Ändring av skyddsgrundsdirektivets definition
Ärade EU-parlamentariker
Idag är en samhällsgrupp kriminella i över 80 länder, detta är inte på grund av något de själva har vållat; de har fötts så. HBT-personer utsätts världen över för hatbrott, kränkningar, våldtäkter och avrättningar. Handlingar som rättfärdigas med att de utsatta är kriminella. Från denna extremt diskriminerande vardag flyr de. Likt hundratusentals andra flyktingar så söker sig många till Europa. Men en stor del av de asylsökande HBT-personerna får avslag. Detta är på grund av brister i vår egen asylpolitik.
I enlighet med FN:s Genèvekonvention tar vi i EU emot flyktingar på följande grunder: nationalitet, politisk eller religiös åsikt, ras, kön, tillhörighet till viss samhällsgrupp samt sexuell läggning. Dessvärre tar vi inte tillräcklig hänsyn till det avtal vi gjort, i många fall blir de som egentligen skulle ha innefattas inom dessa ramar portade.
Detta är ett resultat av de svagheter som finns i vårt asylsystem. Över hela Europa finns det ett oroväckande förhållningssätt inför vilka och hur många som ska beviljas asyl. Trots de lagstiftningar om standardisering som har skett, behandlas flyktingar fortfarande olika beroende på deras hemland, landet de söker asyl i och vad de tvingats fly ifrån.
De tusentals individerna som HBT-flyktingsgruppen består av är särskilt utsatta. I Många fall klassas HBT-personernas situation i hemlandet inte som tillräckligt allvarlig av migrationsmyndigheterna och en stor del av de asylsökande får därför avslag. Tyvärr är bakomliggande fakta i många fall undermålig. På listan som en stor del av EU länderna utgår från, där länder som anses säkra för befolkningen, från vilka personer som söker asyl oftare får avslag är skrivna, fanns enligt en rapport från RFSL länder som Ryssland, där homofobin är lagstadgad och länder som Botswana och Nigeria, trots att homosexualitet där kan leda till mer än tio års fängelse respektive en dödsdom. Trots att homosexualitet är kriminaliserat i över 80 länder stod många av de ändå med.
Det krävs dessutom i flera Europeiska länder att en pågående förföljelse eller att ett åtal mot den asylsökande i fråga redan ska ha inträffat, för att den ens ska klassas som en flykting. EU:s skyddsgrundsdirektiv är så pass tvetydigt att flera länder i EU tillämpar det här synsättet. Tänk er situationen i ett land som Saudiarabien, där dödsstraff för homosexualitet är en verklighet. Vi tvingar personer att komma ut och dömas till döden för att de ska kunna undfly att dömas till döden.
Hur orimligt det än låter så är det en verklighet som tvingar HBT-personer att leva i det fördolda och sedermera inte få asyl. I ett fall med en iransk homosexuell man, blev han nekad asyl i Belgien. Motiveringen var att så länge mannen lever diskret och döljer sin läggning kan han undslippa att bli straffad. Ett annat fall var i Ungern där en lesbisk västafrikansk kvinna fick beslutet att det var bättre att leva diskret i hemlandet eller till och med försöka ändra sin sexualitet.
Attityden att individen inte riskerar någonting med att leva i det fördolda, finns i de flesta av våra medlemsländer. Det som glöms bort vid en sådan inställning är vilken stor risk det faktiskt innebär för HBT-personer att leva dolda i dessa förtryckande länder. Hur diskret man än försöker vara så finns alltid risken att bli upptäckt. Men framförallt så bryter påståendet mot en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna: att alla människor har rätt till lika möjligheter och rättigheter. En person som vi begränsar genom att förvisa den till att leva i skräck, att dölja bitar av sig själv för att undslippa diskriminering, vilka möjligheter och rättigheter tar vi inte i från den då? Det krävs en lagändring! En lagändring som innefattar även HBT-personer som väljer att dölja sin sexualitet. En lagändring som tar hänsyn till situationen i ett homofobiskt land. En lagändring som ger HBT-personen samma rättigheter som flyktingen som flyr krig, inte blir träffad av en granat, men kan ändå klassas som en flykting.
Skyddsgrundsdirektivets definition av en flykting måste anpassas till verkligheten. Migrationsmyndigheterna runt i Europa, saknar kunskaper om HBT. Därför är det viktigt att börja redan där med att upplysa de egna myndigheterna. Om orsakerna av att ett nekande till asyl är undermåliga, kan HBT-personen i fråga riskera väldigt mycket med att skickas tillbaks till hemlandet.
Trots att det inte är en permanent lösning att personer ska behöva fly från den diskriminerande vardagen, så är en kortsiktig lösning bättre än ingen alls. Den här möjligheten måste finnas för HBT-personer ända tills de 80 länderna blir 0.