En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Fru talman! År 2014 bytte Sverige regering, och Stefan Löfven satte återigen upp näringspolitiken på den politiska dagordningen. Vi gick från åtta år med en borgerlig regering och en näringspolitik som hade varit basically gone till en aktiv näringspolitik med investeringar i samverkan, innovationer, kapital, kompetensförsörjning, exportfrämjande, automatisering, digitalisering och omställningsförmåga - för att nämna några exempel.

Och politik gör skillnad. Förra året nådde industrins investeringar en rekordnivå där det investerades 72,3 miljarder kronor i Sverige. Det är den högsta nivån någonsin under de 80 år som SCB har mätt industrins investeringar i Sverige. Svenska industriföretag anställer nu fler i Sverige än i utlandet, och fler företag flyttar hem sin produktion. Exporten drar iväg och har faktiskt aldrig varit så hög som nu, och för första gången någonsin ökar den i alla Sveriges län. Den aktiva och progressiva näringspolitik som sjösattes 2014 ger resultat.

Att det går bra för svensk industri och svenskt näringsliv uppmärksammas både nationellt och internationellt. I Lantbrukarnas Riksförbunds lönsamhetsbarometer för år 2017 framgår det att förra året var ytterligare ett rekordår för svenska småföretagare. Svensk tillväxt är stabilt hög och, som en jämförelse, exempelvis dubbelt så hög som USA:s.

Den internationella affärstidningen Forbes slår fast att Sverige är ett av de bästa länderna i världen att vara företagare i, och såväl World Competitiveness Scoreboard som Världsbankens doing business index visar på att företag i Sverige har mycket goda förutsättningar och ramvillkor i förhållande till omvärlden.

Det finns mycket att vara stolt över och att glädjas åt samtidigt som det finns stora utmaningar. Vi lever i en alltmer globaliserad värld, och svenska företag ingår alltmer direkt och indirekt i globala värdekedjor. Det pågår en ständig strukturomvandling som främst drivs av globalisering och digitalisering men också av behovet av omställning mot en mer grön och resurseffektiv ekonomi.

Sverige ligger i framkant, men andra länder gör vad de kan för att komma i kapp och komma förbi. Det är grunden till att regeringen 2016 presenterade nyindustrialiseringsstrategin Smart industri. I strategin identifierar regeringen fyra fokusområden som är nödvändiga för att stärka industrins konkurrenskraft.

Det första är: Industri 4.0. Företag i svensk industri ska vara ledande inom den digitala utvecklingen och utnyttja digitaliseringens möjligheter.

Det andra är: Hållbar produktion. Ökad resurseffektivitet, miljöhänsyn och en mer hållbar produktion ska bidra till industrins värdeskapande, jobbskapande och konkurrenskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Det tredje är: Kunskapslyft industri. Kompetensförsörjningssystemet ska möta industrins behov och främja dess långsiktiga utveckling.

Det fjärde är: Testbädd Sverige. Sverige ska vara ledande i forskning och utveckling inom områden som bidrar till att stärka den industriella produktionen av varor och tjänster i Sverige.

För att implementera strategin har regeringen tagit fram två handlingsplaner med över 80 åtgärder för en starkare, modernare och mer konkurrenskraftig industri.

Strategin tillsammans med handlingsplanerna är grundfundamentet i det samverkansarbete som regeringen driver tillsammans med näringen, arbetsmarknadens parter och akademin. Det har gett en välbehövlig injektion och bidragit till att stärka vår position som industrination i en ständigt pågående strukturomvandling.

Utöver strategin och handlingsplanerna har regeringen lanserat fem samverkansprogram där Sverige och svensk industri har komparativa fördelar. De fem samverkansprogrammen omfattar nästa generations resor och transporter, smarta städer, cirkulär och biobaserad ekonomi, livsvetenskap samt uppkopplad industri och nya material. Samverkansprogrammen bidrar till att nå målen i strategin.

Här kan med fördel nämnas några goda exempel och direkta resultat av samverkan.

Regeringens satsning på elektromobilitetslabbet i Göteborg är ett exempel. Det är en miljardsatsning tillsammans med fordonsindustrin, där man ska ta fram morgondagens transportlösningar.

Hybrit är ett annat exempel. Det är ett projekt där SSAB, LKAB och Vattenfall utvecklar morgondagens stål utan kol. Där har regeringens satsning på Industriklivet varit en möjliggörare.

Ytterligare ett exempel är Vinnovas nya satsning på välfärdslabb, en miljardsatsning som ska bidra till att göra Sverige till en internationellt attraktiv testmarknad för välfärdsinnovationer. Det kan handla om sjukvården, skolan, kollektivtrafiken eller annan offentlig verksamhet.

Fru talman! Betyder detta att vi kan slå oss till ro? Nej, självklart inte.

Sverige har en lång och framgångsrik industritradition. Industrin är en tillväxtmotor i svensk ekonomi och skapar förutsättningar för jobb och tillväxt. Industrin liksom näringslivet i stort är beroende av långsiktigt goda ramvillkor och förutsättningar för att driva företag och utveckla verksamhet i Sverige, vilket bland annat inkluderar lagar, regler och skatter men också kompetensförsörjning, infrastruktur och energiförsörjning - för att nämna några andra viktiga faktorer.

Politikens roll är att skapa så goda förutsättningar som möjligt för ett växande och hållbart företagande i hela landet. Regeringen har därför gjort en rad insatser också på dessa områden. Man lyckades bryta det dödläge som har förlamat energipolitiken i årtionden och levererade en energipolitisk överenskommelse vars inriktnings- och genomförandebeslut kommer att debatteras och beslutas i denna kammare inom kort.

Vi möter företagens skriande behov av personal med rätt kompetens - det är kanske det största tillväxthindret av dem alla - med en historisk satsning på ett kunskapslyft som fullt utbyggt kommer att innebära 100 000 nya utbildningsplatser inom yrkeshögskola, yrkesvux och högskola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Vi skjuter till mer pengar för att kompensera för gamla försyndelser när det gäller väg- och järnvägsunderhåll, och vi gör en kraftfull utbyggnad av bredband på landsbygden.

Vi avskaffar ineffektiva och dyra nedsättningar av arbetsgivaravgifter för att i stället införa ett växa-stöd för företag som gör sin första anställning. Vi inför personaloptioner, och vi har aviserat en sänkning av bolagsskatten.

Vi har omstrukturerat det statliga riskkapitalet så att det bättre möter näringslivets behov av kapital i tidiga faser. Almi har fått extra resurser till nya marknadskompletterande låneprodukter som exempelvis innovationslån och mikrolån, och det förs en dialog med affärsbankerna om hur vi bäst ska kunna främja en fungerande utlåning i hela landet.

Regeringens exportstrategi har välkomnats av näringslivet. 26 prioriterade marknader har pekats ut, och ett nytt samarbetsorgan, Team Sweden, har bildats. I samtliga län inrättas nu exportcentrum.

Vi har tagit itu med de små företagens växande problem med långa betaltider. Det är inte rimligt att små företag ska agera bank åt storbolagen. Därför välkomnar vi den uppförandekod som nu föreslås. Vi driver aktivt på utvecklingen av digitala plattformar för att underlätta företagens administration, och i förra veckan aviserades att kravet på att spara papperskvitton nu slopas.

Fru talman! Jag har nämnt ett axplock av allt som görs för att visa på bredden, djupet och omfattningen av regeringen Löfvens näringspolitik. Jag kan konstatera att det är en näringspolitik att vara stolt över, som levererar här och nu men som också rustar för morgondagen, för nästa strukturomvandling och för nästa låg- och högkonjunktur.

Jag yrkar därför bifall till reservation 1, som innebär avslag på motionerna och att skrivelsen läggs till handlingarna.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrik Engström, David Lindvall, Karl Längberg och Anna Wallén (alla S).

Fru talman! I dag debatterar vi alltså näringsutskottets betänkande 16, En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri, detta med anledning av regeringens skrivelse med samma namn där regeringen sammanfattar sina i vissa avseenden begränsade insatser på det här området.

Det ska absolut sägas att det finns en del som är bra i regeringens industriagenda, saker som i några fall påminner ganska starkt om Sverigedemokraternas industristrategi från våren 2015. Dock menar jag att regeringen bara skrapat på ytan när det gäller vad som krävs för att Sverige åter ska bli en storslagen och växande industrination. Därför vill jag yrka bifall till reservation nr 2, som handlar om vår syn på hur en industristrategi ska utformas.

Jag vill också passa på att yrka bifall till näringsutskottets förslag till beslut i punkt 1. I denna punkt skickar Sverigedemokraterna, tillsammans med allianspartierna, ett tillkännagivande till regeringen med innebörden att regeringens insatser på ett antal områden är otillräckliga. Jag får beklaga att tillkännagivandet är tämligen uddlöst, men det skickar i alla fall en tydlig signal om att regeringen efter valet i höst - hur den nu kommer att se ut - har en del kvar att göra på detta område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Fru talman! Vad gäller regeringens arbete med industrifrämjande åtgärder kan jag vid sidan av några bra, konkreta och viktiga prioriteringar konstatera tre saker. För det första är dokumentet utbroderat med en väldig massa vackra ord, såsom Industri 4.0, hållbar produktion, grön omställning, smart industri och andra begrepp som man menar ska leda till industriframgångar. Jag tycker att det blir ganska uppenbart att dessa stora ord är till för att dölja det faktum att reformagendan egentligen är väl tunn.

För det andra ger man sig in i några frågor på en sådan detaljnivå att det är högst tveksamt om det ligger i statsmaktens kärnuppgifter att göra så. Jag anser för min del att politikens uppgift är att skapa strukturer och regelverk så att alla de kloka människorna ute i landets industrier kan utveckla sina innovationer, produkter och produktionsmetoder.

För det tredje, och det här är det viktigaste, avhåller man sig med nästan kirurgisk precision från att lyfta fram de viktigaste pelarna för ett vitalt industriklimat i Sverige. Låt mig ge några exempel:

Energifrågan: Vad gäller energipolitiken hänvisar man till den energiöverenskommelse som ägt rum under mandatperioden, detta trots att denna slutade i ett enormt bakslag för Sverige i allmänhet och industrin i synnerhet och till exempel helt saknar mål om leveranssäkerhet, vilket är helt centralt för industrin.

Trafikinfrastruktur: Vad gäller detta område hänvisar regeringen kort till den så kallade långsiktiga infrastrukturplaneringen. Samtidigt säger sig regeringen vilja gå vidare med det vansinniga höghastighetstågsprojektet för hundratals miljarder, som obönhörligen kommer att lägga sig som en våt filt över allt vad kloka och genomtänkta infrastrukturprioriteringar heter.

Skatter: Vad gäller detta område saknas helt diskussioner om konkurrenssnedvridande skatter gentemot vår omvärld, vilket i och för sig är ganska logiskt. I Socialdemokraternas Sverige ska ju skatter bara höjas.

Fru talman! Jag välkomnar i grunden regeringens fokus på industrins villkor. Det tar sig dock ibland lite märkliga uttryck. Vi minns kanske alla hur Stefan Löfven i valrörelsen 2014 gjorde pompösa utfästelser och lovade att installera en så kallad industrikansler. Men likt det socialdemokratiska förslaget om butler i tunnelbanan blev det ingen industrikansler. Däremot bildade man något man döpte till "advisory board", alltså en rådgivande panel, med fyra personer med positioner inom svensk industri. Av någon anledning annonserades det dock redan efter ett år på regeringens webbplats att detta arbete avslutats.

Med tanke på regeringens skrivelse, som vi debatterar här i dag, och de resultat som man har levererat menar jag att det är tydligt att vi inte kan slå oss till ro. Därför vill jag här och nu presentera ett förslag från Sverigedemokraterna, och det är kort och gott att vi våren 2019 ska tillsätta en industrikommission.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Fru talman! Det vi föreslår är alltså en parlamentarisk kommission med representation från riksdagens samtliga partier, som tillsammans med sakkunniga från industrin ska arbeta fram en industristrategi och ett reformpaket så att svensk industri kan klara den hårdnande konkurrensen från omvärlden.

Det är mycket angeläget för Sverige att fler arbetstillfällen inom tillverkande industri kommer till på såväl kort som medellång och lång tidshorisont. Inte minst utanför våra storstadsområden är denna typ av jobb av helt central betydelse. Med en industrikommission kan industrins utmaningar genomlysas både på djupet och på bredden, där alla partier får samma information och kan ta del av de målkonflikter som finns.

Jag menar dock att det är viktigt att politiska aktivister, såväl inom som utom partipolitiken, inte får ett avgörande inflytande på slutprodukten. Vi måste från politiken börja hålla oss till ekonomiska realiteter och fysikens oföränderliga lagar. Det är dags för vuxna tanter och farbröder att prata!

Sveriges välstånd är som sagt var uppbyggt kring en industri i världsklass. Det var industrialiseringen som tog oss från att vara ett fattigt land till att bli ett av världens rikaste under 1900-talet. Vi kan dock inte leva på gamla meriter. En fortsatt välfärd kräver att vi håller oss konkurrenskraftiga gentemot en omvärld som utvecklas i rasande takt. Man ska i sammanhanget komma ihåg att svenska produkter och varumärken i många fall står sig väldigt bra i en värld med en allt större medelklass.

Fru talman! Industriell tillverkning blir alltmer komplex med allt fler företag som levererar dellösningar eller delprodukter till det som slutligen blir en konsumentvara. Vår vision är därför att kommissionens fokus ska riktas mot såväl stora som små industriföretag och inte minst tjänsteföretag som jobbar mot industrin.

För att konkretisera våra tankar kring en industrikommission vill jag redan nu vara tydlig med vilka ingångsvärden vi i Sverigedemokraterna har och några förslag på de kommittédirektiv som vi menar att industrikommissionen bör ha.

Vi behöver först och främst göra ett antal nödvändiga revideringar i den befintliga energiöverenskommelsen. Många delar i denna är bra, men vi måste ha ett mål för leveranssäkerheten som tar höjd för industrins villkor.

Vi måste också minska konkurrenssnedvridande subventioner inom elproducerande sektor för att undvika ytterligare energimarknadskriser. Målsättningen måste också vara att totalkostnaden för energi ska hållas låg och vara en komparativ fördel för svensk industri.

Vi behöver också på allvar ta tag i regelkrånglet. Under 2017 fortsatte företagens kostnader för nya eller ändrade regler att skena. Kostnaderna steg med hela 4,4 miljarder kronor, och bara de administrativa kostnaderna har under den senaste femårsperioden ökat med 1,2 miljarder per år i löpande priser.

Vi menar därför att en modell för systematiserat regelförenklingsarbete behöver introduceras, och det är en modell vi lyft fram tidigare i olika sammanhang. Den går ut på att vi bjuder in näringslivets organisationer, stora som små, att årligen ta fram en prioritetslista över vilka lagar och regler som är mest kostsamma i förhållande till den faktiska nyttan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Vi behöver också få kontroll över infrastrukturinvesteringarna. Vi måste ha bättre beslutsunderlag. Därför menar vi att vi ska ha en expertkommitté, som till exempel kan placeras under Statsrådsberedningen, som producerar underlag för att kunna prioritera de mest viktiga och lönsamma trafikinfrastrukturinvesteringarna. Avsteg från denna prioritetsordning måste kunna motiveras väl.

Nu är frågan: Är ni andra villiga att ställa er bakom vårt förslag om en industrikommission? Menar ni som säger er värna svensk industri allvar, och är ni beredda att omsätta ord i handling? Vågar ni möta de målkonflikter som ryms inom de här problemställningarna?

Låt oss nu ta industripolitiken på det allvar Sverige och svenska folket förtjänar!

Fru talman! Svensk industri är i en otroligt spännande omvandlingsfas. Betongbranschen, bygg- och anläggningsbranschen, cementbranschen, dagligvaruhandeln, flygbranschen, gruv- och mineralnäringen, skogsindustrin, stålindustrin och åkerinäringen - de här nio branscherna har genom regeringens initiativ Fossilfritt Sverige överlämnat färdplaner för fossilfri konkurrenskraft till regeringen. Färdplanerna ska synliggöra vilka möjligheter som klimatomställningen kan innebära för branscherna.

Det här är precis vad smart industripolitik handlar om för oss gröna. Vi ser inte omställningen till ett nytt och mer hållbart samhälle och en ny typ av industri som ett nödvändigt ont utan som en process full av möjligheter. Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsnation, och det blir vi inte om vi inte har med oss industrin på vägen.

Regeringens nyindustrialiseringsstrategi heter inte bara Smart industri, utan den är också smart. Fyra fokusområden är utpekade för industrins konkurrenskraft.

För det första: Företag i svensk industri ska vara ledande inom den digitala utvecklingen och i att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

För det andra: Ökad resurseffektivitet, miljöhänsyn och en mer hållbar produktion ska bidra till industrins värdeskapande, jobbskapande och konkurrenskraft.

För det tredje: Kompetensförsörjningssystemet ska möta industrins behov och främja dess långsiktiga utveckling.

För det fjärde: Sverige ska vara ledande i forskning inom områden som bidrar till att stärka den industriella produktionen av varor och tjänster i Sverige.

Det här är receptet för en industri som ska ligga i global framkant, inte bara konkurrensmässigt utan också inom områden som social och miljömässig hållbarhet. Vi ska exportera framtidens lösningar till världen. Men då kan inte politiken sitta på läktaren, utan vi ska självklart vara med och bidra. Grön industripolitik handlar om att det ska vara lätt att göra rätt. Vi vill med ekonomiska styrmedel möjliggöra för såväl individer som företag att göra klimatsmarta val. Det är därför som regeringen matchar den tunga industrins ambition att ta fram helt fossilfritt stål genom satsningen Industriklivet, som innebär 300 miljoner kronor per år. Resultaten ser vi nu. Häromveckan kunde vi i Dagens industri läsa om hur näringslivet hyllar regeringens klimatpolitik och om hur klimatomställningen för näringsliv och industri innebär stora affärsmöjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Det är spännande att följa en industri i omvandling. Det händer mycket inom tjänstefiering, digitalisering, globalisering, omställning till resurseffektivitet och cirkularitet. Den svenska industrin är framåt i dessa strategiska omställningar. Den är inte basically gone - den är på tårna!

Jag vill yrka bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman, kollegor och åhörare! Vi debatterar näringsutskottets betänkande 16, som behandlar regeringens skrivelse 202 och har titeln En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri.

I skrivelsen redogör regeringen för innehållet i strategin Smart industri och de åtgärder som regeringen har beslutat att genomföra för att nå strategins mål om att Sverige ska öka sin konkurrenskraft och sitt deltagande i främst de högkvalificerade delarna av de globala värdekedjorna. Regeringen redogör även för utvecklingen i industrin under de senaste åren och de utmaningar som kvarstår.

Regeringen konstaterar att industrin genomgår en strukturomvandling som drivs av globaliseringen, digitaliseringen och omställningen mot en grön resurseffektiv ekonomi. Strategin Smart industri syftar till att stärka företagens omställningsförmåga och konkurrenskraft samt deras förutsättningar att dra nytta av den tekniska utvecklingen. Visionen för strategin är att Sverige ska vara världsledande inom innovativ och hållbar produktion av varor och tjänster. Målsättningen är att industrin i hela Sverige ska öka sin konkurrenskraft och sitt deltagande i främst de högkvalificerade delarna av de globala värdekedjorna.

Industrin, liksom näringslivet i stort, är beroende av goda ramvillkor och grundförutsättningar för att driva företag och utveckla sin verksamhet. Detta inkluderar lagar, regler och skatter men också energiförsörjning och infrastruktur.

I strategin identifierar regeringen fyra fokusområden som är nödvändiga för industrins konkurrenskraft. Andra har redan nämnt dem. Det handlar om att svensk industri ska vara ledande inom den digitala utvecklingen, att produktionen ska vara hållbar och att vi ska ha en ökad resurseffektivitet och miljöhänsyn. Kompetensförsörjningen är jätteviktig, och den tror jag att den här regeringen verkligen har lyft mer än den tidigare - vi behöver ett kunskapslyft i svensk industri. Testbädd Sverige innebär att Sverige ska vara ledande i forskning inom områden som bidrar till att stärka industrins produktion av varor och tjänster i Sverige.

Själva genomförandet av strategin har konkretiserats i två handlingsplaner där åtgärderna i handlingsplanerna i stor utsträckning har utformats efter dialog och inspel från arbetsmarknadens parter, företag och akademin. Regeringen har också haft industrisamtal under ledning av närings- och innovationsministern med representanter från akademin, arbetsmarknadens parter och myndigheter för att diskutera utveckling och utvärdering av regeringens arbete med strategin och handlingsplanerna.

Fru talman! Nu vill jag gå över till det som jag tycker är ironiskt. Alliansen får tillsammans med SD igenom ett tillkännagivande där de i motionen skriver bland annat att regeringens nyindustrialiseringsstrategi inte adresserar vikten av att underlätta utvecklingen av befintlig industri och nyetablering i nya branscher. Motionärerna anför vidare att skattetrycket och minskad lönsamhet hämmar svensk industris konkurrenskraft och att ett steg mot en stärkt industri därför bör vara att stärka de generella näringsvillkoren för industrin. Vidare skriver de att företagare spenderar mycket tid och pengar på att hantera skatteadministration i stället för att investera i kärnverksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Det som jag tycker är ironiskt i det här att Moderaterna är huvudförfattare till den här motionen, som jag uppfattar det, och att deras egen statsminister under deras regeringstid tyckte att svensk industri i praktiken var passé. Vilken syn hade man då på smart industri? Tror Alliansen verkligen att lösningen för svensk industris framtid är enkla jobb och skattesänkningar?

Det vi behöver är utbildning som matchar industrins morgondag och forskning som gör oss ledande i klimatsmart industri. Det är det som kommer att göra oss ledande i världen när kortsiktiga vinstivrares tid är förbi och konsumenterna efterfrågar produkter som är tillverkade på ett hållbart sätt och med grön, förnybar el.

Här ser vi, fru talman, att svensk industri har förstått vägen framåt. Det handlar givetvis om en grön, resurseffektiv ekonomi.

Jag vill lyfta reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Just nu går det bra för fordonsindustrin i min hemstad Göteborg. Det går till och med riktigt bra. De båda Volvoföretagen tuffar på ordentligt - med grund i år av utveckling levererar de nya bilmodeller och lastbilsmodeller på löpande band. Att det går bra för dem märks inte bara i de enskilda företagen utan även i det omfattande nätverk av leverantörer de har både i Sverige och i andra länder. Det är heller inte bara för Volvoföretagen det går bra. En högkonjunktur i Sverige och världen bidrar till efterfrågan och nya jobb.

Samtidigt möter Sverige flera utmaningar och problem på både kort och lite längre sikt. Det är viktigt att vi kan prata om båda dessa saker, både det som går bra och fungerar och det som inte är bra och inte fungerar, för runt hörnet möter svensk industri liksom näringslivet och arbetsmarknaden i stort flera problem och utmaningar.

Det främsta är att konkurrensen hårdnar. Det är alltså inget nytt att svenska företag säljer produkter och tjänster till kunder i andra länder, både nära och lite längre bort. Det nya jämfört med tidigare är att konkurrensen är tuffare och att alla påverkas - även de personer och företag som jobbar med det allra mest avancerade. Det gör att vi i Sverige inte kan ta något för givet. Tvärtom blir det än viktigare, skulle jag säga, att vi gör vad vi kan politiskt för att företag i Sverige ska ha rimliga villkor och villkor som står sig väl visavi konkurrentländer.

Ett exempel bland många är energi och energikostnader. Länge har företag i Sverige, i synnerhet inom industrin, kunnat dra nytta av låga kostnader för el och annan energi. Men i en rapport som släpptes så sent som i förra veckan, fru talman, har man jämfört Sverige med flera andra länder i Europa och andra delar av världen och kan konstatera att Sverige numera ligger på mittennivån sett till de samlade kostnaderna för el och annan energi. För att vara tydlig ska jag säga att detta inte på något sätt är en katastrof. Däremot är det tankeväckande, framför allt om man har ambitionen att vi ska ha en välfungerande och blomstrande industri i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Den svenska industrin exporterar en stor del av de produkter och tjänster den producerar. Även en stor del av exporten är sådant som först importeras, som man gör någonting med för att sedan skeppa ut det till kunder. Det brukar sägas att ungefär hälften av den svenska ekonomin är kopplad till handel. Av detta tycker jag att man kan dra åtminstone två politiska slutsatser om vad vi behöver göra om vi menar allvar med att gynna och hjälpa industrin.

Den första är att en kommande regering behöver prioritera handelsfrågorna. Vi ser att protektionismen tilltar i världen. Vi ser att när britterna lämnar EU-samarbetet kommer frihandelsrösten i Europa att bli svagare. En ny regering måste göra vad den kan för att motverka protektionism och bidra till frihandel och handelsavtal. Det är lätt sagt, men icke förty är det utomordentligt viktigt för stora och viktiga svenska industriföretag. Det måste vara en prioritering för den kommande regeringen.

Den andra slutsatsen är att man i det korta perspektivet behöver reparera transporterna till och från Sverige genom att lösa hamnproblemen i Göteborg. Trots gällande kollektivavtal utsätts containerhamnen för arbetskonflikt och hot om arbetskonflikt. Sedvanliga instrument på den svenska arbetsmarknaden såsom medling har använts men inte fungerat. Effekterna på kunder, framför allt den svenska industrin, är otroligt omfattande. Företaget Damvad Analytics uppskattar i en rapport som släpptes i förra veckan att effekten av hamnproblemen i Göteborg för Sveriges näringsliv var 4,5 miljarder kronor i ökade kostnader 2017. Då har man inte räknat in indirekta effekter som förlorade affärer och badwill för svenska företag som inte kan leverera sina produkter och tjänster till kunder.

Tyvärr har regeringen Löfven förhalat och hanterat detta lite för valhänt, trots de stora effekterna för den svenska industrin. Vi vill att hamnproblemen i Göteborg löses så snabbt det bara går. Vi vill att farleden i Göteborg byggs ut för att Sverige senare ska kunna återta direkta fartygslinjer mellan Göteborg och viktiga hamnar och marknader i Nordamerika och Fjärran Östern. En fungerande hamn i Göteborg, fru talman, är nämligen ett typexempel på vad god konkurrenskraft och goda villkor innebär för den svenska industrin.

Ska vi ha en stor och framgångsrik industri också i framtiden måste vi fortsätta satsa stort på forskning och innovation. Vi måste göra riktade satsningar på AI och digitalisering. Skattevillkoren för både företagare och medarbetare måste vara rimliga. Elever i svensk skola måste mötas med högre krav, högre förväntningar och längre skoldagar. Entreprenörer måste få bättre villkor såsom mer generösa regler för personaloptioner. Vi måste också sjösätta ett program för att attrahera fler utländska experter. Vi har sett vad det har betytt för it-industrin, och det är viktigt för viktiga industrier i Sverige att få hit fler utländska experter genom talangvisum, förenklad byråkrati hos Försäkringskassan och Skatteverket och annat.

När vi nu går mot ett val är det dessutom läge att summera vad den här regeringen har gjort och Stefan Löfvens avtryck på industrin. Det är ömsom vin, ömsom vatten. Jag tycker att regeringen ska ha erkänsla för att den har fokuserat på handelspolitiken och stått upp för handelsavtal. Jag tycker att flera investeringar som gjorts i delar av forsknings och innovationspolitiken har varit bra, till exempel elhybridlabbet i Göteborg. Men jag tycker också att regeringen förtjänar kritik för flera av de företagsförslag man har lagt fram och besked man har gett. Det har blivit dyrare att anställa och mindre lönsamt att jobba. Försämringar av RUT och ROT har skapat osäkerhet, en diskussion om 3:12-regler och exitskatt likaså. Man har först gett besked och sedan ryckt tillbaka någonting. Med rätta möts detta av oro och osäkerhet hos företagare och entreprenörer. Många företagare vittnar om att de upplever att det har blivit krångligare att starta och driva företag i Sverige de senaste åren. Även i industrin finns en oro kopplad till vad regeringen vill med en tänkt lastbilsbeskattning, som försämrar konkurrenskraften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Vi och Alliansen har en annan idé: att stärka förutsättningarna för industrin och andra delar av näringslivet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte fråga Lars Hjälmered och Moderaterna: Skulle ni kunna tänka er att sitta ned i en parlamentarisk kommitté för att genomlysa alla de målkonflikter som finns mellan en politik driven av aktivister och svensk industri, som i förlängningen ska förse oss med jobb och välfärd i Sverige?

Fru talman! Moderaterna har ju föreslagit i en riksdagsmotion att vi ska göra någon form av konkurrenskraftsutredning. Det tar för oss sin utgångspunkt i bland annat det jag tog upp i talarstolen om energikostnader.

Det enkla i politiken är att måla upp en vision. Det är jätteviktigt, men i den globala värld vi lever i är det också viktigt att titta på hur Sverige står sig. Det behöver inte alltid vara att vi har den lägsta skatten, till exempel, men vi måste ha rimliga villkor för företagare och medarbetare i Sverige. Då handlar det om transportvillkor, utbildningssystem, skattesystem och andra saker. Det ser jag framför mig att en kommande alliansregering kommer att ha fokus på för att vi ska kunna ha viktig industri i Sverige också i fortsättningen.

Jag antar att det är detta som Josef Fransson är ute efter när han talar om någon sorts konkurrenskraftsutredning. För mig är formen för detta underordnad. Om det ska vara en parlamentarisk utredning, en exportkommitté eller ett arbete man gör internt på ett departement är för mig inte det viktiga. Det viktiga är att vi som grund för politiskt beslutsfattande tittar på och jämför Sverige med konkurrentländer. Det kan vara länder i Europa, till exempel Tyskland eller Frankrike, eller det kan vara USA, som är en viktig handelsmarknad för oss. Men ett stort fokus bör också ligga på viktiga asiatiska marknader, som vi ser en ökad konkurrens från. Detta är en viktig agenda som vi har framför oss.

Josef Fransson nämnde också något om aktivister i detta sammanhang. Jag skickar tillbaka frågan - jag vet inte riktigt vad du syftar på. Du får gärna upprepa den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Fru talman! Med aktivister menar jag politiker som inte tar hänsyn till fysikens lagar när till exempel en energipolitik ska utformas och som inte tar hänsyn till ekonomiska realiteter och modeller och så vidare. Detta ser man ganska mycket av, säkert i alla parlament runt om i Europa men kanske inte minst i Sverige. Miljöpartiet talar, när vi har ganska stora problem framför oss i Sverige på alla möjliga håll, om att förbjuda sugrör, till exempel. När denna inställning kommer in i de stora politiska frågorna blir det inte bra.

Jag menar att en parlamentarisk utredning i någon form skulle vara väldigt bra och nyttig, för då får alla partier samma information. Alla partier ställs inför de målkonflikter som ändå finns mellan en aktivistisk syn på världen och till exempel hur man får ett energisystem som klarar leveranssäkerheten i svensk industri.

Där har det inom ramen för energiöverenskommelsen, där Moderaterna ingår, tagits ett beslut där det helt enkelt inte ingår några sådana mål. Det borde ju vara det viktigaste. Detta är också en fråga som jag gärna ställer till Lars Hjälmered: Är man beredd att komplettera energiöverenskommelsen med mål om till exempel leveranssäkerhet?

Fru talman! Jag tror att frågorna om konkurrenskraft för Sverige kommer att bli viktigare under de kommande åren. Vi har nu, när vi går mot val, mycket diskussion där väljarna fokuserar på invandring, integration, sjukvård och brottslighet - med rätta, för det är viktiga samhällsutmaningar. Som politiker måste vi ha förmåga att lösa de omedelbara problemen och ha klyftiga svar på detta, vilket vi och andra naturligtvis försöker ha.

Bortom detta och runt hörnet ser jag dock att Sverige utmanas när vi ser en tuffare konkurrens mellan oss och andra länder, även när det gäller det mest avancerade. Återigen - jag kanske upprepar mig - är formen för det hela mindre viktig för mig. Det viktiga är att en kommande regering fokuserar på konkurrenskraften och att vi tittar på hur våra skattevillkor ser ut visavi konkurrentländernas, hur resultatet ser ut i den svenska skolan och om vi fokuserar rätt i forskningen.

Detta kan man göra själv, inom ett departement och i en utredning, men jag tror att man i en sådan analys gör det för enkelt om man säger att utredningen ska göra det. Det finns också många organisationer som redan tittar på detta: OECD, World Economic Forum, EU-kommissionen och andra som gör löpande och återkommande analyser.

Jag tror att det är viktigt för oss som beslutsfattare att ta in de analyserna för att se vad vi är duktiga på. Glöm inte bort att det är rätt mycket som fungerar ganska väl i Sverige; det är ett välfungerande samhälle. Men omvänt finns det områden - skattenivå, skattekrångel, rigid arbetsmarknad, icke fungerande bostadsmarknad - som är rimliga och tydliga kommande reformområden om vi menar allvar med att vilja ha ett väl fungerande näringsliv framåt.

Avslutningsvis tycker jag när det gäller energiöverenskommelsen att det var en väldigt bra uppgörelse vi gjorde. Vi löste ett antal viktiga, akuta problem på den svenska el- och energimarknaden. Vi ser till att kunna ha kärnkraft under överskådlig tid, och vi stärker vattenkraften och ger besked för att kunna bygga ut mer när det gäller förnybar energi. Detta har överlag mottagits väl i industrin, och det är den typen av besked jag tycker att det är rimligt att ge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Fru talman! Tack så mycket, Lars Hjälmered, för ett, måste jag ändå säga, bra anförande, som visar att det finns många likheter mellan partier i Sveriges riksdag när det handlar om att skapa goda förutsättningar för svenskt näringsliv. Det finns också ett antal olikheter. Framför allt ligger väl den stora olikheten i huruvida man tror att man med politiken som hävstång kan använda samverkan för att uppnå goda resultat.

Jag begärde egentligen mest ordet för att ställa en konkret fråga. Jag uppfattade nämligen att Lars Hjälmered bland annat lyfte fram elektromobilitetslabbet i Göteborg som ett gott exempel på något som regeringen gör. Detta är väldigt glädjande om jag uppfattade dig rätt. Samtidigt avsätter dock inte Lars Hjälmered och Moderaterna några pengar till denna satsning i sin budget, utan man avstyrker satsningen i dess helhet.

Min konkreta fråga blir då: Vad gäller egentligen i fråga om Moderaternas politik och deras syn på satsningen på elektromobilitetslabbet i Göteborg? Om Moderaterna får bestämma efter nästa val, kommer det då att finnas kvar? Vad är beskedet till industrin?

Fru talman! Jag har själv en bakgrund i industrin. Jag har jobbat i flyg- och rymdindustrin med utveckling av flygmotorer och rymdraketer, så jag vet hur viktig denna typ av industrijobb är och hur mycket den forskning som bedrivs innebär i form av teknisk utveckling. Så jag värnar starkt om att vi ska ge rimliga och bra villkor till den svenska industrin - brett, med forskning, utbildning och annat. Forskning och innovation är ett viktigt område.

Diskussionen om elektromobilitetslabbet kom också upp bland annat när näringsministern besökte Göteborg och tillsammans med kommunstyrelsens ordförande skrev en artikel på det tema som Jennie Nilsson tar upp, naturligtvis för att skapa en osäkerhet hos viktiga arbetsgivare och universitet i Göteborg om var man har Moderaterna och borgerligheten. Då gav vi ett besked, och vi ger det nu också tydligt: Med en borgerlig regering kommer vi naturligtvis att ha kvar ett elektromobilitetslabb i Göteborg.

Fru talman! Jag vill vända på steken: Det är knappast för att skapa otydlighet utan snarare för att skapa tydlighet, givet att man lägger en budget där man helt avfärdar de satsningar som görs. Vi talar om nästan 1 miljard svenska kronor i detta projekt. Jag tycker att det är ganska rimligt att man på alla nivåer och överallt man kan ser till att ställa frågan klart och tydligt. Jag är väldigt tacksam för att Lars Hjälmered nu är tydlig med att dessa pengar kommer att tillföras i den händelse det skulle gå så illa att Moderaterna hamnar i regeringsställning vid nästa val.

Jag har två följdfrågor, varav den ena är kopplad till den första frågan. Gäller detta också exempelvis Industriklivet, som ju också är en tydlig satsning på forskning och innovation? Det kanske mest spännande exempel som har kommit ut av det så här långt är Hybrit, som jag också nämnde i mitt anförande. Det handlar om att SSAB tillsammans med LKAB och Vattenfall håller på att experimentera med att ta fram morgondagens stål, som inte innehåller kol. Detta är hur coolt som helst, om du frågar mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Är Lars Hjälmereds besked även i denna fråga att man kommer att behålla de satsningarna? Jag frågar detta eftersom industrin frågar mig, och jag tycker att Moderaterna bör vara tydliga här.

Den andra frågan handlar om ramvillkor. Vi är helt överens om att goda ramvillkor är viktiga, och Lars Hjälmered lade i sitt anförande ganska lång tid på att tala om vikten av goda ramvillkor, inte minst konkurrenskraftiga skatter. Detta kan jag ha respekt för; det är viktigt. Det är ett av skälen till att vi exempelvis justerar bolagsskatten just nu.

Min konkreta fråga, givet att vi har ett skattesystem som är tämligen omodernt och bygger på avdrag på avdrag, är: Är Moderaterna beredda att sätta sig ned och titta över skattesystemet i en bredare skatteöversyn, på det sätt som exempelvis Magdalena Andersson har föreslagit?

Fru talman! Ett område som jag tycker att en kommande regering ska ta tag i med en bredare lösning är bostadsmarknaden. Den är ett stort problem för viktiga industriföretag, men också för utvecklingen i stort. Det kan handla om att du ska plugga någonstans, flytta till ett jobb eller något sådant. Vi har en icke fungerande bostadsmarknad, där onödiga stöd och subventioner, som den här regeringen har satt på plats, är en stor hämsko för det breda näringslivet. Detta är ett typexempel, och där måste vi titta på en bredare diskussion kring avdrag och skatter. Det ser jag som ett rimligt fokus framåt för att ta tag i detta.

Det är också så att vi matchar regeringen när det gäller forskning och innovation, om vi tittar på den samlade budgeten på det området.

Men i övrigt är paletten bredare än så här. Jag skulle säga att vi, om vi menar allvar när det gäller både mindre bolag och industrin, behöver talangprogrammet. Där har vi problem med kompetensutvisningar, som sker varje dag. Utlänningar som arbetar och betalar skatt kastas, baserat på småfel, bokstavligen ut ur landet. Detta är helt förfärligt, och regeringen har inte förmågan att stoppa det.

Vi och våra allianskollegor vill gå längre och införa talangvisum. Vi vill vara mer öppna för alla viktiga utländska experter, för de behövs på industribolagen där man forskar om metaller, fordon, läkemedel och annat.

Sedan har vi en sådan sak som lastbilsskatten, som regeringen har sagt att man ska införa. Förra gången talade man om 14 kronor per mil. Med rätta kom reaktioner från viktiga industribolag, inte minst inom skogsnäringen, som sa att detta slår rakt mot möjligheterna att få ut biomassa, som kan användas inom till exempel kraftvärme. Där finns det en väldigt stor osäkerhet. Jag tycker att det är fel inriktning att man lägger på denna typ av kostnadsbörda, som sänker konkurrenskraften för viktiga industrier i Sverige.

Fru talman! Lars Hjälmered nämner i sitt anförande konflikten i Göteborgs hamn. Jag håller med om att det inte är bra att den har pågått så länge och berört så många delar. Men det är en sak jag skulle vilja fråga när det gäller Moderaternas syn på den svenska modellen.

Den svenska modellen har fungerat väl. Både du, Lars Hjälmered, och jag har vuxit upp i ett land där industrin har gjort att vi har haft välfärd. Modellen har byggt på att arbetsmarknadens parter förhandlar. Ingen av dem kan själv välja vem de ska förhandla med. Arbetsgivarsidan har sin part, som de har utsett. Det är den part som organiserar de berörda företagen. Det är samma sak på arbetstagarnas sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Konflikten i Göteborg bygger på att arbetsgivarna själva vill bestämma vem de förhandlar med. De förhandlar inte med det förbund där merparten av de anställda är organiserade.

Tycker Moderaterna att det skulle vara okej om det blev tvärtom, alltså att arbetstagarna säger: Nej, vi förhandlar inte med den här arbetsgivarorganisationen! I stället vill de kanske förhandla med en organisation som har 10 procent av de anställda som underentreprenörer. Skulle Moderaterna tycka att detta är okej, alltså att man förhandlar även om vem man ska förhandla med?

Fru talman! Den sista frågan handlar om det som brukar kallas för gula fack. Tycker vi att man ska kunna använda sådana och slira kring avtal och så vidare? Nej, det tycker vi inte.

Jag tycker att Birger Lahti har rätt i att det finns stora vinster med den svenska modellen. Industrin är ämnet för debatten här. Vi kan se att många industriföreträdare brukar lyfta fram att Sverige har en välfungerande arbetsmarknadsmodell. När man jämför konkurrenskraften och ser hur det funkar i Sverige visavi Tyskland och Frankrike säger de att den svenska modellen är ett under av flexibilitet, möjligheter till omställning och liknande. Detta är något som vi naturligtvis måste vårda och värna.

I Göteborgs hamn har vi en situation där det finns konkurrerande fackföreningar. Det normala är att man kan använda stridsåtgärder för att framtvinga ett kollektivavtal. Det är fullt rimligt. Lika rimligt är att man efter det att man har tagit i hand har fredsplikt.

Situationen i Göteborgs hamn har varit att det har funnits en grupp som inte har respekterat detta fundament på svensk arbetsmarknad. Arbetsgivarna har tecknat kollektivavtal och är överens om löner och andra villkor. Man borde få en arbetsplikt men får det inte. Enligt analysen från Damvad Analytics har kostnaden för näringslivet under 2017 varit 4,5 miljarder kronor.

Sedvanliga instrument som medling har använts men inte fungerat. Då kan man agera olika. Jag tycker att det rimliga är att vi som politiker tittar på hur vi kan göra för att undvika en sådan situation som så menligt påverkar den svenska industrin och övriga näringslivet.

Då är frågan: Vad vill Birger Lahti och Vänsterpartiet? Tycker ni att det är rimliga konsekvenser med 4,5 miljarder kronor i ökade kostnader för svenskt näringsliv under 2017? Rimligen handlar det om viktiga industrijobb i Sverige.

Fru talman! Tack för svaret, Lars Hjälmered!

Vi är överens om en sak: Vi har båda vuxit upp i ett land där industrin har skapat välfärd, och den har byggt på de regler som gäller i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Men nu vill arbetsgivarorganisationerna, framför allt borgerliga, använda detta som en murbräcka för stridsåtgärder. Man hävdar att det här skulle vara ett stort problem. Men problemet är inte vad arbetstagarnas organisation har byggt upp. Det gällde ju arbetslivsvillkor och arbetsmiljöproblem på arbetsplatsen som arbetsgivaren menar inte finns. De finns där. Konsekvensen har nu blivit de här siffrorna. Sedan finns det några som säger att de är större och några som säger att de är mindre. Jag håller med om att det är olyckligt att parterna inte har kommit överens, men det de vill komma åt är att de själva väljer vem de förhandlar med. Vilket avtal ska göra att det är fredsplikt på den arbetsplatsen?

Merparten av de anställda är organiserade i Hamnarbetarförbundet, inte i Transport. Då blir frågan som jag ställde till dig i början: Tycker du att det vore okej om de själva väljer vilken arbetsgivarorganisation de förhandlar med? Det finns en organisation som förhandlar för APM Terminals, men hur blir det om arbetstagarna väljer att förhandla med en annan organisation i stället och tycker att det ska råda fredsplikt eftersom de har kommit överens?

Som jag ser det använder man den här konflikten som en murbräcka för att hindra stridsåtgärder på svensk arbetsmarknad. De har fungerat väl. De kommer att fungera väl bara man låter dem fungera som de har gjort hittills.

Fru talman! Jag skulle säga så här: Problemet är att de vanliga instrumenten inte har funkat. Det har fått utomordentligt stor effekt. Jag nämnde siffran 4,5 miljarder. Låt mig ta ett konkret exempel. Ett bolag - jag behöver inte nämna vilket bolag det är, men det är en stor industri i Hagfors i Värmland som omsätter ungefär 5 miljarder kronor - säger själva att de har fått 20 miljoner kronor i ökade logistikkostnader. De uppskattar att de har förlorat 100 miljoner i affärer för att de inte har kunnat leverera till kunderna, som en direkt effekt av att containerterminalen i Göteborg inte fungerar. Detta är ju kärnan i industrins villkor.

En effekt vi också har sett är att ett antal stora rederier har slutat köra fartyg, alltså det man kallar direktlinjer, mellan Göteborg och Nordamerika och Göteborg och Fjärran Östern. Det har varit en konkurrensfördel för Sverige att man till exempel har kunnat köra lastbil eller tåg till Göteborg för vidare utlastning direkt till viktiga marknader. Nu måste man göra en omlastning i Sverige eller nere på kontinenten, med stora ökade miljöutsläpp och ökade kostnader som följd.

Detta är dåligt för industrin. Sedan är vår grundidé i politiken inte att cementera dagens uppsättning av fack och arbetsgivare, utan det ska vara möjligt för dem att utvecklas och ta position i nya branscher och på andra sätt.

Men om vi ser att de vanliga instrumenten inte har funkat - vi ser att det är förödande ekonomiska och andra effekter på industrier och andra arbetsgivare - kan vi som politiker inte bara sitta stilla och titta på. Vi måste i en dialog se hur man kan lösa hamnproblemen. Jag tycker faktiskt inte att det är rimligt att utsättas för arbetskonflikt eller hot om arbetskonflikt om man har ett gällande kollektivavtal, för effekterna av detta är så stora.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Jag förundrar mig egentligen över att Vänsterpartiet och Birger Lahti, som ofta lyfter fram industrins betydelse, så tydligt säger att detta är lugnt och att det nog kommer att lösa sig när vi ser miljardbeloppen i räkningar landa hos näringslivet.

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag. Det kändes så ovant att säga detta att jag var tvungen att titta två gånger i mitt manus.

Sverige har en lång historia som industrination, och industrin är verkligen en tillväxtmotor i svensk ekonomi. Visste ni till exempel att industrin och den industrinära sektorn tillsammans står för 77 procent av det samlade exportvärdet? Det är alltså inte direkt någon överdrift att påstå att industrin har en enorm betydelse för Sveriges välstånd och välfärd.

Eftersom Sverige är ett exportberoende land måste vi hela tiden ligga i framkant när det gäller konkurrenskraft och innovationer. Av den anledningen tog regeringen för drygt två år sedan fram en nyindustrialiseringsstrategi. Här skriver man bland annat om vilka åtgärder som man har beslutat om för att svensk industri ska bli ännu starkare och hur man ska öka konkurrenskraften gentemot andra länder.

Fru talman! Regeringens ambition är bra, och strategin är genomarbetad och nödvändig. Men tyvärr upplever jag att fokus i strategin mer ligger på de större företagen och inte på att förbättra det allmänna näringsklimatet i landet, vilket i sin tur skulle gynna alla företag. En förutsättning för att industriföretagen ska vara konkurrenskraftiga på en internationell marknad är att det finns goda förutsättningar här hemma. Där finns det fortfarande en del att önska.

Min fråga är: Hur tror regeringen att det blir lättare för industriföretagen när man höjer skatter och avgifter med drygt 50 miljarder årligen? Det är klart att det påverkar de kostnader som företagen måste debitera sin slutkund.

En annan fråga som påverkar industriföretagen är regeringens hantering av skogspolitiken, som är mycket viktig i stora delar av landet och inte minst för inkomsterna till landet Sverige. Den är också en mycket viktig nyckel i klimatomställningen. Skogen kan bidra till att ersätta olja och andra fossila råvaror och är faktiskt en förutsättning för att ställa om till ett grönare samhälle.

Tyvärr är det grus i detta maskineri. Regeringens interna strider i skogsfrågorna skapar en osäkerhet för både skogsägare och den svenska skogsindustrin. Det har gått så långt att stora miljardsatsningar i norra Sverige, till exempel på ett stort bioraffinaderi i Domsjö utanför Örnsköldsvik, ligger på is. Det beror på att man upplever att det kommer dubbla signaler från regeringen. Det är inte jag som säger det utan Lars Winter som är vd på plats. Tyvärr är det en mycket stor nackdel, eftersom detta skulle skapa många arbetstillfällen. Man har beräknat att ett sådant bioraffinaderi skulle skapa upp till 5 000 jobb. Ni som känner till norra Sverige och dess förutsättningar vet att det inte dräller av jobb på arbetsmarknaden där. Dessa jobb skulle därför vara otroligt viktiga. Det håller inte att landsbygdsministern lovar att skogsägare ska känna sig trygga och att man ska kunna göra ökade uttag ur skogen, samtidigt som miljöministern säger någonting annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

För att svensk skogsindustri ska må bra och för att vi ska kunna ställa om till ett mer hållbart samhälle behövs det tydliga besked från regeringen om vilken skogspolitik som gäller. Regeringens nuvarande och dubbla signaler är faktiskt skadliga för svensk skogsindustri.

Fru talman! Nu har miljöminister Karolina Skog öppnat för att återlansera kilometerskatt för tunga lastbilar. Det är en skatt på avstånd. I ett exportberoende land som Sverige är det allt annat än bra, och det gynnar inte svensk industri. Detta angrepp drabbar inte minst norra Sverige - ni vet att vi har rätt gott om långa avstånd där - och det sker alldeles i onödan.

Sanningen är den att det mycket väl går att minska utsläppen utan denna sorts destruktiva pålagor. Exempelvis finns det fortfarande enormt mycket som en regering skulle kunna göra för att med biodrivmedel sänka utsläppen och samtidigt stärka ekonomin för skogsindustrin.

Det skulle givetvis gynna svensk ekonomi om skogsägare fick en större marknad och efterfrågan på skogsråvaran ökade.

Tyvärr ser det ut som om Socialdemokraterna har lagt sig platt för Miljöpartiet och deras symbolpolitik, där det är viktigare att det låter bra än att det faktiskt har positiva effekter för hela landet.

Avslutningsvis vill jag nämna något som är otroligt viktigt och som vi ofta tar upp, men som det inte alltid skrivs så mycket om i medierna, och det är regelkrånglet och vilken hämsko det är för svenska företag och för industrin. Många företagare upplever att det finns alldeles för mycket regler, och det gör att man ägnar för mycket tid åt administration i stället för att utveckla sitt företag. Tyvärr verkar regelarbetet ha stagnerat.

Det finns en jurist som heter Göran Grén. Han kom för en tid sedan med en rapport som heter Ett utmanat Sverige. Där skriver han om regelproblem för företagen i landet. Han menar att regeringen lägger för lite krut på frågan och säger att regelförbättringsarbetet faktiskt har stannat av.

På Svenskt Näringslivs webbplats kan man läsa en intervju med Göran Grén där han säger: Vi går åt fel håll. Siffrorna är alarmerande. Regelkrånglet ökar, Sverige faller i OECD:s rankning och vi halkar efter flera av våra främsta konkurrentländer som arbetar seriöst med regelförbättring för att underlätta för sitt näringsliv.

Detta håller inte. Om Sverige ska fortsätta ha en konkurrenskraftig industri med framgång på den globala marknaden kan man inte höja kostnader och avgifter på hemmaplan på det sätt som regeringen har bidragit med under de senaste åren. Det säger sig självt.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag och att göra ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen bör utforma politiken så att den tillhandahåller grundläggande och nödvändiga förutsättningar för att svensk industri ska kunna växa och nå sin fulla potential.

I den skrivelse som vi diskuterar i dag konstaterar regeringen att industrin genomgår en strukturomvandling, och det är ganska självklart. Jag skulle vilja påstå att det inte bara är industrin som gör det. Det är vi som samhälle och vi som människor som genomgår den omvandlingen också. Vi blir mer digitala, vi blir mer globala och vi blir mer kunskapsdrivna. Det ställer nya krav, inte bara på industrin utan även på oss människor och på samhället. Jag menar att det är någonting som vi måste ta i beaktande framöver och inte bara just i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

Jag menar att regeringens nyindustrialiseringsstrategi har varit och är ett bra steg på vägen för att uppmärksamma fortsatt behov av en stark och livskraftig industri i Sverige. Sverige behöver industri som är internationellt konkurrenskraftig. Den behöver vara konkurrenskraftig inte bara i form av god kvalitet och innovationer, utan även skattetrycket måste vara konkurrenskraftigt gentemot andra nationer. Minskad lönsamhet hämmar svensk industris konkurrenskraft. Ett steg mot en stärkt industri bör därför vara att stärka de generella näringsvillkoren för industrin. Även de ekonomiska villkoren måste finnas med i detta. Likartade skatteregler som är globala och administrativa bördor som är likartade inom Europa tror jag är viktiga pelare för att svensk industri fortsatt ska vara konkurrenskraftig.

Industrin, liksom näringslivet i stort, är beroende av goda ramvillkor och grundförutsättningar för att driva företag och utveckla verksamhet i Sverige. Detta inkluderar lagar, regler och skatter, men också energiförsörjning och infrastruktur.

Därför är det lite svårt att förstå att regeringen väljer att, samtidigt som man har lagt fram denna strategi för industrin, som i stora delar är mycket bra, inte ta tag i de problem som företagare möter varje dag genom en trög administration av tillstånd, höga avgifter och allt högre skatter.

Regelförenklingsarbetet är något som alla företagare talar om, och det är önskvärt att man tar tag i det. Men den här regeringen har valt att strunta i att lämna alla propositioner till Regelrådet för granskning, vilket gör det svårt att svara på frågan om de förslag som läggs fram verkligen förenklar för företagen eller om de rent av försvårar för företagen.

Samtidigt vet vi att konsekvensbeskrivningarna i propositioner är bristfälliga. Även det gör att man ibland har svårt att överblicka konsekvenserna för företagen, alldeles oavsett om de jobbar bara inom landet eller internationellt.

Alliansregeringen talade ofta om en regel in och en ut, och Regelrådet skulle vara en sådan instans som kunde beräkna detta. Upplevelsen i dag hos många är snarare att det matas in nya regler men aldrig tas bort några.

Jag tror att vi alla är överens om att de mindre industriföretagen har stor betydelse, särskilt för de små orterna runt om i Sverige. En ändring av 3:12-reglerna skulle kunna minska svårigheterna att få generationsskiften att fungera eller skulle kunna hjälpa andra att investera. Det är något som denna regering skulle ha haft möjlighet att göra just när det gäller generationsskiftena, men man avstod från att göra detta.

Ska Sverige vara en världsledande nation i fråga om innovation och produktion av hållbara varor och tjänster krävs ett helhetstänkande för hela näringslivet, något som Kristdemokraterna tillsammans med de övriga allianspartierna arbetar för. Mindre regelkrångel, internationellt gångbara skatter, som är likvärdiga globalt, tillsammans med riskvilligt kapital tror jag är vägen framåt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

En politik för tillväxt och utveckling i svensk industri

(Beslut skulle fattas den 30 maj.)