En tydligare koppling mellan villkorlig frigivning och deltagande i återfallsförebyggande åtgärder

Fru talman! Jag vill för Socialdemokraternas räkning börja med att yrka bifall till regeringens proposition om en tydligare koppling mellan villkorlig frigivning och deltagande i återfallsförebyggande verksamhet. Jag yrkar också bifall till vår reservation 2 om utskottets tillkännagivande i betänkandet samt avslag på samtliga motionsyrkanden.

Kriminalitet och brott mot person orsakar stort personligt lidande, risk för försämrad livskvalitet och stora kostnader för samhället. Oavsett vilka vi är eller var vi bor har vi alla rätt att känna oss trygga i det offentliga rummet och inom hemmets väggar. För dem som drabbas av våld och brott ska samhället finnas där för att stödja och underlätta. Civilsamhällets roll är i sammanhanget också av stor betydelse.

Samhällets signal ska också vara tydlig till den som begår brott eller riskerar att hamna i kriminalitet: Åtgärder och sanktioner ska vidtas, men stöd och behandling ska också finnas för att undvika återfall i nya brott med nya brottsoffer.

Som lagstiftare har riksdag och regering ett särskilt ansvar att över tid följa och ändra lagstiftning utifrån hur samhället utvecklas. Regeringen har därför under denna och förra mandatperioden vidtagit en lång rad åtgärder. Det handlar om nya kriminaliseringar, straffskärpningar och utvidgningar av det straffbara området för brott. Detta har resulterat i över 200 propositioner från Justitiedepartementet.

Det handlar också om kraftigt förstärkta resurser till rättsväsendet och det brottsförebyggande arbetet samt till brottsofferjourerna. Dessutom har regeringen utarbetat ett nationellt brottsförebyggande program, Tillsammans mot brott, som är det första på 20 år. Regeringen har också inrättat brottsförebyggande tjänster på länsstyrelserna i landet.

Detta, fru talman, är konkreta exempel på regeringens ambition och prioriteringar i arbetet att öka tryggheten och säkerheten för enskilda och i samhället.

Så sent som den 1 juli förra året började ny lagstiftning gälla som syftar till att stärka Kriminalvårdens möjligheter till kontroll- och stödåtgärder för den som friges villkorligt från ett fängelsestraff. Det innebär bland annat att övervakningstiden efter villkorlig frigivning förlängs och att Kriminalvården mer aktivt ska använda föreskrifter och anvisningar i arbetet med att underlätta den frigivnas anpassning i samhället.

Det lagförslag som vi i riksdagen nu har att ta beslut om syftar till att åstadkomma en än tydligare koppling mellan tidpunkten för villkorlig frigivning och deltagande i återfallsförebyggande åtgärder. Förslaget innebär att om en intagen vägrar att delta i eller missköter de återfallsförebyggande åtgärderna eller uppvisar annan misskötsamhet kan den villkorliga frigivningen komma att skjutas upp i större utsträckning.

Dessutom innebär det att när en helhetsbedömning görs rörande om villkorlig frigivning ska skjutas upp ska det räcka med särskilda skäl i stället för synnerliga skäl, som det är i dag.

Fru talman! Det är också viktigt att ha i åtanke att varje intagen har en individuell verkställighetsplan utformad av Kriminalvården. Utifrån individens egna förutsättningar och behov ska tiden i fängelse innehålla lämpliga åtgärder och sysselsättning som minskar risken för återfall i brottslighet och underlättar den intagnes möjligheter i livet efter avtjänat straff.

Om den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp måste det finnas en rättssäker och förutsebar process för den intagne där han eller hon är införstådd med att vägran att delta i åtgärder eller misskötsamhet kan få ingripande konsekvenser.

Eftersom de återfallsförebyggande åtgärderna baseras på den intagnes behov och förutsättningar kommer delvis olika krav att ställas på de intagna. För att tillgodose kraven på rättssäkerhet, förutsebarhet och likabehandling måste därför den enskilda verkställighetsplanen vara utgångspunkten, tillsammans med Kriminalvårdens riktlinjer, när en helhetsbedömning görs om eventuell uppskjuten villkorlig frigivning.

När det gäller vår reservation anser vi att den lagändring som nu föreslås väl fyller behovet av att skapa ett starkare incitament för en intagen att följa och bidra till att genomföra den beslutade verkställighetsplanen.

Det är därutöver viktigt att se den villkorliga frigivningen som en betydelsefull del i att kontrollera övergången från tid i anstalt till ett liv i frihet och i att minska risken för återfall. Det finns inte heller stöd för att minskad eller utebliven villkorlig frigivning och ytterligare tid i anstalt leder till bättre förutsättningar att leva ett laglydigt liv efter frigivningen. I stället handlar det om de åtgärder som kan vidtas under tiden på anstalt och efter villkorlig frigivning. Det finns därför, enligt vår mening, inga ytterligare behov av skärpta regler.

Fru talman! Goda uppväxtvillkor, möjligheter till utbildning av bra kvalitet, tillgång till arbete samt att prioritera ökad jämlikhet, minskade klassklyftor och orättvisor är grunden för trygghet och säkerhet i samhället.

Men där och när människor utsätts för brott ska brottsoffren så långt som det är möjligt kunna få och känna upprättelse och att samhället står på deras sida. För dem som begår brott ska signalerna och konsekvenserna vara tydliga från samhället när det gäller individens eget ansvar att ta konsekvenserna för sitt handlande och ansvaret att delta i åtgärder och sysselsättning som främjar förutsättningarna att inte återfalla i brottslighet.

Fru talman! I dag ska vi debattera betänkandet gällande en tydligare koppling mellan villkorlig frigivning och deltagande i återfallsförebyggande åtgärder.

Jag börjar med att säga att vi moderater har många reservationer, men jag yrkar bara på reservation nr 4.

Det är bra att regeringen har kommit med förslag om skärpta krav för villkorlig frigivning. Äntligen, säger jag. Vi moderater har i många år arbetat för att möjligheterna till villkorlig frigivning ska skärpas.

I dag gäller att den som avtjänar ett tidsbestämt fängelsestraff som regel friges villkorligt efter två tredjedelar av strafftiden. Det finns möjlighet att skjuta upp detta, men den används sällan.

Det kan i många fall handla om att flera år dras av på straffet. Det tycker vi moderater är fel. Vi anser att den som har dömts till fängelse ska sitta av en större del av straffet.

Redan 2015 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande om skärpningar för villkorlig frigivning. Sedan dess har riksdagen beslutat om flera olika tillkännagivanden gällande detta. Det tog alltså fem år för regeringen att komma med förslag. Förslaget innebär att den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp i fler fall än i dag för den som inte deltar i eller missköter återfallsförebyggande åtgärder i fängelset.

Detta gäller även andra åtgärder som kan hjälpa den dömde att återanpassas i samhället och hålla sig på rätt sida om lagen efter frigivandet. Även annan misskötsamhet ska kunna leda till uppskjuten villkorlig frigivning.

Det är viktigt att använda fängelsetiden till åtgärder som kan minska risken för återfall i brott. Brottsförebyggande rådet ger stöd för att deltagande i återfallsförebyggande åtgärder minskar risken för återfall. Över hälften av dem som genomfört behandlingsprogram anser att detta minskat deras risk för att återfalla i brott.

Inom Kriminalvården finns olika behandlingsprogram, till exempel program för våldsbrott och sexualbrott. Det är Kriminalvården som ska besluta vilka åtgärder som passar den dömde.

Under 2019 avslutade drygt 6 200 klienter sin fängelsetid. Av dessa var det bara 19 procent som fullföljde något behandlingsprogram - 19 procent! Det är alldeles för lågt. Incitamenten måste stärkas kraftigt för att få fler att inte bara delta i utan också fullfölja programmet.

Fru talman! I regeringens proposition föreslås inte att den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp om den intagne vägrar delta i medicinsk behandling. Regeringens motivering är att vård ska vara frivillig.

Socialstyrelsen anser i sitt remissyttrande att det finns skäl att analysera detta vidare. Det kan exempelvis röra sig om behandling mot missbruk och sexualbrott.

För några år sedan var jag och några andra moderater på studiebesök i ett fängelse. Där satt grova sexualbrottslingar. Vi fick träffa en pedofil som hade dömts till tolv års fängelse. Han hade under många år begått grova våldtäkter mot ett litet barn. Han var som sagt dömd till tolv års fängelse och fick alltså straffet kortat med hela fyra år på grund av dagens regler gällande villkorlig frigivning.

Pedofili är ett av de värsta brott jag kan tänka mig. Att förstöra livet för små barn genom att begå sexualbrott mot dem är fruktansvärt och förfärligt, och vi måste göra allt för att bekämpa detta.

På Karolinska har det gjorts studier av medicinsk behandling av pedofiler. Resultatet har varit positivt. Det har visat sig att de som fått medicinen har känt att dragningen till barn i sexuellt syfte hade minskat.

Om man vägrar medicinsk behandling tar man inte ansvar för sitt brott. Då ska man inte per automatik bli villkorligt frigiven. Med tanke på detta anser vi moderater att det finns anledning att utreda möjligheten att skjuta upp den villkorliga frigivningen då den dömde vägrar att genomgå medicinsk behandling. Det handlar helt enkelt om att skydda barn mot att bli våldtagna.

Fru talman! Regeringens förslag är åt rätt håll men inte tillräckligt bra. Därför föreslås ett tillkännagivande om ytterligare skärpningar så att presumtionen för villkorlig frigivning tas bort och ersätts med ett system där större hänsyn tas till hur den intagne skött sig under fängelsetiden.

Tillkännagivandet innebär också att det bör övervägas att villkorlig frigivning ska ske tidigast efter tre fjärdedelar av straffet och aldrig för den som återfallit i brott. Villkorlig frigivning ska inte vara en kravlös rättighet utan en möjlighet för den som sköter sig i fängelset och deltar i arbetet att minska risken för återfall. Det är viktigt för den intagne men minst lika viktigt för alla skötsamma människor utanför fängelsemurarna.

Låt oss nu hoppas på att det inte, återigen, tar fem år innan regeringen hörsammar tillkännagivandet. Regeringen brukar ju säga att de gör allt för att bekämpa brottsligheten. Då är det lite upp till bevis att inte ta fem sex år på sig för att komma med förslag utifrån riksdagens tillkännagivanden.

Fru talman! Vi debatterar ett betänkande om en tydligare koppling mellan återfallsförebyggande åtgärder och den villkorliga frigivningen. Det är ingen nyhet för den här församlingen att det bland partierna finns en ganska stor skillnad i synen på vem som ska kunna bli villkorligt frigiven och inte.

Sverigedemokraterna förespråkar ett helt annat system än det som finns i dag, nämligen att man på ett uppenbart sätt ska göra sig värdig en villkorlig frigivning för att det över huvud taget ska komma på tal. I dag kan man per automatik räkna med att bli villkorligt frigiven efter två tredjedelar av den utdömda strafftiden.

Från vänster ropas det på fler straff i frihet, medan Sverigedemokraterna ser att straff i anstalt är ett brottsförebyggande instrument för att hålla farliga individer borta från samhället och skydda individer. Tid i anstalt är också en rimlig konsekvens utifrån brottsofferperspektivet, nämligen att de som har blivit utsatta för allvarliga brott vet att den som har utsatt dem sitter i anstalt.

Det är en oerhört skön trygghet för dem som har blivit utsatta för brott att veta att personen i fråga sitter i anstalt. Därför är det stötande att så många i dag blir villkorligt frigivna efter två tredjedelar av tiden.

Vi har i närtid, bara de senaste veckorna, kunnat se hur oskyldiga kvinnor blivit mördade och våldtagna. Unga individer har blivit förnedringsrånade. Gänguppgörelser sker under tiden som dömda brottslingar blivit villkorligt frigivna från sitt fängelsestraff.

När så många allvarliga brott sker med personer som blivit villkorligt frigivna måste man kunna konstatera att det är någonting som är fel i samhället. För Sverigedemokraterna är det självklart någonting fel när dömda individer kan komma ut i samhället och våldta, mörda och fortsätta att begå allvarlig brottslighet som drabbar oskyldiga människor. Då måste vi politiker göra någonting åt situationen. Är inte vårt främsta uppdrag i den här debatten, i vårt utskott, som riksdagsledamöter att göra just detta - skydda samhället från farliga individer?

Tyvärr delar inte alla partier den meningen, utan det är Sverigedemokraterna som har det tydligaste perspektivet på att inkapacitering är en brottsförebyggande åtgärd. Vi vill att systemet ska göras om helt så att ingen kan räkna med villkorlig frigivning. Man måste på ett uppenbart, tydligt sätt förtjäna att bli villkorligt frigiven i förtid.

Vi tycker också att det är rimligt att vi ser över den villkorliga frigivningen efter två tredjedelar av strafftiden och står bakom att det ska övergå till tre fjärdedelar av strafftiden i stället. Vi tycker dock att man borde kunna gå mycket längre än vad vi gör i dag.

Jag vill också lyfta fram en annan reservation som Sverigedemokraterna står bakom och som vi har pratat om väldigt länge, och det är just en farlighetsbedömning före villkorlig frigivning. Det är Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna som tillsammans står bakom en sådan idé, som finns inom rättspsykiatrin i dag. Om man är inskriven där med särskild utskrivningsprövning blir man inte fri. Det vill säga, är man farlig och riskerar att begå nya brott kommer man inte ut.

För den som sitter i anstalt dömd för ett allvarligt brott finns det dock ingen sådan farlighetsbedömning. Om en våldtäktsman, en mördare eller en gängkriminell på ett tydligt sätt indikerar ett starkt hämndbegär mot en konkurrent eller exempelvis mot ett ex som har gjort slut eller lämnat blir denne ändå villkorligt frigiven. Kriminalvården kan veta att det föreligger en stor risk för att personen kommer att söka upp sitt ex eller ingå i en ny gängkriminell konflikt, men personen blir ändå villkorligt frigiven.

Är det inte rimligt, fru talman, att vi har en farlighetsbedömning som föregår ett beslut om villkorlig frigivning? Jag tycker att det är märkligt att den rödgröna regeringen har reserverat sig i den här frågan och anser att man inte behöver ha några ytterligare åtgärder för att säkerställa att farliga individer inte begår nya brott i samhället under den tid som de blir förtidsfrigivna från ett fängelsestraff. Det är väldigt anmärkningsvärt att vi har en rödgrön regering som resonerar på det sättet, särskilt mot bakgrund av att vi ser så många brottslingar begå nya brott under villkorlig frigivning. Det är stötande!

Sverigedemokraterna tycker att det är orimligt att vi har en ordning där vi inte kan ha en farlighetsbedömning före en villkorlig frigivning. Jag yrkar därför bifall till reservation 6 om farlighetsbedömning. För tids vinnande yrkar jag bifall endast till denna reservation, men i övrigt står vi bakom utskottets förslag i betänkandet och givetvis våra övriga reservationer.

Fru talman! Kriminalvården har 13 ackrediterade behandlingsprogram, som alla bygger på kbt, utom tolvstegsprogrammet. Deltagande i ett program utgör cirka 5 procent av sysselsättningstiden på anstalt för både kvinnor och män. Behandlingsprogram bedrivs även inom frivården.

För att få gå ett behandlingsprogram är det viktigt att den dömde själv vill ändra sin livsstil. För att erbjuda rätt behandling prioriterar Kriminalvården de klienter som har medelhög till hög risk för återfall. År 2019 var det 19 procent av de intagna på anstalt och 13 procent av klienter i frivården som fullföljde behandlingsprogram. Behandlingsprogram minskar risken för återfall i brott, och det är oerhört bra.

Det fundament som ser till att Sverige har koll på kriminella vid den kritiska tidpunkten när klienten ska lämna en anstalt är den villkorliga frigivningen. Utan den är det hej då vid muren, och sedan har Kriminalvården ingen möjlighet att kontrollera, följa upp, göra nykterhets- och drogfrihetstester eller använda något annat av de många verktyg som i dag finns. Det handlar om utslussning till samhället och om den del av fängelsestraffet som sker i frihet, med övervakning från frivården. Om den dömde begår ett brott eller missköter sig åker han in igen, och sköter sig klienten inte under fängelsetiden kan den villkorliga frigivningen skjutas upp. Det är inga konstigheter.

Jag vill att man ska ha koll på personer som precis släppts ut från fängelset. Att till exempel Moderaterna totalt struntar i den kollen förvånar mig mycket när de gastar om att den villkorliga frigivningen ska bort. Att Moderaterna inte heller har några problem med att staten ska tvångsmedicinera individer gör mig rädd. Så här på Förintelsens minnesdag passar det bra att blicka bakåt och se vilka fel och misstag som historiskt har begåtts av staten gentemot enskilda individer och grupper. Tvångsmedicinering är en av många fula händelser som inte får upprepas.

Fru talman! Vi vet i dag att inslussningen till samhället fungerar dåligt. Alltför många återfaller i brott. Vi vet också att den villkorliga frigivningen spelar en stor och viktig roll för att alla medborgare och brottsoffer ska känna sig trygga med att staten har koll på dömda personer som har blivit frisläppta. Men gång på gång försöker regeringen minska denna kontroll, vilket kan skapa fler brottsoffer.

Det är viktigt att klienter på anstalt vill delta i behandlingsprogram - avgörande, skulle jag säga. Men då måste man faktiskt vara beredd att, och vilja, förändra sitt liv. Det är nämligen så kbt-behandling fungerar: Tvång funkar inte för att förändra en människas mindset. Regeringen går emot forskning och erfarenhet när den i detta förslag tydligare vill koppla deltagande i behandlingsprogram till den tidpunkt då villkorlig frigivning kan ske.

Detta är ett dåligt förslag, och det bryter mot principerna om likabehandling, proportionalitet och förutsebarhet. Det tycker Vänsterpartiet, men även Brå, JO, Advokatsamfundet och andra tunga remissinstanser är väldigt kritiska till förslaget. Det kanske låter bra och handlingskraftigt, men det landar helt fel. Till exempel finns det inte behandlingsprogram på andra språk än svenska, och alla behandlingsprogram finns inte på alla anstalter. Kommer det att påverka tidpunkten för när en person kan släppas?

Jag vill ha få brottsoffer. Jag vill att brottsoffer ska känna sig trygga. Därför måste vi ha en villkorlig frigivning som är lång, ingripande och kontrollerande. Med det här förslaget urholkas allt detta, och det är helt fel väg att gå.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag var tvungen att begära replik, för Linda Snecker kommer - som ganska många andra gånger - med felaktiga påståenden om vad Moderaterna egentligen vill.

Hon påstod att Moderaterna vill tvångsmedicinera människor. Det har vi aldrig sagt att vi vill. Vi har bara sagt att det, eftersom det finns belägg från Karolinska för att pedofilernas dragning till barn i sexuellt syfte minskar om de tar en speciell medicin, ska kunna utredas om detta skulle kunna påverka villkorlig frigivning. Det är alltså inte så att de ska tvångsmedicineras, utan de får själva välja: "Ska jag ta den här medicinen som gör att jag kanske inte våldtar ett barn?" Om de gör det är det bra, för då har de faktiskt insett sitt problem och tar ansvar för det. Men vi tycker att det ska utredas om den som inte vill ta medicinen har rätt att få villkorlig frigivning. Det är två helt olika saker.

Det är dock inte helt ovanligt att Linda Snecker påstår en massa olika saker om Moderaterna. Vi vill alltså inte tvångsmedicinera, men vi säger att det ska utredas om det kan påverka den villkorliga frigivningen om någon vägrar ta medicin som hjälper mot pedofili, vilket det finns belägg för.

Fru talman! Det är inte ovanligt att Ellen Juntti tar otroligt generaliserande grepp i sina debatter och sedan slätar ut det över stora, rättsstatliga principer. Det är inte ovanligt, utan det har vi sett förr - eller hur, Ellen Juntti?

Det är bra att Moderaterna inte vill tvångsmedicinera individer. Det gläder mig att Moderaterna har en liten gnutta rättspatos kvar. Ingen blir lyckligare än jag! Men det förvånar mig att Moderaterna daltar så mycket med dem som är nyligen villkorligt frigivna. Man har inga problem med att staten släpper ut kriminella - som förhoppningsvis, men kanske inte, har gått ett behandlingsprogram - utanför murarna med en Icakasse i handen och säger: "Tack och hej! Vi har ingen kontroll över dig."

Moderaterna vill ju helt släppa kontrollen för dömda personer som lämnar anstalterna, Ellen Juntti. Ni vill inte ha mer elektronisk övervakning, vilket Vänsterpartiet vill. Ni vill inte ha mer kontroll över frivården, som Vänsterpartiet vill. Ni vill inte att behandlingen ska fortsätta i frivården, som Vänsterpartiet vill.

Vänsterpartiet vill ha stenhård kontroll över nyligen släppta individer inom den villkorliga frigivningen. Vi måste ha en lång och bra villkorlig frigivning, för det är bara då staten kan kontrollera de här personerna och se till att de sköter sig, att det inte skapas fler brottsoffer och att återfallen i brott minskar. Med den politik som Moderaterna för försvinner ju varenda kontrollmekanism som frivården har, och det gör mig väldigt orolig. Varför sviker Moderaterna Sveriges alla brottsoffer?

Fru talman! Ja, vad ska man säga? Linda Westerlund Snecker överdriver som vanligt.

Jag föreslår att Linda Snecker nästa gång läser igenom vår motion innan hon påstår något liknande det hon påstod när det gäller tvångsmedicinering. Innan man attackerar ett annat parti är det nämligen ganska bra om man faktiskt läser igenom och försöker förstå vad som finns i partiets politik. Det var inte jättesvårt att förstå, men Linda Snecker är väldigt van att attackera andra partier och påstå att de vill göra både det ena och det andra.

Det är också en fråga om brottsofferperspektivet, om vi ska svika brottsoffren. Det är faktiskt tvärtom, för de som inte vill genomgå behandlingsprogram i fängelset ska heller inte bli villkorligt frigivna hur lätt som helst. Det har ju verkligen med brottsofferperspektivet att göra. Vi vill att fler ska genomgå de här programmen för att de inte ska begå brott när de kommer ut.

Sedan tycker jag att det är ganska lustigt att Linda Westerlund Snecker tar upp det här med fotboja. För några år sedan skulle vi besluta om att man skulle använda fotboja på fler personer, till exempel i fall av våld i nära relationer. Då reserverade sig Linda Westerlund Snecker mot det därför att det inskränkte personens frihet för mycket. Då var det inte brottsoffrets frihet hon tänkte på, utan det var gärningsmannens frihet.

Ja, det är ganska magstarkt att börja påstå en massa sådana saker.

Fru talman! Jag tänker lite på begreppet kasta sten i glashus när Ellen Juntti anklagar mig för att inte vara så inläst på Moderaternas politik.

Ett välvilligt tips, Ellen Juntti: Du är inte heller så inläst på Vänsterpartiets rättspolitik. Vi har i flera år förespråkat mer elektronisk övervakning av individer, under fängelsestraffet men även under den villkorliga frigivningen. Det är ett bra förslag. Jag tror att Vänsterpartiet och Moderaterna kanske tycker lika där nu. I så fall skulle vi kunna lägga fram ett sådant förslag för att se till att i alla fall den delen inte skapar fler brott och brottsoffer i Sverige.

Men, fru talman, jag får inget svar från Ellen Juntti på varför Moderaterna daltar så fruktansvärt mycket med personer som har suttit av ett ganska långt fängelsestraff och ska bli frigivna, på varför Ellen Juntti och Moderaterna vill lämna de här individerna vid muren och säga att "staten kan inte längre göra någonting för dig. Vi kommer inte att kontrollera dig. Du kan göra precis vad som helst", på varför Moderaterna inte har några förslag på hur inslussningen av de här individerna tillbaka i samhället ska gå till.

När det gäller just inslussningen för att inte återfalla i brott - att man kontrolleras av frivården och har elektronisk övervakning och kontroller och tester, och sköter man sig inte åker man in igen - har ni moderater inget svar, för ni är inte intresserade av innehållet. Ni som parti är inte intresserade av att se till att det inte blir fler brottsoffer genom att se till att inslussningen i samhället för personer som suttit på anstalt faktiskt fungerar. Ni är bara intresserade av att prata om hur länge man ska sitta på anstalt. Ni är helt ointresserade av innehållet på anstalten och vad som händer under tiden efter anstalten.

Fru talman! Även jag känner mig nödgad att markera mot påståendet som kom från Vänsterpartiet i talarstolen att man ska tvångsmedicinera människor i vårt land och mot att man drar paralleller till Förintelsen och det som skedde under andra världskriget. Jag tycker att det är ovärdigt att vara så dåligt påläst inför en debatt att man kan häva ur sig något sådant och indirekt beskylla tre riksdagspartier för att vilja göra något som har orsakat väldigt mycket lidande i vårt land.

Det här handlar, precis som tidigare talare har påpekat, om en medicinsk behandling för individer som har pedofila drag och har bevisats kunna begå övergrepp mot barn. Jag tycker att det är en ganska distinkt skillnad som tål att poängteras i talarstolen av fler partier.

Jag har också en fråga till Linda Westerlund Snecker när det gäller just farlighetsbedömning av dem som sitter på anstalt. Om jag förstår saken rätt är Vänsterpartiet och Linda Westerlund Snecker helt tillfreds med att en person som genomgått ett behandlingsprogram och inte misskött sig på anstalten ska komma ut på villkorlig frigivning även om personen exempelvis har ett starkt hämndbegär mot en exflickvän och kriminalvården bedömer att det föreligger hög risk att personen attackerar och kanske mördar sin exflickvän. Vi har sett det här hända i verkligheten. Varningssignalerna har funnits inom kriminalvården, och personer har blivit villkorligt frigivna och mördat exempelvis sin exflickvän.

Jag vill bara fråga Vänsterpartiet vari problemet ligger med att man gör en farlighetsbedömning av individer som sitter på anstalt och att man låter farlighetsbedömningen eventuellt äventyra en villkorlig frigivning. För Sverigedemokraterna är det självklart att farliga individer inte ska släppas. Inkapacitering har en värdefull effekt - man kan nämligen inte begå nya brott så länge man sitter på anstalt.

Fru talman! Jag förstår att det är jobbigt att jag påminner Adam Marttinen om saker som har skett i historien, saker som staten har gått in och gjort mot individer eller grupper, saker som vi ska ta lärdom av för att veta hur vi inte ska utforma lagstiftning och hur vi ska sätta oss emot krafter som är mer auktoritära och vill kontrollera individer otroligt mycket mer - som kanske till och med vill göra särlagstiftning beroende på om du har medborgarskap eller tillhör en viss nationalitet i ett land eller om du inte gör det. Jag förstår att det är jobbigt.

Jag kommer inte att sluta påminna om övergrepp som stater har begått mot individer även om det är jobbigt. Så är det. Det är för att jag är vänsterpartist.

Nåväl, åter till Adam Marttinens fråga. Det är oerhört viktigt att Kriminalvården gör farlighetsbedömningar. Vi ska inte släppa ut individer i frihet som är uppenbart farliga. Där litar jag på Kriminalvårdens kompetens och på att vi här i kammaren ser till att Kriminalvården får de resurser som behövs. Situationen på Sveriges anstalter är just nu oerhört tuff, då de är överfulla. Vi vet att klienter som sitter på anstalt inte har möjlighet att delta i behandlingsprogram därför att resurserna helt enkelt inte räcker till.

Svensk kriminalvård befinner sig i en kritisk situation just nu, och jag är väldigt orolig över den. Därför måste vi se till att Kriminalvården har möjlighet att göra farlighetsbedömningar. Jag tänker inte vara med och se till att någon man - för det är väldigt många män, farliga män, som sitter på Sveriges anstalter - kommer ut och begår övergrepp, särskilt inte mot kvinnor.

Fru talman! Jag tycker inte att det är det minsta jobbigt att bli påmind om hemskheter som andra regimer i andra länder har gjort. Jag tycker bara att det är felplacerat att ta upp det i den här debatten och dessutom tillskriva tre riksdagspartier det som hände under andra världskriget med förintelseläger för att de vill att medicinering av dem som begått allvarliga brott med pedofila drag ska vara ett villkor för villkorlig frigivning. Jag tycker att det är ganska grova övertramp i debatten att komma med sådana insinuationer, när man dessutom uppenbarligen inte har läst vad motionen handlar om. Det är min synpunkt på det hela. Jag har gärna många diskussioner om vad som hänt i historien, men att komma med sådana insinuationer platsar inte i den här debatten.

Jag tycker inte att jag fick ett tillräckligt bra svar. Åtminstone är jag inte nöjd med svaret - eller för den delen med att den rödgröna regeringen släpper ut farliga individer på villkorlig frigivning så att de kan begå nya brott.

Även när det finns en tydlig indikation från Kriminalvården att en person har vilja och förmåga att begå ett allvarligt brott kommer den att släppas ut, oavsett om vi klubbar igenom regeringens förslag här i dag och oavsett den politik som regeringen har i övrigt för dem som sitter på anstalt. Jag tycker att det är otillfredsställande.

Jag tycker att svenska väljare ska ta med sig det här budskapet från regeringen och partier till vänster. Mer straff i frihet betyder att farliga individer kommer att släppas ut, för man tycker att det är värt risken. Man tycker att det är värt risken att de här individerna begår nya brott, för det kanske inte blir så. Man väljer att ta den risken.

Jag tycker att det är tråkigt att man inte ens vill göra en farlighetsbedömning innan man släpper ut personer på villkorlig frigivning, alltså att man innan strafftiden har löpt ut inte vill göra en farlighetsbedömning för att kunna villkora den villkorliga frigivningen. Väldigt många brottsoffer har fått lida på grund av den här inställningen, och Sverigedemokraterna är motståndare till regeringens ståndpunkt i just den här frågan.

Fru talman! Jag är väldigt orolig över Adam Marttinens och Sverigedemokraternas politik när det gäller den villkorliga frigivningen. Sverigedemokraterna har ju inga problem med att säga hej då vid muren till personer som har suttit av långa straff och begått hemska brott. När strafftiden är slut säger ni: "Hej då! Det var trevligt att ses. Kom helst inte tillbaka." Där står personen med en Icakasse, och staten och frivården har ingen möjlighet att kontrollera den personen.

Det är det som händer om den villkorliga frigivningen tas bort, och det vill ni. Sverigedemokraterna vill ta bort den villkorliga frigivningen, vilket gör att frivården inte kan kontrollera kanske farliga individer med elektronisk övervakning, med kontroller och med alkohol- och nykterhetstester. Detta struntar ju Sverigedemokraterna i!

Sverigedemokraternas politik kommer att skapa fler brottsoffer. Ni struntar i den villkorliga frigivningen och bryr er inte om inslussningen till samhället av dessa individer, så att de får möjlighet att sluta begå brott. Allt detta, Adam Marttinen och Sverigedemokraterna, skapar fler brottsoffer. Det är det er politik gör.

Ni tror att om vi bara låser in dessa individer så - poff! - kommer det kriminella beteendet att försvinna. Och så kan de släppas ut, utan någon som helst kontroll. Men ni har fel.

Sverigedemokraternas politik skapar fler kriminella och fler brottsoffer, för ni är inte beredda att kontrollera de personer som släpps ut från anstalten. Här har ni inget att bidra med i svensk politik, och det förvånar mig. Det gör mig orolig, som rättspolitisk talesperson, att ni är så grunda i er rättspolitik, att ni inte kommit längre och att ni inte står upp för alla brottsoffer i Sverige.

Fru talman! Denna debatt berör regeringens förslag som ska ge en tydligare koppling mellan att delta i åtgärder för att förebygga återfall och att friges villkorligt. Den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp i större utsträckning än i dag för den som under tiden på anstalt missköter sig eller inte deltar i återfallsförebyggande åtgärder.

Visserligen är regeringens förslag ett steg i rätt riktning, men tyvärr är det i mina ögon inte ett tillräckligt steg för att skapa motivation för en intagen att sköta sig under sin tid i fängelset eller att aktivt delta i rehabiliterande program för att bryta den destruktiva väg i livet som lett till det straff man avtjänar.

Enligt Kriminalvårdens statistik togs det totalt 357 beslut om uppskjutande av villkorlig frigivning 2019, vilket var ungefär samma antal som 2018 och 2017. Den genomsnittliga längden på uppskjutandet varierade mellan 27 och 33 dagar. Samtidigt beslutades om över 27 000 fall av misskötsamhet 2019, och 5 700 enskilda klienter fick beslut om misskötsamhet, enligt Kriminalvårdens statistik för 2019. Således är kopplingen mellan misskötsamhet och uppskjutande inte särskilt markant, vilket visar på ett behov av att kraven skärps.

Maxtiden för att skjuta upp en villkorlig frigivning är sex månader. Det vore välkommet att detta förlängs och den villkorliga frigivningen avskaffas helt i särskilt allvarliga fall.

Några av de vanligaste fallen av misskötsamhet är innehav av otillåtna föremål och vägran att lämna drogprov. Även om det finns skäl att i propositionen inte leverera en uttömmande uppräkning av allt som kan leda till uppskjuten villkorlig frigivning är detta något som borde nämnas då det inte nödvändigtvis faller under återfallsförebyggande åtgärder eller allvarlig misskötsamhet, som den nya lagen anser vara skäl till uppskjuten frigivning.

Propositionen innebär dock, i våra ögon, att det största problemet med den villkorliga frigivningen inte åtgärdas, nämligen att den i dag i praktiken är en generell regel och något som sker nästan automatiskt. Den villkorliga frigivningen regleras i brottsbalken, där det står att en dömd ska friges villkorligt efter två tredjedelar av strafftiden, dock minst 30 dagar. Detta innebär att brottslingar regelmässigt släpps i förtid jämfört med det straff som de dömts till, i stället för att det är en undantagsregel. Vi menar att detta behöver förändras. Den som är dömd till fängelse ska kunna friges villkorligt, men det ska inte ske regelmässigt. Regeln bör ändras från att en dömd ska friges villkorligt till att en dömd kan friges villkorligt.

Detta innebär inte att vi menar att det saknas en poäng med villkorlig frigivning. Det är tvärtom ett utmärkt incitament för en fängelsedömd att bättra sig genom exempelvis utbildning, arbete och missbruksvård. Men att automatisk villkorlig frigivning ska vara normen rimmar illa med det allmänna rättsmedvetandet.

Fru talman! Kristdemokraterna menar att personer som inte sköter sig i fängelset inte heller ska kunna friges villkorligt. Sköter man sig inte ska frigivningen alltså ske först efter att hela den utdömda strafftiden löpt ut. Detta skapar drivkrafter att följa de regler som finns, att delta i behandlingsprogram och att ta de drogtester som man ombeds att ta.

I dag finns möjlighet att skjuta upp en del av den villkorliga frigivningen. Exemplet som jag relaterade i början visar dock att detta i verkligheten sker ytterst sparsamt.

Därför bör förändringar övervägas när det gäller möjligheten till villkorligt medgiven frihet. Det är inte rimligt att de som återfallit i likartad brottslighet och på nytt dömts till fängelse per automatik friges villkorligt. Återfallsförbrytare bör avtjäna en tid i fängelset som helt och hållet motsvarar straffvärdet för det eller de nya brott de dömts för. Vi anser att den villkorliga frigivningen efter två tredjedelar av strafftiden borde utgå och ersättas med regler som medger villkorlig frigivning först efter tre fjärdedelar av strafftiden.

Som nämnts tidigare i debatten anser vi att villkorlig frigivning bör föregås av en farlighetsbedömning. Den så kallade Hagamannen, som dömdes för en rad överfallsvåldtäkter samt mordförsök, bedömdes fortfarande vara farlig när han släpptes genom villkorlig frigivning.

Fru talman! Det är glädjande att en majoritet i justitieutskottet nu riktar ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om att den så kallade presumtionen för villkorlig frigivning bör tas bort och större hänsyn tas till hur den intagne har skött sig under sitt fängelsestraff. Tillsammans med en majoritet i utskottet anser vi att den nuvarande ordningen, med en presumtion för villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden, undergräver principen om att straffet ska stå i proportion till brottets allvar. Villkorlig frigivning bör i stället fungera som en möjlighet och vara förbehållen intagna som skött sig väl under verkställigheten. I bedömningen av den intagnes skötsamhet bör särskild hänsyn tas till den intagnes motivation och i vilken utsträckning han eller hon har deltagit i behandlingsprogram och andra brottsförebyggande åtgärder som Kriminalvården föreslagit. Andra begränsningar som bör övervägas, och som nämns i tillkännagivandet, är att villkorlig frigivning ska kunna komma i fråga tidigast efter tre fjärdedelar av strafftiden och aldrig för den som återfallit i brott.

Fru talman! Som jag tidigare nämnt vill vi att villkorlig frigivning föregås av en farlighetsbedömning. Därmed stöder jag Kristdemokraternas, Sverigedemokraternas och Moderaternas reservation nummer 6. Jag stöder också utskottets tillkännagivande men yrkar alltså bifall endast till reservation 6.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 2.

Att minska återfallsfrekvensen är en av de allra viktigaste frågorna inom rättsområdet när det gäller att minska antalet brott och antalet brottsoffer. Varje återfall som förebyggs sparar pengar, resurser och, inte minst, mänskligt lidande. Därför behöver vi vända på alla stenar för att minska återfallen.

Förra veckan hade vi en pressträff där vi presenterade inriktningen för en kommande utredning som ska tillsättas gällande LSU, lagen om sluten ungdomsvård. Utredningen kommer bland annat att ta upp frågan om en villkorlig del för unga som blivit dömda enligt LSU.

Det är oerhört viktigt att få detta på plats. I dag har vi en ordning där unga människor som dömts för väldigt grova brott i princip släpps ut vind för våg. I bästa fall sker en återkoppling med socialtjänsten, men det finns ingen kontroll från frivården eller från någon annan myndighet. Detta måste vi ändra på. En sådan ordning måste finnas för att man som dömd ska få bättre möjligheter att skaffa ett hederligt, normalt liv. Den principen är lika viktig när det gäller äldre i fängelse som när det gäller yngre i sluten ungdomsvård.

Det är angeläget att öka kopplingen mellan villkorlig frigivning och skötsamhet. Det förslag till lagändring som vi debatterar i dag förändrar detta till det bättre, och det är väldigt positivt. Det ökar incitamenten att sköta sig, och skötsamhet beaktas på ett tydligare sätt än vad som hittills varit fallet. Det är positivt.

Deltagande i återfallsförebyggande åtgärder minskar antalet återfall. Detta stöds även av Brottsförebyggande rådet.

Fru talman! En annan aspekt av reformen är att den får konsekvenser för kriminalvårdsmyndigheten. Vid alla tillfällen då vi har skärpt straffen för olika brott eller vidgat definitionen av vad som ska anses vara ett brott får det konsekvenser för hur många som sitter inne på anstalt och hur länge de sitter. Vi har i alldeles för liten utsträckning beaktat de konsekvenserna. Det gäller den här regeringen likaväl som tidigare regeringar. Det är en historisk skuld som har byggts upp under lång tid som vi framöver måste beakta i mycket större utsträckning än vi har gjort hittills.

Kriminalvården är i dag pressad. Man är sedan flera månader i stabsläge och har en överbeläggning, vilket gör att möjligheten för de intagna att komma bättre ut och få bättre möjligheter är sämre än den annars skulle ha varit. Det minskar också säkerheten både för de intagna och för personalen vid anstalterna. Det är viktigt att vi noga följer detta och anslår de medel som Kriminalvården behöver framöver.

Man ska också komma ihåg att detta inte är något man löser i en handvändning. Att bygga ett helt nytt fängelse med hög säkerhetsklass tar många år. Men vi behöver följa detta över tid, för det är en otroligt viktig fråga.

Slutligen ska man komma ihåg att det finns väldigt goda skäl till att systemet med villkorlig frigivning finns. Det är system som finns i väldigt många länder: i våra nordiska grannländer, i Tyskland och i USA, för att ta några exempel. Syftet är att de intagna ska återanpassa sig till samhället. Det är ingen som vinner på att det brister.

Den villkorliga delen är en viktig tid, där den som avtjänar ett straff kan försöka skaffa jobb och lägenhet och lämna den brottsliga banan bakom sig. Detta är avgörande för att minska antalet brottsoffer och antalet brott och få mer trygghet i samhället.

Fru talman! Förslaget från regeringen är ett fall framåt. Det är alltså bra att det kommer förslag om skärpningar gällande villkorlig frigivning. Men det har tagit över fem år. Det är lite väl lång tid, faktiskt.

Jag skulle vilja prata om vårt tillkännagivande, närmare bestämt punkten om att man ska överväga att villkorlig frigivning aldrig ska kunna fås av den som återfallit i brott.

Som jag nämnde i mitt anförande är det ungefär hälften av dem som har genomgått dessa behandlingsprogram som anser att det har minskat risken för att de ska återfalla i brott. Då är frågan vad vi ska göra med den andra hälften, alltså de som genomgår behandlingsprogrammen men ändå återfaller.

Ta till exempel en rånare som blir dömd, genomgår behandlingsprogram, kommer ut, begår ett nytt rån, får fängelse igen, genomgår behandlingsprogram, blir frisläppt och begår ett nytt brott igen, och så håller det på gång efter gång. Det tycker vi är fel, inte minst med tanke på alla rånoffer. Alla har ju hört om rånen som ökar och också har förnedringsinslag.

Då är min fråga till Rasmus Ling: Anser han att det är rätt att en rånare eller en person som begått grova våldsbrott får villkorlig frigivning gång på gång? Personen har genomgått behandlingsprogrammen, men de har helt enkelt inte hjälpt. Anser Rasmus Ling att det är rätt?

Fru talman! För att svara på frågan om det är rätt med villkorlig frigivning måste man först fråga sig vad det är för något. Det är ju den möjlighet som myndigheterna har att följa någon efter att den personen har avtjänat sitt straff i anstalt. Om det är en bra ordning att myndigheterna ska ha koll på personer som kan vara farliga efter att de kommit ut ur fängelse är svaret självklart ja.

Min motfråga är: Tycker inte Ellen Juntti att man ska ha en kontroll av personer som kommer ut och som kan vara farliga och begå samma brott en gång till?

Fru talman! Då kan ju Rasmus Ling titta på de reservationer vi har i ärendet. Där finns att man ska göra en farlighetsbedömning inför villkorlig frigivning. Det tycker vi alltså att man ska kunna göra. Om det, som i Adam Marttinens exempel, gäller en våldtäktsman som man anser är farlig och tror kommer att begå nya sexualbrott om han släpps ut tycker vi att han inte ska få villkorlig frigivning.

Tillkännagivandet innefattar också att man ska ta bort detta med att personer får villkorlig frigivning med automatik. Det är ju ingen rättighet, utan man ska ta hänsyn till hur personen har skött sig under fängelsetiden. Vi vill införa ett nytt system, där man ska göra en bedömning av hur den intagne har skött sig under hela fängelsetiden. Den som har misskött sig blir inte villkorligt frigiven, men den som har skött sig kan bli det.

Då undrar jag lite apropå tillkännagivandet: Kommer också detta att dras i långbänk av regeringen och Miljöpartiet? Kommer det återigen att ta fem eller sex år innan regeringen går tillkännagivandet till mötes?

Fru talman! Ellen Juntti frågar om det ska göras en farlighetsbedömning. Självklart ska det göras farlighetsbedömningar av personer som sitter i fängelse. Självklart ska det följas upp. När det gäller sexualbrott är det extremt noga. Mer stöd och resurser behövs från olika myndigheter för att värna de kvinnor som har varit utsatta och riskerar att utsättas framöver.

Det här handlar dock om den villkorliga delen. Då är frågan: Ska den villkorliga frigivningen innebära att det görs en uppföljning och en kontroll? Mitt svar på det är: Ja, det måste göras. Det vore väldigt dumt och farligt för utsatta kvinnor och andra om man inte hade en sådan uppföljande del. Ett sådant system ska vi alltså ha.

Att vi nu går fram med att ökade inslag av skötsamhet och deltagande ska främjas är positivt, och det förefaller vi vara överens om. Men att vi ska ha detta system är självklart för oss.

Slutligen frågar Ellen Juntti hur lång tid det kommer att ta. Det är bättre att höra med Regeringskansliet hur processerna ser ut. Vi är ju ett utskott där vi är väldigt glada i att göra tillkännagivanden utan att alltid beakta att lagstiftning måste beredas och utredas. Att göra förändringar av den här typen tar ibland tid. Den ordningen måste vi ha om lagstiftningen ska fungera i verkligheten.

Fru talman! Jag googlade nyss på telefonen och läste om ett fall där en man blev fängslad efter att han hade försökt ha ihjäl sin fru. Så blev han villkorligt frigiven och verkställde då mordet på frun. Detta är ett av de många exempel som utgör problem. Men regeringen är tillfreds med hur det fungerar.

Vi kan ta pedofiler som ett annat exempel - vi har ju en reservation om medicinsk behandling. Dömda pedofiler som genomgår behandling och kanske sköter sig på anstalt kan ändå ha en hög återfallsrisk. Regeringen och Miljöpartiet vill att sådana personer ska komma ut i samhället i förtid. Den villkorliga frigivningen är okränkbar för de rödgröna partierna, utifrån de förutsättningar som jag nyss beskrev.

Jag frågar mig: Vari ligger motståndet mot att låta en farlighetsbedömning äventyra en villkorlig frigivning? Ett exempel är en man som sitter på anstalt för att han har försökt mörda sin fru och som upplever starka hämndbegär mot sin fru. Är det då inte rimligt att man gör en farlighetsbedömning? Riskerar den personen att återfalla i brott? Om det är så, är det då inte rimligt att hålla kvar personen på anstalt så att han inte kan komma ut i samhället och döda sin fru?

Det är ett väldigt konkret exempel på vad Sverigedemokraterna tycker är fel med regeringens politik, nämligen att man inte tar hänsyn till samhället och de individer som lever i samhället och som riskerar att utsättas för farliga individer när man utformar sina förslag.

Är det orimligt att låta en farlighetsbedömning föregå beslut om villkorlig frigivning och äventyra en villkorlig frigivning? Jag vill gärna höra Miljöpartiet och för den delen regeringen resonera lite bredare kring sitt motstånd mot det förslaget.

Fru talman! Sverigedemokraterna och Adam Marttinen blandar ihop hur långa straffen ska vara med frågan om man ska ha ett system för villkorlig frigivning eller inte. Straffens längd är en sak. Sverigedemokraterna vill i princip alltid skärpa straffen, oavsett vilket brott det gäller. Finns det undantag så rätta mig gärna, men det brukar vara ingången.

Denna fråga handlar om huruvida man ska ha ett system med villkorlig frigivning, med allt vad det innebär i form av kontroll, eller inte. Ska vi ha ett system där myndigheterna följer upp, eller ska vi ha ett där den som är dömd släpps ut på gatan utan någon som helst koll från frivården och från kriminalvården? Jag tycker att svaret är ganska enkelt. För att minska antalet återfall, oavsett hur lång tid man har suttit inne, krävs det att det finns ett sådant här system. Att Sverigedemokraterna motsätter sig det tycker jag är väldigt konstigt.

Fru talman! Jag tackar för klargörandet. Det finns tydliga skillnader i synen på villkorlig frigivning. Vi tycker inte att de som vill mörda människor ska släppas ut ur fängelse medan Miljöpartiet och regeringen tycker att det är rimligt att ta den risken eftersom de kanske inte gör det. Det är en glasklar skillnad mellan Sverigedemokraterna och Miljöpartiet och den rödgröna regeringen.

Vi tycker att den villkorliga frigivningen måste motiveras och vara uppenbart fördelaktig, inte bara för den enskilde som sitter på anstalt utan också för samhället i övrigt. Finns det en hög återfallsrisk för en person - en risk för att den personen ska attackera sin exfru eller våldta barn ute i samhället - tycker vi att det är en dålig idé att den personen släpps ut i samhället. Det tycker vi är dåligt.

Ja, vi vill absolut skärpa straffen, i princip de flesta. Det är liksom lågt hängande frukt när utgångspunkten är regeringens straffpolitik i övrigt. Ja, vi vill i princip skärpa alla straff. Det skulle vara väldigt bra ifall vi gjorde det, för då skulle vi få möjlighet att behålla personer på anstalt längre tid om de är farliga för samhället.

Men regeringens politik är tydlig på den punkten. Man vill ta risken att släppa ut personer efter två tredjedelar oavsett om de har starka hämndmotiv mot en exfru eller om det är något annat. Det kan vara pedofiler som har genomgått behandling och som kanske har skött sig på anstalt. Miljöpartiet och den rödgröna regeringen tycker att det är värt att släppa ut dem i samhället även om de kanske berättar för kriminalvården att de tänker våldta ett barn första dagen de kommer ut. Då säger Miljöpartiet och regeringen: Okej, varsågod, gå ut i samhället! Vi tar den risken.

Jag tycker att det är uppenbart felprioriterat från regeringens sida när man inte beaktar samhällets intresse av att säkras från farliga individer. En farlighetsbedömning måste kunna vara en rimlig åtgärd för att se till att farliga individer inte släpps ut ur anstalt. Det är bättre att de sitter 100 procent av tiden på anstalt och kanske kyler av sig själva bakom betongväggarna än att de släpps ut och våldtar och mördar ute i samhället. Det är Sverigedemokraternas glasklara uppfattning.

Fru talman! Om Adam Marttinen i en tidigare replikväxling försökte framstå som saklig och sansad misslyckas han kapitalt här. Det är höjden av osaklighet att komma med de påståenden som han gör kring att regeringen skulle vilja släppa ut farliga personer i förtid.

Detta handlar om att en villkorlig del möjliggör uppföljning. Så länge Sverigedemokraterna inte förespråkar livstidsstraff för samtliga brott - det har vi trots allt ännu inte sett - kommer personerna vid något tillfälle att komma ut ur fängelset. Då tycker jag, Miljöpartiet och regeringen att vi ska rusta dem så långt som möjligt för att de inte ska återfalla i brott. Det ska vi göra inte minst för att värna utsatta kvinnor och andra brottsoffer. Det är ett helt avgörande område. Det handlar om att minska återfallsfrekvensen för att vi ska få ett tryggare land. Jag tycker att det är synd att Sverigedemokraterna inte ser det.

Fru talman! I Sverige har vi ett rättsväsen som fungerar förhållandevis bra. Det anses rättssäkert, rättvist och icke korrumperat. Det sista är en grundbult i en demokratisk rättsstat och förmodligen den enskilt viktigaste faktorn för att alla medborgare i Sverige ska känna tillit till sitt rättsväsen. Jag tror inte att exempelvis våra medmänniskor i Ryssland, allra minst Aleksej Navalnyj, känner samma förtroende för sitt lands rättsväsen. Här får vi nämligen kritisera både regimen och rättsväsendet, om vi så vill, utan att hamna i fängelse.

Det är ju så att inte allt fungerar bra inom det svenska rättsväsendet. Påföljder, vård och behandling för unga brister. Flera straffpåföljder är för låga och oproportionerligt låga i jämförelse med hur de är för andra brott. Det gäller inte minst sexualbrott. Och situationen för brottsoffer är allt annat än bra. Det finns alltså mycket att göra.

Det är därför som vi från Centerpartiet är aktiva, föreslår förändringar och förbättringar och ligger på regeringen i dessa frågor. Det är också därför vi är konstruktiva och medverkar i olika parlamentariska grupperingar för att få fram bra gemensamma förslag med bred förankring. Sverige behöver det, och brottssituationen behöver det.

Fru talman! Det vi i dag diskuterar är delvis ett resultat av detta. Det är en punkt från det så kallade 34-punktsprogrammet, där regeringen bjöd in till samtal mot gängkriminalitet.

Frågan gäller villkorlig frigivning, som vi menar måste ha en klart starkare koppling till deltagande i förebyggande åtgärder för att man inte ska återfalla i brott. Det är åtgärder som naturligtvis är lika viktiga oavsett vilken typ av brott som har begåtts - gängkriminalitet eller annan brottslighet. Att återanpassa sig till ett liv utanför murarna är lika viktigt oavsett vilket brott man begått.

I dag har alla dömda rätt att friges villkorligt efter två tredjedelar av sitt tidsbestämda fängelsestraff om de har, så att säga, skött sig under fängelsetiden. Det måste till synnerliga skäl för att den villkorliga frigivningen ska skjutas upp. Synnerliga skäl är lika med väldigt starka skäl, det vill säga den intagne måste ha misskött sig i fängelset ganska grovt för att nekas villkorlig frigivning.

För Centerpartiet är det självklart att en villkorlig frigivning ska vara förknippad med att den dömde medverkar i olika förebyggande program under tiden i fängelset. Om inte den intagne får hjälp och stöd för att förbereda sig för ett liv utanför fängelset är otroligt mycket förlorat. Men det bygger också på att den intagne medverkar och faktiskt vill medverka. I dag finns få möjligheter att skjuta upp den villkorliga frigivningen, men i och med dagens förslag blir det enklare.

Men, fru talman, ska då alla dömda ha rätt att friges villkorligt efter två tredjedelar? Varför döms man till fängelse i sex år, till exempel, om man kommer ut efter fyra? Det är nog frågor som många ställer sig. Att ges en andra chans är dock en human grundprincip som vårt rättssamhälle vilar på. Men då ska, på riktigt, ett förändrat beteende och en önskan om ett liv fritt från kriminalitet vara väldigt tydliga hos den dömde.

I dag återfaller allt för många i brott efter avtjänat straff. Det är ett misslyckande. Flera åtgärder måste till. Ett tydligare krav på medverkan i återfallsförebyggande åtgärder är en.

Fru talman! Centerpartiet vill dessutom, liksom en majoritet i kammaren, gå ett steg längre. Det ska inte vara en självklarhet att prövas för villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden.

Det är lite svårt att svara på den fråga jag ställde tidigare. Varför döms en till fängelse i sex år om en ska friges efter fyra? Den principen menar jag kan bidra till en otydlighet och till att förtroendet och legitimiteten för rättsväsendet rubbas. Och, som jag inledde med, är den största fara vi kan hamna i att man misstror rättsväsendet.

Centerpartiet menar att deltagande i återfallsförebyggande åtgärder ska ge möjlighet till villkorlig frigivning. Om man inte aktivt medverkar är villkorlig frigivning kanske inte självklart över huvud taget. Och tro mig, mina vänner: Om det är något en centerpartist har diskuterat det senaste halvåret är det just frågan om rätten till en andra chans och rätten till villkorlig frigivning och hur det står i proportion till det begångna brottet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Vi närmar oss onekligen slutet på debatten om något väldigt viktigt. Det handlar om villkorlig frigivning från straff och vilket återfallsförebyggande arbete man ska ha på våra anstalter för att se till att människor kommer ut bättre än vad de var när de kom in.

Liberalerna har länge eftersträvat att vi ska ha ett system där det är lätt att göra rätt och svårt att göra fel. På resor runt om i vårt land görs många besök; det var sådant som förekom före den pandemi som vi befinner oss i. Det som har slagit mig när det gäller besök på många hem där man, inte sällan under tvång, behandlar unga människor som har stora problem med just vad som är rätt och fel är att man använder sig av det som kallas teckenekonomi. Det är något som är väldigt pedagogiskt, det vill säga de unga får uppmuntran att göra rätt. De får belöningar, som en del kallar det, för att få styrfart, få en fostran och - efter behandling och avtjänat straff - få med sig sådant som de kanske inte fått med sig hemifrån. Det är sådant som vi som är föräldrar försöker ge varje dag till våra barn. Man säger rimligen inte ja till allt som en unge vill, vare sig det är skumtomtar mitt i natten eller något annat, utan man ser till att man hjälper barnet att komma på rätt väg och att man är noga med att gå i dess spår.

Detta är steg i rätt riktning. Liberalerna yrkar bifall till utskottets förslag. Men det finns ett starkt tillkännagivande som visar att vi vill ta detta ännu längre i just teckenekonomins riktning, det vill säga att det ska vara lätt att göra rätt och svårt att göra fel.

En tydligare koppling mellan villkorlig frigiv-ning och deltagande i återfallsförebyggande åtgärder

Jag vill ta tillfället i akt att slå ett slag för lite perspektiv och för att vi ska se att hela vårt rättssystem behöver förändringar i den riktningen. Vi har, som vi har debatterat, abnorma straffrabatter i vårt straffsystem som gör att syftet motverkas. Det ges rabatt för många brott, och det är en väldigt låg progressivitet. Andra här vill ha mycket progressiva skatter, men samma personer är ofta emot att ha progressivitet vid återfall i brott. Då behövs längre tid med rehabilitering, hjälp och behandlingsprogram, som tagits upp av talare tidigare här i talarstolen. Detta behöver vi komma framåt med på andra håll.

Om vi tittar på kriminalvården, som är ämnet för debatten, fru talman, ser vi att vi ändå har gjort framsteg. Vi firar i dagarna rösträttens hundraårsdag, och när jag började i riksdagen var det så att man på Kriminalvårdens anstalter kunde ligga på sängen och röka. Man behövde inte delta i arbete eller behandling, utan man kunde ligga och röka. Det har vi ändrat på. Men det tog tid, för det var några som försvarade det också.

Vi tog bort regelverket som sa att man kunde ta in hur mycket pengar som helst utifrån för att kunna köpa det som man tyckte var nödvändigt. Nu är det mer fokus på att man måste arbeta för att få betalt, utbilda sig eller behandla sig. Vi tog bort kontanterna så att man inte kan spela så mycket och fortsätta med kriminell verksamhet inne på anstalterna. Vi har alltså gjort en resa. Nu tas steg som är bra, men det är viktigt att vi har tillkännagivandet, som regeringens företrädare och Vänsterpartiet tyvärr reserverar sig emot.

Det har dykt upp att frivården inte har så mycket att bidra med, men jag och Liberalerna tycker att den gör ett fantastiskt viktigt arbete, inte minst de biträdande övervakare som på olika sätt försöker hjälpa dessa ofta trasiga individer som har varit på anstalt och som, om de sköter sig, kan komma ut, vara inom frivården och fortsätta att anpassa sig för att komma in på en laglydig väg. Frivården, fru talman, är värd en egen stjärna på vår himmel, tycker jag.

Med detta sagt vill jag och Liberalerna som sagt yrka bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)