En amnesti för explosiva varor

Fru talman! Regeringen har föreslagit riksdagen en amnesti för explosiva varor. Nu i dagarna avslutas den senaste vapenamnestin, som säkerligen har varit förebild, fru talman, för propositionens förslag. Man kan väl konstatera att vapenamnestin gick över förväntan. Det är runt 10 000 olika handeldvapen som har lämnats in. Väldigt få av dem emanerar dock från organiserad kriminalitet och den typen av kretsar. Mycket handlar naturligtvis om sådant som har blivit liggande på vindar och som har gått i arv i generationer. Men det är bra att illegala vapen kommer till rätta.

Jag vill inleda med att säga att Liberalerna inte på något sätt är principiella motståndare till en amnesti också vad gäller explosiva varor. Men vi bedömer att man måste sätta förväntningarna på en sådan amnesti något lägre än när det gäller vapenamnestin. Explosiva varor i de termer vi tänker handlar om dynamit. Det handlar om improviserade exploderande saker. Det handlar om handgranater. Att tro att vi kommer att få en omfattande mängd av sådana varor inlämnade är nog att vara alltför hoppfull.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En amnesti för explosiva varor

Vi vill i stället, fru talman, att Försvarsmakten och polisen gemensamt ska få möjligheten att genomföra en sådan här amnesti. Jag kan konstatera, efter många år i försvarsutskottet, att Försvarsmakten genomför uppgifter inom detta område över snart sagt hela världen. Försvarsmakten besitter en infrastruktur, en kompetens och en erfarenhet som kan komma väl till pass.

Med detta, fru talman, avser jag att yrka bifall till reservation 2.

Fru talman! I en vecka i oktober månad 2017 besökte det nationella bombskyddet Norrköping två gånger. En gång var det en handgranat som hade lagts under en bil, och den andra gången var det en husrannsakan där man hittade sprängämnen.

Jag tycker att det bevisar att detta är ett stort problem, och det är ett problem som har flyttat ut från storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö och som nu börjar sprida sig i övriga Sverige. Det står därför klart att någonting behöver göras.

Tillgången på sprängmedel har ökat och används i kriminella kretsar. Därför är det bra att vi står här i dag och diskuterar försvarsutskottets betänkande En amnesti för explosiva varor och att vi under hösten och vintern 2018/19 ska ha en amnesti där man ska kunna lämna in olika typer av sprängämnen och explosiva varor.

Vi har erfarenhet av fyra vapenamnestier som har genomförts med gott resultat. Jag hoppas att även det här kan göra så att någonting försvinner från gatorna.

Den fråga man kanske ska ställa sig är hur det ska gå till. Den första gången jag hörde talas om det här kände jag en viss oro över att någon skulle slänga en låda handgranater på disken på polisstationen. Ett sådant tillvägagångssätt vore kanske inte så bra. Tanken är i stället att man ska ringa till polisen och meddela var det här finns så att de har möjlighet att komma till platsen och se om de behöver spränga det på plats eller på annat sätt frakta det därifrån och, om det går, bevara det och ha en tid på sig för att utreda om det tillhör någon.

Här tror jag att man har nytta av Försvarsmakten. Det är viktigt att Försvarsmakten stöttar det civila samhället. Huvudansvaret för att hantera det här i fredstid är Polismyndighetens. Här finns kompetens inom Försvarsmakten som man ska ta till vara, både när det gäller att förvara, flytta och spränga de här sakerna när det behövs.

Jag vet också att en underhandskontakt har skett mellan Polismyndigheten och Försvarsmakten för att kunna hantera detta och reglera det i avtal så fort klubban har fallit i denna församling. Det finns naturligtvis en kompetens hos både polisen och Försvarsmakten att hantera detta.

Det kanske också ska tilläggas att det här är en del av det regeringen gör för att bekämpa de kriminella gängen och de problem vi har. Det har ju skett en hel del när det gäller att skärpa straffskalorna gällande tillståndsplikt för explosiva varor. Man har också jämställt explosiva varor och vapenbrott så att straffen där har skärpts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En amnesti för explosiva varor

Det är alltså flera olika saker som sker. Tullen har också fått ytterligare befogenheter att hantera det här. Det ska läggas till ett pussel, där man försöker skapa ett motstånd mot det kriminella samhället och därmed ett tryggare Sverige.

Jag ska inte förlänga debatten utan vill sist men inte minst yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! I helgen avslutades den senaste vapenamnestin, som har pågått mellan den 1 februari och den 30 april. Nära 10 000 vapen har lämnats in. Det är något färre än vid den senaste vapenamnestin, men vi har inte fått den slutliga statistiken än. Vad vi däremot vet är att vi har fått in en hel del handeldvapen och fler automatvapen än tidigare, och det är väldigt bra.

Explosiva föremål som sprängmedel och handgranater har inte varit med i denna vapenamnesti men har ändå lämnats in på polisstationer och ställt till en hel del säkerhetspådrag. Det är inte första gången det har hänt, därför att det är många medborgare därute som är bekymrade över handgranater. När man beställer vapen på nätet i dag får man ibland några extra handgranater som rabatt, så det finns alltså sådana som inte borde vara där.

Det här visar att dagens ärende som handlar om just en amnesti för explosiva vapen behövs. Riksdagen har också tillkännagett till regeringen att vi vill se en sådan. Det är alltså en beställning från oss här i riksdagen.

Antalet explosioner där handgranater har varit inblandade har ökat väldigt kraftigt de senaste åren. År 2014 rapporterades åtta attacker. År 2016 hade det ökat till 52. Även förra året uppmärksammades att handgranater blivit vanligare. Till exempel detonerade en handgranat vid polishuset i Uppsala i slutet av november.

Det tål att påpekas att de handgranaterna är rätt lätta att köpa och väldigt farliga. Den vanligaste handgranaten som man hittar i Sverige är M75, som är tillverkad på Balkan någon gång. Granaten håller 3 000 stålkulor och har ett riskavstånd på 300 meter. Enskilda splitter kan alltså ta sig 300 meter bort om de inte stoppas av ett träd eller något annat som fångar upp delarna. Inom ett säkerhetsavstånd på 10 meter från en detonation är det direkt dödande. Det säger sig självt att när sådana här handgranater finns ute bland kriminella ökar riskerna för att allmänheten och oskyldiga skadas. Det är det som gör att vi har ett väldigt allvarligt problem.

Det har, som sas här tidigare, vidtagits en del åtgärder för att möta problemet. I slutet av förra året fick Tullverket befogenheter att kontrollera införsel av explosiva varor från ett annat EU-land. Ändringarna innebär även att straffbestämmelser och bestämmelser om hur Tullverket kan arbeta mot sådan kriminalitet har förbättrats. Dessutom innebär ändringarna att Tullverket faktiskt får möjlighet att vägra att lämna ut varor och att man också kan förverka explosiva varor. Det är möjligheter som inte fanns tidigare.

Sedan den 1 januari i år har brott mot tillståndsplikt för explosiva varor skärpts så att innehav av handgranater i princip går att jämställa med vapeninnehav. Det var helt nödvändigt. Regelverken har liksom spretat åt olika håll, och det är inte rimligt i den allvarliga situation vi har.

Den amnesti som nu föreslås syftar till att ge möjligheter för personer som har illegala explosiva varor att bli av med dem utan att straffas. Genom att ta kontakt med polisen ska man i höst få anvisningar och hjälp att ta hand om sprängmedel, handgranater och liknande. Det ligger i sakens natur att omhändertagandet är besvärligt. Men som vi har haft det hittills har man fått laga efter läge, och polisen har fått träna lite på detta inledningsvis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En amnesti för explosiva varor

Liberalerna har en avvikande mening när det gäller omhändertagandet och vill att Försvarsmakten ska hantera detta. Jag tycker nog att det beslut som föreligger är väl berett, och jag utgår från att polisen kan organisera arbetet på ett bra vis. Det finns som sagt var viss erfarenhet. Detta är dock första gången vi har en amnesti av det här slaget. Jag utgår från att regeringen kommer att utvärdera det hela så småningom för att säkerställa att man har en organisation och ett förhållningssätt som fungerar väl, för vi behöver städa upp bland de här vapnen.

Att i dag ändra beslutet och bestämma sig för en annan ordning skulle försena genomförandet av amnestin, som inte minst justitieutskottet har efterfrågat tidigare. Det tycker jag vore väldigt olyckligt.

Fru talman! Den grova brottsligheten måste bekämpas, och människors trygghet måste förbättras. Ibland raljerar en del om det här med vapenamnestier och säger att det är ofarliga gamla jaktvapen och så vidare, men så är det inte. Vapnen är farliga. Sprängmedel är farligt. Det används av kriminella, men olyckligtvis kan också helt andra människor bli skadade av dessa vapen.

Det är naturligtvis naivt att tro att ett enda beslut skulle rätta upp det här och lösa problemet åt oss, men som ett led i ett målmedvetet arbete tycker jag att dagens ärende är viktigt. Jag yrkar bifall till propositionen och utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill mycket kort komplettera det kloka som har sagts här.

Jag har tidigare i mitt yrkesliv haft ett företag som under 30 år sysslade med sprängningar och tillståndsgivningar. Det hände någon gång i månaden att vi åkte ut och hämtade tändmedel, tändhattar och så vidare, som olika personer som hade använt i yrket tidigare hade kvar, för att ta hand om detta. Då fanns ju ett straffansvar att reglera för dem som lämnade in detta på polisstationer.

Det finns säkert en hel del som har haft att göra med spräng- och tändmedel som drar en lättnadens suck nu. Av någon anledning har man fått kvar en del. Jag har varit ute och hämtat sprängämnen hos brandkårer och sprängt dem på plats.

Det finns nu anledning att se på framtiden med tillförsikt. I övrigt delar jag alla kloka synpunkter har framförts här från bland annat Socialdemokraterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)