Kommissionens arbetsprogram 2019

Herr talman! Det vi upplever nu, fram till den 29 mars nästa år, kommer förhoppningsvis att gå till historien som peak EU. I och med Storbritanniens utträde kommer unionen aldrig att stå sig ekonomiskt lika stark, den kommer aldrig att ha samma diplomatiska tyngd och den inre marknaden kommer aldrig att ha samma attraktionskraft för företag, investeringar och högkvalificerade arbetstagare.

Skälen till att det brittiska folket fattade det modiga beslutet att lämna unionen är lika många som välgrundade, och de ställer det dokument vi debatterar i dag i en synnerligen dålig dager. Kommissionens arbetsprogram innehåller nämligen inte en enda bokstav om att åtgärda alla de synnerligen allvarliga brister som unionen dras med och som har lett till Storbritanniens utträde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

Det är nämligen så att bakom den chimär av demokrati, frihet och värderingar som unionens företrädare gärna skyltar med finns en verklighet, och verkligheten är att både unionens förvaltning och flera av dess medlemsstater lider av mycket allvarliga problem med korruption, ett stort demokratiskt underskott och en blind tro på framtida expansion.

I Europeiska unionen är nämligen allt från yrkeslicenser och medborgarskap till upphandlingskontrakt, lagstiftning och till och med människor till salu till högstbjudande. Låt mig illustrera detta med ett par korta exempel.

Rumänien får varje år enorma mängder stöd ur EU:s så kallade strukturfonder. Bara under den senast rapporterade femårsperioden upptäcktes inte mindre än 5 700 fall av bedrägerier och andra avvikelser och oegentligheter mot dessa fonder enbart i detta land. Men eftersom Rumäniens rättsväsen fungerar milt sagt otillfredsställande väcktes åtal endast i en handfull fall.

Den låga ambitionsnivån i antikorruptionsarbetet har sannolikt något att göra med det faktum att Rumänien leds av ett socialdemokratiskt parti vars ledare, Liviu Dragnea, personligen är misstänkt för att förskingrat ett par hundra miljoner kronor ur dessa strukturfonder.

Han har också pekats ut som ledaren för ett brottssyndikat av Rumäniens egen antikorruptionspolis. Detta försatte naturligtvis den rumänska regeringen i en något prekär situation, vilket man löste genom att sparka chefen för antikorruptionspolisen.

Som om detta inte vore nog hjälper unionen dessutom Dragnea att tysta sina kritiker. Rumäniens datainspektion hotar nämligen grävande journalister med hundratals miljoner kronor i böter om de skriver om hans fall - detta i enlighet med EU:s dataskyddsförordning.

Dryga böter är dock kanske det som oroar journalister som gräver i den europeiska korruptionen allra minst. Journalisten Ján Kuciak undersökte banden mellan Slovakiens socialdemokratiska regering och organiserad brottslighet. Han hittades tidigare i år i sitt hem tillsammans med sin sambo, båda skjutna till döds.

Journalisten Daphne Caruana Galizia grävde i den omfattande maltesiska korruptionen och framför allt den socialdemokratiska regeringens storskaliga handel med europeiska medborgarskap. Hon sprängdes till döds av en bilbomb tidigare i år.

Den bulgariska programledaren Viktoria Marinova gav utrymme åt två journalister som grävde om förskingringar och bedrägerier inom EU:s strukturfonder. Kort efter hittades hon våldtagen och brutalt mördad i en park i Bukarest.

Denna lista skulle kunna göras längre, men jag tror att jag har fått fram min poäng.

Herr talman! Problemet är så omfattande att EU:s egen antikorruptionsmyndighet under 2017 upptäckte bedrägerier och krävde tillbaka pengar till ett värde som överstiger hela det svenska nettobidraget till unionen.

Att tvinga redan hårt tyngda svenska skattebetalare att finansiera den här cirkusen och att låta dessa länders regeringar stifta svensk lag är synnerligen olämpligt. Men inget av detta är tyvärr av minsta intresse för kommissionen.

Herr talman! Den europeiska förvaltningstraditionen har också en mer direkt inverkan på Sverige. Nyligen rapporterade Sveriges Television att ett stort antal personer med köpta examensbevis arbetar inom den svenska sjukvården. Bara under 2016 utfärdade den svenska socialstyrelsen ungefär 200 yrkeslicenser till sjuksköterskor och läkare som på papperet studerat i till exempel Rumänien. Att examensbevis är till salu i flera medlemsstater är ingen nyhet utan har varit känt under en längre tid, och det är naturligtvis fullständigt livsfarligt för europeiska patienter. Men återigen är det inte av något som helst intresse för kommissionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

Herr talman! Även om ambitionen att göra unionen bättre och få den europeiska förvaltningen att fungera bättre lyser med sin frånvaro har ambitionen att göra unionen större aldrig varit så levande. Serbien, Kosovo, Albanien, Montenegro och Makedonien är kandidatländer redan i dag, och Bosnien, med dess mycket exotiska konstitutionella modell som helt och hållet bygger på etnonationalism, kan komma att bli kandidatland redan nästa år. Samtidigt står Armenien, Georgien, Moldavien och Ukraina i EU:s så kallade väntrum.

Sammanlagt handlar det här om 10 länder vilkas 70 miljoner invånare ska in på den gemensamma arbetsmarknaden, och där riskerar man att tvingas konkurrera med låga löner och dåliga villkor.

Det handlar om ytterligare tio länder som dras med utbredd fattigdom med allt vad det innebär av stöldligor, tiggeri och människohandel.

Det innebär ytterligare tio länder med stora problem med organiserad brottslighet, vilkas narkotika- och vapensmugglare står i startgroparna för att resa fritt över de gränser som snart inte finns. Det gäller ytterligare tio länder vilkas regeringar kommer att arbeta ihärdigt för att förstora och utnyttja den redan kraftigt överdimensionerade EU-budgeten.

Herr talman! De problem som skapades genom den östeuropeiska utvidgningen är troligtvis små jämfört med vad som väntar när Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid gränsar direkt mot länder som Azerbajdzjan eller Iran. Inget av detta verkar dock avskräcka kommissionen det allra minsta. Arbetsprogrammet stadgar att unionen ska bli större, kosta vad det kosta vill.

Mot den här dystra bilden kan man naturligtvis invända att länder som Ukraina är långt ifrån att uppfylla EU:s anslutningskrav, de så kallade Köpenhamnskriterierna, och det är sant. På papperet är Ukraina långt ifrån att uppfylla Köpenhamnskriterierna, det stämmer. Men det är Grekland också, och det landet har varit medlemmar i snart 40 år. Att se mellan fingrarna på systematiska brister hos potentiella kandidatländer är tyvärr regel snarare än undantag i dessa sammanhang.

Jag vill också naturligtvis understryka att Sverigedemokraterna inte vill dessa länder något illa. Vi vill såklart ha vänliga och nära relationer med dem. Men att ingå i en politisk union är någonting helt annat. Det kommer inte att bli aktuellt från vår sida.

Herr talman! Mot bakgrund av hur illa den europeiska förvaltningen på sina håll fungerar har jag på sätt och vis förståelse för att EU:s trojka, rådet, parlamentet och kommissionen, inte precis är generösa med insyn i lagstiftningsprocessen. Om jag satt i en församling som kommissionen, vilken en gång har ertappats med att begära miljardmutor i utbyte mot lagstiftning, skulle jag kanske göra samma sak.

Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har användandet av så kallade trilogmöten - alltså inofficiella, hemliga lagberedningar mellan kommissionen, rådet och parlamentet - ökat mycket kraftigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

I de fall partnerna inte kan komma överens finns i och för sig ett officiellt förlikningsförfarande som också är stadgat i lag, men eftersom förlikningsförfarandet kräver ett större mått av öppenhet väljer man i stället hemliga kommittéer och hemliga lagberedningar.

Anledningen till detta är mycket enkel. Europeiska unionens arbetsmodell bygger på att väljarna ska ha svårt att utkräva ansvar, vilket är omöjligt när vem som sagt vad i lagstiftningsberedningen är belagt med sekretess. Den grupp som däremot har allt att vinna på de hemliga lagberedningarna är de drygt 80 000 lobbyister som verkar i Bryssel - detta eftersom det är betydligt lättare att påverka politiker som vet att väljarna inte kommer att få insyn i beslutsgången.

Att komma till rätta med detta så kallade demokratiska underskott borde vara av högsta prioritet för varje demokratiskt sinnad person, dock inte för kommissionen.

I stället talas det i arbetsprogrammet om nya rättsakter för att detaljstyra europeiska företag, tvingande gemensamma skattebaser, ytterligare begräsningar av yttrandefriheten, en ny arbetsmarknadsmyndighet, ökad överstatlighet i utrikespolitiken med mera.

Resultatet av allt detta är som konstaterat att Storbritannien valde att lämna EU, och fler länder är säkerligen på väg. Jag hoppas att Sverige är ett av dessa länder. Som det fungerar i dag är EU bevisligen inte en stabil plattform för samarbete i Europa. Vi ser det därför som vår uppgift att rädda de delar av det europeiska samarbetet som fungerar, exempelvis den inre marknaden, genom att avveckla de delar av samarbetet som inte fungerar.

Sverigedemokraterna erbjuder därför en vision om ett långsiktigt hållbart, rättvist och mellanstatligt samarbete. Vi vill se en europeisk klubb utan enorma avgifter, utan villkor för frihandel, utan tvingande gemensamt asylsystem och definitivt utan en gemensam armé.

De första stegen mot ett sånt samarbete är vad som borde finnas i kommissionens arbetsprogram, om man hade haft vett att förstå sitt eget bästa.

Med detta vill jag yrka bifall till vår motivreservation.

(Applåder)

Herr talman! EU står vid ett vägskäl. Antingen ser man till att klara av de utmaningar som man står inför genom att lyssna på medborgarna, eller också viker man undan för de allt fler högerextrema regeringarna i EU som nu går åt fel håll och där det demokratiska utrymmet krymper. Det finns tydliga demokratikriterier för att bli medlem i EU, men under den senaste tiden har det blivit alltmer klart och tydligt att bara för att ett land har blivit en demokrati betyder det inte att landet alltid står upp för demokratiska rättigheter och värderingar.

Europa har aldrig varit så rikt och samtidigt så ojämlikt. Ojämlikheten mellan dem som har och dem som inte har breder ut sig såväl inom länder som mellan länder i Europa. EU:s svar på finanskrisen var ännu mer av den högerpolitik som skapade krisen. Banker räddades medan kostnaderna fick bäras av oss andra. Den växande ojämlikheten har skapat en grogrund för de nationalister och rasister som nu vill inskränka demokratin och som med högerns hjälp tar makten i Europa genom en retorik och en politik som sparkar nedåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

Samtidigt ser vi en utveckling inom EU som drar ifrån många av medborgarnas värderingar. Fler och fler EU-ledare ropar i högan sky om EU-armé, beskattningsrätt och mer federalism. Detta är en utveckling av EU som inte många av svenskarna delar och inte heller många av partierna i Sveriges riksdag. Ändå kör EU-eliten på med oförtruten kraft i en alltmer federalistisk riktning.

Ett sådant område är utrikespolitiken. Tanken med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är att EU:s röst i omvärlden ska bli starkare. Tyvärr ser vi att Europas röst många gånger har blivit svagare när länder inte vågar gå före och visa vägen. I utrikespolitiken måste man ibland vara modig och kalla en spade just för en spade. När man inte gör det vinner de som krymper demokratin och kränker mänskliga rättigheter alltmer makt.

Ett nyligt exempel är att EU inte klarade av att införa nya sanktioner mot Ryssland med anledningen av utvecklingen i östra Ukraina.

Vänsterpartiet motsätter sig en generell utveckling mot en ökad samordning av utrikespolitiken inom EU. Vi värnar Sveriges möjligheter att föra en självständig utrikespolitik och Sveriges möjligheter att självt avgöra när och med vilka andra länder vi vill samarbeta när det kommer till att möta våra stora internationella utmaningar. Vänsterpartiet anser att det är viktigt med effektiva beslutsprocesser men att det inte får ske på bekostnad av medlemsstaternas inflytande.

Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 2.

Fler naturkatastrofer, torka och värmeböljor är att vänta. Klimatförändringarnas konsekvenser hotar både människor, djur och samhällen. Det behövs omfattande samhällsförändringar för att mildra konsekvenserna, och det är bråttom. Det finns en stark folkrörelse för en omställning till ett långsiktigt hållbart samhälle, men motståndarna, som tjänar pengar på dagens system, är mäktiga. Vänsterpartiet kan inte acceptera att fossilindustrin och dess lobbyister får avgöra vår framtid. Deras makt i EU måste brytas.

Det krävs ett mer ambitiöst samarbete i Europa för att komma till rätta med klimatförändringarna. Vänsterpartiet vill använda EU till att sätta betydligt högre klimatambitioner för utsläppsnivåer, energieffektivisering och krav på förnybar energi. Genom att ha högre klimatambitioner kan Sverige inspirera andra länder att leva upp till Parisavtalet och gå före inom klimatpolitiken.

Sedan hösten 2015, då antalet asylsökande i EU ökade kraftigt, har migrationspolitiken i EU och dess medlemsstater förändrats i en mycket restriktiv riktning. Kommissionen har börjat driva en politik som går ut på att hindra migranter och flyktingar från att komma till Europa. Denna politik har framför allt byggt på ett stöd till den libyska kustbevakningen och avtal med afrikanska stater där bistånd, handel och investeringar villkoras med insatser för att stoppa människor på flykt. Det är en politik som bryter mot överenskomna principer om hur bistånd ska användas, som går emot andemeningen i asylrätten och som har resulterat i grova kränkningar av migranters mänskliga rättigheter. Politiken försämrar även möjligheterna att åstadkomma en hållbar utveckling i dessa länder och leder till ökad instabilitet. Vänsterpartiet är mycket kritiskt till den politik som kommissionen har bedrivit på detta område med EU:s medlemsstaters godkännande. Därför vill jag att kammaren noterar vårt särskilda yttrande nr 2.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

Herr talman! Vi ser en oroande utveckling i Europa där demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter ifrågasätts. Sexism, rasism och homofobi utgör kärnan i de högernationalistiska rörelser som finns i Europa.

Vänsterpartiet driver feminismen framåt i EU. Vi kräver ekonomisk rättvisa för kvinnor. Vi försvarar rätten till lagliga och säkra aborter, rätten till kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa samt hbtq-rättigheter. Vi bekämpar alla former av könsbaserat våld. Vi står upp mot alla de högerkonservativa krafter som vill förminska våra liv. EU behöver fler feminister.

Det behövs också trygga anställningar med sjysta arbetsvillkor. Det är grunden för ett tryggt samhälle där vi människor kan försörja våra familjer och planera våra liv. Oavsett om vi är svenskar, polacker eller fransoser behöver vi alla ett arbete med skälig lön och trygga arbetsvillkor. I dag ser det inte ut så.

EU:s arbetsmarknadspolitik sätter företagens behov över arbetstagarnas rättigheter på arbetsmarknaden. Arbetstagare ställs mot varandra med den uppenbara risken att arbetares rättigheter pressas nedåt. Seriösa företag med goda anställningsvillkor kan konkurreras ut av företag som dumpar sociala villkor för att pressa priser. Ofta utnyttjas utländsk arbetskraft hänsynslöst. På detta sätt hotas jobb och arbetsvillkor.

Ofta får den utländska arbetskraften skulden för de dumpade villkoren, och rasismen sprider sig på våra arbetsplatser. Lösningen är att garantera att arbetskraft från alla länder, även de som tillfälligt arbetar här, har villkor och löner som är minst lika bra som inhemska arbetare.

Vänsterpartiet vill att EU skriver in i fördragen att sjysta arbetsvillkor och sociala rättigheter värderas minst lika högt som den fria rörligheten för tjänster och kapital, ett så kallat socialt protokoll. Ett socialt protokoll gör att respekt för kollektivavtal och lagar som skyddar arbetstagare blir ett villkor för arbetskraftens rörlighet, något som vore bra för jämlikheten i Europa.

EU har använts som ett instrument för att sprida idén om att politik bör styras av experter och byråkrater, som inte ska kunna påverkas av folkliga opinioner. Vänsterpartiet vill demokratisera EU genom att ge mindre makt till EU:s byråkrater, kommissionärer och domare och mer makt till oss i de nationella parlamenten. Vi vill begränsa lobbyisternas närvaro i EU. I ett folkstyrt Europa ska inte EU:s regler kunna påtvinga länder högerpolitik med nedskärningar i välfärden.

Sverige ska ha en självständig ekonomisk politik, och de länder som vill lämna euron ska kunna göra det. Det är vi medborgare, genom våra folkvalda, som ska styra politiken, inte EU-byråkrater.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

EU har flyttat fram positionerna de senaste åren när det gäller till exempel handel, utrikespolitik, säkerhetspolitik och klimat samt EU som global aktör. I ljuset av brexitprocessen finns numera en starkare sammanhållning mellan EU-27-länderna, och det bådar gott inför framtiden efter brexitprocessen. Kommissionens arbetsprogram ger också en tydlig indikation att framtiden är EU:s, men det är ändå tid att göra klart och avsluta pågående processer för att gripa an framtidens utvecklingsmöjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

Fru talman! Jag ska beröra några av dessa områden. Parisavtalet 2015 är ett historiskt åtagande, i praktiken för världens alla länder. När USA lämnade avtalet försvann en viktig aktör med stort ansvar för pågående och historiska växthusgasutsläpp. EU ska givetvis inte ta ansvar för USA:s agerande. Men i tider av extrema väderförhållanden, delvis grundade i människors eller staters slarviga och slentrianmässiga attityder visavi klimathotet, har EU ändå ett både moraliskt och ekonomiskt ansvar att visa vägen, precis som inför och under Parisavtalets tillkomst.

De utvecklade länderna lovade 100 miljarder kronor till utvecklingsländerna för att främja klimatsmarta lösningar inom energi och övergång till fossilbränslefria alternativ. Satsningarna är dock långt ifrån genomförda, och givetvis blir det ett avbräck när ett av världens mest koldioxidutsläppande länder som USA drar sig ur avtalet.

Ett flertal andra mer progressiva nationer har emellertid visat ansvar, så det finns fortfarande ett visst hopp om att komma vidare. EU både kan och måste agera som det lär. Vi måste ned till 1,5-gradersmålet, och det redan i går.

Fru talman! Vi hoppas givetvis att konferensen i den polska staden Katowice, en av världens mest koleldade städer, ger positiva ringar på vattnet eller fossilbränslefri tändvätska i klimatdebatten. EU:s interna klimatdebatt måste också förstärkas och utvecklas.

Det finns fortfarande för många länder i EU som inte tar sitt klimatansvar fullt ut, inte minst avseende uppvärmning av hushåll och drift av industri men också avseende transportsektorn. Här skulle exempelvis Norden kunna vara ett föredöme och ett gott pedagogiskt exempel på att grannländer kan samverka för att minska klimatutsläppen. EU har också indikerat att man gärna tittar på nordisk samverkan och forskning.

Fru talman! EU har en stor påverkan på världshandeln. EU är fortfarande världens största ekonomi. Det innebär att det finns stora möjligheter för EU i gemenskap att främja och skynda på ett nytt handelsklimat i världen som bygger på rättvisa, frihandel och hållbarhet.

CETA-avtalet är ett viktigt steg, men också övriga handelsavtal bör bygga på transparens och möjliggörande för utvecklingsländer att föra handel med EU utan att länderna riskerar utnyttjas och exploateras. Många av EU-länderna har tidigare varit stora kolonisatörer, och dessa historiska försyndelser förpliktar till än större åtaganden i nämnd riktning.

Frihandel är nödvändigt för globaliseringen, men det innebär också att villkoren bygger på ömsesidig respekt för respektive partner. I det här sammanhanget är det extra välkommet att EU och Afrika bildat en allians för hållbara investeringar och arbetstillfällen. EU:s grannskapspolitik är naturligtvis även viktig i detta avseende.

Fru talman! Det är bra att kommissionen tittar på möjligheter att göra beslutsprocessen i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken mer effektiv. Givetvis bör även själva modellerna för beslutsfattande inkluderas i dessa analyser. Det handlar om enhällighet och kvalificerad majoritet. Men det är fortfarande för tidigt att dra några slutsatser, och det är högst rimligt att EU-kommissionen även tar med andra faktorer i en sådan analysprocess.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

EU:s grannskapspolitik måste fortsätta att utvecklas. Visst har Juncker sagt att det behövs en paus. Men tajmningen är sådan med brexits inverkan och även vissa framgångar i bland annat Makedonien och delvis Serbien att samtalen och stängningarna av de olika kapitlen måste fortgå.

Det är givetvis inget självändamål att EU ska ha fler medlemsländer. Detta måste bygga på en ömsesidighet och respekt inför bland annat Köpenhamnskriterierna inklusive alla övriga kriterier som ska grunda association eller medlemskap. Vi ser dock faktiskt att många av de forna östländerna och Balkan som blivit medlemmar har upplevt välståndsökningar parat med att EU blivit en starkare aktör på den europeiska kontinenten, inte militärt men ekonomiskt och hållbart.

Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord EU som en sammankopplad digital inre marknad. Möjligheterna är enorma för forskning, utbyggnad av mobilnät och fler digitala tjänster som underlättar företagande och ger privatpersoner fler möjligheter till smarta tjänster. Det kommer också att underlätta logistiken över gränserna samtidigt som det finns fler möjligheter att motverka fusk och brottslighet.

En sammankopplad digital inre marknad förutsätter också en respekt för integritet och ägandeskap eller åtkomst av digitalt material. Tydliga spelregler samt rättigheter och skyldigheter för leverantörer av digitala tjänster eftersträvas och kommer att kunna skapas tack vare en mer integrerad och sammankopplad inre marknad i EU.

(Applåder)

Fru talman! Bästa ledamöter! EU-samarbetet står inför ett händelserikt år. Den 30 mars väntas Storbritannien lämna EU. I slutet av maj hålls valet till Europaparlamentet. Under året väntas byte på ett antal ledarpositioner inom unionen. Under våren ska det också hållas diskussioner om EU:s framtida utveckling.

Framtidsfrågorna förutsätter ett EU-samarbete som fungerar i de gränsöverskridande utmaningar som möter dagens Europa. Här behöver samarbetet fortsätta att utvecklas och förbättras för att behålla sin legitimitet.

I sitt årliga arbetsprogram anger kommissionen de politiska prioriteringarna för det kommande året. I och med att det är val till Europaparlamentet i maj och att det här är sista året under den nuvarande kommissionens mandatperiod innehåller arbetsprogrammet denna gång färre nya initiativ. Därför är det fullt logiskt och även bra att kommissionen i sitt sista arbetsprogram lägger fokus på att fullfölja sina åtaganden för mandatperioden, något som många regeringar skulle kunna dra lärdom av.

Det finns ett mervärde i att samarbeta på EU-nivå inom de områden där det sker och visa att EU gör skillnad i sakfrågor som är viktiga för medborgarna.

Fru talman! När det gäller sorgebarnet brexit är det mycket angeläget med ett ordnat utträde som skapar rättslig klarhet och förutsägbarhet. Den överenskommelse om ett utträdesavtal som man kom fram till vid Europeiska rådet för någon vecka sedan är ett steg i rätt riktning. Men det brittiska parlamentet och Europaparlamentet behöver godkänna avtalet innan det kan träda i kraft. Detta är det stora osäkerhetsmomentet, och det kvarstår. EU måste eftersträva så nära relationer som möjligt med Storbritannien i framtiden. EU:s fortsatta angreppssätt ska utgå från de principer som Europeiska rådet har lagt fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

I dag diskuterar vi kommissionens arbetsprogram, som har omfattat en redogörelse för det övergripande arbetsprogrammet, ekonomiska och finansiella frågor, ökad användning av kvalificerad majoritet, genomförandet av Parisavtalet och EU som global aktör, men också demokrati, grundläggande rättigheter och rättsstatens principer. Såväl utanför EU som inom EU och dess medlemsländer är demokratin satt på prövning. Det finns länder som går i fel riktning, och vi vill inte se detta sprida sig. Det finns fascistiska tendenser i Europa, och det är bara att hoppas att valet till Europaparlamentet i maj kommer att ge dessa domedagsprofetior en välbehövlig knäpp på näsan.

Fru talman! Jag skulle snarare vilja rikta in mig på att diskutera EU:s framtid. Vad skulle vi kunna skriva på en önskelista för den kommande kommissionens arbetsprogram?

Den nuvarande kommissionens tio övergripande prioriteringar innehåller bedömningar av vad kommissionen anser behöver göras för att nå ytterligare framsteg inom respektive områden. Av dessa tio områden finns det fyra som är väl värda att bygga vidare på. Det behövs en ny satsning på sysselsättning, tillväxt och investeringar. Det är nödvändigt för att vi ska ha råd att göra det vi vill tillsammans. Vi behöver också en sammankopplad digital inre marknad. Det behövs en balanserad och framåtsträvande handelspolitik som styr globaliseringen och inte blir en släpvagn till globaliseringen. Vi behöver också ha EU som en starkare global aktör.

När jag har sagt detta inser jag att det som Ludvig Aspling sa i sitt anförande var det precis motsatta. Men det här är viktiga punkter för en kommande kommission. God ekonomisk tillväxt ger redskap och möjligheter att åstadkomma förändring för det vi vill utveckla.

Vad finns det då för globala utmaningar som en växande befolkning i en värld där man lever allt längre står inför? Jag tror att det är sex utmaningar.

Den första handlar om området mat och livsmedelsförsörjning. Vi kommer att behöva en effektivare produktion till allt fler och en produktion som åstadkoms på en mindre yta. I detta sammanhang måste vi någon gång våga lyfta på locket och riva plåstret - det envisa motståndet mot GMO lägger en förlamande hand över det som kommer att vara framtida utmaningar.

Det andra området är hälsa. Bristsjukdomar och epidemier har ersatts av livsstilssjukdomar. Livsstilssjukdomar kommer att vara lättare att åtgärda än epidemier, eftersom det handlar om vår egen vilja. Men det måste också finnas möjligheter och förutsättningar för oss att ändra livsstilar och förhindra den här typen av efterverkningar.

Det tredje området är kommunikation. I en värld som ständigt är uppkopplad kommer det fortsatt att finnas behov av att flytta på sig rent fysiskt. Tillgänglighet och snabbhet är nyckelfaktorer. Platsens betydelse har minskat till förmån för ständig närvaro. Det här kommer att vara en av de viktiga uppgifter som EU står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

Det fjärde området är energi. Allt den moderna människan gör kräver och genererar energi. Energi måste vara tillgänglig, effektiv, ren och säker.

Då knyter vi an till det femte området, nämligen säkerhet. Allt vad vi gör, inklusive den tekniska utvecklingen, innebär prövningar när det gäller hur vi kan förhålla oss till varandra. Säkerhetsaspekten kommer alltid att vara viktig för vår framtid.

Men det absolut viktigaste är kunskap. Det är den viktigaste konkurrensfaktorn för att kunna göra våra ambitioner till verklighet. Kunskap och utbildning är ingredienserna för utveckling, tillväxt och därigenom fattigdomsbekämpning. Här behöver EU ta taktpinnen - för vår egen men också för världens skull.

Vi behöver också förbereda oss för nästa livsstilsrevolution. Den heter AI, artificiell intelligens. AI har i dag potential att förändra mer än internet baserat på redan befintlig teknik. Framtidens tillväxt bygger på att fånga upp den utvecklingen. Digitalisering och AI kommer att vara en helt nödvändig utveckling för Sverige, EU och världen för att vi ska klara av våra välfärdsåtaganden. Forskning för etiskt säker AI behöver startas redan nu. Det är en möjlighet och en nödvändighet. Detta måste nästa kommission ta fasta på.

Fru talman! EU har samlat en ökad vikt och ökade möjligheter att arbeta för fred, demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens betydelse, hållbar utveckling, säkerhet och stabilitet. Alla länder inom unionen har ansvar för att själva preparera sig inför de framtida möjligheterna, men också ansvar för att gemensamt bidra till Europeiska unionens samlade styrka. EU är inte starkare än dess svagaste länkar. Därför bör EU verka för att i sin egen utveckling bidra till att stärka sina enskilda medlemsstater.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget att riksdagen lägger utlåtandet om kommissionens arbetsprogram till handlingarna.

Fru talman! När vi i dag debatterar EU-kommissionens arbetsprogram för 2019 sker det i en situation där Europasamarbetet är viktigare än på mycket länge. Arbetsprogrammet behandlar de politiska prioriteringarna för det kommande året, som präglas av att mandatperioden går mot sitt slut men också av att vi har val till Europaparlamentet som ska hållas i maj. Kommissionen lägger i sitt arbetsprogram fokus på att göra klart sitt arbete och avsluta pågående förhandlingar. Det gäller inte minst i fråga om Storbritanniens utträde ur unionen.

Från Kristdemokraternas sida delar vi den uppfattning som utskottets majoritet ger uttryck för när det gäller brexit. Vi understryker vikten av att utträdet sker på ett sätt som ger rättslig tydlighet och förutsägbarhet. Vi betonar att EU ska ha goda relationer till Storbritannien och nära samarbete även i framtiden.

Fru talman! Få europeiska ledare har under efterkrigstiden lyft fram nödvändigheten av goda relationer som den tyske kristdemokraten Konrad Adenauer. Efter att själv på nära håll ha sett nazismens ohyggliga fasor var hans politiska övertygelse mycket tydlig. Utan samarbete och utan försoning mellan länder förblir Europa en världsdel av konflikter och krig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

I april 1953 höll Konrad Adenauer ett anförande i New York. I talet bemötte han kritik som gick ut på att den då nybildade kol- och stålgemenskapen i praktiken skapade ett litet och begränsat Europa. Adenauer sa så här: Ett antal europeiska länder är under sovjetisk ockupation. De har inte makten att själva välja medlemskap. Men självklart ser vi på dessa länder som kommande medlemsländer.

År 1953, mitt under det kalla kriget, såg Adenauer potentialen i det europeiska samarbetet på båda sidor av järnridån. I dag lever vi i fred och säkerhet och i en europeisk gemenskap som nära nog har femfaldigats sedan Adenauers dagar. Bara sedan Sverige blev medlem i EU 1995 har över 100 miljoner människor som tidigare levde i kommunistdiktaturer integrerats i det samarbete som består av demokratier med mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och fria val. Med detta har också ekonomierna i det före detta Östeuropa vuxit. De senaste åren har det skett snabbare än i övriga EU-länder. Förra året växte exempelvis Rumäniens ekonomi med 8,8 procent.

Framgången för det europeiska samarbetet till trots har vägen framåt aldrig varit spikrak. Stora utmaningar har kantat färden, och så är det även i dag. Sedan Europaparlamentsvalet 2014 har vi sett de största flyktingströmmarna sedan andra världskriget. Vi har upplevt en akut kris för den gemensamma valutan. Brexit har omkullkastat tron på orubblig sammanhållning, och allvarlig terrorism hotar Europas säkerhet. Därutöver har medlemsländer som Ungern, Polen och Rumänien ifrågasatt och skapat debatt om grundläggande värderingar om den konstitutionella demokratin är värd att bevara.

Det är mot den bakgrunden som vi nu måste föra debatten om EU:s framtid. Det är möjligt att Europavänner för tio år sedan hade sagt samma sak. Men min känsla är att framtidsdebatten är mer angelägen än på länge. Samtidigt är det uppenbart att utgångspunkten för debatten och vilka slutsatser som ska dras skiftar mellan partigrupper och Europas länder.

En majoritet av ledamöterna i Europaparlamentet tycks se framtidsdebatten som möjlighetens fönster för ökad centralisering av beslutsfattandet. Det innebär en större budget, införande av EU-skatt, social pelare, gemensam EU-armé och nya europeiska myndigheter. Mer maktöverföring till Bryssel lanseras som lösningen på de flesta av dagens samhällsutmaningar. Europavänlig är bara den som aldrig säger nej till ökad EU-makt och svällande EU-budget.

I andra änden av debatten finns de som är emot EU och firar triumfer genom politisk populism och tar varje tillfälle att försvaga Europasamarbetet. Inte sällan handlar det om partier till både höger och vänster. I den här kammaren förenas Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet i kravet på att Sverige ska lämna EU.

I debatten står Kristdemokraterna för en position som lyfter fram EU:s historiska betydelse och som ser vad som har krävts för att bygga stabilitet och säkerhet i vår del av världen. Vi ser också hur lite som behövs för att omintetgöra det som har uppnåtts. Europas öde är varje europeisk stats öde. Så formulerade sig Konrad Adenauer, och så ser Kristdemokraterna på Europasamarbetets framtid. Europa är fria och självständiga stater, och samtidigt en sammanhållen enhet.

Fru talman! Vägen framåt för Europa under 2019 och därefter är ett mer solidariskt och ett mer ansvarstagande samarbete. Det är ett samarbete som förmår att leverera effektiva lösningar på de gränsöverskridande problem som de flesta länder brottas med i dag. Parallellt med detta måste avståndet mellan medborgare och beslutsfattare minska och den parlamentariska och folkliga förankringen av EU-samarbetet stärkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

Kristdemokraterna står för den uppfattningen. Vi ställer oss bakom det som sägs i betänkandet och övriga kommentarer till kommissionens förslag till arbetsprogram. Det handlar om ökad användning av kvalificerad majoritet, stärkt skydd för demokrati och rättsstatens principer, genomförandet av Parisavtalet och EU som global aktör.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet att lägga utlåtandet till handlingarna.

Fru talman! Jag begärde replik på Lars Adaktusson med anledning av att han verkar ha svårt att se skillnad på Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas EU-politik. Jag tänkte därför berätta om skillnaderna.

För mig är det förvånande varje gång tidigare Europaparlamentariker på högerkanten upplever att de inte kan se skillnad på Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna utan ser till en enda sak. Det är kravet på EU-utträde. Jag tycker att det visar på en väldigt grund kunskap om skillnaderna mellan våra partiers EU-politik.

Vänsterpartiet är ett väldigt tydligt parti när det gäller att vi vill ha internationellt samarbete men att vi också vill värna Sveriges möjlighet att gå före och vara en tydlig röst för mänskliga rättigheter, fred och säkerhet och andra viktiga frågor runt om i världen.

Vi är för att man har mellanstatliga samarbeten. Men som vi vet är EU ett överstatligt samarbete där kommissionen till exempel är den enda som kan lägga fram förslag, och mycket styrs av EU-byråkrater som i hög utsträckning påverkas av lobbyister. Vi hörde här tidigare Sverigedemokraternas anförande. Det var en kavalkad av någonting helt annat än sådan politik som jag känner att jag står för.

Det är viktigt att i det här läget vara tydlig med att säga att det som Vänsterpartiet har tänkt att vi ska gå till val på i EU-valet - vilket våra medlemmar ännu inte har tagit ställning till och bestämt sig exakt för - är att vi i nuläget inte driver kravet på EU-utträde. Vi vill inte skapa kaos och oordning på det sätt vi nu ser med brexit.

Man måste komma ihåg en sak. Det är att man måste ha bättre regler för att kunna lämna EU. När Storbritannien fattar det demokratiska beslutet kan man inte hamna i den typ av kaossituation som man nu har gjort om artikel 50. Det måste vara lättare för länder som vill lämna euron att lämna euron om de så vill.

När man vill ha en ny agenda för Europa är problemet att man inte blir tydlig om vilket Europa man vill ha. Man hamnar i stället i att man säger ja till allt som EU-kommissionen föreslår.

Fru talman! Tack, Håkan Svenneling, för frågan!

Jag misstänker att jag gör dig besviken när jag säger att den jämförelse som jag gjorde mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är riktig, och jag står för den. Läser jag innantill i Vänsterpartiets partiprogram står det tydligt att ditt parti anser att Sverige ska lämna EU. Det är precis det som Sverigedemokraterna också anser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

Det är två partier i denna kammare, som jag sa, som har detta krav, detta önskemål eller denna ambition att Sverige ska lämna ett samarbete och en union som har gett oss fred och säkerhet i 70 år i Europa och som betyder mer för svensk välfärd och svenskt företagande än något annat internationellt samarbete.

70-80 procent av de svenska företagarna säger i dag att de är direkt beroende av EU-samarbetet. Ni driver frågan - ni har i alla fall enligt partiprogrammet denna uppfattning - att Sverige ska lämna EU. Jag måste säga som det är: Det är djupt beklagligt. Jag tycker också att det är ansvarslöst, för ett svenskt utträde ur EU skulle försätta Sverige i en mycket allvarlig situation. Det är fakta. Jag är ledsen, Håkan Svenneling, men jag står för det som jag sa i mitt anförande.

Fru talman! Det är väl inte särskilt oväntat att man står upp för det man tror på. Men jag tror att det är viktigt att vi i EU-politiken lyssnar på vad människor har sagt och vad folket har bestämt.

Vi har haft två folkomröstningar i Sverige som har varit tydligt relaterade till EU. Den ena gällde huruvida Sverige skulle gå med i EU 1994. Då ville svenska folket gå in i EU och valde detta. Vänsterpartiet respekterar detta folkomröstningsbeslut och anser att det bara är genom en folkomröstning där det finns ett stort folkligt stöd för att lämna EU som man ska göra det. Det ska inte göras i någon form av kaosordning eller så snabbt man bara kan.

Den andra folkomröstningen gällde EMU och hölls 2003. Där sa svenska folket tydligt nej till att gå med i eurosamarbetet. Det visade sig vara ett av de klokaste ekonomiska beslut som Sverige har fattat. Det fattades av folket och inte av några experter.

Därför blir det hela lite märkligt. Man kan som parti, till exempel Liberalerna, driva kravet på att man ska gå med i eurosamarbetet. Partierna har denna rätt att driva det man tycker och tror på oavsett vad folket har sagt. Man får dock komma ihåg att det måste ske genom folkomröstning och folkligt stöd när man ska göra ett annat ställningstagande.

Jag tror att den process som har varit kring brexit är olycklig för EU, för Sverige och för Storbritannien. Jag hade hoppats att det skulle vara mycket lättare för länder som ville lämna EU att göra det. Men brexit har visat dem att EU uppenbarligen kommer att vara hårdhudad mot länder som vill lämna unionen. Det gör att vi riskerar att hamna i en hård brexit eller ett avtalslöst tillstånd. Det är dåligt för Sverige, för Storbritannien och för Europa.

Därför hoppas jag att man på ett bättre och tydligare sätt kan skapa ordningar där länder kan lämna eurosamarbetet och EU om de så skulle vilja. Men det måste vara upp till folket att bestämma det - inte EU-byråkrater i Bryssel. Därför tycker jag att det behövs en tydligare EU-kritik än den kritik som många av de svenska borgerliga partierna visar.

Fru talman! Jag vet inte om Håkan Svenneling lyssnade på vad jag sa, men mitt anförande innehöll en hel del kritik mot EU. Det gällde till exempel den framtidsdebatt som nu pågår, där vi ser en förenkling av problematiken genom att man presenterar ökad centralisering av beslutsfattandet som lösningen på alla problem. Jag tror att det är en felaktig utveckling. Jag tror också att det är viktigt att vi som folkvalda politiker även vågar tala om de delar av EU som inte fungerar och som inte är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

Det är självklart att varje parti har rättighet att, och ska, driva de frågor som man står för. Men med detta följer också ett ansvarstagande. När Vänsterpartiet vill att Sverige ska lämna EU tar partiet på sig ett oerhört stort ansvar av skälet att det vore till allvarlig skada för vårt land. Det handlar både om företagande, om sysselsättning, om välfärd, om fred och om säkerhet. Det ska man vara medveten om, och här tycker Vänsterpartiet precis som Sverigedemokraterna att Sverige ska lämna unionen trots att det är belagt att fördelarna med det svenska medlemskapet är så stora.

Avslutningsvis: Självklart har vi haft folkomröstningar både om EU-medlemskapet och om en anslutning till eurosamarbetet. Men det som sker i dag, Håkan Svenneling, runt om i Europa och inte minst i Sverige är att stödet för EU ökar. Stödet för EU har aldrig varit större än i dag, och det är en positiv och glädjande utveckling.

Fru talman! Vi behandlar nu EU-kommissionens arbetsprogram för 2019. Det är där man anger vilka politiska prioriteringar som ska gälla för nästa år i EU-kommissionens arbete och i förlängningen för hela Europeiska unionen.

Det är viktigt att denna parlamentariska förankring finns, inte minst för att fördjupa demokratin och förståelsen för Europafrågorna. Det är viktigt att detta står högt på dagordningen i medlemsstaterna och att vi verkligen diskuterar och debatterar de olika vägval som vi står inför.

Kommissionen antog arbetsprogrammet för drygt en månad sedan. Man kan fundera lite på varför riksdagen ska komma in och debattera det här när det redan är antaget, men nu gör vi det i alla fall. Det är ändå en möjlighet för partierna att på ett övergripande plan föra fram vilken syn man har på det europeiska samarbetet.

Vårt Europa och vårt europeiska samarbete står inför stora utmaningar i dag. På något sätt gör vi ju alltid det, men om vi blickar ut över horisonten i dag ser vi att utmaningarna är väldigt stora på snart sagt alla centrala områden.

Det handlar om hur vi kan gå i bräschen för att rädda vårt klimat, vilket i förlängningen handlar om levnadsvillkoren och livsbetingelserna på vår planet. Det handlar om hur vi kan skapa en långsiktigt hållbar och värdig flyktingpolitik. Det handlar om hur vi kan stärka konkurrenskraften och öka tillväxten - för vår levnadsstandard, för våra jobb och för vår välfärd i Europa.

Det handlar också om säkerheten. Vi vet att säkerhetsläget både österut och i Mellanöstern och Nordafrika kräver insatser civilt men i vissa fall också militärt. Vi behöver satsa mer på forskning och skapa goda möjligheter för innovation och skapande. Vi måste målmedvetet och resolut bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten.

Jag kan räkna upp ytterligare en rad olika områden som är viktiga och där vi står inför stora utmaningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommissionens arbetsprogram 2019

Samtidigt, fru talman, pågår nu Storbritanniens process för att lämna Europeiska unionen. Vi ser också hur främlingsfientliga partier fortsätter att flytta fram sina positioner, alltmedan två medlemsstater utvecklas i auktoritär riktning. De är just nu två, Ungern och Polen, men det kan bli fler.

Allt detta visar inte bara vilka stora utmaningar vi står inför utan också vad som i någon mening är slutsatsen av detta. Oavsett om vi betraktar helhetsbilden utifrån någon sorts makroperspektiv eller om vi tittar på dessa områden med utmaningar vart och ett för sig finns det enligt mitt och mitt partis sätt att se på det egentligen bara en rimlig, realistisk och logisk slutsats man kan dra, nämligen att vi behöver mer samarbete för att lösa dessa utmaningar - inte mindre samarbete.

Vi måste helt enkelt hantera de utmaningar vi står inför genom att fördjupa det ekonomiska samarbetet. I den globaliserade värld vi i dag lever, där ekonomier tvinnas samman och där utbytet på alla olika plan och olika sätt över gränser bara växer, kan lösningen aldrig vara att vända sig bort ifrån öppenhet och samarbete.

Fru talman! För Liberalernas del är Europa i stort behov av just det jag talar om, alltså ett fördjupat samarbete. Vi ser med oro på brexit. Vi ser med oro på den framvällande ultrahögern och populistiska gaphalsar som förnekar klimathotet, hejar på Putin och vill montera ned den liberala demokratin.

Vi såg under förra seklet vad auktoritära och totalitära ideologier leder till. De leder till skövling, massövergrepp, nackskott i mörka källare, Gulag, Treblinka och Babij Jar. Det var inte särskilt länge sedan. En del tycker att man inte ska älta sådant där. De tycker att det är jobbigt och att vi har gått vidare nu. Men det är inte så. Det var inte särskilt länge sedan. Min farfar föddes under första världskriget, och min pappa föddes under andra världskriget. Det var inte så länge sedan.

I slutet av maj nästa år äger val till Europaparlamentet rum. Det är ett väldigt viktigt val. Det handlar om det vägval som vår kontinent och EU-samarbetet står inför. Det handlar om huruvida vi ska lösa våra utmaningar och problem gemensamt och konstruktivt eller vända varandra ryggen och montera ned den liberala demokrati som mödosamt har byggts upp under årtionden.

Fru talman! Som liberal vet jag vilken väg jag väljer, och jag hoppas innerligt att vår kontinent inte ännu en gång ska dras baklänges in i elände och mörker.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)