga uppvärmningssystem och låg energiförbrukning ska gynnas, medan de som använder energikällor som inte är miljövänliga och läcker väldigt mycket energi borde ha en högre fastighetsskatt. Ett förslag till lösning är att man till exempel skulle låta de fastigheter som vid en energiinspektion eller energibesiktning har visat sig ha en väldigt låg energiförbrukning ska få en rabatt på fastighetsskatten, så att man reglerar fastighetsskatten mer utifrån miljöpåverkan, och i så fall har den mer som ett styrmedel för en effektivare energiförbrukning för bostadssektorn. Därför yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation 13, även om jag givetvis står bakom alla våra andra reservationer också. Alliansens förändringar av fastighetsskatten däremot visar på en mycket olycklig fördelningspolitik, där man ser att de största skattesänkningarna går till välbeställda villaägare i Danderyd, Lidingö och andra finare förorter utanför Stockholm. Förslaget om sänkt förmögenhetsskatt fortsätter på samma spår. Det finns problem med dagens förmögenhetsskatt, inte minst i fråga om överlikviditet i onoterade bolag som tidigare har tagits upp. Men om man ska göra någonting åt förmögenhetsskatten så måste man göra det på ett fördelningspolitiskt ansvarsfullt sätt. När man nu ser att alliansen samtidigt sänker skatten mest för dem som redan har mest och gynnar de välbeställda på bekostnad av dem som har det sämre är det väldigt magstarkt att samtidigt påbörja en avveckling av förmögenhetsskatten när det är sjuka och arbetslösa som får stå för finansieringen. Det tar jag avstånd från.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till skatteutskottets förslag till beslut i betänkande 11. Det finns vissa som tror att statens inkomster dimper ned från himlen och att alla medel som behövs för att upprätthålla vårt välstånds alla mekanismer kommer från en aldrig sinande källa belägen i ingenmansland. Så är ju inte fallet. Välståndet i vårt land är uppbyggt genom hårt arbete. Nyckeln är entreprenörerna. I Sverige har vi en stark tradition av företagsamhet, en tradition av människor som är beredda att testa sina idéer i praktiken, personer med en livsdröm som med en stor portion mod, initiativ- och skaparkraft förvandlar idén till en rörelse, ett företag. Alla dessa företagare och de som arbetar i dem är ryggraden i vårt Sverige. De bidrar alla, såväl stora som små, till att skapa arbetstillfällen som får samhällets hjul att snurra. Det är inte vi politiker som skapar dessa jobb, även om man ibland kan tro det av vissa partiers argumentation. Men det är viktigt att den politik som förs, de ramar och regler som vi politiker sätter upp, stimulerar till entreprenörernas initiativförmåga. Det måste vara lätt att starta och driva företag i Sverige, så att företagarna kan agera på en marknad med ett regelverk som både är lättöverskådligt och begripligt. En kraftfull politik som karakteriseras av innovation och nyföretagande kommer att ge resultat i framtiden. Regeringen har i sin regeringsförklaring lagt fram konkreta förslag för att detta ska kunna omsättas i praktiken. Det om detta. Nu vill jag, herr talman, tala om fastighetsskatten. Alliansregeringen kommer att avskaffa fastighetsskatten, den statliga fastighetsskatten. Där skulle jag kunna sätta punkt. Men det finns all anledning att fortsätta resonemanget eftersom vänsterpartierna vill behålla fastighetsskatten av olika skäl, främst för att den inte kan flytta på sig. Det är cyniskt. Dagens konstruktion av fastighetsskatten gör att den stiger på ett sätt som är omöjligt att förutse, och det gör den oerhört orättvis. Den tar inte heller några som helst hänsyn till människors betalningsförmåga. Den statliga fastighetsskatten är orättfärdig, och den ska bort. Vad händer nu? I ett första steg - jag poängterar att det är ett första steg - fryses taxeringsvärdena och skatteuttaget på förra årets nivå. Det införs ett tak i beskattningen för att kapa topparna där taxeringsvärdena har stigit mest. Och det görs genom att skatten på markvärdet begränsas till högst 2 kronor per kvadratmeter eller 5 000 kronor per år. För flerbostadshus ska taxeringsvärdena frysas och skattesatsen sänkas från 0,5 till 0,4 procent. Låter detta krångligt? Ja, det är det. Men det är övergående. Bättre och tydligare förslag kommer. Detta är ett första steg. Det är vi också medvetna om i skatteutskottet. Efter år 2007 kommer den statliga fastighetsskatten att ersättas med en kommunal avgift, precis som har aviserats i alliansens valmanifest. Det finns en beredningsgrupp i Rosenbad under ordförandeskap av vår finansminister Anders Borg som just i detta nu arbetar väldigt intensivt med denna fråga. Och om allt går som det ska så finns det en regelförändring redan vid årsskiftet. Herr talman! Till sist vill jag ta upp förmögenhetsskatten. Regeringens förslag till halvering av förmögenhetsskatten är nu ute på remiss, och förändringarna förväntas genomföras i slutet av året. Under mandatperioden kommer förmögenhetsskatten att helt avskaffas. Regeringens syfte med detta är att öka tillgången på kapital, riskkapital, och därmed också tillgången på kapital för företagens investeringar som kan växa. Vi torde vara fullkomligt överens om att det är det som vi vill ska ske. Detta vänder sig vänsterpartierna mot, och det är föga förvånande. Här har vi en ideologisk skillnad. De ser det egna ägandet som något negativt och kapitalet som något ondskefullt. Men egentligen är ju kapitalet vår vän. Utan kapitalet kan vi inte bygga eller driva några skolor, sjukhus eller äldreboenden. Utan kapitalet hade vi inte haft konsten. Vad hade Mozart varit utan kapitalstarka och entusiastiska sponsorer? Denna avoga inställning till kapital och ägande har alltför länge varit förhärskande i vårt land och lett till en utarmning av statens finanser. Välkomna hem, säger nu den nya regeringen till alla dem som har valt att investera i andra länder än vårt eget. Välkomna hem att investera i Sverige, i det innovationsrika Sverige. Välkomna hem till arbetet att stärka vårt företagande, vår välfärd och vår sysselsättning. Vinden har vänt. Framtidstron går nästan att ta på. Och allra tydligast märks denna klimatförändring hos ungdomarna. I flera motioner i detta betänkande lyfter man fram problematiken när det gäller att ett stort antal småföretagare kommer att gå i pension under de närmaste åren och att tillströmningen av nya och yngre företagare har varit för dålig. Men det finns en ljusning. Nya siffror från Nutek pekar på en radikal attitydförändring hos de unga när det gäller att driva företag. Hela 73 procent kan tänka sig att bli egna företagare. Vad är det som har hänt? Det är ju helt andra siffror än för bara några år sedan. Då visade siffrorna det motsatta. Jo, för företagarna handlar det om lusten att pröva idéer, att vara sin egen lyckas smed och att våga nytt och satsa. Att det är något som tilltalar unga kan vi väl vara överens om? Det som hindrar är oftast osäkerhet och byråkrati. Regeringens tydligt aviserade inriktning på att underlätta för företagande och förenkla byråkratin har stor del i denna förändring. Fåmansbolagsreglerna, 3:12-reglerna, ska reformeras, och lex Uggla avskaffas redan i år. I vårt land handlar det från statsmakternas sida mycket om att återupprätta förtroendet för att man verkligen vill uppmuntra människor till att driva egna företag i stället för att fälla dem. Här har vi alla ett ansvar. Vi i riksdagen kan göra mycket genom de lagförslag som vi lägger fram och genom de regelförändringar som vi genomdriver. Men minst lika viktigt är arbetet ute i regioner, kommuner och landsting när det gäller att uppmuntra människors initiativkraft genom att vara behjälplig beträffande avknoppningsarbetet och genom att vara tillmötesgående med servicen till företagen. Här behöver vi alla kavla upp ärmarna och hugga i. Attitydförändringen hos de unga och en ny politisk inställning lovar mycket gott inför framtiden!

Herr talman! Visst är det så, Annicka Engblom, att det går med en väldig fart i Sverige i dag. Visst är det så att ett stort antal nya företag har bildats både 2005 och 2006. Visst är det så att börsen slår rekord. Är det inte också så att en tredjedel av börsen är utlandsägd? Och visst är det så att Sveriges läge internationellt sett är väldigt gott när det gäller produktivitetsutveckling, när det gäller framstående företag, när det gäller miljöteknik och så vidare. Sverige är ett gott företagarland att finnas i. Visst är det också så att Sverige vid en internationell jämförelse är ett land som inte betecknas av en stor byråkrati - så är det ju - och att det är gott att ha ett företag i Sverige. Denna utveckling har faktiskt vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet lagt grunden för. Men så fort ni i den moderatledda regeringen ska göra en sak skjuter ni in er på att sänka skatten, för där ligger lösningen och där finns nyckeln. Det är klart att vi kan jämföra oss med en massa andra länder internationellt sett som har ett lägre skatteläge än vi. Men hur är det då egentligen med utvecklingen i de länderna och med de ländernas tillstånd vid en jämförelse? Och vem är det som fäller företagen nu när vi har en så enorm tillväxt med nya företag och nya jobb samtidigt som arbetslösheten drastiskt sjunker? Slutligen vill jag fråga, Annicka Engblom: Vad har den borgerliga regeringen gjort - vilka beslut har ni tagit - för att den utveckling vi har i dag har kunnat komma till stånd? Vad har ni gjort?

Herr talman! Som vanligt känner man igen retoriken från Socialdemokraterna. När det går bra för Sverige är det Socialdemokraternas förtjänst. Det har inget med internationella konjunkturer att göra. Det har inget att göra med att börserna i USA går bra. Nej, det är Socialdemokraterna som driver utvecklingen i det här landet. Men går det dåligt för Sverige då är det minsann inte Socialdemokraternas fel. Nej, då är det lågkonjunkturen och den dåliga dollarkursen som helt plötsligt är den stora boven i dramat. Lite självkritik tycker jag att Socialdemokraterna bör ta på sig. Ni har haft tolv år på er för att göra det som jag under de första tre minuterna av Raimo Pärssinens inledning här fullkomligt kunde skriva under på - absolut! Det gäller då regelförenklingar för företagen och allt det ni så gärna vill. År 1997, alltså för tio år sedan, tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen något som hette Småföretagsdelegationen. Har ni hört talas om den? Jag känner till hur det verkligen är. Ordföranden för Småföretagsdelegationen bor nämligen i min kommun. Man lade fram 80 mycket bra förslag om regelförenklingar - det var alltså för tio år sedan. Men vad har man genomfört? Ja, i praktiken ingenting! Det duger inte att stå här och säga att ni så gärna vill så mycket och så vidare. Ni har ju haft tolv år på er att handla, men ingenting har hänt. Man bör tänka sig för när man säger att vi nu har suttit med en borgerlig regering som i första hand vad gäller hösten har satsat på dem i utanförskap. Vårbudgeten kommer till stora delar att handla om företagen. Det är ett halvt års arbete! Vad gjorde ni under tolv år?

Herr talman! Apropå retorik skulle jag vilja fråga Annicka Engblom: Har inte de andra länderna som konkurrerar med oss befunnit sig i samma konjunktur? Har inte de påverkats av samma internationella konjunktur som vi? Hur kan det komma sig att Sverige lyckas så bra? Är det inte så att politik faktiskt gör skillnad? Jag ska inte gå så långt tillbaka som en del andra gör. Jag går tillbaka till 1990-talet då Moderaterna senast ledde vårt land. Det var inget lysande exempel. Men visst är det så att vi i Sverige lyckas ganska bra? Det finns ingenting i de beslut som regeringen nu har tagit om vilket vi på något vis kan säga att det är därför som vi i dag ligger så långt framme och har så hög tillväxt. Det går inte att bara säga att det är den internationella konjunkturen som har lett oss hit. Den har ju även verkat för våra konkurrenter. Men vi klarar oss lite bättre. Vi har haft en enorm produktivitetsökning. Vi har haft en reallöneutveckling i det här landet som är den främsta i Europa. Det finns ett land som kan jämföras med vårt land, och det är Sydkorea. I övrigt ligger vi långt framme när det gäller innovationer. Vi ligger också långt framme när det gäller investeringar. Vi har en börs som slår rekord, och vi har ett stort utlandsägande hos oss. Vi är ett öppet land, och vi klarar konkurrensen och globaliseringen på ett bra sätt. Självklart finns det, Annicka Engblom, politik i detta, så kom inte och säg att det bara är konjunkturen som har gjort det här! När det gäller regelförenklingarna önskar jag Annicka Engblom och den moderatledda regeringen lycka till. Vi får se vad som kommer ur detta. Det har ju varit ett enormt brus från Svenskt Näringsliv och andra om att ingenting görs. Nu ska vi se vad som görs. Vad ni gör nu är att ni ger er in på skattesänkningar. Ni försvårar gränsdragningar. Ni lägger in särregler och så vidare. Men det är den politik som vi haft gemensamt med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har lett till det läge vi i dag har.

Herr talman! Grejen är den, Raimo Pärssinen, att många av de regelförenklingar som regeringen kommer att presentera för riksdagen kommer att vara plockade från de punkter som togs fram i Småföretagsdelegationen. De kommer faktiskt att effektueras - detta efter ett halvår i regeringsställning! Det ska inte behöva ta tio år. Som småföretagare kan man inte vänta i tio år. När det gäller den självbild av det förträffliga företagarklimatet som Raimo Pärssinen nu målar upp undrar jag om småföretagarna och andra företagare här i landet känner igen sig. Ja, inte är det den kritik man får från företagarna själva eller som man får från Svenskt Näringsliv som tillika frågar vad som hände med Småföretagsdelegationens förslag. På punkt efter punkt radar man upp saker som visar på tillkortakommanden från den tidigare socialdemokratiska regeringens sida - saker som inte lett till någonting. Den självbild som ges stämmer inte med verkligheten. Det beklagar jag. Jag måste få ta upp en sak som Raimo Pärssinen tog upp i sitt inledningsanförande och som jag tycker är ganska fantastisk. Det gäller det här med skattesubventioner till tjänstesektorn. Det görs en märklig tankevurpa från socialdemokratin. Det gick ju alldeles utmärkt med skattesubventioner när det gällde det så kallade ROT-avdraget, det vill säga med skattesubventioner till den manligt dominerade sektorn. Men när det i första hand handlar om kvinnor i de företag som kan startas av kvinnor vad gäller den hushållsnära sektorn går det minsann inte alls bra. Nej, då är det skattesubventioner som är av negativ art! Vad är det för argumentation från ett parti som dessutom vill kalla sig för feministiskt?

Herr talman! I morse på tunnelbanan läste jag att min generation - 80-talisterna - har en väldigt positiv inställning till att starta företag, precis som Annicka Engblom var inne på. Liksom Annicka Engblom blev jag väldigt glad av att läsa att det finns en tilltro bland oss unga om att det faktiskt går att starta företag även med det företagsklimat vi har i dag. Någonting som jag dock inte tror framgick av artikeln är om denna positiva omsvängning bland ungdomar har skett efter regeringsskiftet eller om även tidigare majoritet har varit delaktig i att stärka tron på att det går att starta företag. Som jag har varit inne på är fastighetsskatten inte på något sätt oproblematisk. Jag vill dock ändå vända mig mot Annicka Engbloms beskrivning att den inte har någonting med betalningsförmågan att göra. Det är ju ändå så att om man har råd att köpa en villa i Danderyd speglar det kanske också ens förmåga att betala fastighetsskatten. Dessutom har den tidigare majoriteten genomfört begränsningsregler som gör att man inte ska behöva betala mer än en viss procentsats av sin inkomst i fastighetsskatt. Detta infördes för att inte slå undan benen på till exempel fattiga pensionärer i skärgårdskommuner som har fått se hur fastighetsvärdena ökat väldigt mycket och därför kanske skulle ha blivit tvungna att flytta om begränsningsreglerna inte fanns. Jag blir alltid lite fundersam när det pratas om vänsterpartierna och om vi ska räknas in där eller inte. Jag hävdar att Miljöpartiet varken är höger eller vänster, men för säkerhets skull vill jag understryka att vi inte hatar ägande, och vi hatar inte kapital. Däremot har vi synpunkter på hur ägandet och kapitalet fördelas. Visst finns det problem med förmögenhetsskatten, men ska man avveckla den får man göra det på ett fördelningspolitiskt vettigt sätt. Man kan inte bara avveckla den samtidigt som man på alla sätt och vis gynnar höginkomsttagare, och också genom förmögenhetsskatteavvecklingen stärker en väldigt fördelningspolitiskt - i mitt tycke i alla fall - otrevlig utveckling.

Fru talman! Jag kan tala om att attitydförändringen har skett efter regeringsskiftet. Jag är väldigt engagerad vad gäller Unga Företagare som jag tycker har en oerhörd mission i våra skolor när det gäller att lyfta fram företagandet och låta unga få pröva på att starta och driva egna företag. Jag ska avslöja att jag aldrig har drivit företag - jag har till största delen jobbat i den statliga sektorn. Jag har inga egna erfarenheter av att driva företag. Egentligen borde Unga Företagare motsvaras av "Aktiva Politiker", där vi också kan få starta och driva företag för att förstå mekanismerna bakom. Min egen erfarenhet blir att jag har två öron och en liten mun, och jag lyssnar och för fram väldigt mycket av det som jag träffar på när jag rör mig bland småföretagen, bland mina vänner och bekanta och bland folk som jag inte känner. De berättar om olika sorters hinder för att företagen ska kunna växa, etableras och utvecklas. Jag har också kommit i kontakt med många ungdomar i det här fallet. Attitydförändringarna märks också ute bland ungdomarna när jag har talat med dem ute i valrörelsen både före och efter regeringsskiftet. Det är liksom en annan luft att andas! Det är en annan approach till företagande som gör att vindarna har vänt. Det gläder mig sannerligen allra mest! Låt mig byta spår och gå över till fastighetsskatten. Ni pratar bara om dem som bor i de rikaste kommunerna. Men ni pratar inte om att trots begränsningsreglerna som den förra, socialdemokratiska regeringen införde är det barnfamiljer - som under tio år har plöjt ned hela sin förmögenhet i sitt boende där man inte kan bo kvar - och pensionärerna som fortfarande blir missgynnade av detta.

Fru talman! Om det är så att attityden till företagande har svängt bland unga just efter regeringsskiftet vill jag ge regeringen en eloge. Jag tycker att ni har tagit upp frågan om företagande på ett väldigt bra sätt. Det är också ett exempel på ett område där Miljöpartiet och alliansen samarbetade framgångsrikt en hel del under förra mandatperioden. Jag hoppas att vi kommer att fortsätta på det spåret och se till att detta med att starta företag blir ett i högsta grad realistiskt och attraktivt val - inte bara för ungdomar utan också för den äldre generationen. Men så har vi fastighetsskatten. Visst finns det problem, det erkänner vi alla. Men begränsningsreglerna har faktiskt bidragit till att minska problemen för barnfamiljerna och pensionärerna. Känner man att det är framför allt dem man vill nå kanske man kan utforma sin fastighetsskattesänkning på ett sätt som bättre når dem som behöver pengarna, i stället för att som man gör nu faktiskt gynna dem som bor i de rika kommunerna. De som gynnas mest är i första hand de som bor i de rika förortskommunerna runt Stockholm. De har i alla fall uppenbarligen haft råd att köpa villan.

Fru talman! Jag kan hålla med om - och det tror jag att vi alla kan vara överens om - att det fortfarande är ett första steg i ett avskaffande av den statliga fastighetsskatten, och därmed är det inte ett fullständigt förslag. Det är givetvis inte heller optimalt. Saken är den att tanken bakom fastighetsskattens konstruktion, som både Helena Leander och också Socialdemokraterna via Raimo Pärssinen framförde här i talarstolen i sina inledningsanföranden, var just att man ska behålla fastighetsskatten för att det inbringar så mycket till staten. Om det är det övergripande målet - om man inte ser till betalningsförmåga eller om man börjar införa en massa begränsningsregler, regler på det, toppregler och allt vad det är, för att den har en skadlig inverkan - är den i grunden felkonstruerad. Det är det vi vänder oss emot. Moderaterna har sedan länge velat avskaffa fastighetsskatten. Det finns en tanke i detta. I princip är fastighetsskatten en skatt på en utgift för oss som inte äger våra fastigheter. Det är banken som äger dem. Det är ju dagen då jag säljer mitt hus och går vidare till ett annat boende som det egentligen - om värdet på min fastighet har ökat och jag har gått med vinst - finns någon anledning för mig att göra rätt för mig i skattehänseende. Vi har kommit överens om i alliansen att detta ska övergå till en kommunal fastighetsskatt. Det pågår ett mycket intensivt arbete i regeringen för att göra den optimal - och inte så hög som möjligt - så att den inte drabbar på det sätt som fastighetsskatten tidigare har gjort. Detta kan Helena Leander vara fullkomligt övertygad om.

Fru talman! Inom inkomstbeskattningen är det stora skillnader mellan opposition och regeringsallians. Detsamma gäller inom kapitalbeskattningen. Ändå är det säkert så ute hos allmänheten att skillnaderna inte upplevs som så skriande eftersom de berör minoriteter på ett annat sätt än när det gäller inkomstskatten. När det gäller fastighetsskatten tycker jag man ska komma ihåg att alliansregeringen har gjort väldigt mycket hittills. Jag tror att det allra viktigaste är att man beslutade att sänka skatten i flerfamiljshus med 20 procent, från 0,5 procent till 0,4 procent redan från den 1 januari 2007. Det är en betydande skatteförändring. Framför allt markerar den tillsammans med skattestoppet att den här regeringen inte accepterar att fortsatta skattehöjningar ska resultera i högre hyror för vanliga familjer. Det finns andra saker som påverkar hyrorna, men skattehöjningar ska inte längre göra det. Totalt sett, fru talman, har skatten på flerfamiljshus och villor sänkts med ungefär 4 miljarder jämfört med om man inte hade gjort någonting. Formellt sett ser det i statsbudgeten ut som om det är fråga om någon miljard, men det är mycket mer än om inget hade gjorts. Det största problemet med fastighetsskatten är att den har blivit så våldsamt hög utan att man egentligen har gjort någonting. Det är det stora problemet. Folkpartiet var med och lade om beskattningen den 1 januari 1990 - 1990 års skattereform. Den är, som alla vet, en del av kapitalbeskattningen. Vad man inte kunde förutse var att taxeringsvärdena på framför allt småhusen skulle bli så våldsamt höga. Det har helt enkelt blivit våldsamma höjningar. I tre avseenden, fru talman, har det blivit nästan omöjligt för vanliga villaboende att förutse hur hög skatten ska bli på det egna boendet. För det första har principen skatt efter bärkraft helt kommit bort. Den finns inte längre. Det finns inte längre något samband mellan vilken skatt man blir debiterad och vilken inkomst man har. Det bryter mot symmetrin i skattesystemet. Det är det grundläggande i hela det svenska skattesystemet. För det andra bryter skatten mot likviditetsprincipen, nämligen att man blir debiterad en skatt på en intäkt som man inte har. Det var väl för många överkomligt när skatten var låg, men när den blir flera tusen kronor om året, flera hundra kronor i månaden, måste man ta av sina arbetsinkomster, ovanpå det som finns för mat, räntor och allt annat. Det har blivit ett jättelikt problem. Däremot har det aldrig funnits något som helst tvivel om att vi har förespråkat skatt på realisationsvinster. För det tredje - och det är det som har skapat väldiga problem - har det varit helt oförutsebart och opåverkbart vilken skatt man skulle få på grund av att skatten beror på vilket värdeområde man bor i och vilka grannar man har. Jag har själv varit utsatt för det. Jag har blivit så rik att jag inte har haft råd att bli rikare därför att jag har fått så fina grannar. Så är det för många människor. Socialdemokraterna har med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet vidtagit en lång rad åtgärder för att motverka detta. Det har varit så många åtgärder att det inte går att räkna dem alla. Det har varit 5 procent, 4 procent och sedan begränsningsregler upp och ned och överallt. Men någonstans måste man säga stopp och belägg och se till att något annat görs. Det är inte lätt, fru talman, att ta bort hela fastighetsskatten eftersom det är fråga om så otroligt mycket pengar - 25 miljarder. Ni tycker att vi redan har gjort mycket, men ni hör att det handlar om sammanlagt kanske 4-5 miljarder. Men det återstår 15-20 miljarder av skatten. Problemet är att det är få människor som har drabbats av jättelika skattehöjningar. Jag ska berätta en liten anekdot. Jag blev uppringd för några år sedan av en person som bodde i Orsa - av alla platser. Han hade en fastighet som var taxerad till 300 000 kronor. Han undrade om jag kunde hjälpa honom med en sak, nämligen att skänka den till den dåvarande finansministern. Han hade en utgift varje år för den på 3 000 kronor, men han hade ingen intäkt. Det var ingen som ville köpa den av honom. Det säger lite grann om den desperation som man kan känna om man inte har en likviditet. Jag frågade finansministern, men han ville inte ha fastigheten. Man måste inse att förmögenhetsskatten har blivit vad nuvarande generaldirektören vid Skatteverket Mats Sjöstrand sade vid en utfrågning i skatteutskottet, nämligen en i princip frivillig skatt. Men det är inte det som är det största problemet med förmögenhetsskatten. Problemet är att den redan har flyttat ut så mycket kapital från det här landet. Vi kan inte fortsätta med detta. Vi måste få en likställighetsprincip med andra länder på området. Jag har aldrig bestridit att förmögenhetsskatten är en i grund och botten god liberal princip. Det skulle finnas något rättvist i förmögenhetskatten om alla betalade den lika. Då skulle det vara skatt efter bärkraft. Jag står bakom att i grund och botten är förmögenhetsskatten en riktig skatt, det vill säga skatt efter bärkraft. Men omständigheterna har blivit sådana, fru talman, att vi inte ensamma kan behålla den. Vi måste ta bort den för att få tillbaka en del av förmögenheterna till Sverige. Däremot är jag personligen emot att ha en skatteamnesti. Jag tycker att vi som har skött oss - jag vågar säga så - inte ska betala det som andra har låtit bli att betala. En helt bisarr del av förmögenhetsskatten, och som Mats Sjöstrand påpekade, är att olika tillgångar värderas så olika. Det mest bisarra i sammanhanget är om man råkar ha en Zorntavla - de flesta har inte det, inte jag heller - för 10 miljoner så ska den i princip tas upp till förmögenhetsbeskattning om den förvaras i bankfacket, för då är den en investering. Men om den hänger på väggen är den ett bruksföremål. Då behöver man inte ta upp den till beskattning. Det här visar hur bisarr skatten är. Allra sist måste jag ta upp en annan fråga. Jag ser att det nu finns en glädjande enighet om ett införande av tonnageskatt. Vi är nu för tiden eniga om detta. Det här är första tillfället under den här mandatperioden att få vissa saker på det här området beslutat och få det fört till kammarens protokoll. Det hände mycket under den förra mandatperioden på det här området. I den dåvarande oppositionen var vi eniga om att så småningom få tonnageskatten införd. Den 4 juni 2003 ställde jag en fråga till dåvarande finansministern om att införa tonnageskatt. Jag fick den 18 juni följande svar från den dåvarande finansministern: En tonnageskatt skulle komma att strida mot principerna bakom vårt skattesystem. Den skulle vidare ge upphov till avgränsningsproblem eftersom ofta endast en del av rederiföretags verksamhet skulle kunna schablonbeskattas. All annan verksamhet som företaget bedriver måste beskattas på vanligt sätt. Det är inte aktuellt att föreslå en övergång till tonnage-"skatt". Han delade den uppfattning som riksdagen intagit - dåvarande majoriteten - när den så sent som den våren avslog en motion om införande av tonnageskatt. Så gick det ett halvår. Sedan ställde Claes-Göran Brandin från Socialdemokraterna den 2 februari 2004 följande fina fråga: "Allt fler länder inom EU har infört så kallad tonnageskatt. Kommer finansministern att låta utreda frågan för att så också ska ske i Sverige?" Samma finansminister svarade den 11 februari 2004: 12 av de 15 medlemsstaterna har numera ett system med tonnageskatt. Med hänsyn till det ville han förutsättningslöst titta på detta. Regeringen avsåg därför att tillsätta en utredning i frågan. På mindre än sex månader byter den förra regeringen totalt åsikt. Man kan undra om det beror på vem som har ställt frågan - jag eller Claes-Göran Brandin. Det är inte ointressant. Om det skulle vara så att den nuvarande regeringen tar hänsyn till vem som ställer frågor under en viss tid är det alldeles förfärligt. Det här handlar om stödet till svensk sjöfartsnäring. Jag noterar att vi numera är eniga om detta. Utredningen lades fram den 8 juni 2006, och den har remissbehandlats. Regeringen tillträdde först den 6 oktober 2006. Det här kan ta en viss tid. Det har tagit flera år - fyra fem år. Det är bra att vi nu har enats om principen om att vi behöver samma villkor för den svenska sjöfartsnäringen. Exakt när detta kan införas kan alltid diskuteras. Det kan finnas olika avvägningar som vi inte är på det klara med. Men det är en stor framgång. Jag ville få med detta, fru talman, av den anledningen att jag än en gång tycker att detta visar - som jag sade i mitt förra anförande - att opposition faktiskt kan löna sig. Hav hopp!

Fru talman! Jag tänkte passa på att ställa en fråga till Gunnar Andrén. Vi vet alla att en mandatperiod på fyra år i regel innehåller en hög- och en lågkonjunktur. Blir det så också under den här mandatperioden? Hur kommer då det ekonomiska läget att se ut 2010? Det kan vara en viktig fråga. När det gäller statens intäkter vet vi att 25 miljarder är mycket pengar. Det är inte alls som Annicka Engblom vill göra sken av, nämligen pengarnas vikt på det sättet. Det är därför skatten ska vara kvar. Det handlar om hur vi långsiktigt ska finansiera välfärden. Då är frågan: Hur ska ni inom högerregeringen finansiera de här 25 miljarderna om ni ska förändra fastighetsskatten? Apropå det Lars Johansson tidigare tog upp i en replik till Gunnar Andrén gäller det avsteg från skattereformen 1990. Vi fick höra samfällt i skatteutskottet av generaldirektör Mats Sjöstrand att fastighetsskatten i det förslag som nu genomförs är så krånglig att han knappt kunde klara av att räkna ut den. Det är ju en pikant detalj. Det kan vara krångel. Men frågan är, Gunnar Andrén, om vi om ett antal år har en lågkonjunktur, vilket är ganska troligt: Hur tänker ni finansiera den här förändringen av fastighetsskatten?

Fru talman! Jag skulle först vilja vända mig mot språkbruket. Jag skulle själv aldrig använda ordet högerregering. Det har jag sagt till Thomas Östros tidigare. Jag talar alltid om alliansregeringen. Ni får använda vilka beteckningar som helst, men jag betackar mig för att tillhöra någon högergruppering. Det var en bisak. Jag håller helt med Raimo Pärssinen om att konjunkturer går upp och ned. Det får man alltid vara beredd på, och man ska ha beredskap. Just nu befinner vi oss, bland annat tack vare en god ekonomisk politik både i Sverige och utomlands, i en mycket gynnsam ekonomisk situation. Den nuvarande regeringen har naturligtvis stor glädje av att sysselsättningen är på väg uppåt och att många saker pekar uppåt. Så var det inte när vi tog över 1976 eller 1991. Då hade det varit socialdemokratiska regeringar tidigare, och det var nedgång. Det är en väldigt viktig skillnad. Framför allt är det viktigt för de människor som nu får jobb i stället. Alliansregeringen har sagt att alla skatteförändringar måste finansieras på ett rimligt sätt inom den sektor som de görs. Det pågår olika beräkningar inom Regeringskansliet, som jag inte kan i detalj, av hur man ska kunna finansiera det här enligt den principdeklaration som gjordes i Visby 2006 under Almedalsveckan. Man ska alltså byta från ett system med statlig fastighetsskatt till ett system där olika komponenter kommer att ingå men där en kommunal avgift kommer att vara en viktig del i finansieringen. Hur hög den kommer att bli och om det kommer till andra saker kan jag inte svara på. Jag håller helt med Raimo Pärssinen - om det var det som var avsikten - om att vi inte ska göra så att vi driver upp budgetunderskottet eller någonting sådant. Om det är någonting som vi i vårt land har lärt oss är det att höga räntor ska vi absolut inte ha. Villaägare, boende i flerfamiljshus, bostadsrättsinnehavare och så vidare är icke betjänta av det, utan det drabbar bara hyrorna.

Fru talman! Nej, jag räknar inte in Gunnar Andrén som person i en högerregering. Jag vet att Gunnar Andrén står för de socialliberala värderingarna. Det vill jag säga först. Det är klart att det kliar i fingrarna hos många nu när vi har ett gott ekonomiskt läge och när vi kan redovisa överskott. Man säger så här: Nu har vi inom den borgerliga regeringen - det säger jag enbart därför att det är Gunnar Andrén som står här - en massa prioriterade projekt som vi vill göra, och det handlar väldigt mycket om skattesänkningar. Det ena partiet vill göra en sak, och så vidare. Då kan man hamna i den situationen att man tar i för mycket, och det är ett bekymmer. Vi vet också att vi då kommer att hamna i ett sämre ekonomiskt läge. Sedan finns det alltid en X-faktor. Vi vet inte vad som händer i omvärlden. Vi kommer ihåg vad som hände den 11 september 2001, då ekonomin bara stagnerade. Det måste alltså finnas ett starkt värn om intäkterna som gör att vi kan upprätthålla välfärden. Men det är också fråga om fastighetsskatten. Vi kunde höra på Ekot i dag att partierna inom den borgerliga alliansen är osams om hur det ska finansieras. Eftersom det här är ett starkt vallöfte också från Kristdemokraterna blir frågan: Kan Gunnar Andrén här garantera - som socialliberal kan han säkert göra det - att högerregeringen inte spiller ut de här pengarna och att man klarar av en lågkonjunktur utan att försämra för mycket i välfärden? Det är det som oroar oss socialdemokrater kraftigt.

Fru talman! Jag vill säga till Raimo Pärssinen att jag inte är tillräckligt radioaktiv för att ha lyssnat på Ekot i morse, så jag vet inte riktigt vad som sades om hur osams de olika partierna är. Jag kan tyvärr inte svara på detta. Däremot behöver det inte vara någon hemlighet att vägen till att finansiera så här mycket pengar, oavsett var man tar dem, är förenad med stora problem. Det måste göras under mycket ansvarsfulla former. Det är till och med viktigare än Visbyöverenskommelsen för min del. Vi ska nämligen se till att inte göra någonting som riskerar att räntor och annat åker upp i vårt land, att sysselsättningsökningen riskeras. Det finns olika saker. Jag håller gärna med Annicka Engblom, som var uppe här alldeles nyss, om att målet är att nå så långt man någonsin kan på en mandatperiod. Raimo Pärssinen vet, precis som jag, att ibland når man inte ända fram. Men vi har i alla fall nått en bit på vägen. Det är en sak vad man exakt säger om att uppfylla alla vallöften, men om det blir så som det ofta blir att det tillkommer omständigheter som gör att man inte når ända fram får man vara nöjd med att komma en bit på vägen. Jag vill gärna deklarera att det för min del är viktigare att se till att vi klarar sysselsättningen, industrisamhället, tjänstesektorn och allt möjligt framför ytterligare sådana här skattesänkningar. Jag menar att det finns ett annat vallöfte, och det ska också uppfyllas. Det ska inte finnas några ofinansierade skattesänkningar. Sedan kan man alltid diskutera exakt vad som är viktigast, men i princip ska det inte finnas några ofinansierade skattesänkningar, inte ens inom bostadssektorn.

Fru talman! Jag vill från kristdemokratisk sida yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och samtidigt yrka avslag på samtliga reservationer. Det är en rad viktiga frågor som behandlas i det här betänkandet, och jag tänkte inleda med fastighetsskatten, som var en viktig fråga i valrörelsen, som har nämnts i debatten här. Den förutvarande statsministern, som är Socialdemokraternas partiledare fram till helgen, menade att det var den frågan som avgjorde valet. Jag är inte övertygad om att det är en uppfattning som delas inom Göran Perssons parti, men det var ändå vad Göran Persson menade. Att alliansen har gått till val på och nu är på väg att avveckla fastighetsskatten - det sker stegvis - har att göra med att vi inte vill ha en beskattning som bygger på fiktiva värden, som inte är förutsägbar och som gör att den enskilde villaägaren inte kan planera sin ekonomi. Vi tycker att det är olyckligt att människor har beskattats i sitt eget boende på ett sätt som de inte har kunnat påverka och som de inte har kunnat styra. De regelverk som infördes av den dåvarande regeringen och majoriteten har hela tiden behövt justeras för att följa med i den prisutveckling som fastighetsmarknaden har präglats av. Vi menar att en total rättvisa aldrig går att uppnå vad gäller fastighetsskatten, beskattning eller avgifter vad gäller boendet. Man kan alltid lägga in olika aspekter på vad som är rättvisa. Men förutsägbarhet och att fastighetsvärdenas prisutveckling inte ska kunna allvarligt påverka låginkomsttagares ekonomiska situation tycker vi är en bärande princip för att avskaffa fastighetsskatten. Nu sker detta successivt. Det finns många ledamöter i kammaren - och jag tillhör dem - som tycker att det som sker i form av övergångsreglerna är en aning komplicerat, men det är i rätt riktning och det är något vi alla får leva med fast under en kortare tid. Man kan se på de reservationer som har lämnats in angående fastighetsskatten från socialdemokratiskt håll, från Miljöpartiet och också från Vänsterpartiet. Man kan då konstatera att det i den socialdemokratiska reservationen, sista stycket, står följande: Vi anser det vara mycket viktigt att fastighetsskattens effekter också i fortsättningen övervakas noga för att det ska finnas en beredskap att göra de justeringar som kan behövas. Jag tycker att det åtminstone är ett halvt medgivande. Det är kanske mer än så, tre fjärdedels medgivande. Längre vågar jag inte sträcka mig. Ni socialdemokrater erkänner ändå att den nuvarande konstruktionen med fastighetsskatten rymmer betydande problem. Om man hela tiden behöver bevaka och justera innebär det att det inte finns en långsiktighet. Därmed tycker jag att man tappar just det planeringsperspektiv och den framtidshorisont som varje enskild fastighetsägare behöver. Jag tycker alltså att ni i stor utsträckning ger oss rätt på denna punkt, att något måste göras. Vi kan då lämna fastighetsskatten, som väldigt många väljare har varit engagerade i och som Göran Persson, som sagt, ansåg var en så stor fråga i valrörelsen att det ledde till ett regeringsskifte. Det var säkert en av de frågor som bidrog till detta. Men jag kan säga att det i breda väljargrupper är välmotiverat att det sker en förändring och att denna fråga förs över till kommunal nivå. Det är heller ingenting märkvärdigt och konstigt att fastighetsskatten avskaffas till förmån för en lägre kommunal avgift och att en avgift tillfaller just kommunerna. När själva denna växling ska äga rum är det självklart att detta är väl utrett och att detta så långt som möjligt är kostnadsmässigt neutralt också avseende kommunernas finansiella ställning. Fru talman! Låt mig gå över till förmögenhetsskatten. Man kan se på reservationerna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Gång efter annan betonas att ett avskaffande av förmögenhetsskatten är fördelningsmässigt olämpligt och orättvist. Socialdemokraterna menar i sin reservation att förmögenhetsskatten fyller en viktig fördelningspolitisk funktion. Men frågan är samtidigt om den är ekonomiskt effektiv och om den leder till lösningar av andra bekymmer som finns på den svenska företagsmarknaden. Socialdemokraterna väljer också att skriva i sin reservation: Att avskaffa förmögenhetsskatten skulle leda till ökade klyftor i samhället och förstärka den snedvridning mellan olika grupper som den nuvarande regeringen redan har åstadkommit med bland annat införandet av ett jobbskatteavdrag. Det är lite synd att ni är emot att vi sänker skatten för människor som har arbete, men det är inte det som debatten gäller nu. Ni säger att ett avskaffande av förmögenhetsskatten skulle förstärka en snedvridning mellan olika grupper. Men i dag har vi ett system där Stefan Persson - inget ont om honom och hans familj och allt vad de har byggt upp av jobb och företagande i Sverige inom Hennes & Mauritz eller H&M - är skattebefriad vad gäller förmögenhetsskatten. Onoterade aktier är skattebefriade vad gäller förmögenhetsskatten. Och ett tag ville ett antal bolag föra över även större bolag till Stockholmsbörsens O-lista för att vara förmögenhetsskattebefriade. Jag vågar nog påstå att ingen i denna kammare har den förmögenhet som Stefan Persson har, men han är förmögenhetsskattebefriad. Och då är det just de snedvridningar som ni talar om som finns. Det enklaste sättet att ta bort den typen av snedvridning är att se till att förmögenhetsskatten faktiskt försvinner. Sedan genomförde Socialdemokraterna den gångna mandatperioden också ett borttagande av gåvo- och arvsskatten. Det säger jag inte för att kritisera det tidigare regeringspartiet. Det var en reform som alliansens fyra partier också stödde. Men i någon bemärkelse kan man väl säga att ett borttagande av gåvo- och arvsskatten också var fördelningspolitiskt orättvist och felaktigt, om man endast lägger den synpunkten på frågan och inte ser på ekonomisk effektivitet och på förmågan att från en generation till en annan föra över vad tidigare generationer har byggt upp. Vad är logiken i att arvs- och gåvoskatten avskaffades men att man ur fördelningspolitisk synpunkt anser att förmögenhetsskatten fortsatt ska vara kvar? Det står också i reservationen från socialdemokratisk sida att det finns vissa problem med skattens tekniska utformning som kan leda till orättvisor i beskattningen. Jag ska citera något ytterligare: "För att undvika detta måste det, liksom när det gäller fastighetsskatten, finnas en beredskap att justera reglerna för att de inte ska leda till oönskade effekter." Jag menar alltså att ni i bägge era reservationer - ni får självklart med all kraft replikera på detta - tillstår att det är bekymmer med att behålla både fastighetsskatten och förmögenhetsskatten som de är i dag och att de inte heller är höjden av rättvisa som de är i dagens situation. Fru talman! Det finns andra viktiga områden som behandlas av utskottet, och jag tänkte avsluta med ideella föreningar och stiftelser. Utskottet för denna fråga framåt, och regeringen har också uttalat att man är beredd att agera på detta område. Det gäller även sponsringsområdet, som är väldigt viktigt inom kulturområdet och även inom andra sektorer. Det har vi debatterat i debatten om förra betänkandet. När det gäller införandet av tonnageskatt är vi överens i utskottet, samtliga sju partier och 17 ledamöter, om att det vore en viktig reform. Det handlar naturligtvis om möjligheter för rederinäringen att planera sin verksamhet. Det handlar om viktiga investeringsbeslut som står för dörren och om att kunna undvika utflaggningar. Där hjälps vi åt, samtliga, att skapa jobb inom rederinäringen och sjöfarten i Sverige. Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag går tillbaka till förmögenhetsskatten. Om svenskt kapital som i dag är placerat utanför landets gränser vänder hem igen vore det oerhört positivt om delar av det kunde investeras i företag i vårt eget land - riskkapital. Vi tror också från utskottets majoritets sida att detta inte minst skulle kunna gynna småföretag som har svårt att få riskkapital från den internationella kapitalmarknaden. Jag har den största förståelse för ert engagemang i fördelningsfrågorna, och det är en viktig aspekt. Men det finns också en annan aspekt. Det handlar om ekonomisk effektivitet och vad som kan leda till fler jobb i vårt land. Jag är övertygad om - och jag är säker på att vi delar den uppfattningen inom alliansen, bland våra fyra partier - att ett avskaffande av förmögenhetsskatten kommer att leda till en bättre riskkapitalbildning i Sverige. Det kommer att gynna de små företagen, och det kommer att stärka det inhemska ägandet.

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att det finns åtskilliga viktiga argument för att förmögenhetsskatten bör slopas, och de flesta har redan diskuterats åtskilliga gånger, även just här i kväll. Men jag tänker hålla mig till förmögenhetsskatten. Jag tänker visa på aspekter som bör framhållas igen för att vi ska kunna avveckla förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten utgör ett mycket allvarligt hot mot Sveriges tillväxt och utveckling. Den utgör en av våra mest skadliga skatter och borde slopas så fort som möjligt för att man inte ska gå miste om viktiga arbetstillfällen då kapital förflyttas utomlands. Detta måste förhindras. I stället för att stimulera till nyinvesteringar och nyföretagande riskerar vi att förlora dem. Detta är inte acceptabelt, och det är inte heller syftet med vår politik. Utan att gå in för djupt på detaljer kan vi fundera över de siffror som finns på hur mycket av vårt kapital som befinner sig utanför Sveriges gränser. Man pratar om summor mellan 500 och 1 000 miljarder kronor som är placerade utomlands. Oavsett vad den exakta siffran är kan vi fråga oss vad vi kan dra för slutsatser av detta. För de allra flesta är det väldigt uppenbart att förmögenhetsskatten är destruktiv till sin karaktär. Detta är ingen nyhet. Om vi vill infria vårt löfte om att skapa fler jobb, vilket är vår främsta uppgift, måste vi avskaffa förmögenhetsskatten så fort som möjligt, detta för att behålla jobben och trygga vår välfärd framöver. Vi behöver se till att resurser och nytänkande inte flyr landet. I stället måste vi stimulera och uppmuntra företagare att våga satsa och utvecklas här. Förmögenhetsskatten bestraffar just det slags beteende som vi vill stimulera. Det ska löna sig för den enskilde att anstränga sig och ta ansvar för sin framtida trygghet genom att bygga upp eget kapital. I stället straffbeskattas dessa individer och entreprenörer. Är detta hållbart? Det finns framför allt fyra direkt skadliga konsekvenser av förmögenhetsskatten, nämligen att den missgynnar kapitalbildning, riskvillighet, investeringar och nyföretagande. Även näringslivets organisationer och framför allt småföretagare vittnar om förmögenhetsskattens negativa konsekvenser för villigheten att våga investera och hur negativt det påverkar nyföretagande. Skatteverket pekar också på denna problematik, som hindrar företagens förmåga att utvecklas. Företagare riskerar ofta att betala förmögenhetsskatt på kapital som är nödvändigt för att de ska kunna nyanställa och investera. Detta är icke längre hållbart. Vi måste se till att det blir mer attraktivt för företag att våga satsa på nyinvesteringar på hemmaplan eftersom det skapar arbetstillfällen och gynnar hela vår arbetsmarknad. Om förmögenhetsskatten inte förändras fortsätter vi att jaga ut kapital ur landet till våra grannländer inom EU som redan har övergett förmögenhetsskatten. På så sätt fortsätter vi också att bidra till att utanförskapet förstärks. Således har förmögenhetsskatten allvarliga konsekvenser på ett flertal viktiga områden. Det är också oerhört viktigt att peka på en annan mycket negativ biverkning av förmögenhetsskatten, nämligen att den de facto är missvisande och slår hårt mot fel personer. Förmögenhetsskatten är inte, som namnet antyder, en skatt för förmögna. Vissa av de allra mest förmögna är nämligen också de som är befriade från att bli beskattade, medan "vanliga" människor - småföretagare, pensionärer, småhusägare och andra som har lyckats spara ihop ett kapital som överstiger 1,5 miljoner kronor - klassas som rika. Detta är oerhört missvisande och en förlegad dubbelmoral i en tid när allt fler vanliga människor väljer att äga sitt boende och flitigt amorterar ned sina skulder utan att för den skull kunna klassas som rika, samtidigt som de riktigt rika ofta slipper undan. Därmed är det också befogat att tala om det sista allvarliga problem som bör nämnas i sammanhanget, nämligen att förmögenhetsskatten inbjuder till oanade möjligheter till skatteplanering. Den skattskyldige kan välja att utnyttja såväl lagliga som olagliga metoder för att flytta ut kapital ur landet. Det finns i dag många sätt för individer att genom utflyttning och placering undandra sig förmögenhetsskatten. Förmögenhetsskatten fyller därmed inte den funktion den är ämnad att fylla. Förmögenhetsskatten är därmed en felaktig och i viss mån verkningslös skatt som bör avskaffas. Argumenten som har lagts fram här i dag må vara debatterade förut, men de är inte desto mindre betydelsefulla. Det finns allvarliga skäl att vara bekymrad över förmögenhetsskattens negativa konsekvenser för framtiden. Givetvis måste avvecklingen av förmögenhetsskatten ske successivt och på ett ansvarsfullt sätt i enlighet med regeringens förslag. Därför är det med stor glädje vi nu ser att regeringen prioriterar denna viktiga fråga och påbörjar arbetet med att förändra förmögenhetsskatten. Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till skatteutskottets förslag i betänkandet 2006/07:SkU11 och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag hade räknat med att min vän Per Åsling skulle ha varit här i dag med sitt inlägg. Varken han eller jag hade förstås kunnat förutse att han skulle sitta fast i en hiss i kväll. Jag hoppas att han är företagsam nog att ta sig därifrån. Det tror jag att han är, men det blir nog inte i den takt jag hade hoppats. Men därför hade jag i min planering av detta anförande begränsat det till att handla väldigt snävt om småföretagande. Det har varit mycket pratsamma sällskap i kammaren hela dagen i dag, vilket gjort att vi har hamnat i en väldigt sen timme. Jag hade hoppats hinna träffa företagare i kväll och höra vilka förslag de har att komma med när det gäller regelförenklingar och dessutom privata entreprenörer inom vården. Detta är viktiga grupper för att vi ska kunna genomföra det utvecklingsarbete och de regelförenklingar som vi strävar efter. Vi i Centerpartiet har gått till val på löftet att underlätta för småföretagen. Vi har också i en gemensam regeringsförklaring från alliansens fyra partier satt upp som övergripande mål att driva en ekonomisk politik som skapar förutsättningar för fler jobb och fler växande företag. Vi har tidigt bestämt oss för att småföretagandet är en verksamhet som ska stå i fokus. De små och medelstora företagens möjlighet att expandera ska underlättas och tjänstesektorns tillväxtkraft utnyttjas, bland annat genom att det ska bli enklare och mindre kostsamt att anställa. Allt det här står i vårt material, och det är självklart sådant jag ställer mig bakom. Då budgetförslaget för 2007 behandlades i höstas antog riksdagen ett antal skatteförslag som en inledning till ett helt program med regelförenklingar. Det var också därför jag i kväll hade velat använda öronen till att lyssna på företagare. Regelförenklingarna ska tillsammans med andra åtgärder göra det enklare, lönsammare och därmed också roligare att driva och äga företag. Det måste finnas positiva drivkrafter för att man ska ta ansvaret att driva ett företag. Man ska inte behöva känna att skattelagstiftningen är ett oöverstigligt hinder eller skrämmas av den administrativa arbetsbördan och rädslan för att göra fel. Skatteförslagen handlar bland annat om att underlätta generationsskifte i ägande av företag. Regeringens aviserade förslag om att successivt avveckla förmögenhetsskatten kommer också att bidra till förbättrade förutsättningar för de mindre företagens kapitalförsörjning. I ambitionen om bättre villkor för entreprenörskap, företagande, investeringar och innovationer för att ge ökad sysselsättning och lägga grunden för utvecklingskraft i hela Sverige inryms naturligtvis också behovet av ny energiproduktion och energieffektivisering. När jag läser utskottets övervägande om företags- och kapitalbeskattningen, där två motioner från Moderaterna och en från Folkpartiet om åtgärder för småföretagande inleder texten, och när jag dessutom vet med vilken kraft vår partiledare och näringsminister Maud Olofsson har förespråkat regelförenklingar och åtgärder som ska stimulera till ökat entreprenörskap och småföretagande, kan jag inte låta bli att förvånas när jag sedan i slutet av betänkandet läser vad Helena Leander från Miljöpartiet skriver i sitt ställningstagande till stöd för sin reservation: "Vi känner emellertid en oro för vissa inslag i den nuvarande regeringens företagssatsning, som inte har den småföretagarinriktade profil som vi eftersträvar. Skattepolitiken måste mer inriktas på småföretagandet." Jag tvivlar inte alls på att Miljöpartiet var pådrivande i de här frågorna då regeringen bestod av socialdemokrater, men som centerpartist känner jag ändå stor tillförsikt i att vi nu är fyra partier som gemensamt jobbar med de här frågorna. Den nuvarande regeringens skattepolitik har en inriktning och en fokusering på småföretagandet och det som krävs för att unga människor ska våga satsa både sig själva och sin ekonomi och tro på en möjlighet och en framtid som egna företagare. Jag tycker att skatteutskottet har kommit fram till ett mycket bra betänkande som uttrycker en vilja till anpassningar för att underlätta företagandet och vill därför yrka bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande, SkU11, i sin helhet och avslag på motionerna.

Fru talman! Jag ska erkänna att vi kanske börjar smyga över den magiska gränsen mellan skatter och sociala avgifter, men det jag framför allt tänkte på i min reservation handlar om det här: att de småföretagare som blivit lovade sänkta skatter nu får se hur ni tar bort den generella nedsättningen av arbetsgivaravgiften och hur ni tar bort nedsättningen av arbetsgivaravgiften för soloföretagare som anställer sin första person. Det här är exempel på sådant jag tror känns väldigt tydligt för många småföretagare som hade så stora förhoppningar på den nya regeringen. Nu vågar man inte riktigt lita på att det blir som man hade hoppats. Jag har ändå stor tilltro till att ni har goda ambitioner, och jag hoppas att vi kommer att få se att det också förverkligas i goda förslag framöver.

Fru talman! Ambitionerna saknas som sagt var inte, och jag har ju precis som Helena Leander hört att det finns en saknad efter de här avdragen. Som vi nu också har sett och hört finns det även prioriteringar där många av dem som har stått utanför arbetsmarknaden ska få en möjlighet att ta sig in. Där finns förslag på skattelättnader just för invandrare, ungdomar och dem som varit arbetslösa en längre tid. Det är dessa som har varit den första prioriteringsordningen. Sedan kan jag hålla med om att alla lättnader vid den allra första anställningen är viktiga. Det gäller både den första anställningen för den unga person som ska in och den första anställningen i ett enmansföretag. Det är en otroligt hög tröskel att kliva över, och jag hoppas att vi ska kunna fortsätta med olika åtgärder som kan ge de effekter och det företagsklimat som leder till att vi kan få en större tillväxt och fler företag i vårt land.

Fru talman! Jag vet inte om det var nystartsjobben som åsyftades när Karin Nilsson sade att invandrare och unga ska in på arbetsmarknaden genom olika skattelättnader. I så fall skiljer de sig inte så mycket i sak från de anställningsstöd som nu tas bort och som i vissa fall till och med går längre i den här frågan och ger starkare subventioner för att få in människor som tidigare stått utanför arbetsmarknaden. Däremot har Karin Nilsson rätt i att ni också föreslår och kanske så småningom kommer att kunna genomföra sänkta arbetsgivaravgifter just för ungdomar. Man kan förstås alltid diskutera om arbetslösheten i stort egentligen minskar när man flyttar arbetslösheten från lite yngre ungdomar till lite äldre ungdomar.

Fru talman! Stora ungdomsgrupper står i dag utanför arbetsmarknaden. Med tanke på den situation vi kommer att få framöver då väldigt många går i pension är varje insats för att få en ung människa i arbete otroligt värdefull. Den prioritering som nu görs är att få in dem som i dag i väldigt stor utsträckning har stått utanför arbetsmarknaden på en arbetsplats så att de kan få den erfarenhet som krävs för att de också ska kunna etablera en roll i arbetslivet.