Ekonomiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande Sadc-staterna, å andra sidan

Herr talman! Sedan början av 2000-talet har EU förhandlat fram ekonomiska partnerskapsavtal, så kallade EPA-avtal, med länder i Afrika, Västindien och Stilla havet. Det ursprungliga syftet med avtalen var att integrera de länderna i världsekonomin och därigenom främja en hållbar utveckling och bidra till att utrota fattigdomen.

Nu är det så att avtalen sedan förhandlingarna inleddes fått massiv kritik från civilsamhälle, småbrukare, näringsliv och politiker både i AVS-länderna och i EU. Kritiken har främst gått ut på att avtalen gynnar framför allt EU:s intressen, inte är utformade efter AVS-ländernas utvecklingsbehov och leder till ett ökat fokus på råvaruexport.

Enligt tidigare beräkningar från Internationella valutafonden uppskattas att 8-12 procent av statsinkomsterna i de afrikanska länderna kan försvinna som en följd av EPA-avtalen. Oron för att avtalen ska slå ut lokalproduktion i AVS-länderna, öppna upp fler möjligheter för multinationella företag att exploatera naturtillgångar och leda till att utvecklingsländerna skulle förlora viktiga inkomster har alltså till viss del varit berättigad.

EPA-avtalen innehåller flera problematiska delar. De riskerar att slå ut lokal produktion och regional handel och underminera utvecklingsinsatser i AVS-länderna. De begränsar också handlingsutrymmet för AVS-länderna genom restriktiv möjlighet att använda kvantitativa importrestriktioner eller exportskatter för att gynna lokal produktion och utveckling.

I propositionen Ekonomiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande Sadc-staterna, å andra sidan föreslår regeringen att riksdagen godkänner EPA-avtalet mellan EU och de avtalsslutande Sadc-staterna.

Herr talman! Vänsterpartiet är inte motståndare till handel eller till att man tecknar handelsavtal med fattiga länder. Handel baserad på rättvisa och jämlika handelsregler är ett av flera viktiga instrument för ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning. Vi är dock emot den globala handeln som den ofta bedrivs i dag, på orättvisa villkor och med en orättvis fördelning av de vinster som handeln genererar. Orättvisa handelsvillkor och ojämlika möjligheter att delta i världsekonomin är några av huvudförklaringarna till att vår värld fortfarande är så ojämlik och att klyftorna mellan och inom länder i stora delar av världen fortsätter att växa. Handelspolitiken måste därför följa utvecklingspolitikens målsättningar och vara samstämmig med politiken för global utveckling.

Under förhandlingarna om EPA-avtalen har EU vid flera tillfällen använt hot om mindre gynnsamma villkor för dem som inte undertecknar avtalen inom en viss tidsram. Av de 15 stater som ingår i Sadc har endast sex undertecknat avtalet. Förutom att det säger en del om vilka som gynnas av avtalet riskerar EU:s agerande att leda till splittring inom Sadc och försvaga de avtalsslutande Sadc-staterna i eventuella konflikter med EU rörande avtalets tolkning. I praktiken blir avtalet för Sveriges del ett avtal med Sydafrika, den ekonomiskt mest utvecklade Sadc-staten, som står för en övervägande del av de avtalsslutande ländernas handel med EU. De andra ländernas intressen riskerar därför att bli svaga i förhandlingar gentemot EU:s och Sydafrikas intressen.

Ett ytterligare problem med avtalet är bristen på insyn. God insyn i avtalets implementering och tillämpning är en förutsättning för att man ska kunna granska att det efterlevs, för att civilsamhället ska kunna leva upp till sin roll som ansvarsutkrävare och för att befolkningarna i de berörda staterna ska kunna hålla sina makthavare ansvariga.

En annan tydlig brist på insyn gäller tvistlösningen. Avtalet ger utrymme för parterna i en tvist att komma överens om att inte offentliggöra den. Stämningsförfarandet och rättsprocessen sker i en så kallad skiljedomstol utanför det nationella rättssystemet. Parterna utser var sin jurist, som sedan tillsammans utser en tredje jurist. Det är alltså tre privata jurister som fäller domen i denna typ av rättsfall. Insynen är i de flesta fall mycket begränsad. Vi i Vänsterpartiet menar att tvister bör avgöras i mer transparenta former i befintliga nationella domstolar.

Såväl högern som näringslivet brukar försvara den hemliga förhandlingsgång som präglar förhandlingarna om internationella handelsavtal. Deras huvudargument är att öppenhet, insyn och dialog försvårar förhandlingsprocessen. Vänsterpartiet menar att detta argument inte håller. Vi anser att bristen på transparens, öppenhet och dialog i förhandlingar om internationella handelsavtal är ett allvarligt demokratiproblem. Den här typen av förhandlingar, som påverkar medborgare i de avtalsslutande staterna i grunden, måste ske på ett sätt där medborgare, folkrörelser, forskare och folkvalda politiker involveras och ges möjlighet att ge respons, framföra kritik och komma med förslag.

Ett annat problem med avtalet är att skyddsnivåerna för exempelvis människors, djurs eller växters liv eller hälsa och skyddsnivåerna för nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde och uttömliga naturtillgångar är otillräckliga. De skydd som finns i avtalet är vagt formulerade och riskerar att få ge vika för ekonomiska intressen. Vi har sett det många gånger i historien, och detta avtal ser ut att riskera det igen.

Herr talman! Att AVS-länderna och de avtalsslutande Sadc-staterna som det handlar om i detta fall har full del i det globala politiska och ekonomiska samarbetet är självklart något positivt, men det måste ske på rättvisa och i vissa fall kompensatoriska villkor. EPA-avtalen som de ser ut i dag når inte upp till de kraven; alla konkurrerar inte på samma villkor. Därför yrkar Vänsterpartiet avslag på propositionen Ekonomiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de avtalsslutande Sadc-staterna, å andra sidan.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! I dag debatterar vi ett ekonomiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och sex av staterna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, Sadc, å andra sidan. Avtalet om ekonomiskt partnerskap syftar till att stödja handel, regional integration och Sadc-staternas gradvisa integration i världshandel. Det syftar också till att främja en hållbar utveckling i regionen. Sverige står sedan tidigare för en öppen och rättvis, frihandelsvänlig handelspolitik.

Frihandel är, när den är ansvarsfull, en av grundstenarna för tillväxt och sysselsättning i Sverige och i andra delar av världen. Frihandel kan vara en starkt välfärdsskapande kraft såväl för världens fattigaste länder som för de mer utvecklade.

Det finns sedan länge ett brett stöd i riksdagen för ståndpunkten att frihandel i grunden är något positivt som kan leda till ökat välstånd och att det därmed är en viktig princip att värna.

Den övergripande målsättningen med avtalet är att på sikt utrota fattigdomen genom att inrätta ett handelspartnerskap som är förenligt med målet om hållbar utveckling. Avtalet ska även främja ekonomiskt samarbete och sunt styrelseskick genom att det inrättas ett öppet och förutsägbart regelverk för handel och investeringar på regional nivå.

Frihandelsavtalet får inte leda till sänkta ambitioner när det gäller hälsa, miljö, djurskydd och säkerhet. Avtalet bekräftar vardera partens rättighet att fastställa den egna inhemska nivån för miljöskydd och skydd för arbetstagare, med insikt om det olämpliga i att främja handel eller investeringar genom att försvaga eller minska de inhemska skyddsnivåerna. Vidare bekräftar parterna sina åtaganden när det gäller multilaterala miljöavtal och ILO-konventioner som de har ratificerat.

Partnerskapsavtalet är ett utvecklingsorienterat handelsavtal, vars syfte är att främja handel och regional integration, liberalisera handeln och öka handelsutbytet.

Med detta vill jag yrka bifall till förslaget om avtalet i utrikesutskottets betänkande nr 6.

Herr talman! Jag tänker i mitt anförande fokusera på det som skiljer oss åt i detta betänkande.

Marknadsekonomi kombinerat med demokrati och understöd av handel är det som har skapat vårt välstånd. Därför tycker jag att det är väldigt positivt att EU nu, med detta avtal, låter ett antal fattiga länder i södra Afrika beträda samma utvecklingsväg som Sverige under ett par århundraden har vandrat på.

Vi lever i en tid då motståndet mot global handel dyker upp på de mest oväntade platser. Från Vita huset i USA kan det från en källa som normalt brukar tala för frihandel i dag låta så här: "Jag är inte protektionist, men." Och nu i den kammare som antagligen är en av världens mest frihandelsvänliga kammare fanns detta i något förtäckta ordalag i Vänsterpartiets reservation. Det lät lite som: "Jag är inte, men."

Jag har full respekt för de farhågor som Yasmine Posio Nilsson framförde i sitt anförande. Samtidigt är det väldigt viktigt i dessa tider, när protektionismens fula ansikte visar sig, att vi är försiktiga själva så att vi inte går i den fällan.

Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(forts. § 9)

Ekonomiskt partner-skapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlems-stater, å ena sidan, och de avtalsslutande Sadc-staterna, å andra sidan

Fru talman! Vi ska i dag debattera utrikesutskottets betänkande som handlar om ett ekonomiskt samarbetsavtal mellan EU och Sadc-länderna, vilka utgörs av sju sydafrikanska länder. Avtalets målsättning är att på sikt utrota fattigdom genom ett handelspartnerskap som är förenligt med målet om hållbar utveckling och Cotonouavtalet.

Sverigedemokraterna har en positiv syn på handel med varor och tjänster. Handeln minskar protektionism, förmedlar kontakter och kompetens mellan länder och världsdelar och är en stor bidragande faktor till minskad fattigdom och ökat välstånd. Sverigedemokraterna är därför i grunden ett generellt frihandelsvänligt parti

Vi anser att Sverige såväl inom EU som i internationella samarbeten såsom WTO, World Trade Organization, ska verka för en öppen och fri handel och för att motverka protektionism.

Det är därför glädjande att det i Sveriges riksdag råder en stor enighet om att frihandel är positivt, då det minskar fattigdom och skapar välstånd för såväl fattiga som rika länder. Sverige har redan i dag handel med Sadc-länderna, Southern African Developement Community, vilken utgör ca 0,3 procent av Sveriges totala handel.

Fru talman! Om man tittar närmare på handeln i Afrika rent generellt ser man att den mellan de afrikanska länderna står för enbart 16 procent av dess bnp, vilket kan jämföras med 70 procent för EU och 50 procent för Asien. Detta är ett problem som visar att internationell handel är liten för de afrikanska länderna. Om ett land har stora handelsvolymer innebär det också välstånd. Stora handelsvolymer skapar man i första hand genom handel med grannländerna. I EU är den största handelspartnern i regel ett grannland, och det gäller också för globala värdekedjor.

Att handeln mellan de afrikanska länderna är liten beror i många fall på att de har haft krig med varandra eller att tullarna är höga. Tullarna ligger på i genomsnitt 8 procent, jämfört med 2,5 procent i övriga världen. Man kan också jämföra med EU och USA där man försöker ta bort tullar på 3,5 procent.

Den låga andelen handel och de höga tullarna försvårar givetvis för länderna att ta sig ur fattigdom. Sveriges ekonomiska samarbetsavtal är därför viktigt för dessa länder. De afrikanska länderna har själva insett att de behöver öka handeln med varandra. De har därför börjat ta fram ett nytt handelsavtal, det så kallade CFTA-avtalet, eller Continental Free Trade Area, vilket är oerhört positivt.

Ekonomiskt partner-skapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlems-stater, å ena sidan, och de avtalsslutande Sadc-staterna, å andra sidan

Fru talman! Jag är helt säker på att om Afrika får en friare marknad lik den i EU kommer kontinenten att blomstra och bli en stark ekonomisk motor i världen. Den bilden förstärktes när jag förra året var iväg med utrikesutskottet till Etiopien och Tanzania, vilka inte ingår i detta avtal men är goda exempel på att Sverige kan göra skillnad. Det var en lärorik och mycket intressant resa, särskilt då Afrika är en fantastisk kontinent och har en stor framtida potential.

Både Etiopien och Tanzania har växande ekonomier, och de strävar efter att en dag kunna klara sig utan bistånd. De vill samtidigt fortsätta ha goda relationer till Sverige och ser gärna att svenska investeringar och företag etablerar sig i länderna.

Vi fick flera gånger påpekat för oss att svenska företag och investeringar ger länderna större möjligheter att komma ur biståndsberoendet och att dessa har skapat goda relationer till Sverige.

Det var för mig väldigt glädjande att se deras ambitioner att kunna stå på egna ben - särskilt för mig som kommer från en företagar- och entreprenörsregion. Den kreativitet och entreprenörsanda som rådde var lovande och positiv för utvecklingen.

Sverige har tydligt lyckats skapa rätt förutsättningar och incitament för dessa länder. Jag hoppas därmed att vi genom detta avtal kan göra detsamma med Sadc-länderna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)