Första kontrollstationen för energiöverenskommelsen

Fru talman! Det är nu lite mer än tre år sedan energiöverenskommelsen slöts mellan fem av riksdagens partier. Sverigedemokraterna är ett av de partier som valde att stå utanför. Nu har vi kommit fram till den första kontrollstationen för densamma.

Överenskommelsen har givetvis av de inblandade parterna hyllats som saliggörande. De sa sig ha en produkt som skulle stå sig över mycket lång tid. Men som i många andra sammanhang visade det sig rätt snabbt att det åtminstone fanns minst två olika tolkningar av det dokument man hade kommit överens om. Enbart detta faktum borde vara ett rejält underbetyg. Man kunde inte ens vara överens om vad man faktiskt kom överens om, trots att det var skriftligt formulerat.

Detta accentuerar verkligen betydelsen av den kritik vi framfört, nämligen att de ingångna kompromisserna i energiöverenskommelsen är direkt destruktiva då man i utgångsläget står väldigt långt ifrån varandra. Viljan att få till en överenskommelse har trots det varit starkare, vilket har lett till att flera motsättningar har byggts in i överenskommelsen. Dessa äventyrar den övergripande målbilden för den svenska energipolitiken.

Vad har då hänt sedan man slöt den överenskommelse som skulle bli en vändpunkt för svensk energipolitik? Bland tidningsrubrikerna under den senaste tiden kan man läsa följande:

Dagens industri: "Investerare flyr Skåne på grund av elbristen"

Ny Teknik: "Effektbrist blir det svåraste"

Göteborgs-Posten: "Varning för kommande elbrist i Göteborg"

SVT Nyheter: "Brist på el hotar delar av Sverige"

VLT: "400 företag oroas över elbristen - vart fjärde kan tvingas säga upp anställda"

Dagens Nyheter: "Elbrist hotar Stockholm när befolkningen växer".

Första kontroll-stationen för energi-överenskommelsen

Detta är en utveckling som nu leder mot att vi har samma problem som råder i många andra utvecklingsländer. Det är fortsatt så att många politiker har uppenbart svårt att skilja på energi och effekt.

I den årliga kraftbalansrapport som Svenska kraftnät kom med i somras konstaterar man att effektbalansen fortsätter att försämras. Enligt prognosen för den kommande vintern kommer vi att ha ett underskott på närmare 1 000 megawatt för en normal vinter, vilket innebär att underskottet har mer än fördubblats på ett år. Vid årsskiftet planerar Vattenfall att stänga reaktorn Ringhals 2, och under det kommande året stängs även Ringhals 1. Man är tydlig med att detta ökar risken för effektbrist.

Fru talman! Det finns ingenting i den nuvarande överenskommelsen som verkar i en riktning för att motverka den utveckling vi nu ser med problem att klara elförsörjningen vintertid. Storstadsregionerna upplever en alltmer tilltagande elbrist som drivs av att överföringskapaciteten är otillräcklig, samtidigt som lokal elproduktion försvinner.

Denna utveckling är direkt skadlig för Sverige. Vi riskerar att bromsa eller helt hindra den samhällsutveckling som vi vill ha. Det handlar om att kunna elektrifiera transportsektorn för att minska vårt fossila beroende, att kunna framställa fossilfritt stål med hjälp av vätgas, att möjliggöra för bostadsbyggande och att möjliggöra för nya företag att etablera sig.

Därför är det från vårt håll sett högst angeläget att välkomna alla fossilfria energikällor. Det finns ett behov av att en ny parlamentarisk utredning tillsätts för att se över den långsiktiga energiförsörjningen. Tyvärr är vi i detta betänkande ensamma om denna uppfattning.

Ett av de förslag som vi lade fram i vår reservation i Energikommissionens slutbetänkande var att det borde införas ett mål om leveranssäkerhet. Bakgrunden är att ingen särskild myndighet är ansvarig för densamma i dag. I stället är ansvaret för leveranssäkerhet uppdelat på ett flertal olika roller och aktörer, något som givetvis skapar oklarheter och risker för ineffektivitet. Vi betraktar det som en svag politik. Man kan utgå från devisen att allas ansvar är ingens ansvar. Tyvärr visar sig detta vara väldigt rättvisande inom energipolitiken.

Glädjande nog har däremot inte det energipolitiska arbetet i riksdagen stått stilla. Detta förslag om ett mål för leveranssäkerheten kunde röstas igenom i riksdagen under det föregående riksmötet. I dag ligger det ett sådant tillkännagivande på regeringens bord.

Fru talman! En del av parterna i överenskommelsen har nu alltmer börjat inse att vi även i framtiden troligen kommer att behöva planerbar kraftproduktion genom exempelvis kärnkraft eller stärkt konkurrenskraft för kraftvärme. Kärnkraften har också varit en av vattendelarna för dem som tolkar energiöverenskommelsen. Vad kom man egentligen överens om beträffande kärnkraftens framtid i Sverige? Den ena sidan har uppenbarligen uppfattningen att man kommit överens om att fasa ut kärnkraften till fullo genom ett mål om 100 procent förnybart. Den andra sidan håller i sin tolkning fast vid att man i de efterföljande orden betonar att detta inte innebär något förbud mot kärnkraft. Även detta är ett bärande skäl till att Sverigedemokraterna inte kunde stå bakom den nuvarande energiöverenskommelsen, där man inte på ett tydligt sätt kan slå fast att det är fossilfrihet som vi vill uppnå och att kärnkraften ska ges en tydligare och mer given roll i det framtida energisystemet i Sverige.

Fru talman! Även här är det glädjande att riksdagen tagit initiativ bortom energiöverenskommelsen; man har röstat för att Sverige ska satsa mer långsiktigt på forskning och utveckling av kärnkraft och har även riktat ett sådant tillkännagivande till regeringen.

Med tanke på otydligheten kring ett av våra energipolitiska mål borde man däremot omedelbart göra en justering till att det ska handla om fossilfrihet. I detta betänkande är vi tyvärr återigen det enda parti som föreslår ett mål om 100 procent fossilfritt.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till den reservation som finns i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi behandlar näringsutskottets betänkande NU7. Jag yrkar avslag på motionen med hänvisning till riksdagens beslut 2018 om de energipolitiska målen och energipolitikens inriktning. Jag stöder utskottets förslag att riksdagen ska lägga regeringens skrivelse till handlingarna.

Vart fjärde år ska man genomföra en kontrollstation för att följa upp energiöverenskommelsen. Denna skrivelse är av begränsad omfattning, eftersom arbetet med kontrollstationer startade hösten 2018. Längst bak i skrivelsen finns en sammanfattning som redovisar statusen för ett antal av åtgärderna.

Jag kan konstatera att mycket är genomfört eller påbörjat. Det handlar exempelvis om avvecklingen av skatt på termisk effekt. Det handlar om sänkt fastighetsskatt, moderna miljökrav på vattenkraften och förlängning och utökning av elcertifikatssystemet. En genomförandegrupp ska kontinuerligt följa upp energiöverenskommelsen.

När det gäller målbilden, 100 procent förnybar elproduktion 2040, finns det positiva tecken. Exempelvis lyfter IEA fram Sverige som ett globalt ledande land i denna fråga. Den förnybara elproduktionen har ökat, och under de kommande åren förväntas utbyggnaden fortsätta att öka i snabb takt. Därefter är utbyggnaden mer osäker. Men mycket tyder på att det finns förutsättningar för att andelen förnybar elproduktion 2040 kan närma sig 100 procent.

Utvecklingen behöver naturligtvis följas. Vi måste också vara väldigt noga med hur förutsättningarna ser ut för elproduktion vid topplastsituationer. Energieffektiviseringsmålet - 50 procent effektivare energianvändning 2030 - är utmanande. Osäkerheterna är relativt stora och beror bland annat på bnp-utvecklingen. Även här behövs kontinuerlig uppföljning. Vid behov måste vi kunna vidta åtgärder i rätt tid.

Det pågår ett antal initiativ som kan förbättra situationen till 2030. Energisteget och genomförandet av EU-direktivet om energieffektivisering är sådana. Sveriges elmarknad fungerar väl. Bland annat har industrin konkurrenskraftiga priser, och överföringskapaciteten till grannländerna är hög i en europeisk jämförelse. Elproduktionen genererar även mycket låga utsläpp av växthusgaser.

Sverige har alltjämt ett elsystem med hög försörjningstrygghet, men det finns utmaningar, som tidigare nämndes. Elnäten på alla nivåer behöver användas effektivt och utvecklas i takt med den ökande elektrifieringen av samhället. Det är bra att regeringen avser att fortsätta att främja - och undanröja hinder för - efterfrågeflexibilitet samt ta vara på digitaliseringens möjligheter.

I Sverige har investeringarna i stamnäten ökat kraftigt. De kommande åren talar man om 3-5 miljarder per år. På regional och lokal nivå har många näringsidkare, elnätsföretag och kommuner utmaningar när det gäller kapacitetsbrist. På många håll i landet är taket för effektuttag nått, vilket riskerar att hindra nya investeringar och tillväxt. Svenska kraftnät och nätbolagen har ansvar för att utveckla och använda elnätet på ett effektivt sätt. Regeringen följer frågan noga och har gett Energimarknadsinspektionen i uppdrag att korta handläggningstiderna.

I ett europeiskt perspektiv har svensk industri låga elpriser. Det är viktigt att svensk industri även framöver har konkurrenskraftiga priser. Elpriserna för svenska hushåll är dock i ett europeiskt perspektiv något högre än snittet på grund av höga nätavgifter och skatter.

Nästa kontrollstation bör genomföras 2023. Uppföljningen av de energipolitiska målen och av elmarknadens utveckling bör utvecklas genom bättre samverkan mellan myndigheter för att skapa scenarier och indikatorer.

Fru talman! Avslutningsvis: Energiöverenskommelsen om 100 procent förnybar elproduktion gav den långsiktighet och trygghet som krävs vid stora investeringar. Svensk Vindenergi har sammanställt investeringsbeslut och aviserade projekt i vindkraft sedan energiöverenskommelsen slöts. Det handlar om totalt över 80 miljarder i vindkraft som redan är i drift eller beräknas tas i drift fram till slutet av 2021.

Förutom klimatnyttan och tidig måluppfyllelse bidrar vindkraften också med en hel del andra saker. Det handlar om fastighetsskatt, energiskatt på många miljarder, tusentals arbetstillfällen både i byggnationsskedet och när verken ska driftas, och produktionen genererar också låga elkostnader.

Detta bör man beakta när man gör överenskommelser över partigränserna. Denna trygghet har skapat en fantastisk möjlighet för oss att ställa om.

(Applåder)

Fru talman! I det anförande som ledamoten Engström höll lyfte han upp de energipolitiska mål som togs fram i energiöverenskommelsen. Det ena fokuserar på energieffektivisering. Det har utformats för att utgå från att man tittar på primärenergi. Det utgår inte från vilken energi som man använder.

Där var Sverigedemokraterna ensamma om att ha den invändningen att ett sådant mål, vilket givetvis är bra, borde fokusera på använd energi och inte på primärenergi. Nackdelen är att man även räknar in energisektorn. Det gäller till exempel fjärrvärme, kraftvärme och kärnkraft. Det blir en nackdel. Stänger man ned kärnkraft, fjärrvärme eller kraftvärme blir det en energieffektiviseringsåtgärd.

Här någonstans vill jag fråga ledamoten huruvida Socialdemokraterna betraktar det som en energieffektiviseringsåtgärd att stänga till exempel kärnkraft, fjärrvärme eller kraftvärme.

Fru talman! Tack, Mattias Bäckström Johansson, för frågan! Nej, är svaret på den.

Fru talman! Tack för ett väldigt tydligt svar. Egentligen tror jag inte att det finns några meningsskiljaktigheter. Men det är väldigt olyckligt när man plockar in energisektorn.

Det man borde utgå ifrån är att vi inte vill ha några förluster eller energi som inte används till något vettigt. Den största förlusten är kanske de motorer som finns i transportsektorn. Där skulle en elektrifiering leda till att vi kraftigt kan bidra till en betydligt högre energieffektivitet. Det blir olyckligt när man utformar målen och tar med delar som samtidigt behövs i klimatomställningen för att se till att vi har en robust och stabil elförsörjning.

Det andra målet som jag tänkte fråga om är kopplat till detta med 100 procent förnybart. I miljöarbetet i stort handlar det annars om fossilfrihet. Men inom energipolitiken har man lagt det till att det ska vara 100 procent förnybart. Vattendelaren är där egentligen kärnkraft. Någonstans blir frågan vad som är viktigast i slutändan. Är det att vi är fossilfria och har så låga utsläpp som möjligt, eller är det viktigaste att det är förnybart men att vi kan ha högre utsläpp?

Det finns enskilda förnybara energikällor som har högre utsläpp av koldioxid per kilowattimme än vad exempelvis kärnkraften har. Här är det åtminstone för Sverigedemokraterna angeläget att det är fossilfrihet vi ska sträva mot och att vi kan nå så låga utsläpp som möjligt. Men uppenbarligen har man från andra håll inga problem med att utsläppen kan bli högre bara att det är förnybart.

Frågan till ledamoten är: Borde det inte vara mer angeläget att fokusera på att minska utsläppen i sådana fall?

Fru talman! Tack återigen, Mattias. Jag ska försöka att svara lite längre. Jag inser själv att det tidigare svaret blev kort.

Jag uppfattar att ledamoten är mest intresserad av kärnkraft. Det handlar om att som politiker måla in sig i ett hörn om vad som händer om 20 år. Jag vet inte om det är speciellt klokt. Jag gillar formuleringen om att det inte är ett politiskt beslut som ska stänga kärnkraften. Det är precis väl avvägt.

Jag önskar att jag hade en spåkula. Man skulle kunna göra väldigt mycket då. Om inte annat skulle man kunna sia in i framtiden när det gäller energipolitiken. Både Mattias Bäckström Johansson och jag skulle nog gärna vilja kunna göra det, men det är ganska svårt.

100 procent förnybart och inget politiskt beslut att stänga kärnkraften. Det väl avvägt och en klok formulering. De som gjorde överenskommelsen lade ned ganska mycket tankemöda på den, och jag stöder den till 100 procent.

(Applåder)

Fru talman! Hushåll och företag i Sverige ska kunna räkna med en trygg elförsörjning. Det låter närmast banalt enkelt. I all sin enkelhet kan energipolitiken sammanfattas på just det sättet. Det ska vara en trygg elförsörjning.

Om vi backar bandet några år till runt 2015 fanns det där och då framför allt allvarliga hot mot kärnkraften i Sverige. Det var en kombination av väldigt låga elpriser, en hög kärnkraftsskatt och behov av stora investeringar för att möta nya krav på säkerhet som landade i att kärnkraften där och då var väldigt olönsam. Sverige stod inför ett läge där all kärnkraft inom loppet av en femårsperiod i praktiken hade behövt stängas ned. Det handlade om 40 procent av den svenska elproduktionen.

S och MP hade därutöver kort före förvärrat läget genom att ytterligare kraftigt höja kärnkraftsskatten. Det är ungefär detsamma som man nu har gjort med kraftvärmen i de mer akuta och lokala problemen. Jag nämner detta därför att läget för kärnkraften var startpunkt och mycket av huvudskäl till att det över huvud taget kom igång förhandlingar mellan politiska partier som sedan landade i en överenskommelse.

Det var en överenskommelse som handlade om att säkra kärnkraften där och då, värna och utveckla vattenkraften och ge en inriktning av villkoren för att investera i ny förnybar energi. Jag menar att det för oss och Moderaterna var rätt att ingå den överenskommelsen då, 2016. Hade det inte skett hade vi haft allvarliga problem i Sverige. Besluten har också bidragit till historiskt stora investeringar i framför allt ny förnybar energi.

Fru talman! Nu har det sedan dess gått ett tag. Verkligheten ser lite annorlunda ut nu än vad den gjorde då. Nu kretsar mycket av den energipolitiska debatten om en sådan sak som de allvarliga lokala elproblemen. Exempelvis kan flera företag i södra Sverige inte växa som de vill och önskar för att elsystemet helt enkelt inte räcker till.

Anmärkningsvärt nog har detta i det korta perspektivet förvärrats av att regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna har lagt fram förslag om skatter på lokal elproduktion som har gjort att just sådan elproduktion har stängt.

De lokala elproblemen fanns inte på det sättet 2016. Det är ett exempel på ett område där det nu krävs konkreta åtgärder. Vi har föreslagit att en del av beskattningen som finns på detta ska tas bort. Det kommer att krävas mer av flexibla kunder. Jag tror att regeringen kommer att tvingas ta fram ett krispaket för att lösa situationen i Stockholm och Skåne och att man däri framtvingar lokalt upphandlad effektreserv i till exempel Malmöområdet.

Jag tror dessutom att regeringen kommer att tvingas in i att diskutera hur man hanterar utlandsförbindelserna. I praktiken handlar det om att begränsa den svenska elexporten för att det lokala effektläget är sådant som det är. Jag utesluter inte att man behöver vidta sådana åtgärder, men det är anmärkningsvärt i en allvarlig situation.

Man inför först skatter av miljöskäl. Det stänger produktion och förvärrar det lokala effektläget. Situationen i slutändan kan bli att elnätskunderna får betala regeringens krispaket. Man stoppar exporten, och ur skorstenar i Tyskland och Polen sprutar det i slutändan ut koldioxid. Notera att det i den befintliga överenskommelsen inte finns någonting om just de lokala kapacitetsproblemen.

Ett annat område som diskuteras framåt är elmarknadsmodellen där vi som kunder i dag betalar per kilowattimme. Jag tror dock att de flesta är överens om att vi kommer att ha överskott på elenergi och att utmaningen handlar om effekt och systemtjänster. Då tycker vi att det är rimligt att väcka en diskussion om man på sikt kan ha en annan modell, en modell som premierar det som kommer att vara en brist, det vill säga effekt och systemtjänst.

Villkoren för elproduktion är ett annat område, långsiktiga energimål ytterligare ett. För Moderaterna är alltså läget att det var rätt att ingå överenskommelsen och uppgörelsen 2016. Sedan dess har det hänt saker. Den överenskommelse vi tecknade svarar inte mot det som egentligen alla experter pekar på i dagsläget, och därför vill vi se en uppdaterad energipolitik.

Därför har vi från Moderaterna, fru talman, först själva och sedan tillsammans med Kristdemokraterna både i sak och i form presenterat hur man kan bjuda in partier till förhandlingar. Vi har presenterat listor med vad vi menar ska vara ingångsvärden och innehåll i en uppdaterad energiöverenskommelse som tar vid där den befintliga, i praktiken nära nog fullt genomförd, finns.

Det finns nio punkter i en lista som vi har lämnat. Det handlar om målsättningar och den befintliga kärnkraften. Det handlar om forskning om kärnkraft och andra områden och en effektutredning som tittar på nätfrågan och stabilitet i hela energisystemet. Det handlar om ett antal EU-frågor och om synen på subventioner. Sist och slutligen handlar det också om en så viktig sak som kraftvärmens roll i det svenska el- och energisystemet.

Fru talman! Moderaterna är fortsatt beredda att ta ansvar i en uppdaterad energiöverenskommelse om innehållet är rimligt och riktigt. Men det förutsätter också att regeringen i närtid kan möta oss i förhandlingar där vi tar detta framåt. Hushåll och företag ska kunna räkna med en trygg el- och energiförsörjning, och vi vill fortsätta att vara med och ta ansvar för detta.

Fru talman! Den 10 juni 2016 slöts energiöverenskommelsen om den svenska energipolitiken mellan de ingående partierna. Nu har vi alltså kontrollstationen på bordet. Den grundläggande utgångspunkten var att bygga politiken på att förena tre grundpelare: försörjningstrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet. Detta är de grundläggande utgångspunkterna för energipolitiken.

En stor vinst till följd av överenskommelsen 2016 var slopandet av skatten på termisk effekt, den så kallade effektskatten. Den var skadlig för svensk kärnkraftsproduktion och avskaffades årsskiftet 2017/18. Skatten utgjorde 20 procent av produktionskostnaderna och innebar en press på kärnkraftens konkurrenskraft.

Energiöverenskommelsen har i dagsläget inte särskilt många reformer kvar, detta samtidigt som utmaningarna och problemen är stora. Effektutmaningen är stor, och den påverkas negativt inte minst om den planerbara produktionen försvinner. Sverige står inför en negativ kraftbalans redan i vinter. Under topplasttimmen en normalvinter kommer underskottet att uppgå till 1 000 megawatt och över 2 000 vid en tioårsvinter. Kraftbalansen kommer att fortsätta att försämras åren därpå.

Fru talman! Vi har en framtid som kräver stora mängder ren el och ökad effekt. En förutsättning för att klara av att möta klimatets behov och samhällets behov i övrigt är en omfattande elektrifiering och digitalisering. Vi talar om en ökad elanvändning från dagens 126 terawattimmar till uppemot 200 terawattimmar. Analyser och rapport efter rapport visar i samma riktning.

Då behövs alla rena energislag. Då behövs även stabilitet i produktionen, och det behövs leveranssäkra och väderoberoende kraftslag. Vår unika energimix har gett oss konkurrensfördelar. Dessa måste vårdas, och vi ska vara stolta över vår energimix.

Elsystemet är redan i dag i ett mer eller mindre akut läge i delar av vårt land. Bristsituationer riskerar längre fram att uppstå på fler platser. Vi ser hur företagsetableringar stoppas eller skjuts upp, detta framför allt i södra Sverige, vilket har sagts vid ett flertal tillfällen här i dag. Men reformer saknas.

Det är ingen hemlighet att vi kristdemokrater tillsammans med Moderaterna har lyft fram förslag för att möta dessa problem. Vi anser att det behövs en ny utredning med målet om en ny, uppdaterad överenskommelse eller en kommission som tryggar försörjningen framöver.

Det handlar om att se över effektsituationen, exempelvis hur marknaden kan justeras så att den också premierar leverans av effekt och nödvändiga systemtjänster som får systemet att fungera. Kärnkraft och andra planerbara energislag ersätts i dag inte för detta.

Det handlar om att säkra snabb utbyggnad av elnätet, bland annat genom kortare processer. Nätkoncessionsutredningen har gett ett förslag, men det finns skäl att titta vidare på hur det kan tas vidare för att ta hand om problemet när det gäller kortare processer.

Vi har även fört fram en färdplan för fjärde generationens kärnkraft och satsning på forskning också inom det kärntekniska området liksom att gemensamt med andra länder verka för standardiseringar av kärnkraftverk och kärnkraftskomponenter för att korta tider och sänka priser. Framför allt vill vi trycka på att livstidsförlängningar av kärnkraften ska komma på plats. Här har vi tidigare fört fram frågan kring Ringhals 1 och 2. Det påverkar södra Sverige, och man bör göra en snabbutredning för att få alla fakta på bordet och se över möjligheterna för fortsatt drift.

Med tanke på kapacitetsbristen i storstäderna och betydelsen av planerbar kraftproduktion måste även den lokala produktionen via kraftvärme ges konkurrenskraftiga villkor. Nu går den utvecklingen i motsatt riktning.

Som sagt, det finns inte särskilt många reformer kvar inom den befintliga överenskommelsen. Samtidigt ser vi att utmaningarna och problemen framöver är stora.

Fru talman! Centerpartiet har som enda parti varit med i samtliga energiöverenskommelser. Vi gör det för att vi vet att det är bra för Sverige med långsiktighet och för att vi är beredda att ansvar - ingå kompromisser när det behövs men också staka ut riktningen.

Energiöverenskommelsen 2016 var ett stycke svensk politisk historia. Den samlade 75 procent av riksdagen bakom en enad linje i energifrågan. Äntligen gavs det långsiktiga, stabila spelregler och förutsättningar för energibranschen som de hade pratat om så länge. De jublade, och det gör de fortfarande. De vill ha nuvarande energiöverenskommelse. Det säger man med enighet. Man tycker att det här ger de förutsättningar man vill ha, både om man önskar livstidsförlänga kärnkraft eller bygga ny sådan och också för att bygga ny, förnybar kraft. Varje år de senaste åren och de kommande byggs det ny vindkraft motsvarande en halv kärnkraftsreaktor - varje år!

Energiöverenskommelsen från 2016 bygger på det Alliansen gjorde 2009. Det är fritt fram att bygga ny kärnkraft för den som vill om man gör det på marknadsmässiga villkor. Samtidigt var det också ett slut på Barsebäckspolitiken, där man stänger saker med politiska knapptryckningar. Det har skapat ro och framtidstro.

Vindkraftens engagemang och växande styrka görs nu på marknadsmässiga villkor. Det är kanske första gången i svensk historia som man nu bygger ny energiproduktion rent marknadsmässigt. Vattenkraften fick statliga lån. När kärnkraften byggdes ut fick den olika typer av stöd. Man subventionerade exempelvis direktverkande el. Vind- och biokraften har historiskt sett fått elcertifikat. Det är ett system som man nu inte behöver, och då ska vi såklart stänga det per omgående.

Detta är en av de få sakerna som finns kvar på att-göra-listan tillsammans med att slopa anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft. Därefter - men först därefter - är det dags att ta sig an nya utmaningar. Jag delar synen hos till exempel moderater och kristdemokrater att det finns utmaningar att ta hand om.

Kapacitetsfrågan i städer och på Gotland är brådskande. Där hjälper varken ny kärnkraft eller ny vindkraft, om man inte ska bygga centralt i städerna. Det handlar snarare om effektiviseringar, flexibilitet och kortare ledtider i tillståndsprocesser för nätutbyggnad. Alla de frågorna är angelägna att driva vidare och fortsätta att förändra, förbättra och utveckla i överenskommelsen. Det står i utredningen att vi ska göra detta.

Om fler vill vara med, fru talman, är det välkommet. Om man vill teckna firma för 1.0 och jobba vidare för en 2.0 när det gäller energiöverenskommelsen är det välkommet, om vi kan få ännu större uppslutning i kammaren och stabilitet.

Jag skulle också vilja lyfta fram elnätsregleringen. Det är en otroligt osexig och komplicerad fråga, men den är också otroligt viktig. Vi talar egentligen bara om avkastningen för nätbolagen när vi i stället borde tala om hur vi ska få en reglering som gör att vi nyttjar nätet smartare, som gör att vi kan dämpa effekttopparna som leder till att vissa företag inte får tillgång till el och kan utvecklas. Vi fastnar i en diskussion som blickar tillbaka på gårdagens reglering i stället för att ta höjd och sikta framåt.

Den som på riktigt vill värna svensk konkurrenskraft och svensk industri, tillsammans med miljön och konsumenternas plånböcker, gör bäst i att sluta försöka peka ut vilken teknik som ska användas utan i stället fokusera på vilka problem som finns framför oss.

Vi har haft diskussionen om kärnkraft versus förnybart i 40 år. Det är dags att lämna den bakom oss - det har hela energibranschen gjort. Teknikutvecklingen visar på otroliga möjligheter och på hur många alternativa lösningar som finns som är bättre, mindre sårbara och miljömässigt hållbara. Att vi samtidigt kan fasa ut ryskt uran gör inte saken sämre.

Jag ser framför mig en förhandling - och jag hoppas den kommer - där vi kan lämna dessa saker åt sidan och faktiskt fokusera på de riktiga problemen. De finns här och nu.

Alla nuvarande diskussioner om att lämna energiöverenskommelser och att peka ut vissa energislag som särskilt önskvärda, oavsett om de löser problem eller inte, skapar osäkerhet. Den osäkerheten kostar i svensk konkurrenskraft och i högre elpriser som konsumenterna får betala. Notan för den politiska osäkerheten tänker inte jag ta på mitt samvete utan ska belasta de partier som skapar osäkerhet.

Lyssna i stället på energibranschen och försök inte fixa det som inte är trasigt.

(Applåder)

Fru talman! Vänsterpartiet står bakom utskottets förslag att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna och avslår den motion som väckts av Sverigedemokraterna.

Vänsterpartiet har valt att inte vara med i energiöverenskommelsen, och det finns flera anledningar till det. Bland annat saknade överenskommelsen ett slutdatum för kärnkraften, och den innebar en öppning för att bygga nya reaktorer. Överenskommelsen innebar också en slopad skatt på termisk effekt - vi har hört anledningar till det, där kan jag hålla med - och en sänkning av fastighetsskatten för vattenkraftverk. Den notan finansieras av elkonsumenterna genom en höjning av energiskatten.

I skrivelsen redogör regeringen för att det kan bli svårt att uppnå målet om 50 procent effektivare energianvändning till 2030 beroende bland annat på hur bnp utvecklas. Men enligt min uppfattning måste det till verkningsfulla åtgärder för att nå målet, till exempel att skapa ekonomiska incitament för framför allt industrin och bostadssektorn att investera i energieffektivisering.

Vänsterpartiet har i tidigare sammanhang framfört uppfattningen att det inte behöver vara upp till marknaden om kärnkraften ska utvecklas eller inte, utan kärnkraften bör avvecklas utifrån att den är en både dyr och riskfylld energikälla. Den är även en ändlig resurs.

När det gäller omställning till ett förnybart energisystem bör Sverige vara en föregångare på området. Jag anser till exempel att det måste till lösningar som gör det fullt möjligt att bygga ut den havsbaserade vindkraften samtidigt som Försvarsmakten ges rimliga förutsättningar för sin övningsverksamhet.

Jag vill att Sverige ska vara ett land som tar ansvar för kommande generationer, där fokus på investeringar i det svenska energisystemet bör ligga på förnybara naturresurser som sol, vind, vatten och skog. Det är för att klara miljö- och klimatomställningen. Förutom att satsa på olika förnybara energikällor måste det investeras i lösningar för energilagring och elnät, precis som många redan har varit inne på. De klarar att hantera den decentraliserade elproduktionen med större produktionssvängningar. Det gäller även regleringskapacitet, som kan drivas med hjälp av biogas och vätgas.

Jag måste säga till mina kollegor och andra som lyssnar att jag tycker att ni ska besöka Markbygden i Norrbotten. Jag var där i förrgår. Det är en av Europas största markbaserade vindkraftsparker. När den är färdigbyggd kommer den att leverera lika mycket som Luleälven. Vi talar om tio till tolv terawatt på årsbasis. Effekten från parken är så hög att den kan jämföras med en jämn produktion. Hör och häpna! Den bästa månaden på året, när vindkraftsparken levererar som mest, kan vara januari. Vi har många gånger hört att när energin behövs blåser det inte. Men det stämmer inte. De har visat att deras högsta produktion är under vintermånaderna - i januari. Det är därför att kall luft är tyngre än varm luft, och då blir det mest produktion.

Jag önskar att ni som är energipolitiska talespersoner ska besöka Markbygdens markbaserade vindkraftspark.

Fru talman! Vi står bakom utskottets förslag att lägga skrivelsen till handlingarna och avslå motionen, men vi har lämnat ett särskilt yttrande om varför vi inte står bakom energiöverenskommelsen.

Syftet med energiöverenskommelsen var att skapa ett förutsägbart ramverk som skulle underlätta nödvändiga investeringar för att klara klimatomställningen, men det sakliga innehållet i överenskommelsen blev ett annat.

Dagens energiöverenskommelse är byggd på tillväxthämmande politik. Sverige behöver i stället en energipolitik som utgår från att stärka svensk konkurrenskraft och att på riktigt ta itu med klimatutmaningarna. Sverige behöver en energipolitik vars överordnade mål är en klimatvänlig och stabil elproduktion med konkurrenskraftiga priser. Svaret på de utmaningarna är inte dagens energiöverenskommelse.

Även om förmodligen ingen har missat det, så vill jag just med anledning av detta påminna kammarens ledamöter och de som följer denna debatt om att Liberalerna inte stod bakom energiöverenskommelsen som slöts 2016 mellan regeringen - Socialdemokraterna och Miljöpartiet - och Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Vi står utanför överenskommelsen eftersom den i mångt och mycket bygger på dyra subventioner och brister när det gäller klimatnytta.

Vi ser redan i dag en effekt- och kapacitetsbrist i Sverige. Om vi ska lyckas att lösa klimatutmaningarna krävs det att vi elektrifierar mer, och om Sverige ska fortsätta att vara en stark industrination med expansion och nyetableringar krävs det helt enkelt mer energi. Det svenska samhället och framför allt svensk industri behöver långsiktighet och en tryggad leveranssäkerhet.

Det övergripande målet om att Sverige år 2040 ska ha 100 procent förnybar elproduktion utesluter kärnkraft, trots att den är fossilfri och en av våra viktigaste klimatneutrala energikällor och trots att den står för stabilitet, är planerbar och är en av de mest säkra energikällorna. Energiöverenskommelsen har därmed ökat den politiska osäkerheten i energisektorn i stället för att minska den. Vem vill nyinvestera eller för den delen återinvestera i något man inte vet har en framtid?

Utgångspunkten för svensk energipolitik bör i stället vara att alla energikällor behövs så länge de är fossilfria. Jag menar därför att det behövs nya ramar för den långsiktiga svenska energipolitiken där det centrala bör vara att elproduktionen är fossilfri och stabil och att utbyggnad ska drivas på av marknaden och ske när och där det behövs.

Svensk energipolitik behöver likvärdiga villkor där alla former av fossilfri elproduktion - sol, vind, vatten och kärnkraft - ska välkomnas och bedömas på lika villkor.

Jag blir lite förundrad över dagens debatt. Jag förstår inte riktigt. Är energiöverenskommelsen klar? Är den inte det? Vad tycker de olika partierna? Det verkar finnas ganska stor oenighet när det gäller var man är i processen och vad som ska hända härnäst. Vem tecknar firman, och vilka partier inom energiöverenskommelsen vill se en förnyad överenskommelse? Det är diskussionen vi måste fortsätta här i kammaren.

Liberalerna är beredda att sätta sig vid förhandlingsbordet för en energiöverenskommelse 2.0 om ambitionsnivån är att trygga svensk konkurrenskraft, se till att kärnkraften är en del i en långsiktig energimix och på riktigt ta itu med klimatutmaningarna. Vi kommer hur som helst att vara en konstruktiv kraft för att få fram en energipolitik som är bred och långsiktig. Men tiden är knapp, och behovet av el för klimatsmarta framtidslösningar ökar för varje dag.

Fru talman! Nu när vi diskuterar en första kontrollstation för energiöverenskommelsen kan vi faktiskt titta tillbaka på tre år av fullständig succé.

Väldigt mycket har gått åt rätt håll sedan överenskommelsen slöts. Det kanske viktigaste är att den har gett en långsiktighet, och denna långsiktighet har gett en investeringslust inom energisektorn i Sverige som vi inte sett maken till de senaste 30-40 åren.

Hela 80 miljarder kronor har investerats i ny vindkraft i Sverige. Det innebär att vindkraften nu har passerat milstolpen 20 terawattimmar. Man är uppe på 22. Det är ju otroligt. Utbyggnaden av vindkraft är nästan uppe på de nivåer vi hade när vi byggde ut kärnkraften som absolut mest, och vi ser att det kommer att fortsätta. De närmaste fyra åren ser vi att vindkraften kommer att fördubblas i Sverige och utgöra en väldigt stor del av den svenska elproduktionen.

Detta handlar i grund och botten om teknikutveckling. När politiken är med och ger långsiktiga styrmedel och goda förutsättningar för investeringar ser vi att tekniken följer efter. Vi ser mycket högre vindkraftverk, vi ser större vindkraftverk och vi ser att priserna som en följd av detta dyker. Nu byggs det vindkraft för 35 öre per kilowattimme. Det är tre gånger så billigt som det är att bygga kärnkraft. Utvecklingen är spektakulär och väldigt positiv för vårt land och för klimatet.

En ganska likartad utveckling ser vi inom solkraft, trots att det är från mycket lägre nivåer. Vi ser en exponentiell ökning av solenergi i Sverige. Det bygger delvis på långsiktighet, men det bygger utöver det ganska mycket på regeringens egen politik. Vi har tjugodubblat solcellsstödet och röjt undan en hel del administrativa hinder för investeringar i solenergi.

Nu tappade jag rösten. Så går det när man är fotbollssupporter.

Jag ska inte förlänga debatten i onödan. Vi är i stor utsträckning överens om det som nu är lagt på bordet. Jag ska bara säga någonting om framtiden för energiöverenskommelsen.

Det som kan vara värt att ta med sig är att investeringslusten och långsiktigheten i politiken nu hotas därför att M och KD vill riva upp överenskommelsen med rötterna. Som flera av oss varit inne på här tidigare ser vi alla att det finns utmaningar framöver. Det handlar om nätet, om den lokala kapaciteten, om systemet som sådant och om en hel del tekniska aspekter kopplade till lagring och frekvens och sådana saker. Vi är överens om att det finns utmaningar. Men det som M och KD hotar med är att helt enkelt riva upp grunderna för överenskommelsen. Det är det som får branschen att säga: Nej, snälla, låt oss ha kvar långsiktigheten så att vi kan fortsätta investera.

Låt oss ha kvar samsynen om de mest centrala delarna i överenskommelsen. Låt oss sätta oss ned och diskutera utmaningarna framöver, men låt oss inte riva upp hela överenskommelsen med rötterna. Den vägen kan vi inte se framför oss.

Med det yrkar jag avslag på motionen och bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)